est – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 16 Résultats  ar2005.emcdda.europa.eu
  CăsuÅ£a 7  
Căsuţa 7: Infecţia cu HIV şi SIDA în Europa de Est
Box 7: HIV and AIDS in eastern Europe
Encadré 7: VIH et SIDA en Europe orientale
Kasten 7: HIV und AIDS in Osteuropa
Recuadro 7: VIH y SIDA en Europa del Este
Riquadro 7: HIV e AIDS nell’Europa orientale
Caixa 7: VIH e SIDA na Europa Oriental
Πλαίσιο 7: Ο ιός HIV και το AIDS στην ανατολική Ευρώπη
Kader 7: HIV en aids in Oost-Europa
Rámeček 7: HIV a AIDS ve východní Evropě
Boks 7: Hiv og aids i Østeuropa
Kast 7: HIV ja AIDS Ida-Euroopas
Laatikko 7: Hiv ja aids Itä-Euroopassa
7. rovat: A HIV és az AIDS Kelet-Európában
Boks 7: HIV og AIDS i Øst-Europa
Okienko 7: HIV i AIDS w Europie Wschodniej
Polje 7: HIV in AIDS v vzhodni Evropi
Ruta 7: Hiv och aids i Östeuropa
7. aile: HIV un AIDS Austrumeiropā
  CăsuÅ£a 8  
În ţările baltice, se consideră însă că acoperirea este „slabă” în Estonia şi Lituania (25–50 %) şi „foarte slabă” în Letonia (sub 25 %). Acoperirea este considerată „foarte slabă” în majoritatea ţărilor din Europa de Est.
However, among the Baltic states, coverage is estimated to be ‘poor’ in Estonia and Lithuania (25–50 %) and ‘very poor’ in Latvia (under 25 %). Coverage is estimated to be ‘very poor’ in most countries of eastern Europe.
Toutefois, dans les États baltes, la couverture est jugée «faible» en Estonie et en Lituanie (25 à 50 %) et «très faible» en Lettonie (moins de 25 %). La couverture est également jugée «très faible» dans la plupart des pays d'Europe orientale.
In den baltischen Staaten wird der Erfassungsgrad jedoch in Estland und Litauen als „schwach“ (25 % bis 50 %) und in Lettland als „sehr schwach“ (unter 25 %) eingeschätzt. In den meisten Ländern Osteuropas wird der Erfassungsgrad ebenfalls als „sehr schwach“ eingeschätzt.
Tuttavia, tra i paesi baltici, la copertura è stimata “scarsa” in Estonia e Lituania (25-50%) e “molto scarsa” in Lettonia (sotto il 25%). Del resto la copertura è calcolata come “molto scarsa” nella maggior parte dei paesi dell’Europa orientale.
Contudo, nos Estados bálticos, estima-se que a cobertura é “pobre” na Estónia e na Lituânia (25–50%) e “muito pobre” na Letónia (menos de 25%). A cobertura é considerada “muito pobre” na maior parte dos países da Europa Oriental.
Ωστόσο, στα κράτη της Βαλτικής, η κάλυψη εκτιμάται ως «κακή» στην Εσθονία και τη Λιθουανία (25–50 %) και ως «πολύ κακή» στη Λεττονία (κάτω του 25 %). Η κάλυψη εκτιμάται ως «πολύ κακή» στις περισσότερες χώρες της Ανατολικής Ευρώπης.
In de Baltische landen wordt de dekking echter als “slecht” ingeschat (in Estland en Litouwen: 25-50%) en zelfs als “zeer slecht” (in Letland: minder dan 25%). In de meeste landen in Oost-Europa wordt de HAART-dekking als “zeer slecht” beoordeeld.
Pokud jde o pobaltské státy, je pokrytí touto léčbou odhadováno jako „špatné“ v Estonsku a Litvě (25–50 %) a „velmi špatné“ v Lotyšku (méně než 25 %). Pokrytí se odhaduje jako „velmi špatné“ ve většině zemí východní Evropy.
Blandt de baltiske stater vurderes dækningsgraden imidlertid som 'ringe' i Estland og Litauen (25–50 %) og 'meget ringe' i Letland (under 25 %). Dækningsgraden vurderes som 'meget ringe' i de fleste lande i Østeuropa.
Sellegipoolest hinnatakse katvust Eestis ja Leedus „madalaks” (25–50%) ja Lätis „väga madalaks” (alla 25%). Katvus on hinnanguliselt „väga madal” enamikus Ida-Euroopa riikides.
Baltian maissa kattavuus arvioidaan kuitenkin "huonoksi" Virossa ja Liettuassa (25–50 %) ja "erittäin huonoksi" Latviassa (alle 25 %). Kattavuus on arvioiden mukaan "erittäin huono" useimmissa Itä-Euroopan maissa.
A balti államok között azonban a lefedettséget Észtország és Litvánia esetében „gyengének” (25–50%), Lettország esetében pedig „nagyon gyengének” (25% alatt) becsülték. A lefedettség a becslések szerint a legtöbb kelet-európai országban „nagyon gyenge”.
I de baltiske statene anslås imidlertid dekningen til å være ”dårlig” i Estland og Litauen (25-50 %) og ”svært dårlig” i Latvia (under 25 %). Dekningen anses å være “svært dårlig” i de fleste landene i Øst-Europa.
Jednakże w grupie państw bałtyckich zasięg szacowany jest na „słaby” w Estonii i na Litwie (25-50%) oraz „bardzo słaby” na Łotwie (poniżej 25%). Zasięg określany jest jako „bardzo słaby” dla większości państw Europy Wschodniej.
Z pobaltských štátov sa však odhaduje „nízke“ pokrytie v Estónsku a Litve (20 až 50 %) a „veľmi nízke“ v Lotyšsku (pod 25 %). „Veľmi nízke“ pokrytie sa odhaduje vo väčšine krajín východnej Európy.
Vendar se ocenjuje, da je pokritost med baltskimi državami "slaba" v Estoniji in Litvi (25–50 %) in "zelo slaba" v Latviji (pod 25 %). Ocenjeno je, da pokritost "zelo slaba" v večini držav vzhodne Evrope.
I Estland och Litauen beräknas täckningen emellertid vara ”svag” (25–50 %) och i Lettland beräknas den vara ”mycket svag” (under 25 %). Täckningen beräknas vara ”mycket svag” i de flesta länder i Östeuropa.
  CăsuÅ£e  
Căsuţa 7: Infecţia cu HIV şi SIDA în Europa de Est
Box 7: HIV and AIDS in eastern Europe
Encadré 7: VIH et SIDA en Europe orientale
Kasten 7: HIV und AIDS in Osteuropa
Recuadro 7: VIH y SIDA en Europa del Este
Riquadro 7: HIV e AIDS nell’Europa orientale
Caixa 7: VIH e SIDA na Europa Oriental
Πλαίσιο 7: Ο ιός HIV και το AIDS στην ανατολική Ευρώπη
Kader 7: HIV en aids in Oost-Europa
Rámeček 7: HIV a AIDS ve východní Evropě
Boks 7: Hiv og aids i Østeuropa
Kast 7: HIV ja AIDS Ida-Euroopas
Laatikko 7: Hiv ja aids Itä-Euroopassa
7. rovat: A HIV és az AIDS Kelet-Európában
Boks 7: HIV og AIDS i Øst-Europa
Okienko 7: HIV i AIDS w Europie Wschodniej
Rámček 7: HIV a AIDS vo východnej Európe
Polje 7: HIV in AIDS v vzhodni Evropi
Ruta 7: Hiv och aids i Östeuropa
7. aile: HIV un AIDS Austrumeiropā
  Ecstasy  
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de Ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de Ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord şi în Asia de est şi de sud-est (CND, 2005; INCB, 2005).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread to other parts of the world in recent years, notably to North America and East and South-East Asia (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003, the number of ecstasy laboratories detected worldwide decreased (CND, 2005); in the EU, such laboratories were reported to have been uncovered in Belgium, Estonia, Lithuania and the Netherlands (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). Ecstasy seized in the EU is reported to originate mainly from the Netherlands, followed by Belgium, although Estonia and the United Kingdom are also mentioned as source countries (Reitox national reports, 2003).
Au niveau mondial, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble diminuer depuis que la fabrication d'ecstasy s'étend vers d'autres régions du monde ces dernières années, notamment l'Amérique du Nord et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (CND, 2005; OICS, 2005). En 2003, le nombre de laboratoires d'ecstasy découverts dans le monde a baissé (CND, 2005). Au sein de l'UE, la Belgique, l'Estonie, la Lituanie et les Pays-Bas ont indiqué qu'ils avaient découvert des laboratoires (rapports nationaux Reitox, 2003). L'ecstasy saisie dans l'UE provient essentiellement des Pays-Bas, suivis par la Belgique, bien que l'Estonie et le Royaume-Uni soient également cités comme pays sources (rapports nationaux Reitox, 2003).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika sowie Ost- und Südostasien, ausgeweitet hat (CND, 2005; INCB, 2005). Im Jahr 2003 ging die Zahl der weltweit entdeckten Ecstasy-Labors zurück (CND, 2005); innerhalb der EU wurden Berichten zufolge solche Labors in Belgien, Estland, Litauen und den Niederlanden aufgedeckt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt hauptsächlich aus den Niederlanden, gefolgt von Belgien; Estland und das Vereinigte Königreich werden jedoch ebenfalls als Ursprungsländer erwähnt (Nationale Reitox-Berichte, 2003).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica y el Este y Sureste Asiático (CDE, 2005; JIFE, 2005). En 2003 descendió el número de laboratorios de producción de éxtasis detectados en todo el mundo (CDE, 2005); en la UE se han descubierto este tipo de laboratorios en Bélgica, Estonia, Lituania y los Países Bajos (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos, seguidos de Bélgica, aunque Estonia y Reino Unido también aparecen mencionados como países productores (Informes nacionales de la red Reitox, 2003).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza relativa sembrerebbe in calo stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nel Nord America, in Asia orientale e sudorientale (CND, 2005; INCB, 2005). Nel 2003 è calato il numero di laboratori di ecstasy scoperti in tutto il mondo (CND, 2005); nell’Unione europea sono stati individuati laboratori di questo tipo in Belgio, Estonia, Lituania e Paesi Bassi (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). L’ecstasy sequestrata nell’UE è segnalata provenire principalmente dai Paesi Bassi, seguiti dal Belgio, per quanto anche l’Estonia e il Regno Unito siano menzionati come paesi di produzione (relazioni nazionali Reitox, 2003).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, αν και η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια, και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (CND, 2005· INCB, 2005). Το 2003, μειώθηκε ο αριθμός των εργαστηρίων παρασκευής έκστασης που ανακαλύφθηκαν παγκοσμίως (CND, 2005)· στην ΕΕ, αναφέρθηκε ότι τέτοιου είδους εργαστήρια ανακαλύφθηκαν στο Βέλγιο, την Εσθονία, τη Λιθουανία και τις Κάτω Χώρες (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν κυρίως από τις Κάτω Χώρες, και δευτερευόντως από το Βέλγιο, μολονότι η Εσθονία και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρονται επίσης ως χώρες προέλευσης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2003).
Europa blijft 's werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika en Oost- en Zuidoost-Azië (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003 was er wereldwijd sprake van een afname van het aantal ontdekte ecstasylaboratoria (CND, 2005); de ontdekking van dergelijke laboratoria in de EU is gemeld door België, Estland, Litouwen en Nederland (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). Van de ecstasy die in de EU in beslag is genomen, wordt gemeld dat deze voornamelijk uit Nederland en daarna uit België afkomstig is, hoewel in een aantal verslagen ook Estland en het Verenigd Koninkrijk als land van herkomst worden genoemd (nationale Reitox-verslagen, 2003).
V celosvětovém měřítku zůstává Evropa hlavním centrem výroby extáze, ačkoli se zdá, že její relativní důležitost klesá, protože se v posledních letech výroba extáze rozšířila do jiných částí světa, zejména do Severní Ameriky a východní a jihovýchodní Asie (CND, 2005; INCB, 2005). V roce 2003 se počet laboratoří, které vyrábějí extázi, zjištěných po celém světě snížil (CND, 2005); v EU bylo odhalení takových laboratoří oznámeno v Belgii, Estonsku, Litvě a Nizozemsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). Podle poskytnutých údajů má extáze zachycená v Evropě původ hlavně v Nizozemsku následovaném Belgií, ačkoli Estonsko a Spojené království jsou rovněž uváděny jako zdrojové země (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2003).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika og Øst- og Sydøstasien (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 faldt antallet af ecstasylaboratorier, der blev opdaget i hele verden (CND, 2005); i EU blev sådanne laboratorier afsløret i Belgien, Estland, Litauen og Nederlandene (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme især fra Nederlandene, efterfulgt af Belgien, selv om Estland og Det Forenede Kongerige også nævnes som producerende lande (nationale Reitox-rapporter, 2003).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä, kun ekstaasin valmistus on viime vuosina levinnyt muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (CND, 2005; INCB, 2005). Maailmassa paljastettujen ekstaasilaboratorioiden määrä laski vuonna 2003 (CND, 2005). EU:ssa tällaisia laboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan Belgiassa, Virossa, Liettuassa ja Alankomaissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiallisesti Alankomaista ja toiseksi useimmin Belgiasta, mutta myös Viro ja Yhdistynyt kuningaskunta on mainittu lähtömaina (Reitoxin kansalliset raportit, 2003).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása elterjedőben van a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában, valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (CND, 2005; INCB, 2005). A leleplezett extasy-laboratóriumok száma 2003-ban világszerte csökkent (CND, 2005); az EU-ban ilyen laboratóriumokat a jelentések szerint Belgiumban, Észtországban, Litvániában és Hollandiában találtak (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Az Európai Unióban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából, kisebb mértékben Belgiumból származik, bár Észtország és az Egyesült Királyság is szerepel számos jelentésben a forrásországok között (Reitox országjelentések, 2003).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika og Øst- og Sørøst-Asia (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 ble flere ecstasylaboratorier oppdaget rundt om i verden (CND, 2005), og i EU ble slike laboratorier rapportert avdekket i Belgia, Estland, Litauen og Nederland (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Ecstasy beslaglagt i EU har hovedsakelig sin opprinnelse i Nederland, etterfulgt av Belgia, selv om Estland og Storbritannia også nevnes som opprinnelsesland (nasjonale Reitox-rapporter, 2003).
W skali globalnej Europa nadal jest głównym centrum produkcji ekstazy, choć jej znaczenie w tej kwestii zdaje się maleć, gdyż produkcja ekstazy w ostatnich latach rozszerzyła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej oraz Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (CND, 2005; INCB, 2005.). W 2003 roku zmniejszyła się liczba laboratoriów ekstazy wykrytych na całym świecie (CND, 2005). W przypadku UE o wykryciu takich laboratoriów doniesiono z Belgii, Estonii, Litwy i Holandii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Ekstazy przechwycone w UE pochodzi głównie z Holandii, a następnie z Belgii, choć jako miejsca pochodzenia narkotyku wymieniane są także Estonia i Wielka Brytania (Sprawozdania krajowe Reitox, 2003).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v ostatných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky a južnej a juhovýchodnej Ázie (CND 2005; INCB 2005). V roku 2003 klesol počet laboratórií vyrábajúcich extázu, zistených na svete (CND 2005); v EÚ uviedli odhalenie takýchto laboratórií v Belgicku, Estónsku, Litve a Holandsku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza najmä z Holandska, po ktorom nasleduje Belgicko, hoci aj Estónsko a Spojené kráľovstvo boli uvedené ako zdrojové krajiny (národné správy siete Reitox 2003).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena relativna pomembnost upada, saj se proizvodnja ekstazija širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (CND, 2005; INCB, 2005). Leta 2003 se je število po svetu odkritih laboratorijev za proizvodnjo ekstazija zmanjšalo (CND, 2005); v EU so o takih odkritih laboratorijih poročali v Belgiji, Estoniji, Litvi in na Nizozemskem (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005). Za ekstazi, zasežen v EU, poročajo, da izvira predvsem iz Nizozemske, ki ji sledi Belgija, čeprav sta v več poročilih kot izvorni državi omenjeni tudi Estonija in Združeno kraljestvo (nacionalna poročila Reitox, 2003).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika samt Ost- och Sydostasien (CND, 2005, INCB, 2005). Under 2003 sjönk antalet upptäckta ecstasylaboratorier i världen (CND, 2005). Inom EU upptäcktes laboratorier i Belgien, Estland, Litauen och Nederländerna (Nationella Reitox-rapporter, 2004, CND, 2005). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna, följt av Belgien, men även Estland och Storbritannien nämns som ursprungsländer i flera rapporter (Nationella Reitox-rapporter, 2003).
  Ecstasy  
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de Ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de Ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord şi în Asia de est şi de sud-est (CND, 2005; INCB, 2005).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread to other parts of the world in recent years, notably to North America and East and South-East Asia (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003, the number of ecstasy laboratories detected worldwide decreased (CND, 2005); in the EU, such laboratories were reported to have been uncovered in Belgium, Estonia, Lithuania and the Netherlands (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). Ecstasy seized in the EU is reported to originate mainly from the Netherlands, followed by Belgium, although Estonia and the United Kingdom are also mentioned as source countries (Reitox national reports, 2003).
Au niveau mondial, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble diminuer depuis que la fabrication d'ecstasy s'étend vers d'autres régions du monde ces dernières années, notamment l'Amérique du Nord et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (CND, 2005; OICS, 2005). En 2003, le nombre de laboratoires d'ecstasy découverts dans le monde a baissé (CND, 2005). Au sein de l'UE, la Belgique, l'Estonie, la Lituanie et les Pays-Bas ont indiqué qu'ils avaient découvert des laboratoires (rapports nationaux Reitox, 2003). L'ecstasy saisie dans l'UE provient essentiellement des Pays-Bas, suivis par la Belgique, bien que l'Estonie et le Royaume-Uni soient également cités comme pays sources (rapports nationaux Reitox, 2003).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika sowie Ost- und Südostasien, ausgeweitet hat (CND, 2005; INCB, 2005). Im Jahr 2003 ging die Zahl der weltweit entdeckten Ecstasy-Labors zurück (CND, 2005); innerhalb der EU wurden Berichten zufolge solche Labors in Belgien, Estland, Litauen und den Niederlanden aufgedeckt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt hauptsächlich aus den Niederlanden, gefolgt von Belgien; Estland und das Vereinigte Königreich werden jedoch ebenfalls als Ursprungsländer erwähnt (Nationale Reitox-Berichte, 2003).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica y el Este y Sureste Asiático (CDE, 2005; JIFE, 2005). En 2003 descendió el número de laboratorios de producción de éxtasis detectados en todo el mundo (CDE, 2005); en la UE se han descubierto este tipo de laboratorios en Bélgica, Estonia, Lituania y los Países Bajos (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos, seguidos de Bélgica, aunque Estonia y Reino Unido también aparecen mencionados como países productores (Informes nacionales de la red Reitox, 2003).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza relativa sembrerebbe in calo stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nel Nord America, in Asia orientale e sudorientale (CND, 2005; INCB, 2005). Nel 2003 è calato il numero di laboratori di ecstasy scoperti in tutto il mondo (CND, 2005); nell’Unione europea sono stati individuati laboratori di questo tipo in Belgio, Estonia, Lituania e Paesi Bassi (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). L’ecstasy sequestrata nell’UE è segnalata provenire principalmente dai Paesi Bassi, seguiti dal Belgio, per quanto anche l’Estonia e il Regno Unito siano menzionati come paesi di produzione (relazioni nazionali Reitox, 2003).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, αν και η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια, και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (CND, 2005· INCB, 2005). Το 2003, μειώθηκε ο αριθμός των εργαστηρίων παρασκευής έκστασης που ανακαλύφθηκαν παγκοσμίως (CND, 2005)· στην ΕΕ, αναφέρθηκε ότι τέτοιου είδους εργαστήρια ανακαλύφθηκαν στο Βέλγιο, την Εσθονία, τη Λιθουανία και τις Κάτω Χώρες (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν κυρίως από τις Κάτω Χώρες, και δευτερευόντως από το Βέλγιο, μολονότι η Εσθονία και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρονται επίσης ως χώρες προέλευσης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2003).
Europa blijft 's werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika en Oost- en Zuidoost-Azië (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003 was er wereldwijd sprake van een afname van het aantal ontdekte ecstasylaboratoria (CND, 2005); de ontdekking van dergelijke laboratoria in de EU is gemeld door België, Estland, Litouwen en Nederland (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). Van de ecstasy die in de EU in beslag is genomen, wordt gemeld dat deze voornamelijk uit Nederland en daarna uit België afkomstig is, hoewel in een aantal verslagen ook Estland en het Verenigd Koninkrijk als land van herkomst worden genoemd (nationale Reitox-verslagen, 2003).
V celosvětovém měřítku zůstává Evropa hlavním centrem výroby extáze, ačkoli se zdá, že její relativní důležitost klesá, protože se v posledních letech výroba extáze rozšířila do jiných částí světa, zejména do Severní Ameriky a východní a jihovýchodní Asie (CND, 2005; INCB, 2005). V roce 2003 se počet laboratoří, které vyrábějí extázi, zjištěných po celém světě snížil (CND, 2005); v EU bylo odhalení takových laboratoří oznámeno v Belgii, Estonsku, Litvě a Nizozemsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). Podle poskytnutých údajů má extáze zachycená v Evropě původ hlavně v Nizozemsku následovaném Belgií, ačkoli Estonsko a Spojené království jsou rovněž uváděny jako zdrojové země (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2003).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika og Øst- og Sydøstasien (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 faldt antallet af ecstasylaboratorier, der blev opdaget i hele verden (CND, 2005); i EU blev sådanne laboratorier afsløret i Belgien, Estland, Litauen og Nederlandene (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme især fra Nederlandene, efterfulgt af Belgien, selv om Estland og Det Forenede Kongerige også nævnes som producerende lande (nationale Reitox-rapporter, 2003).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä, kun ekstaasin valmistus on viime vuosina levinnyt muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (CND, 2005; INCB, 2005). Maailmassa paljastettujen ekstaasilaboratorioiden määrä laski vuonna 2003 (CND, 2005). EU:ssa tällaisia laboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan Belgiassa, Virossa, Liettuassa ja Alankomaissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiallisesti Alankomaista ja toiseksi useimmin Belgiasta, mutta myös Viro ja Yhdistynyt kuningaskunta on mainittu lähtömaina (Reitoxin kansalliset raportit, 2003).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása elterjedőben van a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában, valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (CND, 2005; INCB, 2005). A leleplezett extasy-laboratóriumok száma 2003-ban világszerte csökkent (CND, 2005); az EU-ban ilyen laboratóriumokat a jelentések szerint Belgiumban, Észtországban, Litvániában és Hollandiában találtak (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Az Európai Unióban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából, kisebb mértékben Belgiumból származik, bár Észtország és az Egyesült Királyság is szerepel számos jelentésben a forrásországok között (Reitox országjelentések, 2003).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika og Øst- og Sørøst-Asia (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 ble flere ecstasylaboratorier oppdaget rundt om i verden (CND, 2005), og i EU ble slike laboratorier rapportert avdekket i Belgia, Estland, Litauen og Nederland (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Ecstasy beslaglagt i EU har hovedsakelig sin opprinnelse i Nederland, etterfulgt av Belgia, selv om Estland og Storbritannia også nevnes som opprinnelsesland (nasjonale Reitox-rapporter, 2003).
W skali globalnej Europa nadal jest głównym centrum produkcji ekstazy, choć jej znaczenie w tej kwestii zdaje się maleć, gdyż produkcja ekstazy w ostatnich latach rozszerzyła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej oraz Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (CND, 2005; INCB, 2005.). W 2003 roku zmniejszyła się liczba laboratoriów ekstazy wykrytych na całym świecie (CND, 2005). W przypadku UE o wykryciu takich laboratoriów doniesiono z Belgii, Estonii, Litwy i Holandii (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Ekstazy przechwycone w UE pochodzi głównie z Holandii, a następnie z Belgii, choć jako miejsca pochodzenia narkotyku wymieniane są także Estonia i Wielka Brytania (Sprawozdania krajowe Reitox, 2003).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v ostatných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky a južnej a juhovýchodnej Ázie (CND 2005; INCB 2005). V roku 2003 klesol počet laboratórií vyrábajúcich extázu, zistených na svete (CND 2005); v EÚ uviedli odhalenie takýchto laboratórií v Belgicku, Estónsku, Litve a Holandsku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza najmä z Holandska, po ktorom nasleduje Belgicko, hoci aj Estónsko a Spojené kráľovstvo boli uvedené ako zdrojové krajiny (národné správy siete Reitox 2003).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena relativna pomembnost upada, saj se proizvodnja ekstazija širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (CND, 2005; INCB, 2005). Leta 2003 se je število po svetu odkritih laboratorijev za proizvodnjo ekstazija zmanjšalo (CND, 2005); v EU so o takih odkritih laboratorijih poročali v Belgiji, Estoniji, Litvi in na Nizozemskem (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005). Za ekstazi, zasežen v EU, poročajo, da izvira predvsem iz Nizozemske, ki ji sledi Belgija, čeprav sta v več poročilih kot izvorni državi omenjeni tudi Estonija in Združeno kraljestvo (nacionalna poročila Reitox, 2003).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika samt Ost- och Sydostasien (CND, 2005, INCB, 2005). Under 2003 sjönk antalet upptäckta ecstasylaboratorier i världen (CND, 2005). Inom EU upptäcktes laboratorier i Belgien, Estland, Litauen och Nederländerna (Nationella Reitox-rapporter, 2004, CND, 2005). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna, följt av Belgien, men även Estland och Storbritannien nämns som ursprungsländer i flera rapporter (Nationella Reitox-rapporter, 2003).
  InformaÅ£ii privind cap...  
