dz – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 298 Results  ar2005.emcdda.europa.eu  Page 9
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Palīdzība un ārstēšana narkotiku lietotājiem cietumos
Assistance and treatment for drug users in prison
Assistance et traitement des usagers de drogue en prison
Hilfe und Behandlung für Drogenkonsumenten in Haftanstalten
Asistencia y tratamiento a los consumidores de drogas en las prisiones
Assistenza e trattamento dei tossicodipendenti in carcere
Assistência e tratamento dos toxicodependentes reclusos
Παροχή συνδρομής και θεραπείας στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών
Hulpverlening voor en behandeling van drugsgebruikers in gevangenissen
Pomoc a léčba poskytovaná uživatelům drog ve věznicích
Hjælp og behandling til stofbrugere i fængsel
Vanglas uimasteid tarvitavate inimeste abistamine ja ravi
Vankiloissa olevien huumeidenkäyttäjien auttaminen ja hoito
A fogva tartott kábítószer-használók segítése és gyógykezelése
Hjelp og behandling til narkotikamisbrukere i fengsel
Pomoc i leczenie dla osób zażywających narkotyki w więzieniach
Asistenţa şi tratamentul pentru consumatorii de droguri în închisori
Pomoc užívateľom drog vo väzení a ich liečba
Pomoč in zdravljenje za uživalce drog v zaporu
Hjälp och behandling till narkotikamissbrukare i fängelser
  13. attÄ“ls  
13. attēls: Nacionālie un vietējie aprēķini par problemātiskās narkotiku lietošanas izplatību, 1999.–2003. g. (gadījumu skaits uz 1 000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem)
Figure 13: National and local estimates of the prevalence of problem drug use, 1999–2003 (rate per 1 000 population aged 15–64)
Graphique 13: Estimations nationales et locales de la prévalence de l'usage problématique de drogue pour la période 1999-2003 (taux par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans)
Abbildung 13: Nationale und lokale Schätzungen der Prävalenz des problematischen Drogenkonsums, 1999 bis 2003 (Anteil je 1 000 Einwohner im Alter von 15 bis 64 Jahren)
Gráfico 13: Estimaciones locales y nacionales de la prevalencia del problema del consumo de drogas, 1999-2003 (tasa por 1.000 habitantes de 15-64 años)
Figura 13: Estimativas nacionais e locais da prevalência do consumo problemático de droga, 1999–2003 (taxa por 1 000 habitantes entre os 15 e os 64 anos)
Διάγραμμα 13: Εθνικές και τοπικές εκτιμήσεις της επικράτησης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών για το διάστημα 1999–2003 (ανά 1 000 άτομα ηλικίας 15–64 ετών)
Figuur 13: Nationale en lokale schattingen van de prevalentie van problematisch drugsgebruik tussen 1999 en 2003 (aantal gevallen per 1 000 personen in de leeftijdsgroep van 15 tot 64 jaar)
Obrázek 13: Národní a místní odhady prevalence problémového užívání drog v letech 1999–2003 (četnost na 1 000 osob ve věku 15–64 let)
Figur 13: Nationale og lokale skøn over udbredelsen af problematisk stofbrug, 1999–2003 (antal tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år)
Joonis 13: Probleemse uimastitarbimise hinnanguline levimus riiklikul ja kohalikul tasandil ajavahemikus 1999–2003 (1000 elaniku kohta vanuses 15–64 aastat)
Kaavio 13: Kansalliset ja paikalliset arviot huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä vuosina 1999–2003 (tapaukset tuhatta 15–64-vuotiasta kohti)
13. ábra: Országos és helyi becslések a problematikus kábítószer-használat előfordulásáról az 1999–2003-as időszakban (1000 főre jutó esetek száma a 15–64 éves populációban)
Figur 13: Nasjonale og lokale anslag over utbredelsen av problematisk narkotikabruk, 1999-2003 (pr. tusen innbyggere i aldersgruppen 15-64)
Wykres 13: Krajowe i lokalne dane szacunkowe dotyczące rozpowszechnienia problemowego zażywania narkotyków w latach 1999-2003 ((rozpowszechnienie na 1000 osób populacji w wieku od 15 do 64 lat)
Figura 13: Estimări la nivel naţional şi local ale prevalenţei consumului problematic de droguri, 1999–2003 (cazuri la 1 000 de locuitori cu vârste între 15 şi 64 de ani)
Obrázok 13: Celoštátne a miestne odhady prevalencie problémového užívania drog 1999 – 2003 (v počtoch prípadov na 1000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov)
Prikaz 13: Nacionalne in lokalne ocene razširjenosti problematičnega uživanja drog, 1999–2003 (delež na 1000 prebivalcev, starih od 15–64 let)
Figur 13: Nationella och lokala skattningar av det problematiska narkotikamissbrukets omfattning, 1999–2003 (frekvens per 1 000 invånare i åldern 15–64)
  15. attÄ“ls  
: EuroHIV; dati ziņoti līdz 2003. gada 31. decembrim.
EuroHIV; data reported by 31 December 2003.
: EuroHIV; données transmises au 31 décembre 2003.
: EuroHIV; Daten gemeldet bis zum 31. Dezember 2003.
: EuroHIV; datos registrados el 31 de diciembre de 2003.
EuroHIV; dati al 31 dicembre 2003.
: EuroHIV; dados comunicados até 31 de Dezembro de 2003.
: EuroHIV· στοιχεία που αναφέρθηκαν έως την 31η Δεκεμβρίου 2003.
: EuroHIV; stand van de gerapporteerde gegevens per 31 december 2003.
: EuroHIV; údaje hlášeny k 31. prosinci 2003.
: EuroHIV; data indberettet pr. 31. december 2003.
: EuroHIV; 31. detsembriks 2003 esitatud andmed.
: EuroHIV; 31. joulukuuta 2003 mennessä ilmoitetut tiedot.
: EuroHIV; 2003. december 31-ig bejelentett adatok.
: EuroHIV, data innrapportert før 31. desember 2003.
: EuroHIV; dane odnotowane do 31 grudnia 2003 r.
: EuroHIV; date raportate până la 31 decembrie 2003.
: EuroHIV; údaje oznámené do 31. decembra 2003.
: EuroHIV; podatki, poslani do 31. decembra 2003.
: EuroHIV; uppgifter som redovisats fram till den 31 december 2003.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
buprenorfīnu. Katrs pacients var ziņot par līdz pat četru sekundāro narkotiku lietošanu.
buprénorphine. Chaque patient peut déclarer la consommation d'au plus quatre drogues secondaires.
Buprenorphin. Jeder Patient kann bis zu vier Sekundärdrogen angeben.
buprenorfina. Cada paciente puede declarar el consumo de hasta cuatro drogas secundarias.
buprenorfina. Ogni paziente può riferire l’uso di un numero massimo di quattro droghe secondarie.
buprenorfina. Cada utente pode mencionar o consumo de um máximo de quatro drogas secundárias.
buprenorfine. Elke cliënt mag maximaal vier secundaire drugs noemen.
buprenorfimu. Každý klient může uvést užívání až čtyř sekundárních drog.
buprenorphin. Hver klient kan angive brug af indtil fire sekundære stoffer.
buprenorfiini kohta. Iga klient võib teatada kuni nelja teisese ravimi tarbimisest.
buprenorfinról szóló kiválasztott témát. Minden páciens legfeljebb négy másodlagosan használt kábítószert nevezhet meg.
buprenorfin. Klientene kan oppgi bruk av inntil fire sekundærrusmidler.
buprenorfina. Każdy pacjent mógł zgłosić zażywanie do czterech narkotyków drugorzędnych.
buprenorfina. Fiecare client poate declara că consumă până la patru droguri secundare.
buprenorfinu. Vsaka zdravljena oseba lahko poroča o uživanju do štirih sekundarnih drogah.
buprenorfin. Varje klient kan uppge att han/hon använder upp till fyra sekundärdroger.
  Cena un iespÄ“jamā ied...  
gadā vidējā kaņepju sveķu cena Eiropas Savienībā svārstījās no 1,4 eiro par gramu Spānijā līdz 21,5 eiro par gramu Norvēģijā, tajā pat laikā augu kaņepju cena svārstījās no 1,1 eiro par gramu Spānijā līdz 12 eiro par gramu Latvijā (55).
In 2003, the average retail price of cannabis resin in the European Union varied from €1.4 per gram in Spain to €21.5 per gram in Norway, while the price of herbal cannabis ranged from €1.1 per gram in Spain to €12 per gram in Latvia (55).
En 2003 dans l'Union européenne, le prix moyen au détail de la résine de cannabis variait entre 1,4 euro (Espagne) et 21,5 euros (Norvège) le gramme, tandis que le prix de l'herbe de cannabis était compris entre 1,1 euro (Espagne) et 12 euros (Lettonie) le gramme(55).
Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Verkaufspreis von Cannabisharz in der Europäischen Union zwischen 1,40 EUR pro Gramm in Spanien und 21,50 EUR pro Gramm in Norwegen, während sich der Preis für Cannabiskraut zwischen 1,10 EUR pro Gramm in Spanien und 12 EUR pro Gramm in Lettland bewegte (55).
En 2003, el precio medio de venta al por menor de la resina de cannabis en la Unión Europea fluctuó entre 1,4 euros por gramo en España y 21,5 euros por gramo en Noruega, mientras el precio de la hierba de cannabis osciló entre 1,1 euros por gramo en España y 12 euros por gramo en Letonia (55).
Nel 2003 il prezzo al dettaglio medio della resina di cannabis nell’Unione europea andava da 1,4 euro al grammo in Spagna a 21,5 euro al grammo in Norvegia, mentre il prezzo delle foglie di cannabis andava da 1,1 euro al grammo in Spagna a 12 euro al grammo in Lettonia (55).
To 2003, η μέση λιανική τιμή της ρητίνης κάνναβης στην Ευρωπαϊκή Ένωση κυμαινόταν από 1,4 ευρώ ανά γραμμάριο στην Ισπανία έως 21,5 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία, ενώ η τιμή της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν από 1,1 ευρώ ανά γραμμάριο στην Ισπανία έως 12 ευρώ ανά γραμμάριο στη Λεττονία (55).
De gemiddelde straatwaarde van cannabishars in de EU varieerde in 2003 van 1,4 EUR per gram in Spanje tot 21,5 EUR per gram in Noorwegen en voor cannabisbladeren van 1,1 EUR per gram in Spanje tot 12 EUR per gram in Letland(55).
V roce 2003 se průměrná spotřebitelská cena konopné pryskyřice v Evropské unii pohybovala v rozpětí od 1,4 EUR za gram ve Španělsku po 21,5 EUR za gram v Norsku, přičemž cena rostlin konopí se pohybovala od 1,1 EUR za gram ve Španělsku po 12 EUR za gram v Lotyšsku (55)
I 2003 svingede den gennemsnitlige detailpris for cannabisharpiks i EU mellem 1,4 EUR pr. gram i Spanien og 21,5 EUR pr. gram i Norge, mens prisen for cannabisblade varierede fra 1,1 EUR pr. gram i Spanien til 12 EUR pr. gram i Letland (55).
2003. aastal kõikus kanepivaigu keskmine jaehind Euroopa Liidus 1,4 eurost grammi kohta Hispaanias kuni 21,5 euroni grammi kohta Norras, samas ulatus kanepiürdi hind 1,1 eurost grammi kohta Hispaanias kuni 12 euroni grammi kohta Lätis (55).
Vuonna 2003 kannabishartsin keskimääräinen vähittäishinta vaihteli Euroopan unionissa Espanjan 1,4 eurosta Norjan 21,5 euroon grammalta, ja kannabisruohon hinta vaihteli Espanjan 1,1 eurosta Latvian 12 euroon grammalta (55).
A kannabiszgyanta kiskereskedelmi ára 2003-ban az EU-ban a spanyolországi grammonkénti 1,4 € és a norvégiai grammonkénti 21,5 € között volt, míg a kannabisznövény ára a Spanyolországban grammonkénti 1,1€ és a Lettországban mért grammonkénti 12€ között változott(55).
I 2003 varierte den gjennomsnittlige prisen på cannabisharpiks i Den europeiske union fra 1,4 euro pr. gram i Spania til 21,5 euro pr. gram i Norge, mens prisen på cannabisplanten varierte fra 1,1 euro pr. gram i Spania til 12 euro pr. gram i Latvia (55).
W 2003 roku średnia cena detaliczna żywicy konopnej w Unii Europejskiej wahała się od 1,4 euro za gram w Hiszpanii do 21,5 euro za gram w Norwegii, gdy tymczasem cena marihuany mieściła się w przedziale od 1,1 euro za gram w Hiszpanii do 12 euro za gram na Łotwie (55).
În 2003, preţul mediu de vânzare cu amănuntul al răşinii de canabis a variat în Uniunea Europeană între 1,4 EUR/g în Spania şi 21,5 EUR/g în Norvegia, în timp ce preţul plantelor de canabis a variat între 1,1 EUR/g în Spania şi 12 EUR/g în Letonia (55).
V roku 2003 sa priemerná maloobchodná cena kanabisovej živice v Európskej únii pohybovala od 1,4 eura za gram v Španielsku do 21,5 eura za gram v Nórsku a cena trávového kanabisu od 1,1 eura za gram v Španielsku do 12 eur za gram v Lotyšsku (55).
Leta 2003 se je povprečna maloprodajna cena hašiša v Evropski uniji gibala med 1,4 eura za gram v Španiji in 21,5 eura za gram na Norveškem, medtem ko se je cena marihuane gibala med nekaj pod 1,1 eura za gram v Španiji do 12 eurov za gram v Latviji (55).
År 2003 var det genomsnittliga haschpriset i missbrukarledet inom EU mellan 1,4 euro per gram i Spanien och 21,5 euro per gram i Norge, medan priset på marijuana var mellan 1,1 euro per gram i Spanien till 12 euro per gram i Lettland(55).
  Profilakse izklaides vi...  
Parasti aktivitāšu saturs ir nemainīgs un līdzīgs lielākajā daļā dalībvalstu, tās ir pret narkotikām vērstās diskotēkas, mākslas uzvedumi, teātri, mediju atbalsts (filmas, multiplikācijas filmas, u.c.), semināri, mobilās izstādes un ceļojumi (Luksemburgas nacionālais ziņojums).
Typically, the content of interventions remains unchanged and is similar in most Member States, taking the form of anti-drug discos, art performances, theatre, media support (films, cartoons, etc.), seminars, mobile exhibitions and travel experiences (Luxembourg national report).
Généralement, la teneur de ces interventions demeure inchangée et est similaire dans la plupart des États membres: discothèques antidrogue, manifestations artistiques, théâtre, soutien des médias (films, bandes dessinées, etc.), séminaires, expositions itinérantes et expériences de voyage (rapport national luxembourgeois).
In der Regel bleiben die Maßnahmen inhaltlich unverändert und werden in den meisten Mitgliedstaaten in ähnlicher Form durchgeführt: Anti-Drogen-Diskotheken, künstlerische Darbietungen, Theater, Medienunterstützung (Filme, Kartoons usw.), Seminare, mobile Ausstellungen und Reisen (Nationaler Bericht Luxemburgs).
In genere, il contenuto degli interventi rimane invariato ed è simile in molti Stati membri: campagne antidroga all’interno delle discoteche o nell’ambito di eventi artistici, spettacoli teatrali, mediante i mass media (film, cartoni animati ecc.), seminari, esibizioni mobili ed esperienze di viaggio (relazione nazionale del Lussemburgo).
Συνήθως, το περιεχόμενο των παρεμβάσεων παραμένει αμετάβλητο και είναι παρόμοιο στα περισσότερα κράτη μέλη, όπως ντίσκο κατά των ναρκωτικών, καλλιτεχνικές εκδηλώσεις, θέατρο, χρήση των μέσων ενημέρωσης (ταινίες, κινούμενα σχέδια κλπ.), σεμινάρια, περιοδεύουσες εκθέσεις και ταξιδιωτικές εμπειρίες (εθνική έκθεση Λουξεμβούργου).
Over het algemeen verandert er weinig aan de inhoud van de projecten, die in de meeste lidstaten gelijksoortig van opzet zijn en de vorm aannemen van antidrugsdisco’s, “art performances”, theatervoorstellingen, ondersteuning via de media (films en tekenfilms e.d), seminars, mobiele tentoonstellingen en reiservaringen (Luxemburgs nationaal verslag).
Obsah zásahů zůstává zpravidla nezměněn a ve většině členských států je podobný, přičemž se vyskytuje v podobě protidrogových diskoték, uměleckých představení, divadel, mediální podpory (filmy, kreslené seriály atd.), seminářů, mobilních výstav a turistických akcí (lucemburská národní zpráva).
Foranstaltningernes indhold forbliver typisk uændret og er omtrent det samme i de fleste medlemsstater, f.eks. stoffrie diskoteker, kunstforestillinger, teater, mediestøtte (film, tegnefilm osv.), seminarer, mobile udstillinger og rejseerfaringer (Luxembourgs nationale rapport).
Toimien sisältö pysyy yleensä samanlaisena, ja toimet ovat useimmissa jäsenvaltioissa samankaltaisia eli huumeiden vastaisia diskoja, taide-esityksiä, teatteria, mediatukea (elokuvia, sarjakuvia jne.), seminaareja, liikkuvia näyttelyjä ja matkakokemuksia (Luxemburgin kansallinen raportti).
A beavatkozások tartalma jellemzően nem változik, és a legtöbb tagállamban igen hasonló formákat ölt, például drogellenes diszkók, művészeti vagy színházi előadások, médiaanyagok (filmek, rajzfilmek stb.), szemináriumok, mozgó kiállítások és utazási élmények formájában nyilvánul meg (luxemburgi országjelentés).
Innholdet i intervensjonene er typisk uendret og er noenlunde likt i de fleste medlemsstatene, med rusfrie diskoteker, kunstutstillinger, teaterforestillinger, filmer og tegneserier osv., seminarer, mobile utstillinger og turer (Luxembourgs nasjonale rapport).
Treść interwencji pozostaje zazwyczaj niezmieniona i jest podobna w większości Państw Członkowskich, przyjmując formę dyskotek antynarkotykowych, przedstawień artystycznych, teatrów, wsparcia mediów (filmy, kreskówki itd.), seminariów, wystaw objazdowych i wydarzeń podróżniczych (Sprawozdanie krajowe Luksemburga).
De obicei conţinutul intervenţiilor nu se modifică şi este similar în majoritatea statelor membre, constând din discoteci antidrog, spectacole artistice, teatru, suport media (filme, desene animate, etc.), seminarii, expoziţii mobile şi experienţe de călătorie (raportul naţional al Luxemburgului) de combatere a drogurilor.
Obvykle ostáva obsah zásahov nezmenený a vo väčšine členských štátoch podobný; má formu protidrogových diskoték, umeleckých vystúpení, divadla, mediálnej podpory (filmov, karikatúr atď.), seminárov, mobilných výstav a turistických podujatí (luxemburská národná správa).
Po navadi vsebina posredovanj ostaja nespremenjena in je v večini držav članic podobna, saj se pojavlja v obliki diskotek brez drog, umetniških prireditev, gledališča, medijske podpore (filmi, risanke itd.), seminarjev, potujočih razstav in popotniških izkušenj (luksemburško nacionalno poročilo).
I fråga om innehåll är insatserna normalt oförändrade och likartade i de flesta medlemsstater. De handlar om antidrogdiskon, uppträdanden, teater, mediestöd (filmer, serier etc.), seminarier, reseutställningar och resor (Luxemburgs nationella rapport).
  Cena un iespÄ“jamā ied...  
gadā vidējā kaņepju sveķu cena Eiropas Savienībā svārstījās no 1,4 eiro par gramu Spānijā līdz 21,5 eiro par gramu Norvēģijā, tajā pat laikā augu kaņepju cena svārstījās no 1,1 eiro par gramu Spānijā līdz 12 eiro par gramu Latvijā (55).
In 2003, the average retail price of cannabis resin in the European Union varied from €1.4 per gram in Spain to €21.5 per gram in Norway, while the price of herbal cannabis ranged from €1.1 per gram in Spain to €12 per gram in Latvia (55).
En 2003 dans l'Union européenne, le prix moyen au détail de la résine de cannabis variait entre 1,4 euro (Espagne) et 21,5 euros (Norvège) le gramme, tandis que le prix de l'herbe de cannabis était compris entre 1,1 euro (Espagne) et 12 euros (Lettonie) le gramme(55).
Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Verkaufspreis von Cannabisharz in der Europäischen Union zwischen 1,40 EUR pro Gramm in Spanien und 21,50 EUR pro Gramm in Norwegen, während sich der Preis für Cannabiskraut zwischen 1,10 EUR pro Gramm in Spanien und 12 EUR pro Gramm in Lettland bewegte (55).
En 2003, el precio medio de venta al por menor de la resina de cannabis en la Unión Europea fluctuó entre 1,4 euros por gramo en España y 21,5 euros por gramo en Noruega, mientras el precio de la hierba de cannabis osciló entre 1,1 euros por gramo en España y 12 euros por gramo en Letonia (55).
Nel 2003 il prezzo al dettaglio medio della resina di cannabis nell’Unione europea andava da 1,4 euro al grammo in Spagna a 21,5 euro al grammo in Norvegia, mentre il prezzo delle foglie di cannabis andava da 1,1 euro al grammo in Spagna a 12 euro al grammo in Lettonia (55).
To 2003, η μέση λιανική τιμή της ρητίνης κάνναβης στην Ευρωπαϊκή Ένωση κυμαινόταν από 1,4 ευρώ ανά γραμμάριο στην Ισπανία έως 21,5 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία, ενώ η τιμή της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν από 1,1 ευρώ ανά γραμμάριο στην Ισπανία έως 12 ευρώ ανά γραμμάριο στη Λεττονία (55).
De gemiddelde straatwaarde van cannabishars in de EU varieerde in 2003 van 1,4 EUR per gram in Spanje tot 21,5 EUR per gram in Noorwegen en voor cannabisbladeren van 1,1 EUR per gram in Spanje tot 12 EUR per gram in Letland(55).
V roce 2003 se průměrná spotřebitelská cena konopné pryskyřice v Evropské unii pohybovala v rozpětí od 1,4 EUR za gram ve Španělsku po 21,5 EUR za gram v Norsku, přičemž cena rostlin konopí se pohybovala od 1,1 EUR za gram ve Španělsku po 12 EUR za gram v Lotyšsku (55)
I 2003 svingede den gennemsnitlige detailpris for cannabisharpiks i EU mellem 1,4 EUR pr. gram i Spanien og 21,5 EUR pr. gram i Norge, mens prisen for cannabisblade varierede fra 1,1 EUR pr. gram i Spanien til 12 EUR pr. gram i Letland (55).
2003. aastal kõikus kanepivaigu keskmine jaehind Euroopa Liidus 1,4 eurost grammi kohta Hispaanias kuni 21,5 euroni grammi kohta Norras, samas ulatus kanepiürdi hind 1,1 eurost grammi kohta Hispaanias kuni 12 euroni grammi kohta Lätis (55).
Vuonna 2003 kannabishartsin keskimääräinen vähittäishinta vaihteli Euroopan unionissa Espanjan 1,4 eurosta Norjan 21,5 euroon grammalta, ja kannabisruohon hinta vaihteli Espanjan 1,1 eurosta Latvian 12 euroon grammalta (55).
A kannabiszgyanta kiskereskedelmi ára 2003-ban az EU-ban a spanyolországi grammonkénti 1,4 € és a norvégiai grammonkénti 21,5 € között volt, míg a kannabisznövény ára a Spanyolországban grammonkénti 1,1€ és a Lettországban mért grammonkénti 12€ között változott(55).
I 2003 varierte den gjennomsnittlige prisen på cannabisharpiks i Den europeiske union fra 1,4 euro pr. gram i Spania til 21,5 euro pr. gram i Norge, mens prisen på cannabisplanten varierte fra 1,1 euro pr. gram i Spania til 12 euro pr. gram i Latvia (55).
W 2003 roku średnia cena detaliczna żywicy konopnej w Unii Europejskiej wahała się od 1,4 euro za gram w Hiszpanii do 21,5 euro za gram w Norwegii, gdy tymczasem cena marihuany mieściła się w przedziale od 1,1 euro za gram w Hiszpanii do 12 euro za gram na Łotwie (55).
În 2003, preţul mediu de vânzare cu amănuntul al răşinii de canabis a variat în Uniunea Europeană între 1,4 EUR/g în Spania şi 21,5 EUR/g în Norvegia, în timp ce preţul plantelor de canabis a variat între 1,1 EUR/g în Spania şi 12 EUR/g în Letonia (55).
V roku 2003 sa priemerná maloobchodná cena kanabisovej živice v Európskej únii pohybovala od 1,4 eura za gram v Španielsku do 21,5 eura za gram v Nórsku a cena trávového kanabisu od 1,1 eura za gram v Španielsku do 12 eur za gram v Lotyšsku (55).
Leta 2003 se je povprečna maloprodajna cena hašiša v Evropski uniji gibala med 1,4 eura za gram v Španiji in 21,5 eura za gram na Norveškem, medtem ko se je cena marihuane gibala med nekaj pod 1,1 eura za gram v Španiji do 12 eurov za gram v Latviji (55).
År 2003 var det genomsnittliga haschpriset i missbrukarledet inom EU mellan 1,4 euro per gram i Spanien och 21,5 euro per gram i Norge, medan priset på marijuana var mellan 1,1 euro per gram i Spanien till 12 euro per gram i Lettland(55).
  fig21-lv  
Igaunija nesniedza datus par 1996. un 2003. gadu, Ungārija par 2002. gadu un Čehijas Republika par 1996. līdz 2002. gadu. Aprēķina metodi ir aprakstījis EMCDDA (2001. g.).
Estonia did not provide data for 1996 and 2003, Hungary for 2002 and Czech Republic for 1996 to 2000. The computation method is detailed in EMCDDA (2001).
Estland heeft geen gegevens verstrekt over 1996 en 2003, Hongarije niet over 2002 en voor Tsjechië is geen informatie beschikbaar voor de periode van 1996 tot 2002. Voor meer informatie over de calculatiemethode wordt verwezen naar EWDD (2001).
Estland la ikke fram data for 1996 og 2003, Ungarn for 2002 og Den tsjekkiske republikk for 1996-2000. Beregningsmetoden er nærmere beskrevet i EONN (2001).
Estonia nie przekazała danych za lata 1996 i 2003, Węgry za rok 2002, a Republika Czeska za okres od 1996 do 2000 roku. Metoda obliczeń opisana jest w EMCDDA (2001).
Estonija ni poslala podatkov za leti 1996 in 2003, Madžarska za leto 2002 in Češka za obdobje med letoma 1996 in 2000. Način izračuna je podrobneje opisan v EMCDDA (2001).
  fig15-lv  
Avots: EuroHIV; dati ziņoti līdz 2003. gada 31. decembrim.
Source: EuroHIV; data reported by 31 December 2003.
Quelle: EuroHIV; Daten gemeldet bis zum 31. Dezember 2003.
Fuente: EuroHIV; datos registrados el 31 de diciembre de 2003.
Bron: EuroHIV; stand van de gerapporteerde gegevens per 31 december 2003.
Kilde: EuroHIV; data indberettet pr. 31. december 2003.
Allikas: EuroHIV; 31. detsembriks 2003 esitatud andmed.
Kilde: EuroHIV, data innrapportert før 31. desember 2003.
Vir: EuroHIV; podatki, poslani do 31. decembra 2003.
  PateicÄ«bas  
vēlas izteikt pateicību par sniegto palīdzību pārskata sagatavošanā:
You are here: Home > Report > Acknowledgements
Vous êtes ici: Accueil > Rapport > Remerciements
Sie sind hier: Startseite > Bericht > Danksagung
Está usted aquí: inicio > Informe > Agradecimientos
Siete qui: Home > Relazione > Ringraziamenti
Encontra-se aqui: Página inicial > Relatório > Agradecimentos
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Έκθεση > Ευχαριστίες
U bevindt zich hier: Home > Verslag > Dankbetuiging
Te olete siin: Avalehele > Aruanne > Tänuavaldus
Olet tässä: Sivuston alkuun > Raportti > Kiitokset
Ön most itt van: Kezdőlap > Jelentés > Köszönetnyilvánítás
Jesteś tutaj: Powrót > Sprawozdanie > Podziękowania
Vi ste tukaj: Domov > Poročilo > Zahvale
Du är här: Hem > Rapporten > Tack till medverkande
  Datu elementi pa katego...  
9. attēls: Ekstazī nesenās lietošanas (pēdējā gada laikā) tendences jauniešu vidū (15 līdz 34 gadi) saskaņā ar iedzīvotāju apsekojumiem (1)
Figure 9: Trends in recent use (last year) of ecstasy among young adults (aged 15–34), measured by population surveys (1)
Graphique 9: Tendances de l'usage récent (dernière année) d'ecstasy chez les jeunes adultes (âgés de 15 à 34 ans), mesurées par les enquêtes de population (1)
Abbildung 9: Tendenzen beim jüngsten Konsum (im letzten Jahr) von Ecstasy unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren), ermittelt in demografischen Erhebungen (1)
Gráfico 9: Tendencias del consumo reciente (último año) de éxtasis entre adultos jóvenes (edad 15-34 años), medidas a través de encuestas de población (1)
Grafico 9: Andamento del consumo recente (ultimo anno) di ecstasy tra i giovani adulti (15-34 anni), registrato dalle indagini sulla popolazione (1)
Figura 10: Consumo recente (último ano) de cocaína entre todos os jovens adultos e os jovens do sexo masculino, medido pelos inquéritos nacionais
Διάγραμμα 9: Τάσεις της πρόσφατης χρήσης (κατά το περασμένο έτος) έκστασης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34 ετών), όπως μετρήθηκαν από εθνικές έρευνες (1)
Figuur 9: Trends in recent gebruik (laatste 12 maanden) van ecstasy onder jongvolwassenen (15-34 jaar) op basis van landelijke enquêtes onder de bevolking (1)
Obrázek 9: Trendy užívání extáze v poslední době (minulém roce) mladými dospělými (ve věku 15–34 let), měřeno v národních průzkumech (1)
Figur 9: Tendenser i nylig brug (seneste 12 måneder) af ecstasy blandt unge voksne (15–34 år), målt ved befolkningsundersøgelser (1)
Joonis 9: Suundumused ecstasy hiljutises (viimase aasta jooksul) tarbimises noorte täisealiste (15–34aastased) hulgas rahvastiku-uuringute kohaselt (1)
Kaavio 9: Suuntaukset ekstaasin hiljattaisessa käytössä (viimeisen vuoden aikana) nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) keskuudessa kansallisissa väestötutkimuksissa mitattuna (1)
9. ábra: A közelmúltbeli (előző év) extasy-használat tendenciái a fiatal felnőttek (15–34 évesek) körében, lakossági felmérések alapján
Figur 9: Trender for nyere bruk (siste år) av ecstasy blant unge voksne (15-34 år), målt i befolkningsundersøkelser (1)
Wykres 9: Trendy dotyczące zażywania niedawnego (w ciągu ostatniego roku) ekstazy wśród młodych osób dorosłych (w wieku od 15 do 34 lat) na podstawie badań sondażowych populacji (1)
Figura 9: Tendinţe ale consumului recent (în anul precedent) de Ecstasy în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), măsurate prin anchetele asupra populaţiei (1)
Obrázok 9: Trendy v nedávnom užívaní (za posledný rok) extázy medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) podľa prieskumov obyvateľstva (1)
Prikaz 9: Trendi uživanja ekstazija v zadnjem času (v zadnjem letu) med mlajšimi odraslimi (15–34 let), merjeno z raziskavami prebivalstva (1)
Figur 9: Trender när det gäller unga vuxna (i åldern 15–34) som det senaste året har använt ecstasy, uppmätt genom befolkningsundersökningar (1)
  Datu elementi pa katego...  
1. attēls: Ilgtermiņa, pēdējā gada un pēdējā mēneša kaņepju lietošanas izplatība 15 līdz 16 gadus vecu skolēnu vidū 2003. gadā
Figura 1: Prevalência ao longo da vida, no último ano e no último mês do consumo de cannabis entre os estudantes de 15 e 16 anos em 2003
  Sociālā reintegrācija  
Sociālā reintegrāciju definē kā „visas sociālās darbības, kuru mērķis ir integrēt bijušos vai pašreizējos narkotiku lietotājus sabiedrībā”. Trīs sociālās reintegrācijas „pīlāri" ir: (1) dzīvesvieta, (2) izglītība, (3) darbs (ieskaitot profesionālo apmācību).
Social reintegration is defined as ‘any social intervention with the aim of integrating former or current problem drug users into the community’. The three ‘pillars’ of social reintegration are (1) housing; (2) education; and (3) employment (including vocational training). Other measures, such as counselling and leisure activities, may also be used.
La réinsertion sociale se définit comme «toute intervention sociale visant à insérer des usagers de drogue à problème, anciens ou actuels, dans la communauté». Les trois «piliers» de la réinsertion sociale sont: (1) le logement; (2) l'éducation et (3) l'emploi (y compris la formation professionnelle). D'autres mesures, comme le conseil et les activités de loisirs, peuvent également intervenir.
Soziale Reintegration ist definiert als „jede soziale Maßnahme mit dem Ziel der Integration ehemaliger oder aktueller problematischer Drogenkonsumenten in die Gemeinschaft“. Die drei „Säulen“ der sozialen Reintegration sind (1) Wohnen, (2) Bildung und (3) Beschäftigung (einschließlich der beruflichen Ausbildung). Darüber hinaus können andere Maßnahmen wie Beratung und Freizeitaktivitäten zum Einsatz kommen.
La reintegración social se define como «cualquier intervención social cuyo objetivo sea integrar en la comunidad a los antiguos y actuales drogodependientes». Los tres «pilares» de la reintegración social son (1) el alojamiento, (2) la educación y (3) el empleo (incluida la formación profesional). También pueden utilizarse otras medidas como el asesoramiento y las actividades de ocio.
Per reinserimento sociale si intende “un qualsiasi intervento sociale finalizzato a inserire nella comunità gli ex o gli attuali consumatori problematici di droga”. I tre “pilastri” del reinserimento sociale sono: (1) la casa; (2) l’istruzione; (3) l’occupazione (compresa la formazione professionale). Possono inoltre essere utilizzate altre misure, come la consulenza e le attività nel tempo libero.
A reintegração social é definida como “qualquer intervenção social com o objectivo de integrar os antigos ou actuais consumidores problemáticos de droga na comunidade”. Os três “pilares” da reintegração social são: (1) a habitação; (2) a educação; e (3) o emprego (incluindo a formação profissional). Também podem ser utilizadas outras medidas, como o aconselhamento e as actividades de lazer.
Ως κοινωνική επανένταξη νοείται «κάθε κοινωνική παρέμβαση με στόχο την ένταξη πρώην ή νυν προβληματικών χρηστών ναρκωτικών στην κοινότητα». Τρεις είναι οι άξονες της κοινωνικής επανένταξης: (1) στέγη· (2) εκπαίδευση· και (3) απασχόληση (συμπεριλαμβανομένης της επαγγελματικής κατάρτισης). Είναι επίσης δυνατό να χρησιμοποιούνται και άλλα μέτρα, όπως η συμβουλευτική και οι ψυχαγωγικές δραστηριότητες.
Sociale reïntegratie kan worden gedefinieerd als elke sociale interventie die gericht is op het integreren van voormalige of huidige problematische drugsgebruikers in de samenleving. Sociale integratie berust op drie “pijlers”: (1) huisvesting; (2) opleiding; en (3) werk (inclusief beroepsopleidingen). Daarnaast kunnen ook andere maatregelen worden toegepast, zoals counseling en vrijetijdsactiviteiten.
Sociální reintegrace se definuje jako „jakýkoli sociální zásah s cílem integrovat bývalé nebo současné problémové uživatele drog do společenství“. Tři „pilíře“ sociální reintegrace jsou (1) bydlení, (2) vzdělání a (3) zaměstnání (včetně odborné přípravy). Také je možné využít dalších opatření jako poradenství a činností ve volném čase.
Social reintegration defineres som 'enhver social intervention med henblik på at integrere tidligere eller aktuelle problematiske stofbrugere i samfundet'. Social reintegration bygger på tre søjler: 1) boligtilbud, 2) uddannelse og 3) beskæftigelse (herunder erhvervsuddannelse). Andre foranstaltninger, f.eks. rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også indgå.
Sotsiaalne reintegratsioon on defineeritud kui „igasugune sotsiaalne sekkumine endise või praeguse probleemse uimastitarbija ühiskonda lõimimise eesmärgil”. Sotsiaalse reintegratsiooni kolm tugisammast on (1) eluase, (2) haridus ja (3) tööhõive (sealhulgas kutseõpe). Võib kasutada teisigi meetmeid, nagu nõustamine ja vaba aja tegevused.
Sosiaalisen kuntoutuksen määritelmä kattaa kaikki yhteiskunnalliset tukitoimet, joilla entiset tai nykyiset huumeiden ongelmakäyttäjät pyritään palauttamaan osaksi yhteisöä. Sosiaalisessa kuntoutuksessa on kolme "osatekijää": (1) asunto, (2) koulutus sekä (3) työ (ja ammatillinen koulutus). Kuntoutukseen voi kuulua muitakin toimenpiteitä, kuten neuvontaa ja vapaa-ajan toimintaa.
A szociális visszailleszkedés meghatározása „bármilyen, a volt vagy jelenlegi problematikus kábítószer-használó közösségi beilleszkedését célzó szociális beavatkozás”. Három „pilléren” alapul: (1) lakhatás, (2) oktatás és (3) foglalkoztatás (a szakképzést is ideértve). Más intézkedések, például a tanácsadás és a szabadidős tevékenységek szintén alkalmazhatók.
Sosial reintegrasjon defineres som ”enhver sosial intervensjon med sikte på å integrere tidligere eller aktuelle problematiske narkotikabrukere i samfunnet”. De tre ”pilarene” i sosial integrasjon er 1) bolig, 2) utdanning og 3) arbeid (herunder yrkesrettet opplæring). Andre tiltak, som rådgivning og fritidsaktiviteter, kan også brukes som et ledd i sosial reintegrasjon.
Powtórna integracja społeczna definiowana jest jako „jakakolwiek interwencja społeczna mająca na celu integrację w społeczeństwo osób problemowo zażywających narkotyki dawniej lub obecnie”. Trzy „filary” integracji społecznej to (1) warunki mieszkaniowe, (2) wykształcenie oraz (3) zatrudnienie i szkolenia zawodowe. Można stosować także inne środki, takie jak doradztwo czy zajęcia w czasie wolnym.
Reinserţia socială se defineşte ca „orice intervenţie socială cu scopul de a-i integra pe foştii sau actualii consumatori problematici de droguri în comunitate”. Cei trei „piloni” ai reinserţiei sociale sunt (1) locuinţa, (2) educaţia şi (3) locul de muncă (inclusiv formarea profesională). Se poate recurge şi la alte măsuri, cum ar fi consilierea şi activităţile recreative.
Resocializácia sa definuje ako „akýkoľvek sociálny zásah s cieľom integrovať bývalých alebo súčasných problémových užívateľov drog do spoločenstva“. Tri „piliere“ resocializácie sú (1) bývanie, (2) vzdelávanie a (3) zamestnanie (vrátane odbornej prípravy). Uplatniť možno aj iné opatrenia, napr. poradenstvo a aktivity voľného času.
Socialna reintegracija je opredeljena kot "vsako socialno posredovanje z namenom vključiti nekdanjega ali trenutnega problematičnega uživalca drog v skupnost". Trije stebri socialne reintegracije so: (1) nastanitev, (2) izobraževanje ter (3) zaposlitev (vključno s poklicnim usposabljanjem). Uporabijo se lahko tudi drugi ukrepi, kot so svetovanje in dejavnosti v prostem času.
Återintegrering i samhället definieras som ”alla slags samhällsinsatser vars syfte är att integrera före detta eller aktiva problemmissbrukare i samhället”. De tre ”pelarna” som arbetet med att återintegrera missbrukare i samhället bygger på är (1) boende, (2) utbildning och (3) sysselsättning (inklusive yrkesutbildning). Andra åtgärder, exempelvis rådgivning och fritidsaktiviteter, kan också användas.
  Datu elementi pa katego...  
5. attēls: Kaņepju lietošanas ilgtermiņa izplatība 15 līdz 16 gadus vecu skolēnu vidū saskaņā ar
Figure 4: Trends in recent use (last year) of cannabis among young adults (aged 15–34), measured by national surveys (1)
Graphique 4: Tendances de l'usage récent (dernière année) de cannabis parmi les jeunes adultes (âgés de 15 à 34 ans), mesurées par les enquêtes nationales (1)
Gráfico 4: Tendencias del consumo actual (último año) de cannabis entre adultos jóvenes (edad 15-34 años), medido a través de encuestas nacionales (1)
Grafico 4: Andamento del consumo recente (ultimo anno) della cannabis tra i giovani adulti (15-34 anni), registrato dalle indagini nazionali (1)
Figura 5: Prevalência ao longo da vida do consumo de cannabis entre os estudantes de 15 e 16 anos registada nas séries de 1995, 1999 e 2003 do inquérito ESPAD
Διάγραμμα 4: Τάσεις της πρόσφατης χρήσης (κατά το περασμένο έτος) κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34 ετών), όπως μετρήθηκαν από εθνικές έρευνες (1)
Figuur 4: Trends in recent gebruik (laatste jaar) van cannabis onder jongvolwassenen (15-34 jaar) op basis van landelijke enquêtes onder de bevolking (1)
Obrázek 4: Trendy užívání konopí v poslední době (minulém roce) mladými dospělými (ve věku 15–34 let), měřeno v národních průzkumech (1)
Figur 4: Tendenser i nylig brug (seneste 12 måneder) af cannabis blandt unge voksne (15–34 år), målt ved nationale undersøgelser (1)
Joonis 4: Suundumused kanepi hiljutises (viimase aasta jooksul) tarbimises noorte täisealiste (15–34aastased) hulgas siseriiklike uuringute kohaselt (1)
4. ábra: A közelmúltbeli (előző év) kannabisz-használat tendenciái a fiatal felnőttek (15–34 évesek) körében, országos felmérések alapján
Figur 4: Trender i nyere bruk (siste år) av cannabis blant unge voksne (15-34 år), målt i nasjonale spørreundersøkelser (1)
Figura 4: Tendinţe ale consumului recent (anul precedent) de canabis în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), măsurate prin anchetele naţionale (1)
Obrázok 4: Trendy v nedávnom užívaní kanabisu (za posledný rok) medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) podľa celoštátnych prieskumov (1)
Prikaz 4: Trendi uživanja konoplje v zadnjem času (v zadnjem letu) med mlajšimi odraslimi (15–34 let), merjeno z nacionalnimi raziskavami (1)
Figur 4: Trender när det gäller unga vuxna (i åldern 15–34) som det senaste året har använt cannabis, uppmätt genom nationella undersökningar (1)
  Datu elementi pa katego...  
4. attēls: Kaņepju nesenās lietošanas (pēdējā gada laikā) tendences jauniešu (15 līdz 34 gadi) vidū saskaņā ar valstu apsekojumiem (1)
Figure 3: Current use (last month) of cannabis among young adults (aged 15–24), measured by national surveys
Graphique 3: Usage actuel (dernier mois) de cannabis chez les jeunes adultes (âgés de 15 à 24 ans), mesuré par les enquêtes nationales
Abbildung 3: Aktueller Konsum (im letzten Monat) von Cannabis unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 24 Jahren), ermittelt in nationalen Erhebungen
Gráfico 3: Consumo actual (último mes) de cannabis entre adultos jóvenes (edad 15-24 años), medido a través de encuestas nacionales
Grafico 3: Uso attuale (ultimo mese) della cannabis tra i giovani adulti (15-24 anni), registrato dalle indagini nazionali
Figura 4: Tendências no consumo recente (último ano) de cannabis entre os jovens adultos (15 aos 34 anos), medidas pelos inquéritos nacionais (1)
Διάγραμμα 3: Τρέχουσα χρήση (κατά τον περασμένο μήνα) κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–24 ετών), όπως μετρήθηκε από εθνικές έρευνες
Figuur 3: Recent gebruik (laatste maand) van cannabis onder jongvolwassenen (15-24 jaar) op basis van landelijke enquêtes onder de bevolking
Obrázek 3: Užívání konopí v současné době (posledním měsíci) mladými dospělými (ve věku 15–24 let), měřeno v národních průzkumech
Figur 3: Aktuel brug (seneste måned) af cannabis blandt unge voksne (15–24 år), målt ved nationale undersøgelser
Joonis 3: Kanepi praegune (viimase kuu jooksul) tarbimine noorte täisealiste (15–24aastased) hulgas siseriiklike uuringute kohaselt
Kaavio 3: Kannabiksen nykyinen käyttö (viimeisen kuukauden aikana) nuorten aikuisten (15–24-vuotiaat) keskuudessa kansallisissa väestötutkimuksissa mitattuna
3. ábra: A közelmúltbeli (előző hónap) kannabiszhasználat a fiatal felnőttek (15–24 évesek) körében, országos felmérések alapján
Figur 3: Nyere bruk (siste måned) av cannabis blant unge voksne (15-24 år), målt i nasjonale spørreundersøkelser
Wykres 3: Zażywanie bieżące (w ciągu ostatniego miesiąca) pochodnych konopi indyjskich wśród młodych osób dorosłych (w wieku do 15 do 24 lat) na podstawie badań krajowych
Figura 3: Consumul actual (în ultima lună) de canabis în rândul adulţilor tineri (15–24 ani), măsurat prin anchete naţionale
Obrázok 3: Súčasné užívanie kanabisu (minulý mesiac) medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 24 rokov) podľa celoštátnych prieskumov
Prikaz 3: Redno uživanje konoplje (v zadnjem mesecu) med mlajšimi odraslimi (15–24 let), merjeno z nacionalnimi raziskavami
Figur 3: Andel unga vuxna (i åldern 15–24) som har använt cannabis den senaste månaden, uppmätt genom nationella undersökningar
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Jūs esat šeit: Sākumlapa > Ziņojums > 7.nodaļa: Noziegumi un ieslodzījums > Narkotiku lietotāji un ieslodzījums > Palīdzība un ārstēšana narkotiku lietotājiem cietumos
You are here: Home > Report > Chapter 7: Crime and prison issues > Drug users and prison > Assistance and treatment for drug users in prison
Vous êtes ici: Accueil > Rapport > Chapitre 7: Criminalité et incarcération > Les usagers de drogue et la prison > Assistance et traitement des usagers de drogue en prison
Sie sind hier: Startseite > Bericht > Kapitel 7: Kriminalität und Strafvollzug > Drogenkonsumenten und Strafvollzug > Hilfe und Behandlung für Drogenkonsumenten in Haftanstalten
Está usted aquí: inicio > Informe > Capítulo 7: Delitos y entornos penitenciarios > Los consumidores de drogas y el sistema penitenciario > Asistencia y tratamiento a los consumidores de drogas en las prisiones
Siete qui: Home > Relazione > Capitolo 7: Criminalità e situazione carceraria > Tossicodipendenti e situazione carceraria > Assistenza e trattamento dei tossicodipendenti in carcere
Encontra-se aqui: Página inicial > Relatório > Capítulo 7: Questões de criminalidade e detenções > Toxicodependentes e sistema prisional > Assistência e tratamento dos toxicodependentes reclusos
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Έκθεση > Κεφάλαιο 7: Εγκληματικότητα και φυλάκιση > Χρήστες ναρκωτικών και φυλακή > Παροχή συνδρομής και θεραπείας στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών
U bevindt zich hier: Home > Verslag > Hoofdstuk 7: Criminaliteit en gevangeniskwesties > Drugsgebruikers en het gevangeniswezen > Hulpverlening voor en behandeling van drugsgebruikers in gevangenissen
Jste zde: Domů > Zpráva > Kapitola 7: Trestné činy a vězeňství > Uživatelé drog a věznice > Pomoc a léčba poskytovaná uživatelům drog ve věznicích
Du er her: Hjem > Beretning > Kapitel 7: Kriminalitet og fængsler > Stofbrugere og fængsler > Hjælp og behandling til stofbrugere i fængsel
Te olete siin: Avalehele > Aruanne > 7. peatükk: Kuritegevuse ja vanglaga seotud küsimused > Uimastitarbijad ja vangla > Vanglas uimasteid tarvitavate inimeste abistamine ja ravi
Olet tässä: Sivuston alkuun > Raportti > Luku 7: Rikollisuuteen ja vankiloihin liittyvät kysymykset > Huumeidenkäyttäjät ja vankila > Vankiloissa olevien huumeidenkäyttäjien auttaminen ja hoito
Ön most itt van: Kezdőlap > Jelentés > 7. fejezet : A bűnözéssel és a börtönnel összefüggő kérdések > A kábítószer-használók és a börtön > A fogva tartott kábítószer-használók segítése és gyógykezelése
Du er her: Hjem > Rapport > Kapittel 7: Kriminalitet og fengsling > Rusmiddelbrukere og fengsel > Hjelp og behandling til narkotikamisbrukere i fengsel
Jesteś tutaj: Powrót > Sprawozdanie > Rozdział 7: Przestępczość oraz zagadnienia związane z więziennictwem > Osoby zażywające narkotyki a więziennictwo > Pomoc i leczenie dla osób zażywających narkotyki w więzieniach
Sunteţi aici: Prima pagină > Raport > Capitolul 7: Aspecte legate de infracţionalitate şi închisoare > Consumatorii de droguri şi închisoarea > Asistenţa şi tratamentul pentru consumatorii de droguri în închisori
Ste tu: Späť > Správa > Kapitola 7: Otázky kriminality a väzenských zariadení > Užívatelia drog a väzenie > Pomoc užívateľom drog vo väzení a ich liečba
Vi ste tukaj: Domov > Poročilo > Poglavje 7: Vprašanja v zvezi s kriminalom in zapori > Uživalci drog in zapor > Pomoč in zdravljenje za uživalce drog v zaporu
Du är här: Hem > Rapporten > Kapitel 7: Brottslighets- och fängelsefrågor > Narkotikamissbrukarna och fängelserna > Hjälp och behandling till narkotikamissbrukare i fängelser
  Datu elementi pa katego...  
12. attēls: Aprēķini par problemātisko narkotiku lietošanu 1999.–2003. gadā (rādītājs uz 1000 vecumā no 15 līdz 64 gadiem)
Figure 12: Estimates of the prevalence of problem drug use, 1999–2003 (rate per 1 000 population aged 15–64)
Graphique 12: Estimations de la prévalence de l'usage problématique de drogue au cours de la période 1999-2003 (taux par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans)
Abbildung 12: Schätzungen der Prävalenz des problematischen Drogenkonsums, 1999-2003 (Anteil je 1 000 Einwohner im Alter von 15 bis 64 Jahren)
Gráfico 12: Estimaciones de la prevalencia del consumo problemático de drogas 1999-2003 (tasa por 1.000 habitantes de 15-64 años)
Grafico 12: Stime sulla prevalenza del consumo problematico di sostanze stupefacenti nel 1999-2003 (tasso su un campione di 1 000 di età compresa fra 15 e 64 anni)
Figura 13: Estimativas nacionais e locais da prevalência do consumo problemático de droga, 1999–2003 (taxa por 1 000 habitantes entre os 15 e os 64 anos)
Διάγραμμα 12: Εθνικές και τοπικές εκτιμήσεις της επικράτησης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών για το διάστημα1999–2003 (ανά 1 000 άτομα ηλικίας 15–64 ετών)
Figuur 12: Schattingen van de prevalentie van problematisch drugsgebruik (aantal gevallen per 1 000 personen tussen de 15-64 jaar)
Obrázek 12: Odhady prevalence problémového užívání drog v letech 1999–2003 (četnost na 1 000 osob ve věku 15–64 let)
Figur 12: Skøn over udbredelsen af problematisk stofbrug, 1999–2003 (antal tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år)
Joonis 12: Hinnanguline probleemne uimastitarbimine ajavahemikus 1999–2003 (1000 elaniku kohta vanuses 15–64 aastat)
Kaavio 12: Arviot huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä vuosina 1999–2003 (osuus tuhannesta 15–64-vuotiaasta)
12. ábra: Becslések a problematikus kábítószer-használat előfordulásáról az 1999–2003 közötti időszakban (1000 főre jutó esetek száma a 15–64 éves populációban)
Figur 12: Anslag over utbredelsen av problematisk narkotikabruk 1999-2003 (pr. tusen innbyggere i aldersgruppen 15-64)
Wykres 12: Dane szacunkowe dotyczące problemowego zażywania narkotyków w latach 1999-2003 (wskaźnik na 1 000 osób w wieku od 15 do 64 lat)
Figura 12: Estimări ale consumului problematic de droguri 1999–2003 (rată la 1 000 de persoane cu vârste între 15 şi 64 de ani)
Obrázok 12: Odhad miery problémového užívania drog v rokoch 1999 – 2003 (na 1000 obyvateľov vo veku 15 až 64 rokov)
Prikaz 12: Ocene problematičnega uživanja drog v obdobju od 1999 do 2003 (delež na 1000 prebivalcev, starih od 15–64 let)
Figur 12: Skattningar av prevalensen av det problematiska narkotikamissbruket 1999–2003 (frekvens per 1 000 invånare i åldern 15–64 år)
  Datu elementi pa katego...  
8. attēls: Amfetamīnu nesenās lietošanas (pēdējā gada laikā) tendences jauniešu vidū (15 līdz 34 gadi) saskaņā ar iedzīvotāju apsekojumiem (1)
Figure 8: Trends in recent use (last year) of amphetamines among young adults (aged 15–34), measured by population surveys (1)
Graphique 8: Tendances de l'usage récent (dernière année) d'amphétamines parmi les jeunes adultes (âgés de 15 à 34 ans), mesurées par les enquêtes de population (1)
Abbildung 8: Tendenzen beim jüngsten Konsum (im letzten Jahr) von Amphetaminen unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren), ermittelt in demografischen Erhebungen (1)
Gráfico 8: Tendencias del consumo reciente (último año) de anfetaminas entre adultos jóvenes (edad 15-34 años), medidas a través de encuestas de población (1)
Grafico 8: Andamento del consumo recente (ultimo anno) di anfetamine tra i giovani adulti (15-34 anni), registrato dalle indagini sulla popolazione (1)
Figura 9: Tendências do consumo recente (último ano) de ecstasy entre jovens adultos (15 a 34 anos), medidas pelos inquéritos à população (1)
Διάγραμμα 8: Τάσεις της πρόσφατης χρήσης (κατά το περασμένο έτος) αμφεταμινών στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34 ετών), όπως μετρήθηκαν από εθνικές έρευνες (1)
Figuur 8: Trends in recent gebruik (laatste 12 maanden) van amfetaminen onder jongvolwassenen (15-34 jaar) op basis van landelijke enquêtes onder de bevolking (1)
Obrázek 8: Trendy užívání amfetaminů v poslední době (minulém roce) mladými dospělými (ve věku 15–34 let), měřeno v národních průzkumech (1)
Figur 8: Tendenser i nylig brug (seneste 12 måneder) af amfetaminer blandt unge voksne (15–34 år), målt ved befolkningsundersøgelser (1)
Joonis 8: Suundumused amfetamiinide hiljutises (viimase aasta jooksul) tarbimises noorte täisealiste (15–34aastased) hulgas rahvastiku-uuringute kohaselt (1)
Kaavio 8: Suuntaukset amfetamiinien hiljattaisessa käytössä (viimeisen vuoden aikana) nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) keskuudessa kansallisissa väestötutkimuksissa mitattuna (1)
8. ábra: A közelmúltbeli (előző év) amfetaminhasználat tendenciái fiatal felnőttek (15–34 évesek) körében, lakossági felmérések alapján
Figur 8: Trender for nyere bruk (siste år) av amfetamin blant unge voksne (15-34 år), målt i befolkningsundersøkelser (1)
Wykres 8: Trendy dotyczące zażywania niedawnego (w ciągu ostatniego roku) amfetamin wśród młodych osób dorosłych (w wieku od 15 do 34 lat) na podstawie badań sondażowych populacji (1)
Figura 8: Tendinţe ale consumului recent (în anul precedent) de amfetamine în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), măsurate prin anchetele asupra populaţiei (1)
Obrázok 8: Trendy v nedávnom užívaní (za posledný rok) amfetamínov medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) podľa prieskumov obyvateľstva (1)
Prikaz 8: Trendi uživanja amfetaminov v zadnjem času (v zadnjem letu) med mlajšimi odraslimi (15–34 let), merjeno z raziskavami prebivalstva(1)
Figur 8: Trender när det gäller unga vuxna (i åldern 15–34) som det senaste året har använt amfetaminer, uppmätt genom befolkningsundersökningar (1)
  Narkotiku lietotāji un...  
Narkotiku lietotāji cietumā | Palīdzība un ārstēšana narkotiku lietotājiem cietumos
Drug users in prison | Assistance and treatment for drug users in prison
Les usagers de drogue en prison | Assistance et traitement des usagers de drogue en prison
Drogenkonsumenten in Haftanstalten | Hilfe und Behandlung für Drogenkonsumenten in Haftanstalten
Los consumidores en las prisiones | Asistencia y tratamiento a los consumidores de drogas en las prisiones
Tossicodipendenti in carcere | Assistenza e trattamento dei tossicodipendenti in carcere
Toxicodependentes reclusos | Assistência e tratamento dos toxicodependentes reclusos
Κρατούμενοι χρήστες ναρκωτικών | Παροχή συνδρομής και θεραπείας στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών
Drugsgebruikers in de gevangenis | Hulpverlening voor en behandeling van drugsgebruikers in gevangenissen
Uživatelé drog ve věznicích | Pomoc a léčba poskytovaná uživatelům drog ve věznicích
Stofbrugere i fængsel | Hjælp og behandling til stofbrugere i fængsel
Uimastitarbijad vanglas | Vanglas uimasteid tarvitavate inimeste abistamine ja ravi
Huumeidenkäyttäjät vankilassa | Vankiloissa olevien huumeidenkäyttäjien auttaminen ja hoito
Kábítószer-használók a börtönökben | A fogva tartott kábítószer-használók segítése és gyógykezelése
Rusmiddelbrukere i fengsel | Hjelp og behandling til narkotikamisbrukere i fengsel
Osoby zażywające narkotyki w więzieniach | Pomoc i leczenie dla osób zażywających narkotyki w więzieniach
Consumatorii de droguri în închisoare | Asistenţa şi tratamentul pentru consumatorii de droguri în închisori
Užívatelia drog vo väzení | Pomoc užívateľom drog vo väzení a ich liečba
Uživalci drog v zaporu | Pomoč in zdravljenje za uživalce drog v zaporu
Narkotikamissbrukare i fängelserna | Hjälp och behandling till narkotikamissbrukare i fängelser
  1.nodaļa : Jaunumi pol...  
Politikas attīstības tendences ar narkotikām saistītajos jautājumos ES dalībvalstu starpā ir nemainīgi neviendabīgas, tādējādi atspoguļojot pieeju dažādību nacionālajā un Eiropas līmenī. Taču tas neizslēdz kopīgas iezīmes, kuras ir vērts analizēt.
Policy developments in the field of drugs among EU Member States are inevitably heterogeneous, reflecting the variety of approaches at national and European level. However, this does not preclude the existence of common features that merit analysis.
Les développements politiques en matière de drogue parmi les États membres de l'UE sont inévitablement hétérogènes en raison de la diversité des approches suivies au plan national et européen. Toutefois, ce préalable n'exclut pas l'existence de caractéristiques communes méritant d'être analysées.
Da auf einzelstaatlicher und europäischer Ebene unterschiedliche Ansätze verfolgt werden, liegt es auf der Hand, dass in der Drogenpolitik der einzelnen Mitgliedstaaten unterschiedliche Entwicklungen beobachtet werden können. Es gibt jedoch auch gemeinsame Merkmale, die analysiert werden sollten.
El desarrollo de las políticas antidroga entre los distintos Estados miembros de la UE es inevitablemente heterogéneo, y refleja los distintos enfoques a nivel nacional y europeo. Sin embargo, esto no impide la existencia de aspectos comunes que merezcan ser analizados.
Gli sviluppi politici nel settore delle droghe tra gli Stati membri dell’Unione europea sono inevitabilmente eterogenei, in quanto riflettono la varietà di approcci a livello nazionale ed europeo. Ciò, tuttavia, non preclude l’esistenza di caratteristiche comuni che meritano di essere analizzate.
A evolução das políticas no domínio da droga nos Estados-Membros da UE é inevitavelmente heterogénea, reflectindo a diversidade das abordagens nacionais e europeia. No entanto, este facto não exclui a existência de elementos comuns que merecem análise.
Οι εξελίξεις όσον αφορά τις πολιτικές για τα ναρκωτικά στα κράτη μέλη της ΕΕ εμφανίζουν αναπόφευκτα ανομοιογένεια, απηχώντας την ποικιλία των προσεγγίσεων σε εθνικό και ευρωπαϊκό επίπεδο. Ωστόσο, το γεγονός αυτό δεν αποκλείει την ύπαρξη κοινών χαρακτηριστικών που αξίζει να αναλυθούν.
Als gevolg van de uiteenlopende aanpak van het drugsprobleem op nationaal en Europees niveau is het onvermijdelijk dat er tussen de lidstaten van de EU sprake is van verschillen in de ontwikkelingen in het beleid met betrekking tot drugs. Desalniettemin zijn er ook gemeenschappelijke kenmerken die een analyse rechtvaardigen.
Vývoj politiky v oblasti drog ve členských státech EU je nevyhnutelně různorodý a je odrazem různých přístupů na národní a evropské úrovni. Tato skutečnost však nevylučuje existenci společných prvků, které si zasluhují rozbor.
Udviklingen inden for narkotikapolitikkerne i EU-medlemsstaterne er uvægerlig uensartet, hvilket afspejler de mange forskellige tiltag på nationalt og europæisk plan. Dette udelukker imidlertid ikke fællestræk, som bør analyseres.
Uimastialaste tegevuspõhimõtete areng ELi liikmesriikides on paratamatult erinev, peegeldades erinevaid lähenemisi riiklikul ja ELi tasandil. See aga ei välista analüüsi väärivate ühiste tunnuste olemasolu.
Huumepolitiikan kehitys EU:n jäsenvaltioissa on väistämättä epäyhtenäistä, sillä lähestymistavat kansallisella ja Euroopan tasolla ovat erilaisia. Kehityksessä on kuitenkin yhteisiä piirteitä, joita on syytä arvioida.
A kábítószerek terén bekövetkezett politikai fejlemények tekintetében az EU tagállamai között óhatatlanul nagy eltérések mutatkoznak, ami a nemzeti és európai szintű módszerek sokféleségét tükrözi. Ez azonban nem zárja ki az olyan közös sajátosságok meglétét, amelyeket érdemes elemezni.
De politiske utviklingene på narkotikaområdet i EUs medlemsstater vil nødvendigvis måtte bli uensartet og gjenspeile det mangfold av tilnærmingsmåter som finnes på nasjonalt plan og EU-plan. Dette utelukker imidlertid ikke at det også finnes fellestrekk som fortjener analyse.
Osiągnięcia w zakresie polityki antynarkotykowej wśród Państw Członkowskich UE są, co nieuniknione, niejednorodne, gdyż odzwierciedlają różnorodne nastawienia względem problemu na szczeblu krajowym i europejskim. Nie wyklucza to jednak istnienia cech wspólnych, wartych analizy.
Evoluţia politicilor din domeniul drogurilor în statele membre ale Uniunii Europene este în mod inevitabil eterogenă, reflectând astfel varietatea de abordări care există la nivel naţional şi european. Totuşi, acest aspect nu împiedică prezenţa unor caracteristici comune care trebuie analizate.
Vývoj politiky v oblasti drog je v členských štátoch EÚ nevyhnutne heterogénny a odráža rôzne prístupy na národnej i európskej úrovni. To však vopred nevylučuje existenciu spoločných znakov, ktoré stojí za to analyzovať.
Razvoj politik na področju drog v državah članicah EU je seveda raznovrsten in odraža raznolikost pristopov na nacionalni in evropski ravni. Vendar to ne izključuje obstoja skupnih značilnosti, ki jih je mogoče analizirati.
Eftersom narkotikafrågan hanteras på olika sätt på nationell och europeisk nivå är det oundvikligt att narkotikapolitikens utveckling i EU:s medlemsstater skiftar. Samtidigt finns det gemensamma faktorer som det kan vara meningsfullt att analysera.
  Atsavināšana un tirgu...  
apmērs visā pasaulē sasniedza augstāko līmeni 2000. gadā, kad tas bija 46 tonnas, un pēc sekojošās apjomu samazināšanās tās atkal pieauga līdz 34 tonnām 2003, gadā (CND, 2004, 2005).
). Den årliga globala produktionen uppskattas emellertid till omkring 520 ton (UNODC, 2003b). De globala beslagen nådde en rekordnivå år 2000 på 46 ton och började efter en nedgång åter att öka 2003 till 34 ton (CND, 2004, 2005).
  3.nodaļa: Kaņepes  
No 1 % līdz 11 % pieaugušo atzīst, ka ir lietojuši kaņepes pēdējo 12 mēnešu laikā, zemākie rādītāji šajā ziņā ir Maltā, Grieķijā un Zviedrijā, un augstākie – Čehijas Republikā, Francijā, Spānijā un Apvienotajā Karalistē.
Between 1 % and 11 % of adults report having used cannabis in the last 12 months, with Malta, Greece and Sweden presenting the lowest prevalence rates and the Czech Republic, France, Spain and the United Kingdom the highest. Most countries (14) reported prevalence rates of recent use of between 3 % and 7 %.
Entre 1 et 11 % des adultes déclarent avoir consommé du cannabis au cours des douze derniers mois. Les taux de prévalence les plus bas ont été enregistrés à Malte, en Grèce et en Suède et les plus élevés en République tchèque, en France, en Espagne et au Royaume-Uni. La plupart des pays (14) ont fait état de taux de prévalence de l'usage récent compris entre 3 et 7 %.
Zwischen 1 % und 11 % der Erwachsenen gaben an, in den letzten 12 Monaten Cannabis konsumiert zu haben, wobei Malta, Griechenland und Schweden die niedrigsten und die Tschechische Republik, Frankreich, Spanien und das Vereinigte Königreich die höchsten Prävalenzraten melden. Die meisten Länder (14) melden für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 3 % und 7 %.
Entre un 1 % y un 11 % de adultos declaran haber consumido cannabis en los últimos 12 meses, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Malta, Grecia y Suecia, y las más elevadas en la República Checa, Francia, España y el Reino Unido. La mayoría de países (14) registran tasas de prevalencia de consumo reciente del 3 % al 7 %.
Una percentuale compresa tra l’1% e l’11% degli adulti riferisce di aver fatto uso di cannabis negli ultimi 12 mesi, con il dato più basso sulla prevalenza proveniente da Malta, Grecia e Svezia e quello più alto da Repubblica ceca, Francia, Spagna e Regno Unito. La maggior parte dei paesi (14) riferisce tassi di prevalenza sull’uso recente del 3-7%.
Ποσοστό μεταξύ 1 % και 11 % των ενηλίκων αναφέρουν ότι έκαναν χρήση κάνναβης κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο: η Μάλτα, η Ελλάδα και η Σουηδία εμφανίζουν τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης, ενώ η Τσεχική Δημοκρατία, η Γαλλία, η Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο τα υψηλότερα. Οι περισσότερες χώρες (14) αναφέρουν ποσοστά επικράτησης πρόσφατης χρήσης μεταξύ 3 % και 7 %.
Tussen de 1 en 11% van de volwassenen geeft aan in de laatste 12 maanden (“recent gebruik”) cannabis te hebben gebruikt, waarbij Malta, Griekenland en Zweden de laagste prevalentie melden en Tsjechië, Frankrijk, Spanje en het Verenigd Koninkrijk de hoogste. De meeste landen (14) rapporteren een prevalentiepercentage voor recent gebruik tussen de 3 en 7%.
Užití konopí během posledních 12 měsíců uvádí 1–11 % dospělých. Nejnižší míru prevalence hlásí Malta, Řecko a Švédsko a nejvyšší Česká republika, Francie, Španělsko a Spojené království. Většina zemí (14) uvedla míru prevalence užívání v poslední době v rozpětí 3–7 %.
Mellem 1 % og 11 % af de voksne angav at have brugt cannabis inden for de seneste 12 måneder, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Malta, Grækenland og Sverige og de højeste i Tjekkiet, Frankrig, Spanien og Det Forenede Kongerige. De fleste lande (14) meldte om prævalenssatser for nylig brug på mellem 3 % og 7 %.
1–11% täiskasvanutest teatas, et on tarbinud kanepit viimase 12 kuu jooksul, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Maltal, Kreekas ja Rootsis ning kõige kõrgem Tšehhi Vabariigis, Prantsusmaal, Hispaanias ja Ühendkuningriigis. Enamik riike (14) teatas hiljutise tarbimise levimuse määraks 3–7%.
Aikuisista 1–11 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista viimeisten 12 kuukauden aikana, ja heidän osuutensa on alhaisin Maltalla, Kreikassa ja Ruotsissa ja korkein Tšekissä, Ranskassa, Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Useimmat maat (14) ilmoittivat kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 3–7 prosenttia.
A felnőttek közül 1% és 11% közötti arányban vallották be, hogy használtak kannabiszt az előző 12 hónapban, ezen belül a használat gyakorisága Máltán, Görögországban és Svédországban volt a legalacsonyabb, és Csehországban, Franciaországban, Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a legmagasabb. A legtöbb ország (14) a közelmúltbeli használat 3–7% közötti gyakorisági arányát jelezte.
Mellom 1 % og 11 % av alle voksne oppgir at de har brukt cannabis i løpet av de siste 12 månedene, med Malta, Hellas og Sverige med lavest prevalenstall og Den tsjekkiske republikk, Frankrike, Spania og Storbritannia med høyest. De fleste landene (14) oppga prevalenstall for nyere bruk mellom 3 % og 7 %.
Od 1% do 11% osób dorosłych przyznało, że zażyło pochodne konopi indyjskich w ciągu ostatnich 12 miesięcy, przy czym na Malcie, w Grecji i Szwecji wskaźnik takiego zażywania przyjmuje najniższe wartości, a w Republice Czeskiej, Francji, Hiszpanii i Wielkiej Brytanii – najwyższe. Większość państw (14) określiła wskaźnik rozpowszechnienia niedawnego zażywania na poziomie od 3% do 7%.
Între 1 % şi 11 % dintre adulţi declară că au consumat canabis în ultimele 12 luni, Malta, Grecia şi Suedia înregistrând cele mai reduse rate de prevalenţă, iar Republica Cehă, Franţa, Spania şi Regatul Uni pe cele mai ridicate. Majoritatea ţărilor (14) au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 3 % şi 7 %.
Od 1 do 11 % dospelých uviedlo, že v posledných 12 mesiacoch užívali kanabis, pričom Malta, Grécko a Švédsko vykázali najnižšie hodnoty prevalencie a Česká republika, Francúzsko, Španielsko a Spojené kráľovstvo najvyššie. Väčšina krajín (14) uviedla hodnoty výskytu nedávneho užitia v rozmedzí od 3 do 7 %.
Od 1 % do 11 % odraslih poroča, da so konopljo zaužili v zadnjih 12 mesecih, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo na Malti, v Grčiji in na Švedskem ter najvišje na Češkem, v Franciji, Španiji in Združenem kraljestvu. Večina držav (14) je poročala o 3- do 7-odstotnih stopnjah ljudi, ki so konopljo zaužili v zadnjem času.
Mellan 1 % och 11 % av vuxna invånare säger sig ha använt cannabis de senaste 12 månaderna, med de lägsta talen i Malta, Grekland och Sverige och de högsta talen i Tjeckien, Frankrike, Spanien och Storbritannien. För de flesta länder (14) låg andelen invånare som använt cannabis de senaste 12 månaderna på mellan 3 % och 7 %.
  Datu elementi pa katego...  
11. attēls: Kokaīna nesenās lietošanas (pēdējā gada laikā) tendences jauniešu vidū (15 līdz 34 gadi) saskaņā ar iedzīvotāju apsekojumiem (1)
Figure 11: Trends in recent use (last year) of cocaine among young adults (aged 15–34), measured by population surveys (1)
Graphique 11: Tendances de l'usage récent (dernière année) de cocaïne chez les jeunes adultes (âgés de 15 à 34 ans), mesurées par les enquêtes de population (1)
Abbildung 11: Tendenzen beim jüngsten Konsum (im letzten Jahr) von Kokain unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren), ermittelt in demografischen Erhebungen (1)
Gráfico 11: Tendencias del consumo reciente (último año) de cocaína entre adultos jóvenes (edad 15-34 años), medidas a través de encuestas de población (1)
Grafico 11: Andamento del consumo recente (ultimo anno) di cocaina tra i giovani adulti (15-34 anni), registrato dalle indagini sulla popolazione (1)
Figura 12: Estimativas da prevalência do consumo problemático de droga, 1999–2003 (taxa por 1 000 habitantes entre os 15 e os 64 anos)
Διάγραμμα 11: Τάσεις της πρόσφατης χρήσης (κατά το περασμένο έτος) κοκαΐνης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34 ετών), όπως μετρήθηκαν από εθνικές έρευνες (1)
Figuur 11: Trends in recent gebruik (laatste 12 maanden) van cocaïne onder jongvolwassenen (15-34 jaar) op basis van landelijke enquêtes onder de bevolking (1)
Obrázek 11: Trendy užívání kokainu v poslední době (minulém roce) mladými dospělými (ve věku 15–34 let), měřeno v národních průzkumech (1)
Figur 11: Tendenser i nylig brug (seneste 12 måneder) af kokain blandt unge voksne (15–34 år), målt ved befolkningsundersøgelser (1)
Joonis 11: Suundumused kokaiini hiljutises (viimase aasta jooksul) tarbimises noorte täisealiste (15–34aastased) hulgas rahvastiku-uuringute kohaselt (1)
Kaavio 11: Suuntaukset kokaiinin hiljattaisessa käytössä (viimeisen vuoden aikana) nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) keskuudessa kansallisissa väestötutkimuksissa mitattuna (1)
11. ábra: A közelmúltbeli (előző év) kokainhasználat tendenciái fiatal felnőttek (15–34 évesek) körében, lakossági felmérések alapján
Figur 11: Trender i nyere bruk (siste år) av kokain blant unge voksne (15-34 år), målt i befolkningsundersøkelser (1)
Wykres 11: Trendy dotyczące zażywania niedawnego (w ciągu ostatniego roku) kokainy wśród młodych osób dorosłych (w wieku od 15 do 34 lat) na podstawie badań sondażowych populacji (1)
Figura 11: Tendinţe ale consumului recent (în anul precedent) de cocaină în rândul adulţilor tineri (15–34 ani), măsurate prin anchetele asupra populaţiei (1)
Obrázok 11: Trendy v nedávnom užívaní (za posledný rok) kokaínu medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) podľa prieskumov obyvateľstva (1)
Prikaz 11: Trendi uživanja kokaina v zadnjem času (v zadnjem letu) med mlajšimi odraslimi (15–34 let), merjeno z raziskavami prebivalstva (1)
Figur 11: Trender när det gäller andelen unga vuxna (i åldern 15–34) som det senaste året har använt kokain, uppmätt genom befolkningsundersökningar (1)
  Cena un iespÄ“jamā ied...  
gadā valstīs, par kurām ir pieejami dati, kaņepju sveķos mazumtirdzniecības līmenī vidējais THC saturs bija sākot no mazāka par 1% (Polijā) līdz 25% (Slovākija) un augu kaņepju potenciāls bija no 1% (Ungārija, Somija) līdz 20% (mājās audzēti ražojumi Nīderlandē) (56).
The potency of cannabis products is determined by their content of tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent. In 2003, in countries from which data are available, cannabis resin at retail level was reported to have an average THC content that varied from less than 1 % (Poland) to 25 % (Slovakia), while herbal cannabis potency ranged from 1 % (Hungary, Finland) to 20 % (home-grown produced in the Netherlands) (56).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif. En 2003, selon les pays pour lesquels des données sont disponibles, la résine de cannabis vendue au détail avait une teneur moyenne en THC allant de moins de 1 % (Pologne) à 25 % (Slovaquie), tandis que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 1 % (Hongrie, Finlande) à 20 % (cannabis produit aux Pays-Bas) (56).
Die Stärke der Cannabisprodukte richtet sich nach ihrem Gehalt an Tetrahydrocannabinol (THC), dem wichtigsten psychoaktiven Wirkstoff von Cannabis. Die Länder, für die Daten vorlagen, meldeten im Jahr 2003 einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Polen) und 25 % (Slowakei), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 1 % (Ungarn, Finnland) und 20 % (Innenanbau in den Niederlanden) lag (56).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido en tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva. En 2003, en los países que han facilitado datos, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Polonia) y el 25 % (Eslovaquia), mientras que la potencia de la hierba de cannabis fue del 1 % (Hungría y Finlandia) al 20 % (cultivo casero en los Países Bajos) (56).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro contenuto in tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo. Nel 2003, nei paesi di cui si dispongono, la resina di cannabis al dettaglio aveva un contenuto medio di THC compreso tra meno dell’1% (Polonia) e il 18% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dall’1% (Ungheria e Finlandia) al 20% (foglie prodotte nei Paesi Bassi) (56).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της. Το 2003, οι χώρες στις οποίες υπάρχουν σχετικά στοιχεία ανέφεραν ότι η ρητίνη κάνναβης σε επίπεδο λιανικής διακίνησης είχε μέση περιεκτικότητα σε THC από λιγότερο από 1 % (Πολωνία) έως 25 % (Σλοβακία), ενώ η δραστικότητα της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν μεταξύ 1 % (Ουγγαρία, Φινλανδία) και 20 % («κατ’ οίκον» καλλιέργεια στις Κάτω Χώρες) (56).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel. In landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, had de cannabishars op straathandelsniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Polen) tot 25% (Slowakije), terwijl de sterkte van de cannabisbladeren varieerde tussen 1% (Hongarije, Finland) tot 20% in Nederland (“nederwiet”) (56).
Potence konopných produktů je určena obsahem jejich primární účinné složky, tetrahydrocannabinolu (THC). V roce 2003 se v zemích, z nichž máme dostupné údaje, pohyboval hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje v malém v rozmezí od necelého 1 % (Polsko) až po 25 % (Slovensko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí 1 % (Maďarsko, Finsko) až po 20 % (domácky vypěstované v Nizozemsku) (56).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens tetrahydrocannabinol (THC). I 2003 er der i de lande, for hvilke der foreligger data, meldt om cannabisharpiks i detailleddet med et gennemsnitligt indhold af THC fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakiet), mens styrken i cannabisblade varierede fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (lokalt dyrket cannabis i Nederlandene) (56).
Kanepitoote kangus sõltub tetrahüdrokannabinooli (THK), selle põhilise toimeaine sisaldusest. 2003. aastal ulatus nendes riikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK-sisaldus vähem kui 1%-st (Poolas) kuni 25%ni (Slovakkias), samas kui kanepiürdi kangus ulatus 1%-st (Ungaris, Soomes) kuni 20%-ni (Madalmaades kasvatatud toode) (56).
Kannabistuotteiden teho määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan. Vuonna 2003 niissä maissa, joista saatiin tietoja, kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli vähittäiskaupassa 1 prosentista (Puola) 25 prosenttiin (Slovakia), ja kannabisruohon teho vaihteli 1 prosentista (Unkari, Suomi) 20 prosenttiin (Alankomaissa tuotettu kannabisruoho) (56).
A kannabisztermékek hatását az elsődleges hatóanyag, a tetrahidro-kannabinol (THC) tartalma határozza meg. Az adatokkal rendelkező országokban 2003-ban a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten 1%-nál kevesebbtől (Lengyelország) 25%-ig(Szlovákia) változott, míg a kannabisznövény hatása 1% (Magyarország, Finnország) és 20% (házi termesztésű, Hollandiában) között mozgott(56).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet. I 2003 ble cannabisharpiksen på detaljistnivå i land som har tilgjengelige data, oppgitt til å ha et gjennomsnittlig THC-innhold fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakia), mens styrken på cannabisplanten varierte fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (hjemmedyrket i Nederland) (56).
Siła działania produktów otrzymanych z konopi indyjskich określana jest na podstawie ich zawartości tetrahydrocannabiolu (THC), czyli głównej substancji czynnej. W 2003 roku w państwach, w których dane są dostępne, żywica konopna w obrocie detalicznym miała średnią zawartość THC od poniżej 1% (Polska) do 25% (Słowacja), a siła działania marihuany wynosiła od 1% (Węgry, Finlandia) do 20% (domowe uprawy w Holandii) (56).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal. În 2003, rapoartele au arătat că în ţările pentru care există date, răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Polonia) la 18 % (Slovacia), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 1 % (Ungaria, Finlanda) la 20 % (pentru cele crescute în gospodărie în Ţările de Jos) (56).
Potencia kanabisových výrobkov sa určuje podľa obsahu ich hlavnej aktívnej zložky – tetrahydrokanabinolu (THC). V krajinách, ktoré poskytli údaje, bola v roku 2003 v maloobchodnom predaji kanabisová živica s priemerným obsahom THC od menej ako 1 % (Poľsko) do 18 % (Slovensko) a potencia trávového kanabisu sa pohybovala od 1 % (Maďarsko, Fínsko) do 20 % (domácky pestovaného v Holandsku) (56).
Moč proizvodov iz konoplje je določena glede na njihovo vsebnost tetrahidrokanabinola (THC), ki je glavna aktivna snov. Leta 2003 je bila povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno v državah, za katere so na voljo podatki, od manj kot 1 % (Poljska) do 25 % (Slovaška), medtem ko je bila moč marihuane od 1 % (Madžarska, Finska) do 20 % (doma pridelana na Nizozemskem) (56).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen. År 2003 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt vara mellan under 1 % (Polen) och  % (Slovakien), medan styrkan i marijuana var mellan 1 % (Ungern, Finland) och 20 % (hemmaodlad i Nederländerna)(56).
  UzraudzÄ«ba un kvalitā...  
Informācijas sistēmas par profilakses pasākumiem palīdz arī atklāt neefektīvās prakses un programmu daļas. Piemēram, vienreizējās informācijas sesijas vai lekcijas, ko lasa speciālisti vai policijas amatpersonas, vēl joprojām ir izplatītas daudzās dalībvalstīs, neskatoties uz skaidrajiem secinājumiem, ko sniedz pētījumi, ka šīs aktivitātes ir labākajā gadījumā neefektīvas, ja ne pat kaitīgas (Canning et al., 2004. g.).
Information systems on prevention also help to track the occurrence of ineffective practices and programme components. For instance, one-off information sessions or lectures by experts or police officers are still common in several Member States, despite the unanimous conclusions from research that these interventions are at best ineffective, if not harmful (Canning et al., 2004).
Des systèmes d'information sur la prévention contribuent également à détecter les pratiques et les composantes inefficaces des programmes. Ainsi, des séances d'information ou des conférences données par des experts ou des officiers de police sont toujours courantes dans plusieurs États membres en dépit du fait que la recherche a unanimement démontré que ces initiatives sont au mieux inefficaces, voire carrément nuisibles (Canning et al., 2004).
Informationssysteme zur Prävention tragen auch dazu bei, ineffiziente Verfahren und Programmkomponenten zu ermitteln. Beispielsweise finden in mehreren Mitgliedstaaten noch immer verbreitet punktuelle Informationsveranstaltungen oder Vorträge von Fachleuten oder Polizeibeamten statt, obwohl Forschungen einhellig zu dem Schluss gekommen sind, dass solche Maßnahmen bestenfalls ineffizient, wenn nicht gar schädlich sind (Canning et al., 2004).
Los sistemas de información sobre prevención también facilitan el seguimiento de prácticas y componentes de programas ineficaces. A modo de ejemplo, en algunos Estados miembros todavía es normal la celebración de conferencias o sesiones informativas únicas por parte de expertos u oficiales de la policía, a pesar de que la conclusión unánime de los estudios realizados es que estas intervenciones son ineficaces en el mejor de los casos, cuando no directamente perjudiciales (Canning y cols., 2004).
Anche i sistemi informativi sulla prevenzione aiutano a tener traccia dell’incidenza di prassi non efficaci e di componenti di programmi di scarsa validità. Per esempio, in alcuni Stati membri gli incontri o i seminari informativi occasionali con esperti o ufficiali di polizia sono ancora frequenti, nonostante siano ormai considerati all’unanimità inutili nella migliore delle ipotesi, se non addirittura dannosi (Canning e altri, 2004).
Os sistemas de informação sobre a prevenção também ajudam a identificar a ocorrência de práticas e componentes de programas ineficazes. Por exemplo, as sessões de informação ou palestras isoladas dadas por especialistas ou agentes da polícia ainda são comuns em vários Estados-Membros, apesar dos estudos terem concluído unanimemente que estas intervenções são, na melhor das hipóteses, ineficazes, ou mesmo prejudiciais (Canning et al., 2004).
Τα συστήματα πληροφοριών που αφορούν την πρόληψη συμβάλλουν επίσης στην παρακολούθηση των αναποτελεσματικών πρακτικών και σκελών προγραμμάτων. Για παράδειγμα, οι μεμονωμένες ενημερωτικές ομιλίες ή διαλέξεις εμπειρογνωμόνων ή αστυνομικών συνηθίζονται ακόμη σε αρκετά κράτη μέλη, παρά τα ομόφωνα συμπεράσματα των ερευνών ότι οι παρεμβάσεις αυτές είναι στην καλύτερη περίπτωση αναποτελεσματικές, εάν όχι επιζήμιες (Canning κ.ά., 2004).
Informatiesystemen over preventie kunnen ook een bijdrage leveren aan het traceren van ondoelmatige praktijken en programmaonderdelen. In een aantal lidstaten worden bijvoorbeeld nog steeds eenmalige voorlichtingssessies of lezingen door deskundigen en politiefunctionarissen gehouden, hoewel uit onderzoek eenduidig blijkt dat dergelijke interventies niet effectief, en wellicht zelfs contraproductief zijn (Canning et al., 2004).
Informační systémy zaměřené na prevenci též pomáhají sledovat výskyt neefektivních postupů a programových složek. V některých členských státech jsou i nadále běžné jednorázové informační semináře nebo přednášky odborníků a policistů, a to i přes jednoznačný závěr plynoucí z výzkumu, že tato opatření jsou v nejlepším případě neúčinná, ne-li přímo škodlivá (Canning a kol., 2004).
Informationssystemer i forbindelse med forebyggelse bidrager også til at afdække ineffektive foranstaltninger og programkomponenter. F.eks. er enkeltstående informationsmøder eller foredrag holdt af eksperter eller politifolk stadig almindelige i mange medlemsstater, trods den samstemmende konklusion fra forskningen, at sådanne tiltag i bedste fald er ineffektive, hvis ikke skadevoldende (Canning m.fl., 2004).
Ennetustegevust käsitlevad infosüsteemid aitavad samuti tuvastada ebaefektiivseid meetodeid ja programmikomponente. Näiteks korraldatakse paljudes riikides ikka veel tihti ühekordseid infotunde või loengud, mida viivad läbi eksperdid või politseinikud, hoolimata uuringute põhjal tehtud üksmeelsetest järeldustest, et selline sekkumine on parimal juhul ebaefektiivne, kui mitte lausa kahjulik (Canning et al., 2004).
Ehkäisevän huumetyön tietojärjestelmät auttavat myös jäljittämään tehottomia käytäntöjä ja ohjelmien osatekijöitä. Esimerkiksi asiantuntijoiden tai poliisiviranomaisten pitämät yksittäiset tiedotustilaisuudet tai luennot ovat yhä yleisiä useissa jäsenvaltioissa, vaikka tutkimukset ovat yksiselitteisesti osoittaneet, että tällaiset toimet ovat tehottomia elleivät jopa haitallisia (Canning et al., 2004).
A megelőzésre vonatkozó információs rendszerek a nem kellően hatékony gyakorlatok és programelemek előfordulásának monitorozásában is segítenek. Például sok tagállamban még mindig gyakoriak a szakértők vagy rendőrtisztek által tartott egyszeri tanórák vagy előadások, noha a kutatások a beavatkozás e típusáról már egybehangzóan megállapították, hogy legjobb esetben is hatástalan vagy kifejezetten ártalmas (Canning és mások, 2004).
Informasjonssystemer om forebygging kan også bidra til å avdekke praksiser og programkomponenter som er lite effektive. For eksempel er enkeltstående informasjonsmøter eller foredrag av eksperter eller politiet fremdeles vanlig i mange medlemsstater, til tross for forskernes utvetydige konklusjoner om at disse intervensjonene er, om ikke skadelige, så i beste fall lite effektive (Canning et al., 2004).
Systemy informacyjne dotyczące zapobiegania pomagają również śledzić pojawienie się nieefektywnych praktyk i elementów programów. Przykładowo, jednorazowe sesje informacyjne lub wykłady prowadzone przez ekspertów bądź oficerów policji są nadal powszechne w kilku Państwach Członkowskich, pomimo jednomyślnych wniosków z badań mówiących, że tego typu interwencje są co najmniej nieefektywne, jeśli nie szkodliwe (Canning et al., 2004).
Sistemele informatice de prevenire contribuie de asemenea la identificarea practicilor şi a componentelor de program ineficiente. De exemplu, sesiunile sau prelegerile de informare izolate ţinute de experţi sau de poliţişti constituie încă o practică obişnuită în mai multe state membre, deşi concluzia unanimă a cercetărilor este că aceste intervenţii sunt în cel mai bun caz ineficiente, dacă nu nocive (Canning et al., 2004).
Informačné systémy o prevencii pomáhajú sledovať aj výskyt neúčinných postupov a súčastí programu. Vo viacerých členských štátoch sú, napríklad, stále bežné jednorazové informačné besedy alebo prednášky odborníkov, alebo policajných dôstojníkov napriek jednotným záverom výskumu, že takéto podujatia sú v najlepšom prípade neefektívne, ak nie škodlivé (Canning a kol. 2004).
Informacijski sistemi o preprečevanju lahko prav tako pomagajo izslediti pojav neučinkovitih praks in delov programov. Enkratne informativne seje ali predavanja strokovnjakov ali policijskih uradnikov so na primer še vedno pogosti v več državah članicah, kljub soglasnim sklepom v raziskavah, da so te intervencije v najslabšem primeru neučinkovite, če že ne škodljive (Canning et al., 2004).
Tack vare informationssystemen om prevention blir det också möjligt att spåra ineffektiva metoder och programkomponenter. Det är till exempel fortfarande vanligt i många medlemsstater med informationsmöten eller föredrag av experter eller poliser som sker vid ett enda tillfälle, trots att forskare entydigt har kommit fram till att den typen av insatser i bästa fall är ineffektiva och kanske till och med motverkar sitt syfte (Canning m.fl., 2004).
  Cena un iespÄ“jamā ied...  
gadā valstīs, par kurām ir pieejami dati, kaņepju sveķos mazumtirdzniecības līmenī vidējais THC saturs bija sākot no mazāka par 1% (Polijā) līdz 25% (Slovākija) un augu kaņepju potenciāls bija no 1% (Ungārija, Somija) līdz 20% (mājās audzēti ražojumi Nīderlandē) (56).
The potency of cannabis products is determined by their content of tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent. In 2003, in countries from which data are available, cannabis resin at retail level was reported to have an average THC content that varied from less than 1 % (Poland) to 25 % (Slovakia), while herbal cannabis potency ranged from 1 % (Hungary, Finland) to 20 % (home-grown produced in the Netherlands) (56).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif. En 2003, selon les pays pour lesquels des données sont disponibles, la résine de cannabis vendue au détail avait une teneur moyenne en THC allant de moins de 1 % (Pologne) à 25 % (Slovaquie), tandis que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 1 % (Hongrie, Finlande) à 20 % (cannabis produit aux Pays-Bas) (56).
Die Stärke der Cannabisprodukte richtet sich nach ihrem Gehalt an Tetrahydrocannabinol (THC), dem wichtigsten psychoaktiven Wirkstoff von Cannabis. Die Länder, für die Daten vorlagen, meldeten im Jahr 2003 einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Polen) und 25 % (Slowakei), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 1 % (Ungarn, Finnland) und 20 % (Innenanbau in den Niederlanden) lag (56).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido en tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva. En 2003, en los países que han facilitado datos, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Polonia) y el 25 % (Eslovaquia), mientras que la potencia de la hierba de cannabis fue del 1 % (Hungría y Finlandia) al 20 % (cultivo casero en los Países Bajos) (56).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro contenuto in tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo. Nel 2003, nei paesi di cui si dispongono, la resina di cannabis al dettaglio aveva un contenuto medio di THC compreso tra meno dell’1% (Polonia) e il 18% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dall’1% (Ungheria e Finlandia) al 20% (foglie prodotte nei Paesi Bassi) (56).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της. Το 2003, οι χώρες στις οποίες υπάρχουν σχετικά στοιχεία ανέφεραν ότι η ρητίνη κάνναβης σε επίπεδο λιανικής διακίνησης είχε μέση περιεκτικότητα σε THC από λιγότερο από 1 % (Πολωνία) έως 25 % (Σλοβακία), ενώ η δραστικότητα της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν μεταξύ 1 % (Ουγγαρία, Φινλανδία) και 20 % («κατ’ οίκον» καλλιέργεια στις Κάτω Χώρες) (56).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel. In landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, had de cannabishars op straathandelsniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Polen) tot 25% (Slowakije), terwijl de sterkte van de cannabisbladeren varieerde tussen 1% (Hongarije, Finland) tot 20% in Nederland (“nederwiet”) (56).
Potence konopných produktů je určena obsahem jejich primární účinné složky, tetrahydrocannabinolu (THC). V roce 2003 se v zemích, z nichž máme dostupné údaje, pohyboval hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje v malém v rozmezí od necelého 1 % (Polsko) až po 25 % (Slovensko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí 1 % (Maďarsko, Finsko) až po 20 % (domácky vypěstované v Nizozemsku) (56).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens tetrahydrocannabinol (THC). I 2003 er der i de lande, for hvilke der foreligger data, meldt om cannabisharpiks i detailleddet med et gennemsnitligt indhold af THC fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakiet), mens styrken i cannabisblade varierede fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (lokalt dyrket cannabis i Nederlandene) (56).
Kanepitoote kangus sõltub tetrahüdrokannabinooli (THK), selle põhilise toimeaine sisaldusest. 2003. aastal ulatus nendes riikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK-sisaldus vähem kui 1%-st (Poolas) kuni 25%ni (Slovakkias), samas kui kanepiürdi kangus ulatus 1%-st (Ungaris, Soomes) kuni 20%-ni (Madalmaades kasvatatud toode) (56).
Kannabistuotteiden teho määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan. Vuonna 2003 niissä maissa, joista saatiin tietoja, kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli vähittäiskaupassa 1 prosentista (Puola) 25 prosenttiin (Slovakia), ja kannabisruohon teho vaihteli 1 prosentista (Unkari, Suomi) 20 prosenttiin (Alankomaissa tuotettu kannabisruoho) (56).
A kannabisztermékek hatását az elsődleges hatóanyag, a tetrahidro-kannabinol (THC) tartalma határozza meg. Az adatokkal rendelkező országokban 2003-ban a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten 1%-nál kevesebbtől (Lengyelország) 25%-ig(Szlovákia) változott, míg a kannabisznövény hatása 1% (Magyarország, Finnország) és 20% (házi termesztésű, Hollandiában) között mozgott(56).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet. I 2003 ble cannabisharpiksen på detaljistnivå i land som har tilgjengelige data, oppgitt til å ha et gjennomsnittlig THC-innhold fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakia), mens styrken på cannabisplanten varierte fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (hjemmedyrket i Nederland) (56).
Siła działania produktów otrzymanych z konopi indyjskich określana jest na podstawie ich zawartości tetrahydrocannabiolu (THC), czyli głównej substancji czynnej. W 2003 roku w państwach, w których dane są dostępne, żywica konopna w obrocie detalicznym miała średnią zawartość THC od poniżej 1% (Polska) do 25% (Słowacja), a siła działania marihuany wynosiła od 1% (Węgry, Finlandia) do 20% (domowe uprawy w Holandii) (56).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal. În 2003, rapoartele au arătat că în ţările pentru care există date, răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Polonia) la 18 % (Slovacia), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 1 % (Ungaria, Finlanda) la 20 % (pentru cele crescute în gospodărie în Ţările de Jos) (56).
Potencia kanabisových výrobkov sa určuje podľa obsahu ich hlavnej aktívnej zložky – tetrahydrokanabinolu (THC). V krajinách, ktoré poskytli údaje, bola v roku 2003 v maloobchodnom predaji kanabisová živica s priemerným obsahom THC od menej ako 1 % (Poľsko) do 18 % (Slovensko) a potencia trávového kanabisu sa pohybovala od 1 % (Maďarsko, Fínsko) do 20 % (domácky pestovaného v Holandsku) (56).
Moč proizvodov iz konoplje je določena glede na njihovo vsebnost tetrahidrokanabinola (THC), ki je glavna aktivna snov. Leta 2003 je bila povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno v državah, za katere so na voljo podatki, od manj kot 1 % (Poljska) do 25 % (Slovaška), medtem ko je bila moč marihuane od 1 % (Madžarska, Finska) do 20 % (doma pridelana na Nizozemskem) (56).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen. År 2003 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt vara mellan under 1 % (Polen) och  % (Slovakien), medan styrkan i marijuana var mellan 1 % (Ungern, Finland) och 20 % (hemmaodlad i Nederländerna)(56).
  LSD  
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Var izdarīt secinājumu, ka, neskatoties uz pozitīvajām izmaiņām no 2000. līdz 2002. gadam, kas, iespējams, ir saistīts ar tādiem faktoriem, kā atteikšanās no injicēšanas opiātu lietotāju vidū vairākās valstīs, un uzlabota ārstēšanās pieejamība, kā arī iespējama opiātu lietotāju skaita samazināšanās vai stabilizēšanās, pašreizējie skaitļi saglabājas augsti, skatoties ilgtermiņa perspektīvā, un ir norādes, ka uzlabojumi varētu neturpināties.
It can be concluded that, despite positive developments from 2000 until 2002, possibly related to factors such as a shift away from injection among opiate users in a number of countries and increased treatment provision, and the possible stabilisation or decline in the number of opiate users, the current figures remain high from a longer-term perspective, and there are indications that the improvement may not continue.
On peut conclure de ces éléments qu'en dépit des évolutions positives enregistrées entre 2000 et 2002, vraisemblablement liées à des facteurs tels que l'abandon de l'injection par les usagers d'opiacés dans plusieurs pays et l'augmentation de l'offre de traitement ainsi que la stabilisation ou la baisse possible du nombre d’usagers d'opiacés, les chiffres actuels restent élevés dans une perspective à plus long terme et que certains signes indiquent que l'amélioration pourrait ne pas se poursuivre.
Zusammenfassend ist festzustellen, dass trotz der positiven Entwicklungen zwischen 2000 und 2002, die möglicherweise auf Faktoren wie den Rückgang der injizierenden Opiatkonsumenten in einigen Ländern und das ausgeweitete Therapieangebot zurückzuführen sind, und ungeachtet der möglichen Stabilisierung oder Abnahme der Zahl der Opiatkonsumenten die aktuellen Zahlen langfristig gesehen hoch bleiben und es Anzeichen dafür gibt, dass sich die Verbesserung unter Umständen nicht fortsetzen wird.
