juin – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 8 Résultats  www.ecb.europa.eu  Page 6
  ECB: Lettland (2014)  
Lats kan växlas in kostnadsfritt på 302 postkontor i Lettland till den fasta växlingskursen fram till den 31 mars 2014. Bankerna kommer också att göra detta till den 30 juni 2014.
Lats can be exchanged at 302 post offices in Latvia at the fixed exchange rate, free of charge, until 31 March 2014. Banks will do the same until 30 June 2014.
Les lats peuvent être échangés gratuitement dans 302 bureaux de poste en Lettonie, au taux de change fixe, jusqu’au 31 mars 2014. Les banques font de même jusqu’au 30 juin 2014.
Lettische Lats können in Lettland bei 302 Postämtern (bis zum 31. März 2014) sowie bei Banken (bis zum 30. Juni 2014) zum festgelegten Umrechnungskurs gebührenfrei umgetauscht werden.
El lats podrá canjearse sin coste alguno hasta el 31 de marzo de 2014 en 302 oficinas de correos de Letonia al tipo de conversión irrevocable. También podrá canjearse en sucursales bancarias hasta el 30 de junio de 2014.
Il contante denominato in lat potrà essere cambiato, al valore di parità e a titolo gratuito, presso 302 uffici postali della Lettonia fino al 31 marzo 2014. Presso gli sportelli bancari questa operazione sarà invece possibile fino al 30 giugno 2014.
O lats pode ser trocado gratuitamente por euros, à taxa de câmbio fixa, em 302 estações de correios letãs até 31 de março de 2014. Pode ainda ser trocado nos bancos até 30 de junho de 2014.
Lats kunnen, tegen de vaste wisselkoers, tot 31 maart 2014 worden ingewisseld bij 302 postkantoren in Letland. Bij banken kan dit ook, tot 30 juni 2014.
Lats lze bezplatně vyměnit na 302 poštovních pobočkách v Lotyšsku za pevně stanovený kurz do 31. března 2014. V bankách to bude možné do 30. června 2014.
Lats kan gratis omveksles til den fastsatte kurs på Letlands 302 posthuse indtil 31. marts 2014. Bankerne omveksler dem også gratis indtil 30. juni 2014.
Läti latte saab eurodeks vahetada 302 Läti postkontoris kindlaksmääratud vahetuskursi alusel ja teenustasuta kuni 31. märtsini 2014. Pangad osutavad sama teenust kuni 30. juunini 2014.
Latvia liittyy euroalueeseen 1.1.2014, ja se korvaa Latvian latin. Latvian latin kiinteä eurokurssi on 0,702804 LVL. Kahden viikon rinnakkaiskäyttöjakson ajan molemmat rahat ovat käytössä ja vaihtorahana annetaan yleensä euroja. Latvian lati lakkaa olemasta laillinen maksuväline 15.1.2014.
Latot 302 lett postafiókban 2014. március 31-ig lehet a hivatalos átváltási árfolyamon euróra váltani. Bankfiókokban ugyanez 2014. június 30-ig lehetséges.
Łaty będzie można wymieniać bezpłatnie, po kursie stałym, w 302 urzędach pocztowych na Łotwie do 31 marca 2014 oraz w bankach do 30 czerwca 2014.
Lats-ul poate fi preschimbat gratuit la cursul de schimb fix, la 302 oficii poştale din Letonia, până la data de 31 martie 2014. De asemenea, va putea fi preschimbat la bănci, în condiţii identice, până la data de 30 iunie 2014.
Na 302 lotyšských poštách je možná bezplatná výmena lotyšského latsu v pevnom výmennom kurze do 31. marca 2014, v bankách až do 30. júna 2014.
Latse bo do 31. marca 2014 mogoče brezplačno zamenjati v 302 poštnih poslovalnicah v Latviji po fiksnem deviznem tečaju. Banke bodo zamenjavo pod enakimi pogoji izvajale do 30. junija 2014.
Līdz 2014. gada 31. martam latus pēc fiksēta kursa bez maksas varēs apmainīt 302 pasta nodaļās, bet bankās – līdz 2014. gada 30. jūnijam.
Il-lats jistgħu jissarrfu bla ħlas fi 302 uffiċċju tal-posta fil-Latvja bir-rata tal-kambju fissa sal-31 ta' Marzu 2014. Il-banek jibqgħu jsarrfuhom sat-30 ta' Ġunju 2014.
  ECB: Lettland (2014)  
Latvijas Banka kommer också att växla in lettiska latssedlar och -mynt till den fasta växlingskursen oavsett hur stort beloppet är och under obegränsad tid. Denna tjänst är gratis.
Latvijas Banka will also exchange Latvian lats banknotes and coins at the fixed exchange rate in unlimited amounts for an indefinite period. This service is free of charge.
La Latvijas Banka échange également les billets et les pièces en lats banknotes and coins au taux de change fixe sans limitation de montant et pendant une période indéterminée. Ce service est gratuit.
Die Latvijas Banka tauscht auf lettische Lats lautende Banknoten und Münzen in unbegrenzter Höhe und für einen unbegrenzten Zeitraum zum festgelegten Umrechnungskurs kostenlos in Euro um.
El Latvijas Banka canjeará sin coste alguno los billetes y monedas en lats en cantidades ilimitadas y por tiempo indefinido al tipo de conversión irrevocable.
La Latvijas Banka effettuerà il cambio di banconote e monete in lat al valore di parità senza limiti di ammontare e a tempo indeterminato. Non saranno applicate commissioni.
O Latvijas Banka trocará igualmente notas e moedas de lats por euros, à taxa de câmbio fixa, sem limite de montante e por um período indefinido. Este serviço é gratuito.
Latvijas Banka zal ook, tegen de vaste wisselkoers, Letse lats inwisselen in onbeperkte hoeveelheden, voor onbeperkte periode. Hieraan zijn geen kosten verbonden.
Latvijas Banka provádí výměnu bankovek a mincí latsu za pevně stanový kurz v neomezeném objemu po neomezeně dlouhou dobu. Tato služba bude poskytována bezplatně.
Desuden omveksler Latvijas Banka gratis i en ubegrænset periode ubegrænsede beløb af latssedler og -mønter.
Läti keskpank vahetab lati pangatähti ja münte kindlaksmääratud vahetuskursiga piiramatus koguses ja tähtajatult. Teenus on tasuta.
A Latvijas bankánál korlátlan mennyiségben és ideig lehet latbankjegyeket és -érméket euróra váltani. A szolgáltatás díjmentes.
Banknoty i monety łata będzie też wymieniać Latvijas Banka – po kursie stałym, bezterminowo i bez limitu kwoty. Również ta usługa będzie bezpłatna.
Latvijas Banka va preschimba, de asemenea, bancnotele şi monedele de lats leton la cursul de schimb fix, indiferent de sumă, pe o perioadă nelimitată. Serviciul este gratuit.
Latvijas Banka bude bankovky a mince lotyšského latsu vymieňať v pevnom výmennom kurze v neobmedzenom množstve bez časového obmedzenia. Táto služba je bezplatná.
