kst – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 16 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  fig13-lv  
Jaunās dalībvalstis un kandidātvalstis šajā attēlā nav atspoguļotas, jo pārsvarā trūkst retrospektīvu datu.
New Member States and candidate countries are not included in this figure owing to the lack of retrospective data in most cases.
Os novos Estados-Membros e países candidatos não estão incluídos nesta figura devido à falta de dados retrospectivos, na maioria dos casos.
De nieuwe en kandidaat-lidstaten zijn niet in dit cijfer verwerkt omdat retrospectieve gegevens in de meeste gevallen niet beschikbaar zijn.
Nye medlemsstater og kandidatlande indgår ikke i dette tal, da der i de fleste tilfælde mangler retrospektive data.
Uued liikmesriigid ja kandidaatriigid sellel joonisel ei kajastu, kuna enamasti puuduvad tagasiulatuvad andmed.
Nye medlemsstater og søkerland er ikke tatt med her på grunn av mangelen på retrospektive data i de fleste tilfeller.
Nove države članice in države kandidatke v ta podatek niso vključene zaradi pomanjkanja podatkov za preteklost v večini primerov.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Jaunās dalībvalstis un kandidātvalstis šajā attēlā nav atspoguļotas, jo pārsvarā trūkst retrospektīvu datu.
New Member States and candidate countries are not included in this figure owing to the lack of retrospective data in most cases.
Les nouveaux États membres et les pays candidats ne sont pas compris dans ce chiffre en raison de l’absence de données rétrospectives dans la plupart des cas.
In diesen Daten sind die neuen Mitgliedstaaten und die Kandidatenländer nicht berücksichtigt, da für diese in den meisten Fällen keine retrospektiven Daten vorliegen.
Los nuevos Estados miembros y los países candidatos no se incluyen en este gráfico, ya que, en la mayoría de casos, no disponen de información retrospectiva.
I nuovi Stati membri e i paesi candidati all’adesione non sono compresi in questo dato, per la mancanza di dati retrospettivi nella maggior parte dei casi.
Os novos Estados-Membros e países candidatos não estão incluídos nesta figura devido à falta de dados retrospectivos, na maioria dos casos.
Τα κράτη μέλη και οι υποψήφιες χώρες δεν περιλαμβάνονται στο ποσοστό αυτό λόγω της έλλειψης αναδρομικών στοιχείων στις περισσότερες περιπτώσεις.
De nieuwe en kandidaat-lidstaten zijn niet in dit cijfer verwerkt omdat retrospectieve gegevens in de meeste gevallen niet beschikbaar zijn.
Nové členské státy a kandidátské země nejsou v tomto číselném údaji zahrnuty, protože ve většině případů nebyly k dispozici retrospektivní údaje.
Nye medlemsstater og kandidatlande indgår ikke i dette tal, da der i de fleste tilfælde mangler retrospektive data.
Uued liikmesriigid ja kandidaatriigid sellel joonisel ei kajastu, kuna enamasti puuduvad tagasiulatuvad andmed.
Uusia jäsenvaltioita ja ehdokasvaltioita ei ole sisällytetty tähän kaavioon, koska useimpien osalta ei ole saatavilla takautuvia tietoja.
Mivel a retrospektív adatok a legtöbb esetben hiányoznak, az új tagállamok és tagjelölt országok ebben a számadatban nem szerepelnek.
Nye medlemsstater og søkerland er ikke tatt med her på grunn av mangelen på retrospektive data i de fleste tilfeller.
Dane liczbowe nie obejmują nowych państw członkowskich ani krajów kandydujących ze względu na brak danych retrospektywnych w większości wypadków.
Noile state membre şi ţările candidate nu sunt incluse în această cifră din cauza lipsei datelor retrospective în majoritatea cazurilor.
Nové členské štáty a kandidátske krajiny nie sú zahrnuté do tohto údaju kvôli chýbaniu retrospektívnych údajov vo väčšine prípadov.
Nove države članice in države kandidatke v ta podatek niso vključene zaradi pomanjkanja podatkov za preteklost v večini primerov.
De nya medlemsstaterna och kandidatländerna ingår inte i denna siffra på grund av att det i många fall saknas uppgifter för de tidigare åren i intervallet.
Çoğu vakadaki geriye dönük veri eksikliğinden dolayı, yeni Üye Devletler ile aday ülkeler bu rakama dahil değildir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Narkotiku lietotāji, kas pārdozē, lielākoties ir vīrieši (202), proporcionāli 65–100 % no visiem narkotiku pārdozēšanas iespaidā mirušajiem; lielākajā daļā valstu šī proporcija svārstās no 75 līdz 90 %, savukārt proporcionāli vislielākais sieviešu skaits ir Čehijā, Polijā un Somijā, bet vismazākais Grieķijā, Itālijā un Kiprā. Interpretējot šos faktus, nedrīkst aizmirst par dzimumatšķirībām opioīdu lietotāju un injicētāju skaitliskajos rādītājos.
The majority of drug users who overdose are men (202), accounting for 65–100 % of cases, and in most countries the proportion ranges between 75 % and 90 %, with the highest proportion of females in the Czech Republic, Poland and Finland and the lowest in Greece, Italy and Cyprus. These finding must be interpreted in the context of differential rates of opioid use and injecting between men and women.
La majorité des usagers de drogue victimes de surdose sont des hommes (202) - 60 à 100 % des cas - et, dans la plupart des pays, le pourcentage varie entre 75 et 90 %, les pourcentages les plus élevés chez les femmes étant enregistrés en République tchèque, en Pologne et en Finlande, et les plus bas en Grèce, en Italie et à Chypre. Ces résultats doivent être interprétés à la lumière des pourcentages différents d’usage d’opiacés et d’injection entre hommes et femmes.
Am häufigsten werden Überdosen von männlichen Drogenkonsumenten eingenommen (202): In 65 % bis 100 % der Fälle sind Männer betroffen, wobei dieser Anteil in den meisten Ländern zwischen 75 % und 90 % liegt. In der Tschechischen Republik, Polen und Finnland werden die höchsten und in Griechenland, Italien und Zypern die niedrigsten Anteile von Frauen gemeldet. Diese Ergebnisse müssen im Zusammenhang mit den unterschiedlichen Raten des Opioidkonsums und des injizierenden Drogenkonsums bei Männern und Frauen interpretiert werden.
La mayoría de consumidores que sufren sobredosis son hombres (202): representan entre un 65 % y un 100 % de los casos y, en la mayoría de países, la proporción oscila entre un 75 % y un 90 %. Los países donde se registran las tasas más elevadas de sobredosis entre las mujeres son la República Checa, Polonia y Finlandia y las más bajas, en Grecia, Italia y Chipre. Estos datos deben interpretarse teniendo en cuenta la diferencia que existe entre las tasas de consumo de opiáceos y consumo por vía parenteral de la población masculina y femenina.
La maggior parte dei consumatori di droga che muoiono per overdose è di sesso maschile (202), per un totale del 65–100% dei casi; nella maggioranza dei paesi la percentuale è compresa tra il 75% e il 90%, con la proporzione maggiore tra le donne in Repubblica ceca, Polonia e Finlandia e la proporzione minore in Grecia, Italia e Cipro. Questi risultati vanno interpretati facendo una distinzione tra le percentuali di consumo di oppiacei e di consumo di oppiacei per via parenterale tra uomini e donne.
A maioria dos consumidores de droga vítimas de overdose é do sexo masculino (202), em 65 a 100% dos casos, e na maior parte dos países essa percentagem varia entre 75% e 90%, registando-se as percentagens mais elevadas de mulheres na República Checa, Polónia e Finlândia e as mais baixas na Grécia, Itália e Chipre. Estes resultados devem ser interpretados no contexto das diferentes taxas de consumo e injecção de opiáceos entre homens e mulheres.
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών που πεθαίνουν λόγω υπερβολικής δόσης είναι άνδρες (202), καθώς αντιπροσωπεύουν το 65–100 % των περιπτώσεων. Στις περισσότερες χώρες το ποσοστό κυμαίνεται μεταξύ 75 και 90 %, με το υψηλότερο ποσοστό γυναικών να καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία, την Πολωνία και τη Φινλανδία και το χαμηλότερο στην Ελλάδα, την Ιταλία και τη Κύπρο. Οι διαπιστώσεις αυτές πρέπει να ερμηνεύονται στο πλαίσιο των διαφοροποιημένων ποσοστών χρήσης οπιοειδών και ενέσιμης χρήσης μεταξύ των ανδρών και των γυναικών.
De meeste slachtoffers van overdoses (65-100%) zijn mannen (202) en in de meeste landen varieert dat percentage tussen de 75 en 90%, waarbij het hoogste aandeel van vrouwen voorkomt in Tsjechië, Polen en Finland en het laagste in Griekenland, Italië en Cyprus. Bij het interpreteren van deze bevindingen moet rekening worden gehouden met de verschillende cijfers voor het gebruik en de injectie van opioïden door mannen en vrouwen.
Většina uživatelů drog, u kterých dojde k předávkování, jsou muži (202), kteří představují 65–100 % případů. Ve většině zemí se jejich podíl pohybuje mezi 75– 90 %. Nejvyšší podíl žen je v České republice, Polsku a Finsku a nejnižší v Řecku, Itálii a na Kypru. K těmto zjištěním je třeba přistupovat s ohledem na odlišnou míru užívání/injekčního užívání opiátů u mužů a žen.
Størsteparten af de stofbrugere, der får en overdosis, er mænd (202), som tegner sig for 65–100 % af tilfældene, og i de fleste lande ligger andelen på mellem 75 % og 90 %, med den højeste andel af kvinder i Tjekkiet, Polen og Finland og den laveste i Grækenland, Italien og Cypern. Disse resultater skal fortolkes på den baggrund, at der er forskelle med hensyn til opioidbrug og intravenøs brug mellem mænd og kvinder.
Enamik üleannustavatest uimastitarbijatest on mehed,(202) kokku 65–100% juhtudest, enamikus riikides on meeste osakaal 75–90%, kusjuures naiste osakaal on kõige suurem Tšehhi Vabariigis, Poolas ja Soomes ning kõige väiksem Kreekas, Itaalias ja Küprosel. Kõnealuseid näitajaid tuleb tõlgendada opioidide tarbimise ja süstimise määrade kontekstis, mis on meestel ja naistel erinevad.
Suurin osa yliannostukseen kuolleista huumeidenkäyttäjistä on miehiä (202), joiden osuus kaikista tapauksista on 65–100 prosenttia, ja useimmissa maissa heidän osuutensa vaihtelee 75:stä 90 prosenttiin. Naisten osuus on korkein Tšekissä, Puolassa ja Suomessa ja alhaisin Kreikassa, Italiassa ja Kyproksella. Näiden tulosten tulkinnassa on otettava huomioon, että opioidien käytön ja injektiokäytön yleisyys on erilainen miesten ja naisten keskuudessa.
A túladagoló kábítószer-használók többsége férfi202, az esetek 65–100%-ában, de a legtöbb országban a férfiak aránya a 75% és 90% között van. A nők aránya Csehországban, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb, Görögországban, Olaszországban és Cipruson a legalacsonyabb. Ezeket a megállapításokat az opiáthasználat és az injekciózás nők és férfiak körében mért eltérő arányaival összefüggésben kell értelmezni.
De fleste narkotikabrukere som tar overdose, er menn (202). De utgjør 65-100 % av tilfellene, i de fleste land mellom 75 % og 90 %. De høyeste kvinneandelene finnes i Den tsjekkiske republikk, Polen og Finland, og de laveste i Hellas, Italia og på Kypros. Funnene må fortolkes i lys av hvordan opioidbruk og sprøytebruk fordeler seg mellom menn og kvinner.
W grupie osób zażywających narkotyki, które przekraczają maksymalne dawki, większość stanowią mężczyźni (202). Stanowią oni 65–100% przypadków przedawkowania, a w większości krajów odsetek ten waha się od 75% do 90%, przy czym najwyższy odsetek kobiet odnotowano w Czechach, Polsce i Finlandii, a najniższy w Grecji, we Włoszech i na Cyprze. Dane te należy interpretować w kontekście różnic we wskaźniku zażywania opiatów i przyjmowania narkotyków dożylnie, obserwowanych między mężczyznami i kobietami.
Majoritatea consumatorilor de droguri care iau supradoze sunt bărbaţi (202), aceştia reprezentând 65–100 % dintre cazuri, iar în majoritatea ţărilor proporţia se situează între 75 % şi 90 %, cu cea mai ridicată proporţie a femeilor în Republica Cehă, Polonia şi Finlanda şi cea mai scăzută în Grecia, Italia şi Cipru. Aceste date trebuie interpretate în contextul ratelor distinctive ale consumului şi injectării de opiacee la bărbaţi şi femei.
Väčšina užívateľov drog, ktorí sa predávkujú, sú muži (202), ktorí predstavujú 65 –100 % prípadov a vo väčšine krajín sa podiel pohybuje medzi 75 % a 90 % s najvyšším podielom žien v Českej republike, Poľsku a vo Fínsku a s najnižším podielom v Grécku, Taliansku a na Cypre. Tieto zistenia sa musia interpretovať v kontexte rozdielnych mier užívania a injekčného užívania opiátov medzi mužmi a ženami.
Večina uživalcev drog, ki vzamejo prevelik odmerek, je moških (202), 65 do 100 % primerov, in v večini držav ta delež znaša med 75 in 90 %, največji delež žensk je v Češki republiki, na Poljskem in Finskem, najnižji pa v Grčiji, Italiji in na Cipru. Pri razlagi te ugotovitve je treba upoštevati različne stopnje uživanja opioidov in vbrizgavanja med moškimi in ženskami.
Majoriteten av de narkotikamissbrukare som tar överdoser är män (202), och utgör 65–100 % av fallen. I de flesta länder är andelen män som tar överdoser mellan 75 och 90 % med den högsta andelen kvinnor i Tjeckien, Polen och Finland och den lägsta i Grekland, Italien och Cypern. Dessa rön måste tolkas mot bakgrund av skilda grader av opiatmissbruk och injektionsmissbruk hos män respektive kvinnor.
Aşırı dozdan ölen uyuşturucu kullanıcılarının çoğunluğunu oluşturan erkekler (202), vakaların % 65-100’üne karşılık gelmekte ve çoğu ülkede bu oran % 75 ile % 90 arasında değişmekte olup en yüksek kadın oranları Çek Cumhuriyeti, Polonya ve Finlandiya’da ve en düşükleri de Yunanistan, İtalya ve Kıbrıs’ta bulunmaktadır. Bu bulgular erkekler ve kadınlar arasındaki diferansiyel opioid kullanımı ve enjekte etme oranları bağlamında yorumlanmalıdır.
  15. logs. Vai Eiropā i...  
Šļirču pieejamības pārklājuma mērījumi ir svarīgs elements, kas palīdz izprast šļirču izplatīšanas iespējamo ietekmi uz slimību novēršanu un novērtēt neapmierinātās vajadzības. Tomēr, interpretējot šos datus, nedrīkst aizmirst šļirču iegādes iespējas aptiekās (cenas, aptieku tīkla blīvums), turklāt ir jāņem vērā arī narkotiku lietotāju uzvedības modeļi un vides faktori.
The measurement of syringe coverage is an important component of understanding the likely effects of syringe distribution in disease prevention and for assessing unmet needs. However, it is important to take account of the availability of syringes through pharmacies sales (prices, density of pharmacy network) as well as drug injectors’ behavioural patterns and environmental factors in interpreting these data. This issue is further discussed in the 2006 statistical bulletin.
La mesure de la couverture des programmes d’échange de seringues est un aspect important pour comprendre les effets probables de la distribution de seringues sur la prévention des maladies et évaluer les besoins non satisfaits. Cependant, pour interpréter ces données, il convient de tenir compte de la distribution de seringues dans le cadre des ventes en pharmacie (prix, densité du réseau de pharmacies) ainsi que des habitudes comportementales des UDVI et de facteurs environnementaux. Cette question est approfondie dans le bulletin statistique 2006.
Die Bemessung des Grads der Versorgung mit Spritzen ist ein wichtiger Faktor für das Verständnis der wahrscheinlichen Auswirkungen der Spritzenverteilung auf die Prävention von Erkrankungen und für die Beurteilung des ungedeckten Bedarfs. Es ist jedoch wichtig, bei der Interpretation dieser Daten sowohl die Verfügbarkeit von Spritzen im Rahmen des Verkaufs in Apotheken (Preise, Dichte der Apothekennetze) als auch die Verhaltensmuster der injizierenden Drogenkonsumenten sowie Milieufaktoren zu berücksichtigen. Dieses Thema wird im Statistical Bulletin 2006 weiter erörtert.
La medición de la oferta de jeringuillas disponibles es un componente de gran importancia para comprender los efectos que esta medida puede tener en la prevención de enfermedades y para evaluar las necesidades que todavía no están cubiertas. No obstante, a la hora de interpretar estos datos hay que tener en cuenta la disponibilidad de venta de jeringuillas en las farmacias (precios, densidad de la red farmacéutica), además de las pautas de comportamiento de los consumidores por vía parenteral y los factores del entorno. Esta cuestión se analiza con más profundidad en el boletín estadístico de 2006.
La misurazione della portata della distribuzione delle siringhe è un elemento importante che consente di capire gli effetti probabili della distribuzione delle siringhe nella prevenzione delle malattie e di valutare i bisogni ancora non soddisfatti. Nell’interpretare questi dati, tuttavia, è importante anche tener conto della disponibilità delle siringhe attraverso le vendite in farmacia (prezzi, densità della rete delle farmacie) nonché dei modelli comportamentali dei consumatori di stupefacenti e dei fattori ambientali. Questo problema è discusso in maniera più approfondita nel bollettino statistico 2006.
A medição da cobertura dos programas de troca de seringas é um elemento importante para se compreender os efeitos prováveis da distribuição de seringas na prevenção de doenças e para avaliar as necessidades não satisfeitas. Ao interpretar estes dados há, todavia, que ter em conta a disponibilidade de seringas através da venda nas farmácias (preços, densidade da rede de farmácias), bem como os padrões comportamentais dos consumidores de droga injectada e os factores ambientais. Esta questão é debatida de forma mais aprofundada no Boletim Estatístico de 2006.
Η μέτρηση της κάλυψης των συρίγγων αποτελεί σημαντική προϋπόθεση για την κατανόηση των πιθανών συνεπειών της διανομής συρίγγων στην πρόληψη των νοσημάτων και την εκτίμηση των αναγκών που δεν έχουν καλυφθεί. Ωστόσο, κατά την ερμηνεία των στοιχείων αυτών είναι σημαντικό να λαμβάνεται υπόψη η διαθεσιμότητα συρίγγων μέσω πωλήσεων σε φαρμακεία (τιμές, πυκνότητα του δικτύου φαρμακείων) καθώς και τα συμπεριφοριστικά πρότυπα των ΧΕΝ και περιβαλλοντικοί παράγοντες. Το θέμα αυτό εξετάζεται περαιτέρω στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006.
Het meten van deze dekking is belangrijk om inzicht te krijgen in de waarschijnlijke effecten van de verspreiding van spuiten voor de preventie van ziekten en de beoordeling van behoeften waaraan niet tegemoet wordt gekomen. Het is voor de interpretatie van deze gegevens echter belangrijk om rekening te houden met de beschikbaarheid van spuiten via de verkoop in apotheken (prijzen, dichtheid van het netwerk van apotheken) alsmede met de gedragspatronen van injecterende drugsgebruikers en omgevingsfactoren. Op deze kwestie wordt nader ingegaan in het Statistical Bulletin 2006.
Měření pokrytí programy výměny a distribuce injekčních stříkaček tvoří důležitou složku chápání pravděpodobných účinků distribuce injekčních stříkaček při prevenci chorob a posuzování nenaplněných potřeb. Při interpretaci těchto údajů je však důležité vzít v úvahu dostupnost injekčních stříkaček prodejem v lékárnách (ceny, hustota sítě lékáren) i vzorce chování injekčních uživatelů drog a faktory prostředí. Tato otázka je podrobněji rozebrána ve Statistickém věstníku 2006.
Måling af sprøjteudleveringens dækningsgrad er vigtig for at forstå, hvilken sandsynlig sygdomsforebyggende virkning sprøjteudleveringen kan have, og til at vurdere udækkede behov. Det er imidlertid vigtigt at tage højde for adgangen til sprøjter via apotekssalg (priser, apotektæthed) samt adfærdsmønstre blandt intravenøse stofbrugere og miljømæssige faktorer ved fortolkningen af disse data. Dette spørgsmål behandles yderligere i Statistical bulletin 2006.
Süstlavahetusprogrammide hõlmavuse mõõtmine on oluline, et mõista süstlavahetuse tõenäolist mõju haiguste ennetamisele ning välja selgitada rahuldamata vajadusi. Siiski on oluline andmete tõlgendamisel arvesse võtta süstalde kättesaadavust apteekides (hinnad, apteegivõrgu tihedus), samuti süstivate narkomaanide käitumismudeleid ja keskkonnategureid. Seda teemat arutatakse põhjalikumalt 2006. a statistikabülletäänis.
Ruiskujen saatavuuden mittaaminen on tärkeää, jotta voidaan ymmärtää niiden jakelun todennäköiset vaikutukset tautien ehkäisyyn ja arvioida täyttämätön tarve. Näiden tietojen tulkinnassa on kuitenkin tärkeää ottaa huomioon myös ruiskujen myynti apteekeissa (hinnat, apteekkiverkon tiheys) sekä huumeidenkäyttäjien käyttäytymistavat ja ympäristötekijät. Tätä kysymystä käsitellään tarkemmin vuoden 2006 Tilastotiedotteessa.
A fecskendőosztással elért lefedettség mérése fontos elem a fecskendőosztás várható betegségmegelőző hatásainak megértéséhez és a kielégítetlen igények felméréséhez. Ezen adatok értelmezésekor azonban a fecskendők gyógyszertári árusításon keresztül biztosított elérhetőségét (árak, a gyógyszertári hálózat sűrűsége), valamint az injekciós kábítószer-használók viselkedési mintáit és a környezeti tényezőket szintén figyelembe kell venni. Ezt a kérdést a 2006. évi statisztikai közlöny részletesebben tárgyalja.
Det er viktig å måle sprøytedekningen for få idé om sannsynlige effekter av sprøyteutdeling på sykdomsforebygging og for å evaluere udekkede behov. I tolkningen av disse dataene er det imidlertid viktig å ta hensyn til tilgjengeligheten av sprøyter gjennom salg på apotek (priser, apotektetthet) så vel som sprøytebrukernes atferdsmønstre og miljømessige faktorer. Dette temaet drøftes nærmere i Statistiske opplysninger 2006.
Pomiar zasięgu dystrybucji strzykawek jest bardzo ważny dla określenia prawdopodobnego wpływu dystrybucji strzykawek na zapobieganie chorobom i dla oceny niezaspokojonych potrzeb. Jednak przy interpretacji tych danych należy wziąć pod uwagę dostępność strzykawek sprzedawanych w aptekach (ceny, gęstość sieci aptek), a także schematy zachowań osób przyjmujących narkotyki dożylnie oraz czynniki środowiskowe. Zagadnienie to omówiono dokładniej w Biuletynie statystycznym za 2006 r.
Măsurarea asigurării cu seringi este o componentă importantă în înţelegerea efectelor probabile ale distribuirii de seringi asupra prevenirii bolilor şi pentru evaluarea nevoilor nesoluţionate. Cu toate acestea, în interpretarea acestor date nu trebuie neglijat aspectul disponibilităţii seringilor în farmacii (preţuri, densitatea reţelelor farmaceutice) precum şi modelele comportamentale ale consumatorilor de droguri injectabile şi factorii de mediu. Acest aspect este discutat mai pe larg în Buletinul statistic 2006.
Meranie zabezpečenia injekčných striekačiek je dôležitou zložkou pochopenia pravdepodobných účinkov distribúcie injekčných striekačiek pri prevencii chorôb a pre hodnotenie nesplnených potrieb. Je však dôležité vziať do úvahy dostupnosť injekčných striekačiek prostredníctvom predajov v lekárňach (ceny, hustota siete lekární) ako aj formy správania injekčných užívateľov drog a faktory prostredia pri interpretovaní týchto údajov. Táto otázka je ďalej diskutovaná v štatistickej ročenke 2006.
Merjenje razpoložljivosti brizg je pomembna sestavina pri razumevanju verjetnih učinkov razdeljevanja brizg pri preprečevanju bolezni in ocenjevanju nezadovoljenih potreb. Vendar pa je pri razlagi teh podatkov pomembno upoštevati razpoložljivost brizg prek prodaje v lekarnah (cene, gostota lekarniške mreže) ter vedenjske vzorce injicirajočih uživalcev drog in okoljske dejavnike. To vprašanje je nadalje obravnavano v Statističnem biltenu 2006.
Mätningar av sprututbytesprogrammens täckning är en viktig komponent för att förstå vilka effekter sprutdistribution kan förväntas ge för att förhindra sjukdomar. Uppgifterna är också viktiga för att bedöma vilka behov som finns. När man tolkar dessa uppgifter är det emellertid viktigt att också beakta eventuella möjligheter att köpa sprutor i apotek (priser, apotekens utbredning), injektionsmissbrukarnas beteendemönster och miljöfaktorer. Denna fråga diskuteras närmare i statistikbulletinen 2006.
Şırınga kapsamının ölçülmesi, şırınga dağıtımının hastalık önlenmesine ve karşılanmayan ihtiyaçların değerlendirilmesine olası etkilerinin anlaşılmasında önemli bir etkendir. Ancak bu verileri yorumlarken, şırıngaların eczaneler yoluyla edinilebilirliğinin (fiyatlar, eczane ağının yoğunluğu) yanı sıra uyuşturucu enjekte edenlerin davranış şekilleri ile çevresel faktörleri de göz önüne almak önemlidir. Bu konu 2006 istatistik bülteninde daha ayrıntılı olarak tartışılmaktadır.
  8. logs. Kaņepju lieto...  
Pētījumi par problemātisku kaņepju lietotāju ārstēšanas rezultātiem joprojām ir nepietiekami, turklāt veiktie pētījumi attiecas tikai uz atsevišķām psihosociālām ārstēšanas metodēm. Pārējie ārstniecības veidi vai nu vispār nav pētīti, vai ir pētīti nepietiekami, tādēļ trūkst pierādījumu par to iedarbīgumu un efektivitāti.
The fact that intensive cannabis use often co-occurs with non-drug-specific mental problems has practical implications. When forming a treatment plan for cannabis users it may be difficult for clinicians to know whether to start with the drug use or the mental health problem. Studies of the effects of treatment for problem cannabis use are still scarce, and the few that exist cover only specific psychosocial treatments. All other treatment modalities have either not been studied at all or insufficiently studied; thus evidence for efficacy and effectiveness is lacking.
Le fait que l’usage intensif de cannabis coïncide souvent avec des problèmes mentaux non spécifiques à la drogue a des conséquences pratiques. En effet, lors de l’élaboration d’un programme de traitement pour usagers de cannabis, les cliniciens peuvent éprouver des difficultés à savoir s’ils doivent commencer par traiter l’usage de cannabis ou le problème de santé mentale. Des études portant sur les effets du traitement pour usage problématique de cannabis sont encore peu nombreuses et les rares qui existent ne couvrent que des traitements psychosociaux spécifiques. Toutes les autres modalités de traitement n’ont soit pas été étudiées du tout, soit l’ont été insuffisamment. En conséquence, les données relatives à l’efficacité manquent.
Die Tatsache, dass intensiver Cannabiskonsum häufig mit nicht drogenspezifischen psychischen Problemen einhergeht, hat Auswirkungen in der Praxis. Bei der Erarbeitung eines Behandlungsplans für Cannabiskonsumenten kann der Arzt unter Umständen nur schwer entscheiden, ob er zunächst den Drogenkonsum oder das psychische Problem behandeln soll. Noch immer gibt es nur vereinzelte Studien über die Behandlungserfolge bei problematischen Cannabiskonsumenten, und die wenigen vorliegenden Untersuchungen befassen sich lediglich mit bestimmten psychosozialen Behandlungsformen. Alle anderen Behandlungsmöglichkeiten wurden entweder noch gar nicht oder nur unzureichend untersucht. Daher liegen kaum Evidenzdaten über ihre Wirksamkeit vor.
El hecho de que el consumo intensivo de cannabis coincida a menudo con problemas mentales que no están específicamente relacionados con las drogas tiene implicaciones prácticas. Cuando se elabora un plan de tratamiento para consumidores de cannabis, puede resultar complicado para el personal médico saber si es mejor tratar el consumo de droga o el problema de salud mental en primer lugar. Los estudios sobre los efectos del tratamiento para consumo problemático de cannabis todavía siguen siendo escasos, y los pocos que existen versan sobre tratamientos psicosociales específicos. Por lo que se refiere a las demás modalidades de tratamiento, o bien no se han investigado o bien los estudios realizados no son suficientes. Por este motivo, no disponemos de información que pruebe la eficacia y la efectividad de estos tratamientos.
Il fatto che il consumo intensivo di cannabis spesso concomiti con disturbi mentali non specificamente dipendenti dal consumo di droga ha delle implicazioni pratiche. I medici, nel definire un piano di trattamento per i consumatori di cannabis, non sempre riescono a capire se sia preferibile iniziare a curare la tossicodipendenza o il disturbo mentale. Sono ancora pochi gli studi condotti sugli effetti del trattamento del consumo problematico di cannabis e i pochi studi disponibili fanno riferimento soltanto a trattamenti psicosociali specifici. Tutte le altre modalità di trattamento non sono state analizzate o sono state studiate soltanto in maniera superficiale; pertanto, mancano le prove dell’efficacia e dell’efficienza di questi interventi.
O facto de o consumo intensivo de cannabis ser, muitas vezes, concomitante com a existência de problemas mentais que não são específicos da droga tem implicações de ordem prática. Ao formularem um plano de tratamento para os consumidores de cannabis os médicos poderão ter dificuldade em saber se devem começar pelo consumo de droga ou pelo problema de saúde mental. Os estudos sobre os efeitos do tratamento do consumo problemático de cannabis ainda são escassos e os poucos que existem apenas abrangem tratamentos psicossociais específicos. Todas as outras modalidades de tratamento ainda não foram estudadas ou foram-no insuficientemente, pelo que faltam dados sobre a sua eficácia e eficiência.
Το γεγονός ότι η εντατική χρήση κάνναβης συχνά συνυπάρχει με προβλήματα ψυχικής υγείας που δεν συνδέονται με τη χρήση ναρκωτικών έχει πρακτικές συνέπειες. Κατά τον σχεδιασμό θεραπείας για τους χρήστες κάνναβης οι ιατροί ενδεχομένως δυσκολεύονται να αποφασίσουν εάν πρέπει να ξεκινήσουν από την αντιμετώπιση της χρήσης ναρκωτικών ή το πρόβλημα ψυχικής υγείας. Οι μελέτες για τα αποτελέσματα της θεραπείας της προβληματικής χρήσης κάνναβης εξακολουθούν να σπανίζουν και οι λιγοστές που υπάρχουν καλύπτουν μόνον συγκεκριμένες ψυχοκοινωνικές θεραπείες. Όλες οι άλλες μέθοδοι θεραπείας είτε δεν έχουν μελετηθεί καθόλου είτε δεν έχουν μελετηθεί επαρκώς. Ως εκ τούτου, δεν υπάρχουν στοιχεία για την αποδοτικότητα και την αποτελεσματικότητά τους.
Het feit dat intensief cannabisgebruik vaak voorkomt in samenhang met mentale problemen die niet drugsspecifiek zijn, heeft praktische gevolgen. Wanneer clinici een behandelplan opstellen voor cannabisgebruikers, kan het voor hen moeilijk te bepalen zijn of zij moeten beginnen met het drugsgebruik of met het mentale probleem. Studies naar de effecten van de behandeling van problematisch cannabisgebruik zijn nog altijd schaars, en de weinige studies die uitgevoerd zijn hebben uitsluitend betrekking op specifieke psychosociale behandelingen. Alle overige behandelingsmogelijkheden zijn nog helemaal niet of onvoldoende bestudeerd; bewijzen voor de werkzaamheid en doeltreffendheid ontbreken derhalve.
Skutečnost, že intenzivní užívání konopí se mnohdy vyskytuje souběžně s mentálními problémy nesouvisejícími specificky s drogami, má praktické důsledky. Při stanovování léčebného plánu pro uživatele konopí může být pro klinické pracovníky obtížné poznat, zda mají nejprve léčit užívání drogy nebo mentální poruchu. Studie účinků léčby problémového užívání konopí jsou dosud vzácné a těch několik málo, které existují, se zabývá pouze specifickými psychosociálními léčebnými postupy. Všechny ostatní léčebné postupy buďto nebyly zkoumány studiemi vůbec, nebo pouze nedostatečně; důkazy o účinnosti a efektivnosti proto scházejí.
Den omstændighed, at intensiv cannabisbrug ofte forekommer sammen med ikke-narkotikaspecifikke psykiske problemer, har praktiske konsekvenser. Ved udarbejdelsen af en behandlingsplan til cannabisbrugere kan det være vanskeligt for klinikerne at vide, om de skal begynde med stofbrugen eller det psykiske problem. Der foreligger stadig kun få undersøgelser af virkningerne af behandling for problematisk cannabisbrug, og de få, der findes, dækker kun specifikke psykosociale behandlinger. Alle andre behandlingsmetoder er enten overhovedet ikke blevet undersøgt eller ikke tilstrækkeligt; der mangler således beviser for effektiviteten heraf.
Intensiivse kanepitarvitamisega kaasnevad tihti vaimsed probleemid, mis ei pruugi sõltuda ainult narkootilistest ainetest ning sellel on ka praktilised mõjud. Kanepitarvitajate raviplaani koostades võib meedikutel olla raske kindlaks teha, kas alustada narkomaania või vaimse haiguse ravist. Problemaatiliste kanepitarvitajate ravi tulemuste kohta on uuringuid ikka veel napilt ning needki vähesed, mis olemas on, keskenduvad kitsalt psühhosotsiaalsele ravile. Teisi ravimeetodeid ei ole kas üldse uuritud või on uuritud ebapiisavalt, seetõttu puuduvad andmed ravi tõhususe ja tulemuste kohta.
Sillä seikalla, että runsaaseen kannabiksen käyttöön liittyy usein tietystä päihteestä riippumattomia mielenterveysongelmia, on käytännön seurauksia. Kun lääkäri laatii hoitosuunnitelmaa kannabiksen käyttäjälle, hänen voi olla vaikea päättää, pitäisikö aloittaa huumeidenkäytöstä vai mielenterveysongelmasta. Kannabiksen ongelmakäytön hoidon tehoamista ei ole vielä tutkittu kovin paljon, ja niissä harvoissa tutkimuksissa, joita alalla on tehty, on käsitelty vain erityisiä psykososiaalisia hoitomuotoja. Muita hoitomuotoja ei joko ole tutkittu lainkaan tai niitä ei ole tutkittu riittävästi, joten niiden tehoamisesta ei ole näyttöä.
Az a tény, hogy az intenzív kannabiszhasználat gyakran nem drogspecifikus mentális betegségekkel együtt fordul elő, gyakorlati kihatásokkal is bír. A kannabiszhasználók kezelési tervének összeállításakor az orvosoknak olykor nehéz eldönteniük, hogy a kábítószer-használat vagy a mentális egészségügyi probléma felől kezdjék-e meg a kezelést. A problémás kannabiszhasználat kezelésének hatásairól készült vizsgálatok még mindig ritkák, és a néhány meglévő is csak konkrét pszichoszociális kezelésekre terjed ki. A többi kezelési módot még egyáltalán nem, illetve nem kellőképpen tanulmányozták; ezért nincsenek bizonyítékok a hatékonyságra és az eredményességre vonatkozóan.
