mida – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 41 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  Konfiskeerimised ja tur...  
Kuigi bensodiasepiinide – mida heroiinitarbijad kasutavad aseainena – konfiskeerimiste andmeid ei ole Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus süstemaatiliselt kogunud, on Hispaania, Leedu, Rootsi ja Norra teatanud nende (eriti rohüpnooli) konfiskeerimistest 2003.
Although data on seizures of benzodiazepines – usually used as substitutes by heroin users – are not systematically collected by the EMCDDA, Spain, Lithuania, Sweden and Norway reported having made such seizures (in particular of Rohypnol) in 2003.
Bien que les données relatives aux saisies de benzodiazépines - généralement utilisées comme produits de substitution par les héroïnomanes - ne soient pas collectées de manière systématique par l'OEDT, l'Espagne, la Lituanie, la Suède et la Norvège ont déclaré des saisies de ces produits (en particulier du Rohypnol) en 2003.
Die Daten zu den Sicherstellungen von Benzodiazepinen – die in der Regel von Heroinkonsumenten als Sekundärdroge eingenommen werden – werden zwar von der EBDD nicht systematisch erhoben, jedoch berichteten Spanien, Litauen, Schweden und Norwegen von Sicherstellungen dieser Substanzen (insbesondere von Rohypnol) im Jahr 2003.
Aunque el OEDT no recoge de forma sistemática datos sobre las incautaciones de benzodiacepinas —utilizadas normalmente como sucedáneos por los consumidores de heroína—, España, Lituania, Suecia y Noruega han declarado haber llevado a cabo este tipo de incautaciones (en particular rohipnol) en 2003.
Nonostante i dati sui sequestri delle benzodiazepine (usati solitamente come surrogati dell’eroina dai consumatori di questa sostanza) non siano stati sistematicamente raccolti dall’OEDT, Spagna, Lituania, Svezia e Norvegia hanno riferito di aver intercettato queste sostanze (in particolare, Rohypnol) nel 2003.
Embora os dados sobre as apreensões de benzodiazepinas – normalmente utilizadas como substitutas pelos consumidores de heroína– não sejam sistematicamente compilados pelo OEDT, a Espanha, a Lituânia, a Suécia e a Noruega comunicaram ter efectuado apreensões dessas drogas (em especial de Rohypnol) em 2003.
Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις βενζοδιαζεπινών, που χρησιμοποιούνται συχνά ως υποκατάστατες ουσίες από τους χρήστες ηρωίνης, η Ισπανία, η Λιθουανία, η Σουηδία και η Νορβηγία ανέφεραν ότι προέβησαν σε τέτοιου είδους κατασχέσεις (ιδίως Rohypnol) το 2003.
Hoewel het EWDD geen systematische gegevens over benzodiazepinevangsten verzamelt (een middel dat vaak als substituut voor heroïne wordt gebruikt), hebben Spanje, Litouwen, Zweden en Noorwegen in 2003 wel melding van dergelijke vangsten gemaakt (met name van rohypnol).
Ačkoli údaje o záchytech benzodiazepinů – obvykle užívaných uživateli heroinu jako náhražky – EMCDDA systematicky neshromažďuje, Španělsko, Litva, Švédsko a Norsko uváděly, že takové záchyty v roce 2003 provedly (zejména Rohypnolu).
Selv om information om benzodiazepiner – normalt anvendt som substitutter af heroinbrugere – ikke systematisk indberettes til EONN, har Spanien, Litauen, Sverige og Norge meldt om beslaglæggelser af benzodiazepiner (især af Rohypnol) i 2003.
EMCDDA ei kerää järjestelmällisesti tietoa bentsodiatsepiinien – joita käytetään heroiinin korvikkeena – takavarikoista, mutta Espanja, Liettua, Ruotsi ja Norja ilmoittivat takavarikoineensa niitä (etenkin Rohypnolia) vuonna 2003.
Bár az EMCDDA egyelőre nem végez szisztematikus adatgyűjtést a benzodiazepinek lefoglalásairól – amelyeket a heroinhasználók általában helyettesítőként alkalmaznak –, Spanyolország, Litvánia, Svédország és Norvégia 2003-ban ilyen lefoglalásokról is beszámolt (különösen a Rohypnoléról).
Selv om EONN ikke foretar noen systematisk innsamling av data over beslag av benzodiazepiner, som vanligvis brukes som erstatning for heroin, har Spania, Litauen, Sverige og Norge rapportert om beslag av slike stoffer (særlig rohypnol) i 2003.
Chociaż EMCDDA nie gromadzi systematycznie danych o konfiskatach benzodiazepin, zazwyczaj używanych jako substancje zastępcze przez osoby uzależnione od heroiny, Hiszpania, Litwa, Szwecja i Norwegia poinformowały o przeprowadzeniu takich konfiskat (zwłaszcza preparatu o nazwie Rohypnol) w 2003 roku.
Deşi datele privind capturile de benzodiazepine – folosite de obicei ca substituenţi de către consumatorii de heroină – nu sunt colectate sistematic de OEDT, Spania, Lituania, Suedia şi Norvegia au raportat efectuarea unor astfel de capturi (în special de Rohypnol) în 2003.
Hoci EMCDDA systematicky nezhromažďuje údaje o zachytení benzodiazepínov, ktoré užívatelia heroínu zvyknú užívať ako náhradu, Španielsko, Litva, Švédsko a Nórsko uviedli, že ich (najmä Rohypnol) v roku 2003 zachytili.
Čeprav Center podatkov o zasegih benzodiazepinov, ki jih uživalci heroina običajno uporabljajo kot nadomestke, ne zbira sistematično, so Španija, Litva, Švedska in Norveška poročale o takih zasegih (zlasti pomirjevala Rohypnol) v letu 2003.
ECNN samlar inte systematiskt in uppgifter om beslag av bensodiazepiner (som ofta används som substitut av heroinmissbrukare), men Spanien, Litauen, Sverige och Norge har rapporterat att de gjort sådana beslag (framför allt av Rohypnol) under 2003.
  Uimastitega seotud surmad  
Opiaate leitakse enamikel ELis registreeritud uimastitega seotud surmajuhtudel, mida on põhjustanud ebaseaduslike ainete tarbimine, kuigi sageli tehakse toksikoloogilise uurimise käigus kindlaks ka muid aineid, eelkõige alkoholi, bensodiasepiine ja mõnedes riikides kokaiini (147).
Opiates are present in most cases of ‘drug-related deaths’ caused by illegal substances reported in the EU, although in many cases other substances are also identified during the toxicological examination, in particular alcohol, benzodiazepines and, in some countries, cocaine (147).
Les opiacés sont détectés dans la plupart des cas de «décès liés à la drogue» dus à des substances illicites signalés dans l'UE, bien que, dans de nombreux cas, d'autres substances soient également identifiées lors de l'examen toxicologique, notamment l'alcool, les benzodiazépines et, dans certains pays, la cocaïne (147).
Bei den meisten in der EU gemeldeten „drogenbedingten Todesfällen“, die auf illegale Substanzen zurückzuführen sind, spielen Opiate eine Rolle, obwohl in zahlreichen Fällen bei der toxikologischen Untersuchung auch andere Substanzen nachgewiesen wurden, insbesondere Alkohol, Benzodiazepine und, in einigen Ländern, Kokain (147).
Los opiáceos están presentes en la mayoría de los casos de «muertes relacionadas con las drogas» causados por sustancias ilegales que se registran en la UE, aunque en muchos casos se detectan otras sustancias en los exámenes toxicológicos, concretamente alcohol, benzodiacepinas y, en algunos países, cocaína (147).
Gli oppiacei sono presenti nella maggior parte dei “decessi correlati agli stupefacenti” causati dalle sostanze illecite segnalate nell’UE, anche se, in molti casi, l'esame tossicologico evidenzia anche altre sostanze, in particolare alcol, benzodiazepine e, in taluni paesi, cocaina (147).
Τα οπιούχα είναι παρόντα στις περισσότερες περιπτώσεις «θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά» που οφείλονται σε παράνομες ουσίες και αναφέρονται στην ΕΕ, μολονότι σε πολλές περιπτώσεις εντοπίζονται και άλλες ουσίες κατά την τοξικολογική εξέταση, ιδίως αλκοόλ, βενζοδιαζεπίνες και σε ορισμένες χώρες κοκαΐνη (147).
Bij de meeste sterfgevallen ten gevolge van het gebruik van illegale drugs die in de EU worden gerapporteerd, spelen opiaten een rol, hoewel in veel gevallen ook andere middelen tijdens de toxicologische analyse worden aangetroffen, met name alcohol, benzodiazepinen en, in sommige landen, cocaïne (147).
Ve většině „úmrtí souvisejících s drogami“ způsobených nelegálními látkami hlášenými v EU jsou přítomny opiáty, ačkoli v mnohých případech jsou během toxikologického šetření rovněž zjištěny další látky, zejména alkohol, benzodiazepiny a v některých zemích i kokain (147).
De fleste tilfælde af 'narkotikarelaterede dødsfald' som følge af indtagelse af illegale stoffer, der er nævnt i indberetningerne fra EU-landene, involverer opiater, selv om andre stoffer i mange tilfælde også identificeres under den toksikologiske undersøgelse, især alkohol, benzodiazepiner og i nogle lande kokain (147).
Opiaatit ovat EU:ssa osallisina useimmissa laittomien aineiden aiheuttamissa huumekuolemissa, joskin monissa tapauksissa havaitaan toksikologisessa tutkimuksessa myös muita aineita, erityisesti alkoholia, bentsodiatsepiineja ja joissakin maissa kokaiinia (147).
Az opiátok az EU-ban bejelentett, tiltott anyagok okozta „kábítószerrel összefüggő halálesetek” többségében jelen vannak, de számos esetben a toxikológiai vizsgálat más anyagok, különösen alkohol, benzodiazepinek és – néhány országban – kokain jelenlétét is kimutatja(147).
Opiater er til stede i de fleste rapporterte tilfellene av ”narkotikarelaterte dødsfall” forårsaket av illegale rusmidler i EU, selv om andre stoffer i mange tilfeller også identifiseres i de toksikologiske undersøkelsene, særlig alkohol, benzodiazepiner og i enkelte land, kokain (147).
Opiaty obecne są w większości odnotowywanych w UE przypadków „zgonów związanych z zażywaniem narkotyków” spowodowanych przez substancje nielegalne, choć w wielu przypadkach podczas badania toksykologicznego wykrywane są także inne substancje, a zwłaszcza alkohol, benzodiazepiny i, w niektórych państwach, kokaina (147).
Opiaceele sunt implicate în majoritatea cazurilor de „decese legate de consumul de droguri” provocate de substanţe ilegale raportate în Uniunea Europeană, deşi, în multe cazuri, la examenul toxicologic se identifică şi alte substanţe, în special alcool, benzodiazepine şi, în anumite ţări, cocaină (147).
Vo väčšine prípadov „úmrtí súvisiacich s drogami“ spôsobených nelegálnymi látkami sa v EÚ uvádzajú opiáty, hoci v mnohých prípadoch sa počas toxikologického vyšetrenia zistí aj prítomnosť iných látok, najmä alkoholu, benzodiazepínov a v daktorých krajinách kokaínu (147).
V večini "z drogo povezanih smrtnih primerov" zaradi prepovedanih drog, ki se prijavijo v EU, so navzoči opiati, čeprav toksikološke preiskave razkrijejo tudi navzočnost drugih snovi, zlasti alkohola, benzodiazepinov in v nekaterih državah kokaina (147).
Opiater förekommer i de flesta ”narkotikarelaterade dödsfall”147orsakade av olagliga ämnen som anmäls i EU, även om man ofta påträffar även andra ämnen vid den toxikologiska undersökningen, framför allt alkohol, bensodiazepiner och, i vissa länder, kokain($fn).
Opiātu klātbūtne tiek atklāta lielākajā daļā „ar narkotikām izraisīto nāves gadījumu", ko izraisījušas nelegālās vielas, par kurām ziņo ES, kaut gan daudzos gadījumos toksikoloģiskās pārbaudes rezultātā tiek atklāta arī citu vielu klātbūtne, piemēram, alkohols, benzodiazepīni un dažās valstīs arī kokaīns (147).
  Andmed ravinàµudluse ko...  
Enamikus riikides tarbib 60–90% opiaadikliente seda narkootikumi iga päev, kuid mõned kliendid ei ole tarbinud opiaate viimase kuu jooksul või on tarbinud üksnes juhuslikult; mida selgitab ilmselt asjaolu, et kliendid lõpetavad narkootikumi tarbimise enne ravile pöördumist (116).
In most countries, between 60 % and 90 % of opiate clients use the drug daily, whereas some clients have not used opiates in the last month or used them only occasionally; this is probably explained by clients stopping use of the drug before entering treatment (116).
Dans la plupart des pays, entre 60 et 90 % des patients consommateurs d'opiacés en prennent quotidiennement, tandis que certains patients n'ont pas pris d'opiacés au cours du dernier mois ou n'en ont consommé qu'occasionnellement. Ceci s'explique probablement par le fait que les patients cessent de prendre de la drogue avant d'entamer un traitement (116).
In den meisten Ländern konsumieren 60 % bis 90 % der Opiatpatienten die Droge täglich, während einige Patienten während des letzten Monats keine Opiate konsumiert haben oder die Droge nur gelegentlich einnehmen. Dies ist wahrscheinlich darauf zurückzuführen, dass diese Patienten den Drogenkonsum einstellen, bevor sie sich in Behandlung begeben (116).
En la mayoría de países, entre el 60 % y el 90 % de los pacientes de opiáceos consume la droga diariamente, mientras que algunos pacientes no han consumido opiáceos en el último mes o sólo de forma ocasional; esto se explica probablemente por los pacientes que abandonan el consumo de la droga antes de iniciar el tratamiento (116).
Nella maggior parte dei paesi una percentuale di pazienti consumatori di oppiacei compresa tra il 60% e il 90% fa uso della droga quotidianamente, mentre alcuni pazienti riferiscono di non aver usato la droga nell’ultimo mese o di averla usata soltanto occasionalmente; ciò si spiega probabilmente con il fatto che i pazienti interrompono il consumo di droga prima di entrare in terapia (116).
Na maior parte dos países, entre 60% e 90% dos utentes consumidores de opiáceos consomem a droga diariamente, ao passo que alguns utentes não consumiram opiáceos no último mês ou consumiram-nos apenas ocasionalmente; este facto é provavelmente explicado por os utentes terem suspendido o consumo de droga antes de iniciarem o tratamento (116).
Στις περισσότερες χώρες, ποσοστό από 60 % έως 90 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα κάνουν καθημερινή χρήση της ουσίας, ενώ ορισμένα από τα άτομα που ζητούν θεραπεία δεν έκαναν χρήση οπιούχων κατά τον τελευταίο μήνα ή κάνουν περιστασιακή μόνο χρήση της ουσίας· αυτό εξηγείται πιθανώς από το γεγονός ότι ορισμένα άτομα σταματούν τη χρήση ουσιών προτού ξεκινήσουν θεραπεία (116).
In de meeste landen gebruikt 60 tot 90% van de opiatengebruikers deze drug dagelijks, hoewel door sommige cliënten in de laatste maand geen opiaten of slechts incidenteel opiaten zijn gebruikt; dat wordt waarschijnlijk veroorzaakt doordat cliënten stoppen met drugsgebruik voordat zij in behandeling gaan (116).
Ve většině zemí užívá 60 % až 90 % opiátových klientů drogu denně, zatímco někteří klienti v minulém měsíci opiáty nebrali nebo je užívali jen příležitostně; tuto skutečnost pravděpodobně vysvětlují klienti přestávající užívat drogu před nástupem na léčení (116).
I de fleste lande bruger mellem 60 % og 90 % af opiatklienterne stoffet dagligt, mens nogle klienter ikke har brugt opiater inden for den seneste måned eller kun lejlighedsvist; dette forklares formentlig ved klienter, der ophører med at bruge stoffet, inden de kommer i behandling (116).
Useimmissa maissa 60–90 prosenttia opiaattiasiakkaista käyttää opiaatteja päivittäin, kun taas osa asiakkaista ei ole käyttänyt opiaatteja viimeisen kuukauden aikana tai on käyttänyt niitä vain satunnaisesti. Tämä selittyy todennäköisesti sillä, että asiakkaat ovat lopettaneet huumeen käytön ennen hoidon aloittamista (116).
A legtöbb országban az opiát miatt kezelt páciensek 60–90%-a naponta fogyasztja a kábítószert, néhányan viszont az előző hónapban nem használták, illetve csak alkalmilag használták; ennek az lehet a magyarázata, hogy egyes páciensek a gyógykezelés megkezdése előtt felhagynak a kábítószer-használattal(116).
I de fleste landene bruker mellom 60 % og 90 % av opiatklientene stoffet daglig, mens enkelte klienter har ikke brukt opiater siste måned eller bare sporadisk. Dette kan sannsynligvis forklares ved at en del klienter slutter å bruke stoffet før de påbegynner behandling (116).
W większości państw od 60% do 90% osób uzależnionych od opiatów zażywa narkotyk codziennie, gdy tymczasem niektóre osoby uzależnione nie stosowały opiatów w ciągu ostatniego miesiąca lub stosowały je jedynie okazyjnie. Wytłumaczeniem są tu prawdopodobnie pacjenci przerywający zażywanie narkotyku przed rozpoczęciem leczenia (116).
În majoritatea ţărilor, 60 % - 90 % din clienţi consumă drogul zilnic, în timp ce unii clienţi nu au mai consumat opiacee în ultima lună sau le-au consumat doar ocazional; explicaţia constă probabil în faptul că clienţii nu mai consumă drogul înainte de a începe tratamentul (116).
Vo väčšine krajín 60 až 90 % opiátových klientov užíva drogy denne, zatiaľ čo niektorí klienti neužívali opiáty v uplynulom mesiaci alebo ich užívali len príležitostne; to pravdepodobne vysvetľujú klienti, ktorí prestali užívať drogu pred nástupom na liečenie (116).
V večini držav od 60 % do 90 % oseb, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od opiatov, drogo uživa vsak dan, medtem ko nekatere osebe opiatov niso zaužile v zadnjem mesecu ali jih uživajo samo priložnostno; to lahko verjetno pojasnimo z osebami, ki so drogo prenehale uživati, preden so začele zdravljenje (116).
I de flesta länder använder mellan 60 % och 90 % av opiatklienterna drogerna dagligen, medan vissa klienter inte har använt opiater under den senaste månaden eller endast använt dem sporadiskt, vilket förmodligen beror på att de slutade använda drogerna innan de påbörjade behandlingen(116).
Lielākajā daļā valstu no 60% līdz 90% no opiātu lietotājiem lieto šo narkotiku ikdienā, taču daži pacienti nav lietojuši opiātus pēdējā mēneša laikā vai arī lieto tos tikai reizēm; šo tendenci, iespējams, izskaidro tas, ka pacienti pārstāj lietošanu pirms ārstēšanās uzsākšanas (116).
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
(90) Pandagu tähele, et vanusepiir USA uuringus (12aastased ja vanemad) on laiem kui vanusepiir, mida kasutas Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ELi uuringute raames (15–64aastased).
(90) Note that the age range in the US survey (12 years and over) is wider than the age range reported by the EMCDDA for EU surveys (15–64 years). On the other hand, the range 18–25 years is narrower than the range used in most EU surveys (15–24 years).
(90) Il est à noter que la tranche d'âge de l'enquête américaine (12 ans et plus) est plus large que celle rapportée par l'OEDT pour les enquêtes européennes (15 à 64 ans). Par ailleurs, la tranche d'âge pour les jeunes adultes (18 à 25 ans) est plus étroite que celle utilisée dans la plupart des enquêtes européennes (15 à 24 ans).
(90) Es ist zu beachten, dass in der Erhebung der Vereinigten Staaten die Altersspanne (ab 12 Jahren) breiter ist als die von der EBDD in den EU-Erhebungen angewandte (15-64 Jahre). Andererseits ist die Altersspanne für junge Erwachsene (18 bis 25 Jahre) enger als die in den meisten EU-Erhebungen herangezogene Spanne (15 bis 24 Jahre).
(90) Obsérvese que el margen de edad de la encuesta estadounidense (a partir de 12 años) es más amplio que el utilizado por el OEDT en sus encuestas sobre la UE (de 15 a 64 años). Por otro lado, el margen de edad de 18 a 25 años es más estrecho que el utilizado en la mayoría de encuestas europeas (de 15 a 24 años).
(90) Va notato che la fascia d’età dell’indagine statunitense (12 anni e oltre) è più ampia della fascia d’età segnalata dall’OEDT per le indagini a livello comunitario (15–64 anni). È altresì vero che la fascia d’età dei giovani (18-25 anni) è più esigua della fascia d’età usata nella gran parte delle indagini a livello dell’UE (15-24 anni).
(90) Note-se que o intervalo de variação de idades no inquérito dos EUA (a partir dos 12) é maior do que o intervalo comunicado pelo OEDT para os inquéritos realizados na UE (15–64 anos). Por outro lado, o intervalo etário para os jovens adultos (18–25 anos) é menor do que o intervalo utilizado na maior parte dos inquéritos da UE (15–24 anos)).
(90) Σημειώνεται ότι το ηλικιακό εύρος στην έρευνα των Ηνωμένων Πολιτειών (12 ετών και άνω) είναι μεγαλύτερο από εκείνο που αναφέρει το ΕΚΠΝΤ για τις έρευνες στην ΕΕ (15–64). Από την άλλη πλευρά, το ηλικιακό εύρος για τους νεαρούς ενηλίκους (18–25 ετών) είναι μικρότερο από εκείνο που χρησιμοποιείται στις περισσότερες έρευνες της ΕΕ (15–24 ετών).
(90) Opgemerkt dient te worden dat de onderzochte leeftijdscategorie (12 jaar en ouder) in het Amerikaanse onderzoek ruimer is dan de leeftijdscategorie die het EWDD voor de EU-enquêtes hanteert (15-64 jaar). Aan de andere kant is de leeftijdscategorie die in het SAMHSA-onderzoek wordt gehanteerd voor jongvolwassenen (18-25 jaar), beperkter dan in de meeste EU-enquêtes (15-24 jaar).
(90) Povšimněte si, že věkové rozpětí v americkém průzkumu (12 let a více) je širší, než věkové rozpětí, které uvádí EMCDDA pro průzkumy v EU (15–64 let). Na druhé straně je rozpětí 18–25 let je užší, než rozpětí používané ve většině průzkumů v EU (15–24 let).
(90) Bemærk, at aldersfordelingen i den amerikanske undersøgelse (12 år og derover) er bredere end den aldersfordeling, der anvendes af EONN i EU-undersøgelser (15–64 år). På den anden side er aldersfordelingen i forbindelse med unge voksne (18–25 år) snævrere end den fordeling, der anvendes i de fleste EU-undersøgelser (15–24 år).
(90) Huom. Yhdysvaltojen kyselyssä ikäryhmä (12 vuotta täyttäneet) on laajempi kuin EMCDDA:n ikäryhmä (15–64-vuotiaat) EU:n tutkimuksissa. Toisaalta nuorten aikuisten ikäryhmä (18–25-vuotiaat) on kapeampi kuin useimmissa EU:n tutkimuksissa (15–24-vuotiaat).
(90) Meg kell jegyeznünk, hogy az amerikai felmérésben használt kortartomány (12 évesek és idősebbek) szélesebb, mint az EMCDDA által az EU felméréseihez bejelentett (15–64 év). Ezzel szemben a fiatal felnőttekre vonatkozó sáv (18–25 évesek) szűkebb annál, amit az EU felméréseinek többsége alapul vesz (15–24 évesek).
(90) Merk at aldersspredningen i den amerikanske undersøkelsen (12 år og opp) er større enn aldersspredningen som er brukt av EONN i undersøkelsene i EU (15-64 år). På den annen side er aldersspredningen 18-25 år mindre enn aldersspredningen som brukes i de fleste EU-undersøkelsene (15-24 år).
(90) Należy zwrócić uwagę, że przedział wiekowy badania w USA (od 12 lat wzwyż) jest szerszy niż przedział wiekowy określany przez EMCDDA dla badań w UE (od 15 do 64 lat). Z drugiej strony, przedział wiekowy od 18 do 25 lat jest węższy niż przedział zastosowany w większości badań UE (od 15 do 24 lat).
(90) Observaţi că intervalul de vârstă din sondajul din Statele Unite (12 ani şi mai mult) este mai mare decât intervalul de vârstă folosită de OEDT în sondajele din Uniunea Europeană (15–64 ani). Pe de altă parte, intervalul de vârstă al adulţilor tineri (18–25 ani ) este mai restrâns decât cel folosit în majoritatea sondajelor din Uniunea Europeană (15–24 ani).
(90) Upozorňujeme, že vekové rozpätie v americkom prieskume (12-roční a starší) je širšie, ako vekové rozpätie, ktoré udáva EMCDDA pri prieskumoch v EÚ (15 – 64 rokov). Na druhej strane je vekové rozpätie 18 – 25 rokov užšie, ako rozpätie uvádzané vo väčšine prieskumov EÚ (15 – 24 rokov).
(90) Opozoriti je treba, da je starostna skupina v ameriški raziskavi (12 let in več) širša od skupine, o kateri je poročal Center za raziskave EU (15–64 let). Na drugi strani je starostna skupina od 18 do 25 let ožja od skupine, ki se uporablja v večini raziskav EU (15–24 let).
(90) Observera att åldersintervallet i den amerikanska undersökningen (12 år och däröver) är större än det åldersintervall som används i ECNN:s rapportering för EU-undersökningar (15–64 år). Åldersintervallet för unga vuxna (18–25 år) är å andra sidan mindre än det som används i de flesta EU-undersökningar (15–24 år).
(90) Jāievēro, ka vecuma spektrs ASV pētījumā (12 gadi un vecāki) ir plašāks nekā vecuma spektrs, par kādu ziņo EMCDDA attiecībā uz ES pētījumiem (15–64 gadi). No otras puses, vecuma spektrs no 18 līdz 25 gadiem ir šaurāks nekā ES pētījumos izmantotais vecuma spektrs (15 līdz 24 gadi).
  Uued siseriiklikud àµig...  
Taanis muudeti euforiaatide seadust 2004. aasta juulis; uimastite levitamist restoranides, diskoteekides või samalaadsetes kohtades, mida külastavad tihti lapsed või noored, peetakse nüüd oluliseks raskendavaks asjaoluks.
In Denmark the Euphoriants Act was amended in July 2004; the distribution of drugs in restaurants, discotheques or similar places frequented by children or young people is now deemed to be a significantly aggravating circumstance. Such offences should always be punished with a prison sentence, and it is intended that the average prison sentence for such offences will be increased by one-third. Similarly, in Spain, since October 2004 trafficking near schools is an aggravating circumstance, and, in addition, the age limit for a ‘young person’ enlisted to commit trafficking offences has been increased from 16 to 18. Direction on the new legislation in England and Wales has been issued through the Cannabis Enforcement Guidance (ACPO, 2003), which gives advice on how to deal with people found in possession of cannabis in or near premises such as schools, youth clubs and play areas.
Au Danemark, la loi sur les antidépresseurs a été modifiée en juillet 2004. La distribution de drogues dans les restaurants, les discothèques ou des lieux similaires fréquentés par des enfants ou des jeunes est désormais considérée comme une circonstance particulièrement aggravante. Ces délits devraient toujours être passibles d'une peine d'emprisonnement et l'intention est que la peine moyenne d'emprisonnement soit prolongée d'un tiers pour ce type de délits. De la même manière, depuis octobre 2004, en Espagne, le trafic de drogue aux abords des écoles est une circonstance aggravante et, en outre, la limite d'âge pour un «jeune» d’être accusé de faire du trafic a été relevée de 16 à 18 ans. Des orientations sur la nouvelle législation en vigueur en Angleterre et au Pays de Galles ont été publiées sous le titre Cannabis Enforcement Guidance (ACPO, 2003) et donnent des conseils sur la manière de traiter les personnes trouvées en possession de cannabis dans des lieux tels que des écoles, des centres de jeunesse et des terrains de jeu ou dans leurs environs immédiats.
In Dänemark wurde das Betäubungsmittelgesetz im Juli 2004 geändert. Der Verkauf von Drogen in Restaurants, Diskotheken und an ähnlichen Orten, die von Kindern oder Jugendlichen besucht werden, wird nun als ein äußerst erschwerender Umstand betrachtet. Straftaten dieser Art sind grundsätzlich mit einer Gefängnisstrafe zu ahnden, und es ist beabsichtigt, das durchschnittliche Strafmaß für solche Straftaten um ein Drittel anzuheben. Ähnlich wird auch in Spanien seit Oktober 2004 der Drogenhandel in der Nähe von Schulen als erschwerender Umstand gewertet. Darüber hinaus wurde die Altersgrenze im Hinblick auf die Definition „Jugendlicher“ im Zusammenhang mit der Verführung zum Drogenhandel von 16 auf 18 Jahre angehoben. Mit der Cannabis Enforcement Guidance [Leitlinien für die Strafverfolgung von Cannabis-Delikten] (ACPO, 2003) wurden Leitlinien für die neuen Rechtsvorschriften in England und Wales herausgegeben, in denen Empfehlungen für das Vorgehen gegen Personen ausgesprochen werden, die mit Cannabis in oder in der Nähe von Schulen, Jugendklubs und Spielplätzen angetroffen werden.
  press4-et  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
‘Behaviours, situations and activities associated with drug-related public nuisance have long existed in most of the EU Member States, candidate countries and Norway and are not new phenomena’, says the agency. ‘What is new is the growing tendency among policy-makers in some countries to group these under a single umbrella concept to be tackled within national drug strategies’.
Dans un point spécifique relatif aux nuisances publiques liées à la drogue, l’OEDT met en évidence une nouvelle tendance des politiques de lutte contre la drogue à se concentrer non seulement sur la réduction de la consommation de drogues illicites, mais aussi à cibler les comportements liés à la toxicomanie qui ont un impact négatif sur la communauté dans son ensemble.
In einem speziellen Bericht zur drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung weist die EBDD auf eine neue Tendenz hin, der zufolge sich die Drogenpolitiken nicht nur auf die Reduzierung des illegalen Drogenkonsum konzentrieren, sondern sich auch mit drogenbezogenen Verhaltensweisen, die sich negativ auf das Gemeinwesen auswirken, gezielt befassen.
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
In un’analisi specifica dedicata alla turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga, l’OEDT rileva l’esistenza di una nuova tendenza delle politiche di controllo degli stupefacenti a concentrarsi, oltre che sulla riduzione del consumo di droghe illecite, anche sui comportamenti correlati alla droga che hanno un impatto negativo sulla società nel suo insieme.
Numa análise específica da perturbação da ordem pública relacionada com a droga, o OEDT aponta para uma nova tendência das políticas de controlo da droga a de concentrarem, não só na redução do consumo das drogas ilegais, mas também nos comportamentos associados a esse consumo e que têm um impacto negativo no conjunto da comunidade.
In een speciale studie over drugsgerelateerde publieke overlast wijst het EWDD op een nieuwe tendens in het drugsbeleid, om niet alleen het gebruik van illegale drugs te beperken, maar daarbij ook bijzondere aandacht te besteden aan het gedrag van drugsgebruikers en –dealers dat een negatieve invloed heeft op de samenleving als geheel.
Ve zvláštním piehledu o rušení veiejného poiádku souvisejícím s drogami poukazuje EMCDDA na nový trend, podle nehož se protidrogová politika nemá omezit pouze na snižování spotieby zakázaných omamných a psychotropních látek, nýbrž se též zameiit na typy chování vázané na drogovou problematiku, které mají negativní vliv na spolecenství jako celek.
I forbindelse med en særlig gennemgang af spørgsmålet om narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden peger EONN på en ny tendens til, at politikkerne for bekæmpelse af narkotika ikke kun fokuserer på at reducere brugen af illegale stoffer, men også på at målrette indsatsen mod narkotikarelaterede adfærdsmønstre, som har negative konsekvenser for samfundet som helhed.
Erityiskatsauksessa huumeisiin liittyvistä julkisista häiriöistä (haitoista) EMCDDA esittelee uuden kehityssuuntauksen, jonka mukaan huumevalvonnan toimia ei kohdenneta vain laitonta huumeidenkäyttöä vähentäviin toimiin, vaan myös muuhun huumeisiin liittyvään käyttäytymiseen, jolla on yhteisön kannalta haitallisia vaikutuksia.
A kábítószerrel összefüggö közrend, köznyugalom megzavarásáról készült különleges összefoglalójában az EMCDDA felhívja a figyelmet arra az új tendenciára, miszerint a kábítószer-felügyelettel kapcsolatos szakpolitika nemcsak a tiltott kábítószerek fogyasztásának visszaszorítására összpontosít, hanem az olyan, kábítószerrel összefüggö magatartásformák kezelésére is, amelyek az egész közösségre negatív hatást gyakorolnak.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
W specjalnym przegladzie dotyczacym naruszen porzadku publicznego zwiazanych z narkotykami EMCDDA zwraca uwage na nowa tendencje, na której powinna koncentrowac sie polityka kontroli narkotykowej – nie tylko ograniczenie popytu na narkotyki, ale takze reagowanie na zachowania zwiazane z narkotykami, które maja negatywny wpływ na społeczenstwo jako całosc.