Latvijas Banka bo bankovce in kovance latsa prav tako zamenjevala po fiksnem deviznem tečaju in v neomejenem obsegu ter neomejeno dolgo. Zamenjava je brezplačna.
Latvijas Banka arī neierobežotā daudzumā neierobežotu laiku mainīs lata banknotes un monētas pēc fiksēta kursa. Šis pakalpojums ir bezmaksas.
Latvijas Banka wkoll se jsarraf il-karti tal-flus u l-muniti tal-lats Latvjani bir-rata tal-kambju fissa f'ammonti bla limitu għal żmien indefinit. Dan is-servizz jingħata bla ħlas.
  ECB: Inledning  
Under de första tre åren var det en osynlig valuta som endast användes i bokföring, t.ex. elektroniska betalningar. Kontanter i euro infördes inte förrän 1 januari 2002 när de ersatte de nationella valutorna som t.ex. belgisk franc och tysk mark, till fasta omräkningskurser.
The euro was launched on 1 January 1999, when it became the currency of more than 300 million people in Europe. For the first three years it was an invisible currency, only used for accounting purposes, e.g. in electronic payments. Euro cash was not introduced until 1 January 2002, when it replaced, at fixed conversion rates, the banknotes and coins of the national currencies like the Belgian franc and the Deutsche Mark.
Der Euro wurde am 1. Januar 1999 eingeführt und damit zur Währung von über 300 Millionen Menschen in Europa. In den ersten drei Jahren war er eine „unsichtbare“ Währung, die nur für Kontoführungszwecke (z. B. elektronische Zahlungen) verwendet wurde. Das Euro-Bargeld wurde erst am 1. Januar 2002 eingeführt und trat zu unwiderruflich festgelegten Umrechnungskursen an die Stelle der Banknoten und Münzen der nationalen Währungen wie dem belgischen Franc oder der Deutschen Mark.
O euro foi lançado em 1 de janeiro de 1999, passando a ser a moeda de mais de 300 milhões de pessoas na Europa. Nos primeiros três anos, foi uma moeda invisível, apenas utilizada para fins contabilísticos, por exemplo, em pagamentos eletrónicos. As notas e moedas de euro entraram em circulação em 1 de janeiro de 2002, substituindo as então notas e moedas nacionais (por exemplo, o franco belga e o marco alemão), a taxas de conversão irrevogáveis.
Еврото е въведено на 1 януари 1999 г. Тогава то става валутата на над 300 милиона души в Европа. През първите три години то е „невидима валута“ - използва се само за счетоводни цели, например при електронните плащания. Като пари в брой еврото е въведено едва от 1 януари 2002 г., когато то заменя при фиксирани обменни курсове банкнотите и монетите на националните валути като белгийския франк и германската марка.
Prvním dnem roku 1999 se euro stalo jednotnou měnou pro více než 300 milionů obyvatel Evropy. V prvních třech letech tuto měnu nejprve nebylo vidět, používala se pouze v účetnictví, například při elektronických platbách. Hotovostní euro bylo zavedeno až 1. ledna 2002. Bankovky a mince národních měn, jako např. belgický frank nebo německou marku, nahradilo vždy v pevně stanovém kurzu.
I dag er eurosedler og -mønter lovligt betalingsmiddel i 17 af Den Europæiske Unions 28 medlemslande, herunder også i oversøiske departementer og territorier samt på øer, der er en del af, eller som er associerede med et land i euroområdet. Disse lande udgør euroområdet. Monaco, San Marino og Vatikanstaten anvender også euroen på grundlag af en formel aftale med Det Europæiske Fællesskab. Endelig anvendes euroen også i Andorra, Montenegro og Kosovo, dog uden en formel aftale.
1. jaanuaril 1999 võeti kasutusele euro, millest sai rohkem kui 300 miljoni eurooplase ühisraha. Esimese kolme aasta jooksul kasutati eurot üksnes arveldamiseks, näiteks elektrooniliste maksete teostamisel. Euro sularaha lasti ringlusse 1. jaanuaril 2002, mil see võeti fikseeritud vahetuskursside alusel kasutusele riikide omavääringute (nt Belgia frank, Saksa mark) asemel.
1999. január 1-jei bevezetésével az euro több mint 300 millió európai lakos közös fizetőeszköze lett. Az első három évben számlapénzként, tehát csupán számviteli célra használták, például elektronikus fizetés során. Készpénzként csak 2002. január 1-jén vezették be, ekkor váltotta fel – rögzített átváltási árfolyamon – a nemzeti bankjegyeket és érméket, így például a belga frankot és a német márkát.
Obecnie banknoty i monety euro są prawnym środkiem płatniczym w 17 z 28 państw członkowskich Unii Europejskiej, jak również w ich departamentach i terytoriach zamorskich oraz na wyspach należących do krajów strefy euro lub z nimi stowarzyszonych. Tych 17 państw tworzy strefę euro. Ponadto na podstawie oficjalnej umowy ze Wspólnotą Europejską euro stosują też Monako, San Marino i Watykan, a bez umowy – Andora, Czarnogóra i Kosowo.
Euro bolo zavedené 1. januára 1999. Stalo sa vtedy menou viac ako 300 miliónov ľudí v Európe. Prvé tri roky bolo euro „neviditeľnou“ menou – používalo sa len na účtovné účely, napríklad v rámci elektronických platieb. Hotovostné euro bolo zavedené až 1. januára 2002, keď v pevne stanovenom výmennom kurze nahradilo bankovky a mince jednotlivých národných mien, napríklad belgického franku či nemeckej marky.
Danes so bankovci in kovanci eura zakonito plačilno sredstvo v 17 od skupno 28 držav članic Evropske unije, vključno z njihovimi čezmorskimi departmaji, ozemlji in otoki, ki so bodisi del ali pridružen del držav euroobmočja. Te države skupaj tvorijo euroobmočje. Na podlagi uradnega dogovora z Evropsko unijo euro uporabljajo tudi mikro države Monako, San Marino in Vatikan. Tri druge države zunaj euroobmočja (Andora, Črna gora in Kosovo) prav tako uporabljajo euro, vendar brez uradnega dogovora.
Pašlaik euro banknotes un monētas ir likumīgs maksāšanas līdzeklis 17 no 28 Eiropas Savienības dalībvalstīm, t. sk. aizjūras departamentos, teritorijās un salās, kas ir vai nu euro zonas dalībvalstu daļa, vai saistītas ar tām. Šīs valstis veido euro zonu. Trīs pundurvalstīs – Monako, Sanmarīno un Vatikānā – arī izmanto euro, pamatojoties uz oficiālu vienošanos ar Eiropas Kopienu. Arī Andorā, Melnkalnē un Kosovā izmanto euro, tomēr ar šīm valstīm nav noslēgta oficiāla vienošanās.
L-euro daħal fl-1 ta' Jannar 1999 meta sar il-munita ta' iżjed minn 300 miljun ruħ fl-Ewropa. Għall-ewwel tliet snin l-euro kien munita inviżibbli użata biss għall-għanijiet ta' kontabilità, e.g. f'pagamenti elettroniċi. Bħala flus kontanti l-euro ma daħalx qabel l-1 ta' Jannar 2002 meta, b'rati fissi ta' konverżjoni, ħa post il-karti tal-flus u l-muniti nazzjonali, bħall-frank Belġjan u l-mark Ġermaniż.