Det faktum at intensiv cannabisbruk ofte forekommer samtidig med ikke-stoff-spesifikke psykiske problemer, har praktiske konsekvenser. Under utarbeidelsen av en behandlingsplan for cannabisbrukere kan det være vanskelig for klinikere å vite om de skal starte med narkotikabruken eller med de psykiske helseproblemene. Studier av effekten av behandling for problembruk av cannabis er fremdeles sjeldne, og de få som eksisterer, dekker bare spesifikke psykososiale behandlingstilbud. Alle andre behandlingsopplegg har enten ikke vært undersøkt i det hele tatt eller har ikke vært tilstrekkelig undersøkt. Dermed har vi heller ingen dokumentasjon på effekten og effektiviteten av behandlingsoppleggene.
Fakt, że intensywne zażywanie konopi indyjskich często towarzyszy problemom psychicznym o podłożu innym niż narkotyki, ma określone skutki praktyczne. Przy opracowywaniu planu leczenia dla osób zażywających konopie indyjskie lekarze mogą mieć trudności z ustaleniem, czy najpierw należy zająć się problemem narkotyków czy zdrowiem psychicznym. Badań skutków leczenia przy problemowym zażywaniu konopi indyjskich wciąż prowadzi się niewiele, a dostępne analizy dotyczą jedynie określonego rodzaju leczenia psychospołecznego. Pozostałych rodzajów leczenia albo nie badano wcale, albo w niewystarczającym stopniu, brakuje więc dowodów ich skuteczności.
Deoarece consumul intensiv de canabis apare deseori în asociere cu probleme mintale care nu sunt specifice consumului de droguri, apar implicaţii practice. Atunci când elaborează o schemă de tratament pentru consumatorii de canabis, clinicienilor le este greu să se decidă dacă să înceapă cu consumul de droguri sau cu problema de sănătate mintală. Studiile privind efectele tratamentului pentru consumul problematic de droguri sunt încă limitate, iar puţinele care există se referă numai la tratamente psihologice specifice. Celelalte tipuri de tratament fie nu au fost studiate deloc, fie au fost insuficient studiate, de aceea dovezile privind eficacitatea şi eficienţa lipsesc.
Skutočnosť, že intenzívne užívanie kanabisu sa často vyskytuje spoločne s duševnými problémami, ktoré nie sú špecifické pre drogy, má praktické dôsledky. Keď sa vytvára plán liečby pre užívateľov kanabisu, pre lekárov je ťažké určiť, či majú začať s problémom užívania drog alebo problémom duševného zdravia. Štúdie účinkov liečby kvôli problémovému užívaniu kanabisu sú stále zriedkavé a tých málo, ktoré existujú, pokrýva iba špecifické psychosociálne liečby. Všetky ostatné spôsoby liečby buď neboli študované vôbec alebo boli študované nedostatočne; takže dôkazy o účinnosti a efektívnosti chýbajú.
Obstajajo praktične posledice dejstva, da se intenzivno uživanje konoplje pogosto pojavlja skupaj s psihičnimi težavami, ki za drogo niso specifične. Pri oblikovanju načrta zdravljenja uživalcev konoplje se lahko zdravniki znajdejo v precepu, ali naj začnejo zdraviti uživanje droge ali problem psihičnega zdravja. Študije učinkov zdravljenja problema uživanja konoplje so še vedno pičle in tistih nekaj, kar jih je, obravnava izključno specifična psihosocialna zdravljenja. Vsi drugi načini zdravljenja bodisi sploh niso bili preučeni ali pa so bili nezadostno preučeni, dokazov o učinkovitosti in uspešnosti zato primanjkuje.
Det faktum att intensivt cannabisbruk ofta sammanfaller med psykiska problem som inte är specifika för droger har praktiska följder. När en behandlingsplan för en cannabisanvändare utformas kan det vara svårt för kliniken att veta om de ska börja med missbruket eller det psykiska hälsoproblemet. Fortfarande har bara ett fåtal studier gjorts av effekterna av behandling för problematiskt cannabismissbruk, och de få studier som finns täcker enbart specifika psykosociala behandlingar. Andra behandlingsmöjligheter har antingen inte studerats alls eller är otillräckligt undersökta. Bevis för effektivitet och ändamålsenlighet saknas alltså.
Yoğun esrar kullanımının genellikle uyuşturucu tipine özel olmayan ruhsal sorunlarla birlikte meydana gelmesi gerçeğinin uygulamaya yönelik sonuçları vardır. Esrar kullanıcıları için bir tedavi planı oluştururken, klinisyenler için uyuşturucu kullanımından mı yoksa ruhsal sağlık sorunundan mı başlamak gerektiğini bilmek güç olabilir. Sorunlu esrar kullanımı tedavisinin etkilerine dair çalışmalar hala seyrek olup, var olan birkaçı da yalnızca belirli psikososyal tedavileri kapsamaktadır. Tüm diğer tedavi şekilleri üzerinde ya hiç çalışılamamış ya da yeterince çalışma yapılmamıştır; dolayısıyla etkinlik ve verimliliğe dair kanıt bulunmamaktadır.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Profilakse ir īpaši svarīga, jo ir pierādīts, ka gados ļoti jauni (pusaudzību nesasnieguši līdz 15 gadus veci) lietotāji ir pakļauti ievērojami lielākam narkotiku problēmu, tostarp atkarības riskam (Von Sydow u.c., 2002. g.; Chen u.c., 2005. g.). Turklāt centienos novērst vai aizkavēt kaņepju lietošanas sākšanu jauniešu vidū nedrīkst aizmirst, ka pusaudži ir neaizsargātāki pret kaņepju toksiskumu.
Well-implemented universal prevention programmes can delay or reduce the initiation of young people into the use of substances such as tobacco, alcohol and cannabis. The importance of this is underlined by evidence that early-onset users (pre- to mid-adolescence) have a significantly higher risk of developing drug problems, including dependence (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). An additional consideration in striving to prevent or delay the onset of initiation into cannabis use is the fact that adolescents are more vulnerable to cannabis toxicity.
Des programmes de prévention universelle bien mis en œuvre peuvent retarder ou réduire le début de la consommation de substances telles que le tabac, l'alcool et le cannabis chez les jeunes. L'importance de ce facteur est mis en évidence par des preuves que les usagers qui ont commencé tôt (préadolescence et mi-adolescence) courent un risque sensiblement plus élevé de développer des problèmes de drogue, y compris une dépendance (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un autre élément à prendre en considération pour prévenir ou retarder le début de la consommation de cannabis est le fait que les adolescents sont plus sensibles à la toxicité du cannabis.
Erfolgreiche universale Präventionsprogramme können den Einstieg junger Menschen in den Konsum von Substanzen wie Tabak, Alkohol und Cannabis verzögern oder verringern. Dies ist umso wichtiger, als erwiesenermaßen bei Konsumenten, die in jungen Jahren (in der frühen und mittleren Adoleszenz) erstmals Drogen einnehmen, ein wesentlich größeres Risiko besteht, Drogenprobleme und eine Drogensucht zu entwickeln (von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Für das Bemühen, den Erstkonsum von Cannabis zu verhindern oder zu verzögern, spricht ferner die Tatsache, dass Heranwachsende anfälliger für die toxische Wirkung von Cannabis sind.
Bien aplicados, los programas de prevención universal pueden retrasar o reducir la iniciación de los jóvenes en el consumo de sustancias como el tabaco, el alcohol y el cannabis. Este hecho resulta especialmente importante si se tienen en cuenta los datos que demuestran que las personas que consumen drogas por primera vez a una edad temprana (preadolescencia a adolescencia media) corren un riesgo significativamente mayor de desarrollar problemas con las drogas, incluida la dependencia (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Otro factor adicional que aboga por intensificar los esfuerzos con vistas a prevenir o retrasar la iniciación al consumo de cannabis es el hecho de que los adolescentes son más vulnerables a la toxicidad del cannabis.
I programmi di prevenzione universale, se attuati con cura, possono ritardare o ridurre tra i giovani l’iniziazione al consumo di sostanze come tabacco, alcol e cannabis. L’importanza di questo aspetto è sottolineata dai fatti, che evidenziano che i consumatori precoci (iniziazione nella preadolescenza fino al pieno dell’adolescenza) sono significativamente più a rischio di avere problemi di droga, compresa tra questi la dipendenza (Von Sydow e altri, 2002; Chen e altri, 2005). Una considerazione aggiuntiva di cui si deve tener conto nel tentativo di prevenire o ritardare l’epoca dell’iniziazione al consumo di cannabis è il fatto che gli adolescenti sono più vulnerabili alla tossicità della cannabis.
Se os programas de prevenção universal forem bem executados podem atrasar ou reduzir a iniciação dos jovens no consumo de substâncias como o tabaco, o álcool e a cannabis. A importância deste facto é sublinhada pelas provas de que os consumidores que iniciaram o consumo de droga precocemente (pouco antes ou nos primeiros anos da adolescência) correm um risco significativamente maior de desenvolverem problemas de droga, incluindo toxicodependência (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Um outro elemento a favor de que se procure prevenir ou atrasar o início do consumo de cannabis é o facto de os adolescentes serem mais vulneráveis à sua toxicidade.
Τα προγράμματα καθολικής πρόληψης που εφαρμόζονται σωστά μπορούν να καθυστερήσουν ή να περιορίσουν την έναρξη χρήσης ουσιών όπως ο καπνός, το αλκοόλ και η κάνναβη από τους νέους. Η σημασία του γεγονότος αυτού υπογραμμίζεται από στοιχεία που αποδεικνύουν ότι τα άτομα που ξεκινούν τη χρήση ναρκωτικών από νεαρή ηλικία (από την προεφηβεία έως τα μέσα της εφηβείας) διατρέχουν σημαντικά υψηλότερο κίνδυνο να αποκτήσουν πρόβλημα ναρκωτικών, περιλαμβανομένης της εξάρτησης (Von Sydow κ.ά., 2002· Chen κ.ά., 2005). Ένα άλλο στοιχείο προς ενίσχυση των προσπαθειών για την πρόληψη ή την καθυστέρηση της έναρξης της χρήσης κάνναβης είναι το γεγονός ότι οι έφηβοι είναι περισσότερο ευάλωτοι στην τοξικότητα της κάνναβης.
Goed uitgevoerde algemene preventieprogramma’s kunnen de initiatie van jongeren in het gebruik van stoffen als tabak, alcohol en cannabis vertragen of verminderen. Hoe belangrijk dat is, blijkt nadrukkelijk uit bewijs dat vroege gebruikers (voor of halverwege de adolescentie) een aanzienlijk groter risico lopen wat betreft de ontwikkeling van drugsproblemen, waaronder verslaving (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Een aanvullende overweging om te streven naar voorkoming of vertraging van de eerste initiatie in het gebruik van cannabis is het feit dat adolescenten kwetsbaarder zijn voor de toxiciteit van cannabis.
Kvalitně realizované programy všeobecné prevence mohou u mladých lidí časově posunout či omezit první užití látek, jako jsou tabák, alkohol a konopí. Význam této skutečnosti ještě umocňují důkazy, že mezi uživateli, kteří s drogou začnou brzy (v předpubertálním až středním pubertálním věku), existuje značně vyšší riziko vzniku drogových problémů, a to včetně závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Další pohnutkou úsilí o prevenci či posunutí prvního užití konopí je skutečnost, že adolescenti jsou citlivější na intoxikaci konopím.
Velgennemførte universale forebyggelsesprogrammer kan forsinke eller reducere unges førstegangsbrug af stoffer som f.eks. tobak, alkohol og cannabis. Betydningen heraf understreges af, at der er beviser for, at personer, der påbegynder stofbrug i en tidlig alder (før eller midt i pubertetsalderen), har en betydeligt større risiko for at udvikle narkotikaproblemer, herunder afhængighed (Von Sydow m.fl., 2002; Chen m.fl., 2005). Et yderligere aspekt, der taler for vigtigheden af at forhindre eller forsinke førstegangsbrugen af cannabis, er det forhold, at unge er mere udsat for cannabisforgiftning.
Hästi rakendatud üldised ennetusprogrammid võivad edasi lükata või vähendada kahjulike ainete, nagu tubakas, alkohol ja kanep, tarbimise alustamist noores eas. Selle tähtsust rõhutab asjaolu, et noores eas (lapseeast kuni noorukiea keskpaigani) uimastite tarbimist alustanud inimestel on suurem oht uimastiprobleemide, muuhulgas sõltuvuse tekkimiseks (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Lisaks tuleb püüda kanepi tarbimise alustamist ennetada või edasi lükata ka seetõttu, et noorukid on tundlikumad kanepi toksilisuse suhtes.
Tehokkaasti toteutetuilla yleisillä ehkäisevän huumetyön ohjelmilla pystytään viivyttämään päihteiden, kuten tupakan, alkoholin ja kannabiksen käytön aloittamista tai vähentämään sitä nuorten keskuudessa. Tämä on hyvin tärkeä tavoite, sillä tutkimustulosten mukaan päihteiden käytön varhain (esimurrosikäisenä ja murrosikäisenä) aloittaneilla huumeongelmien, myös riippuvuuden kehittymisen riski on huomattavasti suurempi kuin muilla (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Nuoret ovat myös aikuisia herkempiä kannabiksen toksisuudelle, ja tämä onkin toinen syy, miksi kannabiksen käytön aloittamista pitäisi pyrkiä ehkäisemään tai ainakin viivyttämään.
A helyesen végrehajtott egyetemes megelőzési programok a fiataloknál későbbre tolhatják vagy csökkenthetik az olyan anyagok használatának megkezdését, mint a dohány, az alkohol és a kannabisz. Ennek fontosságát hangsúlyozza az a bizonyított tény, hogy a korán (serdülőkor előtt, kb. annak közepéig bezárólag) kezdő használók esetében lényegesen nagyobb a drogproblémák kialakulásának kockázata, a függőséget is beleértve (Von Sydow és mások, 2002; Chen és mások, 2005). A kannabiszhasználat megkezdésének megelőzése vagy késleltetése mellett szól az is, hogy a serdülők sokkal sérülékenyebbek a kannabisz mérgező hatásaival szemben.
Fungerende generelle forebyggingsprogram kan utsette eller redusere unge menneskers debut med hensyn til bruk av tobakk, alkohol og cannabis. Viktigheten av dette understrekes av at de som debuterer tidlig (barn og ungdom opp til midt i tenårene), synes å ha betraktelig større risiko for å utvikle et narkotikaproblem, inkludert avhengighet (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). I kampen for å forebygge eller utsette første gangs bruk av cannabis bør det tas med i betraktningen at ungdom er mer utsatt for cannabisforgiftning.
Odpowiednio wdrożone uniwersalne programy prewencji mogą opóźnić lub ograniczyć inicjację zażywania przez młodych ludzi takich substancji jak tytoń, alkohol i konopie indyjskie. O znaczeniu zapobiegania świadczy udowodniony fakt, że osoby, które wcześnie rozpoczęły zażywanie narkotyku (przed okresem dojrzewania do jego połowy) są o wiele bardziej zagrożone problemami narkotykowymi, w tym uzależnieniem (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodatkowym argumentem przemawiającym za dążeniem do zapobiegania lub opóźnienia momentu inicjacji w zażywaniu konopi indyjskich jest znacznie większa wrażliwość młodzieży na działanie toksyczne narkotyku.
Prin programe universale de prevenire, aplicate corespunzător, se poate întârzia sau reduce iniţierea tinerilor în consumul unor substanţe, precum tutunul, alcoolul şi canabisul. Importanţa acestui fapt este susţinută de dovezi că cei care încep să consume droguri la vârste timpurii (din preadolescenţă până la mijlocul adolescenţei) prezintă un risc mult mai mare de dezvoltare a unor probleme legate de droguri, inclusiv dependenţă (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un alt aspect de luat în considerare în eforturile de prevenire sau de întârziere a iniţierii în consumul de canabis este o vulnerabilitate mai mare a adolescenţilor la toxicitatea canabisului.
Dobre realizované univerzálne programy prevencie môžu oddialiť alebo zredukovať začatie užívania takých látok mladými ľuďmi ako sú tabak, alkohol a kanabis. Jej dôležitosť je zvýraznená dôkazom, že skoro začínajúci užívatelia (raná a stredná puberta) majú výrazne vyššie riziko rozvinutia drogových problémov vrátane závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Ďalším dôvodom snahy zabrániť alebo oddialiť začatie užívania kanabisu je skutočnosť, že dospievajúci sú zraniteľnejší voči toxicite kanabisu.
Ustrezno izvajani programi splošnega preprečevanja lahko zadržijo ali zmanjšajo uvajanje mladih v uživanje snovi, kot so tobak, alkohol in konoplja. Pomen tega poudarja dejstvo, da je pri uživalcih, ki so zgodaj začeli uživati te snovi (od predadolescence do srednje adolescence), bistveno višje tveganje za razvoj težav z drogami, vključno z odvisnostjo (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodaten dejavnik pri prizadevanjih za preprečitev ali odložitev začetka uživanja konoplje je dejstvo, da so mladostniki dovzetnejši za toksičnost konoplje.
Väl genomförda allmänna preventionsprogram kan senarelägga unga människors initiering till användning av ämnen som tobak, alkohol och cannabis eller göra att färre börjar. Betydelsen av detta understryks av bevis för att användare som börjat tidigt (10-16 år) löper en betydligt större risk att utveckla drogproblem inklusive beroende (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). En ytterligare faktor att ta hänsyn till när det gäller att förebygga eller försena första användningen av cannabis är att ungdomar är mer sårbara för cannabis toxicitet.
İyi uygulanan evrensel önleme programları gençlerin tütün, alkol ve esrar gibi maddeleri kullanmaya başlamasını geciktirebilir veya azaltabilir. Bunun önemi, erken başlayan kullanıcıların (ergenlik öncesinden ortasına kadar) bağımlılık gibi uyuşturucu sorunları geliştirme risklerinin çok daha yüksek olduğuna dair kanıtların ışığında daha da artmaktadır (Von Sydow vd., 2002; Chen vd., 2005). Esrar kullanmaya başlamayı önleme veya geciktirme mücadelesinde düşünülmesi gereken bir diğer nokta da ergenlerin esrar zehirlenmesine karşı daha duyarlı olduğu gerçeğidir.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Trūkst faktu par labu kokaīna un citu psihostimulantu atkarības farmakoloģiskai ārstēšanai. Tomēr Shearer un Gowing (2004. g.) vispusīgajā pētījumā par farmakoterapijas izmantošanu psihostimulantu lietotāju ārstēšanā ir secināts, ka aizvietotājterapija, kas ir izrādījusies sekmīga opioīdu un nikotīna atkarības ārstēšanā un spēj piesaistīt un noturēt pacientus, stimulantu lietotāju ārstēšanā vēl nav pietiekami pārbaudīta.
There is not enough evidence to support pharmacological treatment for cocaine or other psychostimulant dependence. However, in their comprehensive review of the use of pharmacotherapies for psychostimulant users, Shearer and Gowing (2004) conclude that substitution therapy, which is successful in the case of opioid and nicotine dependence and has the potential for attracting and retaining users in treatment, has not yet been adequately tested in stimulant users. A literature review on the responses to and effectiveness of cocaine treatment, including responses to mental health disorders among crack cocaine users, has been published recently by the EMCDDA (158).
Les données existantes ne suffisent pas à étayer le bien-fondé du traitement pharmacologique pour la dépendance à la cocaïne ou à d'autres substances psychostimulantes. Cependant, dans leur analyse exhaustive de l'usage de pharmacothérapies pour les usagers de psychostimulants, Shearer et Gowing (2004) concluent que la thérapie de substitution, qui fonctionne dans le cas de la dépendance aux opiacés et à la nicotine et peut attirer et maintenir les usagers en traitement, n'a pas été testée de manière adéquate chez les usagers de stimulants. Une étude de la littérature sur les réactions et l'efficacité du traitement de dépendance à la cocaïne, y compris les réponses aux troubles mentaux chez les usagers de crack, a été publiée récemment par l'OEDT (158).
Die Wirksamkeit einer pharmakologischen Behandlung der Abhängigkeit von Kokain oder anderen Psychostimulanzien ist nicht hinreichend belegt. In ihrer umfassenden Untersuchung über den Einsatz von Pharmakotherapien bei Konsumenten von Psychostimulanzien kommen jedoch Shearer und Gowing (2004) zu dem Schluss, dass die Substitutionstherapie, die bei einer Abhängigkeit von Opioiden oder Nikotin erfolgreich eingesetzt wird und geeignet ist, Konsumenten dazu zu bewegen, sich in Behandlung zu begeben und darin zu verbleiben, noch nicht in angemessener Weise an Konsumenten von Stimulanzien getestet wurde. Eine Auswertung der vorhandenen Literatur über die Reaktionen auf Kokainbehandlungen und die Wirksamkeit dieser Therapien, einschließlich der Maßnahmen im Hinblick auf psychische Erkrankungen von Crack-Konsumenten, wurde vor kurzem von der EBDD veröffentlicht (158).
Todavía no existen pruebas suficientes para abogar por el tratamiento farmacológico de la adicción a la cocaína u otros psicoestimulantes. Sin embargo, en su completo examen de la bibliografía sobre el uso de farmacoterapias en consumidores de psicoestimulantes, Shearer y Gowing (2004) concluyen que la terapia de sustitución, que ha cosechado el éxito en el caso de la adicción a los opiáceos y la nicotina y posee el potencial de atraer y retener a los consumidores en tratamiento, todavía no ha sido probada de forma conveniente entre los consumidores de estimulantes. El OEDT ha publicado recientemente un examen (158) de la bibliografía sobre la reacción y la efectividad del tratamiento de los consumidores de cocaína, incluidas las respuestas a los trastornos mentales de los consumidores de crack.
Non esistono dati sufficienti a confermare la validità del trattamento farmacologico della dipendenza dalla cocaina o da altri psicostimolanti. Tuttavia, nella loro analisi esaustiva dell’uso delle farmacoterapie nei consumatori di psicostimolanti Shearer e Gowing (2004) concludono che la terapia sostitutiva, che produce risultati positivi nel trattamento della dipendenza da oppiacei e nicotina, e ha il vantaggio di attirare e mantenere in cura i consumatori, non è stata adeguatamente sperimentata nei consumatori di stimolanti. Di recente l'OEDT ha pubblicato una revisione della letteratura sulle risposte dei pazienti alla terapia della tossicodipendenza da cocaina e sulla sua efficacia, comprese tra queste le risposte ai disturbi di salute mentale tra i consumatori di cocaina crack (158).
Não há provas suficientes que fundamentem o tratamento farmacológico da dependência de cocaína ou de outro psicoestimulante. Contudo, na sua vasta análise da utilização de farmacoterapias no tratamento dos consumidores de psicoestimulantes, Shearer e Gowing (2004) concluem que o tratamento de substituição, que apresenta bons resultados no caso da dependência dos opiáceos e da nicotina e tem possibilidades de atrair e manter os consumidores em tratamento, ainda não foi adequadamente testado nos consumidores de estimulantes. O OEDT publicou recentemente uma análise da literatura sobre as respostas e a eficácia do tratamento da dependência de cocaína, tendo também em conta as doenças mentais presentes entre os consumidores de cocaína crack (158).
Δεν υπάρχουν επαρκή στοιχεία που να αποδεικνύουν ότι μπορεί να υπάρξει φαρμακευτική θεραπεία για την κοκαΐνη ή άλλη ψυχοδιεγερτική εξάρτηση. Ωστόσο, στην ολοκληρωμένη επισκόπησή τους σχετικά με τη χρήση φαρμακοθεραπειών στους χρήστες ψυχοδιεγερτικών ουσιών, οι Shearer και Gowing (2004) καταλήγουν στη διαπίστωση ότι η θεραπεία υποκατάστασης, η οποία είναι επιτυχημένη στην περίπτωση της εξάρτησης από οπιοειδή και από τη νικοτίνη και είναι σε θέση να προσελκύει και να διατηρεί τους χρήστες υπό θεραπεία, δεν έχει δοκιμαστεί ακόμα επαρκώς σε χρήστες διεγερτικών. Το ΕΚΠΝΤ δημοσίευσε πρόσφατα μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας σχετικά με τους τρόπους αντιμετώπισης και την αποτελεσματικότητα της θεραπείας απεξάρτησης από την κοκαΐνη, συμπεριλαμβανομένων τρόπων αντιμετώπισης διαταραχών ψυχικής υγείας σε χρήστες κρακ (158).
Er is niet genoeg bewijs ter ondersteuning van een farmacologische behandeling voor verslaving aan cocaïne of andere psychostimulantia. In hun uitvoerige overzicht van het gebruik van farmacotherapieën voor gebruikers van psychostimulantia stellen Shearer en Gowing (2004) echter vast dat substitutietherapie – hoewel succesvol voor opioïden- en nicotineverslaving en in principe geschikt om gebruikers te bewegen in behandeling te gaan en te blijven – nog niet afdoende is getest voor gebruikers van stimulerende middelen. Onlangs heeft het EWDD een literatuuronderzoek gepubliceerd over maatregelen inzake en de effectiviteit van de behandeling van cocaïneverslaving, waarin eveneens wordt ingegaan op maatregelen inzake geestelijke gezondheidsstoornissen onder gebruikers van crack-cocaïne (158).
Na podporu farmakologické léčby závislosti na kokainu či jiných psychostimulantech není k dispozici dostatek důkazů. Ve svém komplexním přehledu farmakoterapií pro uživatele psychostimulantů však Shearer a Gowing (2004) vyvozují, že substituční terapie, která se úspěšně používá v případě závislosti na opiátech a nikotinu a má také potenciál přivést uživatele k léčbě a udržet ho v ní, nebyla dosud mezi uživateli stimulantů odpovídajícím způsobem vyzkoušena. Nedávno EMCDDA vydala přehled literatury o reakcích na léčbu závislosti na kokainu a o její účinnosti, včetně reakcí na duševní poruchy uživatelů cracku (158).
Der foreligger ikke tilstrækkelig dokumentation til støtte for en farmakologisk behandling af afhængighed af kokain eller andre psykostimulanser. I deres omfattende gennemgang af brugen af farmakoterapier til brugere af psykostimulanser konkluderer Shearer og Gowing (2004) imidlertid, at substitutionsbehandling, som anvendes med godt resultat i forbindelse med opioid- og nikotinafhængighed og har potentiale til at tiltrække og fastholde brugerne i behandling, endnu ikke er blevet tilstrækkeligt testet i forbindelse med stimulansbrugere. En gennemgang af litteraturen om tilgangen til og effektiviteten af kokainbehandling, herunder tilgangen til psykiske forstyrrelser blandt brugere af crackkokain, er for nylig blevet offentliggjort af EONN (158).
Kokaiini- või muude psühhostimulantide sõltuvuse farmakoloogiliselt ravimise toetuseks ei ole veel küllaldaselt tõendeid. Kuid oma põhjalikus ülevaates farmakoteraapia kasutamisest psühhostimulantide tarbijatel jõuavad Shearer ja Gowing (2004) järeldusele, et stimulantide tarbijate puhul ei ole veel küllaldaselt uuritud asendusravi, mis on edukas opioidi- ja nikotiinisõltuvuse korral ning mille puhul on suur tõenäosus, et uimastitarbijad alustavad ning jätkavad ravi. EMCDDA(158) avaldas hiljuti kokaiinisõltuvuse ravi ja selle tõhususe, samuti crack-kokaiini tarbijate vaimsete häirete ravi kohta kirjanduse ülevaate.
Lääkehoidon tehosta kokaiiniriippuvuuteen tai muihin psykoaktiivisiin piristeisiin liittyvään riippuvuuteen ei ole vielä riittävästi näyttöä. Psykoaktiivisten piristeiden käyttäjille annetusta lääkehoidosta laatimassaan kattavassa arviossa Shearer ja Gowing (2004) toteavat, että vaikka korvaushoidolla on onnistuttu vähentämään opioidi- ja nikotiiniriippuvuutta ja vaikka se voi lisätä käyttäjien hoitoon hakeutumista ja siihen sitoutumista, sitä ei toistaiseksi ole testattu riittävän perusteellisesti piristeiden käyttäjillä. EMCDDA onkin julkaissut äskettäin kirjallisuuskatsauksen kokaiininkäyttäjien hoidon vasteesta ja tehosta, myös hoidon vaikutuksesta crack-kokaiinin käyttäjien mielenterveyshäiriöihin (158).
A kokaintól, illetve az egyéb pszichostimulánsoktól való függőség gyógyszeres kezelésének alátámasztására nincs elegendő bizonyíték. A pszichostimulánsok használói esetében alkalmazott gyógyszeres terápiáról szóló összefoglaló tanulmányukban Shearer és Gowing (2004) azonban arra a következtetésre jutottak, hogy az opiát- és a nikotinfüggőséggel szemben sikeres helyettesítő kezelést, amely alkalmas arra, hogy a használókat bevonja és megtartsa a kezelésben, a serkentőszerek használóinál nem tesztelték megfelelően. Az EMCDDA nemrég adott ki egy szakirodalmi áttekintést a kokainkezelésre adott válaszokról és a kezelés hatékonyságáról, a krekk kokaint használók körében előforduló mentális egészségügyi rendellenességekre adott válaszokat is beleértve158.
Hensiktsmessigheten ved farmakologisk behandling av kokainavhengighet eller avhengighet av andre psykostimulerende stoffer er ennå ikke godt nok dokumentert. I en omfattende gjennomgang av bruken av farmakoterapi i behandlingen av brukere av psykostimulerende midler konkluderte imidlertid Shearer og Gowing (2004) at substitusjonsterapi, som brukes med suksess i behandlingen av opioid- og nikotinavhengighet, og som potensielt kan få brukere inn i behandlingsapparatet og holde dem der, ikke har vært tilstrekkelig utprøvd på brukere av sentralstimulerende midler. En litteraturgjennomgang av tiltakene mot og effektiviteten av behandlingen av kokainbruk, inkludert tiltak rettet mot psykiske helselidelser blant crackbrukere, ble nylig publisert av EONN (158).
Brak jest wystarczających dowodów wspierających leczenie farmakologiczne uzależnienia od kokainy lub innych psychostymulantów. Jednak w obszernym przeglądzie poświęconym stosowaniu farmakoterapii wobec osób zażywających psychostymulanty, Shearer i Gowing (2004) wnioskują, że leczenie zastępcze, które jest skuteczne w przypadku uzależnienia od opiatów i tytoniu i ma szanse przyciągnąć osoby zażywające i sprawić, że wytrwają w leczeniu, dotychczas nie zostało wystarczająco zbadane w odniesieniu do osób zażywających stymulanty. Przegląd literatury poświęconej reakcjom na leczenie uzależnienia od kokainy i jego skuteczności, w tym reakcjom na zaburzenia zdrowia psychicznego występujące wśród osób zażywających krak, opublikowało ostatnio EMCDDA (158).
Neexistuje dostatok dôkazov na podporu farmakologickej liečby kvôli užívaniu kokaínu alebo inej závislosti od psychostimulansov. Shearer a Gowing (2004) konštatujú vo svojej komplexnom prieskume o používaní farmakoterapie pre užívateľov psychostimulansov, že substitučná terapia, ktorá je úspešná v prípade závislosti od opiátov a nikotínu a má potenciál na priťahovanie a udržanie užívateľov v liečbe, nebola ešte testovaná u užívateľov stimulansov. Prehľad literatúry o reakciách na liečbu kvôli užívaniu kokaínu a o jej účinnosti vrátane reakcií na poruchy duševného zdravia u užívateľov kraku nedávno zverejnilo EMCDDA (158).
Farmakološko zdravljenje odvisnosti od kokaina ali drugih psihostimulansov ni dovolj dobro podprto z dokazi. Vendar pa Shearer in Gowing (2004) v svojem celovitem pregledu uporabe farmakoterapije pri uživalcih psihostimulansov zaključujeta, da nadomestna terapija, ki je uspešna pri odvisnosti od opiatov in nikotina in ima možnosti, da pritegne in obdrži osebe na zdravljenju, pri uporabnikih stimulansov še ni dovolj preverjena. Pregled literature o odzivih na zdravljenje odvisnosti od kokaina in o učinkovitosti takega zdravljenja, vključno z odzivi na motnje duševnega zdravja med uživalci crack kokaina, je nedavno objavil Center (158).
Det finns inte tillräckliga belägg för att stödja farmakologiska behandlingar av kokainberoende eller beroende av andra psykostimulantia. I en övergripande översyn av användning av farmakologiska behandlingar för användare av psykostimulantia, sluter sig Shearer and Gowing (2004) till att substitutionsterapi, som är framgångsrik när det gäller beroende av opiater och nikotin och som har potential att locka till sig och hålla kvar missbrukare i behandling, inte ännu har blivit tillräckligt provad för användare av stimulantia. En granskning av litteraturen om resultat av och effektivitet hos behandling av kokainberoende, inklusive reaktioner på behandling av psykiska problem hos användare av crack-kokain, har nyligen offentliggjorts av ECNN (158).
Kokain veya diğer psikostimülan bağımlılığı için farmakolojik tedaviyi destekleyecek yeterli kanıt bulunmamaktadır. Bununla birlikte, psikostimülan kullanıcıları için farmakoterapi kullanımı hakkında yaptıkları kapsamlı bir değerlendirmede Shearer ve Gowing (2004), opioid ve nikotin bağımlılığı durumunda başarılı olan ve tedavi gören kullanıcıları çekme ve tutma potansiyeline sahip ikame tedavisinin, uyarıcı (stimülan) kullananlarda henüz gerektiği gibi test edilmediği sonucuna varmaktadır. Crack kokain kullanıcıları arasındaki ruhsal bozukluklara karşı tepkileri de içeren kokain tedavisine tepkilerle bu tedavinin etkinliğine dair bir literatür araştırması yakın zamanda EMCDDA tarafından yayımlanmıştır (158).
  Komentārs par situāci...  
Ir pāragri spriest, vai šis nelielais pieaugums būtu uzskatāms par ilgtermiņa tendences priekšvēstnesi, tomēr nedrīkst aizmirst, ka ar narkotiku lietošanu saistīti nāves gadījumi pieder pie nopietnākajām nelikumīgas narkotiku lietošanas sabiedrības veselības sekām.
In this year’s report, there are worrying indicators that the number of drug-related deaths, which has generally declined since 2000, increased slightly in a majority of countries in 2004. It is too early to judge whether these small changes herald a long-term shift, but it must be remembered that drug-related deaths represent one of the major public health consequences of illicit drug use. Even though the proportion of drug-related deaths occurring in young people has been falling, supporting suggestions that new heroin injecting is declining, available city-based estimates of drug-related mortality (overdose and other causes) suggest that currently 10–23 % of overall mortality among adults aged 15–49 can be attributed to opioid use.
Dans le rapport de cette année, il existe des indicateurs inquiétants selon lesquels le nombre de décès liés à l’usage de drogue, qui avait diminué de manière générale depuis 2000, est reparti légèrement à la hausse dans une majorité de pays en 2004. Il est trop tôt pour dire si ces petites évolutions annoncent un changement à plus long terme, mais il convient de rappeler que les décès liés à l’usage de drogue représentent l’un des principaux problèmes de santé publique liés à la toxicomanie. Même si la proportion des décès liés à l’usage de drogue chez des jeunes a chuté, renforçant les hypothèses selon lesquelles les nouvelles injections d’héroïne diminuent, les estimations disponibles axées sur les villes concernant la mortalité liée à la drogue (surdoses et autres causes) suggèrent que, actuellement, 10 à 23 % de la mortalité globale chez les adultes âgés de 15 à 49 ans peut être attribuée à la consommation d’opiacés.