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005). Od roku 1998 państwo UE o najwyższym udziale co do liczby konfiskat i ilości skonfiskowanej heroiny to Wielka Brytania, a za nią Hiszpania, w odniesieniu do liczby konfiskat, i Włochy, w odniesieniu do ilości przechwyconego narkotyku (165). W roku 2002 Wielka Brytania była odpowiedzialna za około 30% zarówno liczby konfiskat, jak i całkowitej ilości heroiny skonfiskowanej w UE.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  InformaÅ£ii privind cap...  
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005). Od roku 1998 państwo UE o najwyższym udziale co do liczby konfiskat i ilości skonfiskowanej heroiny to Wielka Brytania, a za nią Hiszpania, w odniesieniu do liczby konfiskat, i Włochy, w odniesieniu do ilości przechwyconego narkotyku (165). W roku 2002 Wielka Brytania była odpowiedzialna za około 30% zarówno liczby konfiskat, jak i całkowitej ilości heroiny skonfiskowanej w UE.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  PreÅ£ul ÅŸi puritatea h...  
În Europa, heroina se găseşte sub două forme: heroina brună obişnuită (în forma chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi mai scumpă, provenind de obicei din Asia de sud-est.
In Europe, heroin occurs in two forms: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-East Asia. In 2003, in the EU the average street price of brown heroin was reported to vary between €27 per gram in Belgium and €144 per gram in Sweden, while the price of white heroin ranged from €25 (Slovakia) to €216 (Sweden) per gram (168). This price differential is likely to reflect the purity of the drug being sold.
En Europe, l'héroïne se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base) et l'héroïne blanche, moins courante et plus chère (une forme de sel), qui provient généralement d'Asie du Sud-Est. En 2003, dans l'UE, le prix de vente moyen dans la rue de l'héroïne brune variait entre 27 euros le gramme en Belgique et 144 euros le gramme en Suède, tandis que le prix de l'héroïne blanche était compris entre 25 euros en Slovaquie et 216 euros le gramme en Suède (168). Cet écart de prix correspond reflète probablement le degré de pureté de la drogue vendue.
In Europa kommt Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Den Berichten zufolge lag der durchschnittliche Preis für braunes Heroin im Straßenhandel 2003 in der EU zwischen 27 EUR pro Gramm in Belgien und 144 EUR pro Gramm in Schweden, während der Preis für weißes Heroin von 25 EUR (Slowakei) bis 216 EUR (Schweden) pro Gramm reichte (168). Diese Preisspanne spiegelt wahrscheinlich die unterschiedliche Reinheit der gehandelten Droge wider.
En Europa, la heroína se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del Sureste de Asia. En 2003, el precio medio de la heroína marrón en el mercado negro de la UE oscilaba entre 27 (Bélgica) y 144 euros por gramo (Suecia), mientras que el precio de la heroína blanca oscilaba entre 25 (Eslovaquia) y 216 euros por gramo (Suecia) (168). Este diferencial de precio puede ser reflejo de la pureza de la droga en venta.
In Europa, l’eroina è disponibile in due forme: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Nel 2003, nell’UE il prezzo medio al dettaglio dell’eroina brown è stato segnalato variare da 27 euro al grammo in Belgio a 144 euro al grammo in Svezia, mentre il prezzo dell’eroina bianca andava da 25 euro al grammo (Slovacchia) a 216 euro al grammo (Svezia) (168). Il range di prezzo riflette probabilmente la purezza della droga in vendita.
Na Europa, a heroína apresenta-se sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e mais cara, habitualmente originária do Sudeste Asiático. Em 2003, segundo as informações existentes, na UE, o preço médio da heroína castanha vendida na rua variava entre 27 euros por grama na Bélgica e 144 euros por grama na Suécia, ao passo que o preço da heroína branca variava entre 25 euros (Eslováquia) e 216 euros (Suécia) por grama (168). É provável que estas diferenças de preço reflictam a maior ou menor pureza da droga vendida.
Στην Ευρώπη, η ηρωίνη εμφανίζεται με δύο μορφές: τη συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και τη λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Το 2003, στην ΕΕ, η μέση τιμή της καφέ ηρωίνης «στον δρόμο» αναφέρθηκε ότι κυμαινόταν μεταξύ 27 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο και 144 ευρώ ανά γραμμάριο στη Σουηδία, ενώ η τιμή της λευκής ηρωίνης κυμαινόταν από 25 ευρώ (Σλοβακία) έως 216 ευρώ (Σουηδία) ανά γραμμάριο (168). Η διαφορά στην τιμή είναι πιθανό να απηχεί την καθαρότητα της πωλούμενης ουσίας.
In Europa is heroïne in twee vormen verkrijgbaar: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basevorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en dus duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. De gemiddelde straatprijs van bruine heroïne in de EU liep in 2003 uiteen van 27 EUR per gram in België tot 144 EUR per gram in Zweden, terwijl de prijs van witte heroïne varieerde van 25 EUR (Slowakije) tot 216 EUR (Zweden) per gram (168). Dit prijsverschil wordt waarschijnlijk veroorzaakt door de mate van zuiverheid van de verkochte drugs.
V Evropě se heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. V roce 2003 se uvádělo, že průměrná cena hnědého heroinu při prodeji na ulici kolísala mezi 27 EUR za gram v Belgii a 144 EUR za gram ve Švédsku, zatímco cena bílého heroinu se pohybovala v rozmezí od 25 EUR (Slovensko) do 216 EUR (Švédsko) za gram (168). Tento cenový rozdíl pravděpodobně odráží čistotu prodávané drogy.
I Europa findes heroin i to former: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. I 2003 var den gennemsnitlige gadepris for brun heroin i EU mellem 27 EUR pr. gram i Belgien og 144 EUR pr. gram i Sverige, mens prisen for hvid heroin varierede fra 25 EUR (Slovakiet) til 216 EUR (Sverige) pr. gram (168). Denne prisforskel hænger formentlig sammen med renheden af det stof, der sælges.
Euroopas esineb heroiin kahel kujul – üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem üldine ja kallim valge heroiin (soolavorm), mis on tavapäraselt pärit Kagu-Aasiast. Euroopa Liidus kõikus 2003. aastal ühe grammi pruuni heroiini keskmine tänavahind vahemikus 27 eurost Belgias kuni 144 euroni Rootsis, kusjuures valge heroiini ühe grammi hind ulatus 25 eurost (Slovakkias) kuni 216 euroni (Rootsis) (168). Selles hinnavahes peegeldub tõenäoliselt müüdava uimasti puhtus.
Euroopassa on kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Vuonna 2003 ruskean heroiinin keskihinta katukaupassa vaihteli EU:ssa Belgian 27 eurosta Ruotsin 144 euroon grammalta, kun taas valkoisen heroiinin hinta vaihteli 25 eurosta (Slovakia) 216 euroon (Ruotsi) (168). Hintaero liittyy todennäköisesti myytävän huumeen puhtauteen.
Európában a heroin két formában fordul elő: az általánosan elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), valamint a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely tipikusan Délkelet-Ázsiából származik. Az Európai Unióban 2003-ban a barna heroin átlagos utcai ára a jelentések szerint a belgiumi 27 euró/gramm és a svédországi 144 euró/gramm között változott, miközben a fehér heroin ára 25 euró/gramm (Szlovákia) és 216 euró/gramm (Svédország) között mozgott(168). Ez az árkülönbözet valószínűleg az eladott kábítószer tisztaságát tükrözi.
I Europa forekommer heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform) og den mindre vanlige og dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk er produsert i Sørøst-Asia. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen på brun heroin i EU ifølge rapportene fra 27 euro pr. gram i Belgia til 144 euro pr. gram i Sverige, mens prisen på hvit heroin lå mellom 25 (Slovakia) og 216 (Sverige) euro pr. gram (168). Prisforskjellene gjenspeiler sannsynligvis renheten på stoffet.
W Europie heroina występuje w dwóch formach, tj. powszechnie dostępnej brązowej heroiny (jej podstawowej postaci chemicznej) oraz mniej powszechnie występującej i droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. W roku 2003, w UE średnia cena uliczna brązowej heroiny mieściła się w przedziale od 27 euro za gram w Belgii do 144 euro za gram w Szwecji. Z kolei cena białej heroiny wynosiła od 25 euro za gram (Słowacja) do 216 euro za gram (Szwecja) (168). Te różnice cenowe prawdopodobnie odzwierciedlają stopień czystości sprzedawanego narkotyku
V Európe sa heroín vyskytuje v dvoch formách: bežne je dostupný hnedý heroín (jeho základná chemická forma) a menej bežný a drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obyčajne pochádza z juhovýchodnej Ázie. V roku 2003 sa priemerná cena hnedého heroínu na ulici v krajinách EÚ pohybovala od 27 eur za gram v Belgicku do 144 eur za gram vo Švédsku, zatiaľ čo cena bieleho heroínu kolísala od 25 eur za gram (Slovensko) do 216 eur za gram (Švédsko) (168). Tento cenový rozdiel pravdepodobne zodpovedá čistote predávanej drogy.
V Evropi se heroin pojavlja v dveh oblikah: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Po poročilih naj bi se leta 2003 povprečna cena rjavega heroina na cesti v EU gibala med 27 euri za gram V Belgiji in 144 euri za gram na Švedskem, medtem ko se je cena belega heroina gibala med 25 (Slovaška) in 216 (Švedska) euri za gram (168). Te razlike v ceni najverjetneje odražajo čistost prodajane droge.
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. År 2003 uppgavs genomsnittspriset på brunt heroin i missbrukarledet variera inom EU mellan 27 euro per gram i Belgien och 144 euro per gram i Sverige, medan priset på vitt heroin låg mellan 25 (Slovakien) och 216 (Sverige) euro per gram(168). Denna prisskillnad avspeglar sannolikt renhetsgraden hos den sålda drogen.
Eiropā heroīns ir sastopams divās formās : plaši pieejamais brūnais heroīns (tā ķīmiskā pamatforma) un mazāk izplatītais un dārgākais baltais heroīns (sāls forma), kas parasti ir cēlies no Dienvidaustrumu Āzijas. 2003. gadā ES vidējā ielas cena brūnajam heroīnam saskaņā ar ziņojumiem bija no 27 eiro par gramu Beļģijā līdz 144 eiro par gramu Zviedrijā, bet baltā heroīna cena bija no 25 eiro (Slovākija) līdz 216 eiro (Zviedrija) par gramu (168). Šīs cenas starpības iespējams atspoguļo pārdotās narkotikas tīrību.
  TendinÅ£e  
O comparaţie a rezultatelor sondajelor ESPAD din şcoli din 1995, 1999 şi 2003 (Hibell et al., 2004) a arătat că, în majoritatea statelor membre şi a ţărilor candidate, prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii la elevii cu vârste între 15 şi 16 ani a crescut cu 2 % sau mai mult (Figura 5). În peste jumătate dintre aceste ţări, estimările privind prevalenţa au crescut de peste două sau trei ori faţă de 1995.
A comparison of the results of the 1995, 1999 and 2003 ESPAD schools surveys (Hibell et al., 2004) shows that, in almost all Member States and candidate countries that participated in the survey, the prevalence of lifetime use of cannabis among 15- to 16-year-old school students increased by 2 % or more (Figure 5). In more than half of these countries, prevalence estimates have doubled or trebled since 1995. The highest relative increases occurred mainly in eastern European Member States that had reported lifetime cannabis prevalence rates of less than 10 % in 1995. In none of the countries surveyed by ESPAD was there a continuous and noticeable decrease in lifetime use of cannabis across the three surveys.
Une comparaison des résultats des enquêtes ESPAD en milieu scolaire réalisées en 1995, 1999 et 2003 (Hibell et al., 2004) montre que, dans presque tous les États membres et les pays candidats qui ont participé à l'enquête, la prévalence au cours de la vie de la consommation de cannabis chez les élèves de 15 à 16 ans a augmenté de 2 % ou plus (graphique 5). Dans plus de la moitié de ces pays, les estimations de prévalence ont doublé ou triplé depuis 1995. Les hausses relatives les plus élevées concernent principalement les États membres d'Europe orientale qui ont fait état de taux de prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis inférieurs à 10 % en 1995. Dans aucun des pays participant à l'enquête ESPAD il n’a été observé, au fil des trois enquêtes, une baisse continue et remarquable de l'usage de cannabis au cours de la vie.
Ein Vergleich der Ergebnisse aus den ESPAD-Schulumfragen der Jahre 1995, 1999 und 2003 (Hibell et al., 2004) zeigt, dass in fast allen an der Umfrage beteiligten Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern die Prävalenz des Lebenszeitkonsums von Cannabis unter 15- bis 16-jährigen Schülern um 2 % oder mehr gestiegen ist (Abbildung 5). In über der Hälfte dieser Länder haben sich die Prävalenzschätzungen seit 1995 verdoppelt oder verdreifacht. Die höchsten relativen Zunahmen wurden vor allem in den osteuropäischen Mitgliedstaaten verzeichnet, die 1995 für den Cannabiskonsum Lebenszeitprävalenzraten von unter 10 % gemeldet hatten. In keinem der im Rahmen der ESPAD untersuchten Länder wurde im Zuge der drei Erhebungen ein kontinuierlicher und spürbarer Rückgang der Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums festgestellt.
La comparación de los resultados de las encuestas escolares ESPAD de los años 1995, 1999 y 2003 (Hibell y cols., 2004) demuestra que, en casi todos los Estados miembros y países candidatos participantes en la encuesta, la prevalencia de vida del consumo de cannabis aumentó un 2 % o más entre los escolares de 15 y 16 años (gráfico 5). En más de la mitad de estos países, las estimaciones de prevalencia se han doblado o triplicado desde 1995. Los mayores incrementos relativos se produjeron principalmente en los Estados miembros de Europa del Este que habían declarado tasas de prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida inferiores al 10 % en 1995. Ninguno de los países encuestados por el ESPAD registró un descenso continuado e importante del consumo de cannabis a lo largo de la vida en ninguna de las tres encuestas.
Un confronto con i risultati delle indagini ESPAD nelle scuole del 1995, 1999 e 2003 (Hibell e altri, 2004) mostra che, in quasi tutti gli Stati membri e nei paesi candidati che hanno partecipato all’attività, la prevalenza del consumo una tantum di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni è aumentata del 2% o più (Grafico 5). In oltre la metà di questi paesi le stime sulla prevalenza sono raddoppiate o triplicate dal 1995. Gli aumenti relativi più alti si sono avuti soprattutto negli Stati membri dell’Europa orientale, che hanno riferito una prevalenza dell’uso una tantum di cannabis pari a meno del 10% nel 1995. In nessuno dei paesi partecipanti alle tre indagini si è registrato un calo continuo ed evidente del consumo una tantum di cannabis.
Η σύγκριση των πορισμάτων των ερευνών του ESPAD σε μαθητές τα έτη 1995, 1999 και 2003 (Hibell κ.ά., 2004) δείχνει ότι, σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες που συμμετείχαν στην έρευνα, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αυξήθηκε κατά τουλάχιστον 2 % (διάγραμμα 5). Σε περισσότερες από τις μισές από τις χώρες αυτές, οι εκτιμήσεις για την επικράτηση διπλασιάσθηκαν ή τριπλασιάσθηκαν από το 1995. Οι υψηλότερες σχετικές αυξήσεις καταγράφονται κυρίως στα κράτη μέλη της Ανατολικής Ευρώπης που είχαν αναφέρει ποσοστά επικράτησης της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή κατώτερα του 10 % το 1995. Σε καμία από τις χώρες που συμμετείχαν στις έρευνες του ESPAD δεν παρατηρείται συνεχής και αξιοσημείωτη μείωση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή μεταξύ των τριών ερευνών.
Uit een vergelijking van de ESPAD-schoolenquêtes 1995, 1999 en 2003 (Hibell et al., 2004) blijkt dat de prevalentie van het “ooit”-gebruik onder 15- en 16-jarige scholieren in vrijwel alle lidstaten en kandidaat-lidstaten die aan de enquête hebben deelgenomen, met 2% of meer is toegenomen (figuur 5). In meer dan de helft van deze landen zijn de prevalentieschattingen sinds 1995 verdubbeld of verdrievoudigd. De hoogste relatieve stijgingen doen zich in de Oost-Europese lidstaten voor, waar voor 1995 prevalentiepercentages voor het “ooit”-gebruik van cannabis werden gerapporteerd van minder dan 10%. Voor geen van de landen die deelgenomen hebben aan de drie ESPAD-enquêtes is een continue en waarneembare afname van het “ooit”-gebruik van cannabis geconstateerd.
Srovnání výsledků průzkumů ESPAD ve školách v letech 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol., 2004) ukazuje, že ve většině členských a kandidátských států, které se průzkumu zúčastnily, se prevalence celoživotního užívání konopí studenty ve věku 15–16 let zvýšila o 2 % či více (obr. 5). Ve více než polovině z těchto zemí se odhady prevalence od roku 1995 zdvojnásobily či ztrojnásobily. K nejvyššímu relativnímu zvýšení došlo především ve východoevropských členských zemích, které v roce 1995 uváděly celoživotní prevalenci užívání konopí nižší než 10 %. Ani v jedné ze zemí, jež byly předmětem průzkumu ESPAD, neexistoval v rámci tří provedených průzkumů trvalý a zjevný trend poklesu celoživotního užívání konopí.
En sammenligning af resultaterne af ESPAD-skoleundersøgelserne fra 1995, 1999 og 2003 (Hibell m.fl., 2004) viser, at i næsten alle medlemsstater og kandidatlande, der deltog i undersøgelsen, steg langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt 15–16-årige skoleelever med 2 % eller mere (figur 5). I mere end halvdelen af disse lande er prævalensskønnene blevet fordoblet eller tredoblet siden 1995. De højeste relative stigninger forekom hovedsagelig i de østeuropæiske medlemsstater, som havde indberettet en langtidsprævalens for cannabisbrug på under 10 % i 1995. I ingen af de lande, der var omfattet af ESPAD-undersøgelserne, var der et kontinuerligt og mærkbart fald i langtidsprævalensen for cannabisbrug i løbet af de tre undersøgelser.
1995., 1999. ja 2003. aasta ESPADi kooliuuringute tulemuste võrdlemine (Hibell et al., 2004) näitab, et peaaegu kõikides uuringus osalenud liikmesriikides ja kandidaatriikides suurenes elu jooksul kanepi tarbimise levimus 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas 2% või rohkem (joonis 5). Rohkem kui pooltes nendest riikidest on levimuse määr pärast 1995. aastat kahe- või kolmekordistunud. Suhteline kasv oli kõige suurem peamiselt nendes Ida-Euroopa liikmesriikides, kus 1995. aastal oli elu jooksul kanepi tarbimise levimuse määr alla 10%. Kolme küsitlusuuringu jooksul ei ilmnenud ühegis riigis, kus ESPADi uuring läbi viidi, et kanepi tarbimise määr oleks elu jooksul püsivalt ja märgatavalt vähenenud.
Vuosien 1995, 1999 ja 2003 ESPAD-koululaiskyselyjen tulosten vertailussa (Hibell et al., 2004) ilmenee, että lähes kaikissa kyselyyn osallistuneissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa kannabista ainakin kerran käyttäneiden 15- ja 16-vuotiaiden osuus on kasvanut vähintään 2 prosenttia (kaavio 5). Yli puolessa näistä maista levinneisyysarviot ovat kaksin- tai kolminkertaistuneet vuodesta 1995. Kasvu on ollut suhteellisesti voimakkainta lähinnä itäeurooppalaisissa jäsenvaltioissa, jotka ilmoittivat kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuudeksi alle 10 prosenttia vuonna 1995. Kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus ei ole vähentynyt jatkuvasti ja huomattavasti yhdessäkään ESPAD-kyselyyn osallistuneessa maassa näiden kolmen kyselyn aikana.
Az 1995-ös, 1999-es és 2003-as ESPAD iskolai felmérések (Hibell és mások, 2004) eredményeinek összehasonlítása azt mutatja, hogy szinte valamennyi, a felmérésben részt vevő tagállamban és tagjelölt országban a kannabiszhasználat életprevalenciája a 15–16 éves diákoknál 2%-kal vagy többel nőtt (Figure 5). Az előfordulás 1995 óta a becslések szerint ezen országok több mint felében megduplázódott vagy akár meg is háromszorozódott. A legmagasabb relatív növekedés főként a kelet-európai tagállamokban következett be, ahol 1995-ben a kannabisz tekintetében 10% alatti életprevalenciát jelentettek. A kannabiszhasználat életprevalenciájában folyamatos és észrevehető mértékű csökkenést az ESPAD által vizsgált országok egyikében sem figyeltek meg a három felmérés során.
En sammenligning av resultatene fra ESPAD-skoleundersøkelsene i 1995, 1999 og 2003 (Hibell et al., 2004) viser at i nesten alle medlemsstatene og søkerlandene som deltok i undersøkelsen, var livstidsprevalensen for cannabisbruk blant 15-16 år gamle skoleelever gått opp med 2 % eller mer (figur 5). I mer enn halvparten av disse landene er anslagene over utbredelsen doblet eller tredoblet siden 1995. De høyeste relative økningene fant hovedsakelig sted i de medlemsstatene i Øst-Europa som i 1995 oppga en livstidsprevalens for cannabis på under 10 %. Ingen av landene som deltok i ESPAD-undersøkelsen, hadde en kontinuerlig, merkbar nedgang i livstidsbruken av cannabis i de tre undersøkelsene.
Porównanie wyników szkolnych badań ESPAD przeprowadzonych w latach 1995, 1999 i 2003 (Hibell et al., 2004) wykazuje, że w prawie wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących, które uczestniczyły w badaniu, wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich w grupie 15- i 16-letniej młodzieży szkolnej wzrósł o 2% lub więcej (Wykres 5). W ponad połowie z tych państw, dane szacunkowe co do rozpowszechnienia podwoiły się lub potroiły od 1995 roku. Najwyższy wzrost odnotowano głównie w Państwach Członkowskich z Europy Wschodniej, które w 1995 roku zanotowały wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich na poziomie poniżej 10%. W trakcie trzech badań, w żadnym z państw badanych przez ESPAD nie zanotowano stałego lub zauważalnego spadku wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi.
Porovnanie výsledkov z prieskumov ESPAD na školách v rokoch 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol. 2004) ukazuje v takmer všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách, ktoré sa na prieskume zúčastnili, zvýšenie prevalencie celoživotného užívania kanabisu medzi 15- až 16-ročnými žiakmi o 2 % alebo viac (obrázok 5). Vo viac ako polovici týchto krajín sa od roku 1995 odhadovaná prevalencia zdvojnásobila alebo strojnásobila. K najvyššiemu relatívnemu nárastu došlo hlavne vo východoeurópskych členských štátoch, ktoré v roku 1995 uvádzali hodnoty celoživotnej prevalencie užívania kanabisu pod 10 %. V žiadnej z krajín, v ktorých sa uskutočnila trojica prieskumov ESPAD, nenastal sústavný a významný pokles celoživotného užívania kanabisu.
Primerjava rezultatov šolskih raziskav ESPAD za leta 1995, 1999 in 2003 (Hibell et al., 2004) kaže, da se je v skoraj vseh državah članicah in državah kandidatkah, ki so sodelovale v raziskavi, število 15- in 16-letnih dijakov, ki so konopljo v življenju kdaj že zaužili, povečalo za 2 % ali več (prikaz 5). V več kot polovici teh držav so se ocene o razširjenosti od leta 1995 podvojile ali potrojile. Najvišje relativno povečanja je bilo zlasti zaslediti v vzhodnoevropskih državah članicah, v katerih so leta 1995 poročali, da je v življenju že kdaj poskusilo konopljo manj kot 10 % ljudi. V nobeni od držav, vključenih v raziskavo ESPAD, ni bilo v vseh treh raziskavah opaziti nobenega stalnega in opaznega zmanjšanja števila ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili.
En jämförelse av resultaten av ESPAD-undersökningarna i skolor 1995, 1999 och 2003 (Hibell m.fl., 2004) visar att livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland skolelever i åldern 15–16 år ökade med 2 % eller mer (figur 5) i nästan alla medlemsstater och kandidatländer. I mer än hälften av dessa länder har den uppskattade prevalensen fördubblats eller tredubblats sedan 1995. De största relativa ökningarna inträffade i medlemsstater i Östeuropa som hade rapporterat prevalenstal under 10 % år 1995. I inget av de länder som omfattades av ESPAD-undersökningarna minskade livstidsprevalensen för cannabisanvändning stadigt eller märkbart under de tre undersökningarna.
  Comentariu  
Metamfetamina este un drog despre care se ştie că este puternic asociat cu probleme de sănătate şi sociale. La nivel global, există preocupări considerabile legate de intensificarea problemelor cu metamfetamina, şi se pare că ratele consumului sunt ridicate sau în creştere în Statele Unite, Australia, în unele părţi din Africa şi într-o mare parte a Asiei de sud-est.
Methamphetamine is a drug known to be particularly associated with health and social problems. Globally, there is considerable concern about growing methamphetamine problems, and rates of use appear to be high or increasing in the USA, Australia, parts of Africa and much of South-East Asia. To date, the use of methamphetamine in Europe has largely been restricted to the Czech Republic, which has a long-established problem with this drug. Elsewhere in Europe, there are only sporadic reports that methamphetamine is available, with some reports of seizures and occasional mentions of importation from the Czech Republic to neighbouring countries. However, given that many European countries have strong links with parts of the world where methamphetamine problems exist, and considering the growing nature of the European market for stimulants, the potential for the spread of methamphetamine use cannot be ignored and thus this remains an important area for vigilance.