Cabe concluir que, a pesar de las tendencias positivas registradas desde 2000 hasta 2002, posiblemente gracias a factores como el abandono del consumo por vía parenteral entre los consumidores de opiáceos de varios países y una mayor disponibilidad de tratamiento, así como a la posible estabilización o descenso del número de consumidores de opiáceos, las cifras actuales siguen siendo elevadas desde una perspectiva a largo plazo, y existen indicios de que esta mejora podría frenarse.
Si può concludere che, nonostante gli sviluppi favorevoli incorsi tra il 2000 e il 2002, probabilmente correlati al calo di assunzione di droga per via parenterale tra i consumatori di oppiacei in alcuni paesi, all’aumento dei servizi terapeutici disponibili nonché alla possibile stabilizzazione o diminuzione dei consumatori di oppiacei, per un verso le cifre attuali restano elevate in una prospettiva di più lungo termine e per altro verso alcuni segnali indicano che l’andamento positivo potrebbe interrompersi.
Pode concluir-se que, apesar da evolução positiva verificada entre 2000 e 2002, possivelmente relacionada com factores como o decréscimo na prevalência do consumo injectado entre os consumidores de opiáceos, em vários países, e o aumento da oferta de tratamento, bem como a possível estabilização ou diminuição do número de consumidores de opiáceos, os valores actuais mantêm-se elevados numa perspectiva de longo prazo e há indícios de que as melhorias poderão não continuar.
Συμπερασματικά, παρά τις θετικές εξελίξεις από το 2000 έως το 2002 που πιθανώς συνδέονται με παράγοντες όπως η εγκατάλειψη της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών από χρήστες οπιούχων σε ορισμένες χώρες και η αυξημένη παροχή θεραπείας, καθώς και η πιθανή σταθεροποίηση ή μείωση του αριθμού των χρηστών οπιούχων, τα τρέχοντα στοιχεία παραμένουν υψηλά από την άποψη της μακροπρόθεσμης προοπτικής, και υπάρχουν ενδείξεις ότι η βελτίωση ενδέχεται να μην συνεχισθεί.
Ondanks de positieve ontwikkelingen tussen 2000 en 2002 (mogelijk als gevolg van een afname van het injecteren onder opiatengebruikers in een aantal landen en een toename van het behandelaanbod) en de mogelijke stabilisatie of afname in het aantal opiatengebruikers, moet geconstateerd worden dat de huidige percentages vanuit een langetermijnperspectief te hoog blijven. Daarnaast zijn er aanwijzingen dat de verbeteringen niet zullen doorzetten.
Na závěr lze konstatovat, že navzdory pozitivnímu vývoji od roku 2000 až do roku 2002, možná v souvislosti s faktory, jako jsou odklon od injekce u uživatelů opiátů v řadě zemí, zlepšenému poskytování léčby a možné stabilizaci nebo poklesu v počtu uživatelů opiátů, zůstávají současné hodnoty z dlouhodobější perspektivy vysoké a vyskytují se náznaky, že zlepšení nemusí pokračovat.
Det kan konkluderes, at trods en vis positiv udvikling i perioden 2000–2002, muligvis som følge af faktorer som et skifte fra injektion blandt opiatbrugere i en række lande og forbedrede behandlingstilbud og den mulige stabilisering af eller det mulige fald i antallet af opiatbrugere, vil niveauet ud fra de aktuelle tal også forblive højt på længere sigt, og der er tegn på, at forbedringen muligvis ikke fortsætter.
Kokkuvõtteks võib öelda, et hoolimata positiivsetest arengutest aastatel 2000–2002, mis võisid olla seotud selliste teguritega nagu laienev süstimisest loobumine opiaaditarbijate hulgas mitmetes riikides ja ulatuslikum raviteenuste osutamine ning opiaaditarbijate arvu võimalik stabiliseerumine või vähenemine, on praegused näitajad pikemas perspektiivis vaadelduna siiski kõrged ning näha on märke sellest, et olukorra paranemine võib peatuda.
Edellä mainitusta voidaan päätellä, että vaikka kehitys oli vuosina 2000–2002 myönteistä – mahdollisesti siksi, että injektiokäyttö väheni opiaattien käyttäjien keskuudessa useissa maissa ja hoidon tarjonta lisääntyi – ja vaikka opiaattien käyttäjien määrä on saattanut vakiintua tai vähetä, luvut ovat pitkällä aikavälillä tarkasteltuina edelleen korkeita ja myönteisen kehityksen päättymisestä on jo havaittavissa merkkejä.
Azt a következtetést lehet levonni, hogy bár 2000 és 2002 között történtek pozitív fejlemények, valószínűleg olyan tényezőknek köszönhetően, mint például az opiátok injekciós használatának csökkenése számos országban, a kezelés szélesebb körű biztosítása, valamint az opiáthasználók számának lehetséges stabilizálódása vagy csökkenése, a jelenlegi számadatok hosszabb távú nézőpontból továbbra is magasak, és bizonyos jelek arra utalnak, hogy a javulás talán nem fog folytatódni.
Man kan konkludere med at til tross for positive utviklinger fra 2000 til 2002, som muligens skyldes faktorer som f.eks. en overgang fra sprøytebruk blant opiatbrukere i en rekke land, økt behandlingstilbud og mulig stabilisering eller nedgang i antallet opiatbrukere, er dagens tall i et lengre tidsperspektiv fremdeles høye, og mye tyder på at forbedringen ikke kommer til å vedvare.
Można stwierdzić na zakończenie, że pomimo pozytywnej sytuacji w latach 2000-2002, prawdopodobnie powiązanej z czynnikami takimi jak odejście od przyjmowania narkotyków dożylnie w grupie osób uzależnionych od opiatów w pewnej liczbie państw oraz zwiększony dostęp do leczenia, jak również z możliwą stabilizacją lub spadkiem liczby osób uzależnionych od opiatów, obecne dane przyjmują wysokie wartości z perspektywy długoterminowej, a istnieją także oznaki wskazujące, że poprawa sytuacji może nie być trwała.
Se poate trage concluzia că, în ciuda evoluţiilor pozitive din 2000-2002, probabil legate de factori cum ar fi renunţarea la injectare în rândul consumatorilor de opiacee în anumite ţări şi asigurarea tratamentului pe scară mai largă, precum şi posibila stabilizare sau scădere a numărului de consumatori de opiacee, cifrele actuale rămân la un nivel ridicat din perspectiva evoluţiei pe termen lung şi există indicii conform cărora este posibil ca situaţia să nu se mai amelioreze.
Možno uzavrieť, že napriek pozitívnemu vývoju v rokoch 2000 až 2002, súvisiacemu možno s faktormi, ako bol vo viacerých krajinách ústup užívateľov opiátov od injekčného užívania a zlepšenie poskytovania liečby ako aj možná stabilizácia alebo pokles počtu užívateľov opiátov, sú z dlhodobej perspektívy súčasné čísla vysoké a nasvedčujú, že zlepšenie pravdepodobne nepokračuje.
Lahko sklenemo, da kljub pozitivnemu napredku od leta 2000 do 2002, ki je verjetno povezan z dejavniki, kot so prenehanje vbrizgavanja med uživalci opiatov v številnih državah in povečano zagotavljanje zdravljenja ter možna stabilizacija ali upad števila uživalcev opiatov, pa gledano bolj dolgoročno trenutne številke ostajajo visoke in poleg tega ostajajo znaki, da bi se napredek lahko nadaljeval.
Trots att utvecklingen under åren 2000–2002 har varit positiv, vilket kan bero på att injektionsmissbruket minskar bland opiatmissbrukare i ett antal länder och att behandlingen har byggts ut, och att antalet opiatmissbrukare eventuellt har stabiliserats eller minskat så ligger de aktuella siffrorna fortfarande högt i ett mer långsiktigt perspektiv. Det finns dessutom tecken på att förbättringen inte kommer att fortgå.
  Profilakse izklaides vi...  
Relatīvi jauna pieeja, kas tiek praktizēta Austrijā un Vācijā, ir individuālās tiešsaistes konsultācijas, izmantojot interneta mājas lapas (www.drugcom.de). Līdzīgi Austrijā ir jaunajā Vīnes Narkotiku palīdzības centrā ir pieejamas konsultācijas, izmantojot e-pastu, un ir izstrādāti attiecīgi kvalitātes standarti (FSW, 2004).
Individual online counselling through websites is a relatively new approach adopted in Austria and Germany (www.drugcom.de). Along the same lines, in Austria, e-mail counselling is available at the new Vienna Drug Assistance call centre, and quality standards have been developed (FSW, 2004). However, most drug prevention websites simply provide expert advice and do not include discussion forums, as robust evidence of the effectiveness of such consumer-led peer-to-peer communities does not exist (Eysenbach et al., 2004).
Les conseils individuels en ligne par l'intermédiaire de sites web constituent une approche relativement nouvelle, adoptée par l'Autriche et l'Allemagne (www.drugcom.de). Dans le même style, en Autriche, des conseils par courriel sont disponibles au nouveau centre d'appel d'aide aux usagers de drogue de Vienne et des normes de qualité ont été élaborées (FSW, 2004). Cependant, la plupart des sites de prévention proposent simplement des conseils d'experts et n'offrent pas de forum de discussion, étant donné qu'il n'existe pas de preuves solides de l'efficacité de ces communautés de pairs émanant des consommateurs (Eysenbach et al., 2004).
Die individuelle Online-Beratung über Websites ist ein relativ neuer Ansatz, der in Österreich und Deutschland eingeführt wurde (www.drugcom.de). In Österreich wird über das neue CallCenter der Wiener Drogenhilfe ebenfalls Beratung über E-Mail angeboten, für die auch Qualitätsstandards erarbeitet wurden (FSW, 2004). Jedoch bieten die meisten Websites zur Drogenprävention ausschließlich Expertenberatung an und beinhalten keine Diskussionsforen, da es bisher keine eindeutigen Beweise für die Effizienz solcher Peer-to-Peer-Communities gibt (Eysenbach et al., 2004).
El asesoramiento individual en línea a través de sitios web es un sistema relativamente nuevo que se ha adoptado en Austria y Alemania (www.drugcom.de). También Austria dispone de un servicio de asesoramiento en línea a través del nuevo centro de asistencia por drogas de Viena y ha desarrollado normas de calidad al respecto (FSW, 2004). Sin embargo, la mayoría de sitios web sobre prevención de las drogas se limita a prestar asesoramiento experto y no incluye foros de debate, ya que no existen pruebas contundentes de que estas comunidades de consumidores que se comunican entre sí sean eficaces (Eysenbach y cols., 2004).
La consulenza on line individuale tramite i siti web è un approccio relativamente nuovo adottato in Austria e Germania (www.drugcom.de). Sulla stessa scia è disponibile in Austria, presso il nuovo call centre del Servizio di assistenza antidroga di Vienna, un servizio di consulenza mediante posta elettronica, di cui si stanno elaborando gli standard qualitativi (FSW, 2004). La maggior parte dei siti web dedicati alla prevenzione della droga, tuttavia, si limita a fornire consigli di esperti, ma non prevede spazi per forum di discussione, dal momento che non esistono elementi probanti validi sull’efficacia di queste comunità di pari orientate al consumatore (Eysenbach e altri, 2004).
Η προσωπική παροχή συμβουλών επιγραμμικά μέσω ιστοθέσεων είναι μια σχετικά νέα προσέγγιση που εφαρμόζεται στην Αυστρία και στη Γερμανία (www.drugcom.de). Στο ίδιο πνεύμα, στην Αυστρία, η παροχή συμβουλών μέσω ηλεκτρονικού ταχυδρομείου είναι διαθέσιμη από το κέντρο κλήσεων του νέου κέντρου παροχής συνδρομής για τα ναρκωτικά της Βιέννης (Vienna Drug Assistance), και έχουν αναπτυχθεί πρότυπα ποιότητας (FSW, 2004). Ωστόσο, οι περισσότερες ιστοθέσεις για την πρόληψη των ναρκωτικών παρέχουν απλώς συμβουλές από ειδικούς και δεν περιλαμβάνουν χώρους συζήτησης, καθώς δεν υπάρχουν αδιαμφισβήτητες αποδείξεις σχετικά με την αποτελεσματικότητα τέτοιου είδους ομότιμων κοινοτήτων καταναλωτών (Eysenbach κ.ά., 2004).
Individuele online-counseling via websites is een relatief nieuwe methode die in Oostenrijk en Duitsland (www.drugcom.de) wordt gebruikt. Vergelijkbaar hiermee is ook de counseling per e-mail in Oostenrijk via het nieuwe Weense Centrum voor drugshulp in welk kader er ook kwaliteitsnormen zijn ontwikkeld (FSW, 2004). Op de meeste websites die op drugspreventie zijn gericht, worden echter uitsluitend deskundige adviezen gegeven. De websites bevatten geen discussiefora omdat er geen aantoonbare bewijzen zijn dat dergelijke interactieve ondersteuning door en voor drugsgebruikers effectief zijn (Eysenbach et al., 2004).
Individuální on-line poradenství prostřednictvím internetových stránek je relativně novým přístupem, který byl zaveden v Rakousku a Německu (www.drugcom.de). Obdobná situace je v Rakousku, kde je k dispozici e-mailové poradenství v novém vídeňském telefonním centru drogové pomoci a kde byly vyvinuty standardy kvality (FSW, 2004). Většina internetových stránek protidrogové prevence však poskytuje odborné rady a neobsahuje diskusní fóra, protože neexistuje přesvědčivý důkaz o účinnosti těchto spotřebitelsky vedených společenství vrstevníků (Eysenbach a kol., 2004).
Individuel onlinerådgivning via websteder er en forholdsvis ny metode, der er indført i Østrig og Tyskland (www.drugcom.de). Ligeledes findes der en e-mailrådgivning hos Wiener Drogenhilfes nye callcenter, og der er udviklet kvalitetsstandarder (FSW, 2004). De fleste websteder i forbindelse med narkotikaforebyggelse tilbyder imidlertid blot ekspertrådgivning og omfatter ikke diskussionsfora, da der ikke foreligger solide beviser for, at sådanne forbrugerstyrede peer-to-peer-grupper er effektive (Eysenbach m.fl., 2004).
-nõustamine veebilehekülgede kaudu on suhteliselt uus lähenemisviis, mis on kasutusele võetud Austrias ja Saksamaal (www.drugcom.de). Austrias pakub uus narkoabi kõnekeskus Viinis samal põhimõttel nõustamist e-posti teel ning välja on töötatud kvaliteedistandardid (FSW, 2004). Siiski pakub enamik narkoennetuse veebilehekülgi lihtsalt ekspertide nõuandeid ning seal pole arutelufoorumeid, kuna puuduvad kindlad tõendid selliste tarbijate endi poolt juhitud omavahelise suhtluse kekskkondade efektiivsuse kohta (Eysenbach et al., 2004).
Verkkosivustojen kautta tarjottava yksilöllinen online-neuvonta on melko uusi lähestymistapa, jota on alettu toteuttaa Itävallassa ja Saksassa (www.drugcom.de). Itävallassa tarjotaan neuvontaa myös sähköpostitse Wienin uudessa huumeavun tukikeskuksessa, ja neuvonnalle on laadittu laatuvaatimukset (FSW, 2004). Useimmat ehkäisevän huumetyön verkkosivustot tarjoavat kuitenkin vain asiantuntijoiden neuvoja, eikä niillä ole keskustelufoorumeita, sillä tällaisten kuluttajalähtöisten vertaisyhteisöjen tehokkuudesta ei ole vankkaa näyttöä (Eysenbach et al., 2004).
A honlapokon nyújtott egyéni on-line tanácsadást viszonylag új módszerként vezették be Ausztriában és Németországban (www.drugcom.de). Ausztriában ugyanezen elv alapján e-mailben is kérhető tanács az új bécsi drogsegélyközponttól, ahol a minőségi szabványokat is kidolgozták (FSW, 2004). A legtöbb drogmegelőzési weboldal azonban többnyire egyszerűen szakértői tanácsokat nyújt, és nem kínál vitafórumot, mivel az ilyen, fogyasztók által vezetett, kölcsönös tanácsadást végző közösség hatékonyságára nincs alapos bizonyíték (Eysenbach és mások, 2004).
Individuell rådgivning på internett er en relativt ny tilnærming som er tatt i bruk i Østerrike og Tyskland (www.drugcom.de). Tilsvarende har Østerrike rådgivning pr. e-post ved det nye call-senteret til rusmiddeletaten i Wien, og kvalitetsstandarder er utarbeidet (FSW, 2004). Imidlertid tilbyr de fleste nettstedene for narkotikaforebygging bare ekspertrådgivning og omfatter ikke diskusjonsfora, da det ikke foreligger solide beviser på at slike brukerledede grupper har noen positiv effekt (Eysenbach et al., 2004).
Indywidualne doradztwo dostępne na bieżąco dzięki stronom internetowym to dość nowe podejście przyjęte w Austrii i Niemczech (www.drugcom.de). W podobny sposób w Austrii oferowane jest doradztwo za pośrednictwem poczty elektronicznej, udzielane w nowym centrum rozmów Wiedeńskiego Wsparcia Antynarkotykowego. Wprowadzono tam też standardy jakości (FSW, 2004). Jednak większość stron zapobiegających narkotykom oferuje po prostu porady ekspertów i nie obejmuje forów dyskusyjnych, jako że nie ma poważnych dowodów na efektywność działania takiej społeczności kontaktów bezpośrednich między zażywającymi narkotyki (Eysenbach et al., 2004).
Consilierea individuală pe site-uri Internet este o abordare relativ nouă adoptată în Austria şi în Germania (www.drugcom.de). În acelaşi sens, în Austria, există consiliere prin e-mail oferită de centrul de apeluri Vienna Drug Assistance (Asistenţă pentru droguri Viena), şi au fost elaborate standarde de calitate (FSW, 2004). Totuşi, majoritatea site-urilor web pentru prevenirea consumului de droguri nu fac decât să furnizeze asistenţă de specialitate şi nu oferă forumuri de discuţii, întrucât nu există dovezi solide privind eficienţa unor astfel de comunităţi de consumatori gestionate de aceştia (Eysenbach et al., 2004).
Individuálne poradenstvo on-line prostredníctvom webových stránok je relatívne novým prístupom, ktorý zaviedli v Rakúsku a Nemecku (www.drugcom.de). V týchto intenciách je v Rakúsku k dispozícii e-mailové poradenstvo v novom viedenskom telekomunikačnom stredisku protidrogovej pomoci a sú vypracované štandardy kvality (FSW, 2004). Väčšina webových stránok drogovej prevencie však jednoducho poskytuje odborné rady a neobsahuje diskusné fóra, a preto nejestvuje presvedčivý dôkaz efektívnosti takýchto spotrebiteľsky riadených rovesníckych spoločenstiev (Eysenbach a kol. 2004).
Individualno spletno svetovanje na spletnih straneh je sorazmerno nov pristop, ki se uporablja v Avstriji in Nemčiji (www.drugcom.de). Podobno je v Avstriji na voljo svetovanje prek elektronske pošte v novem dunajskem klicnem centru za pomoč v zvezi z drogami, razvili pa so tudi standarde kakovosti (FSW, 2004). Vendar večina spletnih strani, namenjenih preprečevanju zlorabe drog, daje samo strokovne nasvete in ne vključuje forumov za razprave, saj dokončni dokazi o učinkovitosti takih skupnosti, ki jih vodijo potrošniki, za pomoč vrstnikom, ne obstajajo (Eysenbach et al., 2004).
Individuell online-rådgivning via webbplatser är en relativt ny metod som har införts i Österrike och Tyskland (www.drugcom.de). I Österrike finns möjlighet att få rådgivning via e-post på Wiens nya droghjälpscenter, och kvalitetsstandarder har utvecklats (FSW, 2004). De flesta webbplatser för narkotikaprevention handlar dock uteslutande om att sprida råd från experter och omfattar inte diskussionsforum, eftersom det saknas starka bevis för att sådana användarstyrda kontakter är effektiva (Eysenbach m.fl., 2004).
  Profilakse izklaides vi...  
Relatīvi jauna pieeja, kas tiek praktizēta Austrijā un Vācijā, ir individuālās tiešsaistes konsultācijas, izmantojot interneta mājas lapas (www.drugcom.de). Līdzīgi Austrijā ir jaunajā Vīnes Narkotiku palīdzības centrā ir pieejamas konsultācijas, izmantojot e-pastu, un ir izstrādāti attiecīgi kvalitātes standarti (FSW, 2004).
Individual online counselling through websites is a relatively new approach adopted in Austria and Germany (www.drugcom.de). Along the same lines, in Austria, e-mail counselling is available at the new Vienna Drug Assistance call centre, and quality standards have been developed (FSW, 2004). However, most drug prevention websites simply provide expert advice and do not include discussion forums, as robust evidence of the effectiveness of such consumer-led peer-to-peer communities does not exist (Eysenbach et al., 2004).
Les conseils individuels en ligne par l'intermédiaire de sites web constituent une approche relativement nouvelle, adoptée par l'Autriche et l'Allemagne (www.drugcom.de). Dans le même style, en Autriche, des conseils par courriel sont disponibles au nouveau centre d'appel d'aide aux usagers de drogue de Vienne et des normes de qualité ont été élaborées (FSW, 2004). Cependant, la plupart des sites de prévention proposent simplement des conseils d'experts et n'offrent pas de forum de discussion, étant donné qu'il n'existe pas de preuves solides de l'efficacité de ces communautés de pairs émanant des consommateurs (Eysenbach et al., 2004).
Die individuelle Online-Beratung über Websites ist ein relativ neuer Ansatz, der in Österreich und Deutschland eingeführt wurde (www.drugcom.de). In Österreich wird über das neue CallCenter der Wiener Drogenhilfe ebenfalls Beratung über E-Mail angeboten, für die auch Qualitätsstandards erarbeitet wurden (FSW, 2004). Jedoch bieten die meisten Websites zur Drogenprävention ausschließlich Expertenberatung an und beinhalten keine Diskussionsforen, da es bisher keine eindeutigen Beweise für die Effizienz solcher Peer-to-Peer-Communities gibt (Eysenbach et al., 2004).
El asesoramiento individual en línea a través de sitios web es un sistema relativamente nuevo que se ha adoptado en Austria y Alemania (www.drugcom.de). También Austria dispone de un servicio de asesoramiento en línea a través del nuevo centro de asistencia por drogas de Viena y ha desarrollado normas de calidad al respecto (FSW, 2004). Sin embargo, la mayoría de sitios web sobre prevención de las drogas se limita a prestar asesoramiento experto y no incluye foros de debate, ya que no existen pruebas contundentes de que estas comunidades de consumidores que se comunican entre sí sean eficaces (Eysenbach y cols., 2004).
La consulenza on line individuale tramite i siti web è un approccio relativamente nuovo adottato in Austria e Germania (www.drugcom.de). Sulla stessa scia è disponibile in Austria, presso il nuovo call centre del Servizio di assistenza antidroga di Vienna, un servizio di consulenza mediante posta elettronica, di cui si stanno elaborando gli standard qualitativi (FSW, 2004). La maggior parte dei siti web dedicati alla prevenzione della droga, tuttavia, si limita a fornire consigli di esperti, ma non prevede spazi per forum di discussione, dal momento che non esistono elementi probanti validi sull’efficacia di queste comunità di pari orientate al consumatore (Eysenbach e altri, 2004).
Η προσωπική παροχή συμβουλών επιγραμμικά μέσω ιστοθέσεων είναι μια σχετικά νέα προσέγγιση που εφαρμόζεται στην Αυστρία και στη Γερμανία (www.drugcom.de). Στο ίδιο πνεύμα, στην Αυστρία, η παροχή συμβουλών μέσω ηλεκτρονικού ταχυδρομείου είναι διαθέσιμη από το κέντρο κλήσεων του νέου κέντρου παροχής συνδρομής για τα ναρκωτικά της Βιέννης (Vienna Drug Assistance), και έχουν αναπτυχθεί πρότυπα ποιότητας (FSW, 2004). Ωστόσο, οι περισσότερες ιστοθέσεις για την πρόληψη των ναρκωτικών παρέχουν απλώς συμβουλές από ειδικούς και δεν περιλαμβάνουν χώρους συζήτησης, καθώς δεν υπάρχουν αδιαμφισβήτητες αποδείξεις σχετικά με την αποτελεσματικότητα τέτοιου είδους ομότιμων κοινοτήτων καταναλωτών (Eysenbach κ.ά., 2004).
Individuele online-counseling via websites is een relatief nieuwe methode die in Oostenrijk en Duitsland (www.drugcom.de) wordt gebruikt. Vergelijkbaar hiermee is ook de counseling per e-mail in Oostenrijk via het nieuwe Weense Centrum voor drugshulp in welk kader er ook kwaliteitsnormen zijn ontwikkeld (FSW, 2004). Op de meeste websites die op drugspreventie zijn gericht, worden echter uitsluitend deskundige adviezen gegeven. De websites bevatten geen discussiefora omdat er geen aantoonbare bewijzen zijn dat dergelijke interactieve ondersteuning door en voor drugsgebruikers effectief zijn (Eysenbach et al., 2004).
Individuální on-line poradenství prostřednictvím internetových stránek je relativně novým přístupem, který byl zaveden v Rakousku a Německu (www.drugcom.de). Obdobná situace je v Rakousku, kde je k dispozici e-mailové poradenství v novém vídeňském telefonním centru drogové pomoci a kde byly vyvinuty standardy kvality (FSW, 2004). Většina internetových stránek protidrogové prevence však poskytuje odborné rady a neobsahuje diskusní fóra, protože neexistuje přesvědčivý důkaz o účinnosti těchto spotřebitelsky vedených společenství vrstevníků (Eysenbach a kol., 2004).
Individuel onlinerådgivning via websteder er en forholdsvis ny metode, der er indført i Østrig og Tyskland (www.drugcom.de). Ligeledes findes der en e-mailrådgivning hos Wiener Drogenhilfes nye callcenter, og der er udviklet kvalitetsstandarder (FSW, 2004). De fleste websteder i forbindelse med narkotikaforebyggelse tilbyder imidlertid blot ekspertrådgivning og omfatter ikke diskussionsfora, da der ikke foreligger solide beviser for, at sådanne forbrugerstyrede peer-to-peer-grupper er effektive (Eysenbach m.fl., 2004).
-nõustamine veebilehekülgede kaudu on suhteliselt uus lähenemisviis, mis on kasutusele võetud Austrias ja Saksamaal (www.drugcom.de). Austrias pakub uus narkoabi kõnekeskus Viinis samal põhimõttel nõustamist e-posti teel ning välja on töötatud kvaliteedistandardid (FSW, 2004). Siiski pakub enamik narkoennetuse veebilehekülgi lihtsalt ekspertide nõuandeid ning seal pole arutelufoorumeid, kuna puuduvad kindlad tõendid selliste tarbijate endi poolt juhitud omavahelise suhtluse kekskkondade efektiivsuse kohta (Eysenbach et al., 2004).
Verkkosivustojen kautta tarjottava yksilöllinen online-neuvonta on melko uusi lähestymistapa, jota on alettu toteuttaa Itävallassa ja Saksassa (www.drugcom.de). Itävallassa tarjotaan neuvontaa myös sähköpostitse Wienin uudessa huumeavun tukikeskuksessa, ja neuvonnalle on laadittu laatuvaatimukset (FSW, 2004). Useimmat ehkäisevän huumetyön verkkosivustot tarjoavat kuitenkin vain asiantuntijoiden neuvoja, eikä niillä ole keskustelufoorumeita, sillä tällaisten kuluttajalähtöisten vertaisyhteisöjen tehokkuudesta ei ole vankkaa näyttöä (Eysenbach et al., 2004).
A honlapokon nyújtott egyéni on-line tanácsadást viszonylag új módszerként vezették be Ausztriában és Németországban (www.drugcom.de). Ausztriában ugyanezen elv alapján e-mailben is kérhető tanács az új bécsi drogsegélyközponttól, ahol a minőségi szabványokat is kidolgozták (FSW, 2004). A legtöbb drogmegelőzési weboldal azonban többnyire egyszerűen szakértői tanácsokat nyújt, és nem kínál vitafórumot, mivel az ilyen, fogyasztók által vezetett, kölcsönös tanácsadást végző közösség hatékonyságára nincs alapos bizonyíték (Eysenbach és mások, 2004).
Individuell rådgivning på internett er en relativt ny tilnærming som er tatt i bruk i Østerrike og Tyskland (www.drugcom.de). Tilsvarende har Østerrike rådgivning pr. e-post ved det nye call-senteret til rusmiddeletaten i Wien, og kvalitetsstandarder er utarbeidet (FSW, 2004). Imidlertid tilbyr de fleste nettstedene for narkotikaforebygging bare ekspertrådgivning og omfatter ikke diskusjonsfora, da det ikke foreligger solide beviser på at slike brukerledede grupper har noen positiv effekt (Eysenbach et al., 2004).
Indywidualne doradztwo dostępne na bieżąco dzięki stronom internetowym to dość nowe podejście przyjęte w Austrii i Niemczech (www.drugcom.de). W podobny sposób w Austrii oferowane jest doradztwo za pośrednictwem poczty elektronicznej, udzielane w nowym centrum rozmów Wiedeńskiego Wsparcia Antynarkotykowego. Wprowadzono tam też standardy jakości (FSW, 2004). Jednak większość stron zapobiegających narkotykom oferuje po prostu porady ekspertów i nie obejmuje forów dyskusyjnych, jako że nie ma poważnych dowodów na efektywność działania takiej społeczności kontaktów bezpośrednich między zażywającymi narkotyki (Eysenbach et al., 2004).
Consilierea individuală pe site-uri Internet este o abordare relativ nouă adoptată în Austria şi în Germania (www.drugcom.de). În acelaşi sens, în Austria, există consiliere prin e-mail oferită de centrul de apeluri Vienna Drug Assistance (Asistenţă pentru droguri Viena), şi au fost elaborate standarde de calitate (FSW, 2004). Totuşi, majoritatea site-urilor web pentru prevenirea consumului de droguri nu fac decât să furnizeze asistenţă de specialitate şi nu oferă forumuri de discuţii, întrucât nu există dovezi solide privind eficienţa unor astfel de comunităţi de consumatori gestionate de aceştia (Eysenbach et al., 2004).
Individuálne poradenstvo on-line prostredníctvom webových stránok je relatívne novým prístupom, ktorý zaviedli v Rakúsku a Nemecku (www.drugcom.de). V týchto intenciách je v Rakúsku k dispozícii e-mailové poradenstvo v novom viedenskom telekomunikačnom stredisku protidrogovej pomoci a sú vypracované štandardy kvality (FSW, 2004). Väčšina webových stránok drogovej prevencie však jednoducho poskytuje odborné rady a neobsahuje diskusné fóra, a preto nejestvuje presvedčivý dôkaz efektívnosti takýchto spotrebiteľsky riadených rovesníckych spoločenstiev (Eysenbach a kol. 2004).
Individualno spletno svetovanje na spletnih straneh je sorazmerno nov pristop, ki se uporablja v Avstriji in Nemčiji (www.drugcom.de). Podobno je v Avstriji na voljo svetovanje prek elektronske pošte v novem dunajskem klicnem centru za pomoč v zvezi z drogami, razvili pa so tudi standarde kakovosti (FSW, 2004). Vendar večina spletnih strani, namenjenih preprečevanju zlorabe drog, daje samo strokovne nasvete in ne vključuje forumov za razprave, saj dokončni dokazi o učinkovitosti takih skupnosti, ki jih vodijo potrošniki, za pomoč vrstnikom, ne obstajajo (Eysenbach et al., 2004).
Individuell online-rådgivning via webbplatser är en relativt ny metod som har införts i Österrike och Tyskland (www.drugcom.de). I Österrike finns möjlighet att få rådgivning via e-post på Wiens nya droghjälpscenter, och kvalitetsstandarder har utvecklats (FSW, 2004). De flesta webbplatser för narkotikaprevention handlar dock uteslutande om att sprida råd från experter och omfattar inte diskussionsforum, eftersom det saknas starka bevis för att sådana användarstyrda kontakter är effektiva (Eysenbach m.fl., 2004).
  Profilakse skolās  
Vairāk valstis nekā iepriekš ir ieviesušas (Dānijā ir pirmā programma dzīves iemaņu apmācībai skolā), paplašinājušas (Vācija) vai plāno (Francija un Itālija savu nacionālo stratēģiju ietvaros) strukturētākas profilakses programmas.
More countries than before have introduced (Denmark has its first school-based life skills programme), expanded (Germany) or are planning (France and Italy, in their national strategies) more structured prevention programmes. For example, in 2003, prevention programmes were being implemented in 60 % of Polish schools.
Un nombre croissant de pays ont introduit (le Danemark possède son premier programme scolaire d'aptitude à la vie quotidienne), développé (Allemagne) ou envisagent (stratégies nationales française et italienne) des programmes de prévention plus structurés. En 2003, par exemple, des programmes de prévention ont été mis en œuvre dans 60 % des établissements scolaires polonais.
Immer mehr Länder haben stärker strukturierte Präventionsprogramme eingeführt (in Dänemark gibt es nun das erste schulbasierte Lebenskompetenzprogramm) bzw. ausgeweitet (Deutschland) oder planen solche Programme (Frankreich und Italien, in ihren nationalen Strategien). Beispielsweise wurden 2003 in 60 % der polnischen Schulen Präventionsprogramme durchgeführt.
Ahora más que antes, hay países que han introducido (Dinamarca ha creado su primer programa escolar de desarrollo de aptitudes sociales), ampliado (Alemania) o previsto (Francia e Italia, en sus estrategias nacionales) programas de prevención más estructurados. A modo de ejemplo, las escuelas polacas aplicaban en 2003 el 60 % de los programas de prevención.
Rispetto al passato sono più numerosi i paesi che hanno introdotto (la Danimarca, che ha adottato il suo primo programma di sviluppo personale orientato alla scuola), ampliato (la Germania) o stanno pianificando (Francia e Italia, nell’ambito delle rispettive strategie nazionali) programmi preventivi più strutturati. Per esempio, nel 2003 sono stati messi in atto programmi di prevenzione nel 60% delle scuole polacche.
Um maior número de países introduziu (a Dinamarca tem o seu primeiro programa escolar de competências de vida), expandiu (Alemanha) ou está a planear (França e Itália, nas suas estratégias nacionais) mais programas de prevenção estruturados. Por exemplo, em 2003, estavam a ser executados programas de prevenção em 60% das escolas polacas.
Αυξήθηκε ο αριθμός των χωρών που θέσπισαν (η Δανία εφάρμοσε για πρώτη φορά πρόγραμμα δεξιοτήτων ζωής στα σχολεία), επέκτειναν (Γερμανία) ή σχεδιάζουν (η Γαλλία και η Ιταλία στις εθνικές στρατηγικές τους) πιο διαρθρωμένα προγράμματα πρόληψης. Για παράδειγμα, το 2003, προγράμματα πρόληψης εφαρμόζονταν σε 60 % των σχολείων της Πολωνίας.
Meer dan tevoren worden er gestructureerdere preventieprogramma’s voor scholen opgezet (Denemarken voert nu voor het eerst een schoolprogramma voor maatschappelijke vaardigheden uit), uitgebreid (Duitsland) of gepland (in de nationale strategieën van Frankrijk en Italië). In Polen worden in 60% van de scholen nationale preventieprogramma’s uitgevoerd.
Více zemí než dříve zavádí (Dánsko má svůj první školní program životních dovedností), rozšiřuje (Německo) nebo plánuje (Francie a Itálie, v rámci svých národních strategií) strukturovanější programy prevence. Například v roce 2003 byly programy prevence zaváděny v 60 % všech polských škol.
Flere lande end tidligere har indført (Danmark med sit først skolebaserede 'life skills-program'), udvidet (Tyskland) eller er ved at planlægge (Frankrig og Italien i deres nationale strategier) mere strukturerede forebyggelsesprogrammer. F.eks. blev der i 2003 gennemført forebyggelsesprogrammer i 60 % af skolerne i Polen.
Varasemast rohkem riike on võtnud kasutusele struktureeritumad ennetusprogrammid (Taanis alustati esimest koolides läbiviidavat eluks vajalike oskuste õpetamise programmi), on neid laiendanud (Saksamaa) või kavatsevad need kasutusele võtta (Prantsusmaa ja Itaalia oma siseriiklike strateegiate raames). Näiteks rakendas 2003. aastal ennetusprogramme 60% Poola koolidest.
Yhä jäsennetympiä ehkäisevän huumetyön ohjelmia on entistä useammassa maassa otettu käyttöön (Tanskassa on käynnissä ensimmäinen kouluissa toteutettava elämänhallintataitojen ohjelma), laajennettu (Saksa) tai suunniteltu (Ranska ja Italia kansallisissa strategioissaan). Esimerkiksi vuonna 2003 ehkäisevän huumetyön ohjelmia toteutettiin 60 prosentissa Puolan kouluista.
A korábbinál több ország vezetett be szervezettebb drogmegelőzési programot (Dániában elindult az első iskolai jellegű életvezetési ismeretek program), néhányan pedig kibővítették a meglévőt (Németország), vagy most tervezik a bevezetését (Franciaország és Olaszország, nemzeti stratégiájukban). 2003-ban a lengyel iskolák közül például 60%-ban hajtottak végre prevenciós programokat.
Flere land enn tidligere har innført (Danmark har fått sitt første skolebaserte program for utvikling av livsferdigheter), utvidet (Tyskland) eller planlegger (Frankrike og Italia i sine nasjonale strategier) mer strukturerte forebyggende programmer. For eksempel ble forebyggende programmer gjennomført i 60 % av alle skolene i Polen i 2003.
Więcej państw niż poprzednio wprowadziło (Dania ma swój pierwszy szkolny program umiejętności życiowych), rozszerzyło (Niemcy) lub planuje (Francja i Włochy w ramach strategii krajowych) bardziej zorganizowane programy zapobiegawcze. Przykładowo, w 2003 roku wdrożono programy zapobiegawcze wdrożone w 60% polskich szkół.
Un număr mai mare de ţări decât înainte au introdus (Danemarca a pus în aplicare primul său program de deprindere a autonomiei funcţionale în şcoală), au extins (Germania) sau planifică (Franţa şi Italia în cadrul strategiilor lor naţionale) programe mai structurate de prevenire. De exemplu, în 2003 au fost introduse programe de prevenire în 60 % din şcolile din Polonia.
Štruktúrovanejšie programy prevencie zaviedlo (Dánsko má svoj prvý školský program životných zručností), rozšírilo (Nemecko) alebo plánuje zaviesť (Francúzsko a Taliansko vo svojich národných stratégiách) viac krajín ako v minulosti. Napríklad v roku 2003 boli zavedené preventívne programy v 60 % poľských škôl.
Več držav kot prej je v svojih nacionalnih strategijah uvedlo (Danska ima svoj prvi program za razvijanje življenjskih spretnosti v šolah) ali razširilo (Nemčija) bolj strukturirane programe preprečevanja zlorabe drog oziroma jih načrtuje (Francija in Italija). Leta 2003 so se programi preprečevanja zlorab drog na primer izvajali v 60 % poljskih šol.
Mer strukturerade preventionsprogram har införts (i Danmark, som har sitt första skolbaserade livskunskapsprogram), utvidgats (i Tyskland) eller planeras (i Frankrike och Italien, i de nationella strategierna) av fler länder än tidigare. Under 2003 genomfördes till exempel preventionsprogram i 60 % av de polska skolorna.
  VeselÄ«bas kaitÄ“juma s...  
Dažu pēdējo gadu laikā ir strauji pieaudzis to pasākumu skaits, kuri ir vērsti uz veselības kaitējuma, kas saistīta ar kokaīna un kreka lietošanu, novēršanu un samazināšanu, un jauna informācija par kokaīnu un tieši kreku ir izvietota, jo īpaši internetā.
Over the past few years, measures aimed at the prevention and reduction of health-related harm associated with the use of cocaine and crack cocaine have increased rapidly, and new cocaine and crack-specific information has been produced, especially on the Internet. Telephone helplines in Belgium, France and Portugal have received more information requests about cocaine and crack cocaine use than ever before, although the percentage of these calls still remains far lower than those concerning legal drugs and cannabis. More training on how to respond adequately to problems arising from cocaine and crack cocaine use in a number of settings where this is a recent phenomenon (the weekend scene in Dublin or the techno-scene in Vienna) is available for staff working at drugs services.
Au cours des dernières années, des mesures destinées à prévenir et à réduire les risques pour la santé associés à la consommation de cocaïne et d'héroïne se sont multipliées à un rythme soutenu et de nouvelles informations sur la cocaïne et le crack ont été diffusées, notamment sur l'Internet. En Belgique, en France et au Portugal, les services d'aide téléphonique ont reçu plus de demandes d'information sur la consommation de cocaïne et de crack qu'auparavant, bien que le pourcentage d'appels demeure toujours largement inférieur à ceux concernant les drogues licites et le cannabis. Le personnel travaillant dans les services de prévention de l'usage de drogue reçoivent des formations sur la manière de réagir adéquatement aux problèmes liés à l'usage de cocaïne et de crack dans différents endroits où ce phénomène est récent (le week-end à Dublin ou durant les soirées techno à Vienne).
In den letzten Jahren wurden zahlreiche neue Maßnahmen zur Prävention und Reduzierung von Gesundheitsschäden im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack durchgeführt. Ferner wurde insbesondere über das Internet neues Informationsmaterial über Kokain und Crack bereitgestellt. Bei den Telefon-Helplines in Belgien, Frankreich und Portugal gingen mehr Anfragen über den Konsum von Kokain und Crack ein als jemals zuvor, wobei ihr Anteil jedoch noch immer weit unter dem der Anrufe im Zusammenhang mit legalen Suchtmitteln und Cannabis liegt. Für die Mitarbeiter der Drogendienste werden zunehmend Schulungen angeboten, bei denen vermittelt wird, wie angemessen auf die Probleme im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack zu reagieren ist, die seit kurzem in einer Reihe von Settings zu beobachten sind (beispielsweise in der Wochenend-Szene in Dublin oder der Techno-Szene in Wien).
En los últimos años han tenido lugar un rápido aumento de las medidas destinadas a prevenir y reducir los perjuicios para la salud asociados al consumo de cocaína y de crack, gracias a la aparición de nueva información sobre la cocaína y de información específica sobre el crack, especialmente en Internet. En Bélgica, Francia y Portugal, las líneas de ayuda telefónica han recibido más solicitudes de información que nunca sobre el consumo de cocaína y crack, aunque el porcentaje de este tipo de llamadas todavía es muy inferior al de las que se refieren a las drogas legales y al cannabis. El personal que trabaja en los servicios de atención a las toxicomanías tiene más acceso a formación sobre los modos de tratar los problemas relacionados con el consumo de cocaína y de crack en una serie de entornos donde éste es un fenómeno nuevo (el ambiente de fin de semana en Dublín o el mundillo tecno de Viena).
Τα τελευταία χρόνια, αυξήθηκαν ραγδαία τα μέτρα με στόχο την πρόληψη και τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών για την υγεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ, και υπάρχουν νέα στοιχεία ειδικά για την κοκαΐνη και το κρακ, ιδίως στο Διαδίκτυο. Οι τηλεφωνικές γραμμές παροχής βοήθειας στο Βέλγιο, τη Γαλλία και την Πορτογαλία έλαβαν περισσότερα αιτήματα παροχής πληροφοριών σχετικά με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ από ποτέ άλλοτε, μολονότι το ποσοστό των κλήσεων αυτών παραμένει πολύ χαμηλότερο από εκείνο που αφορά τα νόμιμα ναρκωτικά και την κάνναβη. Στο προσωπικό των υπηρεσιών καταπολέμησης των ναρκωτικών παρέχεται καλύτερη κατάρτιση σχετικά με τους τρόπους κατάλληλης αντιμετώπισης των προβλημάτων που απορρέουν από τη χρήση κοκαΐνης και κρακ σε ορισμένους χώρους όπου το φαινόμενο είναι καινούριο (τα σαββατοκύριακα στο Δουβλίνο ή ο χώρος της μουσικής τέκνο στη Βιέννη).
In de afgelopen jaren is er een snelle toename geconstateerd van maatregelen voor de preventie en vermindering van de schadelijke gevolgen die het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne voor de gezondheid heeft. Met name via internet is er nu nieuwe en specifieke informatie over cocaïne en crack-cocaïne beschikbaar. In België, Frankrijk en Portugal krijgen telefonische hulplijnen meer verzoeken om informatie over het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne dan ooit tevoren, hoewel het percentage informatieverzoeken op dit punt nog steeds beduidend lager is dan met betrekking tot legale drugs en cannabis. In settings waar de problemen door het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne een recent verschijnsel zijn, krijgen drugshulpverleners tegenwoordig meer trainingsmogelijkheden aangeboden over de wijze waarop adequaat op deze problemen gereageerd kan worden (bijvoorbeeld in de weekend-scene in Dublin en de techno-scene in Wenen).
Během posledních několika let se rychle přibývala opatření zaměřená na prevenci a snižování škodlivých účinků drog na zdraví spojených s užíváním kokainu a cracku a byly předloženy nové informace specifické pro kokain a crack, zejména na internetu. Telefonní linky důvěry v Belgii, Francii a Portugalsku přijaly více žádostí o informace o užívání kokainu a cracku než kdykoli předtím, ačkoli procento těchto telefonátů stále zůstává mnohem nižší než procento týkající se legálních drog a konopí. Pro pracovníky protidrogových služeb jsou k dispozici další školení na téma, jak přiměřeně reagovat na problémy vznikající při užívání kokainu a cracku v řadě prostředí, kde se jedná o nejnovější jev (víkendová scéna v Dublinu nebo techno-scéna ve Vídni).
I de senere år er antallet af foranstaltninger til forebyggelse og reduktion af helbredsskader forbundet med brugen af kokain og crackkokain steget hastigt, og der er udarbejdet nye kokain- og crack-specifikke oplysninger, navnlig på internettet. Telefonhjælpelinjer i Belgien, Frankrig og Portugal har modtaget flere anmodninger om oplysninger om kokain- og crackkokainbrug end nogensinde før, selv om antallet af disse opkald stadig er meget lavere end opkald vedrørende legale stoffer og cannabis. Personale, der arbejder i narkotikatjenester, tilbydes mere uddannelse i, hvordan de kan reagere hensigtsmæssigt på problemer forårsaget af brug af kokain og crackkokain i en række miljøer, hvor dette er et nyere fænomen (weekendmiljøet i Dublin eller technomiljøet i Wien).
Kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön liittyvien terveyshaittojen ehkäisy- ja vähentämistoimet ovat viime vuosina lisääntyneet nopeasti, ja kokaiinia ja crack-kokaiinia koskevaa uutta tietoa on tuotettu etenkin Internetissä. Puhelintukipalveluihin on Belgiassa, Ranskassa ja Portugalissa tullut kokaiinin ja crack-kokaiinin käytöstä enemmän kyselyjä kuin koskaan aiemmin, joskin näiden soittojen prosentuaalinen osuus on edelleen huomattavasti pienempi kuin niiden, jotka koskevat laillisia huumausaineita ja kannabista. Huumepalvelujen työntekijöille on tarjolla entistä enemmän koulutusta sellaisten ongelmien käsittelyssä, jotka liittyvät kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön useissa ympäristöissä, joissa tämä ilmiö on tuore (viikonloppuympäristö Dublinissa ja teknoympäristö Wienissä).
Az elmúlt néhány évben a kokain és krekk kokain használatával járó egészségügyi ártalmak megelőzésére és csökkentésére irányuló intézkedések gyors fejlődést mutattak, és új, kifejezetten a kokainra és a krekkre vonatkozó információk váltak elérhetővé, különösen az Interneten keresztül. Belgiumban, Franciaországban és Portugáliában a telefonos segélyvonalakon minden korábbinál több információkérés futott be a kokainról és a krekk kokainról, bár ezek a hívások százalékban még mindig messze elmaradtak a legális drogokra és a kannabiszra vonatkozó kérdésektől. Szaporodik a kábítószerekkel foglalkozó szolgálatok munkatársai részére nyújtott továbbképzések száma a kokain és krekk kokain használatából eredő problémák megfelelő kezeléséről sok olyan helyszínen, ahol ez a jelenség viszonylag újnak számít (a hétvégi forgatag Dublinban vagy a techno-élet Bécsben).
I løpet av de siste par årene har vi fått stadig flere tiltak som tar sikte på å forebygge og redusere helseskadene som skyldes bruk av kokain og crack, og det er kommet ut mye ny informasjon om kokain og crack, særlig på internett. Hjelpetelefonene i Belgia, Frankrike og Portugal har mottatt flere henvendelser om bruken av kokain og crack enn noen gang tidligere, selv om disse samtalene fremdeles er langt færre enn de som gjelder lovlige rusmidler og cannabis. Ansatte i rusmiddeltjenestene får mer og bedre opplæring i hvordan de skal håndtere problemer som skyldes bruk av kokain og crack i miljøer hvor dette er et nytt fenomen (utelivsmiljøet i Dublin, techno-miljøet i Wien).
W ciągu ostatnich kilku lat działania skierowane na zapobieganie i redukcję szkód zdrowotnych związanych z zażywaniem kokainy i kraku gwałtownie wzrosły. Przygotowano na ten temat nowe informacje, dostępne przede wszystkim w Internecie. Telefoniczne linie pomocy w Belgii, Francji i Portugalii otrzymały więcej próśb o informacje na temat stosowania kokainy i kraku niż kiedykolwiek wcześniej, choć odsetek takich rozmów nadal pozostaje niższy niż odsetek rozmów w spawie narkotyków legalnych czy pochodnych konopi indyjskich. Personel pracujący w służbach antynarkotykowych ma dostęp do większej liczby szkoleń, które instruują, jak właściwie reagować na problemy wynikające z zażywania kokainy i kraku w obiektach, dla których zjawisko to jest stosunkowo nowe (scena weekendowa w Dublinie czy scena techno w Wiedniu).
Pe parcursul ultimilor câţiva ani, măsurile destinate prevenirii şi reducerii efectelor nocive pentru sănătate asociate consumului de cocaină şi de cocaină crack s-au dezvoltat rapid, şi au fost elaborate informaţii noi specifice privind cocaina şi cocaina crack, în special pe Internet. Serviciile de asistenţă prin telefon din Belgia, Franţa şi Portugalia au primit cel mai mare număr de cereri de informaţii privind consumul de cocaină şi de cocaină crack înregistrat vreodată, deşi procentul acestor apeluri rămâne mult mai mic decât procentul celor privind medicamentele legale şi canabisul. Personalul serviciilor care se ocupă de droguri are la dispoziţie formare suplimentară în privinţa intervenţiilor adecvate în problemele generate de consumul de cocaină şi de cocaină crack în diferite locuri în care fenomenul este recent (scena pentru sfârşit de săptămână din Dublin sau scena techno din Viena).
V uplynulých niekoľkých rokoch sa rýchlo rozšírili opatrenia zamerané na prevenciu a zníženie škôd spojených s užívaním kokaínu a kraku a najmä na internete sa objavili nové špecifické informácie o kokaíne a kraku. Linky telefonickej pomoci v Belgicku, Francúzsku a Portugalsku dostali viac požiadaviek na informácie o užívaní kokaínu a kraku než kedykoľvek v minulosti, hoci percento týchto hovorov ostáva stále hlboko pod podielom hovorov týkajúcich sa legálnych drog a kanabisu. Viac odbornej prípravy na primerané zvládnutie problémov vznikajúcich pri užívaní kokaínu a kraku v početných prostrediach, v ktorých je to najnovší jav (víkendová scéna v Dubline, alebo techno-scéna vo Viedni), je dostupnej pre pracovníkov protidrogových zariadení.
V zadnjih nekaj letih se je število ukrepov za preprečevanje in zmanjšanje škode za zdravje, povezane z uživanjem kokaina in crack kokaina, naglo povečalo, na voljo pa so postale tudi nove informacije o kokainu in crack kokainu, zlasti na medmrežju. Telefonske linije za pomoč v Belgiji, Franciji in na Portugalskem so prejele veliko več povpraševanj po informacijah o uživanju kokaina in crack kokaina kot kadar koli prej, čeprav ostaja delež teh klicev v primerjavi s klici glede dovoljenih drog in konoplje veliko nižji. Za zaposlene v službah za pomoč uživalcem drog je na voljo več usposabljanja, kako se ustrezno odzvati na težave, ki izhajajo iz uživanja kokaina in crack kokaina v številnih okoljih, v katerih je to pogost pojav (prireditve ob koncu tedna v Dublinu ali prireditve tehno glasbe na Dunaju).
Under de senaste åren har insatser för att förhindra och minska skador på hälsan till följd av användning av kokain och crack-kokain ökat snabbt i omfattning, och ny information som specifikt handlar om kokain och crack-kokain har tagits fram, särskilt på Internet. Telefonjourer i Belgien, Frankrike och Portugal har tagit emot fler frågor om kokain och crack-kokain än någonsin tidigare, även om dessa samtal fortfarande är betydligt färre till antalet än de samtal som rör lagliga läkemedel och cannabis. Mer utbildning om hur man lämpligen hanterar problem till följd av missbruk av kokain och crack-kokain i olika miljöer där detta är ett nytt fenomen (veckoslutskulturen i Dublin eller teknokulturen i Wien) finns tillgänglig för personer som arbetar inom missbrukarvården.
  Sociālā reintegrācija  
Sociālā reintegrācija ir mazāk izstrādāta atbildes reakcija uz problemātisko narkotiku lietošanu nekā ārstēšana, un līdz ar to uzraudzības un atskaites dati šajā jomā ir nepilnīgi. Dažas valstis ziņo par savu centienu sociālās reintegrācijas jomā kvalitatīvo novērtējumu, taču neviena no tām neinformē par pietiekamu segumu.
Social reintegration is a less well-established response to problem drug use than is treatment and, consequently, monitoring and reporting in this field are more patchy. Some countries report qualitative assessments of their efforts in the field of social reintegration; however, none reports good coverage. The countries reporting (Estonia, Ireland, Malta, the Netherlands, Romania, Sweden and Norway) all identify deficiencies in their social reintegration services and/or programmes. One exception to the rule is Greece, where there is both a relatively wide fan of social reintegration programmes and reliable data on the number of clients they reach.
La réinsertion sociale est une réponse à l'usage problématique de drogue moins bien établie que le traitement et, par conséquent, le suivi et les rapports dans ce domaine sont plus fragmentaires. Certains pays indiquent que des évaluations qualitatives de leurs efforts en matière de réinsertion sociale ont lieu; cependant, aucun ne mentionne une bonne couverture. Les pays qui fournissent des informations (Estonie, Irlande, Malte, Pays-Bas, Roumanie, Suède et Norvège) épinglent tous des lacunes dans leurs services et/ou programmes de réinsertion sociale. La Grèce constitue une exception à la règle; en effet, ce pays possède un éventail relativement large de programmes de réinsertion sociale et dispose également de données fiables sur le nombre de patients couverts.
Die soziale Reintegration ist im Vergleich zur Behandlung eine weniger stark verbreitete Maßnahme zur Bekämpfung des problematischen Drogenkonsums, und daher sind die Beobachtungen und die Berichterstattung in diesem Bereich lückenhafter. Aus einigen Ländern gibt es Berichte über die qualitative Bewertung ihrer Bemühungen im Bereich der sozialen Reintegration, jedoch wird in keinem Land ein zufriedenstellender Erfassungsgrad verzeichnet. Die Länder, die Informationen bereitstellen (Estland, Irland, Malta, die Niederlande, Rumänien, Schweden und Norwegen), melden sämtlich Defizite bei den sozialen Reintegrationsdiensten und/oder -programmen. Eine Ausnahme bildet hier Griechenland, wo es ein relativ breit gefächertes Angebot sozialer Reintegrationsprogramme gibt und verlässliche Daten über die Zahl der von diesen erreichten Patienten vorliegen.
La reintegración social es una respuesta al problema de las drogas que no está tan extendida como el tratamiento y, por consiguiente, el control y la información en este campo son más desiguales. Algunos países realizan evaluaciones cualitativas de sus esfuerzos en el ámbito de la reintegración social, aunque ninguno presenta una buena cobertura. Todos los países que han facilitado información (Estonia, Irlanda, Malta, Países Bajos, Rumanía, Suecia y Noruega) señalan deficiencias en sus servicios o programas de reintegración social. La excepción a esta regla es Grecia, donde existe un abanico relativamente amplio de programas de reintegración social y datos fiables del número de pacientes al que llegan.
Il reinserimento sociale è una risposta meno consolidata al consumo problematico di stupefacenti di quanto non sia la terapia e, di conseguenza, il monitoraggio e la stesura di relazioni in questo ambito sono più lacunosi. Alcuni paesi conducono valutazioni qualitative dei propri interventi nel campo del reinserimento sociale; nessuno , tuttavia, fornisce informazioni di ampia portata. I paesi in cui vengono redatte relazioni (Estonia, Irlanda, Malta, Paesi Bassi, Romania, Svezia e Norvegia) individuano carenze nei servizi e/o nei programmi di reinserimento sociale. Costituisce un’eccezione alla regola la Grecia, dove esistono sia un ventaglio relativamente ampio di programmi di reinserimento sociale sia dati affidabili sul numero di pazienti interessati da tali programmi.
A reintegração social é uma resposta menos enraizada ao consumo problemático de droga do que o tratamento e, por conseguinte, o acompanhamento e a comunicação de dados neste campo são também menos coerentes. Alguns países mencionam a realização de avaliações qualitativas dos seus esforços no domínio da reintegração social; no entanto, nenhum deles apresenta uma boa cobertura. Todos os países que comunicam informações (Estónia, Irlanda, Malta, Países Baixos, Roménia, Suécia e Noruega) identificam deficiências nos seus serviços e/ou programas de reintegração social. A Grécia constitui uma excepção à regra, possuindo um leque relativamente vasto de programas de reintegração social e dados fiáveis sobre o número de utentes que eles abrangem.
Η κοινωνική επανένταξη αποτελεί λιγότερο καθιερωμένη μέθοδο αντιμετώπισης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών από την προσέγγιση της θεραπείας και κατά συνέπεια είναι πιο αποσπασματική η παρακολούθηση και η υποβολή εκθέσεων στον τομέα αυτό. Ορισμένες χώρες αναφέρουν ποιοτικές αξιολογήσεις των προσπαθειών τους στον τομέα της κοινωνικής επανένταξης· ωστόσο, καμία δεν αναφέρει καλή κάλυψη. Όλες οι χώρες που υποβάλλουν εκθέσεις (Εσθονία, Ιρλανδία, Μάλτα, Κάτω Χώρες, Ρουμανία, Σουηδία και Νορβηγία) εντοπίζουν αδυναμίες στις υπηρεσίες ή/και τα προγράμματα κοινωνικής επανένταξης που διαθέτουν. Εξαίρεση στον κανόνα αποτελεί η Ελλάδα, όπου υπάρχει ένα σχετικά ευρύ φάσμα προγραμμάτων κοινωνικής επανένταξης αλλά και αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ανθρώπων που προσεγγίζουν.
Sociale integratie wordt in het kader van het terugdringen van problematisch drugsgebruik veel minder toegepast dan drugsbehandelingen en dat betekent dat het overzicht en de rapportage op dit gebied ook veel gefragmenteerder is. Sommige landen maken weliswaar melding van kwalitatieve evaluaties van hun activiteiten op het gebied van de sociale reïntegratie, maar geen van die landen rapporteert op dit vlak een goede dekking. Alle rapporterende landen (Estland, Ierland, Malta, Nederland, Roemenië, Zweden en Noorwegen) constateren tekortkomingen in hun diensten en/of programma’s die op sociale reïntegratie zijn gericht. Griekenland is de uitzondering op de regel, aangezien er in dit land zowel sprake is van een relatief breed scala aan programma’s voor sociale reïntegratie als van betrouwbare gegevens over het aantal cliënten dat hierdoor wordt bereikt.
Sociální reintegrace je méně dobře zavedenou odezvou na problémové užívání drog než léčba. V důsledku toho je sledování a poskytování informací na tomto úseku méně rovnoměrné. Některé země uvádějí kvalitativní vyhodnocení svého úsilí na úseku sociální reintegrace, žádná však v dostatečném rozsahu. Všechny země poskytující informace (Estonsko, Irsko, Malta, Nizozemsko, Rumunsko, Švédsko a Norsko) uvádějí nedostatky ve svých službách nebo programech sociální reintegrace. Jedinou výjimkou z tohoto pravidla je Řecko, kde existuje jak relativně široká paleta programů sociální reintegrace, tak spolehlivé údaje o počtu klientů, pro které jsou určeny.
Social reintegration anvendes sjældnere som løsning på et stofbrugsproblem end behandling, hvorfor overvågningen og rapporteringen på dette område er mere mangelfuld. Nogle lande indberetter kvalitative vurderinger af deres indsats inden for social reintegration; der er imidlertid ingen, der rapporterer om en god dækning. De lande, der foretager indberetning (Estland, Irland, Malta, Nederlandene, Rumænien, Sverige og Norge), peger alle på mangler i deres sociale reintegrationstjenester og/eller -programmer. En enkelt undtagelse udgør Grækenland, hvor der både findes en forholdsvis bred vifte af sociale reintegrationsprogrammer og pålidelige data om antallet af klienter, de når ud til.
Sotsiaalne reintegratsioon on raviga võrreldes vähem juurutatud probleemse uimastitarbimise vastumeede ja seetõttu on seire ja aruandlus selles vallas ebaühtlasem. Mõned riigid teatavad sotsiaalse reintegratsiooni ala tehtavate jõupingutuste kvalitatiivsest hindamisest, siiski ei teata ükski riik piisavast ulatusest. Kõik aruande esitanud riigid (Eesti, Iirimaa, Malta, Madalmaad, Rumeenia, Rootsi ja Norra) tunnistavad puudujääke oma sotsiaalse reintegratsiooni teenustes ja/või programmides. Sellele reeglile on üks erand – Kreeka, kus on olemas nii suhteliselt lai valik sotsiaalse reintegratsiooni programme kui ka usaldusväärseid andmeid klientide arvu kohta, keda nendesse programmidesse kaasatakse.
Sosiaalinen kuntoutus ei ole huumeiden ongelmakäytön yhteydessä yhtä vakiintunut toimenpide kuin hoito, joten tämänkin alan seurannassa ja raportoinnissa on puutteita. Jotkin maat ovat raportoineet sosiaalisen kuntoutuksen alalla tehdyn työn laadullisesta arvioinnista, mutta yhdessäkään näistä maista kattavuus ei ole riittävä. Kaikki tietoja toimittaneet maat (Viro, Irlanti, Malta, Alankomaat, Romania, Ruotsi ja Norja) ovat tunnistaneet puutteita sosiaalisen kuntoutuksen palveluissaan ja/tai ohjelmissaan. Ainoana poikkeuksena on Kreikka, jossa on sekä melko laaja valikoima sosiaalisen kuntoutuksen ohjelmia että luotettavaa tietoa niihin osallistuvien asiakkaiden määrästä.
A szociális visszailleszkedés kevésbé régi alapokkal rendelkező válasz a problematikus kábítószer-használatra, mint a kezelés, ennek megfelelően a megfigyelés és jelentéskészítés ezen a területen szórványosabb. Néhány ország a szociális visszailleszkedés terén tett erőfeszítéseiről minőségi értékelést is készített; jó lefedettségről azonban sehonnan nem számoltak be. A jelentést tevő országok (Észtország, Írország, Málta, Hollandia, Románia, Svédország és Norvégia) egyöntetűen hiányosságokat találtak szociális visszailleszkedési szolgáltatásaik és/vagy programjaik terén. Ez alól az egyetlen kivétel Görögország, ahol egyrészt a szociális visszailleszkedési programok elterjedtsége viszonylag nagy, másrészt az általuk elért páciensek számáról is megbízható adatok állnak rendelkezésre.
Sosial reintegrasjon har vært mindre påaktet enn behandling som tiltak i forhold til problematisk bruk av narkotika, og derfor er kartleggingen og rapporteringen på dette området langt mer usammenhengende. Noen land rapporterer om kvalitative vurderinger av sin innsats på området sosial reintegrasjon, men ingen rapporterer om god dekning. Alle landene som rapporterer (Estland, Irland, Malta, Nederland, Romania, Sverige og Norge), identifiserer mangler i sine tjenester og/eller programmer i forbindelse med sosial reintegrasjon. Ett unntak her er Hellas, som har et relativt bredt spekter av programmer for sosial reintegrasjon og pålitelige data om antallet klienter de når ut til.
Powtórna integracja społeczna jest mniej ugruntowaną reakcją na problemowe zażywanie narkotyków niż leczenie i w rezultacie monitorowanie oraz raportowanie w tej dziedzinie jest również bardziej niejednolite. Niektóre państwa informują o ocenach jakościowych swoich wysiłków w dziedzinie powtórnej integracji społecznej, żadne jednak nie informuje o dobrym zasięgu. Wszystkie państwa, które przekazują dane (Estonia, Irlandia, Malta, Holandia, Rumunia, Szwecja i Norwegia) stwierdzają niedostatki swoich usług i/lub programów integracji społecznej. Jedynym wyjątkiem jest Grecja, gdzie istnieje stosunkowo bogaty wachlarz programów integracji społecznej, z Grecji pochodzą też wiarygodne dane o liczbach pacjentów, do których docierają te programy.
Reinserţia socială este un mod de reacţie la problema consumului de droguri mai slab conturat decât tratamentul şi, prin urmare, activităţile de monitorizare şi raportare în acest domeniu sunt mai inconsecvente. Unele ţări raportează evaluări calitative ale eforturilor lor în domeniul reinserţiei sociale; cu toate acestea, nici un stat nu raportează o bună acoperire în acest sens. Toate ţările care au raportat date în această privinţă (Estonia, Irlanda, Malta, Ţările de Jos, România, Suedia şi Norvegia) au subliniat deficienţele serviciilor şi/sau programelor lor de reinserţie socială. Grecia reprezintă excepţia de la regulă, având o gamă relativ bogată de programe de reinserţie socială şi date fiabile privind numărul de clienţi cuprinşi în acestea.
Resocializácia je menej dobre zavedenou reakciou na problémové užívanie drog než liečba a z tohto dôvodu je aj sledovanie a vykazovanie v tejto oblasti menej systematické. Niektoré krajiny uviedli kvalitatívne posúdenie svojich snáh v oblasti resocializácie, ale žiadna v dostatočnom rozsahu. Všetky krajiny, ktoré poskytli informácie (Estónsko, Írsko, Malta, Holandsko, Rumunsko, Švédsko a Nórsko), konštatujú nedostatky vo svojich resocializačných službách alebo programoch. Výnimkou z pravidla je Grécko, kde je jednak relatívne široká paleta resocializačných programov, jednak spoľahlivé údaje o počte klientov, ktorí sa na nich zúčastnili.
Socialna reintegracija je v primerjavi z zdravljenjem manj uveljavljen odziv na problematično uživanje drog in zato sta spremljanje in poročanje na tem področju še neenotna. Nekatere države članice poročajo o kvalitativnih presojah svojih prizadevanj na področju socialne reintegracije, vendar nobena ne poroča o dobri pokritosti. Države, ki so poročale (Estonija, Irska, Malta, Nizozemska, Romunija, Švedska in Norveška), so vse odkrile pomanjkljivosti s svojih službah in/ali programih za socialno reintegracijo. Izjema je le Grčija, kjer obstajajo relativno široka paleta programov za socialno reintegracijo ter zanesljivi podatki o številu oseb, ki jih dosežejo.
Återintegrering i samhället är en mindre väletablerad motåtgärd mot problemmissbruk än vad behandling är, och följaktligen är övervakningen och rapporteringen mer ofullständig. Vissa länder redovisar kvalitativa bedömningar av sina insatser på området återintegrering i samhället. Inget land redovisar dock god täckning. De länder som redovisar detta (Estland, Irland, Malta, Nederländerna, Rumänien, Sverige och Norge) har alla upptäckt bristfälligheter i sina tjänster och/eller program för återintegrering i samhället. Ett undantag är Grekland där det både är ett ganska brett urval program för återintegrering i samhället och tillförlitliga uppgifter om antalet klienter som nås.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Taču valstis ziņo par dažādām problēmām, kas saistītas ar adekvātas palīdzības nodrošināšanu. Piemēram, pakalpojumu pieejamība ir riskanta Igaunijā; specifiski pakalpojumi narkotiku lietotājiem nav pieejami Latvijā; Polijā ir garas rindas, lai saņemtu ārstēšanu; Zviedrija ziņo par pārpildītiem cietumiem un nepietiekamu personāla skaitu; un Rumānijā nav atbilstošas likumdošanas.
However, countries report various problems with the provision of adequate assistance. For instance, the availability of services is precarious in Estonia; no specific services are available for drug users in Latvia; Poland has long waiting lists for treatment; Sweden reports overcrowded prisons and reduced prison staff levels; and, in Romania, appropriate legislation is lacking. In Cyprus, even though there is no integrated support programme for imprisoned drug users, some prevention measures are taken.
Toutefois, les pays font état de divers problèmes dans la fourniture d'une assistance adéquate. Ainsi, la disponibilité des services est précaire en Estonie; aucun service spécifique n'est disponible pour les usagers de drogue en Lettonie; la liste d'attente pour recevoir un traitement est longue en Pologne; la Suède indique que les prisons sont surpeuplées et que le personnel pénitentiaire est insuffisant et, en Roumanie, il n'existe pas de législation appropriée. À Chypre, même en l'absence de programme intégré d'aide aux usagers de drogue incarcérés, certaines mesures de prévention sont prises.
Die Länder berichten jedoch über verschiedene Probleme im Zusammenhang mit der Bereitstellung angemessener Hilfsdienste. Beispielsweise werden in Estland nur in unzureichendem Maße Dienste angeboten; in Lettland sind keine speziellen Dienste für Drogenkonsumenten verfügbar; Polen meldet lange Wartelisten für die Behandlung; Schweden berichtet über überfüllte Haftanstalten und einen Abbau des Gefängnispersonals; in Rumänien gibt es keine geeigneten Rechtsvorschriften. In Zypern steht zwar kein integriertes Unterstützungsprogramm für inhaftierte Drogenkonsumenten zur Verfügung, es wurden jedoch einige Präventionsmaßnahmen ergriffen.
Sin embargo, los países señalan algunos problemas para facilitar una asistencia adecuada. Por ejemplo, en Estonia, los servicios son precarios; en Letonia, no existen servicios específicos para drogodependientes; Polonia tiene largas listas de espera para recibir tratamiento; en Suecia, las prisiones están saturadas y las dotaciones de personal son insuficientes; y Rumanía necesita legislación adecuada. En Chipre, aunque no existe un programa de apoyo integrado para los consumidores de drogas encarcelados, se han tomado algunas medidas preventivas.
Tuttavia, gli Stati membri e i paesi candidati riferiscono una serie di problemi con la fornitura di un’assistenza adeguata. Per esempio, la disponibilità di servizi è precaria in Estonia; non sono disponibili servizi specifici per i tossicodipendenti in Lettonia; in Polonia le liste d’attesa per una terapia sono molto lunghe; la Svezia ammette un sovraffollamento delle carceri e livelli ridotti di organico; in Romania manca una legislazione adeguata in proposito. A Cipro, pur non essendoci un programma di sostegno integrato per i tossicodipendenti in carcere, si intraprendono tuttavia delle misure preventive.
No entanto, os países referem vários problemas no tocante à prestação de uma assistência adequada. Por exemplo, a disponibilidade de serviços é precária na Estónia; não existem serviços específicos disponíveis para os toxicodependentes na Letónia; a Polónia tem longas listas de espera para o tratamento; a Suécia diz que as prisões estão sobrelotadas e o pessoal prisional é reduzido e na Roménia falta legislação adequada. Em Chipre, apesar de não existir um programa de apoio integrado para os toxicodependentes reclusos, são tomadas algumas medidas de prevenção.
Ωστόσο, οι χώρες αναφέρουν διάφορα προβλήματα όσον αφορά την παροχή κατάλληλης συνδρομής. Για παράδειγμα, η διαθεσιμότητα των υπηρεσιών είναι επισφαλής στην Εσθονία· δεν υπάρχουν συγκεκριμένες υπηρεσίες για τους χρήστες ναρκωτικών στη Λεττονία· στην Πολωνία, οι λίστες για υποβολή σε θεραπεία είναι μακριές· η Σουηδία αναφέρει συνωστισμό στα σωφρονιστικά ιδρύματα και μειωμένα επίπεδα σωφρονιστικού προσωπικού· και, στη Ρουμανία, δεν υπάρχει κατάλληλη νομοθεσία. Στην Κύπρο, παρά το γεγονός ότι δεν υπάρχει ολοκληρωμένο σύστημα υποστήριξης για τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, λαμβάνονται ορισμένα μέτρα πρόληψης.
Diverse landen maken echter melding van uiteenlopende problemen bij het verstrekken van de benodigde zorg en ondersteuning. De beschikbaarheid van de voorzieningen in Estland is bijvoorbeeld wisselvallig; voor drugsgebruikers in Letland zijn er geen speciale faciliteiten; Polen kent een lange wachtlijst voor behandelingen; Zweden rapporteert overvolle gevangenissen en bezuinigingen op personeel; en in Roemenië is er geen adequate wet- en regelgeving op dit punt. Cyprus kent weliswaar geen geïntegreerd programma voor de ondersteuning van gedetineerde drugsgebruikers, maar in dit land worden wel enkele preventieve maatregelen genomen.
Různé země však uvádějí různé problémy spojené s poskytováním odpovídající pomoci. Například v Estonsku je dostupnost služeb kritická; v Lotyšsku nemají uživatelé drog k dispozici žádné specifické služby; v Polsku je mnoho čekatelů na léčbu; Švédsko uvádí přeplněné věznice a nízký počet pracovníků vězeňské služby; v Rumunsku chybí příslušná legislativa. Na Kypru jsou přijímána některá preventivní opatření, i když zde pro uvězněné uživatele drog neexistuje integrovaný program podpory.
Nogle lande melder imidlertid om forskellige problemer med at stille tilstrækkelig hjælp til rådighed. F.eks. er adgangen til tjenester utilstrækkelig i Estland, stofbrugere i Letland har ikke adgang til specifikke tjenester, Polen har lange ventelister til behandling, Sverige melder om overfyldte fængsler og nedskæringer af fængselspersonalet, og i Rumænien mangler relevant lovgivning. I Cypern er der truffet visse forebyggelsesforanstaltninger, selv om der ikke findes noget integreret støtteprogram for indsatte stofbrugere.
Riigid kajastavad aruannetes siiski mitmeid probleeme seoses piisava abi tagamisega. Näiteks Eestis on teenuste kättesaadavus väga ebaühtlane, Lätis ei pakuta ühtegi uimastitarbijatele suunatud teenust, Poolas on pikad ravijärjekorrad, Rootsi on ära märkinud ülerahvastatud vanglad ja vanglapersonali arvu vähendamise ning Rumeenias puudub asjakohane seadusandlus. Küprosel on võetud mõned ennetavad meetmed, vaatamata sellele, et uimastitarvitajatele vanglas ei ole loodud integreeritud toetusprogrammi.
Maat ovat kuitenkin ilmoittaneet monenlaisista ongelmista asianmukaisen avun tarjoamisessa. Esimerkiksi Virossa palvelujen saatavuus on epävarmaa, Latviassa huumeidenkäyttäjille ei ole erityisiä palveluja, Puolassa on pitkät jonotuslistat hoitoon, Ruotsissa vankilat ovat liian täysiä ja henkilöstöä on liian vähän, ja Romaniassa asianmukainen lainsäädäntö puuttuu. Kyproksella ei ole yhdennettyä tukiohjelmaa vankiloissa oleville huumeidenkäyttäjille, mutta joitakin ehkäisytoimia on toteutettu.
Az országok azonban a megfelelő segítségnyújtás terén különféle problémákról számoltak be. Észtországban például a szolgáltatások hozzáférhetősége bizonytalan; Lettországban nincsenek külön a kábítószer-használók számára hozzáférhető szolgáltatások; Lengyelországban a kezeléshez hosszú várólista van; Svédország túlzsúfolt börtönökről és a börtönök csökkentett személyzeti szintjéről számolt be; Romániában pedig a megfelelő jogszabályok hiányoznak. Cipruson hoztak néhány prevenciós intézkedést, ugyanakkor nincs integrált támogatási program a fogva tartott kábítószer-használók részére.
Landene rapporterer imidlertid om ulike problemer med å yte hensiktsmessig hjelp. For eksempel har Estland bare et minimalt tjenestetilbud; det finnes ingen spesifikke tjenester tilgjengelig for narkotikabrukere i Latvia, Polen har lange ventelister for behandling, Sverige oppgir overbefolkede fengsler og redusert antall fengselsansatte og Romania mangler hensiktsmessig lovgivning. Kypros har ingen integrerte støtteprogrammer for fengslede narkotikabrukere, men enkelte forebyggende tiltak er innført.
Państwa wskazują jednak na różnorodne problemy z udostępnieniem właściwej pomocy. Przykładowo, dostępność usług jest niepewna w Estonii, żadne konkretne usługi dla osób uzależnionych od narkotyków nie są dostępne na Łotwie, w Polsce istnieją długie listy oczekiwania na leczenie, Szwecja donosi o przepełnionych więzieniach i zmniejszonej liczbie personelu więziennego, a w Rumunii brakuje odpowiednich przepisów prawa. Na Cyprze, choć nie ma zintegrowanego programu wsparcia dla osób uzależnionych od narkotyków osadzonych w więzieniu, podejmuje się jednak pewne środki zapobiegawcze.
Cu toate acestea, mai multe state raportează diverse probleme legate de asigurarea unei asistenţe corespunzătoare. De exemplu, disponibilitatea serviciilor este precară în Estonia; în Letonia nu există servicii specifice pentru consumatorii de droguri; Polonia are liste lungi de aşteptare pentru tratament; Suedia raportează închisori supra-aglomerate şi efective reduse de personal în închisori, iar în România lipseşte legislaţia corespunzătoare. În Cipru, deşi nu există un program integrat de asistenţă pentru consumatorii de droguri încarceraţi, se iau o serie de măsuri preventive.
Krajiny však informujú o rozličných problémoch pri poskytovaní vhodnej pomoci. Napríklad, v Estónsku je dostupnosť služieb neistá, v Litve niet žiadnych osobitných služieb pre užívateľov drog; v Poľsku je priveľa čakateľov na liečbu; Švédsko uvádza preplnené väznice a nízke počty väzenských pracovníkov; a v Rumunsku chýba vhodná legislatíva. Hoci na Cypre nemajú žiadny integrovaný podporný program pre uväznených užívateľov drog, vykonali niektoré preventívne opatrenia.
Vendar države poročajo o različnih težavah pri zagotavljanju ustrezne pomoči. Na primer, razpoložljivost storitev je v Estoniji dvomljiva; za uživalce drog v Latviji ni na voljo nobenih posebnih storitev; Poljska ima dolge čakalne sezname za zdravljenje; Švedska poroča o prenatrpanih zaporih in pomanjkanju osebja v njih, medtem ko imajo v Romuniji na tem področju pomanjkljivo zakonodajo. Čeprav na Cipru ni nobenega integriranega programa podpore za uživalce drog v zaporih, so bili sprejeti nekateri preventivni ukrepi.
Länderna redovisar dock flera olika problem med att tillhandahålla lämplig hjälp. Exempelvis är tillgången till vård osäker i Estland, ingen speciell vård finns tillgänglig för narkotikamissbrukare i Lettland, i Polen är det långa väntelistor för behandling, i Sverige är fängelserna överfulla och det är brist på personal och i Rumänien saknas lämplig lagstiftning. Även om det inte finns något integrerat stödprogram för narkotikamissbrukare i fängelserna på Cypern vidtas vissa förebyggande åtgärder.
  VeselÄ«bas kaitÄ“juma s...  
Dažu pēdējo gadu laikā ir strauji pieaudzis to pasākumu skaits, kuri ir vērsti uz veselības kaitējuma, kas saistīta ar kokaīna un kreka lietošanu, novēršanu un samazināšanu, un jauna informācija par kokaīnu un tieši kreku ir izvietota, jo īpaši internetā.
Over the past few years, measures aimed at the prevention and reduction of health-related harm associated with the use of cocaine and crack cocaine have increased rapidly, and new cocaine and crack-specific information has been produced, especially on the Internet. Telephone helplines in Belgium, France and Portugal have received more information requests about cocaine and crack cocaine use than ever before, although the percentage of these calls still remains far lower than those concerning legal drugs and cannabis. More training on how to respond adequately to problems arising from cocaine and crack cocaine use in a number of settings where this is a recent phenomenon (the weekend scene in Dublin or the techno-scene in Vienna) is available for staff working at drugs services.
Au cours des dernières années, des mesures destinées à prévenir et à réduire les risques pour la santé associés à la consommation de cocaïne et d'héroïne se sont multipliées à un rythme soutenu et de nouvelles informations sur la cocaïne et le crack ont été diffusées, notamment sur l'Internet. En Belgique, en France et au Portugal, les services d'aide téléphonique ont reçu plus de demandes d'information sur la consommation de cocaïne et de crack qu'auparavant, bien que le pourcentage d'appels demeure toujours largement inférieur à ceux concernant les drogues licites et le cannabis. Le personnel travaillant dans les services de prévention de l'usage de drogue reçoivent des formations sur la manière de réagir adéquatement aux problèmes liés à l'usage de cocaïne et de crack dans différents endroits où ce phénomène est récent (le week-end à Dublin ou durant les soirées techno à Vienne).
In den letzten Jahren wurden zahlreiche neue Maßnahmen zur Prävention und Reduzierung von Gesundheitsschäden im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack durchgeführt. Ferner wurde insbesondere über das Internet neues Informationsmaterial über Kokain und Crack bereitgestellt. Bei den Telefon-Helplines in Belgien, Frankreich und Portugal gingen mehr Anfragen über den Konsum von Kokain und Crack ein als jemals zuvor, wobei ihr Anteil jedoch noch immer weit unter dem der Anrufe im Zusammenhang mit legalen Suchtmitteln und Cannabis liegt. Für die Mitarbeiter der Drogendienste werden zunehmend Schulungen angeboten, bei denen vermittelt wird, wie angemessen auf die Probleme im Zusammenhang mit dem Konsum von Kokain und Crack zu reagieren ist, die seit kurzem in einer Reihe von Settings zu beobachten sind (beispielsweise in der Wochenend-Szene in Dublin oder der Techno-Szene in Wien).
En los últimos años han tenido lugar un rápido aumento de las medidas destinadas a prevenir y reducir los perjuicios para la salud asociados al consumo de cocaína y de crack, gracias a la aparición de nueva información sobre la cocaína y de información específica sobre el crack, especialmente en Internet. En Bélgica, Francia y Portugal, las líneas de ayuda telefónica han recibido más solicitudes de información que nunca sobre el consumo de cocaína y crack, aunque el porcentaje de este tipo de llamadas todavía es muy inferior al de las que se refieren a las drogas legales y al cannabis. El personal que trabaja en los servicios de atención a las toxicomanías tiene más acceso a formación sobre los modos de tratar los problemas relacionados con el consumo de cocaína y de crack en una serie de entornos donde éste es un fenómeno nuevo (el ambiente de fin de semana en Dublín o el mundillo tecno de Viena).
Τα τελευταία χρόνια, αυξήθηκαν ραγδαία τα μέτρα με στόχο την πρόληψη και τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών για την υγεία που συνδέονται με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ, και υπάρχουν νέα στοιχεία ειδικά για την κοκαΐνη και το κρακ, ιδίως στο Διαδίκτυο. Οι τηλεφωνικές γραμμές παροχής βοήθειας στο Βέλγιο, τη Γαλλία και την Πορτογαλία έλαβαν περισσότερα αιτήματα παροχής πληροφοριών σχετικά με τη χρήση κοκαΐνης και κρακ από ποτέ άλλοτε, μολονότι το ποσοστό των κλήσεων αυτών παραμένει πολύ χαμηλότερο από εκείνο που αφορά τα νόμιμα ναρκωτικά και την κάνναβη. Στο προσωπικό των υπηρεσιών καταπολέμησης των ναρκωτικών παρέχεται καλύτερη κατάρτιση σχετικά με τους τρόπους κατάλληλης αντιμετώπισης των προβλημάτων που απορρέουν από τη χρήση κοκαΐνης και κρακ σε ορισμένους χώρους όπου το φαινόμενο είναι καινούριο (τα σαββατοκύριακα στο Δουβλίνο ή ο χώρος της μουσικής τέκνο στη Βιέννη).
In de afgelopen jaren is er een snelle toename geconstateerd van maatregelen voor de preventie en vermindering van de schadelijke gevolgen die het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne voor de gezondheid heeft. Met name via internet is er nu nieuwe en specifieke informatie over cocaïne en crack-cocaïne beschikbaar. In België, Frankrijk en Portugal krijgen telefonische hulplijnen meer verzoeken om informatie over het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne dan ooit tevoren, hoewel het percentage informatieverzoeken op dit punt nog steeds beduidend lager is dan met betrekking tot legale drugs en cannabis. In settings waar de problemen door het gebruik van cocaïne en crack-cocaïne een recent verschijnsel zijn, krijgen drugshulpverleners tegenwoordig meer trainingsmogelijkheden aangeboden over de wijze waarop adequaat op deze problemen gereageerd kan worden (bijvoorbeeld in de weekend-scene in Dublin en de techno-scene in Wenen).
Během posledních několika let se rychle přibývala opatření zaměřená na prevenci a snižování škodlivých účinků drog na zdraví spojených s užíváním kokainu a cracku a byly předloženy nové informace specifické pro kokain a crack, zejména na internetu. Telefonní linky důvěry v Belgii, Francii a Portugalsku přijaly více žádostí o informace o užívání kokainu a cracku než kdykoli předtím, ačkoli procento těchto telefonátů stále zůstává mnohem nižší než procento týkající se legálních drog a konopí. Pro pracovníky protidrogových služeb jsou k dispozici další školení na téma, jak přiměřeně reagovat na problémy vznikající při užívání kokainu a cracku v řadě prostředí, kde se jedná o nejnovější jev (víkendová scéna v Dublinu nebo techno-scéna ve Vídni).
I de senere år er antallet af foranstaltninger til forebyggelse og reduktion af helbredsskader forbundet med brugen af kokain og crackkokain steget hastigt, og der er udarbejdet nye kokain- og crack-specifikke oplysninger, navnlig på internettet. Telefonhjælpelinjer i Belgien, Frankrig og Portugal har modtaget flere anmodninger om oplysninger om kokain- og crackkokainbrug end nogensinde før, selv om antallet af disse opkald stadig er meget lavere end opkald vedrørende legale stoffer og cannabis. Personale, der arbejder i narkotikatjenester, tilbydes mere uddannelse i, hvordan de kan reagere hensigtsmæssigt på problemer forårsaget af brug af kokain og crackkokain i en række miljøer, hvor dette er et nyere fænomen (weekendmiljøet i Dublin eller technomiljøet i Wien).
Kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön liittyvien terveyshaittojen ehkäisy- ja vähentämistoimet ovat viime vuosina lisääntyneet nopeasti, ja kokaiinia ja crack-kokaiinia koskevaa uutta tietoa on tuotettu etenkin Internetissä. Puhelintukipalveluihin on Belgiassa, Ranskassa ja Portugalissa tullut kokaiinin ja crack-kokaiinin käytöstä enemmän kyselyjä kuin koskaan aiemmin, joskin näiden soittojen prosentuaalinen osuus on edelleen huomattavasti pienempi kuin niiden, jotka koskevat laillisia huumausaineita ja kannabista. Huumepalvelujen työntekijöille on tarjolla entistä enemmän koulutusta sellaisten ongelmien käsittelyssä, jotka liittyvät kokaiinin ja crack-kokaiinin käyttöön useissa ympäristöissä, joissa tämä ilmiö on tuore (viikonloppuympäristö Dublinissa ja teknoympäristö Wienissä).
Az elmúlt néhány évben a kokain és krekk kokain használatával járó egészségügyi ártalmak megelőzésére és csökkentésére irányuló intézkedések gyors fejlődést mutattak, és új, kifejezetten a kokainra és a krekkre vonatkozó információk váltak elérhetővé, különösen az Interneten keresztül. Belgiumban, Franciaországban és Portugáliában a telefonos segélyvonalakon minden korábbinál több információkérés futott be a kokainról és a krekk kokainról, bár ezek a hívások százalékban még mindig messze elmaradtak a legális drogokra és a kannabiszra vonatkozó kérdésektől. Szaporodik a kábítószerekkel foglalkozó szolgálatok munkatársai részére nyújtott továbbképzések száma a kokain és krekk kokain használatából eredő problémák megfelelő kezeléséről sok olyan helyszínen, ahol ez a jelenség viszonylag újnak számít (a hétvégi forgatag Dublinban vagy a techno-élet Bécsben).
I løpet av de siste par årene har vi fått stadig flere tiltak som tar sikte på å forebygge og redusere helseskadene som skyldes bruk av kokain og crack, og det er kommet ut mye ny informasjon om kokain og crack, særlig på internett. Hjelpetelefonene i Belgia, Frankrike og Portugal har mottatt flere henvendelser om bruken av kokain og crack enn noen gang tidligere, selv om disse samtalene fremdeles er langt færre enn de som gjelder lovlige rusmidler og cannabis. Ansatte i rusmiddeltjenestene får mer og bedre opplæring i hvordan de skal håndtere problemer som skyldes bruk av kokain og crack i miljøer hvor dette er et nytt fenomen (utelivsmiljøet i Dublin, techno-miljøet i Wien).
W ciągu ostatnich kilku lat działania skierowane na zapobieganie i redukcję szkód zdrowotnych związanych z zażywaniem kokainy i kraku gwałtownie wzrosły. Przygotowano na ten temat nowe informacje, dostępne przede wszystkim w Internecie. Telefoniczne linie pomocy w Belgii, Francji i Portugalii otrzymały więcej próśb o informacje na temat stosowania kokainy i kraku niż kiedykolwiek wcześniej, choć odsetek takich rozmów nadal pozostaje niższy niż odsetek rozmów w spawie narkotyków legalnych czy pochodnych konopi indyjskich. Personel pracujący w służbach antynarkotykowych ma dostęp do większej liczby szkoleń, które instruują, jak właściwie reagować na problemy wynikające z zażywania kokainy i kraku w obiektach, dla których zjawisko to jest stosunkowo nowe (scena weekendowa w Dublinie czy scena techno w Wiedniu).
Pe parcursul ultimilor câţiva ani, măsurile destinate prevenirii şi reducerii efectelor nocive pentru sănătate asociate consumului de cocaină şi de cocaină crack s-au dezvoltat rapid, şi au fost elaborate informaţii noi specifice privind cocaina şi cocaina crack, în special pe Internet. Serviciile de asistenţă prin telefon din Belgia, Franţa şi Portugalia au primit cel mai mare număr de cereri de informaţii privind consumul de cocaină şi de cocaină crack înregistrat vreodată, deşi procentul acestor apeluri rămâne mult mai mic decât procentul celor privind medicamentele legale şi canabisul. Personalul serviciilor care se ocupă de droguri are la dispoziţie formare suplimentară în privinţa intervenţiilor adecvate în problemele generate de consumul de cocaină şi de cocaină crack în diferite locuri în care fenomenul este recent (scena pentru sfârşit de săptămână din Dublin sau scena techno din Viena).
V uplynulých niekoľkých rokoch sa rýchlo rozšírili opatrenia zamerané na prevenciu a zníženie škôd spojených s užívaním kokaínu a kraku a najmä na internete sa objavili nové špecifické informácie o kokaíne a kraku. Linky telefonickej pomoci v Belgicku, Francúzsku a Portugalsku dostali viac požiadaviek na informácie o užívaní kokaínu a kraku než kedykoľvek v minulosti, hoci percento týchto hovorov ostáva stále hlboko pod podielom hovorov týkajúcich sa legálnych drog a kanabisu. Viac odbornej prípravy na primerané zvládnutie problémov vznikajúcich pri užívaní kokaínu a kraku v početných prostrediach, v ktorých je to najnovší jav (víkendová scéna v Dubline, alebo techno-scéna vo Viedni), je dostupnej pre pracovníkov protidrogových zariadení.
V zadnjih nekaj letih se je število ukrepov za preprečevanje in zmanjšanje škode za zdravje, povezane z uživanjem kokaina in crack kokaina, naglo povečalo, na voljo pa so postale tudi nove informacije o kokainu in crack kokainu, zlasti na medmrežju. Telefonske linije za pomoč v Belgiji, Franciji in na Portugalskem so prejele veliko več povpraševanj po informacijah o uživanju kokaina in crack kokaina kot kadar koli prej, čeprav ostaja delež teh klicev v primerjavi s klici glede dovoljenih drog in konoplje veliko nižji. Za zaposlene v službah za pomoč uživalcem drog je na voljo več usposabljanja, kako se ustrezno odzvati na težave, ki izhajajo iz uživanja kokaina in crack kokaina v številnih okoljih, v katerih je to pogost pojav (prireditve ob koncu tedna v Dublinu ali prireditve tehno glasbe na Dunaju).
Under de senaste åren har insatser för att förhindra och minska skador på hälsan till följd av användning av kokain och crack-kokain ökat snabbt i omfattning, och ny information som specifikt handlar om kokain och crack-kokain har tagits fram, särskilt på Internet. Telefonjourer i Belgien, Frankrike och Portugal har tagit emot fler frågor om kokain och crack-kokain än någonsin tidigare, även om dessa samtal fortfarande är betydligt färre till antalet än de samtal som rör lagliga läkemedel och cannabis. Mer utbildning om hur man lämpligen hanterar problem till följd av missbruk av kokain och crack-kokain i olika miljöer där detta är ett nytt fenomen (veckoslutskulturen i Dublin eller teknokulturen i Wien) finns tillgänglig för personer som arbetar inom missbrukarvården.
  Narkotiku lietotāji un...  
Lielākā daļa narkotiku lietotāju, nonākot ieslodzījumā, narkotiku lietošanu samazina vai pārtrauc. Taču daudzi ieslodzītie turpina lietot narkotikas, un daži sāk narkotiku lietošanu (un/ vai narkotiku injicēšanu) ieslodzījumā.
The majority of drug users reduce or stop their drug use on admission to prison. However, many prisoners continue to use drugs after incarceration, and some start using drugs (and/or injecting drugs) in prison. Available studies show that between 8 % and 60 % of inmates report having used drugs while in prison, and 10–42 % report regular drug use (186).
La majorité des usagers de drogue réduisent leur consommation ou arrêtent de se droguer lorsqu'ils entrent en prison. Cependant, de nombreux détenus continuent à consommer de la drogue après leur incarcération et certains commencent à en consommer (et/ou à s'en injecter) en détention. D'après les études disponibles, entre 8 % et 60 % des détenus déclarent avoir consommé de la drogue en prison et 10 à 42 % font état d'une consommation régulière (186).
Die Mehrheit der Drogenkonsumenten reduziert oder beendet den Drogenkonsum bei Haftantritt. Viele Haftinsassen setzen den Drogenkonsum jedoch in der Haftanstalt fort, andere beginnen dort erst mit dem Konsum (und/oder der Injektion) von Drogen. Aus den vorliegenden Studien geht hervor, dass zwischen 8 % und 60 % der Haftinsassen angaben, während der Inhaftierung Drogen konsumiert zu haben, und zwischen 10 % und 42 % berichteten, regelmäßig Drogen konsumiert zu haben (186).
La mayoría de los consumidores de drogas suspende o reduce su consumo cuando ingresa en prisión. No obstante, muchos reclusos continúan el consumo tras la encarcelación y algunos empiezan a consumirlas (o a inyectárselas) en prisión. Los estudios disponibles revelan que entre el 8 % y el 60 % de los presos declara haber consumido drogas en prisión, y entre el 10 % y el 42 % se consideran consumidores regulares (186).
La maggioranza dei tossicodipendenti riduce o interrompe il consumo nel momento in cui entra in carcere, ma alcuni detenuti portano avanti il loro modello di consumo di stupefacenti, mentre altri cominciano a farne uso (e/o per via parenterale) proprio in carcere. Gli studi disponibili indicano che una percentuale compresa tra l’8% e il 60% dei detenuti segnala un consumo di sostanze stupefacenti in carcere e un 10-42% segnala un uso regolare di droghe (186).
A maioria dos toxicodependentes reduz o consumo ou deixa de consumir aquando da admissão no estabelecimento prisional. No entanto, alguns detidos mantêm o seu padrão de consumo de drogas e outros iniciam o consumo (e/ou começam a injectar drogas) já na prisão. Os estudos disponíveis mostram que entre 8% e 60% dos reclusos afirmam ter consumido drogas na prisão, e 10–42% referem um consumo regular de droga (186).
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών μειώνει ή σταματά τη χρήση ναρκωτικών κατά την έναρξη της φυλάκισης. Όμως, πολλοί κρατούμενοι συνεχίζουν τη χρήση και ορισμένοι αρχίζουν να κάνουν χρήση (ή/και να κάνουν ενέσιμη χρήση) κατά τη διάρκεια της κράτησής τους. Οι διαθέσιμες μελέτες δείχνουν ότι ποσοστό 8 % - 60 % αναφέρει ότι έκανε χρήση ναρκωτικών στη φυλακή και 10 – 42 % αναφέρει συστηματική χρήση ναρκωτικών (186).
Hoewel de meeste drugsgebruikers stoppen met drugs of hun drugsgebruik verminderen wanneer zij in de gevangenis terechtkomen, zijn er ook veel gedetineerden die in hun gebruikspatroon volharden. Sommige gedetineerden komen zelfs pas in de gevangenis voor het eerst in aanraking met drugsgebruik (en/of met het injecteren van drugs). Uit de beschikbare onderzoeken blijkt dat tussen de 8 en 60% van de gedetineerden aangeeft tijdens hun verblijf in de gevangenis drugs te hebben gebruikt; 10 tot 42% rapporteert een regelmatig drugsgebruik (186).
Většina uživatelů drog po nástupu do vězení užívání drog omezí nebo s ním přestane. Mnoho vězňů však pokračuje v užívání drog i po uvěznění a někteří z nich drogy ve vězení začnou užívat (nebo si je aplikovat nitrožilně). Dostupné studie ukazují, že 8–60 % vězňů uvádí, že během pobytu ve vězení užívali drogy, a 10–42 % uvádí pravidelné užívání drog (186).
De fleste stofbrugere reducerer eller standser deres stofbrug ved indsættelsen i fængslet, men mange af de indsatte fortsætter deres stofbrug efter fængslingen, mens andre begynder at bruge stoffer (og/eller injicere stoffer) i fængslet. Det fremgår af tilgængelige undersøgelser, at mellem 8 % og 60 % af alle indsatte angiver at have brugt stoffer i fængslet, mens 10–42 % angiver, at de regelmæssigt har brugt stoffer (186).
Enamik uimastitarbijaid vähendab vanglasse sattudes uimastite tarbimist või lõpetab selle. Paljud vangid siiski jätkavad uimastite tarbimist pärast vanglasse sattumist ning osa alustab uimastite tarbimist (ja/või süstimist) vanglas. Olemasolevad uuringud näitavad, et vangidest on enda väitel 8–60% kasutanud vanglas olles uimasteid ja 10–42% tarbivad uimasteid regulaarselt (186).
Suurin osa huumeidenkäyttäjistä vähentää huumeidenkäyttöä tai lopettaa sen vankilaan jouduttuaan. Jotkut vangit kuitenkin jatkavat huumeidenkäyttöä, ja toiset taas aloittavat käytön (ja/tai injektiokäytön) vasta vankilassa. Saatavilla olevien tutkimustietojen mukaan 8–60 prosenttia vangeista ilmoittaa käyttäneensä huumeita vankilassa, ja 10–42 prosenttia ilmoittaa käyttävänsä huumeita säännöllisesti (186).
