mid – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 10 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu
  Chapter 3: Cannabis  
The importance of this is underlined by evidence that early-onset users (pre- to mid-adolescence) have a significantly higher risk of developing drug problems, including dependence (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005).
Des programmes de prévention universelle bien mis en œuvre peuvent retarder ou réduire le début de la consommation de substances telles que le tabac, l'alcool et le cannabis chez les jeunes. L'importance de ce facteur est mis en évidence par des preuves que les usagers qui ont commencé tôt (préadolescence et mi-adolescence) courent un risque sensiblement plus élevé de développer des problèmes de drogue, y compris une dépendance (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un autre élément à prendre en considération pour prévenir ou retarder le début de la consommation de cannabis est le fait que les adolescents sont plus sensibles à la toxicité du cannabis.
Erfolgreiche universale Präventionsprogramme können den Einstieg junger Menschen in den Konsum von Substanzen wie Tabak, Alkohol und Cannabis verzögern oder verringern. Dies ist umso wichtiger, als erwiesenermaßen bei Konsumenten, die in jungen Jahren (in der frühen und mittleren Adoleszenz) erstmals Drogen einnehmen, ein wesentlich größeres Risiko besteht, Drogenprobleme und eine Drogensucht zu entwickeln (von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Für das Bemühen, den Erstkonsum von Cannabis zu verhindern oder zu verzögern, spricht ferner die Tatsache, dass Heranwachsende anfälliger für die toxische Wirkung von Cannabis sind.
Bien aplicados, los programas de prevención universal pueden retrasar o reducir la iniciación de los jóvenes en el consumo de sustancias como el tabaco, el alcohol y el cannabis. Este hecho resulta especialmente importante si se tienen en cuenta los datos que demuestran que las personas que consumen drogas por primera vez a una edad temprana (preadolescencia a adolescencia media) corren un riesgo significativamente mayor de desarrollar problemas con las drogas, incluida la dependencia (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Otro factor adicional que aboga por intensificar los esfuerzos con vistas a prevenir o retrasar la iniciación al consumo de cannabis es el hecho de que los adolescentes son más vulnerables a la toxicidad del cannabis.
I programmi di prevenzione universale, se attuati con cura, possono ritardare o ridurre tra i giovani l’iniziazione al consumo di sostanze come tabacco, alcol e cannabis. L’importanza di questo aspetto è sottolineata dai fatti, che evidenziano che i consumatori precoci (iniziazione nella preadolescenza fino al pieno dell’adolescenza) sono significativamente più a rischio di avere problemi di droga, compresa tra questi la dipendenza (Von Sydow e altri, 2002; Chen e altri, 2005). Una considerazione aggiuntiva di cui si deve tener conto nel tentativo di prevenire o ritardare l’epoca dell’iniziazione al consumo di cannabis è il fatto che gli adolescenti sono più vulnerabili alla tossicità della cannabis.
Se os programas de prevenção universal forem bem executados podem atrasar ou reduzir a iniciação dos jovens no consumo de substâncias como o tabaco, o álcool e a cannabis. A importância deste facto é sublinhada pelas provas de que os consumidores que iniciaram o consumo de droga precocemente (pouco antes ou nos primeiros anos da adolescência) correm um risco significativamente maior de desenvolverem problemas de droga, incluindo toxicodependência (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Um outro elemento a favor de que se procure prevenir ou atrasar o início do consumo de cannabis é o facto de os adolescentes serem mais vulneráveis à sua toxicidade.
Τα προγράμματα καθολικής πρόληψης που εφαρμόζονται σωστά μπορούν να καθυστερήσουν ή να περιορίσουν την έναρξη χρήσης ουσιών όπως ο καπνός, το αλκοόλ και η κάνναβη από τους νέους. Η σημασία του γεγονότος αυτού υπογραμμίζεται από στοιχεία που αποδεικνύουν ότι τα άτομα που ξεκινούν τη χρήση ναρκωτικών από νεαρή ηλικία (από την προεφηβεία έως τα μέσα της εφηβείας) διατρέχουν σημαντικά υψηλότερο κίνδυνο να αποκτήσουν πρόβλημα ναρκωτικών, περιλαμβανομένης της εξάρτησης (Von Sydow κ.ά., 2002· Chen κ.ά., 2005). Ένα άλλο στοιχείο προς ενίσχυση των προσπαθειών για την πρόληψη ή την καθυστέρηση της έναρξης της χρήσης κάνναβης είναι το γεγονός ότι οι έφηβοι είναι περισσότερο ευάλωτοι στην τοξικότητα της κάνναβης.
Goed uitgevoerde algemene preventieprogramma’s kunnen de initiatie van jongeren in het gebruik van stoffen als tabak, alcohol en cannabis vertragen of verminderen. Hoe belangrijk dat is, blijkt nadrukkelijk uit bewijs dat vroege gebruikers (voor of halverwege de adolescentie) een aanzienlijk groter risico lopen wat betreft de ontwikkeling van drugsproblemen, waaronder verslaving (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Een aanvullende overweging om te streven naar voorkoming of vertraging van de eerste initiatie in het gebruik van cannabis is het feit dat adolescenten kwetsbaarder zijn voor de toxiciteit van cannabis.
Kvalitně realizované programy všeobecné prevence mohou u mladých lidí časově posunout či omezit první užití látek, jako jsou tabák, alkohol a konopí. Význam této skutečnosti ještě umocňují důkazy, že mezi uživateli, kteří s drogou začnou brzy (v předpubertálním až středním pubertálním věku), existuje značně vyšší riziko vzniku drogových problémů, a to včetně závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Další pohnutkou úsilí o prevenci či posunutí prvního užití konopí je skutečnost, že adolescenti jsou citlivější na intoxikaci konopím.
Velgennemførte universale forebyggelsesprogrammer kan forsinke eller reducere unges førstegangsbrug af stoffer som f.eks. tobak, alkohol og cannabis. Betydningen heraf understreges af, at der er beviser for, at personer, der påbegynder stofbrug i en tidlig alder (før eller midt i pubertetsalderen), har en betydeligt større risiko for at udvikle narkotikaproblemer, herunder afhængighed (Von Sydow m.fl., 2002; Chen m.fl., 2005). Et yderligere aspekt, der taler for vigtigheden af at forhindre eller forsinke førstegangsbrugen af cannabis, er det forhold, at unge er mere udsat for cannabisforgiftning.
Hästi rakendatud üldised ennetusprogrammid võivad edasi lükata või vähendada kahjulike ainete, nagu tubakas, alkohol ja kanep, tarbimise alustamist noores eas. Selle tähtsust rõhutab asjaolu, et noores eas (lapseeast kuni noorukiea keskpaigani) uimastite tarbimist alustanud inimestel on suurem oht uimastiprobleemide, muuhulgas sõltuvuse tekkimiseks (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Lisaks tuleb püüda kanepi tarbimise alustamist ennetada või edasi lükata ka seetõttu, et noorukid on tundlikumad kanepi toksilisuse suhtes.
Tehokkaasti toteutetuilla yleisillä ehkäisevän huumetyön ohjelmilla pystytään viivyttämään päihteiden, kuten tupakan, alkoholin ja kannabiksen käytön aloittamista tai vähentämään sitä nuorten keskuudessa. Tämä on hyvin tärkeä tavoite, sillä tutkimustulosten mukaan päihteiden käytön varhain (esimurrosikäisenä ja murrosikäisenä) aloittaneilla huumeongelmien, myös riippuvuuden kehittymisen riski on huomattavasti suurempi kuin muilla (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Nuoret ovat myös aikuisia herkempiä kannabiksen toksisuudelle, ja tämä onkin toinen syy, miksi kannabiksen käytön aloittamista pitäisi pyrkiä ehkäisemään tai ainakin viivyttämään.
A helyesen végrehajtott egyetemes megelőzési programok a fiataloknál későbbre tolhatják vagy csökkenthetik az olyan anyagok használatának megkezdését, mint a dohány, az alkohol és a kannabisz. Ennek fontosságát hangsúlyozza az a bizonyított tény, hogy a korán (serdülőkor előtt, kb. annak közepéig bezárólag) kezdő használók esetében lényegesen nagyobb a drogproblémák kialakulásának kockázata, a függőséget is beleértve (Von Sydow és mások, 2002; Chen és mások, 2005). A kannabiszhasználat megkezdésének megelőzése vagy késleltetése mellett szól az is, hogy a serdülők sokkal sérülékenyebbek a kannabisz mérgező hatásaival szemben.
Fungerende generelle forebyggingsprogram kan utsette eller redusere unge menneskers debut med hensyn til bruk av tobakk, alkohol og cannabis. Viktigheten av dette understrekes av at de som debuterer tidlig (barn og ungdom opp til midt i tenårene), synes å ha betraktelig større risiko for å utvikle et narkotikaproblem, inkludert avhengighet (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). I kampen for å forebygge eller utsette første gangs bruk av cannabis bør det tas med i betraktningen at ungdom er mer utsatt for cannabisforgiftning.
Odpowiednio wdrożone uniwersalne programy prewencji mogą opóźnić lub ograniczyć inicjację zażywania przez młodych ludzi takich substancji jak tytoń, alkohol i konopie indyjskie. O znaczeniu zapobiegania świadczy udowodniony fakt, że osoby, które wcześnie rozpoczęły zażywanie narkotyku (przed okresem dojrzewania do jego połowy) są o wiele bardziej zagrożone problemami narkotykowymi, w tym uzależnieniem (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodatkowym argumentem przemawiającym za dążeniem do zapobiegania lub opóźnienia momentu inicjacji w zażywaniu konopi indyjskich jest znacznie większa wrażliwość młodzieży na działanie toksyczne narkotyku.
Prin programe universale de prevenire, aplicate corespunzător, se poate întârzia sau reduce iniţierea tinerilor în consumul unor substanţe, precum tutunul, alcoolul şi canabisul. Importanţa acestui fapt este susţinută de dovezi că cei care încep să consume droguri la vârste timpurii (din preadolescenţă până la mijlocul adolescenţei) prezintă un risc mult mai mare de dezvoltare a unor probleme legate de droguri, inclusiv dependenţă (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un alt aspect de luat în considerare în eforturile de prevenire sau de întârziere a iniţierii în consumul de canabis este o vulnerabilitate mai mare a adolescenţilor la toxicitatea canabisului.
Dobre realizované univerzálne programy prevencie môžu oddialiť alebo zredukovať začatie užívania takých látok mladými ľuďmi ako sú tabak, alkohol a kanabis. Jej dôležitosť je zvýraznená dôkazom, že skoro začínajúci užívatelia (raná a stredná puberta) majú výrazne vyššie riziko rozvinutia drogových problémov vrátane závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Ďalším dôvodom snahy zabrániť alebo oddialiť začatie užívania kanabisu je skutočnosť, že dospievajúci sú zraniteľnejší voči toxicite kanabisu.
Ustrezno izvajani programi splošnega preprečevanja lahko zadržijo ali zmanjšajo uvajanje mladih v uživanje snovi, kot so tobak, alkohol in konoplja. Pomen tega poudarja dejstvo, da je pri uživalcih, ki so zgodaj začeli uživati te snovi (od predadolescence do srednje adolescence), bistveno višje tveganje za razvoj težav z drogami, vključno z odvisnostjo (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodaten dejavnik pri prizadevanjih za preprečitev ali odložitev začetka uživanja konoplje je dejstvo, da so mladostniki dovzetnejši za toksičnost konoplje.
Väl genomförda allmänna preventionsprogram kan senarelägga unga människors initiering till användning av ämnen som tobak, alkohol och cannabis eller göra att färre börjar. Betydelsen av detta understryks av bevis för att användare som börjat tidigt (10-16 år) löper en betydligt större risk att utveckla drogproblem inklusive beroende (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). En ytterligare faktor att ta hänsyn till när det gäller att förebygga eller försena första användningen av cannabis är att ungdomar är mer sårbara för cannabis toxicitet.
İyi uygulanan evrensel önleme programları gençlerin tütün, alkol ve esrar gibi maddeleri kullanmaya başlamasını geciktirebilir veya azaltabilir. Bunun önemi, erken başlayan kullanıcıların (ergenlik öncesinden ortasına kadar) bağımlılık gibi uyuşturucu sorunları geliştirme risklerinin çok daha yüksek olduğuna dair kanıtların ışığında daha da artmaktadır (Von Sydow vd., 2002; Chen vd., 2005). Esrar kullanmaya başlamayı önleme veya geciktirme mücadelesinde düşünülmesi gereken bir diğer nokta da ergenlerin esrar zehirlenmesine karşı daha duyarlı olduğu gerçeğidir.
Pienācīgi īstenojot vispārējās profilakses programmas, ir iespējams aizkavēt vai samazināt jauniešu pievēršanos tādu kaitīgu vielu kā tabaka, alkohols un kaņepes lietošanai. Profilakse ir īpaši svarīga, jo ir pierādīts, ka gados ļoti jauni (pusaudzību nesasnieguši līdz 15 gadus veci) lietotāji ir pakļauti ievērojami lielākam narkotiku problēmu, tostarp atkarības riskam (Von Sydow u.c., 2002. g.; Chen u.c., 2005. g.). Turklāt centienos novērst vai aizkavēt kaņepju lietošanas sākšanu jauniešu vidū nedrīkst aizmirst, ka pusaudži ir neaizsargātāki pret kaņepju toksiskumu.
  Chapter 7: Drug-related...  
Since the mid-1990s, the European response has been characterised by an increasing provision of drug dependence treatment (see Chapter 2), and overall this appears to be one of the elements that have contributed to the relatively encouraging picture now seen in Europe in terms of epidemic spread of HIV among injectors.
Force est de constater que les preuves les plus solides de l’efficacité des interventions concernent la prévention de l’infection par le VIH chez les injecteurs de drogue. Un ensemble de données solides montre que les interventions peuvent être considérées comme efficaces et que l’accès aux traitements de tout type offre une protection (Farrell et al., 2005; OMS, 2005). Depuis le milieu des années 1990, la réponse européenne s’est caractérisée par un développement de l’offre de traitement de la dépendance à la drogue (voir Chapitre 2) et, dans l’ensemble, cette approche semble avoir été l’un des éléments qui a contribué à la situation relativement encourageante que l’on observe aujourd’hui en Europe en ce qui concerne la transmission du VIH chez les UDVI.
Es ist darauf hinzuweisen, dass für die Wirksamkeit der Prävention von HIV-Infektionen unter injizierenden Drogenkonsumenten die meisten Belege verfügbar sind. Eine tragfähige Basis verfügbarer Evidenzdaten zeigt, dass die Maßnahmen als wirksam bewertet werden können und der Zugang zu allen Therapieformen zum Schutz der Drogenkonsumenten beiträgt (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Seit Mitte der 90er Jahre werden im Rahmen der europäischen Maßnahmen zunehmend Drogentherapien angeboten (siehe Kapitel 2), die offenbar insgesamt zu dem recht ermutigenden Bild beigetragen haben, das gegenwärtig hinsichtlich der epidemischen Verbreitung von HIV unter injizierenden Drogenkonsumenten in Europa zu beobachten ist.
Cabe destacar que se dispone de una cantidad mayor de datos que demuestran la efectividad de la prevención de infecciones del VIH entre los consumidores por vía parenteral. El sólido conjunto de pruebas disponibles indica que las intervenciones se pueden considerar efectivas y que el acceso a tratamientos de cualquier tipo proporciona protección (Farrell et al., 2005; OMS, 2005). Desde mediados de los años noventa, la respuesta europea se ha caracterizado por un aumento en la oferta de tratamientos de la drogodependencia (véase el Capítulo 2), que parece ser uno de los elementos que, en general, ha contribuido a propiciar la situación europea actual, relativamente alentadora en cuanto al contagio epidémico del VIH entre los consumidores por vía parenteral.
È importante ricordare che l’efficacia è dimostrata soprattutto per la prevenzione dell’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale. Un robusto corpus di elementi probatori conferma che gli interventi possono essere considerati efficaci e che l’accesso a qualsiasi tipo di cura garantisce la protezione (Farrell e altri, 2005; OMS, 2005). Dalla metà degli anni Novanta la risposta europea è stata caratterizzata da una crescente erogazione di servizi terapeutici per la cura delle tossicodipendenze (cfr. il capitolo 2) e, nel complesso, questo sembra essere uno dei fattori che hanno contribuito a delineare il quadro relativamente incoraggiante che si può osservare oggi in Europa in termini di diffusione epidemica dell’HIV tra i consumatori.
É de salientar que há maiores provas de eficácia em relação à prevenção da infecção por VIH entre os CDI. Um sólido conjunto de dados disponíveis mostra que as intervenções podem ser consideradas eficazes e que o acesso aos diversos tipos de tratamento é um factor de protecção (Farrell et al., 2005; OMS, 2005). Desde meados da década de 90, a resposta europeia tem-se caracterizado por uma oferta crescente de tratamento da toxicodependência (ver Capítulo 2) e, globalmente, este parece ter sido um dos elementos que contribuíram para o panorama relativamente animador que se observa na Europa no tocante à propagação epidémica do VIH entre os CDI.
Πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν σαφέστερες ενδείξεις για την αποτελεσματικότητα της πρόληψης της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ. Πλειάδα αξιόπιστων στοιχειών δείχνουν ότι οι παρεμβάσεις μπορούν να θεωρηθούν αποτελεσματικές και ότι η πρόσβαση σε κάθε μορφής θεραπεία παρέχει προστασία (Farrell κ.ά., 2005· ΠΟΥ, 2005). Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η αντιμετώπιση του προβλήματος στην Ευρώπη χαρακτηρίζεται από την αύξηση της παροχής θεραπείας απεξάρτησης από τα ναρκωτικά (βλέπε Κεφάλαιο 2), η οποία φαίνεται γενικά να αποτελεί ένα από τα στοιχεία που συνέβαλαν στη διαμόρφωση της σχετικά ενθαρρυντικής εικόνας που επικρατεί τώρα στην Ευρώπη όσον αφορά την επιδημική εξάπλωση του HIV στους ΧΕΝ.
Er zij op gewezen dat het bewijs voor de effectiviteit het sterkst is als het gaat om de preventie van HIV-infectie onder drugsspuiters. Er is een behoorlijke hoeveelheid bewijs beschikbaar waaruit blijkt dat interventies als effectief kunnen worden beschouwd en dat de toegang tot allerlei typen behandeling bescherming biedt (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Sinds het midden van de jaren negentig is de Europese aanpak gekenmerkt door het feit dat er steeds meer verslavingsbehandeling wordt verzorgd voor drugsgebruikers (zie Hoofdstuk 2). Over het geheel genomen lijkt dit een van de aspecten die hebben bijgedragen tot de relatief bemoedigende situatie in Europa als het gaat om de epidemische verspreiding van HIV onder drugsspuiters.
Je třeba poznamenat, že účinnost byla nejvíce prokázána v oblasti prevence infekce HIV mezi injekčními uživateli drog. Velké množství dostupných důkazů naznačuje, že opatření mohou být považována za účinná a dostupnost všech typů léčby poskytuje ochranu (Farrell a kol., 2005; WHO, 2005). Od poloviny 90. let 20. století se opatření na evropské úrovni vyznačovala nárůstem poskytování léčby drogové závislosti (viz kapitola 2), což se obecně zdá být jeden z faktorů přispívající k relativně optimistické situaci, která v současné době v Evropě v oblasti epidemického šíření HIV mezi injekčními uživateli panuje.
Det skal bemærkes, at effektiviteten er bedst dokumenteret ved forebyggelsen af hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere. Der foreligger et omfattende korpus af dokumentation for, at foranstaltninger kan anses for at være effektive, og at adgang til behandling af alle former giver beskyttelse (Farrell m.fl., 2005; WHO, 2005). Siden midten af 1990'erne har indsatsen i Europa været karakteriseret ved et stigende udbud af muligheder for behandling for stofafhængighed (se kapitel 2), og dette synes generelt at være et af de elementer, der har bidraget til det forholdsvis opmuntrende billede, der nu ses i Europa med hensyn til epidemisk spredning af hiv blandt intravenøse storbrugere.
Pandagu tähele, et kõige paremini on tõestatud meetmete tõhusus HIV nakkuse ennetamisel uimastisüstijate hulgas. Hulk kindlaid kättesaadavaid tõendeid näitab, et sekkumismeetmeid võib pidada tõhusaks ning kõikide ravivormide kättesaadavus pakub kaitset (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). 1990ndate aastate keskpaigast peale on Euroopa meetmetele olnud iseloomulik üha ulatuslikum uimastisõltuvuse ravi pakkumine (vt 2. peatükk) ning üldiselt tundub see olevat üks peamisi elemente, tänu millele on HIV epideemilise leviku olukord Euroopa uimastisüstijate hulgas praegu suhteliselt lootusrikas.
On syytä tuoda esiin, että tehokkuuden osalta näyttö on vahvinta injektiokäyttäjien hiv-tartuntojen ehkäisyssä. On vankkaa näyttöä siitä, että interventiot voivat olla tehokkaita ja että kaikenlaisen hoidon saanti tarjoaa suojaa (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Euroopassa on 1990-luvun puolivälistä lähtien panostettu huumeriippuvuushoidon tarjonnan lisäämiseen (ks. luku 2), mikä näyttää yleisesti ottaen vaikuttaneen siihen, että Euroopan tilanne on nykyään melko rohkaiseva hiv:n epideemisen leviämisen osalta injektiokäyttäjien keskuudessa.
Meg kell jegyezni, hogy a hatékonyság leghatározottabban a HIV-fertőzés injekciós kábítószer-használók körében történő megelőzése terén nyert bizonyítást. A rendelkezésre álló bizonyítékok meglehetősen nagy számban igazolják, hogy a beavatkozások hatékonynak tekinthetők, és az összes kezeléstípushoz való hozzáférés védelmet biztosít (Farrell és mások, 2005; WHO, 2005). Az európai válaszokban az 1990-es évek közepe óta egyre inkább a kábítószer-függőség kezelése vált jellemzővé (ld. a 2. fejezetet), és úgy tűnik, hogy ez volt az egyik olyan elem, amely hozzájárult a HIV injekciós használók közötti járványszerű terjedése tekintetében mára már viszonylag biztató európai összkép kialakulásához.
Forebygging av HIV-smitte blant sprøytebrukere er likevel det tiltaket som beviselig er mest effektivt. En solid bevismengde viser at tiltakene kan betraktes som effektive, og at tilgang til behandling av alle typer har god beskyttende effekt (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Siden midt på 1990-tallet har europeiske tiltak vært preget av økt vektlegging av behandling for narkotikaavhengighet (se kapittel 2). Dette synes generelt å være et av elementene som har bidratt til at situasjonen nå er relativt lys når det gjelder spredningen av HIV blant sprøytebrukere.
Należy zauważyć, że dowodów skuteczności działania jest najwięcej w przypadku zapobiegania zakażeniom wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki. Dostępny solidny materiał dowodowy wskazuje, że podjęte działania interwencyjne można uznać za skuteczne i że dostęp do różnych form leczenia zapewnia ochronę (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Od połowy lat 90-tych podejmowane w Europie działania polegały na zwiększeniu możliwości terapii uzależnień od narkotyków (patrz rozdział 2) i ogólnie wydaje się, że jest to jeden z elementów, który przyczynił się do stosunkowo pozytywnego obrazu obecnej sytuacji w Europie w zakresie epidemicznego występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie.
Trebuie să observăm că dovezile privind eficienţa sunt mai puternice în cazul prevenirii infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile. O bază solidă de dovezi disponibile arată că intervenţiile pot fi considerate eficiente, iar accesul la tratamentul de toate tipurile oferă protecţie (Farrell et al., 2005; OMS, 2005). Începând de la mijlocul anilor 1990, reacţia europeană se caracterizează prin furnizarea progresivă de tratamente pentru toxicomanie (vezi Capitolul 2), şi acest lucru pare a fi în general unul dintre elementele care au contribuit la realizarea imaginii relativ încurajatoare din Europa de azi în ceea ce priveşte răspândirea epidemiilor infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile.
Je potrebné si všimnúť, že dôkazy o účinnosti sú najpresvedčivejšie pre prevenciu infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog. Solídny súbor dostupných dôkazov ukazuje, že zásahy sa môžu považovať za účinné a že prístup k liečbe všetkých typov poskytuje ochranu (Farrell a kol., 2005; WHO, 2005). Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia je európska reakcia charakterizovaná narastajúcim poskytovaním liečby závislosti od drog (pozri kapitolu 2) a celkovo sa zdá, že toto je jeden z prvkov, ktoré prispeli k relatívne povzbudivému obrazu, ktorý teraz vidno v Európe, čo sa týka epidemického šírenia HIV medzi injekčnými užívateľmi drog.
Treba je opozoriti, da so najboljši dokazi o učinkovitosti preprečevanja okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog. Številni razpoložljivi dokazi kažejo, da intervencije lahko veljajo za učinkovite in da dostop do vseh vrst zdravljenja zagotavlja zaščito (Farrell et al., 2005; SZO, 2005). Od sredine devetdesetih let je bilo za evropski odziv značilno vedno večje nudenje zdravljenja odvisnosti od drog (glej Poglavje 2) in v celoti se zdi, da je to eden od elementov, ki je pripomogel k precej spodbudnemu trenutnemu stanju v Evropi, kar se tiče širjenja epidemije HIV med injicirajočimi uživalci drog.
Det är viktigt att konstatera att bevisen för effektivitet är starkast när det gäller prevention av hiv-smitta bland injektionsmissbrukare. Tillgängligt starkt bevismaterial visar att åtgärderna kan anses effektiva och att tillgång till alla olika typer av behandling ger skydd (Farrell et al., 2005; WHO, 2005). Sedan mitten av 1990-talet har den europeiska strategin inriktats på förbättrade möjligheter till behandling av narkotikaberoende (se kapitel 2), och totalt sett förefaller detta vara en av de faktorer som har bidragit till den relativt uppmuntrande bild som nu framträder i Europa när det gäller epidemisk spridning av hiv bland injektionsmissbrukare.
Etkinliğe dair kanıtların en güçlü olduğu alan, uyuşturucu enjekte edenler arasında HIV enfeksiyonun önlenmesi konusundadır. Eldeki sağlam kanıtlar, müdahalelerin etkin kabul edilebileceğini ve her tipte tedaviye erişimin korunma sağladığını göstermektedir (Farrell vd., 2005; WHO, 2005). 1990’ların ortalarından beri, Avrupa’nın tepkisi uyuşturucu bağımlılığı tedavisi verilmesinde bir artışla belirlenmiştir (bkz. Bölüm 2) ve bu genel olarak, HIV’in enjekte edenler arasındaki epidemik yayılması anlamında şu anda Avrupa’da görülen nispeten umut verici tabloya katkıda bulunan unsurlardan biri gibi görünmektedir.