  ECB: Europeiska unionen  
Regeringarna och centralbankerna i de nio medlemsstaterna skapar Europeiska monetära systemet (EMS). Dess viktigaste element är växelkursmekanismen (ERM), som inför fasta men justerbara växelkurser mellan de deltagande ländernas valutor.
The governments and central banks of the nine Member States create the European Monetary System (EMS). Its main feature is the exchange rate mechanism (ERM), which establishes fixed but adjustable exchange rates between the currencies of the participating countries.
Les gouvernements et les banques centrales des neuf États membres créent le Système monétaire européen (SME). Il se caractérise essentiellement par un mécanisme de change (MCE) fondé sur des parités fixes, mais ajustables, entre les monnaies des États membres.
Die Regierungen und Zentralbanken der neun Mitgliedstaaten schaffen das Europäische Währungssystem (EWS). Sein Hauptmerkmal ist der Wechselkursmechanismus (WKM), mit dem feste, aber anpassungsfähige Wechselkurse zwischen den Währungen der Teilnehmerländer festgelegt werden.
Los gobiernos y bancos centrales de los nueve Estados miembros crean el Sistema Monetario Europeo (SME), cuya característica fundamental es la introducción de tipos de cambio fijos, aunque ajustables, entre las monedas de los países participantes, mediante el Mecanismo de Tipos de Cambio (MTC).
I governi e le banche centrali dei nove Stati membri creano il Sistema monetario europeo (SME), incentrato su un meccanismo di cambio che stabilisce le parità, fisse ma modificabili, tra le monete dei paesi partecipanti.
Os governos e os bancos centrais dos nove Estados-Membros criam o Sistema Monetário Europeu (SME). A componente principal do SME é o mecanismo de taxas de câmbio (MTC), que introduz taxas de câmbio fixas, mas ajustáveis, entre as moedas dos países participantes.
De regeringen en de centrale banken van de negen lidstaten richten het Europees Monetair Stelsel (EMS) op. Het belangrijkste onderdeel ervan is het wisselkoersmechanisme (ERM), waarmee vaste maar aanpasbare wisselkoersen tussen de valuta’s van de deelnemende landen worden vastgesteld.
Правителствата и централните банки на деветте държави членки създават Европейската парична система (ЕПС). Неин основен елемент е валутният механизъм (ERM), който въвежда фиксирани, но регулируеми обменни курсове между валутите на участващите държави.
Vlády a centrální banky devíti členských států vytvářejí Evropský měnový systém (EMS). Jeho základním prvkem je mechanismus směnných kurzů (ERM), který mezi měnami zúčastněných zemí zavádí stanovené směnné kurzy, které však lze měnit.
Regeringerne og centralbankerne i de ni medlemslande opretter Det Europæiske Monetære System (EMS), hvis centrale element er valutakursmekanismen (ERM), som medfører, at der indføres faste, men justerbare kurser mellem deltagerlandenes valutaer.
Üheksa liikmesriigi valitsused ja keskpangad asutavad Euroopa Rahasüsteemi (ERS). Selle peamiseks iseärasuseks on vahetuskursimehhanism (ERM), mis tähendab, et selles osalevate riikide vääringute vahetuskursid on kindlaks määratud, kuid kohandatavad.
ETYn yhdeksän jäsenvaltiota ja niiden keskuspankit luovat yhdessä Euroopan valuuttajärjestelmän (EMS). Valuuttajärjestelmän pääasiallinen tarkoitus on ylläpitää valuuttakurssijärjestelmää (ERM), jonka myötä otetaan käyttöön kiinteät mutta sopeutettavissa olevat vaihtokurssit järjestelmään osallistuvien valtioiden valuuttojen välille.
A kilenc tagállam kormányai és központi bankjai létrehozzák az Európai Monetáris Rendszert (EMR). A rendszer legfontosabb eleme az árfolyam-mechanizmus (ERM), amely rögzített, de kiigazítható árfolyamokat vezet be a tagországok valutái között.
Rządy i banki centralne dziewięciu państw członkowskich powołują Europejski System Walutowy (ESW), którego głównym elementem jest mechanizm kursowy (ERM). W ramach tego mechanizmu wzajemne kursy walut państw uczestniczących są sztywne, choć z możliwością korekty.
Guvernele şi băncile centrale ale celor nouă state membre pun bazele Sistemului Monetar European (SME). Acesta cuprinde în principal mecanismul cursului de schimb (MCS), care introduce cursuri de schimb fixe, dar ajustabile între monedele ţărilor participante.
Vlády a centrálne banky deviatich členských štátov vytvárajú Európsky menový systém (EMS). Jeho hlavným prvkom je mechanizmus výmenných kurzov (ERM), ktorý zavádza pevné, ale korigovateľné vzájomné výmenné kurzy mien zúčastnených krajín.
Vlade in centralne banke devetih držav članic oblikujejo evropski monetarni sistem (EMS). Njegova glavna značilnost je mehanizem deviznih tečajev (ERM), ki med valutami sodelujočih držav uvede fiksna, a prilagodljiva menjalna razmerja.
Il-gvernijiet u l-banek ċentrali tad-disa’ Stati Membri joħolqu s-Sistema Monetarja Ewropea (SME). Il-karatteristika ewlenija tagħha hija l-mekkaniżmu tar-rati tal-kambju (ERM) li jistabbilixxi rati tal-kambju fissi, iżda li jistgħu jiġu aġġustati, bejn il-muniti tal-pajjiżi parteċipanti.
  ECB: Lettland (2014)  
Lettland ansluter sig till euroområdet den 1 januari 2014. Den dagen kommer euron att ersätta lats till den fasta växlingskursen 1 EUR = 0,702804 LVL. Under två veckor kommer båda valutorna att vara i omlopp parallellt men växel kommer normalt att ges i euro.
Latvia will join the euro area on 1 January 2014. On that date the euro will replace the lats at the fixed exchange rate of €1 = LVL 0.702804. There will be a two-week period when both currencies are in circulation, with change normally provided in euro. The lats will cease to be legal tender on 15 January 2014.
La Lettonie adhère à la zone euro le 1er janvier 2014. À cette date, l’euro remplace le lats au taux de change fixe de 1 euro = LVL 0,702804. Les deux monnaies circulent simultanément pendant deux semaines, la monnaie étant normalement rendue en euros. Le lats cesse d’avoir cours légal le 15 janvier 2014.
Am 1. Januar 2014 tritt Lettland dem Eurogebiet bei. Zu diesem Termin löst der Euro den lettischen Lats zum festgelegten Umrechnungskurs von 1 € = 0,702804 LVL ab. Für einen zweiwöchigen Zeitraum sind beide Währungen parallel im Umlauf, wobei das Wechselgeld in der Regel in Euro herausgegeben wird. Am 15. Januar 2014 verliert der Lats seine Gültigkeit als gesetzliches Zahlungsmittel.