A kábítószer-használók többsége csökkenti vagy abbahagyja a kábítószer-használatot a börtönben. Sok elítélt azonban a bebörtönzését követően is folytatja a kábítószer-használatot, sőt, néhányan éppen a börtönben kezdenek el kábítószert használni (és/vagy injekciózni). A rendelkezésre álló tanulmányok azt mutatják, hogy az elítéltek 8–60%-a számol be kábítószer-használatról a börtönben töltött idő alatt, és 10–42% számol be rendszeres kábítószer-használatról(186).
De fleste reduserer eller holder opp med narkotikabruken etter innsettelsen. Imidlertid fortsetter mange innsatte å bruke narkotika, og noen begynner først å bruke narkotika (og/eller injisere narkotika) i fengsel. Tilgjengelige studier viser at mellom 8 % og 60 % av de innsatte rapporterer å ha brukt narkotika i løpet av soningstiden, og 10-42 % rapporterer om regelmessig bruk av narkotika (186).
Większość osób zażywających narkotyki ogranicza lub zaprzestaje zażywania z chwilą osadzenia w więzieniu. Jednakże wielu więźniów nadal przyjmuje narkotyki po uwięzieniu, a niektórzy zaczynają stosować narkotyki (i/lub przyjmować je dożylnie) właśnie w więzieniu. Dostępne badania wykazują, że od 8% do 60% więźniów przyznaje się do zażywania narkotyków w więzieniu, a od 10% do 42% mówi o regularnym zażywaniu narkotyków (186).
Majoritatea consumatorilor de droguri îşi reduc sau încetează consumul de droguri la intrarea în închisoare. Totuşi, mulţi deţinuţi continuă să consume droguri după încarcerare, iar unii chiar încep să consume droguri (şi/sau să îşi injecteze droguri) în închisoare. Studiile existente arată că între 8 % şi 60 % din deţinuţi declară că au consumat droguri pe durata detenţiei, iar 10–42 % au declarat că au consumat droguri în mod regulat (186).
Väčšina užívateľov drog po nástupe do väzenia užívanie drog obmedzí alebo s ním skončí. Mnohí väzni však pokračujú v užívaní drog aj po uväznení a niektorí začínajú užívať (alebo injekčne užívať) drogy až vo väzení. Podľa dostupných štúdií počas pobytu vo väzení uvádza užitie drog 8 % až 60 % väzňov a 10 % až 42 % uvádza ich pravidelné užívanie (186).
Večina uživalcev drog ob sprejemu v zapor zmanjša uživanje drog ali z njim preneha. Vendar pa mnogo zapornikov nadaljuje svoj vzorec uživanja drog po zaprtju, nekateri pa začnejo droge uživati (in/ali si jih vbrizgavati) v zaporu. Razpoložljive študije kažejo, da naj bi med 8 % in 60 % zapornikov med bivanjem v zaporu užilo droge, 10–42 % pa jih poroča, da so droge redno uživali (186).
De flesta narkotikamissbrukare minskar eller upphör med sitt missbruk när de kommer till fängelset. Många fortsätter dock att missbruka och andra börjar med narkotika (och/eller injektionsmissbruk) under tiden i fängelset. De studier som finns visar att mellan 8 % och 60 % av internerna uppger sig ha använt droger medan de har suttit i fängelse, och 10–42 % uppger sig ha gjort detta regelbundet(186).
  Datu elementi pa katego...  
13. attēls: Nacionālie un vietējie aprēķini par problemātiskās narkotiku lietošanas izplatību, 1999.–2003. g. (gadījumu skaits uz 1 000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem)
Figure 13: National and local estimates of the prevalence of problem drug use, 1999–2003 (rate per 1 000 population aged 15–64)
Graphique 13: Estimations nationales et locales de la prévalence de l'usage problématique de drogue pour la période 1999-2003 (taux par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans)
Abbildung 13: Nationale und lokale Schätzungen der Prävalenz des problematischen Drogenkonsums, 1999 bis 2003 (Anteil je 1 000 Einwohner im Alter von 15 bis 64 Jahren)
Gráfico 13: Estimaciones locales y nacionales de la prevalencia del problema del consumo de drogas, 1999-2003 (tasa por 1.000 habitantes de 15-64 años)
Grafico 13: Stime nazionali e locali sulla prevalenza del consumo problematico di droga, 1999-2003 (tasso su un campione di 1 000 abitanti di età compresa tra 15 e 64 anni)
Figura 14: Novos utentes de tratamento em regime ambulatório que injectam opiáceos, em percentagem do número total de novos utentes consumidores de opiáceos por país, 2003
Διάγραμμα 13: Εθνικές και τοπικές εκτιμήσεις της επικράτησης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών για το διάστημα 1999–2003 (ανά 1 000 άτομα ηλικίας 15–64 ετών)
Figuur 13: Nationale en lokale schattingen van de prevalentie van problematisch drugsgebruik tussen 1999 en 2003 (aantal gevallen per 1 000 personen in de leeftijdsgroep van 15 tot 64 jaar)
Obrázek 13: Národní a místní odhady prevalence problémového užívání drog v letech 1999–2003 (četnost na 1 000 osob ve věku 15–64 let)
Figur 13: Nationale og lokale skøn over udbredelsen af problematisk stofbrug, 1999–2003 (antal tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år)
Joonis 13: Probleemse uimastitarbimise hinnanguline levimus riiklikul ja kohalikul tasandil ajavahemikus 1999–2003 (1000 elaniku kohta vanuses 15–64 aastat)
Kaavio 13: Kansalliset ja paikalliset arviot huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä vuosina 1999–2003 (tapaukset tuhatta 15–64-vuotiasta kohti)
13. ábra: Országos és helyi becslések a problematikus kábítószer-használat előfordulásáról az 1999–2003-as időszakban (1000 főre jutó esetek száma a 15–64 éves populációban)
Figur 13: Nasjonale og lokale anslag over utbredelsen av problematisk narkotikabruk, 1999-2003 (pr. tusen innbyggere i aldersgruppen 15-64)
Wykres 13: Krajowe i lokalne dane szacunkowe dotyczące rozpowszechnienia problemowego zażywania narkotyków w latach 1999-2003 ((rozpowszechnienie na 1000 osób populacji w wieku od 15 do 64 lat)
Figura 13: Estimări la nivel naţional şi local ale prevalenţei consumului problematic de droguri, 1999–2003 (cazuri la 1 000 de locuitori cu vârste între 15 şi 64 de ani)
Obrázok 13: Celoštátne a miestne odhady prevalencie problémového užívania drog 1999 – 2003 (v počtoch prípadov na 1000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov)
Prikaz 13: Nacionalne in lokalne ocene razširjenosti problematičnega uživanja drog, 1999–2003 (delež na 1000 prebivalcev, starih od 15–64 let)
Figur 13: Nationella och lokala skattningar av det problematiska narkotikamissbrukets omfattning, 1999–2003 (frekvens per 1 000 invånare i åldern 15–64)
  2. tabula  
Dzīves iemaņas
Life skills
Lebenskompetenz
Bélgica fr
Δεξιότητες ζωής
Sociale vaardigheden
Životní dovednosti
Livsfærdigheder
Elämänhallintataidot
Életvezetési készségek
Livsferdigheter
Informacja
Životné zručnosti
Družbene spretnosti
Social träning
  LSD  
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  LSD  
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  Ä€rstēšana no opiātu...  
Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā.
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany). Jednakże zajęcie się kwestiami uzależnienia i głodu narkotycznego to zaledwie jeden aspekt udanego leczenia problemów z uzależnieniem od opiatów. Pomoc danej osobie w powrocie do społeczeństwa na drodze integracji społecznej, tj. znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej. Wiele badań wskazuje, że osoby z problemami uzależnienia od opiatów często mają wielokrotny kontakt z leczeniem, a cele terapeutyczne, zwłaszcza abstynencja, niekoniecznie mogą zostać osiągnięte przy pierwszym takim kontakcie, jednak mogą być uzyskane dzięki powtarzanym interwencjom terapeutycznym.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
  Ä€rstēšana no opiātu...  
Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā.
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany). Jednakże zajęcie się kwestiami uzależnienia i głodu narkotycznego to zaledwie jeden aspekt udanego leczenia problemów z uzależnieniem od opiatów. Pomoc danej osobie w powrocie do społeczeństwa na drodze integracji społecznej, tj. znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej. Wiele badań wskazuje, że osoby z problemami uzależnienia od opiatów często mają wielokrotny kontakt z leczeniem, a cele terapeutyczne, zwłaszcza abstynencja, niekoniecznie mogą zostać osiągnięte przy pierwszym takim kontakcie, jednak mogą być uzyskane dzięki powtarzanym interwencjom terapeutycznym.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
  3.nodaļa: Kaņepes  
15 līdz 24 gadus vecie eiropieši 9 līdz 45% gadījumu atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 20 līdz 35%. Kaņepju lietošanu nesen (pēdējo 12 mēnešu laikā) atzīst 4 - 32%, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 9 līdz 21% (38).
Among 15- to 24-year-old Europeans, 9–45 % claim to have tried cannabis, with rates in most countries falling in the range 20–35 %. Recent use (in the last 12 months) was reported by 4–32 %, with rates in most countries being in the range 9–21 % (38).
Parmi les Européens âgés de 15 à 24 ans, 9 à 45 % disent avoir essayé le cannabis, les taux étant compris dans la plupart des pays entre 20 et 35 %. L'usage récent (au cours des douze derniers mois) s'établissait entre 4 et 32 %, la plupart des pays se situant dans la fourchette comprise entre 9 et 21 % (38).
Unter den 15- bis 24-jährigen Europäern gaben 9 % bis 45 % an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 20 % und 35 % lagen. Der jüngste Konsum (während der letzten 12 Monate) lag zwischen 4 % und 32 %, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 9 % und 21 % betrugen (38).
Entre el 9 % y el 45 % de los europeos de 15 a 24 años declaran haber probado el cannabis, situándose las tasas de la mayoría de países entre el 20 % y el 35 %. Las tasas declaradas de consumo reciente (en los últimos 12 meses) van del 4 % al 32 %, siendo las tasas de la mayoría de países del orden del 9 % al 21 % (38).
Tra gli europei di 15-24 anni, il 9-45% dice di aver provato la cannabis (dato raccolto nella maggior parte dei paesi: 20-35%). Riferiscono un uso recente (negli ultimi 12 mesi) il 4-32% dei partecipanti all’indagine; il dato raccolto nella maggior parte dei paesi è compreso nel range 9-21% (38).
Στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 24 ετών, ποσοστό 9–45 % ισχυρίζεται ότι έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 20 και 35 %. Πρόσφατη χρήση (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρει ποσοστό 4 έως 32 %, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 9 και 21 % (38).
Van de 15- tot 24-jarige Europeanen geeft 9-45% aan ooit cannabis te hebben gebruikt, waarbij de percentages in de meeste landen uiteenlopen van 20 tot 35% procent. Recent gebruik van cannabis (de laatste 12 maanden) wordt door 4-32% gemeld, waarbij de percentages in de meeste landen tussen de 9 en 21% liggen (38).
9–45 % Evropanů ve věku 15–24 let uvádí, že vyzkoušelo konopí. Procento užívání se ve většině zemí pohybuje v rozmezí 20–35 %. Užívání v poslední době (během posledních 12 měsíců) uvedlo 4–32 %. Ve většině zemí příslušný podíl činil 9–21 % (38).
Blandt de 15–24-årige europæere havde 9–45 % angiveligt prøvet cannabis, idet tallene i de fleste lande lå på 20–35 %. Nylig brug (de seneste 12 måneder) blev angivet af 4–32 %, idet tallene i de fleste lande lå på 9–21 % (38).
15–24aastaste eurooplaste hulgas teatas 9–45%, et on kanepit proovinud, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 20–35% vahele. Hiljutisest tarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatas 4–32%, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 9–21% vahele (38).
Kannabista kertoo kokeilleensa 9–45 prosenttia 15–24-vuotiaista eurooppalaisista, ja useimmissa maissa heidän osuutensa on 20–35 prosenttia. Tässä ikäryhmässä 4–32 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana), ja heidän osuutensa on useimmissa maissa 9–21 prosenttia (38).
A 15–24 év közötti európaiak közül 9–45% állítja, hogy kipróbálta a kannabiszt, arányuk a legtöbb országban a szűkebb 20–35% közötti tartományba esik. A közelmúltbeli használatról (előző 12 hónap) 4–32% számolt be; e tekintetben az országok többsége a 9–21% közötti sávba tartozik(38).
Blant 15-24-åringer i Europa hevder 9-45 % å ha prøvd cannabis, og tallet ligger i de fleste landene i området 20-35 %. Nyere bruk (siste 12 måneder) ble oppgitt av 4-32 %, i de fleste land i området 9-21 % (38).
Od 9% do 45% Europejczyków w wieku od 15 do 24 lat twierdzi, że spróbowało pochodnych konopi. W większości państw wskaźnik ten wynosi od 20% do 35%. Do niedawnego zażywania (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) przyznało się od 4% do 32% osób. Ten wskaźnik w większości państw wynosi od 9% do 21% (38).
Dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, 9–45 % declară că au consumat canabis, ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 20–35 %. 4–32 % au declarat că au consumat recent substanţa (în ultimele 12 luni), ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 9–21 % (38).
Medzi 15- až 24-ročnými Európanmi tvrdí 9 – 45 % opýtaných, že skúsili kanabis, vo väčšine krajín s prevalenciou v intervale 20 – 35 %. Nedávne užívanie (za posledných 12 mesiacov) uviedlo 4 až 32 %, vo väčšine krajín s prevalenciou v rozsahu od 9 do 21 % (38).
Med 15- in 24-letnimi Evropejci jih od 9 % do 45 % poroča, da so v življenju že poskusili konopljo, v večini držav pa se številka giblje med 20 % in 35 %. Od 4 % do 32 % ljudi je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času (zadnjih 12 mesecev), v večini držav pa je to znašalo od 9 % do 21 % (38).
Bland Europas invånare i åldern 15–24 år uppgav 9–45 % att de hade testat cannabis, med en andel kring 20–35 % i de flesta länder. Andelen invånare som uppgav att de hade använt cannabis de senaste tolv månaderna låg på 4–32 %, och de flesta länder hade en andel kring 9–21 %(38).
  3.nodaļa: Kaņepes  
15 līdz 24 gadus vecie eiropieši 9 līdz 45% gadījumu atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 20 līdz 35%. Kaņepju lietošanu nesen (pēdējo 12 mēnešu laikā) atzīst 4 - 32%, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 9 līdz 21% (38).
Among 15- to 24-year-old Europeans, 9–45 % claim to have tried cannabis, with rates in most countries falling in the range 20–35 %. Recent use (in the last 12 months) was reported by 4–32 %, with rates in most countries being in the range 9–21 % (38).
Parmi les Européens âgés de 15 à 24 ans, 9 à 45 % disent avoir essayé le cannabis, les taux étant compris dans la plupart des pays entre 20 et 35 %. L'usage récent (au cours des douze derniers mois) s'établissait entre 4 et 32 %, la plupart des pays se situant dans la fourchette comprise entre 9 et 21 % (38).
Unter den 15- bis 24-jährigen Europäern gaben 9 % bis 45 % an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 20 % und 35 % lagen. Der jüngste Konsum (während der letzten 12 Monate) lag zwischen 4 % und 32 %, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 9 % und 21 % betrugen (38).
Entre el 9 % y el 45 % de los europeos de 15 a 24 años declaran haber probado el cannabis, situándose las tasas de la mayoría de países entre el 20 % y el 35 %. Las tasas declaradas de consumo reciente (en los últimos 12 meses) van del 4 % al 32 %, siendo las tasas de la mayoría de países del orden del 9 % al 21 % (38).
Tra gli europei di 15-24 anni, il 9-45% dice di aver provato la cannabis (dato raccolto nella maggior parte dei paesi: 20-35%). Riferiscono un uso recente (negli ultimi 12 mesi) il 4-32% dei partecipanti all’indagine; il dato raccolto nella maggior parte dei paesi è compreso nel range 9-21% (38).
Στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 24 ετών, ποσοστό 9–45 % ισχυρίζεται ότι έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 20 και 35 %. Πρόσφατη χρήση (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρει ποσοστό 4 έως 32 %, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 9 και 21 % (38).
Van de 15- tot 24-jarige Europeanen geeft 9-45% aan ooit cannabis te hebben gebruikt, waarbij de percentages in de meeste landen uiteenlopen van 20 tot 35% procent. Recent gebruik van cannabis (de laatste 12 maanden) wordt door 4-32% gemeld, waarbij de percentages in de meeste landen tussen de 9 en 21% liggen (38).
9–45 % Evropanů ve věku 15–24 let uvádí, že vyzkoušelo konopí. Procento užívání se ve většině zemí pohybuje v rozmezí 20–35 %. Užívání v poslední době (během posledních 12 měsíců) uvedlo 4–32 %. Ve většině zemí příslušný podíl činil 9–21 % (38).
Blandt de 15–24-årige europæere havde 9–45 % angiveligt prøvet cannabis, idet tallene i de fleste lande lå på 20–35 %. Nylig brug (de seneste 12 måneder) blev angivet af 4–32 %, idet tallene i de fleste lande lå på 9–21 % (38).
15–24aastaste eurooplaste hulgas teatas 9–45%, et on kanepit proovinud, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 20–35% vahele. Hiljutisest tarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatas 4–32%, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 9–21% vahele (38).
Kannabista kertoo kokeilleensa 9–45 prosenttia 15–24-vuotiaista eurooppalaisista, ja useimmissa maissa heidän osuutensa on 20–35 prosenttia. Tässä ikäryhmässä 4–32 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana), ja heidän osuutensa on useimmissa maissa 9–21 prosenttia (38).
A 15–24 év közötti európaiak közül 9–45% állítja, hogy kipróbálta a kannabiszt, arányuk a legtöbb országban a szűkebb 20–35% közötti tartományba esik. A közelmúltbeli használatról (előző 12 hónap) 4–32% számolt be; e tekintetben az országok többsége a 9–21% közötti sávba tartozik(38).
Blant 15-24-åringer i Europa hevder 9-45 % å ha prøvd cannabis, og tallet ligger i de fleste landene i området 20-35 %. Nyere bruk (siste 12 måneder) ble oppgitt av 4-32 %, i de fleste land i området 9-21 % (38).
Od 9% do 45% Europejczyków w wieku od 15 do 24 lat twierdzi, że spróbowało pochodnych konopi. W większości państw wskaźnik ten wynosi od 20% do 35%. Do niedawnego zażywania (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) przyznało się od 4% do 32% osób. Ten wskaźnik w większości państw wynosi od 9% do 21% (38).
Dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, 9–45 % declară că au consumat canabis, ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 20–35 %. 4–32 % au declarat că au consumat recent substanţa (în ultimele 12 luni), ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 9–21 % (38).
Medzi 15- až 24-ročnými Európanmi tvrdí 9 – 45 % opýtaných, že skúsili kanabis, vo väčšine krajín s prevalenciou v intervale 20 – 35 %. Nedávne užívanie (za posledných 12 mesiacov) uviedlo 4 až 32 %, vo väčšine krajín s prevalenciou v rozsahu od 9 do 21 % (38).
Med 15- in 24-letnimi Evropejci jih od 9 % do 45 % poroča, da so v življenju že poskusili konopljo, v večini držav pa se številka giblje med 20 % in 35 %. Od 4 % do 32 % ljudi je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času (zadnjih 12 mesecev), v večini držav pa je to znašalo od 9 % do 21 % (38).
Bland Europas invånare i åldern 15–24 år uppgav 9–45 % att de hade testat cannabis, med en andel kring 20–35 % i de flesta länder. Andelen invånare som uppgav att de hade använt cannabis de senaste tolv månaderna låg på 4–32 %, och de flesta länder hade en andel kring 9–21 %(38).
  3.nodaļa: Kaņepes  
15 līdz 24 gadus vecie eiropieši 9 līdz 45% gadījumu atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 20 līdz 35%. Kaņepju lietošanu nesen (pēdējo 12 mēnešu laikā) atzīst 4 - 32%, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 9 līdz 21% (38).
Among 15- to 24-year-old Europeans, 9–45 % claim to have tried cannabis, with rates in most countries falling in the range 20–35 %. Recent use (in the last 12 months) was reported by 4–32 %, with rates in most countries being in the range 9–21 % (38).
Parmi les Européens âgés de 15 à 24 ans, 9 à 45 % disent avoir essayé le cannabis, les taux étant compris dans la plupart des pays entre 20 et 35 %. L'usage récent (au cours des douze derniers mois) s'établissait entre 4 et 32 %, la plupart des pays se situant dans la fourchette comprise entre 9 et 21 % (38).
Unter den 15- bis 24-jährigen Europäern gaben 9 % bis 45 % an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 20 % und 35 % lagen. Der jüngste Konsum (während der letzten 12 Monate) lag zwischen 4 % und 32 %, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 9 % und 21 % betrugen (38).
Entre el 9 % y el 45 % de los europeos de 15 a 24 años declaran haber probado el cannabis, situándose las tasas de la mayoría de países entre el 20 % y el 35 %. Las tasas declaradas de consumo reciente (en los últimos 12 meses) van del 4 % al 32 %, siendo las tasas de la mayoría de países del orden del 9 % al 21 % (38).
Tra gli europei di 15-24 anni, il 9-45% dice di aver provato la cannabis (dato raccolto nella maggior parte dei paesi: 20-35%). Riferiscono un uso recente (negli ultimi 12 mesi) il 4-32% dei partecipanti all’indagine; il dato raccolto nella maggior parte dei paesi è compreso nel range 9-21% (38).
Στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 24 ετών, ποσοστό 9–45 % ισχυρίζεται ότι έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 20 και 35 %. Πρόσφατη χρήση (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρει ποσοστό 4 έως 32 %, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 9 και 21 % (38).
Van de 15- tot 24-jarige Europeanen geeft 9-45% aan ooit cannabis te hebben gebruikt, waarbij de percentages in de meeste landen uiteenlopen van 20 tot 35% procent. Recent gebruik van cannabis (de laatste 12 maanden) wordt door 4-32% gemeld, waarbij de percentages in de meeste landen tussen de 9 en 21% liggen (38).
9–45 % Evropanů ve věku 15–24 let uvádí, že vyzkoušelo konopí. Procento užívání se ve většině zemí pohybuje v rozmezí 20–35 %. Užívání v poslední době (během posledních 12 měsíců) uvedlo 4–32 %. Ve většině zemí příslušný podíl činil 9–21 % (38).
Blandt de 15–24-årige europæere havde 9–45 % angiveligt prøvet cannabis, idet tallene i de fleste lande lå på 20–35 %. Nylig brug (de seneste 12 måneder) blev angivet af 4–32 %, idet tallene i de fleste lande lå på 9–21 % (38).
15–24aastaste eurooplaste hulgas teatas 9–45%, et on kanepit proovinud, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 20–35% vahele. Hiljutisest tarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatas 4–32%, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 9–21% vahele (38).
Kannabista kertoo kokeilleensa 9–45 prosenttia 15–24-vuotiaista eurooppalaisista, ja useimmissa maissa heidän osuutensa on 20–35 prosenttia. Tässä ikäryhmässä 4–32 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana), ja heidän osuutensa on useimmissa maissa 9–21 prosenttia (38).
A 15–24 év közötti európaiak közül 9–45% állítja, hogy kipróbálta a kannabiszt, arányuk a legtöbb országban a szűkebb 20–35% közötti tartományba esik. A közelmúltbeli használatról (előző 12 hónap) 4–32% számolt be; e tekintetben az országok többsége a 9–21% közötti sávba tartozik(38).
Blant 15-24-åringer i Europa hevder 9-45 % å ha prøvd cannabis, og tallet ligger i de fleste landene i området 20-35 %. Nyere bruk (siste 12 måneder) ble oppgitt av 4-32 %, i de fleste land i området 9-21 % (38).
Od 9% do 45% Europejczyków w wieku od 15 do 24 lat twierdzi, że spróbowało pochodnych konopi. W większości państw wskaźnik ten wynosi od 20% do 35%. Do niedawnego zażywania (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) przyznało się od 4% do 32% osób. Ten wskaźnik w większości państw wynosi od 9% do 21% (38).
Dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, 9–45 % declară că au consumat canabis, ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 20–35 %. 4–32 % au declarat că au consumat recent substanţa (în ultimele 12 luni), ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 9–21 % (38).
Medzi 15- až 24-ročnými Európanmi tvrdí 9 – 45 % opýtaných, že skúsili kanabis, vo väčšine krajín s prevalenciou v intervale 20 – 35 %. Nedávne užívanie (za posledných 12 mesiacov) uviedlo 4 až 32 %, vo väčšine krajín s prevalenciou v rozsahu od 9 do 21 % (38).
Med 15- in 24-letnimi Evropejci jih od 9 % do 45 % poroča, da so v življenju že poskusili konopljo, v večini držav pa se številka giblje med 20 % in 35 %. Od 4 % do 32 % ljudi je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času (zadnjih 12 mesecev), v večini držav pa je to znašalo od 9 % do 21 % (38).
Bland Europas invånare i åldern 15–24 år uppgav 9–45 % att de hade testat cannabis, med en andel kring 20–35 % i de flesta länder. Andelen invånare som uppgav att de hade använt cannabis de senaste tolv månaderna låg på 4–32 %, och de flesta länder hade en andel kring 9–21 %(38).
  3.nodaļa: Kaņepes  
15 līdz 24 gadus vecie eiropieši 9 līdz 45% gadījumu atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 20 līdz 35%. Kaņepju lietošanu nesen (pēdējo 12 mēnešu laikā) atzīst 4 - 32%, lielākajā daļā valstu šis rādītājs ir robežās no 9 līdz 21% (38).
Among 15- to 24-year-old Europeans, 9–45 % claim to have tried cannabis, with rates in most countries falling in the range 20–35 %. Recent use (in the last 12 months) was reported by 4–32 %, with rates in most countries being in the range 9–21 % (38).
Parmi les Européens âgés de 15 à 24 ans, 9 à 45 % disent avoir essayé le cannabis, les taux étant compris dans la plupart des pays entre 20 et 35 %. L'usage récent (au cours des douze derniers mois) s'établissait entre 4 et 32 %, la plupart des pays se situant dans la fourchette comprise entre 9 et 21 % (38).
Unter den 15- bis 24-jährigen Europäern gaben 9 % bis 45 % an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 20 % und 35 % lagen. Der jüngste Konsum (während der letzten 12 Monate) lag zwischen 4 % und 32 %, wobei die Raten in den meisten Ländern zwischen 9 % und 21 % betrugen (38).
Entre el 9 % y el 45 % de los europeos de 15 a 24 años declaran haber probado el cannabis, situándose las tasas de la mayoría de países entre el 20 % y el 35 %. Las tasas declaradas de consumo reciente (en los últimos 12 meses) van del 4 % al 32 %, siendo las tasas de la mayoría de países del orden del 9 % al 21 % (38).
Tra gli europei di 15-24 anni, il 9-45% dice di aver provato la cannabis (dato raccolto nella maggior parte dei paesi: 20-35%). Riferiscono un uso recente (negli ultimi 12 mesi) il 4-32% dei partecipanti all’indagine; il dato raccolto nella maggior parte dei paesi è compreso nel range 9-21% (38).
Στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 24 ετών, ποσοστό 9–45 % ισχυρίζεται ότι έχει δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 20 και 35 %. Πρόσφατη χρήση (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρει ποσοστό 4 έως 32 %, τα δε ποσοστά κυμαίνονται στις περισσότερες χώρες μεταξύ 9 και 21 % (38).
Van de 15- tot 24-jarige Europeanen geeft 9-45% aan ooit cannabis te hebben gebruikt, waarbij de percentages in de meeste landen uiteenlopen van 20 tot 35% procent. Recent gebruik van cannabis (de laatste 12 maanden) wordt door 4-32% gemeld, waarbij de percentages in de meeste landen tussen de 9 en 21% liggen (38).
9–45 % Evropanů ve věku 15–24 let uvádí, že vyzkoušelo konopí. Procento užívání se ve většině zemí pohybuje v rozmezí 20–35 %. Užívání v poslední době (během posledních 12 měsíců) uvedlo 4–32 %. Ve většině zemí příslušný podíl činil 9–21 % (38).
Blandt de 15–24-årige europæere havde 9–45 % angiveligt prøvet cannabis, idet tallene i de fleste lande lå på 20–35 %. Nylig brug (de seneste 12 måneder) blev angivet af 4–32 %, idet tallene i de fleste lande lå på 9–21 % (38).
15–24aastaste eurooplaste hulgas teatas 9–45%, et on kanepit proovinud, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 20–35% vahele. Hiljutisest tarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatas 4–32%, kusjuures enamikus riikides jäi see määr 9–21% vahele (38).
Kannabista kertoo kokeilleensa 9–45 prosenttia 15–24-vuotiaista eurooppalaisista, ja useimmissa maissa heidän osuutensa on 20–35 prosenttia. Tässä ikäryhmässä 4–32 prosenttia ilmoitti käyttäneensä kannabista hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana), ja heidän osuutensa on useimmissa maissa 9–21 prosenttia (38).
A 15–24 év közötti európaiak közül 9–45% állítja, hogy kipróbálta a kannabiszt, arányuk a legtöbb országban a szűkebb 20–35% közötti tartományba esik. A közelmúltbeli használatról (előző 12 hónap) 4–32% számolt be; e tekintetben az országok többsége a 9–21% közötti sávba tartozik(38).
Blant 15-24-åringer i Europa hevder 9-45 % å ha prøvd cannabis, og tallet ligger i de fleste landene i området 20-35 %. Nyere bruk (siste 12 måneder) ble oppgitt av 4-32 %, i de fleste land i området 9-21 % (38).
Od 9% do 45% Europejczyków w wieku od 15 do 24 lat twierdzi, że spróbowało pochodnych konopi. W większości państw wskaźnik ten wynosi od 20% do 35%. Do niedawnego zażywania (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) przyznało się od 4% do 32% osób. Ten wskaźnik w większości państw wynosi od 9% do 21% (38).
Dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, 9–45 % declară că au consumat canabis, ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 20–35 %. 4–32 % au declarat că au consumat recent substanţa (în ultimele 12 luni), ratele din majoritatea ţărilor situându-se între 9–21 % (38).
Medzi 15- až 24-ročnými Európanmi tvrdí 9 – 45 % opýtaných, že skúsili kanabis, vo väčšine krajín s prevalenciou v intervale 20 – 35 %. Nedávne užívanie (za posledných 12 mesiacov) uviedlo 4 až 32 %, vo väčšine krajín s prevalenciou v rozsahu od 9 do 21 % (38).
Med 15- in 24-letnimi Evropejci jih od 9 % do 45 % poroča, da so v življenju že poskusili konopljo, v večini držav pa se številka giblje med 20 % in 35 %. Od 4 % do 32 % ljudi je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času (zadnjih 12 mesecev), v večini držav pa je to znašalo od 9 % do 21 % (38).
Bland Europas invånare i åldern 15–24 år uppgav 9–45 % att de hade testat cannabis, med en andel kring 20–35 % i de flesta länder. Andelen invånare som uppgav att de hade använt cannabis de senaste tolv månaderna låg på 4–32 %, och de flesta länder hade en andel kring 9–21 %(38).
  3.nodaļa: Kaņepes  
No 1 % līdz 11 % pieaugušo atzīst, ka ir lietojuši kaņepes pēdējo 12 mēnešu laikā, zemākie rādītāji šajā ziņā ir Maltā, Grieķijā un Zviedrijā, un augstākie – Čehijas Republikā, Francijā, Spānijā un Apvienotajā Karalistē.
Between 1 % and 11 % of adults report having used cannabis in the last 12 months, with Malta, Greece and Sweden presenting the lowest prevalence rates and the Czech Republic, France, Spain and the United Kingdom the highest. Most countries (14) reported prevalence rates of recent use of between 3 % and 7 %.
Entre 1 et 11 % des adultes déclarent avoir consommé du cannabis au cours des douze derniers mois. Les taux de prévalence les plus bas ont été enregistrés à Malte, en Grèce et en Suède et les plus élevés en République tchèque, en France, en Espagne et au Royaume-Uni. La plupart des pays (14) ont fait état de taux de prévalence de l'usage récent compris entre 3 et 7 %.
Zwischen 1 % und 11 % der Erwachsenen gaben an, in den letzten 12 Monaten Cannabis konsumiert zu haben, wobei Malta, Griechenland und Schweden die niedrigsten und die Tschechische Republik, Frankreich, Spanien und das Vereinigte Königreich die höchsten Prävalenzraten melden. Die meisten Länder (14) melden für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 3 % und 7 %.
Entre un 1 % y un 11 % de adultos declaran haber consumido cannabis en los últimos 12 meses, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Malta, Grecia y Suecia, y las más elevadas en la República Checa, Francia, España y el Reino Unido. La mayoría de países (14) registran tasas de prevalencia de consumo reciente del 3 % al 7 %.
Una percentuale compresa tra l’1% e l’11% degli adulti riferisce di aver fatto uso di cannabis negli ultimi 12 mesi, con il dato più basso sulla prevalenza proveniente da Malta, Grecia e Svezia e quello più alto da Repubblica ceca, Francia, Spagna e Regno Unito. La maggior parte dei paesi (14) riferisce tassi di prevalenza sull’uso recente del 3-7%.
Ποσοστό μεταξύ 1 % και 11 % των ενηλίκων αναφέρουν ότι έκαναν χρήση κάνναβης κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο: η Μάλτα, η Ελλάδα και η Σουηδία εμφανίζουν τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης, ενώ η Τσεχική Δημοκρατία, η Γαλλία, η Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο τα υψηλότερα. Οι περισσότερες χώρες (14) αναφέρουν ποσοστά επικράτησης πρόσφατης χρήσης μεταξύ 3 % και 7 %.
Tussen de 1 en 11% van de volwassenen geeft aan in de laatste 12 maanden (“recent gebruik”) cannabis te hebben gebruikt, waarbij Malta, Griekenland en Zweden de laagste prevalentie melden en Tsjechië, Frankrijk, Spanje en het Verenigd Koninkrijk de hoogste. De meeste landen (14) rapporteren een prevalentiepercentage voor recent gebruik tussen de 3 en 7%.
Užití konopí během posledních 12 měsíců uvádí 1–11 % dospělých. Nejnižší míru prevalence hlásí Malta, Řecko a Švédsko a nejvyšší Česká republika, Francie, Španělsko a Spojené království. Většina zemí (14) uvedla míru prevalence užívání v poslední době v rozpětí 3–7 %.
Mellem 1 % og 11 % af de voksne angav at have brugt cannabis inden for de seneste 12 måneder, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Malta, Grækenland og Sverige og de højeste i Tjekkiet, Frankrig, Spanien og Det Forenede Kongerige. De fleste lande (14) meldte om prævalenssatser for nylig brug på mellem 3 % og 7 %.
1–11% täiskasvanutest teatas, et on tarbinud kanepit viimase 12 kuu jooksul, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Maltal, Kreekas ja Rootsis ning kõige kõrgem Tšehhi Vabariigis, Prantsusmaal, Hispaanias ja Ühendkuningriigis. Enamik riike (14) teatas hiljutise tarbimise levimuse määraks 3–7%.
Aikuisista 1–11 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista viimeisten 12 kuukauden aikana, ja heidän osuutensa on alhaisin Maltalla, Kreikassa ja Ruotsissa ja korkein Tšekissä, Ranskassa, Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa. Useimmat maat (14) ilmoittivat kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 3–7 prosenttia.
A felnőttek közül 1% és 11% közötti arányban vallották be, hogy használtak kannabiszt az előző 12 hónapban, ezen belül a használat gyakorisága Máltán, Görögországban és Svédországban volt a legalacsonyabb, és Csehországban, Franciaországban, Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a legmagasabb. A legtöbb ország (14) a közelmúltbeli használat 3–7% közötti gyakorisági arányát jelezte.
Mellom 1 % og 11 % av alle voksne oppgir at de har brukt cannabis i løpet av de siste 12 månedene, med Malta, Hellas og Sverige med lavest prevalenstall og Den tsjekkiske republikk, Frankrike, Spania og Storbritannia med høyest. De fleste landene (14) oppga prevalenstall for nyere bruk mellom 3 % og 7 %.
Od 1% do 11% osób dorosłych przyznało, że zażyło pochodne konopi indyjskich w ciągu ostatnich 12 miesięcy, przy czym na Malcie, w Grecji i Szwecji wskaźnik takiego zażywania przyjmuje najniższe wartości, a w Republice Czeskiej, Francji, Hiszpanii i Wielkiej Brytanii – najwyższe. Większość państw (14) określiła wskaźnik rozpowszechnienia niedawnego zażywania na poziomie od 3% do 7%.
Între 1 % şi 11 % dintre adulţi declară că au consumat canabis în ultimele 12 luni, Malta, Grecia şi Suedia înregistrând cele mai reduse rate de prevalenţă, iar Republica Cehă, Franţa, Spania şi Regatul Uni pe cele mai ridicate. Majoritatea ţărilor (14) au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 3 % şi 7 %.
Od 1 do 11 % dospelých uviedlo, že v posledných 12 mesiacoch užívali kanabis, pričom Malta, Grécko a Švédsko vykázali najnižšie hodnoty prevalencie a Česká republika, Francúzsko, Španielsko a Spojené kráľovstvo najvyššie. Väčšina krajín (14) uviedla hodnoty výskytu nedávneho užitia v rozmedzí od 3 do 7 %.
Od 1 % do 11 % odraslih poroča, da so konopljo zaužili v zadnjih 12 mesecih, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo na Malti, v Grčiji in na Švedskem ter najvišje na Češkem, v Franciji, Španiji in Združenem kraljestvu. Večina držav (14) je poročala o 3- do 7-odstotnih stopnjah ljudi, ki so konopljo zaužili v zadnjem času.
Mellan 1 % och 11 % av vuxna invånare säger sig ha använt cannabis de senaste 12 månaderna, med de lägsta talen i Malta, Grekland och Sverige och de högsta talen i Tjeckien, Frankrike, Spanien och Storbritannien. För de flesta länder (14) låg andelen invånare som använt cannabis de senaste 12 månaderna på mellan 3 % och 7 %.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Lielākajā daļā valstu no 60% līdz 90% no opiātu lietotājiem lieto šo narkotiku ikdienā, taču daži pacienti nav lietojuši opiātus pēdējā mēneša laikā vai arī lieto tos tikai reizēm; šo tendenci, iespējams, izskaidro tas, ka pacienti pārstāj lietošanu pirms ārstēšanās uzsākšanas (116).
In most countries, between 60 % and 90 % of opiate clients use the drug daily, whereas some clients have not used opiates in the last month or used them only occasionally; this is probably explained by clients stopping use of the drug before entering treatment (116).
Dans la plupart des pays, entre 60 et 90 % des patients consommateurs d'opiacés en prennent quotidiennement, tandis que certains patients n'ont pas pris d'opiacés au cours du dernier mois ou n'en ont consommé qu'occasionnellement. Ceci s'explique probablement par le fait que les patients cessent de prendre de la drogue avant d'entamer un traitement (116).
In den meisten Ländern konsumieren 60 % bis 90 % der Opiatpatienten die Droge täglich, während einige Patienten während des letzten Monats keine Opiate konsumiert haben oder die Droge nur gelegentlich einnehmen. Dies ist wahrscheinlich darauf zurückzuführen, dass diese Patienten den Drogenkonsum einstellen, bevor sie sich in Behandlung begeben (116).
En la mayoría de países, entre el 60 % y el 90 % de los pacientes de opiáceos consume la droga diariamente, mientras que algunos pacientes no han consumido opiáceos en el último mes o sólo de forma ocasional; esto se explica probablemente por los pacientes que abandonan el consumo de la droga antes de iniciar el tratamiento (116).
Nella maggior parte dei paesi una percentuale di pazienti consumatori di oppiacei compresa tra il 60% e il 90% fa uso della droga quotidianamente, mentre alcuni pazienti riferiscono di non aver usato la droga nell’ultimo mese o di averla usata soltanto occasionalmente; ciò si spiega probabilmente con il fatto che i pazienti interrompono il consumo di droga prima di entrare in terapia (116).
Na maior parte dos países, entre 60% e 90% dos utentes consumidores de opiáceos consomem a droga diariamente, ao passo que alguns utentes não consumiram opiáceos no último mês ou consumiram-nos apenas ocasionalmente; este facto é provavelmente explicado por os utentes terem suspendido o consumo de droga antes de iniciarem o tratamento (116).
Στις περισσότερες χώρες, ποσοστό από 60 % έως 90 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα κάνουν καθημερινή χρήση της ουσίας, ενώ ορισμένα από τα άτομα που ζητούν θεραπεία δεν έκαναν χρήση οπιούχων κατά τον τελευταίο μήνα ή κάνουν περιστασιακή μόνο χρήση της ουσίας· αυτό εξηγείται πιθανώς από το γεγονός ότι ορισμένα άτομα σταματούν τη χρήση ουσιών προτού ξεκινήσουν θεραπεία (116).
In de meeste landen gebruikt 60 tot 90% van de opiatengebruikers deze drug dagelijks, hoewel door sommige cliënten in de laatste maand geen opiaten of slechts incidenteel opiaten zijn gebruikt; dat wordt waarschijnlijk veroorzaakt doordat cliënten stoppen met drugsgebruik voordat zij in behandeling gaan (116).
Ve většině zemí užívá 60 % až 90 % opiátových klientů drogu denně, zatímco někteří klienti v minulém měsíci opiáty nebrali nebo je užívali jen příležitostně; tuto skutečnost pravděpodobně vysvětlují klienti přestávající užívat drogu před nástupem na léčení (116).
I de fleste lande bruger mellem 60 % og 90 % af opiatklienterne stoffet dagligt, mens nogle klienter ikke har brugt opiater inden for den seneste måned eller kun lejlighedsvist; dette forklares formentlig ved klienter, der ophører med at bruge stoffet, inden de kommer i behandling (116).
Enamikus riikides tarbib 60–90% opiaadikliente seda narkootikumi iga päev, kuid mõned kliendid ei ole tarbinud opiaate viimase kuu jooksul või on tarbinud üksnes juhuslikult; mida selgitab ilmselt asjaolu, et kliendid lõpetavad narkootikumi tarbimise enne ravile pöördumist (116).
Useimmissa maissa 60–90 prosenttia opiaattiasiakkaista käyttää opiaatteja päivittäin, kun taas osa asiakkaista ei ole käyttänyt opiaatteja viimeisen kuukauden aikana tai on käyttänyt niitä vain satunnaisesti. Tämä selittyy todennäköisesti sillä, että asiakkaat ovat lopettaneet huumeen käytön ennen hoidon aloittamista (116).
A legtöbb országban az opiát miatt kezelt páciensek 60–90%-a naponta fogyasztja a kábítószert, néhányan viszont az előző hónapban nem használták, illetve csak alkalmilag használták; ennek az lehet a magyarázata, hogy egyes páciensek a gyógykezelés megkezdése előtt felhagynak a kábítószer-használattal(116).
I de fleste landene bruker mellom 60 % og 90 % av opiatklientene stoffet daglig, mens enkelte klienter har ikke brukt opiater siste måned eller bare sporadisk. Dette kan sannsynligvis forklares ved at en del klienter slutter å bruke stoffet før de påbegynner behandling (116).
W większości państw od 60% do 90% osób uzależnionych od opiatów zażywa narkotyk codziennie, gdy tymczasem niektóre osoby uzależnione nie stosowały opiatów w ciągu ostatniego miesiąca lub stosowały je jedynie okazyjnie. Wytłumaczeniem są tu prawdopodobnie pacjenci przerywający zażywanie narkotyku przed rozpoczęciem leczenia (116).
În majoritatea ţărilor, 60 % - 90 % din clienţi consumă drogul zilnic, în timp ce unii clienţi nu au mai consumat opiacee în ultima lună sau le-au consumat doar ocazional; explicaţia constă probabil în faptul că clienţii nu mai consumă drogul înainte de a începe tratamentul (116).
Vo väčšine krajín 60 až 90 % opiátových klientov užíva drogy denne, zatiaľ čo niektorí klienti neužívali opiáty v uplynulom mesiaci alebo ich užívali len príležitostne; to pravdepodobne vysvetľujú klienti, ktorí prestali užívať drogu pred nástupom na liečenie (116).
V večini držav od 60 % do 90 % oseb, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od opiatov, drogo uživa vsak dan, medtem ko nekatere osebe opiatov niso zaužile v zadnjem mesecu ali jih uživajo samo priložnostno; to lahko verjetno pojasnimo z osebami, ki so drogo prenehale uživati, preden so začele zdravljenje (116).
I de flesta länder använder mellan 60 % och 90 % av opiatklienterna drogerna dagligen, medan vissa klienter inte har använt opiater under den senaste månaden eller endast använt dem sporadiskt, vilket förmodligen beror på att de slutade använda drogerna innan de påbörjade behandlingen(116).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Jāievēro, ka vecuma spektrs ASV pētījumā (12 gadi un vecāki) ir plašāks nekā vecuma spektrs, par kādu ziņo EMCDDA attiecībā uz ES pētījumiem (15–64 gadi). No otras puses, vecuma spektrs no 18 līdz 25 gadiem ir šaurāks nekā ES pētījumos izmantotais vecuma spektrs (15 līdz 24 gadi).
(90) Note that the age range in the US survey (12 years and over) is wider than the age range reported by the EMCDDA for EU surveys (15–64 years). On the other hand, the range 18–25 years is narrower than the range used in most EU surveys (15–24 years).
(90) Il est à noter que la tranche d'âge de l'enquête américaine (12 ans et plus) est plus large que celle rapportée par l'OEDT pour les enquêtes européennes (15 à 64 ans). Par ailleurs, la tranche d'âge pour les jeunes adultes (18 à 25 ans) est plus étroite que celle utilisée dans la plupart des enquêtes européennes (15 à 24 ans).
(90) Es ist zu beachten, dass in der Erhebung der Vereinigten Staaten die Altersspanne (ab 12 Jahren) breiter ist als die von der EBDD in den EU-Erhebungen angewandte (15-64 Jahre). Andererseits ist die Altersspanne für junge Erwachsene (18 bis 25 Jahre) enger als die in den meisten EU-Erhebungen herangezogene Spanne (15 bis 24 Jahre).
(90) Obsérvese que el margen de edad de la encuesta estadounidense (a partir de 12 años) es más amplio que el utilizado por el OEDT en sus encuestas sobre la UE (de 15 a 64 años). Por otro lado, el margen de edad de 18 a 25 años es más estrecho que el utilizado en la mayoría de encuestas europeas (de 15 a 24 años).
(90) Va notato che la fascia d’età dell’indagine statunitense (12 anni e oltre) è più ampia della fascia d’età segnalata dall’OEDT per le indagini a livello comunitario (15–64 anni). È altresì vero che la fascia d’età dei giovani (18-25 anni) è più esigua della fascia d’età usata nella gran parte delle indagini a livello dell’UE (15-24 anni).
(90) Note-se que o intervalo de variação de idades no inquérito dos EUA (a partir dos 12) é maior do que o intervalo comunicado pelo OEDT para os inquéritos realizados na UE (15–64 anos). Por outro lado, o intervalo etário para os jovens adultos (18–25 anos) é menor do que o intervalo utilizado na maior parte dos inquéritos da UE (15–24 anos)).
(90) Σημειώνεται ότι το ηλικιακό εύρος στην έρευνα των Ηνωμένων Πολιτειών (12 ετών και άνω) είναι μεγαλύτερο από εκείνο που αναφέρει το ΕΚΠΝΤ για τις έρευνες στην ΕΕ (15–64). Από την άλλη πλευρά, το ηλικιακό εύρος για τους νεαρούς ενηλίκους (18–25 ετών) είναι μικρότερο από εκείνο που χρησιμοποιείται στις περισσότερες έρευνες της ΕΕ (15–24 ετών).
(90) Opgemerkt dient te worden dat de onderzochte leeftijdscategorie (12 jaar en ouder) in het Amerikaanse onderzoek ruimer is dan de leeftijdscategorie die het EWDD voor de EU-enquêtes hanteert (15-64 jaar). Aan de andere kant is de leeftijdscategorie die in het SAMHSA-onderzoek wordt gehanteerd voor jongvolwassenen (18-25 jaar), beperkter dan in de meeste EU-enquêtes (15-24 jaar).
(90) Povšimněte si, že věkové rozpětí v americkém průzkumu (12 let a více) je širší, než věkové rozpětí, které uvádí EMCDDA pro průzkumy v EU (15–64 let). Na druhé straně je rozpětí 18–25 let je užší, než rozpětí používané ve většině průzkumů v EU (15–24 let).
(90) Bemærk, at aldersfordelingen i den amerikanske undersøgelse (12 år og derover) er bredere end den aldersfordeling, der anvendes af EONN i EU-undersøgelser (15–64 år). På den anden side er aldersfordelingen i forbindelse med unge voksne (18–25 år) snævrere end den fordeling, der anvendes i de fleste EU-undersøgelser (15–24 år).
(90) Pandagu tähele, et vanusepiir USA uuringus (12aastased ja vanemad) on laiem kui vanusepiir, mida kasutas Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ELi uuringute raames (15–64aastased). Teisest küljest on aga 18–25aastaseid hõlmav vanusepiir kitsam kui enamikus ELi uuringutes kasutatav vanusepiir (15–24aastased).
(90) Huom. Yhdysvaltojen kyselyssä ikäryhmä (12 vuotta täyttäneet) on laajempi kuin EMCDDA:n ikäryhmä (15–64-vuotiaat) EU:n tutkimuksissa. Toisaalta nuorten aikuisten ikäryhmä (18–25-vuotiaat) on kapeampi kuin useimmissa EU:n tutkimuksissa (15–24-vuotiaat).
(90) Meg kell jegyeznünk, hogy az amerikai felmérésben használt kortartomány (12 évesek és idősebbek) szélesebb, mint az EMCDDA által az EU felméréseihez bejelentett (15–64 év). Ezzel szemben a fiatal felnőttekre vonatkozó sáv (18–25 évesek) szűkebb annál, amit az EU felméréseinek többsége alapul vesz (15–24 évesek).
(90) Merk at aldersspredningen i den amerikanske undersøkelsen (12 år og opp) er større enn aldersspredningen som er brukt av EONN i undersøkelsene i EU (15-64 år). På den annen side er aldersspredningen 18-25 år mindre enn aldersspredningen som brukes i de fleste EU-undersøkelsene (15-24 år).
(90) Należy zwrócić uwagę, że przedział wiekowy badania w USA (od 12 lat wzwyż) jest szerszy niż przedział wiekowy określany przez EMCDDA dla badań w UE (od 15 do 64 lat). Z drugiej strony, przedział wiekowy od 18 do 25 lat jest węższy niż przedział zastosowany w większości badań UE (od 15 do 24 lat).
(90) Observaţi că intervalul de vârstă din sondajul din Statele Unite (12 ani şi mai mult) este mai mare decât intervalul de vârstă folosită de OEDT în sondajele din Uniunea Europeană (15–64 ani). Pe de altă parte, intervalul de vârstă al adulţilor tineri (18–25 ani ) este mai restrâns decât cel folosit în majoritatea sondajelor din Uniunea Europeană (15–24 ani).
(90) Upozorňujeme, že vekové rozpätie v americkom prieskume (12-roční a starší) je širšie, ako vekové rozpätie, ktoré udáva EMCDDA pri prieskumoch v EÚ (15 – 64 rokov). Na druhej strane je vekové rozpätie 18 – 25 rokov užšie, ako rozpätie uvádzané vo väčšine prieskumov EÚ (15 – 24 rokov).
(90) Opozoriti je treba, da je starostna skupina v ameriški raziskavi (12 let in več) širša od skupine, o kateri je poročal Center za raziskave EU (15–64 let). Na drugi strani je starostna skupina od 18 do 25 let ožja od skupine, ki se uporablja v večini raziskav EU (15–24 let).
(90) Observera att åldersintervallet i den amerikanska undersökningen (12 år och däröver) är större än det åldersintervall som används i ECNN:s rapportering för EU-undersökningar (15–64 år). Åldersintervallet för unga vuxna (18–25 år) är å andra sidan mindre än det som används i de flesta EU-undersökningar (15–24 år).
  HepatÄ«ta profilakse  
Vairākas ES valstis ir ieviesušas vai arī atkārtoti iekļāvušas B hepatītu nacionālajās imunizācijas programmās pēdējo desmit gadu laikā, un vakcinācija tagad ir daļa no standarta vakcinācijas grafikiem bērniem lielākajā daļā no ES valstu. Līdz šim tikai Dānija, Nīderlande, Zviedrija, Apvienotā Karaliste un Norvēģija nav sekojušas PVO rekomendācijām (143).
Several EU countries have introduced or reintroduced hepatitis B into national immunisation programmes in the past decade, and the vaccination is now part of the routine vaccination schedules for children in most EU countries. So far, only Denmark, the Netherlands, Sweden, the United Kingdom and Norway have not followed the WHO recommendation (143).
Plusieurs pays de l'UE ont introduit ou réintroduit l'hépatite B dans les programmes nationaux de vaccination au cours de la dernière décennie et la vaccination fait désormais partie des protocoles de vaccination de routine des enfants dans la plupart des pays de l'UE. Jusqu'à présent, seuls le Danemark, les Pays-Bas la Suède, le Royaume‑Uni et la Norvège n'ont pas encore suivi la recommandation de l'OMS (143).
Mehrere EU-Länder haben in den letzten zehn Jahren Hepatitis B erstmals oder erneut in die nationalen Immunisierungsprogramme aufgenommen, und in den meisten EU-Ländern ist die Impfung nun Teil der routinemäßigen Impfpläne für Kinder. Lediglich Dänemark, die Niederlande, Schweden, das Vereinigte Königreich und Norwegen sind der WHO-Empfehlung bisher nicht gefolgt (143).
A lo largo de la última década, varios países de la UE introdujeron o reintrodujeron la hepatitis B en sus programas nacionales de inmunización, y esta vacuna ya forma parte de los programas de vacunación infantil rutinarios en casi todos los países de la UE. Hasta la fecha, los únicos países que no han seguido las recomendaciones de la OMS son Dinamarca, Países Bajos, Suecia, Reino Unido y Noruega (143).
Negli ultimi dieci anni alcuni paesi dell’UE hanno introdotto o reintrodotto l’epatite B nei programmi nazionali di vaccinazione, e questo vaccino rientra oggi nei programmi di vaccinazione pediatrica routinari nella maggior parte dei paesi dell’UE. Finora, tuttavia, sono solo Danimarca, Paesi Bassi, Svezia, Regno Unito e Norvegia a non aver accolto la raccomandazione dell’OMS (143).
Vários Estados-Membros da UE introduziram ou reintroduziram a hepatite B nos seus programas nacionais de vacinação, na última década, e essa vacina já faz parte dos programas de vacinação de rotina das crianças da maior parte dos Estados-Membros. Até à data, só a Dinamarca, os Países Baixos, a Suécia, o Reino Unido e a Noruega não seguiram a recomendação da OMS (143).
Αρκετές χώρες της ΕΕ ενέταξαν ή επανέφεραν την ηπατίτιδα B στα εθνικά προγράμματα ανοσοποίησης κατά την τελευταία δεκαετία, και ο εμβολιασμός αυτός περιλαμβάνεται πλέον στα συνήθη προγράμματα παιδικού εμβολιασμού στις περισσότερες χώρες της ΕΕ. Μέχρι τώρα, μόνον η Δανία, οι Κάτω Χώρες, η Σουηδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και η Νορβηγία δεν ακολούθησαν τη σύσταση της ΠΟΥ (143).
Een aantal landen in de EU heeft in het afgelopen decennium hepatitis B (weer) opgenomen in nationale immunisatieprogramma’s, en de vaccinatie ertegen maakt nu in de meeste landen van de EU onderdeel uit van de standaardvaccinatieprogramma’s voor kinderen. Tot nu toe hebben alleen Denemarken, Nederland, Zweden, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen geen gevolg gegeven aan de aanbevelingen van de WHO (143).
Několik zemí EU začlenilo, nebo znovu začlenilo, v minulém desetiletí hepatitidu typu B do národních programů imunizace. Vakcinace je nyní součástí běžných očkovacích plánů pro děti ve většině zemí EU. Podle doporučení Světové zdravotnické organizace doposud nepostupovaly pouze Dánsko, Nizozemsko, Švédsko, Spojené království a Norsko (143).
Mange EU-lande har i den seneste tiårsperiode indført eller genindført hepatitis B i de nationale immuniseringsprogrammer, og vaccinationen indgår nu i børnevaccinationsprogrammet i de fleste EU-lande. Kun Danmark, Nederlandene, Sverige, Det Forenede Kongerige og Norge har endnu ikke har fulgt WHO's anbefaling (143).
Viimase kümne aasta jooksul on mitmed ELi riigid B-hepatiidi lisanud või uuesti sisse viinud siseriiklikesse immuniseerimisprogrammidesse ning B-hepatiidi vastu vaktsineerimine kuulub nüüd enamikus ELi riikides laste tavalisse vaktsineerimiskavasse. Praegu on ainult Taani, Madalmaad, Rootsi, Ühendkuningriik ja Norra jätnud Maailma Tervishoiuorganisatsiooni soovituse täitmata (143).
Useat EU-maat ovat sisällyttäneet tai palauttaneet B-hepatiitin kansallisiin rokotusohjelmiinsa viimeisten 10 vuoden aikana, ja B-hepatiittirokotus on nykyään osa lasten rutiininomaista rokotusta useimmissa EU-maissa. Tähän mennessä vain Tanska, Alankomaat, Ruotsi, Yhdistynyt kuningaskunta ja Norja eivät ole noudattaneet WHO:n suositusta (143).
Az elmúlt évtizedben számos tagállam felvette vagy visszavette országos immunizációs programjába a hepatitis B-t, így az oltás ma már az EU legtöbb országában része a gyermekek kötelező rutin oltásprogramjának. A WHO ajánlását eddig csak Dánia, Hollandia, Svédország, az Egyesült Királyság és Norvégia nem követte(143).
Flere EU-land har i løpet av det siste tiåret innført eller gjeninnført hepatitt B i sine nasjonale vaksinasjonsprogrammer, og vaksinen inngår nå i den rutinemessige vaksinasjonsordningen for barn i de fleste EU-land. Hittil er det bare Danmark, Nederland, Sverige, Storbritannia og Norge som ikke følger anbefalingen fra WHO (143).
W ostatnim dziesięcioleciu kilka państw UE wprowadziło lub ponownie umieściło wirusowe zapalenie wątroby typu B w krajowych programach szczepień ochronnych, i szczepionki te stanowią obecnie część harmonogramów szczepień rutynowych dla dzieci w większości państw UE. Jak dotąd jedynie Dania, Holandia, Szwecja, Wielka Brytania i Norwegia nie postąpiły według zaleceń WHO (143).
Mai multe state membre ale Uniunii Europene au introdus sau reintrodus hepatita B în programele naţionale de imunizare în ultimii zece ani, iar vaccinarea face acum parte din schemele de vaccinare de rutină pentru copii în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene. Până în prezent, numai Danemarca, Ţările de Jos, Suedia, Regatul Unit şi Norvegia nu au urmat recomandarea OMS (143).
Viaceré krajiny EÚ v uplynulom desaťročí zaviedli alebo znovu zaviedli hepatitídu B do svojich národných imunizačných programov a vakcinácia je teraz súčasťou rutinných programov vakcinácie detí vo väčšine krajín EÚ. Iba Dánsko, Holandsko, Švédsko, Spojené kráľovstvo a Nórsko dosiaľ nepostupujú podľa odporúčania SZO (143).
Več držav EU je v zadnjem desetletju hepatitis (ponovno) uvedlo v nacionalne programe imunizacije in cepljenje je sedaj del rednih načrtov cepljenja otrok v večini držav EU. Do sedaj priporočilom Svetovne zdravstvene organizacije niso sledile samo Danska, Nizozemska, Švedska, Združeno kraljestvo in Norveška (143).
Flera EU-länder har under det senaste decenniet infört eller återinfört hepatit B i de nationella vaccinationsprogrammen och denna vaccination ingår nu i vaccinationsprogrammen för barn i de flesta EU-länder. Än så länge är det bara Danmark, Nederländerna, Sverige, Storbritannien och Norge som inte följer WHO:s rekommendation(143).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Par dažām valstīm ir iespējams noteikt heroīna lietošanas tendences starp jaunajiem pacientiem, kas saņem ārstēšanu, laika posmā no 1996. līdz 2003. gadam, un šīs tendences norāda uz vispārējo samazinājumu to pacientu skaita ziņā, kuri vēlas saņemt ārstēšanu.
The prevalence of opiate clients who continue in treatment for many years is reported to be increasing, while the incidence of new opiate treatment demands is decreasing (Reitox national reports, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). For some countries, trends in heroin use among new clients in treatment can be tracked from 1996 to 2003, and these show in an overall decline in absolute numbers seeking treatment.
La prévalence des patients consommateurs d'opiacés qui suivent un traitement pendant de nombreuses années est en baisse, tandis que l'incidence des nouvelles demandes de traitement pour usage d'opiacés recule (rapports nationaux Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Dans certains pays, l'évolution de la consommation d'héroïne chez les nouveaux patients en traitement peut être étudiée de 1996 à 2003 et l’on observe une diminution globale du nombre de demandes de traitement en chiffres absolus.
Die Prävalenz der Opiatpatienten, die über viele Jahre hinweg behandelt werden, steigt den Berichten zufolge, während die Inzidenz neuer Behandlungsnachfragen aufgrund von Opiatkonsum zurückgeht (Nationale Reitox-Berichte, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Für einige Länder können die Tendenzen des Heroinkonsums unter in Behandlung befindlichen Erstpatienten von 1996 bis 2003 verfolgt werden. Danach ist die absolute Zahl der Heroinkonsumenten, die eine Behandlung beantragen, insgesamt zurückgegangen.
La prevalencia de consumidores de opiáceos que continúan en tratamiento durante muchos años va en aumento, mientras que la incidencia de nuevas solicitudes de tratamiento por consumo de estas sustancias tiende a la baja (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Siguiendo las tendencias del consumo de heroína de los nuevos pacientes en tratamiento en varios países de 1996 a 2003, se observa un descenso generalizado de las cifras absolutas de solicitudes de tratamiento.
Il numero di pazienti consumatori di oppiacei che continuano il trattamento nel corso di molti anni è in aumento, mentre diminuisce l’incidenza di nuove richieste di trattamento per gli oppiacei (relazioni nazionali Reitox, 2004; Divisione di ricerca sull’abuso di stupefacenti, 2004). Per alcuni paesi l’andamento del consumo di eroina tra i nuovi pazienti in terapia si riferisce al periodo 1996-2003 e mostra una generale flessione del numero di pazienti che chiedono di entrare in terapia.
De acordo com os relatórios, a prevalência de utentes consumidores de opiáceos que continuam em tratamento durante muitos anos está a aumentar, ao passo que a incidência de novos pedidos de tratamento por consumo de opiáceos está a diminuir (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Relativamente a alguns países, é possível acompanhar as tendências do consumo de heroína entre os utentes que iniciam tratamento, entre 1996 e 2003, e estas mostram um declínio global, em termos absolutos, do número de pessoas que procuram tratamento.
Η επικράτηση των ατόμων που ζητούν θεραπεία για απεξάρτηση από τα οπιούχα και συνεχίζουν τη θεραπεία για πολλά χρόνια αναφέρεται ότι αυξάνει, ενώ η εμφάνιση νέων αιτήσεων για απεξάρτηση από τα οπιούχα μειώνεται (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· Drug Misuse Research Division, 2004). Σε ορισμένες χώρες, οι τάσεις της χρήσης ηρωίνης στα άτομα που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά μπορούν να εντοπισθούν από το 1996 έως το 2003 και εμφανίζουν συνολική μείωση του απόλυτου αριθμού των ατόμων που ζητούν θεραπεία.
De prevalentie van opiatencliënten die jarenlang in behandeling blijven, neemt toe, terwijl het aantal nieuwe behandelingen voor opiaten afneemt (nationale Reitox-verslagen, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Voor een aantal landen is het mogelijk om de trend in heroïnegebruik onder nieuwe cliënten te volgen van 1996 tot 2003 en hieruit blijkt dat er in absolute aantallen sprake is van een afname van nieuwe heroïnecliënten.
Uvádí se, že prevalence opiátových klientů, kteří pokračují v léčení po mnoho let, je na vzestupu, zatímco četnost nových žádostí o léčbu opiátové závislosti klesá (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004 (Divize výzkumu zneužívání drog, 2004)). Pro některé země lze trendy v užívání heroinu mezi novými klienty v léčení vysledovat z let 1996 až 2003. Tyto trendy ukazují celkový pokles v absolutních počtech osob vyhledávajících léčbu.
Prævalensen af opiatklienter, der fortsætter i behandling i mange år, angives at være stigende, mens forekomsten af ny efterspørgsel efter behandling for opiater er faldende (nationale Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). For nogle lande kan tendenserne i heroinbrugen blandt nye klienter i behandling følges i perioden 1996–2003, og disse viser et generelt fald i det absolutte antal, der søgte behandling.
Teatatakse, et palju aastaid ravil viibivate opiaaditarbijate levimus on suurenemas, samal ajal kui uute opiaatide tõttu esitatud ravitaotluste arv on vähenemas (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Mõnedes riikides on võimalik uurida heroiini tarbimise suundumusi uute ravil viibivate klientide hulgas aastatel 1996–2003 ja need andmed näitavad, et ravitaotlejate absoluutarv on üldiselt vähenenud.
Hoidossa useita vuosia pysyvien opiaattiasiakkaiden määrä on kasvussa, kun taas opiaattien takia hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden määrä on laskussa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Joidenkin maiden osalta voidaan selvittää, miten heroiinin käyttö on kehittynyt hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden keskuudessa ajanjaksolla 1996–2003, ja se on yleisesti ottaen vähentynyt hoitoon hakeutuvien henkilöiden absoluuttisissa määrissä mitattuna.
A jelentések szerint növekszik a sok évig gyógykezelésre járó opiátpáciensek száma, csökken viszont az opiátok miatti új gyógykezelési igények előfordulása (Reitox országjelentések, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Néhány ország esetében 1996-tól 2003-ig nyomon lehet követni a heroinhasználatot a gyógykezelésre jelentkező új páciensek között, és ezek az adatok a gyógykezelést kérők összlétszámát tekintve általános csökkenést jeleznek.
Utbredelsen av opiatklienter som fortsetter i behandling i mange år, rapporteres å være økende, mens forekomsten av nye søknader om opiatbehandling går ned (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Enkelte land kan spore trendene for heroinbruk blant nye klienter i behandling fra 1996 til 2003, og her sees en generell nedgang i absolutte søknadstall.
Donosi się o wzroście poziomu rozpowszechnienia pacjentów uzależnionych od opiatów i przebywających na leczeniu przez wiele lat, gdy tymczasem częstość występowania nowych przypadków zapotrzebowania na leczenie z uzależnienia od opiatów maleje (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; Wydział ds. badań nad nadużywaniem narkotyków, 2004). W przypadku niektórych państw istnieje możliwość prześledzenia trendów zażywania heroiny wśród nowych leczonych pacjentów w latach 1996-2003. Trendy te pokazują generalnie spadek liczby osób ubiegających się o leczenie.
Se raportează că prevalenţa clienţilor tratamentului pentru dependenţa de opiacee care continuă tratamentul timp de mulţi ani este în creştere, în timp ce incidenţa noilor cereri de tratament pentru dependenţa de opiacee scade [rapoartele naţionale Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004]. În anumite ţări, tendinţele consumului de heroină în rândul noilor clienţi ai tratamentului pot fi urmărite din 1996 până în 2003, iar datele indică o scădere globală a numărului absolut de consumatori care solicită tratament.
Uvádza sa stúpajúca prevalencia opiátových klientov, ktorí pokračujú v liečbe mnoho rokov, zatiaľ čo počet nových žiadostí o liečbu kvôli opiátom klesá (národné správy Reitox 2004; Drug Misuse Research Division 2004 [Divízia výskumu zneužívania drog]). V niektorých krajinách možno sledovať trendy užívania heroínu medzi novými liečenými klientmi od roku 1996 do roku 2003 a tieto sa vyznačujú celkovým poklesom absolútnych počtov záujemcov o liečbu.
Razširjenost uživalcev opiatov, ki se zdravijo več let, naj bi naraščala, medtem ko se pojav novih povpraševanj po zdravljenju odvisnosti od opiatov znižuje (nacionalna poročila Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Za nekatere države lahko trende uživanja heroina med novimi osebami, vključenimi v zdravljenje, odkrijemo od leta 1996 do 2003, ti pa kažejo na splošen upad absolutnega števila ljudi, ki iščejo zdravljenje.
Antalet opiatklienter som genomgår behandling under många år uppges öka, medan ny efterfrågan på behandling mot opiatmissbruk minskar (Nationella Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). I vissa länder kan trender inom heroinmissbruk bland nya klienter i behandling spåras från 1996–2003 och dessa visar på en totalminskning i absoluta tal när det gäller antalet klienter som söker behandling.
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
Dati par ikgadējo izplatību liecina, ka līdz 2002. gadam lielāko skaitu jauno AIDS gadījumu ES var saistīt ar intravenozo narkotiku lietošanu, šo izplatīšanās veidu pārņēma heteroseksuālie kontakti, kas atspoguļo izmaiņas HIV epidemioloģijā iepriekšējo gadu laikā (15. attēls).
Annual incidence data show that, until 2002, the greatest number of new cases of AIDS in the EU could be attributed to intravenous drug use; subsequently, this mode of transmission was overtaken by heterosexual sex, reflecting changes in the epidemiology of HIV in the preceding years (Figure 15). It should be noted, however, that infection patterns can differ greatly between individual countries (129).
Les données annuelles sur l'incidence font apparaître que, jusqu'en 2002, la majeure partie des nouveaux cas de SIDA dans l'UE était due à l'usage de drogue par voie intraveineuse. Par la suite, les rapports hétérosexuels sont devenus le premier mode de transmission, ce qui reflète des changements dans l'épidémiologie du VIH par rapport aux années précédentes (graphique 15). Il convient de relever, toutefois, que les modes d'infection peuvent varier sensiblement d'un pays à l'autre (129).
Die jährlichen Inzidenzdaten zeigen, dass bis 2002 die meisten neuen AIDS-Fälle in der EU mit dem intravenösen Drogenkonsum in Zusammenhang gebracht werden konnten. Anschließend wurde diese Form der Übertragung durch heterosexuellen Geschlechtsverkehr abgelöst, was auf Veränderungen in der Epidemiologie von HIV in den Vorjahren schließen lässt (Abbildung 15). Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass es hinsichtlich der Infektionsmuster zuweilen große Unterschiede zwischen einzelnen Ländern gibt (129).
Los datos de incidencia anual revelan que, hasta 2002, el mayor número de nuevos casos de SIDA en la UE podía imputarse al consumo de drogas por vía intravenosa; posteriormente, este modo de transmisión se vio sobrepasado por las relaciones heterosexuales, lo cual refleja cambios en la epidemiología del VIH de los años precedentes (gráfico 15). No obstante, hay que tener en cuenta que los patrones de infección pueden presentar grandes diferencias entre países (129).
I dati annui mostrano che fino al 2002 il maggior numero di nuovi casi di AIDS nell’UE poteva essere attribuito al consumo endovena di droga; a partire da quella data, questa via di trasmissione è stata superata dai rapporti sessuali di tipo eterosessuale, cosa che riflette i cambiamenti occorsi nell’epidemiologia dell’HIV negli anni precedenti (Grafico 15). Va notato, tuttavia, che i modelli di infezione variano enormemente da paese a paese (129).
Os dados de incidência anual mostram que, até 2002, o maior número de novos casos de SIDA na UE podiam ser atribuídos ao consumo de droga por via endovenosa; subsequentemente, este modo de transmissão foi ultrapassado pelas relações sexuais heterossexuais, reflectindo as alterações da epidemiologia do VIH verificadas nos anos anteriores (Figura 15). Note-se, todavia, que os padrões de contágio podem diferir muito entre os países (129).
Ετήσια στοιχεία για τον επιπολασμό δείχνουν ότι, έως το 2002, η πλειονότητα των νέων κρουσμάτων AIDS στην ΕΕ μπορούσε να αποδοθεί στην ενδοβλέβια χρήση ναρκωτικών· στη συνέχεια, αυτός ο τρόπος μετάδοσης ξεπεράσθηκε από τη σεξουαλική επαφή μεταξύ ετεροφυλοφίλων, απηχώντας αλλαγές στην επιδημιολογία του ιού HIV κατά τα προηγούμενα χρόνια (διάγραμμα 15). Πρέπει να σημειωθεί, ωστόσο, ότι τα πρότυπα μόλυνσης μπορεί να διαφέρουν σημαντικά μεταξύ των επιμέρους χωρών (129).
Uit de jaarlijkse incidentiecijfers blijkt dat het grootste aantal nieuwe aidsgevallen in de EU tot 2002 veroorzaakt werd door intraveneus drugsgebruik. Daarna is deze besmettingswijze “ingehaald” door heteroseksuele seks, wat een weerspiegeling is van de veranderingen in de HIV-epidemiologie in de voorgaande jaren (figuur 15). Daarbij dient wel de kanttekening te worden geplaatst dat de infectiepatronen grote verschillen tussen landen kunnen vertonen (129).
Roční údaje o výskytu ukazují, že až do roku 2002 bylo možné přičítat největší počet nových případů AIDS v EU nitrožilnímu užívání drog. Poté byl tento způsob přenosu předstižen přenosem spojeným s heterosexuálním pohlavním stykem odrážejícím změny v epidemiologii HIV v předchozích letech (obr. 15). Je však třeba poznamenat, že vzorce infekce se mohou mezi jednotlivými zeměmi značně lišit (129).
Årlige incidensdata viser, at det største antal nye tilfælde af aids i EU indtil 2002 kunne tilskrives intravenøs stofbrug; efterfølgende blev denne smittemåde overhalet af heteroseksuel sex, hvilket afspejler ændringer i hiv-epidemiologien i de foregående år (figur 15). Det skal imidlertid bemærkes, at smittemønstrene kan være meget forskellige mellem de enkelte lande (129).
Haigestumuse andmed aastate kaupa näitavad, et kuni 2002. aastani oli kõige suurem arv uutest AIDSijuhtudest ELis põhjustatud narkootikumide veeni süstimisest; seejärel muutus peamiseks viisiks nakatumine heteroseksuaalse seksi teel, mis peegeldab muutusi HIV epidemioloogias varasematel aastatel (joonis 15). Siiski tuleb märkida, et nakatumismustrid võivad riigiti väga erinevad olla (129).
Vuotuisista esiintyvyystiedoista ilmenee, että vuoteen 2002 asti suurin osa uusista aids-tapauksista EU:ssa johtui huumeiden injektiokäytöstä, mutta heteroseksuaalinen seksi on sittemmin ohittanut tämän tartuntatavan, mikä heijastaa edellisinä vuosina tapahtuneita muutoksia hiv:n epidemiologiassa (kaavio 15). Tartuntatavoissa voi kuitenkin olla suuria eroja maiden välillä (129).
Az éves előfordulási adatok azt mutatják, hogy míg az új AIDS-es esetek legnagyobb részét egészen 2002-ig az intravénás droghasználatnak kellett tulajdonítani, ezt a fertőzési módot ezt követően megelőzte a heteroszexuális nemi kapcsolat, ami a HIV járványtanában az elmúlt években bekövetkezett változásokat jelzi (Figure 15). Meg kell azonban jegyezni, hogy a fertőzési módok az egyes országokban nagymértékben különbözhetnek(129).
Årlige insidensdata viser at fram til 2002 kunne de fleste nye AIDS-tilfeller i EU tilbakeføres til intravenøs narkotikabruk, mens heteroseksuell sex nå er den vanligste smitteveien, noe som gjenspeiler endringene i HIV-epidemiologien i de foregående år (figur 15). Det bør imidlertid anføres at smittemønstrene kan variere mye landene imellom (129).
Dane roczne dotyczące zachorowalności wykazują, że do roku 2002 największa liczba nowych przypadków AIDS w UE była spowodowana dożylnym przyjmowaniem narkotyków, następnie jednak ta forma transmisji choroby ustąpiła liczebności przypadków przekazywania jej drogą seksu heteroseksualnego, wskazując na zmiany w epidemiologii wirusa HIV w poprzednich latach (Wykres 15). Należy zauważyć jednak, że te schematy rozpowszechniania zakażeń mogą różnić się między poszczególnymi państwami (129).
Datele privind incidenţa anuală arată că, până în 2002, cel mai mare număr de cazuri noi de SIDA din Uniunea Europeană putea fi atribuit consumului de droguri intravenoase; apoi, acest mod de transmitere a fost depăşit de relaţiile sexuale heterosexuale, reflectând modificările din epidemiologia HIV în anii precedenţi (Figura 15). Cu toate acestea, trebuie subliniat faptul că tiparele infecţiei pot varia semnificativ de la o ţară la alta (129).
Každoročné údaje o výskyte ukazujú, že do roku 2002 bolo možné najväčší počet prípadov AIDS v EÚ prisudzovať vnútrožilovému užívaniu drog; potom tento spôsob prenosu predbehol heterosexuálny pohlavný styk, kopírujúc zmeny v epidemiológii HIV v predchádzajúcich rokoch (obrázok 15). Treba však poznamenať, že vzory infekcie sa v jednotlivých krajinách môžu značne líšiť (129).
Podatki o letni pogostnosti pojava kažejo, da lahko do leta 2002 najvišje število novih primerov aidsa v EU pripišemo intravenoznemu uživanju drog; kasneje je ta način prenašanja prehitel heteroseksualni spolni odnos, kar odraža spremembe v epidemiologiji HIV v prejšnjih letih (prikaz 15). Vendar je treba poudariti, da se vzorci vbrizgavanja med posameznimi državami lahko močno razlikujejo (129).
Årliga incidensuppgifter visar att det största antalet nya aids-fall inom EU fram till år 2002 orsakades av intravenöst narkotikamissbruk. Senare blev heterosexuellt sex en vanligare smittoväg, vilket återspeglar förändringar i epidemologin för hiv under de föregående åren (figur 15). Det bör dock noteras att mönstren när det gäller smitta kan se mycket olika ut i enskilda länder(129).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Lielākā daļa opiātu lietotāju ir vecumā no 20 līdz 34 gadiem, un vecuma grupā no 30 līdz 39 gadiem vairāk kā puse no pacientiem vēlas saņemt ārstēšanu no opiātu lietošanas. Ziņojumos saskatāmā tendence liecina par opiātu pacientu vecuma palielināšanos; piemēram, Nīderlandē aptuveni 40% no jaunajiem opiātu pacientiem ir vecāki par 40 gadiem.
Most opiate users are aged between 20 and 34 years, and in the age group 30–39 years more than half the clients seek treatment for opiate use. The reported trend is towards an ageing opiate clientele; for example, in the Netherlands around 40 % of new opiates clients are more than 40 years old. The exceptions are Romania and Slovenia, where a very young population (15–19 years) of opiate clients is found (114).
La majorité des usagers d'opiacés sont âgés de 20 à 34 ans et, dans le groupe des 30 à 39 ans, plus de la moitié des patients demandent un traitement pour usage d'opiacés. On observe une tendance au vieillissement des patients consommateurs d'opiacés. Aux Pays-Bas, par exemple, près de 40 % des nouveaux patients consommateurs d'opiacés ont plus de 40 ans. Les exceptions sont la Roumanie et la Slovénie, où l'on trouve une population très jeune (15 à 19 ans) de patients consommateurs d'opiacés (114).
Die meisten Opiatkonsumenten sind zwischen 20 und 34 Jahre alt, und in der Altersgruppe von 30 bis 39 Jahren beantragt mehr als die Hälfte der Patienten eine Therapie wegen Opiatkonsums. Den Berichten zufolge gehören die Opiatpatienten zunehmend einer höheren Altersgruppe an. Beispielsweise sind in den Niederlanden etwa 40 % der neuen Opiatpatienten über 40 Jahre alt. Ausnahmen stellen hier Rumänien und Slowenien dar, wo die Opiatpatienten überwiegend sehr jung sind (15 bis 19 Jahre) (114).
La mayoría de consumidores de opiáceos tienen entre 20 y 34 años de edad, y en el grupo de 30 a 39 años, más de la mitad de los pacientes solicitan tratamiento. Se observa una tendencia al envejecimiento de los pacientes de opiáceos; por ejemplo, en los Países Bajos, alrededor del 40 % de los nuevos pacientes de opiáceos tienen más de 40 años. Las excepciones son Rumanía y Eslovenia, donde la población de pacientes de opiáceos es muy joven (de 15 a 19 años) (114).
La maggior parte dei consumatori di oppiacei ha età compresa tra i 20 e i 34 anni, e nella fascia d’età 30-39 anni più della metà dei pazienti chiede di entrare in terapia a causa del consumo di oppiacei. L’andamento riferito suggerisce un invecchiamento dei pazienti consumatori di oppiacei; per esempio, nei Paesi Bassi circa il 40% dei pazienti in terapia per la prima volta per oppiacei ha più di 40 anni d’età. Fanno eccezione Romania e Slovenia con un gruppo di pazienti consumatori di oppiacei assai giovane (15-19 anni) (114).
A maioria dos consumidores de opiáceos têm entre 20 e 34 anos de idade, e no grupo etário dos 30 a 39 anos mais de metade dos utentes procura tratamento por consumo de opiáceos. A tendência registada é para um envelhecimento destes utentes; por exemplo, nos Países Baixos cerca de 40% dos novos utentes consumidores de opiáceos têm mais de 40 anos. São excepções a Roménia e a Eslovénia, onde se encontra uma população muito jovem (15–19 anos) de utentes consumidores de opiáceos (114).
Οι περισσότεροι χρήστες οπιούχων είναι ηλικίας 20 έως 34 ετών, και στην ηλικιακή ομάδα των 30–39 ετών περισσότερο από το ήμισυ των αιτήσεων θεραπείας αφορά απεξάρτηση από τη χρήση οπιούχων. Η τάση που αναφέρεται δείχνει γήρανση των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα· για παράδειγμα, στις Κάτω Χώρες περίπου 40 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα είναι ηλικίας άνω των 40 ετών. Εξαίρεση αποτελούν η Ρουμανία και η Σλοβενία, όπου καταγράφεται ένας πολύ νεανικός πληθυσμός (15–19 ετών) ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα (114).
De meeste opiatengebruikers zijn tussen de 20 en 34 jaar oud en in de leeftijdscategorie van 30 tot 39 jaar gaat meer dan de helft van de cliënten in behandeling voor het gebruik van opiaten. Uit de gerapporteerde gegevens blijkt dat opiatengebruikers op steeds oudere leeftijd in behandeling gaan; in Nederland is ongeveer 40% van de nieuwe opiatencliënten bijvoorbeeld ouder dan 40 jaar. De uitzonderingen hierop zijn Roemenië en Slovenië, die een erg jonge populatie (15-19 jaar) van opiatencliënten hebben (114).
Většině uživatelů opiátů je 20 až 34 let a ve věkové skupině 30–39 let více než polovina klientů vyhledá léčení kvůli užívání opiátů. Podle údajů směřuje trend ke starší opiátové klientele; např. v Nizozemsku je asi 40 % nových klientů užívajících opiáty ve věku přes 40 let. Výjimkou jsou Rumunsko a Slovinsko, kde zjistili klienty léčené ze závislosti na opiátech ve velmi mladé populaci (15 – 19 let)(114).
De fleste opiatbrugere er i alderen 20–34 år, og i aldersgruppen 30–39 år søger over halvdelen af klienterne behandling for opiatbrug. Tendensen går i retning af, at opiatklienterne bliver ældre; f.eks. i Nederlandene er ca. 40 % af nye opiatklienter over 40 år. Undtagelserne er Rumænien og Slovenien, hvor der findes meget unge (15–19 år) opiatklienter (114).
Enamik opiaaditarbijatest on 20–34aastased, 30–39aastaste vanuserühmas taotlevad rohkem kui pooled kliendid ravi opiaatide tõttu. Teatatud on suundumusest, et opiaaditarbijate vanus tõuseb; näiteks Madalmaades on umbes 40% uutest opiaadiklientidest vanemad kui 40 aastat. Erandiks on Rumeenia ja Sloveenia, kus opiaaditarbijate hulgas on väga noori (15–19aastasi) (114).
Suurin osa opiaattien käyttäjistä on 20–34‑vuotiaita, ja 30–39‑vuotiaiden ikäryhmässä yli puolet asiakkaista hakeutuu hoitoon opiaattien käytön takia. Opiaattiasiakkaat ovat ikääntymässä, esimerkiksi Alankomaissa noin 40 prosenttia uusista opiaattiasiakkaista on yli 40‑vuotiaita. Poikkeuksina ovat Romania ja Slovenia, joissa on myös erittäin nuoria (15–19‑vuotiaita) opiaattiasiakkaita (114).
A legtöbb opiáthasználó 20 és 34 év közötti, a 30–39 éves korcsoportban pedig a páciensek több mint fele az opiáthasználat miatt jelentkezik gyógykezelésre. A jelentések egy öregedő opiáthasználó betegkörről számolnak be; Hollandiában például az új opiáthasználó páciensek körülbelül 40%-a idősebb 40 évesnél. Kivételt jelent Románia és Szlovénia, ahol az opiáthasználók között egy nagyon fiatal populációt is találtak (15–19 évesek)(114).
De fleste opiatbrukerne er mellom 20 og 34 år, og i aldersgruppen 30-39 år søker mer enn halvparten av klientene behandling for opiatbruk. Trenden som rapporteres, tyder på et aldrende opiatklientell – f.eks. er rundt 40 % av alle nye opiatklienter i Nederland over 40 år. Unntakene er Romania og Slovenia, som har en veldig ung populasjon (15-19 år) av opiatbrukere (114).
Większość osób zażywających opiaty to osoby w wieku od 20 do 34 lat, a w grupie wiekowej od 30 do 39 lat ponad połowa pacjentów ubiega się o leczenie z uzależnienia od opiatów. Przedstawiany trend wskazuje na starzenie się osób stosujących opiaty. Przykładowo, w Holandii około 40% nowych pacjentów uzależnionych od opiatów ma ponad 40 lat. Wyjątkami są Rumunia i Słowenia, gdzie występuje bardzo młoda (15-19 lat) populacja pacjentów uzależnionych od opiatów (114).
Majoritatea consumatorilor de opiacee au vârste cuprinse între 20 şi 34 de ani, iar în cadrul grupei de vârstă 30–39 de ani, peste jumătate din clienţi solicită tratament pentru consumul de opiacee. Se constată o tendinţă de îmbătrânire a clientelei tratamentului pentru dependenţă de opiacee, în Ţările de Jos aproximativ 40 % din noii clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de opiacee având vârste peste 40 de ani. Excepţiile sunt România şi Slovenia, unde clienţii tratamentului pentru dependenţă de opiacee sunt foarte tineri (15–19 ani) (114).
Väčšina užívateľov opiátov má 20 až 34 rokov a vo vekovej skupine 30- až 39-ročných viac ako polovica klientov vyhľadá liečbu kvôli užívaniu opiátov. Podľa údajov smeruje trend k staršej opiátovej klientele; napríklad v Holandsku má vyše 40 % nových opiátových klientov viac ako 40 rokov. Výnimkami sú Rumunsko a Slovinsko, kde zistili klientov liečených zo závislosti od opiátov vo veľmi mladej populácii (15- až 19-ročných) (114).
Večina uživalcev opiatov je stara med 20 in 34 let, v starostni skupini 30–39 let pa jih polovica oseb išče zdravljenje zaradi uživanja opiatov. Trend je, da se uporabniki opiatov starajo; na primer na Nizozemskem je okoli 40 % oseb, na novo vključenih v zdravljenje zaradi opiatov, starejših od 40 let. Izjemi sta Romunija in Slovenija, v katerih lahko najdemo zelo mlade ljudi (15–19 let), ki uživajo opiate (114).
De flesta opiatmissbrukare är i åldern 20–34, och i åldersgruppen 30–39 söker mer än hälften av klienterna behandling för opiatmissbruk. Den redovisade trenden tyder på att opiatklienterna blir äldre. I exempelvis Nederländerna är omkring 40 % av de nya opiatmissbrukarna äldre än 40 år. Undantagen är Rumänien och Slovenien där det finns många mycket unga (15–19 år) opiatklienter(114).
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Tendences saistībā ar narkotiku izraisītiem nāves gadījumiem dažādās valstīs ir atšķirīgas (151), un tās ir atšķirīgas pat dažādos reģionos heroīna epidēmijas gaitas, tā lietošanas izplatības un ar risku saistīto darbību atšķirību rezultātā (piemēram, injicējamo narkotiku lietotāju proporcija, vairāku narkotiku lietošana), kā arī saistītas ar ārstēšanās un atbalsta pakalpojumu nodrošinājumu narkotiku lietotājiem, un, iespējams, heroīna pieejamību un raksturojumu. Svarīga nozīme var būt arī atšķirībām neatliekamās medicīniskās palīdzības pakalpojumu organizācijā un politikā.
Trends in drug-related deaths vary from country to country (151), and even from region to region, as a result of differences in the course of the heroin epidemic, in the prevalence of its use, in risk behaviours (e.g. proportion of injectors, polydrug use), in provision of treatment and support services for drug users and, perhaps, in the availability and characteristics of heroin. Differences in the organisation and policies of the medical emergency services can also play an important role.
Les tendances des décès liés à la drogue varient d'un pays à l'autre (151), voire d'une région à l'autre, en raison des différences dans la propagation de l'épidémie d'héroïne, de la prévalence de sa consommation, des comportements à risques (par exemple, la proportion d'UDVI, la polytoxicomanie), de l'offre de traitement et de services d'aide aux usagers de drogue et, peut-être, de la disponibilité et des caractéristiques de l'héroïne. Par ailleurs, l'organisation et les politiques différentes en matière de services médicaux d'urgence peuvent également jouer un rôle important.
Bei drogenbedingten Todesfällen lassen sich zwischen den Ländern (151) und sogar zwischen den Regionen unterschiedliche Tendenzen feststellen. Dies ist auf Unterschiede im Verlauf der Heroinepidemie, in der Prävalenz des Heroinkonsums, im Risikoverhalten (z. B. hinsichtlich des Anteils der injizierenden Drogenkonsumenten oder des polyvalenten Drogenkonsums), in der Bereitstellung von Behandlungen und Hilfsdiensten für Drogenkonsumenten sowie eventuell auch in der Verfügbarkeit und Beschaffenheit des Heroins zurückzuführen. Unterschiede in Organisation und Verfahrensweisen der medizinischen Notfalldienste können ebenfalls eine große Rolle spielen.
Las tendencias de las muertes relacionadas con drogas varían según los países (151) e incluso según las regiones, debido a las diferencias en el curso de la epidemia de heroína, en su prevalencia de consumo, en los comportamientos de riesgo (por ejemplo, el porcentaje de consumidores que se inyectan o el policonsumo), en la prestación de servicios de tratamiento y apoyo a los consumidores y, quizá, en la disponibilidad y características de la heroína. Las diferencias de organización y de las políticas de los servicios médicos de urgencias también pueden desempeñar un importante papel.
L’andamento dei decessi correlati al consumo di stupefacenti varia da paese a paese (151), e persino da regione a regione, per le differenze attribuibili al progredire dell’epidemia di eroina, alla prevalenza dell’uso di tale sostanza, ai comportamenti a rischio (per esempio, percentuale di consumatori per via parenterale, poliassunzione), alla disponibilità di servizi terapeutici e di sostegno per i consumatori di droga e, forse, alla reperibilità e alle caratteristiche dell’eroina stessa. Anche le differenze a livello organizzativo e delle politiche dei servizi medici di urgenza possono giocare un ruolo determinante.
As tendências em matéria de mortes relacionadas com o consumo de drogas variam entre os países (151) e até entre regiões, em resultado das diferenças na evolução da epidemia de heroína, na prevalência do seu consumo, nos comportamentos de risco (por exemplo, percentagem de CDI, policonsumo de drogas), na oferta de tratamento e de serviços de apoio aos consumidores de droga e, talvez, na disponibilidade e características da heroína. As diferenças no tocante à organização e às políticas dos serviços de emergência médica também desempenham um papel importante.
Οι τάσεις όσον αφορά τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά διαφέρουν από χώρα σε χώρα (151), ακόμη και από περιφέρεια σε περιφέρεια, λόγω των διαφορών στην πορεία της επιδημίας της ηρωίνης, στην επικράτηση της χρήσης της, στις επικίνδυνες συμπεριφορές (π.χ. ποσοστό ΧΕΝ, πολλαπλή χρήση ναρκωτικών), στην παροχή θεραπευτικών και υποστηρικτικών υπηρεσιών στους χρήστες ναρκωτικών και, ίσως, στη διαθεσιμότητα και τα χαρακτηριστικά της ηρωίνης. Οι διαφορές στην οργάνωση και τις πολιτικές των ιατρικών υπηρεσιών έκτακτων περιστατικών μπορεί επίσης να διαδραματίζουν σημαντικό ρόλο.
De trends in acute sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik kunnen van land tot land en zelfs van regio tot regio uiteenlopen (151) als gevolg van verschillen in de heroïne-verspreiding, in de prevalentie van het heroïnegebruik, in risicogedragingen (bijvoorbeeld het percentage drugsspuiters, polydrugsgebruik), in het aanbod aan behandelmogelijkheden en andere ondersteunende diensten voor drugsgebruikers, en misschien ook in de beschikbaarheid en eigenschappen van de heroïne. Ook kunnen verschillen in de organisatiestructuur en het eerstehulp-beleid een belangrijke rol spelen.
Trendy v úmrtích souvisejících s drogami se v jednotlivých zemích (151) a dokonce i regionech liší, a to v důsledku rozdílů v průběhu epidemie užívání heroinu, v prevalenci jeho užívání, v rizikovém chování (např. podílu osob, které drogy užívají nitrožilně, užívání více drog současně), v poskytnutí léčebných a podpůrných služeb pro uživatele drog a možná i v dostupnosti a charakteristice heroinu. Rozdíly v organizaci a politice služeb lékařské pohotovosti mohou také hrát důležitou roli.
Tendenserne i de narkotikarelaterede dødsfald varierer fra land til land (151), og selv fra region til region, som følge af forskelle med hensyn til heroinepidemiens forløb, udbredelsen af heroinbrug, risikoadfærd (f.eks. andel af intravenøse stofbrugere, blandingsbrug), tilbud om behandlings- og støttetjenester til stofbrugere og, eventuelt, tilgængeligheden af og kendetegnene ved heroinen. Forskelle med hensyn til, hvordan ordningerne for akut lægehjælp er organiseret, og hvilke strategier de følger, kan også spille en vigtig rolle.
Tulenevalt erinevustest heroiiniepideemia kulgemises, heroiinitarbimise levimusest, riskikäitumistest (nt süstijate osakaal, mitmete narkootikumide kasutamine samaaegselt), ravi ja tugiteenuste pakkumisest narkootikumide tarbijatele ning võib-olla ka heroiini kättesaadavusest ja omadustest, on suundumused uimastitega seotud surmade osas riigiti (151) ja veelgi rohkem piirkonniti erinevad. Olulist rolli võivad mängida ka erinevused kiirabiteenuste osutamise korraldamises ja poliitikas.
Huumekuolemien suuntaukset vaihtelevat maittain (151) ja jopa alueittain heroiiniepidemian leviämisessä, sen käytön levinneisyydessä, riskikäyttäytymisessä (esim. injektiokäyttäjien osuus, huumeiden sekakäyttö), hoidon ja tukipalvelujen tarjonnassa ja kenties heroiinin saatavuudessa ja ominaisuuksissa esiintyvien erojen mukaan. Myös ensiapupalvelujen järjestämisessä ja toimintatavoissa esiintyvillä eroilla voi olla suuri merkitys.
A kábítószerrel összefüggő halálozás tendenciái országonként(151), sőt akár régióról régióra is változnak, a heroin járványos terjedésének folyamatában, használatának előfordulásában, a kockázati magatartásokban (pl. az injekciós használók aránya, polidroghasználat), a kábítószer-használóknak szánt kezelés és támogató szolgáltatások biztosításában és talán a heroin elérhetősége és jellemzői terén is meglévő különbségek következtében. A sürgősségi orvosi szolgálatok szervezetének és politikájának különbségei szintén fontos szerepet játszhatnak.
Trendene for narkotikarelaterte dødsfall varierer fra land til land (151), til og med fra region til region. Dette skyldes forskjeller i heroinepidemiens forløp, utbredelsen av bruk, risikoatferd (f.eks. andel sprøytebrukere, blandingsbruk), behandlingstilbud og støttetjenester for narkotikabrukere og muligens heroinets tilgjengelighet og karakteristika. Forskjeller i organiseringen av og retningslinjene for de medisinske akuttjenestene kan også spille en viktig rolle.
Trendy dotyczące zgonów związanych z zażywaniem narkotyków różnią się między poszczególnymi państwami (151), a nawet między regionami. Dzieje się tak w wyniku różnic w przebiegu epidemii heroiny, w rozpowszechnieniu jej zażywania, w zachowaniach ryzykownych (np. odsetek osób wstrzykujących narkotyk, stosowanie więcej niż jednego narkotyku), w udostępnieniu usług leczenia i wsparcia dla osób zażywających narkotyki, a być może także w dostępności i cechach heroiny. Również różnice w organizacji i polityce służb ratownictwa medycznego mogą odgrywać tutaj istotną rolę.
Tendinţele privind decesele legate de consumul de droguri variază de la o ţară la alta (151) şi chiar de la o regiune la alta, ca urmare a diferenţelor constatate în ceea ce priveşte modul de răspândire a consumului de heroină, prevalenţa acestuia, comportamentele de risc (ex. proporţia de consumatori prin injectare, consumul de mai multe droguri), asigurarea tratamentului şi a serviciilor de asistenţă pentru consumatorii de droguri şi, posibil, disponibilitatea şi caracteristicile heroinei. Un rol important poate fi jucat de asemenea de diferenţele în ceea ce priveşte organizarea şi politicile serviciilor medicale de urgenţă.
Trendy úmrtnosti súvisiacej s drogami sú v jednotlivých krajinách (151) a dokonca i v jednotlivých regiónoch odlišné v dôsledku rozdielov vo vývoji heroínovej epidémie, v prevalencii užívania heroínu, rizikového správania (napr. v podiele injekčných užívateľov, užívaní viacerých drog), poskytovaní liečebných a pomocných služieb užívateľom drog a možno aj v dostupnosti a vlastnostiach heroínu. Významnú rolu môžu pravdepodobne zohrávať aj rozdiely v organizácii a politike pohotovostných lekárskych služieb.
Trendi z drogo povezanih smrtnih primerov se razlikujejo od države do države (151) in celo od regije do regije zaradi razlik v poteku epidemije heroina, razširjenosti njegovega uživanja, tveganih vedenj (npr. delež oseb, ki si drogo vbrizgavajo, uživanje več drog hkrati), zagotavljanja služb za zdravljenje in podporo uživalcem drog ter mogoče razpoložljivosti in značilnosti heroina. Pomembno vlogo lahko imajo tudi razlike v organiziranosti in politikah zdravstvenih služb za nujno pomoč.
Trenderna för de narkotikarelaterade dödsfallen varierar från land till land(151), och från region till region. Detta beror på skillnaderna i heroinepidemins förlopp, i användningens omfattning, i riskbeteenden (exempelvis andelen injektionsmissbrukare, blandmissbruk), i tillhandhahållandet av behandling och stöd för narkotikamissbrukare och kanske även i tillgången på heroin och heroinets egenskaper. Skillnader i den medicinska akutvårdens organisation och strategier kan också spela en viktig roll.