La métamphétamine est une drogue connue pour être particulièrement associée à des problèmes sanitaires et sociaux. Au niveau mondial, les problèmes croissants liés à la métamphétamine suscitent de vives inquiétudes et les taux d'usage semblent élevés, voire en hausse, aux États-Unis, en Australie, dans certaines régions d'Afrique et dans une grande partie de l'Asie du Sud‑Est. À ce jour, l'usage de métamphétamine en Europe est en grande mesure circonscrit à la République tchèque, où cette drogue pose problème depuis longtemps. Dans le reste de l'Europe, on ne mentionne la disponibilité de métamphétamine que de manière sporadique, avec quelques rapports de saisies et des mentions occasionnelles d'exportations provenant de République tchèque vers les pays voisins. Cependant, étant donné que de nombreux pays d'Europe entretiennent des liens étroits avec des régions du monde où la métamphétamine pose problème et au vu de la croissance du marché européen des stimulants, le développement potentiel de l'usage de la métamphétamine ne saurait être ignoré et la vigilance reste de mise pour cette substance.
Methamphetamin ist eine Droge, deren Konsum bekanntermaßen stark mit gesundheitlichen und sozialen Problemen einhergeht. Weltweit werden erhebliche Sorgen über zunehmende Methamphetaminprobleme geäußert, und die Konsumraten sind in den USA, Australien, in Teilen von Afrika und einem großen Teil von Südostasien offenbar hoch oder nehmen anscheinend zu. Bisher beschränkt sich der Methamphetaminkonsum in Europa weitgehend auf die Tschechische Republik, die traditionell Probleme mit dieser Droge hat. In anderen Teilen Europas gibt es nur sporadische Berichte über die Verfügbarkeit von Methamphetamin, wobei von einigen Sicherstellungen und gelegentlichen Einfuhren aus der Tschechischen Republik in Nachbarländer berichtet wurde. Da viele europäische Länder jedoch enge Beziehungen zu Regionen unterhalten, in denen Methamphetaminprobleme bestehen und sich das Wachstum des europäischen Marktes für Stimulanzien fortsetzt, kann das Potenzial für die Ausweitung des Methamphetaminkonsums nicht ignoriert werden und erfordert somit weiterhin besondere Wachsamkeit.
La metanfetamina es una droga conocida por estar especialmente ligada a problemas sanitarios y sociales. En todo el mundo existe una preocupación considerable por el creciente problema de las metanfetaminas y los índices de consumo parecen ser elevados o ir en aumento en Estados Unidos, Australia, algunas zonas de África y gran parte del Sureste Asiático. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa se ha restringido en gran medida a la República Checa, que tiene un problema con esta droga desde hace mucho tiempo. En el resto de Europa, tan sólo esporádicamente llegan noticias sobre metanfetaminas, de algunas incautaciones o referencias ocasionales a su importación desde la República Checa a los países vecinos. Sin embargo, dado que muchos países europeos mantienen fuertes vínculos con algunas zonas del mundo que tienen problemas con las metanfetaminas, y teniendo en cuenta la tendencia a la expansión del mercado europeo de estimulantes, no se puede pasar por alto el potencial de propagación del consumo de las mismas y, por consiguiente, sigue siendo un aspecto importante a vigilar.
La metanfetamina è nota per essere associata in particolare a problemi di tipo sociosanitario. Aumentano a livello globale i timori per i problemi crescenti provocati dalle metanfetamine; le percentuali sul consumo sembrano essere alte o in aumento in USA, Australia, alcune regioni dell’Africa e in molti paesi dell’Asia sudorientale. Ad oggi il consumo di metanfetamine in Europa è perlopiù limitato alla Repubblica ceca, che da tempo ammette problemi con questa sostanza. Negli altri Stati europei solo sporadicamente si segnala la presenza della metanfetamina, con alcune indicazioni di sequestri e menzioni occasionali di importazione dalla Repubblica ceca ai paesi limitrofi. Ciononostante, la diffusione potenziale del consumo di metanfetamine non può essere ignorata ove si tenga conto del fatto che molti paesi europei hanno stretti rapporti con le regioni del mondo che riferiscono problemi con le metanfetamine e che il mercato europeo degli stupefacenti è in espansione. Si tratta dunque di un aspetto da tenere sotto controllo.
Η μεταμφεταμίνη είναι ναρκωτικό που συνδέεται ιδιαίτερα με κοινωνικά προβλήματα και προβλήματα υγείας. Σε παγκόσμιο επίπεδο υπάρχουν σοβαρές ανησυχίες για τα αυξανόμενα προβλήματα που συνδέονται με τη χρήση μεταμφεταμίνης και τα ποσοστά χρήσης εμφανίζονται υψηλά ή αυξανόμενα στις ΗΠΑ, την Αυστραλία, σε τμήματα της Αφρικής και σε μεγάλο μέρος της Νοτιοανατολικής Ασίας. Έως σήμερα, η χρήση μεταμφεταμίνης στην Ευρώπη περιορίζεται σε μεγάλο βαθμό στην Τσεχική Δημοκρατία, η οποία αντιμετωπίζει μακροχρόνιο πρόβλημα με αυτό το ναρκωτικό. Σε άλλες περιοχές της Ευρώπης υπάρχουν μόνον σποραδικές αναφορές σχετικά με τη διαθεσιμότητα μεταμφεταμίνης, με ορισμένες αναφορές κατασχέσεων και περιστασιακές αναφορές εισαγωγών από την Τσεχική Δημοκρατία προς γειτονικές χώρες. Ωστόσο, δεδομένου αφενός ότι πολλές ευρωπαϊκές χώρες έχουν ισχυρούς δεσμούς με μέρη του κόσμου που αντιμετωπίζουν προβλήματα χρήσης μεταμφεταμίνης και αφετέρου ότι παρατηρούνται αυξητικές τάσεις στη ζήτηση διεγερτικών ουσιών στην ευρωπαϊκή αγορά, δεν μπορούν να αγνοηθούν οι πιθανότητες διάδοσης της χρήσης μεταμφεταμίνης και επομένως πρέπει να συνεχιστεί η επαγρύπνηση σε αυτόν τον τομέα.
Metamfetamine wordt als drug met name geassocieerd met maatschappelijke en gezondheidsproblemen. Wereldwijd bestaat aanzienlijke bezorgdheid over de toename van problematisch metamfetaminegebruik, en in de Verenigde Staten, Australië, delen van Afrika en op veel plaatsen van Zuidoost-Azië is sprake van een groot of toenemend aantal gebruikers. Tot nu toe komt metamfetaminegebruik binnen Europa vrijwel uitsluitend voor in Tsjechië, waar deze drug al heel lang een probleem vormt. Elders in Europa wordt alleen sporadisch melding gemaakt van de verkrijgbaarheid van metamfetamine, terwijl soms inbeslagnemingen en een enkele keer ook gevallen van invoer vanuit Tsjechië naar buurlanden worden gerapporteerd. Aangezien veel landen in Europa beschikken over sterke relaties met delen van de wereld met metamfetamineproblemen en de vraag naar stimulerende middelen op de Europese markt toeneemt, mag evenwel niet voorbij worden gegaan aan het gevaar van grootschaliger metamfetaminegebruik. Op dit gebied blijft derhalve grote waakzaamheid geboden.
Metamfetamin je droga, o níž je známo, že souvisí se závažnými zdravotními a sociálními problémy. V celosvětovém měřítku panují velké obavy z rostoucích problémů s metamfetaminem a zdá se, že míra užívání je vysoká nebo se zvyšuje v USA, Austrálii, některých částech Afriky a ve většině jihovýchodní Asie. V Evropě je užívání metamfetaminu dosud omezeno na Českou republiku, která má s touto drogou dlouhodobý problém. Z jiných evropských zemí přicházejí jen sporadická hlášení o dostupnosti metamfetaminu, občasná hlášení o jeho záchytech a někdy se objeví zmínka o dovozu metamfetaminu z České republiky do sousedních zemí. Vzhledem k tomu, že mnoho evropských zemí má však silné vazby na části světa, kde existují problémy s metamfetaminem, a vezmeme-li v úvahu rostoucí charakter evropského trhu se stimulanty, nelze možnost šíření metamfetaminu ignorovat, a proto se i nadále jedná o oblast, které je nutné věnovat pozornost.
Metamfetamin er et stof, som er kendt for navnlig at være forbundet med sundhedsproblemer og sociale problemer. På verdensplan er der betydelig bekymring over stigende metamfetaminproblemer, og prævalensen for brugen heraf synes at være høj eller stigende i USA, Australien, dele af Afrika og en stor del af Sydøstasien. Hidtil har brugen af metamfetamin i Europa stort set været begrænset til Tjekkiet, som i mange år har haft problemer med dette stof. Andre steder i Europa er der kun sporadiske indberetninger om, at metamfetamin er tilgængelig, idet der er rapporteret om beslaglæggelser og undertiden har været omtaler af import fra Tjekkiet til nabolandene. Da mange europæiske lande har stærke forbindelser til dele af verden, hvor der er metamfetaminproblemer, og i betragtning af, at det europæiske marked for stimulanser er stigende, kan det imidlertid ikke udelukkes, at metamfetaminbrugen kan brede sig, og dette er således fortsat et område, der kræver stor agtpågivenhed.
Metamfetamiin on uimasti, mida seostatakse eriti tugevalt tervise- ja sotsiaalsete probleemidega. Üle maailma tuntakse tõsist muret suurenevate metamfetamiiniga seotud probleemide pärast ning kõnealuse uimasti tarbimise määr paistavad olevat kõrge või suurenemas Ameerika Ühendriikides, Austraalias, mõnedes Aafrika piirkondades ja suures osas Kagu-Aasias. Praegu piirdub metamfetamiini tarbimine Euroopas enamasti Tšehhi Vabariigiga, kus sellega seotud probleemid on pikaajalised. Mujal Euroopas teavitatakse metamfetamiini kättesaadavusest vaid aeg-ajalt, kusjuures mõnikord edastatakse teavet antud uimasti konfiskeerimistest või selle Tšehhi Vabariigist naaberriikidesse toimetamisest. Sellegipoolest ei saa olukorras, kus paljudel Euroopa riikidel on tugevad seosed nende maailma piirkondadega, kus esineb metamfetamiiniprobleeme, ja võttes arvesse asjaolu, et stimulantide turg Euroopas suureneb, jätta tähelepanuta metamfetamiini tarbimise võimalikku levikut ning seetõttu on see jätkuvalt oluline valdkond, kus tuleks säilitada valvsust.
Metamfetamiinin tiedetään liittyvän useisiin terveys- ja sosiaaliongelmiin. Kasvava metamfetamiiniongelma aiheuttaa maailmalla yhä enemmän huolta, ja aineen käyttö on yleistä tai yleistymässä Yhdysvalloissa, Australiassa, osissa Afrikkaa ja suuressa osassa Kaakkois-Aasiaa. Metamfetamiinin käyttö on Euroopassa toistaiseksi rajoittunut pitkälti Tšekkiin, jossa tämä huume on jo pitkään ollut ongelmana. Muualta Euroopasta on saatu vain satunnaisesti ilmoituksia metamfetamiinista sekä sen takavarikoista ja tuonnista Tšekistä naapurimaihin. Kun otetaan kuitenkin huomioon, että useilla Euroopan mailla on tiiviit suhteet niihin maailmankolkkiin, joissa metamfetamiini on ongelma, ja että Euroopan piristemarkkinat ovat kasvamassa, metamfetamiinin käytön mahdollista leviämistä ei voida jättää huomiotta, ja tällä alalla onkin pysyttävä valppaana.
A metamfetamin egy az egészségügyi és társadalmi problémákkal különösen összefüggésbe hozható kábítószerként ismeretes. A metamfetamin problémák növekedése világszerte jelentős aggodalomra ad okot, a használati ráták pedig magasak vagy növekedni látszanak az USA-ban, Ausztráliában, Afrika egyes részein és Délkelet-Ázsia nagy részében. Európában a metamfetamin használata mostanáig a Cseh Köztársaságra korlátozódott, ahol az ezzel a kábítószerrel összefüggő problémák hosszú múltra tekintenek vissza. Európa más részeiből csak elszórtan jelentették a metamfetamin elérhetőségét; néhány lefoglalásról, illetve esetenként a Cseh Köztársaságból a vele szomszédos országokba érkező behozatalról számoltak be. Tekintve azonban, hogy sok európai ország szoros kapcsolatban áll a világ azon részeivel, ahol a metamfetamin-probléma jelen van, és figyelembe véve a serkentőszerek európai piacának növekedését, a metamfetaminhasználat elterjedésének lehetőségét nem hagyhatjuk figyelmen kívül, ezért a probléma folyamatos nyomon követése javasolt.
Det narkotiske stoffet metamfetamin er kjent for å være særlig forbundet med helsemessige og sosiale problemer. Det er stor bekymring verden over for de økende problemene med metamfetamin, og tallene for bruk synes å være høye eller økende i USA, Australia, deler av Afrika og store deler av Sørøst-Asia. Hittil har bruken av metamfetamin i Europa i all hovedsak vært begrenset til Den tsjekkiske republikk, som har et veletablert problem med dette stoffet. Andre steder i Europa rapporteres det bare sporadisk om metamfetamin på markedet, med enkelte rapporter om beslag og sporadiske merknader om import fra Den tsjekkiske republikk til nabolandene. Men fordi mange land i Europa har sterke bånd til deler av verden hvor man finner metamfetaminproblemer, og fordi det europeiske markedet for sentralstimulerende midler stadig blir større, kan man ikke overse faren for at metamfetaminbruk vil bre om seg, og derfor er dette et viktig område hvor man fortsatt må være i høyeste beredskap.
Metamfetamina jest narkotykiem szczególnie łączonym z problemami zdrowotnymi i społecznymi. Na całym świecie notowane jest znaczne zainteresowanie rosnącym problemem metamfetaminy, której wskaźniki zażywania wydają się być wysokie lub rosnące w USA, Australii, niektórych częściach Afryki i na znacznym obszarze Azji Południowo-Wschodniej. Do chwili obecnej zjawisko zażywania metamfetaminy w Europie ograniczało się praktycznie do Czech, które z problemem metamfetaminy borykają się od dłuższego czasu. W innych krajach Europy pojawiają się sporadyczne doniesienia o dostępności metamfetaminy, nieliczne raporty o przechwyceniu ładunków tego narkotyku i rzadkie wzmianki o imporcie z Czech do krajów sąsiadujących. Biorąc jednak pod uwagę, że wiele krajów europejskich posiada bliskie relacje z częściami świata, w których istnieje problem metamfetaminy, a także uwzględniając rozwój europejskiego rynku środków pobudzających, możliwości rozpowszechnienia się metamfetaminy nie należy ignorować i dlatego obszar ten należy bacznie obserwować.
Metamfetamín je droga obzvlášť známa pridruženými zdravotnými a sociálnymi problémami. V celosvetovom meradle sú značné obavy z rastúcich metamfetamínových problémov a zdá sa, že miera užívania je vysoká alebo stúpa v Spojených štátoch, Austrálii, častiach Afriky a väčšine Juhovýchodnej Ázie. Do dnešného dňa sa užívanie metamfetamínu v Európe obmedzuje na Českú republiku, ktorá má dlhodobý problém s touto drogou. Z iných miest Európy sa uvádza dostupnosť metamfetamínu iba sporadicky so správami o jeho zachytení a príležitostnými zmienkami o dovoze z Českej republiky do susedných krajín. Keď však uvážime, že mnohé európske krajiny majú úzke vzťahy s tými časťami sveta, ktoré majú problémy s metamfetamínom a prihliadneme na rozpínavý charakter európskeho trhu so stimulanciami, nemôžme zanedbať potenciál šírenia užívania metamfetamínu, ktorý tak naďalej ostane dôležitou oblasťou zamerania našej pozornosti.
Metamfetamin je droga, ki jo zlasti povezujemo z zdravstvenimi in socialnimi problemi. V svetu obstaja vedno večja zaskrbljenost zaradi naraščajočih problemov z metamfetaminom in zdi se, da so stopnje uživanja višje ali naraščajoče v ZDA, Avstraliji, delih Afrike in večini jugovzhodne Azije. Do danes je bilo uživanje metamfetamina v Evropi predvsem omejeno na Češko, ki ima že precej časa probleme s to vrsto drog. Drugod po Evropi obstajajo samo posamezna poročila, da je metamfetamin na voljo, z nekaterimi poročili o zasegih in občasnih omembah uvoza iz Češke v sosednje države. Ker pa imajo mnoge evropske države močne povezave z deli sveta, v katerih problemi z metamfetaminom obstajajo, in glede na naraščajočo naravo evropskega trga s stimulansi, ne smemo prezreti potenciala za širjenje uživanja metamfetamina, zato to ostaja pomembno področje stalnega nadzora.
Det är känt att metamfetamin är en drog som är särskilt förbunden med hälsoproblem och sociala problem. Det finns en betydande oro globalt över växande metamfetaminproblem och användningen tycks vara hög eller ökande i USA, Australien, delar av Afrika och större delen av Sydostasien. Användningen av metamfetamin i Europa har hittills främst varit begränsad till Tjeckien, som länge har haft problem med denna drog. Från andra platser i Europa kommer endast sporadiska rapporter om att metamfetamin finns tillgängligt, med en del rapporter om beslag och enstaka tillfällen av införsel från Tjeckien till grannländerna. Med tanke på att många europeiska länder har starka kopplingar till delar av världen där det finns metamfetaminproblem, och med hänsyn till att den europeiska marknaden för stimulantia växer, kan det emellertid inte uteslutas att metamfetaminbruket kan öka, varför detta kvarstår som ett viktigt område att övervaka.
  TendinÅ£e  
Sondajele în şcoli au arătat că statele membre ale Uniunii Europene pot fi împărţite în trei grupuri pe baza tendinţelor privind consumul de canabis în scop de recreare şi ocazional. În primul grup (format din Irlanda şi Regatul Unit), prevalenţa pe parcursul vieţii este ridicată (în jur de 38–39 %), dar s-a menţinut stabilă în ultimii opt ani.
School surveys reveal that EU Member States can be categorised into three distinct groups regarding trends in the recreational and occasional use of cannabis. In the first group (which includes Ireland and the United Kingdom), lifetime prevalence is high (around 38–39 %) but has remained stable over the past eight years. These countries have long histories of cannabis use and high prevalence rates of cannabis use developed during the 1980s and 1990s. In a second group of countries, lifetime prevalence of cannabis use among school students has increased substantially over the period (by up to 26 percentage points). This group comprises all the new eastern European Member States together with Denmark, Spain, France, Italy and Portugal. In the third group, estimates of lifetime prevalence among school students have remained at relatively low levels (around 10 % and below). This group includes Member States from both the north and south of Europe (Finland, Sweden and Norway as well as Greece, Cyprus and Malta).
Les enquêtes en milieu scolaire révèlent que les États membres de l'UE peuvent être classés en trois groupes en termes de tendances de la consommation récréative et occasionnelle de cannabis. Dans le premier groupe (dont font partie l'Irlande et le Royaume-Uni), la prévalence au cours de la vie est élevée (38 à 39 % environ), mais est demeurée stable durant les huit dernières années. Ces pays ont un long passé d'usage de cannabis et des taux de prévalence élevés de l'usage de cannabis ont été enregistrés durant les années 1980 et 1990. Dans le deuxième groupe de pays, la prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis chez les élèves a considérablement augmenté au cours de la période considérée (jusqu'à 26 % de plus). Ce groupe comprend tous les nouveaux États membres d'Europe orientale ainsi que le Danemark, l'Espagne, la France, l'Italie et le Portugal. En ce qui concerne le troisième groupe, les estimations de la prévalence au cours de la vie parmi les élèves sont restées relativement basses (aux alentours de 10 % et moins). Ce groupe englobe des États membres du nord et du sud de l'Europe (Finlande, Suède et Norvège, mais aussi Grèce, Chypre et Malte).
Erhebungen an Schulen zufolge können die EU-Mitgliedstaaten hinsichtlich der Tendenzen beim Freizeit- und Gelegenheitskonsum von Cannabis in drei Gruppen eingeteilt werden. In der ersten Gruppe (zu der Irland und das Vereinigte Königreich gehören) ist die Lebenszeitprävalenz zwar hoch (etwa 38 % bis 39 %), blieb jedoch im Laufe der letzten acht Jahre stabil. In diesen Ländern wird Cannabis bereits seit langem konsumiert, und die hohen Prävalenzraten des Cannabiskonsums haben sich dort in den 80er und 90er Jahren entwickelt. In der zweiten Ländergruppe ist die Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter Schülern im Laufe der Zeit erheblich gestiegen (um bis zu 26 Prozentpunkte). Zu dieser Gruppe gehören alle neuen osteuropäischen Mitgliedstaaten sowie Dänemark, Spanien, Frankreich, Italien und Portugal. In der dritten Gruppe sind die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz unter Schülern auf relativ niedrigem Niveau (etwa 10 % und weniger) stabil geblieben. Zu dieser Gruppe zählen Mitgliedstaaten in Nord- und Südeuropa (Finnland, Schweden und Norwegen sowie Griechenland, Zypern und Malta).
Las encuestas escolares revelan que los Estados miembros de la UE pueden clasificarse en tres grupos distintos según las tendencias del consumo recreativo y ocasional de cannabis. En el primer grupo (que incluye a Irlanda y Reino Unido), la prevalencia a lo largo de la vida es elevada (del 38 % al 39 %) pero ha permanecido estable durante los ocho últimos años. Estos países tienen una larga historia de consumo de cannabis y elevadas tasas de prevalencia desarrolladas durante las décadas de 1980 y 1990. En el segundo grupo de países, la prevalencia del consumo de cannabis a lo largo de la vida entre escolares ha aumentado de forma importante durante el período analizado (hasta 26 puntos porcentuales). A este grupo pertenecen todos los nuevos Estados miembros de Europa del Este, junto con Dinamarca, España, Francia, Italia y Portugal. En el tercer grupo, las estimaciones de prevalencia del consumo a lo largo de la vida entre la población de escolares permanecen a niveles relativamente bajos (del orden del 10 % o menos). Este grupo incluye Estados miembros del norte y sur de Europa (Finlandia, Suecia y Noruega, así como Grecia, Chipre y Malta).
Le indagini nelle scuole rivelano che, per quanto concerne le tendenze del consumo ricreativo e occasionale della cannabis, gli Stati membri possono essere classificati in tre gruppi distinti: nel primo gruppo (che comprende Irlanda e Regno Unito) la prevalenza una tantum è alta (attorno al 38-39%), ma è rimasta stabile negli ultimi otto anni. Questi paesi hanno una lunga storia di consumo di cannabis; percentuali elevate di consumo di questa sostanza sono state registrate negli anni Ottanta e Novanta. In un secondo gruppo di paesi la prevalenza una tantum dell’uso di cannabis tra gli studenti delle scuole è molto aumentata nel periodo di riferimento (fino a 26 punti percentuali). Il gruppo comprende tutti i nuovi Stati membri dell’Europa orientale e Danimarca, Spagna, Francia, Italia e Portogallo. Nel terzo gruppo i dati sulla prevalenza una tantum tra gli studenti sono rimasti a livelli relativamente bassi (attorno al 10% o meno). Questo gruppo comprende Stati membri dell’Europa settentrionale e meridionale (Finlandia, Svezia e Norvegia; Grecia, Cipro e Malta).
Οι έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό δείχνουν ότι τα κράτη μέλη της ΕΕ μπορούν να ταξινομηθούν σε τρεις διαφορετικές κατηγορίες όσον αφορά τις τάσεις στην ψυχαγωγική και περιστασιακή χρήση κάνναβης. Στην πρώτη κατηγορία (που περιλαμβάνει την Ιρλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο), το ποσοστό επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή είναι υψηλό (περίπου 38–39 %), αλλά παραμένει σταθερό τα τελευταία οκτώ χρόνια. Στις χώρες αυτές υπάρχει μακρά ιστορία χρήσης κάνναβης και στη διάρκεια των δεκαετιών του 1980 και του 1990 εμφανίσθηκαν υψηλά ποσοστά επικράτησης της χρήσης κάνναβης. Στη δεύτερη κατηγορία χωρών, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους μαθητές αυξήθηκε σημαντικά κατά την υπό εξέταση περίοδο (έως και 26 ποσοστιαίες μονάδες). Στην κατηγορία αυτή συγκαταλέγονται όλα τα νέα κράτη μέλη της Ανατολικής Ευρώπης καθώς και η Δανία, η Ισπανία, η Γαλλία, η Ιταλία και η Πορτογαλία. Στην τρίτη κατηγορία, οι εκτιμήσεις σχετικά με την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή στους μαθητές παρέμειναν σε σχετικά χαμηλά επίπεδα (περίπου 10 % και κατώτερα). Στην κατηγορία αυτή συγκαταλέγονται κράτη μέλη τόσο από τον βορρά όσο και από τον νότο της Ευρώπης (Φινλανδία, Σουηδία και Νορβηγία καθώς και Ελλάδα, Κύπρος και Μάλτα).
Uit schoolenquêtes komt naar voren dat de lidstaten van de EU met betrekking tot het recreatieve en incidentele gebruik van cannabis in drie duidelijk verschillende categorieën ingedeeld kunnen worden. In de eerste categorie (met onder andere Ierland en het Verenigd Koninkrijk) is het “ooit”-gebruik hoog (ongeveer 38-39%), maar gedurende de laatste acht jaar wel stabiel. Deze landen worden gekenmerkt door een lange historie van cannabisgebruik en door een hoge prevalentie van dat gebruik als gevolg van de ontwikkelingen op dit vlak in de jaren tachtig en negentig. In de tweede categorie is de prevalentie van het cannabisgebruik onder scholieren gedurende de onderzoeksperiode aanzienlijk toegenomen (met maximaal 26%). Deze categorie omvat alle nieuwe lidstaten uit Oost-Europa, Denemarken, Spanje, Frankrijk, Italië en Portugal. In de derde categorie handhaven de prevalentieschattingen van het “ooit”-gebruik onder scholieren zich op een relatief laag niveau (ca. 10% en lager). In deze categorie bevinden zich landen uit zowel Noord- als uit Zuid-Europa (Finland, Zweden, Noorwegen en Griekenland, Cyprus en Malta).