Jāatzīmē, ka vispārliecinošāk ir pierādīta HIV infekcijas profilakses efektivitāte narkotiku injicētāju vidū. Apkopotie fakti pārliecinoši rāda, ka iejaukšanās pasākumus var uzskatīt par efektīviem un ka dažādu ārstniecības veidu pieejamība nodrošina aizsardzību (Farrell u.c., 2005. g.; WHO, 2005. g.). Kopš 90. gadu vidus Eiropas risinājumus raksturo arvien plašāks narkotiku atkarības terapijas nodrošinājums (skatīt 2. nodaļu), un šķiet, ka kopumā tas ir viens no faktoriem, kas ir ļāvis gūt pašreizējos salīdzinoši labos panākumus, ierobežojot HIV epidēmisko izplatību Eiropas narkotiku injicētāju vidū.
  Chapter 1: Policies and...  
In Ireland, the mid-term review of the national drug strategy, published in June 2005, recognises that ‘a measure of the expenditure is vital to gauge the cost effectiveness of the different elements of the strategy’, and work will commence shortly to estimate police expenditure.
En Irlande, l’examen à mi-parcours de la stratégie antidrogue nationale, publié en juin 2005, reconnaît qu’«il est capital de mesurer les dépenses afin d’estimer le rapport coût-efficacité des différents éléments de la stratégie», et des travaux débuteront sous peu afin d’estimer les dépenses liées à la politique antidrogue. Au Portugal, l’Institut des drogues et des toxicomanies (IDT) finance des recherches en vue de mettre au point et de tester un modèle destiné à estimer le coût de l’usage abusif de drogue et, en Belgique, le suivi d’une étude de 2004 consacrée aux dépenses publiques a été lancé fin 2005. Bien qu’éparses, ces données intéressantes montrent que la recherche sur les dépenses liées à la drogue constitue un aspect de plus en plus important du programme politique de certains États membres.
In Irland wird in der im Juni 2005 veröffentlichten Halbzeitbewertung der nationalen Drogenstrategie festgestellt, dass „eine Bemessung der Ausgaben für die Beurteilung der Kosteneffizienz der einzelnen Komponenten der Strategie unerlässlich ist“ und binnen kurzem mit der Schätzung der polizeilichen Ausgaben begonnen wird. In Portugal finanziert das Institut für Drogen und Drogenabhängigkeit (IDT) Forschungen zur Entwicklung und Erprobung eines Modells für die Schätzung der Kosten des Drogenmissbrauchs, und in Belgien wurde Ende 2005 ein Follow-up der im Jahr 2004 durchgeführten Studie über die öffentlichen Ausgaben eingeleitet. Obwohl nur wenige dieser interessanten Daten vorliegen, wird doch deutlich, dass Untersuchungen über die Ausgaben im Drogensektor in einigen Mitgliedstaaten einen immer wichtigeren Bestandteil der politischen Agenda bilden.
In Irlanda la revisione intermedia della strategia nazionale antidroga, pubblicata nel giugno 2005, riconosce che “una misura di spesa è fondamentale per calcolare l’efficacia rispetto ai costi delle diverse componenti della strategia”; a breve inizieranno le attività per calcolare la spesa di polizia. In Portogallo l’Istituto per le droghe e le tossicodipendenze (IDT) sta finanziando una ricerca per sviluppare e testare un modello utile per calcolare i costi del consumo di droga, mentre in Belgio è stato avviato alla fine del 2005 il seguito di uno studio del 2004 sulla spesa pubblica. Per quanto sporadici, questi dati interessanti mostrano che la ricerca sulla spesa nel campo della droga costituisce una questione via via più importante nell’agenda politica di alcuni Stati membri.
Na Irlanda, a revisão intercalar da estratégia nacional de luta contra a droga, publicada em Junho de 2005, reconhece que “é essencial medir a despesa para aferir a relação custo‑eficácia dos diversos elementos da estratégia”, e dentro em breve iniciar-se-ão os trabalhos para estimar as despesas com as actividades policiais. Em Portugal, o Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT) está a financiar estudos de investigação com vista ao desenvolvimento e ao ensaio de um modelo de estimativa dos custos do consumo de droga e na Bélgica foi decidido, em finais de 2005, dar-se continuidade ao estudo sobre a despesa pública efectuado em 2004. Apesar de dispersos, estes dados de interesse mostram que a investigação sobre a despesa neste domínio está a assumir uma importância crescente na agenda política de alguns Estados-Membros.
Στην Ιρλανδία, στη μεσοπρόθεσμη επισκόπηση της εθνικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά που δημοσιεύτηκε τον Ιούνιο του 2005, αναγνωρίζεται η ανάγκη αποτίμησης των δαπανών ώστε να είναι δυνατή η εκτίμηση της αποδοτικότητας των διαφόρων συνιστωσών της στρατηγικής από άποψη κόστους, και σύντομα αναμένεται να ξεκινήσουν οι εργασίες για την εκτίμηση των δαπανών για την αστυνόμευση. Στην Πορτογαλία, το ινστιτούτο ναρκωτικών και τοξικομανίας (IDT) χρηματοδοτεί έρευνα για την ανάπτυξη και δοκιμή ενός μοντέλου για τον υπολογισμό του κόστους που συνεπάγεται η χρήση ναρκωτικών, και στο Βέλγιο, στα τέλη του 2005, δόθηκε συνέχεια σε μελέτη του 2004 σχετικά με τις δημόσιες δαπάνες. Μολονότι λιγοστά, τα ενδιαφέροντα αυτά στοιχεία δείχνουν ότι η έρευνα σχετικά με τις δαπάνες για την καταπολέμηση των ναρκωτικών συνιστά ολοένα και σημαντικότερη συνιστώσα του προγράμματος πολιτικής ορισμένων κρατών μελών.
Wat Ierland betreft wordt in de in juni 2005 gepubliceerde tussentijdse beoordeling van de nationale drugsstrategie erkend dat “meting van de uitgaven van cruciaal belang is voor het bepalen van de kosteneffectiviteit van de verschillende onderdelen van de strategie”; op korte termijn zal een begin worden gemaakt met het ramen van de beleidsuitgaven op dit gebied. In Portugal stelt het Instituut voor drugs en drugsverslaving (IDT) middelen beschikbaar voor onderzoek dat gericht is op het ontwikkelen en testen van een model voor het ramen van de kosten van drugsmisbruik, en in België is eind 2005 een begin gemaakt met een follow-up van een studie uit 2004 naar de overheidsbestedingen. Erg uitgebreid zijn deze gegevens niet, maar ze zijn wel interessant, omdat ze aangeven dat voor onderzoek naar drugsgerelateerde overheidsbestedingen een steeds ruimere plaats wordt ingeruimd op de beleidsagenda van een aantal lidstaten.
V Irsku střednědobé přezkoumání národní protidrogové strategie zveřejněné v červnu 2005 uznává, že „měření výdajů je nezbytné ke zjištění nákladové efektivnosti jednotlivých prvků strategie“ a brzy bude zahájena práce na určení odhadovaných výdajů na politiku. V Portugalsku Institut pro drogy a drogovou závislost (IDT) financuje výzkum k vytvoření a testování modelu pro odhad nákladů zneužívání drog a v Belgii bylo na konci roku 2005 zahájeno pokračování studie veřejných výdajů z roku 2004. Tyto zajímavé – i když nepříliš početné – údaje ukazují, že zkoumání výdajů na protidrogovou politiku představuje v čím dál větší míře důležitou součást politické agendy některých členských států.
I Irland fremgår det af midtvejsrevisionen af den nationale narkotikastrategi, der blev offentliggjort i juni 2005, at "det er nødvendigt at fastslå udgifternes størrelse for at kunne måle omkostningseffektiviteten af de forskellige elementer i strategien", og et arbejde med at anslå politiudgifterne vil snart blive påbegyndt. I Portugal finansierer instituttet for narkotika og narkotikaafhængighed (IDT) forskning, som tager sigte på at udvikle og teste en model med henblik på at anslå omkostningerne ved stofmisbrug, og i Belgien blev opfølgningen af en undersøgelse fra 2004 om offentlige udgifter iværksat i slutningen af 2005. Disse få men interessante data viser, at forskning i narkotikarelaterede udgifter udgør en stadig vigtigere del af den politiske dagsorden i nogle medlemsstater.
Iirimaa riikliku narkoennetusstrateegia kohta 2005. a juunis avaldatud vahekokkuvõttes märgitakse, et „strateegia eri koostisosade tasuvuse hindamise seisukohast on kulutuste mõõtmine ülioluline“, peagi alustatakse tööd politsei kulutuste hindamiseks. Portugalis rahastab narkootikumide ja sõltuvushaiguste instituut (IDT) uurimistööd, et töötada välja ja katsetada uimastite kuritarvitamise kulude hindamise mudel, Belgias jätkati 2005. aasta lõpus 2004. aastal koostatud riiklike kulutuste uuringut. Neist vähestest, kuid huvipakkuvaist andmetest ilmneb, et narkomaaniaga seotud kulutuste uurimine on tõusnud mõne liikmesriigi poliitilises päevakorras üha tähtsamale kohale.
Irlannin kansallisesta huumestrategiasta kesäkuussa 2005 julkaistussa väliarvioinnissa todetaan, että menojen mittaaminen on erittäin tärkeää huumestrategian eri toimenpiteiden kustannustehokkuuden arvioimiseksi, ja pian onkin määrä aloittaa poliisimenojen arviointi. Portugalilaisen IDT:n rahoittamassa tutkimuksessa kehitetään ja testataan kustannuslaskentamallia huumeiden väärinkäytön kustannusten arvioimiseksi, ja Belgiassa käynnistettiin vuoden 2005 lopussa julkisista menoista vuonna 2004 tehtyyn tutkimukseen liittyviä seurantatoimia. Nämä mielenkiintoiset vaikkakin niukat tiedot osoittavat huumausainemenojen tutkimuksen olevan yhä tärkeämpi osa joidenkin jäsenvaltioiden politiikan tavoitteita.
Írországban a nemzeti kábítószer-stratégia 2005. júniusban kiadott középtávú felülvizsgálatában elismerték, hogy „a kiadások felmérésére feltétlen szükség van ahhoz, hogy fel lehessen mérni a stratégia különböző elemeinek költséghatékonyságát”, és hamarosan el is kezdenek dolgozni a rendőrségi kiadások megállapításán. Portugáliában a kábítószerekkel és függőséggel foglalkozó intézet (IDT) finanszírozza azt a kutatást, amely a kábítószerrel való visszaélés költségeinek megállapítására szolgáló modellt kíván kidolgozni és tesztelni, Belgiumban pedig a közkiadásokról szóló 2004-es vizsgálat nyomon követését 2005 végén intézményesítették. Ezek az érdekes, bár szórványos adatok azt mutatják, hogy a kábítószerrel összefüggő kiadások kérdése néhány tagállamban egyre fontosabb helyet foglal el a politikai napirenden.
I Sverige lå utgiftene på narkotikafeltet i 2002 på rundt 0,9 milliarder euro (lavt anslag 0,5 mrd. euro, høyt anslag 1,2 mrd.). Sammenlignet med 1991 har det offentliges utgifter på narkotikafeltet gått betraktelig opp.I Irland viser midtveisevalueringen av den nasjonale narkotikastrategien som ble offentliggjort i juni 2005, at ”for å vurdere kostnadseffektiviteten ved de forskjellige elementene i strategien er det viktig å måle utgiftene”. Arbeid vil snart iverksettes for å beregne politiets utgifter. I Portugal finansierer Instituttet for narkotika og narkotikaavhengighet (IDT) forskning med sikte på å utvikle og teste en modell for å beregne hva narkotikamisbruk koster, og i Belgia startet man på slutten av 2005 oppfølgingen av en studie av offentlige utgifter fra 2004. Selv om dataene er sparsomme, viser de at forskning på narkotikarelaterte utgifter kommer stadig høyere opp på den politiske dagsordenen i flere av medlemsstatene.
W Irlandii w ocenie krajowej strategii antynarkotykowej, dokonanej w połowie okresu jej realizacji i opublikowanej w czerwcu 2005 r., stwierdzono, że „ustalenie wysokości wydatków jest istotnym czynnikiem pomiaru opłacalności różnych elementów strategii” i wkrótce podjęte zostaną działania w celu oszacowania wydatków policji. W Portugalii Instytut ds. Narkotyków i Uzależnienia od Narkotyków (IDT) finansuje badania w celu opracowania i przetestowania modelu szacowania kosztów nadużywania narkotyków, a w Belgii pod koniec 2005 r. wprowadzono działania uzupełniające do studium wydatków publicznych z 2004 r. Pomimo ich skąpej ilości, te interesujące dane wskazują, że badanie wydatków wiążących się z narkotykami odgrywa coraz ważniejszą rolę w programach politycznych niektórych państw członkowskich.
În Irlanda, analiza intermediară a strategiei naţionale privind drogurile, publicată în iunie 2005, recunoaşte că „stabilirea dimensiunilor cheltuielilor este vitală pentru a măsura eficienţa costurilor diferitelor elemente ale strategiei”, iar estimarea cheltuielilor efectuate de poliţie va începe în scurt timp. În Portugalia, Institutul pentru Droguri şi Toxicomanie (IDT) finanţează studii pentru a dezvolta şi testa un model de estimare a costurilor legate de utilizarea abuzivă a drogurilor, iar în Belgia, la sfârşitul anului 2005 s-a instituit o continuare a unui studiu din 2004 privind cheltuielile publice. Deşi izolate, aceste date interesante arată că studierea cheltuielilor legate de droguri constituie o parte tot mai importantă a agendei politice a unor state membre.
Strednodobé preskúmanie národnej protidrogovej stratégie v Írsku uverejnené v júni 2005 uznáva, že „zisťovanie výdavkov je veľmi dôležité, aby sa dala merať účinnosť nákladov na rôzne prvky stratégie“ a onedlho sa začne práca na odhade výdavkov na politiku. V Portugalsku Inštitút pre drogy a drogovú závislosť (IDT) financuje výskum, aby sa vyvinul a otestoval model na odhadovanie nákladov na zneužívanie drog a v Belgicku sa začalo koncom roku 2005 pokračovanie štúdie z roku 2004 o verejných výdavkoch. Tieto zaujímavé údaje, hoci je ich málo, ukazujú, že výskum o výdavkoch súvisiacich s drogami predstavuje čoraz dôležitejšiu časť politickej agendy niektorých členských štátov.
Na Irskem vmesni pregled nacionalne strategije boja proti drogam, objavljen junija 2005, priznava, da je "merilo izdatkov bistvenega pomena za oceno stroškovne učinkovitosti različnih elementov strategije", zato se bo v kratkem začelo delo za oceno izdatkov za policijo. Na Portugalskem Inštitut za droge in odvisnost od drog (IDT) financira raziskavo za razvoj in preskus modela za oceno stroškov zlorabe drog, v Belgiji pa se je konec leta 2005 začelo nadaljevanje študije o javnih izdatkih iz leta 2004. Ti zanimivi podatki, čeprav redki, kažejo, da so raziskave o izdatkih za boj proti drogam vse bolj pomemben del političnih nalog nekaterih držav članic.
I juni 2005 publicerades halvtidsöversynen av den irländska nationella narkotikastrategin. I halvtidsöversynen konstateras att ”ett mått på utgifterna är avgörande för att bedöma kostnadseffektiviteten hos olika inslag i strategin”. Inom kort inleds arbetet för att beräkna polisutgifter. I Portugal finansierar institutet för narkotika och narkotikamissbruk forskning för att utveckla och prova en modell för att beräkna kostnaderna för drogmissbruk, och i Belgien inleddes i slutet av 2005 en uppföljning till en studie av offentliga utgifter som genomfördes 2004. Även om de är knapphändiga visar dessa intressanta uppgifter att forskning om utgifter för narkotikafrågor utgör en allt viktigare del av den politiska agendan i flera medlemsstater.
İrlanda’da, ulusal uyuşturucu stratejisinin Haziran 2005’te yayımlanan dönem ortası incelemesi, ‘harcamaların ölçülmesinin stratejinin farklı unsurlarının uygun maliyetli olup olmadığını değerlendirmek için hayati önem taşıdığını’ kabul etmektedir ve polis harcamalarının bir tahminini hesaplamak için çalışmalar yakında başlayacaktır. Portekiz’de, Uyuşturucu ve Uyuşturucu Bağımlılığı Enstitüsü (IDT), uyuşturucu alışkanlığının maliyetlerinin tahmin edilmesi için bir model geliştirilmesi ve denenmesine yönelik araştırmalara fon sağlarken, Belçika’da 2005’in sonunda, kamu harcamalarına dair bir 2004 çalışmasının takibi yapılmıştır. Seyrek olmakla birlikte, bu ilgi çekici veriler, uyuşturucu harcamalarına ilişkin araştırmaların bazı Üye Devletler’in politika gündeminde giderek daha çok önem kazandığını göstermektedir.
Īrijā 2005. gada jūnijā publicētajā valsts narkotiku stratēģijas vidusposma novērtējumā ir atzīts, ka ,,izdevumu aprēķināšanai ir būtiska nozīme, nosakot dažādo stratēģijas elementu ekonomisko efektivitāti”, un drīzumā ir paredzēts sākt darbu pie policijas izdevumu novērtējuma. Portugāles Narkotiku un narkomānijas institūts (IDT) finansē pētījumus ar mērķi izstrādāt un pārbaudīt narkomānijas izmaksu aprēķina modeli, bet Beļģijā 2005. gada beigās ir sākts pētījums, kas papildina 2004. gadā veiktu pētījumu par valsts izdevumiem. Lai gan šādu interesantu datu nav daudz, tomēr tie rāda, ka dažu dalībvalstu politiskajā darba kārtībā ar narkotikām saistīto izdevumu izpēte ieņem arvien svarīgāku vietu.
  Commentary ‘“ the drugs...  
However, the general picture is one of stabilisation in levels of use after a period in which users of the drug increased considerably in number. The large increases in cocaine prevalence experienced by Spain and the United Kingdom from the mid to late 1990s seem to have stabilised since 2000 or 2001.
Les estimations relatives à la consommation de cocaïne (prévalence au cours de la dernière année) placent désormais cette drogue juste devant les amphétamines et l’ecstasy comme la deuxième drogue illicite la plus consommée en Europe. Toutefois, de manière générale, on constate une stabilisation de la consommation après une période au cours de laquelle la consommation de cette drogue a considérablement augmenté. Les augmentations importantes de la prévalence de cocaïne en Espagne et au Royaume-Uni, de la moitié jusqu’à la fin des années 90, semblent s’être stabilisées depuis 2000 ou 2001. Ailleurs, bien que des augmentations modérées de la consommation de cocaïne aient été constatées dans quelques pays, aucune croissance spectaculaire n’a été rapportée. Dans l’ensemble, la situation de la cocaïne reste très hétérogène en Europe, et la consommation importante de cocaïne se limite à quelques pays, principalement d’Europe occidentale.
Nach Schätzungen des Kokainkonsums (Prävalenz während der letzten 12 Monate) liegt diese Droge etwas vor Amphetaminen und Ecstasy und ist damit die illegale Droge, die in Europa am zweithäufigsten konsumiert wird. Trotzdem ist das allgemeine Bild nach einer Phase, in der die Zahl der Konsumenten kräftig zugenommen hat, eines der Stabilisierung. Der starke Anstieg der Kokainprävalenz, der von der Mitte bis Ende der 90er Jahre in Spanien und im Vereinigten Königreich zu beobachten war, ist seit 2000 bzw. 2001 ausgelaufen. In einigen anderen Ländern lässt sich zwar noch eine moderate Zunahme des Kokainkonsums beobachten, dramatische Zuwächse werden aber nicht gemeldet. Insgesamt bleibt die Kokainlage in Europa sehr heterogen, und der signifikante Kokainkonsum ist auf wenige, hauptsächlich westeuropäische Länder beschränkt.
Las estimaciones sobre consumo de cocaína (prevalencia en los últimos 12 meses) sitúan actualmente a esta droga ligeramente por encima de las anfetaminas y el éxtasis, convirtiéndola así en la segunda droga ilegal de mayor consumo en Europa. Sin embargo, la situación general muestra una estabilización de los niveles de consumo tras un período en que el número de consumidores aumentó considerablemente. Los grandes aumentos de la prevalencia del consumo de cocaína registrados en España y el Reino Unido a partir de la segunda mitad de la década de los noventa parecen haberse estabilizado desde 2000 o 2001. Y si bien en algunos países se ha observado un aumento moderado del consumo de cocaína, no se han señalado incrementos espectaculares. En general, la situación de la cocaína sigue siendo muy heterogénea en Europa y el consumo importante de cocaína se limita a unos cuantos países, sobre todo de Europa Occidental.
Le stime sul consumo di cocaina (prevalenza nell’ultimo anno) pongono ora questa sostanza poco più avanti dell’anfetamina e dell’ecstasy, al secondo posto tra le sostanze illecite più consumate in Europa. Tuttavia, il quadro generale sui livelli di consumo sembra additare a una stabilizzazione, dopo un periodo in cui il numero dei consumatori era cresciuto in maniera significativa. Tra il 2000 e il 2001, dopo l’impennata registrata in Spagna e Regno Unito a partire dalla seconda metà degli anni Novanta, il dato relativo alla prevalenza della cocaina sembra essersi stabilizzato. Altrove non si registrano drastici aumenti del consumo di cocaina, a parte le modeste crescite riferite in qualche paese. In generale, la situazione in Europa per quanto riguarda la cocaina rimane molto eterogenea e il consumo massiccio di tale droga è ristretto a una manciata di paesi, soprattutto dell’Europa occidentale.
As estimativas do consumo de cocaína (prevalência no último ano) situam esta droga ligeiramente à frente das anfetaminas e do ecstasy como a segunda droga ilegal mais consumida na Europa. Contudo, a nível geral, os níveis de consumo estabilizaram, após um período em que o número de consumidores da droga aumentou consideravelmente. O forte aumento da prevalência do consumo de cocaína registado na Espanha e no Reino Unido entre meados e o final da década de 90 parece ter estabilizado a partir de 2000 ou 2001. Noutros países, apesar de se ter observado um aumento moderado dos níveis de consumo de cocaína, não há notícia da ocorrência de aumentos drásticos. Globalmente, a situação da cocaína continua a ser muito heterogénea na Europa, restringindo-se o consumo significativo desta droga a um pequeno número de países, principalmente da Europa Ocidental.
Εκτιμήσεις για τη χρήση της κοκαΐνης (επικράτηση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος) δίνουν στο ναρκωτικό αυτό ελαφρό προβάδισμα ως δεύτερη συχνότερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία σε σχέση με την αμφεταμίνη και την έκσταση. Ωστόσο, από τη γενικότερη εικόνα προκύπτει σταθεροποίηση των επιπέδων χρήσης μετά από μια περίοδο κατά την οποία ο αριθμός των χρηστών της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας αυξήθηκε σημαντικά. Οι μεγάλες αυξήσεις στην επικράτηση της χρήσης της κοκαΐνης που παρουσιάστηκαν στην Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο από τα μέσα έως τα τέλη της δεκαετίας του ’90 φαίνεται ότι σταθεροποιούνται από το 2000 ή το 2001. Όσον αφορά άλλα κράτη, σημειώνονται μεν μέτριες αυξήσεις στα επίπεδα της χρήσης της κοκαΐνης σε ορισμένες χώρες, ωστόσο δεν αναφέρονται δραματικές αυξήσεις. Συνολικά, η κατάσταση σε σχέση με την κοκαΐνη παραμένει εξαιρετικά ανομοιογενής στην Ευρώπη και η σημαντική χρήση κοκαΐνης περιορίζεται σε λίγες, κυρίως δυτικοευρωπαϊκές χώρες.
Volgens schattingen van het cocaïnegebruik (prevalentie van vorig jaar) komt cocaïne net voor amfetamine en ecstasy als Europa’s op een na meest gebruikte illegale drug. Toch is het algemene beeld dat de gebruiksniveaus gestabiliseerd zijn na een periode die een aanzienlijke stijging van het aantal cocaïnegebruikers te zien gaf. De sterke toename van cocaïneprevalentie in Spanje en het Verenigd Koninkrijk van het midden tot het einde van de jaren negentig van de vorige eeuw lijken sinds 2000 of 2001 te zijn gestabiliseerd. Terwijl in een paar landen een gematigde stijging van het cocaïnegebruik is waargenomen, zijn elders geen dramatische toenames gerapporteerd. In het algemeen loopt het cocaïnegebruik in de Europese landen nog steeds sterk uiteen, waarbij een significant gebruik beperkt blijft tot enkele meest West-Europese landen.
Podle odhadů užívání kokainu (prevalence užívání v posledním roce) tato droga nyní mírně předstihla amfetaminy a extázi a je druhou nejužívanější nezákonnou drogou v Evropě. Celkový obraz však ukazuje stabilizaci jeho užívání po období, kdy počet uživatelů této drogy značně vzrostl. Velký nárůst prevalence užívání kokainu, k němuž docházelo ve Španělsku a Spojeném království od poloviny 90. let 20. století, se podle všeho od roku 2000 nebo 2001 stabilizoval. Dramatické nárůsty odnikud hlášeny nejsou, i když v několika zemích byl zaznamenán mírný vzestup míry užívání kokainu. Celkově situace užívání kokainu zůstává v Evropě velmi různorodá a významné užívání kokainu se omezuje na několik málo, především západoevropských, zemí.
Skøn over brugen af kokain (sidste års prævalens) placerer nu stoffet en smule foran amfetamin og ecstasy som det andet mest anvendte illegale stof i Europa. Det generelle billede viser imidlertid en stabilisering af brugen efter en periode, hvor antallet af brugere af stoffet steg betydeligt. De store stigninger i udbredelsen af kokain, som Spanien og Det Forenede Kongerige oplevede fra midten til slutningen af 1990'erne, synes at have stabiliseret sig siden 2000 og 2001. Selv om der i nogle få lande er registreret moderate stigninger i brugen af kokain, er der ikke rapporteret om drastiske stigninger. Generelt er situationen med hensyn til kokain fortsat meget heterogen i Europa, og en betydelig kokainbrug er begrænset til nogle få, hovedsagelig vesteuropæiske lande.
Kokaiinitarbimise hinnangute järgi (eelmise aasta levimus) on kokaiin tarbitavuselt teine ebaseaduslik uimasti Euroopas, edestades napilt amfetamiini ja ecstasy't. Tarbimise tase on aga üldiselt stabiliseerunud, võrreldes perioodiga, mil kokaiinitarbimine suurenes märkimisväärselt. 1990ndate lõpus Hispaanias ja Ühendkuningriigis aset leidnud kokaiini levimuse märkimisväärne suurenemine näib olevat alates 2000. ja 2001. aastast stabiliseerunud. Teistes riikides pole järsku kokaiinitarbimise suurenemist täheldatud, kuigi mõnes riigis on see teatud määral siiski toimunud. Üldiselt on Euroopa kokaiinitarbimise tase väga ebaühtlane ning ainult mõnes riigis tarbitakse seda erakordselt palju, peamiselt Lääne-Euroopas.