  AmfetamÄ«ns  
2003. gadā vidējā amfetamīna cena lietotāju līmenī svārstījās no mazāk par 10 eiro par gramu Beļģijā, Igaunijā, Grieķijā, Latvijā, Ungārijā, Nīderlandē un Slovākijā līdz 37,5 eiro par gramu Norvēģijā (73).
In 2003, average amphetamine prices at user level varied from less than €10 per gram in Belgium, Estonia, Greece, Latvia, Hungary, the Netherlands and Slovakia to €37.5 per gram in Norway (73). The average retail purity of amphetamine in 2003 ranged from 7.5 % (Germany) to 50 % (Norway) (74).
En 2003, le prix moyen des amphétamines pour le consommateur variait de moins de 10 euros le gramme en Belgique,en Estonie, en Grèce, en Lettonie, en Hongrie, aux Pays-Bas et en Slovaquie à 37,5 euros le gramme en Norvège (73). Le degré moyen de pureté au niveau de la vente au détail en 2003 était compris entre 7,5 % (Allemagne) et 50 % (Norvège) (74).
Im Jahr 2003 reichte der durchschnittliche Konsumentenpreis für Amphetamin von unter 10 EUR pro Gramm in Belgien, Estland, Griechenland, Lettland, Ungarn, den Niederlanden und der Slowakei bis zu 37,50 EUR pro Gramm in Norwegen (73). Die durchschnittliche Reinheit des gehandelten Amphetamins schwankte im Jahr 2003 zwischen 7,5 % (Deutschland) und 50 % (Norwegen) (74).
En 2003, los precios medios de las anfetaminas a nivel de consumidor oscilaron entre los menos de 10 euros por gramo de Bélgica, Estonia, Grecia, Letonia, Hungría, los Países Bajos y Eslovaquia y los 37,5 euros por gramo de Noruega (73). La pureza media de las anfetaminas vendidas al por menor el mismo año fue del 7,5 % (Alemania) al 50 % (Noruega) (74).
Nel 2003 i prezzi medi delle anfetamine per il consumatore andavano da meno di 10 euro al grammo in Belgio, Estonia, Grecia, Lettonia, Ungheria, Paesi Bassi e Slovacchia a 37,5 euro al grammo in Norvegia (73). La purezza media al dettaglio delle anfetamine nel 2003 variava dal 7,5% (Germania) al 50% (Norvegia) (74).
Em 2003, os preços médios das anfetaminas ao nível do utilizador iam desde 10 euros por grama na Bélgica, Estónia, Grécia, Letónia, Hungria, Países Baixos e Eslováquia e os 37,5 euros por grama na Noruega (73). A pureza média das anfetaminas vendidas a retalho, em 2003, oscilava entre 7,5% (Alemanha) e 50% (Noruega) (74).
Το 2003, η μέση τιμή αγοράς αμφεταμινών από τους χρήστες κυμαινόταν από λιγότερο από 10 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο, την Εσθονία, την Ελλάδα, τη Λεττονία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες και τη Σλοβακία έως 37,5 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία (73). Η μέση καθαρότητα των αμφεταμινών σε επίπεδο λιανικής πώλησης το 2003 κυμαινόταν μεταξύ 7,5 % (Γερμανία) και 50 % (Νορβηγία) (74).
In 2003 varieerde de gemiddelde straatwaarde van amfetamine van minder dan 10 EUR per gram in België, Estland, Griekenland, Letland, Hongarije, Nederland en Slowakije tot 37,5 EUR per gram in Noorwegen (73). De gemiddelde zuiverheid van amfetamine op straathandelsniveau in 2003 varieerde van 7,5% (Duitsland) tot 50% (Noorwegen) (74).
V roce 2003 se průměrné ceny amfetaminu na uživatelské úrovni pohybovaly od méně než 10 EUR za gram v Belgii, Estonsku, Řecku, Lotyšsku, Maďarsku, Nizozemsku a na Slovensku do 37,5 EUR za gram v Norsku (73). Průměrná prodejní čistota amfetaminu se v roce 2003 pohybovala od 7,5 % (Německo) do 50 % (Norsko) (74).
I 2003 lå de gennemsnitlige amfetaminpriser på brugerniveau fra under 10 EUR pr. gram i Belgien, Estland, Grækenland, Letland, Ungarn, Nederlandene og Slovakiet til 37,5 EUR pr. gram i Norge (73). Den gennemsnitlige renhedsgrad for amfetaminer i detailleddet varierede i 2003 fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
2003. aastal ulatus amfetamiini hind tarbijatasandil vähem kui 10 eurost grammi kohta Belgias, Eestis, Kreekas, Lätis, Ungaris, Madalmaades ja Slovakkias kuni 37,5 euroni grammi kohta Norras (73). 2003. aastal jaemüüki läinud amfetamiini keskmine puhtus ulatus 7,5% (Saksamaal) kuni 50% (Norras) (74).
Vuonna 2003 amfetamiinin keskimääräinen hinta käyttäjätasolla vaihteli Belgian, Viron, Kreikan, Latvian, Unkarin, Alankomaiden ja Slovakian alle 10 eurosta Norjan 37,5 euroon grammalta (73). Amfetamiinin keskimääräinen puhtaus vähittäiskaupassa vuonna 2003 vaihteli 7,5 prosentista (Saksa) 50 prosenttiin (Norja) (74).
Az átlagos felhasználói amfetaminárak 2003-ban a Belgiumban, Észtországban, Görögországban, Lettországban, Magyarországon, Hollandiában és Szlovákiában regisztrált 10 euró/gramm alatti ártól a norvégiai 37,5 euró/gramm értékig változtak(73). Az amfetamin átlagos eladási tisztasága 7,5% (Németország) és 50% (Norvégia) között mozgott(74).
I 2003 varierte gjennomsnittlig amfetaminpris på brukernivå fra under 10 euro pr. gram i Belgia, Estland, Hellas, Latvia, Ungarn, Nederland og Slovakia til 37,50 euro pr. gram i Norge (73). Gjennomsnittlig renhet for amfetamin på detaljistnivå i 2003 varierte fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
W 2003 roku średnia cena amfetaminy na rynku detalicznym mieściła się w przedziale od poniżej 10 euro za gram w Belgii, Estonii, Grecji, na Łotwie, na Węgrzech, w Holandii i na Słowacji do 37,5 euro za gram w Norwegii (73). Średni wskaźnik czystości amfetaminy w obrocie detalicznym w roku 2003 wynosił od 7,5% (Niemcy) do 50% (Norwegia) (74).
În 2003, preţul mediu al amfetaminei la consumator a variat de la sub 10 EUR/g în Belgia, Estonia, Grecia, Letonia, Ungaria, Ţările de Jos şi Slovacia la 37,5 EUR/g în Norvegia (73). Puritatea medie a amfetaminei vândute consumatorilor a variat în 2003 între 7,5 % (Germania) şi 50 % (Norvegia) (74).
V roku 2003 sa priemerné ceny amfetamínu na úrovni užívateľa pohybovali od 10 eur za gram v Belgicku, Estónsku, Grécku, Lotyšsku, Maďarsku, Holandsku a na Slovensku do 37,5 eura za gram v Nórsku (73). Priemerná maloobchodná čistota amfetamínu kolísala v roku 2003 od 7,5 % (v Nemecku) do 50 % (v Nórsku) (74).
Leta 2003 so se povprečne cene amfetamina na ravni uporabnika gibale od manj kot 10 eurov za gram v Belgiji, Estoniji, Grčiji, Latviji, na Madžarskem, Nizozemskem in Slovaškem do 37,5 eurov za gram na Norveškem (73). Povprečna maloprodajna čistost amfetamina je leta 2003 segala od 7,5 % (Nemčija) do 50 % (Norveška) (74).
Genomsnittspriset för amfetamin i missbrukarledet varierade 2003 mellan mindre än 10 euro per gram i Belgien, Estland, Grekland, Lettland, Ungern, Nederländerna och Slovakien, och 37,5 euro per gram i Norge(73). Amfetaminets genomsnittliga grad av renhet i missbrukarledet låg 2003 på mellan 7,5 % (Tyskland) och 50 % (Norge)(74).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Lielākā daļa opiātu lietotāju ir vecumā no 20 līdz 34 gadiem, un vecuma grupā no 30 līdz 39 gadiem vairāk kā puse no pacientiem vēlas saņemt ārstēšanu no opiātu lietošanas. Ziņojumos saskatāmā tendence liecina par opiātu pacientu vecuma palielināšanos; piemēram, Nīderlandē aptuveni 40% no jaunajiem opiātu pacientiem ir vecāki par 40 gadiem.
Most opiate users are aged between 20 and 34 years, and in the age group 30–39 years more than half the clients seek treatment for opiate use. The reported trend is towards an ageing opiate clientele; for example, in the Netherlands around 40 % of new opiates clients are more than 40 years old. The exceptions are Romania and Slovenia, where a very young population (15–19 years) of opiate clients is found (114).
La majorité des usagers d'opiacés sont âgés de 20 à 34 ans et, dans le groupe des 30 à 39 ans, plus de la moitié des patients demandent un traitement pour usage d'opiacés. On observe une tendance au vieillissement des patients consommateurs d'opiacés. Aux Pays-Bas, par exemple, près de 40 % des nouveaux patients consommateurs d'opiacés ont plus de 40 ans. Les exceptions sont la Roumanie et la Slovénie, où l'on trouve une population très jeune (15 à 19 ans) de patients consommateurs d'opiacés (114).
Die meisten Opiatkonsumenten sind zwischen 20 und 34 Jahre alt, und in der Altersgruppe von 30 bis 39 Jahren beantragt mehr als die Hälfte der Patienten eine Therapie wegen Opiatkonsums. Den Berichten zufolge gehören die Opiatpatienten zunehmend einer höheren Altersgruppe an. Beispielsweise sind in den Niederlanden etwa 40 % der neuen Opiatpatienten über 40 Jahre alt. Ausnahmen stellen hier Rumänien und Slowenien dar, wo die Opiatpatienten überwiegend sehr jung sind (15 bis 19 Jahre) (114).
La mayoría de consumidores de opiáceos tienen entre 20 y 34 años de edad, y en el grupo de 30 a 39 años, más de la mitad de los pacientes solicitan tratamiento. Se observa una tendencia al envejecimiento de los pacientes de opiáceos; por ejemplo, en los Países Bajos, alrededor del 40 % de los nuevos pacientes de opiáceos tienen más de 40 años. Las excepciones son Rumanía y Eslovenia, donde la población de pacientes de opiáceos es muy joven (de 15 a 19 años) (114).
La maggior parte dei consumatori di oppiacei ha età compresa tra i 20 e i 34 anni, e nella fascia d’età 30-39 anni più della metà dei pazienti chiede di entrare in terapia a causa del consumo di oppiacei. L’andamento riferito suggerisce un invecchiamento dei pazienti consumatori di oppiacei; per esempio, nei Paesi Bassi circa il 40% dei pazienti in terapia per la prima volta per oppiacei ha più di 40 anni d’età. Fanno eccezione Romania e Slovenia con un gruppo di pazienti consumatori di oppiacei assai giovane (15-19 anni) (114).
A maioria dos consumidores de opiáceos têm entre 20 e 34 anos de idade, e no grupo etário dos 30 a 39 anos mais de metade dos utentes procura tratamento por consumo de opiáceos. A tendência registada é para um envelhecimento destes utentes; por exemplo, nos Países Baixos cerca de 40% dos novos utentes consumidores de opiáceos têm mais de 40 anos. São excepções a Roménia e a Eslovénia, onde se encontra uma população muito jovem (15–19 anos) de utentes consumidores de opiáceos (114).
Οι περισσότεροι χρήστες οπιούχων είναι ηλικίας 20 έως 34 ετών, και στην ηλικιακή ομάδα των 30–39 ετών περισσότερο από το ήμισυ των αιτήσεων θεραπείας αφορά απεξάρτηση από τη χρήση οπιούχων. Η τάση που αναφέρεται δείχνει γήρανση των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα· για παράδειγμα, στις Κάτω Χώρες περίπου 40 % των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα είναι ηλικίας άνω των 40 ετών. Εξαίρεση αποτελούν η Ρουμανία και η Σλοβενία, όπου καταγράφεται ένας πολύ νεανικός πληθυσμός (15–19 ετών) ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα (114).
De meeste opiatengebruikers zijn tussen de 20 en 34 jaar oud en in de leeftijdscategorie van 30 tot 39 jaar gaat meer dan de helft van de cliënten in behandeling voor het gebruik van opiaten. Uit de gerapporteerde gegevens blijkt dat opiatengebruikers op steeds oudere leeftijd in behandeling gaan; in Nederland is ongeveer 40% van de nieuwe opiatencliënten bijvoorbeeld ouder dan 40 jaar. De uitzonderingen hierop zijn Roemenië en Slovenië, die een erg jonge populatie (15-19 jaar) van opiatencliënten hebben (114).
Většině uživatelů opiátů je 20 až 34 let a ve věkové skupině 30–39 let více než polovina klientů vyhledá léčení kvůli užívání opiátů. Podle údajů směřuje trend ke starší opiátové klientele; např. v Nizozemsku je asi 40 % nových klientů užívajících opiáty ve věku přes 40 let. Výjimkou jsou Rumunsko a Slovinsko, kde zjistili klienty léčené ze závislosti na opiátech ve velmi mladé populaci (15 – 19 let)(114).
De fleste opiatbrugere er i alderen 20–34 år, og i aldersgruppen 30–39 år søger over halvdelen af klienterne behandling for opiatbrug. Tendensen går i retning af, at opiatklienterne bliver ældre; f.eks. i Nederlandene er ca. 40 % af nye opiatklienter over 40 år. Undtagelserne er Rumænien og Slovenien, hvor der findes meget unge (15–19 år) opiatklienter (114).
Enamik opiaaditarbijatest on 20–34aastased, 30–39aastaste vanuserühmas taotlevad rohkem kui pooled kliendid ravi opiaatide tõttu. Teatatud on suundumusest, et opiaaditarbijate vanus tõuseb; näiteks Madalmaades on umbes 40% uutest opiaadiklientidest vanemad kui 40 aastat. Erandiks on Rumeenia ja Sloveenia, kus opiaaditarbijate hulgas on väga noori (15–19aastasi) (114).
Suurin osa opiaattien käyttäjistä on 20–34‑vuotiaita, ja 30–39‑vuotiaiden ikäryhmässä yli puolet asiakkaista hakeutuu hoitoon opiaattien käytön takia. Opiaattiasiakkaat ovat ikääntymässä, esimerkiksi Alankomaissa noin 40 prosenttia uusista opiaattiasiakkaista on yli 40‑vuotiaita. Poikkeuksina ovat Romania ja Slovenia, joissa on myös erittäin nuoria (15–19‑vuotiaita) opiaattiasiakkaita (114).
A legtöbb opiáthasználó 20 és 34 év közötti, a 30–39 éves korcsoportban pedig a páciensek több mint fele az opiáthasználat miatt jelentkezik gyógykezelésre. A jelentések egy öregedő opiáthasználó betegkörről számolnak be; Hollandiában például az új opiáthasználó páciensek körülbelül 40%-a idősebb 40 évesnél. Kivételt jelent Románia és Szlovénia, ahol az opiáthasználók között egy nagyon fiatal populációt is találtak (15–19 évesek)(114).
De fleste opiatbrukerne er mellom 20 og 34 år, og i aldersgruppen 30-39 år søker mer enn halvparten av klientene behandling for opiatbruk. Trenden som rapporteres, tyder på et aldrende opiatklientell – f.eks. er rundt 40 % av alle nye opiatklienter i Nederland over 40 år. Unntakene er Romania og Slovenia, som har en veldig ung populasjon (15-19 år) av opiatbrukere (114).
Większość osób zażywających opiaty to osoby w wieku od 20 do 34 lat, a w grupie wiekowej od 30 do 39 lat ponad połowa pacjentów ubiega się o leczenie z uzależnienia od opiatów. Przedstawiany trend wskazuje na starzenie się osób stosujących opiaty. Przykładowo, w Holandii około 40% nowych pacjentów uzależnionych od opiatów ma ponad 40 lat. Wyjątkami są Rumunia i Słowenia, gdzie występuje bardzo młoda (15-19 lat) populacja pacjentów uzależnionych od opiatów (114).
Majoritatea consumatorilor de opiacee au vârste cuprinse între 20 şi 34 de ani, iar în cadrul grupei de vârstă 30–39 de ani, peste jumătate din clienţi solicită tratament pentru consumul de opiacee. Se constată o tendinţă de îmbătrânire a clientelei tratamentului pentru dependenţă de opiacee, în Ţările de Jos aproximativ 40 % din noii clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de opiacee având vârste peste 40 de ani. Excepţiile sunt România şi Slovenia, unde clienţii tratamentului pentru dependenţă de opiacee sunt foarte tineri (15–19 ani) (114).
Väčšina užívateľov opiátov má 20 až 34 rokov a vo vekovej skupine 30- až 39-ročných viac ako polovica klientov vyhľadá liečbu kvôli užívaniu opiátov. Podľa údajov smeruje trend k staršej opiátovej klientele; napríklad v Holandsku má vyše 40 % nových opiátových klientov viac ako 40 rokov. Výnimkami sú Rumunsko a Slovinsko, kde zistili klientov liečených zo závislosti od opiátov vo veľmi mladej populácii (15- až 19-ročných) (114).
Večina uživalcev opiatov je stara med 20 in 34 let, v starostni skupini 30–39 let pa jih polovica oseb išče zdravljenje zaradi uživanja opiatov. Trend je, da se uporabniki opiatov starajo; na primer na Nizozemskem je okoli 40 % oseb, na novo vključenih v zdravljenje zaradi opiatov, starejših od 40 let. Izjemi sta Romunija in Slovenija, v katerih lahko najdemo zelo mlade ljudi (15–19 let), ki uživajo opiate (114).
De flesta opiatmissbrukare är i åldern 20–34, och i åldersgruppen 30–39 söker mer än hälften av klienterna behandling för opiatmissbruk. Den redovisade trenden tyder på att opiatklienterna blir äldre. I exempelvis Nederländerna är omkring 40 % av de nya opiatmissbrukarna äldre än 40 år. Undantagen är Rumänien och Slovenien där det finns många mycket unga (15–19 år) opiatklienter(114).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Jāievēro, ka vecuma spektrs ASV pētījumā (12 gadi un vecāki) ir plašāks nekā vecuma spektrs, par kādu ziņo EMCDDA attiecībā uz ES pētījumiem (15–64 gadi). No otras puses, vecuma spektrs no 18 līdz 25 gadiem ir šaurāks nekā ES pētījumos izmantotais vecuma spektrs (15 līdz 24 gadi).
(90) Note that the age range in the US survey (12 years and over) is wider than the age range reported by the EMCDDA for EU surveys (15–64 years). On the other hand, the range 18–25 years is narrower than the range used in most EU surveys (15–24 years).
(90) Il est à noter que la tranche d'âge de l'enquête américaine (12 ans et plus) est plus large que celle rapportée par l'OEDT pour les enquêtes européennes (15 à 64 ans). Par ailleurs, la tranche d'âge pour les jeunes adultes (18 à 25 ans) est plus étroite que celle utilisée dans la plupart des enquêtes européennes (15 à 24 ans).
(90) Es ist zu beachten, dass in der Erhebung der Vereinigten Staaten die Altersspanne (ab 12 Jahren) breiter ist als die von der EBDD in den EU-Erhebungen angewandte (15-64 Jahre). Andererseits ist die Altersspanne für junge Erwachsene (18 bis 25 Jahre) enger als die in den meisten EU-Erhebungen herangezogene Spanne (15 bis 24 Jahre).
(90) Obsérvese que el margen de edad de la encuesta estadounidense (a partir de 12 años) es más amplio que el utilizado por el OEDT en sus encuestas sobre la UE (de 15 a 64 años). Por otro lado, el margen de edad de 18 a 25 años es más estrecho que el utilizado en la mayoría de encuestas europeas (de 15 a 24 años).
(90) Va notato che la fascia d’età dell’indagine statunitense (12 anni e oltre) è più ampia della fascia d’età segnalata dall’OEDT per le indagini a livello comunitario (15–64 anni). È altresì vero che la fascia d’età dei giovani (18-25 anni) è più esigua della fascia d’età usata nella gran parte delle indagini a livello dell’UE (15-24 anni).
(90) Note-se que o intervalo de variação de idades no inquérito dos EUA (a partir dos 12) é maior do que o intervalo comunicado pelo OEDT para os inquéritos realizados na UE (15–64 anos). Por outro lado, o intervalo etário para os jovens adultos (18–25 anos) é menor do que o intervalo utilizado na maior parte dos inquéritos da UE (15–24 anos)).
(90) Σημειώνεται ότι το ηλικιακό εύρος στην έρευνα των Ηνωμένων Πολιτειών (12 ετών και άνω) είναι μεγαλύτερο από εκείνο που αναφέρει το ΕΚΠΝΤ για τις έρευνες στην ΕΕ (15–64). Από την άλλη πλευρά, το ηλικιακό εύρος για τους νεαρούς ενηλίκους (18–25 ετών) είναι μικρότερο από εκείνο που χρησιμοποιείται στις περισσότερες έρευνες της ΕΕ (15–24 ετών).
(90) Opgemerkt dient te worden dat de onderzochte leeftijdscategorie (12 jaar en ouder) in het Amerikaanse onderzoek ruimer is dan de leeftijdscategorie die het EWDD voor de EU-enquêtes hanteert (15-64 jaar). Aan de andere kant is de leeftijdscategorie die in het SAMHSA-onderzoek wordt gehanteerd voor jongvolwassenen (18-25 jaar), beperkter dan in de meeste EU-enquêtes (15-24 jaar).
(90) Povšimněte si, že věkové rozpětí v americkém průzkumu (12 let a více) je širší, než věkové rozpětí, které uvádí EMCDDA pro průzkumy v EU (15–64 let). Na druhé straně je rozpětí 18–25 let je užší, než rozpětí používané ve většině průzkumů v EU (15–24 let).
(90) Bemærk, at aldersfordelingen i den amerikanske undersøgelse (12 år og derover) er bredere end den aldersfordeling, der anvendes af EONN i EU-undersøgelser (15–64 år). På den anden side er aldersfordelingen i forbindelse med unge voksne (18–25 år) snævrere end den fordeling, der anvendes i de fleste EU-undersøgelser (15–24 år).
(90) Pandagu tähele, et vanusepiir USA uuringus (12aastased ja vanemad) on laiem kui vanusepiir, mida kasutas Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus ELi uuringute raames (15–64aastased). Teisest küljest on aga 18–25aastaseid hõlmav vanusepiir kitsam kui enamikus ELi uuringutes kasutatav vanusepiir (15–24aastased).
(90) Huom. Yhdysvaltojen kyselyssä ikäryhmä (12 vuotta täyttäneet) on laajempi kuin EMCDDA:n ikäryhmä (15–64-vuotiaat) EU:n tutkimuksissa. Toisaalta nuorten aikuisten ikäryhmä (18–25-vuotiaat) on kapeampi kuin useimmissa EU:n tutkimuksissa (15–24-vuotiaat).
(90) Meg kell jegyeznünk, hogy az amerikai felmérésben használt kortartomány (12 évesek és idősebbek) szélesebb, mint az EMCDDA által az EU felméréseihez bejelentett (15–64 év). Ezzel szemben a fiatal felnőttekre vonatkozó sáv (18–25 évesek) szűkebb annál, amit az EU felméréseinek többsége alapul vesz (15–24 évesek).
(90) Merk at aldersspredningen i den amerikanske undersøkelsen (12 år og opp) er større enn aldersspredningen som er brukt av EONN i undersøkelsene i EU (15-64 år). På den annen side er aldersspredningen 18-25 år mindre enn aldersspredningen som brukes i de fleste EU-undersøkelsene (15-24 år).
(90) Należy zwrócić uwagę, że przedział wiekowy badania w USA (od 12 lat wzwyż) jest szerszy niż przedział wiekowy określany przez EMCDDA dla badań w UE (od 15 do 64 lat). Z drugiej strony, przedział wiekowy od 18 do 25 lat jest węższy niż przedział zastosowany w większości badań UE (od 15 do 24 lat).
(90) Observaţi că intervalul de vârstă din sondajul din Statele Unite (12 ani şi mai mult) este mai mare decât intervalul de vârstă folosită de OEDT în sondajele din Uniunea Europeană (15–64 ani). Pe de altă parte, intervalul de vârstă al adulţilor tineri (18–25 ani ) este mai restrâns decât cel folosit în majoritatea sondajelor din Uniunea Europeană (15–24 ani).
(90) Upozorňujeme, že vekové rozpätie v americkom prieskume (12-roční a starší) je širšie, ako vekové rozpätie, ktoré udáva EMCDDA pri prieskumoch v EÚ (15 – 64 rokov). Na druhej strane je vekové rozpätie 18 – 25 rokov užšie, ako rozpätie uvádzané vo väčšine prieskumov EÚ (15 – 24 rokov).
(90) Opozoriti je treba, da je starostna skupina v ameriški raziskavi (12 let in več) širša od skupine, o kateri je poročal Center za raziskave EU (15–64 let). Na drugi strani je starostna skupina od 18 do 25 let ožja od skupine, ki se uporablja v večini raziskav EU (15–24 let).
(90) Observera att åldersintervallet i den amerikanska undersökningen (12 år och däröver) är större än det åldersintervall som används i ECNN:s rapportering för EU-undersökningar (15–64 år). Åldersintervallet för unga vuxna (18–25 år) är å andra sidan mindre än det som används i de flesta EU-undersökningar (15–24 år).
  Problemātiska narkotik...  
Vispārēji var izdalīt heroīna lietošanu, kas jau vēsturiski veido lielāko daļu no problemātiskās narkotiku lietošanas lielākajā daļā ES valstu, un problemātisko stimulantu lietošanu, kas dominē Somijā un Zviedrijā, kur lielākā daļa no problemātiskajiem narkotiku lietotājiem ir primārie amfetamīnu lietotāji. Līdzīgi arī Čehijas Republikā metamfetamīna lietotāji ir tradicionāli veidojuši būtisku daļu no problemātiskajiem narkotiku lietotājiem.
Problem drug use can be subdivided into important groupings. A general distinction can be made between heroin use, which has historically accounted for most PDU in the majority of EU countries, and problem use of stimulants, which predominates in Finland and Sweden, where the majority of problem drug users are primary amphetamine users. Similarly, in the Czech Republic, methamphetamine users have traditionally formed a significant proportion of problem drug users.
L'usage problématique de drogue peut être subdivisé entre plusieurs groupes importants. Une distinction générale peut être opérée entre la consommation d'héroïne, qui représente historiquement l'usage le plus problématique dans la plupart des pays de l'UE, et l'usage problématique de stimulants, qui prédomine en Finlande et en Suède, où la majorité des usagers de drogue à problème sont des consommateurs primaires d'amphétamine. De même, en République tchèque, les consommateurs de métamphétamine représentent traditionnellement une part importante des usagers de drogue à problème.
Der problematische Drogenkonsum lässt sich in einige Hauptgruppen unterteilen. Allgemein kann zwischen dem Heroinkonsum, der traditionell den Großteil des problematischen Drogenkonsums in der Mehrheit der EU-Länder ausmacht, und dem problematischen Konsum von Stimulanzien unterschieden werden, der vorwiegend in Finnland und Schweden auftritt, wo die meisten problematischen Drogenkonsumenten als Primärdroge Amphetamin konsumieren. Ähnlich verhält es sich in der Tschechischen Republik, wo Methamphetaminkonsumenten traditionell einen bedeutenden Teil der problematischen Drogenkonsumenten ausmachen.
El consumo problemático de drogas puede subdividirse en varios grupos principales. Puede establecerse una distinción general entre el consumo de heroína, que históricamente representa el principal CPD en la mayoría de los Estados miembros de la UE, y el consumo problemático de estimulantes, que predomina en Finlandia y Suecia, donde la mayoría de los consumidores problemáticos de drogas toma principalmente anfetaminas. Del mismo modo, en la República Checa, los consumidores de metanfetaminas representan tradicionalmente un porcentaje significativo de los consumidores problemáticos.
Il consumo problematico di stupefacenti può essere suddiviso in due importanti gruppi. Si può fare una distinzione generale tra il consumo di eroina, che in passato ha rappresentato la parte più consistente del consumo problematico di stupefacenti nella maggioranza dei paesi dell’UE, e il consumo problematico di sostanze stimolanti, che predomina in Finlandia e Svezia, dove la maggioranza dei consumatori problematici di stupefacenti è data da consumatori primari di anfetamine. Analogamente, nella Repubblica ceca i consumatori di metanfetamine hanno sempre rappresentato una percentuale significativa dei consumatori problematici di stupefacenti.
O consumo problemático de droga pode ser subdividido em vários grupos importantes. É possível estabelecer uma distinção genérica entre o consumo de heroína, que historicamente tem sido responsável pela maior parte dos problemas associados ao consumo de drogas na maioria dos países da UE, e o consumo problemático de estimulantes, predominante na Finlândia e na Suécia, onde a maioria dos consumidores problemáticos de drogas consome sobretudo anfetaminas. De igual modo, na República Checa, os consumidores de metanfetaminas têm constituído, ao longo do tempo, uma percentagem significativa dos consumidores problemáticos de droga.
Η προβληματική χρήση ναρκωτικών είναι δυνατόν να υποδιαιρεθεί σε δύο σημαντικές ομάδες. Μια γενική διάκριση μπορεί να γίνει μεταξύ της χρήσης ηρωίνης, η οποία αντιπροσωπεύει ιστορικά το μεγαλύτερο μέρος της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες της ΕΕ, και της προβληματικής χρήσης διεγερτικών, η οποία κυριαρχεί στη Φινλανδία και τη Σουηδία, όπου η πλειονότητα των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών είναι κυρίως χρήστες αμφεταμινών. Ομοίως, στην Τσεχική Δημοκρατία, οι χρήστες μεθαμφεταμίνης ανέκαθεν αποτελούσαν σημαντικό ποσοστό των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών.
Problematisch drugsgebruik kan in een aantal belangrijke subgroepen worden onderverdeeld. Zo kan in het algemeen onderscheid worden gemaakt tussen heroïnegebruik (dat historisch gezien verantwoordelijk is voor het merendeel van het problematisch drugsgebruik in de meeste EU-landen) en het problematisch gebruik van stimulerende middelen (dat vooral in Finland en Zweden voorkomt, waar het merendeel van de problematische drugsgebruikers primaire amfetaminegebruikers zijn). Ook in Tsjechië bestaat de groep van problematische drugsgebruikers traditioneel gezien voor vooral uit metamfetaminegebruikers.
Problémové užívání drog je možné dále rozdělit na dvě důležité podskupiny. Obecně je možné odlišit užívání heroinu, které se historicky podílelo na větší části problémového užívání drog ve většině zemí EU, od problémového užívání stimulantů, které převládá ve Finsku a Švédsku, kde je většina problémových uživatelů drog primárními uživateli amfetaminu. Podobně v České republice uživatelé metamfetaminu většinou tvoří významnou část problémových uživatelů drog.
Problematisk stofbrug kan opdeles i store delkategorier. Der kan sondres generelt mellem heroinbrug, som traditionelt har tegnet sig for størstedelen af den problematiske stofbrug i de fleste EU-medlemsstater, og problematisk brug af stimulanser, som dominerer i Finland og Sverige, hvor størstedelen af de problematiske stofbrugere er primære amfetaminbrugere. På samme måde har metamfetaminbrugerne i Tjekkiet traditionelt udgjort en væsentlig andel af de problematiske stofbrugere.
Probleemse uimastitarbimise võib jaotada olulistesse rühmadesse. Üldiselt saab teha vahet heroiinitarbimisel, mis on läbi aegade olnud suurema osa probleemse uimastitarbimise põhjuseks enamikus ELi riikides, ning probleemsel stimulantide tarbimisel, mis on ülekaalus Soomes ja Rootsis, kus enamik probleemseid uimastitarbijaid tarvitab peamiselt amfetamiine. Samamoodi on Tšehhi Vabariigis metafetamiinide tarbijad moodustanud läbi aegade märkimisväärse osa probleemsetest uimastitarbijatest.
Huumeiden ongelmakäyttö voidaan jakaa tärkeimpiin alaryhmiin. Yleisesti voidaan erotella heroiinin käyttö, joka on vanhastaan hallinnut huumeiden ongelmakäyttöä useimmissa EU-maissa, ja piristeiden ongelmakäyttö etenkin Suomessa ja Ruotsissa, missä suurin osa huumeiden ongelmakäyttäjistä käyttää päähuumeenaan amfetamiinia. Tšekissä taas metamfetamiinin käyttäjät ovat perinteisesti muodostaneet merkittävän osan huumeiden ongelmakäyttäjistä.
A problematikus kábítószer-használat több fontos csoportra bontható. Általában különbséget lehet tenni az EU-országok többségében a problematikus kábítószer-használatért leginkább felelős heroinhasználat, illetve a serkentőszerek problematikus használata között, amely utóbbi leginkább Finnországban és Svédországban van jelen, ahol a problematikus kábítószer-használók többsége elsősorban amfetaminhasználó. Ehhez hasonlóan Csehországban a problematikus kábítószer-használók tekintélyes részét hagyományosan a metamfetaminhasználók alkotják.
Problematisk bruk av narkotika kan deles inn i en rekke hovedgrupper. Et generelt skille kan gjøres mellom heroinbruk, som historisk sett har utgjort mesteparten av den problematiske bruken av narkotika i de fleste EU-landene, og problematisk bruk av sentralstimulerende midler, som dominerer i Finland og Sverige, hvor majoriteten av problematiske narkotikabrukere primært bruker amfetamin. På samme måte har en betydelig del av de problematiske narkotikabrukerne i Den tsjekkiske republikk tradisjonelt vært metamfetaminbrukere.
Problemowe zażywanie narkotyków można podzielić na istotne grupy. Ogólne rozróżnienie można przeprowadzić między zażywaniem heroiny, która historycznie odpowiada za większość przypadków problemowego zażywania narkotyków w dużej liczbie państw UE, oraz problemowym zażywaniem środków pobudzających. Ten ostatni typ zażywania stanowi przewagę w Finlandii i Szwecji, gdzie większość osób problemowo zażywających narkotyki to osoby głównie przyjmujący amfetaminę. Podobnie w Republice Czeskiej - tam zażywający metamfetaminę tradycyjnie już tworzą istotną grupę wśród osób problemowo zażywających narkotyki.
Consumul problematic de droguri se poate împărţi în mai multe categorii. Se poate face o distincţie generală între consumul de heroină, care a generat în mod istoric cele mai multe cazuri de CPD în majoritatea ţărilor din Uniunea Europeană, şi consumul problematic de substanţe stimulatoare, care predomină în Finlanda şi Suedia, unde majoritatea consumatorilor problematici de droguri consumă amfetamină ca drog primar. În mod similar, în Republica Cehă, consumatorii de metamfetamină au reprezentat în mod tradiţional un procent semnificativ din totalul consumatorilor problematici de droguri.
Problémové užívanie drog možno rozdeliť na dve dôležité podskupiny. Všeobecne možno odlíšiť užívanie heroínu, ktoré z historického hľadiska predstavuje väčšiu časť PDU vo väčšine krajín EÚ, od problémového užívania stimulancií, ktoré prevláda vo Fínsku a Švédsku, kde primárni užívatelia amfetamínov tvoria väčšinu problémových užívateľov drog. Podobne v Českej republike, užívatelia metamfetamínu tradične tvoria významné percento problémových užívateľov drog.
Problematično uživanje drog lahko razdelimo na pomembne skupine. Predvsem je treba ločiti med uživanjem heroina, ki je bil v preteklosti največji del problematične uporabe drog v večini držav EU, ter problematično uporabo stimulansov, ki prevladuje na Finskem in Švedskem, kjer večina uživalcev drog uživa amfetamine. Podobno na Češkem uživalci amfetaminov že tradicionalno predstavljajo največji delež problematičnega uživanja drog.
Det problematiska narkotikamissbruket kan delas in i ett antal huvudkategorier. En allmän skiljelinje kan dras mellan heroinmissbruk, som länge har stått för huvuddelen av det problematiska narkotikamissbruket i majoriteten av EU-länderna, och problematiskt missbruk av stimulantia, som dominerar i Finland och Sverige, där de flesta problemmissbrukarna har amfetaminer som primärdrog. Även i Tjeckien har metamfetaminmissbrukarna länge utgjort en betydande del av problemmissbrukarna.
  2. tabula  
Dzīves prasmes
Life skills
Lebenskompetenz
Δεξιότητες ζωής
Sociale vaardigheden
Životní dovednosti
Livsfærdigheder
Informatsioon
Elämänhallintataidot
Életvezetési készségek
Livsferdigheter
Irlandia
Životné zručnosti
Družbene spretnosti
Social träning
  3.nodaļa: Kaņepes  
Kaņepes noteikti ir visplašāk lietotā nelikumīgā viela Eiropā. Jaunākās aptaujas norāda ka no 3 līdz 31% pieaugušo (vecumā no 15 līdz 64 gadiem) ir vismaz vienu reizi izmēģinājuši šo vielu (ilgtermiņā).
Cannabis is by far the most commonly used illegal substance in Europe. Recent population surveys indicate that between 3 % and 31 % of adults (aged 15–64 years) have tried the substance at least once (lifetime use). The lowest prevalence rates of lifetime use are found in Malta (3.5 %), Portugal (7.6 %) and Poland (7.7 %) and the highest in France (26.2 %), the United Kingdom (30.8 %) and Denmark (31.3 %). In most countries (15 of 23 countries with information) lifetime prevalence lies between 10 % and 25 %.
Le cannabis est de loin la substance illicite la plus couramment consommée en Europe. Des enquêtes récentes sur la population montrent qu'entre 3 et 31 % des adultes âgés de 15 à 64 ans ont essayé la substance au moins une fois (usage au cours de la vie). Les taux de prévalence au cours de la vie sont les plus bas à Malte (3,5 %), au Portugal (7,6 %), et en Pologne (7,7 %) et les plus élevés en France (26,2 %), au Royaume-Uni (30,8 %) et au Danemark (31,3 %). Dans la plupart des pays (15 pays sur les 23 pour lesquels des informations sont disponibles), la prévalence au cours de la vie oscille entre 10 et 25 %.
Cannabis ist in Europa bei weitem die am häufigsten konsumierte illegale Substanz. Neueren demografischen Erhebungen zufolge haben zwischen 3 % und 31 % der Erwachsenen (15 bis 64 Jahre) zumindest einmal im Leben Cannabis probiert (Lebenszeitkonsum). Die niedrigsten Prävalenzraten für den Lebenszeitkonsum wurden in Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) und Polen (7,7 %) festgestellt, die höchsten in Frankreich (26,2 %), dem Vereinigten Königreich (30,8 %) und Dänemark (31,3 %). In den meisten Ländern (in 15 von 23 Ländern, über die Informationen vorliegen) liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 10 % und 25 %.
El cannabis es, con diferencia, la sustancia ilegal más consumida en Europa. Estudios de población recientes indican que entre el 3 % y el 31 % de los adultos (de 15 a 64 años) han probado la sustancia por lo menos una vez (consumo a lo largo de la vida). Las tasas más bajas de prevalencia de consumo a lo largo de la vida se observan en Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) y Polonia (7,7 %), y las más elevadas en Francia (26,2 %), Reino Unido (30,8 %) y Dinamarca (31,3 %). En la mayoría de los países (15 de los 23 que han facilitado información), la prevalencia a lo largo de la vida permanece entre el 10 % y el 25 %.
La cannabis è la sostanza illecita più consumata in Europa. Le recenti indagini condotte tra la popolazione indicano che il tra 3 e il 31% degli adulti (di età compresa tra i 15 e i 64 anni) ha provato la cannabis almeno una volta nella vita (consumo una tantum). Le percentuali di prevalenza più basse sul consumo una tantum si registrano a Malta (3,5%), in Portogallo (7,6%) e in Polonia (7,7%); le più alte in Francia (26,2%), nel Regno Unito (30,8%) e in Danimarca (31,3%). Nella maggior parte dei paesi (15 su 23 che hanno fornito informazioni) la prevalenza una tantum è compresa tra il 10% e il 25%.
Η κάνναβη είναι με διαφορά η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ουσία στην Ευρώπη. Σύμφωνα με πρόσφατες έρευνες πληθυσμού, ποσοστό από 3 % έως 31 % των ενηλίκων (ηλικίας 15–64 ετών) έχει δοκιμάσει την ουσία τουλάχιστον μία φορά (δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή). Τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή παρατηρούνται στη Μάλτα (3,5 %), την Πορτογαλία (7,6 %) και την Πολωνία (7,7 %), ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (26,2 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (30,8 %) και τη Δανία (31,3 %). Στις περισσότερες χώρες (15 από τις 23 χώρες για τις οποίες υπάρχουν πληροφορίες), η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 10 % και 25 %.
Cannabis is verreweg de meest gebruikte illegale drug in Europa. Uit recente bevolkingsenquêtes blijkt dat tussen de 3 en 31% van de volwassen (tussen 15 en 64 jaar) minimaal één keer in hun leven cannabis heeft geprobeerd (“ooit”-gebruik). De laagste prevalentiepercentages voor het “ooit”-gebruik worden aangetroffen op Malta (3,5%), Portugal (7,6%) en Polen (7,7%); Frankrijk (26,2%), het Verenigd Koninkrijk (30,8%) en Denemarken (31,3%) kennen de hoogste percentages. In de meeste landen (in 15 van de 23 landen waarvoor informatie beschikbaar is) ligt het “ooit”-gebruik tussen de 10 en 25%.
Konopí je vůbec nejběžněji užívanou nelegální látkou v Evropě. Nedávné veřejné průzkumy ukazují, že 3 až 31 % dospělých (ve věku 15–64 let) tuto látku vyzkoušelo nejméně jednou (celoživotní užívání). Nejnižší míra prevalence celoživotního užívání byla zjištěna na Maltě (3,5 %), v Portugalsku (7,6 %) a Polsku (7,7 %) a nejvyšší ve Francii (26,2 %), Spojeném království (30,8 %) a Dánsku (31,3 %). Ve většině zemí (15 z 23 zemí, o nichž existují informace) se celoživotní prevalence pohybuje v rozmezí 10–25 %.
Cannabis er absolut det hyppigst anvendte illegale stof i Europa. De seneste befolkningsundersøgelser viser, at mellem 3 % og 31 % af de voksne (i alderen 15–64 år) har prøvet stoffet mindst én gang (langtidsprævalens). Den laveste langtidsprævalens findes i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) og Polen (7,7 %) og den højeste i Frankrig (26,2 %), Det Forenede Kongerige (30,8 %) og Danmark (31,3 %). I de fleste lande (15 af 23 lande, hvor der foreligger oplysninger) varierer langtidsprævalensen mellem 10 % og 25 %.
Kanep on kõige üldisemalt kasutatav keelatud aine Euroopas. Hiljutised rahvastiku-uuringud näitavad, et 3–31% täiskasvanutest (vanuses 15–64 aastat) on proovinud kõnealust ainet vähemalt ühe korra (tarbimine elu jooksul). Elu jooksul tarbimise levimus on kõige madalam Maltal (3,5%), Portugalis (7,6%) ja Poolas (7,7%) ning kõige kõrgem Prantsusmaal (26,2%), Ühendkuningriigis (30,8%) ja Taanis (31,3%). Enamikus riikides (viieteistkümnes riigis kahekümne kolmest, mille kohta infot koguti) on elu jooksul tarbimise levimus 10–25%.
Kannabis on selkeästi Euroopassa yleisimmin käytetty laiton huumausaine. Viimeaikaisten väestötutkimusten mukaan 3–31 prosenttia aikuisista (15–64-vuotiaat) on kokeillut kannabista ainakin kerran. Kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on alhaisin Maltalla (3,5 %), Portugalissa (7,6 %) ja Puolassa (7,7 %) ja korkein Ranskassa (26,2 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (30,8 %) ja Tanskassa (31,3 %). Useimmissa maissa (15 maata 23:sta tietoja toimittaneesta maasta) kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on 10–25 prosenttia.
A kannabisz Európában messze a legáltalánosabban használt illegális anyag. A legutóbbi lakossági felmérések azt jelzik, hogy a felnőttek (15–64 évesek) 3–31%-a életében már legalább egyszer kipróbálta ezt az anyagot (életprevalencia). Az életprevalencia legalacsonyabb arányait Máltán (3,5%), Portugáliában (7,6%) és Lengyelországban (7,7%), míg a legmagasabb értékeket Franciaországban (26,2%), az Egyesült Királyságban (30,8%) és Dániában (31,3%) találták. A legtöbb országban (az információt közlő 23 országból 15-ben) az életprevalencia 10% és 25% között van.
Cannabis er langt det vanligste illegale rusmiddelet som brukes i Europa. Nyere befolkningsundersøkelser viser at mellom 3 % og 31 % av alle voksne (i alderen 15-64 år) har forsøkt stoffet minst én gang (livstidsprevalens). Livstidsprevalensen er lavest i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) og Polen (7,7 %) og høyest i Frankrike (26,2 %), Storbritannia (30,8 %) og Danmark (31,3 %). I de fleste landene (15 av 23 land som det foreligger informasjon om) ligger livstidsprevalensen mellom 10 % og 25 %.
Konopie indyjskie to zdecydowanie najbardziej rozpowszechniona substancja nielegalna w Europie. Ostatnie badania populacji wykazują, że od 3% do 31% osób dorosłych (w wieku od 15 do 64 lat) przynajmniej raz w życiu spróbowało tej substancji (wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia). Najniższe poziomy wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia odnotowuje się na Malcie (3,5%), w Portugalii (7,6%) i w Polsce (7,7%), a najwyższe we Francji (26,2%), w Wielkiej Brytanii (30,8%) i w Danii (31,3%). W większości państw (w 15 z 23 państw dysponujących informacjami) wskaźnik ten wynosi od 10% do 25%.
Canabisul este de departe substanţa ilegală cel mai des folosită în Europa. Sondaje recente la nivelul populaţiei au arătat că între 3 % şi 31 % dintre adulţi (cu vârste între 15–64 ani) au consumat cel puţin o dată această substanţă (consum pe parcursul vieţii). Cele mai scăzute rate de consum pe parcursul vieţii sunt cele din Malta (3,5 %), Portugalia (7,6 %) şi Polonia (7,7 %), iar cele mai ridicate se înregistrează în Franţa (26,2 %), Regatul Unit (30,8 %) şi Danemarca (31,3 %). În majoritatea ţărilor (15 din 23 de ţări pentru care există informaţii) prevalenţa pe parcursul vieţii se situează între 10 % şi 25 %.
Kanabis je v Európe s odstupom najrozšírenejšou nelegálnou drogou. Podľa najnovších prieskumov okúsilo túto látku najmenej raz (celoživotné užívanie) 3 až 31 % dospelých (vo veku od 15 do 64 rokov). Najnižšie hodnoty prevalencie celoživotného užívania sa zistili na Malte (3,5 %), v Portugalsku (7,6 %) a Poľsku (7,7 %) a najvyššie vo Francúzsku (26,2 %), v Spojenom kráľovstve (30,8 %) a Dánsku (31,3 %). Vo väčšine krajín (v 15 z 23 krajín, ktoré poskytli informácie) dosahuje celoživotná prevalencia 10 až 25 %.
Konoplja je najbolj pogosto uporabljena prepovedana snov v Evropi. Nedavne raziskave prebivalstva kažejo, da je od 3 % do 31 % odraslih (v starosti med 15 in 64 let) snov poskusilo vsaj enkrat v življenju. Najnižje stopnje ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj poskusili, najdemo na Malti (3,5 %), Portugalskem (7,6 %) in Poljskem (7,7 %) in najvišje v Franciji (26,2 %), Združenem kraljestvu (30,8 %) in na Danskem (31,3 %). V večini držav (15 od 23 držav s podatki) je delež ljudi, ki so snov v življenju kdaj zaužili, med 10 % in 25 %.
Cannabis är den absolut vanligaste olagliga drog som används i Europa. Nyare befolkningsundersökningar visar att mellan 3 % och 31 % av vuxna invånare (i åldern 15–64) åtminstone någon gång har testat cannabis (livstidsprevalens). Andelen invånare som någon gång har använt cannabis är lägst i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) och Polen (7,7 %), medan andelen är högst i Frankrike (26,2 %), Storbritannien (30,8 %) och Danmark (31,3 %). I de flesta länder (15 av 23 länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter) är livstidsprevalensen mellan 10 % och 25 %.
  Narkotiku lietotāji un...  
Narkotiku lietotāju īpatsvars ieslodzīto vidū ir daudz augstāks nekā iedzīvotāju vidū kopumā. Lielākajā daļā pētījumu, kas veikti ES, ilgtermiņa narkotiku lietošanas pieredze ieslodzīto vidū ir augstāka par 50 %; taču tā ir atšķirīga robežās no 22 % līdz 86% starp dažādām ieslodzīto, aizturēšanas centru un valstu populācijām (184).
Drug users are strongly overrepresented among the prison population compared with the general population. In most studies in the EU, lifetime prevalence of drug use among prisoners is reported to be over 50 %; however, it varies widely, from 22 % to 86 %, between prison populations, detention centres and countries (184). In the EU, the prevalence of regular drug use or dependence prior to imprisonment ranges from 8 % to 73 % (185).
Par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés dans la population carcérale. Dans la plupart des études réalisées dans l'UE, la prévalence au cours de la vie de l'usage de drogue chez les détenus dépasse 50 %. Elle varie toutefois considérablement, entre 22 et 86 %, selon les populations carcérales, les centres de détention et les pays (184). Dans l'UE, la prévalence de l'usage régulier de drogue ou de la dépendance avant la détention varie entre 8 et 73 % (185).
Im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung sind Drogenkonsumenten im Strafvollzug stark überrepräsentiert. Die meisten in der EU durchgeführten Studien geben die Lebenszeitprävalenz des Drogenkonsums unter Haftinsassen mit über 50 % an. Sie weist jedoch je nach Gefängnispopulation, Strafanstalt und Land große Schwankungen auf und reicht von 22 % bis 86 % (184). In der EU schwankt die Lebenszeitprävalenz eines vor Haftbeginn bestehenden regelmäßigen Drogenkonsums oder einer Abhängigkeit zwischen 8 % und 73 % (185).
Los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de las prisiones, si se compara con la población en general. En la mayoría de estudios realizados en la UE, la prevalencia de vida del consumo de drogas en la población encarcelada es superior al 50 %; sin embargo, presenta grandes variaciones entre prisiones, centros de detención y países (del 22 % al 86 %) (184). En la UE, la prevalencia del consumo regular o de la dependencia previa al ingreso en prisión oscila entre el 8 % y el 73 % (185).
Rispetto alla popolazione generale, all’interno della popolazione carceraria i consumatori di droga sono fortemente sovrarappresentati. Nella maggior parte degli studi condotti nell’Unione europea la prevalenza una tantum del consumo di droga tra i detenuti è stimata come superiore al 50%; essa, tuttavia, varia notevolmente, dal 22% all’86%, a seconda della popolazione carceraria, del penitenziario e del paese (184). Nell’Unione europea la prevalenza del consumo regolare di stupefacenti o della tossicodipendenza prima della detenzione va dall’8% al 73% (185).
Em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre‑representados entre a população prisional. Na maioria dos estudos realizados na UE, refere-se que a prevalência ao longo da vida do consumo de drogas entre os reclusos é superior a 50%; no entanto, varia muito, de 22% a 86%, entre populações reclusas, centros de detenção e países (184). Na UE, a prevalência do consumo regular de droga ou da toxicodependência antes do encarceramento varia de 8% a 73% (185).
Σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Στις περισσότερες μελέτες που πραγματοποιήθηκαν στην ΕΕ, η επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών σε όλη τη ζωή στους κρατούμενους αναφέρεται ότι ξεπερνά το 50 %· ωστόσο, ποικίλλει σημαντικά, από 22 % έως 86 %, μεταξύ πληθυσμών κρατουμένων, σωφρονιστικών ιδρυμάτων και χωρών (184). Στην ΕΕ, η επικράτηση της συστηματικής χρήσης ναρκωτικών ή της εξάρτησης πριν από τη φυλάκιση κυμαίνεται από 8 % έως 73 % (185).
Vergeleken met de algemene bevolking zijn drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd. Uit de meeste onderzoeken in de EU blijkt dat het “ooit”-gebruik van drugs onder gedetineerden meer dan 50% bedraagt, maar deze percentages variëren sterk tussen gevangenispopulaties, gevangenissen en landen (van 22 tot 86%) (184). De prevalentie van regelmatig drugsgebruik of van drugsverslaving in de periode voorafgaand aan de detentie loopt uiteen van 8 tot 73% (185).
Ve srovnání s běžnou populací je počet uživatelů drog mezi vězeňskou populací podstatně vyšší. Ve většině studií prováděných v EU se uvádí, že celoživotní prevalence užívání drog mezi vězni je vyšší než 50 %, značně se však liší mezi jednotlivými vězeňskými populacemi, vazebními věznicemi a jednotlivými zeměmi a pohybuje se v rozmezí od 22 % do 86 % (184). Prevalence pravidelného užívání drog nebo drogové závislosti před uvězněním se v EU pohybuje v rozpětí od 8 % do 73 % (185).
Stofbrugere er stærkt overrepræsenteret blandt fængselsindsatte sammenlignet med befolkningen som helhed. I de fleste undersøgelser i EU angives langtidsprævalensen for stofbrug blandt indsatte som liggende over 50 %; den varierer imidlertid meget, nemlig fra 22 % til 86 %, mellem fængselspopulationerne, arresthusene og landene (184). I EU ligger udbredelsen af regelmæssig stofbrug eller afhængighed før fængslingen på mellem 8 % og 73 % (185).
Võrreldes kogu rahvastikuga on uimastitarvitajate osakaal vangide seas väga kõrge. Enamiku ELis teostatud uuringute kohaselt on vangide osakaal, kes on oma elu jooksul uimasteid tarvitanud, 50%; see aga varieerub tugevasti, ulatudes sõltuvalt kinnipeetavatest vanglas, kinnipidamisasutusest või riigist 22% kuni 86% (184). Regulaarset uimastite tarbimist või sõltuvust enne vangistust esineb Euroopa Liidus 8–73% vangidest (185).
Huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Useimpien EU:ssa tehtyjen tutkimusten mukaan yli 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran, mutta luku vaihtelee 22:sta 86 prosenttiin vankiloiden, säilöönottokeskusten ja maiden välillä (184). EU:n vangeista 8–73 prosenttia on käyttänyt huumeita säännöllisesti tai ollut riippuvaisia huumeista ennen vankilaan joutumista (185).
Az általános népességgel összehasonlítva, az elítéltpopulációban a kábítószer-használók túlreprezentáltak. A legtöbb EU-s vizsgálatban az elítéltek között a kábítószer-használat 50%-ot meghaladó életprevalenciáját jelentették; de ez az adat széles sávban mozog, 22%-tól 86%-ig a különböző elítéltpopulációk, javítóintézetek és országok között(184). Az Európai Unióban a bebörtönzést megelőző rendszeres kábítószer-használat vagy kábítószer-függőség előfordulása 8%-tól 73%-ig terjed(185).
Narkotikabrukere er sterkt overrepresentert blant de innsatte i forhold til befolkningen generelt. De fleste studiene i EU oppgir en livstidsprevalens av narkotikabruk blant innsatte på over 50 %, et tall som imidlertid varierer mye, fra 22 % til 86 %, avhengig av fengselspopulasjon, anstalt og land (184). I EU varierer forekomsten av bruk eller avhengighet av narkotika før fengslingen mellom 8 % og 73 % (185).
W porównaniu z ogólną populacją. w populacji więziennej osoby zażywające narkotyki są nadreprezentowane. Według większości badań przeprowadzonych w UE wartość wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia narkotyków wśród więźniów wynosi ponad 50%, choć waha się znacznie w granicach od 22% do 86% pomiędzy populacjami poszczególnych więzień, aresztów oraz poszczególnych państw (184). W UE rozpowszechnienie regularnego stosowania narkotyków lub uzależnienia w okresie poprzedzającym osadzenie w więzieniu mieści się w przedziale od 8% do 73% (185).
Consumatorii de droguri sunt clar supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi faţă de populaţia generală. În majoritatea studiilor din Uniunea Europeană, se arată că prevalenţa consumului de droguri pe parcursul vieţii la deţinuţi este de peste 50 %; cu toate acestea, ea variază foarte mult, de la 22 % la 86 %, de la o populaţie de deţinuţi la alta, de la un centru de detenţie la altul sau de la o ţară la alta (184). În Uniunea Europeană, prevalenţa consumului regulat de droguri sau dependenţa înainte de încarcerare variază de la 8 % la 73 % (185).
V porovnaní so všeobecnou populáciou sú vo väzenskej populácii užívatelia drog zastúpení nadpriemerne. Vo väčšine štúdií v EÚ sa uvádza celoživotná prevalencia užívania drog medzi väzňami nad 50 %; vo väzenských populáciách, centrách policajného zadržania a rôznych krajinách však kolíše od 22 % do 86 % (184). V EÚ sa prevalencia pravidelného užívania drog alebo drogovej závislosti v dobe predchádzajúcej uväzneniu pohybuje od 8 % do 73 % (185).
V primerjavi s populacijo na splošno je zastopanost uživalcev drog med populacijo v zaporih prevelika. V večini študij v EU je delež zapornikov, ki so kdaj v življenju že zaužili drogo, nad 50 %; vendar pa med populacijami zapornikov, pripori in državami obstajajo velike razlike, od 22 % do 86 % (184). V EU se razširjenost rednega uživanja drog ali odvisnost pred prestajanjem kazni v zaporu giblje med 8 % in 73 % (185).
Narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Enligt de flesta undersökningarna inom EU har fler än 50 % av internerna någon gång använt narkotika. Andelen varierar emellertid stort – från 22 % till 86 % – mellan olika grupper av interner, fängelser och länder(184). Inom EU uppger 8–73 % av internerna att de regelbundet konsumerade eller var beroende av narkotika innan de kom till fängelset(185).
  3.nodaļa: Kaņepes  
Tas fakts, ka nesenās un pašreizējās lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami zemāki par ilgtermiņa pieredzes rādītājiem, norāda, ka kaņepju lietošana ir gadījuma rakstura, vai arī to pārtrauc pēc zināma laika.
The fact that rates of recent use and current use are substantially lower than lifetime experience rates indicates that cannabis use tends to be occasional, or to be discontinued after some time. In most EU countries, 20–40 % of those adults who have ever tried cannabis report having used it during the previous 12 months, and about 10–20 % report having used it during the last 30 days (‘continuation rates’).
Le fait que les pourcentages relatifs à l'usage récent et à l'usage actuel soient largement inférieurs à ceux de l'expérimentation au cours de la vie indique que la consommation de cannabis tend à être occasionnelle ou interrompue après un certain temps. Dans la plupart des pays de l'UE, entre 20 et 40 % des adultes qui ont essayé du cannabis déclarent en avoir consommé au cours des 12 derniers mois et de 10 à 20 % au cours des 30 derniers jours («taux de poursuite»).
Die Tatsache, dass die Raten für den jüngsten und den aktuellen Konsum erheblich unter den Lebenszeitprävalenzraten liegen, belegt, dass der Cannabiskonsum eher gelegentlich stattfindet oder nach einiger Zeit wieder eingestellt wird. In den meisten EU-Ländern berichteten 20 % bis 40 % aller Erwachsenen, die mindestens einmal im Leben Cannabis probiert haben, Cannabis während der vergangenen 12 Monate konsumiert zu haben, und 10 % bis 20 % gaben an, die Droge in den letzten 30 Tagen eingenommen zu haben („Fortsetzungsraten“).
El hecho de que las tasas correspondientes al consumo reciente y al consumo actual sean notablemente inferiores a las tasas de consumo a lo largo de la vida indica que el consumo de cannabis tiende a ser ocasional, o a interrumpirse después de un cierto tiempo. En la mayoría de los países de la UE, del 20 % al 40 % de la población adulta que ha tenido alguna experiencia con el cannabis afirma haberlo consumido en los 12 meses anteriores y entre el 10 % y el 20 % admite haberlo consumido en los últimos 30 días («tasas de continuación»).
Il fatto che le percentuali riferite all’uso recente e all’uso attuale siano massicciamente più basse rispetto alla percentuale dell’esperienza una tantum indica che il consumo di cannabis tende a essere occasionale o che prima o poi venga interrotto. Nella maggioranza dei paesi UE, una percentuale compresa tra il 20% e il 40% di tutti gli adulti che hanno provato la cannabis almeno una volta nella vita segnala di averne fatto uso nel corso degli ultimi 12 mesi, e una percentuale compresa tra il 10% e il 20% ammette di averne fatto uso nel corso degli ultimi 30 giorni (“percentuali di continuità”).
Το γεγονός ότι τα ποσοστά πρόσφατης χρήσης και τρέχουσας χρήσης είναι σημαντικά χαμηλότερα από τα ποσοστά δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή δείχνει ότι η χρήση της κάνναβης τείνει να είναι περιστασιακή ή να διακόπτεται ύστερα από κάποιο χρονικό διάστημα. Στις περισσότερες χώρες της ΕΕ, 20–40 % των ενηλίκων που έχουν δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά αναφέρει ότι έκανε χρήση της ουσίας κατά το προηγούμενο δωδεκάμηνο και 10–20 % αναφέρει ότι έκανε χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες («ποσοστά συνεχούς χρήσης»).
Uit het feit dat de percentages voor recent en actueel gebruik aanzienlijk lager zijn dan die voor het “ooit”-gebruik, kan afgeleid worden dat het gebruik van cannabis incidenteel is of dat er na enige tijd weer mee wordt gestopt. In de meeste landen van de EU geeft 20-40% van de volwassenen die ooit cannabis heeft geprobeerd, aan dat zij dit ook gedurende de laatste 12 maanden hebben gedaan en 10-20% meldt in de laatste 30 dagen cannabis te hebben gebruikt (“continueringspercentages”).
Skutečnost, že míra užívání v poslední době a míra užívání v současné době je významně nižší než míra celoživotní zkušenosti, naznačuje, že užívání konopí bývá příležitostné nebo že od něj uživatelé po určité době upustí. Ve většině zemí EU 20–40 % dospělých, kteří někdy v životě vyzkoušeli konopí, uvádí užívání konopí během posledních 12 měsíců a asi 10–20 % těchto dospělých uvádí užívání konopí během minulých 30 dnů (podíl těch, kteří s užíváním drog pokračují).
Det forhold, at tallene for nylig brug og aktuel brug er væsentligt lavere end for langtidserfaring viser, at brugen af cannabis har en tendens til at være lejlighedsvis eller blive afbrudt efter nogen tid. I de fleste EU-lande beretter 20–40 % af de voksne, som nogensinde har prøvet cannabis, at de har brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder, mens ca. 10–20 % angiver at have brugt cannabis inden for de seneste 30 dage ('fortsættelsesfrekvenser').
Asjaolu, et hiljutise tarbimise ja praeguse tarbimise määr on oluliselt madalam kui tarbimiskogemuse määr elu jooksul, näitab, et kanepi tarbimine on sageli juhuslik või katkeb teatud aja pärast. Enamikus ELi riikides teatab kunagi kanepit proovinud täiskasvanutest 20–40%, et on tarbinud seda viimase 12 kuu jooksul ja umbes 10–20%, et on tarbinud seda viimase 30 päeva jooksul („kestva tarbimise määr”).
Se, että hiljattaista käyttöä ja nykyistä käyttöä kuvaavat luvut ovat huomattavasti alhaisempia kuin ainakin kerran käyttäneiden osuutta kuvaavat luvut, viittaa siihen, että kannabiksen käyttö on usein satunnaista tai se lopetetaan tietyn ajan jälkeen. Useimmissa EU-maissa 20–40 prosenttia kannabista ainakin kerran käyttäneistä aikuisista ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeisten 12 kuukauden aikana ja noin 10–20 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeisten 30 päivänä aikana (käytön jatkamisaste).
A tény, hogy a közelmúltbeli használat, illetve a jelenlegi használat értékei lényegesen alacsonyabbak az életprevalencia-aránynál, azt jelzi, hogy a kannabiszhasználat inkább alkalmi, vagy egy idő után abbamarad. A legtöbb EU-országban a kannabiszt valaha kipróbáló felnőttek 20–40%-a nyilatkozott úgy, hogy az előző 12 hónapban, és körülbelül 10–20%-uk az előző 30 napban használta („folytatási arány”).
Det faktum at tallene for nyere og aktuell bruk er vesentlig lavere enn tallene for bruk noen gang, tyder på at bruken av cannabis vil være mer sporadisk eller avsluttes etter en tid. I de fleste EU-landene rapporterer 20-40 % av alle voksne som noen gang har prøvd cannabis, at de har brukt stoffet i løpet av de siste 12 månedene, og om lag 10-20 % rapporterer å ha brukt det løpet av de siste 30 dagene (”fortsettelsesrate”).
Zjawisko znacznie niższych poziomów wskaźników zażywania niedawnego i bieżącego w porównaniu ze wskaźnikiem przynajmniej jednokrotnego zażycia wykazuje, że pochodne konopi indyjskich spożywane są raczej sporadycznie lub ich spożycie jest porzucane po pewnym czasie. W większości państw UE od 20 do 40% osób dorosłych, które choć raz zażyły pochodne konopi, zrobiło to w ciągu ostatnich 12 miesięcy, a około 10-20% w ciągu ostatnich 30 dni („wskaźniki kontynuacji”).
Faptul că ratele de consum actual şi recent sunt considerabil mai scăzute decât ratele consumului pe parcursul vieţii sugerează tendinţa consumului de canabis de a fi unul ocazional, sau care este abandonat după o vreme. În majoritatea ţărilor Uniunii Europene, 20–40 % dintre adulţii care au consumat cel puţin o dată canabis declară că au consumat substanţa în ultimele 12 luni, iar aproximativ 10–20 % declară că au consumat pe parcursul ultimelor 30 zile („rate de continuare”).
Skutočnosť, že údaje o nedávnom a súčasnom užívaní sú podstatne nižšie, ako údaje o celoživotnej skúsenosti, naznačuje sklon k príležitostnému užívaniu kanabisu alebo k prerušeniu jeho užívania po určitom čase. Vo väčšine krajín EÚ priznáva 20 až 40 % dospelých, ktorí niekedy kanabis vyskúšali, že ho užili v predchádzajúcich 12 mesiacoch a okolo 10 – 20 % priznáva jeho užitie v posledných 30 dňoch („pokračujúci výskyt“).
Dejstvo, da je število ljudi, ki konopljo redno uživajo ali so jo zaužili v zadnjih 12 mesecih, občutno višje od števila ljudi, ki so jo v življenju že kdaj poskusili, kaže, da se konoplja ponavadi uživa občasno ali se njeno uživanje čez nekaj časa prekine. V večini držav EU je samo 20–40 % tistih odraslih, ki so že poskusili konopljo, izjavilo, da so jo užili v zadnjih 12 mesecih, in samo okoli 10–20 % jih priznava, da so jo užili v zadnjih 30 dneh ("deleži nadaljevanja uživanja").
Det faktum att andelarna när det gäller användning de senaste tolv månaderna och användning den senaste månaden är avsevärt lägre än livstidsprevalensen visar att cannabisanvändning tenderar att vara tillfällig eller avbrytas efter en viss tid. I de flesta EU-länderna rapporterar 20–40 % av vuxna som någon gång har använt cannabis att de har använt drogen de senaste tolv månaderna, och ungefär 10–20 % att de har använt cannabis de senaste 30 dagarna.
  Narkotiku lietotāji un...  
Narkotiku lietotāju īpatsvars ieslodzīto vidū ir daudz augstāks nekā iedzīvotāju vidū kopumā. Lielākajā daļā pētījumu, kas veikti ES, ilgtermiņa narkotiku lietošanas pieredze ieslodzīto vidū ir augstāka par 50 %; taču tā ir atšķirīga robežās no 22 % līdz 86% starp dažādām ieslodzīto, aizturēšanas centru un valstu populācijām (184).
Drug users are strongly overrepresented among the prison population compared with the general population. In most studies in the EU, lifetime prevalence of drug use among prisoners is reported to be over 50 %; however, it varies widely, from 22 % to 86 %, between prison populations, detention centres and countries (184). In the EU, the prevalence of regular drug use or dependence prior to imprisonment ranges from 8 % to 73 % (185).
Par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés dans la population carcérale. Dans la plupart des études réalisées dans l'UE, la prévalence au cours de la vie de l'usage de drogue chez les détenus dépasse 50 %. Elle varie toutefois considérablement, entre 22 et 86 %, selon les populations carcérales, les centres de détention et les pays (184). Dans l'UE, la prévalence de l'usage régulier de drogue ou de la dépendance avant la détention varie entre 8 et 73 % (185).
Im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung sind Drogenkonsumenten im Strafvollzug stark überrepräsentiert. Die meisten in der EU durchgeführten Studien geben die Lebenszeitprävalenz des Drogenkonsums unter Haftinsassen mit über 50 % an. Sie weist jedoch je nach Gefängnispopulation, Strafanstalt und Land große Schwankungen auf und reicht von 22 % bis 86 % (184). In der EU schwankt die Lebenszeitprävalenz eines vor Haftbeginn bestehenden regelmäßigen Drogenkonsums oder einer Abhängigkeit zwischen 8 % und 73 % (185).
Los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de las prisiones, si se compara con la población en general. En la mayoría de estudios realizados en la UE, la prevalencia de vida del consumo de drogas en la población encarcelada es superior al 50 %; sin embargo, presenta grandes variaciones entre prisiones, centros de detención y países (del 22 % al 86 %) (184). En la UE, la prevalencia del consumo regular o de la dependencia previa al ingreso en prisión oscila entre el 8 % y el 73 % (185).
Rispetto alla popolazione generale, all’interno della popolazione carceraria i consumatori di droga sono fortemente sovrarappresentati. Nella maggior parte degli studi condotti nell’Unione europea la prevalenza una tantum del consumo di droga tra i detenuti è stimata come superiore al 50%; essa, tuttavia, varia notevolmente, dal 22% all’86%, a seconda della popolazione carceraria, del penitenziario e del paese (184). Nell’Unione europea la prevalenza del consumo regolare di stupefacenti o della tossicodipendenza prima della detenzione va dall’8% al 73% (185).
Em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre‑representados entre a população prisional. Na maioria dos estudos realizados na UE, refere-se que a prevalência ao longo da vida do consumo de drogas entre os reclusos é superior a 50%; no entanto, varia muito, de 22% a 86%, entre populações reclusas, centros de detenção e países (184). Na UE, a prevalência do consumo regular de droga ou da toxicodependência antes do encarceramento varia de 8% a 73% (185).
Σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Στις περισσότερες μελέτες που πραγματοποιήθηκαν στην ΕΕ, η επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών σε όλη τη ζωή στους κρατούμενους αναφέρεται ότι ξεπερνά το 50 %· ωστόσο, ποικίλλει σημαντικά, από 22 % έως 86 %, μεταξύ πληθυσμών κρατουμένων, σωφρονιστικών ιδρυμάτων και χωρών (184). Στην ΕΕ, η επικράτηση της συστηματικής χρήσης ναρκωτικών ή της εξάρτησης πριν από τη φυλάκιση κυμαίνεται από 8 % έως 73 % (185).
Vergeleken met de algemene bevolking zijn drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd. Uit de meeste onderzoeken in de EU blijkt dat het “ooit”-gebruik van drugs onder gedetineerden meer dan 50% bedraagt, maar deze percentages variëren sterk tussen gevangenispopulaties, gevangenissen en landen (van 22 tot 86%) (184). De prevalentie van regelmatig drugsgebruik of van drugsverslaving in de periode voorafgaand aan de detentie loopt uiteen van 8 tot 73% (185).
Ve srovnání s běžnou populací je počet uživatelů drog mezi vězeňskou populací podstatně vyšší. Ve většině studií prováděných v EU se uvádí, že celoživotní prevalence užívání drog mezi vězni je vyšší než 50 %, značně se však liší mezi jednotlivými vězeňskými populacemi, vazebními věznicemi a jednotlivými zeměmi a pohybuje se v rozmezí od 22 % do 86 % (184). Prevalence pravidelného užívání drog nebo drogové závislosti před uvězněním se v EU pohybuje v rozpětí od 8 % do 73 % (185).
Stofbrugere er stærkt overrepræsenteret blandt fængselsindsatte sammenlignet med befolkningen som helhed. I de fleste undersøgelser i EU angives langtidsprævalensen for stofbrug blandt indsatte som liggende over 50 %; den varierer imidlertid meget, nemlig fra 22 % til 86 %, mellem fængselspopulationerne, arresthusene og landene (184). I EU ligger udbredelsen af regelmæssig stofbrug eller afhængighed før fængslingen på mellem 8 % og 73 % (185).
Võrreldes kogu rahvastikuga on uimastitarvitajate osakaal vangide seas väga kõrge. Enamiku ELis teostatud uuringute kohaselt on vangide osakaal, kes on oma elu jooksul uimasteid tarvitanud, 50%; see aga varieerub tugevasti, ulatudes sõltuvalt kinnipeetavatest vanglas, kinnipidamisasutusest või riigist 22% kuni 86% (184). Regulaarset uimastite tarbimist või sõltuvust enne vangistust esineb Euroopa Liidus 8–73% vangidest (185).
Huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Useimpien EU:ssa tehtyjen tutkimusten mukaan yli 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran, mutta luku vaihtelee 22:sta 86 prosenttiin vankiloiden, säilöönottokeskusten ja maiden välillä (184). EU:n vangeista 8–73 prosenttia on käyttänyt huumeita säännöllisesti tai ollut riippuvaisia huumeista ennen vankilaan joutumista (185).
Az általános népességgel összehasonlítva, az elítéltpopulációban a kábítószer-használók túlreprezentáltak. A legtöbb EU-s vizsgálatban az elítéltek között a kábítószer-használat 50%-ot meghaladó életprevalenciáját jelentették; de ez az adat széles sávban mozog, 22%-tól 86%-ig a különböző elítéltpopulációk, javítóintézetek és országok között(184). Az Európai Unióban a bebörtönzést megelőző rendszeres kábítószer-használat vagy kábítószer-függőség előfordulása 8%-tól 73%-ig terjed(185).
Narkotikabrukere er sterkt overrepresentert blant de innsatte i forhold til befolkningen generelt. De fleste studiene i EU oppgir en livstidsprevalens av narkotikabruk blant innsatte på over 50 %, et tall som imidlertid varierer mye, fra 22 % til 86 %, avhengig av fengselspopulasjon, anstalt og land (184). I EU varierer forekomsten av bruk eller avhengighet av narkotika før fengslingen mellom 8 % og 73 % (185).
W porównaniu z ogólną populacją. w populacji więziennej osoby zażywające narkotyki są nadreprezentowane. Według większości badań przeprowadzonych w UE wartość wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia narkotyków wśród więźniów wynosi ponad 50%, choć waha się znacznie w granicach od 22% do 86% pomiędzy populacjami poszczególnych więzień, aresztów oraz poszczególnych państw (184). W UE rozpowszechnienie regularnego stosowania narkotyków lub uzależnienia w okresie poprzedzającym osadzenie w więzieniu mieści się w przedziale od 8% do 73% (185).
Consumatorii de droguri sunt clar supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi faţă de populaţia generală. În majoritatea studiilor din Uniunea Europeană, se arată că prevalenţa consumului de droguri pe parcursul vieţii la deţinuţi este de peste 50 %; cu toate acestea, ea variază foarte mult, de la 22 % la 86 %, de la o populaţie de deţinuţi la alta, de la un centru de detenţie la altul sau de la o ţară la alta (184). În Uniunea Europeană, prevalenţa consumului regulat de droguri sau dependenţa înainte de încarcerare variază de la 8 % la 73 % (185).
V porovnaní so všeobecnou populáciou sú vo väzenskej populácii užívatelia drog zastúpení nadpriemerne. Vo väčšine štúdií v EÚ sa uvádza celoživotná prevalencia užívania drog medzi väzňami nad 50 %; vo väzenských populáciách, centrách policajného zadržania a rôznych krajinách však kolíše od 22 % do 86 % (184). V EÚ sa prevalencia pravidelného užívania drog alebo drogovej závislosti v dobe predchádzajúcej uväzneniu pohybuje od 8 % do 73 % (185).
V primerjavi s populacijo na splošno je zastopanost uživalcev drog med populacijo v zaporih prevelika. V večini študij v EU je delež zapornikov, ki so kdaj v življenju že zaužili drogo, nad 50 %; vendar pa med populacijami zapornikov, pripori in državami obstajajo velike razlike, od 22 % do 86 % (184). V EU se razširjenost rednega uživanja drog ali odvisnost pred prestajanjem kazni v zaporu giblje med 8 % in 73 % (185).
Narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Enligt de flesta undersökningarna inom EU har fler än 50 % av internerna någon gång använt narkotika. Andelen varierar emellertid stort – från 22 % till 86 % – mellan olika grupper av interner, fängelser och länder(184). Inom EU uppger 8–73 % av internerna att de regelbundet konsumerade eller var beroende av narkotika innan de kom till fängelset(185).
  3.nodaļa: Kaņepes  
Kaņepes noteikti ir visplašāk lietotā nelikumīgā viela Eiropā. Jaunākās aptaujas norāda ka no 3 līdz 31% pieaugušo (vecumā no 15 līdz 64 gadiem) ir vismaz vienu reizi izmēģinājuši šo vielu (ilgtermiņā).
Cannabis is by far the most commonly used illegal substance in Europe. Recent population surveys indicate that between 3 % and 31 % of adults (aged 15–64 years) have tried the substance at least once (lifetime use). The lowest prevalence rates of lifetime use are found in Malta (3.5 %), Portugal (7.6 %) and Poland (7.7 %) and the highest in France (26.2 %), the United Kingdom (30.8 %) and Denmark (31.3 %). In most countries (15 of 23 countries with information) lifetime prevalence lies between 10 % and 25 %.
Le cannabis est de loin la substance illicite la plus couramment consommée en Europe. Des enquêtes récentes sur la population montrent qu'entre 3 et 31 % des adultes âgés de 15 à 64 ans ont essayé la substance au moins une fois (usage au cours de la vie). Les taux de prévalence au cours de la vie sont les plus bas à Malte (3,5 %), au Portugal (7,6 %), et en Pologne (7,7 %) et les plus élevés en France (26,2 %), au Royaume-Uni (30,8 %) et au Danemark (31,3 %). Dans la plupart des pays (15 pays sur les 23 pour lesquels des informations sont disponibles), la prévalence au cours de la vie oscille entre 10 et 25 %.
Cannabis ist in Europa bei weitem die am häufigsten konsumierte illegale Substanz. Neueren demografischen Erhebungen zufolge haben zwischen 3 % und 31 % der Erwachsenen (15 bis 64 Jahre) zumindest einmal im Leben Cannabis probiert (Lebenszeitkonsum). Die niedrigsten Prävalenzraten für den Lebenszeitkonsum wurden in Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) und Polen (7,7 %) festgestellt, die höchsten in Frankreich (26,2 %), dem Vereinigten Königreich (30,8 %) und Dänemark (31,3 %). In den meisten Ländern (in 15 von 23 Ländern, über die Informationen vorliegen) liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 10 % und 25 %.
El cannabis es, con diferencia, la sustancia ilegal más consumida en Europa. Estudios de población recientes indican que entre el 3 % y el 31 % de los adultos (de 15 a 64 años) han probado la sustancia por lo menos una vez (consumo a lo largo de la vida). Las tasas más bajas de prevalencia de consumo a lo largo de la vida se observan en Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) y Polonia (7,7 %), y las más elevadas en Francia (26,2 %), Reino Unido (30,8 %) y Dinamarca (31,3 %). En la mayoría de los países (15 de los 23 que han facilitado información), la prevalencia a lo largo de la vida permanece entre el 10 % y el 25 %.
La cannabis è la sostanza illecita più consumata in Europa. Le recenti indagini condotte tra la popolazione indicano che il tra 3 e il 31% degli adulti (di età compresa tra i 15 e i 64 anni) ha provato la cannabis almeno una volta nella vita (consumo una tantum). Le percentuali di prevalenza più basse sul consumo una tantum si registrano a Malta (3,5%), in Portogallo (7,6%) e in Polonia (7,7%); le più alte in Francia (26,2%), nel Regno Unito (30,8%) e in Danimarca (31,3%). Nella maggior parte dei paesi (15 su 23 che hanno fornito informazioni) la prevalenza una tantum è compresa tra il 10% e il 25%.
Η κάνναβη είναι με διαφορά η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ουσία στην Ευρώπη. Σύμφωνα με πρόσφατες έρευνες πληθυσμού, ποσοστό από 3 % έως 31 % των ενηλίκων (ηλικίας 15–64 ετών) έχει δοκιμάσει την ουσία τουλάχιστον μία φορά (δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή). Τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή παρατηρούνται στη Μάλτα (3,5 %), την Πορτογαλία (7,6 %) και την Πολωνία (7,7 %), ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (26,2 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (30,8 %) και τη Δανία (31,3 %). Στις περισσότερες χώρες (15 από τις 23 χώρες για τις οποίες υπάρχουν πληροφορίες), η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 10 % και 25 %.
Cannabis is verreweg de meest gebruikte illegale drug in Europa. Uit recente bevolkingsenquêtes blijkt dat tussen de 3 en 31% van de volwassen (tussen 15 en 64 jaar) minimaal één keer in hun leven cannabis heeft geprobeerd (“ooit”-gebruik). De laagste prevalentiepercentages voor het “ooit”-gebruik worden aangetroffen op Malta (3,5%), Portugal (7,6%) en Polen (7,7%); Frankrijk (26,2%), het Verenigd Koninkrijk (30,8%) en Denemarken (31,3%) kennen de hoogste percentages. In de meeste landen (in 15 van de 23 landen waarvoor informatie beschikbaar is) ligt het “ooit”-gebruik tussen de 10 en 25%.
Konopí je vůbec nejběžněji užívanou nelegální látkou v Evropě. Nedávné veřejné průzkumy ukazují, že 3 až 31 % dospělých (ve věku 15–64 let) tuto látku vyzkoušelo nejméně jednou (celoživotní užívání). Nejnižší míra prevalence celoživotního užívání byla zjištěna na Maltě (3,5 %), v Portugalsku (7,6 %) a Polsku (7,7 %) a nejvyšší ve Francii (26,2 %), Spojeném království (30,8 %) a Dánsku (31,3 %). Ve většině zemí (15 z 23 zemí, o nichž existují informace) se celoživotní prevalence pohybuje v rozmezí 10–25 %.
Cannabis er absolut det hyppigst anvendte illegale stof i Europa. De seneste befolkningsundersøgelser viser, at mellem 3 % og 31 % af de voksne (i alderen 15–64 år) har prøvet stoffet mindst én gang (langtidsprævalens). Den laveste langtidsprævalens findes i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) og Polen (7,7 %) og den højeste i Frankrig (26,2 %), Det Forenede Kongerige (30,8 %) og Danmark (31,3 %). I de fleste lande (15 af 23 lande, hvor der foreligger oplysninger) varierer langtidsprævalensen mellem 10 % og 25 %.
Kanep on kõige üldisemalt kasutatav keelatud aine Euroopas. Hiljutised rahvastiku-uuringud näitavad, et 3–31% täiskasvanutest (vanuses 15–64 aastat) on proovinud kõnealust ainet vähemalt ühe korra (tarbimine elu jooksul). Elu jooksul tarbimise levimus on kõige madalam Maltal (3,5%), Portugalis (7,6%) ja Poolas (7,7%) ning kõige kõrgem Prantsusmaal (26,2%), Ühendkuningriigis (30,8%) ja Taanis (31,3%). Enamikus riikides (viieteistkümnes riigis kahekümne kolmest, mille kohta infot koguti) on elu jooksul tarbimise levimus 10–25%.
Kannabis on selkeästi Euroopassa yleisimmin käytetty laiton huumausaine. Viimeaikaisten väestötutkimusten mukaan 3–31 prosenttia aikuisista (15–64-vuotiaat) on kokeillut kannabista ainakin kerran. Kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on alhaisin Maltalla (3,5 %), Portugalissa (7,6 %) ja Puolassa (7,7 %) ja korkein Ranskassa (26,2 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (30,8 %) ja Tanskassa (31,3 %). Useimmissa maissa (15 maata 23:sta tietoja toimittaneesta maasta) kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus on 10–25 prosenttia.
A kannabisz Európában messze a legáltalánosabban használt illegális anyag. A legutóbbi lakossági felmérések azt jelzik, hogy a felnőttek (15–64 évesek) 3–31%-a életében már legalább egyszer kipróbálta ezt az anyagot (életprevalencia). Az életprevalencia legalacsonyabb arányait Máltán (3,5%), Portugáliában (7,6%) és Lengyelországban (7,7%), míg a legmagasabb értékeket Franciaországban (26,2%), az Egyesült Királyságban (30,8%) és Dániában (31,3%) találták. A legtöbb országban (az információt közlő 23 országból 15-ben) az életprevalencia 10% és 25% között van.
Cannabis er langt det vanligste illegale rusmiddelet som brukes i Europa. Nyere befolkningsundersøkelser viser at mellom 3 % og 31 % av alle voksne (i alderen 15-64 år) har forsøkt stoffet minst én gang (livstidsprevalens). Livstidsprevalensen er lavest i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) og Polen (7,7 %) og høyest i Frankrike (26,2 %), Storbritannia (30,8 %) og Danmark (31,3 %). I de fleste landene (15 av 23 land som det foreligger informasjon om) ligger livstidsprevalensen mellom 10 % og 25 %.
Konopie indyjskie to zdecydowanie najbardziej rozpowszechniona substancja nielegalna w Europie. Ostatnie badania populacji wykazują, że od 3% do 31% osób dorosłych (w wieku od 15 do 64 lat) przynajmniej raz w życiu spróbowało tej substancji (wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia). Najniższe poziomy wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia odnotowuje się na Malcie (3,5%), w Portugalii (7,6%) i w Polsce (7,7%), a najwyższe we Francji (26,2%), w Wielkiej Brytanii (30,8%) i w Danii (31,3%). W większości państw (w 15 z 23 państw dysponujących informacjami) wskaźnik ten wynosi od 10% do 25%.
Canabisul este de departe substanţa ilegală cel mai des folosită în Europa. Sondaje recente la nivelul populaţiei au arătat că între 3 % şi 31 % dintre adulţi (cu vârste între 15–64 ani) au consumat cel puţin o dată această substanţă (consum pe parcursul vieţii). Cele mai scăzute rate de consum pe parcursul vieţii sunt cele din Malta (3,5 %), Portugalia (7,6 %) şi Polonia (7,7 %), iar cele mai ridicate se înregistrează în Franţa (26,2 %), Regatul Unit (30,8 %) şi Danemarca (31,3 %). În majoritatea ţărilor (15 din 23 de ţări pentru care există informaţii) prevalenţa pe parcursul vieţii se situează între 10 % şi 25 %.
Kanabis je v Európe s odstupom najrozšírenejšou nelegálnou drogou. Podľa najnovších prieskumov okúsilo túto látku najmenej raz (celoživotné užívanie) 3 až 31 % dospelých (vo veku od 15 do 64 rokov). Najnižšie hodnoty prevalencie celoživotného užívania sa zistili na Malte (3,5 %), v Portugalsku (7,6 %) a Poľsku (7,7 %) a najvyššie vo Francúzsku (26,2 %), v Spojenom kráľovstve (30,8 %) a Dánsku (31,3 %). Vo väčšine krajín (v 15 z 23 krajín, ktoré poskytli informácie) dosahuje celoživotná prevalencia 10 až 25 %.
Konoplja je najbolj pogosto uporabljena prepovedana snov v Evropi. Nedavne raziskave prebivalstva kažejo, da je od 3 % do 31 % odraslih (v starosti med 15 in 64 let) snov poskusilo vsaj enkrat v življenju. Najnižje stopnje ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj poskusili, najdemo na Malti (3,5 %), Portugalskem (7,6 %) in Poljskem (7,7 %) in najvišje v Franciji (26,2 %), Združenem kraljestvu (30,8 %) in na Danskem (31,3 %). V večini držav (15 od 23 držav s podatki) je delež ljudi, ki so snov v življenju kdaj zaužili, med 10 % in 25 %.
Cannabis är den absolut vanligaste olagliga drog som används i Europa. Nyare befolkningsundersökningar visar att mellan 3 % och 31 % av vuxna invånare (i åldern 15–64) åtminstone någon gång har testat cannabis (livstidsprevalens). Andelen invånare som någon gång har använt cannabis är lägst i Malta (3,5 %), Portugal (7,6 %) och Polen (7,7 %), medan andelen är högst i Frankrike (26,2 %), Storbritannien (30,8 %) och Danmark (31,3 %). I de flesta länder (15 av 23 länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter) är livstidsprevalensen mellan 10 % och 25 %.
  KokaÄ«na lietoÅ¡anas te...  
(1) Kopu lielumi (respondenti) vecuma grupai no 15 līdz 34 gadiem katrai valstij un katram gadam ir norādīti tabulā GPS-4 2005. gada statistikas biļetenā.
(1) Sample sizes (respondents) for the 15–34 age group for each country and year are presented in Table GPS-4 in the 2005 statistical bulletin.
(1) Les tailles des échantillons (personnes interrogées) pour la tranche d'âge 15 à 34 ans pour chaque pays et année sont présentées dans le tableau GPS-4 du bulletin statistique 2005.
(1) Die Stichprobengrößen (Befragte) für die Altersgruppe zwischen 15 und 34 Jahren für jedes Land und jedes Jahr sind in Tabelle GPS-4 im Statistical Bulletin 2005 zu finden.
(1) El tamaño de las muestras (encuestados) para el grupo de edades comprendidas entre los 15 y los 34 años para cada país y año se presentan en el cuadro GPS-4 del boletín estadístico de 2005.
(1) Le dimensioni dei campioni (intervistati) nel gruppo 15-34 anni, per paese e per anno, figurano nella tabella GPS-4 nel bollettino statistico 2005.
(1) As dimensões das amostras (inquiridos) para o grupo etário dos 15 aos 34 anos, por país e por ano, são apresentadas no Quadro GPS-4, Boletim Estatístico de 2005.
(1) Το μέγεθος των δειγμάτων (συμμετέχοντες) για την ηλικιακή κατηγορία των 15–34 ετών για κάθε χώρα και έτος παρουσιάζεται στον πίνακα GPS-4 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(1) Voor de omvang van de steekproeven (het aantal respondenten) in de leeftijdscategorie van 15-34 jaar per land en jaar wordt verwezen naar tabel GPS-4 in het Statistical Bulletin 2005.
(1) Velikost vzorku (počet respondentů) pro věkovou skupinu 15–34 let pro každou zemi a rok naleznete v tabulce GPS-4 ve Statistickém věstníku 2005.
(1) Stikprøvestørrelser (respondenter) for aldersgruppen 15–34 år for hvert land og år fremgår af tabel GPS-4 i Statistical bulletin 2005.
(1) Valimi suurus (vastanute arv) 15–34aastaste vanuserühmas iga riigi ja iga aasta kohta on esitatud tabelis GPS-4 2005. aasta statistikabülletäänis.
(1) Otosten koot (vastaajien määrät) ikäryhmässä 15–34-vuotiaat esitetään maittain ja vuosittain vuoden 2005 Tilastotiedotteen taulukossa GPS-4.
(1) A minta méretét (válaszadók) a 15–34 korcsoportban az egyes országokban és években a 2005. évi statisztikai értesítőben a GPS-4 táblázat mutatja be.
(1) Utvalgsstørrelser (respondenter) for aldersgruppen 15-34 år i hvert land for det enkelte år er presentert i tabell GPS-4 i Statistiske opplysninger 2005.
(1) Informacje o wielkości próbek (respondenci) dla grupy wiekowej od 15 do 34 lat dla każdego państwa i roku znajdują się w Tabeli GPS-4 w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(1) Dimensiunile eşantioanelor (respondenţi) pentru grupa de vârstă 15–34 ani pe ţară şi pe an sunt prezentate în Tabelul GPS-4 din Buletinul statistic 2005.
(1) Veľkosti vzoriek (respondenti) vo vekovej skupine 15- až 34-ročných za každú krajinu a rok sú uvedené v tabuľke GPS-4 v štatistickej ročenke 2005.
(1) Vzorčne velikosti (vprašani) za skupino 15–34 let za vsako državo in leto so predstavljene v tabeli GPS-4 v Statističnem biltenu 2005.
(1) Urvalsstorlekar (antal svarande) för åldersgruppen 15–34 år för varje land och år redovisas i tabell GPS-4 i statistikbulletinen för 2005.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Jaunie pacienti, kuri lieto kokaīnu kā primāro narkotiku, ir caurmērā vecāki par citiem narkotiku lietotājiem (vidējais vecums ir 30 gadi, un lielākā daļa lietotāju ir vecuma grupā no 20 līdz 34 gadiem); nelielāka, taču būtiska pacientu daļa ir vecumā no 35 līdz 39 gadiem (97).
New clients using cocaine as the primary drug are on average older than other drug consumers (mean age of 30 years, with most in the 20–34 year age group); a smaller, although important, proportion of clients is reported to be between 35 and 39 years (97).
Les nouveaux patients qui consomment de la cocaïne comme drogue primaire sont, en moyenne, plus âgés que les usagers d'autres drogues (âge moyen de 30 ans, la majorité se situant dans la tranche d'âge des 20 à 34 ans). Selon les rapports, un groupe plus réduit, quoique important, de patients est constitué de personnes âgées de 35 à 39 ans (97).
Erstpatienten, die Kokain als Primärdroge konsumieren, sind im Durchschnitt älter als andere Drogenkonsumenten (Durchschnittsalter von 30 Jahren, die meisten Konsumenten in der Altersgruppe von 20 bis 34 Jahren). Ein kleinerer, aber dennoch bedeutender Anteil von Patienten wird für die Altersgruppe zwischen 35 und 39 Jahren gemeldet (97).
Los nuevos pacientes que consumen cocaína como droga principal tienen una media de edad superior a la de los consumidores de otras drogas (edad media de 30 años, situándose la mayoría en el grupo de 20 a 34 años); un porcentaje menor de los pacientes, aunque importante, tienen entre 35 y 39 años de edad (97).
I nuovi pazienti che fanno uso di cocaina come droga primaria sono in genere più anziani rispetto ai consumatori di altre droghe (età media di 30 anni, di cui la maggior parte appartenenti alla fascia dei 20-34 anni); una percentuale minore, benché più importante, di pazienti ha un’età compresa tra i 35 e i 39 anni (97).
Τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ως κύρια ουσία είναι κατά μέσο όρο μεγαλύτερης ηλικίας από τους χρήστες άλλων ναρκωτικών (μέση ηλικία 30 έτη, με τα περισσότερα άτομα να ανήκουν στην ηλικιακή κατηγορία 20–34 ετών)· ένα μικρότερο, μολονότι σημαντικό, ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρεται ότι είναι ηλικίας 35 έως 39 ετών (97).
Nieuwe cliënten die cocaïne als primaire drug gebruiken, zijn gemiddeld ouder dan andere drugsgebruikers. De gemiddelde leeftijd van deze groep is 30 jaar, waarvan de meeste uit de leeftijdscategorie van 20-34 jaar afkomstig zijn; een kleinere, maar wel belangrijke groep cliënten is tussen de 35 en 39 jaar (97).
Noví klienti užívající kokain jako primární drogu jsou v průměru starší než konzumenti jiných drog (průměrný věk 30 let, většina je ve věkové skupině 20–34 let); uvádí se, že menší, ačkoli důležitá skupina klientů je ve věku mezi 35 a 39 lety (97).
De nye klienter, der bruger kokain som primært stof, er gennemsnitligt ældre end andre stofbrugere (gennemsnitsalder på 30 år, med hovedparten i aldersgruppen 20–34 år); en mindre, om end vigtig, andel af klienterne angives at være mellem 35 og 39 år (97).
Kokaiinia päähuumeena käyttävät uudet asiakkaat ovat keskimäärin vanhempia kuin muiden huumeiden käyttäjät (heidän keski-ikänsä on 30 vuotta, ja heistä suurin osa on 20–34‑vuotiaita). Pienempi joskin merkittävä osa näistä asiakkaista on ilmoitusten mukaan 35–39‑vuotiaita (97).
A kokaint elsődleges drogként használó új páciensek az átlagot tekintve idősebbek a többi drogfogyasztónál (az átlagéletkor 30 év, ezen belül a többség 20–34 év közötti); a páciensek kisebb, de nem jelentéktelen hányada a beszámolók szerint a 35–39 éves korcsoportba tartozik(97).
Nye klienter som har kokain som primærrusmiddel, er i snitt eldre enn andre narkotikabrukere (gjennomsnittsalder er 30 år, og de fleste er i aldersgruppen 20-34 år). En mindre men likevel stor del av klientene rapporteres å være mellom 35 og 39 år (97).
Nowi pacjenci stosujący kokainę jako narkotyk główny są raczej starsi od osób uzależnionych od innych narkotyków (średnia wieku wynosi 30 lat, większość osób z grupy wiekowej od 20 do 34 lat). Mniejsza, choć istotna, grupa pacjentów to osoby od 35 do 39 lat (97).
Clienţii noi care consumă cocaină ca drog principal sunt în medie mai în vârstă decât ceilalţi consumatori de droguri (o medie de vârstă de 30 ani, majoritatea încadrându-se în grupul de vârstă 20–34 de ani); conform rapoartelor, un procent mai mic, dar totuşi important, de clienţi este reprezentat de cei cu vârste între 35 şi 39 ani (97).
Noví klienti užívajúci kokaín ako primárnu drogu sú v priemere starší ako užívatelia iných drog (priemerný vek 30 rokov s väčšinou v skupine 20- až 34-ročných); menší, hoci významný je podiel klientov 35- až 39-ročných (97).
Osebe, ki se na novo zdravijo zaradi uživanja kokaina kot primarne droge, so v povprečju starejše od drugih uživalcev drog (povprečna starost je 30 let, večina jih je v starostni skupini od 20–34 let); o manjšem, vendar še vedno pomembnem deležu oseb poročajo, da so stare med 35 in 39 let (97).
Nya klienter som använder kokain som primärdrog är i genomsnitt äldre än andra narkotikamissbrukare (medelåldern är 30 år, och majoriteten är 20–34 år). En mindre, men betydande, andel klienter sägs vara mellan 35 och 39 år(97).
  21. attÄ“ls  
Igaunija nesniedza datus par 1996. un 2003. gadu, Ungārija par 2002. gadu un Čehijas Republika par 1996. līdz 2002. gadu. Aprēķina metodi ir aprakstījis EMCDDA (2001. g.).
Estonia did not provide data for 1996 and 2003, Hungary for 2002 and Czech Republic for 1996 to 2000. The computation method is detailed in EMCDDA (2001).
L'Estonie n'a pas fourni de données pour 1996 et 2003, la Hongrie pour 2002 et la République tchèque pour 1996 à 2000. La méthode de calcul est détaillée dans OEDT (2001).
Estland hat für 1996 und 2003, Ungarn für 2002 und die Tschechische Republik für den Zeitraum 1996 bis 2000 keine Daten bereitgestellt. Die Berechnungsmethode wird in EBDD (2001) im Einzelnen dargestellt.
No se dispone de datos de Estonia para 1996 y 2003, de Hungría para 2002 ni de la República Checa para el período 1996 a 2000. El método de cómputo se detalla en el OEDT (2001).