Průzkumy ve školách ukazují, že členské státy EU lze z hlediska trendů rekreačního a příležitostného užívání konopí rozdělit do tří samostatných skupin. V první skupině (do které patří Irsko a Spojené království) je celoživotní prevalence vysoká (okolo 38–39 %), avšak za uplynulých osm let zůstává stabilní. Tyto země mají dlouhou historii užívání konopí a vysoké míry prevalence užívání konopí, které se vyvinuly během osmdesátých a devadesátých let. V druhé skupině zemí se celoživotní prevalence užívání konopí u studentů za sledované období významně zvýšila (až o 26 procentních bodů). Tato skupina zahrnuje všechny nové východoevropské členské státy a Dánsko, Španělsko, Francii, Itálii a Portugalsko. Ve třetí skupině zůstávají odhady celoživotní prevalence u studentů na relativně nízké úrovni (okolo 10 % a méně). Do této skupiny patří členské státy ze severu i jihu Evropy (Finsko, Švédsko a Norsko a zároveň Řecko, Kypr a Malta).
Det fremgår af skoleundersøgelser, at EU-medlemsstaterne kan henføres til tre forskellige grupper med hensyn til tendenserne i fritidsbrug og lejlighedsvis brug af cannabis. I den første gruppe (som omfatter Irland og Det Forenede Kongerige) er langtidsprævalensen høj (ca. 38–39 %), men har været stabil gennem de seneste otte år. I disse lande er der blevet brugt cannabis meget længe, og der udviklede sig høje prævalenssatser for cannabisbrug i løbet af 1980'erne og 1990'erne. I den anden gruppe lande er langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt skoleelever steget markant i perioden (med indtil 26 procentpoint). Denne gruppe omfatter alle de nye østeuropæiske medlemsstater sammen med Danmark, Spanien, Frankrig, Italien og Portugal. I den tredje gruppe er skønnene for langtidsprævalensen blandt skoleelever forblevet på et forholdsvis lavt niveau (ca. 10 % og derunder). Denne gruppe omfatter medlemsstater fra både Nord- og Sydeuropa (Finland, Sverige og Norge samt Grækenland, Cypern og Malta).
Kooliuuringud näitavad, et ELi liikmesriigid võib kanepi meelelahutusliku ja juhusliku tarbimise suundumuste järgi jagada kolme selgelt eristuvasse rühma. Esimeses rühmas, (kuhu kuuluvad Iirimaa ja Ühendkuningriik), on elu jooksul tarbimise levimus kõrge (umbes 38–39%), kuid on püsinud viimase kaheksa aasta jooksul stabiilsena. Nendes riikides on pikk kanepitarbimise traditsioon ning kõrged kanepitarbimise levimuse määrad kujunesid välja 1980ndatel ja 1990ndatel aastatel. Teises riikide rühmas on elu jooksul kanepi tarbimise levimus kooliõpilaste hulgas sel ajavahemikul oluliselt suurenenud (kuni 26%). Sellesse rühma kuuluvad kõik uued Ida-Euroopa liikmesriigid ning Taani, Hispaania, Prantsusmaa, Itaalia ja Portugal. Kolmandas rühmas on elu jooksul tarbimise levimuse määr kooliõpilaste hulgas püsinud suhteliselt madalal (umbes 10% ja alla selle). Sellesse rühma kuulub liikmesriike nii Põhja- kui Lõuna-Euroopast (Soome, Rootsi ja Norra ning Kreeka, Küpros ja Malta).
EU:n jäsenvaltiot voidaan koululaiskyselyjen perusteella luokitella kolmeen ryhmään kannabiksen viihdekäytön ja satunnaisen käytön suuntausten osalta. Ensimmäisessä ryhmässä (johon kuuluvat Irlanti ja Yhdistynyt kuningaskunta) kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on korkea (noin 38–39 %), mutta se on pysynyt samalla tasolla viimeisten kahdeksan vuoden ajan. Kannabiksen käytöllä on pitkät perinteet näissä maissa, joissa kannabiksen käytön levinneisyysaste kohosi korkealle 1980- ja 1990-luvulla. Toisessa maaryhmässä kannabista ainakin kerran käyttäneiden koululaisten osuus on kasvanut huomattavasti tarkasteluajanjaksona (jopa 26 prosenttiyksikköä). Tähän ryhmään kuuluvat kaikki uudet itäeurooppalaiset jäsenvaltiot sekä Tanska, Espanja, Ranska, Italia ja Portugali. Kolmannessa ryhmässä kannabista ainakin kerran käyttäneiden koululaisten osuus on pysynyt melko alhaisena (noin 10 % ja sitä vähemmän). Tähän ryhmään kuuluu jäsenvaltioita Pohjois- ja Etelä-Euroopasta (Suomi, Ruotsi ja Norja sekä Kreikka, Kypros ja Malta).
Az iskolai felmérésekből kiderül, hogy az EU-tagállamok a rekreációs és alkalmi kannabiszhasználat tekintetében három különálló csoportra oszthatók. Az első csoport országaiban (ide sorolható Írország és az Egyesült Királyság) az életprevalencia magas (körülbelül 38–39%), de az elmúlt nyolc év során nem változott. Ezekben az országokban a kannabiszhasználat hosszú múltra tekint vissza, magas előfordulási arányai pedig az 1980-as és 1990-es években alakultak ki. A második országcsoportban a diákok általi kannabiszhasználat életprevalenciája jelentősen emelkedett az időszakban (akár 26 százalékponttal is). Ebben a csoportban találjuk az összes új kelet-európai tagállamot, továbbá Dániát, Spanyolországot, Franciaországot, Olaszországot és Portugáliát. A harmadik csoportban a diákok becsült életprevalenciája viszonylag alacsony szinten maradt (kb. 10% vagy kevesebb). E csoportban Európa északi és déli részéről egyaránt találunk országokat (Finnország, Svédország és Norvégia, valamint Görögország, Ciprus és Málta).
Skoleundersøkelser viser at medlemsstatene i EU kan kategoriseres i tre grupper når det gjelder trender for rekreasjonsbruk og sporadisk bruk av cannabis. I den første gruppen (som omfatter Irland og Storbritannia) er livstidsprevalensen høy (rundt 38-39 %) men har vært stabil de siste åtte årene. Disse landene har lang tradisjon for cannabisbruk, og bruken av cannabis ble utbredt i 1980- og 1990-årene. I den andre landgruppen har livstidsprevalensen for cannabisbruk blant skoleelever økt betydelig i løpet av perioden (med inntil 26 prosentpoeng). Denne gruppen omfatter alle de nye medlemsstatene i Øst-Europa samt Danmark, Spania, Frankrike, Italia og Portugal. I den tredje gruppen er anslagene for livstidsprevalens blant skoleelever fremdeles relativt lav (rundt 10 % eller mindre). Denne gruppen omfatter medlemsstater fra både Nord- og Sør-Europa (Finland, Sverige og Norge samt Hellas, Kypros og Malta).
Jeśli chodzi o trendy rekreacyjnego i sporadycznego stosowania pochodnych konopi indyjskich, badania szkolne pokazują, że Państwa Członkowskie UE można przyporządkować do trzech różnych grup. W pierwszej grupie (obejmującej Irlandię i Wielką Brytanię) wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia jest wysoki (około 38-39%), jednakże w ciągu ostatnich ośmiu lat pozostawał na tym samym poziomie. Kraje te mają długą historię stosowania pochodnych konopi, a wysokie wskaźniki rozpowszechnienia tych substancji pojawiły się tam w latach 80-tych i 90-tych. W drugiej grupie państw wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi wśród młodzieży szkolnej wzrósł znacznie w tym okresie (o nawet 26 punktów procentowych). Grupa ta obejmuje wszystkie nowe Państwa Członkowskie Europy Wschodniej oraz Danię, Hiszpanię, Francję, Włochy i Portugalię. W trzeciej grupie dane szacunkowe co do wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia wśród młodzieży szkolnej pozostały na względnie niskich poziomach (około 10% i poniżej). Grupa ta obejmuje Państwa Członkowskie zarówno z północy, jak i z południa Europy (Finlandię, Szwecję i Norwegię oraz Grecję, Cypr i Maltę).
Prieskumy na školách ukázali, že podľa trendov rekreačného a príležitostného užívania kanabisu možno členské štáty EÚ zaradiť do troch rôznych kategórií. V prvej skupine (do ktorej patria Írsko a Spojené kráľovstvo) je celoživotná prevalencia vysoká (okolo 38 až 39 %), ale v posledných ôsmych rokoch stabilná. Tieto krajiny majú dlhú históriu užívania kanabisu a vysoké hodnoty prevalencie jeho užívania sa vyvinuli počas osemdesiatych a deväťdesiatych rokov. V druhej skupine krajín sa celoživotná prevalencia užívania kanabisu medzi školákmi v období podstatne zvýšila (o 26 percentuálnych bodov). Do tejto skupiny patria nové východoeurópske členské štáty spolu s Dánskom, Španielskom, Francúzskom, Talianskom a Portugalskom. V tretej skupine ostali odhady celoživotnej prevalencie medzi školákmi na relatívne nízkych hodnotách (okolo 10 % a nižších). V tejto skupine sú členské štáty severnej a južnej Európy (Fínsko, Švédsko a Nórsko ako aj Grécko, Cyprus a Malta).
Raziskave med šolsko mladino so pokazale, da lahko države članice EU razvrstimo v tri različne skupine glede na trende rekreativnega in občasnega uživanja konoplje. V prvi skupini (ki vključuje Irsko in Združeno kraljestvo) je število ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, visoko (okoli 38–39 %), vendar je v zadnjih osmih letih ostalo stabilno. Te države imajo dolgo zgodovino uživanja konoplje, velike stopnje razširjenosti uživanja konoplje pa so se pojavile v osemdesetih in devetdesetih letih. V drugi skupini držav je število dijakov, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, v tem času občutno naraslo (za 26 odstotnih točk). Ta skupina vključuje vse nove vzhodnoevropske države članice ter Dansko, Španijo, Francijo, Italijo in Portugalsko. V tretji skupini so ocene o številu dijakov, ki so drogo v življenju kdaj zaužili, ostale na sorazmerno nizkih ravneh (okoli 10 % ali manj). V to skupino so vključene države članice severne in južne Evrope (Finska, Švedska in Norveška ter Grčija, Ciper in Malta).
Skolundersökningarna visar att EU-medlemsstaterna kan indelas i tre olika grupper när det gäller utvecklingen av rekreationell och tillfällig användning av cannabis. I den första gruppen (som omfattar Irland och Storbritannien) är livstidsprevalensen hög (omkring 38–39 %), men har samtidigt varit oförändrad de senaste åtta åren. Dessa länder har en lång historia av cannabisanvändning och prevalenstalen nådde höga nivåer under 1980- och 1990-talet. I den andra gruppen länder har livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland skolelever stigit avsevärt under perioden (med upp till 26 procentenheter). Denna grupp omfattar alla de nya östeuropeiska medlemsstaterna samt Danmark, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal. I den tredje gruppen har den uppskattade livstidsprevalensen bland skolelever fortsatt att vara relativt låg (omkring eller under 10 %). Denna grupp omfattar medlemsstater i både norra och södra Europa (Finland, Sverige och Norge samt Grekland, Cypern och Malta).
Skolu aptaujas norāda, ka ES dalībvalstis var iedalīt trīs skaidri noteiktās grupās attiecībā uz tendencēm, kas saistītas ar kaņepju izklaides un gadījuma rakstura lietošanu. Pirmajā grupā (kas ietver Īriju un Apvienoto Karalisti) ilgtermiņa lietošanas izplatība ir augsta (aptuveni 38–39 %), taču tā ir saglabājusies stabila pēdējo astoņu gadu laikā. Šajās valstīs ir ilga kaņepju lietošanas vēsture un augstie kaņepju lietošanas izplatības rādītāji ir izveidojušies astoņdesmito un deviņdesmito gadu laikā. Otrajā valstu grupā šajā laika periodā ir ievērojami pieaugusi ilgtermiņa kaņepju lietošanas izplatība skolēnu vidū (par līdz pat 26 procenta punktiem). Šajā grupā ietilpst visas jaunās Austrumeiropas dalībvalstis kopā ar Dāniju, Spāniju, Franciju, Itāliju un Portugāli. Trešajā grupā ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītāji skolēnu vidū ir saglabājušies samērā zemā līmenī (10% vai pat mazāk). Šajā grupā ietilpst dalībvalstis gan no Eiropas ziemeļiem, gan dienvidiem (Somija, Zviedrija un Norvēģija, kā arī Grieķija, Kipra un Malta).
  Boli infecÅ£ioase legat...  
Infecţia cu HIV a avut o răspândire epidemică puternică în rândul CDI din noile state membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice, urmată de o epidemie masivă în Europa de Est (EuroHIV, 2004) (vezi căsuţa Infecţia cu HIV şi SIDA în Europa de Est).
HIV has shown strong epidemic spread among IDUs in the new EU Member States of the Baltic region, following massive epidemics in eastern Europe (EuroHIV, 2004) (see box ‘HIV and AIDS in eastern Europe’). Rates of newly diagnosed cases peaked in Estonia and Latvia in 2001, and in Lithuania in 2002, but more recently rates have fallen dramatically. This pattern is typical of HIV epidemics among IDUs. It arises because the core group of IDUs at highest risk all become infected in a short period of time, following which incidence falls because of a lack of susceptible IDUs and then stabilises at a level that depends on the rate of recruitment of new IDUs at high risk. However, an additional effect of behaviour change cannot be excluded and, if true, this could in part be the result of specific interventions (see ‘Prevention of drug-related infectious diseases’).
Le VIH est une épidémie qui se propage rapidement parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) dans les nouveaux États membres de l'UE de la région balte, après des épidémies massives en Europe orientale (EuroHIV, 2004) (voir encadré «VIH et SIDA en Europe orientale»). Le nombre de cas nouvellement diagnostiqués a atteint des niveaux record en Estonie et en Lettonie en 2001 et en Lituanie en 2002 mais, plus récemment, les pourcentages ont chuté de manière spectaculaire. Ce schéma est typique des épidémies de VIH parmi les UDVI. Cela s'explique par le fait que le noyau des UDVI les plus exposés sont tous infectés en un court laps de temps. Par la suite, l'incidence chute en raison de l'absence d'UDVI vulnérables et se stabilise ensuite à un niveau qui dépend du taux de recrutement de nouveaux usagers à risque élevé. Toutefois, on ne saurait exclure l'effet supplémentaire d'un changement de comportement et, s'il est avéré, il pourrait en partie être le résultat d'interventions spécifiques (voir «Prévention des maladies infectieuses liées à la drogue»).
Nach massiven HIV-Epidemien in Osteuropa hat sich HIV unter injizierenden Drogenkonsumenten in den neuen baltischen EU-Mitgliedstaaten epidemisch verbreitet (EuroHIV, 2004) (siehe Kasten „HIV und AIDS in Osteuropa“). Die Raten der neu diagnostizierten Fälle erreichten in Estland und Lettland im Jahr 2001 und in Litauen im Jahr 2002 ihren Höhepunkt. In letzter Zeit sind die Raten jedoch drastisch gesunken. Dieses Muster ist typisch für HIV-Epidemien unter injizierenden Drogenkonsumenten. Es ist darauf zurückzuführen, dass sich die am meisten gefährdete Kerngruppe der injizierenden Drogenkonsumenten binnen sehr kurzer Zeit infiziert und die Inzidenzrate anschließend aufgrund der geringen verbleibenden Zahl gefährdeter injizierender Drogenkonsumenten zurückgeht, um sich schließlich auf einem Niveau zu stabilisieren, das von der Zahl der neuen stark gefährdeten injizierenden Drogenkonsumenten abhängig ist. Es kann jedoch nicht ausgeschlossen werden, dass auch eine Verhaltensänderung stattgefunden hat, die gegebenenfalls teilweise auf spezielle Maßnahmen zurückzuführen sein könnte (siehe „Prävention bei drogenbedingten Infektionskrankheiten“).
El VIH ha mostrado una fuerte expansión epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral en los nuevos Estados miembros de la UE de la región báltica, tras la epidemia masiva de Europa del Este (EuroHIV, 2004) (véase el recuadro «VIH y SIDA en Europa del Este»). Las tasas de nuevos casos diagnosticados alcanzaron su valor máximo en Estonia y Letonia en 2001 y en Lituania en 2002, pero más recientemente han sufrido un drástico descenso. Este patrón es el típico de una epidemia de VIH entre los consumidores de drogas por vía parenteral. Su aparición se debe a que el grupo básico de consumidores por vía parenteral de mayor riesgo se infecta en un corto período de tiempo, tras lo cual se reduce la incidencia por falta de individuos susceptibles y se estabiliza a un nivel que depende de la tasa de nuevos consumidores por vía parenteral de alto riesgo. No obstante, no puede excluirse el efecto adicional de un cambio de conducta y, de ser cierto, podría deberse en parte a intervenciones específicas (véase «Prevención de las enfermedades infecciosas relacionadas con las drogas»).
L’HIV è dilagato con ritmo epidemico tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale nei nuovi Stati membri della regione baltica, dopo le epidemie di massa dell’Europa orientale (EuroHIV, 2004) (cfr. il riquadro “HIV e AIDS nell’Europa orientale). Le percentuali dei nuovi casi diagnosticati hanno raggiunto l’apice in Estonia e Lettonia nel 2001 e in Lituania nel 2002, mentre di recente registrano un netto calo. Questo andamento è tipico dell’epidemia da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; esso si deve al fatto che il ristretto gruppo di consumatori di stupefacenti per via parenterale a più alto rischio contrae l’infezione in un periodo di tempo breve, terminato il quale l’incidenza decresce per la mancanza di consumatori vulnerabili, per poi stabilizzarsi a un livello che dipende dalla percentuale di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale ad alto rischio. Non può escludersi tuttavia, tra le cause, anche una modifica del comportamento che, se confermata, potrebbe essere il frutto di interventi specifici (cfr. “Prevenzione delle malattie infettive correlate alla droga”).
A epidemia do VIH está a alastrar fortemente entre os consumidores de droga injectada nos novos Estados-Membros da UE da região do Báltico, na sequência de uma epidemia em grande escala na Europa Oriental (EuroHIV, 2004) (ver Caixa “O VIH e a SIDA na Europa Oriental”). Os índices de novos casos diagnosticados atingiram um pico na Estónia e Letónia em 2001, e na Lituânia em 2002, mas diminuíram drasticamente nos últimos tempos. Este padrão é típico da epidemia do VIH entre os consumidores de droga injectada. Surge porque o grupo central de consumidores de droga injectada em maior risco fica infectado num curto espaço de tempo, seguindo-se uma diminuição da incidência por falta de consumidores susceptíveis e depois uma estabilização num nível que depende da taxa de recrutamento de novos consumidores de droga injectada em alto risco. No entanto, não pode excluir-se a hipótese de um efeito adicional da mudança de comportamentos e, se esta se verificar, poderá dever-se em parte a intervenções específicas (ver “Prevenção das doenças infecto-contagiosas relacionadas com o consumo de drogas”).
Η επιδημία του HIV εξαπλώθηκε ταχέως στους ΧΕΝ στα νέα κράτη της ΕΕ στην περιοχή της Βαλτικής, μετά τις μαζικές επιδημίες στην Ανατολική Ευρώπη (EuroHIV, 2004) (βλέπε πλαίσιο «Ο ιός HIV και το AIDS στην Ανατολική Ευρώπη»). Ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών περιπτώσεων ανήλθε στο υψηλότερο επίπεδο στην Εσθονία και τη Λεττονία το 2001, και στη Λιθουανία το 2002, αλλά πιο πρόσφατα οι αριθμοί εμφάνισαν σημαντική πτώση. Το πρότυπο αυτό είναι χαρακτηριστικό της επιδημίας του HIV στους ΧΕΝ. Ο αριθμός αυξάνει καθώς η βασική ομάδα ΧΕΝ που διατρέχει τον υψηλότερο κίνδυνο προσβάλλεται στο σύνολό της σε σύντομο χρονικό διάστημα, οπότε η επίπτωση μειώνεται λόγω έλλειψης επιρρεπών ΧΕΝ και στη συνέχεια σταθεροποιείται σε ένα επίπεδο που εξαρτάται από τον αριθμό εμφάνισης νέων ΧΕΝ υψηλού κινδύνου. Ωστόσο, δεν μπορεί να αποκλεισθεί ο επιπλέον αντίκτυπος της αλλαγής συμπεριφοράς και, εάν ισχύει κάτι τέτοιο, αυτό μπορεί να είναι εν μέρει αποτέλεσμα συγκεκριμένων παρεμβάσεων (βλέπε «Πρόληψη λοιμωδών νοσημάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά»).
Als gevolg van omvangrijke epidemieën in Oost-Europa heeft de HIV-epidemie zich op grote schaal verspreidt onder ID’s in de nieuwe lidstaten in het Baltische gebied (EuroHIV, 2004) (zie het kader “HIV en aids in Oost-Europa”). Het percentage nieuw gediagnosticeerde gevallen piekte in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen, maar daarna zijn de percentages de afgelopen jaren drastisch gedaald. Dit is een typisch patroon voor HIV-epidemieën onder ID’s. Dit wordt veroorzaakt doordat de kern van de hoogste risicogroep ID’s in een korte periode geïnfecteerd wordt, waarna de incidentie afneemt omdat er te weinig risico-ID’s meer zijn en er een stabilisatiefase aanbreekt op een niveau dat afhankelijk is van de omvang van de “instroom” aan nieuwe ID’s met een hoog risico. Er kan echter niet uitgesloten worden dat gedragveranderingen hierbij ook een rol spelen. Als dat zo is, zou dit deels het resultaat kunnen zijn van specifieke interventies (zie “Preventie van infectieziekten ten gevolge van drugsgebruik”).
Onemocnění HIV se projevilo po masivní epidemii ve východní Evropě silným epidemickým rozšířením mezi injekčními uživateli drog v nových členských státech EU v pobaltském regionu (EuroHIV, 2004) (viz rámeček „HIV a AIDS ve východní Evropě“). Počet nově diagnostikovaných případů byl v Estonsku a Lotyšsku nejvyšší v roce 2001 a v Litvě v roce 2002, ale v poslední době dramaticky poklesl. Tento model je pro epidemie HIV mezi injekčními uživateli drog typický. Objeví se, protože se celá nejvíce ohrožená základní skupina injekčních uživatelů drog nakazí během krátké doby, poté frekvence výskytu poklesne kvůli nedostatku náchylných injekčních uživatelů drog, a pak se stabilizuje na úrovni, která závisí na míře, ve které se objevují noví vysoce ohrožení injekční uživatelé drog. Dodatečný účinek změny chování však nelze vyloučit a pokud k němu dojde, mohlo by to být zčásti výsledkem konkrétních zásahů (viz „Prevence infekčních onemocnění souvisejících s užíváním drog“).
Der har været en stærk epidemisk spredning af hiv blandt intravenøse stofbrugere i de nye EU-medlemsstater i Østersøregionen, efter omfattende epidemier i Østeuropa (EuroHIV, 2004) (se boks 'Hiv og aids i Østeuropa'). Antallet af nydiagnosticerede tilfælde toppede i Estland og Letland i 2001 og i Litauen i 2002, men er i den senere tid faldet drastisk. Dette mønster er typisk for hiv-epidemier blandt intravenøse stofbrugere. Det opstår, fordi den kernegruppe af intravenøse stofbrugere, der har størst risiko, alle bliver smittet inden for kort tid, hvorefter forekomsten falder, da der ikke er flere intravenøse stofbrugere, der kan smittes, og derpå stabiliserer sig på et niveau, som afhænger af, hvor mange nye intravenøse stofbrugere i højrisikogruppen der rekrutteres. En yderligere effekt som følge af ændret adfærd kan imidlertid heller ikke udelukkes, og hvis dette er tilfældet, kan det til dels være resultatet af specifikke foranstaltninger (se 'Forebyggelse af narkotikarelaterede smitsomme sygdomme').
HIV epideemia levib ulatuslikult süstivate narkomaanide hulgas ELi uutes liikmesriikides Balti mere piirkonnas, seda pärast massilisi epideemiaid Ida-Euroopas (EuroHIV, 2004) (vt „HIV ja AIDS Ida-Euroopas”). Uute diagnoositud juhtude arv jõudis Eestis ja Lätis haripunkti 2001. aastal ja Leedus 2002. aastal, kuid viimastel aastatel on see märgatavalt vähenenud. Selline muster on tavaline HIV epideemiate puhul süstivate narkomaanide hulgas. Arv suureneb, sest kõige suuremas ohus olevad uimastisüstijad nakatuvad kõik lühikese aja jooksul, pärast seda haigestumus väheneb, sest ei leidu süstivate narkomaane, kes oleks nakkusele vastuvõtlikud, ning saavutab siis püsiva taseme, mis sõltub uute ohustatud uimastisüstijate lisandumise tempost. Siiski ei saa lisategurina välistada käitumises toimunud muutusi ja kui see on tõepoolest nii, siis osaliselt võib see olla spetsiifiliste sekkumismeetmete tulemus (vt „Uimastitega seotud nakkushaiguste ennetamine”).
