aoc – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 24 Results  ar2005.emcdda.europa.eu  Page 4
  Ecstasy  
Im Jahr 2003 schwankte der Durchschnittspreis einer Ecstasy-Tablette im Straßenhandel zwischen unter 5 EUR (in Ungarn und den Niederlanden) und 20 bis 30 EUR (in Griechenland und Italien) (80).
In 2003, the average cost of an ecstasy tablet at street level varied from less than €5 (Hungary, the Netherlands) to €20–30 (Greece, Italy) (80).
En 2003, le prix moyen d'un comprimé d'ecstasy pour le consommateur variait de moins de 5 euros (Hongrie, Pays-Bas) à 20-30 euros (Grèce, Italie) (80).
En 2003, el precio medio de una pastilla de éxtasis en la calle podía ser desde menos de 5 euros (Hungría y Países Bajos) hasta pasar de 20 y llegar incluso a los 30 euros (Grecia e Italia) (80).
Nel 2003 il costo medio al dettaglio di una pasticca di ecstasy andava da meno di 5 euro (Ungheria, Paesi Bassi) a 20-30 euro (Grecia, Italia) (80).
Το 2003, η μέση τιμή ενός χαπιού έκστασης «στον δρόμο» κυμαινόταν από λιγότερο από 5 ευρώ (Ουγγαρία, Κάτω Χώρες) έως 20–30 ευρώ (Ελλάδα, Ιταλία) (80).
In 2003 varieerde de gemiddelde straathandelsprijs van een ecstasypil van minder dan 5 EUR (Hongarije, Nederland) tot 20-30 EUR (Griekenland, Italië) (80).
V roce 2003 se průměrná cena tablety extáze prodávané na ulici pohybovala od méně než 5 EUR (Maďarsko, Nizozemsko) do 20–30 EUR (Řecko, Itálie) (80).
I 2003 kostede en ecstasytablet på gadeplan i gennemsnit mellem under 5 EUR (Ungarn, Nederlandene) og 20–30 EUR (Grækenland, Italien) (80).
Vuonna 2003 ekstaasitabletin keskimääräinen hinta katukaupassa vaihteli alle 5 eurosta (Unkari, Alankomaat) 20–30 euroon (Kreikka, Italia) (80).
2003-ban az extasy tabletták átlagos utcai eladási ára a nem egészen 5 eurótól (Magyarország, Hollandia) a 20–30 euróig terjedt (Görögország, Olaszország)(80).
I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en ecstasytablett på gatenivå fra under 5 euro (Ungarn, Nederland) til 20-30 euro (Hellas, Italia) (80).
W 2003 roku średni koszt tabletki ekstazy na poziomie detalicznym wynosił od poniżej 5 euro (Węgry, Holandia) do 20-30 euro (Grecja, Włochy) (80).
În 2003, costul mediu al unei tablete de Ecstasy pe stradă a variat de la sub 5 EUR (Ungaria, Ţările de Jos) la 20–30 EUR (Grecia, Italia) (80).
Priemerné náklady na tabletku extázy predávanej na ulici v roku 2003 kolísali od menej než 5 eur (Maďarsko, Holandsko) do 20 – 30 eur (Grécko, Taliansko ) (80).
Za leto 2003 se je povprečna cena tablet ekstazija na ulici gibala od manj kot 5 eurov (Madžarska, Nizozemska) in 20–30 eurov (Grčija, Italija) (80).
Under 2003 var genomsnittspriset för en ecstasytablett på gatan allt ifrån mindre än 5 euro (Ungern, Nederländerna) till 20–30 euro (Grekland, Italien)(80).
  Abbildung 1  
Abbildung 1: Lebenszeit-, 12-Monats- und 30-Tage-Prävalenz des Cannabiskonsums unter 15- bis 16-jährigen Schülern im Jahr 2003
Figure 1: Lifetime, last year and last month prevalence of cannabis use among 15- to 16-year-old school students in 2003
Graphique 1: Prévalence au cours de la vie, de la dernière année et du dernier mois de l'usage de cannabis parmi les élèves de 15 à 16 ans en 2003
Gráfico 1: Prevalencia a lo largo de la vida, en el último año, y en el último mes del consumo de cannabis entre escolares de 15 a 16 años de edad en 2003
Grafico 1: Prevalenza una tantum, nell’ultimo anno e nell’ultimo mese del consumo di droga tra gli studenti di 15-16 anni nel 2003
Figura 1: Prevalência ao longo da vida, no último ano e no último mês do consumo de cannabis entre os estudantes de 15 e 16 anos em 2003
Διάγραμμα 1: Επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή, κατά το τελευταίο έτος και κατά τον τελευταίο μήνα στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές το 2003
Figuur 1: Prevalentie van het “ooit”-gebruik, recent gebruik (laatste 12 maanden) en actueel gebruik (laatste maand) van cannabis onder 15- en 16-jarige scholieren in 2003
Obrázek 1: Celoživotní prevalence užívání konopí, prevalence užívání konopí za minulý rok a minulý měsíc u studentů ve věku 15–16 let v roce 2003
Figur 1: Langtidsprævalens, brug inden for de seneste 12 måneder og den seneste måned af cannabis blandt 15–16-årige skoleelever i 2003
Joonis 1: Kanepi tarbimine elu jooksul, viimase aasta ja viimase kuu jooksul 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas 2003. aastal
Kaavio 1: Kannabista ainakin kerran käyttäneet, viimeisen vuoden aikana käyttäneet ja viimeisen kuukauden aikana käyttäneet 15- ja 16-vuotiaat koululaiset vuonna 2003
1. ábra: A kannabiszhasználat életprevalenciája, előző évi és előző havi prevalenciája a 15–16 éves diákok körében, 2003
Figur 1: Livstidsprevalens, prevalens siste år og prevalens siste måned for cannabisbruk blant 15-16-årige skoleelever i 2003
Wykres 1: Rozpowszechnienie zażywania pochodnych konopi indyjskich przynajmniej raz w życiu, w ostatnim roku i w ostatnim miesiącu wśród młodzieży szkolnej w wieku od 15 do 16 lat w 2003 roku
Figura 1: Prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii, în ultimul an şi în ultima lună la elevi de 15 – 16 ani, în 2003
Obrázok 1: Celoživotná, nedávna a súčasná prevalencia užívania kanabisu u 15- až 16-ročných školákov v roku 2003
Prikaz 1: Razširjenost uživanja konoplje kadar koli v življenju, v zadnjem letu in v zadnjem mesecu med 15- in 16-letnimi dijaki v letu 2003
Figur 1: Andelen skolelever i åldern 15–16 som någon gång har använt cannabis, som har använt cannabis det senaste året och som har använt cannabis den senaste månaden
  Abbildung 5  
Abbildung 5: In den ESPAD-Umfragen der Jahre 1995, 1999 und 2003 ermittelte Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter 15- bis 16-jährigen Schülern
Figure 5: Lifetime prevalence of cannabis use among 15- to 16-year-old school students reported in the 1995, 1999 and 2003 rounds of the ESPAD survey
Graphique 5: Prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis parmi les élèves de 15 à 16 ans déclaré dans le cadre de l'enquête ESPAD de 1995, 1999 et 2003
Gráfico 5: Prevalencia a lo largo de la vida del consumo de cannabis entre escolares de edades comprendidas entre los 15 y 16 años registrada en las encuestas ESPAD de 1995, 1999 y 2003
Grafico 5: Prevalenza una tantum del consumo di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni riportata nelle indagini ESPAD del 1995, 1999 e 2003
Figura 5: Prevalência ao longo da vida do consumo de cannabis entre os estudantes de 15 e 16 anos registada nas séries de 1995, 1999 e 2003 do inquérito ESPAD
Διάγραμμα 5: Επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές, όπως αναφέρεται στις έρευνες του ESPAD που διενεργήθηκαν το 1995, το 1999 και το 2003
Figuur 5: Prevalentie van het “ooit”-gebruik van cannabis onder 15- en 16-jarige scholieren in de ESPAD-enquêtes van 1995, 1999 en 2003
Obrázek 5: Celoživotní prevalence užívání konopí mezi studenty ve věku 15–16 let podle průzkumů ESPAD konaných v letech 1995, 1999 a 2003
Figur 5: Langtidsprævalens for cannabisbrug blandt 15–16-årige skoleelever ifølge ESPAD-undersøgelserne i 1995, 1999 og 2003
Joonis 5: Kanepi elu jooksul tarbimine 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas 1995., 1999. ja 2003. aasta ESPADi uuringute kohaselt
Kaavio 5: Kannabista ainakin kerran käyttäneet 15- ja 16-vuotiaat koululaiset vuosien 1995, 1999 ja 2003 ESPAD-kyselyjen mukaan
5. ábra: A kannabiszhasználat életprevalenciája a 15–16 éves diákok körében az ESPAD felmérés 1995-ös, 1999-es és 2003-as fordulójában közöltek alapján
Figur 5: Livstidsprevalens av cannabisbruk blant 15-16-årige skoleelever, målt i ESPAD-undersøkelsen for 1995, 1999 og 2003
Wykres 5: Rozpowszechnienie zażycia pochodnych konopi indyjskich przynajmniej raz w życiu wśród młodzieży szkolnej w wieku od 15 do 16 lat przedstawione w seriach badania ESPAD przeprowadzonych w roku 1995, 1999 i 2003
Figura 5: Prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii la elevii de 15 – 16 ani, raportată în rundele din 1995, 1999 şi 2003 ale anchetei ESPAD
Obrázok 5: Celoživotná prevalencia užívania kanabisu medzi 15- až 16-ročnými školákmi podľa prieskumov ESPAD 1995, 1999 a 2003
Prikaz 5: Razširjenost uživanja konoplje kadar koli v življenju med 15- in 16-letnimi dijaki v serijah raziskave ESPAD v letih 1995, 1999 in 2003 raziskave ESPAD
Figur 5: Andelen skolelever i åldern 15–16 som någon gång använt cannabis som rapporterats i 1995, 1999 och 2003 års undersökningar från ESPAD
  fig21-de  
Abbildung 21: Gesamttendenzen hinsichtlich akuter drogenbedingter Todesfälle in den neuen Mitgliedstaaten und den Beitritts- und Kandidatenländern sowie Tendenzen beim Anteil der Opfer im Alter von unter 25 Jahren, 1996 bis 2003
Figuur 21: Algemene trend in de gemiddelde leeftijd bij acute sterfgevallen als gevolg van drugsgebruik in de nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten en de trend in het percentage slachtoffers als gevolg van drugsgebruik onder de 25 jaar, 1996-2003
Figur 21: Generell trend for akutte narkotikarelaterte dødsfall i nye medlemsstater og søkerland og trend for andelen ofre under 25 år, 1996-2003
  Kasten 11  
In Lettland wurden routinemäßig erhobenen Daten des Innenministeriums zufolge 2,8 % aller im Jahr 2003 aufgedeckten Straftaten (3,1 % im Jahr 2002) unter dem Einfluss von Suchtmitteln begangen (Nationaler Bericht Lettlands).
In Latvia, routine data from the Ministry of Interior showed that 2.8 % of all detected crimes in 2003 (3.1 % in 2002) were committed by offenders who were under the influence of narcotic substances (Latvian national report).
En Lettonie, les données génériques émanant du ministère de l'intérieur font apparaître que 2,8 % de tous les crimes et délits recensés en 2003 (3,1 % en 2002) ont été commis par des délinquants qui étaient sous l'influence de stupéfiants (rapport national letton).
En Letonia, los datos rutinarios del Ministerio de Interior revelan que el 2,8 % de los delitos detectados en 2003 (el 3,1 % en 2002) fueron cometidos por delincuentes que se encontraban bajo la influencia de sustancias narcóticas (informe nacional letón).
In Lettonia i dati routinari forniti dal ministero degli Interni mostrano che il 2,8% di tutti i reati rilevati nel 2003 (3,1% nel 2002) sono stati perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze stupefacenti (relazione nazionale lettone).
Na Letónia, os dados de rotina do Ministério do Interior revelaram que 2,8% dos crimes detectados em 2003 (3,1% em 2002) foram cometidos sob a influência de estupefacientes (relatório nacional da Letónia).
Στη Λεττονία, συστηματικά στοιχεία του Υπουργείου Εσωτερικών έδειξαν ότι 2,8 % του συνόλου των εγκλημάτων που διερευνήθηκαν το 2003 (3,1 % το 2002) διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια ναρκωτικών ουσιών (εθνική έκθεση Λεττονίας).
Uit standaardgegevens van het ministerie van Binnenlandse Zaken in Letland blijkt dat 2,8% van alle geconstateerde misdaden onder invloed van verdovende middelen is gepleegd (3,1% in 2003) (Lets nationaal verslag).
V Lotyšsku běžné údaje z Ministerstva vnitra doložily, že 2,8 % všech trestných činů zjištěných v roce 2003 (3,1 % v roce 2002) bylo spácháno pachateli, kteří byli pod vlivem narkotických látek (lotyšská národní zpráva).
I Letland viste rutinemæssige data fra Indenrigsministeriet, at 2,8 % af alle afslørede forbrydelser i 2003 (3,1 % i 2002) blev begået af lovovertrædere, som var under indflydelse af narkotiske stoffer (Letlands nationale rapport).
Lätis näitas siseministeeriumi regulaarselt kogutav info, et 2,8% kõigist 2003. aastal avastatud kuritegudest (3,1% 2002. aastal) pandi toime õigusrikkujate poolt, kes olid narkootiliste ainete mõju all (Läti siseriiklik aruanne).