Într-o prezentarea specialǎ privind consumul de droguri ca factor al tulburǎrii ordinii publice, OEDT subliniazǎ noua tendinIǎ a politicilor privind drogurile de a se concentra nu numai pe reducerea consumului de droguri ilegale, ci şi pe comportamentele asociate consumului de droguri, care au un impact general negativ asupra comunitǎIii.
V osobitnom hodnotení znepokojenia verejnosti vo vzÍahu k drogám agentúra EMCDDA poukazuje na potrebu zamerania stratégií kontroly drog nielen na znižovanie užívania nezákonných drog, ale aj na správanie súvisiace s drogami s negatívnym dopadom na spolocnosÍ ako na celok.
V posebnem porocilu, ki obravnava z drogami povezane motnje javnega reda in miru, EMCDDA opozarja na novo težnjo v politikah za nadzor drog, ki bi bila usmerjena na prepoznavanje vedenjskih oblik, povezanih z drogami, ki negativno vplivajo na skupnost kot celoto, in ne le na omejevanje uporabe prepovedanih drog.
Narkotikacentrumet har gjort en särskild granskning av de problem som narkotikamissbruk innebär för allmänheten och konstaterar att det finns en ny trend inom narkotikapolitiken som innebär att man inte bara går in för att minska användningen av olagliga droger, utan även angriper narkotikarelaterade beteenden som har en negativ inverkan på samhället i stort.
Ipašǎ pǎrskatǎ par narkotiku raditiem sabiedriskǎs kǎrtibas traucejumiem EMCDDA atzime narkotiku kontroles politikǎ verojamo jauno tendenci pieverst uzmanibu ne vien nelegǎlu narkotiku lietošanas mazinǎšanai, bet ari ar narkotikǎm saistitiem uzvedibas mode!iem, kas atstǎj negativu ietekmi uz apkǎrtejo sabiedribu kopumǎ.
  7. peatükk: Kuritegevus...  
Lisaks erinevad eri riikide uimastialaste õigusaktide rikkumise teabesüsteemid üksteisest märkimisväärselt, eelkõige aruandlus- ja registreerimistavade osas, st mida registreeritakse, millal ja kuidas.
In Deutschland ist die Zahl der Fälle „direkter Beschaffungskriminalität“, d. h. der Straftaten, die zur Erlangung von Betäubungsmitteln, Ersatzmitteln oder Ausweichmitteln begangen werden, im Jahr 2003 auf 2 568 Fälle zurückgegangen, von denen 70 % im Zusammenhang mit der Fälschung von Rezepten oder dem Diebstahl von Rezeptformularen standen (BKA, 2004).
  Pressiteated  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
‘Behaviours, situations and activities associated with drug-related public nuisance have long existed in most of the EU Member States, candidate countries and Norway and are not new phenomena’, says the agency. ‘What is new is the growing tendency among policy-makers in some countries to group these under a single umbrella concept to be tackled within national drug strategies’.
«Les comportements, situations et activités généralement couverts par le concept de “nuisances publiques liées à la drogue” existent depuis longtemps dans la plupart des États membres de l’UE, les pays candidats et la Norvège et ne constituent pas un phénomène nouveau», déclare l’OEDT. «Ce qui est nouveau en revanche est la tendance croissante parmi les décideurs politiques dans certains pays à regrouper ces phénomènes sous un concept générique à traiter dans le cadre des stratégies nationales antidrogue».
„Verhaltensweisen, Situationen und Handlungen im Zusammenhang mit der drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung sind in den meisten EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langem zu beobachten und durchaus kein neues Phänomen“, so die Drogenbeobachtungsstelle. „Neu ist hingegen die zunehmende Tendenz unter politischen Entscheidungsträgern in einigen Ländern, diese Erscheinungen unter einem gemeinsamen Oberbegriff zusammenzufassen und ihre Reduzierung in den nationalen Drogenstrategien zu verankern.“
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
“I comportamenti, le situazioni e le attività di turbativa all’ordine pubblico connessi alla droga esistono da tempo nella maggior parte degli Stati membri dell’UE, dei paesi candidati e della Norvegia e non sono un fenomeno nuovo”, afferma l’agenzia. “Nuova è invece la tendenza crescente che si registra tra i responsabili delle politiche di alcuni paesi ad affrontarli in modo univoco, nell’ambito delle strategie nazionali di lotta agli stupefacenti”.
“Os comportamentos, situações e actividades associados à perturbação da ordem pública relacionada com a droga já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega, não constituindo, portanto, um fenómeno novo”, afirma a Agência. “Nova é a tendência crescente dos decisores políticos de alguns países para os agrupar sob um conceito central e tratá-los no âmbito das estratégias nacionais de luta contra a droga”.
Σύμφωνα με τον οργανισμό, «Συμπεριφορές, περιπτώσεις και δραστηριότητες δημόσιας παρενόχλησης σε σχέση με τα ναρκωτικά, παρατηρούνται εδώ και καιρό στην πλειοψηφία των κρατών μελών της ΕΕ και των υποψήφιων χωρών, καθώς και στη Νορβηγία, και δεν αποτελούν καινούριο φαινόμενο. Αυτό που είναι καινούριο είναι η αυξανόμενη τάση των υπευθύνων για τη χάραξη πολιτικής σε ορισμένες χώρες να ομαδοποιούν τα φαινόμενα αυτά σε μία ενιαία κατηγορία, εντάσσοντας την αντιμετώπισή τους στο πλαίσιο των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά».
“De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip ‘drugsgerelateerde publieke overlast’. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen”, aldus het agentschap. “Het gaat meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.”
„Chování, situace a činnosti spojené s rušením veřejného pořádku souvisejícím s drogami se vyskytují dlouho ve většině členských států EU, kandidátských zemí a Norsku a nejsou novými jevy“, uvádí agentura. „Nová je sílící tendence politických činitelů v některých zemích zastřešit je jedinou koncepcí, podle níž by se mělo ke všem přistupovat v rámci národních protidrogových strategií.“
"De adfærdsmønstre, situationer og aktiviteter, der er forbundet med narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, har længe eksisteret i hovedparten af EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge, og der er ikke tale om nye fænomener", udtaler EONN. "Det nye er den stigende tendens, som gør sig gældende blandt beslutningstagere i nogle lande, hvor disse fænomener samles under et enkelt paraplybegreb, som skal håndteres som led i nationale narkotikastrategier".
“Huumeidenkäyttöön liittyvässä käyttäytymisessä, tilanteissa ja toiminnassa, on esiintynyt pitkään erityyppisiä julkisia häiriöitä useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasmaissa ja Norjassa. Ilmiö ei ole uusi”, virastosta todetaan. “Uutta on joissakin maissa voimistuva poliittisten päättäjien pyrkimys yhdistää kyseiset ilmiöt yhden yläkäsitteen alle, jota käsitellään yhtenäisenä kokonaisuutena kansallisissa huumestrategioissa.”
„A kábítószerrel összefüggő közrend megzavarásával együtt járó magatartások, helyzetek és cselekmények a legtöbb EU-tagállamban, a tagjelölt országokban és Norvégiában régóta előfordulnak, tehát nem számítanak új jelenségnek” – mutatott rá a központ. „Újdonság azonban, hogy egyes országok politikai döntéshozói egyre inkább hajlanak arra, hogy ezeket a jelenségeket egyetlen csoportba összegyűjtve a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiák keretében kezeljék”.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
„Zachowania, sytuacje i działania związane z naruszeniem porządku publicznego, których przyczyną są narkotyki, istnieją od dawna w większości Państw Członkowskich UE, krajów kandydujących oraz w Norwegii, i nie są zjawiskiem nowym” – stwierdza Agencja. – „Nowa jest natomiast tendencja wśród decydentów niektórych krajów do klasyfikowania tych zagadnień w ramach jednej ogólnej koncepcji realizowanej w ramach krajowych strategii antynarkotykowych".
„Comportamentele, situaţiile şi activităţile asociate tulburării ordinii publice ca urmare a consumului de droguri există de mult timp în statele membre UE, în ţările candidate şi Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou”, declară agenţia. „Nouă este tendinţa din ce în ce mai evidentă a politicilor antidrog din unele ţări de a grupa aceste fenomene sub un concept „umbrelă”, care să fie folosit în strategiile naţionale privind drogurile.”
Podľa agentúry: „Správanie, situácie a činnosti spojené so znepokojením verejnosti vo vzťahu k drogám už dlho existujú vo väčšine členských štátov EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku a nie sú novým fenoménom.“ „Nová je však silnejúca tendencia medzi vedúcimi verejnými predstaviteľmi niektorých štátov, zoskupovať tieto postupy do jednotnej koncepcie a riešiť ich v rámci národnej protidrogovej stratégie.“
"Vedenja, razmere in dejavnosti, povezana z motnjami javnega reda in miru zaradi drog, niso novi pojavi, saj že dolgo obstajajo v večini držav članic EU, držav kandidatk in na Norveškem," pravi Agencija. "Nova pa je naraščajoča težnja oblikovalcev politike v nekaterih državah, da bi vse te pojave združili pod en sam krovni koncept, ki bi se obravnaval znotraj nacionalnih politik o drogah."
”Beteenden, situationer och aktiviteter som är exempel på de problem som narkotika innebär för allmänheten är inga nyheter, utan har funnits länge i de flesta av EU:s medlemsstater, kandidatländerna och Norge”, säger narkotikacentrumet. ”Vad som är nytt är den växande tendensen bland beslutsfattare i en del länder att samla ihop dessa företeelser under ett enda begrepp och att angripa dem inom ramen för den nationella narkotika-strategin”.
  press4-et  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
«Les comportements, situations et activités généralement couverts par le concept de “nuisances publiques liées à la drogue” existent depuis longtemps dans la plupart des États membres de l’UE, les pays candidats et la Norvège et ne constituent pas un phénomène nouveau», déclare l’OEDT. «Ce qui est nouveau en revanche est la tendance croissante parmi les décideurs politiques dans certains pays à regrouper ces phénomènes sous un concept générique à traiter dans le cadre des stratégies nationales antidrogue».
„Verhaltensweisen, Situationen und Handlungen im Zusammenhang mit der drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung sind in den meisten EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langem zu beobachten und durchaus kein neues Phänomen“, so die Drogenbeobachtungsstelle. „Neu ist hingegen die zunehmende Tendenz unter politischen Entscheidungsträgern in einigen Ländern,    diese Erscheinungen unter einem gemeinsamen Oberbegriff zusammenzufassen und ihre Reduzierung in    den nationalen Drogenstrategien zu verankern.“
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
“I comportamenti, le situazioni e le attività di turbativa all’ordine pubblico connessi alla droga esistono da tempo nella maggior parte degli Stati membri dell’UE, dei paesi candidati e della Norvegia e non sono un fenomeno nuovo”, afferma l’agenzia. “Nuova è invece la tendenza crescente che si registra tra i responsabili delle politiche di alcuni paesi ad affrontarli in modo univoco, nell’ambito delle strategie nazionali di lotta agli stupefacenti”.
“Os comportamentos, situações e actividades associados à perturbação da ordem pública relacionada com a droga já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega, não constituindo, portanto, um fenómeno novo”, afirma a Agência. “Nova é a tendência crescente dos decisores políticos de alguns países para os agrupar sob um conceito central e tratá-los no âmbito das estratégias nacionais de luta contra a droga”.
Sύµfωνa µe tον οργaνιsµό, «Sυµpeριfορές, peριptώseις κaι dρastηριόtηteς dηµόsιaς paρeνόχληsης se sχέsη µe ta νaρκωtικά, paρatηρούνtaι edώ κaι κaιρό stην pλeιοψηfίa tων κρatών µeλών tης ΕΕ κaι tων υpοψήfιων χωρών, κaθώς κaι stη Νορßηγίa, κaι deν apοteλούν κaινούριο faινόµeνο. Αυtό pου eίνaι κaινούριο eίνaι η aυξaνόµeνη tάsη tων υpeυθύνων γιa tη χάρaξη pολιtικής se οριsµένeς χώρeς νa οµadοpοιούν ta faινόµeνa aυtά se µίa eνιaίa κatηγορίa, eνtάssονtaς tην aνtιµetώpιsή tους stο pλaίsιο tων eθνικών stρatηγικών γιa ta νaρκωtικά».
“De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip ‘drugsgerelateerde publieke overlast’. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen”, aldus het agentschap. “Het gaat meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.”
„Chování, situace a činnosti spojené s rušením veřejného pořádku souvisejícím s drogami se vyskytují dlouho ve většině členských států EU, kandidátských zemí a Norsku a nejsou novými jevy“, uvádí agentura. „Nová je sílící tendence politických činitelů v některých zemích zastřešit je jedinou koncepcí, podle níž by se mělo ke všem přistupovat v rámci národních protidrogových strategií.“
"De adfærdsmønstre, situationer og aktiviteter, der er forbundet med narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, har længe eksisteret i hovedparten af EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge, og der er ikke tale om nye fænomener", udtaler EONN. "Det nye er den stigende tendens, som gør sig gældende blandt beslutningstagere i nogle lande, hvor disse fænomener samles under et enkelt paraplybegreb, som skal håndteres som led i nationale narkotikastrategier".
“Huumeidenkäyttöön liittyvässä käyttäytymisessä, tilanteissa ja toiminnassa, on esiintynyt pitkään erityyppisiä julkisia häiriöitä useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasmaissa ja Norjassa. Ilmiö ei ole uusi”, virastosta todetaan. “Uutta on joissakin maissa voimistuva poliittisten päättäjien pyrkimys yhdistää kyseiset ilmiöt yhden yläkäsitteen alle, jota käsitellään yhtenäisenä kokonaisuutena kansallisissa huumestrategioissa.”
„A kábítószerrel összefüggo közrend megzavarásával együtt járó magatartások, helyzetek és cselekmények a legtöbb EU-tagállamban, a tagjelölt országokban és Norvégiában régóta elofordulnak, tehát nem számítanak új jelenségnek” – mutatott rá a központ. „Újdonság azonban, hogy egyes országok politikai döntéshozói egyre inkább hajlanak arra, hogy ezeket a jelenségeket egyetlen csoportba összegyujtve a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiák keretében kezeljék”.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
„Zachowania, sytuacje i dzialania zwiazane z naruszeniem porzadku publicznego, których przyczyna sa narkotyki, istnieja od dawna w wiekszosci Panstw Czlonkowskich UE, krajów kandydujacych oraz w Norwegii, i nie sa zjawiskiem nowym” – stwierdza Agencja. – „Nowa jest natomiast tendencja wsród decydentów niektórych krajów do klasyfikowania tych zagadnien w ramach jednej ogólnej koncepcji realizowanej w ramach krajowych strategii antynarkotykowych".
„Comportamentele, situatiile si activitatile asociate tulburarii ordinii publice ca urmare a consumului de droguri exista de mult timp în statele membre UE, în tarile candidate si Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou”, declara agentia. „Noua este tendinta din ce în ce mai evidenta a politicilor antidrog din unele tari de a grupa aceste fenomene sub un concept „umbrela”, care sa fie folosit în strategiile nationale privind drogurile.”
Podla agentúry: „Správanie, situácie a cinnosti spojené so znepokojením verejnosti vo vztahu k drogám už dlho existujú vo väcšine clenských štátov EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku a nie sú novým fenoménom.“ „Nová je však silnejúca tendencia medzi vedúcimi verejnými predstavitelmi niektorých štátov, zoskupovat tieto postupy do jednotnej koncepcie a riešit ich v rámci národnej protidrogovej stratégie.“
"Vedenja, razmere in dejavnosti, povezana z motnjami javnega reda in miru zaradi drog, niso novi pojavi, saj  že dolgo obstajajo v vecini držav clanic EU, držav kandidatk in na Norveškem," pravi Agencija. "Nova pa je narašcajoca težnja oblikovalcev politike v nekaterih državah, da bi vse te pojave združili pod en sam krovni koncept, ki bi se obravnaval znotraj nacionalnih politik o drogah."
”Beteenden, situationer och aktiviteter som är exempel på de problem som narkotika innebär för allmänheten är inga nyheter, utan har funnits länge i de flesta av EU:s medlemsstater, kandidatländerna och Norge”, säger narkotikacentrumet. ”Vad som är nytt är den växande tendensen bland beslutsfattare i en del länder att samla ihop dessa företeelser under ett enda begrepp och att angripa dem inom ramen för den nationella narkotika-strategin”.
„Uzvedibas modeli, situacijas un darbibas, ko parasti apzime ka ar narkotikam saistitus sabiedriskas kartibas traucejumus, vairuma ES dalibvalstu, kandidatvalstis un Norvegija ir pastavejusi jau ilgi un nav nekas jauns”, pauz agentura. „Jauna ir vairaku valstu politikas veidotaju vidu pieaugosa tendence grupet un apvienot sis paradibas viena visaptverosa koncepcija, lai noteiktu versanos pret tam ka vienu no merkiem valsts narkotiku apkarosanas strategijas.”
  press4-et  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
‘Behaviours, situations and activities associated with drug-related public nuisance have long existed in most of the EU Member States, candidate countries and Norway and are not new phenomena’, says the agency. ‘What is new is the growing tendency among policy-makers in some countries to group these under a single umbrella concept to be tackled within national drug strategies’.
Dans un point spécifique relatif aux nuisances publiques liées à la drogue, l’OEDT met en évidence une nouvelle tendance des politiques de lutte contre la drogue à se concentrer non seulement sur la réduction de la consommation de drogues illicites, mais aussi à cibler les comportements liés à la toxicomanie qui ont un impact négatif sur la communauté dans son ensemble.
In einem speziellen Bericht zur drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung weist die EBDD auf eine neue Tendenz hin, der zufolge sich die Drogenpolitiken nicht nur auf die Reduzierung des illegalen Drogenkonsum konzentrieren, sondern sich auch mit drogenbezogenen Verhaltensweisen, die sich negativ auf das Gemeinwesen auswirken, gezielt befassen.
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
In un’analisi specifica dedicata alla turbativa all’ordine pubblico connessa alla droga, l’OEDT rileva l’esistenza di una nuova tendenza delle politiche di controllo degli stupefacenti a concentrarsi, oltre che sulla riduzione del consumo di droghe illecite, anche sui comportamenti correlati alla droga che hanno un impatto negativo sulla società nel suo insieme.
Numa análise específica da perturbação da ordem pública relacionada com a droga, o OEDT aponta para uma nova tendência das políticas de controlo da droga a de concentrarem, não só na redução do consumo das drogas ilegais, mas também nos comportamentos associados a esse consumo e que têm um impacto negativo no conjunto da comunidade.
In een speciale studie over drugsgerelateerde publieke overlast wijst het EWDD op een nieuwe tendens in het drugsbeleid, om niet alleen het gebruik van illegale drugs te beperken, maar daarbij ook bijzondere aandacht te besteden aan het gedrag van drugsgebruikers en –dealers dat een negatieve invloed heeft op de samenleving als geheel.
Ve zvláštním piehledu o rušení veiejného poiádku souvisejícím s drogami poukazuje EMCDDA na nový trend, podle nehož se protidrogová politika nemá omezit pouze na snižování spotieby zakázaných omamných a psychotropních látek, nýbrž se též zameiit na typy chování vázané na drogovou problematiku, které mají negativní vliv na spolecenství jako celek.
I forbindelse med en særlig gennemgang af spørgsmålet om narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden peger EONN på en ny tendens til, at politikkerne for bekæmpelse af narkotika ikke kun fokuserer på at reducere brugen af illegale stoffer, men også på at målrette indsatsen mod narkotikarelaterede adfærdsmønstre, som har negative konsekvenser for samfundet som helhed.
Erityiskatsauksessa huumeisiin liittyvistä julkisista häiriöistä (haitoista) EMCDDA esittelee uuden kehityssuuntauksen, jonka mukaan huumevalvonnan toimia ei kohdenneta vain laitonta huumeidenkäyttöä vähentäviin toimiin, vaan myös muuhun huumeisiin liittyvään käyttäytymiseen, jolla on yhteisön kannalta haitallisia vaikutuksia.
A kábítószerrel összefüggö közrend, köznyugalom megzavarásáról készült különleges összefoglalójában az EMCDDA felhívja a figyelmet arra az új tendenciára, miszerint a kábítószer-felügyelettel kapcsolatos szakpolitika nemcsak a tiltott kábítószerek fogyasztásának visszaszorítására összpontosít, hanem az olyan, kábítószerrel összefüggö magatartásformák kezelésére is, amelyek az egész közösségre negatív hatást gyakorolnak.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
W specjalnym przegladzie dotyczacym naruszen porzadku publicznego zwiazanych z narkotykami EMCDDA zwraca uwage na nowa tendencje, na której powinna koncentrowac sie polityka kontroli narkotykowej – nie tylko ograniczenie popytu na narkotyki, ale takze reagowanie na zachowania zwiazane z narkotykami, które maja negatywny wpływ na społeczenstwo jako całosc.
Într-o prezentarea specialǎ privind consumul de droguri ca factor al tulburǎrii ordinii publice, OEDT subliniazǎ noua tendinIǎ a politicilor privind drogurile de a se concentra nu numai pe reducerea consumului de droguri ilegale, ci şi pe comportamentele asociate consumului de droguri, care au un impact general negativ asupra comunitǎIii.
V osobitnom hodnotení znepokojenia verejnosti vo vzÍahu k drogám agentúra EMCDDA poukazuje na potrebu zamerania stratégií kontroly drog nielen na znižovanie užívania nezákonných drog, ale aj na správanie súvisiace s drogami s negatívnym dopadom na spolocnosÍ ako na celok.
V posebnem porocilu, ki obravnava z drogami povezane motnje javnega reda in miru, EMCDDA opozarja na novo težnjo v politikah za nadzor drog, ki bi bila usmerjena na prepoznavanje vedenjskih oblik, povezanih z drogami, ki negativno vplivajo na skupnost kot celoto, in ne le na omejevanje uporabe prepovedanih drog.
Narkotikacentrumet har gjort en särskild granskning av de problem som narkotikamissbruk innebär för allmänheten och konstaterar att det finns en ny trend inom narkotikapolitiken som innebär att man inte bara går in för att minska användningen av olagliga droger, utan även angriper narkotikarelaterade beteenden som har en negativ inverkan på samhället i stort.
Ipašǎ pǎrskatǎ par narkotiku raditiem sabiedriskǎs kǎrtibas traucejumiem EMCDDA atzime narkotiku kontroles politikǎ verojamo jauno tendenci pieverst uzmanibu ne vien nelegǎlu narkotiku lietošanas mazinǎšanai, bet ari ar narkotikǎm saistitiem uzvedibas mode!iem, kas atstǎj negativu ietekmi uz apkǎrtejo sabiedribu kopumǎ.
  press4-et  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
«Les comportements, situations et activités généralement couverts par le concept de “nuisances publiques liées à la drogue” existent depuis longtemps dans la plupart des États membres de l’UE, les pays candidats et la Norvège et ne constituent pas un phénomène nouveau», déclare l’OEDT. «Ce qui est nouveau en revanche est la tendance croissante parmi les décideurs politiques dans certains pays à regrouper ces phénomènes sous un concept générique à traiter dans le cadre des stratégies nationales antidrogue».
„Verhaltensweisen, Situationen und Handlungen im Zusammenhang mit der drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung sind in den meisten EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langem zu beobachten und durchaus kein neues Phänomen“, so die Drogenbeobachtungsstelle. „Neu ist hingegen die zunehmende Tendenz unter politischen Entscheidungsträgern in einigen Ländern,    diese Erscheinungen unter einem gemeinsamen Oberbegriff zusammenzufassen und ihre Reduzierung in    den nationalen Drogenstrategien zu verankern.“
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
“I comportamenti, le situazioni e le attività di turbativa all’ordine pubblico connessi alla droga esistono da tempo nella maggior parte degli Stati membri dell’UE, dei paesi candidati e della Norvegia e non sono un fenomeno nuovo”, afferma l’agenzia. “Nuova è invece la tendenza crescente che si registra tra i responsabili delle politiche di alcuni paesi ad affrontarli in modo univoco, nell’ambito delle strategie nazionali di lotta agli stupefacenti”.
“Os comportamentos, situações e actividades associados à perturbação da ordem pública relacionada com a droga já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega, não constituindo, portanto, um fenómeno novo”, afirma a Agência. “Nova é a tendência crescente dos decisores políticos de alguns países para os agrupar sob um conceito central e tratá-los no âmbito das estratégias nacionais de luta contra a droga”.
Sύµfωνa µe tον οργaνιsµό, «Sυµpeριfορές, peριptώseις κaι dρastηριόtηteς dηµόsιaς paρeνόχληsης se sχέsη µe ta νaρκωtικά, paρatηρούνtaι edώ κaι κaιρό stην pλeιοψηfίa tων κρatών µeλών tης ΕΕ κaι tων υpοψήfιων χωρών, κaθώς κaι stη Νορßηγίa, κaι deν apοteλούν κaινούριο faινόµeνο. Αυtό pου eίνaι κaινούριο eίνaι η aυξaνόµeνη tάsη tων υpeυθύνων γιa tη χάρaξη pολιtικής se οριsµένeς χώρeς νa οµadοpοιούν ta faινόµeνa aυtά se µίa eνιaίa κatηγορίa, eνtάssονtaς tην aνtιµetώpιsή tους stο pλaίsιο tων eθνικών stρatηγικών γιa ta νaρκωtικά».
“De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip ‘drugsgerelateerde publieke overlast’. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen”, aldus het agentschap. “Het gaat meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.”
„Chování, situace a činnosti spojené s rušením veřejného pořádku souvisejícím s drogami se vyskytují dlouho ve většině členských států EU, kandidátských zemí a Norsku a nejsou novými jevy“, uvádí agentura. „Nová je sílící tendence politických činitelů v některých zemích zastřešit je jedinou koncepcí, podle níž by se mělo ke všem přistupovat v rámci národních protidrogových strategií.“
"De adfærdsmønstre, situationer og aktiviteter, der er forbundet med narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, har længe eksisteret i hovedparten af EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge, og der er ikke tale om nye fænomener", udtaler EONN. "Det nye er den stigende tendens, som gør sig gældende blandt beslutningstagere i nogle lande, hvor disse fænomener samles under et enkelt paraplybegreb, som skal håndteres som led i nationale narkotikastrategier".
“Huumeidenkäyttöön liittyvässä käyttäytymisessä, tilanteissa ja toiminnassa, on esiintynyt pitkään erityyppisiä julkisia häiriöitä useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasmaissa ja Norjassa. Ilmiö ei ole uusi”, virastosta todetaan. “Uutta on joissakin maissa voimistuva poliittisten päättäjien pyrkimys yhdistää kyseiset ilmiöt yhden yläkäsitteen alle, jota käsitellään yhtenäisenä kokonaisuutena kansallisissa huumestrategioissa.”
„A kábítószerrel összefüggo közrend megzavarásával együtt járó magatartások, helyzetek és cselekmények a legtöbb EU-tagállamban, a tagjelölt országokban és Norvégiában régóta elofordulnak, tehát nem számítanak új jelenségnek” – mutatott rá a központ. „Újdonság azonban, hogy egyes országok politikai döntéshozói egyre inkább hajlanak arra, hogy ezeket a jelenségeket egyetlen csoportba összegyujtve a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiák keretében kezeljék”.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
„Zachowania, sytuacje i dzialania zwiazane z naruszeniem porzadku publicznego, których przyczyna sa narkotyki, istnieja od dawna w wiekszosci Panstw Czlonkowskich UE, krajów kandydujacych oraz w Norwegii, i nie sa zjawiskiem nowym” – stwierdza Agencja. – „Nowa jest natomiast tendencja wsród decydentów niektórych krajów do klasyfikowania tych zagadnien w ramach jednej ogólnej koncepcji realizowanej w ramach krajowych strategii antynarkotykowych".
„Comportamentele, situatiile si activitatile asociate tulburarii ordinii publice ca urmare a consumului de droguri exista de mult timp în statele membre UE, în tarile candidate si Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou”, declara agentia. „Noua este tendinta din ce în ce mai evidenta a politicilor antidrog din unele tari de a grupa aceste fenomene sub un concept „umbrela”, care sa fie folosit în strategiile nationale privind drogurile.”
Podla agentúry: „Správanie, situácie a cinnosti spojené so znepokojením verejnosti vo vztahu k drogám už dlho existujú vo väcšine clenských štátov EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku a nie sú novým fenoménom.“ „Nová je však silnejúca tendencia medzi vedúcimi verejnými predstavitelmi niektorých štátov, zoskupovat tieto postupy do jednotnej koncepcie a riešit ich v rámci národnej protidrogovej stratégie.“
"Vedenja, razmere in dejavnosti, povezana z motnjami javnega reda in miru zaradi drog, niso novi pojavi, saj  že dolgo obstajajo v vecini držav clanic EU, držav kandidatk in na Norveškem," pravi Agencija. "Nova pa je narašcajoca težnja oblikovalcev politike v nekaterih državah, da bi vse te pojave združili pod en sam krovni koncept, ki bi se obravnaval znotraj nacionalnih politik o drogah."
”Beteenden, situationer och aktiviteter som är exempel på de problem som narkotika innebär för allmänheten är inga nyheter, utan har funnits länge i de flesta av EU:s medlemsstater, kandidatländerna och Norge”, säger narkotikacentrumet. ”Vad som är nytt är den växande tendensen bland beslutsfattare i en del länder att samla ihop dessa företeelser under ett enda begrepp och att angripa dem inom ramen för den nationella narkotika-strategin”.
„Uzvedibas modeli, situacijas un darbibas, ko parasti apzime ka ar narkotikam saistitus sabiedriskas kartibas traucejumus, vairuma ES dalibvalstu, kandidatvalstis un Norvegija ir pastavejusi jau ilgi un nav nekas jauns”, pauz agentura. „Jauna ir vairaku valstu politikas veidotaju vidu pieaugosa tendence grupet un apvienot sis paradibas viena visaptverosa koncepcija, lai noteiktu versanos pret tam ka vienu no merkiem valsts narkotiku apkarosanas strategijas.”
  Pressiteated  
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus.
‘Behaviours, situations and activities associated with drug-related public nuisance have long existed in most of the EU Member States, candidate countries and Norway and are not new phenomena’, says the agency. ‘What is new is the growing tendency among policy-makers in some countries to group these under a single umbrella concept to be tackled within national drug strategies’.
«Les comportements, situations et activités généralement couverts par le concept de “nuisances publiques liées à la drogue” existent depuis longtemps dans la plupart des États membres de l’UE, les pays candidats et la Norvège et ne constituent pas un phénomène nouveau», déclare l’OEDT. «Ce qui est nouveau en revanche est la tendance croissante parmi les décideurs politiques dans certains pays à regrouper ces phénomènes sous un concept générique à traiter dans le cadre des stratégies nationales antidrogue».
„Verhaltensweisen, Situationen und Handlungen im Zusammenhang mit der drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung sind in den meisten EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langem zu beobachten und durchaus kein neues Phänomen“, so die Drogenbeobachtungsstelle. „Neu ist hingegen die zunehmende Tendenz unter politischen Entscheidungsträgern in einigen Ländern, diese Erscheinungen unter einem gemeinsamen Oberbegriff zusammenzufassen und ihre Reduzierung in den nationalen Drogenstrategien zu verankern.“
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
“I comportamenti, le situazioni e le attività di turbativa all’ordine pubblico connessi alla droga esistono da tempo nella maggior parte degli Stati membri dell’UE, dei paesi candidati e della Norvegia e non sono un fenomeno nuovo”, afferma l’agenzia. “Nuova è invece la tendenza crescente che si registra tra i responsabili delle politiche di alcuni paesi ad affrontarli in modo univoco, nell’ambito delle strategie nazionali di lotta agli stupefacenti”.
“Os comportamentos, situações e actividades associados à perturbação da ordem pública relacionada com a droga já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega, não constituindo, portanto, um fenómeno novo”, afirma a Agência. “Nova é a tendência crescente dos decisores políticos de alguns países para os agrupar sob um conceito central e tratá-los no âmbito das estratégias nacionais de luta contra a droga”.
Σύμφωνα με τον οργανισμό, «Συμπεριφορές, περιπτώσεις και δραστηριότητες δημόσιας παρενόχλησης σε σχέση με τα ναρκωτικά, παρατηρούνται εδώ και καιρό στην πλειοψηφία των κρατών μελών της ΕΕ και των υποψήφιων χωρών, καθώς και στη Νορβηγία, και δεν αποτελούν καινούριο φαινόμενο. Αυτό που είναι καινούριο είναι η αυξανόμενη τάση των υπευθύνων για τη χάραξη πολιτικής σε ορισμένες χώρες να ομαδοποιούν τα φαινόμενα αυτά σε μία ενιαία κατηγορία, εντάσσοντας την αντιμετώπισή τους στο πλαίσιο των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά».