Kokaiini on käyttöä (viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneitä) koskevissa arvioissa Euroopan toiseksi eniten käytetty laiton huume ennen amfetamiinia ja ekstaasia. Käyttö näyttää kuitenkin yleisesti ottaen tasaantuneen sen jälkeen, kun käyttäjämäärässä oli havaittu huomattavaa kasvua. Kokaiinin levinneisyys lisääntyi selvästi Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1990-luvun jälkipuoliskolla, mutta käyttö näyttää tasaantuneen vuoden 2000 tai 2001 jälkeen. Kokaiinin käyttö on lisääntynyt hieman muutamassa maassa, mutta muualla ei ole tapahtunut suuria muutoksia. Kokonaistilanne on Euroopassa edelleenkin hyvin vaihteleva, ja merkittävä kokaiinin käyttö rajoittuu muutamaan maahan, lähinnä Länsi-Eurooppaan.
A kokainhasználatra vonatkozó becslések szerint (előző évi prevalencia) a kokain kissé megelőzte az amfetamint és az extasyt, és így Európa második leggyakrabban használt tiltott kábítószerévé lépett elő. A jelenlegi helyzetet azonban a használat mértékének stabilizálódása jellemzi egy olyan időszakot követően, amikor e kábítószer használóinak száma jelentősen megnövekedett. A kokainprevalencia Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a 90-es évek közepétől a végéig tapasztalt ugrásszerű növekedése stabilizálódni látszott 2000-2001 óta. Máshol nem számoltak be drámai növekedésről, ugyan néhány ország a kokainhasználat enyhe növekedését jelezte. Összességében elmondható, hogy a kokainhelyzet továbbra is rendkívül heterogén Európában, és a jelentős mértékű kokainhasználat néhány, leginkább nyugat-európai országra korlátozódik.
Ut fra foreliggende anslag (bruk siste år) er kokain Europas nest vanligste illegale rusmiddel, like foran amfetamin og ecstasy. Etter en periode hvor bruken av kokain bredte om seg til stadig flere, virker det likevel i det store og hele som om bruken har stabilisert seg. Den store økningen i utbredelsen av kokain i Spania og Storbritannia i siste halvdel av 1990-årene synes å ha stabilisert seg i 2000 eller 2001. Selv om et par land har registrert en beskjeden økning i bruken av kokain, har ingen land rapportert om noen dramatisk økning. Kokainsituasjonen i Europa er svært uensartet, og kokainbruk av noe vesentlig omfang finnes bare i noen få, hovedsakelig vesteuropeiske land.
Dane szacunkowe dotyczące zażywania kokainy (zażycie w ciągu ostatniego roku) wskazują, że narkotyk ten zajmuje drugie miejsce wśród najczęściej stosowanych narkotyków w Europie, wyprzedzając nieco amfetaminę i ekstazy. Ogólny obraz sytuacji wskazuje jednak na stabilizację w zażywaniu tej substancji po okresie znacznego wzrostu liczby osób nią przyjmujących. Wydaje się, że duży wzrost wskaźnika rozpowszechnienia kokainy w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii w okresie od połowy do końca lat 90-tych ustabilizował się w roku 2000 lub 2001. W innych krajach, oprócz pewnego umiarkowanego wzrostu zażywania kokainy zanotowanego w kilku państwach, nie zaobserwowano drastycznego zwiększenia liczby przypadków. Ogólnie rzecz ujmując, rozpowszechnienie kokainy jest w Europie wciąż bardzo zróżnicowane. Wysoki wskaźnik zażywania tego narkotyku ogranicza się do kilku krajów, głównie Europy Zachodniej.
Estimările pentru consumul de cocaină (prevalenţa din anul precedent) situează acum acest drog pe a doua poziţie de consum de droguri ilicite, cu puţin înaintea amfetaminei şi a ecstasy. Situaţia generală prezintă totuşi o stabilizare a nivelurilor de consum, după o perioadă de creştere considerabilă a numărului consumatorilor acestui drog. Creşterea importantă a prevalenţei cocainei pe care au înregistrat-o Spania şi Regatul Unit de la mijlocul la sfârşitul anilor 1990 pare că s-a stabilizat începând cu anii 2000 sau 2001. În alte ţări, dacă s-au înregistrat creşteri moderate în nivelul consumului de cocaină, nu s-au raportat creşteri spectaculoase. Pe ansamblu, situaţia cocainei rămâne foarte eterogenă în Europa, iar consumul semnificativ de cocaină se limitează la câteva ţări, mai ales din Europa occidentală.
Odhady užívania kokaínu (prevalencia v poslednom roku) teraz umiestňujú túto drogu tesne pred amfetamín a extázu ako druhú najčastejšie užívanú nezákonnú drogu v Európe. Všeobecný obraz je však obrazom stabilizácie v úrovniach užívania po období, v ktorom sa výrazne zvýšil počet užívateľov drogy. Zdá sa, že najväčšie zvýšenie prevalencie kokaínu, ktoré zažilo Španielsko a Spojené kráľovstvo od polovice do konca deväťdesiatych rokov minulého storočia, sa stabilizovalo od roku 2000 alebo 2001. Inde sa neuvádzali dramatické zvýšenia, hoci v niektorých krajinách sa zaznamenali mierne zvýšenia úrovní užívania kokaínu. Celkovo zostáva situácia s kokaínom v Európe veľmi heterogénna a významné užívanie kokaínu je obmedzené na niekoľko krajín, najmä západoeurópskych.
Ocene uživanja kokaina (tistih, ki so ga zaužili v zadnjem letu) zdaj to drogo postavljajo malo pred amfetamin in ekstazi kot drugo najbolj uporabljano prepovedano drogo v Evropi. Po obdobju, v katerem se je število uživalcev te droge znatno povečalo, je na splošno videti, da se stopnje uživanja umirjajo. Zdi se, da se je veliko povečanje razširjenosti kokaina v Španiji in Združenem kraljestvu od srede do konca 90. let po letu 2000 ali 2001 umirilo. V nekaj državah so zabeležili manjše povečanje stopenj uživanja kokaina, sicer pa o občutnem povečanju drugod ne poročajo. V Evropi so na splošno razmere glede uživanja kokaina zelo različne, precejšnje uživanje kokaina je omejeno na nekaj držav, v glavnem zahodnoevropskih.
Skattningar av kokainanvändningen (användning de senaste 12 månaderna) sätter nu kokain något före amfetamin och ecstasy som den olagliga drog som är näst vanligast. Den allmänna bilden är dock att användningen stabiliserats efter en period när antalet konsumenter av drogen ökat markant. Den stora ökningen av prevalensen för kokainanvändning i Spanien och Storbritannien från mitten till slutet av 1990-talet förefaller att ha stabiliserats efter år 2000 eller 2001. Vissa smärre ökningar av kokainanvändningen har visserligen konstaterats i ett fåtal länder, men några dramatiska ökningar har inte rapporterats någonstans. Totalt sett är situationen beträffande kokain fortfarande mycket skiftande i Europa och mer omfattande bruk av kokain är begränsat till några få länder i främst västra Europa.
Kokain kullanımına yönelik tahminler (geçen yıl yaygınlığı) şu anda bu uyuşturucuyu, Avrupa’nın en çok kullanılan ikinci yasadışı uyuşturucusu olarak amfetamin ve ecstasy’nin önüne yerleştirmektedir. Ancak, uyuşturucuyu kullananların sayısında önemli bir artış yaşanan bir dönem sonrasında kullanım düzeylerinin mevcut tablosu şu an bir dengelenmeye işåret etmektedir. İspanya ve Birleşik Krallık'ta kokain yaygınlığında 1990’ların ortalarından sonlarına kadar yaşanan büyük artışlar, 2000 veya 2001’den beri dengelenmiş görünmektedir. Diğer yerlerde, birkaç ülkede kokain kullanımı düzeylerinde ölçülü artışlar görülmüş olmakla beraber, çarpıcı artışlar rapor edilmemiştir. Genel olarak, kokain durumu Avrupa’da oldukça heterojendir ve ciddi kokain kullanımı, başta Batı Avrupa olmak üzere, birkaç ülkeyle sınırlıdır.
Kokaīna lietošanas (pēdējā gadā) izplatības aplēses liecina, ka pašlaik šī narkotika nedaudz apsteidz amfetamīnu un ekstazī un ir kļuvusi par Eiropā otro izplatītāko nelegālo narkotiku. Tomēr pēc agrāk piredzētā kokaīna lietotāju skaita lielā pieauguma tagad var runāt par šīs narkotikas lietošanas kopējā līmeņa stabilizāciju. Kokaīna lietotāju skaits 90. gadu vidū un beigās ievērojami pieauga Spānijā un Apvienotajā Karalistē, bet kopš 2000. un 2001. gada tas šķiet stabilizējies. Lai gan dažas valstis ir ziņojušas par kokaīna lietošanas nelielu pieaugumu, tomēr pārsvarā citur dramatisks pieaugums nav novērots. Kopumā kokaīna lietošanas izplatības līmenis Eiropā ir ļoti neviendabīgs, un ir uzlūkojams par iespaidīgu tikai dažās, galvenokārt Rietumeiropas valstīs.
  Chapter 7: Drug-related...  
Most overdose victims are between 20 and 40 years old, with the mean age in most countries lying in the mid-30s (but ranging from 20 to 44 years). The mean age of overdose victims is lowest in Estonia, Slovenia, Bulgaria and Romania and highest in the Czech Republic, the Netherlands, Poland and Finland.
La plupart des victimes de surdose ont entre 20 et 40 ans, l’âge moyen étant le milieu de la trentaine dans la majorité des pays (mais dans une fourchette comprise entre 22 et 44 ans). L’âge moyen des victimes de surdose est le plus bas en Estonie, en Slovénie, en Bulgarie et en Roumanie et le plus élevé en République tchèque, aux Pays‑Bas, en Pologne et en Finlande. Très peu de décès par surdose sont rapportés pour des jeunes de moins de 15 ans (17 cas sur un total de 7 516 décès, sur la base des données disponibles les plus récentes pour chaque pays), bien que les décès liés à la drogue dans cette tranche d’âge puissent faire l'objet d'un niveau insuffisant de signalement des cas. Les chiffres de l’OEDT incluent quelques décès de personnes âgées de plus de 65 ans, sept pays seulement ayant fait état de plus de 5 % de cas dans cette tranche d’âge (203).
Die meisten Opfer einer Überdosis stehen im Alter zwischen 20 und 40 Jahren, wobei das Durchschnittsalter in den meisten Ländern bei Mitte 30 liegt (die Spanne reicht jedoch von 20 bis 44 Jahre). Das niedrigste Durchschnittsalter der Opfer von Überdosierungen wird aus Estland, Slowenien, Bulgarien und Rumänien, das höchste aus der Tschechischen Republik, den Niederlanden, Polen und Finnland gemeldet. Für die Altersgruppe unter 15 Jahren werden nur sehr wenige Todesfälle durch Überdosierungen gemeldet (17 Fälle von insgesamt 7 516 Todesfällen, basierend auf den jüngsten verfügbaren Daten der einzelnen Länder), wobei in den Berichten möglicherweise nicht alle drogenbedingten Todesfälle in dieser Altergruppe erfasst werden. Die Daten der EBDD beinhalten einige Todesfälle von Erwachsenen im Alter von über 65 Jahren, wobei nur sieben Länder berichten, dass diese Altersgruppe mehr als 5 % der Fälle ausmacht (203).
La mayoría de víctimas por sobredosis tienen entre 20 y 40 años de edad, con una media de unos 35 años en la mayor parte de países (aunque el margen varía de 20 a 44 años). La edad media más baja de este tipo de víctimas se registra en Estonia, Eslovenia, Bulgaria y Rumanía y la más alta en la República Checa, los Países Bajos, Polonia y Finlandia. Se declaran muy pocos casos de víctimas por sobredosis menores de 15 años (17 casos de un total de 7 516 muertes, según los datos disponibles más recientes de cada país), aunque es posible que no se hayan notificado todos los casos en este grupo de edad. Las cifras del OEDT incluyen algunas muertes entre la población de más de 65 años, aunque sólo siete países informan de que el porcentaje de casos relativo a este grupo de edad supera el 5 % (203).
Il più delle vittime per overdose ha un’età compresa tra i 20 e i 40 anni; l'età media nella maggior parte dei paesi è di 35 anni (intervallo: 20-44 anni). L’età media è più bassa in Estonia, Slovenia, Bulgaria e Romania e più alta in Repubblica ceca, Paesi Bassi, Polonia e Finlandia. Sono pochissimi i casi di decesso per overdose riferiti tra i ragazzi al di sotto dei 15 anni (17 casi su un totale di 7 516 decessi, stando alle informazioni più recenti disponibili per ciascun paese), ma il numero di decessi per droga in questo gruppo di età potrebbe essere sottostimato. I dati dell’OEDT comprendono pochi decessi nella fascia d’età degli ultrasessantacinquenni, con solo sette paesi che riferiscono oltre il 5% dei casi in questo gruppo (203).
A maioria das vítimas de overdose situa-se na faixa etária dos 20 aos 40 anos, com uma média de idades de trinta e cinco anos (mas com variações entre 20 e 44 anos), na maior parte dos países. A média de idades é mais baixa na Estónia, Eslovénia, Bulgária e Roménia, e mais elevada na República Checa, Países Baixos, Polónia e Finlândia. Têm sido registadas muito poucas mortes por overdose em pessoas com menos de 15 anos (17 casos num total de 7 516, segundo os dados mais recentes disponíveis para cada país), embora seja possível que nem todas as mortes relacionadas com o consumo de drogas ocorridas nesta faixa etária tenham sido notificadas. Os dados do OEDT incluem algumas mortes em indivíduos com mais de 65 anos, sendo apenas sete os países que referem uma percentagem superior a 5% nesta faixa etária (203).
Τα περισσότερα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών είναι ηλικίας 20 έως 40 ετών, και ο μέσος όρος ηλικίας είναι το μέσον της τέταρτης δεκαετίας (με ηλικιακό εύρος, ωστόσο, 20–44 ετών). Ο χαμηλότερος μέσος όρος ηλικίας των θυμάτων υπερβολικής δόσης ναρκωτικών καταγράφεται στην Εσθονία, τη Σλοβενία, τη Βουλγαρία και τη Ρουμανία και ο υψηλότερος στην Τσεχική Δημοκρατία, τις Κάτω Χώρες, την Πολωνία και τη Φινλανδία. Ο αριθμός των θανάτων από λήψη υπερβολικής δόσης στα άτομα ηλικίας κάτω των 15 ετών είναι πολύ μικρός (17 περιπτώσεις σε σύνολο 7 516 θανάτων, σύμφωνα με τα πιο πρόσφατα στοιχεία που είναι διαθέσιμα για κάθε χώρα), ωστόσο μπορεί να μην αναφέρονται όλοι οι σχετιζόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι σε αυτήν την ηλικιακή ομάδα. Τα στοιχεία του ΕΚΠΝΤ περιλαμβάνουν ένα μικρό αριθμό θανάτων στα άτομα ηλικίας άνω των 65 ετών, καθώς μόνον επτά χώρες ανέφεραν ότι άνω του 5 % των περιπτώσεων εμπίπτουν σε αυτή την ηλικιακή ομάδα (203).
Meestal gaat het om mensen tussen de 20 en 40 jaar, met een gemiddelde leeftijd van middendertig (met een spreiding tussen de 20 en 44 jaar). De gemiddelde leeftijd is het laagst in Estland, Slovenië, Bulgarije en Roemenië en het hoogst in Tsjechië, Nederland, Polen en Finland. Er worden zeer weinig sterfgevallen door een overdosis gemeld van personen jonger dan 15 jaar (17 gevallen op een totaalaantal sterfgevallen van 7 516, op basis van de meest recente beschikbare gegevens voor elk land), alhoewel onderrapportage voor sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik in deze leeftijdscategorie niet is uitgesloten. De cijfers van het EWDD omvatten een klein aantal sterfgevallen onder 65-plussers; slechts zeven landen melden dat meer dan 5% van de gevallen deze leeftijdsgroep betreft (203).
Většina obětí předávkování jsou osoby ve věku 20–40 let, přičemž průměrný věk se ve většině zemí pohybuje kolem 35 let (jeho rozpětí však činí 20–44 let). Střední věk obětí předávkování je nejnižší v Estonsku, Slovinsku, Bulharsku a Rumunsku. Nejvyšší je v České republice, Nizozemsku, Polsku a Finsku. Pouze velmi málo úmrtí na předávkování je hlášeno u osob mladších 15 let (17 případů z celkového počtu 7 516 úmrtí, na základě nejnovějších informací z každé země), ačkoli úmrtí související s drogami by mohla být v této věkové skupině podhodnocena. Údaje EMCDDA zahrnují několik úmrtí osob starších 65 let, přičemž pouze sedm zemí hlásí počet případů v této věkové skupině vyšší než 5 % (203).
De fleste ofre for overdoser er mellem 20 og 40 år, idet gennemsnitsalderen i de fleste lande ligger i midten af 30'erne (men mellem 20 og 44 år). Gennemsnitsalderen blandt ofre for overdoser er lavest i Estland, Slovenien, Bulgarien og Rumænien og højest i Tjekkiet, Nederlandene, Polen og Finland. Der er indberettet meget få overdosisdødsfald blandt unge under 15 år (17 tilfælde ud af et samlet antal dødsfald på 7 516, på basis af de senest tilgængelige data for hvert land), selv om narkotikadødsfaldene i denne aldersgruppe kunne være underrapporteret. I EONN's tal indgår nogle få dødsfald blandt personer over 65 år, og kun syv lande har angivet, at over 5 % af tilfældene falder ind under denne aldersgruppe (203).
Enamik üleannustamise ohvreid on 20–40aastased, kusjuures enamikus riikides on nad keskmiselt 30ndate eluaastate keskel (üldiselt ulatub keskmine vanus aga 20–44 aastani). Üleannustamise ohvrite keskmine vanus on kõige madalam Eestis, Sloveenias, Bulgaarias ja Rumeenias ning kõige kõrgem Tšehhi Vabariigis, Madalmaades, Poolas ja Soomes. Alla 15aastaste hulgas on üleannustamisest tingitud surmajuhtumitest teatatud väga vähe (kõige värskemate kõikide riikide kohta kättesaadavate andmete põhjal on neid 17 kokku 7516 surmajuhtumi hulgas), kuid on võimalik, et selle vanuserühma puhul on esitatud mittetäielikud andmed. Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse andmetes on kirjas mõned surmajuhtumid üle 65aastaste hulgas, kuid ainult seitsmes riigis langeb rohkem kui 5% surmajuhtumitest sellesse vanuserühma.(203)
Useimmat yliannostuksen uhrit ovat 20–40-vuotiaita, ja heidän keski-ikänsä on useimmissa maissa noin 35 (vaihteluväli on kuitenkin 20–44 vuotta). Yliannostuksen uhrien keski-ikä on alhaisin Virossa, Sloveniassa, Bulgariassa ja Romaniassa ja korkein Tšekissä, Alankomaissa, Puolassa ja Suomessa. Alle 15‑vuotiaiden yliannostuskuolemia on ilmoitettu vain hyvin vähän (kaikkien maiden tuoreimpien tietojen mukaan 17 tapausta 7 516 kuolemantapauksesta), mutta tämän ikäluokan huumekuolemia ei välttämättä aina raportoida. EMCDDA:n lukuihin sisältyy muutama yli 65‑vuotiaan huumekuolema, ja ainoastaan seitsemän maata on ilmoittanut, että yli 5 prosenttia tapauksista kuuluu tähän ikäluokkaan (203).
A túladagolás áldozatainak többsége a 20 és 40 év közötti kortartományba tartozik, átlagéletkoruk a legtöbb országban a harmincas évek közepére tehető (a sáv 20–44 év). A túladagolásos áldozatok átlagéletkora Észtországban, Szlovéniában, Bulgáriában és Romániában a legalacsonyabb, Csehországban, Hollandiában, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb. A 15 évesnél fiatalabbak körében csak nagyon kevés túladagolásos halálesetet jelentettek (az egyes országokról rendelkezésre álló legfrissebb adatok szerint az összesen 7516 halálesetből 17 ilyen eset volt), bár elképzelhető, hogy ebben a korcsoportban a kábítószerrel összefüggő halálesetekből a ténylegesnél kevesebb kerül bejelentésre. Az EMCDDA számadataiban szerepel néhány haláleset a 65 év felettiek köréből, de csak hét országból jelentették azt, hogy az esetek 5%-nál nagyobb része esik ebbe a korcsoportba203.
De fleste overdoseofre er mellom 20 og 40 år, med et gjennomsnitt i de fleste land i midten av 30-årene (men varierer mellom 20 og 44 år). Gjennomsnittsalderen for overdoseofrene er lavest i Estland, Slovenia, Bulgaria og Romania og høyest i Den tsjekkiske republikk, Nederland, Polen og Finland. Det er svært få rapporterte overdosedødsfall blant personer under 15 år (17 av totalt 7 516 dødsfall, basert på nyeste data fra hvert land), selv om det kan forekomme underrapportering av narkotikadødsfall i denne aldersgruppen. Tallene fra EONN omfatter et lite antall dødsfall blant personer over 65 år, og bare syv land rapporterer at denne gruppen representerer over 5 % av narkotikarelaterte dødsfall (203).
Większość ofiar przedawkowania to osoby w wieku 20–40 lat, przy czym w większości krajów średnia wieku wynosi około 35 lat (ale waha się od 20 do 44 lat). Najniższy średni wiek ofiar przedawkowania odnotowano w Estonii, Słowenii, Bułgarii i Rumunii, a najwyższy w Czechach, Holandii, Polsce i Finlandii. Wśród osób w wieku poniżej 15 lat odnotowano bardzo niewielką liczbę przypadków zgonu z przedawkowania (17 przypadków z łącznej liczby 7516 zgonów, na podstawie najnowszych danych dostępnych w każdym kraju), chociaż w tej grupie wiekowej zgłoszona liczba zgonów związanych z narkotykami może być zaniżona. Dane EMCDDA obejmują przypadki zgonów wśród osób w wieku powyżej 65 lat, przy czym jedynie w siedmiu krajach na tę grupę wiekową przypadało więcej niż 5% przypadków (203).
Majoritatea victimelor supradozelor prezintă vârste între 20 şi 40 de ani, cu o vârstă medie în cele mai multe ţări în jur de 35 de ani (interval 20–44 ani). Această vârstă medie a victimelor supradozelor atinge nivelul cel mai scăzut în Estonia, Slovenia, Bulgaria şi România şi nivelul cel mai ridicat în Republica Cehă, Ţările de Jos, Polonia şi Finlanda. Există foarte puţine decese raportate provocate de supradoze în rândul tinerilor sub 15 ani (17 cazuri din totalul deceselor de 7 516, conform datelor cele mai recente disponibile pentru fiecare ţară), deşi decesele legate de droguri la această grupă de vârstă ar putea fi subraportate. Cifrele OEDT includ câteva decese în rândul persoanelor peste 65 de ani; numai 7 ţări raportând mai mult de 5 % din cazuri încadrate în această grupă de vârstă (203).
Väčšina obetí predávkovania je vo veku medzi 20 a 40 rokmi, pričom priemerný vek vo väčšine krajín je uprostred tridsiatky (pohybuje sa však od 20 do 44 rokov). Priemerný vek obetí predávkovania je najnižší v Estónsku, Slovinsku, Bulharsku a Rumunsku a najvyšší v Českej republike, Holandsku, Poľsku a Fínsku. Medzi ľuďmi vo veku pod 15 rokov sa uvádza veľmi málo úmrtí súvisiacich s predávkovaním (17 prípadov z celkového počtu 7 516 úmrtí na základe najnovších údajov, ktoré sú dostupné pre každú krajinu), hoci úmrtia súvisiace s drogami v tejto vekovej skupine by mohli byť podhodnotené. Údaje EMCDDA zahŕňajú niekoľko úmrtí osôb nad 65 rokov, pričom iba sedem krajín uvádza, že viac ako 5 % prípadov spadá do tejto vekovej skupiny (203).
Večina žrtev prevelikega odmerka je starih od 20 do 40 let, v večini držav pa je povprečna starost sredi tridesetih let (vendar v razponu od 20 do 44 let). Povprečna starost žrtev prevelikega odmerka je najnižja v Estoniji, Sloveniji, Bolgariji in Romuniji, najvišja pa v Češki republiki, na Nizozemskem, Poljskem in Finskem. Zelo malo je poročil o smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka med mlajšimi od 15 let (17 od skupaj 7516 smrtnih primerov, na podlagi najnovejših razpoložljivih podatkov za vsako državo), čeprav je možno, da so poročila o smrtnih primerih zaradi uživanja drog v tej starostni skupini pomanjkljiva. Podatki centra vključujejo nekaj smrti med starejšimi od 65 let, o več kot 5 % primerov iz te starostne skupine pa poroča le sedem držav (203).
De flesta som dör av överdoser är i åldern 20–40 år och medelåldern i de flesta länder är cirka 35 år (intervallet 20–44 år). Medelåldern är lägst i Estland, Slovenien, Bulgarien och Rumänien och högst i Tjeckien, Nederländerna, Polen och Finland. Det finns få rapporterade överdoser bland missbrukare under 15 år (17 fall av totalt 7 516 dödsfall, baserat på de senaste uppgifter som finns tillgängliga för varje land) även om narkotikarelaterade dödsfall i denna åldersgrupp kan vara underrapporterad. ECNN:s siffror innefattar ett fåtal dödsfall bland missbrukare över 65 år, och endast sju länder redovisar över 5 % fall i denna åldersgrupp (203).
Çoğu aşırı doz kurbanı 20 ve 40 yaşları arasında olup çoğu ülkede ortalama yaş 30’ların ortasıdır (ama 20 ila 44 yaş arasında değişmektedir). Aşırı doz kurbanlarının ortalama yaşı Estonya, Slovenya, Bulgaristan ve Romanya’da en düşük ve Çek Cumhuriyeti, Hollanda, Polonya ve Finlandiya’da en yüksektir. 15 yaş altı grubundaki uyuşturucu ölümlerinin yeterince rapor edilmemiş olma ihtimali bulunmakla beraber, bu yaşın altındaki kişiler arasında rapor edilen çok az sayıda aşırı doz ölümü vardır (her ülke için mevcut en yeni verilere dayanarak, toplam 7.516 ölüm içinden 17 vaka). EMCDDA rakamları, 65 yaşın üzerindekiler arasında bir kaç ölümü de içermekte ama yalnızca yedi ülke vakaların % 5’inden fazlasının bu yaş grubuna girdiğini rapor etmiştir (203).
Pārdozēšanas upuri parasti ir 20 līdz 40 gadus veci, vidējais vecums lielākajā daļā valstu ir apmēram 35 gadi (tomēr tas svārstās no 20 līdz 44 gadiem). Vidēji visjaunākie pārdozēšanas upuri ir Igaunijā, Slovēnijā, Bulgārijā un Rumānijā, bet visvecākie Čehijā, Nīderlandē, Polijā un Somijā. Par 15 gadiem jaunāku iedzīvotāju vidū paziņoto letālas pārdozēšanas gadījumu ir ļoti maz (pamatojoties uz katras valsts jaunākajiem pieejamajiem datiem, kopējā 7516 nāves gadījumu skaitā ir konstatēti 17 šādi gadījumi), lai gan ir iespējams, ka par visiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem šajā vecuma grupā nav paziņots. EMCDDA datos ir atrodama informācija par dažiem 65 gadus pārsniegušu iedzīvotāju nāves gadījumiem, bet šādu gadījumu skaits pārsniedz 5 % tikai septiņās valstīs (203).