Letonia se incorporará a la zona del euro el 1 de enero de 2014. Ese día el euro sustituirá al lats al tipo de conversión irrevocable de 1€ = 0,702804 LVL. Durante un período de dos semanas, se podrá pagar con ambas monedas, aunque las vueltas se entregarán por lo general en euros. El lats dejará de tener curso legal el 15 de enero de 2014.
La Lettonia entrerà a far parte dell’area dell’euro il 1° gennaio 2014. In tale data l’euro sostituirà il lat al tasso di cambio fisso di EUR 1 = LVL 0,702804. È previsto un periodo di due settimane durante il quale circoleranno entrambe le valute, ma nei pagamenti il resto sarà dato normalmente in euro. Il lat cesserà di avere corso legale il 15 gennaio 2014.
A Letónia integrará a área do euro em 1 de janeiro de 2014. Nessa data, o euro substituirá o lats à taxa de câmbio fixa de €1 = LVL 0,702804. Durante um período de duas semanas, ambas as moedas estarão em circulação, sendo o troco normalmente dado em euros. O lats deixará de ter curso legal em 15 de janeiro de 2014.
Letland zal op 1 januari 2014 toetreden tot het eurogebied. Op die datum zal de euro in de plaats komen van de lats, tegen de vaste wisselkoers van €1 = LVL 0,702804. Twee weken lang zullen beide munten in omloop zijn, waarbij wisselgeld normaal gesproken in euro wordt teruggegeven. Op 15 januari 2014 houdt de lats op wettig betaalmiddel te zijn.
Lotyšsko vstoupí do eurozóny 1. ledna 2014, kdy euro nahradí lats v pevně stanoveném kurzu 1 € = 0,702804 LVL. Po dobu dvou týdnů budou v oběhu obě měny, přičemž vrácená hotovost bude za normálních okolností poskytována v eurech. Dne 15. ledna 2014 přestane být lats zákonným platidlem.
Letland bliver en del af euroområdet 1. januar 2014, hvor euroen erstatter den lettiske lats. Omregningskursen er blevet fastsat til 1 € = 0,702804 LVL. Begge valutaer vil være i omløb samtidig i en periode på to uger, hvor der normalt vil blive givet tilbage i euro. Den lettiske lats ophører med at være lovligt betalingsmiddel 15. januar 2014.
Läti ühineb euroalaga 1. jaanuaril 2014. Sel kuupäeval võetakse Läti lati asemel kasutusele euro kindlaksmääratud vahetuskursiga 1 EUR = 0,702804 LVL. Kahenädalase perioodi vältel on kasutusel nii latid kui ka eurod ning vahetusraha antakse üldjuhul tagasi eurodes. Alates 15. jaanuarist 2014 ei kehti Läti latt enam seadusliku maksevahendina.
2014. január 1-jén Lettország belép az euroövezetbe. Ugyanettől a naptól a lett fizetőeszközt, a latot az euro váltja fel 1 € = 0,702804 LVL átváltási árfolyamon. Ezt követően két héten keresztül a két fizetőeszköz párhuzamosan lesz a készpénzforgalomban, de visszajárót alapesetben már csak euróban lehet kapni. A lat 2014. január 15-én veszíti el törvényes fizetőeszköz státusát.
Łotwa wchodzi do strefy euro 1 stycznia 2014. W tym dniu euro zastąpi łata łotewskiego po stałym kursie wymiany 1 EUR = 0,702804 LVL. Przez dwa następne tygodnie w obiegu będą obie waluty, przy czym resztę będzie się wypłacać w euro. 15 stycznia 2014 łat przestanie być prawnym środkiem płatniczym.
Letonia aderă la zona euro la 1 ianuarie 2014. La această dată, euro înlocuieşte lats-ul la cursul de schimb fix de 1 EUR = 0,702804 LVL. Va exista o perioadă de două săptămâni în care ambele monede se vor afla în circulaţie, populaţia urmând să primească, în mod normal, la casă restul în euro. Lats-ul încetează să reprezinte un mijloc legal de plată la 15 ianuarie 2014.
Lotyšsko vstúpi do eurozóny 1. januára 2014. V tento deň euro nahradí lats v pevnom výmennom kurze 1 € = 0,702804 LVL. Počas dvoch týždňov budú v obehu obidve meny, pričom pri platbách sa hotovosť bude vydávať v eurách. Lats prestane byť zákonným platidlom 15. januára 2014.
Latvija se bo euroobmočju pridružila 1. januarja 2014. Na ta dan bo euro zamenjal lats po fiksno določenem tečaju 1 € = 0,702804 LVL. Predvideno je dvotedensko prehodno obdobje, ko bosta v obtoku obstajali obe valuti, drobiž pa se bo navadno vračal v eurih. Lats bo kot zakonito plačilno sredstvo prenehal veljati 15. januarja 2014.
Latvija pievienosies euro zonai 2014. gada 1. janvārī. Šajā dienā euro nomainīs latu pēc fiksēta konversijas kursa 1 EUR = 0.702804 LVL. Divas nedēļas apgrozībā būs abas valūtas; atlikums parasti tiks izdots euro. Lats pārstās būt likumīgs maksāšanas līdzeklis 2014. gada 15. janvārī.
Il-Latvja se tissieħeb fiż-żona tal-euro fl-1 ta' Jannar 2014. F'din id-data l-euro jieħu post il-lats bir-rata tal-kambju fissa ta' €1 = LVL 0.702804. Se jkun hemm żmien ta' ġimagħtejn meta ż-żewġ muniti jkunu fiċ-ċirkolazzjoni flimkien u l-bqija normalment tingħata bl-euro. Il-lats ma jibqax valuta legali mill-15 ta' Jannar 2014.
  ECB: Slide 3  
Dessutom deltog alla sex EEG-länder i ett ganska väl fungerande internationellt monetärt system (Bretton Woods-systemet). Inom detta system var växelkurserna fasta men justerbara, och de förblev tämligen stabila fram till mitten av 1960-talet, både inom EEG och globalt sett.
However, a single European Economic Community (EEC) currency was not yet foreseen in the treaties. Moreover, at the time, all six EEC countries were part of a reasonably functioning international monetary system (the "Bretton Woods system"). Within this system, exchange rates of currencies were fixed but adjustable and remained relatively stable until the mid-1960s, both within the EEC and globally.
Une monnaie unique pour la Communauté économique européenne (CEE) n’était toutefois pas encore prévue dans les traités. En outre, à l’époque, l’ensemble des six pays membres de la CEE participaient à un système monétaire international relativement efficace (dit de « Bretton Woods »). Au sein de ce système, les cours de change des monnaies étaient fixes mais ajustables et sont restés relativement stables jusqu’au milieu des années 1960, tant dans la CEE qu’au niveau mondial.
In den Verträgen war jedoch noch keine einheitliche Währung für die Europäische Wirtschaftsgemeinschaft (EWG) vorgesehen. Zudem nahmen damals alle sechs EWG-Staaten an einem gut funktionierenden internationalen Währungssystem, dem Bretton-Woods-System, teil. Im Rahmen dieses Systems waren die Wechselkurse der Währungen fest, aber anpassungsfähig und blieben bis Mitte der Sechzigerjahre sowohl innerhalb der EWG als auch weltweit relativ stabil.