L’Estonia non ha fornito dati per il 1996 e il 2003, l’Ungheria per il 2002 e la Repubblica ceca per il periodo 1996-2000. Il metodo di calcolo è specificato in OEDT (2001).
A Estónia não forneceu dados para 1996 e 2003, a Hungria para 2002 e a República Checa para o período de 1996 a 2000. O método de cálculo é pormenorizadamente descrito em OEDT (2001).
Η Εσθονία δεν παρέσχε στοιχεία για το 1996 και το 2003, η Ουγγαρία για το 2002 και η Τσεχική Δημοκρατία για το διάστημα από το 1996 έως το 2000. Η μέθοδος υπολογισμού περιγράφεται στο ΕΚΠΝΤ (2001).
Estland heeft geen gegevens verstrekt over 1996 en 2003, Hongarije niet over 2002 en voor Tsjechië is geen informatie beschikbaar voor de periode van 1996 tot 2002. Voor meer informatie over de calculatiemethode wordt verwezen naar EWDD (2001).
Estonsko neposkytlo údaje za roky 1996 a 2003, Maďarsko za rok 2002 a Česká republika za období 1996–2000. Metoda výpočtu je podrobně uvedena v EMCDDA (2001).
Estland har ikke fremlagt data for 1996 og 2003, Ungarn ikke for 2002 og Tjekkiet ikke for perioden 1996–2000. Beregningsmetoden er beskrevet nærmere i EONN (2001).
Eesti ei esitanud andmeid 1996. ja 2003. aasta kohta, Ungari 2002. aasta ja Tšehhi Vabariik ajavahemiku 1996–2000 kohta. Kasutatud arvutusmeetodit on kirjeldatud dokumendis EMCDDA (2001).
Viro ei ole toimittanut tietoja vuosilta 1996 ja 2003, Unkari vuodelta 2002 ja Tšekki vuosilta 1996–2000. Laskentamenetelmä selitetään julkaisussa EMCDDA (2001).
Észtország nem szolgáltatott adatot 1996-ról és 2003-ról, Magyarország 2002-ről és Csehország 1996–2000-ről. A számítási módszert részletesen ld. EMCDDA (2001).
Estland la ikke fram data for 1996 og 2003, Ungarn for 2002 og Den tsjekkiske republikk for 1996-2000. Beregningsmetoden er nærmere beskrevet i EONN (2001).
Estonia nie przekazała danych za lata 1996 i 2003, Węgry za rok 2002, a Republika Czeska za okres od 1996 do 2000 roku. Metoda obliczeń opisana jest w EMCDDA (2001).
Estonia nu a furnizat date pentru 1996 şi 2003, Ungaria pentru 2002, iar Republica Cehă pentru 1996 – 2000. Metoda de calcul este prezentată în detaliu în OEDT (2001).
Estónsko neposkytlo údaje za roky 1996 a 2003, Maďarsko za rok 2002 a Česká republika za obdobie 1996 – 2000. Podrobnosti o výpočtovej metóde sú v EMCDDA (2001).
Estonija ni poslala podatkov za leti 1996 in 2003, Madžarska za leto 2002 in Češka za obdobje med letoma 1996 in 2000. Način izračuna je podrobneje opisan v EMCDDA (2001).
Estland redovisade inte uppgifter för 1996 och 2003, Ungern för 2002 och Tjeckien för 1996–2000. Beräkningsmetoden beskrivs i detalj i ECNN (2001).
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Visās dalībvalstīs un kandidātvalstīs pastāv dažāda veida sistēmas, lai nodrošinātu, ka cietumā ir pieejama palīdzība narkotiku lietotājiem, kaut gan pakalpojumu dažādība un pieejamība būtiski atšķiras.
In all Member States and candidate countries, there are systems of one kind or another in place to ensure that assistance for drug users in prison is available, although the variety of services and their availability differs considerably. A notable trend is the increasing acknowledgement of the fact that prisoners have the same rights as the rest of the population concerning access to healthcare, including assistance and treatment for drug users (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irish, Lithuanian and Finnish national reports). Among the services that should be made available to prisoners are strategies for prevention, including drug-free programmes, detoxification treatments, methadone and other substances treatments, counselling and education.
Il existe dans tous les États membres et dans les pays candidats des systèmes destinés à offrir une assistance aux usagers de drogue incarcérés, bien que la diversité des services et leur disponibilité varient considérablement. Une évolution notable est la reconnaissance croissante du fait que les prisonniers ont les mêmes droits que le reste de la population en ce qui concerne l'accès aux soins de santé, en ce compris l'assistance et le traitement des usagers de drogue (Bureau régional de l'OMS pour l'Europe, 2002; rapports nationaux irlandais, lituanien et finlandais). Parmi les services qui devraient être proposés aux détenus figurent les stratégies de prévention, ainsi que des programmes d'abstinence sans traitement de substitution («drug-free»), des cures de désintoxication, des traitements de substitution à la méthadone ou à d'autres substances, des conseils et des programmes éducatifs.
In allen Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern wurden in der einen oder anderen Form Systeme geschaffen, um sicherzustellen, dass Drogenkonsumenten in Haftanstalten Hilfe angeboten wird, wobei es hinsichtlich der Vielfalt und Verfügbarkeit der Dienste beträchtliche Unterschiede gibt. Bemerkenswert ist die zunehmende Anerkennung der Tatsache, dass Haftinsassen im Hinblick auf den Zugang zur Gesundheitsversorgung dieselben Rechte haben wie die übrige Bevölkerung, was auch den Zugang zu Hilfsdiensten und Behandlungen für Drogenkonsumenten einschließt (WHO-Regionalbüro für Europa, 2002; Nationale Berichte Irlands, Litauens und Finnlands). Zu den Diensten, die den Haftinsassen zur Verfügung gestellt werden sollten, gehören Präventionsstrategien, einschließlich drogenfreier Programme, Entgiftungstherapien, Substitutionsbehandlung mit Methadon und anderen Substanzen, Beratung und Bildung.
En todos los Estados miembros y países candidatos, existen sistemas de algún tipo para asegurar que los consumidores de drogas en prisión dispongan de asistencia, aunque la variedad de servicios y su disponibilidad presentan diferencias considerables. Una tendencia notable es el mayor reconocimiento de que los reclusos tienen los mismos derechos que el resto de la población en lo referente a la atención sanitaria, incluyendo la asistencia y el tratamiento para los drogodependientes (Oficina de la Región Europea de la OMS, 2002; informes nacionales irlandeses, lituanos y fineses). Entre los servicios a los que han de tener acceso los reclusos se encuentran las estrategias de prevención, incluyendo programas de tratamiento sin drogas, tratamientos de desintoxicación, tratamientos con metadona y otras sustancias, asesoramiento y educación.
In tutti gli Stati membri e nei paesi candidati all’adesione esistono sistemi per garantire la disponibilità in carcere di servizi di assistenza ai tossicodipendenti; la varietà di tali servizi e la loro disponibilità è tuttavia notevolmente diversa da paese a paese. Decisamente degna di nota è la tendenza verso un crescente riconoscimento del fatto che i detenuti hanno gli stessi diritti del resto della popolazione in termini di accesso all’assistenza sanitaria, compresa l’assistenza e il trattamento dei tossicodipendenti (Ufficio regionale per l'Europa dell’OMS, 2002; relazioni nazionali irlandese, lituana e finnica). Tra i servizi che dovrebbero essere resi reperibili per i detenuti non mancano le strategie di prevenzione, compresi i programmi terapeutici che prevedono l’astinenza, le terapie di disintossicazione, le terapie con metadone e con altre sostanze, la consulenza e l’istruzione.
Em todos os Estados-Membros e países candidatos, existe algum tipo de sistema de assistência aos toxicodependentes reclusos, embora a diversidade de serviços e a sua disponibilidade sejam consideravelmente diferentes. Uma tendência digna de nota é o crescente reconhecimento do facto de que os reclusos têm os mesmos direitos que o resto da população no que respeita ao acesso aos cuidados de saúde, incluindo a assistência e o tratamento dos toxicodependentes (OMS Gabinete Regional para a Europa, 2002; relatórios nacionais irlandês, lituano e finlandês). Entre os serviços que deveriam ser postos à disposição dos reclusos figuram as estratégias de prevenção, incluindo os programas sem droga, os tratamentos de desintoxicação, os tratamentos com metadona e outras substâncias, o aconselhamento e a educação.
Σε όλα τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες, υπάρχουν κάποιου είδους συστήματα που διασφαλίζουν τη διαθεσιμότητα συνδρομής στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, μολονότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές όσον αφορά την ποικιλία των υπηρεσιών και τη διαθεσιμότητά τους. Αξιοσημείωτη τάση είναι η αυξανόμενη αναγνώριση του γεγονότος ότι οι κρατούμενοι έχουν τα ίδια δικαιώματα με τον υπόλοιπο πληθυσμό όσον αφορά την πρόσβαση στην υγειονομική περίθαλψη, συμπεριλαμβανομένης της παροχής συνδρομής και θεραπείας στους χρήστες ναρκωτικών (Περιφερειακό Γραφείο Ευρώπης της ΠΟΥ, 2002· εθνικές εκθέσεις Ιρλανδίας, Λιθουανίας και Φινλανδίας). Στις υπηρεσίες που πρέπει να είναι διαθέσιμες για τους κρατουμένους συγκαταλέγονται οι στρατηγικές πρόληψης, συμπεριλαμβανομένων στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων, θεραπειών αποτοξίνωσης, θεραπειών με μεθαδόνη και άλλες ουσίες, συμβουλευτικής και εκπαίδευσης.
Alle lidstaten en kandidaat-lidstaten hanteren bepaalde systemen voor de hulpverlening aan drugsgebruikers in gevangenissen, hoewel er een grote variatie bestaat in het aanbod en de beschikbaarheid van de voorzieningen. In het algemeen wordt wel steeds vaker onderkend dat gedetineerden eenzelfde recht op toegang tot medische zorg hebben als andere burgers; dat geldt ook voor de ondersteuning en behandeling van drugsgebruikers (Regionaal kantoor voor Europa van de WHO, 2002; nationale verslagen van Ierland, Litouwen en Finland). Voorzieningen waarover gedetineerden zouden moeten beschikken, zijn onder meer preventieve faciliteiten (inclusief drugsvrije programma’s), detoxificatiebehandelingen, behandelingen met methadon en andere substitutiemiddelen, counseling en voorlichting.
Ve všech členských státech a kandidátských zemích existují systémy různého druhu zaměřené na zajišťování dostupné pomoci uživatelům drog ve věznicích. Dostupnost a rozsah služeb se však výrazně liší. Důležitým trendem je rostoucí přijímání skutečnosti, že vězni mají stejná práva na přístup ke zdravotní péči jako zbývající část populace, a to včetně pomoci a léčby poskytované uživatelům drog. (Regionální úřad pro Evropu Světové zdravotnické organizace, 2002; irská, litevská a finská národní zpráva). Mezi služby, které by měly být zpřístupněny vězňům, patří strategie prevence, včetně programů abstinenčně orientované léčby, detoxikační léčby, léčby metadonem a další substituční léčby, poradenství a vzdělávání.
I alle medlemsstater og kandidatlande findes der forskellige systemer, som skal sikre, at stofbrugere i fængsel kan komme i behandling, om end der er store forskelle med hensyn til udbuddet af tjenester og adgangen hertil. En tydelig tendens er den stigende erkendelse af, at indsatte har samme rettigheder som resten af befolkningen med hensyn til adgang til sundhedstjenester, herunder hjælp og behandling til stofbrugere (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nationale rapporter). Blandt de tjenester, der bør stilles til rådighed for indsatte, er forebyggelsesstrategier, herunder stoffrie programmer, afgiftningsbehandlinger, metadonbehandling og behandling med andre stoffer, rådgivning og uddannelse.
Kõigis liikmesriikides ja kandidaatriikides on kehtestatud ühe- või teistsugused süsteemid, millega tagatakse abi kättesaadavus vanglas uimasteid tarvitavate inimestele, kuigi teenuste hulk ja juurdepääs neile erinevad märkimisväärselt. Märgata on suundumust, et üha rohkem tunnistatakse asjaolu, et vangidel on samad õigused kui teistel inimestel, mis puudutab juurdepääsu tervishoiule, sealhulgas abile ja ravile uimastite tarvitamise puhul (WHO Regional Office for Europe, 2002; Iirimaa, Leedu ja Soome riiklikud aruanded). Teenuste hulgas, mis peaksid olema vangidele kättesaadavad, on ennetusstrateegiad, sealhulgas uimastivabad programmid, detoksifitseerimisravi, ravi metadooni ja teiste ainetega, nõustamine ja haridus.
Kaikissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa on jonkinlainen järjestelmä, jolla varmistetaan, että vankiloissa olevat huumeidenkäyttäjät saavat apua, mutta palvelujen laajuus ja saatavuus vaihtelee huomattavasti. Merkittävä suuntaus on kasvava tietoisuus siitä, että vangeilla on samanlainen oikeus terveydenhuoltoon kuin muulla väestöllä, huumeidenkäyttäjille tarjottava apu ja hoito mukaan luettuina (WHO:n Euroopan aluetoimisto, 2002; Irlannin, Liettuan ja Suomen kansalliset raportit). Vangeille kuuluviin palveluihin sisältyvät ehkäisevä huumetyö, mukaan luettuina lääkkeettömän hoidon ohjelmat, vieroitushoito, metadonilla ja muilla aineilla annettava hoito, neuvonta ja valistus.
Valamennyi tagállamban és tagjelölt országban működik valamilyen rendszer annak biztosítására, hogy a fogva tartott kábítószer-használók segítséghez jussanak, bár a szolgáltatások köre és hozzáférhetősége terén jelentős különbségek mutatkoznak. Említésre méltó tendencia, hogy egyre inkább elismerést nyer az a tény, miszerint az elítéltek az egészségügyi ellátáshoz való hozzáférés tekintetében a lakosság többi részével megegyező jogokkal rendelkeznek, a kábítószer-használók segítését és gyógykezelését is ideértve (WHO Európai Regionális Iroda, 2002; ír, litván és finn országjelentések). Az elítéltek számára elérhetővé kell tenni többek között a következő szolgáltatásokat: prevenciós stratégiák, a gyógyszermentes programokat is beleértve, detoxikáló kezelések, metadon és más helyettesítő kezelések, tanácsadás és oktatás.
Alle medlemsstatene og søkerlandene har en eller annen ordning for å sikre at narkotikamisbrukere i fengsel får hjelp, selv om tjenestetilbudet og tjenestenes tilgjengelighet varierer betraktelig. En trend som er verdt å merke seg, er den økende erkjennelsen av at innsatte har samme rettigheter som resten av befolkningen når det gjelder tilgang til helsetjenester, herunder hjelp og behandling til narkotikabrukere (WHOs regionkontor for Europa, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nasjonale rapporter). Blant tjenestene som bør være tilgjengelige for innsatte, er strategier for forebygging, herunder medikamentfrie programmer, avrusing, metadon eller annen legemiddelbehandling, rådgivning og utdanning.
We wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących istnieją różne systemy zapewniające dostępność pomocy dla osób zażywających narkotyki osadzonych w więzieniach, choć wybór usług i ich dostępność różni się znacznie w poszczególnych państwach. Zauważalnym trendem jest rosnące przekonanie, że więźniowie mają takie same prawa jak reszta populacji, jeśli chodzi o dostęp do ochrony zdrowia, w tym do pomocy i leczenia dla osób uzależnionych od narkotyków (Biuro Regionalne WHO na Europę, 2002; Sprawozdania krajowe Irlandii, Litwy i Finlandii). W grupie usług, które powinny być dostępne dla więźniów, znajdują się strategie zapobiegania, w tym programy niefarmakologiczne, leczenie detoksykacyjne, leczenie metadonem i innymi substancjami, doradztwo i edukacja.
În toate statele membre şi în ţările candidate se pun în aplicare diverse sisteme pentru a asigura faptul că consumatorii de droguri din închisori beneficiază de asistenţă, deşi varietatea acestor servicii şi nivelul lor de disponibilitate diferă considerabil. O tendinţă remarcabilă este conştientizarea într-o măsură tot mai mare a faptului că deţinuţii au aceleaşi drepturi ca şi restul populaţiei în ceea ce priveşte accesul la servicii de îngrijire medicală, inclusiv la asistenţă şi tratament pentru consumatorii de droguri (Biroul Regional al OMS pentru Europa), 2002; rapoartele naţionale ale Irlandei, Lituaniei şi Finlandei). Printre serviciile care trebuie puse la dispoziţia deţinuţilor se numără strategiile de prevenire, inclusiv programele de abstinenţă, tratamentele de dezintoxicare, terapiile cu metadonă şi alte substanţe, consilierea şi educaţia.
Vo všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách sú zavedené systémy na zabezpečovanie dostupnej pomoci užívateľom drog v väzení, aj keď sa rôzne služby a ich dostupnosť značne líšia. Pozoruhodný je trend rastúceho uznania skutočnosti, že väzni majú rovnaké práva ako ostatné obyvateľstvo, pokiaľ ide o prístup k zdravotníckej starostlivosti vrátane pomoci užívateľom drog a ich liečenia (Regionálny úrad SZO pre Európu 2002; národné správy Írska, Litvy a Fínska). Medzi službami, ktoré by mali byť pre väzňov dostupné, sú stratégie prevencie vrátane bezdrogových programov, detoxifikačnej liečby, liečby metadónom a inými látkami, poradenstva a vzdelávania.
V vseh državah članicah in državah kandidatkah so vzpostavljeni takšni ali drugačni sistemi, ki zagotavljajo, da imajo uživalci drog v zaporu na voljo pomoč, čeprav se vrste storitev in njihova razpoložljivost močno razlikujejo. Opazen trend je večje priznavanje dejstva, da imajo zaporniki enake pravice kot preostalo prebivalstvo glede dostopa do zdravstvenega varstva, vključno s pomočjo in zdravljenjem za uživalce drog (Svetovna zdravstvena organizacija, Regionalna pisarna za Evropo, 2002; irsko, litovsko in finsko nacionalno poročilo). Med storitvami, ki bi jih morali zaporniki imeti na voljo, so strategije za preprečevanje, vključno s programi zdravljenja brez drog, zdravljenjem z detoksikacijo, zdravljenjem z metadonom in drugimi snovmi, svetovanjem in izobraževanjem.
Alla medlemsstater och kandidatländer har någon typ av system för att hjälpa narkotikamissbrukare i fängelser. Hur vården ser ut och hur stor tillgången är varierar dock avsevärt. Det är uppenbart att det har blivit ett allt mer erkänt faktum att interner har samma rättigheter som den övriga befolkningen när det gäller tillgång till vård, inklusive hjälp och behandling till narkotikamissbrukare (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens och Finlands nationella rapporter). Förebyggande strategier, inklusive drogfria program, avgiftning, metadonbehandling och behandling med andra ämnen, rådgivning och utbildning är några exempel på vård som bör finnas tillgängligt för interner.
  Profilakse izklaides vi...  
Arī strukturālās pieejas saglabā savu nozīmīgumu. Itālijā, Nīderlandē un Skandināvijā tīklu kontaktu veidošanu uzskata par priekšnoteikumu narkotiku lietošanas profilaksei, par mērķi izvirzot naktsdzīves kultūras ietekmēšanu.
Structural approaches remain important. In Italy, the Netherlands and Scandinavia networking is considered a prerequisite for drug prevention, the aim being to influence nightlife culture. To this end, prevention professionals liaise with the owners of premises typically used for recreational drug use (including coffee shops in the Netherlands) and others involved in the nightlife scene, such as doorkeepers and bar staff. In Sweden, such interventions are being rolled out to large cities other than Stockholm. A study of similar schemes in the Netherlands concluded, ‘visitors and organisers of parties behave considerably more responsibly on illegal drugs than expected’ (Pijlman et al., 2003). Integrated approaches such as these also have the advantage of deflecting public attention away from incidents and medical emergencies involving illegal drugs at large parties and focusing awareness on the overall risks of the clubbing setting. Safer nightlife guidelines fall into this category but are not yet widespread in Europe (Calafat et al., 2003).
Les approches structurelles restent un élément important. En Italie, aux Pays-Bas et en Scandinavie, la création de réseaux est considérée comme une condition préalable à la prévention de la toxicomanie, le but étant d'influencer la culture de la vie nocturne. À cette fin, des professionnels de la prévention établissent des contacts avec les propriétaires de lieux généralement utilisés pour la consommation récréative de drogue (y compris les coffee shops aux Pays-Bas) ainsi que d'autres acteurs de la nuit, comme les portiers et le personnel des bars. En Suède, ces interventions s'étendent à des grandes villes autres que Stockholm. Une étude de projets similaires aux Pays-Bas a conclu que «les visiteurs et les organisateurs de soirées se comportent de manière beaucoup plus responsable vis-à-vis des drogues illicites que ce que l'on pensait» (Pijlman et al., 2003). Des approches intégrées tels que celles-là présentent également l'avantage de détourner l'attention du public des incidents et des urgences médicales mettant en cause les drogues illicites dans les grandes soirées et de concentrer la sensibilisation sur les risques généraux des boîtes de nuit. Des lignes directrices pour une vie nocturne plus sûre relèvent de cette catégorie, mais ne sont pas encore très répandues en Europe (Calafat et al., 2003).
Strukturelle Ansätze spielen nach wie vor eine wichtige Rolle. In Italien, den Niederlanden und Skandinavien gilt die Zusammenarbeit in Netzen als unverzichtbar für die Drogenprävention. Ziel ist es, Einfluss auf das Nachtleben zu nehmen. Zu diesem Zweck nehmen die Mitarbeiter der Präventionsprogramme Kontakt zu den Eigentümern von Einrichtungen, in denen in der Regel Drogen in der Freizeit konsumiert werden (darunter auch der Coffeeshops in den Niederlanden), und zu anderen in der Nachtszene tätigen Personen wie Türstehern und Barkeepern auf. In Schweden werden solche Maßnahmen von Stockholm auch auf andere große Städte ausgeweitet. Eine Untersuchung ähnlicher Programme in den Niederlanden kam zu dem Schluss, dass „sich Besucher und Veranstalter von Parties im Hinblick auf illegale Drogen erheblich verantwortungsbewusster verhalten als erwartet“ (Pijlman et al., 2003). Integrierte Ansätze wie diese bringen auch den Vorteil mit sich, dass sie das öffentliche Interesse von den Vorfällen und medizinischen Notfällen im Zusammenhang mit illegalen Drogen bei großen Parties ablenken und verstärkt auf die allgemeinen Risiken in der Clubszene aufmerksam machen. Leitlinien für eine Verbesserung der Sicherheit im Nachtleben gehören ebenfalls in diese Kategorie, sind jedoch bisher in Europa kaum verbreitet (Calafat et al., 2003).
» en los Países Bajos) y con otras personas relacionadas con la vida nocturna, como los porteros y el personal de los locales. En Suecia, este tipo de intervenciones están llevándose a otras grandes ciudades, aparte de Estocolmo. Un estudio de programas similares en los Países Bajos concluyó que «los asistentes y organizadores de fiestas se comportan de forma mucho más responsable de lo esperado con respecto a las drogas ilegales» (Pijlman y cols., 2003). Los enfoques integrados de este tipo también poseen la ventaja de que desvían la atención del público de los incidentes y urgencias médicas relacionados con las drogas ilegales en grandes fiestas y sensibilizan sobre los riesgos generales del ambiente de clubs. Las orientaciones para una vida nocturna más segura entran dentro de esta categoría, pero todavía no están muy difundidas en Europa (Calafat y cols., 2003).
Gli approcci strutturali rimangono fondamentali. In Italia, Paesi Bassi e Scandinavia la creazione di reti è considerata un prerequisito importante per la prevenzione della droga, utile per influenzare la cultura notturna. A tal fine i professionisti della prevenzione contattano i proprietari dei locali usati di preferenza per il consumo ricreativo di droga (compresi i bar, nei Paesi Bassi) nonché altri attori che partecipano alla vita notturna (buttafuori e personale dei bar). In Svezia questi interventi stanno cominciando a prendere piede anche in altre grandi città, oltre a Stoccolma. Uno studio su analoghi schemi di intervento nei Paesi Bassi conclude: “i partecipanti alle feste e gli organizzatori hanno verso le droghe illecite un comportamento decisamente più responsabile di quanto si potesse pensare” (Pijlman e altri, 2003). Approcci integrati come questi hanno il vantaggio di sviare l’attenzione dell’opinione pubblica dagli incidenti e dalle emergenze mediche provocati dal consumo di droghe illecite nell’ambito di grandi feste verso i rischi generali rappresentati dagli ambienti più ristretti. Le linee guida per una vita notturna più sicura rientrano in questa categoria di interventi, ma non sono ancora molto diffuse in Europa (Calafat e altri, 2003).
” dos Países Baixos) e com outras pessoas ligadas a locais de diversão nocturna, tais como os porteiros e o pessoal dos bares. Na Suécia, essas intervenções estão a ser alargadas a outras grandes cidades para além de Estocolmo. Um estudo sobre projectos semelhantes levados a cabo nos Países Baixos concluiu que “os visitantes e os organizadores das festas comportam-se de forma consideravelmente mais responsável em relação às drogas ilegais do que se esperava” (Pijlman et al., 2003). As abordagens integradas deste tipo também têm a vantagem de desviar a atenção pública dos incidentes e emergências médicas causados pelas drogas ilegais nas grandes festas e de sensibilizar o público para os riscos globais dos locais de diversão nocturna. As orientações para uma vida nocturna mais segura enquadram-se nesta categoria, mas ainda não estão muito divulgadas na Europa (Calafat et al., 2003).
Οι διαρθρωτικές προσεγγίσεις παραμένουν σημαντικές. Στην Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σκανδιναβία η δικτύωση θεωρείται προαπαιτούμενο για την πρόληψη των ναρκωτικών, με στόχο την άσκηση επίδρασης στην κουλτούρα της νυχτερινής διασκέδασης. Για τον σκοπό αυτό, ειδικοί του τομέα της πρόληψης συνεργάζονται με τους ιδιοκτήτες χώρων που χρησιμοποιούνται συνήθως για ψυχαγωγική χρήση ναρκωτικών (συμπεριλαμβανομένων των καφέ («coffee shops») στις Κάτω Χώρες) καθώς και με άλλα άτομα που εργάζονται σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης, όπως πορτιέρηδες και προσωπικό των μπαρ. Στη Σουηδία, τέτοιου είδους παρεμβάσεις αναπτύσσονται σε μεγάλες πόλεις, εκτός της Στοκχόλμης. Μελέτη παρόμοιων προγραμμάτων στις Κάτω Χώρες κατέληξε στο συμπέρασμα ότι «οι συμμετέχοντες και οι οργανωτές των πάρτι δείχνουν πολύ πιο υπεύθυνη συμπεριφορά απέναντι στα παράνομα ναρκωτικά από ό,τι αναμενόταν» (Pijlman κ.ά., 2003). Οι ολοκληρωμένες προσεγγίσεις του είδους αυτού εμφανίζουν επίσης το πλεονέκτημα ότι αποσπούν το ενδιαφέρον του κοινού από τα συμβάντα και τα έκτακτα ιατρικά περιστατικά που συνδέονται με παράνομα ναρκωτικά στα μεγάλα πάρτι και επικεντρώνουν την προσοχή του στους γενικότερους κινδύνους των κλαμπ. Οι κατευθυντήριες γραμμές για ασφαλέστερη νυχτερινή διασκέδαση εμπίπτουν επίσης στην κατηγορία αυτή, αλλά δεν είναι επί του παρόντος διαδεδομένες στην Ευρώπη (Calafat κ.ά., 2003).
Een structurele aanpak blijft van groot belang. In Italië, Nederland en Scandinavië wordt actief netwerken voor drugspreventie absoluut noodzakelijk geacht om de nachtlevencultuur te beïnvloeden. Daarom werken preventiewerkers niet alleen samen met de eigenaren van locaties waar zich het recreatief drugsgebruik doorgaans afspeelt (inclusief coffeeshops in Nederland), maar ook met andere mensen die bij het nachtleven betrokken zijn, zoals uitsmijters en barpersoneel. In Zweden worden dergelijke interventies naast Stockholm nu ook steeds meer in andere grote steden toegepast. In een onderzoek naar soortgelijke programma’s in Nederland werd geconstateerd dat bezoekers en organisatoren van party’s zich veel verantwoordelijker gedragen dan verwacht werd (Pijlman et al., 2003). Een dergelijke geïntegreerde aanpak heeft ook als voordeel dat de aandacht van het publiek wordt afgeleid van incidenten en medische spoedgevallen als gevolg van illegale drugs op grote party’s en de aandacht meer wordt gevestigd op de algemene risico’s van recreatieve settings. Richtsnoeren voor een veiliger nachtleven behoren ook tot die geïntegreerde aanpak, maar deze worden in Europa nog niet op grote schaal toegepast (Calafat et al., 2003).
Důležité zůstávají strukturální přístupy. V Itálii, Nizozemsku a Skandinávii se vytváření sítí považuje za nezbytnou podmínku pro drogovou prevenci, přičemž cílem je ovlivnit kulturu nočního života. Za tímto účelem se odborníci na prevenci spojují s majiteli prostor většinou využívaných pro rekreační užívání drog (včetně kaváren v Nizozemsku) i s dalšími osobami, které jsou součástí nočního života, např. vrátnými a barovým personálem. Ve Švédsku se takové zásahy přesouvají do velkých měst mimo Stockholm. Ze studie o podobných programech v Nizozemsku vyplynulo, že „návštěvníci a organizátoři večírků se chovají podstatně odpovědněji, pokud jde o nelegální drogy, než se očekávalo“ (Pijlman a kol., 003). Integrované přístupy, jako jsou tyto, mají rovněž tu výhodu, že odvádějí pozornost veřejnosti od nehod a lékařských zásahů týkajících se nelegálních drog na velkých večírcích a zaměřují veřejné povědomí na celková rizika klubového prostředí. Do této kategorie spadají pravidla pro bezpečnější noční život, která však v Evropě ještě nejsou rozšířená (Calafat a kol., 2003).
Strukturbaserede tiltag er fortsat vigtige. I Italien, Nederlandene og Skandinavien betragtes etablering af netværk som en forudsætning for narkotikaforebyggelse, og målet er at påvirke nattelivskulturen. Med henblik herpå etablerer fagfolk inden for forebyggelse kontakt til ejerne af lokaler, der typisk anvendes til fritidsstofbrug (herunder coffee shops i Nederlandene), samt til andre, der arbejder i nattelivet, f.eks. dørmænd og barpersonale. I Sverige er sådanne tiltag blevet udbredt til andre store byer end Stockholm. En undersøgelse af lignende ordninger i Nederlandene konkluderede, at 'festdeltagere og -arrangører opfører sig væsentligt mere ansvarligt i forbindelse med illegale stoffer end forventet' (Pijlman m.fl., 2003). Integrerede tilgange som disse har også den fordel, at de afleder offentlighedens opmærksomhed fra episoder og nødsituationer i forbindelse med illegale stoffer ved store fester og fokuserer opmærksomheden på de generelle risici, som klubmiljøet frembyder. Retningslinjer for et mere sikkert natteliv falder ind under denne kategori, men er endnu ikke udbredt i Europa (Calafat m.fl., 2003).
Struktuurilised lähenemisviisid on jätkuvalt olulised. Itaalias, Madalmaades ja Skandinaavias peetakse uimastiennetuse eeltingimuseks koostööd, mille eesmärk on mõjutada ööelukultuuri. Selleks ühendavad uimastiennetustöötajad jõud nende asutuste omanikega, kus meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbitakse, (sealhulgas kohvipoed Madalmaades), ja inimestega, kes töötavad ööklubides, nagu näiteks uksehoidjad ja baariteenindajad. Rootsis laiendatakse selliseid sekkumismeetmeid ka teistesse suurtesse linnadesse peale Stockholmi. Madalmaades läbiviidud uuring selliste sekkumismeetmete kohta näitas, et „peokülalised ja ‑korraldajad käituvad illegaalsete narkootikumidega seoses palju vastutustundlikumalt kui eelnevalt arvati” (Pijlman et al., 2003). Taoliste integreeritud lähenemisviiside eeliseks on ka see, et need juhivad avalikkuse tähelepanu kõrvale suurtel pidudel asetleidvatelt illegaalsete narkootikumidega seotud vahejuhtumitelt ja meditsiinilistelt hädaolukordadelt ning suunavad selle üldistele ohtudele ööklubide keskkonnas. Sellesse kategooriasse kuuluvad ka ohutuma ööelu juhised, kuid need ei ole veel Euroopas laialt levinud (Calafat et al., 2003).
Rakenteelliset lähestymistavat ovat edelleen tärkeitä. Italiassa, Alankomaissa ja Skandinaviassa verkostoitumista pidetään ehkäisevän huumetyön edellytyksenä, ja sen tavoitteena on vaikuttaminen yöelämäkulttuuriin. Tätä varten ehkäisevän huumetyön ammattilaiset pitävät yhteyttä sellaisten tilojen omistajiin, joissa tyypillisesti esiintyy huumeiden viihdekäyttöä (mukaan luettuina coffee shopit Alankomaissa), ja muihin yöelämässä toimiviin henkilöihin kuten ovimiehiin ja baarien henkilöstöön. Ruotsissa tällaisia toimia ollaan ulottamassa Tukholman lisäksi muihin suurkaupunkeihin. Samankaltaisista järjestelmistä Alankomaissa tehdyssä tutkimuksessa todettiin, että "juhlien vieraat ja järjestäjät suhtautuvat laittomiin huumausaineisiin huomattavasti oletettua vastuuntuntoisemmin" (Pijlman et al., 2003). Tällaisten integroitujen lähestymistapojen etuna on myös, että ne kääntävät yleisen huomion laittomiin huumausaineisiin suurissa juhlissa liittyvistä välikohtauksista ja hätätilanteista yökerhoympäristöjen yleisiin riskeihin. Turvallisemman yöelämän ohjeet kuuluvat tähän toimien ryhmään, mutta ne eivät ole vielä levinneet laajalle Euroopassa (Calafat et al., 2003).
A strukturális megoldások továbbra is fontosak. Olaszországban, Hollandiában és Skandináviában a hálózatba szervezést tekintik a drogmegelőzés előfeltételének, az éjszakai kultúra befolyásolásának céljával. Ennek érdekében a prevenciós szakemberek felveszik a kapcsolatot a rekreációs kábítószer-használat jellemző helyszíneinek tulajdonosaival (a hollandiai „kávézókat” is ideértve), illetve az éjszakai élet más résztvevőivel, így a bárok biztonsági őreivel és alkalmazottaival. Svédországban az ilyen beavatkozásokat próbálják Stockholmon túl más nagyvárosokra is kiterjeszteni. Hollandiában a hasonló rendszerekről készült tanulmány ezzel kapcsolatban azt a következtetést vonta le, hogy „a partik látogatói és szervezői a vártnál sokkal felelősségteljesebb magatartást tanúsítanak az illegális kábítószerekkel szemben” (Pijlman és mások, 2003). Az ilyen jellegű integrált módszerek azzal az előnnyel is járnak, hogy elvonják a nyilvánosság figyelmét a nagyobb partikon folyó illegális drogfogyasztással járó epizódokról és sürgős orvosi esetekről, és ezek helyett a klubhálózat általános kockázatait próbálják tudatosítani a lakosságban. Ebbe a kategóriába tartoznak a biztonságosabb éjszakai életről szóló útmutatók, amelyek azonban még Európában nem terjedtek el igazán (Calafat és mások, 2003).
Strukturelle tilnærminger er fremdeles viktig. I Italia, Nederland og Skandinavia betraktes etablering av nettverk som en forutsetning for det rusmiddelforebyggende arbeidet, og målet er å påvirke utelivskulturen. For å oppnå dette samarbeider fagfolk med eierne av steder som typisk brukes av rekreasjonsbrukere (inkludert kaffebarer i Nederland) og med andre aktører i utelivsmiljøet, f.eks. dørvakter og baransatte. I Sverige bygges slike intervensjoner også ut i andre storbyer enn Stockholm. En studie av lignende ordninger i Nederland konkluderte med at gjestene og de som organiserer fester oppfører seg betydelig mer ansvarlig mht. illegale rusmidler enn forventet (Pijlman et al., 2003). Integrerte tilnærminger av denne typen har også den fordelen at de leder den offentlige oppmerksomheten bort fra hendelser og medisinske akuttsitasjoner som involverer illegale stoffer på store fester, og retter fokus mot de generelle risikoene ved klubbmiljøet. Retningslinjer for tryggere utelivsmiljø faller inn i denne kategorien, men er ennå ikke helt vanlige i Europa (Calafat et al., 2003).
Podejście strukturalne nadal pozostaje istotne. We Włoszech, w Holandii i Skandynawii tworzenie sieci jest uważane za warunek wstępny zapobiegania narkotykom, a celem jest tutaj wpływ na kulturę życia nocnego. Aby go uzyskać, specjaliści ds. zapobiegania współpracują z właścicielami lokali zwyczajowo wykorzystywanych do rekreacyjnego zażywania narkotyków (włączając bary typu „coffee shop” w Holandii) oraz z innymi osobami powiązanymi ze sceną życia nocnego, np. „bramkarzami” i obsługą barów. W Szwecji tego typu interwencje wprowadza się obok Sztokholmu także do innych dużych miast. Badanie podobnych projektów w Holandii wykazało, że „uczestnicy i organizatorzy imprez zachowują się względem nielegalnych narkotyków o wiele bardziej odpowiedzialnie niż się tego spodziewano” (Pijlman et al., 2003). Podejścia zintegrowane tego typu dają również korzyść odciągnięcia uwagi publicznej od incydentów czy interwencji medycznych związanych z nielegalnymi narkotykami na wielkich imprezach i skoncentrowaniu uwagi oraz zwiększeniu świadomości ogólnego ryzyka obiektów klubowych. Wytyczne bezpieczniejszego życia nocnego przynależą do tej kategorii, choć nie są jeszcze rozpowszechnione w Europie (Calafat et al., 2003).
Abordările structurale sunt în continuare importante. În Italia, Ţările de Jos şi în Scandinavia, activităţile în reţea sunt considerare o condiţie preliminară pentru prevenirea consumului de droguri, obiectivul fiind acela de a influenţa cultura vieţii de noapte. În acest scop, specialiştii din domeniul prevenirii stabilesc legături cu proprietarii localurilor în care se consumă de obicei droguri cu scop de recreare (inclusiv coffee shop-urile din Ţările de Jos) precum şi cu alte persoane care participă la viaţa de noapte, cum sunt portarii şi personalul din baruri. În Suedia aceste intervenţii sunt extinse dincolo de Stocholm, în alte oraşe mari. Un studiu privind programe similare din Ţările de Jos a ajuns la concluzia că „participanţii şi organizatorii petrecerilor au un comportament mult mai responsabil în privinţa drogurilor decât se estimase” (Pijlman et al., 2003). Abordările integrate de acest tip prezintă şi avantajul de a devia atenţia publicului de la incidentele şi urgenţele medicale în care sunt implicate droguri ilegale din cadrul petrecerilor mari, concentrând atenţia asupra riscului general din mediul cluburilor. În această categorie se încadrează şi liniile directoare pentru o viaţă de noapte mai sigură, dar acestea nu sunt încă răspândite pe scară largă în Europa (Calafat et al., 2003).
Dôležité ostávajú štruktúrne prístupy. V Taliansku, Holandsku a Škandinávii sa za nevyhnutnú podmienku drogovej prevencie považuje sieť, ktorej s cieľom je vplývať na kultúru nočného života. Preventivisti sa v rámci nej spájajú s vlastníkmi priestorov, ktoré sa obvykle využívajú na rekreačné užívanie drog (v Holandsku vrátane obchodov s kávou) ako aj s inými predstaviteľmi scény nočného života, napr. vrátnikmi a personálom barov. Vo Švédsku sa takéto zásahy zavádzajú v ostatných veľkých mestách, mimo Štokholmu. Zo štúdie o podobných programoch v Holandsku vyplynulo, že „návštevníci i organizátori podujatí zaobchádzali s nelegálnymi drogami oveľa zodpovednejšie než sa očakávalo“ (Pijlman a kol. 2003). Takéto integrované prístupy majú tiež výhodu, že odpútavajú pozornosť verejnosti od prípadov a náhlych zdravotných príhod súvisiacich s nelegálnymi drogami na veľkých podujatiach a povedomie zameriavajú na celkové riziká klubového prostredia. Do tejto kategórie patria usmernenia na bezpečnejší nočný život, ktoré však dosiaľ nie sú v Európe veľmi rozšírené (Calafat a kol. 2003).
Še vedno je pomemben strukturiran pristop. V Italiji, na Nizozemskem in v Skandinaviji se povezovanje v mrežo pojmuje kot osnovni pogoj za preprečevanje zlorabe drog, katerega cilj je vplivati na kulturo nočnega življenja. Zato se strokovnjaki za preventivo združujejo z lastniki lokalov, ki se običajno uporabljajo za rekreativno uživanje drog (vključno s kavarnami na Nizozemskem), ter drugimi ljudmi, ki so vključeni v nočno življenje, kot so vratarji in barski delavci. Na Švedskem taka posredovanja bolj kot v Stockholmu potekajo v drugih večjih mestih. V študiji podobnih programov na Nizozemskem je bilo ugotovljeno, da se "obiskovalci in organizatorji zabav vedejo veliko bolj odgovorno glede prepovedanih drog, kot je pričakovati" (Pijlman et al., 2003). Takšni celostni pristopi imajo prav tako prednost, da pozornost javnosti odvračajo od incidentov in zdravniških nujnih primerov, ki vključujejo prepovedane droge na večjih zabavah, ter opozarjajo na splošna tveganja v klubskih okoljih. V to kategorijo sodijo smernice za varnejše nočno življenje, vendar v Evropi še niso razširjene (Calafat et al., 2003).
Strukturella arbetssätt spelar fortfarande en viktig roll. I Italien, Nederländerna och Skandinavien anses nätverk vara en förutsättning för narkotikaprevention och målet vara att påverka nattlivskulturen. Personer som arbetar med narkotikaprevention etablerar därför kontakter med ägare till nöjeslokaler som ofta används för rekreationell droganvändning (däribland ”coffee shops” i Nederländerna) och andra aktörer i utelivet, till exempel dörrvakter och barpersonal. I Sverige håller sådana insatser på att lanseras i andra större städer än Stockholm. En studie av liknande program i Nederländerna kom fram till att ”besökare och arrangörer av fester uppträder betydligt mer ansvarsfullt när det gäller olagliga droger än väntat” (Pijlman m.fl., 2003). Integrerade angreppssätt som dessa har också den fördelen att de avleder allmänhetens uppmärksamhet från incidenter och akutfall som involverar olagliga droger på stora fester och i stället riktar uppmärksamheten mot de allmänna riskerna i klubbmiljöer. Denna kategori insatser omfattar riktlinjer för ett säkrare nattliv, men sådana riktlinjer är ännu inte utbredda i Europa (Calafat et al., 2003).
  Narkotikas darba vietā  
Līdz ar to netiek apskatīta jauna parādība, bet gan jaunas tendences narkotiku politikā, kas ir acīmredzamas vismaz dažās dalībvalstīs, lai kategorizētu un apvienotu šīs parādības vienā visaptverošā koncepcijā, un lai noteiktu to samazināšanu kā vienu no mērķiem nacionālajā narkotiku stratēģijā.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii. Nie jest to zatem zjawisko nowe, chodzi raczej o nową tendencję widoczną w polityce antynarkotykowej przynajmniej kilku Państw Członkowskich. Tendencja ta ma doprowadzić do kategoryzacji i zestawiania tych zjawisk w ramach jednej, łącznej koncepcji oraz do ograniczenia ich występowania jako celu krajowej strategii antynarkotykowej.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  3.nodaļa: Kaņepes  
gada pārskatā (EMCDDA, 2004a) sniegtie dati par kaņepju lietošanas biežumu pēdējo 30 dienu laikā norādīja, ka aptuveni viena ceturtā daļa (19–33%) no tiem, kas ir jebkad lietojuši marihuānu pēdējā mēneša laikā, ir darījuši to katru dienu vai gandrīz katru dienu (39), un lielākā daļa no šiem lietotājiem bija gados jauni vīrieši. Tika aprēķināts, ka 15 līdz 34 gadus veco eiropiešu vidū 0,9 - 3,7% ir ikdienas kaņepju lietotāji, un aptuveni 3 miljoni cilvēku Eiropā, iespējams, lieto šo vielu katru dienu vai gandrīz katru dienu.
In the 2004 Annual Report (EMCDDA, 2004a), data presented on frequency of cannabis use in the last 30 days suggested that approximately one-quarter (19–33 %) of those who had used cannabis in the last month were doing so on a daily or almost daily basis (39), most of them young males. It was estimated that among 15- to 34-year-old Europeans, 0.9–3.7 % were daily cannabis users, and that roughly 3 million people in Europe could be using the substance daily or almost daily.
Dans le rapport annuel 2004 (OEDT, 2004a), les données relatives à la fréquence de l'usage de cannabis au cours des 30 derniers jours indiquaient que près d'un quart (19 à 33 %) des personnes qui avaient consommé du cannabis au cours du dernier mois en consommaient quotidiennement ou presque quotidiennement (39), la majorité d'entre elles étant de jeunes hommes. Selon les estimations, parmi les Européens âgés de 15 à 34 ans, entre 0,9 et 3,7 % sont des consommateurs quotidiens de cannabis, avec près de 3 millions de personnes pouvant consommer cette substance tous les jours ou presque en Europe.
Den im Jahresbericht 2004 (EBDD, 2004a) vorgelegten Daten zur Häufigkeit des Cannabiskonsums in den vergangenen 30 Tagen zufolge nahm ungefähr ein Viertel (19 % bis 33 %) derer, die Cannabis während des vergangenen Monats konsumiert hatten, die Droge täglich oder fast täglich (39). Dabei handelte es sich größtenteils um junge Männer. Es wurde geschätzt, dass 0,9 % bis 3,7 % der 15- bis 34-jährigen Europäer tägliche Cannabiskonsumenten waren und wahrscheinlich etwa drei Millionen Menschen in Europa die Substanz täglich oder fast täglich konsumierten.
En el Informe anual de 2004 (OEDT, 2004a), los datos de frecuencia del consumo de cannabis en los últimos 30 días indican que alrededor de una cuarta parte (del 19 % al 33 %) de la población que había consumido cannabis en el último mes lo hacía a diario o casi a diario (39), siendo la mayoría de consumidores hombres jóvenes. Se estima que entre el 0,9 % y el 3,7 % de los europeos de 15 a 34 años son consumidores diarios y alrededor de 3 millones de personas podrían consumir la sustancia a diario o casi a diario en toda Europa.
I dati contenuti nella relazione annuale 2004 (EMCDDA, 2004a) e riferiti alla frequenza dell’uso di cannabis negli ultimi 30 giorni suggeriscono che circa un quarto (19-33%) dei soggetti che ha consumato cannabis negli ultimi mesi fa uso di questa sostanza con frequenza quotidiana o quasi quotidiana (39); tra questi prevalgono i giovani di sesso maschile. Si calcola che tra i giovani europei di età compresa tra i 15 e i 34 anni lo 0,9-3,7% consumi cannabis quotidianamente, e che circa 3 milioni di persone in Europa potrebbero utilizzare questa sostanza ogni giorno o quasi ogni giorno.
Στην ετήσια έκθεση του 2004 (ΕΚΠΝΤ, 2004α), τα αναφερόμενα στοιχεία σχετικά με τη συχνότητα της χρήσης κάνναβης κατά τις τελευταίες 30 ημέρες υποδηλώνουν ότι περίπου ένα τέταρτο (19 έως 33 %) εκείνων που έκαναν χρήση κάνναβης κατά τον τελευταίο μήνα κάνει καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση της ουσίας (39), και οι περισσότεροι εξ αυτών είναι νεαροί άνδρες. Εκτιμάται ότι στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 34 ετών, ποσοστό 0,9–3,7 % κάνει καθημερινά χρήση κάνναβης, και ότι περίπου 3 εκατομμύρια άτομα στην Ευρώπη ενδέχεται να κάνουν χρήση της ουσίας καθημερινά ή σχεδόν καθημερινά.
In het jaarverslag 2004 (EWDD, 2004a) zijn gegevens opgenomen over de frequentie van het cannabisgebruik gedurende de laatste 30 dagen. Hieruit blijkt dat ongeveer een kwart (19-33%) van degenen die in de laatste maand cannabis hebben gebruikt, dit ook (vrijwel) elke dag doet (39); het betreft hierbij voornamelijk jonge mannen. Naar schatting gebruikt 0,9-3,7% van de 15- tot 34-jarige Europeanen dagelijks cannabis en zo’n 3 miljoen Europeanen deze stof mogelijk (vrijwel) elke dag.
Údaje o četnosti užívání konopí během posledních 30 dnů uvedené ve výroční zprávě za rok 2004 (EMCDDA, 2004a) svědčily o tom, že přibližně jedna čtvrtina (19–33 %) těch, kdo užívali konopí v minulém měsíci, tak činila téměř každodenně (39). Většina z nich byli mladí muži. Bylo odhadnuto, že 0,9–3,7 % Evropanů ve věku 15–34 let denně užívá konopí a že by tuto látku mohly v Evropě denně nebo téměř denně užívat zhruba 3 miliony lidí.
I årsberetningen for 2004 (EONN, 2004a) fremgik det af data om hyppigheden af cannabisbrug inden for de seneste 30 dage, at ca. en fjerdedel (19–33 %) af dem, der havde brugt cannabis inden for den seneste måned, havde et dagligt eller næsten dagligt forbrug (39), de fleste af dem unge mænd. Det blev anslået, at blandt de 15–34-årige europæere var 0,9–3,7 % daglige brugere af cannabis, og at ca. 3 millioner personer i Europa således kan være daglige eller næsten daglige brugere af stoffet.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse 2004. aasta aruandes (EMCDDA, 2004a) sisalduvad viimase 30 päeva jooksul kanepi tarbimise sageduse kohta esitatud andmed näitasid, et ligikaudu veerand (19–33%) inimestest, kes tarbisid kanepit viimase kuu jooksul, tegid seda iga päev või peaaegu iga päev (39), enamik neist noored mehed. Hinnanguliselt 0,9–3,7% 15–34aastastest eurooplastest tarbis kanepit iga päev, laias laastus võib öelda, et 3 miljonit inimest Euroopas tarbib kõnealust ainet iga päev või peaaegu iga päev.
Vuoden 2004 vuosiraportissa (EMCDDA, 2004a) kannabiksen käytöstä viimeisten 30 päivänä aikana esitetyt tiedot viittasivat siihen, että noin neljäsosa (19–33 %) kannabista viimeisen kuukauden aikana käyttäneistä käytti sitä päivittäin tai lähes päivittäin (39) ja useimmat heistä olivat nuoria miehiä. Vuosiraportissa arvioitiin, että 0,9–3,7 prosenttia 15–34-vuotiaista eurooppalaisista käyttää kannabista päivittäin ja että noin kolme miljoonaa ihmistä Euroopassa saattaa käyttää tätä ainetta päivittäin tai lähes päivittäin.
A 2004-es éves jelentésben (EMCDDA, 2004a) az előző 30 napi kannabiszhasználat gyakoriságáról közölt adatok arra utaltak, hogy az előző hónapban kannabiszt használóknak, többségében a fiatal férfiak, körülbelül egynegyede (19–33%-a) napi vagy majdnem napi gyakorisággal használta(39). Becslések szerint a 15–34 éves európaiak között 0,9–3,7% a napi kannabiszhasználók aránya, ami azt jelenti, hogy Európában nagyjából 3 millió fő használja mindennap vagy majdnem mindennap az anyagot.
I årsrapporten for 2004 (EONN, 2004a) framkom det at frekvensen av cannabisbruk siste 30 dager tilsa at om lag en firedel (19-33 %) av de som hadde brukt cannabis siste måned, gjorde det på daglig eller nesten daglig basis (39), flesteparten unge menn. Det ble anslått at av alle 15-34-åringer i Europa brukte 0,9-3,7 % cannabis daglig, og at grovt regnet 3 millioner mennesker i Europa bruker stoffet daglig eller nesten daglig.
W sprawozdaniu rocznym 2004 (EMCDDA, 2004a), dane o częstotliwości zażywania pochodnych konopi w ciągu ostatnich 30 dni sugerują, że około jedna czwarta (19-33%) osób, które zażyły pochodne konopi w ciągu ostatniego miesiąca, robiła to codziennie lub prawie codziennie (39). Większość z nich stanowili młodzi mężczyźni. Oszacowano, że od 0,9% do 3,7% Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat zażywało pochodne konopi indyjskich codziennie oraz że około 3 miliony ludzi w Europie mogło zażywać je codziennie lub prawie codziennie.
În raportul anual 2004 (OEDT, 2004a), datele privind frecvenţa consumului de canabis în ultimele 30 de zile sugerează că aproximativ un sfert (19–33 %) dintre cei care au consumat canabis în ultima lună au consumat zilnic sau aproape zilnic (39), majoritatea fiind bărbaţi tineri. S-a estimat că dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 34 de ani, 0,9–3,7 % erau consumatori zilnici de canabis, şi că este posibil ca aproximativ 3 milioane de persoane din Europa să consume substanţa zilnic sau aproape zilnic.
Údaje uvedené vo výročnej správe 2004 (EMCDDA 2004a) o frekvencii užívania kanabisu za uplynulých 30 dní hovoria, že približne štvrtina (19 až 33 %) opýtaných, väčšinou mladých mužov, ktorí užívali kanabis minulý mesiac, užívali ho denne alebo takmer denne (39). Podľa odhadu bolo medzi 15- až 34-ročnými mladými Európanmi 0,9 až 3,7 % denných užívateľov kanabisu a zhruba 3 milióny ľudí v Európe mohlo užívať túto látku denne alebo takmer denne.
V Letnem poročilu 2004 (EMCDDA, 2004a) so podatki o pogostosti uživanja konoplje v zadnjih 30 dneh pokazali, da je približno ena četrtina (19–33 %) tistih, ki so konopljo užili v zadnjem mesecu, to drogo uživalo vsak dan ali skoraj vsak dan (39), večina od njih pa je bila mlajših moških. Ocenjeno je bilo, da je 0,9–3,7 % Evropejcev, starih med 15 in 24 let, vsakodnevnih uživalcev konoplje in da okoli 3 milijone ljudi v Evropi snov uživa vsak dan ali skoraj vsak dan.
I årsrapporten 2004 (ECNN, 2004a) visade uppgifterna om hur ofta cannabis hade använts de senaste 30 dagarna att ungefär en fjärdedel (19–33 %) av dem som hade använt cannabis den senaste månaden hade gjort det dagligen eller nästan dagligen(39) och att merparten var unga män. Det uppskattades att 0,9–3,7 % av Europas invånare i åldern 15–34 år använde cannabis dagligen och att ungefär 3 miljoner människor i Europa använder denna drog dagligen eller nästan dagligen.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Visās dalībvalstīs un kandidātvalstīs pastāv dažāda veida sistēmas, lai nodrošinātu, ka cietumā ir pieejama palīdzība narkotiku lietotājiem, kaut gan pakalpojumu dažādība un pieejamība būtiski atšķiras.
In all Member States and candidate countries, there are systems of one kind or another in place to ensure that assistance for drug users in prison is available, although the variety of services and their availability differs considerably. A notable trend is the increasing acknowledgement of the fact that prisoners have the same rights as the rest of the population concerning access to healthcare, including assistance and treatment for drug users (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irish, Lithuanian and Finnish national reports). Among the services that should be made available to prisoners are strategies for prevention, including drug-free programmes, detoxification treatments, methadone and other substances treatments, counselling and education.
Il existe dans tous les États membres et dans les pays candidats des systèmes destinés à offrir une assistance aux usagers de drogue incarcérés, bien que la diversité des services et leur disponibilité varient considérablement. Une évolution notable est la reconnaissance croissante du fait que les prisonniers ont les mêmes droits que le reste de la population en ce qui concerne l'accès aux soins de santé, en ce compris l'assistance et le traitement des usagers de drogue (Bureau régional de l'OMS pour l'Europe, 2002; rapports nationaux irlandais, lituanien et finlandais). Parmi les services qui devraient être proposés aux détenus figurent les stratégies de prévention, ainsi que des programmes d'abstinence sans traitement de substitution («drug-free»), des cures de désintoxication, des traitements de substitution à la méthadone ou à d'autres substances, des conseils et des programmes éducatifs.
In allen Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern wurden in der einen oder anderen Form Systeme geschaffen, um sicherzustellen, dass Drogenkonsumenten in Haftanstalten Hilfe angeboten wird, wobei es hinsichtlich der Vielfalt und Verfügbarkeit der Dienste beträchtliche Unterschiede gibt. Bemerkenswert ist die zunehmende Anerkennung der Tatsache, dass Haftinsassen im Hinblick auf den Zugang zur Gesundheitsversorgung dieselben Rechte haben wie die übrige Bevölkerung, was auch den Zugang zu Hilfsdiensten und Behandlungen für Drogenkonsumenten einschließt (WHO-Regionalbüro für Europa, 2002; Nationale Berichte Irlands, Litauens und Finnlands). Zu den Diensten, die den Haftinsassen zur Verfügung gestellt werden sollten, gehören Präventionsstrategien, einschließlich drogenfreier Programme, Entgiftungstherapien, Substitutionsbehandlung mit Methadon und anderen Substanzen, Beratung und Bildung.
En todos los Estados miembros y países candidatos, existen sistemas de algún tipo para asegurar que los consumidores de drogas en prisión dispongan de asistencia, aunque la variedad de servicios y su disponibilidad presentan diferencias considerables. Una tendencia notable es el mayor reconocimiento de que los reclusos tienen los mismos derechos que el resto de la población en lo referente a la atención sanitaria, incluyendo la asistencia y el tratamiento para los drogodependientes (Oficina de la Región Europea de la OMS, 2002; informes nacionales irlandeses, lituanos y fineses). Entre los servicios a los que han de tener acceso los reclusos se encuentran las estrategias de prevención, incluyendo programas de tratamiento sin drogas, tratamientos de desintoxicación, tratamientos con metadona y otras sustancias, asesoramiento y educación.
In tutti gli Stati membri e nei paesi candidati all’adesione esistono sistemi per garantire la disponibilità in carcere di servizi di assistenza ai tossicodipendenti; la varietà di tali servizi e la loro disponibilità è tuttavia notevolmente diversa da paese a paese. Decisamente degna di nota è la tendenza verso un crescente riconoscimento del fatto che i detenuti hanno gli stessi diritti del resto della popolazione in termini di accesso all’assistenza sanitaria, compresa l’assistenza e il trattamento dei tossicodipendenti (Ufficio regionale per l'Europa dell’OMS, 2002; relazioni nazionali irlandese, lituana e finnica). Tra i servizi che dovrebbero essere resi reperibili per i detenuti non mancano le strategie di prevenzione, compresi i programmi terapeutici che prevedono l’astinenza, le terapie di disintossicazione, le terapie con metadone e con altre sostanze, la consulenza e l’istruzione.
Em todos os Estados-Membros e países candidatos, existe algum tipo de sistema de assistência aos toxicodependentes reclusos, embora a diversidade de serviços e a sua disponibilidade sejam consideravelmente diferentes. Uma tendência digna de nota é o crescente reconhecimento do facto de que os reclusos têm os mesmos direitos que o resto da população no que respeita ao acesso aos cuidados de saúde, incluindo a assistência e o tratamento dos toxicodependentes (OMS Gabinete Regional para a Europa, 2002; relatórios nacionais irlandês, lituano e finlandês). Entre os serviços que deveriam ser postos à disposição dos reclusos figuram as estratégias de prevenção, incluindo os programas sem droga, os tratamentos de desintoxicação, os tratamentos com metadona e outras substâncias, o aconselhamento e a educação.
Σε όλα τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες, υπάρχουν κάποιου είδους συστήματα που διασφαλίζουν τη διαθεσιμότητα συνδρομής στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, μολονότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές όσον αφορά την ποικιλία των υπηρεσιών και τη διαθεσιμότητά τους. Αξιοσημείωτη τάση είναι η αυξανόμενη αναγνώριση του γεγονότος ότι οι κρατούμενοι έχουν τα ίδια δικαιώματα με τον υπόλοιπο πληθυσμό όσον αφορά την πρόσβαση στην υγειονομική περίθαλψη, συμπεριλαμβανομένης της παροχής συνδρομής και θεραπείας στους χρήστες ναρκωτικών (Περιφερειακό Γραφείο Ευρώπης της ΠΟΥ, 2002· εθνικές εκθέσεις Ιρλανδίας, Λιθουανίας και Φινλανδίας). Στις υπηρεσίες που πρέπει να είναι διαθέσιμες για τους κρατουμένους συγκαταλέγονται οι στρατηγικές πρόληψης, συμπεριλαμβανομένων στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων, θεραπειών αποτοξίνωσης, θεραπειών με μεθαδόνη και άλλες ουσίες, συμβουλευτικής και εκπαίδευσης.
Alle lidstaten en kandidaat-lidstaten hanteren bepaalde systemen voor de hulpverlening aan drugsgebruikers in gevangenissen, hoewel er een grote variatie bestaat in het aanbod en de beschikbaarheid van de voorzieningen. In het algemeen wordt wel steeds vaker onderkend dat gedetineerden eenzelfde recht op toegang tot medische zorg hebben als andere burgers; dat geldt ook voor de ondersteuning en behandeling van drugsgebruikers (Regionaal kantoor voor Europa van de WHO, 2002; nationale verslagen van Ierland, Litouwen en Finland). Voorzieningen waarover gedetineerden zouden moeten beschikken, zijn onder meer preventieve faciliteiten (inclusief drugsvrije programma’s), detoxificatiebehandelingen, behandelingen met methadon en andere substitutiemiddelen, counseling en voorlichting.
Ve všech členských státech a kandidátských zemích existují systémy různého druhu zaměřené na zajišťování dostupné pomoci uživatelům drog ve věznicích. Dostupnost a rozsah služeb se však výrazně liší. Důležitým trendem je rostoucí přijímání skutečnosti, že vězni mají stejná práva na přístup ke zdravotní péči jako zbývající část populace, a to včetně pomoci a léčby poskytované uživatelům drog. (Regionální úřad pro Evropu Světové zdravotnické organizace, 2002; irská, litevská a finská národní zpráva). Mezi služby, které by měly být zpřístupněny vězňům, patří strategie prevence, včetně programů abstinenčně orientované léčby, detoxikační léčby, léčby metadonem a další substituční léčby, poradenství a vzdělávání.
I alle medlemsstater og kandidatlande findes der forskellige systemer, som skal sikre, at stofbrugere i fængsel kan komme i behandling, om end der er store forskelle med hensyn til udbuddet af tjenester og adgangen hertil. En tydelig tendens er den stigende erkendelse af, at indsatte har samme rettigheder som resten af befolkningen med hensyn til adgang til sundhedstjenester, herunder hjælp og behandling til stofbrugere (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nationale rapporter). Blandt de tjenester, der bør stilles til rådighed for indsatte, er forebyggelsesstrategier, herunder stoffrie programmer, afgiftningsbehandlinger, metadonbehandling og behandling med andre stoffer, rådgivning og uddannelse.
Kõigis liikmesriikides ja kandidaatriikides on kehtestatud ühe- või teistsugused süsteemid, millega tagatakse abi kättesaadavus vanglas uimasteid tarvitavate inimestele, kuigi teenuste hulk ja juurdepääs neile erinevad märkimisväärselt. Märgata on suundumust, et üha rohkem tunnistatakse asjaolu, et vangidel on samad õigused kui teistel inimestel, mis puudutab juurdepääsu tervishoiule, sealhulgas abile ja ravile uimastite tarvitamise puhul (WHO Regional Office for Europe, 2002; Iirimaa, Leedu ja Soome riiklikud aruanded). Teenuste hulgas, mis peaksid olema vangidele kättesaadavad, on ennetusstrateegiad, sealhulgas uimastivabad programmid, detoksifitseerimisravi, ravi metadooni ja teiste ainetega, nõustamine ja haridus.
Kaikissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa on jonkinlainen järjestelmä, jolla varmistetaan, että vankiloissa olevat huumeidenkäyttäjät saavat apua, mutta palvelujen laajuus ja saatavuus vaihtelee huomattavasti. Merkittävä suuntaus on kasvava tietoisuus siitä, että vangeilla on samanlainen oikeus terveydenhuoltoon kuin muulla väestöllä, huumeidenkäyttäjille tarjottava apu ja hoito mukaan luettuina (WHO:n Euroopan aluetoimisto, 2002; Irlannin, Liettuan ja Suomen kansalliset raportit). Vangeille kuuluviin palveluihin sisältyvät ehkäisevä huumetyö, mukaan luettuina lääkkeettömän hoidon ohjelmat, vieroitushoito, metadonilla ja muilla aineilla annettava hoito, neuvonta ja valistus.
Valamennyi tagállamban és tagjelölt országban működik valamilyen rendszer annak biztosítására, hogy a fogva tartott kábítószer-használók segítséghez jussanak, bár a szolgáltatások köre és hozzáférhetősége terén jelentős különbségek mutatkoznak. Említésre méltó tendencia, hogy egyre inkább elismerést nyer az a tény, miszerint az elítéltek az egészségügyi ellátáshoz való hozzáférés tekintetében a lakosság többi részével megegyező jogokkal rendelkeznek, a kábítószer-használók segítését és gyógykezelését is ideértve (WHO Európai Regionális Iroda, 2002; ír, litván és finn országjelentések). Az elítéltek számára elérhetővé kell tenni többek között a következő szolgáltatásokat: prevenciós stratégiák, a gyógyszermentes programokat is beleértve, detoxikáló kezelések, metadon és más helyettesítő kezelések, tanácsadás és oktatás.
Alle medlemsstatene og søkerlandene har en eller annen ordning for å sikre at narkotikamisbrukere i fengsel får hjelp, selv om tjenestetilbudet og tjenestenes tilgjengelighet varierer betraktelig. En trend som er verdt å merke seg, er den økende erkjennelsen av at innsatte har samme rettigheter som resten av befolkningen når det gjelder tilgang til helsetjenester, herunder hjelp og behandling til narkotikabrukere (WHOs regionkontor for Europa, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nasjonale rapporter). Blant tjenestene som bør være tilgjengelige for innsatte, er strategier for forebygging, herunder medikamentfrie programmer, avrusing, metadon eller annen legemiddelbehandling, rådgivning og utdanning.
We wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących istnieją różne systemy zapewniające dostępność pomocy dla osób zażywających narkotyki osadzonych w więzieniach, choć wybór usług i ich dostępność różni się znacznie w poszczególnych państwach. Zauważalnym trendem jest rosnące przekonanie, że więźniowie mają takie same prawa jak reszta populacji, jeśli chodzi o dostęp do ochrony zdrowia, w tym do pomocy i leczenia dla osób uzależnionych od narkotyków (Biuro Regionalne WHO na Europę, 2002; Sprawozdania krajowe Irlandii, Litwy i Finlandii). W grupie usług, które powinny być dostępne dla więźniów, znajdują się strategie zapobiegania, w tym programy niefarmakologiczne, leczenie detoksykacyjne, leczenie metadonem i innymi substancjami, doradztwo i edukacja.
În toate statele membre şi în ţările candidate se pun în aplicare diverse sisteme pentru a asigura faptul că consumatorii de droguri din închisori beneficiază de asistenţă, deşi varietatea acestor servicii şi nivelul lor de disponibilitate diferă considerabil. O tendinţă remarcabilă este conştientizarea într-o măsură tot mai mare a faptului că deţinuţii au aceleaşi drepturi ca şi restul populaţiei în ceea ce priveşte accesul la servicii de îngrijire medicală, inclusiv la asistenţă şi tratament pentru consumatorii de droguri (Biroul Regional al OMS pentru Europa), 2002; rapoartele naţionale ale Irlandei, Lituaniei şi Finlandei). Printre serviciile care trebuie puse la dispoziţia deţinuţilor se numără strategiile de prevenire, inclusiv programele de abstinenţă, tratamentele de dezintoxicare, terapiile cu metadonă şi alte substanţe, consilierea şi educaţia.
Vo všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách sú zavedené systémy na zabezpečovanie dostupnej pomoci užívateľom drog v väzení, aj keď sa rôzne služby a ich dostupnosť značne líšia. Pozoruhodný je trend rastúceho uznania skutočnosti, že väzni majú rovnaké práva ako ostatné obyvateľstvo, pokiaľ ide o prístup k zdravotníckej starostlivosti vrátane pomoci užívateľom drog a ich liečenia (Regionálny úrad SZO pre Európu 2002; národné správy Írska, Litvy a Fínska). Medzi službami, ktoré by mali byť pre väzňov dostupné, sú stratégie prevencie vrátane bezdrogových programov, detoxifikačnej liečby, liečby metadónom a inými látkami, poradenstva a vzdelávania.
V vseh državah članicah in državah kandidatkah so vzpostavljeni takšni ali drugačni sistemi, ki zagotavljajo, da imajo uživalci drog v zaporu na voljo pomoč, čeprav se vrste storitev in njihova razpoložljivost močno razlikujejo. Opazen trend je večje priznavanje dejstva, da imajo zaporniki enake pravice kot preostalo prebivalstvo glede dostopa do zdravstvenega varstva, vključno s pomočjo in zdravljenjem za uživalce drog (Svetovna zdravstvena organizacija, Regionalna pisarna za Evropo, 2002; irsko, litovsko in finsko nacionalno poročilo). Med storitvami, ki bi jih morali zaporniki imeti na voljo, so strategije za preprečevanje, vključno s programi zdravljenja brez drog, zdravljenjem z detoksikacijo, zdravljenjem z metadonom in drugimi snovmi, svetovanjem in izobraževanjem.
Alla medlemsstater och kandidatländer har någon typ av system för att hjälpa narkotikamissbrukare i fängelser. Hur vården ser ut och hur stor tillgången är varierar dock avsevärt. Det är uppenbart att det har blivit ett allt mer erkänt faktum att interner har samma rättigheter som den övriga befolkningen när det gäller tillgång till vård, inklusive hjälp och behandling till narkotikamissbrukare (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens och Finlands nationella rapporter). Förebyggande strategier, inklusive drogfria program, avgiftning, metadonbehandling och behandling med andra ämnen, rådgivning och utbildning är några exempel på vård som bör finnas tillgängligt för interner.
  IndicÄ“tās profilakses...  
izplatību norāda, kas tas varētu būt skāris 2 līdz 6% cilvēku vecumā no 6 līdz 18 gadiem, padarot to par vienu no izplatītākajām klīniskajām situācijām bērnu un jauniešu vidū. Zviedrijā profilakses stratēģija, kas orientēta uz šiem bērniem, ietver izziņas un sociālo apmācību, un metodoloģija tiek izplatīta, apmācot profilakses speciālistus.
Indicated prevention focuses on individuals identified as having risk factors for drug problems, for instance attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD). However, drug prevention measures aimed at young people with ADHD are reported only from Germany and Sweden. In Germany, current estimates of the prevalence of ADHD suggest that 2 % to 6 % of people between the ages of 6 and 18 years are affected, making it one of the most common chronic clinical pictures among children and young people. In Sweden, the preventative strategy for these children includes cognitive and social training, and methodologies are disseminated through training of prevention professionals. As almost all pre-school children are reached by primary healthcare and most children go to primary school, the majority of children at risk could be identified through systematic screening and subsequent individualised interventions.
La prevención específica está orientada a las personas con factores de riesgo de drogodependencia, por ejemplo el trastorno por déficit de atención/hiperactividad (TDAH). No obstante, sólo Alemania y Suecia han adoptado medidas de prevención de las drogas dirigidas a jóvenes con TDAH. En Alemania, las estimaciones actuales de la prevalencia del TDAH indican que está afectada entre el 2 % y el 6 % de la población de 6 a 18 años, situándose como uno de los cuadros clínicos crónicos más comunes entre niños y jóvenes. En Suecia, la estrategia de prevención para estos niños incluye la formación cognitiva y social, y las metodologías se difunden mediante la formación de profesionales de la prevención. Dado que casi todos los niños en edad preescolar tienen acceso a la asistencia sanitaria primaria, y que la mayoría acuden a la escuela primaria, la mayor parte de los niños en situación de riesgo podrían detectarse mediante una selección sistemática, seguida de intervenciones individualizadas.
A prevenção específica concentra-se em indivíduos identificados como tendo factores de risco que os tornam mais propensos a problemas de droga, por exemplo a Síndrome de Hiperactividade/Défice de Atenção (ADHD). Contudo, só a Alemanha e a Suécia mencionam medidas de prevenção da droga destinadas aos jovens com ADHD. Na Alemanha, as actuais estimativas da prevalência da ADHD sugerem que 2 a 6% das pessoas entre os 6 e os 18 anos sofrem desta síndrome, o que a torna num dos quadros clínicos crónicos mais comuns entre crianças e jovens. Na Suécia, a estratégia preventiva para estas crianças inclui formação cognitiva e social, sendo as suas metodologias divulgadas através da formação de profissionais em prevenção. Como quase todas as crianças em idade pré-escolar são abrangidas pelos cuidados de saúde primários e a maioria frequenta a escola primária, foi possível identificar a maioria das crianças em risco através de um rastreio sistemático e de intervenções individualizadas subsequentes.
Indiceret forebyggelse fokuserer på enkeltpersoner, hvor der foreligger risikofaktorer for narkotikaproblemer, f.eks. opmærksomhedsforstyrrelser/ hyperaktivitetsforstyrrelser (ADHD). Det er imidlertid kun Tyskland og Sverige, der har angivet at have gennemført foranstaltninger inden for narkotikaforebyggelse blandt unge med ADHD. I Tyskland viser aktuelle skøn over udbredelsen af ADHD, at det drejer sig om 2 %–6 % af børn og unge mellem 6 og 18 år. ADHD er dermed et af de mest almindelige kroniske sygdomsbilleder hos børn og unge. I Sverige omfatter forebyggelsesstrategien for disse børn kognitiv og social træning, og metoderne formidles gennem uddannelse af fagfolk inden for forebyggelse. Da den primære sundhedspleje når ud til næsten alle førskolebørn, og de fleste går i underskole, kunne hovedparten af de truede børn identificeres gennem systematisk screening og efterfølgende individualiserede tiltag.
Näidustatud ennetustöö keskendub inimestele, kelle puhul on tuvastatud narkoprobleemide riskifaktorid, näiteks tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroom. Siiski on tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomiga noortele inimestele suunatud narkoennetusmeetmete kasutamisest teatatud vaid Saksamaal ja Rootsis. Saksamaal näitavad tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomi levimuse praegused määrad, et selle all kannatab 2–6% 6–18aastastest inimestest, mis tähendab, et see on üks tavalisemaid kroonilisi kliinilisi pilte lastel ja noortel. Rootsis hõlmab ennetav strateegia nende laste puhul kognitiivset ja sotsiaalset väljaõpet ning meetodeid levitatakse ennetustöö spetsialistide väljaõppe kaudu. Kuna peaaegu kõikide koolieelikuteni jõutakse esmatasandi tervishoiu kaudu ning enamik lapsi käib algkoolis, siis on võimalik välja selgitada enamik ohus olevaid lapsi süstemaatilise kontrollimise ja seejärel isikupärastatud sekkumismeetmete rakendamise kaudu.
Kohdennettu ehkäisevä huumetyö keskittyy henkilöihin, joilla on tunnistettu olevan huumeongelmien riskitekijöitä, kuten tarkkaavaisuuden ja ylivilkkauden häiriö (ADHD). ADHD:sta kärsiviin nuoriin kohdennettuja ehkäisytoimia on kuitenkin raportoitu vain Saksasta ja Ruotsista. Saksassa on arvioitu, että 2–6 prosenttia 6–18-vuotiaista kärsii ADHD:sta, mikä tekee siitä yhden lasten ja nuorten yleisimmistä kroonisista sairauksista. Ruotsissa näille nuorille tarkoitettuun ehkäisystrategiaan sisältyy kognitiivista ja sosiaalista koulutusta, ja menetelmiä levitetään ehkäisytyön ammattilaisille tarkoitetun koulutuksen kautta. Lähes kaikki alle kouluikäiset lapset kuuluvat perusterveydenhoidon piiriin ja useimmat heistä ovat lastentarhassa, joten suurin osa riskialttiista lapsista voidaan tunnistaa järjestelmällisen seulonnan ja yksilöllisten toimien kautta.
Indisert forebygging fokuserer på individer der det er fastslått at vedkommende har risikofaktorer som kan føre til rusmiddelproblemer, f.eks. oppmerksomhetssvikt/hyperaktivitet (ADHD). Det er bare Tyskland og Sverige som rapporterer om narkotikaforebyggende tiltak rettet mot ungdommer med ADHD. I Tyskland tyder de siste estimatene for utbredelsen av ADHD på at 2-6 % av alle i alderen 6-18 år har ADHD, noe som gjør ADHD til en av de vanligste kroniske kliniske tilstandene blant barn og ungdom. I Sverige omfatter den forebyggende strategien for disse barna kognitiv og sosial trening, og metodene sikres utbredelse gjennom opplæring av spesialister på forebyggende arbeid. Ettersom primærhelsetjenesten er i kontakt med nesten alle førskolebarn, og de aller fleste barn går på grunnskolen, bør man kunne identifisere flesteparten av de risikoutsatte barna gjennom systematisk screening og etterfølgende individualiserte intervensjoner.
Indikovaná prevencia sa zameriava na osoby, pri ktorých sa zistili rizikové faktory drogových problémov, napr. poruchy pozornosti/hyperaktivita (ADHD). O opatreniach drogovej prevencie, zameraných na mladých ľudí s ADHD však informovali iba z Nemecka a zo Švédska. Súčasné odhady výskytu ADHD v Nemecku naznačujú, že 2 až 6 % osôb vo veku od 6 do 18 rokov je takto postihnutých, a teda ide o jeden z najrozšírenejších chronických klinických obrazov medzi deťmi a mládežou. Súčasťou preventívnej stratégie pre tieto deti vo Švédsku je kognitívny a sociálny výcvik a metodiky sa šíria školením preventivistov. Keďže takmer všetky deti predškolského veku sa zúčastňujú na primárnej zdravotnej starostlivosti a väčšinou nastúpia do základnej školy, väčšinu rizikových detí možno identifikovať systematickým skríningom a nadväznými individualizovanými opatreniami.
Indikativno preprečevanje je usmerjeno na posameznike, pri katerih so bili ugotovljeni dejavniki tveganja za probleme z drogami, na primer motnja pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti (ADHD). Vendar o ukrepih preprečevanja zlorab drog, namenjenih mladim z motnjami pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti, poročajo samo v Nemčiji in na Švedskem. V Nemčiji trenutne ocene o razširjenosti motenj pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti namigujejo, da je prizadetih od 2 do 6 % oseb v starosti med 6 in 18 let, kar je ena najbpogostejših kroničnih kliničnih slik med otroki in mladimi. Na Švedskem strategija preprečevanja za te otroke vključuje kognitivno in socialno usposabljanje, metodologije pa širijo z usposabljanjem strokovnjakov za preventivo. Ker so skoraj vsi predšolski otroci vključeni v primarno zdravstveno varstvo in jih večina obiskuje osnovno šolo, bi lahko večino ogroženih otrok odkrili s sistematičnim pregledom in naknadnim individualnim posredovanjem.
Individualprevention är inriktad på individer som bedöms uppvisa riskfaktorer för narkotikaproblem, till exempel ADHD. Narkotikaprevention riktad till unga människor med ADHD rapporteras dock bara från Tyskland och Sverige. I Tyskland tyder aktuella uppskattningar av förekomsten av ADHD på att 2–6 % av befolkningen i åldern 6–18 år är drabbade, vilket gör det till en av de vanligaste kroniska kliniska åkommorna bland barn och ungdomar. I Sverige omfattar den preventiva strategin för dessa barn kognitiv och social träning och metoderna sprids genom utbildning av personer som arbetar med prevention. Eftersom nästan alla förskolebarn kommer i kontakt med primärvården och de flesta går i primärskola kunde de flesta barn i riskzonen upptäckas genom systematisk screening som följdes upp med individuella insatser.
  IndicÄ“tās profilakses...  
izplatību norāda, kas tas varētu būt skāris 2 līdz 6% cilvēku vecumā no 6 līdz 18 gadiem, padarot to par vienu no izplatītākajām klīniskajām situācijām bērnu un jauniešu vidū. Zviedrijā profilakses stratēģija, kas orientēta uz šiem bērniem, ietver izziņas un sociālo apmācību, un metodoloģija tiek izplatīta, apmācot profilakses speciālistus.
Indicated prevention focuses on individuals identified as having risk factors for drug problems, for instance attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD). However, drug prevention measures aimed at young people with ADHD are reported only from Germany and Sweden. In Germany, current estimates of the prevalence of ADHD suggest that 2 % to 6 % of people between the ages of 6 and 18 years are affected, making it one of the most common chronic clinical pictures among children and young people. In Sweden, the preventative strategy for these children includes cognitive and social training, and methodologies are disseminated through training of prevention professionals. As almost all pre-school children are reached by primary healthcare and most children go to primary school, the majority of children at risk could be identified through systematic screening and subsequent individualised interventions.
La prevención específica está orientada a las personas con factores de riesgo de drogodependencia, por ejemplo el trastorno por déficit de atención/hiperactividad (TDAH). No obstante, sólo Alemania y Suecia han adoptado medidas de prevención de las drogas dirigidas a jóvenes con TDAH. En Alemania, las estimaciones actuales de la prevalencia del TDAH indican que está afectada entre el 2 % y el 6 % de la población de 6 a 18 años, situándose como uno de los cuadros clínicos crónicos más comunes entre niños y jóvenes. En Suecia, la estrategia de prevención para estos niños incluye la formación cognitiva y social, y las metodologías se difunden mediante la formación de profesionales de la prevención. Dado que casi todos los niños en edad preescolar tienen acceso a la asistencia sanitaria primaria, y que la mayoría acuden a la escuela primaria, la mayor parte de los niños en situación de riesgo podrían detectarse mediante una selección sistemática, seguida de intervenciones individualizadas.
A prevenção específica concentra-se em indivíduos identificados como tendo factores de risco que os tornam mais propensos a problemas de droga, por exemplo a Síndrome de Hiperactividade/Défice de Atenção (ADHD). Contudo, só a Alemanha e a Suécia mencionam medidas de prevenção da droga destinadas aos jovens com ADHD. Na Alemanha, as actuais estimativas da prevalência da ADHD sugerem que 2 a 6% das pessoas entre os 6 e os 18 anos sofrem desta síndrome, o que a torna num dos quadros clínicos crónicos mais comuns entre crianças e jovens. Na Suécia, a estratégia preventiva para estas crianças inclui formação cognitiva e social, sendo as suas metodologias divulgadas através da formação de profissionais em prevenção. Como quase todas as crianças em idade pré-escolar são abrangidas pelos cuidados de saúde primários e a maioria frequenta a escola primária, foi possível identificar a maioria das crianças em risco através de um rastreio sistemático e de intervenções individualizadas subsequentes.
Indiceret forebyggelse fokuserer på enkeltpersoner, hvor der foreligger risikofaktorer for narkotikaproblemer, f.eks. opmærksomhedsforstyrrelser/ hyperaktivitetsforstyrrelser (ADHD). Det er imidlertid kun Tyskland og Sverige, der har angivet at have gennemført foranstaltninger inden for narkotikaforebyggelse blandt unge med ADHD. I Tyskland viser aktuelle skøn over udbredelsen af ADHD, at det drejer sig om 2 %–6 % af børn og unge mellem 6 og 18 år. ADHD er dermed et af de mest almindelige kroniske sygdomsbilleder hos børn og unge. I Sverige omfatter forebyggelsesstrategien for disse børn kognitiv og social træning, og metoderne formidles gennem uddannelse af fagfolk inden for forebyggelse. Da den primære sundhedspleje når ud til næsten alle førskolebørn, og de fleste går i underskole, kunne hovedparten af de truede børn identificeres gennem systematisk screening og efterfølgende individualiserede tiltag.
Näidustatud ennetustöö keskendub inimestele, kelle puhul on tuvastatud narkoprobleemide riskifaktorid, näiteks tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroom. Siiski on tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomiga noortele inimestele suunatud narkoennetusmeetmete kasutamisest teatatud vaid Saksamaal ja Rootsis. Saksamaal näitavad tähelepanu defitsiidi/hüperaktiivsuse sündroomi levimuse praegused määrad, et selle all kannatab 2–6% 6–18aastastest inimestest, mis tähendab, et see on üks tavalisemaid kroonilisi kliinilisi pilte lastel ja noortel. Rootsis hõlmab ennetav strateegia nende laste puhul kognitiivset ja sotsiaalset väljaõpet ning meetodeid levitatakse ennetustöö spetsialistide väljaõppe kaudu. Kuna peaaegu kõikide koolieelikuteni jõutakse esmatasandi tervishoiu kaudu ning enamik lapsi käib algkoolis, siis on võimalik välja selgitada enamik ohus olevaid lapsi süstemaatilise kontrollimise ja seejärel isikupärastatud sekkumismeetmete rakendamise kaudu.
Kohdennettu ehkäisevä huumetyö keskittyy henkilöihin, joilla on tunnistettu olevan huumeongelmien riskitekijöitä, kuten tarkkaavaisuuden ja ylivilkkauden häiriö (ADHD). ADHD:sta kärsiviin nuoriin kohdennettuja ehkäisytoimia on kuitenkin raportoitu vain Saksasta ja Ruotsista. Saksassa on arvioitu, että 2–6 prosenttia 6–18-vuotiaista kärsii ADHD:sta, mikä tekee siitä yhden lasten ja nuorten yleisimmistä kroonisista sairauksista. Ruotsissa näille nuorille tarkoitettuun ehkäisystrategiaan sisältyy kognitiivista ja sosiaalista koulutusta, ja menetelmiä levitetään ehkäisytyön ammattilaisille tarkoitetun koulutuksen kautta. Lähes kaikki alle kouluikäiset lapset kuuluvat perusterveydenhoidon piiriin ja useimmat heistä ovat lastentarhassa, joten suurin osa riskialttiista lapsista voidaan tunnistaa järjestelmällisen seulonnan ja yksilöllisten toimien kautta.
Indisert forebygging fokuserer på individer der det er fastslått at vedkommende har risikofaktorer som kan føre til rusmiddelproblemer, f.eks. oppmerksomhetssvikt/hyperaktivitet (ADHD). Det er bare Tyskland og Sverige som rapporterer om narkotikaforebyggende tiltak rettet mot ungdommer med ADHD. I Tyskland tyder de siste estimatene for utbredelsen av ADHD på at 2-6 % av alle i alderen 6-18 år har ADHD, noe som gjør ADHD til en av de vanligste kroniske kliniske tilstandene blant barn og ungdom. I Sverige omfatter den forebyggende strategien for disse barna kognitiv og sosial trening, og metodene sikres utbredelse gjennom opplæring av spesialister på forebyggende arbeid. Ettersom primærhelsetjenesten er i kontakt med nesten alle førskolebarn, og de aller fleste barn går på grunnskolen, bør man kunne identifisere flesteparten av de risikoutsatte barna gjennom systematisk screening og etterfølgende individualiserte intervensjoner.
Indikovaná prevencia sa zameriava na osoby, pri ktorých sa zistili rizikové faktory drogových problémov, napr. poruchy pozornosti/hyperaktivita (ADHD). O opatreniach drogovej prevencie, zameraných na mladých ľudí s ADHD však informovali iba z Nemecka a zo Švédska. Súčasné odhady výskytu ADHD v Nemecku naznačujú, že 2 až 6 % osôb vo veku od 6 do 18 rokov je takto postihnutých, a teda ide o jeden z najrozšírenejších chronických klinických obrazov medzi deťmi a mládežou. Súčasťou preventívnej stratégie pre tieto deti vo Švédsku je kognitívny a sociálny výcvik a metodiky sa šíria školením preventivistov. Keďže takmer všetky deti predškolského veku sa zúčastňujú na primárnej zdravotnej starostlivosti a väčšinou nastúpia do základnej školy, väčšinu rizikových detí možno identifikovať systematickým skríningom a nadväznými individualizovanými opatreniami.
Indikativno preprečevanje je usmerjeno na posameznike, pri katerih so bili ugotovljeni dejavniki tveganja za probleme z drogami, na primer motnja pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti (ADHD). Vendar o ukrepih preprečevanja zlorab drog, namenjenih mladim z motnjami pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti, poročajo samo v Nemčiji in na Švedskem. V Nemčiji trenutne ocene o razširjenosti motenj pomanjkanja pozornosti in hiperaktivnosti namigujejo, da je prizadetih od 2 do 6 % oseb v starosti med 6 in 18 let, kar je ena najbpogostejših kroničnih kliničnih slik med otroki in mladimi. Na Švedskem strategija preprečevanja za te otroke vključuje kognitivno in socialno usposabljanje, metodologije pa širijo z usposabljanjem strokovnjakov za preventivo. Ker so skoraj vsi predšolski otroci vključeni v primarno zdravstveno varstvo in jih večina obiskuje osnovno šolo, bi lahko večino ogroženih otrok odkrili s sistematičnim pregledom in naknadnim individualnim posredovanjem.
Individualprevention är inriktad på individer som bedöms uppvisa riskfaktorer för narkotikaproblem, till exempel ADHD. Narkotikaprevention riktad till unga människor med ADHD rapporteras dock bara från Tyskland och Sverige. I Tyskland tyder aktuella uppskattningar av förekomsten av ADHD på att 2–6 % av befolkningen i åldern 6–18 år är drabbade, vilket gör det till en av de vanligaste kroniska kliniska åkommorna bland barn och ungdomar. I Sverige omfattar den preventiva strategin för dessa barn kognitiv och social träning och metoderna sprids genom utbildning av personer som arbetar med prevention. Eftersom nästan alla förskolebarn kommer i kontakt med primärvården och de flesta går i primärskola kunde de flesta barn i riskzonen upptäckas genom systematisk screening som följdes upp med individuella insatser.
  PalÄ«dzÄ«ba un ārstÄ“Å...  
Visās dalībvalstīs un kandidātvalstīs pastāv dažāda veida sistēmas, lai nodrošinātu, ka cietumā ir pieejama palīdzība narkotiku lietotājiem, kaut gan pakalpojumu dažādība un pieejamība būtiski atšķiras.
In all Member States and candidate countries, there are systems of one kind or another in place to ensure that assistance for drug users in prison is available, although the variety of services and their availability differs considerably. A notable trend is the increasing acknowledgement of the fact that prisoners have the same rights as the rest of the population concerning access to healthcare, including assistance and treatment for drug users (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irish, Lithuanian and Finnish national reports). Among the services that should be made available to prisoners are strategies for prevention, including drug-free programmes, detoxification treatments, methadone and other substances treatments, counselling and education.
Il existe dans tous les États membres et dans les pays candidats des systèmes destinés à offrir une assistance aux usagers de drogue incarcérés, bien que la diversité des services et leur disponibilité varient considérablement. Une évolution notable est la reconnaissance croissante du fait que les prisonniers ont les mêmes droits que le reste de la population en ce qui concerne l'accès aux soins de santé, en ce compris l'assistance et le traitement des usagers de drogue (Bureau régional de l'OMS pour l'Europe, 2002; rapports nationaux irlandais, lituanien et finlandais). Parmi les services qui devraient être proposés aux détenus figurent les stratégies de prévention, ainsi que des programmes d'abstinence sans traitement de substitution («drug-free»), des cures de désintoxication, des traitements de substitution à la méthadone ou à d'autres substances, des conseils et des programmes éducatifs.
In allen Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern wurden in der einen oder anderen Form Systeme geschaffen, um sicherzustellen, dass Drogenkonsumenten in Haftanstalten Hilfe angeboten wird, wobei es hinsichtlich der Vielfalt und Verfügbarkeit der Dienste beträchtliche Unterschiede gibt. Bemerkenswert ist die zunehmende Anerkennung der Tatsache, dass Haftinsassen im Hinblick auf den Zugang zur Gesundheitsversorgung dieselben Rechte haben wie die übrige Bevölkerung, was auch den Zugang zu Hilfsdiensten und Behandlungen für Drogenkonsumenten einschließt (WHO-Regionalbüro für Europa, 2002; Nationale Berichte Irlands, Litauens und Finnlands). Zu den Diensten, die den Haftinsassen zur Verfügung gestellt werden sollten, gehören Präventionsstrategien, einschließlich drogenfreier Programme, Entgiftungstherapien, Substitutionsbehandlung mit Methadon und anderen Substanzen, Beratung und Bildung.
En todos los Estados miembros y países candidatos, existen sistemas de algún tipo para asegurar que los consumidores de drogas en prisión dispongan de asistencia, aunque la variedad de servicios y su disponibilidad presentan diferencias considerables. Una tendencia notable es el mayor reconocimiento de que los reclusos tienen los mismos derechos que el resto de la población en lo referente a la atención sanitaria, incluyendo la asistencia y el tratamiento para los drogodependientes (Oficina de la Región Europea de la OMS, 2002; informes nacionales irlandeses, lituanos y fineses). Entre los servicios a los que han de tener acceso los reclusos se encuentran las estrategias de prevención, incluyendo programas de tratamiento sin drogas, tratamientos de desintoxicación, tratamientos con metadona y otras sustancias, asesoramiento y educación.
In tutti gli Stati membri e nei paesi candidati all’adesione esistono sistemi per garantire la disponibilità in carcere di servizi di assistenza ai tossicodipendenti; la varietà di tali servizi e la loro disponibilità è tuttavia notevolmente diversa da paese a paese. Decisamente degna di nota è la tendenza verso un crescente riconoscimento del fatto che i detenuti hanno gli stessi diritti del resto della popolazione in termini di accesso all’assistenza sanitaria, compresa l’assistenza e il trattamento dei tossicodipendenti (Ufficio regionale per l'Europa dell’OMS, 2002; relazioni nazionali irlandese, lituana e finnica). Tra i servizi che dovrebbero essere resi reperibili per i detenuti non mancano le strategie di prevenzione, compresi i programmi terapeutici che prevedono l’astinenza, le terapie di disintossicazione, le terapie con metadone e con altre sostanze, la consulenza e l’istruzione.
Em todos os Estados-Membros e países candidatos, existe algum tipo de sistema de assistência aos toxicodependentes reclusos, embora a diversidade de serviços e a sua disponibilidade sejam consideravelmente diferentes. Uma tendência digna de nota é o crescente reconhecimento do facto de que os reclusos têm os mesmos direitos que o resto da população no que respeita ao acesso aos cuidados de saúde, incluindo a assistência e o tratamento dos toxicodependentes (OMS Gabinete Regional para a Europa, 2002; relatórios nacionais irlandês, lituano e finlandês). Entre os serviços que deveriam ser postos à disposição dos reclusos figuram as estratégias de prevenção, incluindo os programas sem droga, os tratamentos de desintoxicação, os tratamentos com metadona e outras substâncias, o aconselhamento e a educação.
Σε όλα τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες, υπάρχουν κάποιου είδους συστήματα που διασφαλίζουν τη διαθεσιμότητα συνδρομής στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, μολονότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές όσον αφορά την ποικιλία των υπηρεσιών και τη διαθεσιμότητά τους. Αξιοσημείωτη τάση είναι η αυξανόμενη αναγνώριση του γεγονότος ότι οι κρατούμενοι έχουν τα ίδια δικαιώματα με τον υπόλοιπο πληθυσμό όσον αφορά την πρόσβαση στην υγειονομική περίθαλψη, συμπεριλαμβανομένης της παροχής συνδρομής και θεραπείας στους χρήστες ναρκωτικών (Περιφερειακό Γραφείο Ευρώπης της ΠΟΥ, 2002· εθνικές εκθέσεις Ιρλανδίας, Λιθουανίας και Φινλανδίας). Στις υπηρεσίες που πρέπει να είναι διαθέσιμες για τους κρατουμένους συγκαταλέγονται οι στρατηγικές πρόληψης, συμπεριλαμβανομένων στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων, θεραπειών αποτοξίνωσης, θεραπειών με μεθαδόνη και άλλες ουσίες, συμβουλευτικής και εκπαίδευσης.
Alle lidstaten en kandidaat-lidstaten hanteren bepaalde systemen voor de hulpverlening aan drugsgebruikers in gevangenissen, hoewel er een grote variatie bestaat in het aanbod en de beschikbaarheid van de voorzieningen. In het algemeen wordt wel steeds vaker onderkend dat gedetineerden eenzelfde recht op toegang tot medische zorg hebben als andere burgers; dat geldt ook voor de ondersteuning en behandeling van drugsgebruikers (Regionaal kantoor voor Europa van de WHO, 2002; nationale verslagen van Ierland, Litouwen en Finland). Voorzieningen waarover gedetineerden zouden moeten beschikken, zijn onder meer preventieve faciliteiten (inclusief drugsvrije programma’s), detoxificatiebehandelingen, behandelingen met methadon en andere substitutiemiddelen, counseling en voorlichting.
Ve všech členských státech a kandidátských zemích existují systémy různého druhu zaměřené na zajišťování dostupné pomoci uživatelům drog ve věznicích. Dostupnost a rozsah služeb se však výrazně liší. Důležitým trendem je rostoucí přijímání skutečnosti, že vězni mají stejná práva na přístup ke zdravotní péči jako zbývající část populace, a to včetně pomoci a léčby poskytované uživatelům drog. (Regionální úřad pro Evropu Světové zdravotnické organizace, 2002; irská, litevská a finská národní zpráva). Mezi služby, které by měly být zpřístupněny vězňům, patří strategie prevence, včetně programů abstinenčně orientované léčby, detoxikační léčby, léčby metadonem a další substituční léčby, poradenství a vzdělávání.
I alle medlemsstater og kandidatlande findes der forskellige systemer, som skal sikre, at stofbrugere i fængsel kan komme i behandling, om end der er store forskelle med hensyn til udbuddet af tjenester og adgangen hertil. En tydelig tendens er den stigende erkendelse af, at indsatte har samme rettigheder som resten af befolkningen med hensyn til adgang til sundhedstjenester, herunder hjælp og behandling til stofbrugere (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nationale rapporter). Blandt de tjenester, der bør stilles til rådighed for indsatte, er forebyggelsesstrategier, herunder stoffrie programmer, afgiftningsbehandlinger, metadonbehandling og behandling med andre stoffer, rådgivning og uddannelse.
Kõigis liikmesriikides ja kandidaatriikides on kehtestatud ühe- või teistsugused süsteemid, millega tagatakse abi kättesaadavus vanglas uimasteid tarvitavate inimestele, kuigi teenuste hulk ja juurdepääs neile erinevad märkimisväärselt. Märgata on suundumust, et üha rohkem tunnistatakse asjaolu, et vangidel on samad õigused kui teistel inimestel, mis puudutab juurdepääsu tervishoiule, sealhulgas abile ja ravile uimastite tarvitamise puhul (WHO Regional Office for Europe, 2002; Iirimaa, Leedu ja Soome riiklikud aruanded). Teenuste hulgas, mis peaksid olema vangidele kättesaadavad, on ennetusstrateegiad, sealhulgas uimastivabad programmid, detoksifitseerimisravi, ravi metadooni ja teiste ainetega, nõustamine ja haridus.
Kaikissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa on jonkinlainen järjestelmä, jolla varmistetaan, että vankiloissa olevat huumeidenkäyttäjät saavat apua, mutta palvelujen laajuus ja saatavuus vaihtelee huomattavasti. Merkittävä suuntaus on kasvava tietoisuus siitä, että vangeilla on samanlainen oikeus terveydenhuoltoon kuin muulla väestöllä, huumeidenkäyttäjille tarjottava apu ja hoito mukaan luettuina (WHO:n Euroopan aluetoimisto, 2002; Irlannin, Liettuan ja Suomen kansalliset raportit). Vangeille kuuluviin palveluihin sisältyvät ehkäisevä huumetyö, mukaan luettuina lääkkeettömän hoidon ohjelmat, vieroitushoito, metadonilla ja muilla aineilla annettava hoito, neuvonta ja valistus.