“De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip ‘drugsgerelateerde publieke overlast’. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen”, aldus het agentschap. “Het gaat meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.”
„Chování, situace a činnosti spojené s rušením veřejného pořádku souvisejícím s drogami se vyskytují dlouho ve většině členských států EU, kandidátských zemí a Norsku a nejsou novými jevy“, uvádí agentura. „Nová je sílící tendence politických činitelů v některých zemích zastřešit je jedinou koncepcí, podle níž by se mělo ke všem přistupovat v rámci národních protidrogových strategií.“
"De adfærdsmønstre, situationer og aktiviteter, der er forbundet med narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, har længe eksisteret i hovedparten af EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge, og der er ikke tale om nye fænomener", udtaler EONN. "Det nye er den stigende tendens, som gør sig gældende blandt beslutningstagere i nogle lande, hvor disse fænomener samles under et enkelt paraplybegreb, som skal håndteres som led i nationale narkotikastrategier".
“Huumeidenkäyttöön liittyvässä käyttäytymisessä, tilanteissa ja toiminnassa, on esiintynyt pitkään erityyppisiä julkisia häiriöitä useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasmaissa ja Norjassa. Ilmiö ei ole uusi”, virastosta todetaan. “Uutta on joissakin maissa voimistuva poliittisten päättäjien pyrkimys yhdistää kyseiset ilmiöt yhden yläkäsitteen alle, jota käsitellään yhtenäisenä kokonaisuutena kansallisissa huumestrategioissa.”
„A kábítószerrel összefüggő közrend megzavarásával együtt járó magatartások, helyzetek és cselekmények a legtöbb EU-tagállamban, a tagjelölt országokban és Norvégiában régóta előfordulnak, tehát nem számítanak új jelenségnek” – mutatott rá a központ. „Újdonság azonban, hogy egyes országok politikai döntéshozói egyre inkább hajlanak arra, hogy ezeket a jelenségeket egyetlen csoportba összegyűjtve a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiák keretében kezeljék”.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
„Zachowania, sytuacje i działania związane z naruszeniem porządku publicznego, których przyczyną są narkotyki, istnieją od dawna w większości Państw Członkowskich UE, krajów kandydujących oraz w Norwegii, i nie są zjawiskiem nowym” – stwierdza Agencja. – „Nowa jest natomiast tendencja wśród decydentów niektórych krajów do klasyfikowania tych zagadnień w ramach jednej ogólnej koncepcji realizowanej w ramach krajowych strategii antynarkotykowych".
„Comportamentele, situaţiile şi activităţile asociate tulburării ordinii publice ca urmare a consumului de droguri există de mult timp în statele membre UE, în ţările candidate şi Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou”, declară agenţia. „Nouă este tendinţa din ce în ce mai evidentă a politicilor antidrog din unele ţări de a grupa aceste fenomene sub un concept „umbrelă”, care să fie folosit în strategiile naţionale privind drogurile.”
Podľa agentúry: „Správanie, situácie a činnosti spojené so znepokojením verejnosti vo vzťahu k drogám už dlho existujú vo väčšine členských štátov EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku a nie sú novým fenoménom.“ „Nová je však silnejúca tendencia medzi vedúcimi verejnými predstaviteľmi niektorých štátov, zoskupovať tieto postupy do jednotnej koncepcie a riešiť ich v rámci národnej protidrogovej stratégie.“
"Vedenja, razmere in dejavnosti, povezana z motnjami javnega reda in miru zaradi drog, niso novi pojavi, saj že dolgo obstajajo v večini držav članic EU, držav kandidatk in na Norveškem," pravi Agencija. "Nova pa je naraščajoča težnja oblikovalcev politike v nekaterih državah, da bi vse te pojave združili pod en sam krovni koncept, ki bi se obravnaval znotraj nacionalnih politik o drogah."
”Beteenden, situationer och aktiviteter som är exempel på de problem som narkotika innebär för allmänheten är inga nyheter, utan har funnits länge i de flesta av EU:s medlemsstater, kandidatländerna och Norge”, säger narkotikacentrumet. ”Vad som är nytt är den växande tendensen bland beslutsfattare i en del länder att samla ihop dessa företeelser under ett enda begrepp och att angripa dem inom ramen för den nationella narkotika-strategin”.
  Järelevalve ja kvalitee...  
Näiteks korraldatakse paljudes riikides ikka veel tihti ühekordseid infotunde või loengud, mida viivad läbi eksperdid või politseinikud, hoolimata uuringute põhjal tehtud üksmeelsetest järeldustest, et selline sekkumine on parimal juhul ebaefektiivne, kui mitte lausa kahjulik (Canning et al., 2004).
Information systems on prevention also help to track the occurrence of ineffective practices and programme components. For instance, one-off information sessions or lectures by experts or police officers are still common in several Member States, despite the unanimous conclusions from research that these interventions are at best ineffective, if not harmful (Canning et al., 2004).
Des systèmes d'information sur la prévention contribuent également à détecter les pratiques et les composantes inefficaces des programmes. Ainsi, des séances d'information ou des conférences données par des experts ou des officiers de police sont toujours courantes dans plusieurs États membres en dépit du fait que la recherche a unanimement démontré que ces initiatives sont au mieux inefficaces, voire carrément nuisibles (Canning et al., 2004).
Informationssysteme zur Prävention tragen auch dazu bei, ineffiziente Verfahren und Programmkomponenten zu ermitteln. Beispielsweise finden in mehreren Mitgliedstaaten noch immer verbreitet punktuelle Informationsveranstaltungen oder Vorträge von Fachleuten oder Polizeibeamten statt, obwohl Forschungen einhellig zu dem Schluss gekommen sind, dass solche Maßnahmen bestenfalls ineffizient, wenn nicht gar schädlich sind (Canning et al., 2004).
Los sistemas de información sobre prevención también facilitan el seguimiento de prácticas y componentes de programas ineficaces. A modo de ejemplo, en algunos Estados miembros todavía es normal la celebración de conferencias o sesiones informativas únicas por parte de expertos u oficiales de la policía, a pesar de que la conclusión unánime de los estudios realizados es que estas intervenciones son ineficaces en el mejor de los casos, cuando no directamente perjudiciales (Canning y cols., 2004).
Anche i sistemi informativi sulla prevenzione aiutano a tener traccia dell’incidenza di prassi non efficaci e di componenti di programmi di scarsa validità. Per esempio, in alcuni Stati membri gli incontri o i seminari informativi occasionali con esperti o ufficiali di polizia sono ancora frequenti, nonostante siano ormai considerati all’unanimità inutili nella migliore delle ipotesi, se non addirittura dannosi (Canning e altri, 2004).
Os sistemas de informação sobre a prevenção também ajudam a identificar a ocorrência de práticas e componentes de programas ineficazes. Por exemplo, as sessões de informação ou palestras isoladas dadas por especialistas ou agentes da polícia ainda são comuns em vários Estados-Membros, apesar dos estudos terem concluído unanimemente que estas intervenções são, na melhor das hipóteses, ineficazes, ou mesmo prejudiciais (Canning et al., 2004).
Τα συστήματα πληροφοριών που αφορούν την πρόληψη συμβάλλουν επίσης στην παρακολούθηση των αναποτελεσματικών πρακτικών και σκελών προγραμμάτων. Για παράδειγμα, οι μεμονωμένες ενημερωτικές ομιλίες ή διαλέξεις εμπειρογνωμόνων ή αστυνομικών συνηθίζονται ακόμη σε αρκετά κράτη μέλη, παρά τα ομόφωνα συμπεράσματα των ερευνών ότι οι παρεμβάσεις αυτές είναι στην καλύτερη περίπτωση αναποτελεσματικές, εάν όχι επιζήμιες (Canning κ.ά., 2004).
Informatiesystemen over preventie kunnen ook een bijdrage leveren aan het traceren van ondoelmatige praktijken en programmaonderdelen. In een aantal lidstaten worden bijvoorbeeld nog steeds eenmalige voorlichtingssessies of lezingen door deskundigen en politiefunctionarissen gehouden, hoewel uit onderzoek eenduidig blijkt dat dergelijke interventies niet effectief, en wellicht zelfs contraproductief zijn (Canning et al., 2004).
Informační systémy zaměřené na prevenci též pomáhají sledovat výskyt neefektivních postupů a programových složek. V některých členských státech jsou i nadále běžné jednorázové informační semináře nebo přednášky odborníků a policistů, a to i přes jednoznačný závěr plynoucí z výzkumu, že tato opatření jsou v nejlepším případě neúčinná, ne-li přímo škodlivá (Canning a kol., 2004).
Informationssystemer i forbindelse med forebyggelse bidrager også til at afdække ineffektive foranstaltninger og programkomponenter. F.eks. er enkeltstående informationsmøder eller foredrag holdt af eksperter eller politifolk stadig almindelige i mange medlemsstater, trods den samstemmende konklusion fra forskningen, at sådanne tiltag i bedste fald er ineffektive, hvis ikke skadevoldende (Canning m.fl., 2004).
Ehkäisevän huumetyön tietojärjestelmät auttavat myös jäljittämään tehottomia käytäntöjä ja ohjelmien osatekijöitä. Esimerkiksi asiantuntijoiden tai poliisiviranomaisten pitämät yksittäiset tiedotustilaisuudet tai luennot ovat yhä yleisiä useissa jäsenvaltioissa, vaikka tutkimukset ovat yksiselitteisesti osoittaneet, että tällaiset toimet ovat tehottomia elleivät jopa haitallisia (Canning et al., 2004).
A megelőzésre vonatkozó információs rendszerek a nem kellően hatékony gyakorlatok és programelemek előfordulásának monitorozásában is segítenek. Például sok tagállamban még mindig gyakoriak a szakértők vagy rendőrtisztek által tartott egyszeri tanórák vagy előadások, noha a kutatások a beavatkozás e típusáról már egybehangzóan megállapították, hogy legjobb esetben is hatástalan vagy kifejezetten ártalmas (Canning és mások, 2004).
Informasjonssystemer om forebygging kan også bidra til å avdekke praksiser og programkomponenter som er lite effektive. For eksempel er enkeltstående informasjonsmøter eller foredrag av eksperter eller politiet fremdeles vanlig i mange medlemsstater, til tross for forskernes utvetydige konklusjoner om at disse intervensjonene er, om ikke skadelige, så i beste fall lite effektive (Canning et al., 2004).
Systemy informacyjne dotyczące zapobiegania pomagają również śledzić pojawienie się nieefektywnych praktyk i elementów programów. Przykładowo, jednorazowe sesje informacyjne lub wykłady prowadzone przez ekspertów bądź oficerów policji są nadal powszechne w kilku Państwach Członkowskich, pomimo jednomyślnych wniosków z badań mówiących, że tego typu interwencje są co najmniej nieefektywne, jeśli nie szkodliwe (Canning et al., 2004).
Sistemele informatice de prevenire contribuie de asemenea la identificarea practicilor şi a componentelor de program ineficiente. De exemplu, sesiunile sau prelegerile de informare izolate ţinute de experţi sau de poliţişti constituie încă o practică obişnuită în mai multe state membre, deşi concluzia unanimă a cercetărilor este că aceste intervenţii sunt în cel mai bun caz ineficiente, dacă nu nocive (Canning et al., 2004).
Informačné systémy o prevencii pomáhajú sledovať aj výskyt neúčinných postupov a súčastí programu. Vo viacerých členských štátoch sú, napríklad, stále bežné jednorazové informačné besedy alebo prednášky odborníkov, alebo policajných dôstojníkov napriek jednotným záverom výskumu, že takéto podujatia sú v najlepšom prípade neefektívne, ak nie škodlivé (Canning a kol. 2004).
Informacijski sistemi o preprečevanju lahko prav tako pomagajo izslediti pojav neučinkovitih praks in delov programov. Enkratne informativne seje ali predavanja strokovnjakov ali policijskih uradnikov so na primer še vedno pogosti v več državah članicah, kljub soglasnim sklepom v raziskavah, da so te intervencije v najslabšem primeru neučinkovite, če že ne škodljive (Canning et al., 2004).
Tack vare informationssystemen om prevention blir det också möjligt att spåra ineffektiva metoder och programkomponenter. Det är till exempel fortfarande vanligt i många medlemsstater med informationsmöten eller föredrag av experter eller poliser som sker vid ett enda tillfälle, trots att forskare entydigt har kommit fram till att den typen av insatser i bästa fall är ineffektiva och kanske till och med motverkar sitt syfte (Canning m.fl., 2004).
Informācijas sistēmas par profilakses pasākumiem palīdz arī atklāt neefektīvās prakses un programmu daļas. Piemēram, vienreizējās informācijas sesijas vai lekcijas, ko lasa speciālisti vai policijas amatpersonas, vēl joprojām ir izplatītas daudzās dalībvalstīs, neskatoties uz skaidrajiem secinājumiem, ko sniedz pētījumi, ka šīs aktivitātes ir labākajā gadījumā neefektīvas, ja ne pat kaitīgas (Canning et al., 2004. g.).
  Kast 2  
Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  4. peatükk: Amfetamiini...  
Amfetamiinid on üldnimetus, mida kasutatakse mitmete keemiliselt sarnaste narkootikumide kohta, mis stimuleerivad kesknärvisüsteemi; kaks kõige olulisemat neist Euroopa illegaalsete narkootikumide turul on amfetamiin ja metamfetamiin.
In terms of prevalence of use, in almost all countries some form of synthetic drug is the second most commonly reported substance used. Overall rates of use of these substances in the general population are typically low, but prevalence rates among younger age groups are significantly higher, and the use of these drugs may be particularly high in some social settings and/or among some subcultural groups.
En ce qui concerne la prévalence de l'usage, dans presque tous les pays, une forme ou l'autre de drogue synthétique est la deuxième substance consommée la plus couramment citée. Les pourcentage globaux de consommation de ces substances dans la population en général sont bas, mais les taux de prévalence parmi les groupes d'âge plus jeunes sont sensiblement supérieurs et l'usage de ces drogues peut être particulièrement important dans certaines classes sociales et/ou parmi certains sous-groupes culturels.
Hinsichtlich der Prävalenz des Konsums steht in fast allen Ländern eine synthetische Droge an zweiter Stelle der am häufigsten konsumierten Drogen. Die Gesamtprävalenzraten des Konsums dieser Substanzen in der Allgemeinbevölkerung sind in der Regel gering, jedoch ist die Prävalenz unter Jugendlichen wesentlich höher, und auch in bestimmten sozialen Milieus und/oder in einigen Gruppen der Subkultur kann der Konsum dieser Drogen besonders hoch sein.
En términos de prevalencia de consumo, la segunda sustancia más consumida en casi todos los países es algún tipo de droga sintética. Los índices generales de consumo de estas sustancias en el conjunto de la población suelen ser reducidos, pero los índices de prevalencia entre los más jóvenes son significativamente elevados, y el consumo de estas drogas puede ser especialmente importante en algunos entornos sociales o grupos subculturales.
In termini di prevalenza d’uso, in quasi tutti i paesi viene riferito il consumo di una qualche forma di droga sintetica come seconda sostanza usata più di frequente. Nel complesso la prevalenza del consumo di queste sostanze nella popolazione generale è bassa, ma la prevalenza tra i gruppi più giovani è molto superiore e, anzi, il consumo di queste sostanze stupefacenti può essere particolarmente elevato in alcuni ambienti sociali e/o in alcune subculture.
Entre as drogas sintéticas consumidas na Europa figuram as substâncias estimulantes e as substâncias alucinogénicas. Destas últimas, o ácido lisérgico dietilamida (LSD) é, de longe, o mais conhecido, mas os seus níveis de consumo globais há muito tempo que se mantêm baixos e bastante estáveis. Estão a surgir indícios de um interesse crescente pelos alucinogénios naturais, tema abordado noutra secção do presente relatório.
Από την άποψη της επικράτησης της χρήσης, σε όλες σχεδόν τις χώρες κάποιο είδος συνθετικού ναρκωτικού αναφέρεται ως η δεύτερη συχνότερα χρησιμοποιούμενη ουσία. Τα συνολικά ποσοστά χρήσης των ουσιών αυτών στον γενικό πληθυσμό είναι συνήθως χαμηλά, αλλά η επικράτηση χρήσης στις ομάδες ατόμων νεαρότερης ηλικίας είναι σημαντικά υψηλότερη, και η χρήση των ναρκωτικών αυτών ενδέχεται να είναι ιδιαίτερα υψηλή σε ορισμένα κοινωνικά περιβάλλοντα ή/και σε ορισμένες ομάδες υποκουλτούρας.
In vrijwel alle landen wordt gerapporteerd dat een of andere vorm van synthetische drugs qua prevalentie de op één na meest gebruikte drug is. De totale percentages voor het gebruik van deze middelen onder de algemene bevolking zijn doorgaans laag, maar de prevalentie onder jongere leeftijdsgroepen is significant hoger. De drugs worden met name in bepaalde sociale settings en/of in sommige subcultuurgroepen vaak gebruikt.
Pokud jde o prevalenci užívání, téměř ve všech zemích je nějaká forma syntetické drogy druhou nejběžněji uváděnou užívanou látkou. Celková míra užívání těchto látek je u běžné populace obvykle nízká, ale míry prevalence užívání mezi mladšími věkovými skupinami jsou významně vyšší a v některých společenských prostředích nebo u některých subkulturních skupin může být užívání těchto drog obzvlášť vysoké.
A használat előfordulását tekintve szinte minden országban valamilyen szintetikus kábítószer áll a második helyen a jelentések szerint a legáltalánosabban használt kábítószerek között. Ezen anyagok teljes használati arányai a népesség egészében jellemzően alacsonyak, a fiatalabb korcsoportokban viszont jóval magasabb előfordulási arányokat találunk, amelyek bizonyos társadalmi körülmények között és/vagy egyes szubkulturális csoportok körében különösen magasak lehetnek.
W prawie wszystkich państwach różnego typu narkotyki syntetyczne ujmowane są pod względem rozpowszechnienia stosowania jako drugie co do częstości zażywania. Całościowe wskaźniki zażywania tych substancji przez populację ogólną są zazwyczaj niskie, jednak wskaźniki rozpowszechnienia w młodszych grupach wiekowych są znacząco wyższe, a poziom zażywania takich narkotyków może być szczególnie wysoki w pewnych grupach społecznych i/lub wśród pewnych subkultur.
În ceea ce priveşte prevalenţa consumului, în aproape majoritatea ţărilor, a doua substanţă cel mai des consumată este un drog sintetic. Ratele generale de consum pentru aceste substanţe sunt de obicei scăzute la nivelul populaţiei generale, dar ratele de prevalenţă la grupul de vârstă al tinerilor sunt considerabil mai mari, consumul acestor droguri fiind deosebit de mare în anumite împrejurări sociale şi/sau în anumite grupuri subculturale.
Ak ide o prevalenciu užívania, takmer vo všetkých krajinách uvádzajú ako druhú najčastejšie užívanú látku niektorú formu syntetickej drogy. Celková prevalencia užívania týchto látok vo všeobecnej populácii je obvykle nízka, ale hodnoty prevalencie medzi mladšími vekovými skupinami sú podstatne vyššie, pričom užívanie týchto drog môže byť zvlášť vysoké v niektorých sociálnych prostrediach alebo subkultúrnych skupinách.
Z vidika razširjenosti uživanja je v skoraj vseh državah določena oblika sintetične droge druga najpogosteje prijavljena uporabljena snov. Splošna razširjenost uživanja teh snovi med prebivalstvom je običajno nizka, vendar pa so stopnje razširjenosti med mlajšimi starostnimi skupinami precej višje, uživanje teh drog pa je še posebej razširjeno v nekaterih socialnih okoljih in/ali med nekaterimi subkulturnimi skupinami.
  Kast 4  
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
L’OEDT ha elaborato un insieme di tematiche comuni (“Questionario europeo”, EMQ) che viene usato da o è compatibile con la maggior parte delle indagini realizzate negli Stati membri dell'UE. L’EMQ è inserito in una relazione disponibile sul sito web dell’OEDT (2). Il “consumo una tantum” può essere di limitato valore come indicatore della situazione corrente tra gli adulti (nonostante possa essere un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma associato ad altre misure può favorire la comprensione di taluni aspetti dei modelli di consumo (continuazione o cessazione del consumo) nonché delle dinamiche generazionali della diffusione del consumo di stupefacenti. Il “consumo negli ultimi 12 mesi” fornisce un’indicazione del consumo recente di stupefacenti, sebbene si tratti spesso di un consumo occasionale, mentre il “consumo negli ultimi 30 giorni” segnala un consumo più attuale, un dato che comprende anche le persone che fanno uso frequente di droga.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny. EMQ znajduje się w sprawozdaniu dostępnym na stronie internetowej EMCDDA (2). Informacja o „zażyciu przynajmniej raz w życiu” może mieć ograniczoną wartość jako wskaźnik sytuacji bieżącej wśród osób dorosłych (choć może być to uzasadniony wskaźnik wśród młodzieży szkolnej), ale w połączeniu z innymi pomiarami może dać wgląd w kwestie schematów stosowania (kontynuacja lub przerwanie zażywania) oraz w kwestie dynamiki pokoleniowej rozpowszechnienia stosowania narkotyków. Wskaźnik „ostatnich 12 miesięcy” przedstawia zażywanie niedawne, choć często będzie ono zażywaniem sporadycznym, a wskaźnik „ostatnich 30 dni” mówi o zażywaniu bardziej bieżącym, co obejmie osoby zażywające narkotyki często.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Programmide ja tegevust...  
Ekslik arusaam, et uimastitarbimine on eakaaslaste hulgas normaalne ja sotsiaalselt vastuvõetav, on kõige olulisem kognitiivne element, mida on võimalik sekkumisega mõjutada. Asjaolu, et 30% noortest täiskasvanutest on elu jooksul kanepit tarbinud, tähendab tegelikult seda, et rohkem kui kaks kolmandikku sellest rahvastikurühmast ei ole kunagi kanepit tarbinud ning just see on normaalne käitumine.
The erroneous perception of drug use as normal and socially acceptable among the peer population is the most important cognitive element that can be influenced by prevention. In fact, a lifetime prevalence of cannabis use among young adults of 30 % means that more than two-thirds of this population have never used cannabis, and that is the true ‘normality’. However, despite the proven benefit of techniques that address young people’s normative beliefs (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), they are rarely used in Europe.
La perception erronée selon laquelle la consommation de drogue est normale et socialement acceptable parmi la population de pairs est le principal élément cognitif susceptible d'être influencé par la prévention. En fait, la prévalence au cours de la vie de la consommation de cannabis chez les jeunes adultes, qui s'élève à 30 %, signifie que deux tiers de cette population n'a jamais consommé de cannabis et que c'est là que réside la vraie «normalité». Cependant, malgré le bénéfice avéré des techniques portant sur les croyances normatives des jeunes (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), elles sont rarement appliquées en Europe.
Die falsche Wahrnehmung des Drogenkonsums durch die Peer-Gruppe als normal und gesellschaftlich anerkannt ist das wichtigste kognitive Element, auf das durch Prävention Einfluss genommen werden kann. Tatsächlich bedeutet eine Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter jungen Erwachsenen von 30 %, dass über zwei Drittel dieser Bevölkerungsgruppe niemals Cannabis probiert haben – und genau das ist die wahre „Normalität“. Trotz ihrer erwiesenen Wirksamkeit finden jedoch Verfahren, die auf die normativen Einstellungen Jugendlicher abzielen (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), in Europa nur selten Anwendung.
El elemento cognitivo más importante sobre el que puede actuar la prevención es la percepción errónea de que el consumo de drogas es normal y socialmente aceptable entre los jóvenes. De hecho, una prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida del 30 % en adultos jóvenes significa que más de dos tercios de esta población nunca han consumido cannabis, y esta es la verdadera «normalidad». No obstante, a pesar de la utilidad demostrada de las técnicas que se dirigen a las convicciones colectivas de los jóvenes (Reis y cols., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers y cols., 2002), raramente se utilizan en Europa.
La percezione erronea del consumo di droga come un fatto normale e socialmente accettabile nel gruppo di pari è l’elemento cognitivo più importante su cui può influire la prevenzione. Infatti, una prevalenza una tantum del consumo di cannabis del 30% tra i giovani adulti significa che più di 2/3 di questa popolazione non ha mai provato la cannabis, ed è questa la vera “normalità”. Tuttavia, nonostante il beneficio comprovato delle tecniche che incidono sulle convinzioni normative dei giovani (Reis e altri, 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers e altri, 2002), esse trovano raramente impiego in Europa.
Η εσφαλμένη αντίληψη της χρήσης ναρκωτικών ως φυσιολογικής και κοινωνικά αποδεκτής από τους συνομηλίκους είναι το σημαντικότερο γνωστικό στοιχείο που μπορεί να επηρεασθεί μέσω της πρόληψης. Στην πραγματικότητα, επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή σε νεαρούς ενηλίκους σε ποσοστό 30 % σημαίνει ότι περισσότερο από τα δύο τρίτα της συγκεκριμένης ομάδας πληθυσμού δεν έχουν κάνει ποτέ χρήση κάνναβης, και αυτό είναι το πραγματικό μέτρο του «φυσιολογικού». Ωστόσο, παρά τα αποδεδειγμένα οφέλη των τεχνικών που απευθύνονται στις κανονιστικές πεποιθήσεις των νέων (Reis κ.ά., 2000· Taylor, 2000· Cunningham, 2001· Cuijpers κ.ά., 2002), αυτές σπάνια χρησιμοποιούνται στην Ευρώπη.
Het verkeerde beeld dat in leeftijdsgroepen bestaat, namelijk dat drugsgebruik normaal en sociaal aanvaardbaar zou zijn, is het belangrijkste cognitieve element dat door preventie beïnvloed kan worden. Een “ooit”-gebruik van cannabis van 30% onder jongvolwassenen betekent in feite dat meer dan tweederde deel van deze populatie nooit cannabis heeft gebruikt en dat is de echte “normaliteit’. Ondanks de aangetoonde voordelen van technieken die gericht zijn op het normbesef van jonge mensen (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), worden deze in Europa nog nauwelijks toegepast.
Chybné generační vnímání užívání drog jako normální a společensky přijatelné je nejdůležitějším kognitivním prvkem, kterým lze prevencí ovlivnit. Celoživotní prevalence užívání konopí mladými lidmi ve výši 30 % ve skutečnosti znamená, že více než dvě třetiny této populace nikdy konopí nepoužily a že to je opravdu „normální“. I přes doložený přínos technik, které se zaměřují na normativní postoje mladých lidí (Reis a kol., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers a kol., 2002), jsou uvedené techniky užívány v Evropě jen zřídka.
Den fejlagtige opfattelse af stofbrug som normalt og socialt acceptabelt blandt jævnaldrende er det vigtigste kognitive element, som kan påvirkes gennem forebyggelse. En langtidsprævalens for cannabisbrug blandt unge voksne på 30 % betyder således, at over to tredjedele af denne befolkningsgruppe aldrig har brugt cannabis, og at dette er den ægte 'normalitet'. Trods den dokumenterede fordel ved teknikker, der er rettet mod unges normative overbevisninger (Reis m.fl., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers m.fl., 2002), anvendes de imidlertid sjældent i Europa.
Virheellinen näkemys huumeidenkäytöstä normaalina ja sosiaalisesti hyväksyttävänä toimintana vertaisväestössä on tärkein kognitiivinen osatekijä, johon voidaan vaikuttaa ehkäisevällä työllä. Jos 30 prosenttia nuorista on käyttänyt kannabista ainakin kerran, tämä tarkoittaa, että yli kaksi kolmasosaa kyseisestä väestöstä ei ole koskaan käyttänyt kannabista, ja he edustavat "normaaliutta". Nuorten normatiivisiin käsityksiin kohdistuvia tekniikoita käytetään kuitenkin Euroopassa vain vähän, vaikka niiden hyöty on todistettu (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002).
A kábítószer-használat normálisként és a kortárs csoport által szociálisan elfogadott tevékenységként való téves felfogása a legfontosabb olyan kognitív elem, amit a megelőzés befolyásolni tud. A kannabiszhasználat fiatal felnőtteknél mért 30%-os életprevalenciája valójában azt jelenti, hogy e populáció kétharmada soha életében nem használt kannabiszt, és ez az igazán „normális” oldal. A fiatalok normatív hiedelmeit megszólító módszereket azonban (Reis és mások, 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers és mások, 2002) – bizonyított előnyeik ellenére – Európában ritkán alkalmazzák.
Den feilaktige oppfatningen om at narkotikabruk er normalt og sosialt akseptert blant jevnaldrende, er det viktigste kognitive elementet som kan påvirkes ved forebygging. Faktisk betyr en livstidsprevalens av cannabisbruk blant unge voksne på 30 % at mer enn to tredeler av befolkningen aldri har brukt cannabis, og at det faktisk er dét som er det ”normale”. Og likevel, selv hvor godt dokumentert gevinsten ved teknikker som går på ungdommers normative holdninger er (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), brukes de sjelden i Europa.
Błędna percepcja zażywania narkotyków jako zachowania normalnego i akceptowanego społecznie w grupie rówieśniczej to najważniejszy element poznawczy, na który można wpływać przez zapobieganie. Wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich wśród młodych osób dorosłych na poziomie 30% oznacza, że ponad dwie trzecie tej grupy nigdy nie zażyło pochodnych konopi, i to jest prawdziwą „normą”. Jednak pomimo istnienia udowodnionych korzyści z technik, które odnoszą się do przekonań normatywnych ludzi młodych (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), ich zastosowanie w Europie jest rzadkie.
Perceperea eronată a consumului de droguri ca normală şi acceptabilă din punct de vedere social de către populaţia de egali este cel mai important element cognitiv care poate fi influenţat de prevenire. De fapt, o prevalenţă a consumului de canabis pe parcursul vieţii de 30 % în rândul adulţilor tineri înseamnă că două treimi din această populaţie nu a consumat niciodată canabis, aceasta fiind adevărata „normalitate”. Totuşi, în ciuda eficienţei dovedite a beneficiilor oferite de tehnicile care abordează convingerile normative ale tinerilor (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), acestea sunt rar folosite în Europa.
Pomýlené vnímanie užívania drog v populácii rovesníkov, ako normálne a spoločensky prijateľné, je najdôležitejším kognitívnym prvkom, ktorý možno ovplyvniť prevenciou. V skutočnosti 30 % celoživotná prevalencia užívania kanabisu medzi mladými dospelými znamená, že viac ako dve tretiny tejto populácie nikdy neužili kanabis a to je vlastne „normálne“. Techniky, ktoré pôsobia na normatívne presvedčenie mladých ľudí sa však v Európe využívajú zriedka, napriek preukázanej prospešnosti (Reis a kol. 2000; Taylor 2000; Cunningham 2001; Cuijpers a kol. 2002).
Napačno zaznavanje glede tega, da je uživanje drog normalno in družbeno sprejemljivo med vrstniki, je najpomembnejši kognitivni element, na katerega se da vplivati s preprečevanjem. 30-odstotna stopnja mladih, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, namreč pomeni, da več kot dve tretjini te populacije še nikoli ni zaužilo konoplje, in to je dejanska "normalnost". Vendar se kljub dokazanim koristim tehnik, ki obravnavajo normativna prepričanja mladih (Reis et al., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers et al., 2002), le-te v Evropi redko uporabljajo.
En felaktig syn på narkotikaanvändning som något normalt och socialt accepterat inom kamratgruppen är den viktigaste kognitiva faktor som kan påverkas av prevention. Om livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland unga vuxna är 30 % innebär detta i själva verket att mer än två tredjedelar av denna befolkningsgrupp aldrig har använt cannabis, och det är detta som är det faktiska ”normalförhållandet”. Trots att metoder som går ut på att ändra unga människors normativa övertygelser (Reis m.fl., 2000; Taylor, 2000; Cunningham, 2001; Cuijpers m.fl., 2002) bevisligen har positiva effekter används de dock sällan i Europa.
  Kast 2  
Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  Uimastite tarvitamine t...  
Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
Kādā mērā šī tendence ir izplatīta Eiropas valstīs? Vai šim konceptam ir kopīga definīcija? Kā novērtēt šīs parādības raksturu un izplatību? Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai? Vai jau ir pieejami vērtējuma rezultāti, un vai ir noteikti kvalitātes standarti šādām darbībām? Visi šie ir jautājumi, kuri jārisina šīs tēmas ietvaros.
  Uimastite tarvitamine t...  
Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami? Czy są już dostępne jakiekolwiek wyniki oceny i czy stworzono normy jakości dla interwencji? Wszystkie te pytania należą do grupy kluczowych kwestii, którymi zajmie się niniejsza część zagadnień wybranych.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
Kādā mērā šī tendence ir izplatīta Eiropas valstīs? Vai šim konceptam ir kopīga definīcija? Kā novērtēt šīs parādības raksturu un izplatību? Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai? Vai jau ir pieejami vērtējuma rezultāti, un vai ir noteikti kvalitātes standarti šādām darbībām? Visi šie ir jautājumi, kuri jārisina šīs tēmas ietvaros.
  Uued suunad ennetustöös  
Inimeste väärtushinnanguid ja käitumist mõjutab see, mida nad peavad normaalseks oma sotsiaalses keskkonnas, see kehtib eriti noorte kohta. Kui nad arvavad, et proovimise mõttes kanepi tarbimine on „normaalne” ja sotsiaalselt vastuvõetav, (pidades kanepit madala ohutasemega ja kergesti kättesaadavaks aineks), siis võib see avaldada tugevat mõju nende väärtushinnangutele ja käitumisele seoses kanepi tarbimisega (Botvin, 2000).
Individuals’ values and behaviours are influenced by what they perceive to be the normality in their social environment, and this especially true of young people. If they perceive experimental cannabis use as ‘normal’ and socially acceptable (associating it with low levels of risk and easy availability), this may be a key influence on their values and behaviour regarding cannabis use (Botvin, 2000). The challenge for prevention is to provide young people with social and cognitive strategies to manage these influences. It is therefore not realistic to assess the effectiveness of prevention policies using data on drug use by young people, particularly not estimates of experimental use, as they reflect societal norms and not genuine problem behaviour.
Les valeurs et les comportements des individus sont influencés par ce qu'ils considèrent être la norme dans leur environnement social et cette constatation s'applique tout particulièrement aux jeunes. Si ces derniers perçoivent la consommation expérimentale de cannabis comme «normale» et socialement acceptable (en l'associant à un risque faible et à un accès facile), cette perception peut avoir une influence capitale sur leurs valeurs et sur leur comportement vis-à-vis de l'usage de cannabis (Botvin, 2000). Le défi que doit relever la prévention consiste à donner aux jeunes des stratégies sociales et cognitives pour gérer ces influences. Il n'est dès lors pas réaliste d'apprécier l'efficacité des politiques de prévention en se fondant sur les données de consommation de drogues par les jeunes, et en particulier sur les estimations de consommation expérimentale, étant donné qu'elles reflètent des normes sociétales et pas un authentique comportement à problème.
Die Werte und Verhaltensweisen des Einzelnen werden davon beeinflusst, was er in seinem sozialen Umfeld als Normalität empfindet. Dies gilt ganz besonders für Jugendliche. Wenn sie den experimentellen Cannabiskonsum als „normal“ und gesellschaftlich anerkannt empfinden (und die Droge als wenig riskant und leicht verfügbar einschätzen), könnte dies ihre Werte und Verhaltensweisen im Zusammenhang mit dem Cannabiskonsum entscheidend beeinflussen (Botvin, 2000). Aufgabe der Prävention ist es, Jugendlichen soziale und kognitive Strategien an die Hand zu geben, um mit diesen Einflüssen umzugehen. Es ist somit nicht realistisch, die Effizienz von Präventionsmaßnahmen anhand von Daten über den Drogenkonsum unter Jugendlichen zu bewerten, insbesondere anhand von Schätzungen über den experimentellen Konsum, da diese gesellschaftliche Normen und kein tatsächliches Problemverhalten widerspiegeln.
Los valores y el comportamiento de los individuos se ven influenciados por lo que ellos perciben como normal en su entorno social, y esto es especialmente cierto en los jóvenes. Si ellos perciben el consumo experimental de cannabis como «normal» y socialmente aceptable (asociándolo a niveles de riesgo bajos y fácil disponibilidad), ésta puede ser una influencia clave en sus valores y su comportamiento en cuanto al consumo de cannabis (Botvin, 2000). El reto de la prevención es proporcionar a los jóvenes estrategias sociales y cognitivas para dirigir estas influencias. Esta es la razón por lo que no es realista valorar la eficacia de las políticas de prevención utilizando datos sobre el consumo de drogas por parte de los jóvenes, particularmente sin cálculos del consumo experimental, ya que reflejan normas sociales y no verdaderos problemas de conducta.
I valori e i comportamenti individuali sono influenzati dalla percezione di cosa sia “normale” nell’ambiente sociale, soprattutto tra i giovani. Se cioè i giovani percepiscono come “normale” e socialmente accettabile l’uso della cannabis in via sperimentale (perché lo associano a bassi livelli di rischio e a una facile reperibilità), questa percezione può influenzare i loro valori e il loro comportamento nei confronti del consumo di cannabis (Botvin, 2000). La sfida della prevenzione sta dunque nell’offrire ai giovani strategie sociali e cognitive adatte a gestire queste influenze. Non è quindi realistico valutare l’efficacia delle politiche di prevenzione sulla base dei dati riferiti al consumo di droga da parte dei giovani, soprattutto se riferiti al consumo a titolo sperimentale, poiché tali informazioni riflettono le norme sociali e non la reale condotta problematica.
Οι ατομικές αξίες και η ατομική συμπεριφορά επηρεάζονται από αυτό που θεωρείται φυσιολογικό σε ένα δεδομένο κοινωνικό περιβάλλον, και αυτό ισχύει κυρίως για τους νέους. Εάν οι νέοι θεωρούν την πειραματική χρήση κάνναβης «φυσιολογική» και κοινωνικά αποδεκτή (συνδέοντάς την με χαμηλά επίπεδα κινδύνου και εύκολη πρόσβαση), αυτό μπορεί να έχει καθοριστική επίδραση στις αξίες και στη συμπεριφορά τους όσον αφορά τη χρήση κάνναβης (Botvin, 2000). Η πρόκληση που καλείται να αντιμετωπίσει η πρόληψη είναι να παράσχει στους νέους κοινωνικές και γνωστικές στρατηγικές για τον χειρισμό των επιρροών αυτών. Επομένως, δεν είναι ρεαλιστικό να αξιολογείται η αποτελεσματικότητα των πολιτικών πρόληψης χρησιμοποιώντας στοιχεία σχετικά με τη χρήση ναρκωτικών από τους νέους, και ιδίως εκτιμήσεις σχετικά με την πειραματική χρήση, καθώς αυτά απηχούν κοινωνικά πρότυπα και όχι μια πραγματικά προβληματική συμπεριφορά.
De waarden en gedragspatronen van mensen worden beïnvloed door datgene wat in hun sociale omgeving als “normaal” wordt beschouwd en dat geldt met name voor jonge mensen. Als zij het experimentele gebruik van cannabis als normaal en sociaal aanvaardbaar beschouwen (waarbij zij dat gebruik associëren met lage risiconiveaus en een hoge mate van beschikbaarheid van cannabis), kan dit van cruciale invloed zijn op hun waarden en hun gedrag met betrekking tot cannabisgebruik (Botvin, 2000). De uitdaging op preventiegebied is dan ook om jonge mensen zodanige sociale en cognitieve strategieën aan te bieden dat zij die invloeden kunnen beheersen. Het is daarom niet realistisch om het effect van het preventiebeleid te meten aan de hand van gegevens over het drugsgebruik onder jonge mensen, met name niet aan de hand van schattingen van experimenteel gebruik aangezien dat eerder een uiting is van de heersende sociale normen dan van daadwerkelijk problematisch drugsgebruik.
Hodnoty a chování jednotlivců jsou ovlivněny tím, co považují ve svém sociálním prostředí za normální. Tento přístup platí zvláště v případě mladých lidí. Pokud považují experimentální užívání konopí za „normální“ a společensky přijatelné (a spojují je s nízkou mírou rizika a snadnou dostupností), může tato skutečnost klíčově ovlivnit jejich hodnoty a chování v otázce užívání konopí (Botvin, 2000). Výzvou v rámci prevence je poskytnout mladým lidem sociální a kognitivní strategie, pomocí nichž by tyto vlivy zvládli. Proto není realistické posuzovat účinnost preventivní politiky pomocí údajů o užívání drog mladými lidmi, zvláště ne odhadů experimentálního užívání, neboť odrážejí společenské normy a nikoli skutečně problémové chování.
Personers værdier og adfærd påvirkes af det, de opfatter som værende det normale i deres sociale miljø, og dette gælder navnlig for unge. Hvis de opfatter eksperimenterende cannabisbrug som 'normalt' og socialt acceptabelt (og forbinder det med en ringe risiko og let tilgængelighed), kan dette i høj grad påvirke deres værdier og adfærd med hensyn til cannabisbrug (Botvin, 2000). Udfordringen i forebyggelsesøjemed består i at give de unge sociale og kognitive strategier til at modstå disse påvirkninger. Det er derfor ikke realistisk at vurdere effektiviteten af forebyggelsespolitikker på grundlag af data om stofbrug blandt unge, navnlig ikke skøn over eksperimenterende brug, da de afspejler samfundsmæssige normer og ikke egentlig problemadfærd.
Yksilöiden arvoihin ja käyttäytymiseen vaikuttaa se, mitä he pitävät tavallisena toimintana sosiaalisessa ympäristössään, ja tämä on erityisen totta nuorten kohdalla. Jos nuoret pitävät kannabiksen kokeilua "normaalina" ja sosiaalisesti hyväksyttävänä (ja yhdistävät sen matalaan riskiin ja helppoon saatavuuteen), tämä saattaa vaikuttaa ratkaisevasti heidän kannabiksen käyttöä koskeviin arvoihin ja käyttäytymiseen (Botvin, 2000). Ehkäisevän työn haasteena on tarjota nuorille sosiaalisia ja kognitiivisia strategioita tällaisen vaikutuksen hallintaan. Ehkäisypolitiikkojen tehokkuutta ei siis voida realistisesti arvioida nuorten huumeidenkäyttöä koskevan tiedon pohjalta eikä etenkään kokeiluja koskevien arvioiden pohjalta, koska ne heijastavat yhteiskunnallisia normeja eivätkä todellista ongelmakäyttäytymistä.
Az egyének értékrendjét és viselkedését befolyásolja, hogy saját szociális közegükben mit fognak fel normálisként, és ez a fiatalokra különösképpen igaz. Ha a kannabisz kipróbálását „normális”, társadalmilag elfogadható tevékenységnek látják (alacsony kockázatot és könnyű hozzáférhetőséget társítanak hozzá), ez döntően befolyásolhatja értékítéletüket és viselkedésüket a kannabiszt illetően (Botvin, 2000). A megelőzésben tehát a kihívás az, hogy a fiatalokat olyan szociális és kognitív stratégiákkal lássuk el, amelyek segítségével e hatásokat kezelni tudják. Ezért a prevenciós politikák hatékonyságát nem lehet a fiatalok kábítószer-használatára vonatkozó adatok, különösen a kipróbálás becslése alapján reálisan értékelni, mivel ezek társadalmi normákat tükröznek, nem pedig valódi viselkedési problémát.
Enkeltmenneskets verdier og atferd påvirkes av hva de anser for å være normalt i sitt sosiale miljø, og dette gjelder særlig for unge mennesker. Hvis de betrakter eksperimentering med cannabisbruk som “normalt” og sosialt akseptabelt (forbundet med liten risiko og høy tilgjengelighet), kan dette ha stor innvirkning på deres verdier og atferd når det gjelder cannabisbruk (Botvin, 2000). For det forebyggende arbeidet ligger utfordringen i å gi unge mennesker sosiale og kognitive strategier til å håndtere denne påvirkningen. Det er derfor ikke realistisk å vurdere effektiviteten av det forebyggende arbeidet ut fra data om rusmiddelbruk blant unge, særlig ikke anslag over eksperimentell bruk, ettersom slike data gjenspeiler samfunnsmessige normer og ikke reell problematferd.
Wartości wyznawane przez indywidualne osoby i ich zachowania znajdują się pod wpływem tego, co osoby te uznają za normę w swoich środowiskach społecznych. Jest to szczególnie prawdziwe w odniesieniu do ludzi młodych. Jeśli uznają oni eksperymentalne spożycie pochodnych konopi indyjskich jako „normalne” i społecznie akceptowane (wiążąc je z niskim poziomem ryzyka i łatwą dostępnością), może mieć to kluczowy wpływ na ich wartości i zachowanie względem zażywania pochodnych konopi (Botvin, 2000). Wyzwaniem, jakie stoi przed działaniem zapobiegania, jest przedstawienie młodym ludziom strategii społecznych i poznawczych, by nauczyć się opanowywać te wpływy. Przeprowadzanie oceny efektywności polityki zapobiegawczej przy wykorzystaniu danych o zażywaniu narkotyków przez ludzi młodych, a zwłaszcza danych szacunkowych co do zażywania eksperymentalnego, nie jest zatem realistyczne, ponieważ oceny takie prezentują normy społeczne, a nie prawdziwe zachowanie problemowe.
Valorile şi comportamentele indivizilor sunt influenţate de ceea ce ei percep ca normalitate în mediul lor social, acest lucru fiind valabil în special pentru tineri. Dacă aceştia percep ca „normal” şi acceptabil din punct de vedere social consumul de canabis cu scopul de a experimenta (şi îl asociază cu un nivel redus de risc şi cu o disponibilitatea mare), este posibil ca acest lucru să aibă o influenţă crucială asupra valorilor şi a comportamentului lor privind consumul de canabis (Botvin, 2000). Sarcina dificilă din domeniul prevenirii este aceea de a le pune la dispoziţie tinerilor strategii sociale şi cognitive de gestionare a acestor influenţe. Astfel, evaluarea eficienţei politicilor de prevenire pe baza datelor privind consumul de droguri în rândul tinerilor nu este realistă, în special în ceea ce priveşte consumul cu scopul de a experimenta, întrucât reflectă norme societale şi nu comportamente problematice reale.
Hodnoty a správanie jednotlivcov ovplyvňuje to, čo vnímajú ako obvyklé vo svojom sociálnom prostredí a platí to najmä o mladých ľuďoch. Ak vnímajú experimentálne užívanie kanabisu ako „normálne“ a spoločensky prijateľné (spojené s nízkou úrovňou rizika a ľahkou dostupnosťou), môže to mať rozhodujúci vplyv na ich hodnoty a správanie sa vzhľadom na užívanie kanabisu (Botvin 2000). Výzvou pre prevenciu je ponúknuť mladým ľuďom sociálne a kognitívne stratégie na vyrovnanie sa s týmito vplyvmi. Nie je preto realistické posudzovať účinnosť preventívnej politiky na základe údajov o užívaní drog mladými ľuďmi, najmä nie na základe odhadov experimentálneho užívania, ktoré kopírujú spoločenské normy a nie skutočné problémové správanie.
Vrednote in vedenje posameznikov so pod vplivom tega, kar le-ti zaznavajo kot normalno v njihovem socialnem okolju, to pa zlasti velja za mlade. Če poskusno uživanje konoplje zaznavajo kot "normalno" in socialno sprejemljivo (povezano z nizkimi stopnjami tveganja in lažjo dostopnostjo), je lahko to glavni vpliv na njihove vrednote in vedenje v zvezi z uživanjem konoplje (Botvin, 2000). Izziv za preprečevanje je mladim zagotoviti socialne in kognitivne strategije za nadzor nad temi vplivi. Zato ni realno, da se ocenjuje učinkovitost politik preprečevanja z uporabo podatkov o uživanju drog med mladimi, zlasti ne z uporabo ocen o poskusnem uživanju, saj odražajo družbene norme in ne dejanskega problematičnega vedenja.
Individens värderingar och beteende påverkas av vad han eller hon uppfattar som normalt i sin sociala miljö. Detta gäller inte minst unga människor. Om de uppfattar det som ”normalt” och socialt accepterat att testa cannabis (genom att drogen inte anses medföra några större risker och är lätt att få tag på) kan detta på ett väsentligt sätt påverka deras värderingar och beteende när det gäller cannabisanvändning (Botvin, 2000). Utmaningen för det preventiva arbetet är att ge unga människor sociala och kognitiva strategier så att de kan hantera denna påverkan. Det är därför inte realistiskt att bedöma preventionsstrategiers effektivitet utifrån uppgifter om narkotikaanvändningen bland unga människor, särskilt inte uppskattningar av experimentell användning, eftersom de speglar samhällsnormer och inte ett verkligt problembeteende.
Personas vērtības un uzvedības modeli ietekmē tas, ko šis cilvēks uztver par normālu savā sociālajā vidē, un jo īpaši tas attiecas uz jauniem cilvēkiem. Ja viņi uztver eksperimentālu kaņepju lietošanu kā "normālu" un sociāli pieņemamu (saistītu ar zemu riska līmeni un vieglu pieejamību), tam var būt būtiska ietekme uz viņu vērtībām un uzvedības modeli attiecībā uz kaņepju lietošanu (Botvin, 2000. g.). Profilakses izaicinājums ir sniegt jaunajiem cilvēkiem sociālās un kognitīvās stratēģijas, lai vadītu šīs ietekmes. Tāpēc nav reāli novērtēt profilakses politiku efektivitāti, izmantojot datus par narkotiku lietošanu jaunu cilvēku vidū, jo īpaši aprēķinus par eksperimentālo lietošanu, jo tā atspoguļo sabiedrības normas un nevis patiesi problemātisku uzvedības modeli.
  Kommentaariks  
Kõige sagedamini nimetatavateks muredeks on turvalisus ja noorte inimeste kokkupuude uimastitega, mida saab liigitada pealkirja „Uimastitega seotud avaliku korra rikkumised” alla –, seda teemat käsitletakse täpsemalt aastaaruande juurde kuuluvas valikteemade osas, ning kriminaalõiguse küsimust käsitleb valikteema, mis keskendub ülevaatele strateegiatest, millega vähendatakse uimastiprobleemidega inimestele vabadusekaotusliku karistuse määramist ja suunatakse nad ravile („Vanglakaristuse alternatiivid: keskendumine õigusrikkujatest probleemsetele uimastitarbijatele ELis”).
In many European countries, there is a growing concern about the wider impact of drug use on the communities in which it occurs. Issues around public safety and the exposure of young people to drugs are among the more commonly cited concerns that can be grouped under the title of ‘Drug-related public nuisance’ – this issue is explored in detail in the selected issues section accompanying the annual report and, continuing the criminal justice theme is a selected issue devoted to a review of strategies to divert those with drug problems away from custodial sentences and towards treatment (‘Alternatives to imprisonment: targeting offending problem drug users in the EU’).
Bon nombre de pays d'Europe s'inquiètent des répercussions plus larges de la consommation de drogue sur les communautés dans lesquelles elle survient. Les questions de sécurité publique et l'exposition de jeunes à la drogue figurent parmi les préoccupations les plus couramment citées, qui peuvent être regroupées sous l'appellation générique des «Nuisances publiques liées à la drogue». Cette question est abordée en détail dans la section des «Questions particulières» qui accompagne le rapport annuel et, pour poursuivre dans le domaine de la justice, une autre question particulière passe en revue les stratégies visant à éviter l'incarcération aux usagers de drogue à problème et à les orienter vers un traitement («Alternatives à l'incarcération: Cibler les délinquants usagers de drogue à problème au sein de l’UE»).
In vielen europäischen Ländern werden zunehmend Sorgen über die Auswirkungen geäußert, die der Drogenkonsum in den davon betroffenen Gesellschaften nach sich zieht. Fragen der öffentlichen Sicherheit und der Kontakt von Jugendlichen mit Drogen gehören zu den am häufigsten erwähnten Anliegen, die sich unter dem Titel „Drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammenfassen lassen. Dieser Punkt wird eingehend im Abschnitt ausgewählte Themen behandelt, der dem Jahresbericht beiliegt. Das Thema der Strafverfolgung wird in einem weiteren ausgewählten Thema behandelt, das der Analyse von Strategien gewidmet ist, die Personen mit Drogenproblemen weg von Freiheitsstrafen und hin zu Behandlungen führen sollen („Alternativen zu Gefängnisstrafen: Maßnahmen für straffällige problematische Drogenkonsumenten in der EU“).
En muchos países europeos crece la inquietud por el impacto general que tiene el consumo de drogas en las comunidades que lo padecen. Las cuestiones de seguridad pública y exposición de los jóvenes a las drogas son dos de los motivos de preocupación más mencionados en el epígrafe «Alteraciones del orden público relacionadas con las drogas»: esta cuestión se analiza en profundidad en el anexo de cuestiones particulares que acompaña al Informe Anual; además, como continuación al tema de la justicia penal hay una cuestión específicamente dedicada a revisar las estrategias destinadas a sustituir las condenas a prisión por alternativas de tratamiento para las personas con problemas de drogas («Alternativas a la privación de libertad dirigidas a los delincuentes consumidores de drogas en la UE»).
In diversi paesi europei cresce il timore per l’accresciuto impatto che il consumo di droga può avere sulle comunità in questione. I problemi di salute pubblica e l’esposizione dei giovani alla droga figurano tra le preoccupazioni riferite più di frequente e che si possono raggruppare nella categoria “reati contro l’ordine pubblico correlati al consumo di droga”. Quest’ultima categoria verrà esaminata in dettaglio nella sezione riservata alle questioni specifiche che accompagna la relazione annuale; per approfondire inoltre il tema della giustizia penale una questione specifica è riservata a una revisione delle strategie al fine di evitare che ai tossicodipendenti siano comminate pene detentive, per indirizzarli invece ai servizi terapeutici (“Alternative alla detenzione: la punizione dei reati commessi da consumatori problematici di droga nell’Unione europea”).
Σε πολλές ευρωπαϊκές χώρες, αυξάνει η ανησυχία σχετικά με τον ευρύτερο αντίκτυπο της χρήσης ναρκωτικών στις κοινότητες όπου αυτή παρατηρείται. Ζητήματα που σχετίζονται με τη δημόσια ασφάλεια και την έκθεση των νέων στα ναρκωτικά συγκαταλέγονται μεταξύ των συνηθέστερα αναφερόμενων ανησυχιών που μπορούν να ομαδοποιηθούν υπό τον τίτλο «Όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά». Το ζήτημα αυτό εξετάζεται διεξοδικά στην ενότητα «Επιλεγμένα θέματα» που συνοδεύει την ετήσια έκθεση και, σε συνέχεια του ζητήματος της ποινικής δικαιοσύνης, παρουσιάζεται ένα επιλεγμένο θέμα αφιερωμένο στην εξέταση στρατηγικών που στοχεύουν στη μεταστροφή από τις στερητικές της ελευθερίας ποινές προς τη θεραπεία («Εναλλακτικές λύσεις αντί της φυλάκισης: στόχευση των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που παραβιάζουν το νόμο στην ΕΕ»).
In veel landen in Europa heerst toenemende bezorgdheid over de gevolgen in bredere zin van drugsgebruik voor de gemeenschap waarbinnen dit probleem speelt. Kwesties in verband met publieke veiligheid en de blootstelling van jongeren aan drugs worden het meest aangehaald en kunnen worden gegroepeerd als “Drugsgerelateerde publieke overlast”. Op deze kwestie wordt nader ingegaan in de geselecteerde kwesties bij het jaarverslag. Met betrekking tot het onderwerp strafrecht wordt in dit gedeelte ook aandacht besteed aan strategieën om mensen met drugsproblemen te behandelen in plaats van ze een vrijheidsstraf op te leggen (“Alternatieven voor gevangenisstraf voor problematische drugsgebruikende delinquenten in de EU”).
V mnoha evropských zemích panuje rostoucí obava z většího vlivu užívání drog na komunity, kde k němu dochází. Otázky bezpečnosti veřejnosti a expozice mladých lidí drogám patří mezi nejčastěji uváděné obavy, které lze sloučit do kategorie nazvané „rušení veřejného pořádku související s drogami“. Této otázce se podrobně věnuje část vybraných témat, která jsou doplňkem výroční zprávy. Téma trestního soudnictví je dále zpracováno v části věnované posouzení strategií přechodu od trestů odnětí svobody osob s drogovými problémy k léčbě: („Alternativní tresty: zaměření na problémové drogově závislé pachatele v EU“).
I mange europæiske lande er der stigende bekymring over de videre følger af stofbrugen for de lokalsamfund, hvori den optræder. Problemstillinger med hensyn til offentlig sikkerhed og unges eksponering for stoffer er blandt de mere almindelige bekymringer, der kan grupperes under overskriften 'Narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden' – dette emne behandles udførligt i den del af årsberetningen, der indeholder udvalgte temaer, og i forlængelse af strafferetstemaet er der et udvalgt tema med en gennemgang af de strategier, der findes med hensyn til at underkaste personer med stofproblemer behandling i stedet for frihedsberøvende straf ('Alternativer til fængsling: målretning af indsatsen over for lovovertrædere blandt problematiske stofbrugere i EU').
Monissa Euroopan maissa ollaan yhä huolestuneempia huumeidenkäytön lisääntyvästä vaikutuksesta ympäröivään yhteisöön. Yleinen turvallisuus ja nuorten altistuminen huumeidenkäytölle kuuluvat yleisimpiin huolenaiheisiin, jotka voidaan luokitella ”huumeisiin liittyvän yleisen haitan” nimikkeen alle. Tätä kysymystä käsitellään yksityiskohtaisesti vuosiraportin liitteenä olevassa erityiskysymysten osassa, jossa käsitellään saman aihepiirin alalla myös strategioita huumeongelmaisten ohjaamiseksi vankilan sijasta hoitoon (”Vankilan vaihtoehdot: kohderyhmänä rikoksia tekevät huumeiden ongelmakäyttäjät EU:ssa”).
Sok országban egyre nagyobb aggodalommal figyelik a kábítószer-használat tágabban vett hatását a közösségekre. A leggyakrabban felmerülő témák többek között a közbiztonsággal és a fiatalok kábítószereknek való kitettségével kapcsolatosak, és a „Kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” cím alá csoportosíthatók – ezt a kérdést az éves jelentéshez tartozó kiválasztott témák rész részletesen tárgyalja, a büntetőjogi vonalat pedig a kábítószer-problémákkal küzdő személyeknek a szabadságvesztéstől a kezelés felé történő elterelését célzó stratégiák áttekintésének szentelt kiválasztott téma viszi tovább („A börtönbüntetés alternatívái: a bűnelkövető problémás kábítószer-használók kezelése az EU-ban”).
I mange land i Europa er det økende bekymring for narkotikabrukens mer vidtrekkende konsekvenser for samfunnet. Offentlig sikkerhet og ungdommens eksponering for narkotika er noe av det som vekker størst bekymring. Vi har samlet disse betraktningene under tittelen ”Narkotikarelatert ordensforstyrrelse” og behandlet dem nærmere i de utvalgte aspektene, og som en fortsettelse av den strafferettslige siden ved narkotikaproblemet presenteres en gjennomgang av strategiene for overføring av personer med narkotikaproblemer fra frihetsberøvelse til behandling (”Alternativer til fengsling for kriminelle problematiske narkotikabrukere i EU”).
W wielu krajach europejskich rosną obawy związane z szerszym wpływem zażywania narkotyków na społeczności, w których istnieje to zjawisko. Kwestie związane z bezpieczeństwem publicznym i narażeniem młodych ludzi na kontakt z narkotykami stanowią najczęściej poruszane zagadnienia, które można ująć pod wspólnym tytułem: „Naruszenia porządku publicznego związane z narkotykami”. Zagadnienie to omówiono szczegółowo w sekcji zawierającej wybrane zagadnienia, dołączonej do raportu rocznego. Kontynuacja tematu wymiaru sprawiedliwości w sprawach karnych jest wybranym zagadnieniem poświęconym omówieniu strategii mających na celu przekierowanie osób z problemem narkotykowym z kar pozbawienia wolności w stronę leczenia („Alternatywy dla kar pozbawienia wolności: ukierunkowanie na osoby z problemem narkotykowym popełniające przestępstwa w UE”).
În multe ţări europene se înregistrează o preocupare din ce în ce mai mare privind impactul mai larg al consumului de droguri asupra comunităţilor în care se produce. Problemele legate de siguranţa publică şi de expunerea tinerilor la droguri sunt printre cele mai des citate preocupări, care pot fi reunite sub titlul „Tulburarea ordinii publice legată de droguri” – această problemă este discutată în detaliu în secţiunea de extrase care însoţeşte raportul anual, iar în continuarea temei reprezentate de urmărirea penală, există un extras dedicat analizei strategiilor de direcţionare a persoanelor cu probleme legate de droguri de la pedepsele privative de libertate spre tratament („Alternative la pedeapsa cu închisoarea: abordarea consumatorilor problematici de droguri care comit infracţiuni în Uniunea Europeană”).
V mnohých európskych krajinách rastú obavy z vážnejšieho vplyvu užívania drog na spoločenstvá, v ktorých sa vyskytuje. Medzi najčastejšie citovanými obavami sa objavujú problémy súvisiace s verejnou bezpečnosťou a účinkami drog na mládež, ktoré možno zahrnúť pod názov „Verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ – touto otázkou sa podrobne zapodieva časť vybraných otázok, ktoré dopĺňajú výročnú správu; pokračovaním témy o trestnej justícii je vybraná otázka venovaná prehľadu stratégií prechodu od trestania osôb, ktoré majú problémy s drogami, väzbou na ich liečenie („Alternatívy uväznenia: zameranie na delikventných problémových užívateľov drog v EÚ“).
Mnogo držav je vedno bolj zaskrbljenih zaradi večjega vpliva uživanja drog na skupnosti, v katerih se pojavi. Vprašanja o varnosti ljudi in izpostavljenosti mladih drogam so med najpogosteje navedenimi skrbmi, ki jih lahko združimo pod naslovom "Z drogami povezano motenje javnega reda in miru" – to vprašanje je podrobneje razloženo v razdelku o izbranih vprašanjih, ki je priložen letnemu poročilu, nadaljevanje obravnave kazenske tematike pa sledi v izbranem vprašanju, posvečenem pregledu strategij, s katerimi se ljudi s problemi zaradi drog odvrne od zapornih kazni in se jih usmeri v zdravljenje ("Alternative zaporu, namenjene storilcem kaznivih dejanj, ki uživajo droge v EU").
I många europeiska länder finns en växande oro över narkotikans mer allmänna effekter på samhället. Frågor om allmän säkerhet och unga människors exponering för droger är några av de vanligaste farhågorna som kan sorteras in i kategorin ”Den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” – detta ämne diskuteras ingående i det avsnitt med temakapitel som bifogas årsrapporten och straffrättsfrågan behandlas vidare i ett temakapitel där det görs en genomgång av strategier för att få bort missbrukare från frihetsberövande straff och i stället låta dem genomgå behandling (”Alternativ till fängelsestraff: för narkotikamissbrukande brottslingar i EU”).
Daudzās Eiropas valstīs pastāv pieaugošs satraukums par plašāku narkotiku lietošanas ietekmi uz sabiedrību, kurā šī lietošana notiek. Jautājumi, kas saistīti ar sabiedrības drošību un jauniešu pakļaušanu narkotiku ietekmei, ir visbiežāk minētie satraukuma iemesli, kurus varētu grupēt zem virsraksta „Ar narkotiku lietošanu saistītie sabiedrības apgrūtinājumi” – šī problēma ir sīki apskatīta izvēlēto tēmu sadaļā, kas pievienota gada pārskatam, un turpinot kriminālā tiesiskuma tēmu, viens no atsevišķajiem jautājumiem ir veltīts pārskatam par stratēģijām, lai uz personām, kam ir narkotiku problēmas, neattiecinātu cietumsodus un nosūtītu šīs personas ārstēšanai („Ieslodzījumu alternatīvas: vērstas uz noziedzniekiem – problemātiskajiem narkotiku lietotājiem ES”).
  Konfiskeerimised  
aastal enamik kokaiiniärist jätkuvalt Põhja- ja Lõuna-Ameerikas (82%) ning Euroopas. Kogu maailmas konfiskeeritud kogusest jäi 17% Euroopa arvele, mida on eelmise aastaga võrreldes rohkem (CND, 2005).
Seizures data indicate that cocaine is the third most trafficked drug in the world after herbal cannabis and cannabis resin. In terms of volume seized – 490.5 tonnes worldwide in 2003 – most trafficking in cocaine continued in 2003 to be in the Americas (82 %) and Europe. The latter accounted for 17 % of total cocaine quantities seized worldwide, an increase compared with the previous year (CND, 2005). Within Europe, most quantities of cocaine seized are recovered in the western states. In the last five years, Spain has consistently been the EU country with the highest level of cocaine seizures. In 2003, it accounted for more than half the EU total of both number of seizures and quantities seized (99).
Les données relatives aux saisies indiquent que la cocaïne se classe en troisième position parmi les drogues qui font l'objet d'un trafic dans le monde, après l'herbe et la résine de cannabis. En termes de volume saisi (490,5 tonnes dans le monde en 2003), le trafic de cocaïne se concentrait toujours dans les Amériques (82 %) et en Europe, en 2003. L'Europe représentait 17 % des quantités totales saisies dans le monde, soit une hausse par rapport à l'année précédente (CND, 2005). En Europe, la plupart des saisies ont lieu dans les pays occidentaux. Au cours des cinq dernières années, l'Espagne est invariablement demeurée le pays de l'UE enregistrant le nombre le plus élevé de saisies de cocaïne. En 2003, elle représentait plus de la moitié du total de l'UE, à la fois en termes de nombres de saisies et de quantités saisies (99).