Der diesjährige Bericht enthält beunruhigende Indikatoren, nach denen die Zahl der drogenbedingten Todesfälle, die seit 2000 im allgemeinen gesunken ist, 2004 in den meisten Ländern wieder etwas zugenommen hat. Noch ist unklar, ob diese kleinen Änderungen eine langfristige Verschiebung ankündigen, aber es muss daran erinnert werden, dass drogenbedingte Todesfälle eine der gravierenden Auswirkungen des Konsums illegaler Drogen auf die öffentliche Gesundheit darstellen. Auch wenn der sinkende Anteil drogenbedingter Todesfälle bei jungen Erwachsenen darauf hindeutet, dass die Zahl der injizierenden Heroinerstkonsumenten rückläufig ist, lassen die verfügbaren Schätzungen der Drogenmortalität (Überdosen und andere Ursachen) für verschiedene Städte vermuten, dass derzeit 10 bis 23 % der Gesamtmortalität von Erwachsenen im Alter von 15 bis 49 Jahren auf den Konsum von Opioiden zurückzuführen ist.
El informe de este año revela indicadores preocupantes que señalan que las muertes relacionadas con las drogas, que venían descendiendo desde 2000, aumentaron ligeramente en la mayoría de los países en 2004. Aún es pronto para saber si estas variaciones anuncian un cambio a largo plazo, pero debemos recordar que las muertes relacionadas con la droga representan una de las principales consecuencias del consumo ilegal de droga para la salud pública. Si bien el porcentaje de muertes relacionadas con la droga entre los jóvenes ha disminuido, lo que confirma que el número de nuevos consumidores de heroína por vía parenteral va en descenso, las estimaciones de la mortalidad urbana relacionada con la droga (por sobredosis u otras causas) indican que entre un 10 % y un 23 % de la mortalidad total entre los adultos de 15 a 49 años de edad puede atribuirse al consumo de opiáceos.
Nella relazione di quest’anno non mancano segnali preoccupanti che il numero di decessi legati al consumo di stupefacenti, generalmente in calo dal 2000, è leggermente aumentato nel 2004 nella maggior parte degli Stati. Se, da un lato, è ancora troppo presto per capire se queste piccole variazioni siano il preludio a un’inversione di tendenza di lungo termine, dall’altro lato si deve ricordare che la mortalità legata al consumo di droga rappresenta una delle maggiori conseguenze per la salute pubblica del consumo illecito di stupefacenti. Sebbene la percentuale dei decessi legati al consumo di droga tra i giovani sia diminuita, a conferma dell’ipotesi che il consumo di eroina per via parenterale è in calo in questa fascia di età, le cifre urbane disponibili sulla mortalità legata al consumo di stupefacenti (overdose e altre cause) mostrano che, attualmente, il 10-23% di tutti i decessi tra adulti di 15-49 anni può essere attribuito agli oppiacei.
No presente relatório anual, há indícios preocupantes de que, em 2004, o número de mortes relacionadas com o consumo de droga, que vinha, de um modo geral, a diminuir desde 2000, tenha aumentado ligeiramente na maioria dos países. Ainda é cedo para determinar se estas ligeiras alterações prenunciam uma mudança a longo prazo, mas há que recordar que as mortes relacionadas com o consumo de droga constituem uma das principais consequências do consumo de drogas ilegais em termos de saúde pública. Não obstante a percentagem destas mortes estar a diminuir entre os jovens, corroborando os indícios de que o novo consumo de heroína injectada está a diminuir, as estimativas disponíveis sobre a mortalidade relacionada com a droga nos centros urbanos (por overdose e outras causas) sugerem que, actualmente, 10% a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos podem ser atribuídos ao consumo de opiáceos.
Στη φετινή έκθεση υπάρχουν ανησυχητικοί δείκτες ότι ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, ο οποίος γενικά παρουσιάζει μείωση από το 2000, αυξήθηκε ελαφρώς στην πλειονότητα των χωρών το 2004. Είναι πολύ νωρίς για να κριθεί εάν αυτές οι μικρές αλλαγές προαναγγέλλουν μια μακροπρόθεσμη αλλαγή, αλλά δεν πρέπει να παραβλέπεται το γεγονός ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι αντιπροσωπεύουν μία από τις σοβαρότερες επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών στη δημόσια υγεία. Αν και η αναλογία των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων στους νέους φθίνει, προς υποστήριξη των ενδείξεων ότι οι νέες περιπτώσεις ενέσιμης χρήσης ηρωίνης παρουσιάζουν μείωση, σύμφωνα με διαθέσιμες εκτιμήσεις, σε αστικό περιβάλλον, της θνησιμότητας που οφείλεται σε συνδεόμενους με τα ναρκωτικά θανάτους (υπερβολική δόση και λοιποί παράγοντες), επί του παρόντος 10-23% της συνολικής θνησιμότητας των ενηλίκων ηλικίας 15-49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών.
Het verslag van dit jaar bevat verontrustende aanwijzingen dat het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen, dat sinds 2000 over het algemeen is afgenomen, in 2004 in de meeste landen lichtelijk is toegenomen. Het is te vroeg om te beoordelen of deze kleine wijzigingen een langetermijnverandering inluiden, maar we mogen niet vergeten dat drugsgerelateerde sterfgevallen tot de belangrijkste gevolgen van illegaal drugsgebruik voor de volksgezondheid behoren. Ook al is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen onder jonge mensen teruggelopen, wat de aanwijzingen ondersteunt dat het aantal nieuwe heroïnespuiters dalende is, wijzen beschikbare schattingen van stedelijke gebieden over drugsgerelateerde sterftecijfers (overdoses en andere oorzaken) er toch op dat op het ogenblik 10-23% van het algemene sterftecijfer onder volwassenen in de leeftijd van 15 tot 49 jaar kan worden toegeschreven aan opioïdengebruik.
V letošní zprávě jsou znepokojující ukazatele toho, že počet úmrtí souvisejících s drogami, který obecně od roku 2000 klesal, ve většině zemí v roce 2004 mírně vzrostl. Zatím je příliš brzy na to, abychom mohli posoudit, zda tyto drobné změny předznamenávají dlouhodobý posun, ale je třeba mít na paměti, že úmrtí související s drogami představují z hlediska veřejného zdraví jeden z nejvýznamnějších důsledků užívání nezákonných drog. Přestože se počet úmrtí souvisejících s drogami mezi mladými lidmi snižuje, a potvrzuje tak tvrzení, že počet nových případů injekčního užívání heroinu klesá, dostupné odhady úmrtnosti z městských oblastí naznačují, že současnou celkovou úmrtnost (v důsledku předávkování či jiných příčin) 10–23 % mezi dospělými ve věku 15–49 let lze připsat na vrub užívání opiátů.
I dette års beretning giver det anledning til bekymring, at antallet af narkotikarelaterede dødsfald, som generelt er faldet siden 2000, steg en smule i størstedelen af landene i 2004. Det er for tidligt at vurdere, om disse mindre ændringer varsler et skifte på længere sigt, men man skal huske på, at narkotikarelaterede dødsfald udgør en af de væsentlige folkesundhedsmæssige følger af illegal stofbrug. Selv om andelen af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge er faldet, hvilket underbygger indikationen af, at antallet af nye intravenøse heroinbrugere er faldende, viser tilgængelige skøn fra byer over den narkotikarelaterede dødelighed (overdosis og andre årsager), at 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 på nuværende tidspunkt kan tilskrives opioidbrug.
Käesoleva aasta aruande näitajate põhjal on murettekitav asjaolu uimastitega seotud surmajuhtumid, mis on 2000. aastast peale üldiselt langenud, kuid 2004. aastal enamikus riikides natuke tõusnud. Praegu on veel liiga vara öelda, kas selline väike muutus tähendab pikemaajalist tendentsi, kuid tuleb meeles pidada, et surmajuhtumid on ebaseaduslike uimastite tarbimise tõsisemaid tagajärgi. Kuigi uimastitega seotud surmajuhtumite arv noorte seas langeb, mis toetab oletust, et uusi heroiinisüstijaid tuleb juurde järjest vähem, näitavad kättesaadavad hinnangud uimastitega seotud surmajuhtumite kohta (üleannustamine ja muu) linnades, et praegu on 10–23% kõigist surmapõhjustest 15–49aastaste vanusegrupis seotud opioiditarbimisega.
Tämänvuotisessa raportissa on huolestuttavia havaintoja siitä, että huumekuolemien määrä, joka on yleisesti ottaen laskenut vuodesta 2000, on hieman noussut useimmissa maissa vuonna 2004. On vielä liian aikaista sanoa, ovatko nämä pienet muutokset osa laajempaa suuntausta pitkällä aikavälillä, mutta on muistettava, että huumekuolemat ovat huumeiden käytön merkittävimpiä kansanterveydellisiä seurauksia. Nuorten kuumekuolemien osuus on ollut laskussa, joten uusien heroiinin injektiokäyttäjien määrä näyttäisi vähentyneen. Kaupungeista saadut arviot huumekuolleisuudesta (yliannostus ja muut syyt) viittaavat kuitenkin siihen, että 15–49-vuotiaiden kuolemista 10–23 % johtuu nykyisin opioidien käytöstä.
Az idei jelentésben szereplő aggasztó mutatók szerint a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma – amely 2000 óta általában csökkenő tendenciát mutatott – 2004-ben az országok többségében enyhén megnövekedett. Korai lenne azonban még kijelenteni, hogy e csekély változások egy nagyobb elmozdulás előfutárai lennének, de nem szabad elfelejtenünk, hogy a kábítószerrel összefüggő halálesetek a tiltott kábítószerek használatának egyik legsúlyosabb közegészségügyi következménye. Bár a fiatalok körében csökkenőben van a kábítószerrel összefüggő halálesetek aránya, amelyet az új heroinhasználók hanyatló számának látszata kísér, a városokra vonatkozó, kábítószerrel összefüggő halálesetekkel kapcsolatos (túladagolás és egyéb okok) becslések rámutattak, hogy a 15–49 éves felnőttek körében az összes elhalálozás 10-23%-áért az opiáthasználat okolható.
Denne årsrapporten avdekker bekymringsfulle forhold. Antallet narkotikarelaterte dødsfall, som generelt har gått ned siden 2000, har nemlig gått noe opp i de fleste landene i 2004. Det er for tidlig å si noe om disse små forandringene faktisk varsler en ny, langsiktig trend, men det er viktig å ha på minnet at narkotikarelaterte dødsfall er en av de viktigste folkehelsekonsekvensene av bruk av illegale rusmidler. Selv om det har vært forholdsvis færre narkotikarelaterte dødsfall blant unge, noe som tilsier at det blir færre nye sprøytebrukere av heroin, tilsier tilgjengelige estimater over narkotikarelatert dødelighet i byene (overdose og andre årsaker) at 10–23 % av den totale dødeligheten blant personer i alderen 15–49 nå må tilskrives bruk av opioider. Nest etter trafikkulykker er overdoser nå den viktigste årsaken til unødvendige dødsfall blant yngre menn i Europa.
W tegorocznym sprawozdaniu można znaleźć niepokojące wskaźniki świadczące o niewielkim wzroście przypadków zgonów związanych z narkotykami w większości krajów w 2004 r., choć ogólnie od 2000 r. odnotowuje się ogólny spadek ich liczby. Jeszcze za wcześnie na stwierdzenie, czy te niewielkie wahania zwiastują długoterminową zmianę, ale należy pamiętać, że zgony związane z narkotykami stanowią jedną z głównych konsekwencji nielegalnego zażywania narkotyków, mających wpływ na zdrowie publiczne. Wprawdzie odsetek zgonów związanych z narkotykami wśród osób młodych zmniejszył się, co potwierdza przypuszczenia o spadku liczby osób zaczynających wstrzykiwać heroinę, ale dostępne dane szacunkowe dla miast dotyczące śmiertelności związanej z narkotykami (przedawkowanie i inne przyczyny), wskazują, że obecnie 10–23% wszystkich zgonów wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów.
În raportul pe anul acesta sunt prezenţi indicatori care stârnesc îngrijorare, potrivit cărora numărul deceselor legate de consumul de droguri, în scădere generală după 2000, a înregistrat, în 2004, o uşoară creştere în majoritatea ţărilor. Este prea devreme pentru a ne putea pronunţa dacă aceste schimbări uşoare anunţă o modificare pe termen lung, dar trebuie amintit că decesele legate de consumul de droguri reprezintă una dintre principalele consecinţe pentru sănătatea publică ale consumului de droguri ilicite. Cu toate că proporţia deceselor legate de consumul de droguri în rândul tinerilor a scăzut, sprijinind ideea că numărul de noi consumatori de heroină prin injectare este în scădere, datele disponibile din mediul urban privind mortalitatea legată de droguri (supradoză şi alte cauze) sugerează că în prezent 10–23 % din mortalitatea generală în rândul adulţilor tineri în vârstă de 15–49 de ani poate fi atribuită consumului de opiacee.
V tohtoročnej správe existujú znepokojujúce ukazovatele, že počet úmrtí súvisiacich s drogami, ktorý vo všeobecnosti klesal od roku 2000, sa v roku 2004 mierne zvýšil vo väčšine krajín. Je príliš skoro posúdiť, či tieto malé zmeny ohlasujú dlhodobý posun, je však potrebné mať na pamäti, že úmrtia súvisiace s drogami predstavujú jeden z hlavných účinkov nezákonného užívania drog na zdravie obyvateľstva. Hoci podiel úmrtí súvisiacich s drogami, ktoré sa vyskytujú u mladých ľudí, klesá, čo podporuje náznaky, že nové injekčné užívanie heroínu klesá tiež, dostupné mestské odhady úmrtnosti súvisiacej s drogami (predávkovanie a iné príčiny) naznačujú, že v súčasnosti možno pripísať 10 – 23 % celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov užívaniu opiátov.
Skrb vzbujajoči kazalci iz letošnjega poročila kažejo, da se je število z drogo povezanih smrtnih primerov, ki se je po letu 2000 na splošno zmanjšalo, leta 2004 v večini držav rahlo povečalo. Prezgodaj je soditi, ali te majhne spremembe napovedujejo dolgotrajni premik, vendar je treba spomniti, da so z drogo povezani smrtni primeri ena od najhujših posledic uživanja prepovedanih drog za javno zdravje. Čeprav se je delež z drogo povezanih smrtnih primerov pri mladih zmanjšal, kar podpira domneve, da se število oseb, ki si začenjajo vbrizgavati heroin, zmanjšuje, pa razpoložljive ocene z drogo povezanih smrtnih primerov v mestnih okoljih (zaradi prevelikega odmerka in drugih vzrokov) kažejo, da se trenutno 10 % do 23 % vseh smrtnih primerov med odraslimi v starosti od 15 do 49 let lahko pripiše uživanju opioidov.
I årets rapport redovisas oroväckande tecken på att antalet narkotikarelaterade dödsfall, som generellt sett har minskat sedan 2000, ökade något i de flesta länderna 2004. Det är ännu alltför tidigt att avgöra om dessa små förskjutningar förebådar en långsiktig förändring, men man bör hålla i åtanke att narkotikarelaterade dödsfall utgör en av det olagliga narkotikamissbrukets allvarligaste folkhälsoeffekter. Även om andelen narkotikarelaterade dödsfall bland unga människor har minskat, något som stödjer antaganden att antalet nya injektionsmissbrukare av heroin minskar, tyder tillgängliga skattningar av narkotikarelaterad dödlighet (överdoser och andra orsaker) från stadsmiljö på att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år för närvarande kan tillskrivas opiatmissbruk.
Bu yılın raporunda, 2000’den beri genellikle düşmüş olan uyuşturucuya bağlı ölüm sayısının 2004’te çoğu ülkede bir parça arttığına dair kaygılandırıcı göstergeler vardır. Bu küçük değişikliklerin uzun vadeli bir değişimin habercisi olup olmadığına hüküm vermek için henüz çok erken olmakla beraber, uyuşturucuya bağlı ölümlerin, yasadışı uyuşturucu kullanımının kamu sağlığına ilişkin en büyük sonuçlarından birini teşkil ettiği unutulmamalıdır. Yeni eroin enjekte etme vakalarının düşmekte olduğuna dair varsayımları destekleyici bir şekilde, gençler arasında meydana gelen uyuşturucuya bağlı ölümlerin oranı düşmekte olsa da, uyuşturucuya bağlı ölümlere ilişkin (aşırı doz ve diğer sebeplerle) mevcut şehir bazlı tahminler, hali hazırda 15-49 yaş arası yetişkinler arasındaki genel ölümlerin % 10-23’ünün opioid kullanımına bağlanabileceğini düşündürmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Tomēr nedrīkst ieslīgt pašapmierinātībā; nedz Spānija, nedz Itālija, kas ir pieredzējušas HIV epidēmiju IDU vidū, nav sniegušas HIV gadījumu valsts atskaites datus, un tas lielā mērā negatīvi iespaido to datu vērtību, kas ir izmantoti, aprakstot ES kopējo ainu.
At present, most countries report low rates of newly diagnosed HIV infection attributed to injecting drug use. Countries that have maintained consistently low rates of HIV infection among injecting drug users (IDUs) provide an opportunity to explore what factors can account for this, a question posed by the current EU drugs action plan and currently a focus of an EMCDDA coordinated study. Complacency should be avoided, however; neither Spain nor Italy, both of which have experienced HIV epidemics among IDUs, provides national HIV case reporting data, and this has a significant negative impact on the value of these data for describing the overall EU picture. Furthermore, data emerging from some countries are raising concerns that HIV infection may be increasing, at least among some populations of IDUs.
À l’heure actuelle, la plupart des pays font état de faibles pourcentages de nouveaux cas diagnostiqués d’infection par le VIH due à l’usage de drogue par voie intraveineuse. Les pays dont le taux d’infection par le VIH des usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) est demeuré faible offrent une opportunité d’étudier les facteurs qui sont responsables de cette situation, une question soulevée par le plan d’action antidrogue actuel de l’UE et le sujet d’une étude en cours coordonnée par l’OEDT. Il convient toutefois d’éviter toute complaisance. En effet, ni l’Espagne ni l’Italie, deux pays qui ont connu une épidémie de VIH parmi les UDVI, ne fournissent de données nationales sur les cas signalés de VIH, ce qui a un impact négatif considérable sur la valeur de ces données pour dresser le bilan de la situation générale de l’UE. En outre, des données en provenance de certains pays soulèvent des inquiétudes quant à une expansion possible de l’infection par le VIH, tout au moins parmi certaines populations d’UDVI.
Derzeit melden die meisten Ländern niedrige Raten neu diagnostizierter HIV-Infektionen, die mit dem injizierenden Drogenkonsum in Verbindung gebracht werden. Anhand der Länder, die kontinuierlich niedrige HIV-Infektionsraten unter injizierenden Drogenkonsumenten (IDU) melden, kann untersucht werden, welche Faktoren hierfür verantwortlich sein könnten. Diese Frage wird im laufenden EU-Drogenaktionsplan thematisiert und bildet einen der Schwerpunkte einer von der EBDD koordinierten Studie. In diesem Zusammenhang darf man sich jedoch keinen Illusionen hingeben. Weder Spanien noch Italien, die beide HIV-Epidemien unter IDU zu beklagen hatten, stellen nationale Berichtsdaten über HIV-Fälle zur Verfügung, was erhebliche negative Auswirkungen auf den Wert dieser Daten für die Darstellung des Gesamtbildes in der EU hat. Darüber hinaus geben die Daten aus einigen Ländern Anlass zu der Befürchtung, dass die Zahl der HIV-Infektionen steigen könnte, zumindest in bestimmten Teilgruppen der IDU.
Actualmente, la mayoría de países registra tasas poco elevadas de nuevos casos diagnosticados de VIH atribuidos al consumo de drogas por vía parenteral. El análisis de los países que han mantenido de manera continuada unos porcentajes reducidos de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral permite estudiar los factores a los que se debe este hecho; esta cuestión se plantea en el actual Plan de Acción en materia de lucha contra la droga de la UE y ocupa el tema central de un estudio coordinado por el OEDT. No obstante, debemos evitar la complacencia. Ni España ni Italia, dos países que han experimentado epidemias de VIH entre los consumidores por vía parenteral, proporcionan información nacional sobre el registro de casos de VIH, lo cual reduce notablemente el valor de esta información a la hora de elaborar un cuadro general de la situación en la UE. Además, los datos declarados por algunos países son motivo de preocupación, ya que sugieren que la cifra de infecciones de VIH podría estar aumentando, al menos entre algunas poblaciones de consumidores por vía parenteral.
Attualmente la maggior parte dei paesi riferisce percentuali basse di nuovi casi di HIV diagnosticati come conseguenze del consumo di stupefacenti per via parenterale. I paesi che hanno mantenuto percentuali coerentemente basse di infezione da HIV tra i consumatori di droga per via parenterale (IDU) offrono l’opportunità di capire quali fattori possono contribuire a garantire questa tendenza, un aspetto questo sul quale l’attuale piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga ha puntato i riflettori e che è divenuto oggetto d’analisi prioritario nell’ambito di uno studio coordinato dell'OEDT. È importante, tuttavia, non lasciarsi andare al compiacimento: né Spagna né Italia, che hanno sperimentato entrambe un’epidemia da HIV tra gli IDU, forniscono dati a livello nazionale sul numero di pazienti sieropositivi, con un conseguente impatto negativo sulla validità di questi dati per poter tratteggiare un quadro completo per l’Unione europea. Inoltre, i dati riferiti da alcuni paesi fanno pensare che l’infezione da HIV si stia diffondendo, perlomeno in alcuni gruppi di IDU.
Actualmente, a maioria dos países regista baixos índices de novos casos diagnosticados de infecção por VIH atribuídos ao consumo de droga injectada. Os países que têm mantido índices permanentemente baixos de VIH entre os consumidores de droga injectada (CDI) oferecem uma oportunidade para investigar os factores que podem estar na base desta situação, sendo esta uma questão colocada pelo actual plano de acção da UE de luta contra a droga e abordada por um estudo coordenado pelo OEDT. Há, todavia, que evitar atitudes de complacência, pois nem a Espanha nem a Itália, dois países com epidemias de VIH entre os CDI, forneceram dados nacionais das notificações de casos de VIH, o que afecta muito negativamente o valor destes dados para descreverem o panorama global da UE. Além disso, os dados registados em alguns países suscitam preocupações de que a infecção por VIH esteja a aumentar, pelo menos em algumas populações de CDI.
Επί του παρόντος, οι περισσότερες χώρες αναφέρουν χαμηλά ποσοστά νεοδιαγνωσθείσας μόλυνσης από τον ιό HIV που αποδίδεται σε ενέσιμη χρήση ναρκωτικών. Οι χώρες στις οποίες τα ποσοστά μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών (ΧΕΝ) διατηρούνται σταθερά σε χαμηλά επίπεδα παρέχουν τη δυνατότητα να διερευνηθούν οι παράγοντες στους οποίους οφείλεται το γεγονός αυτό, ένα θέμα που τίθεται στο τρέχον σχέδιο δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά και αποτελεί επί του παρόντος αντικείμενο συντονισμένης μελέτης του ΕΚΠΝΤ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν περιθώρια για εφησυχασμό. Ούτε η Ισπανία ούτε η Ιταλία, οι οποίες αμφότερες γνώρισαν επιδημίες του HIV στους ΧΕΝ, παρέχουν στοιχεία σχετικά με τις περιπτώσεις HIV σε εθνικό επίπεδο, γεγονός που έχει σημαντικό αρνητικό αντίκτυπο στην αξία των στοιχείων αυτών για την περιγραφή της συνολικής εικόνας που επικρατεί στην ΕΕ. Επίσης, τα στοιχεία που προέρχονται από ορισμένες χώρες προκαλούν ανησυχίες για ενδεχόμενη αύξηση της μόλυνσης, τουλάχιστον σε ορισμένους πληθυσμούς ΧΕΝ.
Voor de meeste landen zijn de recente cijfers voor nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties die worden toegeschreven aan injecterend drugsgebruik laag. Een aantal landen heeft de cijfers voor HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers (ID’s) constant laag weten te houden, en dat maakt het mogelijk onderzoek te doen naar de factoren die hieraan ten grondslag kunnen liggen, een kwestie die aan de orde wordt gesteld in het huidige EU-drugsactieplan en die op dit moment de hoofdvraagstelling vormt van een door het EWDD gecoördineerd onderzoek. Er is echter geen reden tot voldaanheid, want Spanje en Italië, die beide HIV-epidemieën onder ID’s hebben gekend, leveren geen van beide nationale gegevens over HIV-gevallen, hetgeen de waarde van deze gegevens voor het beschrijven van de totale situatie in de EU in hoge mate negatief beïnvloedt. Bovendien doen de gegevens uit sommige landen vermoeden dat het aantal HIV-infecties toeneemt, in elk geval onder sommige ID-populaties.
V současné době uvádí většina zemí nízký počet nově diagnostikovaných infekcí HIV připisovaných injekčnímu užívání drog. Země s dlouhodobě nízkým počtem infekcí HIV mezi injekčními uživateli drog mohou být předmětem zkoumání, jaké faktory vedou k tomuto stavu. Touto otázkou se zabývá současný protidrogový akční plán EU a je také v centru pozornosti koordinované studie EMCDDA. Není však důvod ke spokojenosti. Španělsko a Itálie, kde mezi injekčními uživateli drog došlo k epidemii HIV, neposkytují národní údaje z hlášení případů HIV, což výrazně snižuje vypovídací hodnotu těchto údajů o celkové situaci v Evropské unii. Údaje z některých zemí navíc vedou k obavám, že přinejmenším u některých populací injekčních uživatelů drog může docházet k nárůstu počtu osob trpících infekcí HIV.
På nuværende tidspunkt melder de fleste lande om et lavt antal nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion forårsaget af intravenøs stofbrug. På grundlag af de lande, hvor hiv-infektionen blandt intravenøse stofbrugere konstant har været lavt, er det muligt at undersøge, hvilke faktorer dette kan tilskrives, et spørgsmål, som er stillet i EU's nuværende narkotikahandlingsplan, og som der fokuseres på i en EONN-koordineret undersøgelse. Efterladenhed bør imidlertid undgås; hverken Spanien eller Italien, som begge har oplevet hiv-epidemier blandt intravenøse stofbrugere, fremlægger caserapporter vedrørende hiv, og dette har en meget negativ virkning på værdien af disse data med hensyn til mulighden for at kunne beskrive det samlede billede i EU. Endvidere giver data fra nogle lande anledning til bekymring for, at hiv-smitten kan være stigende, i det mindste blandt nogle grupper af intravenøse stofbrugere.
Käesoleval ajal on uimastisüstimisega seostatavate uute diagnoositud HIV nakkuse juhtude arv enamikus riikides väike. Riigid, kus HIV nakkuse määrad uimastisüstijate hulgas on püsivalt madalad, pakuvad head võimalust uurida, millised tegurid seda mõjutavad; see on küsimus, mis tõstatati kehtivas EL uimastitevastases tegevuskavas ning see on ka EMCDDA koostööuuringu keskne teema. Rahuloluks pole aga põhjust; ei Hispaania ega ka Itaalia, kus on esinenud HIV epideemiaid uimastisüstijate seas, ei esitanud üleriigilisi andmeid HIV nakkuse juhtude kohta ning see vähendab olulisel määral olemasolevate andmete väärtust EL üldise olukorra kirjeldamisel. Veelgi enam, mõnest riigist saadud andmed põhjustavad muret, et HIV nakkuse levik võib olla laienemas, eelkõige mõnedes uimastisüstijate rühmades.
Nykyään useimmat maat ilmoittavat alhaisia määriä uusia diagnosoituja hiv-tartuntoja, jotka johtuvat huumeiden injektiokäytöstä. Maat, joissa hiv-tartuntojen määrä huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa on ollut pitkään alhainen, tarjoavat mahdollisuuden tarkastella ilmiön syitä. Tähän halutaan vastaus nykyisessä EU:n huumausainestrategiassa ja siihen keskitytään meneillään olevassa EMCDDA:n koordinoimassa tutkimuksessa. Ei ole kuitenkaan syytä olla liian optimistinen, sillä Espanja ja Italia, joissa huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa on ilmennyt hiv-epidemioita, eivät ole toimittaneet kansallisia tietoja hiv-tapauksista, ja tällä on merkittävä kielteinen vaikutus EU:n kokonaistilannetta koskevien tietojen arvoon. Lisäksi joidenkin maiden toimittamat tiedot herättävät huolta hiv-tartuntojen mahdollisesta lisääntymisestä ainakin tietyissä injektiokäyttäjien ryhmissä.
A legtöbb ország jelentése szerint az újonnan diagnosztizált HIV-fertőzések között jelenleg alacsony az injekciós kábítószer-használatnak tulajdoníthatók aránya. Azok az országok, ahol az injekciós kábítószer-használók körében tartósan alacsony volt a HIV-fertőzés aránya, lehetőséget adnak az ennek hátterében álló tényezők megkeresésére, mivel ez a kérdés mind az EU jelenlegi kábítószerügyi cselekvési tervében, mind az EMCDDA egyik aktuális összehangolt vizsgálatában központi helyet foglal el. Mindenesetre kerülnünk kell a túlzott megelégedettséget: egyelőre sem Spanyolország, sem Olaszország nem közöl országos HIV-esetbejelentési adatokat, és mivel ez a két ország a HIV járványszerű terjedését tapasztalta a kábítószer-használók körében, ez sokat levon ezen adatok értékéből az EU összképének szempontjából. Ráadásul néhány ország adatai alapján felmerül az aggodalom, hogy a HIV-fertőzöttség mértéke esetleg növekszik, legalábbis az injekciós kábítószer-használók egyes populációiban.
De fleste land rapporterer for tiden om lave tall for nylig diagnostiserte HIV-tilfeller på grunn av sprøytebruk. Land som konsekvent har hatt lave HIV-tall blant sprøytebrukere, gir oss mulighet til å undersøke hvilke faktorer som spiller inn, et spørsmål som står sterkt i fokus i EUs inneværende handlingsplan mot narkotika, og som også er tema for en studie koordinert av EONN. Det er imidlertid ingen grunn til å ta det med ro. Verken Spania eller Italia, som begge har opplevd HIV-epidemier blant sprøytebrukere, leverer data om meldte HIV-tilfeller nasjonalt, noe som i betydelig grad svekker verdien av dataene når det gjelder å beskrive situasjonen i EU. I tillegg skaper data fra noen land bekymring for en mulig økende HIV-smitte, i alle fall i noen grupper av sprøytebrukere.
Obecnie większość krajów zgłasza niskie wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków zakażenia wirusem HIV przypisywanego dożylnemu zażywaniu narkotyków. Kraje, w których utrzymują się niskie wskaźniki liczby zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie, dają możliwość zbadania czynników, które wpływają na taki stan rzeczy — do tego nawołuje bieżący antynarkotykowy plan działania UE i jest to zarazem główny punkt skoordynowanego badania EMCDDA. Nie należy jednak popadać w samozadowolenie. Ani Hiszpania, ani Włochy, które doświadczyły epidemii zakażeń wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie, nie dostarczają danych o zgłoszonych przypadkach zakażeń wirusem HIV, co zdecydowanie negatywnie wpływa na wartość danych służących do opisu sytuacji w całej UE. Ponadto dane pochodzące niektórych krajów dają podstawy do obaw, że liczba przypadków zakażeń wirusem HIV może wzrastać, przynajmniej wśród części osób zażywających narkotyki dożylnie.
În prezent, majoritatea ţărilor declară rate mai scăzute în rândul persoanelor recent diagnosticate cu HIV datorită consumului de droguri prin injectare. Ţările care au menţinut constant rate scăzute ale infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile (CDI) oferă şansa de a studia care sunt factorii care determină acest lucru, chestiune expusă în planul actual de acţiune al Uniunii Europene privind drogurile, şi în prezent subiect de interes al unui studiu coordonat de OEDT. Cu toate acestea, mai durează ceva timp până când situaţia să fie mulţumitoare; Spania şi Italia, ambele având experienţa epidemiilor de infecţie cu HIV în rândul CDI, nu oferă date privind cazurile de infecţie cu HIV raportate la nivel naţional, iar acest lucru are un impact negativ semnificativ asupra valorii datelor oferite pentru descrierea imaginii de ansamblu în cadrul Uniunii Europene. În plus, datele provenite din anumite ţări provoacă îngrijorare privind creşterea numărului persoanelor infectate cu HIV, cel puţin în rândul CDI.
V súčasnosti väčšina krajín uvádza nízke miery novo diagnostikovanej infekcie HIV pripisovanej injekčnému užívaniu drog. Krajiny, ktoré neustále udržiavajú nízke miery infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog (IDU) poskytujú príležitosť skúmať, ktoré faktory za ňu zodpovedajú, čo je otázka kladená súčasným protidrogovým plánom EÚ a v súčasnosti zameraním koordinovanej štúdie EMCDDA. Mali by sme sa však vyhnúť sebauspokojeniu; ani Španielsko ani Taliansko, ktoré zažili epidémiu HIV medzi IDU, neposkytli národné údaje o prípadoch HIV, čo malo významný negatívny vplyv na hodnotu týchto údajov pre opis celkového obrazu EÚ. Okrem toho, údaje prichádzajúce z niektorých krajín vzbudzujú obavy, že infekcia HIV môže narastať, prinajmenšom medzi niektorými populáciami IDU.
V zadnjem času večina držav poroča o nizkih stopnjah novo ugotovljenih okužb z virusom HIV zaradi vbrizgavanja drog. Države, ki dosledno ohranjajo nizke ravni okužb z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog, omogočajo priložnost raziskati, kateri dejavniki lahko prispevajo k temu. To je vprašanje, ki ga zastavlja trenutni akcijski načrt EU na področju drog, in je trenutno osrednji cilj študije, ki jo usklajuje Center. Vendar ne moremo biti zadovoljni, saj Španija in Italija, ki sta imeli epidemijo virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog, ne posredujeta nacionalnih podatkov o prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV, kar zelo negativno vpliva na pomen, ki ga imajo ti podatki za opisovanje celotne slike v EU. Poleg tega podatki, ki prihajajo iz nekaterih držav, zaskrbljujoče kažejo, da se okužbe z virusom HIV morda povečujejo, vsaj med nekaterimi populacijami injicirajočih uživalcev drog.
För närvarande redovisar de flesta länder få nydiagnostiserade hiv-fall bland injektionsmissbrukare. Länder som konstant har haft få fall av hiv-smittade bland injektionsmissbrukare erbjuder möjligheter att analysera vilka faktorer som bidrar till detta förhållande. Denna fråga ställs i EU:s nuvarande handlingsplan mot narkotika och är just nu ett ämne för en studie som samordnas av ECNN. Kampen mot hiv är dock långt ifrån vunnen. Både Spanien och Italien har haft hiv-epidemier bland injektionsmissbrukare, men inget av dessa länder har lämnat någon redovisning av nationella hiv-fall, vilket gör rapporterade uppgifter mindre värda när det gäller att beskriva den samlade bilden på EU-nivå. Uppgifter från några länder ger därtill anledning till oro för att antalet hiv-smittade kanske ökar, åtminstone bland populationer av injektionsmissbrukare.