Valamennyi tagállamban és tagjelölt országban működik valamilyen rendszer annak biztosítására, hogy a fogva tartott kábítószer-használók segítséghez jussanak, bár a szolgáltatások köre és hozzáférhetősége terén jelentős különbségek mutatkoznak. Említésre méltó tendencia, hogy egyre inkább elismerést nyer az a tény, miszerint az elítéltek az egészségügyi ellátáshoz való hozzáférés tekintetében a lakosság többi részével megegyező jogokkal rendelkeznek, a kábítószer-használók segítését és gyógykezelését is ideértve (WHO Európai Regionális Iroda, 2002; ír, litván és finn országjelentések). Az elítéltek számára elérhetővé kell tenni többek között a következő szolgáltatásokat: prevenciós stratégiák, a gyógyszermentes programokat is beleértve, detoxikáló kezelések, metadon és más helyettesítő kezelések, tanácsadás és oktatás.
Alle medlemsstatene og søkerlandene har en eller annen ordning for å sikre at narkotikamisbrukere i fengsel får hjelp, selv om tjenestetilbudet og tjenestenes tilgjengelighet varierer betraktelig. En trend som er verdt å merke seg, er den økende erkjennelsen av at innsatte har samme rettigheter som resten av befolkningen når det gjelder tilgang til helsetjenester, herunder hjelp og behandling til narkotikabrukere (WHOs regionkontor for Europa, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nasjonale rapporter). Blant tjenestene som bør være tilgjengelige for innsatte, er strategier for forebygging, herunder medikamentfrie programmer, avrusing, metadon eller annen legemiddelbehandling, rådgivning og utdanning.
We wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących istnieją różne systemy zapewniające dostępność pomocy dla osób zażywających narkotyki osadzonych w więzieniach, choć wybór usług i ich dostępność różni się znacznie w poszczególnych państwach. Zauważalnym trendem jest rosnące przekonanie, że więźniowie mają takie same prawa jak reszta populacji, jeśli chodzi o dostęp do ochrony zdrowia, w tym do pomocy i leczenia dla osób uzależnionych od narkotyków (Biuro Regionalne WHO na Europę, 2002; Sprawozdania krajowe Irlandii, Litwy i Finlandii). W grupie usług, które powinny być dostępne dla więźniów, znajdują się strategie zapobiegania, w tym programy niefarmakologiczne, leczenie detoksykacyjne, leczenie metadonem i innymi substancjami, doradztwo i edukacja.
În toate statele membre şi în ţările candidate se pun în aplicare diverse sisteme pentru a asigura faptul că consumatorii de droguri din închisori beneficiază de asistenţă, deşi varietatea acestor servicii şi nivelul lor de disponibilitate diferă considerabil. O tendinţă remarcabilă este conştientizarea într-o măsură tot mai mare a faptului că deţinuţii au aceleaşi drepturi ca şi restul populaţiei în ceea ce priveşte accesul la servicii de îngrijire medicală, inclusiv la asistenţă şi tratament pentru consumatorii de droguri (Biroul Regional al OMS pentru Europa), 2002; rapoartele naţionale ale Irlandei, Lituaniei şi Finlandei). Printre serviciile care trebuie puse la dispoziţia deţinuţilor se numără strategiile de prevenire, inclusiv programele de abstinenţă, tratamentele de dezintoxicare, terapiile cu metadonă şi alte substanţe, consilierea şi educaţia.
Vo všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách sú zavedené systémy na zabezpečovanie dostupnej pomoci užívateľom drog v väzení, aj keď sa rôzne služby a ich dostupnosť značne líšia. Pozoruhodný je trend rastúceho uznania skutočnosti, že väzni majú rovnaké práva ako ostatné obyvateľstvo, pokiaľ ide o prístup k zdravotníckej starostlivosti vrátane pomoci užívateľom drog a ich liečenia (Regionálny úrad SZO pre Európu 2002; národné správy Írska, Litvy a Fínska). Medzi službami, ktoré by mali byť pre väzňov dostupné, sú stratégie prevencie vrátane bezdrogových programov, detoxifikačnej liečby, liečby metadónom a inými látkami, poradenstva a vzdelávania.
V vseh državah članicah in državah kandidatkah so vzpostavljeni takšni ali drugačni sistemi, ki zagotavljajo, da imajo uživalci drog v zaporu na voljo pomoč, čeprav se vrste storitev in njihova razpoložljivost močno razlikujejo. Opazen trend je večje priznavanje dejstva, da imajo zaporniki enake pravice kot preostalo prebivalstvo glede dostopa do zdravstvenega varstva, vključno s pomočjo in zdravljenjem za uživalce drog (Svetovna zdravstvena organizacija, Regionalna pisarna za Evropo, 2002; irsko, litovsko in finsko nacionalno poročilo). Med storitvami, ki bi jih morali zaporniki imeti na voljo, so strategije za preprečevanje, vključno s programi zdravljenja brez drog, zdravljenjem z detoksikacijo, zdravljenjem z metadonom in drugimi snovmi, svetovanjem in izobraževanjem.
Alla medlemsstater och kandidatländer har någon typ av system för att hjälpa narkotikamissbrukare i fängelser. Hur vården ser ut och hur stor tillgången är varierar dock avsevärt. Det är uppenbart att det har blivit ett allt mer erkänt faktum att interner har samma rättigheter som den övriga befolkningen när det gäller tillgång till vård, inklusive hjälp och behandling till narkotikamissbrukare (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens och Finlands nationella rapporter). Förebyggande strategier, inklusive drogfria program, avgiftning, metadonbehandling och behandling med andra ämnen, rådgivning och utbildning är några exempel på vård som bör finnas tillgängligt för interner.
  MetamfetamÄ«ns  
2003. gadā „pervitīna” cena mazumtirdzniecībā Čehijas Republikā ir robežās no 16 eiro līdz 63 eiro par gramu (75), bet vielas tīrība svārstās no 50 % līdz 75 % (76).
In 2003, the retail price of ‘pervitin’ in the Czech Republic was reported to range from €16 to €63 per gram (75), while purity varied between 50 % and 75 % (76).
En 2003, le prix au détail de la «pervitine» en République tchèque oscillait entre 16 et 63 euros le gramme (75) et sa pureté variait de 50 à 75 % (76).
Der Verkaufspreis von „Pervitin“ lag in der Tschechischen Republik zwischen 16 EUR und 63 EUR pro Gramm (75), während die Reinheit der Droge zwischen 50 % und 75 % schwankte (76).
En 2003, el precio de venta minorista del «pervitín» en la República Checa oscilaba entre 16 y 63 euros por gramo (75), mientras la pureza era del 50 % al 75 % (76).
Nel 2003 il prezzo al dettaglio della “pervitina” riferito dalla Repubblica ceca andava da 16 euro a 63 euro al grammo (75), mentre la purezza era compresa tra il 50% e il 75% (76).
Segundo as informações existentes, em 2003 o preço de venda a retalho de “pervitin” na República Checa variou entre 16 euros e 63 euros por grama (75), enquanto a pureza desta droga oscilou entre 50% e 75% (76).
Το 2003, η λιανική τιμή του «pervitin» στην Τσεχική Δημοκρατία αναφέρθηκε μεταξύ 16 ευρώ και 63 ευρώ ανά γραμμάριο (75), ενώ η καθαρότητα κυμαινόταν μεταξύ 50 % και 75 % (76).
In 2003 varieerde de gemiddelde straathandelsprijs van “pervitin” in Tsjechië van 16 tot 63 EUR per gram (75), terwijl de zuiverheid uiteenliep van 50 tot 75% (76).
V roce 2003 bylo oznámeno, že se prodejní cena „pervitinu“ v České republice pohybuje od 16 EUR do 63 EUR za gram (75), přičemž čistota kolísala mezi 50 % a 75 % (76).
I 2003 svingede detailprisen for 'pervitin' i Tjekkiet mellem 16 EUR og 63 EUR pr. gram (75), mens renhedsgraden varierede mellem 50 % og 75 % (76).
2003. aastal ulatus „pervitiini” jaehind Tšehhi Vabariigis 16 eurost kuni 63 euroni grammi kohta (75) ja selle puhtus kõikus 50%-st 75%-ni (76).
Vuonna 2003 "pervitiinin" vähittäishinnan ilmoitettiin vaihdelleen Tšekissä 16 eurosta 63 euroon grammalta (75), ja sen puhtaus vaihteli 50:stä 75 prosenttiin (76).
2003-ban a „pervitin” kiskereskedelmi ára Csehországban 16 és 63 euró/gramm között volt(75), a tisztaság pedig 50–75% között változott(76).
I 2003 var detaljprisen på ”pervitin” i Den tsjekkiske republikk oppgitt til mellom 16 euro og 63 euro pr. gram (75), mens renhetsgraden varierte mellom 50 % og 75 % (76).
W 2003 roku cena detaliczna „Pervitinu” w Republice Czeskiej mieściła się w przedziale od 16 euro do 63 euro za gram (75), a wskaźnik czystości tego środka wynosił od 50% do 75% (76).
În 2003, preţul cu amănuntul al „pervitin-ului” din Republica Cehă a variat conform rapoartelor între 16 EUR şi 63 EUR/g (75), iar puritatea sa a variat între 50 % şi 75 % (76).
Uvádzaná maloobchodná cena „pervitínu“ v Českej republike kolísala od 16 do 63 eur za gram (75), s čistotou od 50 do 75 % (76).
Leta 2003 se je povprečna maloprodajna cena "pervitina" na Češkem gibala od 16 do 63 eurov za gram (75), povprečna čistost pa med 50 % in 75 % (76).
Under 2003 uppgavs priset på ”pervitin” i missbrukarledet i Tjeckien ligga på mellan 16 euro och 63 euro per gram(75), medan renhetsgraden låg på mellan 50 % och 75 %(76).
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %).
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång. Andelen är lägst i Grekland, Portugal och Polen och högst i Frankrike (39,9 %), Storbritannien (43,4 %) och Danmark (44,6 %). Bland unga vuxna sade sig 3–22 % ha använt cannabis de senaste tolv månaderna. Siffrorna var lägst i Grekland, Sverige, Polen och Portugal och högst i Storbritannien (19,5 %), Frankrike (19,7 %) och Tjeckien (22,1 %). Elva länder rapporterade siffror på mellan 7 % och 15 % när det gäller användning de senaste tolv månaderna.
  Cena un tÄ«rÄ«ba  
Kokaīna vidējā mazumtirdzniecības cena (102) visā ES 2003. gada bija ļoti atšķirīga, sākot no 34 eiro par gramu Spānijā līdz 175 eiro par gramu Norvēģijā.
The average price (102) of cocaine at retail level varied widely across the EU in 2003, from €34 per gram in Spain to €175 per gram in Norway.
En 2003, le prix moyen au détail (102) de la cocaïne variait sensiblement au sein de l'UE, allant de 34 euros le gramme en Espagne à 175 euros le gramme en Norvège.
Der durchschnittliche Verkaufspreis (102) von Kokain lag 2003 in der EU zwischen 34 EUR pro Gramm in Spanien und 175 EUR pro Gramm in Norwegen und wies damit erhebliche Unterschiede auf.
El precio medio (102) de la cocaína en el ámbito minorista presentó considerables variaciones en la UE en 2003, desde los 34 euros por gramo en España hasta los 175 euros en Noruega.
Il prezzo medio (102) della cocaina al dettaglio ha registrato nel 2003 notevoli variazioni all’interno dell’UE, da 34 euro al grammo in Spagna a 175 euro al grammo in Norvegia.
Em 2003, o preço médio da cocaína (102) vendida a retalho no território da UE variava muito, entre 34 euros por grama em Espanha e 175 euros por grama na Noruega.
Η μέση λιανική τιμή (102) της κοκαΐνης διέφερε σημαντικά στο σύνολο της ΕΕ το 2003, από 34 ευρώ ανά γραμμάριο στην Ισπανία έως 175 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία.
De gemiddelde prijs van cocaïne (102) liep op straathandelsniveau in 2003 binnen de EU sterk uiteen, variërend van 34 EUR per gram in Spanje tot 175 EUR per gram in Noorwegen.
Průměrná cena (102) kokainu na maloobchodní úrovni v EU v roce 2003 značně kolísala, a to od 34 EUR za gram ve Španělsku až po 175 EUR za gram v Norsku.
Gennemsnitsprisen (102) for kokain på detailplan varierede meget i EU i 2003, nemlig fra 34 EUR pr. gram i Spanien til 175 EUR pr. gram i Norge.
Kokaiini keskmine grammihind (102) jaemüügi tasandil kõikus 2003. aastal tugevasti kõikjal Euroopas, ulatudes 34 eurost Hispaanias 175 euroni Norras.
Kokaiinin keskihinta (102) vähittäiskaupassa vaihteli EU:ssa voimakkaasti vuonna 2003 Espanjan 34 eurosta Norjan 175 euroon grammalta.
A kokain átlagos kiskereskedelmi ára(102) 2003-ban nagy különbségeket mutatott az Európai Unióban, a Spanyolország regisztrált 34 euró/gramm és a Norvégiában tapasztalható 175 euró/gramm között mozgott.
Det var store variasjoner i gjennomsnittsprisen (102) på kokain på detaljistnivå i EU i 2003, fra 34 euro pr. gram i Spania til 175 euro pr. gram i Norge.
W roku 2003 średnia cena (102) kokainy na rynku detalicznym na obszarze UE była bardzo zróżnicowana i wynosiła od 34 euro za gram w Hiszpanii do 175 euro za gram w Norwegii.
Preţul mediu (102) al cocainei la nivelul vânzării cu amănuntul a variat mult în Uniunea Europeană în 2003, de la 34 EUR/g în Spania la 175 EUR/g în Norvegia.
Priemerná cena (102) kokaínu na maloobchodnej úrovni bola v roku 2003 značne rozdielna a pohybovala sa od 34 eur za gram v Španielsku do 175 eur za gram v Nórsku.
Povprečna maloprodajna cena (102) kokaina se je leta 2003 po EU močno razlikovala, od 34 eurov za gram v Španiji do 175 eurov za gram na Norveškem.
Genomsnittspriset(102) på kokain i missbrukarledet varierade avsevärt inom EU år 2003: från 34 euro per gram i Spanien till 175 euro per gram i Norge.
  Profilakse izklaides vi...  
Arī strukturālās pieejas saglabā savu nozīmīgumu. Itālijā, Nīderlandē un Skandināvijā tīklu kontaktu veidošanu uzskata par priekšnoteikumu narkotiku lietošanas profilaksei, par mērķi izvirzot naktsdzīves kultūras ietekmēšanu.
Structural approaches remain important. In Italy, the Netherlands and Scandinavia networking is considered a prerequisite for drug prevention, the aim being to influence nightlife culture. To this end, prevention professionals liaise with the owners of premises typically used for recreational drug use (including coffee shops in the Netherlands) and others involved in the nightlife scene, such as doorkeepers and bar staff. In Sweden, such interventions are being rolled out to large cities other than Stockholm. A study of similar schemes in the Netherlands concluded, ‘visitors and organisers of parties behave considerably more responsibly on illegal drugs than expected’ (Pijlman et al., 2003). Integrated approaches such as these also have the advantage of deflecting public attention away from incidents and medical emergencies involving illegal drugs at large parties and focusing awareness on the overall risks of the clubbing setting. Safer nightlife guidelines fall into this category but are not yet widespread in Europe (Calafat et al., 2003).
Les approches structurelles restent un élément important. En Italie, aux Pays-Bas et en Scandinavie, la création de réseaux est considérée comme une condition préalable à la prévention de la toxicomanie, le but étant d'influencer la culture de la vie nocturne. À cette fin, des professionnels de la prévention établissent des contacts avec les propriétaires de lieux généralement utilisés pour la consommation récréative de drogue (y compris les coffee shops aux Pays-Bas) ainsi que d'autres acteurs de la nuit, comme les portiers et le personnel des bars. En Suède, ces interventions s'étendent à des grandes villes autres que Stockholm. Une étude de projets similaires aux Pays-Bas a conclu que «les visiteurs et les organisateurs de soirées se comportent de manière beaucoup plus responsable vis-à-vis des drogues illicites que ce que l'on pensait» (Pijlman et al., 2003). Des approches intégrées tels que celles-là présentent également l'avantage de détourner l'attention du public des incidents et des urgences médicales mettant en cause les drogues illicites dans les grandes soirées et de concentrer la sensibilisation sur les risques généraux des boîtes de nuit. Des lignes directrices pour une vie nocturne plus sûre relèvent de cette catégorie, mais ne sont pas encore très répandues en Europe (Calafat et al., 2003).
Strukturelle Ansätze spielen nach wie vor eine wichtige Rolle. In Italien, den Niederlanden und Skandinavien gilt die Zusammenarbeit in Netzen als unverzichtbar für die Drogenprävention. Ziel ist es, Einfluss auf das Nachtleben zu nehmen. Zu diesem Zweck nehmen die Mitarbeiter der Präventionsprogramme Kontakt zu den Eigentümern von Einrichtungen, in denen in der Regel Drogen in der Freizeit konsumiert werden (darunter auch der Coffeeshops in den Niederlanden), und zu anderen in der Nachtszene tätigen Personen wie Türstehern und Barkeepern auf. In Schweden werden solche Maßnahmen von Stockholm auch auf andere große Städte ausgeweitet. Eine Untersuchung ähnlicher Programme in den Niederlanden kam zu dem Schluss, dass „sich Besucher und Veranstalter von Parties im Hinblick auf illegale Drogen erheblich verantwortungsbewusster verhalten als erwartet“ (Pijlman et al., 2003). Integrierte Ansätze wie diese bringen auch den Vorteil mit sich, dass sie das öffentliche Interesse von den Vorfällen und medizinischen Notfällen im Zusammenhang mit illegalen Drogen bei großen Parties ablenken und verstärkt auf die allgemeinen Risiken in der Clubszene aufmerksam machen. Leitlinien für eine Verbesserung der Sicherheit im Nachtleben gehören ebenfalls in diese Kategorie, sind jedoch bisher in Europa kaum verbreitet (Calafat et al., 2003).
» en los Países Bajos) y con otras personas relacionadas con la vida nocturna, como los porteros y el personal de los locales. En Suecia, este tipo de intervenciones están llevándose a otras grandes ciudades, aparte de Estocolmo. Un estudio de programas similares en los Países Bajos concluyó que «los asistentes y organizadores de fiestas se comportan de forma mucho más responsable de lo esperado con respecto a las drogas ilegales» (Pijlman y cols., 2003). Los enfoques integrados de este tipo también poseen la ventaja de que desvían la atención del público de los incidentes y urgencias médicas relacionados con las drogas ilegales en grandes fiestas y sensibilizan sobre los riesgos generales del ambiente de clubs. Las orientaciones para una vida nocturna más segura entran dentro de esta categoría, pero todavía no están muy difundidas en Europa (Calafat y cols., 2003).
Gli approcci strutturali rimangono fondamentali. In Italia, Paesi Bassi e Scandinavia la creazione di reti è considerata un prerequisito importante per la prevenzione della droga, utile per influenzare la cultura notturna. A tal fine i professionisti della prevenzione contattano i proprietari dei locali usati di preferenza per il consumo ricreativo di droga (compresi i bar, nei Paesi Bassi) nonché altri attori che partecipano alla vita notturna (buttafuori e personale dei bar). In Svezia questi interventi stanno cominciando a prendere piede anche in altre grandi città, oltre a Stoccolma. Uno studio su analoghi schemi di intervento nei Paesi Bassi conclude: “i partecipanti alle feste e gli organizzatori hanno verso le droghe illecite un comportamento decisamente più responsabile di quanto si potesse pensare” (Pijlman e altri, 2003). Approcci integrati come questi hanno il vantaggio di sviare l’attenzione dell’opinione pubblica dagli incidenti e dalle emergenze mediche provocati dal consumo di droghe illecite nell’ambito di grandi feste verso i rischi generali rappresentati dagli ambienti più ristretti. Le linee guida per una vita notturna più sicura rientrano in questa categoria di interventi, ma non sono ancora molto diffuse in Europa (Calafat e altri, 2003).
” dos Países Baixos) e com outras pessoas ligadas a locais de diversão nocturna, tais como os porteiros e o pessoal dos bares. Na Suécia, essas intervenções estão a ser alargadas a outras grandes cidades para além de Estocolmo. Um estudo sobre projectos semelhantes levados a cabo nos Países Baixos concluiu que “os visitantes e os organizadores das festas comportam-se de forma consideravelmente mais responsável em relação às drogas ilegais do que se esperava” (Pijlman et al., 2003). As abordagens integradas deste tipo também têm a vantagem de desviar a atenção pública dos incidentes e emergências médicas causados pelas drogas ilegais nas grandes festas e de sensibilizar o público para os riscos globais dos locais de diversão nocturna. As orientações para uma vida nocturna mais segura enquadram-se nesta categoria, mas ainda não estão muito divulgadas na Europa (Calafat et al., 2003).
Οι διαρθρωτικές προσεγγίσεις παραμένουν σημαντικές. Στην Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σκανδιναβία η δικτύωση θεωρείται προαπαιτούμενο για την πρόληψη των ναρκωτικών, με στόχο την άσκηση επίδρασης στην κουλτούρα της νυχτερινής διασκέδασης. Για τον σκοπό αυτό, ειδικοί του τομέα της πρόληψης συνεργάζονται με τους ιδιοκτήτες χώρων που χρησιμοποιούνται συνήθως για ψυχαγωγική χρήση ναρκωτικών (συμπεριλαμβανομένων των καφέ («coffee shops») στις Κάτω Χώρες) καθώς και με άλλα άτομα που εργάζονται σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης, όπως πορτιέρηδες και προσωπικό των μπαρ. Στη Σουηδία, τέτοιου είδους παρεμβάσεις αναπτύσσονται σε μεγάλες πόλεις, εκτός της Στοκχόλμης. Μελέτη παρόμοιων προγραμμάτων στις Κάτω Χώρες κατέληξε στο συμπέρασμα ότι «οι συμμετέχοντες και οι οργανωτές των πάρτι δείχνουν πολύ πιο υπεύθυνη συμπεριφορά απέναντι στα παράνομα ναρκωτικά από ό,τι αναμενόταν» (Pijlman κ.ά., 2003). Οι ολοκληρωμένες προσεγγίσεις του είδους αυτού εμφανίζουν επίσης το πλεονέκτημα ότι αποσπούν το ενδιαφέρον του κοινού από τα συμβάντα και τα έκτακτα ιατρικά περιστατικά που συνδέονται με παράνομα ναρκωτικά στα μεγάλα πάρτι και επικεντρώνουν την προσοχή του στους γενικότερους κινδύνους των κλαμπ. Οι κατευθυντήριες γραμμές για ασφαλέστερη νυχτερινή διασκέδαση εμπίπτουν επίσης στην κατηγορία αυτή, αλλά δεν είναι επί του παρόντος διαδεδομένες στην Ευρώπη (Calafat κ.ά., 2003).
Een structurele aanpak blijft van groot belang. In Italië, Nederland en Scandinavië wordt actief netwerken voor drugspreventie absoluut noodzakelijk geacht om de nachtlevencultuur te beïnvloeden. Daarom werken preventiewerkers niet alleen samen met de eigenaren van locaties waar zich het recreatief drugsgebruik doorgaans afspeelt (inclusief coffeeshops in Nederland), maar ook met andere mensen die bij het nachtleven betrokken zijn, zoals uitsmijters en barpersoneel. In Zweden worden dergelijke interventies naast Stockholm nu ook steeds meer in andere grote steden toegepast. In een onderzoek naar soortgelijke programma’s in Nederland werd geconstateerd dat bezoekers en organisatoren van party’s zich veel verantwoordelijker gedragen dan verwacht werd (Pijlman et al., 2003). Een dergelijke geïntegreerde aanpak heeft ook als voordeel dat de aandacht van het publiek wordt afgeleid van incidenten en medische spoedgevallen als gevolg van illegale drugs op grote party’s en de aandacht meer wordt gevestigd op de algemene risico’s van recreatieve settings. Richtsnoeren voor een veiliger nachtleven behoren ook tot die geïntegreerde aanpak, maar deze worden in Europa nog niet op grote schaal toegepast (Calafat et al., 2003).
Důležité zůstávají strukturální přístupy. V Itálii, Nizozemsku a Skandinávii se vytváření sítí považuje za nezbytnou podmínku pro drogovou prevenci, přičemž cílem je ovlivnit kulturu nočního života. Za tímto účelem se odborníci na prevenci spojují s majiteli prostor většinou využívaných pro rekreační užívání drog (včetně kaváren v Nizozemsku) i s dalšími osobami, které jsou součástí nočního života, např. vrátnými a barovým personálem. Ve Švédsku se takové zásahy přesouvají do velkých měst mimo Stockholm. Ze studie o podobných programech v Nizozemsku vyplynulo, že „návštěvníci a organizátoři večírků se chovají podstatně odpovědněji, pokud jde o nelegální drogy, než se očekávalo“ (Pijlman a kol., 003). Integrované přístupy, jako jsou tyto, mají rovněž tu výhodu, že odvádějí pozornost veřejnosti od nehod a lékařských zásahů týkajících se nelegálních drog na velkých večírcích a zaměřují veřejné povědomí na celková rizika klubového prostředí. Do této kategorie spadají pravidla pro bezpečnější noční život, která však v Evropě ještě nejsou rozšířená (Calafat a kol., 2003).
Strukturbaserede tiltag er fortsat vigtige. I Italien, Nederlandene og Skandinavien betragtes etablering af netværk som en forudsætning for narkotikaforebyggelse, og målet er at påvirke nattelivskulturen. Med henblik herpå etablerer fagfolk inden for forebyggelse kontakt til ejerne af lokaler, der typisk anvendes til fritidsstofbrug (herunder coffee shops i Nederlandene), samt til andre, der arbejder i nattelivet, f.eks. dørmænd og barpersonale. I Sverige er sådanne tiltag blevet udbredt til andre store byer end Stockholm. En undersøgelse af lignende ordninger i Nederlandene konkluderede, at 'festdeltagere og -arrangører opfører sig væsentligt mere ansvarligt i forbindelse med illegale stoffer end forventet' (Pijlman m.fl., 2003). Integrerede tilgange som disse har også den fordel, at de afleder offentlighedens opmærksomhed fra episoder og nødsituationer i forbindelse med illegale stoffer ved store fester og fokuserer opmærksomheden på de generelle risici, som klubmiljøet frembyder. Retningslinjer for et mere sikkert natteliv falder ind under denne kategori, men er endnu ikke udbredt i Europa (Calafat m.fl., 2003).
Struktuurilised lähenemisviisid on jätkuvalt olulised. Itaalias, Madalmaades ja Skandinaavias peetakse uimastiennetuse eeltingimuseks koostööd, mille eesmärk on mõjutada ööelukultuuri. Selleks ühendavad uimastiennetustöötajad jõud nende asutuste omanikega, kus meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbitakse, (sealhulgas kohvipoed Madalmaades), ja inimestega, kes töötavad ööklubides, nagu näiteks uksehoidjad ja baariteenindajad. Rootsis laiendatakse selliseid sekkumismeetmeid ka teistesse suurtesse linnadesse peale Stockholmi. Madalmaades läbiviidud uuring selliste sekkumismeetmete kohta näitas, et „peokülalised ja ‑korraldajad käituvad illegaalsete narkootikumidega seoses palju vastutustundlikumalt kui eelnevalt arvati” (Pijlman et al., 2003). Taoliste integreeritud lähenemisviiside eeliseks on ka see, et need juhivad avalikkuse tähelepanu kõrvale suurtel pidudel asetleidvatelt illegaalsete narkootikumidega seotud vahejuhtumitelt ja meditsiinilistelt hädaolukordadelt ning suunavad selle üldistele ohtudele ööklubide keskkonnas. Sellesse kategooriasse kuuluvad ka ohutuma ööelu juhised, kuid need ei ole veel Euroopas laialt levinud (Calafat et al., 2003).
Rakenteelliset lähestymistavat ovat edelleen tärkeitä. Italiassa, Alankomaissa ja Skandinaviassa verkostoitumista pidetään ehkäisevän huumetyön edellytyksenä, ja sen tavoitteena on vaikuttaminen yöelämäkulttuuriin. Tätä varten ehkäisevän huumetyön ammattilaiset pitävät yhteyttä sellaisten tilojen omistajiin, joissa tyypillisesti esiintyy huumeiden viihdekäyttöä (mukaan luettuina coffee shopit Alankomaissa), ja muihin yöelämässä toimiviin henkilöihin kuten ovimiehiin ja baarien henkilöstöön. Ruotsissa tällaisia toimia ollaan ulottamassa Tukholman lisäksi muihin suurkaupunkeihin. Samankaltaisista järjestelmistä Alankomaissa tehdyssä tutkimuksessa todettiin, että "juhlien vieraat ja järjestäjät suhtautuvat laittomiin huumausaineisiin huomattavasti oletettua vastuuntuntoisemmin" (Pijlman et al., 2003). Tällaisten integroitujen lähestymistapojen etuna on myös, että ne kääntävät yleisen huomion laittomiin huumausaineisiin suurissa juhlissa liittyvistä välikohtauksista ja hätätilanteista yökerhoympäristöjen yleisiin riskeihin. Turvallisemman yöelämän ohjeet kuuluvat tähän toimien ryhmään, mutta ne eivät ole vielä levinneet laajalle Euroopassa (Calafat et al., 2003).
A strukturális megoldások továbbra is fontosak. Olaszországban, Hollandiában és Skandináviában a hálózatba szervezést tekintik a drogmegelőzés előfeltételének, az éjszakai kultúra befolyásolásának céljával. Ennek érdekében a prevenciós szakemberek felveszik a kapcsolatot a rekreációs kábítószer-használat jellemző helyszíneinek tulajdonosaival (a hollandiai „kávézókat” is ideértve), illetve az éjszakai élet más résztvevőivel, így a bárok biztonsági őreivel és alkalmazottaival. Svédországban az ilyen beavatkozásokat próbálják Stockholmon túl más nagyvárosokra is kiterjeszteni. Hollandiában a hasonló rendszerekről készült tanulmány ezzel kapcsolatban azt a következtetést vonta le, hogy „a partik látogatói és szervezői a vártnál sokkal felelősségteljesebb magatartást tanúsítanak az illegális kábítószerekkel szemben” (Pijlman és mások, 2003). Az ilyen jellegű integrált módszerek azzal az előnnyel is járnak, hogy elvonják a nyilvánosság figyelmét a nagyobb partikon folyó illegális drogfogyasztással járó epizódokról és sürgős orvosi esetekről, és ezek helyett a klubhálózat általános kockázatait próbálják tudatosítani a lakosságban. Ebbe a kategóriába tartoznak a biztonságosabb éjszakai életről szóló útmutatók, amelyek azonban még Európában nem terjedtek el igazán (Calafat és mások, 2003).
Strukturelle tilnærminger er fremdeles viktig. I Italia, Nederland og Skandinavia betraktes etablering av nettverk som en forutsetning for det rusmiddelforebyggende arbeidet, og målet er å påvirke utelivskulturen. For å oppnå dette samarbeider fagfolk med eierne av steder som typisk brukes av rekreasjonsbrukere (inkludert kaffebarer i Nederland) og med andre aktører i utelivsmiljøet, f.eks. dørvakter og baransatte. I Sverige bygges slike intervensjoner også ut i andre storbyer enn Stockholm. En studie av lignende ordninger i Nederland konkluderte med at gjestene og de som organiserer fester oppfører seg betydelig mer ansvarlig mht. illegale rusmidler enn forventet (Pijlman et al., 2003). Integrerte tilnærminger av denne typen har også den fordelen at de leder den offentlige oppmerksomheten bort fra hendelser og medisinske akuttsitasjoner som involverer illegale stoffer på store fester, og retter fokus mot de generelle risikoene ved klubbmiljøet. Retningslinjer for tryggere utelivsmiljø faller inn i denne kategorien, men er ennå ikke helt vanlige i Europa (Calafat et al., 2003).
Podejście strukturalne nadal pozostaje istotne. We Włoszech, w Holandii i Skandynawii tworzenie sieci jest uważane za warunek wstępny zapobiegania narkotykom, a celem jest tutaj wpływ na kulturę życia nocnego. Aby go uzyskać, specjaliści ds. zapobiegania współpracują z właścicielami lokali zwyczajowo wykorzystywanych do rekreacyjnego zażywania narkotyków (włączając bary typu „coffee shop” w Holandii) oraz z innymi osobami powiązanymi ze sceną życia nocnego, np. „bramkarzami” i obsługą barów. W Szwecji tego typu interwencje wprowadza się obok Sztokholmu także do innych dużych miast. Badanie podobnych projektów w Holandii wykazało, że „uczestnicy i organizatorzy imprez zachowują się względem nielegalnych narkotyków o wiele bardziej odpowiedzialnie niż się tego spodziewano” (Pijlman et al., 2003). Podejścia zintegrowane tego typu dają również korzyść odciągnięcia uwagi publicznej od incydentów czy interwencji medycznych związanych z nielegalnymi narkotykami na wielkich imprezach i skoncentrowaniu uwagi oraz zwiększeniu świadomości ogólnego ryzyka obiektów klubowych. Wytyczne bezpieczniejszego życia nocnego przynależą do tej kategorii, choć nie są jeszcze rozpowszechnione w Europie (Calafat et al., 2003).
Abordările structurale sunt în continuare importante. În Italia, Ţările de Jos şi în Scandinavia, activităţile în reţea sunt considerare o condiţie preliminară pentru prevenirea consumului de droguri, obiectivul fiind acela de a influenţa cultura vieţii de noapte. În acest scop, specialiştii din domeniul prevenirii stabilesc legături cu proprietarii localurilor în care se consumă de obicei droguri cu scop de recreare (inclusiv coffee shop-urile din Ţările de Jos) precum şi cu alte persoane care participă la viaţa de noapte, cum sunt portarii şi personalul din baruri. În Suedia aceste intervenţii sunt extinse dincolo de Stocholm, în alte oraşe mari. Un studiu privind programe similare din Ţările de Jos a ajuns la concluzia că „participanţii şi organizatorii petrecerilor au un comportament mult mai responsabil în privinţa drogurilor decât se estimase” (Pijlman et al., 2003). Abordările integrate de acest tip prezintă şi avantajul de a devia atenţia publicului de la incidentele şi urgenţele medicale în care sunt implicate droguri ilegale din cadrul petrecerilor mari, concentrând atenţia asupra riscului general din mediul cluburilor. În această categorie se încadrează şi liniile directoare pentru o viaţă de noapte mai sigură, dar acestea nu sunt încă răspândite pe scară largă în Europa (Calafat et al., 2003).
Dôležité ostávajú štruktúrne prístupy. V Taliansku, Holandsku a Škandinávii sa za nevyhnutnú podmienku drogovej prevencie považuje sieť, ktorej s cieľom je vplývať na kultúru nočného života. Preventivisti sa v rámci nej spájajú s vlastníkmi priestorov, ktoré sa obvykle využívajú na rekreačné užívanie drog (v Holandsku vrátane obchodov s kávou) ako aj s inými predstaviteľmi scény nočného života, napr. vrátnikmi a personálom barov. Vo Švédsku sa takéto zásahy zavádzajú v ostatných veľkých mestách, mimo Štokholmu. Zo štúdie o podobných programoch v Holandsku vyplynulo, že „návštevníci i organizátori podujatí zaobchádzali s nelegálnymi drogami oveľa zodpovednejšie než sa očakávalo“ (Pijlman a kol. 2003). Takéto integrované prístupy majú tiež výhodu, že odpútavajú pozornosť verejnosti od prípadov a náhlych zdravotných príhod súvisiacich s nelegálnymi drogami na veľkých podujatiach a povedomie zameriavajú na celkové riziká klubového prostredia. Do tejto kategórie patria usmernenia na bezpečnejší nočný život, ktoré však dosiaľ nie sú v Európe veľmi rozšírené (Calafat a kol. 2003).
Še vedno je pomemben strukturiran pristop. V Italiji, na Nizozemskem in v Skandinaviji se povezovanje v mrežo pojmuje kot osnovni pogoj za preprečevanje zlorabe drog, katerega cilj je vplivati na kulturo nočnega življenja. Zato se strokovnjaki za preventivo združujejo z lastniki lokalov, ki se običajno uporabljajo za rekreativno uživanje drog (vključno s kavarnami na Nizozemskem), ter drugimi ljudmi, ki so vključeni v nočno življenje, kot so vratarji in barski delavci. Na Švedskem taka posredovanja bolj kot v Stockholmu potekajo v drugih večjih mestih. V študiji podobnih programov na Nizozemskem je bilo ugotovljeno, da se "obiskovalci in organizatorji zabav vedejo veliko bolj odgovorno glede prepovedanih drog, kot je pričakovati" (Pijlman et al., 2003). Takšni celostni pristopi imajo prav tako prednost, da pozornost javnosti odvračajo od incidentov in zdravniških nujnih primerov, ki vključujejo prepovedane droge na večjih zabavah, ter opozarjajo na splošna tveganja v klubskih okoljih. V to kategorijo sodijo smernice za varnejše nočno življenje, vendar v Evropi še niso razširjene (Calafat et al., 2003).
Strukturella arbetssätt spelar fortfarande en viktig roll. I Italien, Nederländerna och Skandinavien anses nätverk vara en förutsättning för narkotikaprevention och målet vara att påverka nattlivskulturen. Personer som arbetar med narkotikaprevention etablerar därför kontakter med ägare till nöjeslokaler som ofta används för rekreationell droganvändning (däribland ”coffee shops” i Nederländerna) och andra aktörer i utelivet, till exempel dörrvakter och barpersonal. I Sverige håller sådana insatser på att lanseras i andra större städer än Stockholm. En studie av liknande program i Nederländerna kom fram till att ”besökare och arrangörer av fester uppträder betydligt mer ansvarsfullt när det gäller olagliga droger än väntat” (Pijlman m.fl., 2003). Integrerade angreppssätt som dessa har också den fördelen att de avleder allmänhetens uppmärksamhet från incidenter och akutfall som involverar olagliga droger på stora fester och i stället riktar uppmärksamheten mot de allmänna riskerna i klubbmiljöer. Denna kategori insatser omfattar riktlinjer för ett säkrare nattliv, men sådana riktlinjer är ännu inte utbredda i Europa (Calafat et al., 2003).
  MetamfetamÄ«ns  
2003. gadā „pervitīna” cena mazumtirdzniecībā Čehijas Republikā ir robežās no 16 eiro līdz 63 eiro par gramu (75), bet vielas tīrība svārstās no 50 % līdz 75 % (76).
In 2003, the retail price of ‘pervitin’ in the Czech Republic was reported to range from €16 to €63 per gram (75), while purity varied between 50 % and 75 % (76).
En 2003, le prix au détail de la «pervitine» en République tchèque oscillait entre 16 et 63 euros le gramme (75) et sa pureté variait de 50 à 75 % (76).
Der Verkaufspreis von „Pervitin“ lag in der Tschechischen Republik zwischen 16 EUR und 63 EUR pro Gramm (75), während die Reinheit der Droge zwischen 50 % und 75 % schwankte (76).
En 2003, el precio de venta minorista del «pervitín» en la República Checa oscilaba entre 16 y 63 euros por gramo (75), mientras la pureza era del 50 % al 75 % (76).
Nel 2003 il prezzo al dettaglio della “pervitina” riferito dalla Repubblica ceca andava da 16 euro a 63 euro al grammo (75), mentre la purezza era compresa tra il 50% e il 75% (76).
Segundo as informações existentes, em 2003 o preço de venda a retalho de “pervitin” na República Checa variou entre 16 euros e 63 euros por grama (75), enquanto a pureza desta droga oscilou entre 50% e 75% (76).
Το 2003, η λιανική τιμή του «pervitin» στην Τσεχική Δημοκρατία αναφέρθηκε μεταξύ 16 ευρώ και 63 ευρώ ανά γραμμάριο (75), ενώ η καθαρότητα κυμαινόταν μεταξύ 50 % και 75 % (76).
In 2003 varieerde de gemiddelde straathandelsprijs van “pervitin” in Tsjechië van 16 tot 63 EUR per gram (75), terwijl de zuiverheid uiteenliep van 50 tot 75% (76).
V roce 2003 bylo oznámeno, že se prodejní cena „pervitinu“ v České republice pohybuje od 16 EUR do 63 EUR za gram (75), přičemž čistota kolísala mezi 50 % a 75 % (76).
I 2003 svingede detailprisen for 'pervitin' i Tjekkiet mellem 16 EUR og 63 EUR pr. gram (75), mens renhedsgraden varierede mellem 50 % og 75 % (76).
2003. aastal ulatus „pervitiini” jaehind Tšehhi Vabariigis 16 eurost kuni 63 euroni grammi kohta (75) ja selle puhtus kõikus 50%-st 75%-ni (76).
Vuonna 2003 "pervitiinin" vähittäishinnan ilmoitettiin vaihdelleen Tšekissä 16 eurosta 63 euroon grammalta (75), ja sen puhtaus vaihteli 50:stä 75 prosenttiin (76).
2003-ban a „pervitin” kiskereskedelmi ára Csehországban 16 és 63 euró/gramm között volt(75), a tisztaság pedig 50–75% között változott(76).
I 2003 var detaljprisen på ”pervitin” i Den tsjekkiske republikk oppgitt til mellom 16 euro og 63 euro pr. gram (75), mens renhetsgraden varierte mellom 50 % og 75 % (76).
W 2003 roku cena detaliczna „Pervitinu” w Republice Czeskiej mieściła się w przedziale od 16 euro do 63 euro za gram (75), a wskaźnik czystości tego środka wynosił od 50% do 75% (76).
În 2003, preţul cu amănuntul al „pervitin-ului” din Republica Cehă a variat conform rapoartelor între 16 EUR şi 63 EUR/g (75), iar puritatea sa a variat între 50 % şi 75 % (76).
Uvádzaná maloobchodná cena „pervitínu“ v Českej republike kolísala od 16 do 63 eur za gram (75), s čistotou od 50 do 75 % (76).
Leta 2003 se je povprečna maloprodajna cena "pervitina" na Češkem gibala od 16 do 63 eurov za gram (75), povprečna čistost pa med 50 % in 75 % (76).
Under 2003 uppgavs priset på ”pervitin” i missbrukarledet i Tjeckien ligga på mellan 16 euro och 63 euro per gram(75), medan renhetsgraden låg på mellan 50 % och 75 %(76).
  Debates nacionālajos p...  
(8) Kafejnīcās ir atļauts turēt līdz 500 g kaņepju pārdošanai, taču to var iepirkt tikai nelikumīgajā tirgū. Šī ir tā sauktā "sētas durvju problēma”.
(8) Coffee shops can hold stock of up to 500 g of cannabis for sale but they can only acquire it through illegal markets. This is the so-called ‘back door problem’.
(8) Les coffee shops peuvent avoir un stock maximum de 500 g de cannabis pour la vente, mais ils ne peuvent l'acheter que sur des marchés illicites. C'est ce que l'on appelle le «back door problem», le problème de la «porte de derrrière».
(8) Coffeeshops dürfen bis zu 500 g Cannabis für den Verkauf bereithalten, können dieses jedoch ausschließlich auf illegalen Märkten beschaffen. Dies wird als das so genannte „Back-Door-Problem“ bezeichnet.
(8) Las tiendas conocidas como «coffee shops» pueden disponer de una cantidad de hasta 500 gramos de cannabis para la venta, pero solamente pueden adquirirlo a través de mercados ilegales. A esto se le llama «el problema de la trastienda».
(8) I bar sono autorizzati a tenere in giacenza fino a 500 g di cannabis destinata alla vendita, che tuttavia i pubblici esercizi possono acquistare soltanto attraverso canali illeciti. È questo il cosiddetto “problema della via traversa”.
(8) Τα καφέ (coffee shops) μπορούν να διαθέτουν αποθέματα κάνναβης για πώληση (έως 500 γραμμάρια), την οποία μπορούν να προμηθευθούν μόνον μέσω της παράνομης αγοράς. Πρόκειται για το λεγόμενο πρόβλημα της «πίσω πόρτας».
(8) Coffeeshops mogen voor de verkoop maximaal 500 gram cannabis in voorraad houden, maar zij kunnen die cannabis alleen via de illegale markt krijgen. Dit wordt de “achterdeurproblematiek” genoemd.
(8)  Kavárny mohou mít na prodej až 500 g konopí, ale získat je mohou pouze na nelegálním trhu. Jedná se o takzvaný „problém pokoutního obchodu“.
(8) Coffee shops må ligge inde med indtil 500 g cannabis med henblik på salg, men de kan kun få fat på det gennem illegale markeder. Dette er det såkaldte 'bagdørsproblem'.
(8) Kohvipoed võivad varuda müügi eesmärgil kuni 500 grammi kanepit, kuid nad saavad seda hankida vaid illegaalselt turult. See on nn „tagaukseprobleem”.
(8) Kahviloissa voi olla myynnissä enintään 500 g kannabista, mutta kannabis voidaan hankkia ainoastaan laittomilta markkinoilta. Tätä kutsutaan ns. takaoviongelmaksi.
(8) A kávézók legfeljebb 500 g kannabiszt tarthatnak raktáron eladásra, de ezt csak az illegális piacokon keresztül tudják beszerezni. Ez az úgynevezett „hátsó ajtó probléma”.
(8) Kaffehusene kan ha inntil 500 g cannabis på lager for salg, men stoffet kan bare kjøpes på det illegale markedet. Det er dette som er ”bakdørsproblematikken”.
(8)  Bary typu „coffee shop” mogą posiadać do 500 g konopi indyjskich na sprzedaż, jednak mogą je nabyć jedynie na czarnym rynku. Jest to tzw. „problem tylnych drzwi”.
(8) „Coffee shops” pot deţine stocuri de până la 500 g canabis pentru vânzare, dar nu îl pot procura decât de pe pieţe ilegale. Aceasta este aşa-numita „problemă a aprovizionării pe uşa din spate”.
(8) Obchody s kávou môžu skladovať na predaj až do 500 g kanabisu, ale nakúpiť ho môžu len na nezákonnom trhu. Toto je tzv. problém pokútneho predaja.
(8) Lokali, imenovani coffee shopi, imajo lahko na zalogi do 500 g konoplje za prodajo, vendar jo lahko kupijo samo na nezakonitem trgu. To je t. i. "problem zadnjih vrat".
(8) ”Coffee shops” får ha ett lager om upp till 500 gram cannabis för försäljning, men de kan bara köpa cannabis på den illegala marknaden. Detta kallas ”bakdörrsproblemet”.
  Cena un tÄ«rÄ«ba  
Salīdzinājumā ar heroīnu kokaīna vidējā vielas tīrība lietotāja līmenī ir augsta, un 2003. gadā tā bija robežās no 32% Čehijas Republikā līdz 83% Polijā (103).
Compared with heroin, the average purity of cocaine at user level is high, varying in 2003 from 32 % in the Czech Republic and Germany to 83 % in Poland (103).
Comparée à celle de l'héroïne, la pureté moyenne de la cocaïne au niveau du consommateur était élevée, s'échelonnant en 2003 entre 32 % en République tchèque et en Allemagne et 83 % en Pologne (103).
Im Vergleich zu Heroin war der durchschnittliche Reinheitsgrad des konsumierten Kokains recht hoch und reichte 2003 von 32 % in der Tschechischen Republik und Deutschland bis zu 83 % in Polen (103).
Comparada con la heroína, la pureza media de la cocaína para el consumidor es elevada, oscilando en 2003 entre el 32 % de la República Checa y Alemania y el 83 % de Polonia (103).
Rispetto all’eroina, la purezza media della cocaina al dettaglio è elevata, con un campo di variazione che nel 2003 andava dal 32% nella Repubblica ceca e in Germania all’83% in Polonia (103).
Em comparação com a heroína, a pureza média da cocaína ao nível do utilizador é elevada, tendo oscilado, em 2003, entre 32% na República Checa e na Alemanha e 83% na Polónia (103).
Σε σύγκριση με την ηρωίνη, η μέση καθαρότητα της κοκαΐνης σε επίπεδο χρήστη είναι υψηλή, κυμαινόμενη το 2003 από 32 % στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Γερμανία έως 83 % στην Πολωνία (103).
Vergeleken met heroïne is de gemiddelde zuiverheid van cocaïne op gebruikersniveau hoog. Deze varieerde in 2003 van 32% in Tsjechië tot 83% in Polen (103).
V porovnání s heroinem je průměrná čistota kokainu na uživatelské úrovni vysoká: v roce 2003 se pohybovala od 32 % v České republice a Německu do 83 % v Polsku (103).
Sammenlignet med heroin er gennemsnitsrenheden for kokain på brugerniveau høj, idet renheden i 2003 varierede fra 32 % i Tjekkiet og Tyskland til 83 % i Polen (103).
Heroiiniga võrreldes on kokaiini keskmine puhtus tarbijatasandil kõrge, ulatudes 2003. aastal 32% Tšehhi Vabariigis ja Saksamaal 68% Poolas (103).
Kokaiinin keskimääräinen puhtaus käyttäjätasolla on heroiiniin verrattuna korkea, ja se vaihteli vuonna 2003 Tšekin ja Saksan 32 prosentista Puolan 83 prosenttiin (103).
A heroinhoz képest a felhasználói kokain átlagos tisztasági foka nagy; 2003-ban a Csehországban és Németországban tapasztalható 32%-tól a Lengyelországban tapasztalt 83%-ig változik(103).
Sammenlignet med heroin hadde kokainen gjennomsnittlig høy renhet, og varierte i 2003 fra 32 % i Den tsjekkiske republikk og Tyskland til 83 % i Polen (103).
W porównaniu z heroiną średni stopień czystości kokainy na poziomie użytkownika końcowego jest wysoki. W roku 2003 mieścił się on w przedziale od 32% w Republice Czeskiej i Niemczech do 83% w Polsce (103).
În comparaţie cu heroina, puritatea medie a cocainei la nivelul consumatorilor este mare, variind în 2003 de la 32 % în Republica Cehă şi Germania la 83 % în Polonia (103).
V porovnaní s heroínom je priemerná čistota kokaínu na úrovni užívateľov vysoká – v roku 2003 sa pohybovala od 32 % v Českej republike a Nemecku do 83 % v Poľsku (103).
V primerjavi s heroinom je bila povprečna čistost kokaina na ravni uživalca visoka in se je leta 2003 gibala od 32 % na Češkem in v Nemčiji do 83 % na Poljskem (103).
Jämfört med heroin har kokain i missbrukarledet i genomsnitt en hög renhetsgrad. År 2003 varierade kokainets renhetsgrad mellan 32 % i Tjeckien och Tyskland och 83 % i Polen(103).
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Jaunie pacienti, kuri lieto kokaīnu kā primāro narkotiku, ir caurmērā vecāki par citiem narkotiku lietotājiem (vidējais vecums ir 30 gadi, un lielākā daļa lietotāju ir vecuma grupā no 20 līdz 34 gadiem); nelielāka, taču būtiska pacientu daļa ir vecumā no 35 līdz 39 gadiem (97).
New clients using cocaine as the primary drug are on average older than other drug consumers (mean age of 30 years, with most in the 20–34 year age group); a smaller, although important, proportion of clients is reported to be between 35 and 39 years (97).
Les nouveaux patients qui consomment de la cocaïne comme drogue primaire sont, en moyenne, plus âgés que les usagers d'autres drogues (âge moyen de 30 ans, la majorité se situant dans la tranche d'âge des 20 à 34 ans). Selon les rapports, un groupe plus réduit, quoique important, de patients est constitué de personnes âgées de 35 à 39 ans (97).
Erstpatienten, die Kokain als Primärdroge konsumieren, sind im Durchschnitt älter als andere Drogenkonsumenten (Durchschnittsalter von 30 Jahren, die meisten Konsumenten in der Altersgruppe von 20 bis 34 Jahren). Ein kleinerer, aber dennoch bedeutender Anteil von Patienten wird für die Altersgruppe zwischen 35 und 39 Jahren gemeldet (97).
Los nuevos pacientes que consumen cocaína como droga principal tienen una media de edad superior a la de los consumidores de otras drogas (edad media de 30 años, situándose la mayoría en el grupo de 20 a 34 años); un porcentaje menor de los pacientes, aunque importante, tienen entre 35 y 39 años de edad (97).
I nuovi pazienti che fanno uso di cocaina come droga primaria sono in genere più anziani rispetto ai consumatori di altre droghe (età media di 30 anni, di cui la maggior parte appartenenti alla fascia dei 20-34 anni); una percentuale minore, benché più importante, di pazienti ha un’età compresa tra i 35 e i 39 anni (97).
Τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ως κύρια ουσία είναι κατά μέσο όρο μεγαλύτερης ηλικίας από τους χρήστες άλλων ναρκωτικών (μέση ηλικία 30 έτη, με τα περισσότερα άτομα να ανήκουν στην ηλικιακή κατηγορία 20–34 ετών)· ένα μικρότερο, μολονότι σημαντικό, ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρεται ότι είναι ηλικίας 35 έως 39 ετών (97).
Nieuwe cliënten die cocaïne als primaire drug gebruiken, zijn gemiddeld ouder dan andere drugsgebruikers. De gemiddelde leeftijd van deze groep is 30 jaar, waarvan de meeste uit de leeftijdscategorie van 20-34 jaar afkomstig zijn; een kleinere, maar wel belangrijke groep cliënten is tussen de 35 en 39 jaar (97).
Noví klienti užívající kokain jako primární drogu jsou v průměru starší než konzumenti jiných drog (průměrný věk 30 let, většina je ve věkové skupině 20–34 let); uvádí se, že menší, ačkoli důležitá skupina klientů je ve věku mezi 35 a 39 lety (97).
De nye klienter, der bruger kokain som primært stof, er gennemsnitligt ældre end andre stofbrugere (gennemsnitsalder på 30 år, med hovedparten i aldersgruppen 20–34 år); en mindre, om end vigtig, andel af klienterne angives at være mellem 35 og 39 år (97).
Kokaiinia päähuumeena käyttävät uudet asiakkaat ovat keskimäärin vanhempia kuin muiden huumeiden käyttäjät (heidän keski-ikänsä on 30 vuotta, ja heistä suurin osa on 20–34‑vuotiaita). Pienempi joskin merkittävä osa näistä asiakkaista on ilmoitusten mukaan 35–39‑vuotiaita (97).
A kokaint elsődleges drogként használó új páciensek az átlagot tekintve idősebbek a többi drogfogyasztónál (az átlagéletkor 30 év, ezen belül a többség 20–34 év közötti); a páciensek kisebb, de nem jelentéktelen hányada a beszámolók szerint a 35–39 éves korcsoportba tartozik(97).
Nye klienter som har kokain som primærrusmiddel, er i snitt eldre enn andre narkotikabrukere (gjennomsnittsalder er 30 år, og de fleste er i aldersgruppen 20-34 år). En mindre men likevel stor del av klientene rapporteres å være mellom 35 og 39 år (97).
Nowi pacjenci stosujący kokainę jako narkotyk główny są raczej starsi od osób uzależnionych od innych narkotyków (średnia wieku wynosi 30 lat, większość osób z grupy wiekowej od 20 do 34 lat). Mniejsza, choć istotna, grupa pacjentów to osoby od 35 do 39 lat (97).
Clienţii noi care consumă cocaină ca drog principal sunt în medie mai în vârstă decât ceilalţi consumatori de droguri (o medie de vârstă de 30 ani, majoritatea încadrându-se în grupul de vârstă 20–34 de ani); conform rapoartelor, un procent mai mic, dar totuşi important, de clienţi este reprezentat de cei cu vârste între 35 şi 39 ani (97).
Noví klienti užívajúci kokaín ako primárnu drogu sú v priemere starší ako užívatelia iných drog (priemerný vek 30 rokov s väčšinou v skupine 20- až 34-ročných); menší, hoci významný je podiel klientov 35- až 39-ročných (97).
Osebe, ki se na novo zdravijo zaradi uživanja kokaina kot primarne droge, so v povprečju starejše od drugih uživalcev drog (povprečna starost je 30 let, večina jih je v starostni skupini od 20–34 let); o manjšem, vendar še vedno pomembnem deležu oseb poročajo, da so stare med 35 in 39 let (97).
Nya klienter som använder kokain som primärdrog är i genomsnitt äldre än andra narkotikamissbrukare (medelåldern är 30 år, och majoriteten är 20–34 år). En mindre, men betydande, andel klienter sägs vara mellan 35 och 39 år(97).
  Opiāta lietotāju visp...  
Līdz ar opiātu lietotāju vecuma pieaugumu progresīvi palielinās mirstība dēļ cēloņiem, kas saistīti ar hroniskiem apstākļiem (kā piemēram, ciroze, vēzis, elpošanas ceļu saslimšanas, endokardīts, AIDS), un šie nāves gadījumi pievienojas tiem, ko ir izraisījusi pārdozēšana un ārējie apstākļi, kā piemēram, pašnāvības un vardarbība (Holandes nacionālais ziņojums).
As opiate users age, mortality progressively increases as deaths from chronic conditions (such as cirrhosis, cancer, respiratory diseases, endocarditis, AIDS) are added to deaths from overdose and external causes such as suicide and violence (Dutch national report).
Tout comme l'âge des usagers d'opiacés, la mortalité augmente progressivement, à mesure que les décès dus à des maladies chroniques (cirrhose, cancer, maladies respiratoires, endocardite, SIDA) s'ajoutent aux décès par surdose et aux décès causés par des facteurs extérieurs, tels que le suicide et la violence (rapport national néerlandais).
Mit dem Alter der Opiatkonsumenten steigt nach und nach auch die Mortalität, da zu den Todesfällen durch eine Überdosis und externe Ursachen wie Selbstmord und Gewalt auch Todesfälle aufgrund chronischer Krankheiten (Zirrhose, Krebs, Atemwegserkrankungen, Endocarditis, AIDS) hinzukommen (Nationaler Bericht der Niederlande).
A medida que envejecen los consumidores de opiáceos, la mortalidad aumenta de forma progresiva debido a que las muertes provocadas por estados crónicos (como la cirrosis, el cáncer, las enfermedades respiratorias, la endocarditis o el SIDA) se suman a las muertes por sobredosis y por causas externas como el suicidio y la violencia (informe nacional neerlandés).
La mortalità dei consumatori di oppiacei aumenta progressivamente con l’aumentare dell’età, perché ai decessi per overdose o per cause esterne (suicidio e violenza) si aggiungono condizioni croniche come cirrosi, cancro, malattie respiratorie, endocarditi, AIDS (relazione nazionale olandese).
Με τη γήρανση των χρηστών οπιούχων, η θνησιμότητα αυξάνει σταδιακά καθώς οι θάνατοι από χρόνιες παθήσεις (όπως κίρρωση, καρκίνος, νόσοι του αναπνευστικού, ενδοκαρδίτιδα, AIDS) προστίθενται στους θανάτους από υπερβολική δόση και από εξωγενή αίτια, όπως η αυτοκτονία και η βία (εθνική έκθεση Κάτω Χωρών).
Naarmate opiatengebruikers ouder worden, neemt de sterfte progressief toe doordat sterfgevallen als gevolg van chronische aandoeningen (zoals levercirrose, kanker, ademhalingsaandoeningen, endocarditis, aids) opgeteld worden bij het aantal sterfgevallen door overdoses en door externe oorzaken zoals zelfmoord en geweld (Nederlands nationale verslag).
Jak uživatelé opiátů stárnou, úmrtnost se progresivně zvyšuje s tím, jak se k úmrtím z předávkování a externích příčin (např. sebevraždy a násilí) přičítají úmrtí z chronických stavů (např. cirhóza, rakovina, dýchací choroby, endokarditida, AIDS) (holandská národní zpráva).
Efterhånden som opiatbrugerne bliver ældre, stiger dødeligheden gradvis, da der foruden dødsfald som følge af overdosis og eksterne årsager som f.eks. selvmord og vold også optræder dødsfald som følge af kroniske sygdomstilstande (f.eks. levercirrhose, cancer, åndedrætssygdomme, endocarditis, aids) (Nederlandenes nationale rapport).
Opiaaditarbijate vananedes suureneb suremus progressiivselt, sest üledoosidest ja välistest teguritest, nagu näiteks enesetapud ja vägivald, tingitud surmajuhtumitele lisanduvad krooniliste seisundite (nagu tsirroos, vähk, respiratoorsed haigused, endokardiit, AIDS) tagajärjel aset leidvad surmajuhtumid (Madalmaade riiklik aruanne).
Opiaattien käyttäjien ikääntyessä kuolleisuus kasvaa, kun yliannostusten ja ulkoisten syiden, kuten itsemurhien ja väkivallan, aiheuttamiin kuolemiin lisätään ne, jotka johtuvat kroonisista sairauksista (kuten kirroosista, syövästä, hengityselinsairauksista, sydämen sisäkalvon tulehduksesta, aidsista) (Alankomaiden kansallinen raportti).
Az opiáthasználók öregedésével a mortalitás fokozottan emelkedik, mivel a krónikus állapotokból (mint például a májzsugor, rák, légzőszervi megbetegedések, endocarditis, AIDS) eredő halálesetek összeadódnak túladagolásos és külső okokból – mint például az öngyilkosság vagy az erőszak miatt – bekövetkező elhalálozással (holland országjelentés).
Etter hvert som opiatbrukerne blir eldre, øker dødeligheten progressivt da dødsfall som skyldes kroniske tilstander (som skrumplever, kreft, luftveissykdommer, endokarditt, AIDS) kommer i tillegg til dødsfall på grunn av overdose og eksterne årsaker som selvmord og vold (Nederlands nasjonale rapport).
Wraz ze starzeniem się osób uzależnionych od opiatów, zwiększa się także ich śmiertelność, gdyż oprócz zgonów z powodu przedawkowania czy czynników zewnętrznych, takich jak samobójstwa i przemoc, dodać należy także zgony spowodowane schorzeniami chronicznymi (np. marskość wątroby, rak, choroby układu oddechowego, zapalenie wsierdzia, AIDS) (Sprawozdanie krajowe Holandii).
Pe măsură ce consumatorii de opiacee înaintează în vârstă, mortalitatea creşte progresiv deoarece decesele provocate de afecţiuni cronice (cum ar fi ciroză, cancer, boli respiratorii, endocardită, SIDA) se adaugă la decesele provocate de supradoze şi de cauze externe, cum ar fi sinuciderea şi violenţa (raportul naţional al Ţărilor de Jos).
S pribúdajúcim vekom užívateľov opiátov sa postupne zvyšuje ich úmrtnosť, pretože k predávkovaniu a vonkajším príčinám smrti ako sú samovraždy a násilie (holandská národná správa) pribúdajú chronické okolnosti (ako je cirhóza, rakovina, choroby dýchacích ciest, endokarditída, AIDS).
S staranjem uživalcev opiatov smrtnost postopoma narašča, saj poleg smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka in zunanjih vzrokov, kot sta samomor in nasilje (nizozemsko nacionalno poročilo), smrt povzročajo tudi kronične bolezni (kot so ciroza, rak, bolezni dihal, endokarditis, aids).
I takt med att opiatmissbrukarna åldras ökar dödligheten allt mer eftersom det förutom de dödsfall som orsakas av överdoser och externa orsaker såsom självmord och våld även förekommer dödsfall som orsakas av kroniska tillstånd (exempelvis skrumplever, cancer, sjukdomar i andningsvägarna, endokardit, aids) (Nederländernas nationella rapport).
  AmfetamÄ«ns  
2003. gadā vidējā amfetamīna cena lietotāju līmenī svārstījās no mazāk par 10 eiro par gramu Beļģijā, Igaunijā, Grieķijā, Latvijā, Ungārijā, Nīderlandē un Slovākijā līdz 37,5 eiro par gramu Norvēģijā (73).
In 2003, average amphetamine prices at user level varied from less than €10 per gram in Belgium, Estonia, Greece, Latvia, Hungary, the Netherlands and Slovakia to €37.5 per gram in Norway (73). The average retail purity of amphetamine in 2003 ranged from 7.5 % (Germany) to 50 % (Norway) (74).
En 2003, le prix moyen des amphétamines pour le consommateur variait de moins de 10 euros le gramme en Belgique,en Estonie, en Grèce, en Lettonie, en Hongrie, aux Pays-Bas et en Slovaquie à 37,5 euros le gramme en Norvège (73). Le degré moyen de pureté au niveau de la vente au détail en 2003 était compris entre 7,5 % (Allemagne) et 50 % (Norvège) (74).
Im Jahr 2003 reichte der durchschnittliche Konsumentenpreis für Amphetamin von unter 10 EUR pro Gramm in Belgien, Estland, Griechenland, Lettland, Ungarn, den Niederlanden und der Slowakei bis zu 37,50 EUR pro Gramm in Norwegen (73). Die durchschnittliche Reinheit des gehandelten Amphetamins schwankte im Jahr 2003 zwischen 7,5 % (Deutschland) und 50 % (Norwegen) (74).
En 2003, los precios medios de las anfetaminas a nivel de consumidor oscilaron entre los menos de 10 euros por gramo de Bélgica, Estonia, Grecia, Letonia, Hungría, los Países Bajos y Eslovaquia y los 37,5 euros por gramo de Noruega (73). La pureza media de las anfetaminas vendidas al por menor el mismo año fue del 7,5 % (Alemania) al 50 % (Noruega) (74).
Nel 2003 i prezzi medi delle anfetamine per il consumatore andavano da meno di 10 euro al grammo in Belgio, Estonia, Grecia, Lettonia, Ungheria, Paesi Bassi e Slovacchia a 37,5 euro al grammo in Norvegia (73). La purezza media al dettaglio delle anfetamine nel 2003 variava dal 7,5% (Germania) al 50% (Norvegia) (74).
Em 2003, os preços médios das anfetaminas ao nível do utilizador iam desde 10 euros por grama na Bélgica, Estónia, Grécia, Letónia, Hungria, Países Baixos e Eslováquia e os 37,5 euros por grama na Noruega (73). A pureza média das anfetaminas vendidas a retalho, em 2003, oscilava entre 7,5% (Alemanha) e 50% (Noruega) (74).
Το 2003, η μέση τιμή αγοράς αμφεταμινών από τους χρήστες κυμαινόταν από λιγότερο από 10 ευρώ ανά γραμμάριο στο Βέλγιο, την Εσθονία, την Ελλάδα, τη Λεττονία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες και τη Σλοβακία έως 37,5 ευρώ ανά γραμμάριο στη Νορβηγία (73). Η μέση καθαρότητα των αμφεταμινών σε επίπεδο λιανικής πώλησης το 2003 κυμαινόταν μεταξύ 7,5 % (Γερμανία) και 50 % (Νορβηγία) (74).
In 2003 varieerde de gemiddelde straatwaarde van amfetamine van minder dan 10 EUR per gram in België, Estland, Griekenland, Letland, Hongarije, Nederland en Slowakije tot 37,5 EUR per gram in Noorwegen (73). De gemiddelde zuiverheid van amfetamine op straathandelsniveau in 2003 varieerde van 7,5% (Duitsland) tot 50% (Noorwegen) (74).
V roce 2003 se průměrné ceny amfetaminu na uživatelské úrovni pohybovaly od méně než 10 EUR za gram v Belgii, Estonsku, Řecku, Lotyšsku, Maďarsku, Nizozemsku a na Slovensku do 37,5 EUR za gram v Norsku (73). Průměrná prodejní čistota amfetaminu se v roce 2003 pohybovala od 7,5 % (Německo) do 50 % (Norsko) (74).
I 2003 lå de gennemsnitlige amfetaminpriser på brugerniveau fra under 10 EUR pr. gram i Belgien, Estland, Grækenland, Letland, Ungarn, Nederlandene og Slovakiet til 37,5 EUR pr. gram i Norge (73). Den gennemsnitlige renhedsgrad for amfetaminer i detailleddet varierede i 2003 fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
2003. aastal ulatus amfetamiini hind tarbijatasandil vähem kui 10 eurost grammi kohta Belgias, Eestis, Kreekas, Lätis, Ungaris, Madalmaades ja Slovakkias kuni 37,5 euroni grammi kohta Norras (73). 2003. aastal jaemüüki läinud amfetamiini keskmine puhtus ulatus 7,5% (Saksamaal) kuni 50% (Norras) (74).
Vuonna 2003 amfetamiinin keskimääräinen hinta käyttäjätasolla vaihteli Belgian, Viron, Kreikan, Latvian, Unkarin, Alankomaiden ja Slovakian alle 10 eurosta Norjan 37,5 euroon grammalta (73). Amfetamiinin keskimääräinen puhtaus vähittäiskaupassa vuonna 2003 vaihteli 7,5 prosentista (Saksa) 50 prosenttiin (Norja) (74).
Az átlagos felhasználói amfetaminárak 2003-ban a Belgiumban, Észtországban, Görögországban, Lettországban, Magyarországon, Hollandiában és Szlovákiában regisztrált 10 euró/gramm alatti ártól a norvégiai 37,5 euró/gramm értékig változtak(73). Az amfetamin átlagos eladási tisztasága 7,5% (Németország) és 50% (Norvégia) között mozgott(74).
I 2003 varierte gjennomsnittlig amfetaminpris på brukernivå fra under 10 euro pr. gram i Belgia, Estland, Hellas, Latvia, Ungarn, Nederland og Slovakia til 37,50 euro pr. gram i Norge (73). Gjennomsnittlig renhet for amfetamin på detaljistnivå i 2003 varierte fra 7,5 % (Tyskland) til 50 % (Norge) (74).
W 2003 roku średnia cena amfetaminy na rynku detalicznym mieściła się w przedziale od poniżej 10 euro za gram w Belgii, Estonii, Grecji, na Łotwie, na Węgrzech, w Holandii i na Słowacji do 37,5 euro za gram w Norwegii (73). Średni wskaźnik czystości amfetaminy w obrocie detalicznym w roku 2003 wynosił od 7,5% (Niemcy) do 50% (Norwegia) (74).
În 2003, preţul mediu al amfetaminei la consumator a variat de la sub 10 EUR/g în Belgia, Estonia, Grecia, Letonia, Ungaria, Ţările de Jos şi Slovacia la 37,5 EUR/g în Norvegia (73). Puritatea medie a amfetaminei vândute consumatorilor a variat în 2003 între 7,5 % (Germania) şi 50 % (Norvegia) (74).
V roku 2003 sa priemerné ceny amfetamínu na úrovni užívateľa pohybovali od 10 eur za gram v Belgicku, Estónsku, Grécku, Lotyšsku, Maďarsku, Holandsku a na Slovensku do 37,5 eura za gram v Nórsku (73). Priemerná maloobchodná čistota amfetamínu kolísala v roku 2003 od 7,5 % (v Nemecku) do 50 % (v Nórsku) (74).
Leta 2003 so se povprečne cene amfetamina na ravni uporabnika gibale od manj kot 10 eurov za gram v Belgiji, Estoniji, Grčiji, Latviji, na Madžarskem, Nizozemskem in Slovaškem do 37,5 eurov za gram na Norveškem (73). Povprečna maloprodajna čistost amfetamina je leta 2003 segala od 7,5 % (Nemčija) do 50 % (Norveška) (74).
Genomsnittspriset för amfetamin i missbrukarledet varierade 2003 mellan mindre än 10 euro per gram i Belgien, Estland, Grekland, Lettland, Ungern, Nederländerna och Slovakien, och 37,5 euro per gram i Norge(73). Amfetaminets genomsnittliga grad av renhet i missbrukarledet låg 2003 på mellan 7,5 % (Tyskland) och 50 % (Norge)(74).
  KokaÄ«na lietoÅ¡anas te...  
izmanto vecuma spektru no 15 līdz 34 gadiem (Dānija un Apvienotā Karaliste – no 16 gadiem, Vācija, Igaunija (1998) un Ungārija – no 18 gadiem). Francijā izmantotais vecuma spektrs bija 25–34 gadi 1992.
For young adults, the EMCDDA uses the range 15–34 years (Denmark and UK from 16, Germany, Estonia (1998) and Hungary from 18). In France the age range was 25–34 in 1992 and 18–39 in 1995.
Pour les jeunes adultes, l'OEDT utilise la tranche d'âge 15 à 34 ans (le Danemark et le Royaume-Uni partent de 16 ans, l'Allemagne, l'Estonie (1998) et la Hongrie de 18 ans). En France, la tranche d'âge était de 25 à 34 ans en 1992 et de 18 à 39 ans en 1995.
Für die Altersgruppe der jungen Erwachsenen beträgt die EBDD-Standardaltersspanne 15 bis 34 Jahre (Dänemark und das Vereinigte Königreich ab 16 Jahren, Deutschland und Estland (1998) und Ungarn ab 18 Jahren). In Frankreich reichte die Altersspanne im Jahr 1992 von 25 bis 34 Jahren und im Jahr 1995 von 18 bis 39 Jahren.
En el caso de los adultos jóvenes, el OEDT utiliza el tramo de edad comprendido entre los 15 y los 34 años (Dinamarca y el Reino Unido, a partir de los 16; Alemania, Estonia (1998) y Hungría, a partir de los 18). El tramo de edad en Francia fue de 25 a 34 años en 1992, y de 18 a 39 años en 1995.
Per i giovani adulti, l’OEDT utilizza la fascia d’età 15-34 anni (la Danimarca e il Regno Unito partono da 16 anni, la Germania, l’Estonia [1998] e l’Ungheria da 18 anni). In Francia la fascia di età si ampliata da 25-34 anni nel 1992 a 18-39 anni nel 1995.
Em relação aos jovens adultos, o OEDT utiliza o intervalo etário dos 15 aos 34 anos (Dinamarca e Reino Unido a partir dos 16, Alemanha, Estónia (1998) e Hungria a partir dos 18). Em França o intervalo etário era dos 25 aos 34 anos em 1992 e dos 18 aos 39 anos em 1995.
Για τους νεαρούς ενηλίκους, το ΕΚΠΝΤ χρησιμοποιεί το ηλικιακό εύρος των 15–34 ετών (Δανία και Ηνωμένο Βασίλειο από 16 ετών, Γερμανία, Εσθονία (1998) και Ουγγαρία από 18 ετών). Στη Γαλλία το ηλικιακό εύρος ήταν 25–34 ετών το 1992 και 18–39 το 1995.
Het EWDD hanteert voor jongvolwassenen een leeftijdsbereik van 15-34 jaar (in Denemarken en het VK wordt een leeftijdsbereik van 16-34 jaar aangehouden, in Duitsland, Estland (1998) en Hongarije vanaf 18 jaar). In Frankrijk is het leeftijdsbereik 25-34 jaar (1992) of 18-39 jaar (1995).
Pro mladé dospělé používá EMCDDA věkové rozpětí 15–34 let (Dánsko a Spojené království od 16 let, Německo, Estonsko (1998) a Maďarsko od 18 let). Ve Francii bylo věkové rozpětí v roce 1992 25–34 let a v roce 1995 18–39 let.
For unge voksne anvender EONN aldersgruppen 15–34 år (Danmark og Det Forenede Kongerige fra 16 år, Tyskland, Estland (1998) og Ungarn fra 18 år). I Frankrig anvendtes aldersgruppen 25–34 år i 1992 og 18–39 år i 1995.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus loeb noorteks täisealisteks 15–34aastaseid isikuid (Taanis ja Ühendkuningriigis alates 16 aastast, Saksamaal, Eestis (1998) ja Ungaris alates 18 aastast). Prantsusmaal oli see 1992. aastal 25–34 ja 1995. aastal 18–39 aastat.
EMCDDA määrittelee nuorten aikuisten ikäjakaumaksi 15–34-vuotiaat (Tanska ja Yhdistynyt kuningaskunta 16–34-vuotiaat, Saksa, Viro (1998) ja Unkari 18–34-vuotiaat). Ranskassa ikäjakauma oli 25–34-vuotiaat vuonna 1992 ja 18–39-vuotiaat vuonna 1995.
A fiatal felnőttek esetében az EMCDDA 15–34 év közötti tartományt használja (Dániában és az Egyesült Királyságban az alsó határ 16 év, Németországban, Észtországban (1998) és Magyarországon 18 év). Franciaországban az életkortartomány 1992-ben 25–34 év volt, 1995-ben pedig 18–39 év.
EONN har definert unge voksne som aldersgruppen 15-34 år (Danmark og Storbritannia fra 16, Tyskland, Estland (1998) og Ungarn fra 18). I Frankrike var aldersgruppen 25-34 i 1992 og 18-39 i 1995.
Dla młodych osób dorosłych EMCDDA stosuje przedział od 15 do 34 lat (Dania i Wielka Brytania od 16 lat, Niemcy, Estonia (1998) i Węgry od 18 lat). We Francji rozpiętość wiekowa wynosiła od 25 do 34 lat w 1992 roku i od 18 do 39 lat w roku 1995.
Pentru adulţii tineri, OEDT foloseşte intervalul 15–34 ani [Danemarca şi Regatul Unit începând de la 16 ani, iar Germania, Estonia (1998) şi Ungaria începând de la 18 ani]. În Franţa intervalul de vârstă a fost 25–34 ani în 1992 şi 18–39 ani în 1995.
Pri mladých dospelých používa EMCDDA vekové rozpätie 15 až 34 rokov (Dánsko a Spojené kráľovstvo od 16 rokov, Nemecko, Estónsko (od r. 1998) a Maďarsko od 18 rokov). Vo Francúzsku bolo v roku 1992 vekové rozpätie 25 – 34 rokov a v roku 1995 18 – 39 rokov.
Za mlajše odrasle Center uporablja starostni razpon 15–34 let (Danska in Združeno kraljestvo od 16 let, Nemčija, Estonija (1998) in Madžarska od 18 let). V Franciji je bil starostni razpon leta 1992 25–34 let in leta 1995 18–39 let.
För unga vuxna använder ECNN intervallet 15–34 år (Danmark och Storbritannien från 16, Tyskland, Estland (1998) och Ungern från 18). I Frankrike var åldersintervallet 25–34 år 1992 och 18–39 år 1995.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā ar citām nelikumīgajām narkotikām kaņepju lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami augstāki starp vīriešiem nekā starp sievietēm, lai arī šīs atšķirības apmēri atšķiras valstu starpā. Vīriešu – sieviešu attiecība, runājot par lietošanu ilgtermiņā, svārstās no 1,25:1 līdz 4:1 (1,25 līdz 4 vīrieši uz katru sievieti), un runājot par neseno lietošanu, aptuveni no 2:1 līdz 6:1.
As with other illicit drugs, rates of cannabis use are notably higher among males than among females, although the extent of this difference varies between countries. The male–female ratio for lifetime experience varies from 1.25:1 to 4:1 (1.25 to 4 men for each woman) and for current use from approximately 2:1 to 6:1. Surveys also indicate that cannabis use is more common in urban areas or in areas with high population density. Thus, national differences noted might, in part, reflect differences in levels of urbanisation, although it has been suggested that recreational drug use is spreading from urban areas towards rural areas.
À l'instar d'autres drogues illicites, les pourcentages relatifs à la consommation de cannabis sont sensiblement plus élevés chez les hommes que chez les femmes, bien que l'écart varie selon les pays. Le ratio homme-femme pour l'expérimentation au cours de la vie varie de 1,25 pour 1 à 4 pour 1 (1,25 à 4 hommes pour une femme) et pour la consommation courante, il est compris entre 2 pour 1 et 6 pour 1. Des enquêtes montrent également que la consommation de cannabis est plus répandue dans les zones urbaines ou dans les zones à forte densité de population. Ainsi, les différences nationales observées pourraient, en partie, refléter des différences du degré d'urbanisation, bien qu'il ait été avancé que la consommation récréative de drogue gagne du terrain des zones urbaines vers les zones rurales.
Wie bei anderen illegalen Drogen sind auch die Raten des Cannabiskonsums bei Männern erheblich höher als bei Frauen, wobei jedoch die Unterschiede von Land zu Land variieren. Das Verhältnis Männer/Frauen liegt bei der Lebenszeitprävalenz zwischen 1,25:1 und 4:1 (1,25 bis 4 Männer je Frau) und beim aktuellen Konsum zwischen rund 2:1 und 6:1. Erhebungen zufolge ist darüber hinaus der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit einer hohen Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Somit könnten die ermittelten Differenzen zwischen den Ländern zum Teil auch auf einen unterschiedlichen Urbanisierungsgrad zurückzuführen sein, obwohl festgestellt wurde, dass der Drogenkonsum in der Freizeit von städtischen auf ländliche Gebiete übergreift.
Al igual que ocurre con otras drogas ilícitas, las tasas de consumo de cannabis son notablemente más elevadas en los hombres que en las mujeres, aunque la magnitud de esta diferencia varía según los países. La relación hombre-mujer en referencia al consumo a lo largo de la vida oscila entre 1,25:1 y 4:1 (de 1,25 a 4 hombres por cada mujer) y en referencia al consumo actual entre 2:1 y 6:1. Las encuestas también indican que el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Por ello, las diferencias nacionales registradas podrían reflejar, en parte, diferencias en los niveles de urbanización, aunque se apunta que el consumo recreativo de drogas se está extendiendo desde las zonas urbanas hacia las zonas rurales.
Come per le altre droghe illecite, le percentuali riferite all’uso della cannabis sono nettamente più alte tra gli uomini rispetto alle donne, benché il grado di differenza sia variabile da paese a paese. Il rapporto uomo-donna per l’esperienza una tantum va da 1,25:1 a 4:1 (da 1,25 a 4 uomini per ogni donna), quello per l’uso attuale da circa 2:1 a 6:1. Le indagini evidenziano inoltre che l’uso della cannabis è più diffuso nelle zone urbane o nelle aree ad alta densità di popolazione. Pertanto, le differenze notate a livello nazionale potrebbero in parte riflettere le differenze nel grado di urbanizzazione, sebbene si suggerisca che l’uso di droga a scopo ricreativo stia dilagando dalle zone urbane a quelle rurali.
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, τα ποσοστά χρήσης κάνναβης είναι αξιοσημείωτα πιο υψηλά στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες, μολονότι η διαφορά αυτή ποικίλλει από χώρα σε χώρα. Η αναλογία ανδρών–γυναικών όσον αφορά τη δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 1,25:1 και 4:1 (1,25 έως 4 άνδρες για κάθε γυναίκα) και όσον αφορά την τρέχουσα χρήση μεταξύ περίπου 2:1 και 6:1. Οι έρευνες υποδεικνύουν επίσης ότι η χρήση κάνναβης είναι πιο συνηθισμένη στις αστικές περιοχές ή σε περιοχές με υψηλή πυκνότητα πληθυσμού. Επομένως, οι εθνικές διαφορές που παρατηρούνται ενδέχεται να απηχούν, εν μέρει, διαφορές σε επίπεδα αστικοποίησης, μολονότι υπάρχουν στοιχεία που υποδηλώνουν ότι η χρήση για ψυχαγωγικούς σκοπούς επεκτείνεται από τις αστικές στις αγροτικές περιοχές.
Net als bij andere illegale drugs is het cannabisgebruik onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen, hoewel dit verschil tussen de landen wel varieert. De verhouding tussen mannen en vrouwen voor het “ooit”-gebruik varieert van 1,25:1 tot 4:1 (dat wil zeggen 1,25 tot 4 mannen tegenover elke vrouw) en voor het recent gebruik van ongeveer 2:1 tot 6:1. Uit enquêtes blijkt ook dat het cannabisgebruik vaker voorkomt in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. De geconstateerde nationale verschillen zouden dus deels veroorzaakt kunnen worden door verschillen in urbanisatieniveaus, hoewel ook wordt gemeld dat het recreatieve drugsgebruik zich vanuit de stedelijke gebieden naar het platteland verspreidt.
Stejně jako u dalších nelegálních drog je míra užívání podstatně vyšší u mužů než u žen, i když velikost tohoto rozdílu se v jednotlivých zemích liší. Poměr muži – ženy u celoživotní zkušenosti se pohybuje od 1,25:1 do 4:1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a v případě užívání v současné době se tento poměr pohybuje od 2:1 do 6:1. Průzkumy rovněž naznačují, že užívání konopí je běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Zaznamenané národní rozdíly tedy mohou být částečně způsobeny rozdíly v úrovni urbanizace, i když bylo naznačeno, že se rekreační užívání drog rozšiřuje z městských oblastí do oblastí venkova.
Som med andre illegale stoffer er andelen af cannabisbrugere betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder, selv om størrelsen af denne forskel varierer fra land til land. Forholdet mellem mænds og kvinders langtidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (mellem 1,25 og 4 mænd for hver kvinde) og for aktuel brug fra ca. 2:1 til 6:1. Det fremgår endvidere af undersøgelser, at cannabisbrug er mere udbredt i byområder eller i områder med høj befolkningstæthed. Nogle af de nationale forskelle kan derfor til dels afspejle forskelle i urbaniseringsgraden, selv om det ser ud til, at fritidsstofbruget er ved at sprede sig fra byområder til landdistrikter.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul on meeste kanepitarbimise määr märkimisväärselt kõrgem kui naiste oma, kuigi erinevus varieerub riigiti. Meeste–naiste kanepitarbimise kogemuse suhe elu jooksul on vahemikus 1,25:1 kuni 4:1 (1,25–4 meest iga naise kohta) ning praeguse tarbimise puhul on see suhe ligikaudu 2:1 kuni 6:1. Uuringud näitavad ka seda, et kanepi tarbimine on sagedasem linnades või suure rahvastikutihedusega piirkondades. Seepärast võivad esiletoodud erinevused riikide vahel osaliselt kajastada erinevusi linnastumise tasemes, kuigi on väidetud, et uimastitarbimine meelelahutuslikul eesmärgil on levimas linnadest maapiirkondadesse.
Kannabiksen, kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa, joskin eron suuruus vaihtelee maittain. Miesten ja naisten välinen suhde vaihtelee kannabista ainakin kerran käyttäneiden joukossa suhdeluvusta 1,25/1 suhdelukuun 4/1 (1,25–4 miestä jokaista naista kohden) ja kannabista nykyisin käyttävien joukossa noin suhdeluvusta 2/1 suhdelukuun 6/1. Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Maiden väliset erot saattavat siis osittain heijastaa eroja kaupungistumisasteessa, mutta huumeiden viihdekäytön on esitetty olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is jelentősen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél, bár a különbség mértéke országonként változik. Az életprevalencia-érték tekintetében a férfiak–nők aránya 1,25:1 és 4:1 között van (1 nőhöz képest 1,25–4 férfi próbálta ki), a jelenlegi használat aránya pedig körülbelül 2:1 és 6:1 között változik. A felmérésekből az is kitűnik, hogy a kannabiszhasználat gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Az említett országok közötti különbségek tehát részben az urbanizáció eltérő szintjeit is tükrözhetik, bár vannak arra utaló jelek, hogy a rekreációs drogfogyasztás a városokból kezd átterjedni a vidéki területekre.
I likhet med andre illegale rusmidler er cannabisbruk klart mer utbredt blant menn enn blant kvinner, selv om denne forskjellen varierer mellom landene. Forholdet mann:kvinne når det gjelder livstidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (1,25-4 menn pr. kvinne) og for aktuell bruk fra om lag 2:1 til 6:1. Undersøkelser tyder også på at cannabis er vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Dermed kan de registrerte nasjonale forskjellene delvis gjenspeile ulik urbaniseringsgrad, selv om det er tegn som tyder på at rekreasjonsbruk sprer seg fra urbane områder til distriktene.
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków, wskaźniki zażywania pochodnych konopi indyjskich są wyraźnie wyższe wśród mężczyzn niż wśród kobiet, choć różnica ta wygląda inaczej w każdym z państw. Stosunek mężczyzn do kobiet dla wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia waha się od 1,25:1 do 4:1 (od 1,25 do 4 mężczyzn na każdą kobietę), a dla wskaźnika bieżącego zażywania od około 2:1 do 6:1. Badania wskazują też, że spożycie pochodnych konopi indyjskich jest bardziej powszechne na obszarach miejskich lub na obszarach o wysokim zagęszczeniu ludności. Zatem różnice zaobserwowane między poszczególnymi krajami mogą częściowo odzwierciedlać różnice w poziomie urbanizacji, choć sugeruje się również, że rekreacyjne zażywanie narkotyków przenosi się z obszarów miejskich na wiejskie.
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilicite, ratele consumului de canabis sunt considerabil mai mari în rândul bărbaţilor decât al femeilor, deşi această diferenţă variază de la o ţară la alta. Raportul bărbaţi–femei privind experimentarea consumului pe parcursul vieţii variază de la 1,25:1 la 4:1 (1,25 până la 4 bărbaţi pentru o femeie), iar în ceea ce priveşte consumul actual de la 2:1 la 6:1. Sondajele au indicat de asemenea că în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei consumul de canabis este mai comun. Astfel, diferenţele naţionale observate ar putea reflecta în parte diferenţe între nivelurile de urbanizare, deşi s-a sugerat că se înregistrează o extindere a consumului de droguri în scopuri de recreare din zonele urbane spre zonele rurale.
Rovnako ako pri iných nelegálnych drogách je výskyt užívania kanabisu medzi mužmi podstatne vyšší, ako medzi ženami, aj keď veľkosť rozdielov je v jednotlivých krajinách rôzna. Pomer celoživotnej skúsenosti mužov a žien kolíše od 1,25 : 1 do 4 : 1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a pri súčasnom užívaní je to približne od 2 : 1 do 6 : 1. Prieskumy tiež ukazujú, že kanabis sa častejšie užíva v mestských oblastiach alebo v oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Zaznamenané vnútroštátne rozdiely tak čiastočne môžu odzrkadľovať rozdiely v úrovni urbanizácie i keď sa hovorí, že rekreačné užívanie drog sa šíri z mestských oblastí smerom na vidiek.
Kot pri vseh drugih prepovedanih drogah so deleži uživanja konoplje veliko višji med moškimi kot ženskami, čeprav obseg teh razlik po državah ni enak. Razmerje med moškimi in ženskami, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, znaša od 1,25 : 1 do 4 : 1 (od 1,25 do 4 moške na vsako žensko) ter med tistimi, ki drogo redno uživajo od približno 2 : 1 do 6 : 1. Raziskave tudi kažejo, da je uživanje konoplje bolj običajno v mestnih območjih ali območjih z visoko gostoto prebivalstva. Tako bi lahko ugotovljene nacionalne razlike delno odražale razlike v stopnjah urbanizacije, čeprav je bilo navedeno, da se rekreativno uživanje drog širi iz mestnih območij na podeželje.
Precis som i fråga om andra olagliga droger var cannabisanvändning betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, även om denna skillnad varierar i storlek mellan länderna. När det gäller livstidsprevalens är förhållandet män-kvinnor allt ifrån 1,25:1 till 4:1 (1,25 till 4 män för varje kvinna) och när det gäller användning den senaste månaden allt ifrån ca 2:1 till 6:1. Undersökningar visar också att cannabisanvändning är vanligare i städer och tätbefolkade områden. De nationella skillnaderna kan därför delvis bero på skillnader i graden av urbanisering, även om det har gjorts gällande att rekreationell droganvändning håller på att spridas från städer till landsbygdsområden.
  Paziņojumi presei  
Kā uzsver Aģentūra, šī pieaugošā tendence 20 valstīs laika posmā no 1998. līdz 2003. gadam ir sevišķi izteikta Igaunijā un Polijā, kur ziņoto narkotiku likumpārkāpumu skaits attiecīgi palielinājies aptuveni desmit un trīs reizes (2).
Violations of drug law (‘drug law offences’) have reportedly increased in the majority of the 25 EU Member States and Norway since the late 1990s, states the EU drugs agency (EMCDDA) today in its 2005 Annual report on the state of the drugs problem in Europe, launched in Brussels (1).
Les infractions à la législation antidrogue auraient augmenté dans la majeure partie de 25 États membres de l’UE et en Norvège depuis la fin des années 1990, selon le Rapport annuel 2005 sur l’état du phénomène de la drogue en Europe présenté aujourd’hui à Bruxelles par l’agence sur les drogues de l’UE (OEDT) (1).
Verstöße gegen die Drogengesetzgebung („Drogendelikte“) haben Meldungen zufolge seit den späten 90er-Jahren in den meisten der 25 EU-Mitgliedstaaten und Norwegen zugenommen, stellt die EU-Drogenbeobachtungsstelle (EBDD) heute in ihrem in Brüssel vorgestellten Jahresbericht über den Stand der Drogenproblematik in Europa - 2005 fest (1).
Según el Informe anual 2005 sobre el problema de la drogodependencia en Europa, presentado hoy en Bruselas por la agencia sobre drogas de la UE (OEDT), las infracciones de las leyes relacionadas con las drogas («delitos contra la legislación sobre drogas») han aumentado en la mayoría de los 25 Estados miembros de la UE y en Noruega desde finales de los años 90 (1).
Si è registrato un aumento delle violazioni delle normative sugli stupefacenti (‘reati contro le normative sugli stupefacenti’) nella maggior parte dei 25 Stati membri dell’UE ed in Norvegia a partire dalla fine degli anni Novanta, è quanto annunciato oggi dall’agenzia europea delle droghe (OEDT) in occasione della presentazione, a Bruxelles, della Relazione annuale 2005 sull’evoluzione del fenomeno della droga in Europa (1).
As violações da legislação em matéria de droga (“infracções à legislação em matéria de droga”) têm aumentado na maioria dos 25 Estados-Membros da UE e na Noruega desde os finais dos anos 90, assinala a agência da UE de informação sobre droga (OEDT) no seu Relatório Anual de 2005 sobre a evolução do fenómeno da droga na Europa, tornado hoje público em Bruxelas (1).
Οι παραβάσεις της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ("αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών") αναφέρεται ότι αυξήθηκαν στα περισσότερα από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία από τα τέλη της δεκαετίας του 1990, σύμφωνα με τα στοιχεία που δημοσιοποίησε σήμερα ο Οργανισμός της ΕΕ για τα ναρκωτικά (EΚΠΝΤ) στην Ετήσια έκθεση του 2005 για την κατάσταση του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη, η οποία παρουσιάστηκε στις Βρυξέλλες (1).
Overtredingen van de drugswetgeving (‘drugsdelicten’) zijn sinds het einde van de jaren negentig in de meerderheid van de 25 EU-lidstaten en Noorwegen toegenomen, aldus het EU-drugsagentschap (EWDD) in zijn in Brussel gepresenteerde Jaarverslag 2005 over de stand van de drugsproblematiek in Europa (1).
Agentura EU pro drogy (EMCDDA) ve své dnešní Výroční zprávě za rok 2005 o stavu drogové problematiky v Evropě zveřejněné v Bruselu uvádí, že od konce 90. let byl ve většině z 25 členských států EU a v Norsku zaznamenán nárůst objemu trestné činnosti související s drogami („drogových trestných činů”)(1).
Antallet af overtrædelser af narkotikalovgivningen (‘narkotikalovovertrædelser’) er angiveligt steget i hovedparten af de 25 EU-medlemsstater og Norge siden slutningen af 1990’erne, siger EU’s narkotika-agentur (EONN) i dag i sin Årsberetning om narkotikasituationen i Europa for 2005, som fremlægges i Bruxelles (1).
Enamikus Euroopa Liidu 25-st liikmesriigist ja Norrast on teatatud narkootikumidega seotud õigusrikkumiste arvu kasvust 1990. aastate teisel poolel, märgib Euroopa Liidu narkoseire keskus (EMCDDA) täna oma Brüsselis avaldatud 2005. a. aruandes uimastiprobleemide olukorrast Euroopas (1).
Useimmissa EU:n 25 jäsenvaltiossa ja Norjassa huumausainelainsäädäntöä vastaan tehtyjen huumausainerikosten määrän raportoidaan lisääntyneen 1990-luvun jälkipuoliskolta lähtien. Näin toteaa EU:n huumevirasto (EMCDDA) tänään julkistetussa Vuosiraportissaan 2005: huumeongelma Euroopassa (1).
A jelentések szerint az 1990-es évek vége óta az EU 25 tagállamának többségében és Norvégiában emelkedett a kábítószerrel való visszaélések („kábítószer-bűncselekmények”) száma, állítja ma az EU kábítószerügyi központja (EMCDDA) a Brüsszelben kibocsátott „A kábítószer-probléma Európában” című 2005-ös Éves Jelentésében. (1)
Antallet brudd på narkotikalovgivningen har økt i de aller fleste av de 25 EU-medlemsstatene og Norge siden slutten av 1990-tallet, sier EUs narkotikabyrå (EONN) i sin Årsrapport for 2005 om narkotikasituasjonen i Europa, som offentliggjøres i Brussel i dag (1).
Od końca lat 90-tych większość z 25 Państw Członkowskich UE i Norwegia odnotowała wzrost przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu (“przestępstw narkotykowych”) jak ogłosiła dzisiaj Agencja UE ds. narkotyków (EMCDDA) w swoim Sprawozdaniu rocznym 2005 na temat stanu problemu narkotykowego w Europie, opublikowanego w Brukseli (1).
De la sfârşitul anilor 1990, încălcările regimului drogurilor („infracţiunile la regimul drogurilor”) au cunoscut o creştere în majoritatea celor 25 de state membre UE, precum şi în Norvegia, afirmă Agenţia UE pentru droguri (OEDT) în Raportul anual pe 2005 privind problema drogurilor în Europa, lansat astăzi la Bruxelles (1).
Podľa najnovších údajov bol od konca 90-tych rokov zaznamenaný nárast prípadov trestnej činnosti súvisiacej s drogami („porušovania protidrogových právnych predpisov“) vo väčšine z 25 členských štátov EÚ, uvádza agentúra EÚ pre drogy (EMCDDA) vo Výročnej správe 2005 o stave drogovej problematiky v Európe vydanej dnes v Bruseli (1).
Kršenje pravne zakonodaje povezane z drogami v večini 25 držav članic EU in na Norveškem narašča od poznih devetdesetih let dalje, navaja Agencija EU za droge (EMCDDA) v svojem Letnem poročilu o stanju na področju problematike drog v Evropi, ki ga je danes predstavila v Bruslju (1).
Brotten mot narkotikalagstiftningen (“narkotikabrott”) har enligt rapporter ökat i de flesta av EU:s 25 medlemsstater och Norge sedan slutet av 1990-talet, uppger EU:s narkotikacentrum (ECNN) i sin Årsrapport 2005 över situationen på narkotikaområdet i Europa, som läggs fram i Bryssel idag (1).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Ļoti aptuveni aprēķini par kokaīna neseno lietošanu (izplatība pēdējā gada laikā), pieņemot, ka vidējā izplatība ir aptuveni 1% no visiem pieaugušajiem iedzīvotājiem, norāda, ka Eiropā lietotāju skaits varētu būt 3 līdz 3,5 miljoni cilvēku.
A very rough estimate of recent use (last year prevalence) of cocaine, assuming an average prevalence of about 1 % of all adults, will give a figure of between 3 and 3.5 million people in Europe. Rates of current use result in a rough estimate of about 1.5 million users (89).
Une estimation très grossière de l'usage récent (prévalence au cours de la dernière année) de cocaïne, en partant de l'hypothèse d'une prévalence moyenne d'environ 1 % de l'ensemble de la population adulte, donnerait un chiffre compris entre 3 et 3,5 millions de personnes en Europe. Le niveau de l'usage actuel est estimé en gros à près de 1,5 million de personnes (89).