Sin embargo, los tratados aún no contemplaban la posibilidad de introducir una moneda única en la Comunidad Económica Europea (CEE). Asimismo, en aquel momento, los seis países que integraban la CEE formaban parte de un sistema monetario internacional, el «sistema de Bretton Woods», que funcionaba razonablemente bien y que establecía un régimen de paridades fijas, aunque ajustables, entre las monedas, que se mantuvo relativamente estable hasta mediados de los sesenta tanto en la CEE como a nivel mundial.
I trattati, tuttavia, non prevedevano ancora l’adozione di una valuta unica della Comunità economica europea. Inoltre, in quel momento i sei paesi della CEE partecipavano a un sistema monetario internazionale che funzionava sufficientemente bene, il Sistema di Bretton Woods, nel cui ambito i tassi di cambio fra le valute, fissi ma aggiustabili, si erano mantenuti relativamente stabili fino alla metà degli anni sessanta, sia all’interno della CEE sia a livello mondiale.
No entanto, os tratados ainda não previam uma moeda única para a Comunidade Económica Europeia (CEE). Além disso, na altura, todos os seis países da CEE integravam um sistema monetário internacional que funcionava razoavelmente bem (o sistema de Bretton Woods). Neste sistema, as taxas de câmbio das moedas eram fixas, mas ajustáveis, permanecendo relativamente estáveis até meados dos anos 60, quer a nível da CEE, quer a nível mundial.
In de Verdragen was echter niets opgenomen over een gemeenschappelijke munt voor de Europese Economische Gemeenschap (EEG). Bovendien maakten alle zes EEG-landen toentertijd deel uit van een redelijk functionerend internationaal monetair systeem, het systeem van Bretton Woods. De wisselkoersen in dit systeem lagen vast, maar konden worden aangepast. Tot halverwege de jaren zestig bleven ze betrekkelijk stabiel, zowel in de EEG als in de rest van de wereld.
Но към този момент договорите все още не предвиждат единна валута на Европейската икономическа общност (ЕИО). Още повече, по това време всички шест страни от ЕИО участват в сравнително добре функционираща международна парична система (т. нар. система Бретън Уудс). В рамките на тази система обменните курсове на валутите са фиксирани, но регулируеми и остават сравнително стабилни до средата на 1960-те, както в ЕИО, така и в световен мащаб.
Ve smlouvách se však s žádnou jednotnou měnou Evropského hospodářského společenství (EHS) nepočítalo, neboť všech šest zemí EHS tehdy bylo součástí dobře fungujícího mezinárodního měnového systému (tzv. brettonwoodský systém). V rámci tohoto systému byly směnné kurzy pevné, ale zároveň upravitelné, a zůstaly v rámci EHS i na celosvětové úrovni relativně stabilní až do poloviny šedesátých let.
Traktaterne indeholdt imidlertid ingen bestemmelser om en fælles valuta for Det Europæiske Økonomiske Fællesskab (EØF). Desuden var alle de daværende seks EØF-lande også med i det forholdsvis velfungerende internationale valutasamarbejde (det såkaldte Bretton Woods-system), som var et system med faste, men justerbare valutakurser. Systemet fungerede relativt stabilt både inden for EØF og på verdensplan indtil midten af 1960’erne.
Euroopa Majandusühenduse (EMÜ) ühisraha kasutuselevõttu ei olnud aga asutamislepingutes sätestatud. Sel ajal kuulusid kõik kuus EMÜ liikmesriiki rahvusvahelisse rahasüsteemi (Bretton Woodsi süsteem), mis toimis suhteliselt hästi. Selles süsteemis olid vääringute vahetuskursid kindlaks määratud, kuid kohandatavad, ja püsisid nii EMÜ-siseselt kui ka rahvusvaheliselt küllaltki stabiilsetena kuni 1960. aastate keskpaigani.
Perussopimuksissa ei kuitenkaan vielä määrätty Euroopan talousyhteisön (ETY) yhteisestä rahasta. Lisäksi ETY:n kuusi jäsenvaltiota kuuluivat tuolloin kohtuullisesti toimivaan kansainväliseen valuuttajärjestelmään (nk. Bretton Woods -järjestelmä). Bretton Woods -järjestelmässä valuuttakurssit olivat kiinteät mutta muutettavissa, ja ne säilyivät suhteellisen vakaina 1960-luvun puoliväliin saakka niin ETY:ssä kuin muuallakin maailmassa.
Az Európai Gazdasági Közösség (EGK) közös valutájára vonatkozó elképzelések azonban nem szerepeltek a szerződésekben. Ráadásul akkoriban mind a hat EGK-tagország egy megfelelően működő nemzetközi monetáris rendszerhez, az ún. Bretton Woods-i rendszerhez tartozott. Ebben a rendszerben a devizaárfolyamok rögzítettek, de módosíthatóak voltak, és az 1960-as évek közepéig mind az EGK-n belül, mind világszerte viszonylagos stabilitás jellemezte őket.
Ówczesne traktaty nie przewidywały jednak takiej waluty dla Europejskiej Wspólnoty Gospodarczej (EWG). Ponadto wszystkie kraje tworzące EWG należały w tym czasie do sprawnie funkcjonującego międzynarodowego systemu walutowego (tzw. systemu z Bretton Woods). W ramach tego systemu kursy walut były sztywne, choć mogły podlegać korektom, i do połowy lat 60. pozostawały stosunkowo stabilne, zarówno w krajach EWG, jak i na całym świecie.
Cu toate acestea, tratatele nu prevedeau încă o monedă unică a Comunităţii Economice Europene (CEE). Mai mult, la vremea aceea, toate cele şase state ale CEE făceau parte dintr-un sistem monetar internaţional funcţionabil (denumit „sistemul Bretton Woods”). În cadrul acestui sistem, ratele de schimb ale monedelor erau fixate la nivele ajustabile şi au rămas stabile până la mijlocul anilor '60, atât în cadrul CEE, cât şi pe plan internaţional.
V zmluvách sa však s vytvorením spoločnej meny v Európskom hospodárskom spoločenstve (EHS) ešte nepočítalo. Okrem toho bolo v tom čase všetkých šesť krajín EHS zapojených do pomerne dobre fungujúceho medzinárodného menového systému – brettonwoodskeho systému. V rámci tohto systému boli kurzy mien pevne stanovené, ale s možnosťou korekcie, a až do polovice 60. rokov boli pomerne stabilné tak v rámci EHS, ako aj globálne.
Toda Pogodbe še niso predvidele enotne valute Evropske gospodarske skupnosti (EGS). Poleg tega je bilo v tem času vseh šest članic EGS del razmeroma dobro delujočega mednarodnega denarnega (»brettonwoodskega«) sistema. V tem sistemu so bili tečaji valut fiksirani, vendar prilagodljivi in so do sredine šestdesetih let ostali relativno stabilni tako v okviru EGS kot tudi na svetovni ravni.
ziņojums (publicēts 1970. gadā), ierosinot izveidot EMS vairākos posmos līdz 1980. gadam. Tomēr šis process apsīka, ņemot vērā visai saspringto starptautisko situāciju valūtas jomā pēc Bretonvudas sistēmas sabrukuma 20. gs. 70. gadu sākumā, kā arī spiedienu, ko radīja minētā perioda tautsaimniecības satricinājumu, īpaši pirmās naftas krīzes, risināšanai izvēlētās dažādās politikas.