Latviassa sisäministeriön rutiininomaisesti keräämistä tiedoista ilmenee, että 2,8 prosenttia kaikista vuonna 2003 havaituista rikoksista (3,1 % vuonna 2002) oli tehty huumeiden vaikutuksen alaisena (Latvian kansallinen raportti).
Lettországban a Belügyminisztériumtól származó rutinadatokból kitűnt, hogy 2003-ban az összes felderített bűncselekmény 2,8%-át (2002-ben 3,1%-át) követték el narkotikumok befolyása alatt álló személyek (Lettország országjelentése).
I Latvia viste rutinedata fra innenriksdepartementet at 2,8 % av alle etterforskede lovbrudd i 2003 (3,1 % i 2002) ble begått av personer som var påvirket av narkotiske stoffer (Latvias nasjonale rapport).
Na Łotwie dane rutynowe pochodzące z Ministerstwa Spraw Wewnętrznych wykazały, że 2,8% wszystkich wykrytych w roku 2003 przestępstw (3,1% w roku 2002) popełnione było przez przestępców pod wpływem substancji odurzających (Sprawozdanie krajowe Łotwy).
În Letonia, datele de rutină furnizate de Ministerul de interne au arătat că 2,8 % din totalul infracţiunilor identificate în 2003 (3,1 % în 2002) au fost comise sub influenţa stupefiantelor (raportul naţional al Letoniei).
V Lotyšsku rutinné údaje ministerstva vnútra ukázali, že 2,8 % všetkých zistených trestných činov v roku 2003 (3,1 % v roku 2002) bolo spáchaných páchateľmi pod vplyvom omamných látok (lotyšská národná správa).
V Latviji so rutinski podatki ministrstva za notranje zadeve pokazali, da je leta 2003 2,8 % (3,1 % leta 2002) vseh kaznivih dejanj storjenih, ko so bili storilci pod vplivom narkotičnih ali psihotropnih snovi (latvijsko nacionalno poročilo).
I Lettland visar rutindata från inrikesministeriet att 2,8 % av alla brott som upptäcktes år 2003 (3,1 % år 2002) begicks av brottslingar som var påverkade av narkotika (Lettlands nationella rapport).
  fig21-de  
Es ist unbedingt zu berücksichtigen, dass der Index auf der Grundlage von Daten aus einer begrenzten Anzahl von Ländern berechnet wurde. Ferner ist zu beachten, dass auf die Tschechische Republik und Estland ein erheblicher Anteil der Opfer im Alter von unter 25 Jahren entfällt.
It is important to remember that the index has been computed using data from a limited number of countries. Also note that the Czech Republic and Estonia account for a substantial proportion of victims younger than 25.
Vermeld dient te worden dat de berekening van de index plaatsgevonden heeft op basis van gegevens van een beperkt aantal landen. Daarbij dient opgemerkt te worden dat Tsjechië en Estland verantwoordelijk zijn voor een aanzienlijk gedeelte van de slachtoffers onder de 25 jaar.
Det er vigtigt at huske, at indekset er blevet beregnet på grundlag af data fra et begrænset antal lande. Det skal endvidere bemærkes, at Tjekkiet og Estland tegner sig for en væsentlig del af ofrene under 25 år.
Det er viktig å ha på minnet at indeksen er beregnet på grunnlag av data fra et begrenset antall land. Merk også at Den tsjekkiske republikk og Estland står for en vesentlig andel av ofrene under 25 år.
Należy pamiętać, że indeks został obliczony przy wykorzystaniu danych pochodzących z ograniczonej liczby państw. Trzeba też zauważyć, że na Republikę Czeską i Estonię przypada znaczy odsetek ofiar poniżej 25 roku życia.
Treba je opozoriti, da se je indeks izračunal z uporabo podatkov iz omejenega števila držav. Opozoriti je treba tudi, da Češka in Estonija predstavljata velik delež žrtev, mlajših od 25 let.
Ir jāatceras, ka indekss ir aprēķināts, izmantojot datus no ierobežota valstu skaita. Tāpat ir jāatceras, ka Čehijas Republikā un Igaunijā ir lielākā daļa to upuru, kas jaunāki par 25 gadiem.
  Kasten 7  
Die Inzidenz von AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten nimmt in Lettland und der Ukraine rasch zu, was auf ein unzureichendes Angebot von antiviralen Therapien und einen mangelhaften Zugang zu diesen Behandlungen hinweist (siehe „Hochaktive antiretrovirale Therapie in der europäischen Region der WHO“).
The incidence of AIDS among IDUs is increasing rapidly in Latvia and the Ukraine, suggesting that access to and coverage of antiviral treatment is probably insufficient (see ‘Highly active antiretroviral therapy in the WHO European region’).
L'incidence du SIDA parmi les UDVI augmente rapidement en Lettonie et en Ukraine, ce qui donne à penser que l'accès au traitement antiviral et la couverture du traitement sont probablement insuffisants. (voir «Thérapie antirétrovirale très active dans la région Europe de l'OMS).
La incidencia del SIDA entre los consumidores por vía parenteral aumenta rápidamente en Letonia y Ucrania, lo cual indica que probablemente sea insuficiente tanto el acceso al tratamiento antiviral como su cobertura (véase el informe «Terapia antirretroviral de alta eficacia en la región europea de la OMS»).
Il rapido aumento dell’incidenza di casi di AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale in Lettonia e Ucraina sta a suggerire che l’accesso a e la copertura della terapia antiretrovirale sono probabilmente inadeguati (cfr. Terapia antiretrovirale altamente efficace nella regione dell’Europa dell’OMS).
A incidência de SIDA entre os CDI está a aumentar rapidamente na Letónia e na Ucrânia, o que sugere um acesso e uma cobertura do tratamento antiviral provavelmente insuficientes (ver “Terapia antiretroviral altamente activa na região europeia da OMS”).
Η επίπτωση του AIDS στους ΧΕΝ εμφανίζει ραγδαία αύξηση στη Λεττονία και την Ουκρανία, γεγονός που υποδηλώνει ότι η πρόσβαση σε αντιική θεραπεία και η κάλυψη αυτής είναι πιθανώς ανεπαρκείς (βλέπε «Υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκή θεραπεία στην ευρωπαϊκή περιφέρεια της ΠΟΥ»).
De incidentie van aids onder ID’s neemt in snel tempo toe in Letland en Oekraïne, hetgeen erop duidt dat de toegang tot en dekking van antivirale behandelingen waarschijnlijk ontoereikend is (zie “Hoog Actieve AntiRetrovirale Therapie in de Europese regio van de WHO”).
Výskyt AIDS u injekčních uživatelů drog se rychle zvyšuje v Lotyšsku a na Ukrajině, což naznačuje, že dostupnost a rozsah antivirové léčby jsou pravděpodobně nedostatečné (viz „Vysoce účinná antiretrovirová léčba v evropském regionu Světové zdravotnické organizace“).
Forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere stiger hastigt i Letland og Ukraine, hvilket tyder på, at adgangen til og dækningsgraden af antiviralbehandling er utilstrækkelig (se 'Højaktiv antiretroviral behandling i WHO's europæiske region').
AIDSi esinemise määr süstivate uimastitarbijate hulgas tõuseb kiiresti Lätis ja Ukrainas, viidates sellele, et viirusevastase ravi kättesaadavus ja katvus on nähtavasti ebapiisavad (vt „Aktiivne retroviirusevastane ravi Maailma Tervishoiuorganisatsiooni Euroopa piirkonnas”, lk 00).
Aidsin esiintyvyys huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa yleistyy nopeasti Latviassa ja Ukrainassa, mikä viittaa siihen, että antiretroviraalisen hoidon saatavuus ja kattavuus ovat todennäköisesti riittämättömiä (ks. "Erittäin tehokas antiretroviraalinen hoito WHO:n Euroopan aluetoimiston alueella").
Az AIDS injekciós kábítószer-használóknál tapasztalt előfordulása Lettországban és Ukrajnában gyorsan nő, ami arra utal, hogy az antivírus-kezelés elérhetősége és felvevőképessége valószínűleg elégtelen (ld. „A hatékony antiretrovirális kezelés a WHO európai régiójában”).
Forekomsten av AIDS blant sprøytebrukere øker raskt i Latvia og Ukraina, noe som tyder på at tilgangen til og dekningen av antiviral behandling sannsynligvis er utilstrekkelig (se ”Høyaktiv antiretroviral behandling i WHOs Europaregion”).
Zachorowalność na AIDS wśród osób przyjmujących narkotyki dożylnie gwałtownie rośnie na Łotwie i na Ukrainie, co oznacza, że prawdopodobnie niewystarczający jest tam dostęp i zasięg leczenia antyretrowirusowego (patrz „Wysoce aktywna terapia antyretrowirusowa w europejskim regionie WHO”).
Incidenţa SIDA în rândul CDI creşte rapid în Letonia şi Ucraina, ceea ce sugerează faptul că accesul la şi acoperirea tratamentului antiviral sunt probabil insuficiente (vezi Terapia antiretrovirală intens activă în regiunea europeană acoperită de OMS).
Pojav aidsa med injicirajočimi uživalci drog hitro narašča v Latviji in Ukrajini, kar namiguje, da dostop do protivirusnega zdravljenja in pokritost z njim verjetno nista ustrezna (glej "Izredno aktivna protivirusna terapija v Evropski regiji WHO").
Aids-incidensen bland injektionsmissbrukare ökar snabbt i Lettland och Ukraina, vilket tyder på att tillgången och omfattningen av antiviral behandling förmodligen inte är tillräckligt stor (se ”Högaktiv antiretroviral terapi i WHO:s europeiska region”).
AIDS gadījumu skaits starp injicējamo narkotiku lietotājiem strauji palielinās Latvijā un Ukrainā, norādot uz nepietiekamu pretvīrusu ārstēšanas pieejamību un izplatību (skatīt „Aktīvā pretretrovīrusu terapija PVO Eiropas reģionā”, 00. lpp.).
  Preis und Stärke  
Die Länder, für die Daten vorlagen, meldeten im Jahr 2003 einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Polen) und 25 % (Slowakei), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 1 % (Ungarn, Finnland) und 20 % (Innenanbau in den Niederlanden) lag (56).
The potency of cannabis products is determined by their content of tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent. In 2003, in countries from which data are available, cannabis resin at retail level was reported to have an average THC content that varied from less than 1 % (Poland) to 25 % (Slovakia), while herbal cannabis potency ranged from 1 % (Hungary, Finland) to 20 % (home-grown produced in the Netherlands) (56).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif. En 2003, selon les pays pour lesquels des données sont disponibles, la résine de cannabis vendue au détail avait une teneur moyenne en THC allant de moins de 1 % (Pologne) à 25 % (Slovaquie), tandis que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 1 % (Hongrie, Finlande) à 20 % (cannabis produit aux Pays-Bas) (56).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido en tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva. En 2003, en los países que han facilitado datos, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Polonia) y el 25 % (Eslovaquia), mientras que la potencia de la hierba de cannabis fue del 1 % (Hungría y Finlandia) al 20 % (cultivo casero en los Países Bajos) (56).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro contenuto in tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo. Nel 2003, nei paesi di cui si dispongono, la resina di cannabis al dettaglio aveva un contenuto medio di THC compreso tra meno dell’1% (Polonia) e il 18% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dall’1% (Ungheria e Finlandia) al 20% (foglie prodotte nei Paesi Bassi) (56).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της. Το 2003, οι χώρες στις οποίες υπάρχουν σχετικά στοιχεία ανέφεραν ότι η ρητίνη κάνναβης σε επίπεδο λιανικής διακίνησης είχε μέση περιεκτικότητα σε THC από λιγότερο από 1 % (Πολωνία) έως 25 % (Σλοβακία), ενώ η δραστικότητα της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν μεταξύ 1 % (Ουγγαρία, Φινλανδία) και 20 % («κατ’ οίκον» καλλιέργεια στις Κάτω Χώρες) (56).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel. In landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, had de cannabishars op straathandelsniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Polen) tot 25% (Slowakije), terwijl de sterkte van de cannabisbladeren varieerde tussen 1% (Hongarije, Finland) tot 20% in Nederland (“nederwiet”) (56).
Potence konopných produktů je určena obsahem jejich primární účinné složky, tetrahydrocannabinolu (THC). V roce 2003 se v zemích, z nichž máme dostupné údaje, pohyboval hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje v malém v rozmezí od necelého 1 % (Polsko) až po 25 % (Slovensko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí 1 % (Maďarsko, Finsko) až po 20 % (domácky vypěstované v Nizozemsku) (56).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens tetrahydrocannabinol (THC). I 2003 er der i de lande, for hvilke der foreligger data, meldt om cannabisharpiks i detailleddet med et gennemsnitligt indhold af THC fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakiet), mens styrken i cannabisblade varierede fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (lokalt dyrket cannabis i Nederlandene) (56).
Kanepitoote kangus sõltub tetrahüdrokannabinooli (THK), selle põhilise toimeaine sisaldusest. 2003. aastal ulatus nendes riikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK-sisaldus vähem kui 1%-st (Poolas) kuni 25%ni (Slovakkias), samas kui kanepiürdi kangus ulatus 1%-st (Ungaris, Soomes) kuni 20%-ni (Madalmaades kasvatatud toode) (56).