Bei einer angenommenen durchschnittlichen Prävalenzrate von 1 % aller Erwachsenen errechnet sich grob geschätzt für den jüngsten Kokainkonsum (während des letzten Jahres) eine Gesamtzahl von 3 bis 3,5 Mio. Menschen in Europa. Anhand der Raten für den aktuellen Konsum ergibt sich eine grobe Schätzung von etwa 1,5 Mio. Konsumenten (89).
Un cálculo muy general del consumo reciente de cocaína (prevalencia del último año), tomando una prevalencia media del 1 % de la población total de adultos, da una cifra de 3 a 3,5 millones de personas en Europa. Las tasas de consumo actual permiten realizar un cálculo aproximado de alrededor de 1,5 millones de consumidores (89).
Una stima molto approssimativa del consumo recente (prevalenza nell’ultimo anno) della cocaina, presupponendo una prevalenza media dell’1% circa di tutta la popolazione adulta, darebbe una cifra compresa tra 3 e 3,5 milioni di persone in Europa. Per altro verso i dati sul consumo corrente consentirebbero una stima approssimativa di circa 1,5 milioni di consumatori (89).
Um cálculo muito aproximado do consumo recente (prevalência no último ano) de cocaína, presumindo uma prevalência média de cerca de 1% da população adulta, indiciará um valor de 3 a 3,5 milhões de pessoas na Europa. Os índices do consumo recente apontam para uma estimativa aproximada de cerca de 1,5 milhões de consumidores (89).
Από μια πολύ πρόχειρη εκτίμηση της πρόσφατης χρήσης (επικράτηση της χρήσης κατά τον τελευταίο χρόνο) κοκαΐνης, η οποία υποθέτει ποσοστό μέσης επικράτησης περίπου 1 % του συνόλου των ενηλίκων, προκύπτουν 3 έως 3,5 εκατομμύρια χρήστες στην Ευρώπη. Από τα ποσοστά τρέχουσας χρήσης προκύπτει μια πρόχειρη εκτίμηση περίπου 1,5 εκατομμυρίου χρηστών (89).
Op basis van een zeer grove schatting van het recent gebruik van cocaïne - waarbij er vanuit wordt gegaan dat de gemiddelde prevalentie onder alle volwassenen 1% bedraagt - zouden ongeveer 3 tot 3,5 miljoen mensen in Europa de laatste 12 maanden cocaïne hebben gebruikt. De percentages voor actueel gebruik leiden tot een grove schatting van ongeveer 1,5 miljoen cocaïnegebruikers in de laatste maand (89).
Výsledkem velmi hrubého odhadu užívání kokainu v poslední době (prevalence v minulém roce), za předpokladu průměrné prevalence asi 1 % všech dospělých, bude hodnota 3 až 3,5 milionu lidí v Evropě. Odhadem se podle hodnot současného užívání jedná zhruba o 1,5 milionů uživatelů (89).
Et meget groft skøn over nylig brug (sidste års prævalens) af kokain vil, på grundlag af en gennemsnitlig prævalens på ca. 1 % af alle voksne, give et tal på mellem 3 og 3,5 millioner personer i Europa. Tallene for aktuel brug resulterer i et groft skøn på ca. 1,5 millioner brugere (89).
Hiljutise kokaiinitarbimise (levimus viimase aasta jooksul) umbkaudne hinnang, oletades keskmiseks levimuseks kõigi täiskasvanute seas umbes 1%, annab arvuliselt tulemuseks 3–3,5 miljonit inimest Euroopas. Praeguse tarbimise määr on umbkaudse hinnangu põhjal 1,5 miljonit kasutajat (89).
Jos oletetaan, että keskimäärin prosentti aikuisista on käyttänyt kokaiinia hiljattain (viimeisen vuoden aikana), heitä olisi Euroopassa karkeasti arvioituna noin 3–3,5 miljoonaa. Nykyisiä käyttäjiä on karkeasti arvioituna noin 1,5 miljoonaa (89).
A közelmúltbeli kokainfogyasztás (múlt évi előfordulás) nagyon durva becslésével, az összes felnőtt közül átlagosan 1%-os előfordulással számolva egész Európára 3–3,5 millió főt kapunk. A jelenlegi használat arányaival számolva durván 1,5 millió fogyasztóról van szó(89).
Tar vi utgangspunkt i en gjennomsnittlig prevalens for nyere bruk av kokain blant alle voksne på 1 % (prevalens siste år), innebærer dette at mellom 3 og 3,5 millioner mennesker i Europa har brukt kokain i løpet av det siste året. Et tilsvarende grovt estimat over aktuell bruk gir ca. 1,5 millioner brukere (89).
Przyjmując, że średnie rozpowszechnienie wśród wszystkich osób dorosłych wynosi ok. 1%, bardzo pobieżne szacunki co do niedawnego zażywania kokainy (rozpowszechnienie w czasie ostatniego roku) dadzą poziom od 3 do 3,5 miliona osób w Europie. Wskaźnik bieżącego zażywania w przeliczeniu daje ok. 1,5 miliona osób (89).
O estimare foarte brută a consumului recent (prevalenţa în ultimul an) de cocaină, bazată pe ipoteza că prevalenţa medie este aproximativ 1 % din numărul total al adulţilor, ar fi undeva între 3 şi 3,5 milioane de persoane în Europa. Pe baza ratelor consumului actual se poate ajunge la o estimare brută de aproximativ 1,5 milioane de utilizatori (89).
Výsledkom veľmi hrubého odhadu nedávneho užívania kokaínu (prevalencie posledného roka), za predpokladu priemernej prevalencie okolo 1 % všetkých dospelých, bude číslo 3 až 3,5 milióna ľudí v Európe. Odhadom, podľa hodnôt súčasného užívania, ide zhruba o 1,5 milióna užívateľov (89).
Z zelo grobo oceno nedavnega uživanja kokaina (razširjenost v zadnjem letu), v kateri domnevamo, da je uživanje v povprečju razširjeno pri 1 % vseh odraslih, pridemo do številke od 3 do 3,5 milijona ljudi v Evropi. Število ljudi, ki trenutno uživajo kokain, privede do grobe ocene okoli 1,5 milijona uživalcev (89).
En mycket grov uppskattning av användningen av kokain de senaste 12 månaderna som utgår från antagandet av ungefär 1 % av alla vuxna någon gång har använt kokain ger en siffra på mellan 3 och 3,5 miljoner människor i Europa. En liknande uppskattning av antalet personer som har använt kokain de senaste 30 dagarna ger en siffra på omkring 1,5 miljoner personer89.
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Piemēram, pētījumos Dānijā, Vācijā, Spānijā, Itālijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē ir noskaidrots, ka ilgtermiņa lietošanas pieredze vīriešiem vecumā no 15 līdz 34 gadiem ir robežās no 5 % līdz 13 %.
Cocaine use is higher among males. For instance, surveys from Denmark, Germany, Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom found that, among males aged 15–34 years, lifetime experience was between 5 % and 13 %. In six countries, recent use was higher than 3 %, with Spain and the United Kingdom reporting rates of 6–7 % (Figure 10).
La consommation de cocaïne est plus élevée chez les hommes que chez les femmes. À titre d'exemple, les enquêtes réalisées au Danemark, en Allemagne, en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni ont conclu que, parmi les hommes âgés de 15 à 34 ans, la prévalence au cours de la vie se situait entre 5 et 13 %. Dans six pays, la consommation récente était supérieure à 3 %, l'Espagne et le Royaume-Uni faisant état de pourcentages de l'ordre de 6 à 7 % (graphique 10).
Der Kokainkonsum ist unter Männern höher als unter Frauen. Beispielsweise wurde in Erhebungen in Dänemark, Deutschland, Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich unter Männern im Alter zwischen 15 und 34 Jahren eine Lebenszeiterfahrung zwischen 5 % und 13 % festgestellt. In sechs Ländern lag der jüngste Konsum über 3 %, wobei Spanien und das Vereinigte Königreich Raten zwischen 6 % und 7 % meldeten (Abbildung 10).
El consumo de cocaína es más elevado entre los hombres. Por ejemplo, las encuestas realizadas en Dinamarca, Alemania, España, Italia, los Países Bajos y el Reino Unido revelan que entre el 5 % y el 13 % de la población masculina de 15 a 34 años han consumido cocaína alguna vez en su vida. El consumo reciente fue superior al 3 % en seis países, registrándose valores del 6% al 7% en España y el Reino Unido (gráfico 10).
Il consumo di cocaina è maggiore tra i soggetti di sesso maschile. Per esempio, da sondaggi effettuati in Danimarca, Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito è emerso che, nella popolazione di sesso maschile e di età compresa tra i 15 e i 34 anni, l’esperienza una tantum è del 5-13%. In sei paesi il dato sul consumo recente superava il 3%; di questi, Spagna e Regno Unito hanno riferito una prevalenza del 6-7% (Grafico 10).
O consumo de cocaína é mais elevado entre os indivíduos do sexo masculino. Por exemplo, os inquéritos realizados na Dinamarca, Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido permitiram concluir que, entre a população masculina com idades compreendidas entre 15 e 34 anos, 5% a 13% apresentam experiência ao longo da vida. Em seis países, o consumo recente foi superior a 3%, comunicando a Espanha e o Reino Unido índices de 6–7% (Figura 10).
Τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι υψηλότερα στους άνδρες. Για παράδειγμα, έρευνες στη Δανία, τη Γερμανία, την Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο διαπίστωσαν ότι, στους άνδρες ηλικίας 15 έως 34 ετών, το ποσοστό δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαινόταν μεταξύ 5 % και 13 %. Σε έξι χώρες το ποσοστό πρόσφατης χρήσης ξεπερνούσε το 3 %, με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο να αναφέρουν ποσοστά 6–7 % (διάγραμμα 10).
Het cocaïnegebruik is onder mannen hoger dan onder vrouwen. Zo blijkt uit enquêtes in Denemarken, Duitsland, Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk dat het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarige mannen varieert tussen de 5 en 13%. In zes landen ligt het recent gebruik boven de 3%, waarbij Spanje en het Verenigd Koninkrijk percentages van 6-7% rapporteren (figuur 10).
Užívání kokainu je vyšší u mužů. Např. z průzkumů z Dánska, Německa, Španělska, Itálie, Nizozemska a Spojeného království vyplynulo, že mezi muži ve věku 15 až 34 let byla celoživotní zkušenost mezi 5 % a 13 %. V šesti zemích bylo užívání v poslední době vyšší než 3 %, přičemž Španělsko a Spojené království uváděly 6 % až 7 % (obr. 10).
Brugen af kokain er højere blandt mænd. F.eks. viste undersøgelser fra Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige, at langtidserfaringen blandt 15–34-årige mænd lå på mellem 5 % og 13 %. I seks lande lå tallene for nylig brug over 3 %, og Spanien og Det Forenede Kongerige har indberettet tal på 6–7 % (figur 10).
Kokaiini tarbimine on rohkem levinud meeste seas. Näiteks Taanis, Saksamaal, Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis on uuringud tuvastanud, et 15–34aastaste meeste seas on elu jooksul tarbinuid 5–13%. Kuues riigis on hiljutine tarbimine suurem kui 3%, Hispaania ja Ühendkuningriik teatavad 6–7% määrast (joonis 10).
Kokaiinin käyttö on yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Esimerkiksi Tanskassa, Saksassa, Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa tehdyissä tutkimuksissa ilmeni, että 15–34‑vuotiaiden miesten keskuudessa kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus oli 5–13 prosenttia. Kuudessa maassa kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus oli yli 3 prosenttia, ja Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa se oli 6–7 prosenttia (kaavio 10).
A kokainhasználat a férfiak között gyakoribb. Például a Dániában, Németországban, Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban készült felmérések a 15–34 éves férfiaknál 5–13% közötti életprevalenciát találtak. A közelmúltbeli használat hat országban 3% fölött volt, közülük Spanyolország és az Egyesült Királyság 6–7%-os arányokról számolt be (Figure 10).
Kokainbruken er høyere blant menn. For eksempel viser undersøkelser fra Danmark, Tyskland, Spania, Italia, Nederland og Storbritannia at menn i alderen 15-34 år hadde en livstidserfaring på mellom 5 % og 13 %. Seks land rapporterte om rater for nyere bruk på over 3 %, og Spania og Storbritannia 6-7 % (figur 10).
Spożycie kokainy jest wyższe wśród mężczyzn. Na przykład badania z Danii, Niemiec, Hiszpanii, Włoch, Holandii i Wielkiej Brytanii stwierdzają, że poziom wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia dla grupy mężczyzn w wieku od 15 do 34 lat plasuje się w zakresie od 5% do 13%. W przypadku sześciu państw poziom zażywania niedawnego był wyższy niż 3%, a Hiszpania i Wielka Brytanii doniosły o poziomach 6-7% (Wykres 10).
Consumul de cocaină este mult mai mare în rândul bărbaţilor. De exemplu, sondajele din Danemarca, Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos şi Regatul Unit au arătat că, pentru bărbaţii cu vârste cuprinse între 15–34 de ani, rata celor care au experimentat drogul pe parcursul vieţii varia între 5 % şi 13 %. În şase ţări consumul recent a fost de peste 3 %, Spania şi Regatul Unit raportând rate de 6–7 % (Figura 10).
Užívanie kokaínu je rozšírenejšie medzi mužmi. Prieskumy v Dánsku, Nemecku, Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve napríklad ukázali, že celoživotnú skúsenosť malo 5 až 13 % mužov vo veku 15 až 34 rokov. V šiestich krajinách bolo nedávne užitie vyššie ako 3 %, pritom Španielsko a Spojené kráľovstvo uvádzali 6 až 7 % (obrázok 10).
Uživanje kokaina je višje med moškimi. V raziskavah na Danskem, v Nemčiji, Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu je bilo na primer ugotovljeno, da je 5–13 % mladih moških v starosti od 15 do 24 let v življenju že kdaj poskusilo kokain. V šestih državah je bilo število ljudi, ki so v zadnjem času zaužili kokain, višje od 3 %, Španija in Združeno kraljestvo pa sta poročala o 6- do 7-odstotnih stopnjah (prikaz 10).
Kokain används mer av män än av kvinnor. Undersökningar från Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien har till exempel visat att livstidsprevalensen bland män i åldern 15–34 år var mellan 5 % och 13 %. I sex länder var andelen beträffande användning de senaste tolv månaderna över 3 %, och i Spanien och Storbritannien var den 6–7 % (figur 10).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Piemēram, pētījumos Dānijā, Vācijā, Spānijā, Itālijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē ir noskaidrots, ka ilgtermiņa lietošanas pieredze vīriešiem vecumā no 15 līdz 34 gadiem ir robežās no 5 % līdz 13 %.
Cocaine use is higher among males. For instance, surveys from Denmark, Germany, Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom found that, among males aged 15–34 years, lifetime experience was between 5 % and 13 %. In six countries, recent use was higher than 3 %, with Spain and the United Kingdom reporting rates of 6–7 % (Figure 10).
La consommation de cocaïne est plus élevée chez les hommes que chez les femmes. À titre d'exemple, les enquêtes réalisées au Danemark, en Allemagne, en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni ont conclu que, parmi les hommes âgés de 15 à 34 ans, la prévalence au cours de la vie se situait entre 5 et 13 %. Dans six pays, la consommation récente était supérieure à 3 %, l'Espagne et le Royaume-Uni faisant état de pourcentages de l'ordre de 6 à 7 % (graphique 10).
Der Kokainkonsum ist unter Männern höher als unter Frauen. Beispielsweise wurde in Erhebungen in Dänemark, Deutschland, Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich unter Männern im Alter zwischen 15 und 34 Jahren eine Lebenszeiterfahrung zwischen 5 % und 13 % festgestellt. In sechs Ländern lag der jüngste Konsum über 3 %, wobei Spanien und das Vereinigte Königreich Raten zwischen 6 % und 7 % meldeten (Abbildung 10).
El consumo de cocaína es más elevado entre los hombres. Por ejemplo, las encuestas realizadas en Dinamarca, Alemania, España, Italia, los Países Bajos y el Reino Unido revelan que entre el 5 % y el 13 % de la población masculina de 15 a 34 años han consumido cocaína alguna vez en su vida. El consumo reciente fue superior al 3 % en seis países, registrándose valores del 6% al 7% en España y el Reino Unido (gráfico 10).
Il consumo di cocaina è maggiore tra i soggetti di sesso maschile. Per esempio, da sondaggi effettuati in Danimarca, Germania, Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito è emerso che, nella popolazione di sesso maschile e di età compresa tra i 15 e i 34 anni, l’esperienza una tantum è del 5-13%. In sei paesi il dato sul consumo recente superava il 3%; di questi, Spagna e Regno Unito hanno riferito una prevalenza del 6-7% (Grafico 10).
O consumo de cocaína é mais elevado entre os indivíduos do sexo masculino. Por exemplo, os inquéritos realizados na Dinamarca, Alemanha, Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido permitiram concluir que, entre a população masculina com idades compreendidas entre 15 e 34 anos, 5% a 13% apresentam experiência ao longo da vida. Em seis países, o consumo recente foi superior a 3%, comunicando a Espanha e o Reino Unido índices de 6–7% (Figura 10).
Τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι υψηλότερα στους άνδρες. Για παράδειγμα, έρευνες στη Δανία, τη Γερμανία, την Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο διαπίστωσαν ότι, στους άνδρες ηλικίας 15 έως 34 ετών, το ποσοστό δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαινόταν μεταξύ 5 % και 13 %. Σε έξι χώρες το ποσοστό πρόσφατης χρήσης ξεπερνούσε το 3 %, με την Ισπανία και το Ηνωμένο Βασίλειο να αναφέρουν ποσοστά 6–7 % (διάγραμμα 10).
Het cocaïnegebruik is onder mannen hoger dan onder vrouwen. Zo blijkt uit enquêtes in Denemarken, Duitsland, Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk dat het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarige mannen varieert tussen de 5 en 13%. In zes landen ligt het recent gebruik boven de 3%, waarbij Spanje en het Verenigd Koninkrijk percentages van 6-7% rapporteren (figuur 10).
Užívání kokainu je vyšší u mužů. Např. z průzkumů z Dánska, Německa, Španělska, Itálie, Nizozemska a Spojeného království vyplynulo, že mezi muži ve věku 15 až 34 let byla celoživotní zkušenost mezi 5 % a 13 %. V šesti zemích bylo užívání v poslední době vyšší než 3 %, přičemž Španělsko a Spojené království uváděly 6 % až 7 % (obr. 10).
Brugen af kokain er højere blandt mænd. F.eks. viste undersøgelser fra Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige, at langtidserfaringen blandt 15–34-årige mænd lå på mellem 5 % og 13 %. I seks lande lå tallene for nylig brug over 3 %, og Spanien og Det Forenede Kongerige har indberettet tal på 6–7 % (figur 10).
Kokaiini tarbimine on rohkem levinud meeste seas. Näiteks Taanis, Saksamaal, Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis on uuringud tuvastanud, et 15–34aastaste meeste seas on elu jooksul tarbinuid 5–13%. Kuues riigis on hiljutine tarbimine suurem kui 3%, Hispaania ja Ühendkuningriik teatavad 6–7% määrast (joonis 10).
Kokaiinin käyttö on yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa. Esimerkiksi Tanskassa, Saksassa, Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa tehdyissä tutkimuksissa ilmeni, että 15–34‑vuotiaiden miesten keskuudessa kokaiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus oli 5–13 prosenttia. Kuudessa maassa kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus oli yli 3 prosenttia, ja Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa se oli 6–7 prosenttia (kaavio 10).
A kokainhasználat a férfiak között gyakoribb. Például a Dániában, Németországban, Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban készült felmérések a 15–34 éves férfiaknál 5–13% közötti életprevalenciát találtak. A közelmúltbeli használat hat országban 3% fölött volt, közülük Spanyolország és az Egyesült Királyság 6–7%-os arányokról számolt be (Figure 10).
Kokainbruken er høyere blant menn. For eksempel viser undersøkelser fra Danmark, Tyskland, Spania, Italia, Nederland og Storbritannia at menn i alderen 15-34 år hadde en livstidserfaring på mellom 5 % og 13 %. Seks land rapporterte om rater for nyere bruk på over 3 %, og Spania og Storbritannia 6-7 % (figur 10).
Spożycie kokainy jest wyższe wśród mężczyzn. Na przykład badania z Danii, Niemiec, Hiszpanii, Włoch, Holandii i Wielkiej Brytanii stwierdzają, że poziom wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia dla grupy mężczyzn w wieku od 15 do 34 lat plasuje się w zakresie od 5% do 13%. W przypadku sześciu państw poziom zażywania niedawnego był wyższy niż 3%, a Hiszpania i Wielka Brytanii doniosły o poziomach 6-7% (Wykres 10).
Consumul de cocaină este mult mai mare în rândul bărbaţilor. De exemplu, sondajele din Danemarca, Germania, Spania, Italia, Ţările de Jos şi Regatul Unit au arătat că, pentru bărbaţii cu vârste cuprinse între 15–34 de ani, rata celor care au experimentat drogul pe parcursul vieţii varia între 5 % şi 13 %. În şase ţări consumul recent a fost de peste 3 %, Spania şi Regatul Unit raportând rate de 6–7 % (Figura 10).
Užívanie kokaínu je rozšírenejšie medzi mužmi. Prieskumy v Dánsku, Nemecku, Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve napríklad ukázali, že celoživotnú skúsenosť malo 5 až 13 % mužov vo veku 15 až 34 rokov. V šiestich krajinách bolo nedávne užitie vyššie ako 3 %, pritom Španielsko a Spojené kráľovstvo uvádzali 6 až 7 % (obrázok 10).
Uživanje kokaina je višje med moškimi. V raziskavah na Danskem, v Nemčiji, Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu je bilo na primer ugotovljeno, da je 5–13 % mladih moških v starosti od 15 do 24 let v življenju že kdaj poskusilo kokain. V šestih državah je bilo število ljudi, ki so v zadnjem času zaužili kokain, višje od 3 %, Španija in Združeno kraljestvo pa sta poročala o 6- do 7-odstotnih stopnjah (prikaz 10).
Kokain används mer av män än av kvinnor. Undersökningar från Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien har till exempel visat att livstidsprevalensen bland män i åldern 15–34 år var mellan 5 % och 13 %. I sex länder var andelen beträffande användning de senaste tolv månaderna över 3 %, och i Spanien och Storbritannien var den 6–7 % (figur 10).
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Saskaņā ar nesenajām nacionālajām iedzīvotāju aptaujām 0,5% līdz 6% no pieaugušajiem iedzīvotājiem atzīst kokaīna lietošanu vismaz vienu reizi (t.i. ilgtermiņa pieredze), augstākos rādītājus šajā ziņā uzrāda Itālija (4,6 %), Spānija (4,9 %) un Apvienotā Karaliste (6,8 %).
According to recent national population surveys, between 0.5 % and 6 % of the adult population report having tried cocaine at least once (i.e. lifetime prevalence), with Italy (4.6 %), Spain (4.9 %) and the United Kingdom (6.8 %) being at the upper end of this range. Recent cocaine use (last 12 months) is, in general, reported by less than 1 % of adults; in most countries, the range is between 0.3 % and 1 %. In Spain and the United Kingdom, recent prevalence rates are higher than 2 %.
Comme l'indiquent les récentes enquêtes nationales de population, entre 0,5 et 6% de la population adulte déclarent avoir consommé au moins une fois de la cocaïne (prévalence au cours de la vie), l'Italie (4,6 %), l'Espagne (4,9 %) et le Royaume-Uni (6,8 %) se situant dans la partie supérieure de cette fourchette. L'usage récent de cocaïne (12 derniers mois) est signalé, en général, par moins de 1 % des adultes. Dans la plupart des pays, la fourchette est comprise entre 0,3 et 1 %. L'Espagne et le Royaume-Uni enregistrement des taux de prévalence récente supérieurs à 2 %.
Jüngsten nationalen demografischen Erhebungen zufolge haben zwischen 0,5 % und 6 % der erwachsenen Bevölkerung mindestens einmal im Leben Kokain konsumiert (Lebenszeitprävalenz), wobei Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) und das Vereinigte Königreich (6,8 %) das obere Ende dieses Spektrums bilden. Jüngster Kokainkonsum (während der letzten 12 Monate) wird im Allgemeinen von weniger als 1 % der Erwachsenen angegeben. In den meisten Ländern liegt die Prävalenzrate zwischen 0,3 % und 1 %. Spanien und das Vereinigten Königreich verzeichnen für den jüngsten Konsum Prävalenzraten von über 2 %.
Según recientes encuestas de población nacionales, entre el 0,5 % y el 6 % de la población adulta admite haber consumido cocaína al menos una vez (es decir, prevalencia en algún momento de la vida) e Italia (4,6 %), España (4,9 %) y Reino Unido (6,8 %) ocupan los primeros puestos de esta clasificación. Por regla general, menos del 1 % de la población admite un consumo reciente de cocaína (últimos 12 meses); en la mayoría de países, este valor se mueve entre el 0,3 % y el 1 %. En España y el Reino Unido, las tasas de prevalencia recientes son superiores al 2 %.
Secondo recenti indagini nazionali, una percentuale della popolazione adulta compresa tra lo 0,5% e il 6% riferisce di aver provato la cocaina almeno una volta (prevalenza una tantum); Italia (4,6%), Spagna (4,9%) e Regno Unito (6,8%) figurano in cima alle statistiche. Il consumo recente di cocaina (ultimi 12 mesi) viene segnalato, in generale, da meno dell’1% degli adulti; nella maggior parte degli Stati l’intervallo è compreso tra lo 0,3% e l’1%. In Spagna e nel Regno Unito i dati più recenti sulla prevalenza superano il 2%.
Segundo inquéritos nacionais recentemente realizados, entre 0,5% e 6% da população adulta reconhece ter experimentado cocaína pelo menos uma vez (isto é, ter experiência ao longo da vida de consumo desta substância), sendo a Itália (4,6%), a Espanha (4,9%) e o Reino Unido (6,8%) os países onde se registam as percentagens mais elevadas nesta matéria. De um modo geral, menos de 1% dos adultos refere ter consumido cocaína recentemente (últimos 12 meses); na maior parte dos países, esta percentagem varia entre 0,3% e 1%. Em Espanha e no Reino Unido, os índices de consumo recente são superiores a 2%.
Σύμφωνα με πρόσφατες εθνικές έρευνες του πληθυσμού, 0,5 % έως 6 % του ενήλικου πληθυσμού δηλώνει ότι έχει δοκιμάσει κοκαΐνη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του (δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή), με την Ιταλία (4,6 %), την Ισπανία (4,9 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,8 %) να εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά. Πρόσφατη χρήση κοκαΐνης (κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο) αναφέρεται γενικά σε λιγότερο από 1 % των ενηλίκων· στις περισσότερες χώρες, τα ποσοστά κυμαίνονται μεταξύ 0,3 % και 1 %. Στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά πρόσφατης επικράτησης υπερβαίνουν το 2 %.
Uit recente nationale enquêtes onder de bevolking blijkt dat tussen de 0,5 en 6% van de volwassen populatie minstens één keer in hun leven cocaïne heeft gebruikt (het “ooit”-gebruik), waarbij Italië (4,6%), Spanje (4,9%) en het Verenigd Koninkrijk (6,8%) de hoogste percentages rapporteren. Het recent gebruik (“laatste 12-maanden”-gebruik) onder volwassenen is over het algemeen minder dan 1%; in de meeste landen ligt het percentage tussen de 0,3 en 1%, met uitzondering van Spanje en het Verenigd Koninkrijk (meer dan 2%).
Podle nedávných národních průzkumů obyvatelstva 0,5 % až 6 % dospělé populace uvádí alespoň jednu zkušenost s kokainem (tj. celoživotní prevalenci), přičemž na horním konci tohoto rozmezí je Itálie (4,6 %), Španělsko (4,9 %) a Spojené království (6,8 %). Užívání kokainu v poslední době (v posledních 12 měsících) obecně uvádí méně než 1 % dospělých; ve většině zemí jde o rozmezí mezi 0,3 % a 1 %. Ve Španělsku a Spojeném království jsou hodnoty nedávné prevalence vyšší než 2 %.
Ifølge nyere nationale befolkningsundersøgelser angiver mellem 0,5 % og 6 % af den voksne befolkning at have prøvet kokain mindst én gang (dvs. langtidsprævalens), idet Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) og Det Forenede Kongerige (6,8 %) ligger højest på listen. Under 1 % af de voksne melder generelt om nylig kokainbrug (de seneste 12 måneder); i de fleste lande er tallet på mellem 0,3 % og 1 %. I Spanien og Det Forenede Kongerige ligger prævalensen på over 2 %.
Viimaste riiklike rahvastiku-uuringute põhjal tunnistab 0,5–6% täisealisest elanikkonnast, et on kokaiini proovinud vähemalt korra (levimus elu jooksul), kusjuures kõnealuse vahemiku tipus on Itaalia (4,6%), Hispaania (4,9%) ja Ühendkuningriik (6,8%). Hiljutisest kokaiinitarbimisest (viimase 12 kuu jooksul) teatatakse üldiselt alla 1% täiskasvanute kohta, enamikus maades on näitaja 0,3–1% vahemikus. Hispaanias ja Ühendkuningriigis on hiljutine levimusmäär üle 2%.
Viimeaikaisten kansallisten tutkimusten mukaan 0,5–6 prosenttia aikuisväestöstä ilmoittaa kokeilleensa kokaiinia ainakin kerran, ja tämän vaihteluvälin kärjessä ovat Italia (4,6 %), Espanja (4,9 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,8 %). Kokaiinia ilmoittaa käyttäneensä hiljattain (viimeisten 12 kuukauden aikana) yleisesti ottaen alle prosentti aikuisista, ja vaihteluväli on useimmissa maissa 0,3:sta 1 prosenttiin. Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus on yli 2 prosenttia.
A legfrissebb országos felmérések alapján a felnőtt lakosság 0,5–6%-a vallotta, hogy életében már legalább egy alkalommal kipróbálta a kokaint (életprevalencia), az élen Olaszországgal (4,6%), Spanyolországgal (4,9%) és az Egyesült Királysággal (6,8%). Közelmúltbeli kokainfogyasztásról (előző 12 hónap) a felnőttek kevesebb mint 1%-a számolt be; a legtöbb országban ez az adat 0,3% és 1% között volt. Spanyolországban és az Egyesült Királyságban a közelmúltbeli előfordulási arányok meghaladták a 2%-ot.
Ifølge nyere nasjonale undersøkelser oppgir mellom 0,5 % og 6 % av den voksne befolkningen at de har prøvd kokain minst én gang (dvs. livstidsprevalens), med Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) og Storbritannia (6,8 %) i den øvre enden av skalaen. Nyere kokainbruk (siste 12 måneder) oppgis generelt av mindre enn 1 % av alle voksne, i de fleste land mellom 0,3 % og 1 %. Spania og Storbritannia har prevalensrater for nyere bruk på over 2 %.
Według ostatnich krajowych badań populacji, od 0,5% do 6% osób dorosłych przyznaje, że przynajmniej raz w życiu spróbowało kokainy (wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia), przy czym w górnych granicach tej skali znajdowały się państwa takie jak Włochy (4,6%), Hiszpania (4,9%) i Wielka Brytania (6,8%). Zażywanie niedawne (w ciągu ostatnich 12 miesięcy) generalnie deklaruje mniej niż 1% osób dorosłych. W większości państw zakres wskaźnika takiego zażywania wynosi od 0,3% do 1%, jedynie w Hiszpanii i Wielkiej Brytanii jego poziom wynosi powyżej 2%.
Conform sondajelor naţionale recente la nivelul populaţiei, între 0,5 % şi 6 % din populaţia adultă declară ca a că a consumat cocaină cel puţin o dată (adică prevalenţa pe parcursul vieţii), valorile cele mai mari înregistrându-se în Italia (4,6 %), Spania (4,9 %) şi în Regatul Unit (6,8 %). Consumul recent de cocaină (în ultimele 12 luni) raportat de adulţi este, în general, sub 1 %; în majoritatea ţărilor cifrele variază între 0,3 % şi 1 %. În Spania şi în Regatul Unit ratele de prevalenţă pentru consumul recent au fost de peste 2 %.
Podľa najnovších vnútroštátnych prieskumov obyvateľstva priznáva 0,5 % až 6 % dospelej populácie užitie kokaínu aspoň raz v živote (t. j. celoživotnú prevalenciu), s Talianskom (4,6 %), so Španielskom (4,9 %) a Spojeným kráľovstvom (6,8 %) v hornej časti tohto intervalu. Vo všeobecnosti uviedlo nedávne užitie kokaínu (v uplynulých 12 mesiacoch) menej ako 1 % dospelých vo väčšine krajín, rozsah je od 0,3 do 1 %. V Španielsku a Spojenom kráľovstve sú hodnoty prevalencie nad 2 %.
Po navedbah nedavnih nacionalnih raziskav med prebivalstvom je od 0,5 % do 6 % odraslega prebivalstva priznalo, da je vsaj enkrat v življenju poskusilo kokain, Italija (4,6 %), Španija (4,9 %) in Združeno kraljestvo (6,8 %) pa sta na zgornjem robu te lestvice. O nedavnem zaužitju kokaina (v zadnjih 12 mesecih) je na splošno poročalo manj kot 1 % odraslih; v večini držav se številka giblje med 0,3 % in 1 %. V Španiji in Združenem kraljestvu so stopnje nedavnega zaužitja višje od 2 %.
Enligt nyare nationella befolkningsundersökningar uppger mellan 0,5 % och 6 % av den vuxna befolkningen att de någon gång har testat kokain. Andelen är högst i Italien (4,6 %), Spanien (4,9 %) och Storbritannien (6,8 %). Andelen vuxna som säger sig ha använt kokain under de senaste tolv månaderna uppgår i allmänhet till mindre än 1 % och ligger i de flesta länder mellan 0,3 % och 1 %. I Spanien och Storbritannien har mer 2 % använt kokain de senaste tolv månaderna.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Lielākā daļa opiātu lietotāju atzīst, ka viņi ir pirmoreiz lietojuši opiātus vecumā no 15 līdz 24 gadiem, un aptuveni 50% no pacientiem pirmoreiz ir lietojuši šo narkotiku pirms 20 gadu vecuma (115). Salīdzinot pirmreizējās lietošanas vecumu ar pirmās ārstēšanas saņemšanas vecumu, ir redzams, ka laiks starp pirmo lietošanu un pirmo pieprasījumu pēc ārstēšanās parasti ir 5 līdz 10 gadi.
Most opiate clients report having used opiates for the first time when they were between 15 and 24 years old, with around 50 % of clients first using the drug before the age of 20 (115). Comparing the age at first use with the age at first treatment, the time lag between first use and first demand for treatment is generally between 5 and 10 years. An early age at onset of opiate use is often associated with a range of behavioural problems and social deprivation (United Kingdom national report).
La plupart des patients traités pour usage d'opiacés déclarent en avoir consommé pour la première fois lorsqu'ils avaient entre 15 et 24 ans, près de 50 % en ayant consommé pour la première fois avant l'âge de 20 ans (115). Lorsque l'on compare l'âge de la première consommation avec l'âge du premier traitement, l'intervalle entre la première consommation et la première demande de traitement est généralement compris entre 5 et 10 ans. Un âge précoce lors du début de l'usage d'opiacés est souvent associé à divers problèmes comportementaux et à un dénument social (rapport national britannique).
Die meisten Opiatpatienten geben an, erstmals im Alter zwischen 15 und 24 Jahren Opiate konsumiert zu haben, wobei etwa 50 % der Patienten jünger als 20 Jahre waren, als sie die Droge zum ersten Mal konsumiert haben (115). Der Vergleich des Alters beim Erstkonsum mit dem Alter bei der ersten Therapie zeigt, das zwischen dem Erstkonsum und der ersten Behandlungsnachfrage in der Regel fünf bis zehn Jahre vergehen. Der Erstkonsum von Opiaten in einem jungen Alter geht häufig mit einer Reihe von Verhaltensproblemen und sozialer Deprivation einher (Nationaler Bericht der Vereinigten Königreichs).
La mayoría de pacientes de opiáceos declaran haberlos consumido por primera vez cuando tenían entre 15 y 24 años de edad, y el 50 % de los pacientes lo hizo antes de los 20 años (115). Si se compara la edad del primer consumo con la edad de solicitud del primer tratamiento, se observa que el espacio de tiempo transcurrido entre ellas suele ser de entre 5 y 10 años. El inicio en el consumo de opiáceos a una edad temprana está con frecuencia relacionado con diversos problemas de comportamiento y privación social (informe nacional del Reino Unido).
La maggior parte dei pazienti consumatori di oppiacei riferisce di aver provato per la prima volta queste sostanze in un’età compresa tra i 15 e i 24 anni; di questi il 50% circa ammette di aver provato la droga prima dei 20 anni (115). Se si confronta l’età in cui la droga viene usata per la prima volta con l’età in cui per la prima volta viene fatta domanda di entrare in terapia, in genere l’intervallo di tempo tra l’una e l’altra epoca è di circa 5-10 anni. Spesso il consumo precoce di oppiacei è associato a un ventaglio di problemi comportamentali e di gravi carenze sociali (relazione nazionale britannica).
A maioria destes utentes diz tê-los consumido pela primeira vez entre os 15 e os 24 anos de idade, tendo cerca de 50% consumido a droga pela primeira vez antes dos 20 anos (115). Comparando a idade do início do consumo com a idade do primeiro tratamento, o intervalo temporal entre o primeiro consumo e o primeiro pedido de tratamento situa-se, geralmente, entre 5 e 10 anos. O início do consumo de opiáceos numa idade muito jovem encontra-se frequentemente associado a um conjunto de problemas comportamentais e de desfavorecimento social (relatório nacional do Reino Unido).
Τα περισσότερα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα αναφέρουν ότι έκαναν για πρώτη φορά χρήση οπιούχων σε ηλικία μεταξύ 15 και 24 ετών, και περίπου 50 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρουν ότι έκαναν για πρώτη φορά χρήση της ουσίας πριν από την ηλικία των 20 ετών (115). Από τη σύγκριση της ηλικίας πρώτης χρήσης και της ηλικίας πρώτης θεραπείας προκύπτει ότι το χρονικό διάστημα που μεσολαβεί από την πρώτη χρήση έως την πρώτη αίτηση για θεραπεία είναι συνήθως 5 έως 10 χρόνια. Η έναρξη της χρήσης οπιούχων σε νεαρή ηλικία συνδέεται συχνά με μια σειρά προβλημάτων συμπεριφοράς και κοινωνικών στερήσεων (εθνική έκθεση Ηνωμένου Βασιλείου).
De meeste opiatencliënten geven aan dat zij voor het eerst opiaten hebben gebruikt toen zij tussen de 15 en 24 jaar oud waren, waarbij 50% van de cliënten jonger dan 20 was toen zij de drug voor het eerst gebruikten (115). Bij een vergelijking van de leeftijd dat voor het eerst opiaten is gebruikt en de leeftijd waarop de eerste behandeling hiervoor plaatsvond, blijkt dat er tussen het eerste gebruik en de eerste behandeling doorgaans een periode van vijf tot tien jaar ligt. Het op jonge leeftijd beginnen met het gebruik van opiaten gaat vaak gepaard met een reeks gedragsproblemen en sociale deprivatie (nationaal verslag van het Verenigd Koninkrijk).
Většina klientů užívající opiáty uvádí, že poprvé užili opiáty ve věku 15 až 24 let a přibližně 50 % klientů poprvé užilo drogu před dosažením 20 let (115). Pokud srovnáváme věk při prvním užití s věkem při prvním léčení, časový interval mezi prvním užitím a první žádostí o léčbu je obecně 5 až 10 let. Nízký věk na začátku užívání opiátů je často spojen s řadou problémů v chování a se sociální deprivací (národní zpráva Spojeného království).
De fleste opiatklienter angiver at have brugt opiater første gang, da de var mellem 15 og 24 år, og ca. 50 % af klienterne brugte stoffet første gang, inden de blev 20 år (115). En sammenligning mellem alderen ved førstegangsbrug og alderen ved første behandling viser, at tidsintervallet mellem førstegangsbrug og første behandlingsanmodning generelt ligger på mellem 5 og 10 år. Påbegyndelse af opiatbrug i en tidlig alder er ofte forbundet med en række adfærdsproblemer og social forarmelse (Det Forenede Kongeriges nationale rapport).
Enamik opiaadiklientidest teatab, et tarbis opiaate esmakordselt 15–24 aasta vanuselt, umbes 50% klientidest tarbis seda narkootikumi esmakordselt enne 20aastaseks saamist (115). Võrreldes vanust esmakordse tarbimise ajal vanusega esmakordse ravi ajal, on ajavahemik esmakordsest tarbimisest esmakordse ravitaotluseni üldiselt 5–10 aastat. Opiaatide tarbimise alustamist noores eas seostatakse sageli erinevate käitumisprobleemide ja sotsiaalse tõrjutusega (Ühendkuningriigi riiklik aruanne).
Useimmat opiaattiasiakkaat ilmoittavat käyttäneensä opiaatteja ensimmäisen kerran 15–24‑vuotiaana, ja noin 50 prosenttia asiakkaista on käyttänyt näitä huumeita ensimmäisen kerran alle 20‑vuotiaana (115). Kun käytön aloittamisen ikää verrataan hoidon aloittamisen ikään, ilmenee, että ensimmäisestä käyttökerrasta ehtii kulua yleensä 5–10 vuotta ennen ensimmäistä hoitoon hakeutumista. Opiaattien käytön aloittamiseen nuorena liittyy usein monenlaisia käyttäytymisongelmia ja sosiaalista syrjäytymistä (Yhdistyneen kuningaskunnan kansallinen raportti).
Az opiátok miatt kezelt páciensek többsége elmondása szerint első alkalommal 15–24 éves kora között használt opiátokat, ezen belül a páciensek körülbelül 50%-a 20 éves kora előtt használta először a kábítószert(115). Az első használat életkorának és az első gyógykezelés életkorának összevetéséből kiderül, hogy általában körülbelül 5–10 év telik el az első használat és az első gyógykezelési igény között. A fiatal korban kezdődő opiáthasználat gyakran magatartási problémákkal, illetve a szociálisan hátrányos helyzettel jár együtt (az Egyesült Királyság országjelentése).
De fleste opiatklientene oppgir at de brukte opiater for første gang da de var mellom 15 og 24 år gamle, mens rundt 50 % av klientene debuterte før fylte 20 (115). Hvis man sammenligner debutalder med alder ved første behandling, går det vanligvis mellom 5 og 10 år fra førstegangsbruk og til vedkommende første gang søker seg til behandlingsapparatet. Tidlig debutalder for opiatbruk er ofte assosiert med en rekke atferdsproblemer og sosial deprivasjon (Storbritannias nasjonale rapport).
Większość pacjentów twierdzi, że pierwszy raz zażyła opiaty w wieku od 15 do 24 lat, a około 50% pacjentów pierwszy raz zażyła narkotyk przed ukończeniem 20 lat (115). Porównując wiek pierwszego zażycia i wiek pierwszego leczenia okazuje się, że czas, który upływa między pierwszym zastosowaniem narkotyku i pierwszym zapotrzebowaniem na leczenie wynosi generalnie od 5 do 10 lat. Wczesne rozpoczęcie zażywania opiatów często połączone jest z różnorodnymi problemami z zachowaniem i z deprywacją społeczną (Sprawozdanie krajowe Wielkiej Brytanii).
Majoritatea clienţilor tratamentului pentru dependenţă de opiacee declară că au consumat opiacee pentru prima dată la vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, iar aproximativ 50 % din clienţi au folosit drogul înainte de vârsta de 20 de ani (115). Dacă se compară vârsta la primul consum cu vârsta la primul tratament, intervalul de timp dintre primul consum şi prima cerere de tratament este în general între 5 şi 10 ani. Vârsta timpurie a începerii consumului de opiacee se asociază frecvent cu o serie de probleme comportamentale şi cu privaţiuni sociale (raportul naţional al Regatului Unit).
Väčšina opiátových klientov uvádza, že prvý raz užili opiáty vo veku 15 až 24 rokov a približne 50 % klientov užilo drogu pred dovŕšením 20. roku (115). Keď sa porovná vek prvého užitia s vekom nástupu na prvé liečenie, je časový interval medzi prvým užitím a prvou žiadosťou o liečbu vo všeobecnosti 5 až 10 rokov. Nízky vek pri začatí užívania opiátov je často spojený s radom problémov so správaním a sociálnou depriváciou (národná správa Spojeného kráľovstva).
Večina oseb, ki se zdravi zaradi opiatov, poroča, da so opiate prvič poskusile, ko so bile stare med 15 in 24 let, okoli 50 % ljudi pa je drogo prvič užilo pred 20. letom (115). S primerjavo starosti ob prvem uživanju s starostjo ob prvem zdravljenju je časovna razlika med prvim uživanjem in prvim povpraševanjem po zdravljenju po navadi med 5 in 10 let. Zgodnja starost za začetek uživanja opiatov je pogosto povezana s številnimi vedenjskimi težavami in socialnim prikrajšanjem (nacionalno poročilo Združenega kraljestva).
De flesta opiatklienterna uppger att de var mellan 15 och 24 år första gången de använde opiater och omkring 50 % av klienterna var under 20 år första gången de använde drogen(115). En jämförelse mellan debutåldern och den ålder då klienten första gången får behandling visar att tidsintervallet mellan dessa vanligen är mellan 5 och 10 år En tidig debutålder för opiatmissbruk kopplas ofta till en rad beteendeproblem och social utsatthet (Storbritanniens nationella rapport).
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
Laika posmā no 1990. līdz 2002. gadam ES valstis ziņoja par 7 000 līdz 9 000 nāves gadījumiem dēļ pārdozēšanas katru gadu (148), kas kopā sastāda vairāk kā 100 000 nāves gadījumus šajā periodā. Šos skaitļus var uzskatīt par minimālajiem aprēķiniem, jo ļoti iespējams, ka daudzas valstis ziņo mazākus rezultātus.
Between 1990 and 2002, EU countries reported 7 000–9 000 deaths due to overdoses each year (148), adding up to more than 100 000 deaths during this period. These figures can be considered a minimum estimate because under-reporting is likely to occur in many countries.
Entre 1990 et 2002, les pays de l'UE déclaraient entre 7 000 et 9 000 décès provoqués par des surdoses chaque année (148), soit un total de plus de 100 000 décès au cours de cette période. Ces chiffres doivent être considérés comme une estimation minimale, étant donné que le nombre de cas déclarés est probablement sous-estimé dans bon nombre de pays.
Zwischen 1990 und 2002 meldeten die EU-Länder jährlich 7 000 bis 9 000 Todesfälle infolge von Überdosierung (148), insgesamt also über 100 000 Todesfälle. Diese Zahlen sind als Minimalschätzungen anzusehen, da wahrscheinlich in vielen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden.
Entre 1990 y 2002, los Estados miembros de la UE notificaron entre 7.000 y 9.000 muertes por sobredosis cada año (148), lo que supone más de de 100.000 muertes durante este período. Estas cifras pueden considerarse una estimación mínima, porque es probable que en muchos países no se notifiquen todos los casos.
Tra il 1990 e il 2002 i paesi dell’UE hanno riferito 7 000-9 000 decessi per overdose all’anno (148), per un totale di oltre 100 000 decessi. Queste cifre possono essere considerate una stima minima, perché molti paesi tendono a non segnalare tutti i casi.
Στο διάστημα μεταξύ 1990 και 2002, οι χώρες της ΕΕ ανέφεραν 7 000–9 000 θανάτους οφειλόμενους σε υπερβολική δόση ναρκωτικών κάθε χρόνο (148), δηλαδή συνολικά περισσότερους από 100 000 θανάτους στο συγκεκριμένο διάστημα. Τα στοιχεία αυτά μπορούν να θεωρηθούν ελάχιστη εκτίμηση, καθώς σε πολλές χώρες είναι πιθανό να μην αναφέρονται όλοι οι θάνατοι.
Tussen 1990 en 2002 werden jaarlijks 7 000 tot 9 000 sterfgevallen als gevolg van overdoses gerapporteerd door de EU-landen (148), wat betekent dat er in deze periode meer dan 100 000 mensen als gevolg van hun drugsgebruik zijn overleden. Deze cijfers kunnen als minimale schattingen worden beschouwd, omdat het aantal meldingen in veel landen waarschijnlijk lager is dan het feitelijke aantal sterfgevallen.
V letech 1990–2002 země EU každý rok uváděly 7 000–9 000 úmrtí způsobených předávkováním (148), což představuje během tohoto období celkem více než 100 000 úmrtí. Tyto údaje lze považovat za minimální odhad, protože v mnoha zemích pravděpodobně dochází k podhodnocení uváděných hodnot.
Mellem 1990 og 2002 indberettede EU-landene hvert år 7 000–9 000 dødsfald som følge af overdosis (148), svarende til over 100 000 dødsfald i denne periode. Disse tal kan betragtes som et minimumsskøn, idet der formentlig kan være tale om underrapportering i mange lande.
Aastatel 1990–2002 teatasid ELi riigid igal aastal 7000–9000 üledoosist põhjustatud surmajuhtumist (148), nii et kokku teatati selle ajavahemiku jooksul 100 000 surmajuhtumist. Neid arve võib pidada miinimumhinnanguks, sest paljudes riikides esineb tõenäoliselt aruandlusega hõlmamata andmeid.
EU-maat ilmoittivat vuosina 1990–2002 joka vuosi 7 000–9 000 yliannostuksen aiheuttamaa kuolemaa (148), eli näitä kuolemia oli kyseisellä ajanjaksolla yhteensä yli 100 000. Lukuja voidaan pitää vähimmäisarvioina, sillä todennäköisesti osa kuolemista jää useimmissa maissa kirjaamatta.
1990 és 2002 között az EU országai évi 7000–9000 túladagolásos halálesetet jelentettek be(148), ami erre az időszakra nézve összesen több mint 100 000 halálesetet jelent. Ezek a számok minimális becslésnek tekinthetők, mivel valószínű, hogy sok országban nem minden esetet jelentenek.
Mellom 1990 og 2002 rapporterte landene i EU hvert år 7 000-9 000 dødsfall som følge av overdose (148), til sammen over 100 000 dødsfall i løpet av denne perioden. Disse tallene kan betraktes som minimumsestimater da det er sannsynlig at underrapportering skjer i flere land.
W latach 1990-2002, państwa UE doniosły o 7 000-9 000 przypadkach zgonów z powodu przedawkowania rocznie (148), zwiększając liczbę ponad 100 000 zgonów odnotowanych w tym okresie. Dane te można uważać za minimalne wartości szacunkowe, ponieważ w wielu państwach dochodzi do zaniżania danych.
Între 1990 şi 2002, statele membre ale Uniunii Europene au raportat 7 000–9 000 de decese provocate de supradoze pe an (148), ceea ce în total reprezintă peste 100 000 de decese în acest interval. Cifrele menţionate pot fi considerate o estimare minimă deoarece este probabil ca în majoritatea ţărilor să apară o sub-raportare a cazurilor.
V rokoch 1990 až 2002 oznámili krajiny EÚ každý rok 7 000 – 9 000 úmrtí zapríčinených predávkovaním (148), spolu viac ako 100 000 úmrtí počas tohto obdobia. Tieto čísla možno považovať za minimálne odhady, pretože mnohé krajiny pravdepodobne uviedli nižšie hodnoty.
V letih med 1990 in 2002 so države EU vsako leto poročale o 7000–9000 smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka drog (148), kar je dodalo več kot 100.000 smrtnih primerov v tem obdobju. Te številke veljajo za najnižje ocene, kajti v večini držav obstaja določen delež neprijavljenih primerov.
Mellan 1990 och 2002 redovisade EU-länderna 7 000–9 000 dödsfall orsakade av överdoser varje år(148), vilket innebar fler än 100 000 dödsfall under denna period. Dessa siffror kan betraktas som en minimiuppskattning eftersom underrapportering sannolikt sker i många länder.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Jaunākajās aptaujās iegūtie dati liecina, ka lietošanu pēdējā mēneša laikā atzīst 0,5–9 % no visiem pieaugušajiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 2–4 %), 1,5–13 % no gados jaunajiem pieaugušajiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 3–8 %) un 1,2–16 % no jauniešiem vecumā no 15 līdz 24 gadiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 5–10 %) (3. attēls).
In recent surveys, rates of use in the last month were reported by 0.5–9 % of all adults (with many countries in the range 2–4 %), by 1.5–13 % of young adults (with many countries in the range 3–8 %) and by 1.2–16 % of 15- to 24-year-olds (with many countries in the range 5–10 %) (Figure 3). A very rough estimation will be that 1 in 10 to 20 young Europeans is a current user of cannabis. The countries with the lowest current prevalence rates included Malta, Greece, Sweden, Poland and Finland, while the United Kingdom and Spain had the highest.
Des études récentes ont montré que les pourcentages de consommation au cours du dernier mois se situaient entre 0,5 et 9 % chez les adultes en général (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 2 et 4 %), entre 1,5 et 13 % chez les jeunes adultes (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 3 et 8 %) et entre 1,2 et 16 % pour les 15 à 24 ans (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 5 et 10 %) (graphique 3). Une estimation très approximative serait que 1 jeune Européen sur 10 à 20 est un consommateur actuel de cannabis. Les pays où les taux de prévalence actuelle sont les plus bas sont Malte, la Grèce, la Suède, la Pologne et la Finlande, tandis qu'à l'autre bout de l'échelle figurent le Royaume-Uni et l'Espagne.
In jüngsten Erhebungen wurden für den Konsum im letzten Monat die folgenden Raten ermittelt: 0,5 % bis 9 % aller Erwachsenen (in vielen Ländern zwischen 2 % und 4 %), 1,5 % bis 13 % der jungen Erwachsenen (in vielen Ländern zwischen 3 % und 8 %) und 1,2 % bis 16 % der 15- bis 24-Jährigen (in vielen Ländern zwischen 5 % und 10 %) (Abbildung 3). Sehr grob geschätzt ist einer von 10 bis 20 jungen Europäern aktueller Cannabiskonsument. Zu den Ländern mit den niedrigsten Prävalenzraten gehörten Malta, Griechenland, Schweden, Polen und Finnland, während im Vereinigten Königreich und Spanien die höchsten Raten verzeichnet wurden.
Las últimas encuestas revelan que entre el 0,5 % y el 9 % de toda la población adulta (del 2 % al 4 % en muchos países) declara consumos en el último mes, porcentajes que van del 1,5 % al 13 % en la población de adultos jóvenes (del 3 % al 8 % en muchos países) y del 1,2 % al 16 % en la población de 15 a 24 años (del 5 % al 10 % en muchos países) (gráfico 3). Una estimación muy aproximada sería que 1 de cada 10 a 20 jóvenes europeos es consumidor de cannabis en la actualidad. Algunos de los países con las tasas de prevalencia actual más bajas son Malta, Grecia, Suecia, Polonia y Finlandia, mientras que el Reino Unido y España son los países con tasas más elevadas.
Nei sondaggi recenti il consumo nell’ultimo mese è stato riferito dallo 0,5-9% di tutti gli adulti (molti paesi con percentuali comprese tra il 2% e il 4%), dall’1,5-13% dei giovani adulti (molti paesi con percentuali comprese tra il 3% e l’8%) e dall’1,2-16% dei ragazzi di 15-24 anni (molti paesi con percentuali comprese tra il 5% e il 10%) (Grafico 3). Da una stima rudimentale si potrebbe concludere che un giovane europeo su 10-20 fa uso attualmente di cannabis. I paesi con la prevalenza minore di consumo attuale sono Malta, Grecia, Svezia, Polonia e Finlandia, quelli con la prevalenza maggiore Regno Unito e Spagna.
Σε πρόσφατες έρευνες, χρήση κάνναβης κατά τον τελευταίο μήνα δηλώνει ότι έκανε 0,5–9 % του συνόλου των ενηλίκων (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 2 και 4 %), 1,5–13 % των νεαρών ενηλίκων (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 3 και 8 %) και 1,2–16 % των ατόμων ηλικίας 15 έως 24 ετών (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 5 και 10 %) (διάγραμμα 3). Σύμφωνα με μια πολύ πρόχειρη εκτίμηση, 1 στους 10 έως 20 νεαρούς Ευρωπαίους είναι τρέχων χρήστης κάνναβης. Στις χώρες με το χαμηλότερο ποσοστό επικράτησης πρόσφατης χρήσης συγκαταλέγονται η Μάλτα, η Ελλάδα, η Σουηδία, η Πολωνία και η Φινλανδία, ενώ το Ηνωμένο Βασίλειο και η Ισπανία εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά.
In recente enquêtes wordt door 0,5-9% van alle volwassenen gerapporteerd dat er in de laatste maand cannabis is gebruikt (in veel landen ligt dit percentage tussen de 2 en 4%). Voor jongvolwassenen is dat percentage 1,5-13% (waarbij dit percentage in veel landen tussen de 3 en 8% ligt) en voor de 15-tot 24-jarigen 1,2-16% (in veel landen tussen de 5 en 10%) (figuur 3). Een zeer grove schatting is dat 1 op de 10 tot 20 jonge Europeanen een actueel gebruiker van cannabis is. Tot de landen met de laagste prevalentiepercentages voor actueel gebruik behoren Malta, Griekenland, Zweden, Polen en Finland, terwijl de hoogste prevalentiepercentages in het Verenigd Koninkrijk en Spanje worden aangetroffen.
V posledních průzkumech uvedlo míru užívání v minulém měsíci 0,5–9% všech dospělých (v mnoha zemích v rozpětí 2–4 %), 1,5–13 % mladých dospělých (v mnoha zemích v rozpětí 3–8 %) a 1,2–16 % osob ve věku 15–24 let (v mnoha zemích v rozpětí 5–10 %) (obr. 3). Dle velmi hrubých odhadů užívá v současné době konopí 1 z 10 až 20 mladých Evropanů. Mezi země s nejnižší prevalencí užívání v současné době patří Malta, Řecko, Švédsko, Polsko a Finsko, zatímco ve Spojeném království a Španělsku byl tento typ prevalence nejvyšší.
I nyere undersøgelser blev brug inden for den seneste måned angivet af 0,5–9 % af alle voksne (mange lande med en procentsats på 2–4 %), af 1,5–13 % af unge voksne (mange lande med en procentsats på 3–8 %) og af 1,2–16 % af de 15–24-årige (mange lande med en procentsats på 5–10 %) (figur 3). Ifølge et meget groft skøn er 1 ud af 10–20 unge europæere aktuel cannabisbruger. De lande, der havde de laveste prævalenssatser for aktuel brug, var Malta, Grækenland, Sverige, Polen og Finland, mens Det Forenede Kongerige og Spanien havde de højeste satser.
Hiljutistes uuringutes teatas viimase kuu jooksul tarbimise määradest 0,5–9% kõikidest täiskasvanutest (paljudes riikides 2–4%), 1,5–13% noortest täiskasvanutest (paljudes riikides 3–8%) ja 1,2–16% 15– 24aastastest (paljudes riikides 5–10%) (joonis 3). Väga laialt üldistades võib öelda, et üks kümnest kuni kahekümnest noorest eurooplasest on praegune kanepitarbija. Praeguse levimuse määr olid kõige madalam Maltal, Kreekas, Rootsis, Poolas ja Soomes ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis ja Hispaanias.
Viimeaikaisissa kyselyissä kannabista on ilmoittanut käyttäneensä viimeisen kuukauden aikana 0,5–9 prosenttia kaikista aikuisista (osuus on useissa maissa 2–4 %), 1,5–13 prosenttia nuorista aikuisista (useissa maissa 3–8 %) ja 1,2–16 prosenttia 15–24-vuotiaista (useissa maissa 5–10 %) (kaavio 3). Karkeasti voidaan arvioida, että yksi 10–20 nuoresta eurooppalaisesta käyttää nykyään kannabista. Kannabista nykyisin käyttävien osuus on alhaisin Maltalla, Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Suomessa, ja se on korkein Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Espanjassa.
A legfrissebb felmérések szerint a múlt havi használati arányok az összes felnőtt 0,5–9%-ára (ezen belül sok ország a 2–4% közötti sávban van), a fiatal felnőttek 1,5–13%-át (ezen belül sok ország a 3–8% közötti sávban) és a 15–24 évesek 1,2–16%-ára vonatkoztak (ezen belül sok ország a 5–10% közötti sávba tartozik) (Figure 3). Nagyon durva becsléssel élve azt mondhatjuk, hogy minden 10–20 fiatal európai közül 1 jelenlegi kannabiszhasználó. A legalacsonyabb jelenlegi prevalenciaértéket Máltán, Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Finnországban jegyezték fel, míg a legmagasabbat az Egyesült Királyságban és Spanyolországban.
I nyere undersøkelser ble bruk siste måned rapportert av 0,5-9 % av alle voksne (mange land i området 2-4 %), av 1,5-13 % av unge voksne (mange land i området 3-8 %) og av 1,2-16 % av alle 15- til 24-åringer (mange land i området 5-10 %) (figur 3). Grovt regnet vil dermed 1 av 10-20 unge i Europa være en aktuell bruker av cannabis. Landene med lavest utbredelse av aktuelle brukere var bl.a. Malta, Hellas, Sverige, Polen og Finland, mens Storbritannia og Spania har høyest.
Według niedawnych badań wskaźnik zażywania w ciągu ostatniego miesiąca wyniósł od 0,5% do 9% wszystkich osób dorosłych (wiele państw znalazło się w przedziale 2-4%), od 1,5% do 13% młodych osób dorosłych (wiele państw znalazło się w przedziale 3-8%) i od 1,2% do 16% osób z grupy wiekowej od 15 do 24 lat (wiele państw znalazło się w przedziale 5-10%) (Wykres 3). Pobieżna ocena wykazuje, że 1 na 10-20 Europejczyków zażywa obecnie pochodne konopi. Państwa o najniższych poziomach wskaźnika bieżącego zażywania to Malta, Grecja, Szwecja, Polska i Finlandia, a najwyższych – Wielka Brytania i Hiszpania.
În sondajele recente, ratele declarate de consum din ultima lună au fost de 0,5–9 % din totalul adulţilor (în multe ţări încadrându-se în intervalul 2–4 %), de 1,5–13 % dintre adulţii tineri (în multe ţări încadrându-se în intervalul 3–8 %) şi de 1,2–16 % dintre cei cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani (în multe ţări încadrându-se în intervalul 5–10 %) (Figura 3). Conform unei estimări brute, unul din 10 până la 20 de tineri europeni este în prezent consumator de canabis. Printre ţările cu cele mai reduse rate de prevalenţă în prezent se numără Malta, Grecia, Suedia, Polonia şi Finlanda, ratele cele mai ridicate înregistrându-se în Regatul Unit şi în Spania.
V ostatných výskumoch uviedlo užitie v minulom mesiaci 0,5 až 9 % všetkých dospelých (vo viacerých krajinách v rozsahu 2 až 4 %), 1,5 až 13 % mladých dospelých (vo viacerých krajinách v rozsahu 3 až 8 %) a 1,2 až 16 % 15- až 24-ročných (vo viacerých krajinách v rozsahu 5 až 10 %) (obrázok 3). Podľa veľmi hrubého odhadu bude súčasným užívateľom kanabisu 1 z 10 až 20 mladých Európanov. Medzi krajiny s najnižšou súčasnou prevalenciou patrili Malta, Grécko, Švédsko, Poľsko a Fínsko, naopak, najvyššia bola v Spojenom kráľovstve a Španielsku.
V nedavnih raziskavah je o uživanju konoplje v zadnjem mesecu poročalo 0,5–9 % vseh odraslih (v mnogih državah v obsegu 2–4 %), 1,5–13 % mlajših odraslih (v mnogih državah v obsegu 3–8 %) in 1,2–16 % mladostnikov, starih od 15 do 24 let (v večini držav v obsegu 5–10 %) (prikaz 3). Zelo groba ocena je, da 1 na 10 do 20 mladih Evropejcev trenutno uživa konopljo. Države z najnižjimi deleži rednega uživanja konoplje so Malta, Grčija, Švedska, Poljska in Finska, medtem ko imata Združeno kraljestvo in Španija najvišje.
I nyare undersökningar var andelarna när det gäller användning den senaste månaden 0,5–9 % av alla vuxna (i de flesta länder 2–4 %), 1,5–13 % av unga vuxna (i de flesta länder 3–8 %) och 1,2–16 % av ungdomar i åldern 15–24 år (i de flesta länder 5–10 %)(figur 3). En mycket grov uppskattning är att 1 av 10 till 20 unga européer har använt cannabis den senaste månaden. Andelen var lägst i Malta, Grekland, Sverige, Polen och Finland, medan Storbritannien och Spanien hade de högsta andelarna.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Jaunākajās aptaujās iegūtie dati liecina, ka lietošanu pēdējā mēneša laikā atzīst 0,5–9 % no visiem pieaugušajiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 2–4 %), 1,5–13 % no gados jaunajiem pieaugušajiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 3–8 %) un 1,2–16 % no jauniešiem vecumā no 15 līdz 24 gadiem (daudzās valstīs šis rādītājs ir 5–10 %) (3. attēls).
In recent surveys, rates of use in the last month were reported by 0.5–9 % of all adults (with many countries in the range 2–4 %), by 1.5–13 % of young adults (with many countries in the range 3–8 %) and by 1.2–16 % of 15- to 24-year-olds (with many countries in the range 5–10 %) (Figure 3). A very rough estimation will be that 1 in 10 to 20 young Europeans is a current user of cannabis. The countries with the lowest current prevalence rates included Malta, Greece, Sweden, Poland and Finland, while the United Kingdom and Spain had the highest.
Des études récentes ont montré que les pourcentages de consommation au cours du dernier mois se situaient entre 0,5 et 9 % chez les adultes en général (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 2 et 4 %), entre 1,5 et 13 % chez les jeunes adultes (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 3 et 8 %) et entre 1,2 et 16 % pour les 15 à 24 ans (de nombreux pays se trouvant dans la fourchette comprise entre 5 et 10 %) (graphique 3). Une estimation très approximative serait que 1 jeune Européen sur 10 à 20 est un consommateur actuel de cannabis. Les pays où les taux de prévalence actuelle sont les plus bas sont Malte, la Grèce, la Suède, la Pologne et la Finlande, tandis qu'à l'autre bout de l'échelle figurent le Royaume-Uni et l'Espagne.
In jüngsten Erhebungen wurden für den Konsum im letzten Monat die folgenden Raten ermittelt: 0,5 % bis 9 % aller Erwachsenen (in vielen Ländern zwischen 2 % und 4 %), 1,5 % bis 13 % der jungen Erwachsenen (in vielen Ländern zwischen 3 % und 8 %) und 1,2 % bis 16 % der 15- bis 24-Jährigen (in vielen Ländern zwischen 5 % und 10 %) (Abbildung 3). Sehr grob geschätzt ist einer von 10 bis 20 jungen Europäern aktueller Cannabiskonsument. Zu den Ländern mit den niedrigsten Prävalenzraten gehörten Malta, Griechenland, Schweden, Polen und Finnland, während im Vereinigten Königreich und Spanien die höchsten Raten verzeichnet wurden.
Las últimas encuestas revelan que entre el 0,5 % y el 9 % de toda la población adulta (del 2 % al 4 % en muchos países) declara consumos en el último mes, porcentajes que van del 1,5 % al 13 % en la población de adultos jóvenes (del 3 % al 8 % en muchos países) y del 1,2 % al 16 % en la población de 15 a 24 años (del 5 % al 10 % en muchos países) (gráfico 3). Una estimación muy aproximada sería que 1 de cada 10 a 20 jóvenes europeos es consumidor de cannabis en la actualidad. Algunos de los países con las tasas de prevalencia actual más bajas son Malta, Grecia, Suecia, Polonia y Finlandia, mientras que el Reino Unido y España son los países con tasas más elevadas.
Nei sondaggi recenti il consumo nell’ultimo mese è stato riferito dallo 0,5-9% di tutti gli adulti (molti paesi con percentuali comprese tra il 2% e il 4%), dall’1,5-13% dei giovani adulti (molti paesi con percentuali comprese tra il 3% e l’8%) e dall’1,2-16% dei ragazzi di 15-24 anni (molti paesi con percentuali comprese tra il 5% e il 10%) (Grafico 3). Da una stima rudimentale si potrebbe concludere che un giovane europeo su 10-20 fa uso attualmente di cannabis. I paesi con la prevalenza minore di consumo attuale sono Malta, Grecia, Svezia, Polonia e Finlandia, quelli con la prevalenza maggiore Regno Unito e Spagna.
Σε πρόσφατες έρευνες, χρήση κάνναβης κατά τον τελευταίο μήνα δηλώνει ότι έκανε 0,5–9 % του συνόλου των ενηλίκων (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 2 και 4 %), 1,5–13 % των νεαρών ενηλίκων (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 3 και 8 %) και 1,2–16 % των ατόμων ηλικίας 15 έως 24 ετών (πολλές χώρες κυμαίνονται μεταξύ 5 και 10 %) (διάγραμμα 3). Σύμφωνα με μια πολύ πρόχειρη εκτίμηση, 1 στους 10 έως 20 νεαρούς Ευρωπαίους είναι τρέχων χρήστης κάνναβης. Στις χώρες με το χαμηλότερο ποσοστό επικράτησης πρόσφατης χρήσης συγκαταλέγονται η Μάλτα, η Ελλάδα, η Σουηδία, η Πολωνία και η Φινλανδία, ενώ το Ηνωμένο Βασίλειο και η Ισπανία εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά.
In recente enquêtes wordt door 0,5-9% van alle volwassenen gerapporteerd dat er in de laatste maand cannabis is gebruikt (in veel landen ligt dit percentage tussen de 2 en 4%). Voor jongvolwassenen is dat percentage 1,5-13% (waarbij dit percentage in veel landen tussen de 3 en 8% ligt) en voor de 15-tot 24-jarigen 1,2-16% (in veel landen tussen de 5 en 10%) (figuur 3). Een zeer grove schatting is dat 1 op de 10 tot 20 jonge Europeanen een actueel gebruiker van cannabis is. Tot de landen met de laagste prevalentiepercentages voor actueel gebruik behoren Malta, Griekenland, Zweden, Polen en Finland, terwijl de hoogste prevalentiepercentages in het Verenigd Koninkrijk en Spanje worden aangetroffen.
V posledních průzkumech uvedlo míru užívání v minulém měsíci 0,5–9% všech dospělých (v mnoha zemích v rozpětí 2–4 %), 1,5–13 % mladých dospělých (v mnoha zemích v rozpětí 3–8 %) a 1,2–16 % osob ve věku 15–24 let (v mnoha zemích v rozpětí 5–10 %) (obr. 3). Dle velmi hrubých odhadů užívá v současné době konopí 1 z 10 až 20 mladých Evropanů. Mezi země s nejnižší prevalencí užívání v současné době patří Malta, Řecko, Švédsko, Polsko a Finsko, zatímco ve Spojeném království a Španělsku byl tento typ prevalence nejvyšší.
I nyere undersøgelser blev brug inden for den seneste måned angivet af 0,5–9 % af alle voksne (mange lande med en procentsats på 2–4 %), af 1,5–13 % af unge voksne (mange lande med en procentsats på 3–8 %) og af 1,2–16 % af de 15–24-årige (mange lande med en procentsats på 5–10 %) (figur 3). Ifølge et meget groft skøn er 1 ud af 10–20 unge europæere aktuel cannabisbruger. De lande, der havde de laveste prævalenssatser for aktuel brug, var Malta, Grækenland, Sverige, Polen og Finland, mens Det Forenede Kongerige og Spanien havde de højeste satser.
Hiljutistes uuringutes teatas viimase kuu jooksul tarbimise määradest 0,5–9% kõikidest täiskasvanutest (paljudes riikides 2–4%), 1,5–13% noortest täiskasvanutest (paljudes riikides 3–8%) ja 1,2–16% 15– 24aastastest (paljudes riikides 5–10%) (joonis 3). Väga laialt üldistades võib öelda, et üks kümnest kuni kahekümnest noorest eurooplasest on praegune kanepitarbija. Praeguse levimuse määr olid kõige madalam Maltal, Kreekas, Rootsis, Poolas ja Soomes ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis ja Hispaanias.
Viimeaikaisissa kyselyissä kannabista on ilmoittanut käyttäneensä viimeisen kuukauden aikana 0,5–9 prosenttia kaikista aikuisista (osuus on useissa maissa 2–4 %), 1,5–13 prosenttia nuorista aikuisista (useissa maissa 3–8 %) ja 1,2–16 prosenttia 15–24-vuotiaista (useissa maissa 5–10 %) (kaavio 3). Karkeasti voidaan arvioida, että yksi 10–20 nuoresta eurooppalaisesta käyttää nykyään kannabista. Kannabista nykyisin käyttävien osuus on alhaisin Maltalla, Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Suomessa, ja se on korkein Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Espanjassa.
A legfrissebb felmérések szerint a múlt havi használati arányok az összes felnőtt 0,5–9%-ára (ezen belül sok ország a 2–4% közötti sávban van), a fiatal felnőttek 1,5–13%-át (ezen belül sok ország a 3–8% közötti sávban) és a 15–24 évesek 1,2–16%-ára vonatkoztak (ezen belül sok ország a 5–10% közötti sávba tartozik) (Figure 3). Nagyon durva becsléssel élve azt mondhatjuk, hogy minden 10–20 fiatal európai közül 1 jelenlegi kannabiszhasználó. A legalacsonyabb jelenlegi prevalenciaértéket Máltán, Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Finnországban jegyezték fel, míg a legmagasabbat az Egyesült Királyságban és Spanyolországban.
I nyere undersøkelser ble bruk siste måned rapportert av 0,5-9 % av alle voksne (mange land i området 2-4 %), av 1,5-13 % av unge voksne (mange land i området 3-8 %) og av 1,2-16 % av alle 15- til 24-åringer (mange land i området 5-10 %) (figur 3). Grovt regnet vil dermed 1 av 10-20 unge i Europa være en aktuell bruker av cannabis. Landene med lavest utbredelse av aktuelle brukere var bl.a. Malta, Hellas, Sverige, Polen og Finland, mens Storbritannia og Spania har høyest.
Według niedawnych badań wskaźnik zażywania w ciągu ostatniego miesiąca wyniósł od 0,5% do 9% wszystkich osób dorosłych (wiele państw znalazło się w przedziale 2-4%), od 1,5% do 13% młodych osób dorosłych (wiele państw znalazło się w przedziale 3-8%) i od 1,2% do 16% osób z grupy wiekowej od 15 do 24 lat (wiele państw znalazło się w przedziale 5-10%) (Wykres 3). Pobieżna ocena wykazuje, że 1 na 10-20 Europejczyków zażywa obecnie pochodne konopi. Państwa o najniższych poziomach wskaźnika bieżącego zażywania to Malta, Grecja, Szwecja, Polska i Finlandia, a najwyższych – Wielka Brytania i Hiszpania.
În sondajele recente, ratele declarate de consum din ultima lună au fost de 0,5–9 % din totalul adulţilor (în multe ţări încadrându-se în intervalul 2–4 %), de 1,5–13 % dintre adulţii tineri (în multe ţări încadrându-se în intervalul 3–8 %) şi de 1,2–16 % dintre cei cu vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani (în multe ţări încadrându-se în intervalul 5–10 %) (Figura 3). Conform unei estimări brute, unul din 10 până la 20 de tineri europeni este în prezent consumator de canabis. Printre ţările cu cele mai reduse rate de prevalenţă în prezent se numără Malta, Grecia, Suedia, Polonia şi Finlanda, ratele cele mai ridicate înregistrându-se în Regatul Unit şi în Spania.
V ostatných výskumoch uviedlo užitie v minulom mesiaci 0,5 až 9 % všetkých dospelých (vo viacerých krajinách v rozsahu 2 až 4 %), 1,5 až 13 % mladých dospelých (vo viacerých krajinách v rozsahu 3 až 8 %) a 1,2 až 16 % 15- až 24-ročných (vo viacerých krajinách v rozsahu 5 až 10 %) (obrázok 3). Podľa veľmi hrubého odhadu bude súčasným užívateľom kanabisu 1 z 10 až 20 mladých Európanov. Medzi krajiny s najnižšou súčasnou prevalenciou patrili Malta, Grécko, Švédsko, Poľsko a Fínsko, naopak, najvyššia bola v Spojenom kráľovstve a Španielsku.
V nedavnih raziskavah je o uživanju konoplje v zadnjem mesecu poročalo 0,5–9 % vseh odraslih (v mnogih državah v obsegu 2–4 %), 1,5–13 % mlajših odraslih (v mnogih državah v obsegu 3–8 %) in 1,2–16 % mladostnikov, starih od 15 do 24 let (v večini držav v obsegu 5–10 %) (prikaz 3). Zelo groba ocena je, da 1 na 10 do 20 mladih Evropejcev trenutno uživa konopljo. Države z najnižjimi deleži rednega uživanja konoplje so Malta, Grčija, Švedska, Poljska in Finska, medtem ko imata Združeno kraljestvo in Španija najvišje.
I nyare undersökningar var andelarna när det gäller användning den senaste månaden 0,5–9 % av alla vuxna (i de flesta länder 2–4 %), 1,5–13 % av unga vuxna (i de flesta länder 3–8 %) och 1,2–16 % av ungdomar i åldern 15–24 år (i de flesta länder 5–10 %)(figur 3). En mycket grov uppskattning är att 1 av 10 till 20 unga européer har använt cannabis den senaste månaden. Andelen var lägst i Malta, Grekland, Sverige, Polen och Finland, medan Storbritannien och Spanien hade de högsta andelarna.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Tie ir 2,8 vīrieši uz katru sievieti, kas vēlas saņemt ārstēšanu no primārās opiātu atkarības; taču dzimumu sadalījums būtiski atšķiras valstu starpā, no 5:1 līdz 2:1, ar izņēmumu Kiprā, kur vīriešu attiecība pret sievietēm ir ļoti augsta (11:1), un Zviedriju, kur tā ir ļoti zema (0,9:1) un sieviešu skaits pārsniedz vīriešu skaitu opiātu lietotāju vidū (113).
Data analysis on new clients attending outpatient treatment centres allows a more detailed description of the profile of opiate users. There are 2.8 men for every woman asking for new treatment for primary opiate use; however, gender ratios vary considerably by country, from 5:1 to 2:1, with the exceptions of Cyprus, where the male to female ratio is very high (11:1), and Sweden, where it is very low (0.9:1) and women outnumber men among opiate users (113).
L'analyse des données relatives aux nouveaux patients fréquentant des centres de soins ambulatoires permet de décrire avec plus de précision le profil des usagers d'opiacés. On compte 2,8 hommes pour une femme demandant un nouveau traitement pour usage primaire d'opiacés. Cependant, la proportion entre les sexes varie considérablement selon les pays, de 5 pour 1 à 2 pour 1, à l'exception de Chypre, où le rapport homme-femme est très élevé (11 pour 1) et de la Suède, où il est très bas (0,9 pour 1) et où les femmes consommatrices d'opiacés sont plus nombreuses que les hommes (113).
Die Analyse der Daten über Erstpatienten, die an einer Therapie in ambulanten Behandlungseinrichtungen teilnehmen, ermöglicht eine detailliertere Darstellung des Profils der Opiatkonsumenten. Auf jede Frau, die eine Erstbehandlung beantragt und Opiate als Primärdroge angibt, kommen 2,8 Männer. Zwischen den Ländern gibt es jedoch erhebliche Unterschiede im Verhältnis zwischen Männern und Frauen: Es variiert zwischen 5:1 und 2:1, mit Ausnahme von Zypern, wo der Quotient sehr hoch ist (11:1) und Schweden, wo er sehr niedrig ist (0,9:1) und der Anteil der Frauen an den Opiatkonsumenten den der Männer überwiegt (113).
El análisis de los datos de los nuevos pacientes que acuden a centros de tratamiento ambulatorios permite realizar una descripción más detallada del perfil de los consumidores de opiáceos. Entre las personas que solicitan nuevo tratamiento por consumo principal de opiáceos hay 2,8 hombres por cada mujer; no obstante, la relación entre sexos varía considerablemente según los países, de 5:1 a 2:1, con la excepción de Chipre, donde la proporción hombre-mujer es muy elevada (11:1), y Suecia, donde es muy baja (0,9:1) y hay más mujeres que hombres entre los consumidores de opiáceos (113).
L’analisi dei dati sui nuovi pazienti che frequentano le strutture terapeutiche ambulatoriali consente di fornire una descrizione più dettagliata del profilo dei consumatori di oppiacei. Fanno per la prima volta richiesta di entrare in terapia per consumo primario di oppiacei 2,8 uomini per ogni donna; tuttavia, il rapporto di genere varia notevolmente da paese a paese (da 5:1 a 2:1), a eccezione di Cipro, dove il rapporto uomo-donna è molto alto (11:1), e della Svezia, dove è molto basso (0,9:1) e le donne superano gli uomini tra i consumatori di oppiacei (113).
A análise dos dados sobre os novos utentes que frequentam os centros de tratamento em regime ambulatório permite descrever mais pormenorizadamente o perfil dos consumidores de opiáceos. Por cada mulher que solicita a entrada em tratamento por consumo de opiáceos como droga principal, há 2,8 homens na mesma situação; no entanto, os rácios entre os géneros variam consideravelmente consoante o país, de 5:1 a 2:1, com as excepções de Chipre, onde o rácio entre os sexos masculino e feminino é muito elevado (11:1), e a Suécia, onde é muito baixo (0,9:1) e as mulheres são em maior número do que os homens entre os consumidores de opiáceos (113).
Η ανάλυση των στοιχείων που αφορούν τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής επιτρέπει την αναλυτικότερη περιγραφή του προφίλ των χρηστών οπιούχων. Στα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα ως κύρια ουσία αντιστοιχούν 2,8 άνδρες για κάθε μία γυναίκα· ωστόσο, η αναλογία των δύο φύλων διαφέρει σημαντικά από χώρα σε χώρα, από 5:1 έως 2:1, με την εξαίρεση της Κύπρου, όπου η αναλογία ανδρών-γυναικών είναι πολύ υψηλή (11:1), και τη Σουηδία, όπου είναι πολύ χαμηλή (0,9:1) και οι γυναίκες που κάνουν χρήση οπιούχων είναι περισσότερες από τους άνδρες (113).
Op basis van een analyse van de gegevens van nieuwe cliënten die extramurale behandelcentra bezoeken, kan een beter profiel worden geschetst van opiatengebruikers. Op elke 2,8 mannen staat 1 vrouw die voor het eerst om een behandeling voor primair opiatengebruik vraagt; de verhouding tussen de seksen varieert echter sterk per land, namelijk van 5:1 tot 2:1, met als uitschieters Cyprus waar de man-vrouw-ratio erg hoog is (11:1) en Zweden, waar die ratio erg laag is (0,9:1) en er meer nieuwe vrouwelijke dan mannelijke opiatencliënten zijn (113).
Rozbor údajů o nových klientech navštěvujících ambulantní léčebná střediska umožňuje podrobnější popis profilu uživatelů opiátů. O novou léčbu, primárně kvůli užívání opiátů, žádá 2,8krát více mužů než žen. Poměry pohlaví se však v jednotlivých zemích značně liší – od 5:1 do 2:1. Zvláště výjimečný je Kypr, kde je poměr mužů k ženám velmi vysoký (11:1), a Švédsko, kde je velmi nízký (0,9:1) a ženy muže mezi uživateli opiátů početně převyšují (113).
En analyse af dataene om nye klienter i ambulant behandling giver mulighed for en nærmere beskrivelse af opiatbrugernes profil. Der er 2,8 mænd for hver kvinde, der anmoder om ny behandling for primært opiatbrug; dette forhold mellem mandlige og kvindelige brugere varierer imidlertid betydeligt mellem landene, nemlig fra 5:1 til 2:1, bortset fra Cypern, hvor forholdet mellem mandlige og kvindelige brugere er meget højt (11:1), og Sverige, hvor det er meget lavt (0,9:1), og der er flere kvinder end mænd blandt opiatbrugerne (113).
Ambulatoorsetes ravikeskustes ravi saavate uute klientide andmete analüüs võimaldab opiaatide tarbijaid täpsemalt kirjeldada. Uute klientide hulgas, kes taotlevad ravi opiaatide tõttu, on 2,8 meest ühe naise kohta; siiski on sugude suhe riigiti märkimisväärselt erinev, ulatudes 5:1 kuni 2:1, kusjuures eranditeks on Küpros, kus meeste ja naiste osakaalu erinevus on väga suur (11:1), ja Rootsi, kus see on väga väike (0,9:1) ning naisi on opiaaditarbijate hulgas rohkem kui mehi (113).
Avohoitokeskusten uusia asiakkaita koskevien tietojen analyysi mahdollistaa opiaattien käyttäjien tarkemman profiloinnin. Pääasiallisesti opiaattien käytön takia hoitoon hakeutuvissa uusissa asiakkaissa on 2,8 miestä jokaista naista kohti. Sukupuolten välinen suhdeluku kuitenkin vaihtelee maittain 5/1:stä 2/1:een, lukuun ottamatta Kyprosta, jossa suhdeluku on erittäin korkea (11/1), ja Ruotsia, jossa se on hyvin alhainen (0,9/1) siten, että opiaattien käyttäjissä on enemmän naisia kuin miehiä (113).
A járóbeteg-ellátó központokat felkereső új páciensek adatainak elemzése lehetővé teszi az opiáhasználók profiljának részletesebb leírását. Az elsősorban opiáthasználat miatt gyógykezelést kérő új pácienseknél a férfiak és a nők aránya 2,8:1; a nemek aránya azonban országonként erősen változhat, 5:1 és 2:1 között mozog, Ciprus kivételével, ahol a férfi–nő arány szélsőségesen magas (11:1), illetve Svédországot leszámítva, ahol a különbség nagyon alacsony (0,9:1), ráadásul az opiáthasználók között  a nők száma meghaladja a férfiakét(113).
En dataanalyse over nye klienter i polikliniske behandlingssentre gir en mer detaljert beskrivelse av profilen for opiatbrukere. Det er 2,8 menn for hver kvinne som søker behandling for bruk av opiater som primærrusmiddel. Kjønnsforholdet varierer imidlertid betydelig fra land til land, fra 5:1 til 2:1, med unntak av Kypros, hvor forholdet mann:kvinne er veldig høyt (11:1), og Sverige, hvor det er veldig lavt (0,9:1), og det er flere kvinner enn menn blant opiatbrukerne (113).
Analiza danych nowych pacjentów zgłaszających się do centrów leczenia pozaszpitalnego pozwala na przedstawienie bardziej szczegółowego opisu profilu osób zażywających opiaty. O nowe leczenie ze względu na zażywanie opiatów jako narkotyku głównego ubiega się2,8 mężczyzn na jedną kobietę, choć wskaźniki dotyczące płci różnią się znacznie między poszczególnymi państwami. Od 5:1 do 2:1 z wyjątkiem Cypru, gdzie stosunek liczby mężczyzn do liczby kobiet jest bardzo wysoki (11:1) i Szwecji, gdzie jest on bardzo niski (0,9:1), a kobiet zażywających opiaty jest więcej niż mężczyzn (113).
Analiza datelor privind noii clienţi care recurg la centrele de tratament în ambulatoriu permite o descriere mai detaliată a profilului consumatorilor de opiacee. Există de 2,8 ori mai mulţi bărbaţi decât femei care solicită un nou tratament pentru consumul primar de opiacee; cu toate acestea, distribuţia pe sexe variază considerabil de la o ţară la alta, de la 5:1 la 2:1, cu excepţia Ciprului, unde raportul dintre bărbaţi şi femei este foarte ridicat (11:1), şi a Suediei, unde acesta este foarte scăzut (0,9:1), iar femeile sunt mai numeroase decât bărbaţii în rândul consumatorilor de opiacee (113).
Analýza údajov o nových klientoch navštevujúcich strediská ambulantnej liečby umožňuje podrobnejšie opísať profil užívateľov opiátov. O novú liečbu, primárne kvôli užívaniu opiátov, žiada 2,8-krát viac mužov ako žien; pomery pohlaví sú však podľa krajiny značne rozdielne od 5 : 1 do 2 : 1 s výnimkami na Cypre, kde je veľmi vysoký pomer mužov k ženám (11 : 1) a vo Švédsku, kde je veľmi nízky (0,9 : 1) a kde medzi užívateľmi opiátov ženy prevyšujú počet mužov (113).
Analiza podatkov o osebah, na novo vključenih v zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, omogoča podrobnejši opis profila uživalcev opiatov. 2,8 moškega na eno žensko na novo povprašuje po zdravljenju zaradi primarnega uživanja opiatov; vendar se razmerja med spoloma zelo razlikujejo po državah, od 5 : 1 do 2 : 1, izjemi sta le Ciper, kjer je razmerje med moškimi in ženskami izredno veliko (11 : 1), ter Švedska, kjer je izredno nizko (0,9 : 1) in število žensk med uživalci opiatov presega število moških (113).
En analys av uppgifterna om nya klienter som behandlas på behandlingscentrum inom öppenvården ger en mer detaljerad beskrivning av opiatmissbrukarnas profil. Det går 2,8 män på varje kvinna som söker behandling för primärt opiatmissbruk. Könsfördelningen varierar dock avsevärt mellan olika länder, från 5:1 till 2:1, med undantag för Cypern där antalet män i förhållande till antalet kvinnor är mycket högt (11:1), och Sverige där det är mycket lågt (0.9:1) och där fler kvinnliga än manliga opiatmissbrukare söker behandling(113).
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
Laika posmā no 1990. līdz 2002. gadam ES valstis ziņoja par 7 000 līdz 9 000 nāves gadījumiem dēļ pārdozēšanas katru gadu (148), kas kopā sastāda vairāk kā 100 000 nāves gadījumus šajā periodā. Šos skaitļus var uzskatīt par minimālajiem aprēķiniem, jo ļoti iespējams, ka daudzas valstis ziņo mazākus rezultātus.
Between 1990 and 2002, EU countries reported 7 000–9 000 deaths due to overdoses each year (148), adding up to more than 100 000 deaths during this period. These figures can be considered a minimum estimate because under-reporting is likely to occur in many countries.
Entre 1990 et 2002, les pays de l'UE déclaraient entre 7 000 et 9 000 décès provoqués par des surdoses chaque année (148), soit un total de plus de 100 000 décès au cours de cette période. Ces chiffres doivent être considérés comme une estimation minimale, étant donné que le nombre de cas déclarés est probablement sous-estimé dans bon nombre de pays.
Zwischen 1990 und 2002 meldeten die EU-Länder jährlich 7 000 bis 9 000 Todesfälle infolge von Überdosierung (148), insgesamt also über 100 000 Todesfälle. Diese Zahlen sind als Minimalschätzungen anzusehen, da wahrscheinlich in vielen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden.
Entre 1990 y 2002, los Estados miembros de la UE notificaron entre 7.000 y 9.000 muertes por sobredosis cada año (148), lo que supone más de de 100.000 muertes durante este período. Estas cifras pueden considerarse una estimación mínima, porque es probable que en muchos países no se notifiquen todos los casos.
Tra il 1990 e il 2002 i paesi dell’UE hanno riferito 7 000-9 000 decessi per overdose all’anno (148), per un totale di oltre 100 000 decessi. Queste cifre possono essere considerate una stima minima, perché molti paesi tendono a non segnalare tutti i casi.
Στο διάστημα μεταξύ 1990 και 2002, οι χώρες της ΕΕ ανέφεραν 7 000–9 000 θανάτους οφειλόμενους σε υπερβολική δόση ναρκωτικών κάθε χρόνο (148), δηλαδή συνολικά περισσότερους από 100 000 θανάτους στο συγκεκριμένο διάστημα. Τα στοιχεία αυτά μπορούν να θεωρηθούν ελάχιστη εκτίμηση, καθώς σε πολλές χώρες είναι πιθανό να μην αναφέρονται όλοι οι θάνατοι.
Tussen 1990 en 2002 werden jaarlijks 7 000 tot 9 000 sterfgevallen als gevolg van overdoses gerapporteerd door de EU-landen (148), wat betekent dat er in deze periode meer dan 100 000 mensen als gevolg van hun drugsgebruik zijn overleden. Deze cijfers kunnen als minimale schattingen worden beschouwd, omdat het aantal meldingen in veel landen waarschijnlijk lager is dan het feitelijke aantal sterfgevallen.
V letech 1990–2002 země EU každý rok uváděly 7 000–9 000 úmrtí způsobených předávkováním (148), což představuje během tohoto období celkem více než 100 000 úmrtí. Tyto údaje lze považovat za minimální odhad, protože v mnoha zemích pravděpodobně dochází k podhodnocení uváděných hodnot.
Mellem 1990 og 2002 indberettede EU-landene hvert år 7 000–9 000 dødsfald som følge af overdosis (148), svarende til over 100 000 dødsfald i denne periode. Disse tal kan betragtes som et minimumsskøn, idet der formentlig kan være tale om underrapportering i mange lande.
Aastatel 1990–2002 teatasid ELi riigid igal aastal 7000–9000 üledoosist põhjustatud surmajuhtumist (148), nii et kokku teatati selle ajavahemiku jooksul 100 000 surmajuhtumist. Neid arve võib pidada miinimumhinnanguks, sest paljudes riikides esineb tõenäoliselt aruandlusega hõlmamata andmeid.
EU-maat ilmoittivat vuosina 1990–2002 joka vuosi 7 000–9 000 yliannostuksen aiheuttamaa kuolemaa (148), eli näitä kuolemia oli kyseisellä ajanjaksolla yhteensä yli 100 000. Lukuja voidaan pitää vähimmäisarvioina, sillä todennäköisesti osa kuolemista jää useimmissa maissa kirjaamatta.
1990 és 2002 között az EU országai évi 7000–9000 túladagolásos halálesetet jelentettek be(148), ami erre az időszakra nézve összesen több mint 100 000 halálesetet jelent. Ezek a számok minimális becslésnek tekinthetők, mivel valószínű, hogy sok országban nem minden esetet jelentenek.
Mellom 1990 og 2002 rapporterte landene i EU hvert år 7 000-9 000 dødsfall som følge av overdose (148), til sammen over 100 000 dødsfall i løpet av denne perioden. Disse tallene kan betraktes som minimumsestimater da det er sannsynlig at underrapportering skjer i flere land.
W latach 1990-2002, państwa UE doniosły o 7 000-9 000 przypadkach zgonów z powodu przedawkowania rocznie (148), zwiększając liczbę ponad 100 000 zgonów odnotowanych w tym okresie. Dane te można uważać za minimalne wartości szacunkowe, ponieważ w wielu państwach dochodzi do zaniżania danych.
Între 1990 şi 2002, statele membre ale Uniunii Europene au raportat 7 000–9 000 de decese provocate de supradoze pe an (148), ceea ce în total reprezintă peste 100 000 de decese în acest interval. Cifrele menţionate pot fi considerate o estimare minimă deoarece este probabil ca în majoritatea ţărilor să apară o sub-raportare a cazurilor.
V rokoch 1990 až 2002 oznámili krajiny EÚ každý rok 7 000 – 9 000 úmrtí zapríčinených predávkovaním (148), spolu viac ako 100 000 úmrtí počas tohto obdobia. Tieto čísla možno považovať za minimálne odhady, pretože mnohé krajiny pravdepodobne uviedli nižšie hodnoty.
V letih med 1990 in 2002 so države EU vsako leto poročale o 7000–9000 smrtnih primerih zaradi prevelikega odmerka drog (148), kar je dodalo več kot 100.000 smrtnih primerov v tem obdobju. Te številke veljajo za najnižje ocene, kajti v večini držav obstaja določen delež neprijavljenih primerov.
Mellan 1990 och 2002 redovisade EU-länderna 7 000–9 000 dödsfall orsakade av överdoser varje år(148), vilket innebar fler än 100 000 dödsfall under denna period. Dessa siffror kan betraktas som en minimiuppskattning eftersom underrapportering sannolikt sker i många länder.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %).
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång. Andelen är lägst i Grekland, Portugal och Polen och högst i Frankrike (39,9 %), Storbritannien (43,4 %) och Danmark (44,6 %). Bland unga vuxna sade sig 3–22 % ha använt cannabis de senaste tolv månaderna. Siffrorna var lägst i Grekland, Sverige, Polen och Portugal och högst i Storbritannien (19,5 %), Frankrike (19,7 %) och Tjeckien (22,1 %). Elva länder rapporterade siffror på mellan 7 % och 15 % när det gäller användning de senaste tolv månaderna.
  4.nodaļa: AmfetamÄ«na ...  
Līdz šim brīdim būtiska metamfetamīna lietošana attiecas tikai uz Čehijas Republiku, kaut gan Reizumise ziņojumi no citurienes norāda uz nepieciešamību veikt uzraudzību, jo šī ir narkotika, par kuru ir zināms, ka tā izraisa nopietnas veselības problēmas.
The term amphetamine-type stimulants (ATS) is used to refer to both the amphetamines and the ecstasy group of drugs. Amphetamines is a generic term used to describe a number of chemically related drugs which stimulate the central nervous system, the two most important of which, in terms of the European illicit drug market, are amphetamine and methamphetamine. Of these, amphetamine is by far the most commonly available, although, globally, levels of methamphetamine use are increasing. To date, significant methamphetamine use in Europe appears to be restricted to the Czech Republic, although sporadic reports from elsewhere underline the importance of monitoring as this is a drug known to be associated with a range of severe health problems.
L'expression «stimulants de type amphétamines» (STA) couvre à la fois les amphétamines et le groupe de l'ecstasy. Les amphétamines sont un terme générique désignant plusieurs drogues chimiquement proches qui stimulent le système nerveux central, dont les deux plus importantes sont l'amphétamine et la métamphétamine en ce qui concerne le marché européen des drogues illicites. Parmi celles-ci, l'amphétamine est de loin la plus courante, bien que la consommation globale de métamphétamine soit en augmentation. À ce jour, la consommation importante de métamphétamine en Europe semble limitée à la République tchèque, bien que des rapports sporadiques d'autres pays soulignent l'importance du contrôle, étant donné qu'il est notoire que cette drogue est associée à divers graves problèmes de santé.
Als amphetaminartige Stimulanzien (ATS) werden sowohl Amphetamine als auch die Drogen der Ecstasy-Gruppe bezeichnet. „Amphetamine“ bilden den Oberbegriff für eine Reihe chemisch verwandter Substanzen, die allesamt auf das zentrale Nervensystem wirken. Die beiden für den europäischen Markt für illegale Drogen wichtigsten Stoffe dieser Gruppe sind Amphetamin und Methamphetamin. Davon ist Amphetamin die in Europa eindeutig am weitesten verbreitete Substanz. Weltweit lässt sich jedoch ein Anstieg des Methamphetaminkonsums beobachten. Bis jetzt scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik zu beschränken, obwohl sporadische Berichte aus anderen Ländern zeigen, wie wichtig es ist, diese Droge zu beobachten, die bekanntermaßen gravierende gesundheitliche Probleme verursachen kann.
El término "estimulantes anfetamínicos" (EA) hace referencia tanto al grupo de drogas de las anfetaminas como al grupo del éxtasis. El término "anfetaminas" es un término genérico utilizado para describir una serie de sustancias químicamente relacionadas que estimulan el sistema nervioso central, y las dos más importantes —en lo que respecta al mercado europeo de drogas ilegales— son la anfetamina y la metanfetamina. De éstas, la anfetamina es la más fácil de adquirir, si bien, en términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza. Hasta la fecha, el consumo de metanfetamina en Europa parece limitarse a la República Checa, aunque informes esporádicos de otros países subrayan la necesidad de su vigilancia, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud.