  Chapter 1: Policies and...  
The evaluation focused on the mid-term results of the drug strategy and led to a set of recommendations regarding future drug strategies and how the coordination structure in the field of drug policy could be strengthened.
En 2005, l’Irlande, le Luxembourg, la Hongrie et la Roumanie ont fait état de ce processus. L’évaluation de la mise en œuvre de la stratégie hongroise de lutte contre la drogue a été menée par l’Institut néerlandais Trimbos. C’est la première fois qu’une stratégie antidrogue nationale est évaluée par des experts étrangers. L’évaluation s’est centrée sur les résultats à mi-parcours de la stratégie antidrogue et a abouti à une série de recommandations concernant les stratégies futures et la manière dont la structure de coordination de la politique antidrogue pourrait être renforcée. Des similitudes existent avec l’évaluation de la stratégie antidrogue portugaise de 1999 et le plan d’action 2001-2004, réalisée en 2004 et conduite, en externe, par l’Institut national portugais d’administration publique et, en interne, par l’Institut des drogues et toxicomanies (IDT). La Hongrie et le Portugal sont les deux premiers pays européens à avoir demandé une évaluation externe de leurs stratégies antidrogue nationales.
Im Jahr 2005 berichteten Irland, Luxemburg, Ungarn und Rumänien über einen solchen Prozess. Die ungarische Strategie zur Bekämpfung der Drogenproblematik wurde extern vom niederländischen Trimbos-Institut evaluiert und war damit die erste nationale Drogenstrategie, die von ausländischen Sachverständigen bewertet wurde. Im Zuge dieser Evaluierung, deren Schwerpunkt auf den mittelfristigen Ergebnissen der Drogenstrategie lag, wurde eine Reihe von Empfehlungen für künftige Drogenstrategien und für die Verbesserung der Koordinierungsstruktur im Bereich der Drogenpolitik erarbeitet. Hier sind Ähnlichkeiten zu der im Jahr 2004 vorgenommenen Evaluierung der portugiesischen nationalen Drogenstrategie 1999 und des Aktionsplans 2001-2004 festzustellen, die extern vom portugiesischen Nationalen Institut für öffentliche Verwaltung und intern vom Institut für Drogen und Drogenabhängigkeit (IDT) durchgeführt wurde. Ungarn und Portugal sind die beiden ersten europäischen Länder, die eine externe Bewertung ihrer nationalen Drogenstrategien in Auftrag gegeben haben.
En 2005, la revisión intermedia de la estrategia irlandesa en materia de drogas 2001-2008, que se basó en un proceso de consulta pública y análisis de datos nacionales y de la UE, recomendó «reorientar» las prioridades para hacer frente a las tendencias emergentes en tratamiento de la adicción, policonsumo de drogas, consumo de cocaína y contagio de VIH y de hepatitis C, así como «volver a impulsar» la introducción y aplicación de varias medidas clave durante el restante período de la estrategia. En Rumanía, se sometió a examen la estrategia nacional antidroga 2003-2004, proceso en el que participaron todas las instituciones estatales implicadas en el ámbito de las drogas y cuyos hallazgos formaron la base para la nueva estrategia nacional antidroga 2005-2012. En Luxemburgo, el 87 % de las medidas establecidas en el plan nacional de acción antidroga 2000-2004 se han llevado a cabo dentro de los plazos especificados. Del informe se desprende que el retraso en la puesta en práctica de algunas medidas (por ejemplo, un programa de distribución de heroína) se debe principalmente a motivos políticos. Las medidas que aún no se han llevado a cabo se han incluido en el nuevo plan de acción.
Nel 2005 questo processo è stato avviato in Irlanda, Lussemburgo, Ungheria e Romania. La valutazione dell’attuazione della strategia ungherese di lotta contro il fenomeno della droga è stata svolta da un istituto esterno, il Dutch Trimbos Institute: era la prima volta che una strategia nazionale antidroga veniva esaminata da esperti stranieri. Il processo di valutazione ha preso in considerazione i risultati di medio termine della strategia e ha prodotto una serie di raccomandazioni per le future strategie, suggerendo in particolare soluzioni per rafforzare la struttura di coordinamento a livello politico. Si distinguono analogie con la valutazione, effettuata nel 2004, della strategia nazionale antidroga del Portogallo del 1999 e con il piano d’azione riferito al periodo 2001-2004: la valutazione era stata condotta esternamente dall’Istituto nazionale portoghese della pubblica amministrazione e internamente dall’Istituto per le droghe e le tossicodipendenze (IDT). Ungheria e Portogallo sono i primi due paesi europei ad aver richiesto una valutazione esterna delle proprie strategie nazionali in materia di droga.
Em 2005, a Irlanda, o Luxemburgo, a Hungria e a Roménia comunicaram ter adoptado esse tipo de processo. A avaliação da estratégia húngara de luta contra o fenómeno da droga foi realizada a nível externo pelo Trimbos Institute neerlandês, sendo esta a primeira vez que a estratégia de um país foi avaliada por peritos estrangeiros. A avaliação centrou-se nos resultados intercalares da estratégia e produziu um conjunto de recomendações sobre as estratégias futuras e o modo de reforçar a estrutura coordenadora da política nesta matéria. Existem algumas semelhanças com a avaliação de 2004 da estratégia de luta contra a droga de 1999 e do plano de acção para 2001–2004 adoptados por Portugal, a qual foi realizada a nível externo pelo Instituto Nacional de Administração português e, a nível interno, pelo Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT). A Hungria e Portugal são os primeiros dois países europeus a solicitar uma avaliação externa das suas estratégias nacionais de luta contra a droga.
Κατά τη διάρκεια του 2005 παρόμοιες διαδικασίες αναφέρθηκαν από την Ιρλανδία, το Λουξεμβούργο, την Ουγγαρία και τη Ρουμανία. Η αξιολόγηση της εφαρμογής της στρατηγικής της Ουγγαρίας για την καταπολέμηση του προβλήματος των ναρκωτικών ανατέθηκε εξωτερικά στο ολλανδικό Trimbos Institute. Είναι η πρώτη φορά που η στρατηγική μιας χώρας για τα ναρκωτικά αξιολογείται από ξένους εμπειρογνώμονες. Η αξιολόγηση επικεντρώθηκε στα μεσοπρόθεσμα αποτελέσματα της στρατηγικής για τα ναρκωτικά και είχε ως αποτέλεσμα τη διατύπωση σειράς συστάσεων σχετικά με τις μελλοντικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά και τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να ενισχυθεί ο συντονισμός στον τομέα τις πολιτικής για τα ναρκωτικά. Υπάρχουν ομοιότητες με την αξιολόγηση της πορτογαλικής εθνικής στρατηγικής του 1999 και του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2001–04, η οποία διενεργήθηκε το 2004 εξωτερικά από το εθνικό ινστιτούτο δημόσιας διοίκησης της Πορτογαλίας και εσωτερικά από το ινστιτούτο ναρκωτικών και τοξικομανίας (IDT). Η Ουγγαρία και η Πορτογαλία είναι οι δύο πρώτες χώρες στην Ευρώπη που ζήτησαν εξωτερική αξιολόγηση των εθνικών στρατηγικών τους για τα ναρκωτικά.
Voor 2005 is een dergelijk proces gerapporteerd door Ierland, Luxemburg, Hongarije en Roemenië. De evaluatie van de tenuitvoerlegging van de Hongaarse drugsbestrijdingsstrategie is extern uitgevoerd, door het Nederlandse Trimbos Instituut; daarmee is voor het eerst de drugsstrategie van een land door buitenlandse deskundigen tegen het licht gehouden. De evaluatie was met name gericht op de resultaten op middellange termijn van de drugsstrategie en mondde uit in een aantal aanbevelingen met betrekking tot de inhoud van toekomstige drugsstrategieën en de wijze waarop de coördinatiestructuur binnen het drugsbeleid verbeterd zou kunnen worden. Een en ander is vergelijkbaar met de manier waarop in 2004 de beoordeling heeft plaatsgevonden van de Portugese nationale drugsstrategie van 1999 en het nationale actieplan 2001-2004; die beoordeling werd extern verricht door het Portugese Nationaal Instituut voor openbaar bestuur, en intern door het Instituut voor drugs en drugsverslaving (IDT). Hongarije en Portugal zijn de eerste twee landen in Europa die om een externe beoordeling van hun nationale drugsstrategieën gevraagd hebben.
Během roku 2005 hlásily takový proces Irsko, Lucembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnocení realizace maďarské strategie boje proti drogám provedl externě nizozemský institut Trimbos, vůbec poprvé tak protidrogovou strategii nějaké země hodnotili zahraniční odborníci. Hodnocení se soustředilo na střednědobé výsledky protidrogové strategie a vedlo k souboru doporučení ohledně budoucích protidrogových strategií a způsobů posílení koordinační struktury v oblasti protidrogové politiky. Jsou zde určité podobnosti s hodnocením portugalské národní protidrogové strategie pro rok 1999 a akčního plánu na období 2001–2004, které v roce 2004 externě hodnotil Portugalský národní institut pro veřejnou správu a interně Institut pro drogy a drogovou závislost (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko jsou prvními dvěma zeměmi v Evropě, které si vyžádaly externí posouzení svých národních protidrogových strategií.
Der blev i løbet af 2005 meldt om en sådan proces i Irland, Luxembourg, Ungarn og Rumænien. Evalueringen af gennemførelsen af den ungarske strategi til bekæmpelse af narkotikaproblemet blev foretaget eksternt af det nederlandske Trimbos-institut, og det er første gang, at et lands narkotikastrategi er blevet vurderet af udenlandske eksperter. Evalueringen fokuserede på midtvejsresultaterne af narkotikastrategien og udmøntede sig i en række anbefalinger vedrørende fremtidige narkotikastrategier og med hensyn til, hvordan koordineringsstrukturen inden for narkotikapolitikken kunne styrkes. Der er ligheder med evalueringen i 2004 af Portugals nationale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001–2004, som blev gennemført eksternt af det portugisiske institut for offentlig forvaltning og internt af instituttet for narkotika og narkotikaafhængighed (IDT). Ungarn og Portugal er de to første lande i Europa, der har anmodet om en ekstern vurdering af deres nationale narkotikastrategier.
2005. a jooksul teatasid samalaadse protsessi käivitamisest Iirimaa, Luksemburg, Ungari ja Rumeenia. Ungari narkoprobleemidega võitlemise strateegiale koostati hinnang Madalmaades Trimbos-instituudis; esmakordselt on riigi narkostrateegiale andnud hinnangu väliseksperdid. Hindamisel keskenduti narkostrateegia rakendamise vahepealsetele tulemustele ning töötati välja soovitused narkoennetuse tulevasteks strateegiateks ja narkovaldkonna struktuuride tegevuse paremaks koordineerimiseks. See sarnaneb 2004. aastal antud hinnanguga Portugali 1999. aasta narkoennetuse riikliku strateegia ja 2001.–2004. aasta tegevuskava kohta. Hinnangu väliskoostajaks oli Portugali riiklik avaliku halduse instituut ja sisekoostajaks narkootikumide ja sõltuvushaiguste instituut ((Instituto da Droga e da Toxicodependência, IDT). Ungari ja Portugal on esimest kaks riiki Euroopas, kes on palunud oma narkoennetuse riiklikule strateegiale hinnangut väljastpoolt.
Tällaisesta prosessista raportoivat vuoden 2005 kuluessa Irlanti, Luxemburg, Unkari ja Romania. Unkarin huumeongelman torjuntastrategian toteutuksen arvioi hollantilainen Trimbos-instituut, ja tämä oli ensimmäinen kerta, kun maan huumestrategian arviointi annettiin toimeksi ulkomaisille asiantuntijoille. Arvioinnissa keskityttiin huumestrategian välituloksiin, joiden pohjalta annettiin joukko suosituksia tulevia huumestrategioita ja huumepolitiikan koordinointirakenteiden lujittamista varten. Unkarin strategian ja Portugalin vuonna 1999 laaditun kansallisen huumestrategian ja vuosiksi 2001–2004 laaditun toimintasuunnitelman välillä on yhtäläisyyksiä, sillä jälkimmäisiä arvioi ulkopuolisena asiantuntijana Portugalin julkishallinnon kansallinen tutkimus- ja koulutusinstituutti Instituto Nacional de Administração (INA) ja sisäisesti Portugalin huumausaineita ja huumeriippuvuutta käsittelevä instituutti Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT) vuonna 2004. Unkari ja Portugali ovat ensimmäiset EU-maat, jotka ovat antaneet kansallisen huumestrategiansa ulkopuolisten arvioitavaksi.
2005 során Írországból, Luxemburgból, Magyarországról és Romániából számoltak be ilyen folyamatról. A kábítószer-probléma leküzdésére irányuló magyar stratégiát külső félként a holland Trimbos Intézet értékelte; ez volt az első olyan alkalom, hogy egy ország kábítószer-stratégiáját külső szakértők értékelték. Az értékelés középpontjában a kábítószer-stratégia középtávú eredményei álltak, folyománya pedig egy sor ajánlás lett a jövőbeni kábítószer-stratégiákkal és a kábítószer-politika terén működő koordinációs struktúra megerősítésének lehetséges módjaival kapcsolatban. Ez némileg hasonlít az 1999-es portugál kábítószer-stratégia és a 2001–04-re szóló cselekvési terv 2004-es értékelésére, amelyet külső félként a portugál országos közigazgatási intézet, belsőleg pedig a kábítószerekkel és függőséggel foglalkozó intézet (IDT) értékelt. Magyarország és Portugália volt az első két olyan európai ország, amelyek nemzeti kábítószer-stratégiájukat külső értékelésnek vetették alá.
I løpet av 2005 rapporterte Irland, Luxembourg, Ungarn og Romania om en slik prosess. Evalueringen av gjennomføringen av Ungarns strategi for bekjempelse av narkotikaproblemet ble utført eksternt av det nederlandske Trimbos-instituttet, og det er første gang et lands narkotikastrategi er vurdert av utenlandske eksperter. Evalueringen fokuserte på midtveisresultatene av narkotikastrategien og munnet ut i et sett anbefalinger for framtidige narkotikastrategier og hvordan samordningsstrukturen innenfor narkotikapolitikken kunne styrkes. Det er likheter med 2004-evalueringen av Portugals nasjonale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001-04, som ble utført eksternt av Portugals nasjonale institutt for offentlig administrasjon og internt av Institutt for narkotika og narkotikaavhengighet (IDT). Ungarn og Portugal er de to første landene i Europa som har bestilt en ekstern vurdering av sine nasjonale narkotikastrategier.
W 2005 r. tego typu proces miał miejsce w Irlandii, Luksemburgu, na Węgrzech i w Rumunii. Wdrożenie węgierskiej strategii zwalczania problemu narkotykowego ocenił holenderski Trimbos Institute — po raz pierwszy oceny strategii antynarkotykowej kraju dokonali zagraniczni eksperci. W ocenie skupiono się na średnioterminowych wynikach strategii antynarkotykowej, co pozwoliło na opracowanie szeregu zaleceń dotyczących przyszłych strategii antynarkotykowych oraz sposobu wzmocnienia struktury koordynacyjnej w dziedzinie polityki antynarkotykowej. Portugalska krajowa strategia antynarkotykowa na 1999 r. i plan działania na lata 2001–2004, przeprowadzone przez ekspertów zewnętrznych z portugalskiego Krajowego Instytutu Administracji Publicznej oraz ekspertów wewnętrznych z Instytutu ds. Narkotyków i Uzależnienia (IDT), wykazują podobieństwa do oceny z 2004 r. Węgry i Portugalia to pierwsze dwa kraje europejskie, które wystąpiły z wnioskiem o zewnętrzną ocenę swoich krajowych strategii antynarkotykowych.
În anul 2005, astfel de procese au fost raportate de către Irlanda, Luxemburg, Ungaria şi România. Evaluare punerii în aplicare a Hungarian Strategy to Combat the Drug Problem [Strategiei maghiare de combatere a toxicomaniei] a fost efectuată de un consultant extern, Dutch Trimbos Institute [Institutul olandez Trimbos], prima evaluare de către experţi străini a unei strategii naţionale privind drogurile. Evaluarea s-a concentrat pe rezultatele intermediare ale strategiei privind drogurile şi a condus la un set de recomandări pentru strategiile viitoare privind drogurile şi posibilităţile de întărire a coordonării în domeniul politicilor privind drogurile. Există similitudini cu evaluarea făcută în 2004 a strategiei naţionale din 1999 a Portugaliei şi a planului de acţiune pentru perioada 2001-2004, efectuată extern de către Institutul naţional portughez pentru administraţie publică şi intern de către Institutul pentru droguri şi toxicomanie (IDT). Ungaria şi Portugalia sunt primele ţări din Europa care au solicitat o evaluare externă a strategiilor lor naţionale privind drogurile.
V priebehu roku 2005 takýto proces oznámilo Írsko, Luxembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnotenie realizácie maďarskej stratégie pre boj proti drogovému problému vykonal externe holandský inštitút Trimbos, čo bolo po prvýkrát, keď protidrogovú stratégiu krajiny hodnotili zahraniční experti. Hodnotenie sa zameralo na strednodobé výsledky protidrogovej stratégie a viedlo k súboru odporúčaní týkajúcich sa budúcich protidrogových stratégií a toho, ako by sa mohla posilniť koordinácia politiky v oblasti drog. Existujú podobnosti medzi hodnotením portugalskej národnej protidrogovej stratégie z roku 1999 uskutočneným v roku 2004 a akčným plánom na roky 2001 – 2004 pripraveným externe Portugalským národným inštitútom pre verejnú správu a interne Inštitútom pre drogy a závislosť (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko sú prvé dve krajiny v Európe, ktoré požiadali o externé hodnotenie svojich národných protidrogových stratégií.
Leta 2005 so o takem procesu poročali Irska, Luksemburg, Madžarska in Romunija. Izvajanje madžarske strategije za boj proti problemu drog je ovrednotil nizozemski Inštitut Trimbos, kar je bilo prvič, da so strategijo boja proti drogam neke države ocenili tuji strokovnjaki. Vrednotenje je bilo osredotočeno na vmesne rezultate strategije boja proti drogam, pripeljalo pa je do vrste priporočil glede prihodnjih strategij in glede tega, kako bi lahko okrepili strukturo usklajevanja na področju politike drog. Obstajajo podobnosti z vrednotenjem portugalske nacionalne strategije boja proti drogam za leto 1999 in akcijskega načrta za obdobje 2001–2004, ki so ga leta 2004 opravili zunanji ocenjevalci portugalskega Nacionalnega inštituta za javno upravo in notranji ocenjevalci Inštituta za droge in odvisnost od drog (IDT). Madžarska in Portugalska sta prvi državi, ki sta zaprosili za zunanjo oceno svojih nacionalnih strategij boja proti drogam.
Under 2005 rapporterade Irland, Luxemburg, Ungern och Rumänien att sådana processer hade inletts. Utvärderingen av genomförandet av den ungerska strategin för att bekämpa narkotikaproblemet genomfördes av det holländska företaget Trimbos Institute. Det är första gången som ett lands narkotikastrategi har utvärderats av utländska experter. Utvärderingen inriktades på resultaten efter halva tiden och ledde till en rad rekommendationer om framtida narkotikastrategier och om hur samordningen inom området för narkotikapolitik kunde förbättras. Det finns likheter med utvärderingen av 1999 års portugisiska nationella narkotikastrategi och handlingsplan för 2001-2004 som genomfördes externt av det portugisiska nationella institutet för offentlig förvaltning och internt av institutet för narkotika och narkotikaberoende 2004. Ungern och Portugal är de två första länderna i Europa som har begärt extern utvärdering av sina nationella narkotikastrategier.
2005 boyunca, İrlanda, Lüksemburg, Macaristan ve Romanya tarafından böyle bir süreç rapor edilmiştir. Macaristan Uyuşturucuyla Mücadele Stratejisi’nin uygulamasının değerlendirmesi dışarıdan Hollanda Trimbos Enstitüsü tarafından üstlenildiğinde, bu ilk kez bir ülkenin uyuşturucu stratejisinin yabancı uzmanlarca değerlendirilişiydi. Değerlendirme, uyuşturucu stratejisinin orta vadeli sonuçlarına odaklanıyor, gelecekteki uyuşturucu stratejilerine ilişkin olarak ve uyuşturucu politikası alanında koordinasyon yapısının nasıl güçlendirilebileceğine dair bir dizi önerinin yolunu açıyordu. Dışarıdan Portekiz Ulusal Kamu Yönetimi Enstitüsü ile içeriden Uyuşturucu ve Bağımlılık Enstitüsü (IDT) tarafından yürütülen 1999 Portekiz ulusal uyuşturucu stratejisi ve 2001-04 eylem planının 2004 değerlendirmesiyle bunun arasında benzerlikler bulunmaktadır. Avrupa’da ulusal uyuşturucu stratejilerinin dışarıdan bir değerlendirmesini talep eden ilk iki ülke Macaristan ve Portekiz’dir.
Par šādu procesu 2005. gadā ir informējušas Īrija, Luksemburga, Ungārija un Rumānija. Ungārijas Narkotiku problēmu apkarošanas stratēģijas īstenošanu ir novērtējis pieaicinātais Nīderlandes Trimbos institūts, un šī ir pirmā reize, kad kādas valsts narkotiku stratēģiju ir vērtējuši ārvalstu eksperti. Novērtējumā galvenā uzmanība ir pievērsta narkotiku stratēģijas īstenošanas vidusposma rezultātiem, un pēc novērtējuma eksperti ir snieguši virkni ieteikumu, kas attiecas uz turpmākajām narkotiku stratēģijām un narkotiku politikas jomas koordinācijas struktūras nostiprināšanas iespējām. Šo novērtējumu var salīdzināt ar Portugāles 1999. gada valsts narkotiku stratēģijas un 2001.– 2004. gada rīcības plāna ārējo novērtējumu, ko ir veicis Portugāles Valsts pārvaldes institūts, un iekšējo, Narkotiku un narkomānijas institūta (IDT) veikto novērtējumu. Ungārija un Portugāle ir pirmās divas Eiropas valstis, kas valsts narkotiku stratēģiju ir lūgušas novērtēt ārējiem ekspertiem.
  Chapter 1: Policies and...  
In 2005, the mid-term review of the Irish drug strategy 2001–08, based on a public consultation process and analysis of key national and EU data, recommended ‘refocusing’ priorities in order to address emerging trends in treatment, polydrug use, cocaine use and the spread of HIV and hepatitis C and ‘re-energising’ the roll-out and implementation of various key actions during the remaining period of the strategy.
En 2005, l’examen à mi-parcours de la stratégie antidrogue irlandaise pour la période 2001-2008, qui repose sur une consultation publique et une analyse des principales données nationales et communautaires, a recommandé le «recentrage» des priorités afin de répondre aux nouvelles tendances en matière de traitement, de polyconsommation de drogues, d’usage de la cocaïne et de propagation du VIH et de l’hépatite C, et la «redynamisation» de la mise en place et de la réalisation des différentes actions clés au cours de la période restante de la stratégie. En Roumanie, la stratégie antidrogue nationale 2003-2004 a fait l’objet d’une évaluation à laquelle ont participé toutes les institutions nationales impliquées dans la lutte contre la drogue et les résultats ont servi de base à la nouvelle stratégie antidrogue nationale pour la période 2005-2012. Au Luxembourg, 87 % des mesures annoncées dans le plan d’action national antidrogue pour la période 2000-2004 ont été mises en œuvre dans les délais prévus. Selon le rapport national, les mesures qui n’ont pas été exécutées (comme un programme de distribution d’héroïne) ont été reportées essentiellement pour des raisons d’ordre politique. Les actions qui n’ont pas encore été mises en oeuvre figurent dans le nouveau plan d’action.
Im Jahr 2005 wurde im Rahmen der Halbzeitbewertung der irischen Drogenstrategie 2001-2008, die auf der Grundlage eines öffentlichen Konsultationsverfahrens und der Analyse der wichtigsten nationalen und EU-Daten durchgeführt wurde, die Empfehlung ausgesprochen, die Schwerpunkte „neu auszurichten“, um neuen Entwicklungen in den Bereichen Drogentherapie, polyvalenter Drogenkonsum und Kokainkonsum Rechnung zu tragen sowie der Verbreitung von HIV und Hepatitis C entgegen zu wirken. Darüber hinaus wurde empfohlen, der Einführung und Umsetzung verschiedener zentraler Maßnahmen während des verbleibenden Strategiezeitraums „neuen Schub zu verleihen“. In Rumänien wurde die nationale Drogenstrategie 2003/2004 unter Mitwirkung aller mit der Drogenproblematik befassten staatlichen Einrichtungen evaluiert. Die Ergebnisse dieser Evaluierung bilden die Grundlage für die neue nationale Drogenstrategie 2005-2012. In Luxemburg wurden 87 % der im nationalen Drogenaktionsplan 2000-2004 festgelegten Maßnahmen innerhalb der vorgesehenen Fristen durchgeführt. Aus dem Bericht geht hervor, dass die nicht umgesetzten Maßnahmen (z. B. ein Programm für die kontrollierte Ausgabe von Heroin) vor allem aus politischen Gründen verzögert wurden. Die bisher nicht durchgeführten Maßnahmen wurden in den neuen Aktionsplan übernommen.
Nel 2005 la revisione intermedia della strategia nazionale irlandese in materia di droga per il periodo 2001-2008, fondata su un processo di consultazione pubblica e sull’analisi di dati chiave raccolti a livello nazionale ed europeo, raccomandava una “ridefinizione” delle priorità per poter stare al passo con le tendenze emergenti nell’ambito del trattamento, della poliassunzione, del consumo di cocaina e nella diffusione di HIV ed epatite C, nonché il “rafforzamento” dell’applicazione e dell’attuazione di diverse azioni fondamentali nel rimanente periodo. Infine, in Romania, la strategia nazionale antidroga per il periodo 2003-2004 è stata valutata con la partecipazione di tutte le istituzioni statali competenti; i risultati della valutazione sono stati quindi utilizzati per l’elaborazione della nuova strategia nazionale per il periodo 2005-2012. In Lussemburgo l’87% delle misure previste nel piano d’azione nazionale in materia di droga per il periodo 2000-2004 è stato messo in atto entro i termini previsti. È stato riferito che le misure non introdotte (per esempio, un programma di distribuzione dell’eroina) sono state ritardate per motivi di carattere prevalentemente politico. Le azioni che ancora devono essere realizzate sono state inserite nel nuovo piano d’azione.