Kannabistuotteiden teho määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan. Vuonna 2003 niissä maissa, joista saatiin tietoja, kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli vähittäiskaupassa 1 prosentista (Puola) 25 prosenttiin (Slovakia), ja kannabisruohon teho vaihteli 1 prosentista (Unkari, Suomi) 20 prosenttiin (Alankomaissa tuotettu kannabisruoho) (56).
A kannabisztermékek hatását az elsődleges hatóanyag, a tetrahidro-kannabinol (THC) tartalma határozza meg. Az adatokkal rendelkező országokban 2003-ban a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten 1%-nál kevesebbtől (Lengyelország) 25%-ig(Szlovákia) változott, míg a kannabisznövény hatása 1% (Magyarország, Finnország) és 20% (házi termesztésű, Hollandiában) között mozgott(56).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet. I 2003 ble cannabisharpiksen på detaljistnivå i land som har tilgjengelige data, oppgitt til å ha et gjennomsnittlig THC-innhold fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakia), mens styrken på cannabisplanten varierte fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (hjemmedyrket i Nederland) (56).
Siła działania produktów otrzymanych z konopi indyjskich określana jest na podstawie ich zawartości tetrahydrocannabiolu (THC), czyli głównej substancji czynnej. W 2003 roku w państwach, w których dane są dostępne, żywica konopna w obrocie detalicznym miała średnią zawartość THC od poniżej 1% (Polska) do 25% (Słowacja), a siła działania marihuany wynosiła od 1% (Węgry, Finlandia) do 20% (domowe uprawy w Holandii) (56).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal. În 2003, rapoartele au arătat că în ţările pentru care există date, răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Polonia) la 18 % (Slovacia), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 1 % (Ungaria, Finlanda) la 20 % (pentru cele crescute în gospodărie în Ţările de Jos) (56).
Potencia kanabisových výrobkov sa určuje podľa obsahu ich hlavnej aktívnej zložky – tetrahydrokanabinolu (THC). V krajinách, ktoré poskytli údaje, bola v roku 2003 v maloobchodnom predaji kanabisová živica s priemerným obsahom THC od menej ako 1 % (Poľsko) do 18 % (Slovensko) a potencia trávového kanabisu sa pohybovala od 1 % (Maďarsko, Fínsko) do 20 % (domácky pestovaného v Holandsku) (56).
Moč proizvodov iz konoplje je določena glede na njihovo vsebnost tetrahidrokanabinola (THC), ki je glavna aktivna snov. Leta 2003 je bila povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno v državah, za katere so na voljo podatki, od manj kot 1 % (Poljska) do 25 % (Slovaška), medtem ko je bila moč marihuane od 1 % (Madžarska, Finska) do 20 % (doma pridelana na Nizozemskem) (56).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen. År 2003 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt vara mellan under 1 % (Polen) och  % (Slovakien), medan styrkan i marijuana var mellan 1 % (Ungern, Finland) och 20 % (hemmaodlad i Nederländerna)(56).
Kaņepju produktu iedarbību nosaka pēc tetrahidrokanabiola (THC) sastāva, kas ir primārā aktīvā sastāvdaļa. 2003. gadā valstīs, par kurām ir pieejami dati, kaņepju sveķos mazumtirdzniecības līmenī vidējais THC saturs bija sākot no mazāka par 1% (Polijā) līdz 25% (Slovākija) un augu kaņepju potenciāls bija no 1% (Ungārija, Somija) līdz 20% (mājās audzēti ražojumi Nīderlandē) (56).
  Kasten 11  
Die in der Tschechischen Republik routinemäßig erhobenen Daten über erfasste Straftaten belegen, dass 0,7 % aller Straftaten im Jahr 2003 begangen wurden, während die Straftäter unter dem Einfluss von Suchtstoffen oder psychotropen Substanzen standen (wobei Alkohol nicht berücksichtigt ist) (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik).
In a survey carried out in 2004 in the Czech Republic, police officers working in regional headquarters estimated that approximately 40 % of ordinary thefts and approximately 30 % of burglaries had been committed in order to buy drugs. In the same country, routine data on recorded crime showed that, in 2003, 0.7 % of all offences were committed while the offenders were under the influence of narcotic or psychotropic substances (alcohol excluded) (Czech national report).
Dans le cadre d'une enquête menée en République tchèque en 2004, des officiers de police d'un commissariat régional ont estimé que 40 % environ des vols ordinaires et 30 % environ des cambriolages avaient été commis dans le but d'acheter de la drogue. Dans le même pays, des données génériques sur les crimes et délits recensés ont montré qu'en 2003, 0,7 % de l'ensemble de ceux-ci ont été commis alors que leurs auteurs étaient sous l'influence de stupéfiants ou de substances psychotropes (à l'exclusion de l'alcool) (rapport national tchèque).
En una encuesta realizada en el año 2004 en la República Checa, los agentes de policía que trabajan en los cuarteles regionales calcularon que el 40% de los robos ordinarios y el 30% de los robos con allanamiento se habían cometido con el fin de comprar droga. En el mismo país, los datos rutinarios sobre delitos registrados revelan que, en 2003, el 0,7 % de todos los delitos se cometieron bajo influencia de sustancias narcóticas o psicotrópicas (excepto el alcohol) (informe nacional checo).
In un’indagine condotta nel 2004 nella Repubblica ceca gli agenti di polizia impiegati presso sedi regionali calcolano che circa il 40% dei furti ordinari e il 30% circa dei furti aggravati sono stati commessi per acquistare droga. Nello stesso paese i dati routinari sui reati denunciati mostrano che nel 2003 lo 0,7% di tutti i reati è stato commesso da soggetti sotto l’influsso di sostanze stupefacenti o psicotrope (escluso l’alcol) (relazione nazionale ceca).
Num inquérito realizado em 2004 na República Checa, os agentes de polícia que trabalham nos comandos regionais calcularam que aproximadamente 40% dos roubos comuns e cerca de 30% dos assaltos tinham sido cometidos com a finalidade de comprar drogas. No mesmo país, os dados de rotina sobre os crimes registados revelaram que, em 2003, 0,7% dos delitos tinham sido cometidos sob o domínio de substâncias estupefacientes ou psicotrópicas (excluindo o álcool) (relatório nacional checo).
Σε έρευνα που διενεργήθηκε το 2004 στην Τσεχική Δημοκρατία, οι αστυνομικοί των περιφερειακών αρχηγείων της αστυνομίας εκτίμησαν ότι περίπου 40 % των κοινών κλοπών και περίπου 30 % των διαρρήξεων διαπράχθηκαν με σκοπό την αγορά ναρκωτικών. Στην ίδια χώρα, τα συστηματικά στοιχεία για την καταγεγραμμένη εγκληματικότητα έδειξαν ότι, το 2003, 0,7 % του συνόλου των αδικημάτων διαπράχθηκαν από δράστες που τελούσαν υπό την επήρεια ναρκωτικών ή ψυχοτρόπων ουσιών (εκτός αλκοόλ) (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας).
Uit een enquête die in 2004 in Tsjechië is uitgevoerd, blijkt dat politiefunctionarissen op regionale hoofdbureaus het aantal “gewone” diefstallen en inbraken om aan geld voor drugs te komen, op 40% respectievelijk 30% schatten. Uit standaardgegevens over de geregistreerde criminaliteit blijkt dat 0,7% van alle delicten in Tsjechië in 2003 onder invloed van verdovende middelen of psychotrope stoffen (met uitzondering van alcohol) zijn gepleegd (Tsjechisch nationaal verslag).
V průzkumu provedeném v roce 2004 v České republice policisté pracující na krajském vedení policie odhadli, že asi 40 % běžných krádeží a 30 % vloupání bylo spácháno s cílem zakoupit drogy. V téže zemi z běžných údajů o nahlášených trestných činech vyplynulo, že v roce 2003 bylo 0,7 % všech trestných činů spácháno, když byli pachatelé pod vlivem narkotických nebo psychotropních látek (alkohol nebyl do tohoto údaje zařazen) (česká národní zpráva).
I en undersøgelse, der blev gennemført i Tjekkiet i 2004, skønnede politifolk, der arbejdede på regionale politistationer, at ca. 40 % af de simple tyverier og ca. 30 % af indbrudstyverierne var blevet begået med henblik på at kunne købe stoffer. I samme land viste rutinemæssige data om registreret kriminalitet, at 0,7 % af alle lovovertrædelser i 2003 blev begået, mens lovovertræderne var under indflydelse af narkotiske eller psykotrope stoffer (undtagen alkohol) (Tjekkiets nationale rapport).
2004. aastal Tšehhi Vabariigis teostatud uuringu tulemusena leidsid piirkondlikes peakorterites töötavad politseiametnikud, et hinnanguliselt ligikaudu 40% tavalistest vargustest ja ligikaudu 30% murdvargustest pandi toime selleks, et osta uimasteid. Samas riigis näitas regulaarselt kuritegude kohta salvestatud info, et 2003. aastal saadeti 0,7% kõigist õigusrikkumistest korda narkootiliste või psühhotroopsete ainete (välja arvatud alkohol) mõju all olevate isikute poolt (Tšehhi Vabariigi siseriiklik aruanne).
Tšekissä vuonna 2004 tehdyssä tutkimuksessa alueellisissa esikunnissa työskentelevät poliisiviranomaiset arvioivat, että noin 40 prosenttia tavallisista varkauksista ja noin 30 prosenttia murroista tehtiin huumeiden oston rahoittamiseksi. Kirjatuista rikoksista tässä samassa maassa rutiininomaisesti kerätyistä tiedoista ilmenee, että vuonna 2003 0,7 prosenttia kaikista rikoksista oli tehty huumeiden tai psykotrooppisten aineiden (paitsi alkoholin) vaikutuksen alaisena (Tšekin kansallinen raportti).
Egy 2004-ben Csehországban elvégzett felmérés során a regionális főkapitányságoknál dolgozó rendőrtisztek becslésükben azt állították, hogy a közönséges lopások körülbelül 40%-át és a rablások körülbelül 30%-át kábítószerek vásárlása érdekében követték el. Ugyanebben az országban a nyilvántartott bűncselekményekre vonatkozó rutinadatok azt mutatták, hogy 2003-ban az összes bűncselekmény 0,7%-át követték el narkotikus vagy pszichotróp anyagok befolyása alatt (az alkohol kizárásával) (cseh országjelentés).
I en undersøkelse fra Den tsjekkiske republikk i 2004 anslo polititjenestemenn ved de regionale politidistriktene at om lag 40 % av alle tilfeller av simpelt tyveri og om lag 30 % av alle innbrudd ble begått for å finansiere kjøp av narkotika. I det samme landet viste rutinedata om registrerte forbrytelser at 0,7 % av alle lovbrudd i 2003 ble begått av personer påvirket av narkotiske eller psykotrope stoffer (alkohol ikke medregnet) (Tsjekkias nasjonale rapport).
W badaniu sondażowym przeprowadzonym w roku 2004 w Republice Czeskiej, funkcjonariusze policji pracujący w centralach regionalnych oszacowali, że około 40% zwyczajnych kradzieży i około 30% włamań zostało dokonanych w celu zakupu narkotyków. Również w Republice Czeskiej rutynowe dane o zgłaszanych przestępstwach wykazały, że w roku 2003 0,7% wszystkich przestępstw było popełnionych przez osoby będące pod wpływem substancji odurzającej lub psychotropowej (z wyłączeniem alkoholu) (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej).
În cadrul unui sondaj realizat în 2004 în Republica Cehă, ofiţerii de poliţie din departamentele regionale au estimat că aproximativ 40 % din furturile comune şi circa 30 % din tâlhării au fost comise pentru a cumpăra droguri. În aceeaşi ţară, datele de rutină privind infracţiunile înregistrate au arătat că, în 2003, 0,7 % din totalitatea delictelor au fost comise sub influenţa stupefiantelor sau a substanţelor psihotrope (cu excepţia alcoolului) (raportul naţional al Republicii Cehe).
V prieskume vykonanom v roku 2004 v Českej republike odhadli policajní dôstojníci, ktorí pracovali v regionálnych ústredniach, že približne 40 % obyčajných krádeží a približne 30 % vlámaní bolo spáchaných s cieľom nakúpiť drogy. Z rutinných údajov o zaznamenaných trestných činoch v tej istej krajine vyplýva, že v roku 2003 bolo 0,7 % všetkých trestných činov spáchaných páchateľmi pod vplyvom omamných alebo psychotropných látok (okrem alkoholu) (česká národná správa).
V raziskavi, ki je bila izvedena leta 2004 na Češkem, so policijski uradniki, ki delajo na regionalni postaji, ocenili, da je bilo okoli 40 % običajnih tatvin in okoli 30 % vlomov storjenih z namenom nakupa drog. V isti državi so rutinski podatki o prijavljenem kriminalu pokazali, da je leta 2003 0,7 % vseh kaznivih dejanj storjenih, ko so bili storilci pod vplivom narkotičnih ali psihotropnih snovi (alkohol izključen) (češko nacionalno poročilo).
I en undersökning som genomfördes år 2004 i Tjeckien bedömde poliserna som arbetar vid regionala huvudkontor att omkring 40 % av de vanliga stölderna och omkring 30 % av inbrotten begicks för att kunna köpa narkotika. I samma land visar rutindata om anmäld brottslighet att 0,7 % av alla brott år 2003 begicks av brottslingar som var påverkade av narkotika eller psykotropa ämnen (alkohol har ej medräknats) (Tjeckiens nationella rapport).
  Sicherstellungen und Ma...  