Şu anda çoğu ülke enjekte ederek uyuşturucu kullanımına bağlanan yeni teşhis edilmiş HIV enfeksiyonu için düşük oranlar rapor etmektedir. Enjekte eden uyuşturucu kullanıcıları (EUK’lar) arasında sürekli olarak düşük HIV enfeksiyonu oranlarını korumuş olan ülkeler hangi faktörlerin buna yol açabileceğini araştırmak için bir fırsat sunarken, bu soru güncel AB uyuşturucu eylem planı tarafından sorulmakta olup hali hazırda bir EMCDDA eşgüdümlü çalışmasının odaklarından birini teşkil etmektedir. Ancak bu durum rehavete yol açmamalıdır; her ikisi de EUK’lar arasında HIV salgınları yaşamış olan iki ülkeden ne İspanya ne de İtalya ulusal HIV vaka raporlama verisi sunmadığından, bu verilerin genel bir AB resmi çizilmesine yönelik değeri üzerinde bu durumun oldukça olumsuz etkisi vardır. Bunun yanında, bazı ülkelerden ortaya çıkan veriler HIV hastalığının, en azından bazı EUK grupları arasında artmakta olabileceğine dair kaygı yaratmaktadır.
  Komentārs par situāci...  
Skaidrs ir viens: ja Eiropa nevēlas piedzīvot ar kokaīna lietošanu saistītu sabiedrības veselības aizsardzības izmaksu pieaugumu, situācijā, ko raksturo kokaīna lietošanas līmeņa vispārēja stabilizācija, tomēr nedrīkst aizmirst nedz par kokaīna radīto problēmu pilnīgāku apzināšanu un izpratni, nedz par ieguldījumiem šo problēmu efektīvu risinājumu meklēšanai.
Cocaine is often found in the toxicological analysis of deaths attributed to opioid drugs, and in a number of countries concurrent cocaine use has become a recognised problem for those treating heroin problems. Although data are limited, in the 2005 national reports over 400 deaths were identified as being causally related to cocaine use, and cocaine-related deaths appeared to be increasing in all high-prevalence countries. This figure is almost certainly an underestimate and the impact of cocaine use as a contributor to deaths due to cardiovascular problems remains unknown. The message is clear: if Europe is to avoid experiencing an increase in the public health costs associated with the use of this drug, any stabilisation in overall use of cocaine should not mask the need for both a better identification and understanding of cocaine-related problems and the need for investment in the development of effective responses.
La présence de cocaïne est souvent constatée dans les analyses toxicologiques des décès attribués aux opiacés et, dans plusieurs pays, l’usage concomitant de cocaïne est devenu un problème reconnu chez les personnes sous traitement pour des problèmes liés à l’héroïne. Bien que les données soient limitées, dans les rapports nationaux pour 2005, plus de 400 décès étaient imputés à l’usage de cocaïne, et les décès liés à la cocaïne semblaient augmenter dans tous les pays à prévalence élevée. Ce chiffre est presque certainement une sous-estimation et l’impact de la consommation de cocaïne en tant que facteur de mortalité due à des problèmes cardiovasculaires reste inconnu. Le message est clair: si l’Europe veut éviter de connaître une croissance des coûts de santé publique associés à l’utilisation de cette drogue, toute stabilisation de la consommation globale de cocaïne ne doit pas masquer la nécessité à la fois d’une meilleure identification/compréhension des problèmes liés à la cocaïne et de la nécessité d’investir dans l’élaboration de réponses efficaces.
Bei der toxikologischen Analyse von Todesfällen, die Opioiden zugeschrieben werden, lässt sich häufig Kokain nachweisen, und in einer Reihe von Ländern ist der begleitende Kokainkonsum zu einer anerkannten Komplikation bei der Behandlung von Heroinproblemen geworden. Trotz begrenzter Daten werden in den nationalen Berichten für 2005 über 400 Todesfälle gemeldet, die sich ursächlich auf Kokainkonsum zurückführen ließen, und in allen Ländern mit hoher Prävalenz scheinen die kokainbedingten Todesfälle zuzunehmen. Bei dieser Zahl handelt es sich mit großer Sicherheit um eine Unterschätzung, und in welchem Ausmaß der Kokainkonsum zu Todesfällen infolge kardiovaskulärer Probleme beiträgt, ist unbekannt. Die Botschaft ist eindeutig: wenn Europa einen durch den Konsum dieser Droge bedingten Kostenanstieg im Gesundheitswesen vermeiden möchte, darf die Stabilisierung des Kokaingesamtkonsums über zwei Punkte nicht hinweg täuschen — wir müssen lernen, kokainbezogene Probleme besser zu identifizieren und zu verstehen, und wir müssen in die Entwicklung wirksamer Antworten investieren.
La cocaína se encuentra a menudo en los análisis toxicológicos de muertes atribuidas a los opiáceos, y en varios países el consumo simultáneo de cocaína se ha convertido en un problema para los centros de tratamiento de la adicción a la heroína. Aunque los datos son escasos, los informes nacionales de 2005 indican que más de 400 muertes tenían una relación causal con el consumo de cocaína, y se observó un aumento de las muertes relacionadas con esta droga en todos los países con una alta prevalencia. Esta cifra es sin duda una subestimación y la contribución de la cocaína a las muertes provocadas por problemas cardiovasculares sigue sin conocerse. El mensaje es claro: si Europa desea evitar un aumento de los costes sanitarios derivados del consumo de esta droga, la estabilización del consumo de cocaína en general no debe hacernos olvidar que es necesario identificar y comprender mejor los problemas relacionados con la cocaína, así como invertir en el desarrollo de respuestas eficaces.
La cocaina è spesso riscontrata nelle analisi tossicologiche effettuate nei casi di decesso attribuiti al consumo di oppiacei. In alcuni paesi, inoltre, il consumo concomitante di cocaina è ormai un problema ben noto agli operatori che si occupano di problemi legati alla tossicodipendenza da eroina. Nonostante la scarsità dei dati disponibili, nelle relazioni nazionali del 2005 sono stati più di 400 i decessi individuati come correlati in un rapporto di causa-effetto al consumo di cocaina; i decessi legati al consumo di tale sostanza sembrano essere in aumento in tutti i paesi a elevata prevalenza. Questa cifra è sicuramente una sottostima e il contributo del consumo di cocaina al decesso, in conseguenza dei problemi cardiovascolari prodotti, continua a rimanere sconosciuto. Il messaggio è chiaro: se l’Europa vuole evitare un aumento dei costi della sanità pubblica derivanti dal consumo di questo stupefacente, qualsiasi segno di stabilizzazione del consumo generale di cocaina non deve indurre a sottovalutare la necessità sia di una migliore individuazione e comprensione dei problemi legati al consumo di cocaina, sia di investire nell’elaborazione di risposte efficaci.
A cocaína é frequentemente encontrada nas análises toxicológicas das mortes atribuídas ao consumo de opiáceos e, em vários países, o consumo concomitante de cocaína tornou-se um problema bem conhecido dos técnicos que tratam o consumo problemático de heroína. Embora os dados sejam limitados, nos relatórios nacionais de 2005 mais de 400 mortes foram causalmente relacionadas com o consumo de cocaína, afigurando-se que estas mortes estão a aumentar em todos os países com uma prevalência de consumo elevada. É quase certo que este valor se encontra subestimado, e desconhece-se ainda o impacto do consumo de cocaína nas mortes causadas por problemas cardiovasculares. A mensagem é clara: para que a Europa não sofra um aumento das despesas de saúde pública associadas ao consumo desta droga, a eventual estabilização do consumo global de cocaína não deverá obstar à necessidade de identificar e compreender melhor os problemas relacionados com o consumo de cocaína, bem como de investir no desenvolvimento de respostas eficazes.
Η κοκαΐνη συχνά ανιχνεύεται σε τοξικολογικές αναλύσεις θανάτων που αποδίδονται στα οπιοειδή ναρκωτικά και σε ορισμένες χώρες η ταυτόχρονη λήψη κοκαΐνης έχει αναγνωριστεί ως πρόβλημα από όσους ασχολούνται με τη αντιμετώπιση των προβλημάτων της ηρωίνης. Αν και τα στοιχεία είναι περιορισμένα, στις εθνικές εκθέσεις του 2005 η χρήση κοκαΐνης προσδιορίστηκε ως η αιτία στην οποία οφείλονται περισσότεροι από 400 θάνατοι και φαίνεται ότι ο αριθμός των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη αυξήθηκε σε όλες τις χώρες με υψηλή επικράτηση. Ο αριθμός αυτός είναι σχεδόν σίγουρα υποεκτιμημένος και ο αντίκτυπος της χρήσης της κοκαΐνης ως παράγοντα που συμβάλλει στους θανάτους που οφείλονται σε καρδιαγγειακά προβλήματα παραμένει άγνωστος. Το μήνυμα είναι ξεκάθαρο: εάν η Ευρώπη θέλει να αποφύγει να βιώσει αύξηση των δαπανών για τη δημόσια υγεία που σχετίζονται με τη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας, η όποια σταθεροποίηση στη συνολική χρήση της κοκαΐνης δεν πρέπει να θέτει σε δεύτερη μοίρα την ανάγκη τόσο για καλύτερο προσδιορισμό και κατανόηση των συνδεόμενων με την κοκαΐνη προβλημάτων όσο και την ανάγκη για πραγματοποίηση επενδύσεων στην ανάπτυξη αποτελεσματικών τρόπων αντιμετώπισης.
Cocaïne wordt vaak aangetroffen bij toxicologische analyses van sterfgevallen die aan opioïden worden toegeschreven, en in een aantal landen is het gelijktijdig gebruik van cocaïne een erkend probleem geworden voor hulpverleners die heroïneproblemen behandelen. Hoewel de gegevens beperkt zijn, werd in de nationale rapportages van 2005 van meer dan 400 sterfgevallen vastgesteld dat zij oorzakelijk verband hadden met cocaïnegebruik, en cocaïnegerelateerde sterfgevallen leken in alle landen met een hoge prevalentie een stijgende lijn te vertonen. Dit cijfer is vrijwel zeker te laag, en de effecten van cocaïnegebruik als medeoorzaak van sterfgevallen ten gevolge van cardiovasculaire problemen is nog onbekend. De boodschap is duidelijk: als Europa een stijging van de kosten van de volksgezondheid in verband met het gebruik van deze drug wil vermijden, dan mag stabilisatie van het algemeen cocaïnegebruik niet leiden tot miskenning van de behoefte aan zowel een betere vaststelling van en meer inzicht in cocaïnegerelateerde problemen als aan investeringen in de ontwikkeling van effectieve beleidsmaatregelen.
Kokain bývá mnohdy zjištěn při toxikologických analýzách úmrtí připisovaných opiátům a v řadě zemí se souběžné užívání kokainu a heroinu stalo zřetelným problémem v léčbě závislosti na heroinu. I když údaje jsou omezené, národní zprávy za rok 2005 uvádějí více než 400 úmrtí, u nichž byla zjištěna příčinná souvislost s užíváním kokainu, a zdá se, že počet úmrtí souvisejících s užíváním kokainu ve všech zemích s vysokou prevalencí stoupá. Toto číslo je téměř jistě podhodnocené a dopad užívání kokainu jako faktoru přispívajícího k úmrtí v důsledku kardiovaskulárních problémů zůstává neznámý. Sdělení je jasné: pokud se má Evropa vyhnout zvyšování nákladů na veřejné zdraví v souvislosti s užíváním této drogy, pak by případná stabilizace v celkovém užívání kokainu neměla zakrýt potřebu lepší identifikace a pochopení problémů souvisejících s kokainem a potřebu investovat do přípravy efektivních opatření.
Kokain findes ofte i toksikologiske analyser af dødsfald, der kan tilskrives opioider, og i en række lande er samtidig brug af kokain blevet er anerkendt problem for dem, der behandler heroinproblemer. Selv om dataene er begrænsede, blev der i de nationale rapporter for 2005 identificeret 400 dødsfald, som stod i forbindelse med kokainbrug, og antallet af kokainrelaterede dødsfald syntes at være stigende i alle lande med stor udbredelse. Dette tal er formentlig for lavt vurderet, og det er fortsat ukendt, i hvilket omfang kokainbrug er en medvirkende årsag til dødsfald som følge af hjerte-kar-problemer. Budskabet er klart: Hvis Europa skal undgå en stigning i sundhedsudgifterne i forbindelse med brugen af dette stof, er der trods en eventuel stabilisering af den generelle brug af kokain fortsat behov for både en bedre identificering og forståelse af kokainrelaterede problemer samt behov for investeringer i udviklingen af effektive tiltag.
Kokaiini esineb tihti opioididest põhjustatud surmajuhtumite toksikoloogilistes analüüsides ning mitmes riigis on kokaiinitarbimine muutunud tõsiseks probleemiks neile, kes ravivad heroiinisõltuvust. Andmed pole küll täielikud, aga liikmesriikide 2005. aasta aruannetes kirjeldati üle 400 surmajuhtumi, mis olid põhjuslikult seotud kokaiinitarbimisega, ning sellega seotud surmajuhtumite arv tundus olevat suurenenud kõikides kõrge kokaiinilevimusega riikides. Nimetatud arv ei kajasta tegelikku olukorda kindlasti mitte täies ulatuses ning ei ole teada, mil määral mõjutab kokaiinitarbimine südame-veresoonkonna probleemidest põhjustatud surmasid. Sõnum on selge: kui Euroopa ei taha, et kulutused kokaiinitarbimisega seotud terviseprobleemide peale suureneksid, ei tohi kokaiinitarbimise üldise stabiliseerumise juures unustada, et on vaja mõista ja tuvastada kokaiiniga seotud probleeme ja investeerida efektiivsete lahenduste väljatöötamisse.
Kokaiinia havaitaan usein opioidien aiheuttamien huumekuolemien toksikologisissa analyyseissa, ja monessa maassa kokaiinin rinnakkaiskäytöstä on tullut tunnustettu ongelma heroiiniongelmista kärsivien hoidossa. Tiedot ovat niukkoja, mutta vuoden 2005 kansallisissa raporteissa kokaiinin käytöllä oli syy-yhteys yli 400 kuolemaan ja kokaiiniin liittyvät kuolemat näyttivät olevan kasvussa kaikissa maissa, joissa kokaiinin levinneisyys on korkea. Tämä luku on lähes varmasti arvioitu liian pieneksi, eikä kokaiinin käytön vaikutusta sydän- ja verisuoniongelmien aiheuttamissa kuolemissa tiedetä. Viesti on selkeä: jotta tämän huumeen käyttöön liittyvät kansanterveydelliset kustannukset saataisiin pidettyä kurissa Euroopassa, kokaiinin käytön yleinen tasaantuminen ei saisi peittää tarvetta parantaa siihen liittyvien ongelmien tunnistamista ja ymmärtämistä sekä tarvetta panostaa tehokkaiden ratkaisujen kehittämiseen.
Az opiátok okozta halálesetek toxikológiai elemzésekor gyakran mutatják ki a kokaint, továbbá a heroinfüggők kezelésénél számos országban elismert probléma az egyidejű kokainhasználat. Bár korlátozott mennyiségű adat áll rendelkezésre, a 2005-ös nemzeti jelentések szerint több mint 400 haláleset hozható ok-okozati összefüggésbe a kokainhasználattal, és a kokainnal összefüggő halálesetek száma növekedni látszik minden magas prevalenciájú országban. Ez az adat szinte biztosan alulbecsüli a valódi helyzetet, illetve a szív- és érrendszeri problémák révén a halálhoz hozzájáruló kokainhasználat hatása még ismeretlen. Az üzenet világos: ha Európa el akarja kerülni a kokainhasználattal kapcsolatos közegészségügyi kiadások növekedését, nem szabad, hogy az összes használat stabilizációja elterelje a figyelmet arról, hogy szükség van a kokainnal kapcsolatos problémák jobb meghatározására és megértésére, és a hatásos megoldások kidolgozása befektetéseket igényel.
Kokain blir ofte påvist i toksikologiske analyser i forbindelse med dødsfall som tilskrives opioider, og i en rekke land har samtidig bruk av kokain hos heroinbrukere blitt et problem som behandlerne må forholde seg til. Selv om datatilfanget er begrenset, framgår det av de nasjonale rapportene for 2005 at over 400 dødsfall skyldtes kokainbruk, og antallet kokainrelaterte dødsfall synes å ha økt i alle høyprevalensland. Dette tallet er helt sikkert for lavt, og kokainbrukens betydning ved dødsfall som skyldes hjerte-karproblemer er ennå ukjent. Meldingen er helt klar: Om vi i Europa skal unngå økte helseutgifter som følge av bruken av kokain, bør ikke en stabilisering av den totale bruken av kokain maskere behovet for både å sikre en solid identifisering av og en grundig forståelse av problemene som bruken av kokain fører med seg, og behovet for å investere i utviklingen av effektive tiltak.
Kokainę często wykrywa się w analizach toksykologicznych zgonów przypisywanych zażywaniu opiatów, zaś w niektórych krajach jednoczesne przyjmowanie kokainy stało się częstym problemem rozpoznawanym przez osoby zajmujące się leczeniem problemów związanych z heroiną. Choć ilość danych jest niewielka, w 2005 r. w krajowych raportach zgłoszono ponad 400 zgonów związanych z zażywaniem kokainy. Liczba takich zgonów zdaje się rosnąć we wszystkich krajach o wysokim wskaźniku rozpowszechnienia narkotyku. Nie ulega wątpliwości, że dane te są zaniżone. Nie wiadomo również, do jakiego stopnia kokaina przyczynia się do zgonu związanego z zaburzeniami sercowo-naczyniowymi. Przesłanie jest jasne: jeśli Europa ma uniknąć wzrostu kosztów ochrony zdrowia publicznego spowodowanych zażywaniem kokainy, to żadna oznaka stabilizacji ogólnych wskaźników jej zażywania nie może przesłonić potrzeby zarówno lepszej identyfikacji, jak i zrozumienia problemów związanych z kokainą oraz konieczności ponoszenia nakładów na skuteczne działania.
Cocaina este deseori identificată în analizele toxicologice în cazul deceselor atribuite drogurilor opiacee, iar într-un număr de ţări consumul concomitent de cocaină a devenit o problemă recunoscută de cei care tratau problemele legate de heroină. Cu toate că datele sunt limitate, în rapoartele naţionale pe anul 2005 peste 400 de decese au fost identificate ca fiind legate cauzal de consumul de cocaină, iar decesele legate de cocaină par a fi tot mai numeroase în ţările cu prevalenţă ridicată. Cifra menţionată anterior este cu siguranţă mai mică decât cea reală, iar impactul consumului de cocaină ca factor care contribuie la decesele datorate problemelor cardiovasculare rămâne necunoscut. Mesajul transmis este clar: dacă Europa vrea să evite o creştere a costurilor de sănătate publică asociate consumului acestui drog, o stabilizare în consumul global de cocaină nu trebuie să mascheze necesitatea atât pentru o mai bună identificare şi înţelegere a problemelor legate de cocaină, cât şi necesitatea de a investi în dezvoltarea de reacţii eficiente.
Kokaín sa často nachádza pri toxikologických analýzach úmrtí pripísaných opiátovým drogám a vo viacerých krajinách sa súbežné užívanie kokaínu stalo uznávaným problémom pre tých, ktorí liečia problémy súvisiace s heroínom. Hoci sú údaje obmedzené, v národných správach z roku 2005 bolo identifikovaných viac ako 400 úmrtí kauzálne súvisiacich s užívaním kokaínu a zdá sa, že počet úmrtí súvisiacich s kokaínom narastá vo všetkých krajinách s vysokou prevalenciou. Tento údaj je takmer určite podhodnotený a vplyv užívania kokaínu ako prispievateľa k úmrtiam spôsobeným kardiovaskulárnymi problémami zostáva neznámy. Posolstvo je jasné: ak sa má Európa vyhnúť tomu, že zažije nárast nákladov na verejné zdravotníctvo súvisiacich s užívaním tejto drogy, akákoľvek stabilizácia celkového užívania kokaínu by nemala zamaskovať potrebu lepšieho identifikovania a chápania problémov súvisiacich s kokaínom a potrebu investovať do vývoja účinných reakcií.
Kokain pogosto odkrijejo pri toksikoloških analizah smrtnih primerov, ki se pripišejo opioidom, v mnogih državah pa so hkratno uživanje kokaina priznali kot težavo tisti, ki rešujejo težave zaradi uživanja heroina. Čeprav so podatki omejeni, je bilo v nacionalnih poročilih za leto 2005 za več kot 400 smrtnih primerov ugotovljeno, da so bili vzročno povezani z uživanjem kokaina, hkrati pa se zdi, da se število smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina povečuje v vseh državah, kjer je to zelo razširjeno. Podatek je skoraj zagotovo podcenjen, vpliv uživanja kokaina kot vzroka smrti zaradi kardiovaskularnih težav pa ostaja še naprej neznan. Sporočilo je jasno: če želi Evropa preprečiti povečevanje stroškov za javno zdravje, povezanih z uživanjem te droge, nobena umiritev na področju splošnega uživanja kokaina ne sme prikriti potrebe po boljšem prepoznavanju in razumevanju težav, povezanih z uživanjem kokaina, in potrebe po vlaganjih v razvoj učinkovitih odzivov.
Kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatrelaterade dödsfall och i flera länder har samtidigt bruk av kokain blivit ett erkänt problem vid behandling av heroinberoende. Uppgifterna är visserligen begränsade, men i 2005 års nationella rapporter rapporteras drygt 400 dödsfall ha orsakssamband med kokainanvändning och kokainrelaterade dödsfall förefaller öka i samtliga länder med hög prevalens. Siffran ovan är med största sannolikhet en underskattning och kokainanvändningens roll som bidragande faktor i dödsfall till följd av kardiovaskulära problem förblir okänd. Budskapet är tydligt: om Europa ska undvika en ökning av utgifterna för hälsovård som orsakas av användning av kokain, får en stabilisering av den totala konsumtionen av kokain inte tillåtas dölja vare sig behovet av bättre identifiering och förståelse av kokainrelaterade problem eller behovet att investera i utveckling av effektiva motåtgärder.
Opioid uyuşturucularına atfedilen ölümlerin toksikolojik analizlerinde kokain sıklıkla görülmekte olup, bazı ülkelerde eroin sorunlarını tedavi edenler için kokainin eroinle birlikte kullanımı belirgin bir sorun haline gelmiştir. Veriler sınırlı olmakla beraber, 2005 ulusal raporlarında 400’den fazla ölümün nedensel olarak kokain kullanımına bağlı olduğu tespit edilmiş ve kokaine bağlı ölümlerin yüksek yaygınlıklı ülkelerin tümünde artmakta olduğu gözlemlenmiştir. Bu rakam neredeyse kesin olarak gerçek rakamın altındadır ve kokain kullanımının kalp damar sorunlarına bağlı ölümlerdeki etkisi bilinmezliğini korumaktadır. Mesaj açıktır: Avrupa bu uyuşturucuyla ilişkili kamu sağlığı harcamalarında bir artış yaşamaktan kaçınacaksa, genel kokain kullanımında görülen herhangi bir dengelenmenin, kokaine ilişkin sorunların daha iyi teşhis edilmesi ve anlaşılması ihtiyacı ile etkin tepkiler geliştirilmesine yönelik yatırım yapma gereğini maskelememesi gerekmektedir.
  1. nodaļa: Politika un...  
gada Narkotiku likumu ir veikti vairāki būtiski valsts tiesiskā regulējuma grozījumi, tostarp ir ieviesta skaidrība, klasificējot psilocīnu vai psilocibīnu saturošas sēnes kā A kategorijas narkotikas; ir paredzēta piegādes nodoma prezumpcija gadījumos, kad tiek atrasts konkrēts kontrolējamu narkotiku daudzums; policija drīkst pārbaudīt ar narkotikām saistītos likumpārkāpējus uzreiz pēc aresta, nevis tikai pēc apsūdzības uzrādīšanas, un pozitīva sākotnējā testa gadījumā aizturētie tiek pakļauti narkotiku lietošanas novērtējumam, bet tiesām, piespriežot sodu, ir jāņem vērā atbildību pastiprinoši apstākļi (piemēram, narkotiku piegādes skolu tuvumā).
In the United Kingdom, the Drugs Act 2005 made a number of substantial amendments to the national legislation including clarifying the classification of fungi containing psilocin or psilocybin as a class A drug; creating the presumption of intent to supply when a specified quantity of controlled drugs is found; allowing police to test drug offenders on arrest, instead of on charge, and requiring those testing positive to undergo assessment for drug use; and requiring courts to take into account aggravating factors (such as supplying drugs near a school) when sentencing. Courts may also remand in police custody for up to 8 days (previously 4 days) those who swallow drugs packages, and a court or jury may now draw inferences if a person refuses to allow an intimate search or scan without good reason.
Au Royaume‑Uni, le Drugs Act de 2005 a apporté une série de modifications importantes à la législation nationale, notamment en précisant la classification des champignons contenant de la psilocine ou de la psilocybine comme drogue de catégorie A, en introduisant la présomption d'intention de vendre lorsqu'une quantité donnée de drogues contrôlées est trouvée, en autorisant la police à faire passer des tests de dépistage aux délinquants arrêtés et sous l'emprise de la drogue, plutôt qu'une fois inculpés, en demandant aux personnes dont le test est positif de se soumettre à une analyse de leur consommation de drogue et en demandant aux tribunaux de tenir compte de circonstances aggravantes (comme la fourniture de drogue aux abords d'une école) lorsqu'ils fixent la peine. Les tribunaux peuvent également imposer le maintien en garde à vue pendant 8 jours (contre 4 précédemment) de toute personne ayant avalé des sachets de drogue et un tribunal ou un jury peut désormais tirer des conclusions du fait qu'une personne refuse de subir une fouille corporelle ou de passer au scanner sans juste motif.
Im Vereinigten Königreich wurde mit dem Drogengesetz 2005 eine Reihe erheblicher Änderungen an den einzelstaatlichen Rechtsvorschriften vorgenommen, darunter die Klärung der Klassifizierung von psilocin- bzw. psilocybinhaltigen Pilzen als Drogen der Klasse A und die Einführung der Annahme einer Handelsabsicht, wenn eine bestimmte Menge kontrollierter Drogen gefunden wird. Ferner ist es der Polizei nun erlaubt, Drogenstraftäter nicht erst im Falle einer Verhaftung, sondern bereits bei der Festnahme zu testen und von positiv getesteten Personen zu verlangen, sich einer Untersuchung auf Drogenkonsum zu unterziehen. Darüber hinaus müssen die Gerichte bei der Urteilsfindung erschwerende Umstände (wie den Verkauf von Drogen in der Nähe einer Schule) berücksichtigen. Die Gerichte können für Personen, die Drogenpäckchen geschluckt haben, Polizeigewahrsam von bis zu acht Tagen (statt wie zuvor vier Tage) anordnen. Schließlich kann ein Gericht oder eine Jury Schlussfolgerungen daraus ziehen, dass sich eine Person ohne triftigen Grund weigert, sich einer Leibesvisitation oder einer Röntgen- bzw. Ultraschalluntersuchung zu unterziehen.
En el Reino Unido, la Ley sobre drogas de 2005 introdujo un número considerable de enmiendas a la legislación nacional, incluida una aclaración sobre la clasificación de hongos que contengan psilocina o psilocibina como drogas de la clase A. A tenor de dicha ley se crea, además, la presunción de intención de tráfico en caso de hallarse una cantidad específica de drogas controladas. Asimismo, para realizar un control a los delincuentes consumidores de drogas la policía no tendrá que esperar hasta que se formule una acusación formal, sino que podrá hacerlo en el mismo momento de su detención, y a las personas que den positivo también podrá exigirles que se sometan a un control para detectar el consumo de droga. Igualmente, en el momento de dictar sentencia, los tribunales deberán tener en cuenta factores agravantes (como la venta de drogas en las proximidades de un centro escolar). Los tribunales podrán decretar que las personas que hayan ingerido paquetes de droga permanezcan bajo custodia policial hasta 8 días (anteriormente 4 días). Asimismo, un tribunal o un jurado podrán extraer las conclusiones pertinentes si una persona se niega a someterse o bien a una inspección íntima o bien a una ecografía o radiografía sin alegar una razón de peso.
Nel Regno Unito la legge sulle sostanze stupefacenti del 2005 ha modificato in maniera sostanziale la legislazione nazionale, chiarendo tra l’altro la classificazione dei funghi contenenti psilocina o psilobicina come droghe di classe A; introducendo la presunzione di volontà di spaccio, quando una certa quantità di sostanze stupefacenti illecite è rinvenuta dalle forze dell’ordine; consentendo alla polizia di effettuare un test al momento dell’arresto, anziché dell’accusa, e di richiedere a chi risulta positivo al test anti-droga di sottoporsi a un esame sul consumo di droga; imponendo ai tribunali di tener conto delle circostanze aggravanti (per esempio, spaccio di droga vicino a una scuola) quando formulano le sentenze. I tribunali possono anche imporre la detenzione preventiva fino ad un massimo di 8 giorni (in precedenza 4 giorni), per i trafficanti che ingoiano pacchetti di droga per evitare l’arresto; inoltre, un tribunale o un giudice ha oggi la facoltà di trarre conclusioni se una persona rifiuta, senza validi motivi, una perquisizione corporea o una scansione.
No Reino Unido, a Lei da Droga de 2005 introduziu alterações substanciais à legislação nacional, clarificando a classificação dos fungos com psilocina e psilocibina como sendo drogas de classe A; criando a presunção de que existe intenção de venda quando uma determinada quantidade de drogas controladas é encontrada; permitindo que a polícia submeta os infractores a análises no momento da detenção, em vez de só poderem fazê-lo no momento da acusação, e exigindo que as pessoas cuja análise tenha tido resultados positivos sejam avaliadas quanto ao consumo de droga; determinando, além disso, que os tribunais devem ter em conta as circunstâncias agravantes (como a venda de droga próximo de uma escola) ao pronunciarem a sentença. Os tribunais também podem manter a custódia policial durante um período que pode chegar a 8 dias (anteriormente eram 4) sobre as pessoas que engulam embalagens com droga, e um tribunal ou um júri podem agora deduzir ilações do facto de uma pessoa não permitir a realização de uma busca ou de um exame íntimo sem para isso apresentar razões válidas.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, ο νόμος του 2005 για τα ναρκωτικά επέφερε σειρά ουσιαστικών αλλαγών στην εθνική νομοθεσία, όπως αποσαφήνιση της ένταξης των μυκήτων που περιέχουν ψιλοκίνη και ψιλοκυβίνη στις ναρκωτικές ουσίες κατηγορίας Α, θέσπιση του τεκμηρίου της πρόθεσης προσφοράς όταν εντοπίζεται συγκεκριμένη ποσότητα ελεγχόμενων ναρκωτικών, παροχή δυνατότητας στην αστυνομία να υποβάλει τους παραβάτες της νομοθεσίας περί ναρκωτικών σε εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών κατά τη σύλληψή τους και όχι κατά την απαγγελία κατηγοριών και υποβολή όσων κατά την εξέταση αποδεικνύονται θετικοί σε αξιολόγηση για χρήση ναρκωτικών, και υποχρέωση των δικαστηρίων να λαμβάνουν υπόψη τυχόν επιβαρυντικές περιστάσεις (όπως η προσφορά ναρκωτικών κοντά σε σχολεία) κατά την επιβολή ποινών. Τα δικαστήρια μπορούν επίσης να θέτουν υπό προσωρινή αστυνομική κράτηση για διάστημα έως 8 ημερών (από 4 ημέρες) όσους καταπίνουν συσκευασίες ναρκωτικών, και τα δικαστήρια ή οι ένορκοι μπορούν πλέον να εξαγάγουν συμπεράσματα όταν ένα άτομο αρνείται να επιτρέψει την πραγματοποίηση σωματικής έρευνας ή έρευνας με ηλεκτρονικά μέσα χωρίς επαρκείς λόγους.
In het Verenigd Koninkrijk is bij de nieuwe drugswet van 2005 een aantal substantiële wijzigingen in de bestaande wetgeving doorgevoerd. Het gaat hier onder meer om: de opneming van paddo’s met psilocine of psilocybine op de lijst van drugs van de categorie A; de invoering van het “vermoeden” van een intentie tot levering in geval van de onderschepping van een gespecificeerde hoeveelheid gecontroleerde drugs; de invoering van de mogelijkheid voor de politie om drugscriminelen bij hun arrestatie in plaats van bij de inbeschuldigingstelling een test te laten ondergaan, en van de verplichting voor degenen die positief testen om zich op drugsgebruik te laten testen; en de invoering van de verplichting voor de rechter om bij het bepalen van de strafmaat rekening te houden met verzwarende omstandigheden (zoals de levering van drugs in de nabijheid van een school). Verder mag de rechter personen die drugsbolletjes geslikt hebben voor maximaal acht dagen (voorheen vier) in hechtenis nemen, en de rechtbank of de jury kan nu conclusies verbinden aan de weigering een visitatie of scan toe te staan als daarvoor geen goede redenen gegeven worden.
Ve Spojeném království zákon o drogách z roku 2005 zavedl několik zásadních novelizací národní legislativy včetně toho, že vyjasnil zařazení hub obsahujících psilocin nebo psilocybin do kategorie tvrdých drog (třída A); stanovil předpoklad záměru obchodování s drogami, jestliže je zadrženo určité množství kontrolovaných drog; umožnil policii provést drogový test u pachatelů při zadržení, nikoli až při sdělení obvinění; stanovil požadavek, aby osoby s pozitivním výsledkem testu absolvovaly vyšetření zaměřené na užívání drog; a zavedl požadavek, aby soudy při ukládání trestů zvážily přitěžující okolnosti (jako například nabízení drog v blízkosti školy). Soudy mohou rovněž uvalit policejní vazbu až na osm dnů (dříve čtyři dny) na osoby, které polknou balíčky s drogou, a soud nebo soudní senát nyní může odvozovat závěry z toho, když osoba bez pádného důvodu odmítne podstoupit osobní prohlídku nebo rentgen.
I Det Forenede Kongerige blev der i narkotikaloven fra 2005 foretaget en række væsentlige ændringer af den nationale lovgivning i form af bl.a. en præcisering af klassificeringen af svampe, der indeholder psilocin eller psilocybin, som et stof i klasse A. Endvidere antages besiddelse af en bestemt mængde kontrolleret narkotika at være med henblik på salg, og politiet har fået mulighed for at teste narkotikalovovertrædere, når de er anholdt, og ikke først når der er rejst tiltale, og kræve af dem, der testes positive, at de lader sig undersøge for stofbrug, og endelig skal domstolene tage hensyn til skærpende omstændigheder (f.eks. salg af narkotika i nærheden af en skole) ved idømmelsen af straf. Domstolene kan også beslutte at varetægtsfængsle personer, som sluger pakker med narkotika, i op til 8 dage (tidligere 4 dage), og en domstol eller et nævningeting kan nu drage slutninger, hvis en person nægter at tillade en undersøgelse eller skanning af kroppens hulrum uden god grund.