Itä-Euroopan laajojen epidemioiden jälkeen (ks. laatikko "Hiv ja aids Itä-Euroopassa") hiv-epidemia on levinnyt nopeasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa EU:n uusissa jäsenvaltioissa Baltiassa (EuroHIV, 2004). Uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi Virossa ja Latviassa huippuunsa vuonna 2001 ja Latviassa vuonna 2002, mutta niiden määrä on romahtanut viime aikoina. Tämä on tyypillistä hiv-epidemioille huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa. Se johtuu siitä, että suurimmassa riskissä oleva injektiokäyttäjien ydinryhmä saa tartunnan lyhyen ajan sisällä, minkä jälkeen uusien tartuntojen määrä laskee tartunnalle alttiiden injektiokäyttäjien vähetessä ja vakiintuu tasolle, joka riippuu uusien riskialttiiden injektiokäyttäjien ilmaantumisen tiheydestä. Vähenemiseen saattaa kuitenkin vaikuttaa myös käyttäytymisen muuttuminen, ja jos näin on, se saattaa olla osittain erityisten toimien tulosta (ks. "Huumeisiin liittyvien tartuntatautien ehkäisy").
A HIV erősen járványos terjedését figyelték meg a balti régió új tagállamainak injekciós kábítószer-használói között, amit Kelet-Európában tömeges járvány előzött meg (EuroHIV, 2004) (ld. a „HIV és AIDS Kelet-Európában” rovatot). Az újonnan diagnosztizált esetek száma Észtországban és Lettországban 2001-ben, Litvániában 2002-ben tetőzött, ezután viszont az arányok nemrégiben radikálisan csökkentek. Ez a HIV-járvány injekciós kábítószer-használók közötti terjedésének jellemző mintája. Azért keletkezik, mert rövid idő alatt a legnagyobb veszélynek kitett injekciós kábítószer-használók magjának minden tagja megfertőződik, ezután az újabb fogékony injekciós kábítószer-használók hiányában visszaesik, ezt követően pedig a nagy kockázatnak kitett új injekciós kábítószer-használók „toborzásának” arányától függő szinten stabilizálódik. Nem zárható ki azonban a viselkedés megváltozásának járulékos hatása, ami – ha érvényesül – részben a specifikus beavatkozások eredménye is lehet (ld. „A kábítószerrel összefüggő fertőző betegségek megelőzése”).
I kjølvannet av de massive epidemiene i Øst-Europa har HIV hatt en kraftig epidemisk spredning blant sprøytebrukere i de nye EU- medlemsstatene i Baltikum (EuroHIV, 2004) (se boks ”HIV og AIDS i Øst-Europa”). Antallet nye diagnostiserte tilfeller nådde en topp i Estland og Latvia i 2001 og i Litauen i 2002, men tallene har gått kraftig ned i den senere tid. Dette mønsteret er typisk for HIV-epidemier blant sprøytebrukere. En epidemi oppstår fordi alle i kjernegruppen av mest risikoutsatte sprøytebrukere smittes i løpet av kort tid, etterfulgt av en nedgang i antall nye tilfeller ettersom det ikke finnes flere risikoutsatte sprøytebrukere som kan smittes. Deretter stabiliseres antallet nye tilfeller på et nivå som avhenger av rekrutteringsraten for nye risikoutsatte sprøytebrukere. Imidlertid kan man ikke utelukke atferdsendring som en medvirkende årsak, og i så fall kan dette delvis tilbakeføres til spesifikke intervensjoner (se ”Forebygging av narkotikarelaterte smittsomme sykdommer”).
Po okresie wielkich epidemii zakażeń wirusem HIV w Europie Wschodniej (EuroHIV, 2004), wirus rozprzestrzenia się na skalę epidemii wśród osób zażywających narkotyki dożylnie z nowych Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego (patrz okienko „HIV i AIDS w Europie Wschodniej”). Wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków osiągnęły szczytowe wartości w Estonii i na Łotwie w 2001 roku oraz na Litwie w 2002 roku, choć dane za bliższe okresy są już znacznie niższe. Jest to typowy schemat dla epidemii zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki. Epidemia wybucha, ponieważ cała grupa osób najwyższego ryzyka zażywających narkotyki dożylnie zaraża się w krótkim czasie, po czym rozmiary epidemii maleją z braku podatnych osób wstrzykujących narkotyki, a następnie stabilizuje się ona na poziomie, który uzależniony jest od szybkości wzrostu liczby nowych osób wysokiego ryzyka przyjmujących narkotyki drogą iniekcji. Nie można jednak wykluczyć dodatkowego efektu, jaki powoduje zmiana w zachowaniu, które, jeśli się potwierdzi, może być częściowo wynikiem konkretnych interwencji (patrz „Zapobieganie chorobom zakaźnym związanym z zażywaniem narkotyków”).
HIV ukázal prudké epidemické rozšírenie medzi IDU v nových členských štátoch EÚ pobaltského regiónu po rozsiahlych epidémiách vo východnej Európe (EuroHIV 2004) (pozri rámček „HIV a AIDS vo východnej Európe“). Výskyt novo diagnostikovaných prípadov dosiahol v Estónsku a Lotyšsku vrchol v roku 2001 a v Litve v roku 2002, ale neskôr ich počty dramaticky klesli. Tento model je charakteristický pre epidémie nákaz HIV medzi IDU. Vypukne, pretože sa celá hlavná skupina IDU s najvyšším rizikom nainfikuje v krátkom období, po ktorom nasleduje pokles výskytu, lebo niet vnímavých IDU a potom sa ustáli na úrovni, ktorá závisí od rýchlosti pribúdania nových, vysoko rizikových IDU. Dodatočný účinok zmeny správania však nemožno vylúčiť a ak nastane, môže byť čiastočne výsledkom špecifických opatrení (pozri „Prevencia infekčných chorôb súvisiacich s drogami“).
HIV se po množičnih epidemijah v vzhodni Evropi hitro širi med injicirajočimi uživalci drog v novih državah članicah baltske regije (EuroHIV, 2004) (glej polje "HIV in AIDS v vzhodni Evropi"). Stopnje novo ugotovljenih primerov so v Estoniji in Latviji dosegle vrh leta 2001, v Litvi pa leta 2002, vendar so v zadnjem času izredno padle. Ta vzorec je tipičen za epidemije HIV med injicirajočimi uživalci drog. Razlog za to je, da se je osrednja, najbolj ogrožena skupina injicirajočih uživalcev drog v zelo kratkem času okužila, potem pa je pojav okuženosti upadel zaradi pomanjkanja občutljivih injicirajočih uživalcev drog ter se je nato stabiliziral na stopnji, ki je odvisna od stopnje zelo ogroženih injicirajočih uživalcev drog, na novo vključenih v zdravljenje. Vendar ne moremo izključiti dodatnega vpliva vedenjskih sprememb in, če je to res, bi to lahko bilo delno posledica specifičnih intervencij (glej "Preprečevanje z drogo povezanih nalezljivih bolezni").
De kraftiga epidemierna i Östeuropa har medfört en epidemisk hiv-spridning bland injektionsmissbrukarna i EU:s nya medlemsstater i Östersjöregionen (EuroHIV, 2004) (se rutan ”Hiv och aids i Östeuropa”). Antalet nydiagnostiserade fall nådde en topp i Estland och Lettland år 2001 och i Litauen år 2002, men på senare tid har siffrorna minskat dramatiskt. Detta mönster är typiskt för hiv-epidemier bland injektionsmissbrukare. Mönstret uppstår eftersom den centrala högriskgruppen av injektionsmissbrukare smittas under en kort tidsperiod, vilket följs av att incidensen sjunker på grund av att det saknas mottagliga injektionsmissbrukare. Därefter stabiliseras incidensen på en nivå som avgörs av rekryteringstakten av nya injektionsmissbrukare som löper hög risk att smittas. Det går dock inte heller att bortse från effekten av de beteendeförändringar som delvis kan vara resultatet av enskilda insatser (se ”Prevention av narkotikarelaterade infektionssjukdomar”).
2002. un 2003. gadā HIV izplatība starp injicējamo narkotiku lietotājiem, galvenokārt tiem, kuri saņem ārstēšanu, uzrādīja plašas svārstības gan valstīs, gan valstu salīdzinājumā, un bija robežās no 0% Bulgārijā, Ungārijā, Slovēnijā un Slovākijā līdz maksimums 37,5 % (54/144) vienā no Itālijas pilsētām (2003, Bolzano – lietotāji, kas saņem ārstēšanu un atrodas cietumā) (120). Lielākie izplatības rādītāji nacionālajos paraugos (vairāk par 10% 2002.–2003. gadā) tika atklāti Itālijā, Latvijā un Portugālē (121); Spānijā dati par 2001. gadu norāda uz ļoti augstu izplatību, taču jaunāki dati nav pieejami (122).Par lielākajiem izplatības rādītājiem reģionālajos un vietējos paraugos (vairāk par 20% 2002.–2003. gadā) ziņoja Spānija, Itālija, Latvija un Polija (123), lai gan jaunākie dati nav pieejami no dažām valstīm un zonām ar augstu izplatību iepriekšējos gados. Latvijā un Polijā vietējie pētījumi liecina par neseno HIV pārnešanu, kam par pamatu ir ļoti augstā izplatība jauno injicētāju vidū (124). Polijas pētījumā šo neseno pārnešanu apstiprina izplatība 23% gadījumu no 127 jaunajiem injicētājiem (125).
  Boli infecÅ£ioase legat...  
Infecţia cu HIV a avut o răspândire epidemică puternică în rândul CDI din noile state membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice, urmată de o epidemie masivă în Europa de Est (EuroHIV, 2004) (vezi căsuţa Infecţia cu HIV şi SIDA în Europa de Est).
HIV has shown strong epidemic spread among IDUs in the new EU Member States of the Baltic region, following massive epidemics in eastern Europe (EuroHIV, 2004) (see box ‘HIV and AIDS in eastern Europe’). Rates of newly diagnosed cases peaked in Estonia and Latvia in 2001, and in Lithuania in 2002, but more recently rates have fallen dramatically. This pattern is typical of HIV epidemics among IDUs. It arises because the core group of IDUs at highest risk all become infected in a short period of time, following which incidence falls because of a lack of susceptible IDUs and then stabilises at a level that depends on the rate of recruitment of new IDUs at high risk. However, an additional effect of behaviour change cannot be excluded and, if true, this could in part be the result of specific interventions (see ‘Prevention of drug-related infectious diseases’).
Le VIH est une épidémie qui se propage rapidement parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) dans les nouveaux États membres de l'UE de la région balte, après des épidémies massives en Europe orientale (EuroHIV, 2004) (voir encadré «VIH et SIDA en Europe orientale»). Le nombre de cas nouvellement diagnostiqués a atteint des niveaux record en Estonie et en Lettonie en 2001 et en Lituanie en 2002 mais, plus récemment, les pourcentages ont chuté de manière spectaculaire. Ce schéma est typique des épidémies de VIH parmi les UDVI. Cela s'explique par le fait que le noyau des UDVI les plus exposés sont tous infectés en un court laps de temps. Par la suite, l'incidence chute en raison de l'absence d'UDVI vulnérables et se stabilise ensuite à un niveau qui dépend du taux de recrutement de nouveaux usagers à risque élevé. Toutefois, on ne saurait exclure l'effet supplémentaire d'un changement de comportement et, s'il est avéré, il pourrait en partie être le résultat d'interventions spécifiques (voir «Prévention des maladies infectieuses liées à la drogue»).
Nach massiven HIV-Epidemien in Osteuropa hat sich HIV unter injizierenden Drogenkonsumenten in den neuen baltischen EU-Mitgliedstaaten epidemisch verbreitet (EuroHIV, 2004) (siehe Kasten „HIV und AIDS in Osteuropa“). Die Raten der neu diagnostizierten Fälle erreichten in Estland und Lettland im Jahr 2001 und in Litauen im Jahr 2002 ihren Höhepunkt. In letzter Zeit sind die Raten jedoch drastisch gesunken. Dieses Muster ist typisch für HIV-Epidemien unter injizierenden Drogenkonsumenten. Es ist darauf zurückzuführen, dass sich die am meisten gefährdete Kerngruppe der injizierenden Drogenkonsumenten binnen sehr kurzer Zeit infiziert und die Inzidenzrate anschließend aufgrund der geringen verbleibenden Zahl gefährdeter injizierender Drogenkonsumenten zurückgeht, um sich schließlich auf einem Niveau zu stabilisieren, das von der Zahl der neuen stark gefährdeten injizierenden Drogenkonsumenten abhängig ist. Es kann jedoch nicht ausgeschlossen werden, dass auch eine Verhaltensänderung stattgefunden hat, die gegebenenfalls teilweise auf spezielle Maßnahmen zurückzuführen sein könnte (siehe „Prävention bei drogenbedingten Infektionskrankheiten“).
El VIH ha mostrado una fuerte expansión epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral en los nuevos Estados miembros de la UE de la región báltica, tras la epidemia masiva de Europa del Este (EuroHIV, 2004) (véase el recuadro «VIH y SIDA en Europa del Este»). Las tasas de nuevos casos diagnosticados alcanzaron su valor máximo en Estonia y Letonia en 2001 y en Lituania en 2002, pero más recientemente han sufrido un drástico descenso. Este patrón es el típico de una epidemia de VIH entre los consumidores de drogas por vía parenteral. Su aparición se debe a que el grupo básico de consumidores por vía parenteral de mayor riesgo se infecta en un corto período de tiempo, tras lo cual se reduce la incidencia por falta de individuos susceptibles y se estabiliza a un nivel que depende de la tasa de nuevos consumidores por vía parenteral de alto riesgo. No obstante, no puede excluirse el efecto adicional de un cambio de conducta y, de ser cierto, podría deberse en parte a intervenciones específicas (véase «Prevención de las enfermedades infecciosas relacionadas con las drogas»).
L’HIV è dilagato con ritmo epidemico tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale nei nuovi Stati membri della regione baltica, dopo le epidemie di massa dell’Europa orientale (EuroHIV, 2004) (cfr. il riquadro “HIV e AIDS nell’Europa orientale). Le percentuali dei nuovi casi diagnosticati hanno raggiunto l’apice in Estonia e Lettonia nel 2001 e in Lituania nel 2002, mentre di recente registrano un netto calo. Questo andamento è tipico dell’epidemia da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; esso si deve al fatto che il ristretto gruppo di consumatori di stupefacenti per via parenterale a più alto rischio contrae l’infezione in un periodo di tempo breve, terminato il quale l’incidenza decresce per la mancanza di consumatori vulnerabili, per poi stabilizzarsi a un livello che dipende dalla percentuale di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale ad alto rischio. Non può escludersi tuttavia, tra le cause, anche una modifica del comportamento che, se confermata, potrebbe essere il frutto di interventi specifici (cfr. “Prevenzione delle malattie infettive correlate alla droga”).
A epidemia do VIH está a alastrar fortemente entre os consumidores de droga injectada nos novos Estados-Membros da UE da região do Báltico, na sequência de uma epidemia em grande escala na Europa Oriental (EuroHIV, 2004) (ver Caixa “O VIH e a SIDA na Europa Oriental”). Os índices de novos casos diagnosticados atingiram um pico na Estónia e Letónia em 2001, e na Lituânia em 2002, mas diminuíram drasticamente nos últimos tempos. Este padrão é típico da epidemia do VIH entre os consumidores de droga injectada. Surge porque o grupo central de consumidores de droga injectada em maior risco fica infectado num curto espaço de tempo, seguindo-se uma diminuição da incidência por falta de consumidores susceptíveis e depois uma estabilização num nível que depende da taxa de recrutamento de novos consumidores de droga injectada em alto risco. No entanto, não pode excluir-se a hipótese de um efeito adicional da mudança de comportamentos e, se esta se verificar, poderá dever-se em parte a intervenções específicas (ver “Prevenção das doenças infecto-contagiosas relacionadas com o consumo de drogas”).
Η επιδημία του HIV εξαπλώθηκε ταχέως στους ΧΕΝ στα νέα κράτη της ΕΕ στην περιοχή της Βαλτικής, μετά τις μαζικές επιδημίες στην Ανατολική Ευρώπη (EuroHIV, 2004) (βλέπε πλαίσιο «Ο ιός HIV και το AIDS στην Ανατολική Ευρώπη»). Ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών περιπτώσεων ανήλθε στο υψηλότερο επίπεδο στην Εσθονία και τη Λεττονία το 2001, και στη Λιθουανία το 2002, αλλά πιο πρόσφατα οι αριθμοί εμφάνισαν σημαντική πτώση. Το πρότυπο αυτό είναι χαρακτηριστικό της επιδημίας του HIV στους ΧΕΝ. Ο αριθμός αυξάνει καθώς η βασική ομάδα ΧΕΝ που διατρέχει τον υψηλότερο κίνδυνο προσβάλλεται στο σύνολό της σε σύντομο χρονικό διάστημα, οπότε η επίπτωση μειώνεται λόγω έλλειψης επιρρεπών ΧΕΝ και στη συνέχεια σταθεροποιείται σε ένα επίπεδο που εξαρτάται από τον αριθμό εμφάνισης νέων ΧΕΝ υψηλού κινδύνου. Ωστόσο, δεν μπορεί να αποκλεισθεί ο επιπλέον αντίκτυπος της αλλαγής συμπεριφοράς και, εάν ισχύει κάτι τέτοιο, αυτό μπορεί να είναι εν μέρει αποτέλεσμα συγκεκριμένων παρεμβάσεων (βλέπε «Πρόληψη λοιμωδών νοσημάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά»).
Als gevolg van omvangrijke epidemieën in Oost-Europa heeft de HIV-epidemie zich op grote schaal verspreidt onder ID’s in de nieuwe lidstaten in het Baltische gebied (EuroHIV, 2004) (zie het kader “HIV en aids in Oost-Europa”). Het percentage nieuw gediagnosticeerde gevallen piekte in 2001 in Estland en Letland en in 2002 in Litouwen, maar daarna zijn de percentages de afgelopen jaren drastisch gedaald. Dit is een typisch patroon voor HIV-epidemieën onder ID’s. Dit wordt veroorzaakt doordat de kern van de hoogste risicogroep ID’s in een korte periode geïnfecteerd wordt, waarna de incidentie afneemt omdat er te weinig risico-ID’s meer zijn en er een stabilisatiefase aanbreekt op een niveau dat afhankelijk is van de omvang van de “instroom” aan nieuwe ID’s met een hoog risico. Er kan echter niet uitgesloten worden dat gedragveranderingen hierbij ook een rol spelen. Als dat zo is, zou dit deels het resultaat kunnen zijn van specifieke interventies (zie “Preventie van infectieziekten ten gevolge van drugsgebruik”).
Onemocnění HIV se projevilo po masivní epidemii ve východní Evropě silným epidemickým rozšířením mezi injekčními uživateli drog v nových členských státech EU v pobaltském regionu (EuroHIV, 2004) (viz rámeček „HIV a AIDS ve východní Evropě“). Počet nově diagnostikovaných případů byl v Estonsku a Lotyšsku nejvyšší v roce 2001 a v Litvě v roce 2002, ale v poslední době dramaticky poklesl. Tento model je pro epidemie HIV mezi injekčními uživateli drog typický. Objeví se, protože se celá nejvíce ohrožená základní skupina injekčních uživatelů drog nakazí během krátké doby, poté frekvence výskytu poklesne kvůli nedostatku náchylných injekčních uživatelů drog, a pak se stabilizuje na úrovni, která závisí na míře, ve které se objevují noví vysoce ohrožení injekční uživatelé drog. Dodatečný účinek změny chování však nelze vyloučit a pokud k němu dojde, mohlo by to být zčásti výsledkem konkrétních zásahů (viz „Prevence infekčních onemocnění souvisejících s užíváním drog“).
Der har været en stærk epidemisk spredning af hiv blandt intravenøse stofbrugere i de nye EU-medlemsstater i Østersøregionen, efter omfattende epidemier i Østeuropa (EuroHIV, 2004) (se boks 'Hiv og aids i Østeuropa'). Antallet af nydiagnosticerede tilfælde toppede i Estland og Letland i 2001 og i Litauen i 2002, men er i den senere tid faldet drastisk. Dette mønster er typisk for hiv-epidemier blandt intravenøse stofbrugere. Det opstår, fordi den kernegruppe af intravenøse stofbrugere, der har størst risiko, alle bliver smittet inden for kort tid, hvorefter forekomsten falder, da der ikke er flere intravenøse stofbrugere, der kan smittes, og derpå stabiliserer sig på et niveau, som afhænger af, hvor mange nye intravenøse stofbrugere i højrisikogruppen der rekrutteres. En yderligere effekt som følge af ændret adfærd kan imidlertid heller ikke udelukkes, og hvis dette er tilfældet, kan det til dels være resultatet af specifikke foranstaltninger (se 'Forebyggelse af narkotikarelaterede smitsomme sygdomme').
HIV epideemia levib ulatuslikult süstivate narkomaanide hulgas ELi uutes liikmesriikides Balti mere piirkonnas, seda pärast massilisi epideemiaid Ida-Euroopas (EuroHIV, 2004) (vt „HIV ja AIDS Ida-Euroopas”). Uute diagnoositud juhtude arv jõudis Eestis ja Lätis haripunkti 2001. aastal ja Leedus 2002. aastal, kuid viimastel aastatel on see märgatavalt vähenenud. Selline muster on tavaline HIV epideemiate puhul süstivate narkomaanide hulgas. Arv suureneb, sest kõige suuremas ohus olevad uimastisüstijad nakatuvad kõik lühikese aja jooksul, pärast seda haigestumus väheneb, sest ei leidu süstivate narkomaane, kes oleks nakkusele vastuvõtlikud, ning saavutab siis püsiva taseme, mis sõltub uute ohustatud uimastisüstijate lisandumise tempost. Siiski ei saa lisategurina välistada käitumises toimunud muutusi ja kui see on tõepoolest nii, siis osaliselt võib see olla spetsiifiliste sekkumismeetmete tulemus (vt „Uimastitega seotud nakkushaiguste ennetamine”).
Itä-Euroopan laajojen epidemioiden jälkeen (ks. laatikko "Hiv ja aids Itä-Euroopassa") hiv-epidemia on levinnyt nopeasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa EU:n uusissa jäsenvaltioissa Baltiassa (EuroHIV, 2004). Uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi Virossa ja Latviassa huippuunsa vuonna 2001 ja Latviassa vuonna 2002, mutta niiden määrä on romahtanut viime aikoina. Tämä on tyypillistä hiv-epidemioille huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa. Se johtuu siitä, että suurimmassa riskissä oleva injektiokäyttäjien ydinryhmä saa tartunnan lyhyen ajan sisällä, minkä jälkeen uusien tartuntojen määrä laskee tartunnalle alttiiden injektiokäyttäjien vähetessä ja vakiintuu tasolle, joka riippuu uusien riskialttiiden injektiokäyttäjien ilmaantumisen tiheydestä. Vähenemiseen saattaa kuitenkin vaikuttaa myös käyttäytymisen muuttuminen, ja jos näin on, se saattaa olla osittain erityisten toimien tulosta (ks. "Huumeisiin liittyvien tartuntatautien ehkäisy").
A HIV erősen járványos terjedését figyelték meg a balti régió új tagállamainak injekciós kábítószer-használói között, amit Kelet-Európában tömeges járvány előzött meg (EuroHIV, 2004) (ld. a „HIV és AIDS Kelet-Európában” rovatot). Az újonnan diagnosztizált esetek száma Észtországban és Lettországban 2001-ben, Litvániában 2002-ben tetőzött, ezután viszont az arányok nemrégiben radikálisan csökkentek. Ez a HIV-járvány injekciós kábítószer-használók közötti terjedésének jellemző mintája. Azért keletkezik, mert rövid idő alatt a legnagyobb veszélynek kitett injekciós kábítószer-használók magjának minden tagja megfertőződik, ezután az újabb fogékony injekciós kábítószer-használók hiányában visszaesik, ezt követően pedig a nagy kockázatnak kitett új injekciós kábítószer-használók „toborzásának” arányától függő szinten stabilizálódik. Nem zárható ki azonban a viselkedés megváltozásának járulékos hatása, ami – ha érvényesül – részben a specifikus beavatkozások eredménye is lehet (ld. „A kábítószerrel összefüggő fertőző betegségek megelőzése”).
I kjølvannet av de massive epidemiene i Øst-Europa har HIV hatt en kraftig epidemisk spredning blant sprøytebrukere i de nye EU- medlemsstatene i Baltikum (EuroHIV, 2004) (se boks ”HIV og AIDS i Øst-Europa”). Antallet nye diagnostiserte tilfeller nådde en topp i Estland og Latvia i 2001 og i Litauen i 2002, men tallene har gått kraftig ned i den senere tid. Dette mønsteret er typisk for HIV-epidemier blant sprøytebrukere. En epidemi oppstår fordi alle i kjernegruppen av mest risikoutsatte sprøytebrukere smittes i løpet av kort tid, etterfulgt av en nedgang i antall nye tilfeller ettersom det ikke finnes flere risikoutsatte sprøytebrukere som kan smittes. Deretter stabiliseres antallet nye tilfeller på et nivå som avhenger av rekrutteringsraten for nye risikoutsatte sprøytebrukere. Imidlertid kan man ikke utelukke atferdsendring som en medvirkende årsak, og i så fall kan dette delvis tilbakeføres til spesifikke intervensjoner (se ”Forebygging av narkotikarelaterte smittsomme sykdommer”).
Po okresie wielkich epidemii zakażeń wirusem HIV w Europie Wschodniej (EuroHIV, 2004), wirus rozprzestrzenia się na skalę epidemii wśród osób zażywających narkotyki dożylnie z nowych Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego (patrz okienko „HIV i AIDS w Europie Wschodniej”). Wskaźniki nowo zdiagnozowanych przypadków osiągnęły szczytowe wartości w Estonii i na Łotwie w 2001 roku oraz na Litwie w 2002 roku, choć dane za bliższe okresy są już znacznie niższe. Jest to typowy schemat dla epidemii zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki. Epidemia wybucha, ponieważ cała grupa osób najwyższego ryzyka zażywających narkotyki dożylnie zaraża się w krótkim czasie, po czym rozmiary epidemii maleją z braku podatnych osób wstrzykujących narkotyki, a następnie stabilizuje się ona na poziomie, który uzależniony jest od szybkości wzrostu liczby nowych osób wysokiego ryzyka przyjmujących narkotyki drogą iniekcji. Nie można jednak wykluczyć dodatkowego efektu, jaki powoduje zmiana w zachowaniu, które, jeśli się potwierdzi, może być częściowo wynikiem konkretnych interwencji (patrz „Zapobieganie chorobom zakaźnym związanym z zażywaniem narkotyków”).