Madankollu, munita unika għall-Komunità Ekonomika Ewropea (KEE) ma kienitx prevista fit-trattati. Barra dan, dak iż-żmien is-sitt membri kollha tal-KEE kienu parti minn sistema monetarja internazzjonali li kienet tiffunzjona sew (is-“sistema Bretton Woods”). Fi ħdan din is-sistema, ir-rati tal-kambju tal-muniti kienu fissi iżda setgħu jiġu aġġustati, u baqgħu relattivament stabbli sa nofs is-snin sittin, kemm fi ħdan il-KEE kif ukoll globalment.
  ECB: Slide 3  
  ECB: Vanliga frågor och...  
För att motverka instabiliteten och den åtföljande växelkursvolatiliteten i de nio dåvarande EEG-länderna[1] lanserades processen för monetärt samarbete med skapandet av Europeiska monetära systemet (EMS) 1979. Dess viktigaste del var växelkursmekanismen (ERM) som introducerade fasta men justerbara växelkurser för EEG- ländernas valutor.
To counter this instability and the resulting exchange rate volatility among the currencies, the nine members of the then EEC[1] relaunched the process of monetary cooperation in March 1979 with the creation of the European Monetary System (EMS). Its main feature was the exchange rate mechanism (ERM), which introduced fixed but adjustable exchange rates among the currencies of the EEC countries. Thus it required adjustments in monetary and economic policies as tools for exchange rate stability. Within the EMS framework, the participants succeeded in creating a zone of increasing monetary stability and gradually relaxing capital controls.
Pour remédier à cette instabilité et à la volatilité des cours de change qui en a résulté, les neuf membres de la CEE[1] de l’époque ont relancé le processus de coopération monétaire en mars 1979 avec la création du Système monétaire européen (SME). Le système consistait essentiellement en un mécanisme de change (MCE), qui prévoyait des taux de change fixes mais ajustables entre les monnaies des pays de la CEE. Des ajustements des politiques monétaires et économiques étaient donc nécessaires pour assurer la stabilité des taux de change. Les participants au SME sont parvenus à créer une zone de stabilité monétaire de plus en plus forte où les contrôles des capitaux ont pu être levés progressivement.
Um dieser Instabilität und der daraus resultierenden Wechselkursvolatilität zwischen den Währungen entgegenzuwirken, setzten die neun Mitgliedstaaten der damaligen EWG [1] im März 1979 den Prozess der währungspolitischen Zusammenarbeit mit der Gründung des Europäischen Währungssystems (EWS) erneut in Gang. Sein zentrales Element war der Wechselkursmechanismus (WKM), mit dem feste, aber anpassungsfähige Wechselkurse zwischen den Währungen der EWG-Mitgliedstaaten eingeführt wurden. Folglich waren Anpassungen der Geldpolitik und Wirtschaftspolitik als Mittel zur Erreichung von Wechselkursstabilität erforderlich. Im Rahmen des EWS gelang es den teilnehmenden Staaten, eine Region zu schaffen, in der zunehmend Geldwertstabilität herrschte und in der die Kapitalverkehrskontrollen nach und nach gelockert wurden.
Para contrarrestar esta inestabilidad y la consiguiente volatilidad de los tipos de cambio, los nueve miembros de la CEE[1] reactivaron el proceso de cooperación monetaria con la creación, en marzo de 1979, del Sistema Monetario Europeo (SME). Su principal característica era el mecanismo de tipos de cambio (MTC), mediante el que se definían paridades fijas, aunque ajustables, entre las monedas de los países de la CEE. Por tanto, resultó necesario ajustar las políticas monetarias y económicas, en cuanto que constituyen herramientas para la estabilidad del tipo de cambio. En el marco del SME, los participantes lograron crear una zona de creciente estabilidad monetaria y relajar progresivamente los controles de capital.
Per fronteggiare tale instabilità e la conseguente volatilità dei tassi di cambio, i nove Stati membri della CEE[1] rilanciarono il processo di cooperazione in campo valutario nel marzo 1979, con l’istituzione del Sistema monetario europeo (SME). La sua principale caratteristica consisteva nel meccanismo che introduceva tassi di cambio fissi ma aggiustabili fra le valute dei paesi della CEE, richiedendo adeguamenti delle politiche economiche e monetarie in quanto strumenti per il mantenimento della stabilità dei cambi. Nel contesto dello SME, i partecipanti riuscirono a realizzare un’area caratterizzata da crescente stabilità monetaria e ad allentare gradualmente i controlli sui movimenti dei capitali.
Para contrariar esta instabilidade e a resultante volatilidade das taxas de câmbio, os nove membros da então denominada CEE[1] relançaram o processo de cooperação monetária em março de 1979 com a criação do Sistema Monetário Europeu (SME). A sua principal característica era o mecanismo de taxas de câmbio (MTC), que introduziu taxas de câmbio fixas, mas ajustáveis, entre as moedas dos países da CEE, implicando ajustamentos nas políticas monetárias e económicas enquanto ferramentas para atingir a estabilidade cambial. No âmbito do SME, os participantes conseguiram criar uma zona de estabilidade monetária crescente, reduzindo gradualmente os controlos de capital.
Om deze instabiliteit en de resulterende volatiele wisselkoersen tegen te gaan, maakten de negen lidstaten van de EEG[1] in 1979, met de instelling van het Europees Monetair Stelsel (EMS), een nieuwe start met de monetaire samenwerking. Het belangrijkste onderdeel ervan was het wisselkoersmechanisme (ERM), waarmee vaste maar aanpasbare wisselkoersen tussen de valuta’s van de EEG-landen werden ingevoerd. Voor stabiele wisselkoersen waren aanpassingen van het monetaire en economische beleid nodig. Binnen het kader van het EMS slaagden de deelnemers erin de monetaire stabiliteit te verhogen en de controle op het kapitaalverkeer langzamerhand terug te schroeven.
За да се противопоставят на тази нестабилност и на колебанията на обменните курсове, деветте държави-членки на тогавашната ЕИО[1] слагат ново начало на процеса на парично сътрудничество и през март 1979 г. създават Европейската парична система (ЕПС). Нейна основна характеристика е механизмът на обменните курсове (exchange rate mechanism – ERМ), който въвежда фиксирани, но подлежащи на корекция обменни курсове между валутите на деветте държави от ЕИО. Настъпва необходимост от промени в паричната и икономическата политика за осигуряване на стабилност на обменните курсове. Участниците в ЕПС успяват да създадат зона на нарастваща парична стабилност и постепенно отслабващ контрол върху капитала.