Den Sicherstellungsdaten zufolge ist Kokain nach Cannabiskraut und Cannabisharz die weltweit am dritthäufigsten gehandelte Droge. Der sichergestellten Menge nach zu schließen – 490,5 Tonnen weltweit im Jahr 2003 – fand 2003 wie in den Jahren zuvor der Großteil des Handels in Nord-, Mittel- und Südamerika (82 %) sowie in Europa statt. In Europa wurden 17 % des weltweit sichergestellten Kokains beschlagnahmt. Dies stellt gegenüber dem Vorjahr eine Zunahme dar (CND, 2005). Innerhalb Europas wurden in den westlichen Ländern die größten Kokainmengen sichergestellt. In den letzten fünf Jahren verzeichnete Spanien kontinuierlich die meisten Kokain-Sicherstellungen in der EU. Im Jahr 2003 war Spanien für mehr als die Hälfte sowohl der Zahl als auch der Menge der EU-weiten Sicherstellungen verantwortlich (99).
Los datos de incautaciones indican que la cocaína es la tercera droga de mayor tráfico del mundo, después de la hierba de cannabis y la resina de cannabis. En términos de volumen incautado (490,5 toneladas en el mundo en 2003), el mayor tráfico de cocaína continuó produciéndose en 2003 en América (82 %) y Europa. Esta última registra el 17 % del total de cantidades incautadas a nivel mundial, un porcentaje mayor si se compara con años anteriores (CDE, 2005). En Europa, la mayor parte de la cocaína incautada se recupera en los Estados occidentales. En los últimos cinco años, España ha sido el país de la UE con mayor cantidad de incautaciones de cocaína. En 2003, las incautaciones españolas representaron más de la mitad de la cifra total de incautaciones y de cantidades aprehendidas en la UE (99).
I dati sui sequestri indicano che il traffico di cocaina è il terzo maggior traffico di droga del mondo, dopo l’erba di cannabis e la resina di cannabis. In termini di volumi sequestrati (490,5 tonnellate in tutto il mondo nel 2003) la maggior parte del traffico di cocaina ha continuato a riguardare nel 2003 le Americhe (82%) e l’Europa. Quest’ultima ha contribuito per il 17% ai quantitativi totali di cocaina sequestrata in tutto il mondo, con una tendenza all’aumento rispetto all’anno precedente (CND, 2005). In Europa i volumi più cospicui di cocaina sequestrata vengono segnalati nei paesi occidentali. Negli ultimi cinque anni la Spagna è stata il paese europeo che ha riportato il maggior numero di sequestri di cocaina, con oltre la metà di tutti i sequestri compiuti nell’UE nel 2003 come pure di tutti i quantitativi sequestrati (99).
Τα στοιχεία των κατασχέσεων δείχνουν ότι η κοκαΐνη είναι η τρίτη περισσότερο διακινούμενη ουσία στον κόσμο μετά τη φυτική κάνναβη και τη ρητίνη κάνναβης. Από την άποψη των κατασχεθεισών ποσοτήτων – 490,5 τόνοι παγκοσμίως το 2003 – οι μεγαλύτερες ποσότητες κοκαΐνης διακινήθηκαν και το 2003 στην αμερικανική ήπειρο (82 %) και στην Ευρώπη. Η Ευρώπη αντιπροσωπεύει 17 % των συνολικών ποσοτήτων κοκαΐνης που κατασχέθηκαν παγκοσμίως, αύξηση συγκρίσιμη με εκείνη του προηγούμενου έτους (CND, 2005). Εντός της Ευρώπης, οι περισσότερες κατασχέσεις κοκαΐνης πραγματοποιούνται σε κράτη της Δυτικής Ευρώπης. Τα τελευταία πέντε χρόνια, η Ισπανία είναι διαρκώς η χώρα της ΕΕ με το υψηλότερο επίπεδο κατασχέσεων κοκαΐνης. Το 2003, αντιπροσώπευε περισσότερο από το ήμισυ τόσο του συνολικού αριθμού κατασχέσεων όσο και των συνολικά κατασχεθεισών ποσοτήτων στην ΕΕ (99).
Uit de gegevens over drugsvangsten blijkt dat cocaïne na cannabisbladeren en cannabishars de meest verhandelde drug ter wereld is. Op basis van de geconfisqueerde hoeveelheden - wereldwijd 490,5 ton in 2003 - kan geconcludeerd worden dat de grootste handel in cocaïne in 2003 nog steeds in Amerika (82%) en in Europa plaatsvond, waarbij Europa goed was voor 17% van de hoeveelheid cocaïne die wereldwijd in beslag werd genomen - een toename ten opzichte van 2002 (CND, 2005). Binnen Europa vonden de meeste van deze cocaïnevangsten overigens in westelijke landen plaats. In de afgelopen vijf jaar is Spanje in de EU steeds het land geweest met het hoogste niveau aan cocaïnevangsten: in dit land is in 2003 meer dan de helft van alle cocaïne in de EU in beslag genomen (zowel qua aantal vangsten als qua hoeveelheid) (99).
Údaje o záchytech naznačují, že kokain je třetí nejvíce nelegálně prodávanou drogou na světě po rostlinách konopí a konopné pryskyřici. Soudě podle objemu 490,5 tuny zachyceného v celém světě v roce 2003 se s kokainem i v roce 2003 nejvíce obchodovalo v Severní a Jižní Americe (82 %) a v Evropě. Evropa se podílela 17 % na celkovém množství kokainu zachyceného ve světě, což ve srovnání s předchozím rokem znamená nárůst (CND, 2005). Většina kokainu zachyceného v Evropě byla získána v západních státech. V posledních pěti letech bylo Španělsko trvale zemí EU s nejvyšší úrovní záchytů kokainu. V roce 2003 zde zaznamenali více než polovinu jak celkového počtu záchytů, tak celkového množství zachyceného v EU (99).
Det fremgår af oplysninger om beslaglæggelser, at kokain er det tredjemest smuglede stof i verden efter cannabisblade og cannabisharpiks. Målt i beslaglagte mængder – 490,5 tons på verdensplan i 2003 – fandt størstedelen af den ulovlige handel med kokain i 2003 fortsat sted i Nord-, Mellem- og Sydamerika (82 %) samt Europa. Europa tegnede sig for 17 % af den samlede beslaglagte mængde kokain på verdensplan, en stigning i forhold til det foregående år (CND, 2005). I Europa foretages de fleste kokainbeslaglæggelser i de vestlige lande. I de seneste fem år har Spanien konsekvent været det EU-land, der havde det største antal kokainbeslaglæggelser. I 2003 tegnede Spanien sig for over halvdelen af det samlede antal beslaglæggelser og de samlede beslaglagte mængder (99).
Takavarikkotietojen mukaan kokaiini on kolmanneksi eniten salakuljetettu huumausaine maailmassa kannabisruohon ja kannabishartsin jälkeen. Takavarikoitujen määrien osalta – maailmanlaajuisesti 490,5 tonnia vuonna 2003 – kokaiinia salakuljetettiin myös vuonna 2003 eniten Amerikoissa (82 %) ja Euroopassa. Euroopan osuus maailmassa takavarikoidun kokaiinin määristä oli 17 prosenttia, mikä osoittaa kasvua edelliseen vuoteen verrattuna (CND, 2005). Euroopassa useimmat kokaiinitakavarikot tehdään läntisissä maissa. Espanjassa on viimeisten viiden vuoden ajan tehty enemmän kokaiinitakavarikkoja kuin missään muussa EU-maassa. Vuonna 2003 sen osuus oli yli puolet sekä takavarikkojen lukumäärästä että takavarikoiduista määristä EU:ssa (99).
A lefoglalások adatai alapján a kokain a harmadik legintenzívebben értékesített kábítószer a világon, a kannabisznövény és a kannabiszgyanta után. A lefoglalt mennyiség tekintetében – 2003-ban világszinten 490,5 tonna – a legnagyobb kokainkereskedelem változatlanul az amerikai kontinenseken (82%) és Európában folyt. Utóbbi felelős a világszerte lefoglalt kokainmennyiség 17%-áért, ami az előző évhez képest növekedést jelent (CND, 2005). Európán belül a legtöbb kokainlefoglalás a nyugati államokban történik. Spanyolország az utóbbi öt évben rendre az Európai Unió legnagyobb mennyiségeket lefoglaló országa volt. 2003-ban Spanyolországra jutott az egész Európai Unió területén történt lefoglalásoknak, illetve a lefoglalt mennyiségnek több mint a fele(99).
Beslagsdata viser at kokain er det tredje mest omsatte narkotiske stoffet, etter cannabisplanter og cannabisharpiks. Ut fra totale beslaglagte kvanta av kokain i verden – 490,5 tonn i 2003 – foregikk fremdeles mesteparten av omsetningen av kokain i Nord- og Sør-Amerika (82 %) og Europa. Sistnevnte sto for 17 % av de totale mengdene kokain som ble beslaglagt i verden, som er en økning i forhold til foregående år (CND, 2005). De fleste europeiske kokainbeslag finner sted i Vest-Europa. Spania har i løpet av de siste fem årene gjennomgående vært det landet i EU med høyest antall kokainbeslag. I 2003 sto Spania for mer enn halvparten av alle beslag i EU, både i antall og kvanta (99).
Dane dotyczące konfiskat wskazują, że kokaina jest trzecim najczęściej sprzedawanym narkotykiem na świecie po marihuanie i żywicy konopnej. Ilość przechwyconej na całym świecie kokainy w roku 2003 to 490,5 tony. W 2003 roku nadal większość handlu kokainą odbywała się w obu Amerykach (82%) i w Europie. Na Europę przypadło 17% całkowitej ilości kokainy przechwyconej globalnie, co stanowi wzrost w porównaniu z rokiem ubiegłym (CND, 2005). Na obszarze Europy większość kokainy konfiskuje się w państwach zachodnich. W ciągu ostatnich pięciu lat Hiszpania była systematycznie państwem o najwyższym poziomie konfiskat kokainy w UE. W 2003 roku w kraju tym przejęto ponad połowę kokainy skonfiskowanej w całej UE, dokonano tam też ponad połowy wszystkich przypadków konfiskat (99).
Conform datelor privind capturile, se situează pe locul trei pe lista celor mai traficate droguri din lume după plantele de canabis şi răşina de canabis. Din punctul de vedere al volumului capturat – 490,5 tone în întreaga lume în 2003 – majoritatea traficului cu cocaină s-a înregistrat şi în 2003 pe cele două continente americane (82 %) şi în Europa. Aceasta din urmă a contribuit cu 17 % din totalul cantităţilor de cocaină confiscate în întreaga lume, ceea ce reprezintă o creştere faţă de anul anterior (CND, 2005). În Europa, majoritatea cantităţilor de cocaină confiscată sunt recuperate în ţările din vest. În ultimii cinci ani, Spania a fost în mod constant ţara din Uniunea Europeană în care s-au înregistrat cele mai ridicate niveluri ale capturilor de cocaină. În 2003, a înregistrat mai mult de jumătate din numărul total de capturi şi de cantităţi capturate (99) din întreaga Uniune Europeană.
Z údajov o zachytení drog vyplýva, že kokaín je po kanabisovej tráve a kanabisovej živici treťou najčastejšie obchodovanou drogou sveta. Súdiac podľa objemu 490,5 tony, zachyteného na celom svete v roku 2003, s kokaínom sa aj v roku 2003 najviac obchodovalo v Severnej a Južnej Amerike (82 %) a Európe. Na Európu pripadlo 17 % celkového množstva kokaínu zachyteného na svete, čo je viac oproti predchádzajúcemu roku (CND 2005). Väčšina kokaínu zachyteného v Európe sa získala v západných štátoch. V ostatných piatich rokoch bolo Španielsko krajinou EÚ s najvyššou úrovňou zachytenia kokaínu. V roku 2003 tam zaznamenali viac ako polovicu celkového počtu zachytení a vyše polovice celkového množstva zachyteného v EÚ (99).
Podatki o zasegih kažejo, da je kokain med drogami, s katerimi se na svetu najpogosteje trguje, na tretjem mestu za marihuano in konopljino smolo (hašišem). V zvezi z zaseženimi količinami – 490,5 tone po svetu leta 2003 – je treba povedati, da se je leta 2003 s kokainom še naprej največ trgovalo v obeh Amerikah (82 %) in Evropi. V tej je bilo zaseženih 17 % vseh po svetu zaseženih količin kokaina, kar je povečanje v primerjavi s prejšnjim letom (CND, 2005). Znotraj Evrope so večino kokaina zasegli zahodnih državah. V zadnjih petih letih je bila Španija država EU z najvišjo stopnjo zasegov kokaina. Leta 2003 je bilo v njej več kot polovice zasegov v EU tako po številu zasegov kot po zaseženih količinah (99).
Uppgifterna om beslag visar att kokain är den tredje största drogen i den internationella narkotikahandeln efter marijuana och hasch. Uttryckt i beslagtagna volymer – 490,5 ton över hela världen år 2003 – skedde merparten av handeln med kokain år 2003 fortfarande i Nord- och Sydamerika (82 %) och Europa. Av de totala mängder kokain som beslagtogs över hela världen svarade Europa för 17 %, vilket var en ökning från föregående år (CND, 2005). Inom Europa beslagtas merparten av kokainet i Västeuropa. De senaste fem åren har Spanien konsekvent varit det EU-land som gjort de största beslagen av kokain. År 2003 stod Spanien för mer än hälften av såväl antalet beslag som beslagtagna mängder i EU(99).
Dati par atsavināšanu norāda, ka kokaīns ir trešā izplatītākā kontrabandas narkotika pasaulē tūlīt pēc augu kaņepju un kaņepju sveķiem. Atsavinātā daudzuma ziņā – 490,5 tonnas visā pasaulē 2003. gadā – lielākā daļa kokaīna kontrabandas koncentrējās Amerikas kontinentā (82 %) un Eiropā. Eiropā tika atsavināti 17% no kopējā visā pasaulē atsavinātā kokaīna daudzuma, un tas norāda uz pieaugumu salīdzinājumā ar iepriekšējo gadu (CND, 2005). Eiropā lielākā daļa no atsavināta kokaīna tiek atklāta rietumu valstīs. Pēdējo piecu gadu laikā Spānija visu laiku ir bijusi ES valsts ar augstākajiem atsavināta kokaīna rādītājiem. 2003. gadā Spānijā tika atsavināts vairāk kā puse no ES kopējā daudzuma gan atsavināto gadījumu skaita, gan atsavinātā daudzuma ziņā (99).
  Uimastitarbimise levimu...  
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
[Europäischer Musterfragebogen], EMQ), die in den meisten Umfragen in den EU-Mitgliedstaaten umgesetzt werden oder mit diesen kompatibel sind. Der EMQ ist in einem Bericht enthalten, der auf der EBDD-Website abgerufen werden kann (2). Der „Lebenszeitkonsum“ ist zwar unter Umständen als Indikator für die aktuelle Situation unter Erwachsenen nur von begrenztem Wert (obwohl er bei Schulkindern ein sinnvoller Indikator sein kann), in Verbindung mit anderen Maßnahmen kann er jedoch Einblicke in die Konsummuster (Fortsetzung oder Unterbrechung des Konsums) sowie in die generationenbezogenen Entwicklungen in der Verbreitung des Drogenkonsums geben. Der "Konsum in den letzten 12 Monaten“ ist ein Indikator für den jüngsten Drogenkonsum, wobei jedoch dieser Konsum häufig nur gelegentlich stattfindet. Der „Konsum in den letzten 30 Tagen“ schließlich ist ein Indikator für den aktuellen Konsum, der auch jene erfasst, die die Droge häufig konsumieren.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny. EMQ znajduje się w sprawozdaniu dostępnym na stronie internetowej EMCDDA (2). Informacja o „zażyciu przynajmniej raz w życiu” może mieć ograniczoną wartość jako wskaźnik sytuacji bieżącej wśród osób dorosłych (choć może być to uzasadniony wskaźnik wśród młodzieży szkolnej), ale w połączeniu z innymi pomiarami może dać wgląd w kwestie schematów stosowania (kontynuacja lub przerwanie zażywania) oraz w kwestie dynamiki pokoleniowej rozpowszechnienia stosowania narkotyków. Wskaźnik „ostatnich 12 miesięcy” przedstawia zażywanie niedawne, choć często będzie ono zażywaniem sporadycznym, a wskaźnik „ostatnich 30 dni” mówi o zażywaniu bardziej bieżącym, co obejmie osoby zażywające narkotyki często.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
, EMQ), alebo iného s ním zlučiteľného dotazníka, ktorý sa používa vo väčšine prieskumov v členských štátoch EÚ. EMQ je súčasťou správy dostupnej na webovej stránke EMCDDA (2). „Celoživotné užívanie“ môže mať ako indikátor súčasnej situácie medzi dospelými obmedzenú hodnotu (aj keď by mohlo byť prijateľným indikátorom medzi školákmi), ale v spojení s ostatnými parametrami môže poskytnúť obraz o aspektoch vzorov užívania (pokračovanie alebo prerušenie užívania) a generačnej dynamike šírenia užívania drog. „Užívanie za posledných 12 mesiacov“ poukazuje na nedávne užívanie drogy, aj keď toto užívanie bude často príležitostné a „užívanie za posledných 30 dní“ poukazuje na súčasné užívanie, ktoré bude zahrňovať ľudí užívajúcich drogu často.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Uimastikaubandus  
Nimetatud õigusaktiga ühtlustatakse ühendusesisese kontrolli ja järelevalve meetmed teatud ainete üle, mida sageli kasutatakse narkootiliste või psühhotroopsete ainete ebaseaduslikuks tootmiseks, eesmärgiga ennetada selliste ainete levikut.
On 11 February 2004, the European Parliament and the Council adopted Regulation no. 273/2004 on drug precursors (14). This establishes harmonised measures for the intra-Community control and monitoring of certain substances frequently used in the illicit manufacture of narcotic drugs or psychotropic substances, with a view to preventing the diversion of such substances. In particular, it provides guidelines for Member States to adopt the measures necessary to enable their competent authorities to perform their control and monitoring duties and information on how to recognise and notify suspect transactions. On 22 December 2004, the Council adopted Regulation 111/2005, laying down rules for monitoring the trade in drug precursors between the Community and third countries.
Le 11 février 2004, le Parlement européen et le Conseil ont adopté le règlement (CE) n° 273/2004 relatif aux précurseurs de drogues (14). Cet instrument établit des mesures harmonisées pour le contrôle et la surveillance, à l'intérieur de la Communauté, de certaines substances fréquemment utilisées pour la fabrication illicite de stupéfiants ou de substances psychotropes en vue d'éviter leur détournement. Ce règlement énonce, en particulier, des lignes directrices afin que chaque État membre adopte les mesures nécessaires pour permettre à ses autorités compétentes de mener à bien leurs tâches de contrôle et de surveillance et fournit des informations sur la manière de reconnaître et de signaler les transactions suspectes. Le 22 décembre 2004, le Conseil a adopté le règlement (CE) n° 111/2005 fixant des règles pour la surveillance du commerce des précurseurs des drogues entre la Communauté et les pays tiers.
Am 11. Februar 2004 erließen das Europäische Parlament und der Rat die Verordnung (EG) Nr. 273/2004 betreffend Drogenausgangsstoffe (14). Durch diese Verordnung werden einheitliche Maßnahmen zur innergemeinschaftlichen Kontrolle und Überwachung bestimmter, häufig zur unerlaubten Herstellung von Suchtstoffen oder psychotropen Substanzen verwendeter Stoffe eingeführt, um zu verhindern, dass derartige Stoffe abgezweigt werden. Insbesondere erhalten die Mitgliedstaaten darin Leitlinien für die Ergreifung von Maßnahmen, die erforderlich sind, damit die zuständigen Behörden in die Lage versetzt werden, ihre Kontroll- und Überwachungsaufgaben wahrzunehmen, sowie Informationen darüber, wie verdächtige Vorgänge zu erkennen und zu melden sind. Am 22. Dezember 2004 nahm der Rat die Verordnung (EG) Nr. 111/2005 zur Festlegung von Vorschriften für die Überwachung des Handels mit Drogenaustauschstoffen zwischen der Gemeinschaft und Drittländern an.
En febrero de 2004, el Parlamento Europeo y el Consejo adoptaron el Reglamento nº. 273/2004 sobre precursores de drogas (14). En él se establecen medidas armonizadas para el control y la supervisión intracomunitarios de ciertas sustancias utilizadas con frecuencia en la fabricación ilegal de drogas narcóticas y sustancias psicotrópicas, con miras a prevenir el desvío de este tipo de sustancias hacia tales usos. En particular, orienta a los Estados miembros para adoptar las medidas necesarias que permitan a sus autoridades competentes realizar sus servicios de control y vigilancia e información para reconocer y notificar transacciones sospechosas. En diciembre de 2004, el Consejo adoptó el Reglamento 111/2005, por el que se establecen normas para la vigilancia del comercio de precursores de drogas entre la Comunidad y terceros países.
L’11 febbraio 2004 il Parlamento europeo e il Consiglio hanno adottato il regolamento (CE) n. 273/2004 relativo ai precursori di droghe (14) che prevede l’adozione di provvedimenti armonizzati per il controllo e il monitoraggio intracomunitario di talune sostanze frequentemente impiegate nella fabbricazione illecita di stupefacenti o di sostanze psicotrope, per impedirne la diversione verso l’attività illecita. In particolare, il regolamento fornisce agli Stati membri orientamenti nell’adozione delle misure necessarie a consentire alle rispettive autorità competenti di svolgere i loro compiti di controllo e di monitoraggio nonché informazioni su come riconoscere e notificare le transazioni sospette. Il 22 dicembre 2004 il Consiglio ha adottato il regolamento (CE) n. 111/2005, recante norme per il controllo del commercio dei precursori di droghe tra la Comunità e i paesi terzi.
Em 11 de Fevereiro de 2004, o Parlamento Europeu e o Conselho adoptaram o Regulamento nº 273/2004 relativo aos precursores de drogas (14). Este regulamento estabelece medidas harmonizadas para o controlo e a fiscalização intracomunitários de certas substâncias frequentemente utilizadas no fabrico ilegal de estupefacientes ou de substâncias psicotrópicas, a fim de evitar o seu desvio. Em especial, fornece orientações aos Estados-Membros para estes adoptarem as medidas necessárias para permitir que as suas autoridades competentes cumpram as suas tarefas de controlo e fiscalização, bem como informações sobre o modo de reconhecer e notificar transacções suspeitas. Em 22 de Dezembro de 2004, o Conselho adoptou o Regulamento nº 111/2005, que estabelece regras de controlo do comércio de precursores de drogas entre a Comunidade e países terceiros.
Στις 11 Φεβρουαρίου 2004, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο και το Συμβούλιο ενέκριναν τον κανονισμό αριθ. 273/2004 περί των προδρόμων ουσιών των ναρκωτικών (14), ο οποίος θεσπίζει εναρμονισμένα μέτρα για τον ενδοκοινοτικό έλεγχο και την παρακολούθηση ορισμένων ουσιών που χρησιμοποιούνται συχνά για την παράνομη παρασκευή ναρκωτικών ή ψυχοτρόπων ουσιών, με στόχο την πρόληψη της διοχέτευσης των εν λόγω ουσιών. Ειδικότερα, παρέχονται κατευθυντήριες γραμμές στα κράτη μέλη ώστε να λάβουν τα αναγκαία μέτρα που θα επιτρέψουν στις αρμόδιες αρχές τους να εκτελέσουν τα καθήκοντά τους που αφορούν τον έλεγχο και την παρακολούθηση, καθώς και πληροφορίες για την αναγνώριση και την κοινοποίηση ύποπτων συναλλαγών. Στις 22 Δεκεμβρίου 2004, το Συμβούλιο ενέκρινε τον κανονισμό 111/2005 σχετικά με τη θέσπιση κανόνων για την παρακολούθηση του εμπορίου πρόδρομων ουσιών ναρκωτικών μεταξύ της Κοινότητας και τρίτων χωρών.
Op 11 februari 2004 hebben het Europees Parlement en de Raad Verordening (EG) nr. 273/2004 inzake drugsprecursoren14($fn) aangenomen.Deze verordening stelt geharmoniseerde maatregelen vast voor het intracommunautaire toezicht op bepaalde stoffen die vaak voor de illegale vervaardiging van verdovende middelen en psychotrope stoffen worden gebruikt, teneinde misbruik van deze stoffen te voorkomen. Belangrijk is vooral dat de verordening richtsnoeren voor de lidstaten bevat op grond waarvan de noodzakelijke maatregelen kunnen worden genomen om de bevoegde instanties in staat te stellen hun toezichthoudende taken uit te voeren. Daarnaast bevatten de richtsnoeren informatie over manieren waarop verdachte transacties herkend en gemeld kunnen worden. Op 22 december 2004 heeft de Raad Verordening (EG) nr. 111/2005 aangenomen houdende voorschriften voor het toezicht op de handel tussen de Gemeenschap en derde landen in drugsprecursoren.
Dne 11. února 2004 přijal Evropský parlament a Rada nařízení č. 273/2004 o prekursorech drog](14). Toto nařízení stanoví harmonizovaná opatření pro kontrolu a monitorování některých substancí často používaných při nezákonné výrobě narkotických drog nebo psychotropních látek za účelem prevence zneužívání těchto látek v rámci Společenství. Konkrétně členským státům poskytuje pokyny pro přijetí nezbytných opatření, která umožní jejich příslušným orgánům splnit povinnosti v oblasti kontroly a monitorování, a informace o tom, jak rozpoznat a oznámit podezřelé transakce. Dne 22. prosince 2004 Rada přijala nařízení č. 111/2005, kterým se stanoví pravidla pro sledování obchodu s prekursory drog mezi Společenstvím a třetími zeměmi.
Den 11. februar 2004 vedtog Europa-Parlamentet og Rådet forordning nr. 273/2004 om narkotikaprækursorer (14). Denne forordning indfører harmoniserede foranstaltninger til kontrol og overvågning inden for Fællesskabet af visse stoffer, der hyppigt anvendes til ulovlig fremstilling af narkotika eller psykotrope stoffer, med henblik på at hindre ulovlig anvendelse af disse stoffer. Den foreskriver navnlig en vejledning, således at hver medlemsstat kan træffe de nødvendige foranstaltninger med henblik på at sætte deres kompetente myndigheder i stand til at udføre deres kontrol- og overvågningsopgaver, og information om, hvordan mistænkelige transaktioner identificeres og indberettes. Den 22. december 2004 vedtog Rådet forordning 111/2005 om regler for overvågning af handel med narkotikaprækursorer mellem Fællesskabet og tredjelande.
Euroopan parlamentti ja neuvosto antoivat 11. helmikuuta 2004 asetuksen N:o 273/2004 huumausaineiden lähtöaineista (14). Siinä annetaan yhdenmukaiset säännökset tiettyjen huumaus- ja psykotrooppisten aineiden laittomaan valmistukseen yleisesti käytettävien aineiden valvonnasta ja seurannasta yhteisössä näiden aineiden väärinkäytön estämiseksi. Jäsenvaltiot voivat siinä annettujen suuntaviivojen mukaisesti säätää tarvittavista toimenpiteistä, jotta niiden toimivaltaiset viranomaiset voivat suorittaa valvonta- ja seurantatehtävänsä sekä erityisesti saada tietoja epäilyttävien liiketoimien tunnistamisesta ja ilmoittamisesta. Neuvosto antoi 22. joulukuuta 2004 asetuksen N:o 111/2005 yhteisön ja kolmansien maiden välisen huumausaineiden lähtöaineiden kaupan valvontaa koskevista säännöistä.
2004. február 11-én az Európai Parlament és a Tanács elfogadta a kábítószer-előanyagokról szóló 273/2004 rendeletet(14). Ez harmonizált intézkedéseket állapít meg egyes, a narkotikumok vagy pszichotróp anyagok tiltott előállításában gyakran használt anyagok Közösségen belüli ellenőrzésére és monitorozására nézve, az ilyen anyagok eltérítésének megelőzése érdekében. A tagállamoknak iránymutatásokat ad olyan intézkedések elfogadásához, amelyek ahhoz szükségesek, hogy illetékes hatóságaik képesek legyenek ellenőrzési és monitorozási feladataik végrehajtására, továbbá tájékoztat az ilyen gyanús tranzakciók felismerésének és bejelentésének módjairól. 2004. december 22-én a Tanács elfogadta a 111/2005 rendeletet a Közösség és a harmadik országok közötti kábítószer előanyag-kereskedelem monitorozására vonatkozó szabályokról.
Den 11. februar 2004 vedtok Europaparlamentet og Rådet forordning nr. 273/2004 om narkotikaprekursorer (14). Denne forordningen fastsetter harmoniserte tiltak for fellesskapsintern kontroll og overvåking av visse stoffer som ofte benyttes i ulovlig produksjon av narkotiske eller psykotrope stoffer, med sikte på å forebygge spredningen av slike stoffer. Forordningen gir særlig retningslinjer for hvordan medlemsstatene skal iverksette nødvendige tiltak for at kompetente myndigheter skal kunne utføre sine kontroll- og overvåkingsoppgaver og informasjon om hvordan mistenkelige transaksjoner skal kunne identifiseres og meldes. Den 22. desember 2004 vedtok Rådet forordning 111/2005, som fastsetter regler for overvåking av handelen med narkotikaprekursorer mellom Fellesskapet og tredjeland.
11 lutego 2004 r. Parlament Europejski i Rada przyjęły Rozporządzenie nr 273/2004 w sprawie prekursorów narkotyków (14). Tworzy ono wewnątrz Wspólnoty zharmonizowane środki kontroli i monitorowania pewnych substancji, często wykorzystywanych w produkcji nielegalnych środków odurzających i substancji psychotropowych, mając na uwadze zapobieganie zmianie zastosowania takich substancji. W szczególności przedstawia wytyczne dla Państw Członkowskich w sprawie przyjmowania koniecznych środków, by umożliwić właściwym organom wykonywanie swoich obowiązków kontroli i monitorowania oraz przedstawia informacje, jak rozpoznawać i zgłaszać podejrzane transakcje. 22 grudnia 2004 r. Rada przyjęła rozporządzenie 111/2005 określające zasady monitorowania handlu prekursorami narkotyków pomiędzy Wspólnotą a państwami trzecimi.
La 11 februarie 2004, Parlamentul European şi Consiliul au adoptat Regulamentul nr. 273/2004 privind precursorii drogurilor (14). Acesta stabileşte măsuri armonizate de control intracomunitar şi de urmărire a anumitor substanţe frecvent utilizate la fabricarea ilicită a narcoticelor şi a substanţelor psihotrope, în vederea prevenirii deturnării acestor substanţe. În special, regulamentul conţine linii directoare destinate statelor membre pentru adoptarea măsurilor necesare care să le permită autorităţilor lor competente să îşi îndeplinească atribuţiile de control şi de urmărire precum şi informaţii privind recunoaşterea şi notificarea tranzacţiilor suspecte. La 22 decembrie 2004, Consiliul a adoptat Regulamentul 111/2005, de stabilire a regulilor de monitorizare a comerţului cu precursori ai drogurilor între Comunitate şi ţări terţe.
Dňa 11. februára 2004 bolo prijaté nariadenie Európskeho parlamentu a Rady č. 273/2004 o drogových prekurzoroch (14). V ňom sa ustanovujú harmonizované opatrenia v rámci Spoločenstva na kontrolu a sledovanie určitých látok, často používaných na nezákonnú výrobu omamných drog a psychotropných látok, s cieľom predchádzať ich zneužívaniu. Členské štáty najmä usmerňuje, aby prijali potrebné opatrenia, ktoré umožnia ich príslušným orgánom plniť kontrolné a monitorovacie funkcie, a poskytuje im informácie o tom, ako zisťovať a oznamovať podozrivé transakcie. Dňa 22. decembra 2004 prijala Rada nariadenie 111/2005, ktorým sa stanovujú pravidlá sledovania obchodu s drogovými prekurzormi medzi Spoločenstvom a tretími krajinami.
Evropski parlament in Svet sta 11. februarja 2004 sprejela Uredbo št. 273/2004 o predhodnih sestavinah pri prepovedanih drogah (14). Ta uredba določa usklajene ukrepe znotraj Skupnosti za nadzor in spremljanje nekaterih snovi, pogosto uporabljenih za nezakonito proizvodnjo prepovedanih drog ali psihotropnih snovi zaradi preprečevanja preusmerjanja teh snovi. Zlasti državam članicam zagotavlja smernice za sprejetje potrebnih ukrepov, ki njihovim pristojnim organom omogočajo izvajanje nadzora in obveznost spremljanja, ter informacije, kako prepoznati sumljivo sklepanje poslov in kako obveščati o njih. Svet je 22. decembra sprejel Uredbo 111/2005, ki določa pravila za spremljanje trgovine s predhodnimi sestavinami za prepovedane droge med Skupnostjo in tretjimi državami.