HIV ukázal prudké epidemické rozšírenie medzi IDU v nových členských štátoch EÚ pobaltského regiónu po rozsiahlych epidémiách vo východnej Európe (EuroHIV 2004) (pozri rámček „HIV a AIDS vo východnej Európe“). Výskyt novo diagnostikovaných prípadov dosiahol v Estónsku a Lotyšsku vrchol v roku 2001 a v Litve v roku 2002, ale neskôr ich počty dramaticky klesli. Tento model je charakteristický pre epidémie nákaz HIV medzi IDU. Vypukne, pretože sa celá hlavná skupina IDU s najvyšším rizikom nainfikuje v krátkom období, po ktorom nasleduje pokles výskytu, lebo niet vnímavých IDU a potom sa ustáli na úrovni, ktorá závisí od rýchlosti pribúdania nových, vysoko rizikových IDU. Dodatočný účinok zmeny správania však nemožno vylúčiť a ak nastane, môže byť čiastočne výsledkom špecifických opatrení (pozri „Prevencia infekčných chorôb súvisiacich s drogami“).
HIV se po množičnih epidemijah v vzhodni Evropi hitro širi med injicirajočimi uživalci drog v novih državah članicah baltske regije (EuroHIV, 2004) (glej polje "HIV in AIDS v vzhodni Evropi"). Stopnje novo ugotovljenih primerov so v Estoniji in Latviji dosegle vrh leta 2001, v Litvi pa leta 2002, vendar so v zadnjem času izredno padle. Ta vzorec je tipičen za epidemije HIV med injicirajočimi uživalci drog. Razlog za to je, da se je osrednja, najbolj ogrožena skupina injicirajočih uživalcev drog v zelo kratkem času okužila, potem pa je pojav okuženosti upadel zaradi pomanjkanja občutljivih injicirajočih uživalcev drog ter se je nato stabiliziral na stopnji, ki je odvisna od stopnje zelo ogroženih injicirajočih uživalcev drog, na novo vključenih v zdravljenje. Vendar ne moremo izključiti dodatnega vpliva vedenjskih sprememb in, če je to res, bi to lahko bilo delno posledica specifičnih intervencij (glej "Preprečevanje z drogo povezanih nalezljivih bolezni").
De kraftiga epidemierna i Östeuropa har medfört en epidemisk hiv-spridning bland injektionsmissbrukarna i EU:s nya medlemsstater i Östersjöregionen (EuroHIV, 2004) (se rutan ”Hiv och aids i Östeuropa”). Antalet nydiagnostiserade fall nådde en topp i Estland och Lettland år 2001 och i Litauen år 2002, men på senare tid har siffrorna minskat dramatiskt. Detta mönster är typiskt för hiv-epidemier bland injektionsmissbrukare. Mönstret uppstår eftersom den centrala högriskgruppen av injektionsmissbrukare smittas under en kort tidsperiod, vilket följs av att incidensen sjunker på grund av att det saknas mottagliga injektionsmissbrukare. Därefter stabiliseras incidensen på en nivå som avgörs av rekryteringstakten av nya injektionsmissbrukare som löper hög risk att smittas. Det går dock inte heller att bortse från effekten av de beteendeförändringar som delvis kan vara resultatet av enskilda insatser (se ”Prevention av narkotikarelaterade infektionssjukdomar”).
2002. un 2003. gadā HIV izplatība starp injicējamo narkotiku lietotājiem, galvenokārt tiem, kuri saņem ārstēšanu, uzrādīja plašas svārstības gan valstīs, gan valstu salīdzinājumā, un bija robežās no 0% Bulgārijā, Ungārijā, Slovēnijā un Slovākijā līdz maksimums 37,5 % (54/144) vienā no Itālijas pilsētām (2003, Bolzano – lietotāji, kas saņem ārstēšanu un atrodas cietumā) (120). Lielākie izplatības rādītāji nacionālajos paraugos (vairāk par 10% 2002.–2003. gadā) tika atklāti Itālijā, Latvijā un Portugālē (121); Spānijā dati par 2001. gadu norāda uz ļoti augstu izplatību, taču jaunāki dati nav pieejami (122).Par lielākajiem izplatības rādītājiem reģionālajos un vietējos paraugos (vairāk par 20% 2002.–2003. gadā) ziņoja Spānija, Itālija, Latvija un Polija (123), lai gan jaunākie dati nav pieejami no dažām valstīm un zonām ar augstu izplatību iepriekšējos gados. Latvijā un Polijā vietējie pētījumi liecina par neseno HIV pārnešanu, kam par pamatu ir ļoti augstā izplatība jauno injicētāju vidū (124). Polijas pētījumā šo neseno pārnešanu apstiprina izplatība 23% gadījumu no 127 jaunajiem injicētājiem (125).
  InformaÅ£ii privind cap...  
Heroina consumată în Uniunea Europeană este produsă predominant în Afganistan (din ce în ce mai mult) sau de-a lungul rutelor de trafic cu opiu, mai ales în Turcia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), şi pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic.
Heroin consumed in the EU is predominantly manufactured in Afghanistan (increasingly) or along trafficking routes for opium, notably in Turkey (UNODC, 2003a; INCB, 2005), and enters Europe by two major trafficking routes. The historically important Balkan route continues to play a crucial role in heroin smuggling. Following transit through Pakistan, Iran and Turkey, the route then diverges into a southern branch, through Greece, the former Yugoslav republic of Macedonia (FYROM), Albania, part of Italy, Serbia, Montenegro and Bosnia–Herzegovina, and a northern branch, through Bulgaria, Romania, Hungary and Austria. The INCB (2005) reports that, in 2003, the northern branch of the Balkan route became the dominant one for heroin trafficking. Since the mid-1990s, heroin has increasingly been smuggled to Europe through the ‘Silk route’ via Central Asia, the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine (Reitox national reports, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Although these routes are the most important, several countries in eastern and western Africa and the Americas have made seizures of heroin destined for Europe in 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
L'héroïne consommée dans l'UE est principalement produite en Afghanistan (et de plus en plus) ou le long des routes empruntées par le trafic d'opium, notamment en Turquie (ONUDC, 2003a; OICS, 2005), et entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue de jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde ensuite en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, une partie de l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale traversant la Bulgarie, la Roumanie, la Hongrie et l'Autriche. L'OICS (2005) rapporte qu'en 2003, la branche septentrionale de la route des Balkans est devenue la route principale du trafic d'héroïne. Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale, la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine (rapports nationaux Reitox, 2004; ONUDCa, 2003; CND, 2005; OICS, 2005). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays d'Afrique de l'Est et de l'Ouest et d'Amérique ont effectué des saisies d'héroïne destinée au marché européen en 2003 (CND, 2005; OICS, 2005).
Das in der EU konsumierte Heroin wird vor allem (und in zunehmendem Maße) in Afghanistan oder entlang der Routen des Opiumhandels, insbesondere in der Türkei (UNODC, 2003a; INCB, 2005), hergestellt und gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, einen Teil Italiens, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn und Österreich führt. In INCB (2005) wird berichtet, dass 2003 der Heroinhandel insbesondere über den nördlichen Teil der Balkanroute der erfolgte. Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien, das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine geschmuggelt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Obwohl dies die wichtigsten Routen sind, wurde im Jahr 2003 auch in mehreren Ländern Ost- und Westafrikas sowie Nord-, Mittel- und Südamerikas Heroin sichergestellt, das für Europa bestimmt war (CND, 2005; INCB, 2005).
La heroína que se consume en la UE se produce principalmente (y cada vez más) en Afganistán o a lo largo de las rutas de tráfico de opio, sobre todo en Turquía (ONUDD, 2003a; JIFE, 2005), y entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel vital en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia (ARYM), Albania, parte de Italia, Serbia, Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría y Austria. La JIFE (2005) señala que, en 2003, el tramo norte de la ruta de los Balcanes pasó a ser la ruta predominante para el tráfico de heroína. Desde mediados de la década de 1990, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» por Asia Central, el Mar Caspio y la Federación Rusa, Bielorrusia o Ucrania (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; ONUDD, 2003a; CDE, 2005; JIFE, 2005). Aunque estas rutas son las más importantes, varios países de África Oriental y Occidental y América se incautaron en 2003 de heroína destinada a Europa (CDE, 2005; JIFE, 2005).
L’eroina consumata nell’UE risulta prodotta prevalentemente in Afghanistan (in aumento) o lungo le rotte del traffico di oppio, particolarmente in Turchia (UNODC, 2003a, INCB, 2005). L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove la rotta si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, una parte dell’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria e Austria. L’INCB (2005) riferisce che, nel 2003, il ramo settentrionale della rotta balcanica si è imposto sul traffico di eroina. Dalla metà degli anni Novanta, l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre maggiormente attraverso un’ulteriore percorso, noto come “via della seta”: Asia centrale, Mar Caspio e Federazione russa, Bielorussia o Ucraina (relazioni nazionali Reitox, 2003; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Benché queste rotte siano le più importanti, nel 2003 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa anche in alcuni paesi dell’Africa orientale e occidentale e delle Americhe (CND, 2005; INCB, 2005).
A heroína consumida na UE é maioritariamente produzida no Afeganistão (crescentemente) ou ao longo das rotas de tráfico do ópio, nomeadamente na Turquia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), e entra na Europa através de duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, países de trânsito, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da Antiga República Jugoslava da Macedónia (ARJM), da Albânia, de parte de Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria e da Áustria. O INCB (2005) comunica que, em 2003, o ramo setentrional da rota dos Balcãs passou a ser o dominante no tráfico de heroína. Desde meados da década de 1990, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado através da “Rota da Seda”, que atravessa a Ásia Central, o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; UNODCa, 2003; CND, 2005; INCB, 2005). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, vários países da África Oriental e Ocidental e do continente americano efectuaram apreensões de heroína destinada à Europa em 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Η ηρωίνη που καταναλώνεται στην ΕΕ παρασκευάζεται πρωτίστως στο Αφγανιστάν (ολοένα και περισσότερο) ή κατά μήκος των οδών διακίνησης του οπίου, ειδικότερα στην Τουρκία (UNODC, 2003α INCB, 2005), και εισάγεται στην Ευρώπη από δύο σημαντικές οδούς διακίνησης. Η ιστορικά σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, μέρος της Ιταλίας, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας και Αυστρίας. Το Διεθνές Όργανο Ελέγχου των Ναρκωτικών (INCB) (2005) ανέφερε ότι, το 2003, το βόρειο παρακλάδι της βαλκανικής οδού έγινε κυρίαρχο στη διακίνηση ηρωίνης. Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας, της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· UNODC, 2003a· CND, 2005· INCB, 2005). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί, αρκετές χώρες της ανατολικής και της δυτικής Αφρικής και της αμερικανικής ηπείρου κατέσχεσαν ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη το 2003 (CND, 2005· INCB, 2005).
De heroïne die in de EU wordt gebruikt, wordt voornamelijk (en in toenemende mate) in Afghanistan en langs de handelsroutes voor opium (met name in Turkije) geproduceerd (UNODC, 2003a; INCB, 2005). Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak (via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, een deel van Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina) en een noordelijke tak (via Bulgarije, Roemenië, Hongarije en Oostenrijk). Het INCB (2005) meldt dat de noordelijke tak via de Balkan zich in 2003 tot de belangrijkste handelsroute voor heroïne heeft ontwikkeld. Sinds het midden van de jaren negentig vindt de heroïnesmokkel ook steeds vaker via de “zijderoute” plaats, dat wil zeggen via Centraal-Azië, de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne (nationale Reitox-verslagen, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, hebben er in 2003 ook elders incidentele vangsten plaatsgevonden van voor Europa bestemde heroïne, bijvoorbeeld in een aantal Oost- en West-Afrikaanse landen en in Amerika (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroin spotřebovávaný v EU se převážně vyrábí v Afghánistánu (stále více) nebo podél obchodních tras pro opium, zejména v Turecku (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a do Evropy vstupuje dvěma hlavními obchodními trasami. Historicky důležitá balkánská trasa nadále hraje rozhodující úlohu při pašování heroinu. Po průchodu Pákistánem, Íránem a Tureckem se rozděluje na jižní větev (přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, část Itálie, Srbsko, Černou horu a Bosnu) a Hercegovinu a na severní větev (přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakousko). INCB (2005) uvádí, že v roce 2003 se severní větev balkánské trasy stala pro nezákonný obchod s heroinem dominantní. Od poloviny 90. let 20. století se heroin stále více pašoval do Evropy po „Hedvábné cestě“ přes střední Asii, Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Ačkoli jsou tyto trasy nejdůležitější, několik zemí ve východní a západní Africe a v Severní a Jižní Americe zachytilo v roce 2003 heroin určený pro Evropu (CND, 2005; INCB, 2005).
Den heroin, der forbruges i EU, er primært produceret i Afghanistan (i stigende grad) eller langs opiumruterne, især i Tyrkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt meget vigtige Balkan-rute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien (FYROM), Albanien, en del af Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Herzegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn og Østrig. Ifølge INCB (2005) blev den nordlige gren af Balkan-ruten i 2003 den dominerende gren med hensyn til heroinsmugling. Siden midten af 1990'erne bliver heroin stadig oftere smuglet til Europa via 'Silkeruten' gennem Centralasien, Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine (nationale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse ruter er de vigtigste, foretog en række lande i Øst- og Vestafrika samt Nord-, Mellem- og Sydamerika i 2003 beslaglæggelser af heroin, der var bestemt til Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
Rahvusvaheline Narkootikumide KontrollinõukoguEuroopa Liidus tarbitav heroiin toodetakse valdavalt Afganistanis (kasvutendents) või oopiumi kaubateedel, eelkõige Türgis (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ning tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed kasutades. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt otsustav roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi marsruut hargneb, kulgedes mööda lõunapoolset haru läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, osa Itaaliast, Serbia, Montenegro ja Bosnia-Hertsegoviina ning mööda põhjapoolset haru läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari ja Austria. (INCB, 2005) teatab, et 2003. aastal sai Balkani marsruudi põhjaharust peamine heroiini kaubatee. Alates 1990ndate aastate keskpaigast on heroiini salakaubana Euroopasse toimetatud üha sagedamini mööda „Siiditeed” Kesk-Aasia, Kaspia mere ja Vene Föderatsiooni, Valgevene või Ukraina kaudu (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Kõnealused marsruudid on kõige tähtsamad, kuid 2003. aastal on Euroopasse saadetavat heroiini konfiskeeritud ka mitmes Ida- ja Lääne-Aafrika ning Lõuna- ja Põhja-Ameerika riigis (CND, 2005; INCB, 2005).
EU:ssa käytettävä heroiini tuotetaan pääasiallisesti (yhä enenevässä määrin) Afganistanissa tai oopiumin salakuljetusreittien varrella, varsinkin Turkissa (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ja se saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, osittain Italian, Serbia ja Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin ja Itävallan kautta. INCB (2005) raportoi, että Balkanin reitin pohjoisesta haarasta tuli vuonna 2003 heroiinin salakuljetuksen tärkein reitti. Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän ns. "silkkitietä" pitkin Keski-Aasian, Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Eurooppaan tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2003 myös useissa eteläisen ja läntisen Afrikan sekä Amerikan maissa (CND, 2005; INCB, 2005).
Az Európai Unióban fogyasztott heroin termelése elsősorban (növekvő mértékben) Afganisztánban történik, illetve az ópium kereskedelmi útvonalai mentén, konkrétan Törökországban (UNODC, 2003a; INCB, 2005), és két fő kereskedelmi útvonalon éri el Európát. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, a Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszország egy részén, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon és Ausztrián át. Az INCB (2005) jelentése szerint 2003-ban a balkáni útvonal északi ága vált a heroinkereskedelem fő útvonalává. Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába Közép-Ázsián, a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül (Reitox országjelentések, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, 2003-ban Kelet- és Nyugat-Afrika, illetve az amerikai kontinens több országából is jelentették Európába szánt heroinszállítmányok lefoglalását (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroinen som brukes i EU er overveiende produsert i Afghanistan eller langs smuglerrutene, dvs. framfor alt i Tyrkia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og den føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig rute gjennom Hellas, Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, deler av Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig rute gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn og Østerrike. INCB (2005) oppgir at den nordlige grenen av Balkan-ruten i 2003 ble dominerende i heroinsmuglingen. Siden midten av 1990-tallet har smuglingen av heroin til Europa i økende grad fulgt Silkeveien via Sentral-Asia, Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hvite-Russland eller Ukraina (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse rutene er de viktigste, er det flere land i Øst- og Vest-Afrika og Nord- og Sør-Amerika som har gjort beslag av heroin som skulle til Europa i 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroina spożywana w UE produkowana jest głównie w Afganistanie (w coraz większym stopniu) lub wzdłuż szlaków handlowych opium, zwłaszcza w Turcji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a wprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi. Tradycyjnie ważny szlak bałkański w dalszym ciągu odgrywa kluczową rolę w przemycie heroiny. Po przejściu przez Pakistan, Iran oraz Turcję, szlak ten rozdziela się następnie na odnogę południową przechodzącą przez Grecję, byłą Jugosłowiańską Republikę Macedonii (FYROM), Albanię, część Włoch, Serbię, Czarnogórę oraz Bośnię i Hercegowinę, oraz na odnogę północną przebiegającą przez Bułgarię, Rumunię, Węgry oraz Austrię. INCB (2005) donosi, że w 2003 roku odnoga północna szlaku bałkańskiego zyskała dominację w przemycie heroiny. Od połowy lat 90-tych heroina w coraz większej ilości przemycana jest do Europy „jedwabnym szlakiem” przez Azję Środkową, Morze Kaspijskie oraz Federację Rosyjską, Białoruś lub Ukrainę (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Mimo że szlaki te należą do najważniejszych, w 2003 roku w kilku państwach na wschodzie i zachodzie Afryki oraz w obu Amerykach dokonano konfiskat heroiny przeznaczonej na rynek europejski (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroín konzumovaný v EÚ sa (stále vo väčšej miere) vyrába väčšinou v Afganistane alebo pozdĺž trás obchodu s ópiom, najmä v Turecku (UNODC 2003a; INCB 2005) a do Európy vstupuje dvoma hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá pri pašovaní heroínu rozhodujúcu úlohu. Po prechode cez Pakistan, Irán a Turecko sa potom trasa rozdelí na južnú vetvu prechádzajúcu Gréckom, Bývalou juhoslovanskou republikou Macedónskom, Albánskom, časťou Talianska, Srbskom, Čiernou Horou a Bosnou a Hercegovinu a na severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakúsko. INCB (2005) uvádza, že v roku 2003 bola severná vetva balkánskej cesty hlavnou cestou obchodu s heroínom. Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín v čoraz väčšom rozsahu pašuje do Európy po „Hodvábnej ceste“ cez Strednú Áziu, Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu (národné správy Reitox 2004; UNODC 2003; CND 2005; INCB 2005). Hoci tieto trasy sú najdôležitejšie, heroín určený do Európy zachytili v roku 2003 vo viacerých krajinách východnej a západnej Afriky a oboch Amerík (CND 2005; INCB 2005).
Največ heroina, ki se ga porabi v EU, se pridela v Afganistanu (vedno več) ali ob trgovskih poteh za opij, predvsem v Turčiji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), v Evropo pa vstopi po dveh glavnih trgovskih poteh. Glavno vlogo pri tihotapljenju heroina ima še vedno zgodovinsko pomembna balkanska pot. Ta gre prek Pakistana, Irana in Turčije in se potem razdeli na južno vejo, ki poteka prek Grčije, Nekdanje jugoslovanske republike Makedonije, Albanije, dela Italije, Srbije, Črne gore ter Bosne in Hercegovine, in na severno vejo, ki poteka prek Bolgarije, Romunije, Madžarske in Avstrije. Mednarodna uprava urad za kontrolo narkotikov (INCB) (2005) poroča, da je leta 2003 severna veja balkanske poti postala prevladujoča pri tihotapljenju heroina. Od sredine devetdesetih let je bilo vse več heroina pretihotapljenega v Evropo po "svileni poti" prek Srednje Azije, Kaspijskega morja in Ruske federacije; Belorusije ali Ukrajine (nacionalna poročila Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Čeprav so to najpomembnejše poti, pa so heroin, namenjen v Evropo, leta 2003 zasegali tudi v več državah vzhodne in zahodne Afrike ter v obeh Amerikah (CND, 2005; INCB, 2005).
Större delen av det heroin som konsumeras i EU framställs i Afghanistan (och detta blir allt vanligare) eller längs handelsvägarna för opium, framför allt i Turkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), och kommer sedan in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, delar av Italien, Serbien och Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern och Österrike. INCB (2005) rapporterar att den nordliga grenen av Balkanrutten blev den vanligaste för heroinhandeln år 2003. Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien, Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina (Nationella Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Även om dessa rutter är de viktigaste gjorde flera länder i östra och västra Afrika samt Nord- och Sydamerika år 2003 heroinbeslag som var avsedda för Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
  Metamfetamina  
La nivel global, cel mai important ATS în ceea ce priveşte cantitatea fabricată şi traficată este metamfetamina. În 2003 cele mai mari cantităţi au fost în continuare produse şi confiscate în Asia de est şi de sud-est (China, Myanmar, Filipine, Thailanda), urmată de America de Nord (Statele Unite) (CND, 2005).
At a global level, the most important ATS in terms of quantities manufactured and trafficked is methamphetamine. In 2003 the greatest quantities continued to be produced and seized in East and South-East Asia (China, Myanmar, the Philippines, Thailand), followed by North America (United States) (CND, 2005). Methamphetamine production in Europe is on a much smaller scale. In 2003, clandestine methamphetamine laboratories were detected and reported by the Czech Republic, Germany, Lithuania and Slovakia (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). In the Czech Republic, production of methamphetamine has been reported since the early 1980s (UNODC, 2003a); most is destined for local consumption, although some of it is smuggled to Germany and Austria (Czech national report, 2004). In 2003, the Czech authorities reported an increase in the production of ‘pervitin’ (local methamphetamine) from branded pharmaceutical products as a result of a lack of ephedrine (the precursor of methamphetamine) on the local black market. Although data on methamphetamine seizures are not systematically collected by the EMCDDA, the Czech Republic, Germany, Lithuania and Norway report having made such seizures in 2003. In addition, Denmark reported that methamphetamine is increasingly common in the illicit drug market, and Latvia reported an increased quantity (0.8 tonnes) of ephedrine seized in 2003 (compared with 2002) (Reitox national reports, 2004).
ONUDC, 2003a). La majeure partie de cette production est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande vers l'Allemagne et l'Autriche (rapport national tchèque, 2004). En 2003, les autorités tchèques ont rapporté une augmentation de la production de «pervitine» (métamphétamine locale) à partir de produits pharmaceutiques de marques due à un manque d'éphédrine (le précurseur de la métamphétamine) sur le marché noir local. Bien que l'OEDT ne collecte pas systématiquement les données sur les saisies de métamphétamine, la République tchèque, l'Allemagne, la Lituanie et la Norvège déclarent avoir réalisé des saisies de ce produit en 2003. Par ailleurs, le Danemark affirme que la métamphétamine devient de plus en plus courante sur le marché des drogues illicites, et la Lettonie a fait état d'une quantité accrue (0,8 tonne) d'éphédrine saisie en 2003 par rapport à 2002 (rapports nationaux Reitox, 2004).
Was die Menge der hergestellten und gehandelten ATS betrifft, so steht das Methamphetamin weltweit an der Spitze. Im Jahr 2003 wurden nach wie vor die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Myanmar, Philippinen, Thailand) produziert und sichergestellt, gefolgt von Nordamerika (Vereinigte Staaten) (CND, 2005). Die Methamphetamin-Herstellung in Europa findet in einem viel kleineren Maßstab statt. Im Jahr 2003 wurde aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Litauen und der Slowakei über die Entdeckung geheimer Methamphetamin-Labors berichtet (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). In der Tschechischen Republik ist die Methamphetamin-Herstellung seit Anfang der 80er Jahre bekannt (UNODC, 2003a); der größte Teil des Methamphetamins wird im Land selbst konsumiert, obwohl ein Teil auch nach Deutschland und Österreich geschmuggelt wird (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik, 2004). 2003 berichteten die tschechischen Behörden darüber, dass auf dem lokalen Schwarzmarkt „Pervitin“ (in der Tschechischen Republik illegal hergestelltes Methamphetamin) in Ermangelung von Ephedrin (der Vorläufersubstanz des Methamphetamin) vermehrt aus pharmazeutischen Markenprodukten hergestellt wurde. Obwohl die Daten zu den Sicherstellungen von Methamphetamin von der EBDD nicht systematisch erhoben werden, berichteten die Tschechische Republik, Deutschland, Litauen und Norwegen von Sicherstellungen im Jahr 2003. Darüber hinaus berichtete Dänemark von einer zunehmenden Verbreitung von Methamphetamin auf dem illegalen Drogenmarkt, und aus Lettland wurde im Jahr 2003 eine Zunahme (gegenüber 2002) der sichergestellten Ephedrinmenge (0,8 Tonnen) gemeldet (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
En términos generales, los EA más importantes desde el punto de vista de las cifras de producción y tráfico es la metanfetamina. En 2003, las mayores cifras de producción e incautación se registraron en el Este y Sureste de Asia (China, Myanmar, Filipinas, Tailandia), seguidos de Norteamérica (Estados Unidos) (CDE, 2005). La producción de metanfetaminas en Europa es muy inferior. En 2003, se detectaron laboratorios clandestinos de producción de anfetaminas en la República Checa, Alemania, Lituania y Eslovaquia (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). En la República Checa existen datos sobre la producción de metanfetaminas desde principios de la década de 1980 (ONUDD, 2003a); la mayor parte se destina al consumo local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania y Austria (Informe nacional checo, 2004). En 2003, las autoridades checas detectaron un aumento de la producción de «pervitín» (metanfetamina local) a partir de productos farmacéuticos de marca, como consecuencia de la falta de efedrina (el precursor de la metanfetamina) en el mercado negro local. Aunque el OEDT no recoge datos de incautaciones de metanfetaminas de forma sistemática, la República Checa, Alemania, Lituania y Noruega han declarado haber realizado este tipo de incautaciones en 2003. Además, Dinamarca señala que las metanfetaminas son cada vez más habituales en el mercado ilegal de estupefacientes y en Letonia aumentó la cantidad (0,8 toneladas) de efedrina incautada en 2003 (en comparación con 2002) (Informes anuales de la red Reitox, 2004).