Ühendkuningriigis tehti 2005. a ravimiseadusega riigi seadustesse rida olulisi muudatusi, teiste seas täpsustati psilotsiini ja psilotsübiini sisaldavate hallutsinogeensete seente klassifikatsiooni, nimetades nad A-klassi uimastiteks; sätestati müügikavatsus, juhul kui leitakse teatud kogus kontrollitavaid uimasteid; võimaldatakse politseil teha uimastitega seotud õigusrikkumiste puhul analüüs juba vahistamisel, mitte alles süüdistuse esitamisel, ning suunata positiivse analüüsitulemuse korral kontrolli, et teha kindlaks uimastitarvitamine; nõutakse, et kohtud võtaksid otsuse tegemisel arvesse raskendavad asjaolud (näiteks uimastimüük koolide juures). Ühtlasi võivad kohtud jätta kuni kaheksaks päevaks vahi alla (varem neljaks päevaks) isikud, kes on narkootikumipakikesi alla neelanud ning kohus või vandemeeste kogu võib teha vastavaid järeldusi, kui isik keeldub mõjuva põhjuseta intiimkohtade läbivaatusest või skaneerimisest.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa annetulla huumausainelailla (Drugs Act 2005) tehtiin kansalliseen lainsäädäntöön joitakin merkittäviä muutoksia. Psilosiinia tai psilosybiinia sisältävien huumesienien luokittelua on selkeytetty nimeämällä ne A-luokan huumausaineiksi, lainsäädäntöön on lisätty myyntiaikomusta koskeva olettama, joka syntyy, kun henkilön hallusta tavataan tietty määrä valvottuja aineita, poliisille on myönnetty oikeus testata huumerikolliset jo pidätyksen eikä vasta syytteeseenpanon yhteydessä sekä oikeus lähettää positiivisen testituloksen saaneet henkilöt huumeidenkäyttöä koskevaan arviointiin, ja tuomioistuimet on velvoitettu ottamaan raskauttavat tekijät (kuten huumeiden välitys koulun lähettyvillä) huomioon päättäessään tuomiosta. Tuomioistuimet voivat nyt määrätä huumepakkauksia nielleen henkilön tutkintavankeuteen jopa 8 päiväksi, kun se aikaisemmin sai kestää enintään 4 päivää. Lisäksi tuomioistuimilla tai lautakunnilla on oikeus tehdä syytetylle epäedullinen päätelmä siitä, että tämä kieltäytyy ruumiintarkastuksesta tai läpivalaisusta ilman perusteltua syytä.
Az Egyesült Királyságban a 2005. évi kábítószertörvény több jelentős módosítást hozott a nemzeti jogszabályokban, többek között a következőket: a pszilocin vagy pszilocibin tartalmú gombák A. osztályú kábítószerként való besorolásának tisztázása; az ellátási szándék feltételezése megadott mennyiségű ellenőrzött kábítószer megtalálásakor; annak engedélyezése, hogy a rendőrség őrizetbe vételkor, nem pedig vádemeléskor végezhessen drogtesztet a kábítószer-bűncselekmények elkövetőin, illetve azokat, akiknél a teszt a pozitív eredményt ad, kábítószer-használati felmérésére utalhassa; valamint a bíróságok kötelezése arra, hogy ítélethozatalkor vegyék figyelembe a súlyosbító körülményeket (például a kábítószer-árusítás iskolák közelében). A bíróságok 8 napig terjedő (korábban 4 napig terjedő) vizsgálati fogságban tartathatják azokat, akik kábítószercsomagokat nyelnek le, és a bíróság vagy az esküdtszék abból is következtetéseket vonhat le, ha valaki alapos ok nélkül nem egyezik bele a teljes testi motozásba vagy az átvilágításba.
I Storbritannia innebar rusmiddelloven av 2005 en rekke viktige endringer i nasjonal lovgivning. Blant annet ble sopp som inneholder psilocin eller psilocybin klassifisert som A-preparat, funn av en viss mengde kontrollerte stoffer blir forutsatt oppbevart i salgsøyemed, politiet har anledning til å teste narkotikalovbrytere ved pågripelse og ikke ved siktelse, og de som tester positivt, skal vurderes for narkotikabruk. I tillegg skal domstolene ta skjerpende omstendigheter i betraktning ved straffeutmålingen (som f.eks. tilby narkotika i nærheten av skole). Personer som har svelget pakker med narkotika kan også holdes i varetekt i inntil 8 dager (mot tidligere 4). Videre tillates domstolen eller juryen nå å trekke slutninger dersom en person nekter å gjennomgå en hulroms- eller røntgenundersøkelse.
W Wielkiej Brytanii, Ustawa o narkotykach z 2005 r. wprowadziła kilka istotnych zmian w przepisach prawa krajowego, m.in. wyjaśniła kwestię zakwalifikowania grzybów zawierających psylocynę lub psylocybinę do narkotyków klasy A; wprowadziła domniemanie zamiaru dostawy w przypadku znalezienia określonej ilości kontrolowanych narkotyków; pozwoliła policji na badanie sprawców wykroczeń po ich aresztowaniu, a nie dopiero po postawieniu zarzutu — przy pozytywnym wyniku badania konieczne jest przeprowadzenie testu na obecność narkotyków; nałożyła także na sądy obowiązek uwzględnienia przy wydawaniu wyroku okoliczności obciążających (np. rozprowadzanie narkotyków w pobliżu szkoły). Ponadto sądy mogą skazywać na pobyt w areszcie śledczym na okres do 8 dni (wcześniej do 4 dni) osoby, które połknęły opakowania z narkotykami, a sąd lub ława przysięgłych mogą wyciągnąć wnioski w przypadku odmowy poddania się rewizji osobistej lub badaniu USG bez uzasadnionego powodu.
În Regatul Unit, Legea privind drogurile din 2005 a adus un număr de modificări semnificative la legislaţia naţională, printre care clarificarea clasificării ciupercilor care conţin psilocină şi psilocibină ca droguri de clasă A; presupunerea unei intenţii de furnizare atunci când se descoperă o anumită cantitate de droguri controlate; acordarea dreptului pentru poliţie de a-i supune unui test pe cei care comit infracţiuni legate de droguri în momentul arestării şi nu doar în cel al punerii sub acuzare; obligarea celor testaţi pozitiv să se supună unei evaluări în privinţa consumului de droguri şi solicitarea ca tribunalele şi curţile de justiţie să ţină seama de factorii agravanţi (cum ar fi vânzarea de droguri în apropierea unei şcoli) la pronunţarea sentinţei. Tribunalele pot, de asemenea, să retrimită în arestul poliţiei pe o perioadă de până la 8 zile (anterior 4 zile) pe cei care înghit pachetele de droguri, iar curţile sau juraţii pot acum să acuze de obstrucţionarea justiţiei persoanele care refuză, fără motiv întemeiat, să permită percheziţia sau scanarea corporală intimă.
V Spojenom kráľovstve zákon o drogách z roku 2005 urobil viacero podstatných zmien a doplnení vnútroštátnych právnych predpisov vrátane objasnenia klasifikácie húb, ktoré obsahujú psilocín a psilocybín, ako trieda drog A; vytvorenia predpokladu úmyslu ponuky, keď sa nájde špecifikované množstvo regulovaných drog; umožnenie polícii, aby testovala páchateľov trestných činov súvisiacich s drogami pri zachytení, namiesto pri obvinení, a aby požadovala od tých, ktorí budú pozitívne testovaní, aby sa podrobili hodnoteniu, či užívajú drogy; a požadovania od súdov, aby zohľadnili priťažujúce faktory (napríklad ponúkanie drog v blízkosti školy) pri ukladaní trestov. Súdy tiež môžu poslať do vyšetrovacej väzby až na 8 dní (predtým 4 dni) tých, ktorí prehltnú balíčky s drogami, a súd alebo porota môže teraz vyvodzovať závery, ak osoba bezdôvodne odmietne dovoliť osobnú prehliadku alebo snímanie.
V Združenem kraljestvu je bila z Zakonom o drogah iz leta 2005 sprejeta vrsta pomembnih sprememb nacionalne zakonodaje, med drugim tudi pojasnilo o razvrstitvi gob, ki vsebujejo psilocin in psilocibin, med droge razreda A, domnevanje o namenu oskrbe, kadar se odkrije določena količina nadzorovanih drog, dovoljenje, da policija storilce kaznivih dejanj, povezanih z drogami, testira ob aretaciji namesto ob obtožbi, zahteva, da se pri vseh osebah s pozitivnimi rezultati testiranja, opravi tudi ocena uživanja drog, in zahteva za sodišča, da pri določitvi kazni upoštevajo oteževalne okoliščine (kot je dobava drog v bližini šol). Sodišča lahko osebe, ki pogoltnejo paketke z drogami, pošljejo nazaj v policijski pripor do 8 dni (prej 4 dni), sodišče ali porota pa lahko zdaj sklepa na podlagi tega, ali oseba brez utemeljenega razloga zavrne intimen ali podroben telesni pregled.
I Storbritannien medförde narkotikalagen 2005 flera viktiga förändringar av den nationella lagstiftningen. Den innehåller exempelvis bestämmelser som klargör klassificeringen av svampar som innehåller psilocin och psilocybin som klass A-drog, inför presumtion avseende uppsåt att sälja narkotika när en specifik mängd narkotikaklassade droger påträffas, ger polisen möjligheter att testa narkotikabrottslingar när de arresteras istället för som tidigare när åtal väcks och att kräva att de som testar positivt genomgår en bedömning av narkotikamissbruk, samt bestämmelser som ålägger domstolarna skyldighet att beakta försvårande omständigheter (som att sälja narkotika nära en skola) när de avkunnar sina domar. Domstolar kan också hålla personer som sväljer narkotikapaket i häkte upp till 8 dagar (tidigare 4 dagar) och en domstol eller en jury kan nu dra slutsatser om en person vägrar att tillåta kroppsbesiktning eller scan utan goda skäl.
Birleşik Krallık'ta, 2005 Uyuşturucu Kanunu, ulusal mevzuatta bir dizi önemli değişiklik yapmış olup bunlar arasında psilocin veya psilocybin içeren mantarların açıkça A sınıfı uyuşturucu olarak sınıflandırılması; kontrol altındaki uyuşturuculardan belirli bir miktarda bulunduğunda arz niyeti varsayımı yaratmak; polisin uyuşturucu suçlularını nezaret üzerine değil, tutuklama ile test etmesine olanak vererek testi pozitif çıkanların uyuşturucu kullanımından yargılanmasını ve mahkemelerin hüküm verirken ağırlaştırıcı sebepleri (bir okulun yakınında uyuşturucu satmak gibi) dikkate almalarını gerektirmek bulunmaktadır. Mahkemeler ayrıca, uyuşturucu poşeti yutanları 8 güne kadar (daha önce 4 gündü) polis gözetimine iade edebilmekte olup, artık bir mahkeme veya jüri, kişi iyi bir gerekçe olmaksızın yakın arama ya da taramaya izin vermeyi reddettiği takdirde bundan çıkarım sonucu itham yapabilmektedir.
  10. logs. MetamfetamÄ«n...  
Pašlaik pieejamā informācija neļauj izdarīt drošus secinājumus par metamfetamīna lietošanas tendencēm šajās valstīs. Tomēr metamfetamīna izplatīšanās citur pasaulē un šīs narkotikas iespējamā nopietnā ietekme uz veselību nozīmē, ka modrība šajā jomā nedrīkst atslābt.
Historically, methamphetamine use in Europe has been concentrated in the Czech Republic, where there are estimated to be twice as many problem methamphetamine (pervitin) users (20 300) as problem opioid users (9 700). In recent years, methamphetamine has become the most frequent primary drug among those demanding treatment for the first time in Slovakia, and high levels of methamphetamine use have also been found among some subpopulations in Hungary. In their 2005 Reitox reports, seven other countries (Denmark, France, Latvia, Slovenia, the United Kingdom, Bulgaria and Norway) reported an increase in seizures and/or use of this drug, mainly among frequent attendees at clubs and parties. Currently, the available information does not allow us to draw any firm conclusions on trends in methamphetamine use in these countries. Nevertheless, the spread of methamphetamine elsewhere in the world and the potential for this drug to cause significant health problems means that this is an area in which continued vigilance is required.
Historiquement, l’usage de méthamphétamines en Europe était concentrée en République tchèque, où l’on recense, selon les estimations, deux fois plus d’usagers de méthamphétamines (pervitine) à problème (20 300) que d’usagers d’opiacés à problème (9 700). Ces dernières années, les méthamphétamines sont devenues la drogue primaire la plus fréquente déclarée par les personnes qui demandent un traitement pour la première fois en Slovaquie, et des niveaux élevés de consommation de méthamphétamines ont également été observés dans certaines sous-populations en Hongrie. Dans leurs rapports Reitox 2005, sept autres pays (Danemark, France, Lettonie, Slovénie, Royaume-Uni, Bulgarie et Norvège) ont fait état d’une augmentation des saisies et/ou de l’usage de cette drogue, essentiellement au sein des personnes qui fréquentent assidûment les boîtes de nuit et les événements festifs. À l’heure actuelle, les informations disponibles ne permettent pas de tirer de conclusions définitives sur la tendance de l’usage de méthamphétamines dans ces pays. Néanmoins, la propagation des méthamphétamines dans d’autres régions du monde et les risques potentiels de graves problèmes de santé causés par cette drogue imposent une vigilance permanente dans ce domaine.
In der Vergangenheit konzentrierte sich der Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik, wo die Zahl der problematische Konsumenten von Methamphetamin (Pervitin) (20 300) schätzungsweise doppelt so hoch ist wie die Zahl der problematischen Opioidkonsumenten (9 700). Seit einigen Jahren jedoch wird Methamphetamin von Erstpatienten in der Slowakei am häufigsten als Primärdroge angegeben, und auch in Ungarn wurde in einigen Teilgruppen ein hoher Konsum von Methamphetamin ermittelt. In ihren Reitox-Berichten 2005 melden sieben weitere Länder (Dänemark, Frankreich, Lettland, Slowenien, Vereinigtes Königreich, Bulgarien und Norwegen) eine Zunahme der Sicherstellungen und/oder des Konsums dieser Droge, vor allem unter Menschen, die häufig Klubs und Partys besuchen. Derzeit ermöglichen die verfügbaren Informationen keine gesicherten Rückschlüsse auf die Tendenzen beim Methamphetaminkonsum in diesen Ländern. Angesichts der Ausbreitung des Methamphetaminkonsums in anderen Teilen der Welt und der Tatsache, dass diese Droge schwerwiegende gesundheitliche Probleme verursachen kann, steht jedoch fest, dass in diesem Bereich auch künftig Wachsamkeit geboten ist.
Tradicionalmente, el consumo de metanfetaminas en Europa se ha concentrado en la República Checa, donde se calcula que los consumidores problemáticos de metanfetaminas, o pervitín, (20 300) son el doble que los consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Durante los últimos años, las metanfetaminas se han convertido en la droga principal más frecuente entre los consumidores que solicitan tratamiento por primera vez en Eslovaquia, y se han detectado altos niveles de consumo de metanfetaminas en algunas subpoblaciones de Hungría. Según los informes de 2005 de la red Reitox, otros siete países (Dinamarca, Francia, Letonia, Eslovenia, el Reino Unido, Bulgaria y Noruega) han registrado un aumento en las incautaciones y/o el consumo de esta droga, principalmente entre las personas que frecuentan clubes y fiestas. En la actualidad, la información disponible no nos permite extraer conclusiones sólidas sobre las tendencias en el consumo de metanfetaminas en estos países. Sin embargo, la difusión de esta droga en el resto del mundo y el potencial que posee esta sustancia para causar importantes problemas para la salud deja patente la necesidad de realizar controles frecuentes en este ámbito.
Storicamente, il consumo di metanfetamina in Europa è concentrato nella Repubblica ceca, dove si calcola che vi siano il doppio di consumatori di metanfetamina (pervitina) (20 300) rispetto ai consumatori problematici di oppiacei (9 700). Di recente la metanfetamina è diventata la droga primaria menzionata più di frequente tra le persone che per la prima volta fanno richiesta di trattamento in Slovacchia, mentre elevati livelli di consumo di metanfetamine sono stati scoperti anche in alcuni sottogruppi della popolazione in Ungheria. Nelle relazioni Reitox del 2005, altri sette paesi (Danimarca, Francia, Lettonia, Slovenia, Regno Unito, Bulgaria e Norvegia) hanno riferito un aumento dei sequestri e/o del consumo di questa sostanza, perlopiù tra i frequenti avventori di club e feste. Attualmente le informazioni disponibili non consentono di trarre conclusioni certe sulle tendenze del consumo di metanfetamine in questi paesi. Nonostante ciò, la diffusione della metanfetamina in altre regioni del mondo e le potenzialità che questa sostanza provochi problemi di salute importanti impongono di continuare a prestare la massima attenzione a questo problema.
Historicamente, o consumo de metanfetaminas na Europa tem-se concentrado na República Checa, onde se estima que o número de consumidores problemáticos de metanfetaminas (pervitin) corresponda ao dobro (20 300) do dos consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Nos últimos anos, as metanfetaminas passaram a ser a droga primária mais frequentemente citada entre as pessoas que procuram tratamento pela primeira vez na Eslováquia, e também já foram detectados níveis elevados de consumo de metanfetaminas entre algumas subpopulações da Hungria. Nos seus relatórios Reitox relativos a 2005, sete outros países (Dinamarca, França, Letónia, Eslovénia, Reino Unido, Bulgária e Noruega) mencionaram um aumento das apreensões e/ou do consumo desta droga, principalmente entre os frequentadores assíduos de discotecas e festas. As informações actualmente disponíveis não permitem tirar conclusões sólidas sobre as tendências do consumo de metanfetaminas nestes países. No entanto, a expansão das metanfetaminas noutras regiões do mundo e o potencial desta droga para causar problemas de saúde significativos leva a que este domínio exija uma vigilância contínua.
Ανέκαθεν, η χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη επικεντρωνόταν στην Τσεχική Δημοκρατία, όπου εκτιμάται ότι ο αριθμός των προβληματικών χρηστών μεθαμφεταμίνης (pervitin) (20 300) είναι διπλάσιος από εκείνον των προβληματικών χρηστών οπιοειδών (9 700). Τα τελευταία χρόνια, η μεθαμφεταμίνη έχει γίνει η πιο συχνά χρησιμοποιούμενη κύρια ναρκωτική ουσία από τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης στη Σλοβακία, και υψηλά επίπεδα χρήσης μεθαμφεταμίνης διαπιστώνονται επίσης σε μερικούς υποπληθυσμούς στην Ουγγαρία. Στις εθνικές εκθέσεις Reitox 2005, επτά άλλες χώρες (Δανία, Γαλλία, Λεττονία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο, Βουλγαρία και Νορβηγία) ανέφεραν αύξηση στις κατασχέσεις ή/και στη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας σε άτομα που συχνάζουν σε κλαμπ και πάρτι. Επί του παρόντος, τα διαθέσιμα στοιχεία δεν μας επιτρέπουν να συνάγουμε σταθερά συμπεράσματα για τις τάσεις της χρήσης μεθαμφεταμίνης στις χώρες αυτές. Παρ’ όλα αυτά, η εξάπλωση της μεθαμφεταμίνης σε άλλα μέρη του κόσμου και το γεγονός ότι η εν λόγω ναρκωτική ουσία μπορεί να προκαλέσει σημαντικά προβλήματα υγείας συνεπάγεται ότι στον συγκεκριμένο τομέα απαιτείται συνεχής επαγρύπνηση.
Historisch gezien concentreert het gebruik van metamfetamine in Europa zich in Tsjechië, waar naar schatting tweemaal zoveel problematische gebruikers van metamfetamine (pervitin) zijn (20 300) als problematische gebruikers van opioïden (9 700). In de afgelopen jaren is metamfetamine uitgegroeid tot de meest gebruikte primaire drug onder mensen die voor het eerst in behandeling gaan in Slowakije, en hoge gebruiksniveaus voor metamfetamine zijn ook aangetroffen onder bepaalde subpopulaties in Hongarije. In hun Reitox-verslagen over 2005 hebben zeven andere landen (Denemarken, Frankrijk, Letland, Slovenië, het Verenigd Koninkrijk, Bulgarije en Noorwegen) een toename gemeld in vangsten en/of gebruik van deze drug, voornamelijk onder frequente bezoekers van clubs en feesten. Op dit moment kunnen we op basis van de beschikbare informatie geen harde conclusies trekken over de trends in het metamfetaminegebruik in deze landen. Desalniettemin betekenen de opmars van metamfetamine elders in de wereld en de aanzienlijke potentiële gezondheidsproblemen die deze drug veroorzaakt dat dit een gebied is dat voortdurende waakzaamheid vergt.
Z historického hlediska se užívání metamfetaminu v Evropě soustředilo do České republiky, kde se odhaduje, že je dvojnásobný počet (20 300) problémových uživatelů metamfetaminu (pervitinu) ve srovnání s počtem uživatelů opiátů (9 700). V posledních letech se stal metamfetamin na Slovensku nejčastější primární drogou mezi osobami poprvé žádajícími o léčbu a vysoká míra užívání metamfetaminu byla rovněž zjištěna u některých skupin populace v Maďarsku. Ve své zprávě pro síť Reitox uvedlo sedm dalších zemí (Dánsko, Francie, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené království, Bulharsko a Norsko) zvýšení záchytů anebo užívání této drogy, především mezi častými návštěvníky klubů a večírků. V současné době nám dostupné informace neumožňují vyvodit pevné závěry o trendech užívání metamfetaminu v těchto zemích. Šíření metamfetaminu jinde ve světě a potenciál této drogy způsobovat závažné zdravotní problémy znamená, že v této oblasti je i nadále potřebná ostražitost.
Traditionelt har brugen af metamfetamin i Europa været koncentreret i Tjekkiet, hvor der anslås at være dobbelt så mange problematiske brugere af metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiske opioidbrugere (9 700). I de senere år er metamfetamin blevet det hyppigst forekommende primære stof blandt klienter, der søger behandling for første gang i Slovakiet, og der er også registreret en omfattende metamfetaminbrug blandt nogle undergrupper i Ungarn. I de nationale Reitox-rapporter for 2005 har syv andre lande (Danmark, Frankrig, Letland, Slovenien, Det Forenede Kongerige, Bulgarien og Norge) meldt om en stigning i antallet af beslaglæggelser og/eller brugen af dette stof, især blandt personer, der hyppigt kommer i klubber og går til fester. På nuværende tidspunkt er det ikke muligt på grundlag af de foreliggende oplysninger at drage endelige konklusioner med hensyn til tendenserne i brugen af metamfetamin i disse lande. Dog betyder udbredelsen af metamfetamin andre steder i verden og dette stofs potentiale til at kunne forårsage betydelige sundhedsproblemer, at dette er et område, hvor der fortsat kræves agtpågivenhed.
Aja jooksul on metamfetamiini tarvitatud peamiselt Tšehhi Vabariigis, kus on hinnanguliselt kaks korda rohkem problemaatilisi metamfetamiini (pervitiini) tarvitajaid (20 300) kui problemaatilisi opioidide tarvitajaid (9 700). Slovakkias on metamfetamiinist saanud viimastel aastatel kõige sagedasem esmane narkootikum nende hulgas, kes esimest korda ravile satuvad ning ka Ungaris on mõnede kogukondade seas avastatud suur metamfetamiini tarbimise levik. Oma 2005. a Reitoxi aruandes teatas veel seitse riiki (Taani, Prantsusmaa, Läti, Sloveenia, Ühendkuningriik ja Norra) selle uimasti konfiskeerimiste ja/või tarvitamiste hulga suurenemisest, peamiselt nende hulgas, kes sageli klubides ja pidudel käivad. Praegu ei võimalda kättesaadav informatsioon teha kindlasõnalisi kokkuvõtteid metamfetamiini tarbimise suundumustest nendes riikides. Sellegipoolest näitab metamfetamiini levik mujalgi maailmas ning selle uimasti omadus põhjustada märkimisväärseid terviseprobleeme, et selles valdkonnas tuleb pidevalt valvsust säilitada.
Euroopassa metamfetamiinin käyttö on aikaisemmin keskittynyt Tšekkiin, jossa arvioidaan olevan kaksi kertaa enemmän metamfetamiinin (pervitiinin) ongelmakäyttäjiä (20 300) kuin opioidien ongelmakäyttäjiä (9 700). Viime vuosina metamfetamiini on yleistynyt ensimmäistä kertaa hoitoon hakeutuvien päähuumeena Slovakiassa, ja joissakin väestöryhmissä on todettu korkeita metamfetamiinin käyttöasteita Unkarissa. Vuoden 2005 Reitox-raporteissa seitsemän muuta maata (Tanska, Ranska, Latvia, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta, Bulgaria ja Norja) ilmoittivat kyseisen huumeen takavarikkojen ja/tai käytön lisääntyneen pääasiallisesti yökerhoissa ja juhlissa usein käyvien henkilöiden keskuudessa. Saatavilla olevien tietojen perusteella ei voida tehdä vankkoja päätelmiä metamfetamiinin käytön suuntauksista näissä maissa. Tällä alalla on kuitenkin pysyttävä valppaana, kun otetaan huomioon metamfetamiinin yleistyminen muualla maailmassa ja se, että tämä huume voi aiheuttaa vakavia terveysongelmia.
Európán belül a metamfetaminhasználat történetileg nézve Csehországban koncentrálódott, ahol a becslések szerint kétszer annyi problémás metamfetamin- (pervitin) használó él (20 300), mint ahány problémás opiáthasználó (9700). Szlovákiában az elmúlt években a metamfetamin lett a leggyakrabban előforduló elsőszámú kábítószer az első alkalommal kezelésre jelentkezők körében, de Magyarország egyes részpopulációinál is nagyarányú metamfetaminhasználatot tapasztaltak. A 2005-ös Reitox-jelentésekben további hét ország (Dánia, Franciaország, Lettország, Szlovénia, az Egyesült Királyság, Bulgária és Norvégia) számolt be e kábítószer lefoglalásainak és/vagy használatának növekedéséről, főként a szórakozóhelyek és partik rendszeres látogatóinak körében. A rendelkezésre álló információk jelenleg nem teszik lehetővé, hogy bármilyen határozott következtetést vonjunk le a metamfetaminhasználat tendenciáiról ezekben az országokban. Mindenesetre a metamfetamin terjedése a világ más részein, valamint a komoly egészségügyi problémák előidézésére való képessége arra figyelmeztet, hogy ezen a területen továbbra is szükség van az éberségre.
Historisk sett har bruken av metamfetamin i Europa vært konsentrert til Den tsjekkiske republikk, som anslås å ha dobbelt så mange problembrukere av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problembrukere av opioider (9 700). I de senere årene har metamfetamin blitt det hyppigst brukte primærrusmiddelet blant klienter om søker behandling for første gang i Slovakia, og utbredt metamfetaminbruk er også funnet i enkelte subpopulasjoner i Ungarn. I Reitox-rapportene for 2005 rapporterte syv andre land (Danmark, Frankrike, Latvia, Slovenia, Storbritannia, Bulgaria og Norge) om en økning i beslag og/eller bruken av dette rusmiddelet, framfor alt blant hyppige club- og festgjengere. På grunnlag av den informasjonen som er tilgjengelig, er det likevel umulig å trekke noen faste konklusjoner om trender for metamfetaminbruk i disse landene i dag. Spredningen av metamfetamin andre steder i verden og stoffets potensial for å forårsake betydelige helseproblemer betyr at dette er et område som krever kontinuerlig årvåkenhet.
Spożycie metamfetaminy w Europie przeważnie skupiało się w Czechach, gdzie liczbę osób problemowo zażywających metamfetaminę (perwitynę) (20 300) ocenia się na dwa razy wyższą od liczby osób zażywających problemowo opiaty (9700). W ostatnich latach w Słowacji metamfetamina stała się najbardziej rozpowszechnionym narkotykiem głównym wśród osób zgłaszających się po raz pierwszy na leczenie. Wysoki poziom zażywania metamfetaminy odnotowano również w niektórych podpopulacjach na Węgrzech. W sprawozdaniach Reitox za 2005 r. siedem innych krajów (Dania, Francja, Łotwa, Słowenia, Wielka Brytania, Bułgaria i Norwegia) zgłosiło wzrost liczby konfiskat i/lub zażywania tego narkotyku, głównie wśród osób często odwiedzających kluby i uczestniczących w zabawach. Obecnie dostępne informacje nie pozwalają na wyciąganie pewnych wniosków o tendencjach w zażywaniu metamfetaminy w tych krajach. Tym niemniej rozpowszechnienie metamfetaminy w innych regionach świata oraz możliwość poważnych szkód zdrowotnych powodowanych przez ten narkotyk oznaczają, że ta dziedzina wymaga stałego nadzoru.
Din punct de vedere istoric, consumul de metamfetamină în Europa s-a concentrat în Republica Cehă, unde se estimează că există de două ori mai mulţi consumatori problematici de metamfetamină (pervitin) (20 300) decât consumatori problematici de opiacee (9 700). În ultimii ani, metamfetamina a devenit drogul primar cel mai frecvent în rândul persoanelor care solicită tratament pentru prima dată în Slovacia, în timp ce în rândul unor subpopulaţii din Ungaria au fost depistate niveluri ridicate al consumului de metamfetamină. În rapoartele Reitox 2005, alte şapte ţări (Danemarca, Franţa, Letonia, Slovenia, Regatul Unit, Bulgaria şi Norvegia) au raportat o creştere a capturilor şi/sau a consumului acestui drog, în special în rândul celor care frecventează des cluburi şi petreceri. În prezent, informaţiile disponibile nu ne permit să tragem concluzii exacte privind tendinţele consumului de metamfetamină în ţările respective. Cu toate acestea, extinderea consumului de metamfetamină peste tot în lume şi probabilitatea ca acest drog să provoace probleme serioase de sănătate necesită acordarea unei precauţii permanente în această zonă.
Z historického hľadiska sa užívanie metamfetamínu sústredilo v Českej republike, kde sa odhaduje dvojnásobný počet problémových užívateľov metamfetamínu (pervitínu) (20 300) v porovnaní s počtom problémových užívateľov opiátov (9 700). V posledných rokoch sa metamfetamín stal najčastejšou primárnou drogou medzi tými, ktorí požadujú liečbu po prvýkrát na Slovensku a vysoké úrovne užívania metamfetamínu sa zistili aj medzi niektorými dielčími populáciami v Maďarsku. Vo svojich správach siete Reitox sedem ďalších krajín (Dánsko, Francúzsko, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo, Bulharsko a Nórsko) uvádzalo nárast zachytení a/alebo užívania tejto drogy, najmä medzi častými návštevníkmi klubov a večierkov. V súčasnosti nám dostupné informácie neumožňujú vyvodiť žiadne pevné závery o trendoch v užívaní metamfetamínu v týchto krajinách. Napriek tomu šírenie metamfetamínu inde vo svete a potenciál tejto drogy spôsobovať závažné zdravotné problémy znamená, že toto je oblasť, v ktorej sa naďalej vyžaduje ostražitosť.
V preteklosti je bilo uživanje metamfetamina v Evropi osredotočeno v Češki republiki, kjer ocenjujejo, da imajo dvakrat več problematičnih uživalcev metamfetamina (pervitina) (20.300) kot problematičnih uživalcev opioidov (9700). V zadnjih letih je metamfetamin postal najpogostejša primarna droga med tistimi, ki se na Slovaškem prvič odločijo za zdravljenje, visoke ravni uživanja metamfetamina pa so ugotovili tudi pri nekaterih podpopulacijah na Madžarskem. Še sedem drugih držav (Danska, Francija, Latvija, Slovenija, Združeno kraljestvo, Bolgarija in Norveška) je v svojih poročilih Reitox za leto 2005 poročalo o povečanju zasegov in/ali uživanja te droge, predvsem med pogostimi obiskovalci klubov in zabav. Trenutno razpoložljive informacije ne omogočajo, da bi oblikovali kakršne koli trdne sklepe glede trendov uživanja metamfetamina v teh državah. Vendar pa širjenje metamfetamina drugod po svetu in potencial te droge, da povzroči precejšnje zdravstvene probleme, kažeta, da gre za področje, ki ga je treba stalno budno spremljati.
Under lång tid har metamfetaminanvändningen i Europa varit koncentrerad till Tjeckien där man bedömer att det finns dubbelt så många problematiska missbrukare av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiska missbrukare av opiater (9 700). På senare år har metamfetamin blivit den vanligast förekommande primärdrogen bland dem som begär behandling för första gången i Slovakien och höga nivåer av metamfetaminanvändning har också konstaterats i vissa subpopulationer i Ungern. Sju andra länder (Danmark, Frankrike, Lettland, Slovenien, Storbritannien, Bulgarien och Norge) redovisade i sina nationella Reitox-rapporter 2005 en ökning av beslagen och/eller användningen av denna drog, främst bland personer som ofta besöker klubbar och fester. Det går dock inte att dra några fasta slutsatser om trender i metamfetaminanvändningen i dessa länder baserat på tillgängliga uppgifter. Spridningen av metamfetamin på andra platser i världen och risken att denna drog kan förorsaka betydande hälsoproblem innebär att detta är ett område där fortsatt vaksamhet är påkallad.
Tarihsel olarak, Avrupa’da metamfetamin kullanımı, sorunlu opioid kullanıcılarından (9.700) iki kat fazla sorunlu metamfetamin (pervitin) kullanıcısı (20.300) bulunduğu tahmin edilen Çek Cumhuriyeti’nde yoğunlaşmıştır. Son yıllarda, metamfetamin, Slovakya’da ilk kez tedavi talep edenler arasındaki en yaygın birincil uyuşturucu haline gelmiştir ve Macaristan’ın bazı alt nüfusları arasında da yüksek düzeylerde metamfetamin kullanımına rastlanmıştır. Bundan başka yedi ülke (Danimarka, Fransa, Letonya, Slovenya, Birleşik Krallık, Bulgaristan ve Norveç) 2005 Reitox raporlarında, başta kulüp ve parti müdavimleri arasında olmak üzere, bu uyuşturucunun kullanımı ve/veya ele geçirme vakalarında bir artış rapor etmiştir. Şu anda, eldeki bilgiler bu ülkelerdeki metamfetamin kullanımı eğilimlerine dair kesin sonuçlara varmamızı engellemektedir. Yine de, metamfetaminin dünyanın başka yerlerinde yayılması ve bu uyuşturucunun önemli sağlık sorunları yaratma potansiyeli, bunun sürekli tedbir gerektiren bir alan olduğu anlamına gelmektedir.
  Komentārs par situāci...  
Aplūkojot skaitļus, kas raksturo inficēšanos ar C hepatīta vīrusu (HCV), paveras daudz bēdīgāka aina, jo šīs infekcijas izplatības līmenis narkotiku injicētāju vidū gandrīz visur joprojām ir augsts. Šķiet, ka vēl ilgus gadus būs jātērē lieli veselības aizsardzībai domātie līdzekļi, lai ārstētu ar HCV saistītās narkotiku injicētāju un bijušo injicētāju veselības problēmas.
A far more negative picture presents itself for rates of infection with the hepatitis C virus (HCV), which remain almost universally high among drug injectors. Treating the HCV-related health problems among drug injectors and ex-injectors is likely to remain a major health cost for many years to come. In drawing the conclusion that drug injecting may be slowly declining and that Europe has responded well to the challenge posed by the epidemic spread of HIV in the 1990s, there is a real danger that this may lead to complacency about the health threats still posed by this behaviour. High levels of endemic HCV infection, continued transmission among drug injectors, with increased incidence observed in some groups, and a large high-risk group of injectors in some of the new Member States all speak of the need to continue to regard drug injection, and its associated health problems, as a major public health issue in Europe and a critical area for drug policy and research vigilance.
La situation des taux d’infection par le virus de l’hépatite C (VHC) est bien plus négative. Ils restent presque universellement élevés chez les usagers de drogue par voie d’injection. Traiter les problèmes de santé liés au VHC chez les toxicomanes et anciens toxicomanes par injection représentera encore probablement l’un des principaux coûts pour la santé pendant de nombreuses années encore. Si l’on tire la conclusion que l’usage par voie d’injection décline sans doute lentement et que l’Europe a bien réagi au défi posé par la propagation épidémique du VIH dans les années 90, il est réellement à craindre que cela suscite une certaine complaisance à l’égard des menaces pour la santé que représente encore ce comportement. Des niveaux élevés d’infection endémique par le VHC, la subsistance de la transmission chez les usagers par voie d’injection, avec une incidence accrue observée dans certains groupes, et un grand groupe à hauts risques de consommateurs par injection dans certains des nouveaux États membres démontrent la nécessité de continuer à considérer l’usage de drogue par voie d’injection, et les problèmes qu’il entraîne, comme une question essentielle de santé publique en Europe et un domaine critique de politique en matière de drogue et de vigilance de la recherche.