In Estland wird die schlechte Qualität des auf dem lokalen Markt erhältlichen Heroins seit 2002 durch die Einführung dieser beiden synthetischen Opiate kompensiert, die unter den Bezeichnungen „China White“, „Persian White“ oder „synthetisches Heroin“ vertrieben werden (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
Seizures of fentanyl and methylfentanyl – synthetic opiates that are up to 100 times more potent than heroin – were reported again in 2003 in Estonia, while Latvia reported its first seizure of 3-methylfentanyl in 2003 and Austria its first seizure of fentanyl in January 2004. In Estonia, the poor quality of the heroin available on the local market has been compensated for since 2002 by the introduction of these two synthetic opiates, under the names ‘white Chinese’, ‘white Persian’ or ‘synthetic heroin’ (Reitox national reports, 2004).
Des saisies de fentanyl et de méthylfentanyl (opiacés de synthèse jusqu'à 100 fois plus puissants que l'héroïne) ont été déclarées en Estonie en 2003, tandis que la Lettonie faisait état de sa première saisie de 3-méthylfentanyl en 2003 et que l'Autriche déclarait sa première saisie de fentanyl en janvier 2004. En Estonie, la qualité médiocre de l'héroïne disponible sur le marché local est compensée depuis 2002 par l'introduction de ces deux opiacés de synthèse, connus sous le nom de «blanche chinoise», «blanche persane» ou «héroïne de synthèse» (rapports nationaux Reitox, 2004).
Estonia volvió a efectuar incautaciones de fentanilo y metilfentanilo (opiáceos sintéticos hasta 100 veces más potentes que la heroína) en 2003. Letonia también realizó su primera incautación de 3-metilfentanilo en 2003. Austria realizó su primera incautación de fentanilo en enero de 2004. En Estonia, la baja calidad de la heroína disponible en el mercado local se ha visto compensada desde 2002 por la introducción de estos dos opiáceos sintéticos, denominados «china blanca», «persa blanca» o «heroína sintética» (Informes nacionales de la red Reitox, 2004).
Nel 2003 sono stati nuovamente riferiti in Estonia sequestri di fentanil e metilefentanil (oppiacei sintetici fino a 100 volte più potenti dell’eroina), mentre la Lettonia ha segnalato il suo primo sequestro di 3-metilfentanil nel 2003 e l’Austria il primo sequestro di fentanil nel gennaio 2004. In Estonia la scarsa qualità dell’eroina disponibile sul mercato locale è stata controbilanciata a partire dal 2002 dall’introduzione di questi due oppiacei sintetici, noti con i nomi di “cinese bianca”, “persiana bianca” o “eroina sintetica” (relazioni nazionali Reitox, 2004).
Nesse ano, voltaram a ser comunicadas apreensões de fentanil e metilfentanil – opiáceos sintéticos que chegam a ser até cem vezes mais potentes do que a heroína – na Estónia, ao passo que a Letónia notificou a sua primeira apreensão de 3-metilfentanil também em 2003 e a Áustria a sua primeira apreensão de fentanil em Janeiro de 2004. Na Estónia, a má qualidade da heroína disponível no mercado local foi compensada, desde 2002, pela introdução destes dois opiáceos sintéticos, com os nomes de “chinesa branca”, “persa branca” ou “heroína sintética” (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Κατασχέσεις φαιντανύλης και μεθυλφαιντανύλης – συνθετικών οπιούχων που είναι έως 100 φορές ισχυρότερα από την ηρωίνη  – αναφέρθηκαν και πάλι το 2003 στην Εσθονία, ενώ η Λεττονία ανέφερε την πρώτη κατάσχεση 3-μεθυλφαιντανύλης το 2003 και η Αυστρία την πρώτη κατάσχεση φαιντανύλης τον Ιανουάριο του 2004. Στην Εσθονία, η κακή ποιότητα της διαθέσιμης ηρωίνης στην τοπική αγορά αντισταθμίσθηκε από το 2002 με την εισαγωγή των δύο αυτών συνθετικών οπιούχων, με τις ονομασίες «λευκή κινεζική», «λευκή περσική» ή «συνθετική ηρωίνη» (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
In 2003 zijn er wederom fentanyl- en methylfentanylvangsten (synthetische opiaten die tot honderd keer sterker zijn dan heroïne) gerapporteerd in Estland. Daarnaast heeft Letland in 2003 de eerste 3-methylfentanylvangst gemeld en Oostenrijk de eerste fentanylvangst (in januari 2004). In Estland wordt de slechte kwaliteit van de heroïne die op de lokale markt beschikbaar is, sinds 2002 gecompenseerd door de introductie van beide synthetische opiaten onder namen als “white Chinese”, “white Persian” of “synthetische heroïne” (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Záchyty fentanylu a metylfentanylu – syntetických opiátů, které jsou až stokrát silnější než heroin – byly v roce 2003 opět hlášeny v Estonsku, zatímco Lotyšsko uvádělo svůj první záchyt 3-metylfentanylu v roce 2003 a Rakousko svůj první záchyt fentanylu v lednu 2004. V Estonsku byla špatná kvalita heroinu dostupného na místním trhu od roku 2002 kompenzována zavedením těchto dvou syntetických opiátů pod názvy „bílý čínský“, „bílý perský“ nebo „syntetický heroin“ (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Der er igen i 2003 meldt om beslaglæggelser af fentanyl og methylfentanyl – syntetiske opiater, der er op til 100 gange stærkere end heroin – i Estland, mens Letland indberettede sin første beslaglæggelse af 3-methylfentanyl i 2003 og Østrig sin første beslaglæggelse af fentanyl i januar 2004. I Estland er den dårlige kvalitet af den heroin, der udbydes på det lokale marked, siden 2002 blevet opvejet af indførelsen af disse to syntetiske opiater, under navnet 'China White', 'Persian White' eller 'syntetisk heroin' (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Fentanüüli ja metüülfentanüüli – heroiinist kuni 100 korda kangemate sünteetiliste opiaatide – konfiskeerimistest teatati uuesti 2003. aastal Eestis, samal ajal kui Läti teatas oma esimesest 3-metüülfentanüüli konfiskeerimisest 2003. aastal ja Austria oma esimesest fentanüüli konfiskeerimisest 2004. aastal. Eestis on alates 2002. aastast kohalikul turul kättesaadava heroiini kehva kvaliteeti kompenseerinud nende kahe sünteetilise opiaadi ilmumine „valge hiinlase”, „valge pärslase” või „sünteetilise heroiini” nime all (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Virossa takavarikoitiin jälleen vuonna 2003 fentanyyliä ja metyylifentanyyliä – jopa sata kertaa heroiinia vahvempia synteettisiä opiaatteja. Latvia ilmoitti vuonna 2003 ensimmäisestä 3-metyylifentanyylin takavarikosta, ja Itävalta ilmoitti tammikuussa 2004 ensimmäisestä fentanyylin takavarikosta. Viron markkinoilla liikkuvan heroiinin heikkoa laatua on vuodesta 2002 lähtien kompensoitu näillä kahdella synteettisellä opiaatilla, joista käytetään nimiä "valkoinen kiinalainen", "valkoinen persialainen" tai "synteettinen heroiini" (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Fentanil és metilfentanil – a heroinnál csaknem 100-szor hatásosabb szintetikus opiátok – lefoglalásokról Észtország 2003-ban ismét beszámolt, míg Lettország 2003-ban első 3-metilfentanil lefoglalását jelentette, Ausztriában pedig 2004 januárjában foglaltak le először fentanilt. Észtországban a helyi piacon elérhető heroin rossz minőségét 2002 óta e két, „fehér kínai”, „fehér perzsa” vagy szintetikus heroin” néven forgalmazott szintetikus opiát megjelenése kompenzálja (Reitox országjelentések, 2004).
Beslag av fentanyl og metylfentanyl – syntetiske opiater som er inntil 100 ganger sterkere enn heroin – ble på ny rapportert i Estland i 2003, mens Latvia rapporterte om sitt første beslag av 3-metylfentanyl i 2003 og Østerrike sitt første beslag av fentanyl i januar 2004. I Estland har det lokale markedets heroin av dårlig kvalitet siden 2002 blitt byttet ut med disse to syntetiske opiatene, som der går under betegnelsene ”hvit kineser”, ”hvit perser” eller ”syntetisk heroin” (nasjonale Reitox-rapporter).
Konfiskaty fentanylu i metylofentanylu, syntetycznych opiatów o prawie 100-krotnie większej sile niż heroina, ponownie przeprowadzono w roku 2003 w Estonii. Na Łotwie w roku 2003 doszło do pierwszej konfiskaty 3-metylofentanylu, a w Austrii, w styczniu 2004 roku, do pierwszej konfiskaty fentanylu. Niska jakość heroiny dostępnej na rynku lokalnym w Estonii jest od 2002 roku równoważona przez wprowadzenie tych dwóch nowych opiatów syntetycznych. Noszą one nazwy: „biały Chińczyk”, „biały Pers” lub „syntetyczna heroina” (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004)
Capturile de fentanil şi metilfentanil – opiacee sintetice de până la 100 de ori mai puternice decât heroina – au fost raportate din nou în 2003 în Estonia, în timp ce Letonia a raportat prima sa captură de 3-metilfentanil în 2003, iar Austria prima sa captură de fentanil în ianuarie 2004. În Estonia, calitatea proastă a heroinei disponibile pe piaţa locală a fost compensată din 2002 prin introducerea acestor două opiacee sintetice, sub numele de „Alb de China”, „Alb de Persia” sau „heroină sintetică” (rapoartele naţionale Reitox, 2004).
Zachytenia fentanylu a metylfentanylu – syntetických opiátov s až 100-krát vyššou potenciou ako heroín – uvádzalo v roku 2003 znovu Estónsko, kým Lotyšsko oznámilo prvé zachytenie 3-metylfentanylu v roku 2003 a Rakúsko prvé zachytenie fentanylu v januári 2004. Nízka kvalita heroínu dostupného na miestnom trhu v Estónsku sa od roku 2002 vyrovnáva uvedením týchto dvoch syntetických opiátov pod názvami „biely Číňan“, „biely Peržan“ alebo „syntetický heroín“ na trh (národné správy Reitox 2004).
O zasegih fentanila in metilfentanila, sintetičnih opiatov, ki sta do 100-krat močnejša od heroina, so leta 2003 ponovno poročali v Estoniji, medtem ko je Latvija leta 2003 poročala o svojem prvem zasegu 3-metilfentanila, Avstrija pa o prvem zasegu fentanila januarja 2004. V Estoniji je od leta 2002 slabo kakovost heroina, razpoložljivega na lokalnem trgu, nadomestila uvedba teh dveh sintetičnih drog pod imeni "Beli Kitajec", "Beli Perzijec" ali "sintetični heroin" (oziroma trimetil fentamil) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
År 2003 rapporterades det återigen om beslag av fentanyl och metylfentanyl (syntetiska opiater som är upp till hundra gånger starkare än heroin) i Estland medan Lettland redovisade sitt första beslag av 3-metylfentanyl år 2003 och Österrike sitt första beslag av fentanyl i januari 2004. I Estland har dessa två syntetiska opiater med namnen ”China White”, ”Persian White” eller ”syntetiskt heroin” kompenserat för den låga kvaliteten på heroinet på den lokala marknaden sedan 2002 (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  Todesfälle im Zusammenh...  
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej. Informacje dotyczące roli buprenorfiny w zgonach związanych z zażywaniem narkotyków znajdują się w części zagadnień wybranych dotyczącej buprenorfiny.
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi. Pentru informaţii privind rolul buprenorfinei în decesele legate de consumul de droguri, vezi extrasul privind buprenorfina.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003. gadā, salīdzinājumā ar tikai nedaudziem atsevišķiem gadījumiem iepriekšējos gados. Informāciju par buprenorfīna ietekmi uz narkotikām saistītajiem nāves gadījumiem skatīt atsevišķajā tēmā par buprenorfīnu.
  Kasten 2  
Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii. Nie jest to zatem zjawisko nowe, chodzi raczej o nową tendencję widoczną w polityce antynarkotykowej przynajmniej kilku Państw Członkowskich. Tendencja ta ma doprowadzić do kategoryzacji i zestawiania tych zjawisk w ramach jednej, łącznej koncepcji oraz do ograniczenia ich występowania jako celu krajowej strategii antynarkotykowej.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 11  
In Finnland wurden im Zeitraum 2000 bis 2003 erheblich weniger Tötungsdelikte und tätliche Angriffe unter dem Einfluss illegaler Drogen verübt als unter Alkoholeinfluss (6 % gegenüber 64 % der Tötungsdelikte und 2 % gegenüber 71 % der tätlichen Angriffe) (Lehti und Kivivuori, zitiert im Nationalen Bericht Finnlands).
In Finland, during 2000–03, the proportion of homicides and assaults committed by offenders under the influence of illicit drugs was much lower than the proportion committed by offenders under the influence of alcohol (6 % compared with 64 % of homicides and 2 % compared with 71 % of assaults) (Lehti and Kivivuori; cited in the Finnish national report). Although the presence of drugs in robbery offences seems to have increased in the last decade, the presence of alcohol in robbery offences is still more common (43 % of robbery offences involve alcohol compared with 9 % that involve drugs).