Em 2005, a revisão intercalar da estratégia irlandesa para 2001–2008, baseada num processo de consulta pública e na análise dos principais dados nacionais e comunitários, recomendou que, nos anos remanescentes, se “reorientassem” as prioridades, para responder às tendências emergentes em matéria de tratamento, policonsumo de droga, consumo de cocaína e propagação do VIH e da hepatite C, e se incutisse “nova energia” ao lançamento e realização de várias acções fundamentais. Na Roménia, por seu turno, a estratégia nacional de luta contra a droga para 2003–2004 foi avaliada com a participação de todas as instituições estatais envolvidas neste domínio e os seus resultados serviram de base à elaboração da nova estratégia nacional para o período de 2005 a 2012. No Luxemburgo, 87% das medidas estabelecidas no plano de acção nacional referente a 2000–2004 foram aplicadas dentro dos prazos fixados, tendo sido mencionado que o atraso na introdução das restantes medidas (por exemplo, de um programa de distribuição de heroína) se deveu, sobretudo, a motivos políticos. As acções não realizadas foram incluídas no novo plano de acção.
Το 2005, στη μεσοπρόθεσμη επισκόπηση της ιρλανδικής στρατηγικής για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2001–08, η οποία βασίστηκε σε δημόσια διαδικασία διαβούλευσης και ανάλυση βασικών στοιχείων σε εθνικό και κοινοτικό επίπεδο, διατυπώθηκαν συστάσεις για τον επαναπροσδιορισμό των προτεραιοτήτων για την αντιμετώπιση των νέων τάσεων στη θεραπεία, την πολλαπλή χρήση ναρκωτικών, τη χρήση κοκαΐνης και την εξάπλωση του ιού HIV και της ηπατίτιδας, καθώς και την επανενεργοποίηση της διάδοσης και της εφαρμογής διαφόρων καθοριστικών δράσεων κατά την εναπομένουσα περίοδο ισχύος της στρατηγικής. Και στη Ρουμανία η εθνική στρατηγική για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2003–04 αξιολογήθηκε με τη συμμετοχή όλων των εμπλεκόμενων κρατικών φορέων στον τομέα των ναρκωτικών. Οι διαπιστώσεις της αξιολόγησης αποτέλεσαν τη βάση για τη νέα εθνική στρατηγική για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2005–12. Στο Λουξεμβούργο, το 87 % των μέτρων που ορίζονται στο εθνικό πρόγραμμα δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2000–04 υλοποιήθηκε εντός των καθορισθεισών προθεσμιών. Αναφέρθηκε ότι τα μέτρα που δεν εφαρμόστηκαν (π.χ. ένα πρόγραμμα διανομής ηρωίνης) καθυστέρησαν για πολιτικούς λόγους. Οι ενέργειες που δεν υλοποιήθηκαν συμπεριλήφθηκαν στο νέο πρόγραμμα δράσης.
Verder heeft in 2005 een tussentijdse evaluatie van de Ierse drugsstrategie 2001-2008 plaatsgevonden, op basis van een openbare raadpleging en een analyse van de belangrijkste gegevens op nationaal en EU-niveau. De conclusie luidde dat de prioriteiten moesten worden bijgesteld om de aandacht meer te richten op nieuwe trends in behandelingen, polydrugsgebruik, cocaïnegebruik en de verspreiding van HIV en hepatitis C, en dat een nieuwe impuls moest worden gegeven aan de invoering en tenuitvoerlegging van verschillende sleutelacties tijdens de resterende periode van de looptijd van de strategie. In Roemenië is de nationale drugsstrategie 2003-2004 geëvalueerd met deelname van alle overheidsinstellingen op het gebied van drugs; de bevindingen hebben als uitgangspunt gediend voor de nieuwe drugsstrategie 2005-2012. In Luxemburg is 87% van de maatregelen die in het nationale actieplan inzake drugs 2000-2004 zijn opgenomen binnen de gestelde termijnen ingevoerd. In de rapportage werd vermeld dat de maatregelen die niet ten uitvoer gelegd zijn (waaronder een programma voor heroïneverstrekking) hoofdzakelijk om politieke redenen vertraagd zijn. De maatregelen die nog ingevoerd moeten worden zijn in het nieuwe actieplan opgenomen.
V roce 2005 střednědobé přezkoumání irské protidrogové strategie na období 2001–2008, na základě konzultace s veřejností a analýzy klíčových národních údajů a údajů EU, doporučilo „nově zaměřit“ priority tak, aby řešily nastupující trendy v léčbě, užívání více drog současně, užívání kokainu a šíření HIV a hepatitidy C a „dodat nový impulz“ spuštění a realizaci všech klíčových kroků ve zbývajícím období strategie. V Rumunsku byla národní protidrogová strategie na období 2003–2004 hodnocena za účasti všech státních institucí zapojených do oblasti drog. Závěry tohoto hodnocení tvoří základ pro novou národní protidrogovou strategii na období 2005–2012. V Lucembursku bylo 87 % opatření stanovených v národním protidrogovém akčním plánu realizováno v určených lhůtách. Je hlášeno, že dosud nezavedená opatření (např. program distribuce heroinu) byla odložena především z politických důvodů. Zatím nerealizované kroky byly zahrnuty do nového akčního plánu.
I forbindelse med den midtvejsrevision af den irske narkotikastrategi for 2001–2008, der blev foretaget i 2005 på grundlag af en offentlig høringsproces og analyse af centrale nationale data og EU-data, blev det anbefalet at ændre prioriteringerne, så der fokuseres på nye tendenser inden for behandling, blandingsbrug, kokainbrug og spredning af hiv og hepatitis C og "pustes nyt liv" i udbredelsen og gennemførelsen af forskellige centrale foranstaltninger i strategiens resterende periode. I Rumænien blev den nationale narkotikastrategi for 2003–2004 evalueret med deltagelse af alle statslige institutioner, der er involveret på narkotikaområdet, og resultaterne dannede grundlag for den nye nationale narkotikastrategi for 2005–2012. I Luxembourg er 87 % af de foranstaltninger, der indgår i den nationale narkotikahandlingsplan for 2000–2004, blevet gennemført inden for de fastsatte frister. De foranstaltninger, der ikke er indført (f.eks. et heroinudleveringsprogram), er angiveligt blevet forsinket af navnlig politiske årsager. De foranstaltninger, der endnu ikke er gennemført, indgår i den nye handlingsplan.
2005. aastal soovitati Iirimaa narkoennetuse 2001.–2008. aasta strateegia vahekokkuvõttes, mis põhines avalikul konsulteerimisel ning peamistel riikide ja Euroopa Liidu andmetel, et prioriteedid tuleks ümber seada vastavalt uutele ravisuundadele, mitme uimasti samaaegsele tarbimisele, kokaiinitarbimisele ning HIV-i ja C-hepatiidi levikule, samuti tuleks strateegia järelejäänud perioodi jooksul värske jõuga välja töötada ja rakendada mitmesuguseid olulisi tegevusi. Rumeenias hinnati riiklikku narkoennetusstrateegiat aastateks 2003–2004 kõigi uimastiennetuse valdkonna riiklike institutsioonide osalusel, koostatud järeldused võeti aluseks uue riikliku narkoennetusstrateegia väljatöötamisel aastateks 2005–2012. Luksemburgis on 87% riiklikust narkoennetuse tegevuskavast aastateks 2000–2004 ettenähtud tähtaegadeks ellu viidud. Aruandest selgub, et rakendamata jäänud meetmete (näiteks heroiini jagamise programmi) puhul on tekkinud viivitus peamiselt poliitilistel põhjustel. Seni veel rakendamata tegevused on lülitatud uude tegevuskavasse.
Irlannin huumestrategiasta vuosiksi 2001–2008 tehtiin vuonna 2005 väliarviointi, joka perustui julkiseen kuulemismenettelyyn ja keskeisten kansallisten tietojen ja EU-tason tietojen analyysiin. Arvioinnissa suositeltiin prioriteettien kohdentamista uudelleen, jotta voitaisiin puuttua hoidon, huumeiden sekakäytön, kokaiinin käytön ja hiv:n ja C-hepatiitin leviämisen uusiin kehityssuuntauksiin. Lisäksi suositeltiin, että tiettyjen tärkeimpien toimien aloitusta ja toteutusta tehostettaisiin strategian jäljellä olevana aikana. Romanian vuosiksi 2003–2004 laatiman kansallisen huumestrategian arviointiin osallistuivat kaikki valtion laitokset, joita huumetyö koskee. Arviointitulosten pohjalta laadittiin uusi kansallinen huumestrategia vuosiksi 2005–2012. Luxemburgissa 87 prosenttia huumausaineita koskevassa kansallisessa toimintasuunnitelmassa vuosiksi 2000–2004 esitetyistä toimenpiteistä on toteutettu niille asetettuihin määräaikoihin mennessä. Jäljelle jääneitä toimenpiteitä (esim. heroiinin jakeluohjelmaa) on lykätty pääasiassa poliittisista syistä. Vielä toteuttamatta olevat toimet sisällytetään seuraavaan toimintaohjelmaan.
A 2001–08-ra szóló ír kábítószer-stratégia 2005-ben készített, nyilvános konzultáción és a főbb országos és uniós adatok elemzésén alapuló középtávú felülvizsgálata a prioritások „hangsúlyainak átrendezését” javasolta, hogy foglalkozni lehessen a kezelésben mutatkozó új tendenciákkal, a polidroghasználattal, a kokainhasználattal, a HIV és a hepatitis C terjedésével, illetve hogy a stratégiából még hátra lévő időszakban a különféle fő intézkedések kifutása és bevezetése „új töltést” kaphasson. Romániában a 2003–04-re szóló nemzeti kábítószer-stratégiát a kábítószerek területén érintett összes állami intézmény részvételével értékelték, és ennek eredményeit vették alapul a 2005–12-es új nemzeti kábítószer-stratégia kialakításához. Luxemburgban a kábítószerekre vonatkozó 2000–04-es nemzeti cselekvési terv intézkedéseinek 87%-át sikerült a kitűzött határidőre bevezetni. A beszámolók szerint a még be nem vezetett intézkedések (pl. egy heroinosztási program) elhalasztása főleg politikai okoknak tulajdonítható. Az eddig be nem vezetett intézkedéseket felvették az új cselekvési tervbe.
Midtveisevalueringen av den irske narkotikastrategien for 2001-08, som var basert på en offentlig høringsprosess og en analyse av viktige nasjonale og EU-data, anbefalte i 2005 en “refokusering” av prioriteringene for å fange opp nye trender innen behandling, blandingsbruk, kokainbruk og utbredelsen av HIV og hepatitt C, og en ”revitalisering” av iverksettelsen og gjennomføringen av ulike nøkkeltiltak i siste halvdel av strategien. I Romania ble den nasjonale narkotikastrategien 2003-04 evaluert av alle de statlige institusjonene involvert i narkotikafeltet. Funnene dannet basis for den nye nasjonale narkotikastrategien for 2005-12. I Luxembourg har 87 % av tiltakene i den nasjonale handlingsplanen for narkotika 2000-04 blitt gjennomført inne fastsatte frister. De tiltakene som ikke er gjennomført (f.eks. et program for distribusjon av heroin), har hovedsakelig blitt utsatt av politiske årsaker, men de er tatt med i den nye handlingsplanen.
Przeprowadzona w 2005 r., a więc w połowie okresu realizacji, ocena irlandzkiej strategii antynarkotykowej na lata 2001–2008, oparta na procesie konsultacji publicznych oraz analizie kluczowych danych krajowych i unijnych, zaleciła „przeorientowanie” priorytetów w celu ujęcia nowych tendencji w leczeniu, problemu zażywania wielu narkotyków, stosowania kokainy i rozprzestrzeniania się wirusa HIV i wirusowego zapalenia wątroby typu C, jak również „nadanie nowego impulsu” do wprowadzania i wdrażania rozmaitych działań kluczowych w pozostałym okresie objętym strategią. W Rumunii ocenę krajowej strategii antynarkotykowej na lata 2003–2004 przeprowadzono z udziałem wszystkich instytucji państwowych zajmujących się narkotykami; jej wyniki przyjęto za podstawę nowej krajowej strategii antynarkotykowej na lata 2005–2012. W Luksemburgu 87% środków określonych w krajowym planie działania na lata 2000–2004 wdrożono w przewidzianym terminie. Z doniesień wynika, że środki, których dotychczas nie wprowadzono (np. program dotyczący dystrybucji heroiny), opóźniły się przede wszystkim z powodów politycznych. Niewdrożone dotychczas działania włączono do nowego planu działania.
În 2005, analiza intermediară a strategiei Irlandei privind drogurile pe perioada 2001-2008, bazată pe un proces de consultare publică şi analizare a datelor esenţiale naţionale şi din UE, a recomandat „reorientarea” priorităţilor, pentru a răspunde mai bine noilor tendinţe privind tratamentul, consumul mixt, consumul de cocaină şi răspândirea HIV şi a hepatitei C, precum şi „reenergizarea” desfăşurării şi punerea în aplicare a unor acţiuni de bază în perioada rămasă a strategiei. Iar în România, strategia naţională antidrog pentru 2003-2004 a fost evaluată cu participarea tuturor instituţiilor statului implicate în domeniul drogurilor, utilizându-se datele care au stat la baza noii strategii naţionale antidrog pe perioada 2005-2012. În Luxemburg, 87 % dintre măsurile prevăzute în planul naţional de acţiune privind drogurile au fost puse în aplicare la termenele prevăzute. S-a raportat că măsurile neaplicate (de ex. programul de distribuire a heroinei) au fost amânate în special pe motive politice. Acţiunile încă nerealizate au fost incluse în noul plan de acţiune.
V roku 2005 strednodobé preskúmanie írskej protidrogovej stratégie na roky 2001 – 2008 založené na procese verejných konzultácií a analýze hlavných vnútroštátnych údajov a údajov EÚ odporučilo „presmerovanie“ priorít, aby sa riešili nové trendy v liečbe, užívaní viacerých drog, užívaní kokaínu a šírení HIV a hepatitídy C a aby sa „znovu aktivovali“ nábeh a realizácia rôznych kľúčových opatrení počas zostávajúceho obdobia stratégie. V Rumunsku bola národná protidrogová stratégia na roky 2003 – 2004 hodnotená s účasťou všetkých štátnych inštitúcií zaangažovaných v oblasti drog so zisteniami, ktoré vytvorili základ pre novú národnú protidrogovú stratégiu na roky 2005 – 2012. V Luxembursku sa 87 % opatrení ustanovených v rokoch 2000 – 2004 národným protidrogovým akčným plánom realizovalo do stanovených konečných termínov. Luxembursko uviedlo, že opatrenia, ktoré sa nezaviedli (napr. program proti rozširovaniu heroínu), sa oneskorili najmä z politických dôvodov. Opatrenia, ktoré sa ešte nerealizovali, boli zahrnuté do nového akčného plánu.
Leta 2005 je bilo na podlagi vmesnega pregleda irske strategije boja proti drogam za obdobje 2001–2008, ki je temeljil na postopku javnega posvetovanja ter analizi ključnih nacionalnih podatkov in podatkov EU, priporočena "preusmeritev" prednostnih nalog, ki naj bi obravnavale pojavljajoče se trende pri zdravljenju, uživanju več drog, uživanju kokaina ter širjenju virusa HIV in hepatitisa C, ter "poživitev" uvedbe in izvajanja različnih ključnih ukrepov v preostalem obdobju strategije. V Romuniji je bila nacionalna strategija boja proti drogam za obdobje 2003–2004 ovrednotena s sodelovanjem vseh državnih ustanov, vključenih na področje drog, ugotovitve pa so bile podlaga za novo nacionalno strategijo boja proti drogam za obdobje 2005–2012. V Luksemburgu je bilo 87 % ukrepov, določenih v nacionalnem akcijskem načrtu boja proti drogam za obdobje 2000–2004, izvedenih v določenih rokih. Poročali so, da so za zamudo ukrepov, ki niso bili uvedeni (npr. program razdeljevanja heroina), krivi predvsem politični razlogi. Ukrepi, ki še niso bili izvedeni, so bili vključeni v nov akcijski načrt.
En halvtidsutvärdering som genomfördes 2005 av den irländska narkotikastrategin 2001-2008 baserades på ett offentligt samråd och analys av nyckeldata från Irland och EU. Utvärderingen utmynnade i rekommendationer till ”omfokusering” av prioriteringar för att fånga upp nya trender beträffande behandling, blandmissbruk, kokainmissbruk och spridning av hiv och hepatit C samt till ”förnyad stimulans” av lansering och genomförande av olika huvudåtgärder under den återstående genomförandeperioden. I Rumänien medverkade alla statliga institutioner som är aktiva inom området för narkotikabekämpning i utvärderingen av den nationella narkotikastrategin 2003-2004. Utvärderingsresultaten har därefter bildat underlag för den nya nationella narkotikastrategin 2005-2012. I Luxemburg har 87 % av åtgärderna i den nationella handlingsplanen för narkotika 2000-2004 genomförts inom de angivna tidsramarna. Politiska orsaker anges som den främsta anledningen till förseningen av de åtgärder som inte har inletts (t.ex. programmet för heroindistribution). Åtgärder som ännu inte har genomförts har förts över till den nya handlingsplanen.
2005 yılında, bir halka danışma süreci ile anahtar ulusal veriler ve AB verilerinin analizine dayanan İrlanda 2001-08 uyuşturucu stratejisinin dönem ortası incelemesi, tedavi, çoklu uyuşturucu kullanımı, kokain kullanımı ile HIV ve hepatit C’nin yayılmasında ortaya çıkan eğilimleri ele almak üzere öncelikleri ‘yeniden odaklamayı’ ve stratejinin geri kalan süresi boyunca çeşitli anahtar eylemlerin başlatılıp uygulanmasını ‘yeniden harekete geçirmeyi’ önermiştir. Romanya’da da 2003-04 ulusal uyuşturucu stratejisi, uyuşturucu alanıyla ilgili tüm devlet kurumlarının katılımıyla değerlendirilmiş, bunun bulguları yeni 2005-12 ulusal uyuşturucu stratejisinin temelini oluşturmuştur. Lüksemburg’da, 2000-04 ulusal uyuşturucu eylem planında belirlenen tedbirlerin % 87’si belirtilen son tarihlerden önce uygulamaya konmuştur. Getirilmeyen tedbirlerin (örneğin, bir eroin dağıtım programı) çoğunlukla politik sebeplerden ötürü geciktiği bildirilmiştir. Henüz uygulamaya konmamış eylemler yeni eylem planında yer almaktadır.
Īrijas 2001.– 2008. gada narkotiku stratēģijas 2005. gadā veiktajā vidusposma novērtējumā, kura pamatā ir atklāts apspriežu process un svarīgāko valsts un ES datu analīze, ir ieteikts ,,pārskatīt prioritātes”, lai vairāk pievērstos topošajām ārstniecības, vairāku narkotiku lietošanas, kokaīna lietošanas un HIV un C hepatīta izplatības tendencēm, un ,,dot jaunu impulsu” dažādu stratēģijas īstenošanas atlikušajā posmā veicamu svarīgāko pasākumu izstrādei un īstenošanai. Savukārt Rumānijas 2003. – 2004. gada valsts narkotiku stratēģijas novērtējumā ir piedalījušās visas narkotiku jomā iesaistītās valsts institūcijas, kuru paustie atzinumi veido jaunās, 2005. – 2012. gada valsts narkotiku stratēģijas pamatu. Luksemburgā 87 % no 2000. – 2004. gada valsts narkotiku stratēģijas pasākumiem ir īstenoti paredzētajā termiņā. Luksemburga informē, ka neieviesto pasākumu (piemēram, heroīna izplatīšanas programmas) īstenošana ir aizkavējusies galvenokārt politisku iemeslu dēļ. Pagaidām neīstenotie pasākumi ir iekļauti jaunajā rīcības plānā.
  Chapter 6: Opioid use a...  
Reports from some countries, supported by other indicator data, suggest that problem opioid use continued to increase during the mid to late 1990s (Figure 9) but appears to have stabilised or declined somewhat in more recent years.
L'absence de données historiques fiables et cohérentes complique l'évaluation de l'évolution des tendances de l'usage problématique d'opiacés. Les éléments qui ont été recueillis suggèrent que la prévalence de l'usage problématique d'opiacés varie sensiblement selon les pays et que les tendances ne sont pas similaires à l'intérieur de l'UE. Les déclarations de certains pays, confirmées par les données d'autres indicateurs, montrent que l'usage problématique d'opiacés a augmenté entre le milieu et la fin des années 1990 ( (Figure 9), mais semble s'être stabilisé ou avoir légèrement reculé ces dernières années. Des estimations répétées de l'usage problématique d'opiacés au cours de la période comprise entre 2000 et 2004 sont disponibles pour sept pays (République tchèque, Allemagne, Grèce, Espagne, Irlande, Italie et Autriche). Parmi eux, quatre pays (République tchèque, Allemagne, Grèce et Espagne) ont enregistré un recul de l'usage problématique d'opiacés, tandis qu'un pays faisait état d'une hausse (l'Autriche, même s'il est difficile d'interpréter les chiffres, étant donné que le système de collecte des données a changé au cours de la période considérée). Les données provenant de personnes qui entament un traitement pour la première fois font penser que l'incidence de l'usage problématique d'opiacés pourrait diminuer lentement au niveau général et que l'on peut dès lors s'attendre à une baisse de la prévalence dans un avenir proche.
Das Fehlen verlässlicher und konsistenter historischer Daten erschwert die Auswertung der Tendenzen des problematischen Drogenkonsums im Zeitverlauf. Die erhobenen Evidenzdaten belegen, dass es hinsichtlich der Prävalenz des problematischen Opioidkonsums große Unterschiede zwischen den Ländern gibt und für die EU keine einheitlichen Tendenzen festgestellt werden können. Die Berichte einiger Länder, die durch andere Indikatordaten gestützt werden, lassen den Schluss zu, dass der problematische Opioidkonsum von Mitte bis Ende der 90er Jahre weiter zugenommen (Abbildung 9), sich jedoch in den letzten Jahren offenbar stabilisiert hat oder geringfügig gesunken ist. Wiederholte Schätzungen des problematischen Opioidkonsums für den Zeitraum 2000 bis 2004 liegen aus sieben Ländern (aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Griechenland, Spanien, Irland, Italien, Österreich) vor: Vier Länder (die Tschechische Republik, Deutschland, Griechenland, Spanien) verzeichneten einen Rückgang des problematischen Opioidkonsums, während ein Land eine Zunahme des Konsums meldete (Österreich, dessen Daten jedoch nur schwer interpretiert werden können, da das Datenerfassungssystem während dieses Zeitraums geändert wurde). Die bei Erstpatienten erhobenen Evidenzdaten weisen darauf hin, dass die Inzidenz des problematischen Opioidkonsums insgesamt langsam zurückgehen könnte und daher in naher Zukunft sinkende Prävalenzraten zu erwarten sind.
La falta de datos históricos fiables y coherentes dificulta la evaluación de las tendencias en el consumo problemático de opiáceos a lo largo del tiempo. Los datos recopilados sugieren que la prevalencia del consumo problemático de opiáceos difiere notablemente entre los distintos países e indica también que las tendencias dentro de la UE no coinciden. Los informes de algunos países, respaldados por otros indicadores, revelan que el consumo problemático de opiáceos continuó aumentando desde mediados hasta finales de los años noventa (gráfico 9), aunque parece haberse estabilizado o incluso haber disminuido durante los últimos años. Siete países disponen de estimaciones continuas del consumo problemático de opiáceos durante el período comprendido entre los años 2000 y 2004 (la República Checa, Alemania, Grecia, España, Irlanda, Italia, Austria), de los cuales cuatro (la República Checa, Alemania, Grecia, España) han registrado un descenso en el consumo problemático de opiáceos, mientras que uno ha sufrido un aumento (Austria, aunque resulta difícil de interpretar, ya que el sistema de recopilación de datos se modificó durante este período). Los datos obtenidos de los pacientes que inician tratamiento por primera vez indican que la incidencia del consumo problemático de opiáceos en general podría estar disminuyendo paulatinamente. Por lo tanto, se espera que en el futuro próximo se reduzca la prevalencia.
La mancanza di dati storici affidabili e coerenti complica la valutazione dell’andamento nel tempo del consumo problematico di oppiacei. Le informazioni raccolte suggeriscono che la prevalenza del consumo problematico di oppiacei è estremamente diversa da paese a paese e che segue un andamento non coerente nei territori dell’Unione europea. Le informazioni provenienti da alcuni paesi, supportata anche da altri dati indicatori, parlano di un aumento del consumo problematico di oppiacei a partire dalla metà degli anni Novanta (grafico 9), nonostante negli ultimi anni il fenomeno appaia essersi stabilizzato o aver perso terreno. Stime ripetute sul consumo problematico di oppiacei per il periodo compreso tra il 2000 e il 2004 sono state fornite da sette paesi (Repubblica ceca, Germania, Grecia, Spagna, Irlanda, Italia, Austria). Di questi, quattro paesi (Repubblica ceca, Germania, Grecia, Spagna) hanno riferito un calo e uno un aumento (Austria, benché il dato sia difficile da interpretare, poiché il sistema di raccolta dei dati è cambiato in questo periodo). Le informazioni riferite ai soggetti che entrano in terapia per la prima volta fanno pensare che l’incidenza del consumo problematico di oppiacei possa essere gradualmente in declino; di conseguenza, ci si attende per il prossimo futuro una riduzione della prevalenza.
A falta de dados históricos fiáveis e coerentes dificulta a avaliação das tendências do consumo problemático de opiáceos ao longo do tempo. Os dados recolhidos sugerem que a prevalência deste consumo apresenta grandes diferenças consoante os países, e que não há coerência entre as tendências registadas no território da UE. As informações transmitidas por alguns países, apoiadas por outros dados indicadores, sugerem que o consumo problemático de opiáceos continuou a aumentar entre meados e finais da década de 90 (Figura 9), mas parece ter estabilizado ou diminuído um pouco nos últimos anos. Estão disponíveis estimativas repetidas em relação ao período de 2000 a 2004 provenientes de sete países (República Checa, Alemanha, Grécia, Espanha, Irlanda, Itália, Áustria): quatro (República Checa, Alemanha, Grécia, Espanha) comunicaram uma diminuição do consumo problemático de opiáceos e um comunicou um aumento (Áustria – embora esta informação seja difícil de interpretar porque o sistema de recolha de dados mudou durante este período). Os dados relativos às pessoas que iniciaram o tratamento pela primeira vez sugerem que a incidência do consumo problemático de opiáceos poderá estar, de um modo geral, a diminuir lentamente, sendo por isso de esperar que a prevalência diminua, num futuro próximo.