Erheblich negativer ist das Bild bei den Raten für Infektionen mit dem Hepatitis-C-Virus (HCV), die bei injizierenden Konsumenten nahezu durchweg auf hohem Niveau bleiben. Auf die Behandlung von HCV-bedingten Gesundheitsproblemen bei injizierenden und ehemals injizierenden Konsumenten dürfte noch für viele Jahre ein erheblicher Anteil der Gesundheitskosten entfallen. Wer hier zu dem Ergebnis kommt, der injizierende Drogenkonsum gehe langsam zurück, und Europa habe auf die Herausforderung der epidemischen HIV-Verbreitung in den 90er Jahren gut reagiert, ist ernsthaft in Gefahr, die durch dieses Verhalten noch immer verursachten Gesundheitsbedrohungen auf die leichte Schulter zu nehmen. Hohe Quoten von endemischen HCV-Infektionen, die fortgesetzte Übertragung zwischen injizierenden Drogenkonsumenten, die beobachtete erhöhte Inzidenz in einigen Gruppen und die große Hochrisikogruppe injizierender Konsumenten in einigen neuen Mitgliedstaaten sprechen alle für die Notwendigkeit, den injizierenden Drogenkonsum und die damit verbundenen Gesundheitsprobleme auch weiterhin als ernste Herausforderung für das europäische Gesundheitswesen und als einen kritischen Bereich der Drogenpolitik und der wissenschaftlichen Wachsamkeit einzustufen.
Las tasas de infección por el virus de la hepatitis C (VHC), que siguen siendo elevadas en todo el mundo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, presentan un panorama mucho más negativo. El tratamiento de los problemas de salud relacionados con el VHC entre los consumidores actuales y antiguos de drogas por esta vía continuará representando probablemente un importante coste sanitario durante muchos años. La conclusión de que el consumo de drogas por vía parenteral puede estar disminuyendo lentamente y de que Europa ha reaccionado bien al reto que planteaba la propagación epidémica del VIH en los años noventa, podría dar lugar a un optimismo excesivo respecto a las amenazas que esta conducta representa para la salud. Los elevados niveles de infección endémica por el VHC, el contagio permanente entre los consumidores de drogas por vía parenteral, además de la mayor incidencia observada en muchos grupos y la existencia de un amplio grupo de consumidores de alto riesgo que se inyectan en algunos de los nuevos Estados miembros, ponen de relieve la necesidad de considerar que el consumo de drogas por vía parenteral y los problemas de salud que éste conlleva sigue siendo un importante problema de salud pública en Europa y un ámbito crítico para la política y la investigación en materia de drogas.
Un quadro di gran lunga più negativo si presenta per le percentuali di infezione dovuta al virus dell’epatite C (HVC), che rimangono quasi ovunque alte tra i consumatori di droga per via parenterale. Il trattamento dei disturbi sanitari legati all’HVC tra i consumatori e gli ex consumatori di stupefacenti per via parenterale rappresenterà probabilmente uno dei principali costi sanitari negli anni a venire. Se si cede alla tentazione di concludere che il consumo di droga per via parenterale è in lento declino e che l’Europa ha reagito bene alla sfida posta dall’epidemia dell’HIV negli anni Novanta, si corre il rischio di compiacersi dei risultati e di abbassare la guardia nei confronti della minaccia sanitaria che tali comportamenti continuano a porre. I livelli elevati di infezione endemica da HCV, la continua trasmissione del virus tra i consumatori di droga per via parenterale - con un’incidenza in crescita osservata in alcune fasce della popolazione - e la presenza di un folto gruppo di consumatori di droga per via parenterale ad alto rischio in alcuni dei nuovi Stati membri sono elementi che rivelano la necessità di continuare a considerare il consumo per via parenterale e i problemi sanitari ad esso connessi come un problema di primaria importanza per la salute pubblica in Europa e un settore critico per la politica in materia di stupefacenti e per la vigilanza della ricerca.
Um quadro muito mais negativo é o relativo aos índices de infecção pelo vírus de hepatite C (VHC), que permanece quase universalmente elevado entre os consumidores de droga injectada. É provável que os custos do tratamento dos problemas de saúde associados ao VHC, entre os consumidores e ex-consumidores de droga injectada, continuem a pesar sobre os sistemas de saúde ainda por muitos anos. Ao concluir-se que o consumo de droga injectada poderá estar a diminuir lentamente e que a Europa respondeu positivamente ao desafio colocado pela propagação epidémica do VIH na década de 90, há o perigo real de que esta conclusão gere uma atitude de complacência face às ameaças sanitárias que aquele comportamento ainda implica. Os elevados níveis de infecção endémica por VHC, a continuação da transmissão entre os consumidores de droga injectada, com maior incidência em alguns grupos, e o vasto grupo de consumidores de alto risco em alguns dos novos Estados-Membros são factores que apontam para a necessidade de se continuar a considerar que o consumo de droga injectada e os problemas de saúde concomitantes constituem um grave problema de saúde pública na Europa e um domínio que exige uma atenta vigilância da política e da investigação em matéria de droga.
Μια πολύ πιο αρνητική εικόνα παρουσιάζεται στα ποσοστά μολύνσεων από τον ιό της ηπατίτιδας (HCV), που παραμένουν σχεδόν καθολικά υψηλά στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών. Η αντιμετώπιση των προβλημάτων υγείας που συνδέονται με τον ιό HCV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών και στους πρώην χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών είναι πολύ πιθανόν να εξακολουθήσει να επιφέρει σημαντικό κόστος για την υγεία για πολλά ακόμη χρόνια. Εάν καταλήξουμε στο συμπέρασμα ότι η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών ενδέχεται να μειώνεται ελαφρώς και ότι η Ευρώπη ανταποκρίθηκε σωστά στην πρόκληση που τέθηκε ενώπιόν της από την επιδημική εξάπλωση του ιού HIV κατά τη δεκαετία του ’90, υπάρχει πραγματικός κίνδυνος να επέλθει εφησυχασμός ως προς τους κινδύνους που εξακολουθεί να εγκυμονεί για την υγεία η συμπεριφορά αυτή. Τα υψηλά επίπεδα ενδημικής μόλυνσης από τον ιό HCV, η συνεχιζόμενη μετάδοση στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, με αυξημένη επίπτωση να παρατηρείται σε ορισμένες ομάδες, και η μεγάλη ομάδα υψηλού κινδύνου χρηστών ενέσιμων ναρκωτικών σε ορισμένα νέα κράτη μέλη καταμαρτυρούν την ανάγκη η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών και τα σχετιζόμενα με αυτή προβλήματα υγείας να εξακολουθήσουν να θεωρούνται μείζονα ζητήματα δημόσιας υγείας στην Ευρώπη, καθώς και καίριος τομέας επαγρύπνησης όσον αφορά την πολιτική για τα ναρκωτικά και την έρευνα.
Veel ernstiger is het beeld als het gaat om het percentage van infecties met het hepatitis C-virus (HCV), dat vrijwel overal ter wereld hoog blijft onder injecterende drugsgebruikers. De behandeling van HCV-gerelateerde gezondheidsproblemen onder (ex-)spuiters zal waarschijnlijk nog vele jaren een groot beslag leggen op de middelen voor de gezondheidszorg. In de conclusie dat injecterend drugsgebruik wellicht langzaamaan terugloopt en dat Europa adequaat gereageerd heeft op de uitdaging van de epidemische HIV-verspreiding in de jaren negentig, schuilt het reële gevaar van een zelfgenoegzame houding ten aanzien van de gezondheidsrisico’s die dit gedrag nog steeds met zich meebrengt. De hoge niveaus van endemische HCV-infectie, de voortdurende overdracht onder spuiters, met de toegenomen incidentie die in sommige groepen geconstateerd is, en de omvangrijke hoge risicogroep van spuiters in enkele nieuwe lidstaten, al deze factoren wijzen erop dat het noodzakelijk is om het injecterend drugsgebruik en de daaraan gerelateerde gezondheidsproblemen als een belangrijk gezondheidsvraagstuk in Europa en een cruciaal gebied voor drugsbeleid en waakzaamheid en onderzoek te blijven beschouwen.
Mnohem horší situace se ukazuje ve výskytu infekce virem hepatitidy C (HCV), který mezi uživateli drog zůstává téměř všude vysoký. Léčba zdravotních problémů souvisejících s HCV mezi uživateli a bývalými uživateli drog pravděpodobně zůstane hlavní položkou zdravotních nákladů po mnoho dalších let. Jestliže dojdeme k závěru, že injekční užívání drog možná pomalu ustupuje a že Evropa dobře zareagovala na problém, který představovalo epidemické šíření HIV v 90. letech 20. století, existuje reálné nebezpečí, že to povede k sebeuspokojení v otázce zdravotních hrozeb, které toto chování nadále představuje. Vysoký endemický výskyt infekce HCV, pokračující přenos mezi injekčními uživateli drog se zvýšeným počtem případů sledovaným u některých skupin a velké počty vysoce rizikových injekčních uživatelů drog v některých nových členských státech vesměs ukazují na to, že i nadále je třeba považovat injekční užívání drog a s ním spojené zdravotní problémy za hlavní problém veřejného zdraví v Evropě, zásadní oblast protidrogové politiky a předmět výzkumu.
Et langt mere negativt billede fremkommer med hensyn til udbredelsen af smitte med hepatitis C-virus (HCV), som fortsat er høj blandt stort set alle intravenøse stofbrugere. Behandlingen af de HCV-relaterede sundhedsproblemer blandt intravenøse stofbrugere og tidligere intravenøse stofbrugere vil formentlig fortsat være en betydelig sundhedsudgift i mange år fremover. Ved at drage den konklusion, at den intravenøse stofbrug kan være langsomt faldende, og at det er lykkedes Europa at tage den udfordring op, som den epidemiske spredning af hiv i 1990'erne udgjorde, er der en reel fare for, at dette kan føre til efterladenhed med hensyn til de sundhedstrusler, som denne adfærd stadig udgør. Høj forekomst af endemisk HVC-infektion, fortsat smitteoverførsel blandt intravenøse stofbrugere, med en stigende forekomst registreret blandt nogle grupper, og en stor højrisikogruppe af intravenøse stofbrugere i nogle af de nye medlemsstater er faktorer, der taler for, at der er behov for fortsat at betragte intravenøs stofbrug og de hermed forbundne sundhedsproblemer som et vigtigt folkesundhedsspørgsmål i Europa og et væsentligt indsatsområde for narkotikapolitik og forskning.
Palju negatiivsem pilt avaneb, kui vaadelda C-hepatiiti nakatumist, mis on väga levinud peaaegu kogu maailma uimastisüstijate seas. C-hepatiidiga seotud tervisemurede lahendamine uimastisüstijate ja endiste süstijate hulgas jääb tervishoiu peamiseks kuluallikaks tõenäoliselt veel pikemaks ajaks. Järeldades, et uimastite süstimine aegamööda väheneb, ning väites, et Euroopa on hästi toime tulnud HIVi epideemilise levikuga 1990ndatel, võidakse unustada terviseriskid, mis süstimisega endiselt kaasnevad. Endeemilisse C-hepatiiti nakatumise kõrge tase, viiruse jätkuv levik uimastisüstijate seas (kusjuures mõnes rühmas on täheldatud nakatunute arvu suurenemist) ning suured riskigrupid mitmes uues liikmesriigis näitavad, et uimastite süstimist ning sellega kaasnevaid terviseriske tuleb endiselt pidada Euroopa üheks tähtsamaks terviseprobleemiks ning sellele tuleb uimastipoliitikas ning teadustegevuses kindlasti rohkem tähelepanu pöörata.
Tilanne on selvästi huolestuttavampi C-hepatiittitartunnoissa (HCV), joiden määrä injektiokäyttäjien keskuudessa on pysynyt korkeana lähes kaikkialla. Entisten ja nykyisten injektiokäyttäjien C-hepatiittiin liittyvät terveysongelmat aiheuttavat todennäköisesti merkittäviä terveydenhoitokustannuksia vielä vuosien ajan. Kun todetaan, että injektiokäyttö saattaa olla hitaasti laskemassa ja että Eurooppa on vastannut hyvin hiv:n epideemisen leviämisen haasteeseen 1990-luvulla, vaarana on, ettei tämän käyttömuodon terveydelle edelleen aiheuttamiin vaaroihin suhtauduta tarpeeksi vakavasti. Endeemisten C-hepatiittitartuntojen suuri määrä, injektiokäyttäjien jatkuvat tartunnat ja tartuntojen lisääntyminen tietyissä ryhmissä sekä suuri injektiokäyttäjien riskiryhmä tietyissä uusissa jäsenvaltioissa merkitsevät, että injektiokäyttöä ja siihen liittyviä terveysongelmia on yhä pidettävä kansantaloudellisesti merkittävänä ongelmana Euroopassa sekä huumausainepolitiikan ja -tutkimuksen avainalueena.
Sokkal rosszabb a helyzet a hepatitis C vírussal (HCV) való fertőzések esetében, hiszen ezek aránya szinte egységesen magas maradt az injekciós kábítószer-használók körében. A HCV-vel összefüggő egészségügyi problémák kezelése a volt, illetve a jelenlegi injekciós kábítószer-használók körében valószínűleg még jó néhány évig jelentős egészségügyi kiadást jelent. Azon következtetés levonása, hogy az injekciós kábítószer-használat lassan visszaszorulóban van, és Európa jól reagált a HIV-fertőzés terjedésére a 90-es években, magában hordozza annak a veszélyét, hogy a vele kapcsolatos, továbbra is fennálló egészségügyi kockázatokat nem vesszük kellően figyelembe. Az endemikus HCV-fertőzés magas szintje, az injekciós kábítószer-használók körében a fertőzés folyamatos terjedése, egyes csoportokban a növekvő előfordulás megfigyelése, valamint egyes új tagállamokban a nagy kockázatnak kitett injekciós kábítószer-használók csoportjának növekedése mind azt támasztja alá, hogy az injekciós kábítószer-használatot és az ehhez kapcsolódó egészségügyi problémákat jelentős európai közegészségügyi kérdésként kell kezelni, amely a kábítószer-politika kulcsfontosságú területe és további kutatást igényel.
Bildet er langt mørkere når det gjelder forekomsten av hepatitt C-viruset (HCV), som fremdeles er svært høy blant sprøytebrukere. Behandling av HCV-relaterte helseproblemer hos nåværende og tidligere sprøytebrukere kommer til å være en stor utgift på helsebudsjettet i mange år framover. Hvis vi konkluderer at sprøytebruken kan være sakte på vei nedover, og at Europa har reagert fornuftig på den epidemiske spredningen av HIV i 1990-årene, er det en reell fare for at vi ikke vil ta de helsetruslene denne atferden fortsatt utgjør, på alvor. Fortsatt høye nivåer av HCV-smitte, fortsatt overføring blant sprøytebrukere, økt forekomst i visse grupper samt en stor høyrisiko-gruppe blant sprøytebrukerne i noen av EUs nye medlemsstater, tilsier at vi fortsatt må betrakte sprøytebruk av narkotika og de helseproblemene dette medfører, som et stort folkehelseproblem i Europa og et kritisk innsatsområde for narkotikapolitikken og forskningen på rusmiddelfeltet.
O wiele gorzej sytuacja wygląda w przypadku zakażeń wirusowym zapaleniem wątroby typu C (HCV), którego wskaźnik wśród osób zażywających narkotyki dożylnie pozostaje niemal wszędzie wysoki. Przez wiele kolejnych lat największe koszty będą prawdopodobnie wiązać się z leczeniem problemów zdrowotnych związanych z HCV u pacjentów zażywających narkotyki dożylnie obecnie lub w przeszłości. Przekonanie o powolnym zmniejszaniu się liczby przypadków dożylnego zażywania narkotyków i o właściwej reakcji Europy na problemy związane z epidemią HIV w latach 90-tych może utwierdzić w fałszywym przekonaniu o zanikających zagrożeniach dla zdrowia, które jednak nadal istnieją. Wysokie wskaźniki zakażeń endemicznych HCV, utrzymujące się przenoszenie wirusa między osobami zażywającymi narkotyki dożylnie wraz ze wzrostem liczby przypadków w niektórych grupach oraz duża liczebność grupy wysokiego ryzyka w niektórych nowych państwach członkowskich przemawiają za potrzebą uznawania dożylnego przyjmowania narkotyków oraz związanych z nim problemów zdrowotnych nadal za główny problem zdrowia publicznego w Europie oraz za krytyczną dziedzinę polityki antynarkotykowej i nadzoru badawczego.
O imagine mult mai negativă se prezintă pentru ratele de infecţie cu virusul hepatitei C (HCV), care rămân aproape peste tot ridicate în rândul consumatorilor de droguri prin injectare. Tratarea problemelor de sănătate legate de HCV la consumatorii de droguri prin injectare va constitui probabil în continuare o cheltuială majoră de sănătate pentru mult timp de acum înainte. Concluzia că injectarea de droguri se află în scădere uşoară şi că Europa a reacţionat bine la pericolul reprezentat de epidemia de HIV din anii 1990 prezintă un pericol real, prin aceea că s-a putea ajunge la neglijenţe în legătură cu ameninţarea la adresa sănătăţii datorată acestui tip de comportament. Niveluri ridicare de infecţie endemică cu HCV, transmiterea în continuare în rândul consumatorilor de droguri prin injectare, cu efect crescut în anumite grupuri şi un grup numeros de risc ridicat de consumatori prin injectare în unele dintre noile state membre, toate vorbesc despre necesitatea de a privi în continuare injectarea drogurilor şi problemele de sănătate asociate ca o problemă majoră de sănătate publică în Europa şi un aspect delicat pentru politicile privind drogurile şi pentru vigilenţa în cercetare.
Oveľa negatívnejší obraz sa ponúka pre miery infekcie vírusom hepatitídy C (HCV), ktoré zostávajú medzi injekčnými užívateľmi drog takmer univerzálne vysoké. Liečenie zdravotných problémov súvisiacich s HCV u injekčných užívateľov drog a bývalých injekčných užívateľov drog pravdepodobne bude naďalej predstavovať veľké zdravotné náklady po mnoho nadchádzajúcich rokov. Pri vyvodzovaní záverov, že injekčné užívanie drog možno pomaly klesá a že Európa reagovala dobre na výzvu, ktorú predstavovalo epidemické šírenie HIV v deväťdesiatych rokoch minulého storočia, existuje reálne nebezpečenstvo, že by to mohlo viesť k podceneniu zdravotných hrozieb, ktoré toto správanie ešte stále predstavuje. Vysoké úrovne endemickej infekcie HCV, pokračujúci prenos medzi injekčnými užívateľmi drog so zvýšeným výskytom pozorovaným u niektorých skupín a veľké vysoko rizikové skupiny injekčných užívateľov drog v niektorých z nových členských štátov hovoria o potrebe naďalej považovať injekčné užívanie drog a zdravotné problémy, ktoré s ním súvisia, za hlavnú otázku verejného zdravotníctva v Európe a za veľmi dôležitú oblasť protidrogovej politiky a výskumnej ostražitosti.
Veliko bolj negativno sliko dajejo stopnje okuženih z virusom hepatitisa C (HCV), ki so med injicirajočimi uživalci drog še vedno skoraj povsod visoke. Zdravljenje zdravstvenih težav zaradi HCV med injicirajočimi in nekdanjimi uživalci bo verjetno pomenilo največji zdravstveni strošek še veliko naslednjih let. Pri sprejetju sklepa, da se obseg vbrizgavanja drog morda počasi zmanjšuje in da se je Evropa ustrezno odzvala na izziv, ki ga je pomenilo epidemično širjenje virusa HIV v 90. letih prejšnjega stoletja, obstaja dejanska nevarnost, da bi lahko povzročil pretirano zadovoljstvo glede zdravstvenih nevarnosti, ki jih še vedno pomeni tovrstno vedenje. Visoke stopnje endemične okužbe s HCV, ki povzročajo nadaljnje širjenje okužbe med injicirajočimi uživalci droge, skupaj z večjo pojavnostjo, ugotovljeno pri nekaterih skupinah, ter velika in zelo ogrožena skupina injicirajočih uživalcev v nekaterih novih državah članicah kažejo na potrebo, da je treba vbrizgavanje drog in s tem povezane zdravstvene težave obravnavati kot najpomembnejše vprašanje javnega zdravja v Evropi in kritično področje za budno spremljanje politike na področju drog in raziskav v zvezi s tem.
En betydligt mer negativ bild tar form om man studerar andelen infekterade med hepatit C-virus (HCV), som fortsätter att vara hög nästan överallt bland injektionsmissbrukare. Behandling av HCV-relaterade hälsoproblem bland aktiva och före detta injektionsmissbrukare kommer sannolikt att förbli en stor utgift för hälsovården under lång tid framöver. Om man drar slutsatsen att injektionsmissbruket sakta håller på att minska och att Europa har svarat väl upp mot den utmaning som den epidemiska spridningen av hiv utgjorde på 1990-talet, finns en reell risk att detta kan leda till passivitet i fråga om de hälsorisker som detta beteende fortfarande för med sig. Höga nivåer av endemisk HCV-infektion, fortsatt överföring av smitta bland injektionsmissbrukare, där ökad incidens konstaterats i vissa grupper, och en stor högriskgrupp av injicerande missbrukare i vissa av de nya medlemsstaterna talar sammantaget för nödvändigheten att även fortsättningsvis betrakta injektionsmissbruket med dess tillhörande hälsoproblem som en viktig folkhälsofråga i Europa och ett ytterst viktigt område för narkotikapolitik och forskning.
Uyuşturucu enjekte edenler arasında neredeyse evrensel olarak yüksek olmaya devam eden Hepatit C virüslü (HCV) enfeksiyon oranlarında ise çok daha olumsuz bir tabloyla karşılaşılmaktadır. Uyuşturucu enjekte edenler ve eskiden enjekte etmiş olanlar arasındaki HCV’ye bağlı sağlık sorunlarının tedavisinin önümüzdeki pek çok sene boyunca büyük bir sağlık harcaması oluşturmaya devam etmesi muhtemeldir. Uyuşturucu enjekte etmenin yavaş yavaş düşmekte olduğu ve Avrupa’nın 1990’lardaki epidemik HIV salgınının yarattığı sorunlara iyi tepki verdiği sonucu çıkarıldığı takdirde, söz konusu durumun bu davranışın yol açtığı sağlığa ilişkin tehditlere dair rahatlamaya yol açması tehlikesi bulunmaktadır. Yüksek düzeylerde endemik HCV enfeksiyonu, uyuşturucu enjekte edenler arasında yayılmanın devam etmesiyle birlikte, vakanın bazı gruplarda gözlemlenen artan görülme oranı ve yeni Üye Devletler’den bazılarında enjekte edenlerden oluşan büyük bir yüksek risk grubunun hepsi birden, uyuşturucu enjekte etme ile buna bağlı sağlık sorunlarının Avrupa’da büyük bir kamu sağlığı sorunu olarak görülmeye ve uyuşturucu politikası ile araştırma titizliği için önemli bir alan kabul edilmeye devam edilmesi gereğini ortaya koymaktadır.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Pašlaik situācija, iespējams, sāk mainīties, jo pieaug izpratne gan par kokaīna lietošanas apmēriem, gan ar to saistītajām problēmām, un tas rosina meklēt risinājumus, kas palīdzētu apmierināt kokaīna lietotāju vajadzības. Profilakses un kaitējuma mazināšanas pasākumu nozīme ar kokaīna lietošanu saistīto risku mazināšanā pagaidām ir maz pētīta, bet netrūkst jomu, kur šādi pasākumi varētu nest augļus.
In Europe, the development of harm reduction approaches that target cocaine use has been limited. This might now be beginning to change as increased awareness of both the extent of cocaine use and the problems associated with it stimulates interest in developing responses to address the needs of cocaine users. The value of prevention and harm reduction approaches to reducing the risks associated with cocaine use remains largely unexplored, but a number of areas may have potential for the development of this kind of approach. For example, it is possible that cocaine users may benefit from interventions that address issues such as the increased toxicity of cocaine and alcohol combinations, the potential association of cocaine use with cardiovascular problems or behavioural links that may put the users at increased risk of HIV infection or becoming the victim of an accident or violent crime. As cocaine use can escalate quickly, brief interventions that can alert users to the fact that they may be beginning to experience negative consequences due to their use of the drug may also be worth exploring.
En Europe, le développement d'approches de réduction des risques concernant la consommation de cocaïne est limité. La situation pourrait commencer à évoluer étant donné que la prise de conscience croissante de l'ampleur de l'usage de cocaïne et des problèmes qu'il entraîne génère un intérêt pour le développement de réponses aux besoins des cocaïnomanes. L'intérêt des approches fondées sur la prévention et la réduction des risques liés à la consommation de cocaïne est encore, dans une large mesure, une inconnue, mais différentes régions pourraient être intéressées par ce type d'approche. Par exemple, il est possible que les cocaïnomanes puissent bénéficier d'interventions axées sur des questions comme la toxicité accrue de la combinaison cocaïne et alcool, l'association potentielle entre l'usage de cocaïne et les problèmes cardiovasculaires ou les comportements susceptibles d'exposer davantage les cocaïnomanes à une infection par le VIH ou d'être victimes d'un accident ou d'un acte violent. Étant donné que l'usage de cocaïne peut augmenter rapidement, il serait peut-être intéressant d'étudier des interventions brèves, qui alerteraient les usagers sur le fait qu'ils pourraient commencer à subir les effets négatifs de leur consommation de drogue.
In Europa werden Konzepte zur Schadensminimierung für Kokainkonsumenten nur in begrenztem Maße entwickelt. Dies könnte sich nun ändern, da das zunehmende Bewusstsein sowohl für das Ausmaß des Kokainkonsums als auch für die damit verbundenen Probleme dazu beiträgt, dass auch das Interesse an der Entwicklung von auf die Bedürfnisse von Kokainkonsumenten zugeschnittenen Maßnahmen steigt. Es ist zwar nach wie vor weitgehend unerforscht, inwieweit Prävention und Konzepte zur Schadensminimierung zur Verringerung der mit dem Kokainkonsum verbundenen Probleme beitragen, jedoch könnten sich einige Bereiche durchaus für die Entwicklung solcher Konzepte eignen. Beispielsweise ist es möglich, dass Kokainkonsumenten von Maßnahmen profitieren, die sich mit Themen wie der erhöhten Toxizität der Kombination von Kokain und Alkohol, dem möglichen Zusammenhang zwischen Kokainkonsum und kardiovaskulären Erkrankungen oder bestimmten Verhaltensweisen befassen, die den Konsumenten einem erhöhten Risiko aussetzen, sich mit HIV zu infizieren oder Opfer eines Unfalls oder Gewaltverbrechens zu werden. Da der Kokainkonsum sprunghaft ansteigen kann, könnte es auch sinnvoll sein, Kurzinterventionen zu erarbeiten, die die Konsumenten auf die Tatsache aufmerksam machen, dass sie demnächst die negativen Folgen ihres Drogenkonsums zu spüren bekommen könnten.
En Europa, se han desarrollado muy pocos enfoques para la reducción de daños dirigidos al consumo de cocaína. Actualmente, gracias a una mayor concienciación sobre la envergadura del consumo de cocaína y los problemas relacionados con esta droga, las tendencias podrían cambiar y podría aumentar el interés por encontrar soluciones que se ajusten a las necesidades de los consumidores de cocaína. La importancia de la prevención y los enfoques para la reducción de daños de cara a disminuir los riesgos que se asocian al consumo de cocaína todavía no se ha estudiado en profundidad. No obstante, existen varios ámbitos que podrían resultar idóneos para desarrollar este tipo de enfoques. Por ejemplo, los consumidores de cocaína podrían beneficiarse de las intervenciones que tienen por objeto aumentar la toxicidad de las combinaciones de cocaína y alcohol, la relación potencial entre el consumo de cocaína y los problemas cardiovasculares o los comportamientos relacionados con el consumo de esta droga que puedan aumentar el riesgo de los consumidores de contraer el VIH o convertirse en víctimas de un accidente o un delito violento. El consumo de cocaína puede aumentar de manera brusca y, por lo tanto, puede resultar útil estudiar intervenciones breves que alerten a los consumidores de que podrían comenzar a experimentar consecuencias negativas producidas por el consumo de esta sustancia.
In Europa non sono stati fatti molti progressi nel campo delle terapie per la riduzione del danno. Questa tendenza potrebbe essere invertita via via che una maggiore consapevolezza sia della diffusione del consumo di cocaina sia dei problemi a questo associati accresce l’interesse a trovare risposte adeguate a soddisfare i bisogni dei consumatori di cocaina. L’importanza degli approcci volti a prevenire e ridurre i danni per la salute per diminuire i rischi derivanti dal consumo di cocaina continua a rimanere perlopiù inesplorata, anche se in alcuni settori non mancano le potenzialità per sviluppare questo genere di approccio. Per esempio, è possibile che i consumatori di cocaina beneficino di interventi intesi a risolvere problemi quali l’accresciuta tossicità dell’uso concomitante di cocaina e alcol, la potenziale associazione del consumo di cocaina con problemi di tipo cardiovascolare o i collegamenti con comportamenti che possono esporre i consumatori a un maggiore rischio di contrarre l’infezione da HIV o di rimanere vittima di un incidente o di atti di violenza. Poiché il consumo di cocaina può avere una rapida escalation, vale forse la pena cercare di definire interventi brevi capaci di allertare i consumatori sul fatto che l’assunzione di questa sostanza può avere conseguenze negative.
Na Europa, as abordagens de redução dos danos dirigidas ao consumo de cocaína estão pouco desenvolvidas. É possível que esta situação esteja agora a mudar, uma vez que o maior conhecimento da amplitude do consumo de cocaína e dos problemas conexos estimula o interesse pelo desenvolvimento de respostas às necessidades desses consumidores. A utilidade das abordagens de prevenção e redução dos danos na diminuição dos riscos associados ao consumo de cocaína permanece em grande parte inexplorada, mas vários domínios poderão ter potencialidades para o desenvolvimento deste tipo de abordagem. Por exemplo, é possível que os consumidores de cocaína retirem benefícios das intervenções dirigidas a questões como a maior toxicidade das associações entre a cocaína e do álcool, a potencial ligação do consumo de cocaína a problemas cardiovasculares ou a comportamentos que podem colocar os consumidores em maior risco de contágio por VIH ou de serem vítimas de acidente ou crime violento. Dado que o consumo de cocaína pode progredir rapidamente, também seria útil explorar o recurso a intervenções curtas que alertem os consumidores para o facto de poderem estar a começar a sofrer consequências negativas devido ao consumo da droga.
Στην Ευρώπη η ανάπτυξη προσεγγίσεων μείωσης των επιβλαβών συνεπειών για την αντιμετώπιση της χρήσης ηρωίνης έως τώρα υπήρξε περιορισμένη. Αυτό πλέον αρχίζει να αλλάζει καθώς η αυξημένη ευαισθητοποίηση, τόσο όσον αφορά την έκταση της χρήσης κοκαΐνης όσο και των προβλημάτων με τα οποία συνδέεται γεννά το ενδιαφέρον για την ανάπτυξη τρόπων αντιμετώπισης των αναγκών των χρηστών κοκαΐνης. Η αξία της πρόληψης και των προσεγγίσεων μείωσης των επιβλαβών συνεπειών με στόχο τη μείωση των κινδύνων που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης παραμένει σε μεγάλο βαθμό αδιερεύνητη, αλλά μια σειρά τομέων μπορεί να διαθέτουν τη δυναμική για την ανάπτυξη μιας τέτοιας προσέγγισης. Για παράδειγμα, είναι πιθανό οι χρήστες κοκαΐνης να ωφεληθούν από παρεμβάσεις που επιλαμβάνονται ζητημάτων όπως η αυξημένη τοξικότητα των συνδυασμών κοκαΐνης και αλκοόλ, η πιθανή σύνδεση της χρήσης κοκαΐνης με καρδιαγγειακά προβλήματα ή πρότυπα συμπεριφοράς που μπορεί να θέτουν τους χρήστες σε αυξημένο κίνδυνο να μολυνθούν από τον ιό HIV ή να πέσουν θύματα ατυχήματος ή βίαιου εγκλήματος. Καθώς η χρήση κοκαΐνης μπορεί να κλιμακωθεί γρήγορα, ενδεχομένως αξίζει να διερευνηθούν σύντομες παρεμβάσεις που προειδοποιούν τους χρήστες ότι ενδέχεται να αρχίζουν να βιώνουν αρνητικές συνέπειες από τη χρήση του ναρκωτικού.
In Europa zijn schadebeperkende maatregelen ten aanzien van cocaïnegebruik slechts beperkt ontwikkeld. Hier zou nu verandering in kunnen komen, want door een groeiende bewustwording van zowel de omvang van het cocaïnegebruik als de problemen die ermee samenhangen wordt het interessanter om maatregelen te ontwikkelen waarmee aan de behoeften van cocaïnegebruikers tegemoet kan worden gekomen. Er is nog zeer weinig onderzoek gedaan naar de waarde van preventie- en schadebeperkende maatregelen voor het beperken van de risico’s van cocaïnegebruik, maar een aantal gebieden zou potentieel kunnen hebben voor het ontwikkelen van dergelijke maatregelen. Zo zouden cocaïnegebruikers baat kunnen hebben bij interventies die gericht zijn op problemen als de verhoogde toxiciteit van gecombineerd cocaïne- en alcoholgebruik, de mogelijke samenhang tussen cocaïnegebruik en cardiovasculaire problemen of gedragsaspecten waardoor gebruikers een verhoogde kans lopen om met HIV te worden geïnfecteerd of het slachtoffer te worden van een ongeval of een geweldsmisdrijf. Aangezien cocaïnegebruik snel uit de hand kan lopen, zijn korte interventies om gebruikers te waarschuwen dat zij negatieve gevolgen van het gebruik van de drug zouden kunnen beginnen te ondervinden, wellicht eveneens de moeite van het onderzoeken waard.
Rozvoj metod cíleně zaměřených na kokain v rámci minimalizace poškození uživatelů drog je v Evropě omezený. Zdá se, že zde v současné době dochází k určité změně, jelikož rostoucí povědomí jak o rozsahu užívání kokainu, tak o problémech s ním spojených vyvolává zájem reagovat na potřeby uživatelů kokainu. Přínos prevence i opatření minimalizace poškození uživatelů drog při snižování rizik souvisejících s užíváním kokainu stále není dostatečně prozkoumán, ale potenciál k rozvoji tohoto typu přístupů se může nacházet v řadě různých oblastí. Je například možné, že pro uživatele kokainu by mohly být přínosné intervence, které se týkají otázek, jako je např. vyšší toxicita kombinace kokainu s alkoholem, možná spojitost mezi kokainem a kardiovaskulárními problémy nebo způsoby chování, které uživatele vystavují zvýšenému riziku infekce HIV či zvyšují pravděpodobnost, že se stanou obětí nehody nebo násilného trestného činu. Vzhledem k rychlé eskalaci užívání kokainu může být potřeba věnovat pozornost krátkým intervencím, které uživatele upozorní, že již začínají pociťovat negativní důsledky užívání drogy.