En Finlande, entre 2000 et 2003, le pourcentage d'homicides et d'agressions perpétrés par des délinquants sous l'influence de drogues illicites était sensiblement inférieur à celui des crimes et délits commis par des délinquants sous l'influence de l'alcool (6 % contre 64 % pour les homicides et 2 % contre 71 % pour les agressions) (Lehti et Kivivuori; cité dans le rapport national finlandais). Bien que la présence de drogues dans les vols qualifiés semble avoir augmenté durant la dernière décennie, la présence d'alcool est toujours plus courante (43 % des vols qualifiés mettent en cause l'alcool contre 9 % pour la drogue).
En Finlandia, durante el período 2000–2003, el porcentaje de homicidios y atracos cometidos por delincuentes bajo la influencia de drogas ilícitas fue mucho menor que el porcentaje de los cometidos bajo la influencia del alcohol (un 6 % frente al 64 % de homicidios y un 2 % frente al 71 % de atracos) (Lehti y Kivivuori; citado en el informe nacional finlandés). Aunque la presencia de drogas en los delitos de robo parece haber aumentado en la última década, la presencia de alcohol es todavía más habitual en este tipo de delitos (en el 43 % de los delitos de robo interviene el alcohol frente al 9 % en los que intervienen drogas).
In Finlandia, nel periodo 2000-2003, la proporzione di omicidi e atti di violenza perpetrati da soggetti sotto l’influsso di sostanze illecite era molto inferiore alla proporzione di reati commessi da soggetti sotto l’influsso di alcol (6% rispetto al 64% degli omicidi e 2% rispetto al 71% delle violenze) (Lehti e Kivivuori, citato nella relazione nazionale finlandese). Benché il numero di rapine compiute sotto l’influsso di droghe sembrerebe aumentato nell’ultimo decennio, continuano tuttavia a prevalere i reati di rapina perpetrati sotto l’influsso dell’alcol (il 43% contro il 9%).
Na Finlândia, nos anos de 2000–2003, a percentagem de homicídios e agressões perpetrados sob a influência de drogas ilícitas era muito inferior à dos perpetrados sob a influência do álcool (6% para 64% de homicídios e 2% para 71% das agressões) (Lehti e Kivivuori; citados no relatório nacional finlandês). Embora a presença de drogas nos assaltos pareça ter aumentado na última década, a presença de álcool neste tipo de crimes ainda é mais comum (43% dos assaltos envolvem álcool para 9% que envolvem drogas).
Στη Φινλανδία, στο διάστημα 2000–03, το ποσοστό των ανθρωποκτονιών και των επιθέσεων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια παράνομων ναρκωτικών ήταν πολύ χαμηλότερο από το ποσοστό εκείνων που διαπράχθηκαν από δράστες υπό την επήρεια αλκοόλ (6 % σε σύγκριση με 64 % για τις ανθρωποκτονίες και 2 % σε σύγκριση με 71 % για τις επιθέσεις) (Lehti και Kivivuori· αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας). Μολονότι η παρουσία ναρκωτικών στα αδικήματα που αφορούν ληστείες φαίνεται να αυξήθηκε κατά την τελευταία δεκαετία, η παρουσία αλκοόλ σε αδικήματα που αφορούν ληστείες είναι ακόμη πιο συνηθισμένο φαινόμενο (43 % των αδικημάτων που αφορούν ληστείες συνδέονται με το αλκοόλ σε σύγκριση με 9 % που συνδέονται με ναρκωτικά).
In Finland was het percentage moorden en geweldpleging dat tussen 2000 en 2003 onder invloed van illegale drugs plaatsvond, veel lager dan het percentage voor vergelijkbare criminele handelingen onder invloed van alcohol (6% vergeleken met 64% voor moorden en 2% vergeleken met 71% met betrekking tot geweldpleging) (Lehti en Kivivuori; geciteerd in het Finse nationale verslag). Hoewel de rol van drugs bij roofovervallen in de afgelopen tien jaar afgenomen lijkt te zijn, is de invloed van alcohol bij diefstallen nog steeds vrij groot (alcohol speelt bij 43% van de diefstallen een rol terwijl slechts 9% van de diefstallen onder invloed van drugs wordt gepleegd).
Ve Finsku byl v letech 2000–2003 podíl vražd a násilných útoků spáchaných pachateli pod vlivem nelegálních drog podstatně nižší než podíl těchto trestných činů spáchaných pod vlivem alkoholu (6 % ve srovnání s 64 % u vražd a 2 % ve srovnání se 71 % u násilných útoků) (Lehti a Kivivuori; citováno ve finské národní zprávě). I když se zdá, že přítomnost drog v trestných činech loupeže se v posledním desetiletí zvýšila, je přítomnost alkoholu v trestných činech loupeže i nadále běžnější (na 43 % trestných činů loupeže se podílí alkohol ve srovnání s 9 %, na nichž se podílejí drogy).
I Finland var andelen af manddrab og overfald begået af lovovertrædere under indflydelse af illegale stoffer i 2000–2003 meget lavere end andelen begået af lovovertrædere under indflydelse af alkohol (6 % i forhold til 64 % af manddrabene og 2 % i forhold til 71 % af overfaldene) (Lehti og Kivivuori; nævnt i Finlands nationale rapport). Selv om tilstedeværelsen af stoffer i forbindelse med røverier synes at være steget i den seneste tiårsperiode, er det stadig mere almindeligt, at der er alkohol til stede i forbindelse med røverier (43 % af røverierne involverer alkohol i forhold til 9 %, som involverer stoffer).
Soomes oli ajavahemikul 2000–2003 illegaalsete uimastite mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud mõrvade ja kallaletungide arv palju väiksem kui alkoholi mõju all olevate õigusrikkujate poolt toime pandud õigusrikkumiste osakaal (6% võrreldes 64% mõrvade puhul ja 2% võrreldes 71% kallaletungide puhul) (Lehti ja Kivivuori; tsiteeritud Soome siseriiklikus aruandes). Kuigi uimasti mõju all toime pandud varguste osakaal paistab olevat viimase kümnendi jooksul suurenenud, on alkoholi mõju all toime pandud varguste osakaal siiski üldisem (43% vargustest on seotud alkoholiga võrreldes 9% vargustega, mis on seotud uimastitega).
Suomessa laittomien huumeiden vaikutuksen alaisena tehtyjen henkirikosten ja pahoinpitelyjen osuus oli vuosina 2000–2003 huomattavasti alhaisempi kuin niiden, jotka tehtiin alkoholin vaikutuksen alaisena (henkirikosten osalta 6 % verrattuna 64 %:iin ja pahoinpitelyjen osalta 2 % verrattuna 71 %:iin) (Lehti ja Kivivuori; mainittu Suomen kansallisessa raportissa). Vaikka huumeilla onkin viimeisten 10 vuoden aikana ollut yhä useammin osuutta murroissa, alkoholilla osuutta on edelleen useammin (43 %:iin murroista liittyy alkoholia ja 9 %:iin liittyy huumeita).
Finnországban 2000–03 során a tiltott kábítószerek hatása alatt elkövetett emberölések és testi sértések aránya sokkal alacsonyabb volt, mint az alkohol befolyása alatt elkövetetteké (az emberöléseknél 6% a 64%-kal szemben, a testi sértéseknél 2%, szemben a 71%-kal) (Lehti és Kivivuori; a finn országjelentés idézi). Bár a kábítószerek jelenléte a rablás bűncselekményekben az elmúlt évtizedben növekedni látszott, az alkohol még mindig lényegesen gyakrabban fordul elő a rablás bűncselekményekben (a rablás bűncselekmények 43%-ában fordul elő az alkohol, 9%-ában vannak jelen kábítószerek).
I Finland i perioden 2000-03 var andelen drap og voldsepisoder begått under påvirkning av illegale rusmidler mye lavere enn andelen som ble begått under påvirkning av alkohol (hhv. 6 % og 64 % av alle drap og hhv. 2 % og 71 % av alle voldsepisoder) (Lehti og Kivinuori, sitert i Finlands nasjonale rapport). Selv om påvirkningen av narkotika ved ran/innbrudd synes å ha økt det siste tiåret, er alkoholpåvirkning ved ran/innbrudd fremdeles vanligere (alkohol er påvist i 43 % av alle ran/innbrudd mot 9 % for narkotika).
W Finlandii, w latach 2000-2003 odsetek zabójstw i napadów popełnionych przez przestępców pod wpływem nielegalnych narkotyków był znacznie niższy niż odsetek tych przestępstw popełniony przez przestępców pod wpływem alkoholu (6% w porównaniu z 64% przy zabójstwach i 2% w porównaniu z 71% przy napadach) (Lehti i Kivivuori; cytowani w Sprawozdaniu krajowym Finlandii). Choć wydaje się, że obecność narkotyków w przypadku przestępstw włamania wzrosła w ciągu ostatniego dziesięciolecia, nadal jednak obecność alkoholu w tego typu przestępstwach jest bardziej powszechna (43% włamań wiąże się z alkoholem, a 9% z narkotykami).
În Finlanda, în 2000–2003, proporţia de crime şi agresiuni comise sub influenţa drogurilor ilicite a fost mult mai scăzută decât proporţia de astfel de delicte comise sun influenţa alcoolului (6 % faţă de 64 % din crime şi 2 % faţă de 71 % din agresiuni) (Lehti and Kivivuori; citat în raportul naţional al Finlandei). Deşi se pare că prezenţa drogurilor în cazul furturilor a crescut în ultimii 10 ani, prezenţa alcoolului în cazul furturilor este în continuare şi mai frecventă (43 % din furturi implică prezenţa alcoolului faţă de 9 % care implică prezenţa drogurilor).
Vo Fínsku v období 2000 až 2003 bol pomer vrážd a znásilnení spáchaných pod vplyvom nezákonných drog oveľa nižší ako podiel tých istých trestných činov spáchaných pod vplyvom alkoholu (6 % oproti 64 % pri vraždách a 2 % oproti 71 % pri znásilnení) (Lehti a Kivivuori; citovaní vo fínskej národnej správe). Hoci sa prítomnosť drog v súvislosti s lúpežnou trestnou činnosťou v ostatnom desaťročí zdanlivo zvýšila, prítomnosť alkoholu je pri lúpežných trestných činoch vždy obvyklejšia (43 % lúpeží pod vplyvom alkoholu oproti 9 % pod vplyvom drog).
Na Finskem je bil v obdobju med letoma 2000–2003 delež samomorov in napadov, ki so jih naredili storilci pod vplivom prepovedanih drog, veliko nižji od deleža, ki so ga zagrešili storilci pod vplivom alkohola (6 % v primerjavi s 64 % samomorov in 2 % v primerjavi z 71 % napadov) (Lehti in Kivivuori; citirano v finskem nacionalnem poročilu). Čeprav se zdi, da se je prisotnost drog pri kaznivih dejanjih tatvin v zadnjem desetletju povečala, je prisotnost alkohola pri kaznivih dejanjih tatvin še vedno pogostejša (43 % tatvin vključuje alkohol v primerjavi z 9 % tistih, ki vključujejo droge).
I Finland var andelen mord och misshandelsfall som begicks av brottslingar som var påverkade av olagliga droger mycket lägre än den andel som begicks av brottslingar som var påverkade av alkohol (6 % jämfört med 64 % av morden och 2 % jämfört med 71 % av misshandelsfallen) (Lehti och Kivivuori; citeras i Finlands nationella rapport). Även om förekomsten av narkotika vid rån tycks ha ökat under det senaste decenniet är förekomsten av alkohol vid rån fortfarande vanligare (i 43 % av rånen är alkohol inblandat, i jämförelse med 9 % för narkotika).
  Kasten 2  
Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii. Nie jest to zatem zjawisko nowe, chodzi raczej o nową tendencję widoczną w polityce antynarkotykowej przynajmniej kilku Państw Członkowskich. Tendencja ta ma doprowadzić do kategoryzacji i zestawiania tych zjawisk w ramach jednej, łącznej koncepcji oraz do ograniczenia ich występowania jako celu krajowej strategii antynarkotykowej.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Kasten 7  
In jüngster Zeit war eine massive epidemische Ausbreitung des Human-Immunschwäche-Virus unter injizierenden Drogenkonsumenten in Russland und der Ukraine sowie in den baltischen EU-Mitgliedstaaten zu beobachten.
Human immunodeficiency virus (HIV) has shown massive and recent epidemic spread among IDUs in Russia and the Ukraine, as it has in the EU Member States of the Baltic region. In 2001, the rate of newly diagnosed infections related to intravenous drug use peaked in Estonia and in the Russian Federation, at 991 and 333 cases per million population respectively. However, in the Ukraine, the peak was reached earlier in 1997, at 146 cases per million, as a result of widespread IDU-related transmission, after which rates of new IDU-related HIV diagnoses declined but more recently have increased again.
Le virus d'immunodéficience humaine (VIH) a provoqué récemment une épidémie massive parmi les UDVI en Russie et en Ukraine tout comme dans les pays baltes membres de l'UE. En 2001, le taux d'infections nouvellement diagnostiquées liées à l'usage de drogue par injection a atteint un niveau record en Estonie et dans la Fédération de Russie, avec respectivement 991 et 333 cas par million d'habitants. En Ukraine, le pic a toutefois été atteint en 1997, avec 146 cas par million d'habitant en raison d'une transmission étendue due à l'usage de drogue par injection. Par la suite, les pourcentages de nouveaux cas de VIH diagnostiqués liés à l'usage de drogue par voie intraveineuse ont baissé, avant de remonter plus récemment.
El virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) se ha propagado en los últimos tiempos de forma masiva y epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral de Rusia y Ucrania, al igual que en los Estados miembros de la UE de la Región Báltica. En 2001, la tasa de nuevos diagnósticos de infecciones relacionadas con el consumo intravenoso de drogas alcanzó su máximo en Estonia y en la Federación Rusa, con cifras de 991 y 333 casos por millón de habitantes, respectivamente. Sin embargo, Ucrania ya había alcanzado su máximo en 1997, con 146 casos por millón de habitantes (debido a una transmisión generalizada relacionada con el consumo de drogas por vía parenteral), después lo cual se registró un descenso de las tasas de nuevos diagnósticos de casos de VIH relacionados con este tipo de consumo, si bien han vuelto a aumentar recientemente.
Negli ultimi anni il virus dell’immunodeficienza umana (HIV) ha fatto registrare una diffusione epidemica massiccia tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale in Russia e in Ucraina, così come nei paesi Baltici. Nel 2001 il tasso più elevato di nuove infezioni diagnosticate nei consumatori di stupefacenti per via parenterale è stato segnalato dall’Estonia e dalla Federazione russa, con rispettivamente 991 e 333 casi per milione di abitanti. Tuttavia, nel 1997 il picco è stato riportato dall’Ucraina, con 146 casi per milione di abitanti, in conseguenza di un’ampia trasmissione dovuta al consumo di sostanze stupefacenti per via parenterale; la percentuale dei nuovi casi di HIV diagnosticati per consumo di stupefacenti per via parenterale è quindi scesa, per di nuovo aumentare di recente.
O vírus da imunodeficiência humana (VIH) tem revelado uma propagação epidémica maciça e recente entre os consumidores de droga injectada (CDI) na Rússia e na Ucrânia, tal como nos Estados-Membros da UE da região do Báltico. Em 2001, a taxa de casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados relacionados com o consumo de droga por via endovenosa atingiu um pico na Estónia e na Federação Russa, com 991 e 333 casos por milhão de habitantes, respectivamente. Na Ucrânia, porém, o pico foi atingido mais cedo, em 1997, com 146 casos por milhão de habitantes, em resultado de uma vasta transmissão relacionada com o consumo de droga injectada, a que se seguiu uma diminuição das taxas de novos casos de VIH relacionados com este consumo, os quais voltaram, no entanto, a aumentar recentemente.
Ο ιός της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) εμφάνισε μαζική και πρόσφατη επιδημική εξάπλωση τους ΧΕΝ στη Ρωσία και την Ουκρανία, όπως και στα κράτη μέλη της ΕΕ στη Βαλτική. Το 2001, ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών λοιμώξεων που συνδέονταν με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών κορυφώθηκε στην Εσθονία και στη Ρωσική Ομοσπονδία, με 991 και 333 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους αντίστοιχα. Ωστόσο, στην Ουκρανία, ο μέγιστος αριθμός περιπτώσεων καταγράφηκε νωρίτερα, το 1997, με 146 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους, ως αποτέλεσμα της ευρείας μετάδοσης που συνδεόταν με τη χρήση ενέσιμων ναρκωτικών· στη συνέχεια, ο αριθμός των νέων διαγνώσεων του ιού HIV που συνδέονταν με ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μειώθηκε, αλλά πρόσφατα σημείωσε εκ νέου αύξηση.
Het Humaan Immunodeficiëntie Virus (HIV) heeft zich onlangs massaal, zelfs epidemisch verspreid onder ID’s in Rusland en Oekraïne en in de lidstaten van de EU in de Baltische regio. In 2001 bereikte het aantal nieuw gediagnosticeerde infecties als gevolg van injecterend drugsgebruik een piek in Estland en de Russische Federatie met 991 respectievelijk 333 gevallen per miljoen inwoners. In Oekraïne heeft die piek zich al eerder voorgedaan, en wel in 1997 met 146 gevallen per miljoen inwoners, als gevolg van een omvangrijke besmetting onder injecterende drugsgebruikers. Na 1997 is het aantal nieuwe HIV-diagnoses onder ID’s weliswaar afgenomen, maar onlangs is het aantal HIV-gevallen weer toegenomen.
Virus lidské imunodeficience (HIV) se v poslední době mohutně a epidemicky rozšířil mezi injekčními uživateli drog v Rusku a na Ukrajině stejně jako v pobaltských členských státech EU. V roce 2001 dosáhla míra nově diagnostikovaných infekcí souvisejících s nitrožilním užíváním drog vrcholu v Estonsku a Ruské federaci (v Estonsku bylo zaznamenáno 991 případů na milion obyvatel a v Ruské federaci 333). Na Ukrajině však bylo maxima dosaženo dříve, v roce 1997, kdy bylo zaznamenáno 146 případů na milion obyvatel v důsledku široce rozšířeného přenosu spojeného s nitrožilní aplikací drog. Poté začal počet nově diagnostikovaných případů HIV v souvislosti s nitrožilní aplikací drog klesat, ale v poslední době se začal opět zvyšovat.
Med hensyn til human immundefekt virus (hiv) har der været en massiv og nylig epidemisk spredning blandt intravenøse stofbrugere i Rusland og Ukraine samt i EU-medlemsstaterne i Østersøregionen. I 2001 toppede antallet af nydiagnosticerede tilfælde af infektion, som var relateret til intravenøs stofbrug, i Estland og Den Russiske Føderation med henholdsvis 991 og 333 tilfælde pr. én million indbyggere. I Ukraine toppede antallet imidlertid tidligere i 1997 med 146 tilfælde pr. én million indbyggere som følge af en udbredt smittespredning blandt intravenøse stofbrugere, hvorefter antallet af nye hiv-diagnoser blandt intravenøse stofbrugere faldt, men i den senere tid igen er steget.
Inimese immuunpuudulikkuse viiruse (HIV) epideemia on viimasel ajal levinud laialdaselt süstivate uimastitarbijate hulgas Venemaal ja Ukrainas, nii nagu ka ELi liikmesriikides Balti regioonis. Uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr veeni süstivate narkomaanide hulgas jõudis Eestis ja Vene Föderatsioonis maksimumini 2001. aastal, olles vastavalt 991 ja 333 juhtumit miljoni elaniku kohta. Ukrainas jõudis antud määr maksimumini varem, 1997. aastal, saavutades taseme 146 juhtumit miljoni kohta, olles põhjustatud laialdasest nakkuse edasikandumisest süstivate narkomaanide hulgas; seejärel uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr süstivate narkomaanide puhul alanes, kuid on viimasel ajal hakanud taas tõusma.
Immuunikatovirus (hiv) on levinnyt viimeaikoina voimakkaana epidemiana injektiokäyttäjien keskuudessa Venäjällä ja Ukrainassa samoin kuin Baltian alueen EU-maissa. Vuonna 2001 huumeiden injektiokäyttöön liittyvien uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi huippuunsa Virossa (991 tapausta miljoonaa asukasta kohti) ja Venäjällä (333 tapausta miljoonaa asukasta kohti). Ukrainassa huippu saavutettiin kuitenkin jo aikaisemmin vuonna 1997, jolloin luku nousi injektiokäyttöön liittyvien tartuntojen epidemian seurauksena 126 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti. Uusien injektiokäyttöön liittyvien hiv-tapausten määrä laski sittemmin, mutta se on viime aikoina kääntynyt jälleen kasvuun.
A humán immundeficiencia vírus (HIV) nemrégiben masszív járványszerű elterjedést mutatott az injekciós kábítószer-használóknál Oroszországban és Ukrajnában, valamint a balti régió EU-tagállamaiban. Észtországban és az Orosz Föderációban az intravénás kábítószer-használattal összefüggésbe hozható, újonnan diagnosztizált fertőzések száma 2001-ben tetőzött, egymillió lakosra jutó 991, illetve 333 esettel. Ukrajnában azonban a csúcsot korábban, 1997-ben érték el, amikor az injekciós kábítószer-használók közötti széles körű fertőzés következtében 146 eset/millió fő arányt jegyeztek fel; ezt követően az injekciós kábítószer-használókkal összefüggő, újonnan diagnosztizált HIV-fertőzés gyakorisága visszaesett, de a közelmúltban ismét emelkedett.
HIV (humant immunsviktvirus) har hatt en massiv epidemisk spredning blant sprøytebrukere i Russland og Ukraina i den senere tid, og det samme er tilfellet i EU-medlemsstatene i den baltiske region. I 2001 nådde antallet nye diagnostiserte tilfeller som følge av intravenøs narkotikabruk en topp i Estland og Den russiske føderasjon med hhv. 991 og 333 tilfeller pr. million innbyggere. Ukraina nådde imidlertid toppen tidligere, i 1997, med 146 tilfeller pr. million, som et resultat av omfattende sprøytebrukrelatert smitte. Antallet nye sprøytebrukrelaterte HIV-diagnoser gikk deretter ned, for så å øke igjen.
Ludzki wirus niedoboru odporności (HIV) rozprzestrzenił się ostatnio na skalę epidemii masowej wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w Rosji i na Ukrainie, to samo dotyczy sytuacji Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego. W roku 2001 wskaźnik nowo zdiagnozowanych zakażeń wśród osób zażywających narkotyki dożylnie osiągnął wartości najwyższe w Estonii i w Federacji Rosyjskiej - odnotowano wtedy odpowiednio 991 i 333 przypadki zakażeń na milion osób populacji. Na Ukrainie wartości szczytowe otrzymano wcześniej, tj. w roku 1997, gdy wskaźnik wynosił 146 przypadków na milion, a to z powodu powszechnej transmisji w grupie osób wstrzykujących narkotyki. Następnie dane o nowych przypadkach zakażenia wirusem HIV w tej grupie zmniejszyły się, by w ostatnich latach ponownie wzrosnąć.
Virusul imunodeficienţei umane (HIV) a prezentat o răspândire epidemică masivă şi recentă în rândul CDI din Rusia şi Ucraina, dar şi în statele membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice În 2001, rata cazurilor noi de infecţie diagnosticate legate de consumul de droguri intravenoase a atins punctul de vârf în Estonia şi în Federaţia Rusă, cu 991 şi, respectiv, 333 de cazuri la un milion de locuitori. În Ucraina, punctul de vârf a fost atins mai devreme, în 1997, cu 146 cazuri la un milion de locuitori, ca urmare a transmisiei pe scară largă prin CDI, după care ratele noilor cazuri diagnosticate de infecţie cu HIV legate de CDI au scăzut, dar recent au început din nou să crească.
Virus človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) se med injicirajočimi uživalci drog v Rusiji in Ukrajini hitro širi z množičnimi epidemijami, kot se je na primer zgodilo v državah članicah EU baltske regije. Leta 2001 je stopnja na novo odkritih okužb, povezanih z intravenoznim uživanjem drog, dosegla vrh v Estoniji in Ruski federaciji z 991 oziroma 333 primeri na milijon prebivalcev. Vendar je bil vrh v Ukrajini dosežen prej v začetku leta 1997, saj je znašal 146 primerov na milijon prebivalcev, zaradi zelo razširjenega prenašanja v zvezi z injicirajočimi uživalci drog, po katerem je delež novo odkritih diagnoz okužbe s HIV upadlo, vendar pa je nedavno ponovno naraslo.
Hiv-viruset har på senare tid haft en kraftig epidemisk spridning bland injektionsmissbrukarna i såväl Ryssland och Ukraina som EU:s medlemsstater i Östersjöregionen. 2001 nådde antalet nydiagnostiserade infektioner med koppling till intravenöst narkotikamissbruk en topp i Estland och Ryssland med 991 respektive 333 fall per en miljon invånare. I Ukraina nådde man redan år 1997 en topp med 146 fall per en miljon invånare, vilket var ett resultat av omfattande smitta med koppling till injektionsmissbruk. Därefter sjönk antalet nya hiv-diagnoser med koppling till injektionsmissbruk, men på senare tid har de ökat igen.
Cilvēka imunodeficīta vīruss (HIV) ir uzrādījis plašu nesenu epidēmiju injicējamo narkotiku lietotāju vidū Krievijā un Ukrainā, tāpat kā Baltijas reģiona ES dalībvalstīs. 2001. gadā no jauna diagnosticētu inficēšanās gadījumu skaits, kas saistīti ar intravenozo narkotiku lietošanu, strauji pieauga Igaunijā un Krievijas Federācijā, sasniedzot attiecīgi 991 un 333 gadījumus uz miljonu iedzīvotājiem. Taču Ukrainā maksimālais līmenis tika sasniegts jau agrāk - 1997. gadā, liecinot par 146 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem, un tas bija plašās izplatīšanās saistībā ar injicējamo narkotiku lietošanu rezultāts, pēc tam jauno ar injicējamo narkotiku lietošanu saistīto HIV inficēšanās gadījumu skaits samazinājās, taču pēdējā laikā tas ir atkal pieaudzis.
  Prävention bei drogenbe...  
Die nationale Politik der Mitgliedstaaten unterscheidet sich zwar in Abhängigkeit von deren Drogensituation und dem gegebenen politischen Kontext, es gibt jedoch auch zunehmend Hinweise darauf, dass auf europäischer Ebene ein Konsens über die Schlüsselfaktoren im Entstehen begriffen ist, die für eine effiziente Bekämpfung von HIV und anderen Infektionskrankheiten bei IDU erforderlich sind (137).