Η έλλειψη αξιόπιστων και συνεπών ιστορικών στοιχείων δυσχεραίνει την αξιολόγηση των τάσεων της προβληματικής χρήσης οπιοειδών. Τα στοιχεία που έχουν συλλεχθεί υποδηλώνουν ότι η επικράτηση της προβληματικής χρήσης οπιοειδών διαφέρει σε μεγάλο βαθμό από χώρα σε χώρα και οι τάσεις στο σύνολο της ΕΕ δεν είναι απαράλλαχτες. Αναφορές από ορισμένες χώρες, οι οποίες υποστηρίζονται από άλλα στοιχεία δεικτών, υποδηλώνουν ότι η προβληματική χρήση οπιοειδών εξακολούθησε να αυξάνεται από τα μέσα έως τα τέλη της δεκαετίας του 1990 (Διάγραμμα 9), αλλά τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται ή να παρουσιάζει μικρή μείωση. Επαναλαμβανόμενες εκτιμήσεις για την προβληματική χρήση ναρκωτικών για την περίοδο από το 2000 έως το 2004 είναι διαθέσιμες από επτά χώρες (Τσεχική Δημοκρατία, Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία): τέσσερις χώρες (Τσεχική Δημοκρατία, Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία) κατέγραψαν μείωση της προβληματικής χρήσης οπιοειδών, ενώ μία ανέφερε αύξηση (Αυστρία – μολονότι στη συγκεκριμένη περίπτωση είναι δύσκολο να δοθεί ερμηνεία, καθώς το σύστημα συλλογής στοιχείων άλλαξε κατά τη διάρκεια της εν λόγω περιόδου). Στοιχεία που προέρχονται από άτομα που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά υποδηλώνουν ότι η προβληματική χρήση οπιοειδών ενδέχεται σιγά-σιγά να μειώνεται, και ως εκ τούτου στο εγγύς μέλλον αναμένεται μείωση όσον αφορά την επικράτηση.
Het vaststellen van trendmatige ontwikkelingen in problematisch opioïdengebruik is lastig wegens het gebrek aan betrouwbare en consistente historische gegevens. Uit het beschikbare materiaal blijkt dat de prevalentie van problematisch opioïdengebruik van land tot land wijd uiteenloopt, en dat trends niet overal in de EU gelijk zijn. De rapporten van sommige landen, ondersteund door andere indicatorgegevens, wijzen op een voortgaande stijging van problematisch opioïdengebruik halverwege en aan het einde van de jaren negentig (Figuur 9) en op stabilisatie of een lichte daling in meer recente jaren. Longitudinale schattingen van problematisch opioïdengebruik in de periode tussen 2000 en 2004 zijn beschikbaar voor zeven landen (Tsjechië, Duitsland, Griekenland, Spanje, Ierland, Italië en Oostenrijk), waarbij vier landen (Tsjechië, Duitsland, Griekenland en Spanje) een afname van problematisch opioïdengebruik melden, en één land een toename rapporteert (Oostenrijk – hoewel dit zich moeilijk laat interpreteren, omdat het systeem voor gegevensverzameling in de verslagperiode is veranderd). Uit gegevens over cliënten die voor het eerst in behandeling gaan, blijkt dat het aantal problematische opioïdengebruikers mogelijk langzaam afneemt, zodat in de nabije toekomst een afname in prevalentie zou kunnen worden verwacht.
Nedostatek spolehlivých a konzistentních historických údajů komplikuje vyhodnocení časových trendů v problémovém užívání opiátů. Shromážděné důkazy svědčí o tom, že prevalence problémového užívání opiátů se mezi zeměmi značně liší a že trendy nejsou v celé EU konzistentní. Ze zpráv z některých zemí, podporovaných údaji o dalších ukazatelích, vyplývá, že problémové užívání opiátů od poloviny do konce 90. let 20. století nadále vzrůstalo (obr. 9), avšak v posledních letech se zdá, že došlo k jeho stabilizaci nebo určitému poklesu. Opakované odhady problémového užívání opiátů za období 2000–2004 jsou k dispozici ze sedmi zemí (z České republiky, Německa, Řecka, Španělska, Irska, Itálie a Rakouska): čtyři země (Česká republika, Německo, Řecko a Španělsko) zaznamenaly pokles v problémovém užívání opiátů a jedna země nárůst (Rakousko – i když to lze jen obtížně interpretovat, protože systém shromažďování dat se v tomto období změnil). Důkazy o počtech osob poprvé nastupujících léčbu naznačují, že výskyt problémového užívání opiátů možná celkově pomalu klesá, a proto lze v blízké budoucnosti očekávat pokles prevalence.
Manglen på pålidelige og konsistente historiske data vanskeliggør vurderingen af tendenserne over tid for problematisk opioidbrug. Det fremgår af den dokumentation, der er indsamlet, at udbredelsen af problematisk opioidbrug varierer meget mellem landene, og at tendenserne ikke er konsistente i hele EU. Indberetninger fra en række lande samt andre indikatordata tyder på, at den problematiske opioidbrug fortsatte med at stige fra midten til slutningen af 1990'erne (figur 9), men synes at have stabiliseret sig eller at være faldet i nogen grad i de senere år. Gentagne skøn over problematisk opioidbrug i perioden 2000–2004 foreligger fra syv lande (Tjekkiet, Tyskland, Grækenland, Spanien, Irland, Italien, Østrig): fire lande (Tjekkiet, Tyskland, Grækenland, Spanien) har registreret et fald i problematisk opioidbrug, mens et enkelt land har registreret en stigning (Østrig – selv om dette er vanskeligt at fortolke, da dataindsamlingssystemet blev ændret i denne periode). Det fremgår af dokumentation fra personer, der er kommet i behandling for første gang, at forekomsten af problematisk opioidbrug generelt kan være langsomt faldende, hvorfor der i nær fremtid må forventes et fald i udbredelsen.
Usaldusväärsete ja järjepidevate andmete puudumine pikema aja kohta raskendab probleemse opioidide tarbimise suundumuste hindamist ajalises plaanis. Kogutud tõendid annavad alust arvata, et probleemse opioidide tarbimise levimus on riigiti väga erinev ning et suundumused ei ole kõikjal ELis kokkulangevad. Mõnede riikide aruanded, mida toetavad ka muud näitajad, annavad alust arvata, et probleemne opioidide tarbimine suurenes jätkuvalt ajavahemikul 1990ndate aastate keskpaigast kuni 1990ndate aastate lõpuni (joonis 9), kuid viimastel aastatel tundub olevat stabiliseerunud või mõnevõrra vähenenud. Korduvad hinnangud probleemse opioidide tarbimise kohta ajavahemikul 2000–2004 on kättesaadavad seitsme riigi kohta (Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Itaalia, Austria): neli riiki (Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Kreeka, Hispaania) teatavad probleemse opioidide tarbimise vähenemisest, üks riik teatas selle suurenemisest (Austria – kuid seda on raske tõlgendada, sest andmete kogumise süsteem muutus selle ajavahemiku jooksul). Esimest korda ravile pöördunud inimestelt saadud andmed annavad alust arvata, et probleemse opioidide tarbimise sagedus võib üldiselt olla aeglaselt vähenemas, mistõttu lähitulevikus on oodata levimuse määrade langust.
Luotettavien ja jatkuvien aikasarjojen puuttuminen vaikeuttaa opioidien ongelmakäytön pitkän aikavälin suuntausten arviointia. Saatavilla olevat tiedot viittaavat siihen, että opioidien ongelmakäytön levinneisyys vaihtelee voimakkaasti maiden välillä ja että suuntauksissa on eroja eri puolilla EU:ta. Joidenkin maiden raporteista, joita tukevat muut indikaattoritiedot, voidaan päätellä, että opioidien ongelmakäyttö lisääntyi 1990-luvun puolivälistä vuosituhannen vaihteeseen asti (kaavio 9) mutta se vaikuttaa tasaantuneen tai jopa vähentyneen viime vuosina. Vuosilta 2000–2004 on saatavilla perättäisiä arvioita opioidien ongelmakäytöstä seitsemästä maasta (Tšekistä, Saksasta, Kreikasta, Espanjasta, Irlannista, Italiasta, Itävallasta): näistä neljä maata (Tšekki, Saksa, Kreikka, Espanja) ilmoitti opioidien ongelmakäytön vähentyneen ja yksi ilmoitti sen lisääntyneen (Itävalta – tietoa on kuitenkin vaikea tulkita, koska tiedonkeruujärjestelmää muutettiin kyseisenä ajanjaksona). Hoitoon hakeutuvista uusista asiakkaista saatavilla olevat tiedot viittaavat siihen, että opioidien ongelmakäyttö saattaa yleisesti katsoen olla hitaasti vähenemässä, ja siksi levinneisyyslukujen odotetaan laskevan lähitulevaisuudessa.
A problémás opiáthasználat időbeli tendenciáinak értékelése a megbízható, következetes történeti adatok hiánya miatt bonyolult kérdés. Az eddig összegyűjtött bizonyítékok arra mutatnak, hogy a problémás opiáthasználat előfordulása országonként nagymértékben változó, és az EU egészét tekintve nincsenek következetes tendenciák. Néhány ország jelentései, más mutatók adataival együtt arra utalnak, hogy a problémás opiáthasználat az 1990-es évek közepétől a végéig tovább nőtt (Figure 9), az utóbbi években viszont stabilizálódni vagy valamelyest csökkenni látszik. A 2000 és 2004 közötti időszak tekintetében az opiáthasználatra vonatkozó ismételt becslések hét országból állnak rendelkezésre (Csehország, Németország, Görögország, Spanyolország, Írország, Olaszország, Ausztria): közülük négy ország (Csehország, Németország, Görögország, Spanyolország) a problémás opiáthasználat csökkenését jegyezte fel, egy pedig növekedésről számolt be (Ausztria – habár ez nehezen értelmezhető, mivel az adatgyűjtési rendszert ezen időszak során módosították). A kezelést első alkalommal megkezdő emberektől származó információk arra utalnak, hogy a problémás opiáthasználat összességében talán lassú csökkenésnek indult, így a közeljövőben számítani lehet az előfordulás visszaesésére is.
Mangel på pålitelige og sammenhengende historiske data gjør det vanskelig å vurdere trender for problembruk av opioider over tid. Det innsamlede materialet tilsier at prevalensen for problembruk av opioider varierer fra land til land, og at trendene ikke er sammenfallende innen EU. Rapporter fra enkelte land, som støttes av andre indikatordata, tyder på at problembruken av opioider økte fra midten til slutten av 1990-tallet (figur 9), men at den synes å ha stabilisert seg eller gått noe ned i de siste årene. Repeterte estimater over problembruk av opioider er tilgjengelig for perioden 2000-04 fra syv land (Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Hellas, Spania, Irland, Italia, Østerrike), og av dem registrerte fire (Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Hellas, Spania) en nedgang i problembruken av opioider, mens ett land rapporterte en økning (Østerrike – selv om det er vanskelig å tolke resultatene da systemet for innsamling av data ble endret i perioden). Data over personer som tas inn til behandling første gang, tilsier at problembruken av opioider kan være på vei ned, og at prevalenstallene derfor vil falle i nærmeste framtid.
Brak rzetelnych i spójnych danych historycznych utrudnia ocenę tendencji w problemowym zażywaniu opiatów na przestrzeni lat. Zebrany materiał dowodowy wskazuje, że rozpowszechnienie problemowego zażywania opiatów różni się znacznie w poszczególnych krajach, a tendencje obserwowane na obszarze UE nie są spójne. Sprawozdania z kilku państw, poparte także innymi wskaźnikami, świadczą o tym, że od połowy do końca lat 90-tych miał miejsce stały wzrost problemowego zażywania opiatów (wykres 9), ale w ostatnich latach nastąpiła stabilizacja lub nawet niewielki spadek. Dostępne są dane szacunkowe dotyczące problemowego zażywania opiatów za okres od 2000 do 2004 r., pochodzące z siedmiu krajów (z Czech, Niemiec, Grecji, Hiszpanii, Irlandii, Włoch i Austrii): w czterech krajach (w Czechach, Niemczech, Grecji i Hiszpanii) odnotowano spadek problemowego zażywania opiatów, podczas gdy w jednym stwierdzono wzrost (w Austrii — ale dane te trudno zinterpretować, ponieważ w tym okresie zmieniono system zbierania danych). Dane uzyskane od osób podejmujących po raz pierwszy leczenie wskazują, że ogólna liczba przypadków problemowego zażywania opiatów może powoli spadać, co w niedalekiej przyszłości może oznaczać spadek wskaźnika rozpowszechnienia.
Lipsa datelor istorice credibile şi coerente complică evaluarea tendinţelor în timp ale consumului problematic de opiacee. Dovezile care au fost adunate sugerează că prevalenţa consumului problematic de opiacee diferă în mare măsură de la o ţară la alta, iar tendinţele nu sunt coerente în Uniunea Europeană. Rapoartele din unele ţări, susţinute şi de alţi indicatori, sugerează o creştere continuă a consumului problematic de opiacee de la mijlocul către sfârşitul anilor 1990 (Figura 9), însă pare să se fi stabilizat sau scăzut într-o oarecare măsură în ultimii ani. Sunt disponibile estimări repetate privind consumul problematic de opiacee pentru perioada cuprinsă între 2000–2004 din şapte ţări (Republica Cehă, Germania, Grecia, Spania, Irlanda, Italia, Austria) : patru ţări (Republica Cehă, Germania, Grecia şi Spania) au înregistrat o scădere a consumului problematic de opiacee, în timp ce o ţară a raportat o creştere (Austria - deşi acest lucru este greu de interpretat, deoarece sistemul de colectare a datelor s-a modificat în această perioadă). Dovezi de la persoanele care încep tratamentul pentru prima dată sugerează că incidenţa consumului problematic de opiacee pare să fie uşor în scădere, prin urmare, în viitorul apropiat, se aşteaptă o scădere a prevalenţei.
Chýbanie spoľahlivých a konzistentných historických údajov komplikuje hodnotenie časových trendov v problémovom užívaní opiátov. Dôkazy, ktoré sa zhromaždili, naznačujú, že prevalencia problémového užívania opiátov sa medzi krajinami veľmi líši a že trendy v EÚ nie sú konzistentné. Správy z niektorých krajín podporované ďalšími ukazovateľmi naznačujú, že problémové užívanie opiátov sa od polovice až do konca deväťdesiatych rokov minulého storočia naďalej zvyšovalo (obrázok 9), zdá sa však, že nedávnejšie sa stabilizovalo alebo trochu pokleslo. Opakované odhady problémového užívania opiátov za obdobie medzi rokom 2000 a rokom 2004 sú k dispozícii zo siedmich krajín (Českej republiky, Nemecka, Grécka, Španielska, Írska, Talianska a Rakúska): štyri krajiny (Česká republika, Nemecko, Grécko, Španielsko) zaznamenali zníženie problémového užívania opiátov, kým jedna krajina uviedla zvýšenie (Rakúsko – hoci toto sa ťažko interpretuje, pretože počas tohto obdobia sa zmenil systém zhromažďovania údajov). Dôkazy od ľudí, ktorí začínajú liečbu po prvýkrát naznačujú, že výskyt problémového užívania opiátov sa vo všeobecnosti môže pomaly znižovať, preto sa v blízkej budúcnosti očakáva zníženie prevalencie.
Zaradi pomanjkanja zanesljivih in doslednih podatkov v preteklosti je ocena trendov problematičnega uživanja opiatov skozi čas težavna. Zbrani dokazi kažejo, da se razširjenost problematičnega uživanja opiatov med državami zelo razlikuje in da trendi po EU niso enaki. Poročila iz nekaterih držav, podprta z drugimi podatki iz kazalcev, kažejo, da se je problematično uživanje opiatov od srede do konca devetdesetih še vedno povečevalo (prikaz 9), vendar je videti, da se je v zadnjih letih ustalilo ali nekoliko zmanjšalo. Ponavljajoče se ocene problematičnega uživanja opiatov v obdobju od leta 2000 do 2004 so na voljo za sedem držav (Češko republiko, Nemčijo, Grčijo, Španijo, Irsko, Italijo in Avstrijo): v štirih državah (Češka republika, Nemčija, Grčija, Španija) so zabeležili zmanjšanje problematičnega uživanja opiatov, ena pa je poročala o povečanju (Avstrija – čeprav je to težko razlagati, ker se je sistem zbiranja podatkov v tem obdobju spremenil). Dokazi na podlagi oseb, ki se prvič vključijo v zdravljenje, kažejo, da se pogostost problematičnega uživanja opiatov na splošno morda počasi zmanjšuje, zato se v bližnji prihodnosti pričakuje zmanjšanje razširjenosti.
Bristen på tillförlitliga och konsekventa uppgifter avseende längre tidsperioder gör det fortfarande besvärligt att bedöma trenderna för problemmissbruket av opiater. De uppgifter som har samlats in tyder dock på att prevalensen för problemmissbruket av opiater skiljer sig mycket mellan länderna och att trenderna inte är konsekventa inom EU. Rapporter från vissa länder, som stöds av andra indikatoruppgifter, tyder på att problemmissbruket av opiater ökade stadigt under mitten och slutet av 1990-talet (Figur 9). Det förefaller dock ha stabiliserats eller minskat något på senare år. Upprepade skattningar av problemmissbruket av opiater finns tillgängliga för 2000–2004 från sju länder (Tjeckien, Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Österrike). Fyra länder (Tjeckien, Tyskland, Grekland, Spanien) har rapporterat minskat problemmissbruk, medan ett land rapporterade en ökning (Österrike – även om detta är svårt att tolka eftersom systemet för datainsamling ändrades under perioden i fråga). Att döma av antalet nya klienter som söker behandling håller problemmissbruket av opiater i allmänhet på att långsamt minska. Prevalensen av problemmissbruk av opiater kan därför förväntas minska i en nära framtid.
Güvenilir ve tutarlı tarihsel veri yokluğu, sorunlu opioid kullanımında zaman içerisindeki eğilimlerin değerlendirilmesini karmaşıklaştırmaktadır. Toplanmış olan kanıtlar, sorunlu opioid kullanımı yaygınlığının ülkeler arasında büyük farklılık gösterdiğini ve eğilimlerin AB genelinde tutarlı olmadığını göstermektedir. Bazı ülkelerden elde edilen, başka belirleyici verilerle desteklenen raporlar sorunlu opioid kullanımının 1990’ların ortalarından sonlarına kadar artmaya devam ettiğine (Şekil 9) ama daha yakın yıllarda dengelenmiş veya düşmüş gibi göründüğüne işaret etmektedir. 2000-2004 dönemi için sorunlu opioid kullanımına dair tekrarlanan tahminler yedi ülkede mevcuttur (Çek Cumhuriyeti, Almanya, Yunanistan, İspanya, İrlanda, İtalya, Avusturya): dört ülke (Çek Cumhuriyeti, Almanya, Yunanistan, İspanya) sorunlu opioid kullanımında bir düşüş rapor ederken bir ülke artış rapor etmiştir (Avusturya – ama bu dönemde veri toplama sistemi değiştiğinden bunu yorumlamak zordur). İlk kez tedaviye başlayan kişilerden elde edilen kanıtlar, sorunlu opioid kullanımı oranının genel olarak yavaş yavaş düşmekte olabileceğini gösterdiğinden, yakın gelecekte yaygınlık oranlarında da bir düşüş beklenmelidir.
Tā kā trūkst drošu un konsekventu vēsturisku datu, problemātiskas opioīdu lietošanas laika tendences novērtēt ir sarežģīti. Apkopotie fakti ļauj secināt, ka problemātiskas opioīdu lietošanas izplatība dažādās valstīs ir ļoti atšķirīga un visā ES tendences nav viendabīgas. Dažu valstu sniegtās ziņas, ko papildina citu rādītāju informācija, ļauj secināt, ka problemātiskā opioīdu lietošana no 90. gadu vidus līdz 90. gadu beigām ir turpinājusi iet plašumā (9. attēls), bet pēdējos gados šķiet stabilizējusies vai nedaudz samazinājusies. Atkārtoti aprēķini par problemātisku opioīdu lietošanu laikposmā no 2000. līdz 2004. gadam ir pieejami septiņās valstīs (Čehijā, Vācijā, Grieķijā, Spānijā, Īrijā, Itālijā, Austrijā); četrās valstīs (Čehijā, Vācijā, Grieķijā, Spānijā) ir reģistrēta problemātiskas opioīdu lietošanas samazināšanās, viena valsts ziņo par pieaugumu (Austrija – lai gan šos datus ir grūti interpretēt, jo datu apkopošanas sistēma šajā laikā ir mainījusies). Dati par pacientiem, kas pirmo reizi sāk ārstēšanos, liecina, ka problemātiskas opioīdu lietošanas sastopamība kopumā, iespējams, lēnām samazinās, tādēļ var cerēt, ka tuvākajā nākotnē izplatības rādītāji būs mazāki.
  Chapter 4: Amphetamines...  
In 2004, 11 tonnes of methamphetamine was seized worldwide, of which 59 % was seized in East and South-east Asia and 37 % in North America (CND, 2006). In Europe, production of methamphetamine is largely limited to the Czech Republic, where it has been produced since the mid-1980s under the local name of ‘pervitin’.
Au niveau mondial, en termes de quantités fabriquées et vendues de manière illicite, les méthamphétamines continuent à devancer les amphétamines et l'ecstasy, bien que leur pourcentage dans les saisies totales ait baissé en 2004. Elles restent les plus fabriquées en Asie de l'Est et du Sud-Est (Chine, Philippines, Myanmar, Thaïlande), suivie par l'Amérique du Nord et l'Amérique centrale (États-Unis, Canada, Mexique). En 2004, 11 tonnes de méthamphétamines ont été saisies dans le monde, dont 59 % en Asie de l'Est et du Sud-Est et 37 % en Amérique du Nord (CND, 2006). En Europe, la production de méthamphétamines est en grande partie limitée à la République tchèque, où elle est produite depuis le milieu des années 1980 sous le nom de «pervitine». Toutefois, en 2004, une production a été signalée en Slovaquie et en Bulgarie, où des laboratoires ont été démantelés (rapports nationaux Reitox, 2005; ONUDC, 2006). La majeure partie de la production tchèque de méthamphétamines est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande en Allemagne, en Autriche et en Slovaquie (rapports nationaux Reitox, 2005). En 2004, la Belgique, la République tchèque, le Danemark, l'Estonie, la Grèce, la France, la Lettonie, la Lituanie, la Hongrie, l'Autriche, la Slovaquie, la Suède, la Roumanie et la Norvège ont déclaré des saisies de méthamphétamines, ce dernier pays enregistrant le nombre le plus élevé de saisies et les quantités les plus importantes (91).
Noch immer wird Methamphetamin weltweit in größeren Mengen hergestellt und gehandelt als Amphetamin oder Ecstasy, wobei sein Anteil an den weltweiten Sicherstellungen im Jahr 2004 jedoch zurückgegangen ist. Nach wie vor werden die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Philippinen, Myanmar, Thailand) hergestellt, gefolgt von Nord- und Mittelamerika (Vereinigte Staaten, Kanada, Mexiko). Im Jahr 2004 wurden weltweit 11 Tonnen Methamphetamin sichergestellt, davon 59 % in Ost- und Südostasien und 37 % in Nordamerika (CND, 2006). In Europa ist die Herstellung von Methamphetamin weitgehend auf die Tschechische Republik beschränkt, wo es seit Mitte der 80er Jahre unter dem Namen „Pervitin“ hergestellt wird. Im Jahr 2004 wurde jedoch auch aus der Slowakei und Bulgarien über die Herstellung von Methamphetamin und die Aushebung von Labors berichtet (nationale Reitox-Berichte, 2005; UNODC, 2006). Der größte Teil des in der Tschechischen Republik hergestellten Methamphetamins ist für den Markt im eigenen Land bestimmt, obwohl gewisse Mengen auch nach Deutschland und Österreich sowie in die Slowakei geschmuggelt werden (nationale Reitox-Berichte, 2005). Im Jahr 2004 wurde aus Belgien, der Tschechischen Republik, Dänemark, Estland, Griechenland, Frankreich, Lettland, Litauen, Ungarn, Österreich, der Slowakei, Schweden, Rumänien und Norwegen über Sicherstellungen von Methamphetamin berichtet, wobei auf Norwegen sowohl die meisten Sicherstellungen als auch die größten beschlagnahmten Mengen entfielen (91).
A escala mundial, en términos de cifras de producción y tráfico, la metanfetamina continúa siendo más importante que la anfetamina o el éxtasis, si bien la cuota de incautaciones en todo el mundo experimentó un retroceso en 2004. Las principales áreas de producción de metanfetamina siguen siendo el este y el sureste asiático (China, Filipinas, Myanmar, Tailandia), seguidos de América del Norte y Central (Estados Unidos, Canadá, México). En 2004, se incautaron 11 toneladas de metanfetamina en todo el mundo, de las cuales el 59 % fue aprehendido en el este y el sureste asiático y el 37 % en Norteamérica (CND, 2006). En Europa, la fabricación de metanfetamina se limita principalmente a la República Checa, donde se produce desde mediados de los años ochenta bajo el nombre local de «pervitín». No obstante, en el año 2004 se informó de la producción de esta sustancia y del desmantelamiento de laboratorios también en Eslovaquia y Bulgaria (informes nacionales de la red Reitox, 2005; ONUDD, 2006). La mayor parte de la producción de metanfetamina en la República Checa se destina al mercado local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania, Austria y Eslovaquia (informes nacionales de la red Reitox, 2005). En 2004, se incautó metanfetamina en Bélgica, la República Checa, Dinamarca, Estonia, Grecia, Francia, Letonia, Lituania, Hungría, Austria, Eslovaquia, Suecia, Rumanía y Noruega; en este último país se registraron el mayor número de incautaciones y las mayores cantidades aprehendidas (91).
A livello mondiale le metanfetamine continuano a essere più importanti delle anfetamine o dell’ecstasy, in termini di quantitativi prodotti e smerciati, anche se nel 2004 la percentuale di metanfetamine sequestrate rispetto ai sequestri complessivi è diminuita. La metanfetamina continua a essere prodotta perlopiù nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Filippine, Myanmar, Thailandia), seguita dall’America settentrionale e centrale (Stati Uniti, Canada, Messico). Nel 2004 sono state sequestrate in tutto il mondo 11 tonnellate di metanfetamine, il 59% delle quali nell’Asia orientale e sudorientale e il 37% nell’America settentrionale (CND, 2006). In Europa, la produzione di metanfetamine è ampiamente circoscritta alla Repubblica ceca, dove viene prodotta fin dalla metà degli anni Ottanta con il nome locale di “pervitina". Nel 2004, tuttavia, la produzione di questa sostanza è stata riferita anche in Slovacchia e in Bulgaria, dove sono stati smantellati alcuni laboratori (relazioni nazionali Reitox, 2005; UNODC, 2006). Buona parte della produzione ceca di metanfetamina è destinata al mercato locale, sebbene venga contrabbandata in misura minore anche in Germania, Austria e Slovacchia (relazioni nazionali Reitox, 2005). Nel 2004 sono stati riferiti sequestri di metanfetamina in Belgio, Repubblica ceca, Danimarca, Estonia, Grecia, Francia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Austria, Slovacchia, Svezia, Romania e Norvegia; proprio in Norvegia è stato registrato sia il più elevato numero di sequestri sia il maggior quantitativo di sostanze recuperate (91).