I Europa er der kun i begrænset omfang udviklet skadesreduktionstiltag, der er målrettet mod kokainbrug. Dette kan nu være ved at ændre sig, da den øgede opmærksomhed på både omfanget af kokainbrug og de dermed forbundne problemer stimulerer interessen for at udvikle tiltag med henblik på at imødekomme behovene blandt kokainbrugere. Værdien af forebyggelse og skadesreduktionstiltag med henblik på at reducere de risici, der er forbundet med kokainbrug, er i vidt omfang uudforsket, men en række områder kan rumme mulighed for udvikling af denne form for tilgang. F.eks. er det muligt, at kokainbrugere kan have nytte af tiltag, der sætter fokus på spørgsmål som f.eks. den øgede giftighed af blandinger af kokain og alkohol, den potentielle sammenhæng mellem kokainbrug og hjerte-kar-problemer eller adfærdsmæssige forbindelser, der gør, at brugerne kan have øget risiko for hiv-infektion eller for at blive offer for en ulykke eller voldskriminalitet. Da kokainbrug kan optrappes hurtigt, kan det også være værd at se nærmere på korte interventioner, som kan gøre det klart for brugerne, at de kan begynde at opleve negative følger af deres stofbrug.
Euroopas on kokaiinitarbimise vastu suunatud kahjude vähendamise meetmete välja töötamine olnud piiratud. Olukord võib aga hakata muutuma, sest suurenenud teadlikkus nii kokaiinitarbimise ulatusest kui ka sellega seotud probleemidest stimuleerib huvi kokaiinitarbijate vajadustele vastavate ravimeetmete välja töötamise vastu. Ennetamise ja kahjude vähendamise meetmete tõhusust kokaiinitarbimisega seotud ohtude vähendamisel ei ole kuigi palju uuritud, kuid kõnealuste meetmete välja töötamisel on võimalik hõlmata mitmeid valdkondi. Näiteks on võimalik, et kokaiinitarbijad võivad saada kasu sekkumismeetmetest, mis tegelevad selliste teemadega nagu suurenenud toksilisus kokaiini tarbimisel koos alkoholiga, võimalik seos kokaiinitarbimise ja südame-veresoonkonna probleemide vahel või käitumuslikud seosed, mis võivad seada uimastitarbijad suuremasse ohtu nakatuda HIViga või sattuda õnnetuse või vägivalla ohvriks. Kuna kokaiinitarbimine võib kiiresti hoogustuda, tasub uurida ka lühiajalisi sekkumismeetmeid, mille eesmärk on teavitada uimastitarbijaid asjaolust, et neile võivad osaks saada uimastitarbimise negatiivsed tagajärjed.
Euroopassa kokaiinin käytön haittojen vähentämiseen pyrkiviä lähestymistapoja on kehitetty vähänlaisesti. Tilanne voi muuttua, kun tietämyksen kasvu kokaiinin käytön laajuudesta ja siihen liittyvistä ongelmista lisää yhteiskunnan kiinnostusta ratkaisujen kehittämiseen kokaiinin käyttäjien tarpeisiin. Ehkäisevän huumetyön ja haittojen vähentämistä koskevien lähestymistapojen arvoa kokaiinin käyttöön sisältyvien riskien alentamisessa ei tähän mennessä ole juuri tutkittu, mutta monilla aloilla saattaa olla valmiuksia tämänkaltaisten lähestymistapojen kehittämiseen. Kokaiinin käyttäjille voi olla hyötyä esimerkiksi interventioista, jotka koskevat kokaiinin toksisuuden lisääntymistä alkoholin kanssa käytettynä, mahdollisia yhteyksiä kokaiinin käytön ja sydän- ja verisuonisairauksien välillä tai sellaisia käyttäytymismalleja, jotka altistavat käyttäjät hiv-tartunnan riskille tai tapaturmille ja väkivaltarikoksille. Koska kokaiinin käyttö voi nopeasti riistäytyä käsistä, olisi ehkä hyödyllistä panostaa lyhyisiin interventioihin, jotka voivat havahduttaa käyttäjät oivaltamaan, että huumeidenkäytöstä on alkanut koitua heille haitallisia seurauksia.
Európában csak korlátozottan alakultak ki kifejezetten a kokainhasználatot célba vevő ártalomcsökkentési módszerek. Ezen a téren most talán elindult a változás, mivel egyrészt a kokainhasználat mértékének, másrészt a belőle származó problémáknak a növekvő felismerése nyomán egyre nagyobb az érdeklődés a kokainhasználók igényeit kielégítő válaszok kidolgozása iránt. Még mindig kevéssé ismert a megelőző és ártalomcsökkentő módszerek értéke a kokainhasználattal járó kockázatok csökkentése szempontjából, annyi azonban bizonyos, hogy e szemlélet kialakítására számos terület kínál lehetőséget. Elképzelhető például, hogy a kokainhasználóknak segítenek az olyan beavatkozások, amelyek a kokain és az alkohol kombinációjának fokozott toxicitásával, a kokainhasználat és a szív- és érrendszeri problémák közötti potenciális összefüggéssel, illetve az olyan viselkedési vonatkozásokkal foglalkoznak, amelyek miatt a használókat fokozottan fenyegeti a HIV-fertőzés kockázata vagy a balesetek vagy erőszakos cselekmények áldozatává válásának lehetősége. Mivel a kokainhasználat gyorsan eszkalálódik, ugyancsak érdemes lenne feltárni az olyan gyors beavatkozások lehetőségeit, amelyekkel a használókat figyelmeztetni lehetne arra, hogy hamarosan tapasztalni fogják a kábítószer-használat negatív következményeit.
I Europa har utviklingen av skadereduserende tiltak for kokainbrukere vært begrenset. Dette kan være i endring etter hvert som økt bevissthet om både utbredelsen av kokainbruk og problemene det medfører, stimulerer til interesse for utvikling av slike tiltak rettet mot kokainbrukernes behov. Vi vet ennå forholdsvis lite om verdien av forebyggende og skadereduserende tiltak for å redusere risikoene forbundet med kokainbruk, men en del områder har potensial for å utvikle denne typen tiltak. Det er mulig at kokainbrukere kan ha nytte av tiltak som bevisstgjør dem om at toksisiteten øker når kokain og alkohol brukes sammen, at kokainbruk potensielt er forbundet med hjerte- og karproblemer eller med atferd som gjør brukeren mer utsatt HIV-smitte, eller for ulykker eller voldsforbrytelser. Ettersom bruken av kokain kan eskalere veldig raskt, kan det også være verdt å prøve ut korte intervensjoner hvor brukerne varsles om at de vil kunne begynne å oppleve negative konsekvenser av narkotikabruken.
W Europie rozwój metod ograniczania szkód zdrowotnych przy zażywaniu kokainy jest ograniczony. Sytuacja ta może obecnie ulegać zmianie, ponieważ wzrost świadomości zarówno o rozmiarach spożycia kokainy, jak i związanych z tym problemach, stymuluje rozwój działań dostosowanych do potrzeb osób zażywających kokainę. Zalety podejścia opartego na prewencji i ograniczaniu szkód, mającego na celu obniżenie zagrożeń związanych z zażywaniem kokainy, w większości nie zostały jeszcze zbadane, ale w wielu dziedzinach podejście to może okazać się skuteczne. Możliwe jest na przykład, że dla osób zażywających kokainę korzystne będą działania interwencyjne dotyczące takich zagadnień, jak podwyższona toksyczność połączeń kokainy i alkoholu, potencjalny związek między zażywaniem kokainy a zaburzeniami sercowo-naczyniowymi lub czynniki behawioralne, które mogą narazić osoby zażywające kokainę na podwyższone ryzyko zarażenia wirusem HIV, na wypadek lub brutalną przemoc. Ponieważ spożycie kokainy może wzrastać w szybkim tempie, krótkie działania interwencyjne, uświadamiające możliwość negatywnych konsekwencji zażywania tego narkotyku, są również warte zbadania.
În Europa, dezvoltarea abordărilor de reducere a consecinţelor negative care au ca obiectiv consumul de cocaină este limitată. Acest lucru s-ar putea să înceapă să se schimbe în prezent, pe măsură ce recunoaşterea crescută atât a gradului de consum de cocaină cât şi a problemelor asociate cu acesta stimulează interesul pentru dezvoltarea răspunsurilor care se adresează nevoilor consumatorilor de cocaină. Valoarea prevenirii şi abordărilor reducerii consecinţelor negative pentru a reduce riscurile asociate consumului de cocaină rămân, în mare măsură, neexplorate, însă mai multe domenii ar putea prezenta posibilităţi de dezvoltare a unei astfel de abordări. De exemplu, este posibil ca persoanele care consumă cocaină să poată beneficia de intervenţii care abordează probleme cum ar fi toxicitatea combinării cocainei cu alcoolul, asocierea posibilă a consumului de cocaină cu probleme cardiovasculare sau legăturile comportamentale care pot expune consumatorii la un risc ridicat de infecţie cu HIV sau să devină victima unui accident sau a unei crime violente. Deoarece consumul de cocaină poate să crească brusc, intervenţiile scurte care pot alerta consumatorii despre faptul că s-ar putea să sufere consecinţe negative din cauza consumului de droguri merită a fi explorate.
V Európe je rozvoj prístupov znižovania škôd spôsobených užívaním drog, ktoré sa zameriavajú na užívanie kokaínu, obmedzený. Toto by sa teraz snáď malo začať meniť, pretože zvýšené povedomie o rozsahu užívania kokaínu a problémoch súvisiacich s nim podnecuje záujem o rozvoj odoziev na riešenie potrieb užívateľov kokaínu. Hodnota prístupov prevencie a znižovania škôd spôsobených užívaním drog, aby sa znížili riziká súvisiace s užívaním kokaínu zostáva v značnej miere nevyužitá, ale viacero oblastí môže mať potenciál na rozvoj tohto druhu prístupu. Napríklad je možné, že užívatelia kokaínu môžu mať úžitok zo zásahov, ktoré riešia také otázky, ako je zvýšená toxicita kombinácií kokaínu a alkoholu, možná súvislosť užívania kokaínu s kardiovaskulárnymi problémami alebo väzbami správania, ktoré môžu vystaviť užívateľov zvýšenému riziku infekcie HIV alebo že sa stanú obeťou nehody alebo násilného trestného činu. Pretože užívanie kokaínu sa môže rýchlo zvyšovať, krátke zásahy, ktoré môžu upozorniť užívateľov na skutočnosť, že možno začínajú so skúsenosťou s negatívnymi následkami kvôli užívaniu drogy, by tiež stáli za preskúmanie.
V Evropi je bil razvoj pristopov za zmanjševanje škode, osredotočenih na uživanje kokaina, omejen. To bi se lahko zdaj pričelo spreminjati, ker večja ozaveščenost o razširjenosti uživanja kokaina in težav, povezanih z njim, spodbuja zanimanje za razvoj odzivanja na potrebe uživalcev kokaina. Učinkovitost pristopov za preprečevanje in zmanjševanje škode, kar zadeva zmanjševanje tveganja, povezanega z uživanjem kokaina, ostaja v glavnem neraziskana, vendar bi lahko imela številna področja možnosti za razvoj tovrstnega pristopa. Uživalcem kokaina bi na primer lahko koristile intervencije, ki se ukvarjajo z vprašanji, kot so povečana toksičnost kombinacij kokaina in alkohola, možne povezave med kokainom in težavami s srcem in ožiljem ali vedenjske povezave, zaradi katerih so lahko uživalci izpostavljeni večjemu tveganju za okužbo z virusom HIV ali imajo večjo možnost, da postanejo žrtve nesreče ali nasilnega kaznivega dejanja. Ker se lahko uživanje kokaina hitro stopnjuje, je mogoče vredno raziskati kratke intervencije, ki bi lahko uživalce opozorile na dejstvo, da morda začenjajo čutiti negativne posledice uživanja te droge.
Utveckling av nya tillvägagångssätt för att minska kokainmissbrukets skadeverkningar har varit begränsade i Europa. Detta kan nu vara på väg att ändras. Växande insikt om såväl kokainanvändningens omfattning och de problem som är förenade med denna användning ökar intresset för att utveckla åtgärder för att möta kokainmissbrukarnas behov. Värdet av insatser för att förhindra och minska skador på hälsan till följd av användning av kokain är fortfarande tämligen outforskat, men flera områden kan ha potential för utveckling av denna typ av åtgärder. Det är exempelvis möjligt att kokainanvändare kan ha nytta av insatser där man tar upp frågor som exempelvis den ökade toxiciteten hos kombinationer av kokain och alkohol, möjliga kopplingar mellan kokainanvändning och kardiovaskulära problem eller beteenden som kan utsätta användarna för en ökad risk att smittas av HIV eller att falla offer för en olycka eller våldsbrott. Eftersom kokainanvändning kan eskalera snabbt kan det vara värt att utforska kortvariga insatser som syftar till att uppmärksamma användarna på att de kan börja uppleva negativa följder av sitt drogmissbruk.
Avrupa’da, kokain kullanımını hedefleyen hasar azaltma yaklaşımlarının gelişimi sınırlı olmuştur. Kokain kullanımının yaygınlığına ve buna bağlı sorunlara dair artan bilinçlenme kokain kullanıcılarının ihtiyaçlarına cevap verecek tepkiler geliştirilmesine yönelik ilgiyi artırdığından, bu durum artık değişiyor olabilir. Önleme ve hasar azaltma yaklaşımlarının kokain kullanımına bağlı riskleri azaltmaktaki değeri yeterince araştırılmamıştır ama bu yaklaşımın geliştirilmesi için bazı alanların potansiyeli olabilir. Örneğin, kokain kullanıcılarının, kokain ve alkol kombinasyonlarının artmış toksisitesi, kokain kullanımının kalp damar sorunlarıyla potansiyel bağlantısı veya kullanıcıların HIV enfeksiyonu riskine daha çok maruz kalmasına yol açan davranış zincirleri veya bir kaza ya da şiddet suçunun mağduru olmak gibi konuları ele alan müdahalelerden faydalanabilmeleri mümkün olacaktır. Kokain kullanımı hızla artabildiğinden, kullanıcıları uyuşturucu kullanmalarına bağlı olarak olumsuz sonuçlarla karşılaşmaya başlayabilecekleri gerçeğine karşı uyarabilecek kısa müdahaleleri araştırmak da önemli olabilir.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Tā kā trūkst drošu un konsekventu vēsturisku datu, problemātiskas opioīdu lietošanas laika tendences novērtēt ir sarežģīti. Apkopotie fakti ļauj secināt, ka problemātiskas opioīdu lietošanas izplatība dažādās valstīs ir ļoti atšķirīga un visā ES tendences nav viendabīgas.
A lack of reliable and consistent historical data complicates the assessment of trends over time in problem opioid use. The evidence that has been collected suggests that the prevalence of problematic opioid use differs widely between countries, and that trends are not consistent across the EU. Reports from some countries, supported by other indicator data, suggest that problem opioid use continued to increase during the mid to late 1990s (Figure 9) but appears to have stabilised or declined somewhat in more recent years. Repeated estimates on problem opioid use for the period between 2000 and 2004 are available from seven countries (the Czech Republic, Germany, Greece, Spain, Ireland, Italy, Austria): four countries (the Czech Republic, Germany, Greece, Spain) have recorded a decrease in problem opioid use, while one reported an increase (Austria – although this is difficult to interpret as the data collection system changed during this period). Evidence from people entering treatment for the first time suggests that incidence of problem opioid use may in general be slowly declining, therefore in the near future a decline in prevalence is to be expected.
L'absence de données historiques fiables et cohérentes complique l'évaluation de l'évolution des tendances de l'usage problématique d'opiacés. Les éléments qui ont été recueillis suggèrent que la prévalence de l'usage problématique d'opiacés varie sensiblement selon les pays et que les tendances ne sont pas similaires à l'intérieur de l'UE. Les déclarations de certains pays, confirmées par les données d'autres indicateurs, montrent que l'usage problématique d'opiacés a augmenté entre le milieu et la fin des années 1990 ( (Figure 9), mais semble s'être stabilisé ou avoir légèrement reculé ces dernières années. Des estimations répétées de l'usage problématique d'opiacés au cours de la période comprise entre 2000 et 2004 sont disponibles pour sept pays (République tchèque, Allemagne, Grèce, Espagne, Irlande, Italie et Autriche). Parmi eux, quatre pays (République tchèque, Allemagne, Grèce et Espagne) ont enregistré un recul de l'usage problématique d'opiacés, tandis qu'un pays faisait état d'une hausse (l'Autriche, même s'il est difficile d'interpréter les chiffres, étant donné que le système de collecte des données a changé au cours de la période considérée). Les données provenant de personnes qui entament un traitement pour la première fois font penser que l'incidence de l'usage problématique d'opiacés pourrait diminuer lentement au niveau général et que l'on peut dès lors s'attendre à une baisse de la prévalence dans un avenir proche.
Das Fehlen verlässlicher und konsistenter historischer Daten erschwert die Auswertung der Tendenzen des problematischen Drogenkonsums im Zeitverlauf. Die erhobenen Evidenzdaten belegen, dass es hinsichtlich der Prävalenz des problematischen Opioidkonsums große Unterschiede zwischen den Ländern gibt und für die EU keine einheitlichen Tendenzen festgestellt werden können. Die Berichte einiger Länder, die durch andere Indikatordaten gestützt werden, lassen den Schluss zu, dass der problematische Opioidkonsum von Mitte bis Ende der 90er Jahre weiter zugenommen (Abbildung 9), sich jedoch in den letzten Jahren offenbar stabilisiert hat oder geringfügig gesunken ist. Wiederholte Schätzungen des problematischen Opioidkonsums für den Zeitraum 2000 bis 2004 liegen aus sieben Ländern (aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Griechenland, Spanien, Irland, Italien, Österreich) vor: Vier Länder (die Tschechische Republik, Deutschland, Griechenland, Spanien) verzeichneten einen Rückgang des problematischen Opioidkonsums, während ein Land eine Zunahme des Konsums meldete (Österreich, dessen Daten jedoch nur schwer interpretiert werden können, da das Datenerfassungssystem während dieses Zeitraums geändert wurde). Die bei Erstpatienten erhobenen Evidenzdaten weisen darauf hin, dass die Inzidenz des problematischen Opioidkonsums insgesamt langsam zurückgehen könnte und daher in naher Zukunft sinkende Prävalenzraten zu erwarten sind.
La falta de datos históricos fiables y coherentes dificulta la evaluación de las tendencias en el consumo problemático de opiáceos a lo largo del tiempo. Los datos recopilados sugieren que la prevalencia del consumo problemático de opiáceos difiere notablemente entre los distintos países e indica también que las tendencias dentro de la UE no coinciden. Los informes de algunos países, respaldados por otros indicadores, revelan que el consumo problemático de opiáceos continuó aumentando desde mediados hasta finales de los años noventa (gráfico 9), aunque parece haberse estabilizado o incluso haber disminuido durante los últimos años. Siete países disponen de estimaciones continuas del consumo problemático de opiáceos durante el período comprendido entre los años 2000 y 2004 (la República Checa, Alemania, Grecia, España, Irlanda, Italia, Austria), de los cuales cuatro (la República Checa, Alemania, Grecia, España) han registrado un descenso en el consumo problemático de opiáceos, mientras que uno ha sufrido un aumento (Austria, aunque resulta difícil de interpretar, ya que el sistema de recopilación de datos se modificó durante este período). Los datos obtenidos de los pacientes que inician tratamiento por primera vez indican que la incidencia del consumo problemático de opiáceos en general podría estar disminuyendo paulatinamente. Por lo tanto, se espera que en el futuro próximo se reduzca la prevalencia.
La mancanza di dati storici affidabili e coerenti complica la valutazione dell’andamento nel tempo del consumo problematico di oppiacei. Le informazioni raccolte suggeriscono che la prevalenza del consumo problematico di oppiacei è estremamente diversa da paese a paese e che segue un andamento non coerente nei territori dell’Unione europea. Le informazioni provenienti da alcuni paesi, supportata anche da altri dati indicatori, parlano di un aumento del consumo problematico di oppiacei a partire dalla metà degli anni Novanta (grafico 9), nonostante negli ultimi anni il fenomeno appaia essersi stabilizzato o aver perso terreno. Stime ripetute sul consumo problematico di oppiacei per il periodo compreso tra il 2000 e il 2004 sono state fornite da sette paesi (Repubblica ceca, Germania, Grecia, Spagna, Irlanda, Italia, Austria). Di questi, quattro paesi (Repubblica ceca, Germania, Grecia, Spagna) hanno riferito un calo e uno un aumento (Austria, benché il dato sia difficile da interpretare, poiché il sistema di raccolta dei dati è cambiato in questo periodo). Le informazioni riferite ai soggetti che entrano in terapia per la prima volta fanno pensare che l’incidenza del consumo problematico di oppiacei possa essere gradualmente in declino; di conseguenza, ci si attende per il prossimo futuro una riduzione della prevalenza.
A falta de dados históricos fiáveis e coerentes dificulta a avaliação das tendências do consumo problemático de opiáceos ao longo do tempo. Os dados recolhidos sugerem que a prevalência deste consumo apresenta grandes diferenças consoante os países, e que não há coerência entre as tendências registadas no território da UE. As informações transmitidas por alguns países, apoiadas por outros dados indicadores, sugerem que o consumo problemático de opiáceos continuou a aumentar entre meados e finais da década de 90 (Figura 9), mas parece ter estabilizado ou diminuído um pouco nos últimos anos. Estão disponíveis estimativas repetidas em relação ao período de 2000 a 2004 provenientes de sete países (República Checa, Alemanha, Grécia, Espanha, Irlanda, Itália, Áustria): quatro (República Checa, Alemanha, Grécia, Espanha) comunicaram uma diminuição do consumo problemático de opiáceos e um comunicou um aumento (Áustria – embora esta informação seja difícil de interpretar porque o sistema de recolha de dados mudou durante este período). Os dados relativos às pessoas que iniciaram o tratamento pela primeira vez sugerem que a incidência do consumo problemático de opiáceos poderá estar, de um modo geral, a diminuir lentamente, sendo por isso de esperar que a prevalência diminua, num futuro próximo.
Η έλλειψη αξιόπιστων και συνεπών ιστορικών στοιχείων δυσχεραίνει την αξιολόγηση των τάσεων της προβληματικής χρήσης οπιοειδών. Τα στοιχεία που έχουν συλλεχθεί υποδηλώνουν ότι η επικράτηση της προβληματικής χρήσης οπιοειδών διαφέρει σε μεγάλο βαθμό από χώρα σε χώρα και οι τάσεις στο σύνολο της ΕΕ δεν είναι απαράλλαχτες. Αναφορές από ορισμένες χώρες, οι οποίες υποστηρίζονται από άλλα στοιχεία δεικτών, υποδηλώνουν ότι η προβληματική χρήση οπιοειδών εξακολούθησε να αυξάνεται από τα μέσα έως τα τέλη της δεκαετίας του 1990 (Διάγραμμα 9), αλλά τα τελευταία χρόνια φαίνεται να σταθεροποιείται ή να παρουσιάζει μικρή μείωση. Επαναλαμβανόμενες εκτιμήσεις για την προβληματική χρήση ναρκωτικών για την περίοδο από το 2000 έως το 2004 είναι διαθέσιμες από επτά χώρες (Τσεχική Δημοκρατία, Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία): τέσσερις χώρες (Τσεχική Δημοκρατία, Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία) κατέγραψαν μείωση της προβληματικής χρήσης οπιοειδών, ενώ μία ανέφερε αύξηση (Αυστρία – μολονότι στη συγκεκριμένη περίπτωση είναι δύσκολο να δοθεί ερμηνεία, καθώς το σύστημα συλλογής στοιχείων άλλαξε κατά τη διάρκεια της εν λόγω περιόδου). Στοιχεία που προέρχονται από άτομα που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά υποδηλώνουν ότι η προβληματική χρήση οπιοειδών ενδέχεται σιγά-σιγά να μειώνεται, και ως εκ τούτου στο εγγύς μέλλον αναμένεται μείωση όσον αφορά την επικράτηση.
Het vaststellen van trendmatige ontwikkelingen in problematisch opioïdengebruik is lastig wegens het gebrek aan betrouwbare en consistente historische gegevens. Uit het beschikbare materiaal blijkt dat de prevalentie van problematisch opioïdengebruik van land tot land wijd uiteenloopt, en dat trends niet overal in de EU gelijk zijn. De rapporten van sommige landen, ondersteund door andere indicatorgegevens, wijzen op een voortgaande stijging van problematisch opioïdengebruik halverwege en aan het einde van de jaren negentig (Figuur 9) en op stabilisatie of een lichte daling in meer recente jaren. Longitudinale schattingen van problematisch opioïdengebruik in de periode tussen 2000 en 2004 zijn beschikbaar voor zeven landen (Tsjechië, Duitsland, Griekenland, Spanje, Ierland, Italië en Oostenrijk), waarbij vier landen (Tsjechië, Duitsland, Griekenland en Spanje) een afname van problematisch opioïdengebruik melden, en één land een toename rapporteert (Oostenrijk – hoewel dit zich moeilijk laat interpreteren, omdat het systeem voor gegevensverzameling in de verslagperiode is veranderd). Uit gegevens over cliënten die voor het eerst in behandeling gaan, blijkt dat het aantal problematische opioïdengebruikers mogelijk langzaam afneemt, zodat in de nabije toekomst een afname in prevalentie zou kunnen worden verwacht.
Nedostatek spolehlivých a konzistentních historických údajů komplikuje vyhodnocení časových trendů v problémovém užívání opiátů. Shromážděné důkazy svědčí o tom, že prevalence problémového užívání opiátů se mezi zeměmi značně liší a že trendy nejsou v celé EU konzistentní. Ze zpráv z některých zemí, podporovaných údaji o dalších ukazatelích, vyplývá, že problémové užívání opiátů od poloviny do konce 90. let 20. století nadále vzrůstalo (obr. 9), avšak v posledních letech se zdá, že došlo k jeho stabilizaci nebo určitému poklesu. Opakované odhady problémového užívání opiátů za období 2000–2004 jsou k dispozici ze sedmi zemí (z České republiky, Německa, Řecka, Španělska, Irska, Itálie a Rakouska): čtyři země (Česká republika, Německo, Řecko a Španělsko) zaznamenaly pokles v problémovém užívání opiátů a jedna země nárůst (Rakousko – i když to lze jen obtížně interpretovat, protože systém shromažďování dat se v tomto období změnil). Důkazy o počtech osob poprvé nastupujících léčbu naznačují, že výskyt problémového užívání opiátů možná celkově pomalu klesá, a proto lze v blízké budoucnosti očekávat pokles prevalence.
Manglen på pålidelige og konsistente historiske data vanskeliggør vurderingen af tendenserne over tid for problematisk opioidbrug. Det fremgår af den dokumentation, der er indsamlet, at udbredelsen af problematisk opioidbrug varierer meget mellem landene, og at tendenserne ikke er konsistente i hele EU. Indberetninger fra en række lande samt andre indikatordata tyder på, at den problematiske opioidbrug fortsatte med at stige fra midten til slutningen af 1990'erne (figur 9), men synes at have stabiliseret sig eller at være faldet i nogen grad i de senere år. Gentagne skøn over problematisk opioidbrug i perioden 2000–2004 foreligger fra syv lande (Tjekkiet, Tyskland, Grækenland, Spanien, Irland, Italien, Østrig): fire lande (Tjekkiet, Tyskland, Grækenland, Spanien) har registreret et fald i problematisk opioidbrug, mens et enkelt land har registreret en stigning (Østrig – selv om dette er vanskeligt at fortolke, da dataindsamlingssystemet blev ændret i denne periode). Det fremgår af dokumentation fra personer, der er kommet i behandling for første gang, at forekomsten af problematisk opioidbrug generelt kan være langsomt faldende, hvorfor der i nær fremtid må forventes et fald i udbredelsen.
Usaldusväärsete ja järjepidevate andmete puudumine pikema aja kohta raskendab probleemse opioidide tarbimise suundumuste hindamist ajalises plaanis. Kogutud tõendid annavad alust arvata, et probleemse opioidide tarbimise levimus on riigiti väga erinev ning et suundumused ei ole kõikjal ELis kokkulangevad. Mõnede riikide aruanded, mida toetavad ka muud näitajad, annavad alust arvata, et probleemne opioidide tarbimine suurenes jätkuvalt ajavahemikul 1990ndate aastate keskpaigast kuni 1990ndate aastate lõpuni (joonis 9), kuid viimastel aastatel tundub olevat stabiliseerunud või mõnevõrra vähenenud. Korduvad hinnangud probleemse opioidide tarbimise kohta ajavahemikul 2000–2004 on kättesaadavad seitsme riigi kohta (Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Kreeka, Hispaania, Iirimaa, Itaalia, Austria): neli riiki (Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Kreeka, Hispaania) teatavad probleemse opioidide tarbimise vähenemisest, üks riik teatas selle suurenemisest (Austria – kuid seda on raske tõlgendada, sest andmete kogumise süsteem muutus selle ajavahemiku jooksul). Esimest korda ravile pöördunud inimestelt saadud andmed annavad alust arvata, et probleemse opioidide tarbimise sagedus võib üldiselt olla aeglaselt vähenemas, mistõttu lähitulevikus on oodata levimuse määrade langust.
Luotettavien ja jatkuvien aikasarjojen puuttuminen vaikeuttaa opioidien ongelmakäytön pitkän aikavälin suuntausten arviointia. Saatavilla olevat tiedot viittaavat siihen, että opioidien ongelmakäytön levinneisyys vaihtelee voimakkaasti maiden välillä ja että suuntauksissa on eroja eri puolilla EU:ta. Joidenkin maiden raporteista, joita tukevat muut indikaattoritiedot, voidaan päätellä, että opioidien ongelmakäyttö lisääntyi 1990-luvun puolivälistä vuosituhannen vaihteeseen asti (kaavio 9) mutta se vaikuttaa tasaantuneen tai jopa vähentyneen viime vuosina. Vuosilta 2000–2004 on saatavilla perättäisiä arvioita opioidien ongelmakäytöstä seitsemästä maasta (Tšekistä, Saksasta, Kreikasta, Espanjasta, Irlannista, Italiasta, Itävallasta): näistä neljä maata (Tšekki, Saksa, Kreikka, Espanja) ilmoitti opioidien ongelmakäytön vähentyneen ja yksi ilmoitti sen lisääntyneen (Itävalta – tietoa on kuitenkin vaikea tulkita, koska tiedonkeruujärjestelmää muutettiin kyseisenä ajanjaksona). Hoitoon hakeutuvista uusista asiakkaista saatavilla olevat tiedot viittaavat siihen, että opioidien ongelmakäyttö saattaa yleisesti katsoen olla hitaasti vähenemässä, ja siksi levinneisyyslukujen odotetaan laskevan lähitulevaisuudessa.
A problémás opiáthasználat időbeli tendenciáinak értékelése a megbízható, következetes történeti adatok hiánya miatt bonyolult kérdés. Az eddig összegyűjtött bizonyítékok arra mutatnak, hogy a problémás opiáthasználat előfordulása országonként nagymértékben változó, és az EU egészét tekintve nincsenek következetes tendenciák. Néhány ország jelentései, más mutatók adataival együtt arra utalnak, hogy a problémás opiáthasználat az 1990-es évek közepétől a végéig tovább nőtt (Figure 9), az utóbbi években viszont stabilizálódni vagy valamelyest csökkenni látszik. A 2000 és 2004 közötti időszak tekintetében az opiáthasználatra vonatkozó ismételt becslések hét országból állnak rendelkezésre (Csehország, Németország, Görögország, Spanyolország, Írország, Olaszország, Ausztria): közülük négy ország (Csehország, Németország, Görögország, Spanyolország) a problémás opiáthasználat csökkenését jegyezte fel, egy pedig növekedésről számolt be (Ausztria – habár ez nehezen értelmezhető, mivel az adatgyűjtési rendszert ezen időszak során módosították). A kezelést első alkalommal megkezdő emberektől származó információk arra utalnak, hogy a problémás opiáthasználat összességében talán lassú csökkenésnek indult, így a közeljövőben számítani lehet az előfordulás visszaesésére is.
Mangel på pålitelige og sammenhengende historiske data gjør det vanskelig å vurdere trender for problembruk av opioider over tid. Det innsamlede materialet tilsier at prevalensen for problembruk av opioider varierer fra land til land, og at trendene ikke er sammenfallende innen EU. Rapporter fra enkelte land, som støttes av andre indikatordata, tyder på at problembruken av opioider økte fra midten til slutten av 1990-tallet (figur 9), men at den synes å ha stabilisert seg eller gått noe ned i de siste årene. Repeterte estimater over problembruk av opioider er tilgjengelig for perioden 2000-04 fra syv land (Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Hellas, Spania, Irland, Italia, Østerrike), og av dem registrerte fire (Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Hellas, Spania) en nedgang i problembruken av opioider, mens ett land rapporterte en økning (Østerrike – selv om det er vanskelig å tolke resultatene da systemet for innsamling av data ble endret i perioden). Data over personer som tas inn til behandling første gang, tilsier at problembruken av opioider kan være på vei ned, og at prevalenstallene derfor vil falle i nærmeste framtid.
Brak rzetelnych i spójnych danych historycznych utrudnia ocenę tendencji w problemowym zażywaniu opiatów na przestrzeni lat. Zebrany materiał dowodowy wskazuje, że rozpowszechnienie problemowego zażywania opiatów różni się znacznie w poszczególnych krajach, a tendencje obserwowane na obszarze UE nie są spójne. Sprawozdania z kilku państw, poparte także innymi wskaźnikami, świadczą o tym, że od połowy do końca lat 90-tych miał miejsce stały wzrost problemowego zażywania opiatów (wykres 9), ale w ostatnich latach nastąpiła stabilizacja lub nawet niewielki spadek. Dostępne są dane szacunkowe dotyczące problemowego zażywania opiatów za okres od 2000 do 2004 r., pochodzące z siedmiu krajów (z Czech, Niemiec, Grecji, Hiszpanii, Irlandii, Włoch i Austrii): w czterech krajach (w Czechach, Niemczech, Grecji i Hiszpanii) odnotowano spadek problemowego zażywania opiatów, podczas gdy w jednym stwierdzono wzrost (w Austrii — ale dane te trudno zinterpretować, ponieważ w tym okresie zmieniono system zbierania danych). Dane uzyskane od osób podejmujących po raz pierwszy leczenie wskazują, że ogólna liczba przypadków problemowego zażywania opiatów może powoli spadać, co w niedalekiej przyszłości może oznaczać spadek wskaźnika rozpowszechnienia.
Lipsa datelor istorice credibile şi coerente complică evaluarea tendinţelor în timp ale consumului problematic de opiacee. Dovezile care au fost adunate sugerează că prevalenţa consumului problematic de opiacee diferă în mare măsură de la o ţară la alta, iar tendinţele nu sunt coerente în Uniunea Europeană. Rapoartele din unele ţări, susţinute şi de alţi indicatori, sugerează o creştere continuă a consumului problematic de opiacee de la mijlocul către sfârşitul anilor 1990 (Figura 9), însă pare să se fi stabilizat sau scăzut într-o oarecare măsură în ultimii ani. Sunt disponibile estimări repetate privind consumul problematic de opiacee pentru perioada cuprinsă între 2000–2004 din şapte ţări (Republica Cehă, Germania, Grecia, Spania, Irlanda, Italia, Austria) : patru ţări (Republica Cehă, Germania, Grecia şi Spania) au înregistrat o scădere a consumului problematic de opiacee, în timp ce o ţară a raportat o creştere (Austria - deşi acest lucru este greu de interpretat, deoarece sistemul de colectare a datelor s-a modificat în această perioadă). Dovezi de la persoanele care încep tratamentul pentru prima dată sugerează că incidenţa consumului problematic de opiacee pare să fie uşor în scădere, prin urmare, în viitorul apropiat, se aşteaptă o scădere a prevalenţei.