Aby bylo možné čelit nestabilitě a následné volatilitě směnných kurzů mezi jednotlivými měnami, rozhodlo se v březnu 1979 devět tehdejších členů EHS[1] obnovit proces měnové spolupráce a vytvořit Evropský měnový systém (EMS). Jeho hlavním nástrojem byl mechanismus směnných kurzů označovaný jako ERM (tj. Exchange Rate Mechanism), jenž mezi měnami zemí EHS zavedl pevné směnné kurzy, které však bylo možné upravovat. To ale vyžadovalo úpravu měnové a hospodářské politiky jako nástroje pro zajištění stability směnných kurzů. V rámci EMS se tak členským zemím podařilo vytvořit zónu rostoucí měnové stability a postupně uvolňovat kontrolu kapitálu.
For at imødegå denne ustabilitet og den deraf følgende valutakursvolatilitet blandt de nu ni EØF-lande[1] blev ideen om et monetært samarbejde taget op igen i marts 1979, hvor Det Europæiske Monetære System (EMS) blev etableret. Det centrale element var valutakurssamarbejdet (ERM), hvormed der blev introduceret faste, men justerbare kurser mellem EØF-landenes valutaer. Det krævede naturligvis en tilpasning af landenes pengepolitik og økonomiske politik, så de kunne anvendes til at opnå valutakursstabilitet. Det lykkedes deltagerne i EMS'en at skabe et område, hvor den monetære stabilitet steg, og valutarestriktioner gradvist blev lempet.
Selle ebakindluse ja vahetuskursside kõikumisega toimetulekuks taaskäivitasid üheksa toonast EMÜ liikmesriiki[1] 1979. aasta märtsis rahapoliitilise koostöö ja asutasid Euroopa Rahasüsteemi (EMS). Selle peamiseks iseärasuseks oli vahetuskursimehhanism (ERM), mis tähendas, et EMÜ liikmesriikide vääringute vahetuskursid on kindlaks määratud, kuid kohandatavad. Seetõttu tuli kohandada ka raha- ja majanduspoliitikat, et tagada vahetuskursi stabiilsus. Osalevatel riikidel õnnestus luua üha stabiilsemaks muutuva rahapoliitikaga süsteem, mille raames kaotati järjest enam piiranguid kapitali liikumisele.
Tämän epävakauden ja siitä aiheutuvien valuuttakurssiheilahtelujen torjumiseksi ETY:n silloiset yhdeksän jäsenvaltiota[1] perustivat maaliskuussa 1979 Euroopan valuuttajärjestelmän (EMS) ja käynnistivät uudelleen rahapoliittisen yhteistyön. Valuuttajärjestelmän pääasiallinen tarkoitus oli ylläpitää valuuttakurssijärjestelmää (exchange rate mechanism, ERM), jonka myötä otettiin käyttöön kiinteät mutta sopeutettavissa olevat vaihtokurssit ETY:n jäsenvaltioiden valuuttojen välillä. Raha- ja talouspolitiikan käyttöä valuuttakurssien vakauttamisen välineenä oli siksi mukautettava. Valuuttajärjestelmän avulla jäsenvaltiot onnistuivat luomaan alueen, jossa rahataloutta voitiin vakauttaa ja pääomanliikkeiden sääntelyä hellittää asteittain.
Az akkor kilenctagú EGK[1], hogy úrrá legyen a bizonytalan helyzeten és az ezzel összefüggő árfolyam-ingadozáson, 1979 márciusában létrehozta az Európai Monetáris Rendszert (EMS), és ezzel újraindította a monetáris együttműködést. A rendszer legfontosabb eleme az árfolyam-mechanizmus (ERM) volt: az EGK-országok valutáinak egymás között rögzített, de kiigazítható árfolyamokkal jellemezhető rendszere. A rendszer a stabil árfolyamok fenntartása érdekében megkövetelte, hogy a monetáris és a gazdaságpolitikát időről-időre kiigazítsák. Az EMS-rendszerrel a résztvevőknek olyan övezetet sikerült létrehozniuk, ahol nőtt a monetáris stabilitás és fokozatosan lazítani lehetett a tőkekorlátozásokon.

En medlemsstat kan behålla ett eurobaserat sedelfondsarrangemang som ett ensidigt åtagande inom ERM2 under förutsättning att det finns en ömsesidig överenskommelse om att den fasta växelkursen i sedelfondsarrangemanget kan tjäna som valutans centralkurs i ERM2.
El MTC II es un régimen multilateral en el que las monedas de los Estados miembros no pertenecientes a la zona del euro se vinculan al euro y las decisiones se toman de común acuerdo entre las partes implicadas. Un Estado miembro puede seguir aplicando un régimen de caja de conversión (RCC) basado en el euro a modo de compromiso unilateral dentro del MTC II, siempre que exista un acuerdo mutuo acerca del tipo de cambio fijo vigente bajo ese RCC que pueda utilizarse como tipo central de la moneda en el MTC II. Los RCC no basados en el euro no son compatibles con la participación en el MTC II. En general, el Consejo de Gobierno ni incentiva ni desincentiva la adopción de RCC. En cualquier caso, no deben considerarse dichos regímenes como una alternativa a la participación durante dos años en el MTC II (véase la «Posición del Consejo de Gobierno del BCE relativa a cuestiones relacionadas con los tipos de cambio de los países adherentes» publicada el 18 de diciembre de 2003 a la que se hace referencia anteriormente).
O MTC II é um acordo multilateral segundo o qual as moedas dos Estados-Membros não participantes na área do euro estão ligadas ao euro e no âmbito do qual as decisões são tomadas por mútuo acordo das partes envolvidas. Um Estado-Membro pode manter um fundo de estabilização cambial que tenha como moeda-âncora o euro a título de compromisso unilateral no âmbito do MTC II, desde que exista mútuo acordo quanto à taxa de câmbio fixa em vigor no fundo, a qual funcionará depois como a taxa central do MTC II para essa moeda. Os fundos de estabilização cambial não baseados no euro são incompatíveis com a participação no MTC II. Em termos mais gerais, o Conselho do BCE não encoraja nem desencoraja a adoção de fundos de estabilização cambial. Em qualquer dos casos, tais sistemas não podem ser considerados como uma alternativa à participação no MTC II durante dois anos (ver a declaração publicada em 18 de dezembro de 2003:
Валутният механизъм II е многостранно споразумение, според което паричните единици на държавите членки извън еврозоната са обвързани с еврото и решенията се вземат по взаимно съгласие на съответните страни. Една държава членка може да поддържа основан на еврото режим на паричен съвет (РПС) като едностранен ангажимент в рамките на валутния механизъм II, при условие, че съществува взаимно споразумение за фиксиран обменен курс в рамките на РПС, който служи за централен курс на валутата във валутния механизъм II. РПС, които не се основават на еврото, са несъвместими с участието във валутния механизъм II. Като цяло Управителният съвет на ЕЦБ нито насърчава, нито се противопоставя на приемането на РПС. Във всеки случай такива споразумения не може да се разглеждат като алтернатива на двугодишното участие във валутния механизъм II (вж. „Позиция на политиката на Управителния съвет на ЕЦБ относно въпроси, свързани с обменните курсове, отнасящи се до присъединяващите се държави“, публикувана на 18 декември 2003 г.).