Den 11 februari 2004 antog Europaparlamentet och rådet förordning nr 273/2004 om narkotikaprekursorer(14). I förordningen fastställs harmoniserade bestämmelser om kontroll och övervakning inom gemenskapen av ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen, i syfte att förhindra avledning av sådana ämnen. Förordningen innehåller särskilt riktlinjer för medlemsstaterna så att de kan anta de bestämmelser som är nödvändiga för att deras behöriga myndigheter skall kunna utöva sina kontroll- och övervakningsuppgifter och information om hur misstänkta transaktioner kan kännas igen och anmälas. Den 22 december 2004 antog rådet förordning 111/2005, i vilken det fastställs regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer.
2004. gada 11. februārī Eiropas Parlaments un Padome pieņēma Regulu Nr. 273/2004 par narkotiku prekursoriem (14). Tā nosaka harmonizētus pasākumus iekšējās Kopienas kontroles un uzraudzības nodrošināšanai pār atsevišķām vielām, kuras bieži izmanto nelikumīgajā narkotiku un psihotropo vielu izgatavošanā, ar mērķi novērst šādu vielu noplūdi. Jo īpaši ir nodrošinātas vadlīnijas dalībvalstīm, lai pieņemtu pasākumus, kas nepieciešami, lai to kompetentās iestādes varētu veikt savus atbilstošos kontroles un uzraudzības pienākumus, un sniegta informācija, kā atpazīt un ziņot par aizdomīgiem darījumiem. 2004. gada 22. decembrī Padome pieņēma Regulu 111/2005, nosakot noteikumus narkotiku prekursoru tirdzniecības uzraudzībai starp Kopienu un trešajām valstīm.
  Kommentaariks  
Metamfetamiin on uimasti, mida seostatakse eriti tugevalt tervise- ja sotsiaalsete probleemidega. Üle maailma tuntakse tõsist muret suurenevate metamfetamiiniga seotud probleemide pärast ning kõnealuse uimasti tarbimise määr paistavad olevat kõrge või suurenemas Ameerika Ühendriikides, Austraalias, mõnedes Aafrika piirkondades ja suures osas Kagu-Aasias.
Methamphetamine is a drug known to be particularly associated with health and social problems. Globally, there is considerable concern about growing methamphetamine problems, and rates of use appear to be high or increasing in the USA, Australia, parts of Africa and much of South-East Asia. To date, the use of methamphetamine in Europe has largely been restricted to the Czech Republic, which has a long-established problem with this drug. Elsewhere in Europe, there are only sporadic reports that methamphetamine is available, with some reports of seizures and occasional mentions of importation from the Czech Republic to neighbouring countries. However, given that many European countries have strong links with parts of the world where methamphetamine problems exist, and considering the growing nature of the European market for stimulants, the potential for the spread of methamphetamine use cannot be ignored and thus this remains an important area for vigilance.
La métamphétamine est une drogue connue pour être particulièrement associée à des problèmes sanitaires et sociaux. Au niveau mondial, les problèmes croissants liés à la métamphétamine suscitent de vives inquiétudes et les taux d'usage semblent élevés, voire en hausse, aux États-Unis, en Australie, dans certaines régions d'Afrique et dans une grande partie de l'Asie du Sud‑Est. À ce jour, l'usage de métamphétamine en Europe est en grande mesure circonscrit à la République tchèque, où cette drogue pose problème depuis longtemps. Dans le reste de l'Europe, on ne mentionne la disponibilité de métamphétamine que de manière sporadique, avec quelques rapports de saisies et des mentions occasionnelles d'exportations provenant de République tchèque vers les pays voisins. Cependant, étant donné que de nombreux pays d'Europe entretiennent des liens étroits avec des régions du monde où la métamphétamine pose problème et au vu de la croissance du marché européen des stimulants, le développement potentiel de l'usage de la métamphétamine ne saurait être ignoré et la vigilance reste de mise pour cette substance.
Methamphetamin ist eine Droge, deren Konsum bekanntermaßen stark mit gesundheitlichen und sozialen Problemen einhergeht. Weltweit werden erhebliche Sorgen über zunehmende Methamphetaminprobleme geäußert, und die Konsumraten sind in den USA, Australien, in Teilen von Afrika und einem großen Teil von Südostasien offenbar hoch oder nehmen anscheinend zu. Bisher beschränkt sich der Methamphetaminkonsum in Europa weitgehend auf die Tschechische Republik, die traditionell Probleme mit dieser Droge hat. In anderen Teilen Europas gibt es nur sporadische Berichte über die Verfügbarkeit von Methamphetamin, wobei von einigen Sicherstellungen und gelegentlichen Einfuhren aus der Tschechischen Republik in Nachbarländer berichtet wurde. Da viele europäische Länder jedoch enge Beziehungen zu Regionen unterhalten, in denen Methamphetaminprobleme bestehen und sich das Wachstum des europäischen Marktes für Stimulanzien fortsetzt, kann das Potenzial für die Ausweitung des Methamphetaminkonsums nicht ignoriert werden und erfordert somit weiterhin besondere Wachsamkeit.
La metanfetamina es una droga conocida por estar especialmente ligada a problemas sanitarios y sociales. En todo el mundo existe una preocupación considerable por el creciente problema de las metanfetaminas y los índices de consumo parecen ser elevados o ir en aumento en Estados Unidos, Australia, algunas zonas de África y gran parte del Sureste Asiático. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa se ha restringido en gran medida a la República Checa, que tiene un problema con esta droga desde hace mucho tiempo. En el resto de Europa, tan sólo esporádicamente llegan noticias sobre metanfetaminas, de algunas incautaciones o referencias ocasionales a su importación desde la República Checa a los países vecinos. Sin embargo, dado que muchos países europeos mantienen fuertes vínculos con algunas zonas del mundo que tienen problemas con las metanfetaminas, y teniendo en cuenta la tendencia a la expansión del mercado europeo de estimulantes, no se puede pasar por alto el potencial de propagación del consumo de las mismas y, por consiguiente, sigue siendo un aspecto importante a vigilar.
La metanfetamina è nota per essere associata in particolare a problemi di tipo sociosanitario. Aumentano a livello globale i timori per i problemi crescenti provocati dalle metanfetamine; le percentuali sul consumo sembrano essere alte o in aumento in USA, Australia, alcune regioni dell’Africa e in molti paesi dell’Asia sudorientale. Ad oggi il consumo di metanfetamine in Europa è perlopiù limitato alla Repubblica ceca, che da tempo ammette problemi con questa sostanza. Negli altri Stati europei solo sporadicamente si segnala la presenza della metanfetamina, con alcune indicazioni di sequestri e menzioni occasionali di importazione dalla Repubblica ceca ai paesi limitrofi. Ciononostante, la diffusione potenziale del consumo di metanfetamine non può essere ignorata ove si tenga conto del fatto che molti paesi europei hanno stretti rapporti con le regioni del mondo che riferiscono problemi con le metanfetamine e che il mercato europeo degli stupefacenti è in espansione. Si tratta dunque di un aspetto da tenere sotto controllo.
Η μεταμφεταμίνη είναι ναρκωτικό που συνδέεται ιδιαίτερα με κοινωνικά προβλήματα και προβλήματα υγείας. Σε παγκόσμιο επίπεδο υπάρχουν σοβαρές ανησυχίες για τα αυξανόμενα προβλήματα που συνδέονται με τη χρήση μεταμφεταμίνης και τα ποσοστά χρήσης εμφανίζονται υψηλά ή αυξανόμενα στις ΗΠΑ, την Αυστραλία, σε τμήματα της Αφρικής και σε μεγάλο μέρος της Νοτιοανατολικής Ασίας. Έως σήμερα, η χρήση μεταμφεταμίνης στην Ευρώπη περιορίζεται σε μεγάλο βαθμό στην Τσεχική Δημοκρατία, η οποία αντιμετωπίζει μακροχρόνιο πρόβλημα με αυτό το ναρκωτικό. Σε άλλες περιοχές της Ευρώπης υπάρχουν μόνον σποραδικές αναφορές σχετικά με τη διαθεσιμότητα μεταμφεταμίνης, με ορισμένες αναφορές κατασχέσεων και περιστασιακές αναφορές εισαγωγών από την Τσεχική Δημοκρατία προς γειτονικές χώρες. Ωστόσο, δεδομένου αφενός ότι πολλές ευρωπαϊκές χώρες έχουν ισχυρούς δεσμούς με μέρη του κόσμου που αντιμετωπίζουν προβλήματα χρήσης μεταμφεταμίνης και αφετέρου ότι παρατηρούνται αυξητικές τάσεις στη ζήτηση διεγερτικών ουσιών στην ευρωπαϊκή αγορά, δεν μπορούν να αγνοηθούν οι πιθανότητες διάδοσης της χρήσης μεταμφεταμίνης και επομένως πρέπει να συνεχιστεί η επαγρύπνηση σε αυτόν τον τομέα.
Metamfetamine wordt als drug met name geassocieerd met maatschappelijke en gezondheidsproblemen. Wereldwijd bestaat aanzienlijke bezorgdheid over de toename van problematisch metamfetaminegebruik, en in de Verenigde Staten, Australië, delen van Afrika en op veel plaatsen van Zuidoost-Azië is sprake van een groot of toenemend aantal gebruikers. Tot nu toe komt metamfetaminegebruik binnen Europa vrijwel uitsluitend voor in Tsjechië, waar deze drug al heel lang een probleem vormt. Elders in Europa wordt alleen sporadisch melding gemaakt van de verkrijgbaarheid van metamfetamine, terwijl soms inbeslagnemingen en een enkele keer ook gevallen van invoer vanuit Tsjechië naar buurlanden worden gerapporteerd. Aangezien veel landen in Europa beschikken over sterke relaties met delen van de wereld met metamfetamineproblemen en de vraag naar stimulerende middelen op de Europese markt toeneemt, mag evenwel niet voorbij worden gegaan aan het gevaar van grootschaliger metamfetaminegebruik. Op dit gebied blijft derhalve grote waakzaamheid geboden.
Metamfetamin je droga, o níž je známo, že souvisí se závažnými zdravotními a sociálními problémy. V celosvětovém měřítku panují velké obavy z rostoucích problémů s metamfetaminem a zdá se, že míra užívání je vysoká nebo se zvyšuje v USA, Austrálii, některých částech Afriky a ve většině jihovýchodní Asie. V Evropě je užívání metamfetaminu dosud omezeno na Českou republiku, která má s touto drogou dlouhodobý problém. Z jiných evropských zemí přicházejí jen sporadická hlášení o dostupnosti metamfetaminu, občasná hlášení o jeho záchytech a někdy se objeví zmínka o dovozu metamfetaminu z České republiky do sousedních zemí. Vzhledem k tomu, že mnoho evropských zemí má však silné vazby na části světa, kde existují problémy s metamfetaminem, a vezmeme-li v úvahu rostoucí charakter evropského trhu se stimulanty, nelze možnost šíření metamfetaminu ignorovat, a proto se i nadále jedná o oblast, které je nutné věnovat pozornost.
Metamfetamin er et stof, som er kendt for navnlig at være forbundet med sundhedsproblemer og sociale problemer. På verdensplan er der betydelig bekymring over stigende metamfetaminproblemer, og prævalensen for brugen heraf synes at være høj eller stigende i USA, Australien, dele af Afrika og en stor del af Sydøstasien. Hidtil har brugen af metamfetamin i Europa stort set været begrænset til Tjekkiet, som i mange år har haft problemer med dette stof. Andre steder i Europa er der kun sporadiske indberetninger om, at metamfetamin er tilgængelig, idet der er rapporteret om beslaglæggelser og undertiden har været omtaler af import fra Tjekkiet til nabolandene. Da mange europæiske lande har stærke forbindelser til dele af verden, hvor der er metamfetaminproblemer, og i betragtning af, at det europæiske marked for stimulanser er stigende, kan det imidlertid ikke udelukkes, at metamfetaminbrugen kan brede sig, og dette er således fortsat et område, der kræver stor agtpågivenhed.
Metamfetamiinin tiedetään liittyvän useisiin terveys- ja sosiaaliongelmiin. Kasvava metamfetamiiniongelma aiheuttaa maailmalla yhä enemmän huolta, ja aineen käyttö on yleistä tai yleistymässä Yhdysvalloissa, Australiassa, osissa Afrikkaa ja suuressa osassa Kaakkois-Aasiaa. Metamfetamiinin käyttö on Euroopassa toistaiseksi rajoittunut pitkälti Tšekkiin, jossa tämä huume on jo pitkään ollut ongelmana. Muualta Euroopasta on saatu vain satunnaisesti ilmoituksia metamfetamiinista sekä sen takavarikoista ja tuonnista Tšekistä naapurimaihin. Kun otetaan kuitenkin huomioon, että useilla Euroopan mailla on tiiviit suhteet niihin maailmankolkkiin, joissa metamfetamiini on ongelma, ja että Euroopan piristemarkkinat ovat kasvamassa, metamfetamiinin käytön mahdollista leviämistä ei voida jättää huomiotta, ja tällä alalla onkin pysyttävä valppaana.
A metamfetamin egy az egészségügyi és társadalmi problémákkal különösen összefüggésbe hozható kábítószerként ismeretes. A metamfetamin problémák növekedése világszerte jelentős aggodalomra ad okot, a használati ráták pedig magasak vagy növekedni látszanak az USA-ban, Ausztráliában, Afrika egyes részein és Délkelet-Ázsia nagy részében. Európában a metamfetamin használata mostanáig a Cseh Köztársaságra korlátozódott, ahol az ezzel a kábítószerrel összefüggő problémák hosszú múltra tekintenek vissza. Európa más részeiből csak elszórtan jelentették a metamfetamin elérhetőségét; néhány lefoglalásról, illetve esetenként a Cseh Köztársaságból a vele szomszédos országokba érkező behozatalról számoltak be. Tekintve azonban, hogy sok európai ország szoros kapcsolatban áll a világ azon részeivel, ahol a metamfetamin-probléma jelen van, és figyelembe véve a serkentőszerek európai piacának növekedését, a metamfetaminhasználat elterjedésének lehetőségét nem hagyhatjuk figyelmen kívül, ezért a probléma folyamatos nyomon követése javasolt.
Det narkotiske stoffet metamfetamin er kjent for å være særlig forbundet med helsemessige og sosiale problemer. Det er stor bekymring verden over for de økende problemene med metamfetamin, og tallene for bruk synes å være høye eller økende i USA, Australia, deler av Afrika og store deler av Sørøst-Asia. Hittil har bruken av metamfetamin i Europa i all hovedsak vært begrenset til Den tsjekkiske republikk, som har et veletablert problem med dette stoffet. Andre steder i Europa rapporteres det bare sporadisk om metamfetamin på markedet, med enkelte rapporter om beslag og sporadiske merknader om import fra Den tsjekkiske republikk til nabolandene. Men fordi mange land i Europa har sterke bånd til deler av verden hvor man finner metamfetaminproblemer, og fordi det europeiske markedet for sentralstimulerende midler stadig blir større, kan man ikke overse faren for at metamfetaminbruk vil bre om seg, og derfor er dette et viktig område hvor man fortsatt må være i høyeste beredskap.
Metamfetamina jest narkotykiem szczególnie łączonym z problemami zdrowotnymi i społecznymi. Na całym świecie notowane jest znaczne zainteresowanie rosnącym problemem metamfetaminy, której wskaźniki zażywania wydają się być wysokie lub rosnące w USA, Australii, niektórych częściach Afryki i na znacznym obszarze Azji Południowo-Wschodniej. Do chwili obecnej zjawisko zażywania metamfetaminy w Europie ograniczało się praktycznie do Czech, które z problemem metamfetaminy borykają się od dłuższego czasu. W innych krajach Europy pojawiają się sporadyczne doniesienia o dostępności metamfetaminy, nieliczne raporty o przechwyceniu ładunków tego narkotyku i rzadkie wzmianki o imporcie z Czech do krajów sąsiadujących. Biorąc jednak pod uwagę, że wiele krajów europejskich posiada bliskie relacje z częściami świata, w których istnieje problem metamfetaminy, a także uwzględniając rozwój europejskiego rynku środków pobudzających, możliwości rozpowszechnienia się metamfetaminy nie należy ignorować i dlatego obszar ten należy bacznie obserwować.
Metamfetamina este un drog despre care se ştie că este puternic asociat cu probleme de sănătate şi sociale. La nivel global, există preocupări considerabile legate de intensificarea problemelor cu metamfetamina, şi se pare că ratele consumului sunt ridicate sau în creştere în Statele Unite, Australia, în unele părţi din Africa şi într-o mare parte a Asiei de sud-est. Până în prezent, în Europa consumul de metamfetamină s-a limitat în mare parte la Republica Cehă, care se confruntă de multă vreme cu probleme legate de acest drog. În restul Europei, există doar raportări sporadice privind disponibilitatea metamfetaminei, câteva raportări privind capturile, şi sunt menţionate ocazional importuri din Republica Cehă în ţările vecine. Cu toate acestea, întrucât multe ţări din Europa au legături strânse cu părţi ale lumii unde există probleme cu metamfetamina, şi având în vedere că piaţa europeană a stimulantelor este în creştere, potenţialul de răspândire a consumului de metamfetamină nu poate fi ignorat, acesta rămânând un domeniu important care impune vigilenţă.
Metamfetamín je droga obzvlášť známa pridruženými zdravotnými a sociálnymi problémami. V celosvetovom meradle sú značné obavy z rastúcich metamfetamínových problémov a zdá sa, že miera užívania je vysoká alebo stúpa v Spojených štátoch, Austrálii, častiach Afriky a väčšine Juhovýchodnej Ázie. Do dnešného dňa sa užívanie metamfetamínu v Európe obmedzuje na Českú republiku, ktorá má dlhodobý problém s touto drogou. Z iných miest Európy sa uvádza dostupnosť metamfetamínu iba sporadicky so správami o jeho zachytení a príležitostnými zmienkami o dovoze z Českej republiky do susedných krajín. Keď však uvážime, že mnohé európske krajiny majú úzke vzťahy s tými časťami sveta, ktoré majú problémy s metamfetamínom a prihliadneme na rozpínavý charakter európskeho trhu so stimulanciami, nemôžme zanedbať potenciál šírenia užívania metamfetamínu, ktorý tak naďalej ostane dôležitou oblasťou zamerania našej pozornosti.
Metamfetamin je droga, ki jo zlasti povezujemo z zdravstvenimi in socialnimi problemi. V svetu obstaja vedno večja zaskrbljenost zaradi naraščajočih problemov z metamfetaminom in zdi se, da so stopnje uživanja višje ali naraščajoče v ZDA, Avstraliji, delih Afrike in večini jugovzhodne Azije. Do danes je bilo uživanje metamfetamina v Evropi predvsem omejeno na Češko, ki ima že precej časa probleme s to vrsto drog. Drugod po Evropi obstajajo samo posamezna poročila, da je metamfetamin na voljo, z nekaterimi poročili o zasegih in občasnih omembah uvoza iz Češke v sosednje države. Ker pa imajo mnoge evropske države močne povezave z deli sveta, v katerih problemi z metamfetaminom obstajajo, in glede na naraščajočo naravo evropskega trga s stimulansi, ne smemo prezreti potenciala za širjenje uživanja metamfetamina, zato to ostaja pomembno področje stalnega nadzora.
Det är känt att metamfetamin är en drog som är särskilt förbunden med hälsoproblem och sociala problem. Det finns en betydande oro globalt över växande metamfetaminproblem och användningen tycks vara hög eller ökande i USA, Australien, delar av Afrika och större delen av Sydostasien. Användningen av metamfetamin i Europa har hittills främst varit begränsad till Tjeckien, som länge har haft problem med denna drog. Från andra platser i Europa kommer endast sporadiska rapporter om att metamfetamin finns tillgängligt, med en del rapporter om beslag och enstaka tillfällen av införsel från Tjeckien till grannländerna. Med tanke på att många europeiska länder har starka kopplingar till delar av världen där det finns metamfetaminproblem, och med hänsyn till att den europeiska marknaden för stimulantia växer, kan det emellertid inte uteslutas att metamfetaminbruket kan öka, varför detta kvarstår som ett viktigt område att övervaka.
  Levimus  
See viitab vajadusele suurendada usaldusväärsete kohaliku levimuse näitajate kättesaadavust paljudes teistes riikides, kus võib esineda eriti kõrgeid (või madalaid) kohaliku või piirkondliku levimuse määrasid, mida aga ei mõõdeta.
Local and regional estimates suggest that the prevalence of PDU can vary greatly between cities and regions. The highest local prevalence estimates in the period 1999–2003 are reported from Ireland, Portugal and the United Kingdom, with rates per 1 000 reaching 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) and 25 (parts of London), up to 29 (Dundee) and 34 (Glasgow) (Figure 13). Geographic variability is, however, marked at the local level, with prevalence in another part of London being estimated at 6 per 1 000. This suggests the need to increase the availability of reliable local prevalence estimates in many other countries, where particularly high (or low) local or regional prevalence rates may exist but are not being measured.
Selon des estimations locales et régionales, la prévalence de l'usage problématique de drogue peut varier considérablement d'une ville à l'autre et d'une région à l'autre. Pour la période 1999-2003, les estimations locales les plus élevées en termes de prévalence proviennent d'Irlande, du Portugal et du Royaume-Uni, avec des taux pour 1 000 habitants se situant à 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) et 25 (certains quartiers de Londres) et atteignant même 29 (Dundee) et 34 (Glasgow) (graphique 13). Toutefois, la variabilité géographique est très marquée localement, avec une prévalence estimée à 6 pour 1 000 dans un autre quartier londonien. Ceci indique qu'il convient d'améliorer la disponibilité des estimations fiables de prévalence locale dans de nombreux autres pays, où des taux de prévalence locale ou régionale particulièrement élevés (ou bas) peuvent exister, mais ne sont pas mesurés.
Lokalen und regionalen Schätzungen zufolge gibt es zwischen Städten und Regionen gravierende Unterschiede hinsichtlich der Prävalenz des problematischen Drogenkonsums. Mit Raten von 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) und 25 (Teile von London) bis hin zu 29 (Dundee) und 34 (Glasgow) problematischen Drogenkonsumenten je 1 000 Erwachsene im Alter zwischen 15 und 64 Jahren wurden die höchsten lokalen Prävalenzschätzungen für den Zeitraum 1999 bis 2003 aus Irland, Portugal und dem Vereinigten Königreich gemeldet (Abbildung 13). Erhebliche geografische Unterschiede wurden jedoch auch auf lokaler Ebene festgestellt: In einem anderen Teil Londons liegen die Schätzungen bei sechs je 1 000 Erwachsenen im Alter zwischen 15 und 64 Jahren. Dies legt den Schluss nahe, dass die Verfügbarkeit zuverlässiger lokaler Prävalenzschätzungen in vielen anderen Ländern verbessert werden muss, in denen unter Umständen besonders hohe (oder niedrige) lokale oder regionale Prävalenzraten vorliegen, die jedoch nicht erfasst werden.
Las estimaciones locales y regionales indican que la prevalencia del consumo problemático de drogas puede presentar grandes variaciones entre ciudades y regiones. Entre 1999 y 2003, las estimaciones de prevalencia local más elevadas se registraron en Irlanda, Portugal y Reino Unido, alcanzándose tasas de 16 (Dublín), 17 (Beja), 24 (Aveiro) y 25 (zonas de Londres), y de hasta 29 (Dundee) y 34 (Glasgow) por cada 1.000 habitantes (gráfico 13). Sin embargo, la variabilidad geográfica a nivel local es elevada, estimándose la prevalencia en otras partes de Londres en un 6 por mil. Esto apunta la necesidad de disponer de más estimaciones fiables de prevalencia local en muchos otros países, donde puede que existan tasas de prevalencia regional y local especialmente elevadas (o bajas), pero no han sido determinadas.
Le stime a livello locale e regionale suggeriscono che la prevalenza del consumo problematico di stupefacenti può variare enormemente da città a città e da regione a regione. I dati più alti sulla prevalenza locale nel periodo 1999-2003 vengono riferiti da Irlanda, Portogallo e Regno Unito, con i seguenti numeri ogni 1 000 abitanti: 16 (Dublino), 17 (Beja), 24 (Aveiro) e 25 (quartieri di Londra), fino a 29 (Dundee) e 34 (Glasgow) (Grafico 13). La variabilità geografica è tuttavia marcata a livello locale, con una prevalenza in un’altra zona di Londra calcolata a 6 ogni 1 000 abitanti. Di qui l’esigenza di aumentare la disponibilità di dati affidabili sulla prevalenza locale in molti altri paesi, dove può esserci una prevalenza regionale o locale alta (o bassa), che tuttavia non è stata ancora rilevata.
As estimativas locais e regionais sugerem que a prevalência de consumidores problemáticos de droga pode variar muito consoante a cidade e a região. As estimativas de prevalência locais mais elevadas, no período de 1999–2003, são comunicadas pela Irlanda, Portugal e o Reino Unido, com índices que atingem 16 (Dublim), 17 (Beja), 24 (Aveiro) e 25 (partes de Londres), até 29 (Dundee) e 34 (Glasgow) CDI por cada 1 000 habitantes (Figura 13). A variabilidade geográfica é, todavia, acentuada a nível local, sendo a prevalência noutra zona de Londres estimada em 6 habitantes por cada 1 000. Estes dados apontam para a necessidade de aumentar a disponibilidade de estimativas de prevalência locais fiáveis em muitos outros países, onde podem existir taxas de prevalência locais ou regionais particularmente elevadas (ou baixas) mas que não estão a ser medidas.
Τοπικές και περιφερειακές εκτιμήσεις υποδηλώνουν ότι η επικράτηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών είναι δυνατόν να ποικίλλει σημαντικά μεταξύ πόλεων και περιφερειών. Οι υψηλότερες τοπικές εκτιμήσεις επικράτησης στο διάστημα 1999–2003 αναφέρονται από την Ιρλανδία, την Πορτογαλία και το Ηνωμένο Βασίλειο, με στοιχεία ανά 1 000 κατοίκους που φθάνουν τις 16 (Δουβλίνο), τις 17 (Beja), τις 24 (Aveiro) και τις 25 (περιοχές του Λονδίνου) περιπτώσεις έως τις 29 (Dundee) και τις 34 περιπτώσεις (Γλασκόβη) (διάγραμμα 13). Ωστόσο, η γεωγραφική διαφοροποίηση είναι έντονη σε τοπικό επίπεδο, με την επικράτηση σε άλλες περιοχές του Λονδίνου να εκτιμάται σε 6 περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους. Αυτό υποδηλώνει την αναγκαιότητα αύξησης των διαθέσιμων αξιόπιστων εκτιμήσεων για την επικράτηση σε τοπικό επίπεδο σε πολλές άλλες χώρες, όπου ενδέχεται να υπάρχουν ιδιαίτερα υψηλά (ή χαμηλά) ποσοστά τοπικής ή περιφερειακής επικράτησης, τα οποία δεν μετρούνται.
Uit lokale en regionale schattingen blijkt dat de prevalentie van problematische drugsgebruikers tussen steden en regio’s sterk uiteen kan lopen. In de periode 1999-2003 worden de hoogste lokale prevalentieschattingen gemeld door Ierland, Portugal en het Verenigd Koninkrijk met een aantal gevallen per 1 000 personen van 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) en 25 (delen van Londen) tot 29 (Dundee) en 34 (Glasgow) (figuur 13). De geografische variabiliteit is met name op lokaal niveau opvallend; zo is in een ander deel van Londen bijvoorbeeld een prevalentie van 6 gevallen per 1 000 personen geconstateerd. Dat geeft aan dat er voor veel andere landen behoefte is aan meer betrouwbare, lokale prevalentieschattingen, aangezien daar wellicht sprake is van bijzonder hoge (of lage) lokale of regionale prevalentiepercentages; het benodigde cijfermateriaal ontbreekt echter vooralsnog.
Místní a oblastní odhady naznačují, že prevalence problémového užívání drog mezi městy a regiony může značně kolísat. Nejvyšší odhady místní prevalence v období 1999–2003 uvádí Irsko, Portugalsko a Spojené království, kde hodnoty na 1 000 obyvatel dosahují 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) a 25 (části Londýna) až 29 (Dundee) a 34 (Glasgow) případů (obr. 13). Geografická rozdílnost je však nápadná na místní úrovni tím, že prevalence v jiné části Londýna se odhaduje na 6 promile. Svědčí to o potřebě zvýšit dostupnost spolehlivých odhadů místní prevalence v mnoha jiných zemích, kde mohou existovat zvláště vysoké (nebo nízké) hodnoty místní nebo regionální prevalence, které se ale neměří.
Lokale og regionale skøn tyder på, at udbredelsen af problematisk stofbrug kan variere meget fra by til by og region til region. De højeste lokale skøn over udbredelsen i perioden 1999–2003 er indberettet af Irland, Portugal og Det Forenede Kongerige, med tal pr. 1 000 indbyggere på 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) og 25 (dele af London), op til 29 (Dundee) og 34 (Glasgow) (figur 13). Der er imidlertid en markant geografisk variabilitet på lokalt plan, idet udbredelsen i en anden del af London anslås til 6 pr. 1 000 indbyggere. Dette viser, at der er behov for at øge tilgængeligheden af pålidelige lokale prævalensskøn i mange andre lande, hvor særligt høje (eller lave) lokale eller regionale prævalenssatser kan foreligge, men ikke måles.
Paikalliset ja alueelliset arviot viittaavat siihen, että huumeiden ongelmakäytön levinneisyys voi vaihdella voimakkaasti kaupunkien ja alueiden välillä. Korkeimmat paikalliset arviot vuosilta 1999–2003 on ilmoitettu Irlannista, Portugalista ja Yhdistyneestä kuningaskunnasta, joissa ongelmakäyttäjien määrät tuhatta kohti yltävät niinkin korkealle kuin 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro), 25 (tietyt osat Lontoosta) ja jopa 29 (Dundee) ja 34 (Glasgow) (kaavio 13). Maantieteellinen vaihtelevuus on hyvin paikallista siten, että levinneisyydeksi toisessa osassa Lontoota arvioidaan vain 6 tapausta tuhatta kohti. Luotettavien paikallisten arvioiden saatavuutta on siis syytä lisätä monissa maissa, joissa paikallinen tai alueellinen levinneisyys voi olla erityisen korkea (tai alhainen) mutta sitä ei mitata.
A helyi és regionális becslések alapján feltételezhető, hogy a problematikus kábítószer-használat terén a városok és régiók között nagy különbségek mutatkozhatnak. A helyi előfordulásra vonatkozóan a legmagasabb becslések az 1999–2003 közötti időszakban Írországból, Portugáliából és az Egyesült Királyságból érkeztek, ezek között az 1 000 főre jutó esetek száma elérte a 16-ot (Dublin), 17-et (Beja), 24-et (Aveiro) és 25-öt (London részei), sőt egészen 29-re (Dundee) és 34-re emelkedett (Glasgow) (Figure 13). A földrajzi változatosság azonban még a helyi szinten belül is nagy, így London egy másik részében az előfordulást mindössze 6/1 000 főre becsülték. Ez azt jelzi, hogy hozzáférhető és megbízható helyi előfordulási becslésekre szükség lenne sok más országban is, ahol a kábítószer helyi vagy regionális előfordulása különösen magas (vagy alacsony) lehet, de ez mérések hiányában ez nem derül ki.
Lokale og regionale anslag tyder på at utbredelsen av problematisk bruk av narkotika varierer mye mellom byer og regioner. De høyeste prevalensestimatene i perioden 1999-2003 oppgis av Irland, Portugal og Storbritannia, med tall pr. tusen som når 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) og 25 (deler av London), og opp til 29 (Dundee) og 34 (Glasgow) (figur 13). De lokale geografiske variasjonene er imidlertid store, idet en annen del av London har en anslått prevalens på 6 pr. tusen. Dette tyder på at det er nødvendig å øke tilgjengeligheten av pålitelige prevalensanslag på lokalt plan i mange andre land, hvor særlig høy (eller lav) lokal eller regional prevalens kan foreligge, men ikke blir målt.
Lokalne i regionalne dane szacunkowe sugerują, że rozpowszechnienie problemowego zażywania narkotyków może różnić się znacznie między miastami i regionami. Najwyższe poziomy rozpowszechnienia lokalnego w okresie od 1999 do 2003 roku pochodzą z Irlandii, Portugalii i Wielkiej Brytanii i wynoszą 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) i 25 (rejony Londynu), do 29 (Dundee) i 34 (Glasgow) na 1 000 osób (Wykres 13). Różnorodność pod względem geograficznym jest jednak wyraźnie widoczna na poziomie lokalnym, gdyż rozpowszechnienie w innym rejonie Londynu szacowane jest na 6 na 1 000 osób. Sugeruje to potrzebę zwiększenia dostępności wiarygodnych, lokalnych danych szacunkowych o rozpowszechnieniu z wielu innych państw, gdzie mogą występować szczególnie wysokie (lub niskie) poziomy rozpowszechnienia lokalnego lub regionalnego, ale nie są one mierzone.