Chýbanie spoľahlivých a konzistentných historických údajov komplikuje hodnotenie časových trendov v problémovom užívaní opiátov. Dôkazy, ktoré sa zhromaždili, naznačujú, že prevalencia problémového užívania opiátov sa medzi krajinami veľmi líši a že trendy v EÚ nie sú konzistentné. Správy z niektorých krajín podporované ďalšími ukazovateľmi naznačujú, že problémové užívanie opiátov sa od polovice až do konca deväťdesiatych rokov minulého storočia naďalej zvyšovalo (obrázok 9), zdá sa však, že nedávnejšie sa stabilizovalo alebo trochu pokleslo. Opakované odhady problémového užívania opiátov za obdobie medzi rokom 2000 a rokom 2004 sú k dispozícii zo siedmich krajín (Českej republiky, Nemecka, Grécka, Španielska, Írska, Talianska a Rakúska): štyri krajiny (Česká republika, Nemecko, Grécko, Španielsko) zaznamenali zníženie problémového užívania opiátov, kým jedna krajina uviedla zvýšenie (Rakúsko – hoci toto sa ťažko interpretuje, pretože počas tohto obdobia sa zmenil systém zhromažďovania údajov). Dôkazy od ľudí, ktorí začínajú liečbu po prvýkrát naznačujú, že výskyt problémového užívania opiátov sa vo všeobecnosti môže pomaly znižovať, preto sa v blízkej budúcnosti očakáva zníženie prevalencie.
Zaradi pomanjkanja zanesljivih in doslednih podatkov v preteklosti je ocena trendov problematičnega uživanja opiatov skozi čas težavna. Zbrani dokazi kažejo, da se razširjenost problematičnega uživanja opiatov med državami zelo razlikuje in da trendi po EU niso enaki. Poročila iz nekaterih držav, podprta z drugimi podatki iz kazalcev, kažejo, da se je problematično uživanje opiatov od srede do konca devetdesetih še vedno povečevalo (prikaz 9), vendar je videti, da se je v zadnjih letih ustalilo ali nekoliko zmanjšalo. Ponavljajoče se ocene problematičnega uživanja opiatov v obdobju od leta 2000 do 2004 so na voljo za sedem držav (Češko republiko, Nemčijo, Grčijo, Španijo, Irsko, Italijo in Avstrijo): v štirih državah (Češka republika, Nemčija, Grčija, Španija) so zabeležili zmanjšanje problematičnega uživanja opiatov, ena pa je poročala o povečanju (Avstrija – čeprav je to težko razlagati, ker se je sistem zbiranja podatkov v tem obdobju spremenil). Dokazi na podlagi oseb, ki se prvič vključijo v zdravljenje, kažejo, da se pogostost problematičnega uživanja opiatov na splošno morda počasi zmanjšuje, zato se v bližnji prihodnosti pričakuje zmanjšanje razširjenosti.
Bristen på tillförlitliga och konsekventa uppgifter avseende längre tidsperioder gör det fortfarande besvärligt att bedöma trenderna för problemmissbruket av opiater. De uppgifter som har samlats in tyder dock på att prevalensen för problemmissbruket av opiater skiljer sig mycket mellan länderna och att trenderna inte är konsekventa inom EU. Rapporter från vissa länder, som stöds av andra indikatoruppgifter, tyder på att problemmissbruket av opiater ökade stadigt under mitten och slutet av 1990-talet (Figur 9). Det förefaller dock ha stabiliserats eller minskat något på senare år. Upprepade skattningar av problemmissbruket av opiater finns tillgängliga för 2000–2004 från sju länder (Tjeckien, Tyskland, Grekland, Spanien, Irland, Italien, Österrike). Fyra länder (Tjeckien, Tyskland, Grekland, Spanien) har rapporterat minskat problemmissbruk, medan ett land rapporterade en ökning (Österrike – även om detta är svårt att tolka eftersom systemet för datainsamling ändrades under perioden i fråga). Att döma av antalet nya klienter som söker behandling håller problemmissbruket av opiater i allmänhet på att långsamt minska. Prevalensen av problemmissbruk av opiater kan därför förväntas minska i en nära framtid.
Güvenilir ve tutarlı tarihsel veri yokluğu, sorunlu opioid kullanımında zaman içerisindeki eğilimlerin değerlendirilmesini karmaşıklaştırmaktadır. Toplanmış olan kanıtlar, sorunlu opioid kullanımı yaygınlığının ülkeler arasında büyük farklılık gösterdiğini ve eğilimlerin AB genelinde tutarlı olmadığını göstermektedir. Bazı ülkelerden elde edilen, başka belirleyici verilerle desteklenen raporlar sorunlu opioid kullanımının 1990’ların ortalarından sonlarına kadar artmaya devam ettiğine (Şekil 9) ama daha yakın yıllarda dengelenmiş veya düşmüş gibi göründüğüne işaret etmektedir. 2000-2004 dönemi için sorunlu opioid kullanımına dair tekrarlanan tahminler yedi ülkede mevcuttur (Çek Cumhuriyeti, Almanya, Yunanistan, İspanya, İrlanda, İtalya, Avusturya): dört ülke (Çek Cumhuriyeti, Almanya, Yunanistan, İspanya) sorunlu opioid kullanımında bir düşüş rapor ederken bir ülke artış rapor etmiştir (Avusturya – ama bu dönemde veri toplama sistemi değiştiğinden bunu yorumlamak zordur). İlk kez tedaviye başlayan kişilerden elde edilen kanıtlar, sorunlu opioid kullanımı oranının genel olarak yavaş yavaş düşmekte olabileceğini gösterdiğinden, yakın gelecekte yaygınlık oranlarında da bir düşüş beklenmelidir.
  Komentārs par situāci...  
Šīs vielas parādīšanās liecina par nelegālo narkotiku ražošanā iesaistīto darboņu neizsīkstošo rosību, meklējot arvien jaunas ķīmiskas vielas, ko varētu laist tirgū – šajā gadījumā visticamāk, lai pastiprinātu vai modificētu MDMA (ekstazī) iedarbību.
Psilocybin and psilocin, two of the psychoactive substances found in hallucinogenic mushrooms, are controlled by an international convention. However, the fact that mushrooms grow naturally in many countries poses a more complex issue for legislation, and they are treated differently across Europe. More generally, vigilance on emerging substances that may pose a threat to public health and therefore require control is supported by a new Council decision (2005/387/jha) on information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances. An example of the need for early warning information in this area has been the rapid spread of mCPP (1-3-chlorophenyl piperazine) in 2005. The emergence of mCPP illustrates the fact that those involved in the production of illicit drugs are constantly looking for innovation in the form of new chemicals that can be introduced to the market – in this case probably to potentiate or modify the effects of MDMA (ecstasy). Such innovation requires a response as the potential for these substances to cause severe health problems is unknown. The early warning system put in place by the Council decision therefore represents an important mechanism to intervene in a process in which the heath of young Europeans is put at risk by those who pursue profit by avoiding existing drug control mechanisms.
La psilocybine et la psilocine, deux des substances présentes dans les champignons hallucinogènes, font l’objet d’une convention internationale. Toutefois, le fait que les champignons poussent naturellement dans bon nombre de pays pose un problème complexe sur le plan législatif et ils sont traités différemment partout en Europe. De manière plus générale, la surveillance de substances émergentes qui pourraient poser une menace pour la santé publique, et qui requièrent donc un contrôle, est soutenue par une nouvelle décision du Conseil (2005/387/jha) relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives. Un exemple de la nécessité d’informations d’alerte précoce dans ce domaine a été la diffusion rapide de la mCPP (1‑3‑chlorophénylpipérazine) en 2005. L’émergence de la mCPP illustre le fait que les personnes impliquées dans la production de drogue cherchent constamment des innovations sous la forme de nouvelles substances chimiques pouvant être introduites sur le marché — dans ce cas probablement pour renforcer ou modifier les effets de la MDMA (ecstasy). Une telle innovation exige une réaction car le potentiel délétère grave de ces substances pour la santé est inconnu. Le système d’alerte précoce mis en place par la décision du Conseil représente donc un mécanisme d’intervention important dans un processus où la santé des jeunes européens est mise en danger par ceux qui cherchent à faire des profits en évitant les mécanismes de lutte contre les stupéfiants existants.
Psilocybin und Psilocin sind zwei psychoaktive Inhaltsstoffe halluzinogener Pilze, die durch ein internationales Übereinkommen kontrolliert werden. Der Umstand, dass Pilze in vielen Ländern natürlich vorkommen, stellt die Drogengesetzgebung aber vor komplexere Probleme, die in Europa unterschiedlich behandelt werden. Allgemeiner wird die Beobachtung auftauchender Substanzen, die eine Bedrohung der öffentlichen Gesundheit darstellen können und deshalb kontrolliert werden müssen, durch den neuen Beschluss (2005/387/JI) des Rates betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen unterstützt. Ein Beispiel für die Notwendigkeit von Frühwarninformationen ist die rapide Verbreitung von mCPP (1-3-Chlorphenylpiperazin) im Jahr 2005. Das Auftauchen von mCPP beleuchtet den Umstand, dass die Produzenten von illegalen Drogen ständig nach Innovationen in Form neuer Chemikalien suchen, die auf den Markt gebracht werden können — in diesem Fall wahrscheinlich in der Absicht, die Wirkung von MDMA (Ecstasy) zu potenzieren oder zu modifizieren. Auf eine solche Innovation muss reagiert werden, weil nicht bekannt ist, ob diese Substanzen schwere gesundheitliche Störungen verursachen können. Das durch den Beschluss des Rates eingerichtete Frühwarnsystem stellt deshalb einen wichtigen Interventionsmechanismus in einem Prozess dar, in dem die Gesundheit junger Europäer von jenen gefährdet wird, die ihre Profitinteressen unter Umgehung des bestehenden Drogenkontrollsystems verfolgen wollen.
El control de la psilocibina y la psilocina, que son dos de las sustancias psicoactivas que se encuentran en los hongos alucinógenos, es objeto de un convenio internacional. Sin embargo, el hecho de que estos hongos crezcan de forma natural en numerosos países plantea un problema más complejo para la legislación, y reciben un tratamiento distinto en Europa. En términos más generales, la Decisión 2005/387/JAI del Consejo relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas contribuye a la vigilancia de las nuevas sustancias que pueden suponer una amenaza para la salud pública y que, por ende, deben ser controladas. Un ejemplo de la necesidad de contar con información para emitir alertas tempranas en este ámbito ha sido la rápida propagación de la mCPP (1-3-clorofenil piperazina) que tuvo lugar en 2005. La aparición de la mCPP pone de manifiesto que los productores de drogas ilegales buscan continuamente innovaciones en forma de nuevos productos químicos que puedan comercializarse, en el presente caso para potenciar o modificar los efectos del MDMA (éxtasis). Dichas innovaciones exigen una respuesta, ya que se desconoce el potencial de estas sustancias para provocar graves problemas de salud. Por ello, el sistema de alerta rápida creado por la Decisión del Consejo representa un mecanismo importante para intervenir en un proceso en el que quienes sólo buscan su propio beneficio no dudan en poner en peligro la salud de los jóvenes europeos eludiendo los actuales mecanismos de control.
Psilocibina e psilocina, due delle sostanze psicoattive presenti nei funghi allucinogeni, vengono controllate da una convenzione internazionale. Tuttavia, il fatto che i funghi crescano spontaneamente in molti paesi pone il legislatore di fronte a un problema complesso, al punto che in Europa la questione è regolamentata in maniera diversa da paese a paese. In generale, una nuova decisione del Consiglio (2005/387/GAI) relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive giunge a sostegno della necessità di vigilare sulle sostanze emergenti che possono mettere a repentaglio la salute pubblica e, di conseguenza, devono essere soggette a controlli. Un esempio dell’importanza di introdurre un sistema di allarme rapido in questo settore è rappresentato dalla veloce diffusione della mCPP (1-3-clorofenil piperazina) nel 2005. La comparsa di questa nuova sostanza fa capire che i soggetti coinvolti nella produzione di droghe illecite sono costantemente alla ricerca di nuove sostanze chimiche da introdurre sul mercato, in questo caso probabilmente per potenziare o modificare gli effetti dell’MDMA (ecstasy). Di fronte a queste innovazioni è necessario saper reagire, poiché non è noto quali gravi problemi di salute possano causare queste nuove sostanze. Il sistema di allarme rapido messo in atto dalla decisione del Consiglio rappresenta pertanto un meccanismo importante per intervenire in un processo che vede la salute dei giovani europei messa a repentaglio da chi ricerca un profitto eludendo gli attuali meccanismi di controllo sugli stupefacenti.
A psilocibina e a psilocina, duas das substâncias psicoactivas presentes nos cogumelos alucinogénios, são controladas por uma convenção internacional. Todavia, o facto de os cogumelos crescerem espontaneamente em muitos países coloca um problema mais complexo em termos legislativos, que é tratado de forma diferente nos vários países europeus. De uma forma mais geral, a vigilância sobre substâncias emergentes que possam constituir uma ameaça para a saúde pública e, por isso, exigem controlo, é apoiada por uma nova Decisão do Conselho (2005/387/JAI) relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas. Um exemplo da necessidade de informações obtidas através de sistemas de alerta precoce neste domínio foi a rápida expansão da mCPP (1-(3-clorofenil) piperazina) em 2005. O aparecimento da mCPP mostra que as pessoas envolvidas na produção de drogas ilegais procuram inovar constantemente criando novas substâncias químicas que possam ser introduzidas no mercado — neste caso, provavelmente, para potenciar ou alterar os efeitos do MDMA (ecstasy). Essa inovação exige uma resposta, pois desconhece-se o potencial destas substâncias para causar problemas de saúde graves. O sistema de alerta rápido criado pela decisão do Conselho constitui, assim, um mecanismo importante para intervir num processo em que a saúde dos jovens europeus é posta em risco por aqueles que procuram obter lucros contornando os mecanismos de controlo da droga actualmente existentes.
Η ψιλοκυβίνη και η ψιλοκίνη, δύο από τις ψυχοτρόπους ουσίες που βρίσκονται στα παραισθησιογόνα μανιτάρια, ελέγχονται βάσει διεθνούς σύμβασης. Ωστόσο, το γεγονός ότι τα μανιτάρια αναπτύσσονται αυτοφυώς σε πολλές χώρες δημιουργεί ένα πιο σύνθετο ζήτημα για τη νομοθεσία με αποτέλεσμα τη διαφορετική αντιμετώπιση ανά την Ευρώπη. Γενικότερα, η επαγρύπνηση σε σχέση με τις νέες ουσίες που ενδέχεται να εγκυμονούν κίνδυνο για τη δημόσια υγεία και ως εκ τούτου χρήζουν ελέγχου υποστηρίζεται από μια νέα απόφαση του Συμβουλίου (2005/387/$fnΔΕΥ) σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Ένα παράδειγμα της αναγκαιότητας έγκαιρων πληροφοριών προειδοποίησης στον τομέα αυτό αποτελεί η ραγδαία εξάπλωση της ουσίας mCPP (1-3-χλωροφαινυλοπιπεραζίνης) το 2005. Η εμφάνιση της mCPP καταδεικνύει το γεγονός ότι όσοι εμπλέκονται στην παραγωγή παράνομων ναρκωτικών ουσιών αναζητούν διαρκώς καινοτομίες υπό τη μορφή νέων χημικών ουσιών που μπορούν να κυκλοφορήσουν στην αγορά — στην περίπτωση αυτή ενδεχομένως για την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA (έκσταση). Τέτοιου είδους καινοτομίες χρήζουν αντιμετώπισης, καθώς είναι άγνωστη η δυνατότητα των ουσιών αυτών να προκαλέσουν σοβαρά προβλήματα υγείας. Το σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης που τέθηκε σε λειτουργία βάσει της απόφασης του Συμβουλίου αποτελεί ως εκ τούτου έναν σημαντικό μηχανισμό ο οποίος παρεμβαίνει σε μια διαδικασία στο πλαίσιο της οποίας τίθεται σε κίνδυνο η υγεία των νεαρών Ευρωπαίων από εκείνους που επιδιώκουν το κέρδος αποφεύγοντας τους υπάρχοντες μηχανισμούς ελέγχου των ναρκωτικών.
Psilocybine en psilocine, twee van de psychoactieve substanties die in hallucinogene paddestoelen worden gevonden, worden gereguleerd door een internationaal verdrag.Het feit dat paddestoelen in tal van landen in de natuur groeien, stelt de wetgeving voor een complexer probleem, en het beleid inzake deze drugs is overal in Europa anders. Over het algemeen is waakzaamheid geboden met het oog op nieuwe substanties die een bedreiging zouden kunnen zijn voor de volksgezondheid, en die daarom gereguleerd moeten worden. De noodzaak hiertoe wordt ondersteund door een nieuw besluit van de Raad (2005/387/JBZ) inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen. Een voorbeeld van de behoefte aan vroegtijdige waarschuwingsinformatie op dit gebied was het snel om zich heen grijpende mCPP (1-3-cholorofenyl piperazine) in 2005. De opkomst van mCPP is een bewijs van het feit dat degenen die bij de productie van illegale drugs betrokken zijn, voortdurend op zoek zijn naar innoverende ontwikkelingen in de vorm van nieuwe chemicaliën die op de markt kunnen worden aangeboden – in dit geval waarschijnlijk om de effecten van MDMA (ecstasy) te wijzigen en te versterken. Die innoverende ontwikkelingen vereisen een reactie, want het is onbekend in hoeverre deze substanties kunnen leiden tot ernstige gezondheidsproblemen. Het systeem voor vroegtijdige waarschuwing dat door het besluit van de Raad is geïmplementeerd, is dan ook een belangrijk mechanisme om te interveniëren in een proces waarin de gezondheid van jonge Europeanen op het spel wordt gezet door mensen die winst najagen door de bestaande drugscontrolemechanismen te omzeilen.
Psilocybin a psilocin, dvě psychoaktivní látky obsažené v halucinogenních houbách, podléhají podle mezinárodní úmluvy kontrole. Skutečnost, že tyto houby rostou v mnoha zemích přirozeně, však představuje pro legislativu problém o to složitější a tuto otázku řeší různé země Evropy odlišně. V obecnější rovině podporuje ostražitost při sledování nových látek, které mohou představovat hrozbu pro veřejné zdraví, a tudíž je nutná jejich kontrola, rozhodnutí Rady (2005/387/JVV) o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek. Příkladem, který potvrzuje potřebu včasného varování v této oblasti, je rychlé šíření mCPP (1-(3-chlorfenyl)piperazinu) v roce 2005. Nástup mCPP dokládá, že ti, kdo jsou zapojeni do výroby nezákonných drog, neustále hledají možnosti inovace v podobě nových chemických látek, které by se daly uvést na trh – v tomto případě pravděpodobně s cílem zesílit nebo upravit účinky MDMA (extáze). Na tuto inovaci je třeba reagovat, protože není známo, jaké závažné zdravotní problémy mohou tyto látky potenciálně způsobovat. Systém včasného varování zavedený rozhodnutím Rady proto představuje důležitý mechanizmus jak zasáhnout do procesu, v němž zdraví mladých Evropanů ohrožují ti, kdo chtějí dosáhnout zisku obcházením existujících mechanizmů kontroly drog.
Psilocybin og psilocin, to af de psykoaktive stoffer, der findes i hallucinogene svampe, kontrolleres af en international konvention. Den omstændighed, at svampe vokser naturligt i mange lande, rejser imidlertid en mere kompleks problemstilling for lovgivningen, og de behandles forskelligt i Europa. Mere generelt støttes agtpågivenheden over for nye stoffer, som kan udgøre en trussel mod folkesundheden og derfor skal kontrolleres, i en ny rådsafgørelse (2005/387/RIA) om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på behovet for tidlig varsling på dette område har været den hurtige udbredelse af mCPP (1-(3-chlorophenyl)piperazin) i 2005. Fremkomsten af mCPP illustrerer den omstændighed, at de personer, der er involveret i produktionen af illegale stoffer, konstant er på udkig efter innovation i form af nye kemikalier, som kan markedsføres — i dette tilfælde formentlig for at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA (ecstasy). En sådan innovation kræver indgreb, da det er ukendt, i hvilket omfang disse stoffer kan forårsage alvorlige sundhedsproblemer. Det tidlige varslingssystem, der er indført ved Rådets afgørelse, udgør derfor en vigtig mekanisme til at gribe ind i en proces, hvor unge europæeres sundhed bringes i fare af personer, som søger profit ved at undvige eksisterende narkotikakontrolmekanismer.
Hallutsinogeensetes seentes sisalduva kahe psühhoaktiivse aine, psilotsübiini ja psilotsiini kohta on olemas rahvusvaheline konventsioon. Kuna seened kasvavad mõnes riigis looduslikult, on see teema õiguslikust küljest väga keeruline ning sellesse suhtutakse Euroopa riikides erinevalt. Nende uute ainete jälgimist, mis võivad ohustada rahvatervist ning mida tuleb seetõttu kontrollida, toetab üldisemas plaanis uus nõukogu otsus (2005/387/JSK) uute psühhoaktiivsete ainete riskihindamise, kontrollimise ja sellealase teabe vahetamise kohta. Varajase hoiatamise vajadust selles valdkonnas kinnitab ka näide mCPP (1-3-klorofenüül piperasiin) kiire leviku kohta 2005. aastal. mCPP levik näitab, et ebaseaduslike uimastite tootmisega seotud isikud on uuendusteks valmis ning otsivad pidevalt uusi kemikaale, mida turule tuua – käesoleval juhul MDMA (ecstasy) kangemaks muutmiseks või selle mõju muutmiseks. Sellistele uuendustele tuleb leida vastumeetmed, sest ei ole teada, kuidas uued ained tervisele mõjuda võivad. Komisjoni otsusega loodud varajase hoiatamise süsteem on seega tähtis mehhanism sekkumaks protsessi, mille käigus satub ohtu noorte eurooplaste tervis inimeste tõttu, kes kasu lõikamise eesmärgil väldivad olemasolevaid uimastite kontrollimise mehhanisme.
Psilosybiinia ja psilosiinia, jotka ovat hallusinogeenisissa sienissä esiintyviä psykoaktiivisia aineita, valvotaan kansainvälisellä yleissopimuksella. Näitä sieniä kasvaa kuitenkin luonnossa monissa maissa, mikä aiheuttaa ongelmia lainsäätäjille, ja niihin suhtaudutaan Euroopassa eri tavalla. Uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskinarvioinnista ja valvonnasta tehty neuvoston päätös 2005/387/YOS tukee yleisesti sellaisten uusien aineiden seurantaa, jotka voivat muodostaa uhan kansanterveydelle ja joita on siksi valvottava. Esimerkkinä varhaisvaroitustietojen tarpeesta tällä alalla on ollut 1-(3-klorofenyyli)piperatsiinin (mCPP) nopea leviäminen vuonna 2005. Se osoittaa, että laittomien huumeiden tuottajat pyrkivät jatkuvasti kehittämään uusia kemikaaleja markkinoille – tässä tapauksessa luultavasti MDMA:n (ekstaasin) vaikutusten tehostamiseksi tai muuntamiseksi. Tällaiset uudet aineet edellyttävät toimia, sillä niiden mahdollisia vakavia terveysvaikutuksia ei vielä tiedetä. Neuvoston päätöksellä perustettu varhaisvaroitusjärjestelmä on siksi tärkeä keino puuttua kehitykseen, jossa huumeista hyötyvät tahot vaarantavat eurooppalaisten nuorten terveyden välttämällä nykyisiä huumeidenvalvontakeinoja.
A hallucinogén gombákban található két pszichoaktív anyagra (pszilocibin és pszilocin) vonatkozóan már született nemzetközi egyezmény. Mivel azonban ezek a gombák számos országban megtalálhatók a természetben, bonyolult jogalkotási kérdéseket vetnek fel, és Európa-szerte másképpen kezelik őket. Általánosságban a közegészségügyi veszélyt jelentő és ezért ellenőrzést igénylő új anyagok felügyeletét segíti az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó, információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló (2005/387/IB) új tanácsi határozat. Jól példázza a korai előrejelzések szükségességét ezen a területen az mCPP (1-3-klorofenil piperazin) gyors elterjedése 2005-ben. Az mCPP megjelenése is arra utal, hogy a tiltott kábítószerek előállításában résztvevők keresik az innovációs lehetőségeket az új anyagok piaci bevezetése érdekében. Ebben az esetben valószínűleg az MDMA (extasy) hatását akarták erősíteni vagy módosítani. Fel kell lépni az ilyen innovációval szemben, hiszen még nem tudjuk milyen súlyos egészségügyi problémákat okozhatnak ezek az anyagok. A tanácsi határozat által létrehozott korai figyelmeztetési rendszer olyan fontos mechanizmus, amelynek segítségével közbe lehet lépni, ha az európai fiatalok egészségét nyereségvágyból veszélyeztetik a meglévő kábítószer-ellenőrzési mechanizmusok kikerülésével.
Psilocybin og psilocin, som er to av de psykoaktive stoffene som finnes i hallusinogene sopper, kontrolleres av en internasjonal konvensjon. Men det at sopp vokser naturlig i mange land, gjør det vanskelig å utarbeide lovgivning på området, og hvordan lovgiverne har gjort dette, varierer fra land til land i Europa. Generelt manes det til årvåkenhet i forhold til nye stoffer som kan utgjøre en fare for folkehelsen og derfor må kontrolleres. Dette er bakgrunnen for den nye rådsbeslutningen (2005/387/JIS) om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på betydningen av tidlig varsling på dette området har vi i den raske spredningen av mCPP (1-3-klorofenyl piperazin) i 2005. Framveksten av mCPP viser hvordan alle som er involvert i produksjon av illegale rusmidler kontinuerlig er på utkikk etter nye kjemiske stoffer de kan selge — hva mCPP angår, sannsynligvis for å forsterke eller endre effekten av MDMA (ecstasy). Denne utviklingen krever at vi reagerer, for vi vet ikke hvilket potensial disse stoffene har til å forårsake alvorlige helseproblemer. Systemet for tidlig varsling som er opprettet med denne rådsbeslutningen, er derfor helt vesentlig for at vi skal kunne gripe inn i en prosess hvor helsen til Europas unge settes i fare av mennesker som søker profitt ved å unndra seg eksisterende ordninger for narkotikakontroll.
Psylocybina i psylocyna, dwie substancje psychoaktywne obecne w grzybach halucynogennych, są kontrolowane na mocy międzynarodowej konwencji. Jednak w wielu krajach grzyby rosną w warunkach naturalnych i są odmiennie traktowane w różnych częściach Europy, co powoduje dość złożony problem legislacyjny. Ogólnie rzecz biorąc, nadzór nad nowopojawiającymi się substancjami, które mogą stwarzać zagrożenie dla zdrowia publicznego i dlatego wymagają kontroli, reguluje nowa decyzja Rady (2005/387/WSiSW) w sprawie wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych substancji psychoaktywnych. O potrzebie wczesnego ostrzegania w tej dziedzinie świadczy na przykład błyskawiczne rozpowszechnianie się mCPP (1-3-chlorofenylo-piperazyny) w 2005 r. Pojawienie się mCPP dowodzi, że osoby zaangażowane w produkcję nielegalnych narkotyków stale poszukują innowacyjnych rozwiązań pod postacią nowych środków chemicznych, które wprowadzają na rynek – w tym przypadku w celu wzmocnienia lub zmodyfikowania skutków oddziaływania MDMA (ekstazy). Takich nowatorskich substancji nie wolno lekceważyć, ponieważ nie wiadomo, jak bardzo szkodliwe mogą się okazać dla zdrowia. System wczesnego ostrzegania wprowadzony decyzją Rady stanowi zatem istotny mechanizm interwencji w procesie, w którym osoby czerpiące zyski poprzez obchodzenie istniejących mechanizmów kontroli narkotyków powodują zagrożenie dla zdrowia młodych Europejczyków.
Psilocibina şi psilocina, două dintre substanţele psihoactive găsite în ciupercile halucinogene, sunt controlate de o convenţie internaţională. Faptul că ciupercile cresc în general în mod natural în multe ţări ridică totuşi o problemă legislativă mult mai complexă şi ele sunt tratate în mod diferit în Europa. Ca o abordare şi mai generală, vigilenţa faţă de substanţele emergente care pot reprezenta o ameninţare pentru sănătatea publică şi, în consecinţă, necesită control, este susţinută de o nouă decizie a Consiliului (2005/387/JAI) privind schimbul de informaţii, evaluarea de risc şi controlul noilor substanţe psihoactive. Un exemplu de necesitate pentru informaţii de alertare rapidă în acest domeniu l-a constituit răspândirea rapidă a mCPP (1-3-clorofenil piperazină) în 2005. Emergenţa mCPP ilustrează faptul că persoanele implicate în producerea de droguri ilicite sunt mereu în căutarea inovaţiei, sub forma unor noi substanţe chimice care să fie introduse pe piaţă – în acest caz probabil pentru a potenţa sau a modifica efectele MDMA (ecstasy). O astfel de inovaţie cere o contracarare, întrucât potenţialul acestor substanţe de a cauza probleme grave de sănătate nu este cunoscut. Sistemul de alertare rapidă instituit de decizia Consiliului reprezintă, prin urmare, un important mecanism de intervenţie într-un proces în care sănătatea tinerilor europeni este periclitată de către cei care urmăresc profitul prin evitarea mecanismelor existente de control al drogurilor.
Psilocybín a psilocín, dve psychoaktívne látky, ktoré sa našli v halucinogénnych hubách, sú regulované medzinárodným dohovorom. Avšak skutočnosť, že huby rastú prirodzene v mnohých krajinách, predstavuje pre legislatívu zložitejšiu otázku a v Európe sa s nimi zaobchádza odlišne. Všeobecnejšie je ostražitosť pri objavujúcich sa látkach, ktoré môžu predstavovať hrozbu pre zdravie obyvateľstva, a preto si vyžadujú kontrolu, podporovaná novým rozhodnutím Rady (2005/387/jha) o výmene informácií, hodnotení rizika a kontrole nových psychoaktívnych látok. Príkladom potreby informácií včasného varovania v tejto oblasti bolo rýchle rozšírenie mCPP (1-3-chlorofenyl piperazínu) v roku 2005. Objavenie sa mCPP ilustruje skutočnosť, že tí, ktorí sú zapletení do výroby nezákonných drog, neustále hľadajú inovácie vo forme nových chemikálií, ktoré by mohli byť uvedené na trh – v tomto prípade pravdepodobne aby potenciovali alebo modifikovali MDMA (extázu). Takáto inovácia si vyžaduje reakciu, pretože potenciál týchto látok spôsobovať závažné zdravotné problémy nie je známy. Systém včasného varovania zavedený rozhodnutím Rady preto predstavuje dôležitý mechanizmus zasahovania do procesu, v ktorom je ohrozované zdravie mladých Európanov tými, ktorí sa usilujú o zisk vyhýbaním sa existujúcim protidrogovým kontrolným mechanizmom.
Psilocibin in psilocin, dve psihoaktivni snovi, ugotovljeni v halucinogenih gobah, ureja mednarodna konvencija. Dejstvo, da v mnogih državah gobe rasejo v naravi, še dodatno zapleta zakonsko ureditev tega vprašanja, saj po Evropi halucinogene gobe obravnavajo različno. Stalno spremljanje novih snovi, ki lahko ogrozijo javno zdravje in zato zahtevajo nadzor, podpira nov Sklep Sveta (2005/387/PNZ) o izmenjavi informacij, oceni tveganja in nadzoru novih psihoaktivnih snovi. Primer potrebe po zgodnjem opozarjanju na tem področju je bilo hitro širjenje mCPP (1-3-klorofenil piperazina) leta 2005. Pojav mCPP ponazarja dejstvo, da vpleteni v proizvodnjo prepovedanih drog nenehno iščejo novosti v obliki novih kemičnih snovi, ki bi se lahko uvedle na trg— tokrat je šlo verjetno za povečanje ali spremembo učinkov MDMA (ekstazija). Na takšno novost se je treba odzvati, ker ni znano, če lahko te snovi povzročijo hujše zdravstvene težave. Zato pomeni sistem zgodnjega opozarjanja, uveden s sklepom Sveta, pomemben mehanizem, ki posega v proces, v katerem zdravje mladih Evropejcev ogrožajo tisti, ki ustvarjajo dobiček z izogibanjem obstoječim mehanizmom za nadzor drog.
Psilocybin och psilocin, två av de psykoaktiva ämnen som finns i hallucinogena svampar, regleras genom en internationell konvention. Eftersom svamparna växer naturligt i många länder kompliceras frågan för lagstiftarna och den behandlas också på olika sätt i Europa. Övervakning av nya ämnen som kan utgöra ett hot mot folkhälsan och därför kräver kontroll får stöd av ett nytt rådsbeslut (2005/387/RIF) om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen. Ett exempel på behovet av förvarning på detta område var den snabba spridningen av mCPP (1-3-klorofenylpiperazin) under 2005. Uppdykandet av mCPP illustrerar det faktum att de som sysslar med produktion av olagliga droger ständigt söker efter innovationer i form av nya kemikalier som kan föras in på marknaden. I fallet med mCPP är syftet förmodligen att förstärka eller mildra effekterna av MDMA (ecstasy). En sådan innovation kräver en motåtgärd eftersom dessa ämnens förmåga att orsaka allvarliga hälsoproblem är okänd. Det förvarningssystem som har införts genom rådets beslut utgör därför en viktig mekanism för att ingripa i ett skeende där unga européers hälsa äventyras av aktörer som söker vinning genom att undgå befintliga system för narkotikakontroll.
Halüsinojenik mantarlarda bulunan psikoaktif maddelerden ikisi olan psilosibin ve psilosin, uluslararası bir sözleşmeyle kontrol edilmektedir. Ancak, mantarların pek çok ülkede doğal olarak yetiştiği gerçeği, mevzuat için daha karmaşık bir sorun yaratmakta ve bunlar Avrupa’da farklı şekillerde ele alınmaktadır. Daha genel anlamda, kamu sağlığına yönelik tehdit oluşturabilecek ve dolayısıyla kontrol gerektiren, yeni ortaya çıkan maddelere yönelik tedbirler, bilgi değişimi, risk değerlendirme ve yeni psikoaktif maddelerin kontrolü hakkında yeni bir Konsey kararıyla (2005/387/jha) desteklenmektedir. Bu alandaki erken uyarı bilgisine yönelik ihtiyaca bir örnek, 2005’te mCPP’nin (1-3-klorofenil piperazin) hızla yayılması olmuştur. mCPP’nin ortaya çıkışı, yasadışı uyuşturucu üretiminde olanların sürekli olarak pazara sunulabilecek yeni kimyasallar formunda – bu vakada, muhtemelen MDMA’nın (ecstasy) etkilerini artırmak ya da değiştirmek amacıyla – bir yenilik arayışında olduğu gerçeğini gözler önüne sermektedir. Bu gibi yenilikler, bu maddelerin ağır sağlık sorunlarına sebep olma potansiyeli bilinmediğinden, tepki vermeyi gerektirmektedir. Dolayısıyla Konsey kararıyla uygulamaya konan erken uyarı sistemi, mevcut uyuşturucu kontrol mekanizmalarından kaçmak suretiyle kazanç peşinde koşanlar tarafından genç Avrupalıların sağlığının riske sokulduğu bir sürece müdahale etmek için önemli bir mekanizma teşkil etmektedir.