A livello globale, le ATS più importanti, in termini di quantitativi prodotti e smerciati, sono le metanfetamine. Nel 2003 enormi quantità hanno continuato ad essere prodotte e sequestrate nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Myanmar, Filippine, Thailandia) nonché nell’America settentrionale (Stati Uniti) (CND, 2005). In Europa la produzione di metanfetamine avviene su scala molto più ridotta. Nel 2003 sono stati scoperti e segnalati laboratori clandestini di metanfetamine nella Repubblica ceca, in Germania, Lituania e Slovacchia (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). Nella Repubblica ceca la produzione di metanfetamine è segnalata a partire dai primi anni Ottanta (UNODC, 2003a); la maggioranza è destinata al consumo locale, anche se una parte di essa è contrabbandata in Germania e Austria (relazione nazionale ceca, 2004). Nel 2003 le autorità ceche hanno riferito un aumento della produzione di “pervitina” (metanfetamina locale) da prodotti farmaceutici di marca a seguito della carenza di efedrina (il precursore della metanfetamina) sul mercato nero locale. Sebbene l’OEDT non raccolga in maniera sistematica dati sui sequestri di metanfetamine, Repubblica ceca, Germania, Lituania e Norvegia riferiscono di aver effettuato questo genere di sequestri nel 2003. Inoltre, la Danimarca ha segnalato che la metanfetamina è sempre più presente nel mercato delle droghe illecite, mentre la Lettonia ha denunciato una quantità di efedrina sequestrata nel 2003 (0,8 tonnellate) maggiore rispetto al 2002 (relazioni nazionali Reitox, 2004).
A nível global, os ATS mais importantes em termos de quantidades produzidas e traficadas são as metanfetaminas. Em 2003, as maiores quantidades continuaram a ser produzidas e apreendidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Myanmar, Filipinas, Tailândia), seguidas da América do Norte (Estados Unidos) (CND, 2005). A produção de metanfetaminas na Europa é feita em muito menor escala. Em 2003, foram detectados e notificados laboratórios clandestinos de metanfetaminas pela República Checa, Alemanha, Lituânia e Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; CND, 2005). Na República Checa, a produção de metanfetaminas já tinha sido detectada no início da década de 1980 (UNODC, 2003a); a maior quantidade destina‑se ao consumo local, embora alguma parte seja traficada para a Alemanha e a Áustria (Relatório nacional checo, 2004). Em 2003, as autoridades checas comunicaram um aumento da produção de “pervitin” (metanfetamina local) a partir de produtos farmacêuticos de marca devido à escassez de efedrina (precursor das metanfetaminas) no mercado negro local. Apesar de o OEDT não compilar sistematicamente os dados relativos a apreensões de metanfetaminas, a República Checa, a Alemanha, a Lituânia e a Noruega comunicam ter feito apreensões dessas drogas em 2003. Além disso, a Dinamarca mencionou que as anfetaminas são cada vez mais comuns no mercado de drogas ilícitas e a Letónia notificou a apreensão de uma maior quantidade (0,8 toneladas) de efedrina em 2003 (comparativamente a 2002) (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το σημαντικότερο διεγερτικό τύπου αμφεταμίνης (ATS) όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες είναι η μεθαμφεταμίνη. Το 2003 οι μεγαλύτερες ποσότητες παράχθηκαν και κατασχέθηκαν και πάλι στην Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Μιανμάρ, Φιλιππίνες, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες) (CND, 2005). Η παραγωγή μεθαμφεταμινών στην Ευρώπη συνεχίσθηκε σε πολύ μικρότερη κλίμακα. Το 2003, ανακαλύφθηκαν και αναφέρθηκαν παράνομα εργαστήρια παρασκευής μεθαμφεταμινών στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, τη Λιθουανία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Στην Τσεχική Δημοκρατία, παρασκευή μεθαμφεταμινών αναφέρεται από τις αρχές της δεκαετίας του 1980 (UNODC, 2003α)· οι μεγαλύτερες ποσότητες προορίζονται για τοπική κατανάλωση, μολονότι ορισμένες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία και την Αυστρία (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας, 2004). Το 2003, οι τσεχικές αρχές ανέφεραν αύξηση της παρασκευής «pervitin» (τοπική μεθαμφεταμίνη) από φαρμακευτικά προϊόντα με εμπορικό σήμα λόγω της έλλειψης εφεδρίνης (πρόδρομης ουσίας της μεθαμφεταμίνης) στην τοπική μαύρη αγορά. Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις μεθαμφεταμινών, η Τσεχική Δημοκρατία, η Γερμανία, η Λιθουανία και η Νορβηγία αναφέρουν ότι πραγματοποίησαν σχετικές κατασχέσεις το 2003. Επιπλέον, η Δανία ανέφερε ότι οι μεθαμφεταμίνες είναι ολοένα και πιο διαδεδομένες στην παράνομη αγορά ναρκωτικών, και η Λεττονία ανέφερε αυξημένη ποσότητα (0,8 τόνοι) κατασχεθείσας εφεδρίνης το 2003 (σε σύγκριση με το 2002) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
Wereldwijd is metamfetamine zowel qua geproduceerde als verhandelde hoeveelheden het belangrijkste amfetamineachtige stimulerende middel. De grootste hoeveelheden werden ook in 2003 in Oost- en Zuidoost-Azië (China, Myanmar, Filippijnen, Thailand) geproduceerd en in beslag genomen, gevolgd door Noord-Amerika (Verenigde Staten) (CND, 2005). De metamfetamineproductie in Europa is veel kleinschaliger: In 2003 zijn clandestiene metamfetaminelaboratoria ontdekt in en gerapporteerd door Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Slowakije (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). In Tsjechië is al sinds het begin van de jaren tachtig sprake van een productie van metamfetamine (UNODC, 2003a). De grootste hoeveelheid is weliswaar voor de lokale markt bestemd, maar er wordt ook wat metamfetamine naar Duitsland en Oostenrijk gesmokkeld (Tsjechisch nationaal verslag, 2004). In 2003 hebben de Tsjechische autoriteiten melding gemaakt van een toename van de productie van “pervitin” (lokale metamfetamine) uit farmaceutische merkproducten door een gebrek aan efedrine (de precursor van metamfetamine) op de lokale zwarte markt. Hoewel gegevens over inbeslagnames van metamfetamine niet systematisch door het EWDD worden verzameld, hebben Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Noorwegen wel dergelijke vangsten in 2003 gemeld. Daarnaast heeft Denemarken aangegeven dat metamfetamine steeds vaker op de illegale drugsmarkt opduikt, terwijl Letland heeft gerapporteerd dat er in 2003 een grotere hoeveelheid (0,8 ton) efedrine in beslag is genomen (ten opzichte van 2002) (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Na celosvětové úrovni je nejdůležitějším stimulantem na bázi amfetaminu, pokud jde o vyráběná a prodávaná množství, metamfetamin. V roce 2003 byla největší množství vyráběna a zachycena ve východní a jihovýchodní Asii (Čína, Myanmar, Filipíny, Thajsko), po nichž následovala Severní Amerika (Spojené státy) (CND, 2005). V Evropě se metamfetamin vyrábí v mnohem menším rozsahu. V roce 2003 zjistila a hlásila utajované metamfetaminové laboratoře Česká republika, Německo, Litva a Slovensko (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). V České republice byla hlášena produkce metamfetaminu od počátku 80. let 20. století (UNODC, 2003a). Většina je určena pro místní spotřebu, i když určitá část se pašuje do Německa a Rakouska (česká národní zpráva, 2004). V roce 2003 české úřady ohlásily vzestup v produkci „pervitinu“ (místní metamfetamin) ze značkových farmaceutických výrobků v důsledku nedostatku efedrinu (prekursor metamfetaminu) na místním černém trhu. Ačkoli EMCDDA údaje o záchytech metamfetaminu systematicky neshromažďuje, Česká republika, Německo, Litva a Norsko uvádějí, že takové záchyty v roce 2003 provedly. Dánsko navíc uvedlo, že metamfetamin je na nelegálním trhu s drogami stále běžnější a Lotyšsko hlásilo zvýšené množství (0,8 tun) efedrinu zachyceného v roce 2003 (ve srovnání s rokem 2002) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetaminer den vigtigste ATS. I 2003 blev de største mængder fortsat produceret og beslaglagt i Øst- og Sydøstasien (Kina, Myanmar, Filippinerne, Thailand), efterfulgt af Nordamerika (De Forenede Stater) (CND, 2005). Metamfetaminproduktionen i Europa sker i meget mindre målestok. I 2003 blev hemmelige metamfetaminlaboratorier opdaget og indberettet af Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). I Tjekkiet angives produktionen af metamfetamin at have fundet sted siden begyndelsen af 1980'erne (UNODC, 2003a). Det meste af produktionen er bestemt til lokalt forbrug, men en del smugles til Tyskland og Østrig (Tjekkiets nationale rapport, 2004). I 2003 meldte de tjekkiske myndigheder om en stigning i produktionen af 'pervitin' (lokal metamfetamin) på grundlag af farmaceutiske mærkevareprodukter som følge af mangel på efedrin (metamfetamins prækursor) på det lokale sorte marked. Selv om information om metamfetaminer ikke systematisk indberettes til EONN, har Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Norge meldt om beslaglæggelser af metamfetaminer i 2003. Endvidere har Danmark angivet, at metamfetamin i stigende grad optræder på det illegale narkotikamarked, og Letland har meldt om, at der var beslaglagt en øget mængde (0,8 tons) efedrin i 2003 (i forhold til 2002) (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Globaalsel tasandil on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest kõige tähtsam amfetamiini-tüüpi stimulant. 2003. aastal olid toodetud ja konfiskeeritud koguste poolest esireas jätkuvalt Ida- ja Kagu-Aasia (Hiina, Myanmar, Filipiinid, Tai), neile järgnes Põhja-Ameerika (Ameerika Ühendriigid) (CND, 2005). Euroopas toodetakse metamfetamiini palju väiksemas ulatuses. 2003. aastal avastati ja registreeriti salajased metamfetamiinilaborid Tšehhi Vabariigis, Saksamaal, Leedus ja Slovakkias (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; CND, 2005). Tšehhi Vabariigis on teatatud metamfetamiini tootmisest juba alates 1980ndate aastate algusest (UNODC, 2003a); suurem osa sellest on suunatud kohalikule tarbijale, kuigi osa toimetatakse salaja Saksamaale ja Austriasse (Tšehhi riiklik aruanne, 2004). 2003. aastal teatasid Tšehhi ametiasutused, et suurenes „pervitiini” (kohaliku metamfetamiini) tootmine registreeritud farmaatsiatoodete baasil, kuna kohalikul mustal turul ei olnud saada efedriini (metamfetamiini lähteainet). Kuigi Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ei kogu süstemaatiliselt andmeid metamfetamiini konfiskeerimiste kohta, teatavad Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Leedu ja Norra selliste konfiskeerimiste toimumisest 2003. aastal. Lisaks teatas Taani, et metamfetamiin on keelatud ainete turul üha tavalisemaks muutumas ja Läti teatas suurema koguse (0,8 tonni) efedriini konfiskeerimisest 2003. aastal (võrreldes 2002. aastaga) (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Metamfetamiini on valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella merkittävin amfetamiinin kaltainen piriste koko maailmassa. Metamfetamiinia valmistettiin ja takavarikoitiin vuonna 2003 edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Myanmar, Filippiinit, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois-Amerikassa (Yhdysvallat) (CND, 2005). Metamfetamiinin tuotanto Euroopassa on selvästi pienimuotoisempaa. Salaisia metamfetamiinilaboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan vuonna 2003 Tšekissä, Saksassa, Liettuassa ja Slovakiassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). Tšekki on raportoinut metamfetamiinin tuotannosta 1980-luvun alusta lähtien (UNODC, 2003a); suurin osa siitä päätyy paikalliseen käyttöön, mutta osa salakuljetetaan Saksaan ja Itävaltaan (Tšekin kansallinen raportti, 2004). Tšekin viranomaiset ilmoittivat vuonna 2003, että "pervitiinin" (paikallisen metamfetamiinin) valmistus farmaseuttisista tuotteista on lisääntynyt, kun efedriinistä (metamfetamiinin lähtöaineesta) on ollut puutetta paikallisessa mustassa pörssissä. Vaikka EMCDDA ei kerääkään järjestelmällisesti tietoa metamfetamiinin takavarikoista, Tšekki, Saksa, Liettua ja Norja ilmoittavat tehneensä niitä vuonna 2003. Lisäksi Tanska ilmoitti metamfetamiinin yleistyneen laittomien huumausaineiden markkinoilla, ja Latvia ilmoitti takavarikoidun efedriinin määrän kasvaneen (0,8 tonnia) vuonna 2003 (vuoteen 2002 verrattuna) (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Globális szinten, a termelt és forgalmazott mennyiség tekintetében a legfontosabb ATS a metamfetamin. 2003-ban a legnagyobb mennyiségeket változatlanul Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kínában, Mianmarban, a Fülöp-szigeteken és Thaiföldön) termelték és foglalták le, őket Észak-Amerika (az Egyesült Államok) követi (CND, 2005). Az európai metamfetamin-termelés sokkal kisebb mértékű. 2003-ban titkos metamfetamin-laboratóriumokat fedeztek fel és jelentettek Csehországból, Németországból, Litvániából és Szlovákiából (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Csehországban az 1980-as évek elejétől számolnak be metamfetamin-termelésről (UNODC, 2003a); ennek legnagyobb része a helyi fogyasztást szolgálja, bár valamennyit Németországba és Ausztriába is csempésznek (cseh országjelentés, 2004). 2003-ban a cseh hatóságok arról számoltak be, hogy az efedrin (a metamfetamin előanyaga) feketepiaci hiánya következtében nőtt a márkás gyógyszerkészítményekből előállított „pervitin” (helyi metamfetamin) termelése. Bár az EMCDDA nem gyűjt szisztematikusan adatokat a metamfetaminlefoglalásokról, Csehország, Németország, Litvánia és Norvégia mégis beszámolt ilyen, 2003-ban történt lefoglalásokról. Rajtuk kívül Dánia jelentette még a metamfetamin egyre általánosabb jelenlétét a tiltott drogok piacán, Lettország pedig a 2003-ban lefoglalt efedrin (0,8 tonna) mennyiségének növekedéséről számolt be (2002-vel összehasonlítva) (Reitox országjelentések, 2004).
Av alle amfetaminlignende stoffer er metamfetamin det stoffet det produseres og smugles mest av i hele verden. I 2003 ble de største kvantaene fortsatt produsert og beslaglagt i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Myanmar, Filippinene, Thailand), etterfulgt av Nord-Amerika (USA) (CND, 2005). Den europeiske produksjonen av metamfetamin har langt mindre dimensjoner. I 2003 ble hemmelige laboratorier for framstilling av metamfetamin avdekket og rapportert av Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den tsjekkiske republikk har rapportert om produksjon av metamfetamin siden begynnelsen av 1980-årene (UNODC, 2003a). Det meste har gått til lokalt forbruk, men noe har blitt smuglet til Tyskland og Østerrike (Tsjekkias nasjonale rapport, 2004). I 2003 rapporterte tsjekkiske myndigheter om en økning i produksjonen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) fra farmasøytiske spesialpreparater som et resultat av mangel på efedrin (forløper for metamfetamin) på det lokale svartebørsmarkedet. Selv om EONN ikke systematisk samler inn data om metamfetaminbeslag, rapporterer Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Norge om slike beslag i 2003. I tillegg oppga Danmark at metamfetamin er blitt stadig vanligere på det illegale rusmiddelmarkedet, og Latvia rapporterte om økende beslaglagte kvanta (800 kg) av efedrin i 2003 (sammenlignet med 2002) (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
Na poziomie globalnym najważniejszym narkotykiem z grupy ATS pod względem wyprodukowanej i sprzedanej ilości jest metamfetamina. W 2003 roku największa produkcja i konfiskaty nadal miały miejsce we Wschodniej i Południowo-Wschodniej Azji (Chiny, Myanmar, Filipiny, Tajlandia), a następnie w Ameryce Północnej (Stany Zjednoczone) (CND, 2005). Produkcja metamfetaminy w Europie rozwinięta jest na znacznie mniejszą skalę. W 2003 roku odnaleziono potajemne laboratoria metamfetaminy w Republice Czeskiej, Niemczech, na Litwie i Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Republika Czeska odnotowuje produkcję metamfetaminy od wczesnych lat 80-tych (UNODC, 2003a). Większość tej produkcji przeznaczona jest na rynek wewnętrzny, choć pewne ilości przemycane są do Niemiec i Austrii (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej, 2004). W roku 2003 czeskie władze doniosły, że na lokalnym czarnym rynku wzrósł poziom produkcji „Pervitinu” (lokalnej metamfetaminy) z markowych produktów farmaceutycznych w wyniku braku efedryny (prekursora metamfetaminy). Choć EMCDDA systematycznie nie zbiera danych na temat konfiskowania metamfetaminy, Republika Czeska, Niemcy, Litwa i Norwegia donoszą o takich przypadkach w roku 2003. Ponadto, Dania poinformowała, że metamfetamina staje się coraz bardziej popularna na rynku nielegalnych narkotyków, a Łotwa odnotowała zwiększoną ilość (0,8 ton) efedryny skonfiskowanej w 2003 roku (w porównaniu z rokiem 2002) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
Metamfetamín je z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev na celosvetovej úrovni najvýznamnejšie stimluans amfetamínového typu. Najväčšie množstvá sa aj roku 2003 vyrobili a zachytili vo východnej a juhovýchodnej Ázii (v Číne, Mjanmarsku, na Filipínach, v Thajsku), po ktorých nasledovala Severná Amerika (Spojené štáty) (CND 2005). V Európe sa vyrába metamfetamín v oveľa menšom rozsahu. Tajné metamfetamínové laboratóriá vypátrali a informovali o nich v roku 2003 v Českej republike, Nemecku, Litve a na Slovensku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). V Českej republike sa výroba metamfetamínu udáva už od začiatku osemdesiatych rokov minulého storočia (UNODC 2003a); väčšinou je určený na domácu spotrebu, hoci určitá časť z neho sa pašuje do Nemecka a Rakúska (česká národná správa 2004). České orgány v roku 2003 uviedli, že sa zvýšila výroba „pervitínu“ (tamojšieho metamfetamínu) zo značkových farmaceutických výrobkov v dôsledku nedostatku efedrínu (prekurzora metamfetamínu) na tamojšom čiernom trhu. Napriek tomu, že EMCDDA systematicky nezbiera údaje o zachytení metamfetamínu, Česká republika, Nemecko, Litva a Nórsko poskytli údaje o jeho zachytení v roku 2003. Okrem toho Dánsko uviedlo, že metamfetamím je na nezákonnom drogovom trhu stále bežnejšou drogou a Lotyšsko informovalo o zachytení vyššieho množstva (0,8 ton) efedrínu (v porovnaní s rokom 2002) (národné správy Reitox 2004).
V svetovnem merilu je metamfetamin najpomembnejši SAT z vidika proizvedene in prodane količine. Leta 2003 so se največje količine še naprej proizvedle in zasegle v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Mjanmar, Filipini, Tajska), sledila pa ji je Severna Amerika (Združene države) (CND, 2005). Obseg proizvodnje metamfetamina v Evropi je precej manjši. Leta 2003 so skrivne laboratorije za proizvodnjo metamfetamina odkrili in o njih poročali na Češkem, v Nemčiji, Litvi in na Slovaškem (nacionalna poročila Reitox, 2004, CND, 2005). Na Češkem se je o proizvodnji metamfetamina poročalo že od začetka osemdesetih let (UNODC, 2003a); večina je namenjena lokalni porabi, nekaj proizvodnje pa se pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo (češko nacionalno poročilo). Leta 2003 so češki organi poročali o povečanju proizvodnje "pervitina" (lokalnega metamfetamina) iz farmacevtskih proizvodov z zaščitenim znakom zaradi pomanjkanja efedrina (predhodna sestavina metamfetamina) na lokalnem črnem trgu. Čeprav Center podatkov o zasegih metamfetamina ne zbira sistematično, so Češka, Nemčija, Litva in Norveška poročale o takih zasegih v letu 2003. Poleg tega je Danska poročala, da je metamfetamin vedno pogostejši na trgu prepovedanih drog, Latvija pa je poročala o večjih količinah (0,8 tone) zaseženega efedrina leta 2003 (v primerjavi z letom 2002) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är det metamfetamin som globalt är den viktigaste av alla stimulantia av amfetamintyp. Även 2003 framställdes och beslagtogs de största kvantiteterna i Ost- och Sydostasien (Kina, Burma, Filippinerna, Thailand), följt av Nordamerika (USA) (CND, 2005). I Europa sker metamfetaminproduktion i mycket mindre skala. Under 2003 upptäcktes och rapporterades hemliga metamfetaminlaboratorier i Tjeckien, Tyskland, Litauen och Slovakien (Nationella Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Metamfetaminproduktion har rapporterats i Tjeckien sedan början av 1980-talet (UNODC, 2003a). Merparten är avsedd för lokal konsumtion, men en del smugglas till Tyskland och Österrike (Tjeckiens nationella rapport, 2004). År 2003 rapporterade de tjeckiska myndigheterna att produktionen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) med hjälp av läkemedelsprodukter hade ökat på grund av bristen på efedrin (prekursor till metamfetamin) på den lokala svarta marknaden. Även om uppgifter om metamfetaminbeslag inte samlas in systematiskt av ECNN rapporterar Tjeckien, Tyskland, Litauen och Norge att sådana beslag gjordes under 2003. Danmark rapporterade dessutom att metamfetamin blir allt vanligare på narkotikamarknaden och Lettland rapporterade att mängden beslagtagen efedrin (0,8 ton) ökade 2003 (jämfört med 2002) (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  Metamfetamina  
La nivel global, cel mai important ATS în ceea ce priveşte cantitatea fabricată şi traficată este metamfetamina. În 2003 cele mai mari cantităţi au fost în continuare produse şi confiscate în Asia de est şi de sud-est (China, Myanmar, Filipine, Thailanda), urmată de America de Nord (Statele Unite) (CND, 2005).
At a global level, the most important ATS in terms of quantities manufactured and trafficked is methamphetamine. In 2003 the greatest quantities continued to be produced and seized in East and South-East Asia (China, Myanmar, the Philippines, Thailand), followed by North America (United States) (CND, 2005). Methamphetamine production in Europe is on a much smaller scale. In 2003, clandestine methamphetamine laboratories were detected and reported by the Czech Republic, Germany, Lithuania and Slovakia (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). In the Czech Republic, production of methamphetamine has been reported since the early 1980s (UNODC, 2003a); most is destined for local consumption, although some of it is smuggled to Germany and Austria (Czech national report, 2004). In 2003, the Czech authorities reported an increase in the production of ‘pervitin’ (local methamphetamine) from branded pharmaceutical products as a result of a lack of ephedrine (the precursor of methamphetamine) on the local black market. Although data on methamphetamine seizures are not systematically collected by the EMCDDA, the Czech Republic, Germany, Lithuania and Norway report having made such seizures in 2003. In addition, Denmark reported that methamphetamine is increasingly common in the illicit drug market, and Latvia reported an increased quantity (0.8 tonnes) of ephedrine seized in 2003 (compared with 2002) (Reitox national reports, 2004).
ONUDC, 2003a). La majeure partie de cette production est destinée au marché local, mais une partie passe en contrebande vers l'Allemagne et l'Autriche (rapport national tchèque, 2004). En 2003, les autorités tchèques ont rapporté une augmentation de la production de «pervitine» (métamphétamine locale) à partir de produits pharmaceutiques de marques due à un manque d'éphédrine (le précurseur de la métamphétamine) sur le marché noir local. Bien que l'OEDT ne collecte pas systématiquement les données sur les saisies de métamphétamine, la République tchèque, l'Allemagne, la Lituanie et la Norvège déclarent avoir réalisé des saisies de ce produit en 2003. Par ailleurs, le Danemark affirme que la métamphétamine devient de plus en plus courante sur le marché des drogues illicites, et la Lettonie a fait état d'une quantité accrue (0,8 tonne) d'éphédrine saisie en 2003 par rapport à 2002 (rapports nationaux Reitox, 2004).