Although the national policies of Member States vary, reflecting their individual drug situation and political context, there is also increasing evidence of a consensus emerging at the European level on the key elements necessary for an effective response to combating HIV and other infectious diseases among IDUs (137). Appropriate responses include enhanced access to drug treatment (WHO, 2005), the development of low-threshold services and the provision of sterile equipment and education programmes, although it should be noted that there are differences between countries with respect to the emphasis placed on these different service elements. Of particular importance is that there should be sufficient availability of oral substitution treatment for injecting opioid users, as this significantly reduces drug-related behaviour with a high risk of HIV transmission (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bien que les politiques nationales des États membres varient et reflètent leur contexte politique et leur situation particulière en matière de drogue, un consensus se dégage au niveau européen sur les éléments clés indispensables pour réagir et lutter efficacement contre le VIH et d'autres maladies infectieuses chez les UDVI (137). Les réactions appropriées sont notamment un meilleur accès au traitement de l'usage de drogue (OMS, 2005), la mise en place de structures «de première ligne» ou «de bas seuil» et la fourniture de matériel stérile et de programmes éducatifs, bien qu'il faille noter qu'il existe des différences entre les pays en ce qui concerne l'importance accordée à ces différents services. Il est particulièrement important que les traitements de substitution orale soient suffisamment nombreux pour les usagers d'opiacés par voie intraveineuse, étant donné qu'ils réduisent considérablement les comportements liés à la toxicomanie qui présentent un risque élevé de transmission du VIH (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Aunque las políticas nacionales de los Estados miembros varían, como reflejo de su situación concreta en materia de drogas y su contexto político, parece que se está gestando un consenso en Europa sobre los elementos clave necesarios para dar una respuesta eficaz a la lucha contra el VIH y otras enfermedades infecciosas que afectan a los consumidores de drogas por vía parenteral (137). Tales elementos serían, por ejemplo, un mejor acceso al tratamiento de desintoxicación (OMS, 2005), la prestación de servicios de bajo umbral, el suministro de material estéril y la creación de programas de educación, aunque los diferentes países otorgan distinto grado de importancia a los mismos. Especialmente importante es que exista suficiente disponibilidad del tratamiento de sustitución oral para los consumidores de opiáceos por vía parenteral, ya que esto reduce de forma significativa las conductas que llevan aparejado un alto riesgo de transmisión del VIH (Gowing y cols., 2005; Sullivan y cols., 2005).
Nonostante le politiche nazionali degli Stati membri siano diverse e riflettano la rispettiva situazione degli stupefacenti nel loro territorio nazionale nonché il contesto politico, vi sono segnali sempre più frequenti dell’emergere di un consenso a livello europeo sugli elementi chiave indispensabili per dare una risposta efficace all’HIV e ad altre malattie infettive diffuse tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale (137). Tra le risposte appropriate si annoverano un accesso migliorato ai servizi di trattamento antidroga (OMS, 2005), lo sviluppo di servizi a bassa soglia e la fornitura di strumenti sterili e di programmi educativi; tuttavia è necessario notare che ciascun paese pone l’accento su elementi diversi del servizio. Particolarmente importante è la disponibilità di un numero sufficiente di terapie sostitutive per i consumatori di oppioidi che si iniettano la sostanza, dal momento che questo fattore riduce in maniera significativa il comportamento a elevato rischio di trasmissione dell’HIV collegato alla droga (Gowing e altri, 2005; Sullivan e altri, 2005).
Apesar de as políticas nacionais dos Estados-Membros variarem, reflectindo a sua situação individual em termos de droga e o seu contexto político específico, também existem indícios crescentes do surgimento de um consenso a nível europeu quanto aos elementos fundamentais que são necessários para responder e combater eficazmente o VIH e outras doenças infecciosas entre os CDI (137). Entre as respostas adequadas incluem-se o maior acesso ao tratamento da toxicodependência (OMS, 2005), o desenvolvimento de serviços de porta aberta, o fornecimento de equipamento esterilizado e os programas educativos, embora se deva notar que existem diferenças entre países no que respeita à ênfase dada a estes diferentes elementos. Uma disponibilidade suficiente de tratamentos de substituição por via oral para os consumidores de opiáceos por via endovenosa reveste-se de especial importância, na medida em que estes tratamentos reduzem significativamente os comportamentos de risco elevado de transmissão do VIH relacionados com a droga (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Μολονότι οι εθνικές πολιτικές των κρατών μελών διαφέρουν, απηχώντας την κατάσταση κάθε χώρας όσον αφορά τα ναρκωτικά και το πολιτικό πλαίσιό της, υπάρχουν επίσης ολοένα και περισσότερα ενδείξεις ότι σε ευρωπαϊκό επίπεδο αναπτύσσεται μια συναίνεση σχετικά με τα κύρια στοιχεία που είναι αναγκαία για την αποτελεσματική αντιμετώπιση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (137). Στα κατάλληλα μέτρα συγκαταλέγονται η βελτίωση της πρόσβασης στη θεραπεία (ΠΟΥ, 2005), η ανάπτυξη υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης και η παροχή αποστειρωμένων συνέργων και εκπαιδευτικών προγραμμάτων, μολονότι πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών ως προς την έμφαση που δίνεται στα διάφορα αυτά στοιχεία των παρεχόμενων υπηρεσιών. Ιδιαίτερη σημασία έχει το γεγονός ότι πρέπει να υπάρχει επαρκής διαθεσιμότητα θεραπειών υποκατάστασης διά του στόματος για τους χρήστες ενέσιμων οπιοειδών, καθώς με τον τρόπο αυτό μειώνεται σημαντικά η συμπεριφορά που συνδέεται με την τοξικομανία, η οποία ενέχει υψηλό κίνδυνο μετάδοσης του ιού HIV (Gowing κ.ά., 2005· Sullivan κ.ά., 2005).
Hoewel het nationale beleid van de lidstaten afhankelijk van hun individuele drugssituatie en politieke context varieert, zijn er ook aanwijzingen voor een toenemende consensus op Europees niveau over de essentiële elementen van een effectieve bestrijding van HIV en andere infectieziekten onder ID’s (137). Tot die effectieve maatregelen behoren een betere toegang tot drugsbehandelingen (WHO, 2005), de ontwikkeling van laagdrempelige hulpverlening, het verstrekken van steriel materiaal en het gebruik van voorlichtingsprogramma’s. Hierbij dient wel opgemerkt te worden dat er verschillen tussen landen bestaan met betrekking tot de nadruk die op de verschillende interventieaspecten wordt gelegd. Het is met name van belang dat er voldoende orale substitutiebehandelingen voor injecterende opïoïdengebruikers beschikbaar zijn, omdat drugsgerelateerd gedrag met een hoog HIV-besmettingsrisico hierdoor aanzienlijk wordt verminderd (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Ačkoli se národní politiky členských států liší a odrážejí jejich individuální drogovou situaci a politický kontext, existují také rostoucí důkazy o konsensu objevujícím se na evropské úrovni, pokud jde o klíčové prvky nutné pro účinná opatření v boji proti HIV a dalším infekčním onemocněním mezi injekčními uživateli drog (137). Vhodná opatření zahrnují rozšířený přístup k léčení drogové závislosti (WHO, 2005), vývoj nízkoprahových služeb a poskytování sterilního zařízení a vzdělávacích programů, i když je třeba poznamenat, že mezi zeměmi existují rozdíly, pokud jde o důraz kladený na jednotlivé prvky těchto různých služeb. Zvláště důležité je, aby existovala dostatečná dostupnost ústní substituční léčby pro injekční uživatele opiových látek, protože významně snižuje drogově závislé chování představující vysoké riziko přenosu HIV (Gowing a kol., 2005; Sullivan a kol., 2005).
Selv om medlemsstaternes nationale politikker er forskellige som følge af narkotikasituationen og den politiske kontekst i de enkelte lande, er der også stadig flere tegn på, at der på europæisk plan er ved at være almindelig enighed om de centrale elementer, der er nødvendige for en effektiv indsats til bekæmpelse af hiv og andre smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (137). Passende initiativer er bl.a. en bedre adgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), udvikling af lavtærskeltjenester og tilvejebringelse af sterilt udstyr og uddannelsesprogrammer, selv om det skal bemærkes, at der er forskelle mellem landene med hensyn til den vægt, de forskellige elementer tillægges. Det er særlig vigtigt, at der er et tilstrækkeligt udbud af oral substitutionsbehandling for intravenøse opioidbrugere, da dette i væsentlig grad begrænser en narkotikarelateret adfærd, hvor der er høj risiko for hiv-overførsel (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Kuigi liikmesriikide siseriiklik poliitika on erinev, kajastades vastava riigi eriomast narkosituatsiooni ja poliitilist konteksti, on siiski olemas tõendeid konsensuse suurenemisest Euroopa tasandil oluliste elementide suhtes, mis on vajalik HIV-i ja muude nakkushaiguste leviku efektiivseks tõkestamiseks süstivate narkomaanide hulgas (137). Asjaomased meetodid hõlmavad uimastiravile pöördumise võimaluste parandamist (WHO, 2005), madala läve teenuste väljatöötamist ning steriilsete süstimisvahendite ja harivate programmide kättesaadavaks tegemist, kuigi tuleb märkida, et nimetatud teenustele asetatav rõhk on riigiti erinev. On eriti oluline, et süstivatele opiaaditarbijatele oleks piisavalt suukaudseid asendusravimeid, sest see vähendab märkimisväärselt narkootikumidega seotud käitumismustreid, mille puhul HIV-i edasikandumise oht on kõrge (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Jäsenvaltioiden kansallisissa politiikoissa on eroja niiden huumetilanteen ja poliittisen tilanteen mukaan, mutta Euroopan tasolla on voimistumassa yksimielisyys keskeisistä toimista, joilla hiv:tä ja muita tartuntatauteja voidaan torjua tehokkaasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa (137). Asianmukaisia keinoja ovat muun muassa huumehoitoon pääsyn helpottaminen (WHO, 2005), matalan kynnyksen palvelujen kehittäminen sekä steriilien välineiden ja koulutusohjelmien tarjoaminen. Maiden välillä on kuitenkin eroja näiden palvelujen painotuksessa. On erityisen tärkeää, että opiaattien injektiokäyttäjille olisi tarjolla riittävästi suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavaa korvaushoitoa, sillä se vähentää merkittävästi sellaista huumeisiin liittyvää käyttäytymistä, jossa hiv-tartunnan riski on korkea (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bár a tagállamok változatos, saját egyéni droghelyzetüket és politikai kontextusukat tükröző nemzeti politikáik szerint járnak el e téren, az injekciós kábítószer-használók körében terjedő HIV és más fertőző betegségek hatékony leküzdéséhez szükséges fő elemek tekintetében egyre inkább európai szintű konszenzus látszik kialakulni(137). A megfelelő válaszok között szerepel a drogkezelések hozzáférhetőségének javítása (WHO, 2005), az alacsony küszöbű szolgáltatások fejlesztése, valamint a steril felszerelés és oktatási programok biztosítása, noha azt meg kell jegyezni, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei eltérő hangsúlyt kapnak az egyes tagállamokban. Különösen fontos, hogy megfelelő mértékben elérhetővé váljon az orális helyettesítő kezelés az injekciós opiáthasználók számára, mivel ez jelentősen csökkenti a HIV terjedése szempontjából nagy kockázatú, kábítószerrel összefüggő viselkedést (Gowing és mások, 2005; Sullivan és mások, 2005).
Selv om de nasjonale retningslinjene selvfølgelig varierer mellom medlemsstatene ut fra narkotikasituasjon og politisk kontekst i det enkelte land, finnes det samtidig stadig mer som tyder på økt konsensus på europeisk plan om hvilke elementer som tiltak for å bekjempe HIV og andre smittsomme sykdommer blant sprøytebrukere må bestå av for å være effektive (137). Blant disse tiltakene er lettere tilgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), utbygging av lavterskeltjenester, utdeling av sterilt utstyr og opplæringsprogrammer. Det bør likevel anføres at landene vektlegger hvert av disse tjenesteelementene forskjellig. Det er særlig viktig at sprøytebrukere av opiater har god nok tilgang til substitusjonsbehandling, ettersom dette bidrar signifikant til å redusere narkotikarelatert atferd med høy risiko for HIV-smitte (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Choć polityki krajowe Państw Członkowskich różnią się między sobą, ponieważ odzwierciedlają własne, konkretne sytuacje dotyczące problemów narkotykowych i kontekst polityczny, istnieje także coraz więcej dowodów na pojawianie się na szczeblu europejskim zgodnej opinii w sprawie kluczowych elementów koniecznych dla powstania efektywnej reakcji w zwalczaniu wirusa HIV i innych chorób zakaźnych w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie (137). Właściwa reakcja obejmuje zwiększony dostęp do leczenia z uzależnień narkotykowych (WHO, 2005), rozwój świadczeń niskoprogowych i dostępność sterylnego sprzętu oraz programów edukacyjnych. Należy jednak zauważyć, że między poszczególnymi państwami istnieją różnice co do nacisku kładzionego na poszczególne elementy tych świadczeń. Niezmiernie ważne jest zapewnienie wystarczającej dostępności doustnego leczenia zastępczego dla osób wstrzykujących opioidy, gdyż znacznie ogranicza to zachowanie narkotykowe o wysokim ryzyku transmisji wirusa HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Deşi politicile naţionale ale statelor membre sunt diferite, reflectând situaţia lor specifică şi contextul lor politic în privinţa drogurilor, este din ce în ce mai evident că la nivel european se va obţine un consens privind elementele cheie necesare pentru o reacţie eficientă în vederea combaterii infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase în rândul CDI (137). Printre măsurile corespunzătoare se numără accesul mai extins la tratamentul pentru dependenţă de droguri (OMS, 2005), dezvoltarea unor servicii cu acces necondiţionat şi asigurarea echipamentului steril şi a programelor educative, însă trebuie subliniat faptul că există diferenţe de la o ţară la alta în ceea ce priveşte accentul pus pe diferite componente ale acestor servicii. De mare importanţă este disponibilitatea satisfăcătoare a terapiei orale de substituţie pentru consumatorii de opiacee injectabile, pentru că aceasta reduce semnificativ comportamentul legat de droguri care implică un risc înalt de transmitere a HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Napriek tomu, že sa národné politiky členských štátov rôznia, odzrkadľujú ich špecifickú drogovú situáciu a politický kontext, a tiež stále viac dokazujú zhodu vznikajúcu na európskej úrovni o kľúčových prvkoch potrebných na účinné opatrenia v boji proti HIV a iným infekčným chorobám medzi IDU (137). Medzi primerané odpovede patrí rozšírený prístup k drogovej liečbe (SZO 2005), rozvoj nízkoprahových služieb a poskytovanie sterilných pomôcok a výchovných programov, hoci treba pripomenúť, že medzi krajinami sú rozdiely v zdôrazňovaní týchto rôznych prvkov služieb. Osobitne dôležitá by mala byť dostatočná dostupnosť orálnej substitučnej liečby pre injekčných užívateľov opioidov, pretože významne znižuje drogovo závislé správanie a vysoké riziko prenosu HIV (Gowing a kol. 2005; Sullivan a kol. 2005).