A nível mundial, no que se refere às quantidades produzidas e traficadas, as metanfetaminas continuam a ser mais importantes do que as anfetaminas ou o ecstasy, embora a sua percentagem nas apreensões globais tenha diminuído em 2004. Continuam a ser principalmente produzidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Filipinas, Mianmar, Tailândia), seguidas da América do Norte e Central (Estados Unidos, Canadá, México). Em 2004, foram apreendidas 11 toneladas de metanfetaminas a nível mundial, 59% das quais na Ásia Oriental e do Sudeste e 37% na América do Norte (CND, 2006). Na Europa, a produção de metanfetaminas está, em grande medida, limitada à República Checa, onde tem sido produzida, desde meados da década de 80, sob a denominação local de “pervitin”. Todavia, em 2004, a sua produção também foi notificada na Eslováquia e na Bulgária, países onde foram desmantelados laboratórios (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; UNODC, 2006). A maior parte da produção checa de metanfetaminas destina-se ao mercado local, embora também seja traficada para a Alemanha, a Áustria e a Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2005). Em 2004, foram notificadas apreensões de metanfetaminas na Bélgica, República Checa, Dinamarca, Estónia, Grécia, França, Letónia, Lituânia, Hungria, Áustria, Eslováquia, Suécia, Roménia e Noruega, sendo esta última responsável pelo maior número de apreensões e as maiores quantidades apreendidas (91).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η μεθαμφεταμίνη εξακολουθεί να είναι πιο σημαντική από την αμφεταμίνη ή την έκσταση όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες, μολονότι το ποσοστό της επί των κατασχέσεων σε παγκόσμιο επίπεδο μειώθηκε το 2004. Εξακολουθεί να παρασκευάζεται κυρίως στη Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Φιλιππίνες, Μιανμάρ, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια και την Κεντρική Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες, Καναδά, Μεξικό). Το 2004 παγκοσμίως κατασχέθηκαν 11 τόνοι μεθαμφεταμίνης, το 59 % των οποίων κατασχέθηκε στην Ανατολική και τη Νοτιοανατολική Ασία και το 37 % στη Βόρεια Αμερική (CND, 2006). Στην Ευρώπη η παραγωγή μεθαμφεταμίνης περιορίζεται σε μεγάλο βαθμό στην Τσεχική Δημοκρατία, όπου παρασκευάζεται από τα μέσα της δεκαετίας του 1980 υπό την τοπική ονομασία «pervitin». Ωστόσο, το 2004 αναφέρθηκε παρασκευή μεθαμφεταμίνης στη Σλοβακία και τη Βουλγαρία όπου εξαρθρώθηκαν εργαστήρια (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· UNODC, 2006). Το μεγαλύτερο μέρος της τσεχικής παραγωγής μεθαμφεταμίνης προορίζεται για την τοπική αγορά, αν και ορισμένες ποσότητες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία, την Αυστρία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005). Το 2004 αναφέρθηκαν κατασχέσεις μεθαμφεταμίνης στο Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, τη Δανία, την Εσθονία, την Ελλάδα, τη Γαλλία, τη Λεττονία, τη Λιθουανία, την Ουγγαρία, την Αυστρία, τη Σλοβακία, τη Σουηδία, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία, η οποία εμφανίζει τόσο τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων όσο και την μεγαλύτερη ποσότητα κατασχεθείσας μεθαμφεταμίνης (91).
Wereldwijd is metamfetamine qua geproduceerde en verhandelde hoeveelheden nog altijd belangrijker dan amfetamine of ecstasy, hoewel het aandeel metamfetaminevangsten in de vangsten wereldwijd is gedaald in 2004. De stof wordt nog steeds vooral geproduceerd in Oost- en Zuidoost-Azië (China, de Filippijnen, Myanmar, Thailand), gevolgd door Noord- en Midden-Amerika (Verenigde Staten, Canada, Mexico). In 2004 is wereldwijd 11 ton metamfetamine in beslag genomen, waarvan 59% in Oost- en Zuidoost-Azië en 37% in Noord-Amerika (CND, 2006). In Europa is de productie van metamfetamine grotendeels beperkt tot Tsjechië, waar het sinds halverwege de jaren tachtig wordt geproduceerd onder de plaatselijke naam “pervitin”. In 2004 is evenwel ook productie gemeld in Slowakije en Bulgarije, waar laboratoria zijn ontmanteld (nationale Reitox-verslagen, 2005; UNODC, 2006). De Tsjechische productie van metamfetamine is overwegend bestemd voor de plaatselijke markt, maar een klein deel wordt Duitsland, Oostenrijk en Slowakije binnengesmokkeld (nationale Reitox-verslagen, 2005). Voor 2004 zijn metamfetaminevangsten gemeld in België, Tsjechië, Denemarken, Estland, Griekenland, Frankrijk, Letland, Litouwen, Hongarije, Oostenrijk, Slowakije, Zweden, Roemenië en Noorwegen, waarbij het laatstgenoemde land zowel de meeste vangsten heeft geregistreerd als de grootste hoeveelheden in beslag heeft genomen (91).
Z hlediska vyrobených a prodávaných množství se metamfetamin celosvětově i nadále jeví jako důležitější než amfetamin či extáze, ačkoli jeho podíl na světových záchytech za rok 2004 klesl. Nadále se vyrábí převážně ve východní a jihovýchodní Asii (v Číně, na Filipínách, v Myanmaru (Barmě), Thajsku), za níž následuje Severní a Střední Amerika (Spojené státy, Kanada, Mexiko). V roce 2004 bylo celosvětově zadrženo 11 tun metamfetaminu, z čehož 59 % ve východní a jihovýchodní Asii a 37 % v Severní Americe (CND, 2006). V Evropě se produkce metamfetaminu omezuje převážně na Českou republiku, kde se od poloviny 80. let 20. století vyrábí pod místním názvem pervitin. V roce 2004 však byla hlášena výroba i ze Slovenska a Bulharska, kde byly zlikvidovány laboratoře (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; UNODC, 2006). Většina české produkce metamfetaminu je určena pro místní trh, i když její část se pašuje do Německa, Rakouska a na Slovensko (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005). Za rok 2004 byly záchyty metamfetaminu hlášeny z Belgie, České republiky, Dánska, Estonska, Řecka, Francie, Lotyšska, Litvy, Maďarska, Rakouska, Slovenska, Švédska, Rumunska a Norska, přičemž v posledně jmenované zemi byl zaznamenán nejvyšší počet záchytů s nejvyššími zadrženými objemy (91).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetamin fortsat vigtigere end amfetamin eller ecstasy, selv om dens andel af beslaglæggelserne på globalt plan faldt i 2004. Det fremstilles fortsat hovedsagelig i Øst- og Sydøstasien (Kina, Filippinerne, Myanmar, Thailand), efterfulgt af Nord- og Mellemamerika (USA, Canada, Mexico). I 2004 blev der på verdensplan beslaglagt 11 tons metamfetamin, hvoraf 59 % blev beslaglagt i Øst- og Sydøstasien og 37 % i Nordamerika (CND, 2006). I Europa er produktionen af metamfetamin i vidt omfang begrænset til Tjekkiet, hvor det siden midten af 1980'erne er blevet produceret under det lokale navn "pervitin". I 2004 blev der imidlertid også meldt om fremstilling i Slovakiet og Bulgarien, hvor laboratorier blev lukket (nationale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Det meste af produktionen af metamfetamin i Tjekkiet er bestemt til det lokale marked, selv om en del smugles til Tyskland, Østrig og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2005). I 2004 blev der meldt om beslaglæggelser af metamfetamin i Belgien, Tjekkiet, Danmark, Estland, Grækenland, Frankrig, Letland, Litauen, Ungarn, Østrig, Slovakiet, Sverige, Rumænien og Norge, hvoraf sidstnævnte tegnede sig for både det højeste antal beslaglæggelser og de største beslaglagte mængder (91).
Ülemaailmses ulatuses on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest jätkuvalt olulisem kui amfetamiin või ecstasy, kuigi selle osakaal kogu maailmas läbi viidud konfiskeerimistes langes 2004. a. Seda toodetakse endiselt peamiselt Ida- ja Kagu-Aasias (Hiinas, Filipiinidel, Myanmaris, Taimaal), samuti Põhja- ja Kesk-Ameerikas (Ameerika Ühendriikides, Kanadas, Mehhikos). 2004. a konfiskeeriti kogu maailmas kokku 11 tonni metamfetamiini, millest 59% konfiskeeriti Ida- ja Kagu-Aasias ning 37% Põhja-Ameerikas (CND, 2006). Euroopas piirdub metamfetamiini tootmine peamiselt Tšehhi Vabariigiga, kus seda on toodetud 1980ndate aastate keskpaigast peale kohaliku nime “pervitiin” all. Kuid 2004. a teatasid tootmisest ka Slovakkia ja Bulgaaria, kus laborid demonteeriti (Reitoxi riikide aruanded, 2005; UNODC, 2006). Suurem osa Tšehhis toodetud metamfetamiinist on mõeldud kohalikule turule, kuigi osa sellest toimetatakse salakaubana Saksamaale, Austriasse ja Slovakkiasse (Reitoxi riikide aruanded, 2005). 2004. a teatasid metamfetamiini konfiskeerimistest Belgia, Tšehhi Vabariik, Taani, Eesti, Kreeka, Prantsusmaa, Läti, Leedu, Ungari, Austria, Slovakkia, Rootsi, Rumeenia ja Norra, kusjuures viimane oli esikohal nii kõige suurema konfiskeerimiste arvu kui ka kõige suuremate tabatud koguste poolest (91).
Valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella metamfetamiini on yhä amfetamiinia ja ekstaasia merkittävämpi huume maailmassa, vaikka sen osuus koko maailman takavarikoista laskikin vuonna 2004. Sitä valmistetaan edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Filippiinit, Myanmar, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois- ja Keski-Amerikassa (Yhdysvallat, Kanada, Meksiko). Maailmanlaajuisesti metamfetamiinia takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 11 tonnia, josta 59 prosenttia Itä- ja Kaakkois-Aasiassa ja 37 prosenttia Pohjois-Amerikassa (CND, 2006). Euroopassa metamfetamiinin tuotanto on rajoittunut lähinnä Tšekkiin, jossa sitä on valmistettu 1980-luvulta lähtien paikallisesti ”pervitiinin” nimellä. Vuonna 2004 tuotannosta ilmoittivat kuitenkin myös Slovakia ja Bulgaria, joissa oli lakkautettu laboratorioita (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; UNODC, 2006). Suurin osa Tšekin metamfetamiinin tuotannosta on tarkoitettu paikallisille markkinoille, mutta osa siitä salakuljetetaan Saksaan, Itävaltaan ja Slovakiaan (Reitoxin kansalliset raportit, 2005). Vuonna 2004 metamfetamiinitakavarikoista raportoitiin Belgiasta, Tšekistä, Tanskasta, Virosta, Kreikasta, Ranskasta, Latviasta, Liettuasta, Unkarista, Itävallasta, Slovakiasta, Ruotsista, Romaniasta ja Norjasta, jossa sekä takavarikoiden lukumäärä että takavarikoidut määrät olivat kaikkein suurimmat (91).
A termelt és forgalmazott mennyiséget tekintve a metamfetamin világszinten továbbra is fontosabb, mint az amfetamin vagy az extasy, bár a globális lefoglalásokban való részaránya 2004-ben visszaesett. Változatlanul leginkább Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kína, a Fülöp-szigetek, Mianmar, Thaiföld) állítják elő, Észak- és Közép-Amerikával a második helyen (Egyesült Államok, Kanada, Mexikó). 2004-ben világszerte 11 tonna metamfetamint foglaltak le, ennek 59%-át Kelet- és Délkelet-Ázsiában, 37%-át pedig Észak-Amerikában (CND, 2006). Európában a metamfetamin előállítása nagyobbrészt Csehországra korlátozódik, ahol „pervitin” helyi megnevezéssel már az 1980-as évek közepe óta gyártják. 2004-ben azonban az előállításáról számoltak be Szlovákiából és Bulgáriából is, ahol laboratóriumokat szüntettek meg (Reitox országjelentések, 2005; UNODC, 2006). A cseh metamfetamintermelés legnagyobb részét a helyi piacra szánják, bár valamennyit Németországba, Ausztriába és Szlovákiába is csempésznek (Reitox országjelentések, 2005). 2004-ben Belgiumból, Csehországból, Dániából, Észtországból, Görögországból, Franciaországból, Lettországból, Litvániából, Magyarországról, Ausztriából, Szlovákiából, Svédországból, Romániából és Norvégiából jelentettek metamfetaminlefoglalásokat; közülük ez utóbbi mind a lefoglalások számát, mind pedig a felfedezett mennyiséget tekintve első helyen állt91.
Når det gjelder mengdene som produseres og selges, er metamfetamin viktigere på verdensbasis enn amfetamin og ecstasy, selv om dette stoffet sto for en synkende andel av alt beslaglagt stoff i 2004. Det produseres fremdeles mest i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Filippinene, Myanmar, Thailand), etterfulgt av Nord- og Sentral-Amerika (USA, Canada, Mexico). I 2004 ble det beslaglagt 11 tonn metamfetamin i verden, hvorav 59 % i Øst- og Sørøst-Asia og 37 % i Nord-Amerika (CND, 2006). I Europa produseres metamfetamin hovedsakelig i Den tsjekkiske republikk, hvor det siden midten av 1980-årene har blitt produsert under det lokale navnet ”pervitin”. I 2004 ble det imidlertid rapportert om produksjon også i Slovakia og Bulgaria, hvor laboratorier ble destruert (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Mesteparten av det som produseres av metamfetamin i Den tsjekkiske republikk, er ment for det lokale markedet, selv om noe av det smugles til Tyskland, Østerrike og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2005). I 2004 ble det rapportert om beslag av metamfetamin i Belgia, Den tsjekkiske republikk, Danmark, Estland, Hellas, Frankrike, Latvia, Litauen, Ungarn, Østerrike, Slovakia, Sverige, Romania og Norge. Sistnevnte sto for både det største antallet beslag og de største mengdene (91).
Pod względem produkowanych i podlegających handlowi ilości matamfetamina nadal ma większe znaczenie w skali światowej niż amfetamina lub ekstazy, chociaż w 2004 r. spadł jej udział w łącznych konfiskatach na świecie. Nadal wytwarza się ją przede wszystkim w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (w Chinach, na Filipinach, w Birmie i Tajlandii) oraz w Ameryce Północnej i Środkowej (w Stanach Zjednoczonych, Kanadzie i Meksyku). W 2004 r. na świecie skonfiskowano 11 t metamfetaminy, z czego 59% skonfiskowano w Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej, a 37% w Ameryce Północnej (CND, 2006). W Europie produkcja metamfetaminy ogranicza się w dużym stopniu do Czech, gdzie wytwarza się ją od połowy lat 80-tych pod lokalną nazwą „pervitin”. Jednak w 2004 r. zgłoszono jej produkcję również w Słowacji i w Bułgarii, gdzie zlikwidowano laboratoria (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.; UNODC, 2006). Większość produkowanej w Czechach metamfetaminy jest przeznaczona na rynek lokalny, chociaż pewne jej ilości są przemycane do Niemiec, Austrii i do Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.). W 2004 r. konfiskaty metamfetaminy zgłoszono w Belgii, Czechach, Danii, Estonii, Grecji, we Francji, na Łotwie, Litwie, Węgrzech, w Austrii, w Słowacji, w Szwecji, Rumunii i Norwegii, przy czym w Norwegii dokonano zarówno największej liczby konfiskat, jak i przechwycono największe ilości narkotyku (91).
Pe plan mondial, în ceea ce priveşte cantităţile fabricate şi comercializate, metamfetamina este în continuare mai importantă decât amfetamina sau ecstasy, deşi cota metamfetaminei din capturile globale a scăzut în 2004. Metamfetamina se fabrică în cea mai mare parte în Asia de Est şi de Sud-Est (China, Filipine, Myanmar, Thailanda), urmată de America de Nord şi Centrală (Statele Unite, Canada, Mexic). În 2004, s-au capturat 11 tone de metamfetamină la nivel mondial, din care 59 % s-au capturat în Asia de Est şi de Sud-Est şi 37 % în America de Nord (CND, 2006). În Europa, metamfetamina se produce în mari cantităţi doar în Republica Cehă, unde a început să se fabrice de la mijlocul anilor 1980 sub denumirea locală de „pervitin”. Cu toate acestea, în 2004, a fost raportată producerea acestei substanţe şi în Slovacia şi Bulgaria, unde s-a procedat la dezafectarea de laboratoare (Rapoartele naţionale Reitox, 2005; UNODC, 2006). Marea parte a producţiei cehe de metamfetamină este destinată pieţei locale, deşi o parte este introdusă ilegal în Germania, Austria şi Slovacia (Rapoartele naţionale Reitox, 2005). În 2004, s-au raportat capturi de metamfetamină în Belgia, Republica Cehă, Danemarca, Estonia, Grecia, Franţa, Letonia, Lituania, Ungaria, Austria, Slovacia, Suedia, România şi Norvegia, ultima înregistrând atât numărul cel mai mare de capturi, cât şi cele mai mari cantităţi recuperate (91).
Celosvetovo je metamfetamín z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev naďalej dôležitejší ako amfetamín alebo extáza, hoci jeho podiel na globálnych zachyteniach v roku 2004 poklesol. Naďalej sa vyrába vo východnej a juhovýchodnej Ázii (Čína, Filipíny, Mjanmarsko, Thajsko), za ktorými nasleduje Severná a Stredná Amerika (Spojené štáty americké, Kanada, Mexiko). V roku 2004 bolo celosvetovo zachytených 11 ton metamfetamínu, z čoho 59 % bolo zachytených vo východnej a juhovýchodnej Ázii a 37 % v Severnej Amerike (CND, 2006). V Európe je produkcia metamfetamínu obmedzená najmä na Českú republiku, kde sa produkuje od polovice osemdesiatych rokov minulého storočia pod miestnym názvom „pervitín“. V roku 2004 sa však výroba uvádzala aj na Slovensku a v Bulharsku, kde boli zničené laboratóriá (národné správy siete Reitox, 2005; UNODC, 2006). Väčšina českej produkcie metamfetamínu je určená pre miestny trh, hoci časť sa pašuje do Nemecka, Rakúska a na Slovensko (národné správy siete Reitox 2005). V roku 2004 boli uvádzané zachytenia amfetamínu v Belgicku, Českej republike, Dánsku, Estónsku, Grécku, vo Francúzsku, v Lotyšsku, Litve, Maďarsku, Rakúsku, na Slovensku, vo Švédsku, v Rumunsku a Nórsku, pričom Nórsko vykazovalo najvyššie počty zachytení a najväčšie objavené množstvá (91).
V svetovnem merilu je z vidika proizvedene in prodane količine metamfetamin še vedno pomembnejši od amfetamina ali ekstazija, čeprav se je njegov delež v zasegih po svetu leta 2004 zmanjšal. Še vedno se ga proizvede največ v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Filipini, Mjanmar, Tajska), sledita ji Severna in Srednja Amerika (Združene države, Kanada, Mehika). Leta 2004 je bilo po svetu zaseženo 11 ton metamfetamina, od tega 59 % v vzhodni in jugovzhodni Aziji in 37 % v Severni Ameriki (CND, 2006). V Evropi je proizvodnja metamfetamina omejena predvsem na Češko republiko, kjer se od srede 80. let prejšnjega stoletja proizvaja pod lokalnim imenom "pervitin". Leta 2004 so o njegovi proizvodnji poročali tudi iz Slovaške in Bolgarije, kjer so odkrili laboratorije (nacionalna poročila Reitox, 2005; UNODC, 2006). Večina češke proizvodnje metamfetamina je namenjena lokalnemu trgu, nekaj pa se ga pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo ter na Slovaško (nacionalna poročila Reitox, 2005). Leta 2004 so o zasegih metamfetamina poročali iz Belgije, Češke republike, Danske, Estonije, Grčije, Francije, Latvije, Litve, Madžarske, Avstrije, Slovaške, Švedske, Romunije in Norveške, pri čemer je bilo v zadnji največ zasegov in največja zasežena količina (91).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är metamfetamin globalt fortsatt viktigare än amfetamin eller ecstasy, även om metamfetaminets andel av de totala beslagen sjönk under 2004. Framställningen sker främst i Ost- och Sydostasien (Kina, Filippinerna, Myanmar, Thailand) följt av Nord- och Centralamerika (USA, Canada, Mexico). År 2004 beslagtogs 11 ton metamfetamin i världen, varav 59 % togs i beslag i Ost- och Sydostasien och 37 % i Nordamerika (CND, 2006). I Europa är framställningen av metamfetamin i stort sett begränsad till Tjeckien, där det har framställts sedan mitten av 1980-talet under det lokala namnet ”pervitin”. År 2004 rapporterades emellertid framställning också i Slovakien och Bulgarien, där laboratorier oskadliggjorts (nationella Reitox-rapporter, 2005; UNODC, 2006). Större delen av den tjeckiska metamfetaminproduktionen är avsedd för den lokala marknaden, även om en del smugglas till Tyskland, Österrike och Slovakien (nationella Reitox-rapporter, 2005). År 2004 rapporterades beslag av metamfetamin i Belgien, Tjeckien, Danmark, Estland, Grekland, Frankrike, Lettland, Litauen, Ungern, Österrike, Slovakien, Sverige, Rumänien och Norge. De största beslagen såväl när det gällde antal som mängd gjordes i Norge (91).
Metamfetamin, toplam ele geçirme vakalarındaki payı 2004’te düşmüş olsa dahi, tüm dünyada imal edilen ve kaçakçılığı yapılan miktarlar anlamında amfetamin veya ecstasy’den daha büyük önem arz etmeye devam etmektedir. En çok Doğu ve Güneydoğu Asya’da (Çin, Filipinler, Myanmar, Tayland), daha sonra Kuzey ve Orta Amerika’da (Amerika Birleşik Devletleri, Kanada, Meksika) imal edilmeye devam etmektedir. 2004’te, tüm dünyada 11 ton metamfetamin ele geçirilmiş, bunun % 59’u Doğu ve Güneydoğu Asya’da ve % 37’si de Kuzey Amerika’da ele geçirilmiştir (CND, 2006). Avrupa’da metamfetamin üretimi büyük ölçüde, 1980’lerden beri ‘pervitin’ yerel adıyla üretildiği Çek Cumhuriyeti’yle sınırlıdır. Bununla beraber, 2004’te laboratuvarların tasfiye edildiği Slovakya ve Bulgaristan’da da imalat yapıldığı bildirilmiştir (Reitox ulusal raporları, 2005; UNODC, 2006). Çek metamfetamin üretiminin çoğu yerel pazara yönelik olmakla beraber, bir kısmı Almanya, Avusturya ve Slovakya’ya kaçırılmaktadır (Reitox ulusal raporları, 2005). 2004’te Belçika, Çek Cumhuriyeti, Danimarka, Estonya, Yunanistan, Fransa, Letonya, Litvanya, Macaristan, Avusturya, Slovakya, İsveç, Romanya ve Norveç’te metamfetamin ele geçirmeleri rapor edilmiş olup hem en büyük ele geçirme sayısı hem de yakalanan en büyük miktarlar bakımından Norveç başı çekmiştir (91).
Izgatavošanas apjomu un tirdzniecības ziņā pasaules mērogā metamfetamīns joprojām pārspēj amfetamīnu un ekstazī, lai gan pasaulē konfiscētā metamfetamīna apjomi 2004. gadā ir samazinājušies. Metamfetamīnu joprojām izgatavo lielākoties Austrum- un Dienvidaustrumāzijā (Ķīnā, Mjanmā, Filipīnās, Taizemē), kam seko Ziemeļ- un Centrālamerika (ASV, Kanāda, Meksika). Pasaulē 2004. gadā ir konfiscētas 11 tonnas metamfetamīna, no tām 59 % ir konfiscēti Austrum- un Dienvidaustrumāzijā un 37 % Ziemeļamerikā (CND, 2006. g.). Eiropā metamfetamīnu ražo galvenokārt Čehijā, kur tā ražošana ar vietējo nosaukumu ,,pervitīns” turpinās kopš 80. gadu vidus. Tomēr 2004. gadā par metamfetamīna izgatavošanu ir informējušas arī Slovākija un Bulgārija, kur ir likvidētas laboratorijas (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; UNODC, 2006. g.). Lielākā daļa no Čehijā saražotā metamfetamīna ir paredzēta vietējam patēriņam, lai gan neliels daudzums kontrabandas ceļā nonāk arī Vācijā, Austrijā un Slovākijā (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.). Par metamfetamīna atsavināšanu 2004. gadā informē Beļģijā, Čehija, Dānija, Igaunija, Grieķija, Francija, Latvija, Lietuva, Ungārija, Austrija, Slovākija, Zviedrija, Rumānija un Norvēģija, kur ir bijis lielākais konfiskāciju skaits un arī lielākais atsavinātā metamfetamīna daudzums (91).
  Chapter 6: Opioid use a...  
Since the mid-1990s, heroin has been increasingly (but to a lesser extent than through the Balkan routes) smuggled to Europe through the ‘silk route’ via central Asia (in particular Turkmenistan, Tajikistan, Kyrgyzstan and Uzbekistan), the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine, to Estonia, Latvia, some of the Nordic countries and Germany (Reitox national reports, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a).
L'héroïne entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue à jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale au travers de la Bulgarie, de la Roumanie, de la Hongrie, de l'Autriche, de l'Allemagne et des Pays‑Bas, ces derniers servant de centre de distribution secondaire vers d'autres pays d'Europe occidentale. Les saisies d'héroïne réalisées en 2004 suggèrent que la branche méridionale a désormais la même importance que la branche septentrionale en termes de volumes passés en contrebande (OMD, 2005; OICS, 2006a). Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus (mais moins que par la route des Balkans) exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale (en particulier, le Turkménistan, le Tadjikistan, le Kirghizstan et l'Ouzbékistan), la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine vers l'Estonie, la Lettonie, certains pays nordiques et l'Allemagne (rapports nationaux Reitox, 2005; CND, 2006; OICS, 2006a). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays de la Péninsule arabique (Oman, Émirats arabes unis) sont devenus des lieux de transit pour l'héroïne en provenance d'Asie du Sud et du Sud-Ouest à destination de l'Europe (OICS, 2006a). En outre, de l'héroïne destinée à l'Europe (et à l'Amérique du Nord) a été saisie en 2004 en Afrique de l'Est et de l'Ouest, dans les Caraïbes et en Amérique centrale et du Sud (CND, 2006).