Estimările locale şi regionale sugerează că prevalenţa CPD poate varia mult între oraşe şi regiuni. Cele mai mari estimări privind prevalenţa locală în perioada 1999–2003 sunt raportate de Irlanda, Portugalia şi Regatul Unit, ratele la 1 000 ajungând la 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) şi 25 (unele zone din Londra), şi până la 29 (Dundee) şi 34 (Glasgow) (Figura 13). Variaţiile geografice sunt totuşi importante la nivel local, prevalenţa în alte zone ale Londrei fiind estimată la 6 la 1 000. Aceste date sugerează că sunt necesare estimări sigure ale prevalenţelor locale şi în multe alte ţări, în care este posibil să se înregistreze rate deosebit de ridicate (sau de scăzute) ale prevalenţei locale sau regionale, care nu sunt însă măsurate.
Miestne a regionálne odhady naznačujú, že v prevalencii PDU v jednotlivých mestách a regiónoch môžu byť veľké rozdiely. Najvyššie miestne odhady prevalencie v období 1999 – 2003 uvádzajú Írsko, Portugalsko a Spojené kráľovstvo s početnosťami 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) a 25 (časti Londýna) až 29 (Dundee) a 34 (Glasgow) prípadov na 1 000 obyvateľov (obrázok 13). Nápadná je však geografická rozdielnosť na miestnej úrovni s prevalenciou odhadovanou na 6 promile v inej časti Londýna. Svedčí to o potrebe zvýšiť dostupnosť spoľahlivých odhadov miestnej prevalencie v mnohých iných krajinách, v ktorých môžu byť miestne alebo regionálne hodnoty prevalencie obzvlášť vysoké (alebo nízke), ale sa nemerajú.
Lokalne in regionalne ocene kažejo, da se lahko razširjenost problematičnega uživanja drog zelo razlikuje med mesti in regijami. O najvišjih lokalnih ocenah razširjenosti v obdobju med letoma 1999 in 2003 poročajo na Irskem, Portugalskem in v Združenem kraljestvu, kjer stopnje na 1000 prebivalcev dosegajo od 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) in 25 (deli Londona) vse do 29 (Dundee) in 34 primerov (Glasgow) (prikaz 13). Vendar lahko na lokalni ravni opazimo geografsko spremenljivost, saj je ocenjeno, da razširjenost v drugem delu Londona znaša 6 primerov na 1000 prebivalcev. To namiguje na potrebo po povečanju razpoložljivosti zanesljivih lokalnih ocen o razširjenosti v mnogih drugih državah, v katerih obstajajo izredno visoke (ali nizke) lokalne ali regionalne ocene o razširjenosti, vendar niso izmerjene.
Lokala och regionala skattningar tyder på att det problematiska narkotikamissbrukets omfattning kan variera stort mellan städer och regioner. De högsta lokala skattningarna av det problematiska narkotikamissbrukets omfattning under perioden 1999–2003 kommer från Irland, Portugal och Storbritannien som redovisade följande antal fall per 1 000 invånare: 16 (Dublin), 17 (Beja), 24 (Aveiro) och 25 (delar av London), upp till 29 (Dundee) och 34 (Glasgow) (figur 13). De geografiska skillnaderna är dock stora på lokal nivå. I en annan del av London uppskattas exempelvis omfattningen till 6 fall per 1 000 invånare. Detta tyder på att det behövs fler tillförlitliga lokala skattningar i många andra länder där den lokala eller regionala omfattningen kan vara särskilt hög (eller låg), men inte mäts.
Vietējie un reģionālie aprēķini liecina, ka problemātiskās narkotiku lietošana izplatība var ievērojami svārstīties, atkarībā no pilsētām un reģioniem. Par augstākajiem vietējās izplatības līmeņiem laika posmā no 1999. līdz 2003. gadam ziņo Īrija, Portugāle un Apvienotā Karaliste, kur rādītājs uz 1000 cilvēkiem sasniedz 16 (Dublina), 17 (Beja), 24 (Aveiro) un 25 (Londonas atsevišķas daļas), līdz 29 (Dandija) un 34 (Glasgova) (13. attēls). Ģeogrāfiskās svārstības tomēr iezīmējas vietējā līmenī, taču izplatība citās Londonas daļās ir aptuveni 6 uz 1 000. Tas norāda uz nepieciešamību palielināt vietējās izplatības datu pieejamību daudzās citās valstīs, kur varētu pastāvēt īpaši augsti (vai zemi) vietējās vai reģionālās izplatības rādītāji, taču tie netiek uzskaitīti.
  Valikuline ennetustöö  
Siiski tuleb meeles pidada, et tehnikad, mida kasutatakse kõikehõlmava ennetustöö ulatusliku sotsiaalse mõjutamise programmides, on valikulises ennetustegevuses sama efektiivsed või isegi efektiivsemad.
Because the vulnerable groups targeted by selective prevention often have considerable experience with legal and illegal drugs, most selective prevention interventions are restricted to the provision of tailor-made information, individual counselling and creative or sports alternatives. However, it should be remembered that the techniques used in the comprehensive social influence programmes of universal prevention are equally as effective, if not more effective, in selective prevention. Normative restructuring (e.g. learning that most peers disapprove of use), assertiveness training, motivation and goal-setting, as well as myth correction, have proved to be very effective methods among vulnerable young people (Sussman et al., 2004) but are rarely used in selective prevention in the EU. However, intervention techniques in recreational settings (see ‘Prevention in recreational settings’) mostly take the form of the provision of targeted information.
Étant donné que les groupes vulnérables visés par la prévention sélective ont souvent une grande expérience des drogues licites et illicites, la plupart des actions de prévention sélective se limitent à fournir des informations adaptées, à conseiller des individus et à des alternatives créatives ou sportives. Cependant, il convient de rappeler que les techniques utilisés dans les programmes de prévention universelle portant sur l'influence sociale sont aussi efficaces, voire plus, dans la prévention sélective. Une restructuration normative (par exemple, apprendre que la plupart des pairs sont défavorables à la consommation de drogue), la formation à l'assertivité, la motivation et la fixation d'objectifs ainsi que la correction de mythes se sont révélées être des méthodes très efficaces auprès des jeunes vulnérables (Sussman et al., 2004), mais sont rarement utilisées dans la prévention sélective dans l'Union européenne. Les techniques d'intervention dans les lieux de divertissement (voir «Prévention dans les lieux de divertissement») revêtent toutefois souvent la forme d'informations ciblées.
Da die gefährdeten Gruppen, auf die die selektive Prävention abzielt, häufig erhebliche Erfahrung mit legalen und illegalen Suchtmitteln haben, beschränken sich die meisten selektiven Präventionsmaßnahmen darauf, speziell zugeschnittene Informationen, persönliche Beratung und kreative oder sportliche Betätigung als Alternative anzubieten. Es darf jedoch nicht vergessen werden, dass die in den umfassenden sozialpädagogischen Programmen der universalen Prävention angewandten Verfahren auch in der selektiven Prävention ebenso effizient, wenn nicht gar effizienter, eingesetzt werden können. Die Veränderung der normativen Einstellungen (z. B. zu lernen, dass die meisten Mitglieder der Peer-Gruppe den Konsum ablehnen), Selbstbehauptungstraining, Motivation und Festlegung von Zielen sowie Entmystifizierung haben sich als sehr effektive Verfahren für gefährdete Jugendliche erwiesen (Sussman et al., 2004), werden jedoch in der EU nur selten als selektive Präventionsmaßnahmen eingesetzt. In Freizeitsettings (siehe „Prävention in Freizeitsettings“) hingegen erfolgen die Maßnahmen zumeist in Form der Bereitstellung gezielter Informationen.
Debido a que los grupos vulnerables a los que va dirigida la prevención selectiva tienen con frecuencia una experiencia considerable en materia de drogas legales e ilegales, la mayoría de intervenciones de prevención selectiva se limitan a la información personalizada, el asesoramiento individual y alternativas artísticas o deportivas. No obstante, hay que recordar que las técnicas utilizadas en los programas de prevención universal de gran influencia social son igual de eficaces, si no más, en la prevención selectiva. La reestructuración normativa (por ejemplo, aprender que la mayoría de los jóvenes desaprueba el consumo), la práctica de la reafirmación personal, la motivación y el establecimiento de objetivos, así como la rectificación de falsos mitos, han demostrado ser métodos muy eficaces entre la población de jóvenes vulnerables (Sussman y cols., 2004), pero son métodos que raramente se utilizan en la prevención selectiva en la UE. Sin embargo, las técnicas de intervención en los entornos recreativos (véase «La prevención en los entornos recreativos») se traducen casi siempre en el suministro de información específica.
Poiché i gruppi vulnerabili oggetto di una prevenzione selettiva spesso hanno un’esperienza significativa di consumo di droghe lecite e illecite, gli interventi di prevenzione più selettivi sono limitati alla fornitura di informazioni personalizzate, di consulenza individuale e di alternative nella sfera della creatività o delle attività sportive. Tuttavia, va ricordato che le tecniche adottate nei programmi di influsso sociale globali finalizzati alla prevenzione universale sono altrettanto, se no di più, efficaci dei programmi di prevenzione selettiva. Nonostante che la riorganizzazione normativa (per es. apprendere che la maggior parte dei coetanei disapprova l’uso della droga), l’addestramento all’affermazione personale, la motivazione e la fissazione di obiettivi nonché la correzione dei miti si siano dimostrati estremamente efficaci tra i giovani vulnerabili (Sussman e altri, 2004), tali metodi vengono solo di rado utilizzati ai fini di prevenzione selettiva nell’Unione europea. Le tecniche di intervento negli ambienti ad uso ricreativo (cfr. “Prevenzione negli ambienti ad uso ricreativo”) si configurano perlopiù alla stregua di attività di informazione mirata.
Dado que os grupos vulneráveis visados pela prevenção selectiva têm frequentemente uma experiência considerável de drogas legais e ilegais, a maior parte das intervenções de prevenção selectiva restringem-se ao fornecimento de informações adaptadas, aconselhamento individual e alternativas criativas ou desportivas. Há que recordar, contudo, que as técnicas utilizadas nos programas de prevenção universal com uma influência social global são igualmente eficazes, ou mesmo mais, quando utilizadas na prevenção selectiva. A reestruturação normativa (por exemplo, aprender que a maioria dos pares não aprova o consumo de droga), a formação em matéria de assertividade, a motivação e o estabelecimento de objectivos, bem como a correcção de mitos, já provaram ser muito eficazes entre os jovens vulneráveis (Sussman et al., 2004), mas raramente são utilizados em prevenção selectiva na União Europeia. Contudo, as técnicas de intervenção em contextos recreativos (ver “Prevenção em contextos recreativos”) assumem prioritariamente a forma de fornecimento de informações direccionadas.
Καθώς οι ευπαθείς ομάδες που αποτελούν στόχο της επικεντρωμένης πρόληψης διαθέτουν συχνά σημαντική πείρα όσον αφορά τη χρήση νόμιμων και παράνομων ναρκωτικών ουσιών, οι περισσότερες παρεμβάσεις επικεντρωμένης πρόληψης περιορίζονται στην παροχή εξατομικευμένων πληροφοριών, ατομικών συμβουλών και δημιουργικών ή αθλητικών εναλλακτικών λύσεων. Ωστόσο, πρέπει να υπενθυμίσουμε ότι οι τεχνικές που χρησιμοποιούνται στα συνολικά προγράμματα κοινωνικής επιρροής της καθολικής πρόληψης είναι εξίσου αποτελεσματικές, εάν όχι πιο αποτελεσματικές, στο πλαίσιο της επικεντρωμένης πρόληψης. Η μεταβολή των κανονιστικών πεποιθήσεων (π.χ. μαθαίνοντας ότι οι περισσότεροι συνομήλικοι δεν εγκρίνουν τη χρήση ναρκωτικών), η εκπαίδευση στην επίδειξη αυτοεπιβολής, η παρώθηση και η θέσπιση στόχων καθώς η διάψευση των μύθων έχουν αποδειχθεί πολύ αποτελεσματικές μέθοδοι για τους ευπαθείς νέους (Sussman κ.ά., 2004), αλλά σπάνια χρησιμοποιούνται στο πλαίσιο της επικεντρωμένης πρόληψης στην ΕΕ. Ωστόσο, οι τεχνικές παρέμβασης σε χώρους ψυχαγωγίας (βλέπε «Πρόληψη σε χώρους ψυχαγωγίας») έχουν κυρίως τη μορφή παροχής στοχοθετημένων πληροφοριών.
Omdat kwetsbare groepen vaak al lange tijd met legale en illegale drugs te maken hebben (gehad), zijn de meeste selectieve preventieacties beperkt tot het verstrekken van op maat gesneden informatie, individuele counseling en creatieve of sportieve alternatieven. Daarbij dient wel bedacht te worden dat technieken die in de uitgebreide sociale beïnvloedingsprogramma’s in het kader van algemene preventie worden gebruikt, bij selectieve preventie net zo effectief, zo niet effectiever zijn. Het is gebleken dat een normatieve herstructurering (d.w.z. leren dat de meeste leeftijdsgenoten drugsgebruik afkeuren), assertiviteitstraining, motivatie en het formuleren van doelen in combinatie met het uit de wereld helpen van bepaalde mythen en fabels voor kwetsbare jongeren zeer effectieve methoden zijn (Sussman et al., 2004). Desalniettemin worden zij in de EU zelden gebruikt bij selectieve preventie. Interventietechnieken in recreatieve settings (zie “Preventie in recreatieve settings”) vinden meestal wel plaats in de vorm van gerichte informatie.
Vzhledem k tomu, že ohrožené skupiny, na něž se selektivní prevence zaměřuje, často mívají značné zkušenosti s legálními a nelegálními drogami, omezuje se většina selektivních preventivních opatření na poskytování specifických informací, individuální poradenství a alternativy ve formě tvůrčích nebo sportovních aktivit. Nelze však zapomenout na to, že techniky používané v komplexních programech sociálních vlivů všeobecné prevence jsou stejně účinné, ne-li účinnější, v prevenci selektivní. Normativní restrukturalizace (např. zjištění, že většina vrstevníků užívání neschvaluje), nácvik asertivity, motivace a stanovení cílů, včetně uvedení obecně uznávaných „pravd“ na pravou míru se ukázaly jako metody velmi účinné u ohrožených mladých lidí (Sussman a kol., 2004), v rámci selektivní prevence v EU jsou však užívány jen zřídka. Intervenční techniky v zařízeních pro trávení volného času (viz část „Prevence v zařízeních pro trávení volného času“) však mají nejčastěji formu poskytování cílených informací.
Da de udsatte grupper, som den selektive forebyggelse er målrettet mod, ofte har betydelig erfaring med legale og illegale stoffer, er de fleste forebyggelsestiltag begrænset til skræddersyet information, individuel rådgivning og kreative aktiviteter eller sportsmuligheder. Det skal imidlertid bemærkes, at de metoder, der anvendes i de omfattende programmer med fokus på social indflydelse som led i den universale forebyggelse, er lige så effektive, hvis ikke mere effektive, i forbindelse med den selektive forebyggelse. Normativ restrukturering (f.eks. oplysning om, at de fleste jævnaldrende er imod brugen), træning i selvhævdelse, motivation og målsætning samt myteaflivning har vist sig at være meget effektive metoder blandt udsatte unge (Sussman m.fl., 2004), men anvendes sjældent i den selektive forebyggelse i EU. Tiltagene i fritidsmiljøer (se 'Forebyggelse i fritidsmiljøer') er imidlertid hovedsagelig i form af målrettet information.
Valikoivan ehkäisevän huumetyön kohteena olevilla haavoittuvassa asemassa olevilla ryhmillä on usein mittavaa kokemusta laillisista ja laittomista päihteistä, joten useimmat valikoivat ehkäisytoimet rajoittuvat räätälöidyn tiedon tarjoamiseen, yksilölliseen neuvontaan sekä luovaan toimintaan tai urheiluun. On kuitenkin syytä muistaa, että yleiseen ehkäisevään huumetyöhön kuuluvissa laajoissa sosiaalisen vaikuttamisen ohjelmissa käytettävät menetelmät ovat aivan yhtä tehokkaita elleivät tehokkaampiakin valikoivassa ehkäisevässä huumetyössä. Normatiivinen uudelleenjäsentely (eli sen oppiminen, että useimmat ikätoverit paheksuvat huumeidenkäyttöä), itsevarmuuden kehittämien, motivointi ja tavoitteiden asettaminen sekä myyttien oikaiseminen ovat osoittautuneet erittäin tehokkaiksi haavoittuvassa asemassa olevien nuorten parissa (Sussman et al., 2004), mutta niitä käytetään EU:ssa vain harvoin valikoivassa ehkäisevässä huumetyössä. Viihdeympäristössä tehtävä ehkäisevä työ (ks. "Ehkäisevä huumetyö viihdeympäristössä") on yleensä kohdennetun tiedon tarjoamista.
Mivel a célzott megelőzés sebezhető célcsoportjai gyakran már tekintélyes tapasztalatokra tettek szert a legális és tiltott kábítószerek terén, a legtöbb célzott megelőző beavatkozás a személyre szabott információk közlésére, az egyéni tanácsadásra és kreatív vagy sport jellegű alternatívák felkínálására korlátozódik. Szem előtt kellene tartani azonban, hogy az egyetemes megelőzés átfogó társadalmi befolyásolási programjaiban használt technikák ugyanannyira hatékonyak, ha nem hatékonyabbak, mint a célzott megelőzés. A normatív struktúra megváltozása (pl. ha valaki megtudja, hogy a legtöbb társa helyteleníti a használatot), a magabiztosságot fejlesztő képzés, a motiváció és a célok kitűzése, csakúgy, mint a mítoszok helyreigazítása, igen hatékony módszernek bizonyult a sebezhető fiataloknál (Sussman és mások, 2004), mégis ezeket csak ritkán használják a célzott megelőzés keretében az EU-ban. A rekreációs körülmények között használt intervenciós technikák azonban (ld. „Megelőzés rekreációs körülmények között”) többnyire a célzott információátadás formáját öltik.
Ettersom de sårbare gruppene som den selektive forebyggingen er rettet mot ofte har betydelig erfaring med legale og illegale rusmidler, er de fleste selektive forebyggende intervensjonene begrenset til skreddersydd informasjon, individuell rådgivning og kreative eller sportslige alternativer. Man bør imidlertid ikke glemme at de teknikkene som brukes i de generelle forebyggende programmene som baserer seg på sosial påvirkning, ofte er like effektive, om ikke mer effektive, innen selektiv forebygging. Normativ restrukturering (f.eks. lære at de fleste jevnaldrende er imot bruk), selvhevdelsestrening, motivering, målfastsettelse og korrigering av myter har vist seg å være meget effektive metoder blant sårbare ungdommer (Sussman et al., 2004) men brukes sjelden i selektiv forebygging i EU. Imidlertid gis intervensjonene i rekreasjonsmiljøene (se ”Forebygging i rekreasjonsmiljøer”) for det meste i form av målrettet informasjon.
Ponieważ grupy o zwiększonym stopniu ryzyka, będące celem zapobiegania wybiórczego, często mają już spore doświadczenie z legalnymi i nielegalnymi narkotykami, większość interwencji zapobiegania wybiórczego jest ograniczona do przekazania dostosowanych do potrzeb informacji, indywidualnego doradztwa i alternatyw twórczych lub sportowych. Należy jednak pamiętać, że techniki stosowane przez programy rozległego wpływu społecznego w ramach zapobiegania powszechnego są równie efektywne, jeśli nie bardziej, w zapobieganiu wybiórczym. Odnowa normatywna (np. nauczanie, że większość rówieśników nie aprobuje zażywania), szkolenie z zakresu asertywności, motywacja i wyznaczanie celów oraz korekta mitów okazały się bardzo efektywnymi metodami wśród młodych ludzi o zwiększonym stopniu ryzyka (Sussman et al., 2004), lecz rzadko wykorzystuje się je w zapobieganiu wybiórczym w UE. Jednakże techniki interwencyjne w miejscach rekreacji (patrz „Działania interwencyjne w obiektach rozrywkowych”) najczęściej przyjmują formę przekazywania informacji ukierunkowanych.
Deoarece grupurile vulnerabile asupra cărora se concentrează prevenirea selectivă au adesea o experienţă considerabilă de consum de droguri legale şi ilegale, majoritatea intervenţiilor de prevenire selectivă se limitează la furnizarea de informaţii personalizate, de consiliere individuală şi de alternative bazate pe creativitate sau pe sport. Totuşi, nu trebuie uitat faptul că tehnicile folosite în programele extinse de influenţare socială pentru prevenire universală sunt la fel de eficiente, dacă nu chiar mai eficiente, pentru prevenirea selectivă. Restructurarea normativă (de exemplu a învăţa că majoritatea egalilor dezaprobă consumul), formarea privind afirmarea sinelui, motivarea şi stabilirea de obiective, precum şi corectarea miturilor s-au dovedit metode foarte eficiente pentru grupurile vulnerabile de tineri (Sussman et al., 2004) dar sunt rar folosite în prevenţia selectivă în Uniunea Europeană. Totuşi, tehnicile de intervenţie în locuri de recreare (vezi ‘Prevenirea în locuri de recreare’) constă cel mai adesea din furnizarea de informaţii selective.
Keďže zraniteľné skupiny, na ktoré sa zameriava selektívna prevencia, majú často významné skúsenosti s legálnymi i nelegálnymi drogami, väčšina zásahov selektívnej prevencie sa obmedzuje na poskytovanie cielených informácií, individuálne poradenstvo a tvorivé alebo športové alternatívy. Je potrebné pripomenúť, že metódy využívané v komplexných programoch sociálneho vplyvu univerzálnej prevencie sú prinajmenšom rovnako účinné, ak nie ešte účinnejšie, ako v selektívnej prevencii. Normatívna reštrukturalizácia (napr. zistenie, že väčšina rovesníkov odmieta užívanie), nácvik asertivity, motivácia a stanovenie cieľov ako aj korekcia mýtov sa medzi zraniteľnou mládežou osvedčili ako veľmi účinné (Sussman a kol. 2004), ale v selektívnej prevencii v EÚ zriedka využívané metódy. Intervenčné techniky v rekreačných zariadeniach (pozri „Prevencia v rekreačných prostrediach“) majú väčšinou formu poskytovania cielených informácií.
Ker imajo ranljive skupine, ki se obravnavajo s selektivnim preprečevanjem, pogosto veliko izkušenj z dovoljenimi in prepovedanimi drogami, je večina intervencij selektivnega preprečevanja omejenih na zagotavljanje posebnih informacij, individualnega svetovanja in kreativnih ali športnih alternativ. Vendar ne smemo pozabiti, da so pri selektivnem preprečevanju tehnike, uporabljene v obsežnih programih družbenega vpliva splošnega preprečevanja, enako, če ne še bolj, učinkovite. Izkazalo se je, da so normativno prestrukturiranje (npr. spoznanje, da večina vrstnikov ne soglaša z uživanjem), učenje samozavesti, motivacija in postavljanje ciljev ter popravljanje mitov med ranljivimi mladimi učinkovite metode (Sussman et al., 2004), a se pri selektivnem preprečevanju v EU uporabljajo redko. Intervencijske tehnike v rekreativnih okoljih (glej "Preprečevanje v rekreativnih okoljih") pa imajo večinoma obliko zagotavljanja ciljnih informacij.
Eftersom de sårbara grupper som är målgrupper för den riktade preventionen ofta har betydande erfarenhet av lagliga och olagliga droger, utgörs den riktade preventionen mestadels av särskilt anpassad information, individuell rådgivning och alternativa konstnärliga eller idrottsrelaterade fritidssysselsättningar. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att de metoder som används i de övergripande allmänpreventiva programmen för social påverkan kan vara lika effektiva eller till och med ännu effektivare inom den riktade preventionen. Det har till exempel visat sig mycket effektivt bland unga personer i riskzonen att förändra normer (genom att t.ex. visa att majoriteten av deras jämnåriga ogillar narkotikaanvändning), att träna dem i att stå på sig, att arbeta med motivation och målformulering, samt att slå hål på myter (Sussman m.fl., 2004), men trots detta används dessa metoder sällan inom den riktade preventionen i EU. Arbetet i nöjesmiljöer (se ”Prevention i nöjesmiljöer”) sker dock mestadels i form av riktad information.
Tā kā neaizsargātajām grupām, uz kurām ir vērsti selektīvie profilakses pasākumi, bieži ir ievērojama pieredze saistībā ar likumīgajām un nelikumīgajām narkotikām, lielākā daļa profilakses pasākumu aprobežojas ar speciāli sagatavotas informācijas sniegšanu, individuālām konsultācijām un kreatīvām vai sportiskām alternatīvām. Taču ir jāatceras, ka metodes, kuras izmanto universālās profilakses visaptverošajās sociālās ietekmēšanas programmās, ir tikpat efektīvas, ja ne vēl efektīvākas selektīvajos profilakses pasākumos. Normatīvā pārstrukturēšanās (piemēram, apzināšana, ka lielākā daļa domubiedru neatbalsta lietošanu), pašpārliecinātības trenēšana, motivācija un mērķu uzstādīšana, kā arī mītu koriģēšana ir izrādījušās ļoti efektīvas metodes neaizsargāto jauniešu vidū (Sussman et al., 2004. g.), taču ES tās ļoti reti izmanto selektīvajiem profilakses pasākumiem. Tomēr iejaukšanās metodes izklaidējošos apstākļos (skatīt „Profilakse izklaidējošos apstākļos”, 00. lpp.) galvenokārt izpaužas mērķtiecīgas informācijas sniegšanā.
  Arutelud riikide parlam...  
Madalmaades käsitles meedia teavet tetrahüdrokannabinooli (THK) suurenenud kontsentratsiooni kohta kanepikultuurides („nederwiet”) ja tugeva toimega kanepi tarvitamise võimalikke tagajärgi tervisele. Poolas pööras meedia uimastite hulgast kõige rohkem tähelepanu kanepile, mida mainiti 865 korral kokku ligikaudu 2500 viitest narkootikumidele.
Cannabis remained an important topic of debate, particularly in Germany, where the main focus was on cannabis use by young people, and in Luxembourg and Portugal, where it has been proposed that it should be made available on medical prescription. The use of cannabis, or more generally drug use in school and by young people, was widely reported by the media in Belgium, the Czech Republic, Germany, Cyprus, Luxembourg and Austria. In the Netherlands, media attention was attracted by the reported increase in the tetrahydrocannabinol (THC) concentration of cannabis cultivations (‘nederwiet’) and the possible health consequences of highly potent cannabis. In Poland, cannabis was the most reported substance in the media, accounting for 865 of a total of about 2 500 references to drugs. Bills advocating its legalisation were presented in Belgium, Denmark and in some city councils in the Netherlands (with the aim of solving the ‘back door problem’ (8)), provoking strong and public opposition from most members of parliament and government ministers.
Le cannabis demeure un sujet de discussion important, en particulier en Allemagne, où l'accent a surtout été mis sur la consommation de cannabis chez les jeunes, et au Luxembourg et au Portugal, où il a été proposé d'en permettre la vente sur prescription médicale. La consommation de cannabis, ou plus généralement la consommation de drogue dans les écoles et chez les jeunes, a fait l'objet de nombreux articles dans les médias en Belgique, en République tchèque, en Allemagne, à Chypre, au Luxembourg et en Autriche. Aux Pays-Bas, l'attention des médias s'est centrée sur l'augmentation de la concentration de tétrahydrocannabinol (THC) dans les cultures de cannabis («nederwiet») et sur les conséquences possibles sur la santé d'un cannabis extrêmement puissant. En Pologne, le cannabis a été la substance la plus évoquée par les médias, avec 865 occurrences sur un total de quelque 2 500 référence aux drogues. Des projets de loi en faveur de sa légalisation ont été présentés en Belgique, au Danemark et dans certains conseils municipaux aux Pays-Bas (dans le but de résoudre le «back door problem» (8)), provoquant une forte opposition publique de la plupart des parlementaires et des ministres du gouvernement.
Cannabis war nach wie vor ein wichtiges Diskussionsthema, vor allem in Deutschland, wo der Schwerpunkt in erster Linie auf dem Cannabiskonsum Jugendlicher lag, sowie in Luxemburg und Portugal, wo vorgeschlagen wurde, Cannabis auf Rezept auszugeben. Über den Cannabiskonsum, oder allgemeiner den Drogenkonsum, in Schulen und unter Jugendlichen berichteten die Medien ausführlich in Belgien, der Tschechischen Republik, Deutschland, Zypern, Luxemburg und Österreich. In den Niederlanden galt das Medieninteresse dem gemeldeten Anstieg der Konzentration von Tetrahydrocannabinol (THC) in bestimmten Cannabispflanzen („nederwiet“) und den möglichen Gesundheitsschäden durch hochpotentes Cannabis. In Polen fand Cannabis mit 865 von insgesamt 2 500 Berichten über Drogen die größte Beachtung in den Medien. Gesetzesvorschläge für die Legalisierung von Cannabis wurden in Belgien, Dänemark und einigen Stadträten der Niederlande vorgelegt (um dem so genannten „Back-Door-Problem“ entgegenzuwirken (8)), und stießen auf heftigen öffentlichen Widerstand der meisten Parlamentsmitglieder und Minister.
La cannabis rimane un tema di discussione importante, soprattutto in Germania, dove il dibattito è orbitato attorno all’uso della cannabis da parte dei giovani, e in Lussemburgo e Portogallo, dove si è proposto che la cannabis sia resa reperibile dietro prescrizione medica. L’uso della cannabis o, più in generale, delle droghe nelle scuole e da parte dei giovani è stato oggetto di attenzione da parte dei mezzi di informazione in Belgio, Repubblica ceca, Germania, Cipro, Lussemburgo e Austria. Nei Paesi Bassi hanno fatto scalpore il dimostrato aumento della concentrazione di tetraidrocannabinolo (THC) nelle coltivazioni di cannabis (“nederwiet”) e le potenziali conseguenze sulla salute di un tipo di cannabis estremamente potente. In Polonia la cannabis è stata la sostanza più citata nei media, con 865 menzioni su un totale di circa 2 500 riferimenti alle droghe. Proposte di legge che ne invocano la legalizzazione sono state presentate in Belgio, Danimarca e in taluni comuni dei Paesi Bassi (allo scopo di risolvere il cosiddetto problema della “via traversa” (8)), provocando una decisa opposizione pubblica da parte della maggior parte dei parlamentari e dei ministri di governo.
Η χρήση της κάνναβης παρέμεινε σημαντικό θέμα συζητήσεων, ιδίως στη Γερμανία, με έμφαση κυρίως στη χρήση της από τους νέους, αλλά και στο Λουξεμβούργο και την Πορτογαλία, όπου προτάθηκε η χορήγησή της βάσει ιατρικής συνταγής. Η χρήση της κάνναβης, και γενικότερα η χρήση ναρκωτικών στα σχολεία και από τους νέους, αποτέλεσε αντικείμενο πολλών αναφορών στα μέσα ενημέρωσης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, την Κύπρο, το Λουξεμβούργο και την Αυστρία. Στις Κάτω Χώρες, τα μέσα ενημέρωσης έδωσαν έμφαση στην αναφερόμενη αύξηση της περιεκτικότητας σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) των καλλιεργειών κάνναβης («nederwiet») και στις πιθανές επιπτώσεις για την υγεία της κάνναβης υψηλής δραστικότητας. Στην Πολωνία, η κάνναβη ήταν η ουσία που αναφέρθηκε συχνότερα από τα μέσα ενημέρωσης, και αφορούσε 865 από τις συνολικά περίπου 2 500 αναφορές στα ναρκωτικά. Νομοσχέδια για τη νομιμοποίησή της υποβλήθηκαν στο Βέλγιο, τη Δανία και σε ορισμένα δημοτικά συμβούλια στις Κάτω Χώρες (με στόχο την αντιμετώπιση του προβλήματος της «πίσω πόρτας» (8)), προκαλώντας την έντονη και δημόσια διαφωνία των περισσότερων βουλευτών και υπουργών.