Was die Menge der hergestellten und gehandelten ATS betrifft, so steht das Methamphetamin weltweit an der Spitze. Im Jahr 2003 wurden nach wie vor die größten Mengen in Ost- und Südostasien (China, Myanmar, Philippinen, Thailand) produziert und sichergestellt, gefolgt von Nordamerika (Vereinigte Staaten) (CND, 2005). Die Methamphetamin-Herstellung in Europa findet in einem viel kleineren Maßstab statt. Im Jahr 2003 wurde aus der Tschechischen Republik, Deutschland, Litauen und der Slowakei über die Entdeckung geheimer Methamphetamin-Labors berichtet (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). In der Tschechischen Republik ist die Methamphetamin-Herstellung seit Anfang der 80er Jahre bekannt (UNODC, 2003a); der größte Teil des Methamphetamins wird im Land selbst konsumiert, obwohl ein Teil auch nach Deutschland und Österreich geschmuggelt wird (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik, 2004). 2003 berichteten die tschechischen Behörden darüber, dass auf dem lokalen Schwarzmarkt „Pervitin“ (in der Tschechischen Republik illegal hergestelltes Methamphetamin) in Ermangelung von Ephedrin (der Vorläufersubstanz des Methamphetamin) vermehrt aus pharmazeutischen Markenprodukten hergestellt wurde. Obwohl die Daten zu den Sicherstellungen von Methamphetamin von der EBDD nicht systematisch erhoben werden, berichteten die Tschechische Republik, Deutschland, Litauen und Norwegen von Sicherstellungen im Jahr 2003. Darüber hinaus berichtete Dänemark von einer zunehmenden Verbreitung von Methamphetamin auf dem illegalen Drogenmarkt, und aus Lettland wurde im Jahr 2003 eine Zunahme (gegenüber 2002) der sichergestellten Ephedrinmenge (0,8 Tonnen) gemeldet (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
En términos generales, los EA más importantes desde el punto de vista de las cifras de producción y tráfico es la metanfetamina. En 2003, las mayores cifras de producción e incautación se registraron en el Este y Sureste de Asia (China, Myanmar, Filipinas, Tailandia), seguidos de Norteamérica (Estados Unidos) (CDE, 2005). La producción de metanfetaminas en Europa es muy inferior. En 2003, se detectaron laboratorios clandestinos de producción de anfetaminas en la República Checa, Alemania, Lituania y Eslovaquia (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). En la República Checa existen datos sobre la producción de metanfetaminas desde principios de la década de 1980 (ONUDD, 2003a); la mayor parte se destina al consumo local, aunque también se introduce ilegalmente en Alemania y Austria (Informe nacional checo, 2004). En 2003, las autoridades checas detectaron un aumento de la producción de «pervitín» (metanfetamina local) a partir de productos farmacéuticos de marca, como consecuencia de la falta de efedrina (el precursor de la metanfetamina) en el mercado negro local. Aunque el OEDT no recoge datos de incautaciones de metanfetaminas de forma sistemática, la República Checa, Alemania, Lituania y Noruega han declarado haber realizado este tipo de incautaciones en 2003. Además, Dinamarca señala que las metanfetaminas son cada vez más habituales en el mercado ilegal de estupefacientes y en Letonia aumentó la cantidad (0,8 toneladas) de efedrina incautada en 2003 (en comparación con 2002) (Informes anuales de la red Reitox, 2004).
A livello globale, le ATS più importanti, in termini di quantitativi prodotti e smerciati, sono le metanfetamine. Nel 2003 enormi quantità hanno continuato ad essere prodotte e sequestrate nell’Asia orientale e sudorientale (Cina, Myanmar, Filippine, Thailandia) nonché nell’America settentrionale (Stati Uniti) (CND, 2005). In Europa la produzione di metanfetamine avviene su scala molto più ridotta. Nel 2003 sono stati scoperti e segnalati laboratori clandestini di metanfetamine nella Repubblica ceca, in Germania, Lituania e Slovacchia (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). Nella Repubblica ceca la produzione di metanfetamine è segnalata a partire dai primi anni Ottanta (UNODC, 2003a); la maggioranza è destinata al consumo locale, anche se una parte di essa è contrabbandata in Germania e Austria (relazione nazionale ceca, 2004). Nel 2003 le autorità ceche hanno riferito un aumento della produzione di “pervitina” (metanfetamina locale) da prodotti farmaceutici di marca a seguito della carenza di efedrina (il precursore della metanfetamina) sul mercato nero locale. Sebbene l’OEDT non raccolga in maniera sistematica dati sui sequestri di metanfetamine, Repubblica ceca, Germania, Lituania e Norvegia riferiscono di aver effettuato questo genere di sequestri nel 2003. Inoltre, la Danimarca ha segnalato che la metanfetamina è sempre più presente nel mercato delle droghe illecite, mentre la Lettonia ha denunciato una quantità di efedrina sequestrata nel 2003 (0,8 tonnellate) maggiore rispetto al 2002 (relazioni nazionali Reitox, 2004).
A nível global, os ATS mais importantes em termos de quantidades produzidas e traficadas são as metanfetaminas. Em 2003, as maiores quantidades continuaram a ser produzidas e apreendidas na Ásia Oriental e do Sudeste (China, Myanmar, Filipinas, Tailândia), seguidas da América do Norte (Estados Unidos) (CND, 2005). A produção de metanfetaminas na Europa é feita em muito menor escala. Em 2003, foram detectados e notificados laboratórios clandestinos de metanfetaminas pela República Checa, Alemanha, Lituânia e Eslováquia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; CND, 2005). Na República Checa, a produção de metanfetaminas já tinha sido detectada no início da década de 1980 (UNODC, 2003a); a maior quantidade destina‑se ao consumo local, embora alguma parte seja traficada para a Alemanha e a Áustria (Relatório nacional checo, 2004). Em 2003, as autoridades checas comunicaram um aumento da produção de “pervitin” (metanfetamina local) a partir de produtos farmacêuticos de marca devido à escassez de efedrina (precursor das metanfetaminas) no mercado negro local. Apesar de o OEDT não compilar sistematicamente os dados relativos a apreensões de metanfetaminas, a República Checa, a Alemanha, a Lituânia e a Noruega comunicam ter feito apreensões dessas drogas em 2003. Além disso, a Dinamarca mencionou que as anfetaminas são cada vez mais comuns no mercado de drogas ilícitas e a Letónia notificou a apreensão de uma maior quantidade (0,8 toneladas) de efedrina em 2003 (comparativamente a 2002) (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το σημαντικότερο διεγερτικό τύπου αμφεταμίνης (ATS) όσον αφορά τις παρασκευαζόμενες και διακινούμενες ποσότητες είναι η μεθαμφεταμίνη. Το 2003 οι μεγαλύτερες ποσότητες παράχθηκαν και κατασχέθηκαν και πάλι στην Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (Κίνα, Μιανμάρ, Φιλιππίνες, Ταϊλάνδη) και δευτερευόντως στη Βόρεια Αμερική (Ηνωμένες Πολιτείες) (CND, 2005). Η παραγωγή μεθαμφεταμινών στην Ευρώπη συνεχίσθηκε σε πολύ μικρότερη κλίμακα. Το 2003, ανακαλύφθηκαν και αναφέρθηκαν παράνομα εργαστήρια παρασκευής μεθαμφεταμινών στην Τσεχική Δημοκρατία, τη Γερμανία, τη Λιθουανία και τη Σλοβακία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Στην Τσεχική Δημοκρατία, παρασκευή μεθαμφεταμινών αναφέρεται από τις αρχές της δεκαετίας του 1980 (UNODC, 2003α)· οι μεγαλύτερες ποσότητες προορίζονται για τοπική κατανάλωση, μολονότι ορισμένες εισάγονται λαθραία στη Γερμανία και την Αυστρία (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας, 2004). Το 2003, οι τσεχικές αρχές ανέφεραν αύξηση της παρασκευής «pervitin» (τοπική μεθαμφεταμίνη) από φαρμακευτικά προϊόντα με εμπορικό σήμα λόγω της έλλειψης εφεδρίνης (πρόδρομης ουσίας της μεθαμφεταμίνης) στην τοπική μαύρη αγορά. Μολονότι το ΕΚΠΝΤ δεν συγκεντρώνει συστηματικά στοιχεία σχετικά με τις κατασχέσεις μεθαμφεταμινών, η Τσεχική Δημοκρατία, η Γερμανία, η Λιθουανία και η Νορβηγία αναφέρουν ότι πραγματοποίησαν σχετικές κατασχέσεις το 2003. Επιπλέον, η Δανία ανέφερε ότι οι μεθαμφεταμίνες είναι ολοένα και πιο διαδεδομένες στην παράνομη αγορά ναρκωτικών, και η Λεττονία ανέφερε αυξημένη ποσότητα (0,8 τόνοι) κατασχεθείσας εφεδρίνης το 2003 (σε σύγκριση με το 2002) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
Wereldwijd is metamfetamine zowel qua geproduceerde als verhandelde hoeveelheden het belangrijkste amfetamineachtige stimulerende middel. De grootste hoeveelheden werden ook in 2003 in Oost- en Zuidoost-Azië (China, Myanmar, Filippijnen, Thailand) geproduceerd en in beslag genomen, gevolgd door Noord-Amerika (Verenigde Staten) (CND, 2005). De metamfetamineproductie in Europa is veel kleinschaliger: In 2003 zijn clandestiene metamfetaminelaboratoria ontdekt in en gerapporteerd door Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Slowakije (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). In Tsjechië is al sinds het begin van de jaren tachtig sprake van een productie van metamfetamine (UNODC, 2003a). De grootste hoeveelheid is weliswaar voor de lokale markt bestemd, maar er wordt ook wat metamfetamine naar Duitsland en Oostenrijk gesmokkeld (Tsjechisch nationaal verslag, 2004). In 2003 hebben de Tsjechische autoriteiten melding gemaakt van een toename van de productie van “pervitin” (lokale metamfetamine) uit farmaceutische merkproducten door een gebrek aan efedrine (de precursor van metamfetamine) op de lokale zwarte markt. Hoewel gegevens over inbeslagnames van metamfetamine niet systematisch door het EWDD worden verzameld, hebben Tsjechië, Duitsland, Litouwen en Noorwegen wel dergelijke vangsten in 2003 gemeld. Daarnaast heeft Denemarken aangegeven dat metamfetamine steeds vaker op de illegale drugsmarkt opduikt, terwijl Letland heeft gerapporteerd dat er in 2003 een grotere hoeveelheid (0,8 ton) efedrine in beslag is genomen (ten opzichte van 2002) (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Na celosvětové úrovni je nejdůležitějším stimulantem na bázi amfetaminu, pokud jde o vyráběná a prodávaná množství, metamfetamin. V roce 2003 byla největší množství vyráběna a zachycena ve východní a jihovýchodní Asii (Čína, Myanmar, Filipíny, Thajsko), po nichž následovala Severní Amerika (Spojené státy) (CND, 2005). V Evropě se metamfetamin vyrábí v mnohem menším rozsahu. V roce 2003 zjistila a hlásila utajované metamfetaminové laboratoře Česká republika, Německo, Litva a Slovensko (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). V České republice byla hlášena produkce metamfetaminu od počátku 80. let 20. století (UNODC, 2003a). Většina je určena pro místní spotřebu, i když určitá část se pašuje do Německa a Rakouska (česká národní zpráva, 2004). V roce 2003 české úřady ohlásily vzestup v produkci „pervitinu“ (místní metamfetamin) ze značkových farmaceutických výrobků v důsledku nedostatku efedrinu (prekursor metamfetaminu) na místním černém trhu. Ačkoli EMCDDA údaje o záchytech metamfetaminu systematicky neshromažďuje, Česká republika, Německo, Litva a Norsko uvádějí, že takové záchyty v roce 2003 provedly. Dánsko navíc uvedlo, že metamfetamin je na nelegálním trhu s drogami stále běžnější a Lotyšsko hlásilo zvýšené množství (0,8 tun) efedrinu zachyceného v roce 2003 (ve srovnání s rokem 2002) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Ser man på de mængder, der fremstilles og smugles på verdensplan, er metamfetaminer den vigtigste ATS. I 2003 blev de største mængder fortsat produceret og beslaglagt i Øst- og Sydøstasien (Kina, Myanmar, Filippinerne, Thailand), efterfulgt af Nordamerika (De Forenede Stater) (CND, 2005). Metamfetaminproduktionen i Europa sker i meget mindre målestok. I 2003 blev hemmelige metamfetaminlaboratorier opdaget og indberettet af Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Slovakiet (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). I Tjekkiet angives produktionen af metamfetamin at have fundet sted siden begyndelsen af 1980'erne (UNODC, 2003a). Det meste af produktionen er bestemt til lokalt forbrug, men en del smugles til Tyskland og Østrig (Tjekkiets nationale rapport, 2004). I 2003 meldte de tjekkiske myndigheder om en stigning i produktionen af 'pervitin' (lokal metamfetamin) på grundlag af farmaceutiske mærkevareprodukter som følge af mangel på efedrin (metamfetamins prækursor) på det lokale sorte marked. Selv om information om metamfetaminer ikke systematisk indberettes til EONN, har Tjekkiet, Tyskland, Litauen og Norge meldt om beslaglæggelser af metamfetaminer i 2003. Endvidere har Danmark angivet, at metamfetamin i stigende grad optræder på det illegale narkotikamarked, og Letland har meldt om, at der var beslaglagt en øget mængde (0,8 tons) efedrin i 2003 (i forhold til 2002) (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Globaalsel tasandil on metamfetamiin toodetud ja turustatud koguste poolest kõige tähtsam amfetamiini-tüüpi stimulant. 2003. aastal olid toodetud ja konfiskeeritud koguste poolest esireas jätkuvalt Ida- ja Kagu-Aasia (Hiina, Myanmar, Filipiinid, Tai), neile järgnes Põhja-Ameerika (Ameerika Ühendriigid) (CND, 2005). Euroopas toodetakse metamfetamiini palju väiksemas ulatuses. 2003. aastal avastati ja registreeriti salajased metamfetamiinilaborid Tšehhi Vabariigis, Saksamaal, Leedus ja Slovakkias (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; CND, 2005). Tšehhi Vabariigis on teatatud metamfetamiini tootmisest juba alates 1980ndate aastate algusest (UNODC, 2003a); suurem osa sellest on suunatud kohalikule tarbijale, kuigi osa toimetatakse salaja Saksamaale ja Austriasse (Tšehhi riiklik aruanne, 2004). 2003. aastal teatasid Tšehhi ametiasutused, et suurenes „pervitiini” (kohaliku metamfetamiini) tootmine registreeritud farmaatsiatoodete baasil, kuna kohalikul mustal turul ei olnud saada efedriini (metamfetamiini lähteainet). Kuigi Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ei kogu süstemaatiliselt andmeid metamfetamiini konfiskeerimiste kohta, teatavad Tšehhi Vabariik, Saksamaa, Leedu ja Norra selliste konfiskeerimiste toimumisest 2003. aastal. Lisaks teatas Taani, et metamfetamiin on keelatud ainete turul üha tavalisemaks muutumas ja Läti teatas suurema koguse (0,8 tonni) efedriini konfiskeerimisest 2003. aastal (võrreldes 2002. aastaga) (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Metamfetamiini on valmistettujen ja salakuljetettujen määrien perusteella merkittävin amfetamiinin kaltainen piriste koko maailmassa. Metamfetamiinia valmistettiin ja takavarikoitiin vuonna 2003 edelleen eniten Itä- ja Kaakkois-Aasiassa (Kiina, Myanmar, Filippiinit, Thaimaa) ja seuraavaksi eniten Pohjois-Amerikassa (Yhdysvallat) (CND, 2005). Metamfetamiinin tuotanto Euroopassa on selvästi pienimuotoisempaa. Salaisia metamfetamiinilaboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan vuonna 2003 Tšekissä, Saksassa, Liettuassa ja Slovakiassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). Tšekki on raportoinut metamfetamiinin tuotannosta 1980-luvun alusta lähtien (UNODC, 2003a); suurin osa siitä päätyy paikalliseen käyttöön, mutta osa salakuljetetaan Saksaan ja Itävaltaan (Tšekin kansallinen raportti, 2004). Tšekin viranomaiset ilmoittivat vuonna 2003, että "pervitiinin" (paikallisen metamfetamiinin) valmistus farmaseuttisista tuotteista on lisääntynyt, kun efedriinistä (metamfetamiinin lähtöaineesta) on ollut puutetta paikallisessa mustassa pörssissä. Vaikka EMCDDA ei kerääkään järjestelmällisesti tietoa metamfetamiinin takavarikoista, Tšekki, Saksa, Liettua ja Norja ilmoittavat tehneensä niitä vuonna 2003. Lisäksi Tanska ilmoitti metamfetamiinin yleistyneen laittomien huumausaineiden markkinoilla, ja Latvia ilmoitti takavarikoidun efedriinin määrän kasvaneen (0,8 tonnia) vuonna 2003 (vuoteen 2002 verrattuna) (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Globális szinten, a termelt és forgalmazott mennyiség tekintetében a legfontosabb ATS a metamfetamin. 2003-ban a legnagyobb mennyiségeket változatlanul Kelet- és Délkelet-Ázsiában (Kínában, Mianmarban, a Fülöp-szigeteken és Thaiföldön) termelték és foglalták le, őket Észak-Amerika (az Egyesült Államok) követi (CND, 2005). Az európai metamfetamin-termelés sokkal kisebb mértékű. 2003-ban titkos metamfetamin-laboratóriumokat fedeztek fel és jelentettek Csehországból, Németországból, Litvániából és Szlovákiából (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Csehországban az 1980-as évek elejétől számolnak be metamfetamin-termelésről (UNODC, 2003a); ennek legnagyobb része a helyi fogyasztást szolgálja, bár valamennyit Németországba és Ausztriába is csempésznek (cseh országjelentés, 2004). 2003-ban a cseh hatóságok arról számoltak be, hogy az efedrin (a metamfetamin előanyaga) feketepiaci hiánya következtében nőtt a márkás gyógyszerkészítményekből előállított „pervitin” (helyi metamfetamin) termelése. Bár az EMCDDA nem gyűjt szisztematikusan adatokat a metamfetaminlefoglalásokról, Csehország, Németország, Litvánia és Norvégia mégis beszámolt ilyen, 2003-ban történt lefoglalásokról. Rajtuk kívül Dánia jelentette még a metamfetamin egyre általánosabb jelenlétét a tiltott drogok piacán, Lettország pedig a 2003-ban lefoglalt efedrin (0,8 tonna) mennyiségének növekedéséről számolt be (2002-vel összehasonlítva) (Reitox országjelentések, 2004).
Av alle amfetaminlignende stoffer er metamfetamin det stoffet det produseres og smugles mest av i hele verden. I 2003 ble de største kvantaene fortsatt produsert og beslaglagt i Øst- og Sørøst-Asia (Kina, Myanmar, Filippinene, Thailand), etterfulgt av Nord-Amerika (USA) (CND, 2005). Den europeiske produksjonen av metamfetamin har langt mindre dimensjoner. I 2003 ble hemmelige laboratorier for framstilling av metamfetamin avdekket og rapportert av Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Slovakia (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den tsjekkiske republikk har rapportert om produksjon av metamfetamin siden begynnelsen av 1980-årene (UNODC, 2003a). Det meste har gått til lokalt forbruk, men noe har blitt smuglet til Tyskland og Østerrike (Tsjekkias nasjonale rapport, 2004). I 2003 rapporterte tsjekkiske myndigheter om en økning i produksjonen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) fra farmasøytiske spesialpreparater som et resultat av mangel på efedrin (forløper for metamfetamin) på det lokale svartebørsmarkedet. Selv om EONN ikke systematisk samler inn data om metamfetaminbeslag, rapporterer Den tsjekkiske republikk, Tyskland, Litauen og Norge om slike beslag i 2003. I tillegg oppga Danmark at metamfetamin er blitt stadig vanligere på det illegale rusmiddelmarkedet, og Latvia rapporterte om økende beslaglagte kvanta (800 kg) av efedrin i 2003 (sammenlignet med 2002) (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
Na poziomie globalnym najważniejszym narkotykiem z grupy ATS pod względem wyprodukowanej i sprzedanej ilości jest metamfetamina. W 2003 roku największa produkcja i konfiskaty nadal miały miejsce we Wschodniej i Południowo-Wschodniej Azji (Chiny, Myanmar, Filipiny, Tajlandia), a następnie w Ameryce Północnej (Stany Zjednoczone) (CND, 2005). Produkcja metamfetaminy w Europie rozwinięta jest na znacznie mniejszą skalę. W 2003 roku odnaleziono potajemne laboratoria metamfetaminy w Republice Czeskiej, Niemczech, na Litwie i Słowacji (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; CND, 2005). Republika Czeska odnotowuje produkcję metamfetaminy od wczesnych lat 80-tych (UNODC, 2003a). Większość tej produkcji przeznaczona jest na rynek wewnętrzny, choć pewne ilości przemycane są do Niemiec i Austrii (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej, 2004). W roku 2003 czeskie władze doniosły, że na lokalnym czarnym rynku wzrósł poziom produkcji „Pervitinu” (lokalnej metamfetaminy) z markowych produktów farmaceutycznych w wyniku braku efedryny (prekursora metamfetaminy). Choć EMCDDA systematycznie nie zbiera danych na temat konfiskowania metamfetaminy, Republika Czeska, Niemcy, Litwa i Norwegia donoszą o takich przypadkach w roku 2003. Ponadto, Dania poinformowała, że metamfetamina staje się coraz bardziej popularna na rynku nielegalnych narkotyków, a Łotwa odnotowała zwiększoną ilość (0,8 ton) efedryny skonfiskowanej w 2003 roku (w porównaniu z rokiem 2002) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
Metamfetamín je z hľadiska vyrábaných a predávaných množstiev na celosvetovej úrovni najvýznamnejšie stimluans amfetamínového typu. Najväčšie množstvá sa aj roku 2003 vyrobili a zachytili vo východnej a juhovýchodnej Ázii (v Číne, Mjanmarsku, na Filipínach, v Thajsku), po ktorých nasledovala Severná Amerika (Spojené štáty) (CND 2005). V Európe sa vyrába metamfetamín v oveľa menšom rozsahu. Tajné metamfetamínové laboratóriá vypátrali a informovali o nich v roku 2003 v Českej republike, Nemecku, Litve a na Slovensku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). V Českej republike sa výroba metamfetamínu udáva už od začiatku osemdesiatych rokov minulého storočia (UNODC 2003a); väčšinou je určený na domácu spotrebu, hoci určitá časť z neho sa pašuje do Nemecka a Rakúska (česká národná správa 2004). České orgány v roku 2003 uviedli, že sa zvýšila výroba „pervitínu“ (tamojšieho metamfetamínu) zo značkových farmaceutických výrobkov v dôsledku nedostatku efedrínu (prekurzora metamfetamínu) na tamojšom čiernom trhu. Napriek tomu, že EMCDDA systematicky nezbiera údaje o zachytení metamfetamínu, Česká republika, Nemecko, Litva a Nórsko poskytli údaje o jeho zachytení v roku 2003. Okrem toho Dánsko uviedlo, že metamfetamím je na nezákonnom drogovom trhu stále bežnejšou drogou a Lotyšsko informovalo o zachytení vyššieho množstva (0,8 ton) efedrínu (v porovnaní s rokom 2002) (národné správy Reitox 2004).
V svetovnem merilu je metamfetamin najpomembnejši SAT z vidika proizvedene in prodane količine. Leta 2003 so se največje količine še naprej proizvedle in zasegle v vzhodni in jugovzhodni Aziji (Kitajska, Mjanmar, Filipini, Tajska), sledila pa ji je Severna Amerika (Združene države) (CND, 2005). Obseg proizvodnje metamfetamina v Evropi je precej manjši. Leta 2003 so skrivne laboratorije za proizvodnjo metamfetamina odkrili in o njih poročali na Češkem, v Nemčiji, Litvi in na Slovaškem (nacionalna poročila Reitox, 2004, CND, 2005). Na Češkem se je o proizvodnji metamfetamina poročalo že od začetka osemdesetih let (UNODC, 2003a); večina je namenjena lokalni porabi, nekaj proizvodnje pa se pretihotapi v Nemčijo in Avstrijo (češko nacionalno poročilo). Leta 2003 so češki organi poročali o povečanju proizvodnje "pervitina" (lokalnega metamfetamina) iz farmacevtskih proizvodov z zaščitenim znakom zaradi pomanjkanja efedrina (predhodna sestavina metamfetamina) na lokalnem črnem trgu. Čeprav Center podatkov o zasegih metamfetamina ne zbira sistematično, so Češka, Nemčija, Litva in Norveška poročale o takih zasegih v letu 2003. Poleg tega je Danska poročala, da je metamfetamin vedno pogostejši na trgu prepovedanih drog, Latvija pa je poročala o večjih količinah (0,8 tone) zaseženega efedrina leta 2003 (v primerjavi z letom 2002) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
I fråga om framställda och sålda kvantiteter är det metamfetamin som globalt är den viktigaste av alla stimulantia av amfetamintyp. Även 2003 framställdes och beslagtogs de största kvantiteterna i Ost- och Sydostasien (Kina, Burma, Filippinerna, Thailand), följt av Nordamerika (USA) (CND, 2005). I Europa sker metamfetaminproduktion i mycket mindre skala. Under 2003 upptäcktes och rapporterades hemliga metamfetaminlaboratorier i Tjeckien, Tyskland, Litauen och Slovakien (Nationella Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Metamfetaminproduktion har rapporterats i Tjeckien sedan början av 1980-talet (UNODC, 2003a). Merparten är avsedd för lokal konsumtion, men en del smugglas till Tyskland och Österrike (Tjeckiens nationella rapport, 2004). År 2003 rapporterade de tjeckiska myndigheterna att produktionen av ”pervitin” (lokalt metamfetamin) med hjälp av läkemedelsprodukter hade ökat på grund av bristen på efedrin (prekursor till metamfetamin) på den lokala svarta marknaden. Även om uppgifter om metamfetaminbeslag inte samlas in systematiskt av ECNN rapporterar Tjeckien, Tyskland, Litauen och Norge att sådana beslag gjordes under 2003. Danmark rapporterade dessutom att metamfetamin blir allt vanligare på narkotikamarknaden och Lettland rapporterade att mängden beslagtagen efedrin (0,8 ton) ökade 2003 (jämfört med 2002) (Nationella Reitox-rapporter, 2004).