Čeprav se nacionalne politike držav članic razlikujejo, saj odražajo njihovo individualno stanje glede drog in politični okvir, hkrati obstaja vedno več dokazov o soglasju na evropski ravni, o ključnih elementih, ki so potrebni za učinkovit odziv na boj proti HIV in drugim nalezljivim boleznim med injicirajočimi uživalci drog (137). Ustrezni odzivi zajemajo večji dostop do zdravljenja odvisnosti od drog (WHO, 2005), razvoj nizkopražnih programov za pomoč uživalcem drog in zagotavljanje sterilne opreme ter izobraževalnih programov, čeprav je treba poudariti, da med državami obstajajo razlike glede na to, kakšen pomen dajejo tem različnim delom teh programov za pomoč. Zlasti je pomembno, da je na voljo zadosti oralnega nadomestnega zdravljenja za uživalce, ki si vbrizgavajo opiate, saj s tem pomembno znižamo zelo tvegano z drogami povezano vedenje za prenašanje HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Även om de olika medlemsstaternas nationella politik skiljer sig åt sinsemellan, på grund av att situationen när det gäller narkotika och det politiska sammanhanget är olika i de olika länderna, finns det allt fler tecken på att det råder samsyn på europeisk nivå när det gäller hur en effektiv strategi för att bekämpa hiv och andra infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare bör se ut(137). Exempel på lämpliga åtgärder är ökad tillgång till missbruksbehandling (WHO, 2005), utveckling av lågtröskelvård samt tillhandahållande av steril utrustning och utbildningsprogram, även om det bör noteras att det råder stora skillnader mellan länderna när det gäller hur mycket man satsar på de olika åtgärderna. Det är särskilt viktigt att oral substitutionsbehandling för injicerande opioidmissbrukare finns tillgänglig eftersom denna typ av behandling avsevärt minskar det narkotikarelaterade beteendet med en hög risk att smittas av hiv (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Lai arī dalībvalstu nacionālās politikas ir atšķirīgas, atspoguļojot individuālās situācijas saistībā ar narkotikām un politisko kontekstu, ir pierādījumi par pieaugošu vienprātību Eiropas līmenī attiecībā uz galvenajiem elementiem, kas ir nepieciešami lai efektīvi reaģētu un cīnītos pret HIV un citām infekciju slimībām injicējamo narkotiku lietotāju vidū (137). Atbilstošas atbildes reakcijas ietver uzlabotu pieeju ārstniecības pakalpojumiem (PVO, 2005), pieejamu pakalpojumu izstrādi un sterila aprīkojuma un izglītības programmu nodrošināšanu, kaut arī ir jāatzīmē, ka valstu starpā pastāv atšķirības attiecībā uz to, kāds uzsvars tiek likts uz katru no šiem dažādajiem pakalpojumu elementiem. Īpaši svarīgi ir tas, ka ir jānodrošina pietiekama perorālās aizvietošanas terapija opiātu lietotājiem, kas narkotikas injicē, jo tas būtiski samazina tādas ar narkotikām saistītas darbības, kas saistītas ar augstu HIV pārnešanas risku (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
  Belege für die Wirksamk...  
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141).
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141). Przegląd literatury opublikowany przez WHO w 2004 roku stwierdza, że istnieją istotne dowody potwierdzające tezę, że zwiększenie dostępności i wykorzystania sterylnego sprzętu do iniekcji przez osoby wstrzykujące narkotyki wyraźnie ogranicza rozwój zakażeń wirusem HIV oraz że nie ma dowodów na istnienie jakichkolwiek większych niezamierzonych, negatywnych konsekwencji tego działania (WHO, 2004). Z przeglądu wynika jednak także, że same programy wymiany igieł i strzykawek nie są wystarczającym środkiem na powstrzymanie występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, i że muszą one być wspierane przez inne działania uzupełniające, by zwalczać zakażenia wirusem HIV w grupie osób przyjmujących narkotyki dożylnie i zakażenia spowodowane przez jej członków. Badając efektywność kosztową programów wymiany igieł i strzykawek, de Wit i Bos (2004) wskazują, że są one efektywne pod względem kosztów w dziedzinie zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV, dają także dodatkową i wartościową korzyść, gdyż doprowadzają do nawiązania kontaktu między trudno dostępną populacją narkomanów a służbami medycznymi i opieki społecznej.
Încă din anii 1980 s-a desfăşurat studii de cercetare ştiinţifică privind eficienţa PAS la reducerea HIV/SIDA în rândul CDI (141). Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004). Cu toate acestea, studiul a concluzionat că PAS singure nu sunt suficiente pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi că aceste programe trebuie susţinute de o serie de măsuri complementare pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi determinată de aceştia. Analizând rentabilitatea PAS, de Wit şi Bos (2004) au tras concluzia că PAS par să fie rentabile la prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV şi că prezintă beneficii suplimentare şi importante pe lângă reducerea nivelului de infectare cu HIV, cum ar fi stabilirea contactului dintre o populaţie de consumatori de droguri la care este dificil de ajuns şi serviciile de asistenţă medicală şi socială.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004. gadā, norāda, ka ir arvien plašāki pierādījumi tam, ka sterila injekciju aprīkojuma pieejamības un izmantošanas palielināšana injicējamo narkotiku lietotāju vidū būtiski samazina HIV infekcijas izplatīšanos, un nav pierādījumu par neparedzētu negatīvu ietekmi ( PVO, 2004. g.). Taču pārskatā ir secināts, ka adatu un šļirču programmas nav pietiekamas, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū, šīs programmas ir jāpapildina ar virkni citu papildus pasākumu, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū. Apskatot adatu un šļirču programmu izmaksu efektivitāti, de Wit un Bos (2004. g.) secina, ka programmas ir izmaksu ziņā efektīvas attiecībā uz HIV izplatīšanās novēršanu, un tām ir papildus noderīgas priekšrocības blakus HIV izplatības samazināšanai, kā piemēram, kontaktu nodrošināšana starp grūti sasniedzamu iedzīvotāju daļu, kā arī veselības aprūpes un sociālajiem dienestiem.
  Belege für die Wirksamk...  
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141).
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141). Przegląd literatury opublikowany przez WHO w 2004 roku stwierdza, że istnieją istotne dowody potwierdzające tezę, że zwiększenie dostępności i wykorzystania sterylnego sprzętu do iniekcji przez osoby wstrzykujące narkotyki wyraźnie ogranicza rozwój zakażeń wirusem HIV oraz że nie ma dowodów na istnienie jakichkolwiek większych niezamierzonych, negatywnych konsekwencji tego działania (WHO, 2004). Z przeglądu wynika jednak także, że same programy wymiany igieł i strzykawek nie są wystarczającym środkiem na powstrzymanie występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, i że muszą one być wspierane przez inne działania uzupełniające, by zwalczać zakażenia wirusem HIV w grupie osób przyjmujących narkotyki dożylnie i zakażenia spowodowane przez jej członków. Badając efektywność kosztową programów wymiany igieł i strzykawek, de Wit i Bos (2004) wskazują, że są one efektywne pod względem kosztów w dziedzinie zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV, dają także dodatkową i wartościową korzyść, gdyż doprowadzają do nawiązania kontaktu między trudno dostępną populacją narkomanów a służbami medycznymi i opieki społecznej.
Încă din anii 1980 s-a desfăşurat studii de cercetare ştiinţifică privind eficienţa PAS la reducerea HIV/SIDA în rândul CDI (141). Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004). Cu toate acestea, studiul a concluzionat că PAS singure nu sunt suficiente pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi că aceste programe trebuie susţinute de o serie de măsuri complementare pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi determinată de aceştia. Analizând rentabilitatea PAS, de Wit şi Bos (2004) au tras concluzia că PAS par să fie rentabile la prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV şi că prezintă beneficii suplimentare şi importante pe lângă reducerea nivelului de infectare cu HIV, cum ar fi stabilirea contactului dintre o populaţie de consumatori de droguri la care este dificil de ajuns şi serviciile de asistenţă medicală şi socială.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004. gadā, norāda, ka ir arvien plašāki pierādījumi tam, ka sterila injekciju aprīkojuma pieejamības un izmantošanas palielināšana injicējamo narkotiku lietotāju vidū būtiski samazina HIV infekcijas izplatīšanos, un nav pierādījumu par neparedzētu negatīvu ietekmi ( PVO, 2004. g.). Taču pārskatā ir secināts, ka adatu un šļirču programmas nav pietiekamas, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū, šīs programmas ir jāpapildina ar virkni citu papildus pasākumu, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū. Apskatot adatu un šļirču programmu izmaksu efektivitāti, de Wit un Bos (2004. g.) secina, ka programmas ir izmaksu ziņā efektīvas attiecībā uz HIV izplatīšanās novēršanu, un tām ir papildus noderīgas priekšrocības blakus HIV izplatības samazināšanai, kā piemēram, kontaktu nodrošināšana starp grūti sasniedzamu iedzīvotāju daļu, kā arī veselības aprūpes un sociālajiem dienestiem.
  Belege für die Wirksamk...  
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141).
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141). Przegląd literatury opublikowany przez WHO w 2004 roku stwierdza, że istnieją istotne dowody potwierdzające tezę, że zwiększenie dostępności i wykorzystania sterylnego sprzętu do iniekcji przez osoby wstrzykujące narkotyki wyraźnie ogranicza rozwój zakażeń wirusem HIV oraz że nie ma dowodów na istnienie jakichkolwiek większych niezamierzonych, negatywnych konsekwencji tego działania (WHO, 2004). Z przeglądu wynika jednak także, że same programy wymiany igieł i strzykawek nie są wystarczającym środkiem na powstrzymanie występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, i że muszą one być wspierane przez inne działania uzupełniające, by zwalczać zakażenia wirusem HIV w grupie osób przyjmujących narkotyki dożylnie i zakażenia spowodowane przez jej członków. Badając efektywność kosztową programów wymiany igieł i strzykawek, de Wit i Bos (2004) wskazują, że są one efektywne pod względem kosztów w dziedzinie zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV, dają także dodatkową i wartościową korzyść, gdyż doprowadzają do nawiązania kontaktu między trudno dostępną populacją narkomanów a służbami medycznymi i opieki społecznej.
Încă din anii 1980 s-a desfăşurat studii de cercetare ştiinţifică privind eficienţa PAS la reducerea HIV/SIDA în rândul CDI (141). Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004). Cu toate acestea, studiul a concluzionat că PAS singure nu sunt suficiente pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi că aceste programe trebuie susţinute de o serie de măsuri complementare pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi determinată de aceştia. Analizând rentabilitatea PAS, de Wit şi Bos (2004) au tras concluzia că PAS par să fie rentabile la prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV şi că prezintă beneficii suplimentare şi importante pe lângă reducerea nivelului de infectare cu HIV, cum ar fi stabilirea contactului dintre o populaţie de consumatori de droguri la care este dificil de ajuns şi serviciile de asistenţă medicală şi socială.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004. gadā, norāda, ka ir arvien plašāki pierādījumi tam, ka sterila injekciju aprīkojuma pieejamības un izmantošanas palielināšana injicējamo narkotiku lietotāju vidū būtiski samazina HIV infekcijas izplatīšanos, un nav pierādījumu par neparedzētu negatīvu ietekmi ( PVO, 2004. g.). Taču pārskatā ir secināts, ka adatu un šļirču programmas nav pietiekamas, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū, šīs programmas ir jāpapildina ar virkni citu papildus pasākumu, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū. Apskatot adatu un šļirču programmu izmaksu efektivitāti, de Wit un Bos (2004. g.) secina, ka programmas ir izmaksu ziņā efektīvas attiecībā uz HIV izplatīšanās novēršanu, un tām ir papildus noderīgas priekšrocības blakus HIV izplatības samazināšanai, kā piemēram, kontaktu nodrošināšana starp grūti sasniedzamu iedzīvotāju daļu, kā arī veselības aprūpes un sociālajiem dienestiem.