Cannabis is nog steeds een belangrijk discussieonderwerp, met name in Duitsland, waar de meeste nadruk op cannabisgebruik onder jonge mensen ligt, en in Luxemburg en Portugal, waar voorgesteld is om cannabis op recept beschikbaar te stellen. De media in België, Tsjechië, Duitsland, Cyprus, Luxemburg en Oostenrijk hebben ruime aandacht besteed aan het cannabisgebruik (en het drugsgebruik in het algemeen) op scholen en onder jongeren. In Nederland ging de aandacht van de media uit naar de gemelde verhoging van de THC-concentratie (tetrahydrocannabinol) in nederwiet en de mogelijke gezondheidsgevolgen van zeer sterke cannabis. In Polen was cannabis de stof die in de media het meest aan de orde kwam (865 keer op een totaal van ongeveer 2 500 verwijzingen naar drugs). In België, Denemarken en ook in een aantal gemeenteraden in Nederland (met het oog op het oplossen van de “achterdeurproblematiek” (8)) zijn (wets)voorstellen om cannabis te legaliseren op een heftige en openlijke oppositie gestuit van een meerderheid van kamerleden en ministers.
Důležitým tématem debaty zůstalo konopí, a to zvláště v Německu, kde byla hlavní pozornost věnována užívání konopí mladými lidmi, a v Lucembursku a Portugalsku, kde byl vznesen návrh, že by konopí mělo být zpřístupněno na lékařský předpis. Užívání konopí nebo obecněji užívání drog ve školách a mladými lidmi bylo častým předmětem zpráv sdělovacích prostředků v Belgii, České republice a Německu, na Kypru a v Lucembursku a Rakousku. V Nizozemsku byla pozornost sdělovacích prostředků věnována uváděnému zvýšení koncentrace tetrahydrocannabinolu (THC) v pěstovaném konopí („nederwiet“) a možným zdravotním důsledkům užívání vysoce účinného konopí. V Polsku bylo látkou, která byla v médiích nejčastěji zmiňována, konopí, neboť bylo uvedeno v 865 z celkem cca 2 500 případů, kdy se hovořilo o drogách. Návrhy právních předpisů obhajující jeho legalizaci byly předloženy v Belgii, Dánsku a v některých městských radách v Nizozemsku (s cílem řešit „problém pokoutního obchodu“ (8)). Tyto návrhy vyvolaly silný a veřejný odpor většiny členů parlamentu a ministrů vlád.
Cannabis var fortsat et væsentligt emne, navnlig i Tyskland, hvor debatten hovedsagelig var koncentreret om unges brug af cannabis, og i Luxembourg og Portugal, hvor der har været forslag om, at cannabis skal kunne fås på lægerecept. Brugen af cannabis, eller mere generelt stofbrugen på skoler og blandt unge, blev udførligt omtalt i medierne i Belgien, Tjekkiet, Tyskland, Cypern, Luxembourg og Østrig. I Nederlandene var det den registrerede øgede koncentration af tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis ('nederwiet') og de mulige sundhedsmæssige følger af meget potent cannabis, der tiltrak mediernes opmærksomhed. I Polen var cannabis det stof, der fik den største medieomtale, idet det tegnede sig for 865 ud af i alt ca. 2 500 omtaler af narkotika. Forslag til legalisering heraf blev fremsat i Belgien, Danmark og i en række byråd i Nederlandene (med henblik på at løse 'bagdørsproblemet' (8)), hvilket fremkaldte en stærk, offentlig modstand fra de fleste parlamentsmedlemmer og regeringsministre.
Kannabis oli edelleen tärkeä keskustelunaihe varsinkin Saksassa, jossa pohdittiin lähinnä nuorten kannabiksen käyttöä, sekä Luxemburgissa ja Portugalissa, missä on ehdotettu, että sitä voisi hankkia reseptiä vastaan. Kannabiksen käyttöä tai yleensä huumeidenkäyttöä kouluissa ja nuorten keskuudessa käsiteltiin laajasti Belgian, Tšekin, Saksan, Kyproksen, Luxemburgin ja Itävallan tiedotusvälineissä. Alankomaissa uutisoitiin laajasti tetrahydrokannabinolin (THC) pitoisuuden kasvusta kannabisviljelmissä ("nederwiet") ja erittäin voimakkaan kannabiksen mahdollisista vaikutuksista terveyteen. Puolassa kannabis oli eniten uutisoitu huumausaine tiedotusvälineissä, sillä 865 mainintaa yhteensä noin 2 500 maininnasta koski sitä. Belgiassa, Tanskassa ja joissakin Alankomaiden kaupunginvaltuustoissa tehtiin sen laillistamista koskevia ehdotuksia (ns. takaoviongelman ratkaisemiseksi (8)), joita useimmat parlamentin jäsenet ja ministerit vastustivat julkisuudessa jyrkästi.
A vitákban fontos téma maradt a kannabisz, különösen Németországban, ahol a központi kérdés a fiatalok kannabiszfogyasztása volt; ezenkívül Luxemburgban és Portugáliában felmerült az a javaslat, hogy a kannabisz legyen orvos által rendelhető. Belgiumban, Csehországban, Németországban, Cipruson, Luxemburgban és Ausztriában a média rendszeresen beszámolt a kannabiszfogyasztásról, illetve a drogfogyasztásról általában az iskolákban és a fiatalok körében. Hollandiában a kannabiszültetvények („nederwiet”) tetrahidro-kannabinol (THC) koncentrációjának növekedéséről szóló beszámolók és az ezáltal hatékonyabb kannabisz lehetséges egészségügyi következményei vonták magukra a sajtó figyelmét. Lengyelországban is az összes anyag közül a kannabisz szerepelt a legtöbbet a médiában, a kb. 2500 kábítószerre vonatkozó híradás közül 865 erre vonatkozott. A legalizálására irányuló törvénytervezeteket terjesztettek elő Belgiumban, Dániában és néhány hollandiai városi tanácsban (a „hátsó ajtó probléma” megoldása érdekében(8)), a legtöbb parlamenti képviselő és miniszter részéről heves nyilvános tiltakozást idézve elő.
Cannabis rangerte fortsatt høyt på listen over debattema, særlig i Tyskland, hvor hovedfokus var på cannabisbruk blant unge, og i Luxembourg og Portugal, hvor det foreligger forslag om å gjøre stoffet tilgjengelig på resept. Cannabisbruk, eller mer generelt narkotikabruk, blant unge og i skolene har fått bred mediedekning i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Kypros, Luxembourg og Østerrike. I Nederland vakte en rapportert økning i konsentrasjonen av tetrahydrocannabinol (THC) i lokalt dyrket cannabis (”nederwiet”) og de mulige konsekvensene sterk cannabis kan ha på helsen, oppsikt i media. I Polen var cannabis det stoffet som ble hyppigst omtalt i media, med 865 av til sammen ca. 2 500 henvisninger til narkotika. Lovforslag om å legalisere stoffet er lagt fram i Belgia, Danmark og i enkelte byråd i Nederland (for å løse “bakdørsproblematikken” (8)). Dette har vakt sterk offentlig motstand hos de fleste medlemmene av nasjonalforsamlingen og regjeringen.
Konopie indyjskie nadal są ważnym tematem debat, zwłaszcza w Niemczech, gdzie główną uwagę zwrócono na używanie pochodnych konopi przez młodych ludzi oraz w Luksemburgu i Portugalii, gdzie proponuje się, by pochodne konopi były dostępne na receptę. Stosowanie pochodnych konopi lub, bardziej ogólnie, zażywanie narkotyków w szkołach i przez ludzi młodych, było szeroko dyskutowanym tematem w mediach w Belgii, Republice Czeskiej, Niemczech, na Cyprze, w Luksemburgu i Austrii. W Holandii uwaga mediów skupiła się na informacji o zwiększeniu stężenia tetrahydrocannabinolu (THC) w uprawach konopi („nederwiet”) oraz na możliwych konsekwencjach dla zdrowia spowodowanych przez silnie działające konopie. W Polsce konopie indyjskie były substancją najczęściej omawianą w mediach - na 2 500 odniesień do narkotyków 865 razy mówiono o konopiach. Projekty ustaw legalizujących pochodne konopi przedłożono w Belgii, Danii i w niektórych radach miejskich w Holandii (mając na celu rozwiązanie tzw. „problemu tylnych drzwi” (8)), wywołując silny publiczny sprzeciw ze strony większości parlamentarzystów i ministrów rządu.
Canabisul a rămas un subiect important de dezbatere, mai ales în Germania, unde accentul a fost pus mai ales pe consumul de canabis de către tineri, precum şi în Luxemburg şi Portugalia, unde s-a propus ca acesta să fie disponibil pe bază de reţetă. Consumul de canabis şi în general consumul de droguri în şcoli şi de către tineri au fost prezentate pe larg de mass-media în Belgia, Republica Cehă, Germania, Cipru, Luxemburg şi Austria. În Olanda, atenţia mass-media a fost atrasă de creşterea concentraţiei de tetrahidrocanabinol (THC) din culturile de canabis („nederwiet”) şi de posibilele consecinţe asupra sănătăţii ale canabisului extrem de puternic. În Polonia, canabisul a fost substanţa cel mai frecvent prezentată de mass-media, reprezentând 865 din totalul de aproximativ 2 500 referiri la droguri. În Belgia, Danemarca şi câteva consilii locale din Olanda s-au prezentat proiecte de lege care susţineau legalizarea acestei substanţe (cu scopul de a rezolva „problema aprovizionării pe uşa din spate” (8)), provocând o opoziţie publică puternică din partea majorităţii membrilor parlamentului şi a miniştrilor din guvern.
Konoplja je ostala pomembna tema razprave, zlasti v Nemčiji, kjer je bil glavni poudarek na uživanju konoplje pri mladih, ter v Luksemburgu in na Portugalskem, kjer je bilo predlagano, da mora biti konoplja na voljo na zdravniški recept. O uživanju konoplje oziroma na splošno o uživanju drog v šolah in pri mladih so obsežno poročali mediji v Belgiji, na Češkem, v Nemčiji, na Cipru, v Luksemburgu in Avstriji. Na Nizozemskem so pozornost medijev pritegnili povečanje vsebnosti tetrahidrokanabinola (THC) v proizvodih konoplje ("nederwiet") in možne posledice visoko učinkovite konoplje za zdravje. Na Poljskem so mediji najbolj poročali o konoplji, saj se je o njej pisalo v 865 od okoli 2500 obravnavanj droge. V Belgiji, na Danskem in v nekaterih mestnih svetih na Nizozemskem so bili predloženi osnutki zakonov o odobritvi legalizacije konoplje (s ciljem reševanja "problema zadnjih vrat" (8)), kar je izzvalo močno in javno nasprotovanje večine članov parlamenta in vladnih ministrov.
Cannabis fortsatte ett vara en viktig debattfråga, inte minst i Tyskland där diskussionen framför allt handlade om cannabisbruk bland unga, och i Luxemburg och Portugal, där det har lagts förslag om att cannabis skall kunna skrivas ut av läkare. Massmedierna i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Cypern, Luxemburg och Österrike rapporterade mycket om användning av cannabis eller användning av narkotika överhuvudtaget i skolor och bland unga. I Nederländerna uppmärksammade massmedierna den rapporterade ökningen av halten av tetrahydrocannabinol (THC) i cannabisodlingar (”nederwiet”) och de eventuella hälsoeffekterna av högpotent cannabis. I Polen handlade medierapporteringen främst om cannabis – av totalt ca 2 500 hänvisningar till narkotika gällde 865 cannabis. Förslag om att legalisera narkotika lades fram i Belgien, Danmark och i en del kommuner i Nederländerna (för att lösa det s.k. ”bakdörrsproblemet”(8)), vilket ledde till starka och offentliga protester från de flesta parlamentsledamöter och ministrar.
Kaņepes bija viena no svarīgākajām debašu tēmām, jo īpaši Vācijā, kur galvenais uzsvars tika likts uz kaņepju lietošanu jauniešu vidū, un Luksemburgā un Portugālē, kur tika ierosināts padarīt to pieejamu saskaņā ar ārsta receptēm. Par kaņepju lietošanu, vai kopumā par narkotiku lietošanu skolās un jauniešu vidū plaši ziņoja mediji Beļģijā, Čehijas Republikā, Vācijā, Kiprā, Luksemburgā un Austrijā. Nīderlandē mediju uzmanību piesaistīja ziņas par tetrahidrokannabinola (THC) koncentrācijas pieaugumu kaņepju produktos un iespējamo ietekmi uz veselību, ko izraisa augsta potenciāla kaņepes. Polijā kaņepes bija visbiežāk pieminētā narkotika medijos, 865 no pavisam aptuveni 2500 atsaucēm uz narkotikām attiecās uz marihuānu. Likumprojekti, kuros aizstāvēta šīs narkotikas legalizācija, tika iesniegti Beļģijā, Dānijā un dažās pilsētu padomēs Nīderlandē (ar mērķi atrisināt „sētas durvju problēmu” (8), izsaucot spēcīgu un publisku opozīciju no parlamenta locekļu un valdības ministru puses.
  Kanepitarbimise ennetam...  
Tähelepanu, mida meedia pöörab kanepitarbimise suurenemisele noorte inimeste hulgas, koos väitega, et kanepitarbimist peetakse üha sagedamini „normaalseks”, rõhutab vajadust mõjutada noorte inimeste normatiivseid hinnanguid.
Cannabis is almost always included in universal (non-targeted) drug prevention programmes. Attention given in the media to the increasing use of cannabis among young people, with the insinuation that cannabis use is increasingly ‘normal’, emphasises the need to address normative beliefs among young people. Unease about the growing acceptance of cannabis use among young people has resulted in the introduction of prevention programmes that aim to address their beliefs about what constitutes normal or acceptable behaviour. This issue is discussed in more detail in Chapter 2. Many interventions consist principally of providing information on cannabis through media campaigns, leaflets or websites. However, some interesting examples of selective prevention do exist, and these can be found in the EMCDDA’s database of evaluated prevention projects, EDDRA (42). These schemes mostly target young cannabis users who have committed drug offences and offer counselling, personal competence training and multiagency support. Examples of these schemes include FRED (Germany), MSF-Solidarité Jeunes (Luxembourg), Ausweg (Austria) and youth offending teams (YOTs) in the United Kingdom.
Le cannabis est presque toujours couvert dans les programmes de prévention universelle (non ciblée). L'attention que porte les médias à la consommation croissante de cannabis par les jeunes, en insinuant qu'elle tend à devenir de plus en plus «normale», met en évidence la nécessité de s'attaquer aux croyances normatives des jeunes. Le malaise généré par l'acceptation croissante de la consommation de cannabis parmi les jeunes a donné lieu à l'introduction de programmes de prévention dont le but est de corriger leur perception de ce qui est un comportement normal ou acceptable. Cette question est examinée plus en détail au chapitre 2. De nombreuses interventions consistent essentiellement à fournir des informations sur le cannabis dans le cadre de campagnes médiatiques, de brochures ou par l'Internet. Cependant, certains exemples intéressants de prévention sélective existent et sont repris dans la base de données EDDRA (42) de l'OEDT sur les projets de prévention ayant fait l'objet d'une évaluation. Ces projets visent essentiellement les jeunes usagers de cannabis ayant commis des délits liés à la drogue et proposent des services de conseil, une formation aux aptitudes personnelles et un soutien pluridisciplinaire. Quelques exemples de projets de ce type sont FRED en Allemagne, MSF-Solidarité Jeunes au Luxembourg, Ausweg en Autriche et les Youth Offending Teams (YOT) au Royaume-Uni.
Cannabis ist Gegenstand fast aller universalen (nicht an bestimmte Gruppen gerichteten) Drogenpräventionsprogramme. Da auch die Medien über den steigenden Cannabiskonsum unter Jugendlichen berichten und dabei unterstellen, dass dieser in zunehmendem Maße als „normal“ empfunden wird, ist es dringend erforderlich, auf die normativen Einstellungen Jugendlicher einzuwirken. Aufgrund der Besorgnis angesichts der zunehmenden Akzeptanz von Cannabis unter Jugendlichen wurden Präventionsprogramme aufgelegt, die darauf abzielen, die Einstellung der Jugendlichen dazu, was normales oder akzeptables Verhalten darstellt, zu beeinflussen. Dieses Thema wird in Kapitel 2 im Einzelnen erörtert. Viele Maßnahmen stellen in der Hauptsache darauf ab, über Medienkampagnen, Broschüren oder Websites Informationen über Cannabis zu vermitteln. Es gibt jedoch einige interessante Beispiele für selektive Präventionsmaßnahmen. Informationen über diese Maßnahmen sind der EDDRA-Datenbank der EBDD zu entnehmen, in der evaluierte Präventionsprojekte erfasst sind (42). Diese Projekte zielen zumeist auf junge Cannabiskonsumenten ab, die Drogendelikte begangen haben, und bieten Beratung, persönliches Kompetenztraining und einrichtungsübergreifende Unterstützung an. Beispiele hierfür sind unter anderem die Projekte FRED (Deutschland), MSF-Solidarité Jeunes (Luxemburg), Ausweg (Österreich) und die Youth Offending Teams (YOT) im Vereinigten Königreich.
Η κάνναβη περιλαμβάνεται σχεδόν πάντοτε στα προγράμματα καθολικής (μη στοχοθετημένης) πρόληψης των ναρκωτικών. Το ενδιαφέρον των μέσων ενημέρωσης για την αυξανόμενη χρήση της κάνναβης από τους νέους, αφήνοντας να εννοηθεί ότι η χρήση της κάνναβης θεωρείται ολοένα και περισσότερο «φυσιολογική», υπογραμμίζει την αναγκαιότητα παρέμβασης στις κανονιστικές πεποιθήσεις των νέων. Η ανησυχία σχετικά με την αυξανόμενη αποδοχή της χρήσης της κάνναβης από τους νέους είχε ως αποτέλεσμα τη θέσπιση προγραμμάτων πρόληψης με στόχο τις πεποιθήσεις τους σχετικά με το τι συνιστά φυσιολογική ή αποδεκτή συμπεριφορά. Το θέμα αυτό εξετάζεται αναλυτικότερα στο Κεφάλαιο 2. Πολλές παρεμβάσεις συνίστανται κυρίως στην παροχή πληροφοριών για την κάνναβη μέσω εκστρατειών στα μέσα ενημέρωσης, φυλλαδίων και ιστοσελίδων. Ωστόσο, υπάρχουν ορισμένα ενδιαφέροντα παραδείγματα επικεντρωμένης πρόληψης, τα οποία είναι διαθέσιμα στη βάση δεδομένων του ΕΚΠΝΤ που περιλαμβάνει αξιολογηθέντα σχέδια πρόληψης, EDDRA (42). Τα προγράμματα αυτά αφορούν κυρίως νεαρούς χρήστες κάνναβης που διέπραξαν αδικήματα σχετικά με τα ναρκωτικά και παρέχουν συμβουλευτικές υπηρεσίες, εκπαίδευση στον τομέα των προσωπικών ικανοτήτων και υποστήριξη από περισσότερους φορείς. Στα προγράμματα αυτά συγκαταλέγονται το FRED (Γερμανία), το MSF-Solidarité Jeunes (Λουξεμβούργο), το Ausweg (Αυστρία) και οι ομάδες νεαρών παραβατών (YOT) στο Ηνωμένο Βασίλειο.
Cannabis maakt vrijwel altijd onderdeel uit van algemene (niet-specifieke) programma’s voor drugspreventie. Door de media-aandacht voor het toenemend gebruik van cannabis onder jonge mensen, met daarbij als ondertoon dat cannabisgebruik steeds “normaler” wordt, wordt de noodzaak groter om te werken aan het normbesef van jonge mensen. Bezorgdheid over de toenemende acceptatie van cannabisgebruik onder jonge mensen heeft geleid tot het invoeren van preventieprogramma’s die aandacht besteden aan het beeld van wat onder normaal of aanvaardbaar gedrag moet worden verstaan. Dit onderwerp is al uitvoeriger in hoofdstuk 2 besproken. In veel interventies wordt voornamelijk voorlichting over cannabis gegeven via mediacampagnes, brochures of websites. Er zijn echter ook voorbeelden beschikbaar van selectieve preventiemaatregelen; deze zijn te vinden in de EWDD-databank van geëvalueerde preventieprojecten “EDDRA” (42). De projecten (bestaande uit onder andere counseling, persoonlijke vaardigheidstraining en ondersteuning via meerdere instellingen) zijn meestal gericht op jonge cannabisgebruikers die drugsdelicten hebben begaan. Voorbeelden van een dergelijke aanpak zijn “FRED” (Duitsland), “MSF-Solidarité Jeunes” (Luxemburg), “Ausweg” (Oostenrijk) en de “Youth Offending Teams” (YOT's) in het Verenigd Koninkrijk.
Konopí je téměř vždy součástí všeobecných (necílených) programů protidrogové prevence. Pozornost věnovaná sdělovacími prostředky rostoucímu užívání konopí mladými lidmi, která naznačuje, že užívání konopí je rostoucí měrou „normální“, svědčí o nutnosti věnovat pozornost normativním postojům mladých lidí. Znepokojení z rostoucího akceptování užívání konopí mladými lidmi má za následek zavedení programů prevence, jejichž cílem je ovlivnit jejich názory na to, co je normální a přijatelné chování. Tato otázka je podrobněji popsána v kapitole 2. Mnoho intervencí spočívá především v poskytování informací o konopí prostřednictvím mediálních kampaní, letáků nebo internetových stránek. Existuje však několik zajímavých příkladů selektivní prevence, které lze nalézt v databázi hodnocených projektů prevence EMCDDA (EDDRA) (42). Tyto projekty se především zaměřují na mladé uživatele konopí, kteří spáchali trestný čin související s drogami, a nabízejí poradenství, nácvik osobní způsobilosti a podporu ze strany více institucí. Mezi takové projekty patří projekt FRED (Německo), MSF-Solidarité Jeunes (Lucembursko), Ausweg (Rakousko) a týmy pro mladistvé provinilce (YOT) ve Spojeném království.
Cannabis er næsten altid omfattet af universale (ikke-målrettede) narkotikaforebyggelsesprogrammer. Mediernes opmærksomhed omkring den stigende brug af cannabis blandt unge, med den antydning, at cannabisbrug er stadig mere 'normalt', understreger behovet for at sætte fokus på unges normative overbevisninger. Bekymring for den stigende accept af cannabisbrug blandt unge er resulteret i, at der er indført forebyggelsesprogrammer, som har til formål at påvirke deres overbevisninger med hensyn til, hvad der er normal eller acceptabel adfærd. Dette emne behandles mere udførligt i kapitel 2. Mange tiltag består hovedsagelig i at give information om cannabis gennem mediekampagner, foldere eller websteder. Der er imidlertid en række interessante eksempler på selektiv forebyggelse, og disse findes i EONN's database over evaluerede forebyggelsesprojekter, EDDRA (42). Disse projekter er hovedsagelig målrettet mod unge cannabisbrugere, som har begået narkotikaovertrædelser, og tilbyder rådgivning, træning af personlige kompetencer og støtte fra flere instanser. Eksempler på disse projekter er FRED (Tyskland), MSF-Solidarité Jeunes (Luxembourg), Ausweg (Østrig) og 'youth offending teams' (YOTs) i Det Forenede Kongerige.
Kannabis sisältyy lähes aina yleisiin (muihin kuin kohdennettuihin) huumeidenkäytön ehkäisyohjelmiin. Tapa, jolla tiedotusvälineissä käsitellään nuorten lisääntyvää kannabiksen käyttöä ja annetaan ymmärtää, että kannabiksen käyttö on yhä "normaalimpaa", tuo selkeästi esiin tarpeen puuttua nuorten normatiivisiin käsityksiin. Tyytymättömyys kannabiksen käytön lisääntyvään hyväksyntään nuorten keskuudessa on johtanut sellaisten ehkäisevän huumetyön ohjelmien laatimiseen, joilla pyritään vaikuttamaan nuorten käsitykseen normaalista ja hyväksyttävästä käyttäytymisestä. Tätä kysymystä käsitellään tarkemmin luvussa 2. Monet ehkäisytoimet koostuvat pääasiallisesti kannabista koskevan tiedon tarjoamisesta tiedotusvälineiden kampanjoiden, lehtisten tai verkkosivustojen kautta. Valikoivasta ehkäisevästä huumetyöstä on kuitenkin joitakin kiinnostavia esimerkkejä, jotka esitellään arvioituja ehkäisyhankkeita koskevassa EMCDDA:n EDDRA-tietokannassa (42). Näiden hankkeiden kohteena ovat pääasiallisesti nuoret kannabiksen käyttäjät, jotka ovat syyllistyneet huumerikoksiin, ja niissä tarjotaan neuvontaa, henkilökohtaisten valmiuksien koulutusta ja usean viraston keskitettyä tukea. Tällaisia hankkeita ovat muun muassa FRED (Saksa), MSF-Solidarité Jeunes (Luxemburg), Ausweg (Itävalta) ja Youth offending team -ryhmät (YOT:t, Yhdistynyt kuningaskunta).
A kannabisz szinte kivétel nélkül mindig szerepel az egyetemes (nem célzott) drogmegelőzési programokban. Az a tény, hogy a média figyelmet fordít a fiatalok fokozódó kannabiszfogyasztására, és ezáltal burkoltan azt állítja, hogy a kannabisz használata egyre inkább „normálisnak” számít, kiemeli annak szükségességét, hogy a fiatalok normatív hiedelmeivel is foglalkoznunk kell. A kannabiszhasználat fiatalok általi növekvő elfogadottsága okozta aggodalom vezetett azon prevenciós programok bevezetéséhez, amelyek a normális vagy elfogadható viselkedésről alkotott elképzeléseiket veszik célba. Ezt a kérdést részletesebben a 2. fejezet tárgyalja. Sok beavatkozás médiakampányokon, szórólapokon vagy weboldalakon keresztül elsősorban információt nyújt a kannabiszról. A célzott megelőzésnek is van azonban néhány érdekes példája, amelyek megtalálhatók a EMCDDA által kiértékelt megelőzési projektek adatbázisában, az EDDRA-ban(42). Ezek az rendszerek többnyire azokra a fiatal kannabiszfogyasztókra irányulnak, akik kábítószer-bűncselekményt követtek el, és részükre kínálnak tanácsadást, személyes kompetenciaképzést és több szervezet részéről támogatást. Az ilyen rendszerek példája a FRED (Németország), az MSF-Solidarité Jeunes (Luxemburg), az Ausweg (Ausztria) és az Egyesült Királyságban működő ifjúságvédelmi csoportok (YOT-ok).
Cannabis er nesten alltid inkludert i generelle (ikke-målrettede) rusmiddelforebyggende programmer. Medias oppmerksomhet mot økende cannabisbruk blant ungdom, med antydning om at cannabis betraktes som stadig mer ”normalt”, understreker behovet for å ta for seg normative holdninger hos ungdommer. På grunn av ungdommens økende aksept av cannabis er det utviklet forebyggende programmer som er rettet mot deres holdninger til hva som er normal og akseptabel adferd. Dette temaet drøftes nærmere i kapittel 2. Mange av tiltakene går hovedsakelig ut på å informere om cannabis gjennom mediekampanjer, brosjyrer og nettsteder. Det finnes imidlertid en del interessante eksempler på selektiv forebygging, og disse finner du i EONNs database over evaluerte prosjekter innen forebygging, EDDRA (42). Disse programmene er for det meste rettet mot unge cannabisbrukere som har begått narkotikalovbrudd og omfatter rådgivning, personlig ferdighetstrening og et tverrfaglig støtteapparat. Eksempler på slike programmer er FRED (Tyskland), MSF-Solidarité Jeunes (Luxembourg), Ausweg (Østerrike) og kriminalitetsforebyggende ungdomsteam (YOT) i Storbritannia.
Pochodne konopi indyjskich są prawie zawsze ujęte jako w powszechnych (nieukierunkowanych) programach zapobiegania narkotykom. Uwaga, jaką media poświęcają wzrostowi zażywania pochodnych konopi wśród ludzi młodych oraz dawanie do zrozumienia, że zażywanie pochodnych konopi jest coraz bardziej „normalne”, podkreśla konieczność zajęcia się normatywnymi przekonaniami wśród ludzi młodych. Niepokój dotyczący rosnącej w grupie ludzi młodych akceptacji dla stosowania pochodnych konopi indyjskich spowodował wprowadzenie programów zapobiegawczych, których celem jest wpłynięcie na przekonania ludzi młodych, wyjaśniając, czym są elementy normalnego i akceptowanego zachowania. Kwestia ta przedstawiona jest bardziej szczegółowo w Rozdziale 2. Wiele interwencji polega głównie na przekazaniu informacji o pochodnych konopi indyjskich przy wykorzystaniu kampanii medialnych, ulotek lub stron internetowych. Istnieją jednak ciekawe przykłady zapobiegania wybiórczego. Można je znaleźć w bazie EDDRA, czyli bazie danych ocenionych projektów zapobiegawczych EMCDDA (42). Programy te skupiają się głównie na młodych osobach zażywających pochodne konopi, które popełniły przestępstwa narkotykowe. Oferują one również doradztwo, szkolenie kompetencji osobistych i wsparcie wielu jednostek. Przykłady takich planów to FRED (Niemcy), MSF-Solidarité Jeunes (Luksemburg), Ausweg (Austria) i zespoły ds. wykroczeń popełnionych przez nieletnich (YOT) w Wielkiej Brytanii.
Canabisul este inclus aproape întotdeauna în programele de prevenire a consumului de droguri (neselective). Atenţia acordată de presă creşterii consumului de canabis în rândul tinerilor, şi insinuările care sugerează în măsură din ce în ce mai mare „normalitatea” consumului de canabis, indică necesitatea de a aborda convingerile normative ale tinerilor. Îngrijorarea legată de acceptarea din ce în ce mai mare a consumului de canabis în rândul tinerilor a determinat introducerea unor programe de prevenire care se adresează convingerilor acestora privind ceea ce constituie un comportament normal sau acceptabil. Această problemă este discutată mai detaliat în Capitolul 2. Multe intervenţii constă în principal din furnizarea de informaţii privind canabisul prin intermediul unor campanii în presă, prin pliante sau pe site-uri web. Totuşi, există câteva exemple interesante de prevenire selectivă, incluse în baza de date a OEDT care conţine proiecte de prevenire evaluate, EDDRA (42). Aceste programe se concentrează în principal asupra consumatorilor tineri de canabis care au comis infracţiuni legate de droguri şi oferă consiliere, formare de competenţe personale şi asistenţă din partea mai multor agenţii. Printre exemplele de astfel de programe se numără FRED (Germania), MSF-Solidarité Jeunes (Luxemburg), Ausweg (Austria) şi echipele care se ocupă de tinerii infractori (YOT) din Regatul Unit.
Konoplja je skoraj vedno vključena v splošne (neciljno usmerjene) programe preprečevanja zlorabe drog. Pozornost, ki jo mediji posvečajo vedno večjemu uživanju konoplje med mladimi, z namigovanjem, da je uživanje konoplje vedno bolj "normalno", poudarja potrebo po tem, da se posvetimo vprašanju normativnih prepričanj med mladimi. Zaskrbljenost zaradi vedno večjega odobravanja uživanja konoplje med mladimi je povzročila uvedbo preventivnih programov, katerih namen je vplivanje na njihovo prepričanje, kaj je normalno ali sprejemljivo vedenje. To vprašanje je podrobneje obravnavano v Poglavju 2. Mnoge intervencije so v glavnem sestavljene iz zagotavljanja informacij o konoplji prek medijskih kampanj, letakov ali spletnih strani. Vendar obstajajo nekateri zanimivi primeri selektivnega preprečevanja in te lahko najdemo v zbirki podatkov Centra o ocenjenih preventivnih projektih EDDRA (42). Ti programi so zlasti namenjeni mladim uživalcem konoplje, ki so storili kazniva dejanja, povezana z drogo, in ponujajo svetovanje, treninge za razvijanje osebne usposobljenosti in podporo več agencij. Primeri teh programov so FRED (Nemčija), MSF-Solidarité Jeunes (Luksemburg), Ausweg (Avstrija) in Youth offending teams (YOTs) v Združenem kraljestvu.
Cannabis ingår nästan alltid i allmänna (icke riktade) preventionsprogram mot narkotika. Den massmediala uppmärksamheten kring den ökade cannabisanvändningen bland unga, och de tecken som finns att cannabisanvändning alltmer betraktas som ”normalt”, understryker hur viktigt det är att ta itu med unga människors normativa övertygelser. Oron över den växande acceptansen för cannabisanvändning bland unga människor har lett till preventiva program som går ut på att försöka påverka deras övertygelser om vad som utgör normalt eller acceptabelt uppträdande. Frågan diskuteras mer ingående i kapitel 2. Många insatser går främst ut på att informera om cannabis genom annonskampanjer, broschyrer eller webbplatser. Det finns dock en del intressanta exempel på riktad prevention som har samlats i ECNN:s databas över utvärderade preventionsprojekt, EDDRA(42). Dessa program är mestadels inriktade på unga cannabisanvändare som har begått narkotikabrott och omfattar rådgivning, träning i egenkompetens och stöd från flera olika myndigheter. Exempel på sådana program är FRED (Tyskland), MSF-Solidarité Jeunes (Luxemburg), Ausweg (Österrike) och YOT (Youth Offending Teams) i Storbritannien.
1 2 3 Arrow