Heroin gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, Italien, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn, Österreich, Deutschland und die Niederlande führt, wobei die Niederlande als ein zweiter wichtiger Umschlagplatz für den Weitertransport in andere westeuropäische Länder dienen. Die im Jahr 2004 gemeldeten Sicherstellungen von Heroin lassen darauf schließen, dass über die südliche Route inzwischen ebenso große Mengen geschmuggelt werden wie über die nördliche (WZO, 2005; INCB, 2006a). Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend (jedoch in geringerem Umfang als über die Balkanrouten) entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien (insbesondere Turkmenistan, Tadschikistan, Kirgisistan und Usbekistan), das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine nach Estland, Lettland, in einige skandinavische Länder und nach Deutschland geschmuggelt (nationale Reitox-Berichte, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Neben diesen Hauptrouten haben sich aber auch Länder der Arabischen Halbinsel (Oman, Vereinigte Arabische Emirate) zu Transitregionen für Heroinlieferungen aus Süd- und Südwestasien nach Europa entwickelt (INCB, 2006a). Darüber hinaus wurde im Jahr 2004 für Europa (und Nordamerika) bestimmtes Heroin in Ost- und Westafrika, der Karibik sowie Mittel- und Südamerika sichergestellt (CND, 2006).
La heroína entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel crucial en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia, Albania, Italia, Serbia y Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría, Austria, Alemania y los Países Bajos, actuando estos últimos como centro de distribución secundario hacia los países de Europa Occidental. Las incautaciones de heroína realizadas durante el año 2004 sugieren que la ruta sur ha alcanzado la misma importancia que la ruta norte en cuanto al volumen introducido por contrabando (OMA, 2005; JIFE, 2006a). Desde mediados de la década de los años noventa, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» (aunque en menor grado que a través de las rutas de los Balcanes), por Asia Central (en especial, a través de Turkmenistán, Tayikistán, Kirguistán y Uzbekistán), el Mar Caspio y la Federación de Rusia, Belarús o Ucrania hacia Estonia, Letonia, algunos de los países nórdicos y Alemania (informes nacionales de la red Reitox, 2005; CND, 2006; JIFE, 2006a). Aunque estas rutas son las más importantes, los países de la península arábiga (Omán, Emiratos Árabes Unidos) se han convertido en lugares de tránsito para los envíos de heroína desde el sur o el suroeste de Asia con destino a Europa (JIFE, 2006a). Asimismo, en 2004 se incautó heroína destinada a Europa (y Norteamérica) en África Oriental y Occidental, el Caribe, América Central y Sudamérica (CND, 2006).
L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, l’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria, Austria, Germania e Paesi Bassi. Proprio i Paesi Bassi fungono da centro di distribuzione secondario ai paesi dell’Europa occidentale. In termini di volumi intercettati, i sequestri di eroina effettuati nel 2004 mostrano che la rotta meridionale ha raggiunto oggi la stessa importanza di quella settentrionale (OMD, 2005; INCB, 2006a). Dalla metà degli anni Novanta l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre più (sia pur in misura minore rispetto ai percorsi balcanici) lungo la “via della seta” attraverso l’Asia centrale (in particolare, Turkmenistan, Tagikistan, Kirghizistan e Uzbekistan), il Mar Caspio e la Federazione russa, la Bielorussia o l’Ucraina, fino all’Estonia, la Lettonia, alcuni paesi nordici e la Germania (relazioni nazionali Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Benché queste rotte siano le più importanti, i paesi della penisola arabica (Oman, Emirati arabi uniti) sono divenuti anch’essi luoghi di transito delle partite di eroina provenienti dall’Asia meridionale e sudoccidentale e destinati all’Europa (INCB, 2006a). Inoltre, nel 2004 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa (e all'America settentrionale) anche nell’Africa orientale e occidentale, nei Caraibi, e nell’America centrale e meridionale (CND, 2006).
A heroína entra na Europa por duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da antiga República jugoslava da Macedónia, da Albânia, da Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria, da Áustria, da Alemanha e dos Países Baixos, funcionando este último país como um centro de distribuição secundário para outros países da Europa Ocidental. As apreensões de heroína em 2004 sugerem que o ramo meridional já adquiriu a mesma importância que o ramo setentrional no que respeita ao volume de heroína traficada (OMA, 2005; INCB, 2006a). Desde meados da década de 90, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado (apesar de ser menor do que nas rotas balcânicas) através da “rota da seda”, que atravessa a Ásia Central (em especial, o Turquemenistão, o Tajiquistão, o Quirguizistão e o Usbequistão), o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia, até à Estónia, à Letónia, a alguns países nórdicos e à Alemanha (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, alguns países da Península Arábica (Omã, Emirados Árabes Unidos) tornaram-se locais de trânsito para a heroína expedida do sul e do sudoeste da Ásia para a Europa (INCB, 2006a). Além disso, em 2004 foi apreendida heroína destinada à Europa (e à América do Norte) na África Oriental e Ocidental, nas Caraíbas e na América Central e do Sul (CND, 2006).
Η ηρωίνη εισάγεται στην Ευρώπη από δύο κύριες οδούς διακίνησης. Η ανέκαθεν σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, την Ιταλία, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας, Αυστρίας, Γερμανίας και Κάτω Χωρών, χώρα η οποία λειτουργεί ως κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Οι κατασχέσεις ηρωίνης το 2004 υποδηλώνουν ότι το νότιο παρακλάδι έχει αποκτήσει πλέον την ίδια σπουδαιότητα με το βόρειο παρακλάδι από την άποψη του διακινούμενου όγκου (ΠΟΤ, 2005· INCB, 2006α). Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα (αλλά σε μικρότερο βαθμό σε σχέση με τις βαλκανικές οδούς) από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας (ιδίως του Τουρκμενιστάν, του Τατζικιστάν, της Κιργιζίας και του Ουζμπεκιστάν), της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας, στην Εσθονία, τη Λεττονία, κάποιες από τις σκανδιναβικές χώρες και τη Γερμανία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· CND, 2006· INCB, 2006α). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί διακίνησης, ορισμένες χώρες στην Αραβική Χερσόνησο (Ομάν, Ηνωμένα Αραβικά Εμιράτα) έχουν γίνει σημεία διαμετακόμισης για φορτία ηρωίνης από τη Νότια και τη Νοτιοδυτική Ασία που προορίζονται για την Ευρώπη (INCB, 2006α). Επίσης, ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη (και τη Βόρεια Αμερική) κατασχέθηκαν το 2004 στην Ανατολική και τη Δυτική Αφρική, την Καραϊβική και την Κεντρική και Νότια Αμερική (CND, 2006).
Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina, en in een noordelijke tak via Bulgarije, Roemenië, Hongarije, Oostenrijk, Duitsland en Nederland, waarbij Nederland fungeert als secundair distributiecentrum voor andere West-Europese landen. Heroïnevangsten in 2004 wijzen erop dat de zuidelijke tak qua gesmokkelde hoeveelheden nu even belangrijk is geworden als de noordelijke tak (WDO, 2005; INCB, 2006a). Sinds het midden van de jaren negentig wordt heroïne ook steeds vaker via de “zijderoute” Europa binnengesmokkeld (maar in mindere mate dan via de Balkanroute), dat wil zeggen via Centraal-Azië (met name Turkmenistan, Tadzjikistan, Kirgizië en Oezbekistan), de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne, naar Estland, Letland, sommige noordelijke landen en Duitsland (nationale Reitox-verslagen, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, wordt er nu ook heroïne via landen op het Arabische schiereiland (Oman, Verenigde Arabische Emiraten) van Zuid- en Zuidwest-Azië naar Europa gesmokkeld (INCB, 2006a). Daarnaast is voor Europa (en Noord-Amerika) bestemde heroïne in 2004 onderschept in Oost- en West-Afrika, het Caribisch Gebied en Midden- en Zuid-Amerika (CND, 2006).
Heroin se dostává do Evropy dvěma hlavními cestami. Historicky významná balkánská cesta i nadále hraje v pašování heroinu zásadní úlohu. Po tranzitu přes Pákistán, Írán a Turecko se cesta dále rozděluje na jižní větev, vedoucí přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, Itálii, Srbsko, Černou Horu a Bosnu a Hercegovinu, a severní větev, která vede přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakousko, Německo a Nizozemsko, přičemž to funguje jako sekundární distribuční centrum pro další západoevropské země. Záchyty heroinu v roce 2004 naznačují, že jižní větev nyní získala stejný význam jako severní, co se týká pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od poloviny 90. let 20. století je heroin v rostoucí míře (avšak v menším rozsahu než balkánskou cestou) pašován do Evropy také „hedvábnou cestou“ přes střední Asii (zejména Turkmenistán, Tádžikistán, Kyrgyzstán a Uzbekistán), Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu do Estonska, Lotyšska, některých skandinávských zemí a Německa (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Ačkoli jsou tyto cesty nejvýznamnější, staly se země na Arabském poloostrově (Omán, Spojené arabské emiráty) tranzitními místy heroinových zásilek z jižní a jihozápadní Asie určených pro Evropu (INCB, 2006a). Vedle toho byl heroin určený pro Evropu (a Severní Ameriku) zabaven v roce 2004 ve východní a západní Africe, Karibiku a ve Střední a Jižní Americe (CND, 2006).
Heroinen føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt vigtige balkanrute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Hercegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn, Østrig, Tyskland og Nederlandene, som fungerer som et sekundært distributionscenter til andre vesteuropæiske lande. På grundlag af heroinbeslaglæggelserne i 2004 fremgår det, at den sydlige gren nu har fået samme betydning som den nordlige gren med hensyn til den smuglede mængde (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten af 1990'erne er heroin stadig oftere (men i mindre omfang end via Balkan-ruterne) blevet smuglet til Europa via "silkeruten" gennem Centralasien (især Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan), Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine, til Estland, Letland, nogle af de nordiske lande og Tyskland (nationale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om disse ruter er de vigtigste, er lande på Den Arabiske Halvø (Oman, De Forenede Arabiske Emirater) blevet transitsteder for heroinsendinger fra Syd- og Sydvestasien, der er bestemt til Europa (INCB, 2006a). Endvidere blev heroin, der var bestemt til Europa (og Nordamerika), i 2004 beslaglagt i Øst- og Vestafrika, Caribien og Mellem- og Sydamerika (CND, 2006).
Heroiin tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed pidi. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt oluline roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi hargneb marsruut lõunaharuks, mis kulgeb läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, Itaalia, Serbia, Montenegro ning Bosnia ja Hertsegoviina, ning põhjaharuks, mis kulgeb läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari, Austria, Saksamaa ja Madalmaade, kusjuures viimane on teine jaotuskeskus edasitoimetamiseks teistesse Lääne-Euroopa riikidesse. Heroiini konfiskeerimised 2004. a näitavad, et salakaubana edasi toimetatavate koguste osas on lõunaharu praeguseks sama oluliseks muutunud kui põhjaharu (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990ndate aastate keskpaigast peale tuuakse heroiini salakaubana Euroopasse üha sagedamini (aga väiksemas ulatuses kui Balkani marsruute pidi) mööda “siiditeed” läbi Kesk-Aasia (eelkõige läbi Türkmenistani, Tadžikistani, Kõrgõzstani ja Usbekistani), Kaspia mere ja Venemaa Föderatsiooni kaudu, läbi Valgevene ja Ukraina Eestisse, Lätisse, mõnesse Põhjamaasse ja Saksamaale (Reitoxi riikide aruanded, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Kuigi need marsruudid on kõige olulisemad, on mõned Araabia poolsaare riigid (Omaan, Araabia Ühendemiraadid) saanud läbi Lõuna- ja Edela-Aasia Euroopasse toimetatavate heroiinipartiide transiitriikideks (INCB, 2006a). Lisaks konfiskeeriti Euroopasse (ja Põhja-Ameerikasse) transporditavat heroiini 2004. a Ida- ja Lääne-Aafrikas, Kariibi mere riikides ning Kesk- ja Lõuna-Ameerikas (CND, 2006).
Heroiini saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, Italian, Serbian, Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin, Itävallan, Saksan ja Alankomaiden kautta. Alankomaat on tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin Länsi-Euroopan maihin. Vuonna 2004 tehdyt heroiinin takavarikot viittaavat siihen, että eteläisen haaran kautta salakuljetetaan nykyään yhtä paljon heroiinia kuin pohjoisen haaran kautta (WCO, 2005; INCB, 2006a). Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän (muttei kuitenkaan yhtä paljon kuin Balkanin reitin kautta) ns. ”silkkitietä” pitkin Keski-Aasian (erityisesti Turkmenistanin, Tadžikistanin, Kirgisian ja Uzbekistanin), Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta Viroon, Latviaan, joihinkin Pohjoismaihin ja Saksaan (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Etelä- ja Kaakkois-Aasiasta on kulkeutunut heroiinia Eurooppaan myös joidenkin Arabian niemimaan maiden (Omanin, Yhdistyneiden Arabiemiirikuntien) kautta (INCB, 2006a). Eurooppaan (ja Pohjois-Amerikkaan) tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2004 lisäksi Itä- ja Länsi-Afrikan, Karibianmeren sekä Keski- ja Etelä-Amerikan maissa (CND, 2006).
A heroin Európába két fő kereskedelmi útvonalon keresztül lép be. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszországon, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon, Ausztrián, Németországon és Hollandián át; ez utóbbi a többi nyugat-európai ország felé tölti be a másodlagos elosztó központ szerepét. A 2004-es heroinlefoglalások arra utalnak, hogy a csempészett mennyiség tekintetében a déli ág mostanra az északiéval megegyező jelentőségre tett szert (WCO, 2005; INCB, 2006a). Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába, Közép-Ázsián (különösen Türkmenisztánon, Tádzsikisztánon, Kirgizisztánon és Üzbegisztánon), a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül Észtországba, Lettországba, az északi országok némelyikébe és Németországba (Reitox országjelentések, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, az Arab-félsziget országai (Omán, az Egyesült Arab Emírségek) ugyancsak tranzitországgá váltak a Dél- és Délnyugat-Ázsiából Európába tartó heroinszállítmányok számára (INCB, 2006a). Emellett 2004-ben Kelet- és Nyugat-Afrikában, a Karib-térségben és Közép- és Dél-Amerikában is foglaltak le Európába (és Észak-Amerikába) szánt heroint (CND, 2006).
Heroin føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig vei gjennom Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig vei gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn, Østerrike, Tyskland og Nederland. Nederland fungerer for øvrig som et viktig distribusjonssenter til andre vesteuropeiske land. Ut fra heroinbeslagene i 2004 synes det som den sørlige ruten nå er blitt like viktig som den nordlige, i hvert fall regnet i volum (WCO, 2005; INCB, 2006a). Siden midten av 1990-tallet har mer og mer av heroinen (men mindre enn langs Balkan-ruten) som smugles til Europa gått over Silkeveien i Sentral-Asia (spesielt Turkmenistan, Tadsjikistan, Kirgisistan og Usbekistan) via Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hviterussland eller Ukraina, til Estland, Latvia, deler av Norden og Tyskland (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Selv om dette er de viktigste smuglerrutene, har også land på Den arabiske halvøy (Oman, De forente arabiske emirater) blitt transittsteder for heroinforsendelser fra Sør- og Sørvest-Asia på vei til Europa (INCB, 2006a). I tillegg ble heroin på vei til Europa (og Nord-Amerika) i 2004 beslaglagt i Øst- og Vest-Afrika, Karibia og Sentral- og Sør-Amerika (CND, 2006).
Heroina sprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi. Mający długą tradycję szlak bałkański w dalszym ciągu odgrywa kluczową rolę w przemycie heroiny. Trasa tranzytowa prowadzi przez Pakistan, Iran i Turcję, następnie rozgałęzia się na odnogę południową biegnącą przez Grecję, Byłą Jugosłowiańską Republikę Macedonii, Albanię, Włochy, Serbię, Czarnogórę i Bośnię i Hercegowinę oraz na odnogę północną, prowadzącą przez Bułgarię, Rumunię, Węgry, Austrię, Niemcy i Holandię, która pełni funkcję wtórnego centrum dystrybucji na inne kraje Europy Zachodniej. Liczba konfiskat heroiny w 2004 r. świadczy o tym, że szlak południowy pod względem ilości przemycanej heroiny zyskał już takie samo znaczenie, jak szlak północny (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od połowy lat 90-tych coraz więcej heroiny (ale w ilościach mniejszych niż przez szlaki bałkańskie) przemycano do Europy „jedwabnym szlakiem” przez Azję Środkową (głównie przez Turkmenistan, Tadżykistan, Kirgistan i Uzbekistan), Morze Kaspijskie i Federację Rosyjską, Białoruś lub Ukrainę, do Estonii, na Łotwę, niektórych krajów skandynawskich i do Niemiec (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Chociaż te szlaki są najważniejsze, kraje na Półwyspie Arabskim (Oman, Zjednoczone Emiraty Arabskie) stały się punktami tranzytowymi dla przeznaczonych dla Europy przesyłek heroiny pochodzących z Azji Południowej i Południowo-Wschodniej (INCB, 2006a). Ponadto heroinę przeznaczoną na rynek europejski (i północnoamerykański) skonfiskowano w 2004 r. w Afryce Wschodniej i Zachodniej, w regionie Karaibów oraz w Ameryce Środkowej i Południowej (CND, 2006).
Heroina pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic. Ruta tradiţională balcanică continuă să joace un rol crucial în contrabanda cu heroină. După tranzitul prin Pakistan, Iran şi Turcia, ruta se desparte într-un traseu sudic, prin Grecia, fosta Republică Iugoslavă a Macedoniei (FYROM), Albania, Italia, Serbia, Muntenegru şi Bosnia–Herţegovina, şi un traseu nordic, prin Bulgaria, România, Ungaria, Austria, Germania şi Ţările de Jos, acesta din urmă operând ca centru de distribuţie secundară pentru celelalte ţări ale Europei de Vest. Capturile de heroină din 2004 sugerează că traseul sudic a câştigat în prezent aceeaşi importanţă ca cel nordic în termeni de volum de contrabandă realizat (WCO, 2005; INCB, 2006a). De la mijlocul anilor 1990, contrabanda cu heroină în Europa s‑a realizat tot mai mult (însă la un nivel mai redus decât pe rutele balcanice) pe „drumul mătăsii”, prin Asia Centrală (în special, Turkmenistan, Tadjikistan, Kîrgîzstan şi Uzbekistan), Marea Caspică şi Federaţia Rusă, Belarus sau Ucraina, către Estonia, Letonia, unele ţări nordice şi Germania (rapoartele naţionale Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Deşi aceste rute sunt cele mai importante, ţări din Peninsula Arabă (Oman, Emiratele Arabe Unite) au devenit locuri de tranzit pentru heroina expediată din Asia de Sud şi de Sud-Vest şi destinată Europei. (INCB, 2006a). Pe lângă acestea, heroina destinată Europei (şi Americii de Nord) a fost capturată în 2004 în Africa de Est şi de Vest, în Caraibe, precum şi în America Centrală şi de Sud (CND, 2006).
Heroín vstupuje do Európy dvomi hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá rozhodujúcu úlohu v pašovaní heroínu. Po tranzite cez Pakistan, Irán a Turecko sa cesta potom rozdeľuje na južnú vetvu cez Grécko, Bývalú Juhoslovanskú republiku Macedónsko (BJRM), Albánsko, Taliansko, Srbsko, Čiernu Horu a Bosnu a Hercegovinu a severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko, Rakúsko, Nemecko a Holandsko, pričom Holandsko funguje ako druhé distribučné centrum pre ostatné západoeurópske krajiny. Zachytenia heroínu v roku 2004 naznačujú, že južná vetva teraz získala rovnakú dôležitosť ako severná vetva z hľadiska pašovaného objemu (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín čoraz viac pašuje (ale v menšom rozsahu ako cez balkánske cesty) do Európy cez „hodvábnu cestu“ cez Strednú Áziu (najmä cez Turkménsko, Tadžikistan, Kirgizsko a Uzbekistan), Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu, do Estónska, Lotyšska, niektorých škandinávskych krajín a Nemecka (národné správy siete Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Hoci sú tieto cesty najdôležitejšie, krajiny na Arabskom polostrove (Omán, Spojené arabské emiráty) sa stávajú tranzitnými miestami pre zásielky heroínu z južnej a juhovýchodnej Ázie určené pre Európu (INCB, 2006a). Okrem toho heroín určený pre Európu (a Severnú Ameriku) bol v roku 2004 zachytený vo východnej a západnej Afrike, Karibskej oblasti a Strednej a Južnej Amerike (CND, 2006).
Heroin prihaja v Evropo po dveh glavnih trgovskih poteh. Zgodovinsko pomembna balkanska pot ima še vedno pomembno vlogo pri tihotapljenju heroina. Po tranzitu skozi Pakistan, Iran in Turčijo se ta pot razdeli v južno vejo skozi Grčijo, Nekdanjo jugoslovansko republiko Makedonijo, Albanijo, Italijo, Srbijo, Črno goro ter Bosno in Hercegovino ter na severno vejo skozi Bolgarijo, Romunijo, Madžarsko, Avstrijo, Nemčijo in Nizozemsko, pri čemer Nizozemska deluje kot sekundarni distribucijski center za druge zahodnoevropske države. Zasegi heroina v letu 2004 kažejo, da je postala južna veja glede pretihotapljene količine enako pomembna kot severna (WCO, 2005; INCB, 2006a). Od srede 90. let se je vedno več heroina (vendar manj kot prek balkanskih poti) v Evropo pretihotapilo po "svileni poti" prek Srednje Azije (predvsem Turkmenistana, Tadžikistana, Kirgizistana in Uzbekistana), Kaspijskega morja in Ruske federacije, Belorusije ali Ukrajine do Estonije, Latvije, nekaterih nordijskih držav in Nemčije (nacionalna poročila Reitox, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Čeprav so te poti najbolj pomembne, so države na Arabskem polotoku (Oman, Združeni arabski emirati) postale tranzitne države za pošiljke heroina iz južne in jugozahodne Azije, namenjene v Evropo (INCB, 2006a). Poleg tega je bil heroin, namenjen v Evropo (in Severno Ameriko), v letu 2004 zasežen v vzhodni in zahodni Afriki, na Karibih, ter v Srednji in Južni Ameriki (CND, 2006).
Heroin förs in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, Italien, Serbien, Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern, Österrike, Tyskland och Nederländerna, där Nederländerna fungerar som ett sekundärt distributionscentrum för andra Västeuropeiska länder. Beslag av heroin under 2004 tyder på att den södra delen nu har blivit lika viktig som den norra i fråga om smugglad volym (Världstullorganisationen, 2005; INCB, 2006a). Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin (men mindre än via Balkan-rutterna) smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien (i synnerhet Turkmenistan, Tajikistan, Kirgizistan och Uzbekistan), Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina till Estland, Lettland, vissa av de nordiska länderna och Tyskland (Nationella Reitox-rapporter, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Även om dessa rutter är de viktigaste har också länder på den arabiska halvön (Oman, Förenade Arabemiraten) blivit transitvägar för heroinleveranser från Södra Asien samt Sydvästasien avsedda för Europa (INCB, 2006a). Därtill har heroin avsett för Europa (och Nordamerika) beslagtagits 2004 i Öst- och Västafrika, Karibien samt Central- och Sydamerika(CND, 2006).
Eroin Avrupa’ya yasadışı iki ana ticaret yolundan girmektedir. Tarihsel açıdan önemli Balkan yolu eroin kaçakçılığında hayati bir rol oynamaya devam etmektedir. Pakistan, İran ve Türkiye’den transit geçen yol daha sonra Yunanistan, Eski Yugoslav Cumhuriyeti Makedonya (FYROM), Arnavutluk, İtalya, Sırbistan, Karadağ ve Bosna Hersek yoluyla güneye ve Bulgaristan, Romanya, Macaristan, Avusturya, Almanya ve Hollanda yoluyla kuzeye ayrılırken Hollanda diğer Batı Avrupa ülkelerine ikincil bir dağıtım merkezi görevi görmektedir. 2004’teki eroin ele geçirme vakaları güney kolunun kaçırılan miktar bakımından artık kuzey koluyla aynı önemi kazandığını ortaya koymaktadır (WCO, 2005; INCB, 2006a). 1990’ların ortalarından beri eroin giderek daha fazla (ama Balkan yolları üzerinden olduğundan daha az), ‘ipek yolu’ üzerinden, orta Asya (özellikle Türkmenistan, Tacikistan, Kırgızistan ve Özbekistan), Hazar Denizi ile Rusya Federasyonu, Belarus veya Ukrayna yoluyla Avrupa’ya, Estonya, Letonya, Kuzey ülkelerinden bazıları ve Almanya’ya kaçırılmaktadır (Reitox ulusal raporları, 2005; CND, 2006; INCB, 2006a). Bu yollar en önemlileri olmakla beraber, Arabistan Yarımadası’ndaki ülkeler (Umman, Birleşik Arap Emirlikleri), Güney ve Güney Batı Asya’dan Avrupa’ya gidecek eroin sevkiyatları için transit yerleri haline gelmiştir (INCB, 2006a). Bunun yanında, 2004 yılında Doğu ve Batı Afrika, Karayipler ile Orta ve Güney Amerika’da Avrupa’ya (ve Kuzey Amerika’ya) kaçırılması planlanan eroin ele geçirilmişti (CND, 2006).
Heroīns nonāk Eiropā pa diviem galvenajiem kontrabandas ceļiem. Joprojām izšķirīga loma heroīna kontrabandā ir vēsturiski svarīgajam Balkānu ceļam. Šis ceļš ved caur Pakistānu, Irānu un Turciju, bet pēc tam sazarojas dienvidu atzarā, kas iet caur Grieķiju, Bijušo Dienvidslāvijas Maķedonijas Republiku (FYROM), Albāniju, Itāliju, Serbiju, Melnkalni un Bosniju un Hercegovīnu, un ziemeļu atzarā, kas iet caur Bulgāriju, Rumāniju, Ungāriju, Austriju, Vāciju un Nīderlandi, kura ir uzskatāma par sekundāru izplatīšanas centru uz pārējām Rietumeiropas valstīm. Spriežot pēc heroīna konfiskācijām 2004. gadā, kontrabandas ceļā ievestā heroīna daudzuma ziņā Balkānu ceļa dienvidu atzars ir kļuvis tikpat svarīgs kā ziemeļu atzars (WCO, 2005. g.; INCB, 2006a). Kopš 90. gadu vidus arvien vairāk heroīna (tomēr mazāk nekā caur Balkāniem) nelikumīgi nonāk Eiropā pa ,,zīda ceļu” cauri centrālajai Āzijai (jo īpaši caur Turkmenistānu, Tadžikistānu, Kirgizstānu un Uzbekistānu), pāri Kaspijas jūrai un caur Krievijas Federāciju, Baltkrieviju vai Ukrainu uz Igauniju, Latviju, daļēji uz Ziemeļvalstīm un Vāciju (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; CND, 2006. g.; INCB, 2006a). Lai gan šie ir galvenie ceļi, par heroīna sūtījumu tranzītvalstīm ceļā no Dienvid- un Dienvidrietumāzijas uz Eiropu ir kļuvušas arī Arābijas pussalas valstis (Omāna, Apvienotie Arābu Emirāti) (INCB, 2006a). Turklāt Eiropai (un Ziemeļamerikai) domāts heroīns 2004. gadā ir konfiscēts Austrum- un Rietumāfrikā, Karību jūras reģionā, kā arī Centrāl- un Dienvidamerikā (CND, 2006. g.).