ERM II je mnohostranný systém, v jehož rámci jsou měny zemí, jež nejsou členy eurozóny, zavěšeny na euro a ve kterém se rozhoduje na základě vzájemné dohody všech účastníků. Členský stát může i nadále používat režim currency board se zavěšením své měny na euro jako jednostranný závazek v rámci ERM II, panuje-li všeobecná shoda o neodvolatelném kurzu této měny k euru v rámci currency board a tento kurz je pak i použit jako centrální parita měny v rámci ERM II. Režim currency board, při němž není měna zavěšena na euro, není slučitelný s účastí v ERM II. Obecně lze konstatovat, že Rada guvernérů ECB nepodporuje ani nezavrhuje přijetí currency board. Používání takového režimu však rozhodně nelze vnímat jako možnou alternativu dvouleté účasti v ERM II (viz Stanovisko Rady guvernérů ECB k problematice směnných kurzů v přistupujících zemích, zveřejněné 18. prosince 2003 a zmiňované výše.)
ERM2 er en multilateral aftale, i henhold til hvilken valutaer fra EU-lande uden for euroområdet er bundet til euroen, og beslutninger træffes ved gensidig aftale mellem de involverede parter. Et medlemsland kan opretholde et eurobaseret currency board som en ensidig forpligtelse inden for ERM2, forudsat at der er en gensidig aftale om, at den fastsatte kurs i henhold til currency boardet er passende og kan fungere som den pågældende valutas centralkurs i ERM2. Et currency board, der ikke er baseret på euroen, er ikke foreneligt med deltagelse i ERM2. Som udgangspunkt tilskynder ECB's styrelsesråd ikke til brug af disse ordninger, men søger heller ikke at begrænse dem. De kan dog ikke erstatte to års deltagelse i ERM2 (se Styrelsesrådets dokument af 18. december 2003, "Styrelsesrådet for ECB's holdning til spørgsmål i relation til tiltrædelseslandenes valutakurspolitik").
ERM2 on mitmepoolne mehhanism, mille raames euroalast väljaspool asuvate liikmesriikide vääringud seotakse euroga ning otsused tehakse asjaomaste poolte vastastikusel kokkuleppel. Liikmesriik võib ERM2 raames ühepoolse kohustusena säilitada europõhise valuutakomitee süsteemi, kui on saavutatud vastastikune kokkulepe, et valuutakomitee süsteemis kehtiv fikseeritud vahetuskurss on asjakohane ja seda võib ERM2 raames kasutada selle vääringu keskkursina. Valuutakomiteed, mis ei põhine eurol, ei ole ERM2s osalemise tingimustega kooskõlas. Üldiselt suhtub EKP nõukogu valuutakomitee süsteemi kasutuselevõtmisse neutraalselt. Sellist süsteemi ei saa siiski käsitleda alternatiivina kaheaastasele osalusele ERM2s (vt 18. detsembril 2003 avaldatud EKP nõukogu seisukoht „Policy position of the Governing Council of the ECB on exchange rate issues relating to the acceding countries”).
Az ERM–II olyan többoldalú rendszer, amelyben az euroövezeten kívüli tagállamok az euróhoz rögzítik valutáikat, és a döntések az érintett felek közös megegyezése révén születnek. Az egyes tagállamok egyoldalúan vállalhatják, hogy fenntartják euroalapú valutatanács-rendszerüket az ERM–II-n belül, amennyiben megegyeznek a valutatanács-rendszerben érvényes rögzített árfolyamról, amely egyben az adott valuta ERM–II-beli középárfolyama. A nem euroalapú valutatanácsok intézménye nem egyeztethető össze az ERM–II-beli tagsággal. Általában tehát az EKB Kormányzótanácsa nem támogatja, bár nem is ellenzi a valutatanács-rendszert. Az mindazonáltal nem helyettesítheti az ERM–II-ben töltött két évet (lásd a fentebb említett „Policy position of the Governing Council of the ECB on exchange rate issues relating to the acceding countries” [Az EKB Kormányzótanácsának iránymutató állásfoglalása az EU-tagállamokat érintő árfolyamkérdésekről] című, 2003. december 18-i közleményt).
MCS II este un mecanism multilateral în care monedele statelor membre neparticipante la zona euro sunt ancorate la cursul euro şi în cadrul căruia deciziile sunt adoptate de comun acord de către părţile implicate. Un stat membru poate să nu renunţe la regimul de consiliu monetar bazat pe euro ca angajament unilateral în cadrul MCS II, cu condiţia să se convină asupra cursului de schimb fix stabilit în cadrul regimului de consiliu monetar, care să devină apoi paritatea centrală a acelei monede în cadrul MCS II. Regimurile de consiliu monetar care nu se bazează pe euro nu sunt compatibile cu participarea la MCS II. Într-un sens mai larg, Consiliul guvernatorilor BCE nici nu încurajează, nici nu descurajează adoptarea regimurilor de consiliu monetar. Totuşi, aceste regimuri nu pot fi considerate drept alternative viabile la participarea pentru o perioadă de doi ani la MCS II (a se vedea poziţia Consiliului guvernatorilor BCE privind politica de curs de schimb referitoare la ţările în curs de aderare, publicată la 18 decembrie 2003).
ERM II je mnohostranný systém, v ktorom sú meny členských štátov nepatriacich do eurozóny naviazané na euro a v ktorom sa rozhodnutia prijímajú na základe vzájomnej dohody zainteresovaných strán. Členský štát môže menový výbor naviazaný na euro naďalej používať ako jednostranný záväzok v rámci ERM II, ak sa podarí dosiahnuť všeobecnú zhodu o pevnom kurze meny v rámci menového výboru a tento kurz sa potom používa ako centrálna parita meny v rámci ERM II. Menové výbory, ktoré nie sú naviazané na euro, nie sú zlučiteľné s účasťou v ERM II. Vo všeobecnosti možno konštatovať, že Rada guvernérov ECB zavádzanie menových výborov neodporúča ani neodmieta. Použitie takýchto systémov ale rozhodne nemožno považovať za náhradu dvojročnej účasti v ERM II (viac v spomenutom dokumente „Stanovisko Rady guvernérov ECB k problematike výmenných kurzov pristupujúcich krajín“ zverejnenom 18. decembra 2003).
VMK II ir daudzpusēja vienošanās, saskaņā ar kuru ārpus euro zonas esošās dalībvalstis piesaista savas valūtas euro un lēmumi tiek pieņemti, panākot iesaistīto pušu savstarpēju vienošanos. Dalībvalsts var saglabāt arī uz euro balstītu valūtas padomes mehānismu (VPM), kas darbojas kā vienpusēja apņemšanās VMK II ietvaros, ja vien ir panākta savstarpēja vienošanās par valūtas padomes mehānisma ietvaros noteikto fiksēto kursu, kas tad izmantojams kā attiecīgās valūtas VKM II centrālais kurss. Tādi VPM, kas nav balstīti uz euro, nav savienojami ar dalību VKM II. Runājot vispārīgāk, ECB Padome ne stimulē, ne attur ieviest VPM. Taču jebkurā gadījumā šādu mehānismu nevar uzskatīt par alternatīvu divu gadu dalībai VKM II (sk. "ECB Padomes politikas nostāju valūtas maiņas kursa jautājumos attiecībā uz pievienošanās valstīm", kas publicēta 2003. gada 18. decembrī un minēta iepriekš).