L’espressione “stimolanti del tipo anfetamine” (ATS) si usa in riferimento sia alle anfetamine sia al gruppo ecstasy. Il termine “anfetamine” è una parola generica usata per descrivere una serie di sostanze chimicamente correlate che stimolano il sistema nervoso centrale; tra queste le due più importanti, dal punto di vista del mercato europeo delle droghe illecite, sono l’anfetamina e la metanfetamina. Delle due l’anfetamina è senz’altro la più facilmente reperibile, benché la diffusione della metanfetamina sia in crescita in tutto il mondo. Ad oggi un consumo significativo della metanfetamina in Europa sembra ristretto alla Repubblica ceca, anche se sporadiche segnalazioni da altri paesi sottolineano l’esigenza di monitorare la diffusione di questa sostanza, notoriamente responsabile di una gamma di gravi problemi sanitari.
Ο όρος διεγερτικά τύπου αμφεταμινών (ATS) αναφέρεται τόσο στις αμφεταμίνες όσο και στα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης. Αμφεταμίνες είναι ο γενικός όρος που χρησιμοποιείται για έναν αριθμό χημικά συναφών ναρκωτικών, τα οποία διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα, τα δύο σημαντικότερα εκ των οποίων, από την άποψη της παράνομης διακίνησης στην Ευρώπη, είναι η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη, μολονότι η χρήση μεθαμφεταμίνης αυξάνει παγκοσμίως. Προς το παρόν, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι σποραδικές αναφορές από άλλες χώρες υπογραμμίζουν τη σημασία της παρακολούθησης καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας.
De term amfetamineachtige stimulerende middelen (amphetamine-type stimulants - ATS) omvat zowel amfetaminen als ecstasydrugs. Amfetamine is de verzamelnaam voor een aantal chemisch verwante drugs die het centrale zenuwstelsel stimuleren. De twee belangrijkste stoffen uit deze groep op de Europese markt zijn amfetamine en metamfetamine. Amfetamine is veruit het meest beschikbaar, maar wereldwijd neemt het gebruik van metamfetaminen ook toe. Op dit moment lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal in Europa beperkt te blijven tot Tsjechië, hoewel het - gezien een aantal incidentele meldingen - belangrijk is de ontwikkelingen op dit gebied in de gaten te houden aangezien het gebruik van deze drug ernstige gezondheidsproblemen kan veroorzaken.
Termín stimulanty na bázi amfetaminu (ATS) se používá jak pro amfetaminy, tak pro skupinu drog extáze. Amfetaminy je obecným označením používaným k popisu řady chemicky příbuzných drog, které stimulují centrální nervový systém, z nichž dvě nejdůležitější, pokud jde o evropský trh s nelegálními drogami, jsou amfetamin a metamfetamin. Z nich je zdaleka nejběžněji dostupný amfetamin, ačkoli celkově se úroveň užívání metamfetaminu zvyšuje. K dnešnímu dni se zdá, že se významné užívání metamfetaminu omezuje na Českou republiku, ačkoli ojedinělé zprávy odjinud podtrhují důležitost monitorování, protože se jedná o drogu, o níž je známo, že je spojena s řadou vážných zdravotních problémů.
Stimulanser af amfetamintypen (ATS) omfatter både amfetaminer og stoffer i ecstasygruppen. Amfetaminer er en generisk betegnelse, som anvendes til at beskrive en række kemisk beslægtede stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem, hvoraf de to vigtigste, for så vidt angår det europæiske illegale narkotikamarked, er amfetamin og metamfetamin. Af disse stoffer er amfetaminer absolut de mest tilgængelige, selv om metamfetaminbrugen stiger på verdensplan. Hidtil synes det i Europa kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer, om end sporadiske indberetninger andre steder fra understreger betydningen af overvågning, da dette stof er kendt for at være forbundet med en række alvorlige helbredsproblemer.
Amfetamiinin kaltaisilla piristeillä tarkoitetaan sekä amfetamiineja että ekstaaseja. Amfetamiinit on yleisnimitys useille kemiallisesti samankaltaisille huumeille, jotka stimuloivat keskushermostoa. Euroopan laittomien huumausaineiden markkinoilla näistä tärkeimmät ovat amfetamiini ja metamfetamiini. Näistä amfetamiini on selkeästi yleisempi, mutta maailmanlaajuisesti metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään huomattavassa määrin vain Tšekissä, mutta muualta saadut hajanaiset ilmoitukset tuovat esiin seurannan tärkeyden, koska tähän huumeeseen liittyy monenlaisia vakavia terveysongelmia.
Az amfetamin típusú serkentőszerek (ATS) megnevezés az amfetaminokra és a kábítószerek extasy-csoportjára együttesen utal. Az amfetamin számos, a központi idegrendszert serkentő, kémiailag rokon kábítószer megnevezésére használt gyűjtőnév, amelyek közül az európai tiltott kábítószerpiacot tekintve az amfetamin és a metamfetamin a két legfontosabb. Ezek közül egyértelműen az amfetamin a legáltalánosabban elérhető, bár globálisan nézve a metamfetamin használatának szintje emelkedik. Európában a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik, bár a máshonnan érkező szórványos jelentések felhívják a figyelmet az ellenőrzés fontosságára, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolható.
Begrepet amfetaminlignende stoffer (amphetamine-type stimulants – ATS) brukes om både amfetamin- og ecstasygruppen av narkotika. Amfetamin er et fellesnavn som brukes til å beskrive en rekke kjemisk beslektede narkotiske stoffer som stimulerer sentralnervesystemet, hvorav de to viktigste på det illegale narkotikamarkedet i Europa er amfetamin og metamfetamin. Av disse er amfetamin det langt lettest tilgjengelige stoffet, selv om metamfetaminbruken også øker. På det nåværende tidspunkt synes bruken av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk, men sporadiske rapporter fra andre steder tilsier at utviklingen må følges nøye, for dette er et stoff som er kjent for å være forbundet med en rekke alvorlige helseproblemer.
Termin „pochodne środki pobudzające amfetaminy” (ATS) odnosi się do amfetamin oraz do narkotyków z grupy ekstazy. Amfetaminy to termin ogólny używany dla opisania kilku chemicznie pokrewnych narkotyków, które stymulują ośrodkowy układ nerwowy. Z perspektywy europejskiego rynku nielegalnych narkotyków dwa najważniejsze z nich to amfetamina i metamfetamina. Amfetamina z kolei jest zdecydowanie najbardziej dostępna, choć globalnie poziom spożycia metamfetaminy rośnie. Obecnie znaczący poziom zażywania metamfetaminy w Europie notowany jest jedynie w Republice Czeskiej, choć sporadyczne sprawozdania z innych państw podkreślają wagę monitorowania, gdyż to właśnie ten narkotyk związany jest z szeregiem poważnych problemów zdrowotnych.
Termenul stimulatoare de timpul amfetaminelor (ATS) este folosit pentru a desemna atât amfetaminele, cât şi drogurile din grupul Ecstasy. Termenul de amfetamine este un termen generic folosit pentru a descrie droguri înrudite din punct de vedere chimic care stimulează sistemul nervos central, cele mai importante două dintre acestea fiind, pe piaţa europeană a drogurilor ilegale, amfetamina şi metamfetamina. Dintre acestea, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă, deşi la nivel global se înregistrează o creştere a consumului de metamfetamină. Până în prezent, se pare că în Europa nu se înregistrează un consum important de metamfetamină decât în Republica Cehă, deşi rapoarte sporadice din alte locuri subliniază importanţa monitorizării, întrucât acest drog este asociat cu probleme grave de sănătate.
Pojem stimulanciá amfetamínového typu (ATS) sa používa na označovanie amfetamínov aj drog zo skupiny extáz. Amfetamíny je zovšeobecňujúci pojem používaný na označenie mnohých chemicky príbuzných drog, ktoré stimulujú centrálnu nervovú sústavu a z ktorých sú v podmienkach európskeho trhu s nelegálnymi drogami najdôležitejšie dve, amfetamín a metamfetamín. Z nich amfetamín je s odstupom najbežnejšie dostupný, hoci globálne vzrastá úroveň užívania metamfetamínu. K dnešnému dňu sa významné užívanie metamfetamínu v Európe zdá obmedzené na Českú republiku, hoci sporadické údaje z iných krajín zdôrazňujú dôležitosť jeho sledovania, lebo je to droga známa celým radom pridružených závažných zdravotných problémov.
Izraz stimulansi amfetaminskega tipa (SAT) se nanaša na amfetamine in skupino ekstazija. Amfetamini so splošen izraz, s katerim opišemo številne kemično sorodne droge, ki stimultirajo osrednji živčni sistem, z vidika evropskega trga prepovedanih drog pa sta najpomembnejša med njimi sta amfetamin in metamfetamin. Od teh dveh je daleč najpogostejši amfetamin, čeprav se na splošno stopnje uživanja metamfetamina povečujejo. Trenutno se zdi, da je precejšnje uživanje metamfetaminov omejeno na Češko, čeprav posamična poročila poudarjajo pomen spremljanja, saj za to zdravilo velja, da je povezano s številnimi hudimi zdravstvenimi težavami.
Både amfetaminer och ecstasydroger tillhör kategorin stimulantia av amfetamintyp. Amfetaminer är en generisk beteckning för flera kemiskt besläktade droger som stimulerar det centrala nervsystemet, varav de två viktigaste på den europeiska narkotikamarknaden är amfetamin och metamfetamin. Av dessa är amfetamin absolut lättast att få tag på, även om metamfetaminanvändningen globalt håller på att öka. Än så länge verkar metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien, även om sporadiska rapporter från andra platser understryker vikten av att övervaka situationen, eftersom man vet att metamfetamin är förknippat med flera allvarliga hälsoproblem.
  Ä€rstēšanās pieprasÄ...  
Lielākā daļa opiātu lietotāju atzīst, ka viņi ir pirmoreiz lietojuši opiātus vecumā no 15 līdz 24 gadiem, un aptuveni 50% no pacientiem pirmoreiz ir lietojuši šo narkotiku pirms 20 gadu vecuma (115). Salīdzinot pirmreizējās lietošanas vecumu ar pirmās ārstēšanas saņemšanas vecumu, ir redzams, ka laiks starp pirmo lietošanu un pirmo pieprasījumu pēc ārstēšanās parasti ir 5 līdz 10 gadi.
Most opiate clients report having used opiates for the first time when they were between 15 and 24 years old, with around 50 % of clients first using the drug before the age of 20 (115). Comparing the age at first use with the age at first treatment, the time lag between first use and first demand for treatment is generally between 5 and 10 years. An early age at onset of opiate use is often associated with a range of behavioural problems and social deprivation (United Kingdom national report).
La plupart des patients traités pour usage d'opiacés déclarent en avoir consommé pour la première fois lorsqu'ils avaient entre 15 et 24 ans, près de 50 % en ayant consommé pour la première fois avant l'âge de 20 ans (115). Lorsque l'on compare l'âge de la première consommation avec l'âge du premier traitement, l'intervalle entre la première consommation et la première demande de traitement est généralement compris entre 5 et 10 ans. Un âge précoce lors du début de l'usage d'opiacés est souvent associé à divers problèmes comportementaux et à un dénument social (rapport national britannique).
Die meisten Opiatpatienten geben an, erstmals im Alter zwischen 15 und 24 Jahren Opiate konsumiert zu haben, wobei etwa 50 % der Patienten jünger als 20 Jahre waren, als sie die Droge zum ersten Mal konsumiert haben (115). Der Vergleich des Alters beim Erstkonsum mit dem Alter bei der ersten Therapie zeigt, das zwischen dem Erstkonsum und der ersten Behandlungsnachfrage in der Regel fünf bis zehn Jahre vergehen. Der Erstkonsum von Opiaten in einem jungen Alter geht häufig mit einer Reihe von Verhaltensproblemen und sozialer Deprivation einher (Nationaler Bericht der Vereinigten Königreichs).
La mayoría de pacientes de opiáceos declaran haberlos consumido por primera vez cuando tenían entre 15 y 24 años de edad, y el 50 % de los pacientes lo hizo antes de los 20 años (115). Si se compara la edad del primer consumo con la edad de solicitud del primer tratamiento, se observa que el espacio de tiempo transcurrido entre ellas suele ser de entre 5 y 10 años. El inicio en el consumo de opiáceos a una edad temprana está con frecuencia relacionado con diversos problemas de comportamiento y privación social (informe nacional del Reino Unido).
La maggior parte dei pazienti consumatori di oppiacei riferisce di aver provato per la prima volta queste sostanze in un’età compresa tra i 15 e i 24 anni; di questi il 50% circa ammette di aver provato la droga prima dei 20 anni (115). Se si confronta l’età in cui la droga viene usata per la prima volta con l’età in cui per la prima volta viene fatta domanda di entrare in terapia, in genere l’intervallo di tempo tra l’una e l’altra epoca è di circa 5-10 anni. Spesso il consumo precoce di oppiacei è associato a un ventaglio di problemi comportamentali e di gravi carenze sociali (relazione nazionale britannica).
A maioria destes utentes diz tê-los consumido pela primeira vez entre os 15 e os 24 anos de idade, tendo cerca de 50% consumido a droga pela primeira vez antes dos 20 anos (115). Comparando a idade do início do consumo com a idade do primeiro tratamento, o intervalo temporal entre o primeiro consumo e o primeiro pedido de tratamento situa-se, geralmente, entre 5 e 10 anos. O início do consumo de opiáceos numa idade muito jovem encontra-se frequentemente associado a um conjunto de problemas comportamentais e de desfavorecimento social (relatório nacional do Reino Unido).
Τα περισσότερα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα αναφέρουν ότι έκαναν για πρώτη φορά χρήση οπιούχων σε ηλικία μεταξύ 15 και 24 ετών, και περίπου 50 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρουν ότι έκαναν για πρώτη φορά χρήση της ουσίας πριν από την ηλικία των 20 ετών (115). Από τη σύγκριση της ηλικίας πρώτης χρήσης και της ηλικίας πρώτης θεραπείας προκύπτει ότι το χρονικό διάστημα που μεσολαβεί από την πρώτη χρήση έως την πρώτη αίτηση για θεραπεία είναι συνήθως 5 έως 10 χρόνια. Η έναρξη της χρήσης οπιούχων σε νεαρή ηλικία συνδέεται συχνά με μια σειρά προβλημάτων συμπεριφοράς και κοινωνικών στερήσεων (εθνική έκθεση Ηνωμένου Βασιλείου).
De meeste opiatencliënten geven aan dat zij voor het eerst opiaten hebben gebruikt toen zij tussen de 15 en 24 jaar oud waren, waarbij 50% van de cliënten jonger dan 20 was toen zij de drug voor het eerst gebruikten (115). Bij een vergelijking van de leeftijd dat voor het eerst opiaten is gebruikt en de leeftijd waarop de eerste behandeling hiervoor plaatsvond, blijkt dat er tussen het eerste gebruik en de eerste behandeling doorgaans een periode van vijf tot tien jaar ligt. Het op jonge leeftijd beginnen met het gebruik van opiaten gaat vaak gepaard met een reeks gedragsproblemen en sociale deprivatie (nationaal verslag van het Verenigd Koninkrijk).
Většina klientů užívající opiáty uvádí, že poprvé užili opiáty ve věku 15 až 24 let a přibližně 50 % klientů poprvé užilo drogu před dosažením 20 let (115). Pokud srovnáváme věk při prvním užití s věkem při prvním léčení, časový interval mezi prvním užitím a první žádostí o léčbu je obecně 5 až 10 let. Nízký věk na začátku užívání opiátů je často spojen s řadou problémů v chování a se sociální deprivací (národní zpráva Spojeného království).
De fleste opiatklienter angiver at have brugt opiater første gang, da de var mellem 15 og 24 år, og ca. 50 % af klienterne brugte stoffet første gang, inden de blev 20 år (115). En sammenligning mellem alderen ved førstegangsbrug og alderen ved første behandling viser, at tidsintervallet mellem førstegangsbrug og første behandlingsanmodning generelt ligger på mellem 5 og 10 år. Påbegyndelse af opiatbrug i en tidlig alder er ofte forbundet med en række adfærdsproblemer og social forarmelse (Det Forenede Kongeriges nationale rapport).
Enamik opiaadiklientidest teatab, et tarbis opiaate esmakordselt 15–24 aasta vanuselt, umbes 50% klientidest tarbis seda narkootikumi esmakordselt enne 20aastaseks saamist (115). Võrreldes vanust esmakordse tarbimise ajal vanusega esmakordse ravi ajal, on ajavahemik esmakordsest tarbimisest esmakordse ravitaotluseni üldiselt 5–10 aastat. Opiaatide tarbimise alustamist noores eas seostatakse sageli erinevate käitumisprobleemide ja sotsiaalse tõrjutusega (Ühendkuningriigi riiklik aruanne).
Useimmat opiaattiasiakkaat ilmoittavat käyttäneensä opiaatteja ensimmäisen kerran 15–24‑vuotiaana, ja noin 50 prosenttia asiakkaista on käyttänyt näitä huumeita ensimmäisen kerran alle 20‑vuotiaana (115). Kun käytön aloittamisen ikää verrataan hoidon aloittamisen ikään, ilmenee, että ensimmäisestä käyttökerrasta ehtii kulua yleensä 5–10 vuotta ennen ensimmäistä hoitoon hakeutumista. Opiaattien käytön aloittamiseen nuorena liittyy usein monenlaisia käyttäytymisongelmia ja sosiaalista syrjäytymistä (Yhdistyneen kuningaskunnan kansallinen raportti).
Az opiátok miatt kezelt páciensek többsége elmondása szerint első alkalommal 15–24 éves kora között használt opiátokat, ezen belül a páciensek körülbelül 50%-a 20 éves kora előtt használta először a kábítószert(115). Az első használat életkorának és az első gyógykezelés életkorának összevetéséből kiderül, hogy általában körülbelül 5–10 év telik el az első használat és az első gyógykezelési igény között. A fiatal korban kezdődő opiáthasználat gyakran magatartási problémákkal, illetve a szociálisan hátrányos helyzettel jár együtt (az Egyesült Királyság országjelentése).
De fleste opiatklientene oppgir at de brukte opiater for første gang da de var mellom 15 og 24 år gamle, mens rundt 50 % av klientene debuterte før fylte 20 (115). Hvis man sammenligner debutalder med alder ved første behandling, går det vanligvis mellom 5 og 10 år fra førstegangsbruk og til vedkommende første gang søker seg til behandlingsapparatet. Tidlig debutalder for opiatbruk er ofte assosiert med en rekke atferdsproblemer og sosial deprivasjon (Storbritannias nasjonale rapport).
Większość pacjentów twierdzi, że pierwszy raz zażyła opiaty w wieku od 15 do 24 lat, a około 50% pacjentów pierwszy raz zażyła narkotyk przed ukończeniem 20 lat (115). Porównując wiek pierwszego zażycia i wiek pierwszego leczenia okazuje się, że czas, który upływa między pierwszym zastosowaniem narkotyku i pierwszym zapotrzebowaniem na leczenie wynosi generalnie od 5 do 10 lat. Wczesne rozpoczęcie zażywania opiatów często połączone jest z różnorodnymi problemami z zachowaniem i z deprywacją społeczną (Sprawozdanie krajowe Wielkiej Brytanii).
Majoritatea clienţilor tratamentului pentru dependenţă de opiacee declară că au consumat opiacee pentru prima dată la vârste cuprinse între 15 şi 24 de ani, iar aproximativ 50 % din clienţi au folosit drogul înainte de vârsta de 20 de ani (115). Dacă se compară vârsta la primul consum cu vârsta la primul tratament, intervalul de timp dintre primul consum şi prima cerere de tratament este în general între 5 şi 10 ani. Vârsta timpurie a începerii consumului de opiacee se asociază frecvent cu o serie de probleme comportamentale şi cu privaţiuni sociale (raportul naţional al Regatului Unit).
Väčšina opiátových klientov uvádza, že prvý raz užili opiáty vo veku 15 až 24 rokov a približne 50 % klientov užilo drogu pred dovŕšením 20. roku (115). Keď sa porovná vek prvého užitia s vekom nástupu na prvé liečenie, je časový interval medzi prvým užitím a prvou žiadosťou o liečbu vo všeobecnosti 5 až 10 rokov. Nízky vek pri začatí užívania opiátov je často spojený s radom problémov so správaním a sociálnou depriváciou (národná správa Spojeného kráľovstva).
Večina oseb, ki se zdravi zaradi opiatov, poroča, da so opiate prvič poskusile, ko so bile stare med 15 in 24 let, okoli 50 % ljudi pa je drogo prvič užilo pred 20. letom (115). S primerjavo starosti ob prvem uživanju s starostjo ob prvem zdravljenju je časovna razlika med prvim uživanjem in prvim povpraševanjem po zdravljenju po navadi med 5 in 10 let. Zgodnja starost za začetek uživanja opiatov je pogosto povezana s številnimi vedenjskimi težavami in socialnim prikrajšanjem (nacionalno poročilo Združenega kraljestva).
De flesta opiatklienterna uppger att de var mellan 15 och 24 år första gången de använde opiater och omkring 50 % av klienterna var under 20 år första gången de använde drogen(115). En jämförelse mellan debutåldern och den ålder då klienten första gången får behandling visar att tidsintervallet mellan dessa vanligen är mellan 5 och 10 år En tidig debutålder för opiatmissbruk kopplas ofta till en rad beteendeproblem och social utsatthet (Storbritanniens nationella rapport).
  Opiāta lietotāju visp...  
Papildus tam, dzīves apstākļi un faktori, kas nav saistīti ar narkotiku lietošanu kā tādu (bezpajumtnieku dzīve, garīgās saslimšanas, slikts uzturs, u.c.) var ievērojami paaugstināt mirstības rādītājus narkotiku lietotāju vidū.
In addition, living conditions and factors other than drug use per se (homelessness, mental illness, violence, poor nutrition, etc.) may contribute substantially to the high mortality among drug users. Studies have shown that mortality among psychiatric patients is four times higher than that of the general population (Korkeila, 2000) and that mortality among homeless people is also three to four times higher than in the general population (Hwang, 2001).
Par ailleurs, les conditions de vie et des facteurs autres que l'usage de drogue proprement dit (perte du logement, maladie mentale, violence, mauvaise nutrition, etc.) peuvent contribuer largement au taux élevé de mortalité chez les usagers de drogue. Des études ont montré que la mortalité parmi les patients relevant de la psychiatrie est quatre fois plus élevée que celle de la population générale (Korkeila, 2000) et que la mortalité parmi les sans-abris est également trois à quatre fois supérieure à celle de la population générale (Hwang, 2001).
(falta de hogar, enfermedad mental, violencia, malnutrición, etc.) pueden contribuir de forma importante a la elevada mortalidad entre los consumidores de drogas. Los estudios han demostrado que la mortalidad entre pacientes psiquiátricos es cuatro veces superior a la de la población general (Korkeila, 2000) y que la mortalidad entre la gente sin hogar es también tres o cuatro veces más alta que la de la población general (Hwang, 2001).
Possono inoltre contribuire sostanzialmente all’elevata mortalità tra i consumatori di droga le condizioni di vita e i fattori diversi dal consumo (mancanza di una dimora fissa, malattia mentale, violenza, alimentazione inadeguata ecc.). Da alcuni studi è emerso che la mortalità tra i pazienti psichiatrici è quattro volte superiore rispetto alla popolazione generale (Korkeila, 2000) e che la mortalità tra i senza tetto è da tre a quattro volte maggiore rispetto alla popolazione generale (Hwang, 2001).
Além disso, as condições de vida e outros factores que não o consumo de droga propriamente dito (situação de sem-abrigo, doenças mentais, violência, subnutrição, etc.) podem contribuir substancialmente para a elevada mortalidade entre os consumidores de droga. Alguns estudos demonstram que a mortalidade entre os doentes psiquiátricos é quatro vezes mais elevada do que a da população em geral (Korkeila, 2000) e que a mortalidade entre os sem-abrigo também é três ou quatro vezes superior à da população em geral (Hwang, 2001).
Επιπλέον, οι συνθήκες διαβίωσης και παράγοντες πέραν της ίδιας της χρήσης ναρκωτικών (έλλειψη στέγης, διανοητικές νόσοι, βία, κακή διατροφή κλπ.) ενδέχεται να συμβάλλουν σημαντικά στην υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες ναρκωτικών. Μελέτες έχουν δείξει ότι η θνησιμότητα στους ψυχασθενείς είναι τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Korkeila, 2000) και ότι η θνησιμότητα στους αστέγους είναι επίσης τρεις έως τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Hwang, 2001).
Daarnaast kunnen de leefomstandigheden en andere factoren dan het drugsgebruik op zich (dakloosheid, mentale stoornissen, geweld, slechte voeding e.d.) een grote invloed hebben op de hoge sterfte onder drugsgebruikers. Uit onderzoeken is gebleken dat de sterfte onder psychiatrische patiënten vier keer zo hoog is als onder de algemene bevolking (Korkeila, 2000) en dat de sterfte onder daklozen eveneens drie tot vier keer hoger is dan onder de algemene bevolking (Hwang, 2001).
Navíc mohou k vysoké úmrtnosti uživatelů drog podstatným způsobem přispívat i životní podmínky a jiné faktory než užívání drog samých (bezdomovectví, duševní onemocnění, násilí, špatná výživa atd.). Studie prokázaly, že úmrtnost mezi psychiatrickými pacienty je čtyřikrát vyšší než úmrtnost běžné populace (Korkeila, 2000) a že úmrtnost mezi lidmi bez domova je také třikrát až čtyřikrát vyšší než u běžné populace (Hwang, 2001).
Desuden kan levevilkår og andre faktorer end selve stofbrugen (hjemløshed, psykisk sygdom, vold, dårlig ernæring osv.) i vidt omfang bidrage til den høje dødelighed blandt stofbrugere. Undersøgelser har vist, at dødeligheden blandt psykiatriske patienter er fire gange højere end for befolkningen som helhed (Korkeila, 2000), og at dødeligheden blandt hjemløse også er 3–4 gange højere end for befolkningen som helhed (Hwang, 2001).
Lisaks võivad elutingimused ja ka muud tegurid peale narkootikumide tarbimise (kodutus, vaimuhaigused, vägivald, halb toitumus jne) iseenesest juba oluliselt suurendada narkomaanide kõrget suremust. Uuringud on näidanud, et psühhiaatriapatsientide hulgas on suremus neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Korkeila, 2000) ja et ka kodutute hulgas on suremus kolm kuni neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Hwang, 2001).
Lisäksi elinolot ja muut tekijät kuin itse huumeidenkäyttö (asunnottomuus, mielenterveyssairaudet, väkivalta, huono ravitsemus jne.) saattavat vaikuttaa huomattavassa määrin huumeidenkäyttäjien korkeaan kuolleisuuteen. Tutkimukset ovat osoittaneet, että psykiatristen potilaiden kuolleisuus on neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Korkeila, 2000) ja että myös asunnottomien kuolleisuus on kolme tai neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Hwang, 2001).
A fentieken kívül a kábítószer-használók magas mortalitásához az életkörülmények és más, az önmagában vett kábítószer-használattól eltérő tényezők (hajléktalanság, mentális betegségek, erőszak, alultápláltság stb.) is jelentős mértékben hozzájárulhatnak. Az e téren végzett tanulmányokból kiderül, hogy a pszichiátriai betegek halálozása négyszer nagyobb, mint az általános népességé (Korkeila, 2000), a hajléktalanoké pedig az általános népességének három-négyszerese (Hwang, 2001).
I tillegg kan levevilkår og andre faktorer enn narkotikabruken som sådan (boligmangel, psykiske lidelser, vold, underernæring osv.) være en vesentlig årsak til den høye dødeligheten blant narkotikabrukere. Studier har vist at dødeligheten blant psykiatriske pasienter er fire ganger høyere enn for befolkningen generelt (Korkeila, 2000), og at hjemløse også har tre til fire ganger høyere dødelighet enn befolkningen for øvrig (Hwang, 2001).
Ponadto znaczny wpływ na wysoką śmiertelność w grupie osób zażywających narkotyki mogą mieć warunki bytowe i czynniki inne niż samo przyjmowanie narkotyków (bezdomność, choroby psychiczne, przemoc, niedożywienie itd.). Badania wykazały, że śmiertelność wśród pacjentów chorych psychicznie jest cztery razy wyższa niż śmiertelność notowana względem populacji ogólnej (Korkeila, 2000), a śmiertelność wśród osób bezdomnych jest również od trzech do czterech razy wyższa niż w przypadku populacji ogólnej (Hwang, 2001).
În plus, condiţiile de trai şi alţi factori decât consumul de droguri ca atare (lipsa adăpostului, bolile psihice, violenţa, malnutriţia etc.) pot contribui substanţial la un nivel ridicat al mortalităţii în rândul consumatorilor de droguri. Studiile au arătat că mortalitatea în rândul pacienţilor cu afecţiuni psihice este de patru ori mai ridicată decât în cazul populaţiei generale (Korkeila, 2000) şi că mortalitatea în rândul persoanelor fără adăpost este, de asemenea, de trei până la patru ori mai ridicată decât în cazul populaţiei generale (Hwang, 2001).
K vysokej úmrtnosti užívateľov drog môžu okrem samotného užívania drog podstatne prispievať životné podmienky a iné faktory (bezdomovstvo, duševná choroba, násilie, podvýživa atď.). Zo štúdií vyplýva, že úmrtnosť psychiatrických pacientov je štyrikrát vyššia ako úmrtnosť všeobecnej populácie (Korkeila 2000) a úmrtnosť bezdomovcov je tiež tri- až štyrikrát vyššia ako všeobecnej populácie (Hwang 2001).
Poleg tega lahko življenjske razmere in drugi dejavniki, kot je samo uživanje drog (brezdomstvo, duševna bolezen, nasilje, slaba prehrana itd.), močno prispevajo k višji smrtnosti med uživalci drog. Študije so pokazale, da je smrtnost med psihiatričnimi bolniki štirikrat večja od smrtnosti celotnega prebivalstva (Korkeila, 2000) in da je smrtnost med brezdomci prav tako od tri- do štirikrat višja kot pri celotnem prebivalstvu (Hwang, 2001).
Dessutom kan levnadsförhållandena i övrigt och andra faktorer än själva narkotikamissbruket (hemlöshet, psykisk sjukdom, våld, undernäring etc.) vara bidragande orsaker till den höga dödligheten bland narkotikamissbrukare. Studier visar att dödligheten bland psykiatripatienter är fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Korkeila, 2000) och att dödligheten bland hemlösa är tre till fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Hwang, 2001).
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %).
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång. Andelen är lägst i Grekland, Portugal och Polen och högst i Frankrike (39,9 %), Storbritannien (43,4 %) och Danmark (44,6 %). Bland unga vuxna sade sig 3–22 % ha använt cannabis de senaste tolv månaderna. Siffrorna var lägst i Grekland, Sverige, Polen och Portugal och högst i Storbritannien (19,5 %), Frankrike (19,7 %) och Tjeckien (22,1 %). Elva länder rapporterade siffror på mellan 7 % och 15 % när det gäller användning de senaste tolv månaderna.
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošana vai nu tiek izbeigta pēc eksperimentēšanas perioda agrā jaunībā, vai arī tā ir gadījuma rakstura, kas notiek galvenokārt nedēļas nogalēs izklaides vidē (bāros, diskotēkās).
Among the general population, cocaine use either is discontinued after a period of experimentation during young adulthood or is occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos). But, in some countries, some forms of regular use may be not negligible. Current use (in the last 30 days) is reported by 1.5–4 % of young males (15–34 years old) in Spain, Italy, the Netherlands and the United Kingdom. In urban areas, rates of cocaine use are likely to be substantially higher.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne est soit interrompue après une période d'expérimentation au début de l'âge adulte, soit occasionnelle, se produisant principalement le week-end et dans les lieux de divertissement (bars et discothèques). Toutefois, dans certains pays, certains modes de consommation régulière ne sont pas négligeables. L'usage actuel (durant les 30 derniers jours) est reconnu par 1,5 à 4 % des jeunes hommes (15 à 34 ans) en Espagne, en Italie, aux Pays-Bas et au Royaume-Uni. Dans les zones urbaines, le niveau de consommation de cocaïne est probablement beaucoup plus élevé.
In der Allgemeinbevölkerung wird der Kokainkonsum entweder nach einer Phase des Experimentierens im jungen Erwachsenenalter eingestellt oder gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – fortgesetzt. In einigen Ländern wurden jedoch nicht zu vernachlässigende Formen des regelmäßigen Konsums festgestellt. Über aktuellen Konsum (während der letzten 30 Tage) berichten 1,5 % bis 4 % der jungen Männer (im Alter von 15 bis 34 Jahren) in Spanien, Italien, den Niederlanden und dem Vereinigten Königreich. In städtischen Gebieten dürften die Raten des Kokainkonsums erheblich höher sein.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína se abandona tras un período de experimentación durante los primeros años de la etapa juvenil adulta o bien se produce de forma ocasional durante los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas). Pero, en algunos países, pueden darse algunas formas de consumo regular no desdeñables. Del 1,5 % al 4 % de los hombres jóvenes (de 15 a 34 años) de España, Italia, Países Bajos y Reino Unido declaran consumir cocaína actualmente (en los últimos 30 días). En las zonas urbanas, es probable que las tasas de consumo de cocaína sean bastante superiores.
Tra la popolazione generale, il consumo di cocaina di solito si interrompe dopo un periodo di sperimentazione nella fase di vita adulta giovane oppure riveste un carattere occasionale, in quanto avviene principalmente durante i fine settimana e in ambienti ricreativi (bar e discoteche). In alcuni paesi, tuttavia, alcune forme di consumo regolare non devono essere trascurate. Il consumo attuale (negli ultimi 30 giorni) è riferito dall’1,5-4% dei giovani uomini (15-34 anni) in Spagna, Italia, Paesi Bassi e Regno Unito. Nelle zone urbane il consumo di cocaina è probabilmente molto più elevato.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína ou é descontinuado após um período de experimentação durante a juventude adulta ou é ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas). Porém, em alguns países, existem formas de consumo regular que podem não ser desprezáveis. O consumo actual (nos últimos 30 dias) é comunicado por 1,5–4% dos jovens do sexo masculino (15–34 anos) em Espanha, Itália, Países Baixos e Reino Unido. É provável que nas zonas urbanas os índices de consumo de cocaína sejam substancialmente mais elevados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση κοκαΐνης είτε σταματά ύστερα από ένα διάστημα πειραματισμού από τους νεαρούς ενηλίκους είτε είναι περιστασιακή και συμβαίνει κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο). Σε μερικές χώρες, όμως, ορισμένες μορφές τακτικής χρήσης ενδέχεται να μην είναι αμελητέες. Τρέχουσα χρήση (κατά τις τελευταίες 30 ημέρες) αναφέρει ποσοστό 1,5–4 % των νεαρών ανδρών (15–34 ετών) στην Ισπανία, την Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και το Ηνωμένο Βασίλειο. Στις αστικές περιοχές, τα ποσοστά χρήσης κοκαΐνης είναι πιθανό να είναι σημαντικά υψηλότερα.
Onder de algemene bevolking wordt na een experimenteerperiode tijdens de jongvolwassenheid weer met het cocaïnegebruik gestopt of wordt cocaïne slechts incidenteel gebruikt, vooral tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s). In sommige landen moeten bepaalde vormen van regelmatig gebruik echter zeker in de gaten worden gehouden. In Spanje, Italië, Nederland en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het gerapporteerde recent gebruik (in de laatste maand) onder jonge mannen (15-34 jaar) 1,5-4%. In stedelijke gebieden liggen de percentages voor cocaïnegebruik waarschijnlijk aanzienlijk hoger.
U běžné populace je užívání kokainu buď přerušeno po období experimentování v mladším dospělém věku, nebo je příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech a v zařízeních pro trávení volného času (bary a diskotéky). V některých zemích však nemusejí být některé formy pravidelného užívání zanedbatelné. Užívání v současné době (během posledních 30 dnů) uvádí 1,5–4 % mladých mužů (ve věku 15–34 let) ve Španělsku, v Itálii, Nizozemsku a Spojeném království. V městských oblastech budou údaje o užívání kokainu pravděpodobně podstatně vyšší.
I befolkningen i almindelighed afbrydes kokainbrug efter en forsøgsperiode i starten af voksenlivet, eller kokainbrugen er lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker). Men i nogle lande kan visse former for regelmæssig brug være ikke ubetydelig. Aktuel brug (inden for de seneste 30 dage) er angivet af 1,5–4 % unge mænd (15–34 år) i Spanien, Italien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige. Det er sandsynligt, at brugen af kokain er væsentligt mere udbredt i byområder.
Kogu elanikkonna hulgas kokaiini tarbimine kas katkestatakse pärast proovimist nooremas täiskasvanueas või on see episoodiline ning esineb peamiselt nädalalõppudel ja meelelahutuspaikades (baarid ja diskod). Kuid mõnedes riikides ei saa tähelepanuta jätta ka teatavaid regulaarse tarbimise vorme. Praegusest kasutusest (viimase 30 päeva jooksul) teatavad 1,5–4% noortest meestest (15–34aastased) Hispaanias, Itaalias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis. Linnades on kokaiini tarbimise määrad tõenäoliselt oluliselt kõrgemad.
Yleensä kokaiinin käyttö joko loppuu kokeilujakson jälkeen nuorena aikuisena, tai käyttö on satunnaista ja keskittyy viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin). Joissakin maissa esiintyy kuitenkin huomionarvoista säännöllistä käyttöä. Espanjassa, Italiassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa 1,5–4 prosenttia nuorista miehistä ilmoittaa käyttävänsä kokaiinia nykyään (viimeisten 30 päivän aikana). Kokaiinin käyttö on todennäköisesti huomattavasti yleisempää kaupungeissa.
A népességben a kokain használata a fiatal felnőttkori kísérleti időszakot követően vagy megszakad, vagy alkalomszerűen, azaz főleg hétvégeken és kikapcsolódási körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő. Néhány országban azonban a rendszeres használat bizonyos formái sem elhanyagolhatóak. Spanyolországban, Olaszországban, Hollandiában és az Egyesült Királyságban a fiatal férfiak (15–34 évesek) 1,5–4%-a számolt be jelenlegi használatról (előző 30 nap). A városi területeken a kokainhasználat aránya valószínűleg lényegesen magasabb.
I befolkningen generelt avsluttes kokainbruken enten etter en periode med eksperimentering som ung voksen eller forekommer sporadisk, hovedsakelig i helger og i fritidssammenheng (barer og diskoteker). Enkelte land kan likevel ha visse former for regelmessig bruk som ikke er uvesentlig. Aktuell bruk (siste 30 dager) oppgis av 1,5-4 % av unge menn (15-34 år) i Spania, Italia, Nederland og Storbritannia. I urbane områder kan kokainbruken ha et betydelig større omfang.
W przypadku populacji ogólnej, zażywanie kokainy jest przerywane po okresie eksperymentów z czasów młodzieńczych lub jest sporadyczne i występuje głównie w czasie weekendów oraz w obiektach rekreacyjnych (bary i dyskoteki). Jednakże w przypadku kilku państw nie bez znaczenia są pewne formy zażywania regularnego. Zażywanie bieżące (w ciągu ostatnich 30 dni) jest zgłaszane przez 1,5-4% młodych mężczyzn (od 15 do 34 lat) w Hiszpanii, we Włoszech, w Holandii i Wielkiej Brytanii. Wskaźniki zażywania kokainy są też istotnie wyższe dla obszarów miejskich.
La nivelul populaţiei generale, consumul de cocaină este fie abandonat după o perioadă de experimentare ca adult tânăr, fie rămâne unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreare (baruri şi discoteci). Totuşi, în unele ţări nu pot fi neglijate anumite forme de consum regulat. Consumul actual (în ultimele 30 de zile) este raportat de 1,5–4 % dintre bărbaţii tineri (15–34 ani) din Spania, Italia, Ţările de Jos şi din Regatul Unit. Este posibil ca în zonele urbane rata consumului de cocaină să fie considerabil mai mare.
Vo všeobecnej populácii sa užívanie kokaínu po období experimentovania v mladšom dospelom veku buď zastavilo, alebo je len príležitostné a dochádza k nemu najmä cez víkendy a v rekreačných prostrediach (barov a diskoték). Ale v daktorých krajinách nemusia byť niektoré formy pravidelného užívania zanedbateľné. Súčasné užívanie (za posledných 30 dní) uviedlo 1,5 až 4 % mladých mužov (15- až 34-ročných) v Španielsku, Taliansku, Holandsku a Spojenom kráľovstve. V mestských oblastiach budú údaje o užívaní kokaínu pravdepodobne podstatne vyššie.
Pri prebivalstvu na splošno je bilo uživanje kokaina prekinjeno po določenem obdobju eksperimentiranja na začetku odrasle dobe ali pa je občasno, predvsem ob koncih tedna in v rekreativnih okoljih (bari in diskoteke). Vendar v nekaterih državah ne smemo zanemariti nekaterih oblik rednega uživanja. V Španiji, Italiji, na Nizozemskem in v Združenem kraljestvu 1,5–4 % mlajših moških (15–34 let) poroča, da kokain redno uživa (v zadnjih 30 dneh). Verjetno drži, da so v mestnih območjih ravni uživanja precej višje.
I den allmänna populationen brukar användning av kokain antingen upphöra efter en tids experimenterande i början av vuxenlivet eller ske vid enstaka tillfällen, främst på helger och i nöjesmiljöer (på barer och diskotek). Men i en del länder är det möjligt att det förekommer ett inte obetydligt regelbundet bruk. Bland unga män i åldern 15–34 år säger sig 1,5–4 % av de unga männen i Spanien, Italien, Nederländerna och Storbritannien ha använt kokain de senaste 30 dagarna. I städer är användningen av kokain förmodligen betydligt mer utbredd.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %).
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång. Andelen är lägst i Grekland, Portugal och Polen och högst i Frankrike (39,9 %), Storbritannien (43,4 %) och Danmark (44,6 %). Bland unga vuxna sade sig 3–22 % ha använt cannabis de senaste tolv månaderna. Siffrorna var lägst i Grekland, Sverige, Polen och Portugal och högst i Storbritannien (19,5 %), Frankrike (19,7 %) och Tjeckien (22,1 %). Elva länder rapporterade siffror på mellan 7 % och 15 % när det gäller användning de senaste tolv månaderna.
  Stratēģiju izvÄ“rtÄ“Å...  
Taču, ir pazīmes, kas liecina, ka līdz ar pieaugošo akadēmisko interesi par šo jomu (7), pieaug arī politiskā apņemšanās noteikt un aprakstīt ar narkotikām saistītos valsts izdevumus, lai nacionālos izdevumus par narkotiku problēmu risināšanu varētu iekļaut galveno elementu izmaksu – ieguvumu vērtējumos.
In several EU countries, spending on supply reduction continued to account for the bulk of public expenditure (an estimated 68–75 % of the total drug-related expenditure) (6). However, in a few countries, including Malta and Luxembourg, spending on demand reduction was apparently higher than expenditure on supply reduction (demand reduction expenditure accounting for 66 % and 59 % of total drugs expenditure respectively). However, it is not clear whether the reported differences in budgetary allocations represent a fundamental difference in policy priorities or reflect a bias in data collection.
In mehreren EU-Ländern machen die Ausgaben für die Reduzierung des Angebots den größten Teil der öffentlichen Ausgaben aus (schätzungsweise 68-75 % der gesamten Ausgaben im Drogensektor) (6). In einigen Ländern, darunter in Malta und Luxemburg, waren die Ausgaben für die Reduzierung der Nachfrage jedoch deutlich höher als die Ausgaben für die Verringerung des Angebots (hier beliefen sich die Ausgaben für die Reduzierung der Nachfrage auf 66 % bzw. 59 % der gesamten Ausgaben im Drogensektor). Es ist jedoch unklar, ob die berichteten Unterschiede in den Mittelzuweisungen auf einen grundsätzlichen Unterschied in den politischen Prioritäten oder auf Verzerrungen bei der Datenerhebung zurückzuführen sind.
En varios países de la UE, la mayor parte del gasto público relacionado con la droga sigue dedicándose a la reducción de la oferta (alrededor del 68–75 %) (6). No obstante, en algunos países, como Malta y Luxemburgo, el gasto destinado a reducir la demanda (un 66 % y un 59 % del gasto total destinado a la lucha contra la droga, respectivamente) fue aparentemente superior al gasto destinado a reducir la oferta. Sin embargo, no está claro si las diferencias registradas en las partidas presupuestarias reflejan una diferencia fundamental en las prioridades políticas o un sesgo en la recogida de datos.
Em vários Estados-Membros da UE, os gastos com a redução da oferta continuaram a constituir o grosso da despesa pública (aproximadamente 68–75% da despesa total relacionada com a droga) (6). Contudo, em alguns países, incluindo Malta e Luxemburgo, a despesa com a redução da procura parece ter sido mais elevada do que a despesa com a redução da oferta (equivalendo a despesa com a redução da procura a 66% e 59%, respectivamente, da despesa total na luta contra a droga). Não se entende, porém, claramente se as diferenças mencionadas em termos de dotação orçamental representam uma diferença de fundo nas prioridades políticas ou se reflectem apenas uma distorção na recolha de dados.
Σε αρκετές χώρες της ΕΕ, το μεγαλύτερο μέρος των δημόσιων δαπανών διατέθηκε για τη μείωση της προσφοράς (κατ’ εκτίμηση 68–75 % των συνολικών δαπανών για την καταπολέμηση των ναρκωτικών) (6). Ωστόσο, σε μερικές χώρες, μεταξύ άλλων της Μάλτας και του Λουξεμβούργου, οι δαπάνες για τη μείωση της ζήτησης ήταν υψηλότερες από τις δαπάνες για τη μείωση της προσφοράς (οι δαπάνες για τη μείωση της ζήτησης αντιπροσωπεύουν αντίστοιχα 66 % και 59 % των συνολικών δαπανών για την καταπολέμηση των ναρκωτικών). Ωστόσο, δεν είναι σαφές κατά πόσον οι αναφερθείσες διαφορές στη διάθεση των κονδυλίων του προϋπολογισμού απηχούν μια θεμελιώδη διαφορά στις προτεραιότητες της πολιτικής ή κάποιο σφάλμα στη συλλογή των στοιχείων.
In een aantal EU-landen wordt het overgrote deel van de centrale “drugsbegroting” nog steeds besteed aan het terugdringen van het drugsaanbod (naar schatting 68-75% van de totale drugsgerelateerde uitgaven) (6). In een paar landen, waaronder Malta en Luxemburg, blijken de uitgaven voor het terugdringen van de vraag echter hoger dan die voor het terugdringen van het aanbod (respectievelijk 66 en 59% van de totale “drugsbegroting”). Het is echter niet duidelijk of de gerapporteerde verschillen in budgettaire toewijzingen voortkomen uit fundamentele verschillen in beleidsprioriteiten of een gevolg zijn van vertekeningen in de gegevensverzameling.
V několika zemích EU výdaje na omezení nabídky drog i nadále představují velkou část veřejných výdajů (odhadem 68–75 % celkových výdajů souvisejících s drogami) (6). V několika zemích, včetně Malty a Lucemburska, však částka věnovaná na snížení poptávky byla zřejmě vyšší než výdaje na snižování nabídky (výdaje na snižování poptávky na Maltě představovaly 66 % a v Lucembursku 59 % celkových protidrogových výdajů). Není však jasné, zda uváděné rozdíly v přidělovaných rozpočtových částkách představují zásadní rozdíl v prioritách v oblasti politiky nebo odrážejí systematickou chybu při shromažďování údajů.
I mange EU-lande tegnede udgifterne til udbudsbegrænsende aktiviteter sig fortsat for hovedparten af de offentlige udgifter (skønsmæssigt 68–75 % af de samlede narkotikarelaterede udgifter) (6). I nogle få lande, herunder Malta og Luxembourg, var udgifterne til efterspørgselsbegrænsende aktiviteter imidlertid tilsyneladende højere end udgifterne til udbudsbegrænsning (udgifterne til efterspørgselsbegrænsende aktiviteter tegnede sig for henholdsvis 66 % og 59 % af de samlede udgifter på narkotikaområdet). Det er dog ikke klart, om de rapporterede forskelle i budgetbevillingerne udgør en grundlæggende forskel i de politiske prioriteringer eller er udtryk for en skævhed i dataindsamlingen.
Mitmetes ELi liikmesriikides moodustasid pakkumise vähendamisele suunatud kulutused suurema osa riiklikest kuludest (hinnanguliselt 68–75% uimastivaldakonnaga seotud kogukuludest) (6). Üksikutes riikides, sealhulgas Maltal ja Luksemburgis, olid kulutused nõudluse vähendamisele siiski ilmselgelt kõrgemad kui kulutused pakkumise vähendamisele (kulutused nõudluse vähendamisele moodustasid hinnanguliselt vastavalt 66% ja 59% uimastivaldkonna kogukuludest). Samas ei ole selge, kas erinevused eelarveeraldistes näitavad märkimisväärseid erinevusi poliitilistes prioriteetides või hälvet andmete kogumisel.
Useassa EU-maassa tarjonnan vähentämiseen käytettiin edelleen valtaosa julkisista menoista (arviolta 68–75 prosenttia kaikista huumausaineisiin liittyvistä menoista) (6). Muutamassa maassa, kuten Maltassa ja Luxemburgissa, käytettiin kuitenkin enemmän määrärahoja kysynnän kuin tarjonnan vähentämiseen (kysynnän vähentämiseen osoitettiin Maltassa 66 prosenttia ja Luxemburgissa 59 prosenttia kaikista huumausaineisiin liittyvistä menoista). On epäselvää, perustuvatko määrärahoissa ilmoitetut erot erilaisiin poliittisiin painotuksiin vai onko tiedonkeruussa ollut puutteita.
A közkiadás túlnyomó részét sok tagállamban változatlanul a kínálatcsökkentésre fordított kiadások teszik ki (becslések szerint a kábítószerrel összefüggő teljes kiadás 68–75%-át)(6). Néhány országban viszont, így Máltán és Luxemburgban a keresletcsökkentésre fordított kiadások egyértelműen meghaladták a kínálatcsökkentés költségeit (a keresletcsökkentésre fordított kiadások a kábítószerrel összefüggő teljes kiadás 66%-át, illetve 59%-át jelentették). Azonban nem derül ki egyértelműen, hogy a költségvetés felosztásának jelentett különbségei a politikai prioritások terén fennálló alapvető különbséget jeleznek-e, vagy az adatgyűjtés egyoldalúságát tükrözik.
Tilbudsreduserende tiltak sto fortsatt for storparten av de offentlige utgiftene i mange EU-land (anslagsvis 68-75 % av de samlede utgiftene til narkotikarelaterte tiltak) (6). I noen få land, herunder Malta og Luxembourg, var imidlertid utgiftene til etterspørselsreduserende tiltak tilsynelatende større enn utgiftene til tilbudsreduserende tiltak (utgiftene til etterspørselsreduksjon representerte henholdsvis 66 % og 59 % av det samlede budsjettet til rusmiddelrelatert arbeid). Det er imidlertid ikke klart om de rapporterte forskjellene i budsjettbevilgninger representerer en grunnleggende forskjell i politiske prioriteringer eller gjenspeiler en svakhet ved datainnsamlingen.
W niektórych państwach UE wydatki na ograniczenie podaży nadal stanowiły większość wydatków publicznych (szacunkowo 68-75% całkowitych wydatków związanych z kwestią narkotyków) (6). Jednakże w kilku państwach, włączywszy Maltę i Luksemburg, wydatki na ograniczenie popytu były wyraźnie wyższe niż wydatki na ograniczenie podaży (wydatki na ograniczenie popytu wyniosły odpowiednio 66% i 59% całkowitych wydatków związanych z kwestiami narkotyków). Nie jest jednak jasne, czy przedstawione różnice w lokowaniu środków budżetowych prezentują zasadniczą różnicę w priorytetach polityki, czy też odzwierciedlają stronniczość w zbieraniu danych.
În mai multe state membre ale UE, cheltuielile pentru reducerea ofertei au continuat să constituie partea majoritară a cheltuielilor publice (aproximativ 68–75 % din totalul cheltuielilor legate de droguri) (6). Totuşi, în câteva ţări, inclusiv în Malta şi Luxemburg, cheltuielile pentru reducerea cererii au fost aparent mai mari decât cele pentru reducerea ofertei (cheltuielile pentru reducere cererii reprezentând 66 % şi, respectiv, 59 % din totalul cheltuielilor legate de droguri). Nu este însă clar dacă diferenţa indicată în alocaţiile de la buget reprezintă o diferenţă fundamentală în cadrul priorităţilor politicil or sau dacă reflectă o notă de subiectivism la colectarea datelor.
Výdavky na znižovanie ponuky predstavovali vo viacerých štátoch EÚ väčšinu verejných výdavkov (približne 68 – 75 % celkových výdavkov súvisiacich s drogami) (6). V poniektorých štátoch vrátane Malty a Luxemburska však boli výdavky na znižovanie dopytu zjavne vyššie, ako výdavky na znižovanie ponuky (výdavky na znižovanie dopytu predstavovali na Malte 66 % a v Luxembursku 59 % celkových výdavkov na boj proti drogám). Nie je však jasné, či rozdiely vykázané v pridelení rozpočtových prostriedkov predstavujú zásadný rozdiel v prioritách politiky, alebo sú dôsledkom chyby pri zbere údajov.
V več državah EU so bili odhodki za zmanjšanje ponudbe še naprej večji del javnih izdatkov (približno 68–75 % celotnih izdatkov za boj proti drogam) (6). Vendar so bili v nekaterih državah, vključno z Malto in Luksemburgom, odhodki za zmanjšanje povpraševanja očitno višji od izdatkov za zmanjšanje ponudbe (izdatki za zmanjšanje povpraševanja so znašali 66 % oziroma 59 % celotnih izdatkov za boj proti drogam). Vendar ni jasno, ali zabeležene razlike v dodeljevanju proračunskih sredstev pomenijo bistveno razliko v prednostnih nalogah politike ali odražajo pristranskost pri zbiranju podatkov.
I flera EU-länder stod utgifter för att minska narkotikatillgången fortfarande för merparten av de offentliga utgifterna (uppskattningsvis 68–75 % av de totala narkotikarelaterade utgifterna(6). I några länder, däribland Malta och Luxemburg, var utgifterna för att minska efterfrågan dock klart högre än utgifterna för att minska tillgången (utgifterna för att minska efterfrågan svarade för 66 % respektive 59 % av de totala narkotikarelaterade utgifterna). Det står emellertid inte klart om de rapporterade skillnaderna i budgetanslag beror på en grundläggande skillnad i politiska prioriteringar eller på ett systematiskt fel i datainsamlingen.
  Ar metadona lietoÅ¡anu ...  
Līdzīgi kā gadījumā ar opiātiem, metadons ir potenciāli toksiska viela, taču pētījumi ir parādījuši, ka aizvietojošā terapija samazina pārdozēšanas izraisītās mirstības risku programmas dalībnieku vidū.
As is the case with all opiates, methadone is a potentially toxic substance, but research has shown that substitution treatment reduces the risk of overdose mortality among programme participants. Several studies have indicated that deaths in which methadone is implicated are more likely to be the result of illicit rather than prescribed use, and others have found a higher risk during the initial phases of methadone maintenance treatment. These findings suggest the need to ensure good quality standards in substitution programmes.
Comme c'est le cas de tous les opiacés, la méthadone est une substance potentiellement toxique, mais la recherche a montré que le traitement de substitution réduit le risque de mortalité par surdose parmi les participants au programme. Plusieurs études ont indiqué qu'il est probable que les décès impliquant la méthadone soient le résultat d'un usage illicite et non sur prescription et d'autres ont conclu à un risque accru durant la phase initiale des traitements d'entretien à la méthadone. Ces conclusions mettent en évidence la nécessité de veiller au respect de normes de qualité élevées pour les programmes de substitution.
Wie alle anderen Opiate ist auch Methadon eine potenziell toxische Substanz. Forschungen haben jedoch gezeigt, dass eine Substitutionstherapie das Risiko eines Todes infolge einer Überdosierung unter den Teilnehmern einer Methadon-Erhaltungstherapie verringert. Aus einigen Studien geht hervor, dass Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon eher Folge des illegalen als des ärztlich verschriebenen Methadonkonsums sind, während in anderen Studien ein höheres Risiko in der Anfangsphase einer Methadon-Erhaltungstherapie festgestellt wurde. Diese Forschungsergebnisse legen nahe, dass hohe Qualitätsstandards für Substitutionsprogramme gewährleistet werden müssen.
Como cualquier opiáceo, la metadona es una sustancia potencialmente tóxica, aunque los estudios revelan que los tratamientos de sustitución reducen el riesgo de mortalidad por sobredosis entre los participantes en estos programas. Varios estudios indican que las muertes en las que interviene la metadona suelen ser resultado del consumo ilícito y no del consumo con receta, mientras que otros observan un mayor riesgo durante las fases iniciales del tratamiento de mantenimiento con metadona. Estos resultados reflejan la necesidad de garantizar un alto nivel de calidad en los programas de sustitución.
Al pari di tutti gli oppiacei, il metadone è una sostanza potenzialmente tossica, ma le ricerche condotte mostrano che le terapie sostitutive riducono il rischio di mortalità per overdose tra i partecipanti al programma. Da alcuni studi è emerso che i decessi in cui è presente il metadone sono dovuti più probabilmente all’uso illecito, piuttosto che a quello autorizzato della sostanza; altri hanno riscontrato un rischio più elevato durante le fasi iniziali delle terapie di mantenimento con metadone. Questi risultati suggeriscono l’esigenza di garantire buoni standard di qualità nei programmi di sostituzione.
entre os participantes nesses programas. Segundo diversos estudos, é mais provável que as mortes em que se detectou a presença de metadona tenham sido provocados por metadona obtida ilegalmente do que por metadona prescrita, sendo que outros demonstraram existir um risco mais elevado durante a fase inicial dos tratamentos de substituição com metadona. Estes resultados põem em evidência a necessidade de assegurar que os programas de substituição obedeçam a normas de qualidade elevada.
Όπως κάθε οπιούχος ουσία, η μεθαδόνη είναι δυνητικά τοξική ουσία, αλλά η έρευνα δείχνει ότι η θεραπεία υποκατάστασης μειώνει τον κίνδυνο θανάτου από υπερβολική δόση στα άτομα που συμμετέχουν σε προγράμματα. Αρκετές μελέτες υποδεικνύουν ότι ο θάνατος είναι πιθανότερο να συνδέεται με παράνομη παρά με συνταγογραφημένη χρήση μεθαδόνης, ενώ άλλες διαπίστωσαν υψηλότερο κίνδυνο κατά τα αρχικά στάδια της θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη. Τα στοιχεία αυτά υποδηλώνουν την αναγκαιότητα διασφάλισης προτύπων ποιότητας για τα προγράμματα υποκατάστασης.
Net als alle opiaten is methadon een middel dat in aanleg giftig is, maar onderzoeken hebben duidelijk aangetoond dat het risico op overlijden als gevolg van een overdosis kleiner is bij deelnemers aan substitutieprogramma’s. Uit een aantal studies is gebleken dat sterfgevallen waarbij methadon is betrokken, naar alle waarschijnlijkheid eerder veroorzaakt zijn door illegaal drugsgebruik dan door het gebruik van drugs op recept. In andere onderzoeken is er wel op gewezen dat er tijdens de eerste fases van onderhoudsbehandelingen met methadon een verhoogd risico bestaat. Uit deze bevindingen kan in ieder geval geconcludeerd worden dat het noodzakelijk is om goede kwaliteitsnormen voor substitutieprogramma’s vast te stellen.
Tak jako všechny opiáty je i metadon potenciálně toxickou látkou. Výzkum však prokázal, že substituční léčení snižuje mezi účastníky programu riziko úmrtí předávkováním. Několik studií naznačilo, že úmrtí, na nichž se podílí metadon, jsou pravděpodobně spíše důsledkem nelegálního než předepsaného užívání. Další výzkumy zjistily vyšší riziko během počátečních stádií udržovací léčby metadonem. Tato zjištění svědčí o potřebě zajistit v rámci substitučních programů náležité standardy kvality.
Som det er tilfældet med alle opiater, er metadon et potentielt giftigt stof, men forskningen har vist, at substitutionsbehandling reducerer risikoen for dødelighed som følge af overdoser blandt deltagerne i behandlingsprogrammerne. Af en række undersøgelser fremgår det, at dødsfald, hvor metadon er involveret, snarere er resultatet af illegal brug end ordineret brug, og andre undersøgelser viser, at der er en højere risiko i begyndelsen af metadonbehandlingen. Disse resultater indikerer, at det er nødvendigt at sikre gode kvalitetsstandarder i forbindelse med substitutionsprogrammerne.
Nagu kõik opiaadid on ka metadoon potentsiaalselt toksiline aine, kuid uuringud on näidanud, et asendusravi vähendab üledoosist tingitud suremuse ohtu programmis osalejate hulgas. Mitmed uuringud viitavad sellele, et metadooni mainimisega surmajuhtumid on väga tõenäoliselt põhjustatud ebaseaduslikust tarbimisest, mitte aga arsti poolt väljakirjutatud ravimist, mõnedes uuringutes on ka leitud, et metadooni asendusravi algusetappidel on oht suurem. Need leiud viitavad vajadusele tagada heade kvaliteedistandardite järgimine asendusravi programmides.
Metadoni voi kaikkien muiden opiaattien tavoin olla myrkyllinen aine, mutta tutkimukset ovat osoittaneet, että korvaushoito vähentää ohjelmaan osallistuvien riskiä kuolla yliannostukseen. Useissa tutkimuksissa on myös ilmennyt, että kuolemat, joihin liittyy metadonia, johtuvat todennäköisemmin laittomasta kuin lääkärin määräämästä käytöstä, ja toisissa tutkimuksissa on huomattu, että riski on korkein metadonikorvaushoidon alkuvaiheessa. Nämä tulokset osoittavat, että on tärkeää varmistaa korvaushoito-ohjelmien laatu.
Mint minden opiátféle, a metadon is potenciálisan toxikus anyag, azonban a kutatások azt mutatják, hogy a program résztvevőinél a helyettesítő kezelés csökkenti a túladagolásos halálozás veszélyét. Számos tanulmány jelezte, hogy azok a halálesetek, amelyekben metadon jelenléte merül fel, valószínűleg inkább a tiltott, mintsem az orvos által felírt metadonhasználat eredményei. Mások azt találták, hogy nagyobb veszélyt jelent a metadonfenntartó kezelés első fázisa. Ezek az eredmények a helyettesítési programok jó minőségszabványai biztosításának szükségességét jelzik.
Som ethvert annet opiat er metadon potensielt giftig, men forskningen har dokumentert at substitusjonsbehandling reduserer risikoen for overdosedødsfall blant dem som deltar i programmer. Flere studier har indikert at dødsfall hvor metadon er involvert, mer sannsynlig skyldes illegal snarere enn forskrevet bruk, og andre har funnet høyere risiko i de innledende fasene av vedlikeholdsbehandling med metadon. Dette tyder på at det er behov for å sikre god kvalitetsstandard på programmene for substitusjonsbehandling.
Podobnie jak opiaty, metadon jest substancją potencjalnie toksyczną, jednak badania wykazują, że stosowanie terapii zastępczej redukuje ryzyko zgonu z przedawkowania wśród pacjentów programu leczenia. W kilku badaniach pokazano, że zgony z udziałem metadonu są prawdopodobnie wynikiem raczej nielegalnego niż medycznego stosowania, a inne badania wykazały podwyższone ryzyko śmierci w okresie początkowej fazy leczenia zachowawczego metadonem. Wyniki te sugerują konieczność zapewnienia wysokich norm jakościowych w programach leczenia zastępczego.
Ca şi în cazul tuturor opiaceelor, metadona este o substanţă care poate deveni toxică, dar studiile au arătat că terapia de substituţie reduce riscul mortalităţii prin supradoză în rândul participanţilor la program. Mai multe studii au arătat că decesele în care este implicată metadona au tendinţa de a fi mai degrabă rezultatul consumului ilicit decât al consumului prescris, iar alte studii au indicat prezenţa unui risc mai înalt în fazele iniţiale ale tratamentului de menţinere pe metadonă. Aceste rezultate indică nevoia de a asigura standarde de bună calitate în programele de substituţie.
Metadón, rovnako ako všetky opiáty, je potenciálne toxickou látkou, ale výsledky výskumov jednoznačne ukazujú, že substitučná liečba znižuje medzi účastníkmi programu riziko úmrtnosti z predávkovania. Niekoľko štúdií preukázalo, že úmrtia, pri ktorých je prítomný metadón, spôsobilo skôr jeho nelegálne, než predpísané užívanie a pri iných štúdiách sa zistilo zvýšené riziko v počiatočných štádiách metadónovej udržiavacej liečby. Tieto zistenia poukazujú na potrebu zabezpečiť dobré štandardy kvality substitučných programov.
Kot vsak drug opiat je tudi metadon potencialno toksična snov, vendar pa so raziskave jasno ugotovile, da nadomestno zdravljenje zmanjšuje tveganje za umrljivost zaradi prevelikih odmerkov drog med udeleženci programa. Številne študije so pokazale, da so smrtni primeri, v katerih je udeležen metadon, najverjetneje posledica nedovoljene, ne pa predpisane uporabe, druge pa so ugotovile, da je tveganje večje v začetnih fazah metadonskega vzdrževalnega zdravljenja. Na podlagi teh ugotovitev je treba zagotoviti dobre standarde kakovosti za programe nadomestnega zdravljenja.
Liksom alla andra opiater kan metadon vara giftigt, men forskningen visar att substitutionsbehandling minskar risken att dö av en överdos. Det finns flera studier som tyder på att de dödsfall där metadon är inblandat oftare hänger samman med olaglig än läkarförskriven användning av ämnet, och i andra studier har det konstaterats att risken är större i de tidiga skedena av underhållsbehandling med metadon. Dessa rön tyder på att man måste se till att substitutionsprogrammen håller hög kvalitet.
  Narkotikas darba vietā  
Pieaugošais uzsvars uz mērķtiecīgu profilaksi varētu būt kompensējošs pasākums salīdzinājumā ar vispārējo tendenci samazināt sodus narkotiku lietotājiem, varbūt uztraukumu par narkotiku lietošanas izplatību un biežumu ES rezultātā.
Prevention in specific settings, such as in the workplace, is now highlighted in the new EU action plan. The increased emphasis on targeted prevention may be a counterweight to the general trend towards the reduction in the severity of penalties for drug users, perhaps as a result of concern about the prevalence and frequency of drug use in the EU. However, there are no clear figures on the true size of this perceived phenomenon, and drug testing for anything other than actual influence may raise complicated legal issues of privacy under certain national and international laws. Meanwhile, private investment continues with the aim of improving the accuracy and user-friendliness of the testing kits.
La prévention dans des endroits particuliers, comme sur le lieu de travail, est mise en évidence dans le nouveau plan d'action de l'Union européenne. L'accent accru en faveur d'une prévention ciblée peut faire contrepoids à la tendance généralisée à la réduction de la sévérité des sanctions infligées aux usagers de drogue, en raison peut-être de l'inquiétude concernant la prévalence et la fréquence de la consommation de drogue dans l'UE. Toutefois, il n'existe pas de chiffres précis sur l'ampleur véritable de ce phénomène, et le dépistage de drogues pour toute autre raison que la détermination de leur influence réelle pourrait soulever des questions juridiques complexes liées à la vie privée dans le cadre de certaines législations nationales et internationales. Entre-temps, les investissements privés se poursuivent afin d'améliorer la précision et la facilité d'utilisation des kits de dépistage.
Präventionsmaßnahmen für bestimmte Situationen, wie z. B. am Arbeitsplatz, werden nun im neuen EU-Aktionsplan besonders hervorgehoben. Die verstärkte Betonung der gezielten Prävention könnte ein Gegengewicht zu der allgemeinen Tendenz darstellen, mildere Strafen für Drogenkonsumenten einzuführen, und ist unter Umständen auf die Besorgnis angesichts der Prävalenz und Häufigkeit des Drogenkonsums in der EU zurückzuführen. Es liegen jedoch keine eindeutigen Zahlen über das wahre Ausmaß dieses beobachteten Phänomens vor, und Drogentests aus anderen Gründen als tatsächlichem Drogeneinfluss könnten nach Maßgabe mancher einzelstaatlicher und internationaler Rechtsvorschriften komplexe rechtliche Fragen mit Blick auf die Privatsphäre aufwerfen. In der Zwischenzeit wird weiterhin von privater Seite investiert, um die Genauigkeit und Nutzerfreundlichkeit der Test-Kits zu verbessern.
En el nuevo plan de acción de la UE se destaca la prevención en entornos específicos, como por ejemplo el lugar de trabajo. El mayor hincapié en la prevención específica puede ser un contrapeso a la tendencia general de reducción de la gravedad de las penas para los consumidores de droga, quizá debido a la preocupación por la prevalencia y frecuencia del consumo de drogas en la UE. Sin embargo, no hay cifras claras sobre el verdadero alcance de este fenómeno, y los análisis de detección del consumo de drogas que no se limiten a detectar su influencia efectiva pueden dar lugar a complicados problemas jurídicos de privacidad en virtud de determinadas leyes nacionales e internacionales. Mientras tanto, la investigación privada continúa intentando mejorar la precisión de los equipos de análisis y su aceptación por los consumidores.
La prevenzione in taluni ambienti specifici, come il posto di lavoro, è uno degli argomenti menzionati nel nuovo piano d'azione dell’Unione europea. L’accresciuta enfasi sulla prevenzione mirata può controbilanciare la tendenza generale a ridurre la gravità delle pene per i consumatori di droga, forse a fronte dei timori sulla prevalenza e la frequenza del consumo di stupefacenti nell’Unione europea. Tuttavia, non vi sono cifre chiare sulla vera entità di questo fenomeno percepito, e l’esecuzione dei test sulla droga per ragioni diverse dal rilevamento del consumo attuale può sollevare questioni giuridiche complicate in materia di privacy in alcuni ordinamenti giuridici nazionali e internazionali. Nel frattempo continuano gli investimenti privati allo scopo di migliorare l’accuratezza e la facilità di impiego di questi kit d’analisi.
A prevenção em locais específicos, tais como o local de trabalho, é agora destacada no novo plano de acção da UE. A maior ênfase conferida à prevenção específica pode servir de contrapeso à tendência geral para reduzir a severidade das penas aplicáveis aos consumidores de droga, talvez devido à preocupação com a prevalência e a frequência do consumo de droga na União Europeia. Não existem, todavia, dados quantitativos claros sobre a verdadeira dimensão do fenómeno assim percepcionado e a realização de análises de despistagem do consumo de drogas com outros objectivos que não a simples influência de comportamentos pode suscitar problemas jurídicos complicados de privacidade nos termos de algumas legislações nacionais e internacionais. Entretanto, o investimento privado continua a procurar melhorar a precisão e a facilidade de utilização dos
Η πρόληψη σε συγκεκριμένους χώρους, όπως στον χώρο εργασίας, υπογραμμίζεται πλέον στο νέο σχέδιο δράσης της ΕΕ. Η αυξημένη έμφαση στη στοχοθετημένη πρόληψη αποτελεί ίσως αντιστάθμισμα στη γενικότερη τάση για μείωση της αυστηρότητας των ποινών που επιβάλλονται στους χρήστες ναρκωτικών, ενδεχομένως ως αποτέλεσμα του προβληματισμού σχετικά με την επικράτηση και τη συχνότητα της χρήσης ναρκωτικών στην ΕΕ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία σχετικά με τις πραγματικές διαστάσεις του φαινομένου, και οι εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών για λόγους άλλους εκτός από την εργασία υπό την πραγματική επήρεια ναρκωτικών ενδέχεται να εγείρουν πολύπλοκα νομικά ζητήματα προστασίας της ιδιωτικής ζωής βάσει ορισμένων εθνικών και διεθνών κανόνων δικαίου. Στο μεταξύ, συνεχίζονται οι ιδιωτικές επενδύσεις με στόχο τη βελτίωση της ορθότητας και της φιλικότητας προς τον χρήστη των σχετικών εξετάσεων.
In het nieuwe EU-actieplan wordt ook aandacht besteed aan preventie in specifieke settings, zoals de werkplek. De grotere nadruk op een gerichte preventie - wellicht veroorzaakt door de bezorgdheid over de prevalentie en frequentie van het drugsgebruik in de EU - zou een tegenwicht kunnen bieden aan de algemene tendens om de strafmaat voor drugsgebruikers te verlagen. Er zijn echter geen eenduidige cijfers beschikbaar over de ware omvang van dit verschijnsel. Daarnaast zou het testen op drugs om een andere reden dan om te bepalen of iemand feitelijk onder invloed verkeert, onder de nationale of internationale wetgeving tot ingewikkelde juridische of privacykwesties kunnen leiden. Inmiddels worden particuliere initiatieven op dit gebied voortgezet, die de nauwkeurigheid en gebruiksvriendelijkheid van de testkits moeten verbeteren.
V současné době je v novém akčním plánu EU zdůrazňována prevence ve specifických prostředích, např. na pracovišti. Zvýšený důraz kladený na cílenou prevenci může být protiváhou obecného trendu snižování přísnosti trestů pro uživatele drog – možná v důsledku obav z prevalence a frekvence užívání drog v EU. Nejsou však k dispozici jasné číselné údaje o skutečném rozsahu tohoto sledovaného fenoménu a testování na jakékoli jiné drogy než ty, pod jejichž vlivem se daná osoba momentálně nachází, může podle některých národních a mezinárodních právních předpisů vést ke složitým právním otázkám ochrany soukromí. Mezitím pokračují soukromé investice s cílem zkvalitnit přesnost a snadnost použití testovacích souprav.
Forebyggelse i specifikke situationer, f.eks. på arbejdspladsen, er nu rykket i forgrunden i den nye EU-handlingsplan. Den øgede fokus på målrettet forebyggelse udgør i givet fald en modvægt til den generelle tendens til at nedsætte straffene for stofbrugere, måske som følge af bekymring over udbredelsen og hyppigheden af stofbrug i EU. Der foreligger imidlertid ingen klare tal for det opfattede problems egentlige omfang, og narkotikatestning til påvisning af alt andet end faktisk påvirkning kan rejse komplekse retlige problemer med hensyn til privatlivets fred i henhold til visse nationale og internationale love. I mellemtiden foretages der fortsat private investeringer med henblik på at forbedre testudstyrets præcision og brugervenlighed.
ELi uues tegevuskavas on erilise tähelepanu all ennetustöö konkreetsetes tingimustes, nt töökohal. Võib-olla tulenevalt murest uimastite tarbimise leviku ja sageduse üle ELis võib suurenenud tähelepanu pööramine suunatud ennetusele olla vastukaaluks üldisele suundumusele leevendada uimastitarvitajatele määratavaid karistusi. Täpseid arve selle nähtuse tegeliku ulatuse kohta siiski ei ole ning uimastitestimine muul otstarbel kui tegeliku mõju mõõtmiseks võib teatud riiklike või rahvusvaheliste seaduste alusel viia keeruliste privaatsust puudutavate õiguslike küsimusteni. Vahepeal jätkuvad erainvesteeringud, eesmärgiga tõsta testimisvahendite täpsust ja kasutajasõbralikkust.
Uudessa EU:n toimintasuunnitelmassa korostetaan ehkäisevää huumetyötä tietyissä ympäristöissä, kuten työpaikalla. Kohdennetun ehkäisevän huumetyön korostaminen saattaa olla vastapaino yleiselle suuntaukselle, jossa huumeidenkäyttäjille määrättäviä seuraamuksia on lievennetty, koska huumeidenkäytön levinneisyys ja yleisyys ovat EU:ssa suuri huolenaihe. Ilmiön todellisesta laajuudesta ei kuitenkaan ole selkeitä lukuja, ja huumausainetestit muille kuin vaikutuksen alaisille henkilöille voivat herättää yksityisyyteen liittyviä monimutkaisia oikeudellisia kysymyksiä kansallisessa ja kansainvälisessä lainsäädännössä. Samalla pyritään kuitenkin parantamaan testausvälineiden tarkkuutta ja helppokäyttöisyyttä.
A megelőzés sajátos környezetekben, így például a munkahelyeken kiemelt hangsúlyt kap az EU új cselekvési tervében. A célzott megelőzésre helyezett kiemelt hangsúly ellensúly lehet a kábítószer-használókra kirótt büntetések súlyosságának csökkenése felé mutató általános tendenciával szemben, ami talán a kábítószer-használat EU-n belüli előfordulása és gyakorisága miatti aggodalom eredménye. Ennek a tapasztalt jelenségnek a valódi méretéről azonban nincsenek egyértelmű adataink, és a tényleges befolyásoltságon kívül bármilyen más okból elvégzett drogteszt bizonyos nemzeti és nemzetközi jogszabályok értelmében bonyolult személyes adatvédelmi jogi kérdéseket vetne fel. Eközben tovább folyik a tesztkészletek pontosságát és felhasználóbarát tulajdonságait javítani szándékozó magánberuházás.
EUs nye handlingsplan vektlegger nå forebyggende arbeid i utvalgte miljøer, som arbeidslivet. Det økte fokuset på målrettet forebygging kan virke som en motvekt mot den generelle trenden med mildere straffer for narkotikabruk, kanskje fordi bekymringen over at narkotikabruken i EU øker både i utbredelse og hyppighet. Det finnes imidlertid ingen entydige tall over omfanget av dette fenomenet, og bruk av rusmiddeltesting for noe annet formål enn påvisning av faktisk påvirkning, kan reise kompliserte nasjonale og internasjonale juridiske problemstillinger vedrørende personvern. I mellomtiden fortsetter private investorer å arbeide for å gjøre prøvetakingsutstyret mer nøyaktig og brukervennlig.
Nowy plan działania UE uwydatnia rolę zapobiegania w konkretnych miejscach, takich jak miejsce pracy. Zwiększona uwaga poświęcona zapobieganiu celowemu może być przeciwwagą dla ogólnego trendu ograniczania surowości kar dla uzależnionych od narkotyków, prawdopodobnie jako wynik niepokoju dotyczącego rozpowszechnienia i częstotliwości zażywania narkotyków w UE. Nie istnieją jednak dokładne dane o prawdziwym rozmiarze zauważonego zjawiska, a testy narkotykowe badające problemy inne niż pozostawanie pod wpływem danej substancji mogą, zgodnie z niektórymi przepisami krajowymi i międzynarodowymi, powodować powstanie skomplikowanych zagadnień prawnych dotyczących prywatności. Prywatni producenci nadal jednak zaangażowani są w pracę nad ulepszaniem dokładności i łatwości użycia zestawów testowych.
Prevenirea în contexte specifice, de exemplu la locul de muncă, este acum subliniată în cadrul noului plan de acţiune al Uniunii Europene. Este posibil ca accentul din ce în ce mai puternic pus pe prevenirea selectivă să contrabalanseze tendinţa generală de reducere a gravităţii pedepselor pentru consumatorii de droguri, probabil ca rezultat al preocupării legate de prevalenţa şi frecvenţa consumului de droguri din Uniunea Europeană. Totuşi, nu există cifre exacte privind amploarea reală a acestui fenomen, iar testele antidrog în orice alte scopuri decât pentru stabilirea influenţei efective a acestora pot genera probleme juridice complexe privind viaţa privată în contextul anumitor legi naţionale şi internaţionale. Între timp, se fac în continuare investiţii private în vederea îmbunătăţirii şi a accesibilităţii pentru utilizator a truselor de test.
V novom akčnom pláne EÚ sa zdôrazňuje prevencia v určitých prostrediach, napr. aj na pracovisku. Zvýšený dôraz na cielenú prevenciu môže vyvažovať všeobecný trend zmierňovania trestov pre užívateľov drog, možno v dôsledku obáv so zreteľom na prevalenciu a frekvenciu užívania drog v EÚ. Nejestvujú však žiadne spoľahlivé údaje o skutočnej veľkosti tohto vnímaného javu a drogové testy čohokoľvek iného než skutočného vplyvu môžu vyvolať v niektorých vnútroštátnych a medzinárodných právnych systémoch zložité právne otázky okolo súkromia. Medzičasom pokračujú súkromné investície, ktorých cieľom je zlepšiť presnosť a používateľské pohodlie testovacích súprav.
V novem akcijskem načrtu EU je izpostavljeno preprečevanje v posebnih okoljih, kot je delovno mesto. Večji poudarek na ciljnem preprečevanju je lahko protiutež splošnemu trendu za zmanjšanje strogosti kazni za uživalce drog, morda kot posledica zaskrbljenosti zaradi razširjenosti in pogostosti uživanja drog v EU. Vendar ni jasnih podatkov o dejanskem obsegu tega ugotovljenega pojava, testiranje na droge za vse drugo razen za dejanski vpliv pa lahko po nekaterih nacionalnih in mednarodnih zakonih sproži zapletena pravna vprašanja o zasebnosti. Medtem se z zasebnimi naložbami še naprej prizadeva izboljšati natančnost opreme za testiranje in jo narediti uporabniku prijaznejšo.
Preventiva insatser i särskilda miljöer, till exempel arbetsplatser, tas numera upp i EU:s nya handlingsplan. Den ökade tonvikten på riktad prevention kan vara en motvikt till den allmänna utvecklingen mot sänkta straff för narkotikamissbrukare och är kanske en följd av oron över narkotikabrukets utbredning och frekvens i EU. Det finns emellertid inga säkra siffror som visar hur stort detta fenomen egentligen är, och drogtester som gäller något annat än faktisk påverkan kan enligt vissa nationella och internationella lagar leda till komplicerade rättsliga frågeställningar rörande integritetsskydd. Samtidigt fortsätter privata investeringar som syftar till att göra testerna mer exakta och användarvänliga.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā ar citām nelikumīgajām narkotikām kaņepju lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami augstāki starp vīriešiem nekā starp sievietēm, lai arī šīs atšķirības apmēri atšķiras valstu starpā. Vīriešu – sieviešu attiecība, runājot par lietošanu ilgtermiņā, svārstās no 1,25:1 līdz 4:1 (1,25 līdz 4 vīrieši uz katru sievieti), un runājot par neseno lietošanu, aptuveni no 2:1 līdz 6:1.
As with other illicit drugs, rates of cannabis use are notably higher among males than among females, although the extent of this difference varies between countries. The male–female ratio for lifetime experience varies from 1.25:1 to 4:1 (1.25 to 4 men for each woman) and for current use from approximately 2:1 to 6:1. Surveys also indicate that cannabis use is more common in urban areas or in areas with high population density. Thus, national differences noted might, in part, reflect differences in levels of urbanisation, although it has been suggested that recreational drug use is spreading from urban areas towards rural areas.
À l'instar d'autres drogues illicites, les pourcentages relatifs à la consommation de cannabis sont sensiblement plus élevés chez les hommes que chez les femmes, bien que l'écart varie selon les pays. Le ratio homme-femme pour l'expérimentation au cours de la vie varie de 1,25 pour 1 à 4 pour 1 (1,25 à 4 hommes pour une femme) et pour la consommation courante, il est compris entre 2 pour 1 et 6 pour 1. Des enquêtes montrent également que la consommation de cannabis est plus répandue dans les zones urbaines ou dans les zones à forte densité de population. Ainsi, les différences nationales observées pourraient, en partie, refléter des différences du degré d'urbanisation, bien qu'il ait été avancé que la consommation récréative de drogue gagne du terrain des zones urbaines vers les zones rurales.
Wie bei anderen illegalen Drogen sind auch die Raten des Cannabiskonsums bei Männern erheblich höher als bei Frauen, wobei jedoch die Unterschiede von Land zu Land variieren. Das Verhältnis Männer/Frauen liegt bei der Lebenszeitprävalenz zwischen 1,25:1 und 4:1 (1,25 bis 4 Männer je Frau) und beim aktuellen Konsum zwischen rund 2:1 und 6:1. Erhebungen zufolge ist darüber hinaus der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit einer hohen Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Somit könnten die ermittelten Differenzen zwischen den Ländern zum Teil auch auf einen unterschiedlichen Urbanisierungsgrad zurückzuführen sein, obwohl festgestellt wurde, dass der Drogenkonsum in der Freizeit von städtischen auf ländliche Gebiete übergreift.
Al igual que ocurre con otras drogas ilícitas, las tasas de consumo de cannabis son notablemente más elevadas en los hombres que en las mujeres, aunque la magnitud de esta diferencia varía según los países. La relación hombre-mujer en referencia al consumo a lo largo de la vida oscila entre 1,25:1 y 4:1 (de 1,25 a 4 hombres por cada mujer) y en referencia al consumo actual entre 2:1 y 6:1. Las encuestas también indican que el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Por ello, las diferencias nacionales registradas podrían reflejar, en parte, diferencias en los niveles de urbanización, aunque se apunta que el consumo recreativo de drogas se está extendiendo desde las zonas urbanas hacia las zonas rurales.
Come per le altre droghe illecite, le percentuali riferite all’uso della cannabis sono nettamente più alte tra gli uomini rispetto alle donne, benché il grado di differenza sia variabile da paese a paese. Il rapporto uomo-donna per l’esperienza una tantum va da 1,25:1 a 4:1 (da 1,25 a 4 uomini per ogni donna), quello per l’uso attuale da circa 2:1 a 6:1. Le indagini evidenziano inoltre che l’uso della cannabis è più diffuso nelle zone urbane o nelle aree ad alta densità di popolazione. Pertanto, le differenze notate a livello nazionale potrebbero in parte riflettere le differenze nel grado di urbanizzazione, sebbene si suggerisca che l’uso di droga a scopo ricreativo stia dilagando dalle zone urbane a quelle rurali.
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, τα ποσοστά χρήσης κάνναβης είναι αξιοσημείωτα πιο υψηλά στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες, μολονότι η διαφορά αυτή ποικίλλει από χώρα σε χώρα. Η αναλογία ανδρών–γυναικών όσον αφορά τη δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 1,25:1 και 4:1 (1,25 έως 4 άνδρες για κάθε γυναίκα) και όσον αφορά την τρέχουσα χρήση μεταξύ περίπου 2:1 και 6:1. Οι έρευνες υποδεικνύουν επίσης ότι η χρήση κάνναβης είναι πιο συνηθισμένη στις αστικές περιοχές ή σε περιοχές με υψηλή πυκνότητα πληθυσμού. Επομένως, οι εθνικές διαφορές που παρατηρούνται ενδέχεται να απηχούν, εν μέρει, διαφορές σε επίπεδα αστικοποίησης, μολονότι υπάρχουν στοιχεία που υποδηλώνουν ότι η χρήση για ψυχαγωγικούς σκοπούς επεκτείνεται από τις αστικές στις αγροτικές περιοχές.
Net als bij andere illegale drugs is het cannabisgebruik onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen, hoewel dit verschil tussen de landen wel varieert. De verhouding tussen mannen en vrouwen voor het “ooit”-gebruik varieert van 1,25:1 tot 4:1 (dat wil zeggen 1,25 tot 4 mannen tegenover elke vrouw) en voor het recent gebruik van ongeveer 2:1 tot 6:1. Uit enquêtes blijkt ook dat het cannabisgebruik vaker voorkomt in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. De geconstateerde nationale verschillen zouden dus deels veroorzaakt kunnen worden door verschillen in urbanisatieniveaus, hoewel ook wordt gemeld dat het recreatieve drugsgebruik zich vanuit de stedelijke gebieden naar het platteland verspreidt.
Stejně jako u dalších nelegálních drog je míra užívání podstatně vyšší u mužů než u žen, i když velikost tohoto rozdílu se v jednotlivých zemích liší. Poměr muži – ženy u celoživotní zkušenosti se pohybuje od 1,25:1 do 4:1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a v případě užívání v současné době se tento poměr pohybuje od 2:1 do 6:1. Průzkumy rovněž naznačují, že užívání konopí je běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Zaznamenané národní rozdíly tedy mohou být částečně způsobeny rozdíly v úrovni urbanizace, i když bylo naznačeno, že se rekreační užívání drog rozšiřuje z městských oblastí do oblastí venkova.
Som med andre illegale stoffer er andelen af cannabisbrugere betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder, selv om størrelsen af denne forskel varierer fra land til land. Forholdet mellem mænds og kvinders langtidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (mellem 1,25 og 4 mænd for hver kvinde) og for aktuel brug fra ca. 2:1 til 6:1. Det fremgår endvidere af undersøgelser, at cannabisbrug er mere udbredt i byområder eller i områder med høj befolkningstæthed. Nogle af de nationale forskelle kan derfor til dels afspejle forskelle i urbaniseringsgraden, selv om det ser ud til, at fritidsstofbruget er ved at sprede sig fra byområder til landdistrikter.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul on meeste kanepitarbimise määr märkimisväärselt kõrgem kui naiste oma, kuigi erinevus varieerub riigiti. Meeste–naiste kanepitarbimise kogemuse suhe elu jooksul on vahemikus 1,25:1 kuni 4:1 (1,25–4 meest iga naise kohta) ning praeguse tarbimise puhul on see suhe ligikaudu 2:1 kuni 6:1. Uuringud näitavad ka seda, et kanepi tarbimine on sagedasem linnades või suure rahvastikutihedusega piirkondades. Seepärast võivad esiletoodud erinevused riikide vahel osaliselt kajastada erinevusi linnastumise tasemes, kuigi on väidetud, et uimastitarbimine meelelahutuslikul eesmärgil on levimas linnadest maapiirkondadesse.
Kannabiksen, kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa, joskin eron suuruus vaihtelee maittain. Miesten ja naisten välinen suhde vaihtelee kannabista ainakin kerran käyttäneiden joukossa suhdeluvusta 1,25/1 suhdelukuun 4/1 (1,25–4 miestä jokaista naista kohden) ja kannabista nykyisin käyttävien joukossa noin suhdeluvusta 2/1 suhdelukuun 6/1. Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Maiden väliset erot saattavat siis osittain heijastaa eroja kaupungistumisasteessa, mutta huumeiden viihdekäytön on esitetty olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is jelentősen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél, bár a különbség mértéke országonként változik. Az életprevalencia-érték tekintetében a férfiak–nők aránya 1,25:1 és 4:1 között van (1 nőhöz képest 1,25–4 férfi próbálta ki), a jelenlegi használat aránya pedig körülbelül 2:1 és 6:1 között változik. A felmérésekből az is kitűnik, hogy a kannabiszhasználat gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Az említett országok közötti különbségek tehát részben az urbanizáció eltérő szintjeit is tükrözhetik, bár vannak arra utaló jelek, hogy a rekreációs drogfogyasztás a városokból kezd átterjedni a vidéki területekre.
I likhet med andre illegale rusmidler er cannabisbruk klart mer utbredt blant menn enn blant kvinner, selv om denne forskjellen varierer mellom landene. Forholdet mann:kvinne når det gjelder livstidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (1,25-4 menn pr. kvinne) og for aktuell bruk fra om lag 2:1 til 6:1. Undersøkelser tyder også på at cannabis er vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Dermed kan de registrerte nasjonale forskjellene delvis gjenspeile ulik urbaniseringsgrad, selv om det er tegn som tyder på at rekreasjonsbruk sprer seg fra urbane områder til distriktene.
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków, wskaźniki zażywania pochodnych konopi indyjskich są wyraźnie wyższe wśród mężczyzn niż wśród kobiet, choć różnica ta wygląda inaczej w każdym z państw. Stosunek mężczyzn do kobiet dla wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia waha się od 1,25:1 do 4:1 (od 1,25 do 4 mężczyzn na każdą kobietę), a dla wskaźnika bieżącego zażywania od około 2:1 do 6:1. Badania wskazują też, że spożycie pochodnych konopi indyjskich jest bardziej powszechne na obszarach miejskich lub na obszarach o wysokim zagęszczeniu ludności. Zatem różnice zaobserwowane między poszczególnymi krajami mogą częściowo odzwierciedlać różnice w poziomie urbanizacji, choć sugeruje się również, że rekreacyjne zażywanie narkotyków przenosi się z obszarów miejskich na wiejskie.
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilicite, ratele consumului de canabis sunt considerabil mai mari în rândul bărbaţilor decât al femeilor, deşi această diferenţă variază de la o ţară la alta. Raportul bărbaţi–femei privind experimentarea consumului pe parcursul vieţii variază de la 1,25:1 la 4:1 (1,25 până la 4 bărbaţi pentru o femeie), iar în ceea ce priveşte consumul actual de la 2:1 la 6:1. Sondajele au indicat de asemenea că în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei consumul de canabis este mai comun. Astfel, diferenţele naţionale observate ar putea reflecta în parte diferenţe între nivelurile de urbanizare, deşi s-a sugerat că se înregistrează o extindere a consumului de droguri în scopuri de recreare din zonele urbane spre zonele rurale.
Rovnako ako pri iných nelegálnych drogách je výskyt užívania kanabisu medzi mužmi podstatne vyšší, ako medzi ženami, aj keď veľkosť rozdielov je v jednotlivých krajinách rôzna. Pomer celoživotnej skúsenosti mužov a žien kolíše od 1,25 : 1 do 4 : 1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a pri súčasnom užívaní je to približne od 2 : 1 do 6 : 1. Prieskumy tiež ukazujú, že kanabis sa častejšie užíva v mestských oblastiach alebo v oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Zaznamenané vnútroštátne rozdiely tak čiastočne môžu odzrkadľovať rozdiely v úrovni urbanizácie i keď sa hovorí, že rekreačné užívanie drog sa šíri z mestských oblastí smerom na vidiek.
Kot pri vseh drugih prepovedanih drogah so deleži uživanja konoplje veliko višji med moškimi kot ženskami, čeprav obseg teh razlik po državah ni enak. Razmerje med moškimi in ženskami, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, znaša od 1,25 : 1 do 4 : 1 (od 1,25 do 4 moške na vsako žensko) ter med tistimi, ki drogo redno uživajo od približno 2 : 1 do 6 : 1. Raziskave tudi kažejo, da je uživanje konoplje bolj običajno v mestnih območjih ali območjih z visoko gostoto prebivalstva. Tako bi lahko ugotovljene nacionalne razlike delno odražale razlike v stopnjah urbanizacije, čeprav je bilo navedeno, da se rekreativno uživanje drog širi iz mestnih območij na podeželje.
Precis som i fråga om andra olagliga droger var cannabisanvändning betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, även om denna skillnad varierar i storlek mellan länderna. När det gäller livstidsprevalens är förhållandet män-kvinnor allt ifrån 1,25:1 till 4:1 (1,25 till 4 män för varje kvinna) och när det gäller användning den senaste månaden allt ifrån ca 2:1 till 6:1. Undersökningar visar också att cannabisanvändning är vanligare i städer och tätbefolkade områden. De nationella skillnaderna kan därför delvis bero på skillnader i graden av urbanisering, även om det har gjorts gällande att rekreationell droganvändning håller på att spridas från städer till landsbygdsområden.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā ar citām nelikumīgajām narkotikām kaņepju lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami augstāki starp vīriešiem nekā starp sievietēm, lai arī šīs atšķirības apmēri atšķiras valstu starpā. Vīriešu – sieviešu attiecība, runājot par lietošanu ilgtermiņā, svārstās no 1,25:1 līdz 4:1 (1,25 līdz 4 vīrieši uz katru sievieti), un runājot par neseno lietošanu, aptuveni no 2:1 līdz 6:1.
As with other illicit drugs, rates of cannabis use are notably higher among males than among females, although the extent of this difference varies between countries. The male–female ratio for lifetime experience varies from 1.25:1 to 4:1 (1.25 to 4 men for each woman) and for current use from approximately 2:1 to 6:1. Surveys also indicate that cannabis use is more common in urban areas or in areas with high population density. Thus, national differences noted might, in part, reflect differences in levels of urbanisation, although it has been suggested that recreational drug use is spreading from urban areas towards rural areas.
À l'instar d'autres drogues illicites, les pourcentages relatifs à la consommation de cannabis sont sensiblement plus élevés chez les hommes que chez les femmes, bien que l'écart varie selon les pays. Le ratio homme-femme pour l'expérimentation au cours de la vie varie de 1,25 pour 1 à 4 pour 1 (1,25 à 4 hommes pour une femme) et pour la consommation courante, il est compris entre 2 pour 1 et 6 pour 1. Des enquêtes montrent également que la consommation de cannabis est plus répandue dans les zones urbaines ou dans les zones à forte densité de population. Ainsi, les différences nationales observées pourraient, en partie, refléter des différences du degré d'urbanisation, bien qu'il ait été avancé que la consommation récréative de drogue gagne du terrain des zones urbaines vers les zones rurales.
Wie bei anderen illegalen Drogen sind auch die Raten des Cannabiskonsums bei Männern erheblich höher als bei Frauen, wobei jedoch die Unterschiede von Land zu Land variieren. Das Verhältnis Männer/Frauen liegt bei der Lebenszeitprävalenz zwischen 1,25:1 und 4:1 (1,25 bis 4 Männer je Frau) und beim aktuellen Konsum zwischen rund 2:1 und 6:1. Erhebungen zufolge ist darüber hinaus der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit einer hohen Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Somit könnten die ermittelten Differenzen zwischen den Ländern zum Teil auch auf einen unterschiedlichen Urbanisierungsgrad zurückzuführen sein, obwohl festgestellt wurde, dass der Drogenkonsum in der Freizeit von städtischen auf ländliche Gebiete übergreift.
Al igual que ocurre con otras drogas ilícitas, las tasas de consumo de cannabis son notablemente más elevadas en los hombres que en las mujeres, aunque la magnitud de esta diferencia varía según los países. La relación hombre-mujer en referencia al consumo a lo largo de la vida oscila entre 1,25:1 y 4:1 (de 1,25 a 4 hombres por cada mujer) y en referencia al consumo actual entre 2:1 y 6:1. Las encuestas también indican que el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Por ello, las diferencias nacionales registradas podrían reflejar, en parte, diferencias en los niveles de urbanización, aunque se apunta que el consumo recreativo de drogas se está extendiendo desde las zonas urbanas hacia las zonas rurales.
Come per le altre droghe illecite, le percentuali riferite all’uso della cannabis sono nettamente più alte tra gli uomini rispetto alle donne, benché il grado di differenza sia variabile da paese a paese. Il rapporto uomo-donna per l’esperienza una tantum va da 1,25:1 a 4:1 (da 1,25 a 4 uomini per ogni donna), quello per l’uso attuale da circa 2:1 a 6:1. Le indagini evidenziano inoltre che l’uso della cannabis è più diffuso nelle zone urbane o nelle aree ad alta densità di popolazione. Pertanto, le differenze notate a livello nazionale potrebbero in parte riflettere le differenze nel grado di urbanizzazione, sebbene si suggerisca che l’uso di droga a scopo ricreativo stia dilagando dalle zone urbane a quelle rurali.
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, τα ποσοστά χρήσης κάνναβης είναι αξιοσημείωτα πιο υψηλά στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες, μολονότι η διαφορά αυτή ποικίλλει από χώρα σε χώρα. Η αναλογία ανδρών–γυναικών όσον αφορά τη δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 1,25:1 και 4:1 (1,25 έως 4 άνδρες για κάθε γυναίκα) και όσον αφορά την τρέχουσα χρήση μεταξύ περίπου 2:1 και 6:1. Οι έρευνες υποδεικνύουν επίσης ότι η χρήση κάνναβης είναι πιο συνηθισμένη στις αστικές περιοχές ή σε περιοχές με υψηλή πυκνότητα πληθυσμού. Επομένως, οι εθνικές διαφορές που παρατηρούνται ενδέχεται να απηχούν, εν μέρει, διαφορές σε επίπεδα αστικοποίησης, μολονότι υπάρχουν στοιχεία που υποδηλώνουν ότι η χρήση για ψυχαγωγικούς σκοπούς επεκτείνεται από τις αστικές στις αγροτικές περιοχές.
Net als bij andere illegale drugs is het cannabisgebruik onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen, hoewel dit verschil tussen de landen wel varieert. De verhouding tussen mannen en vrouwen voor het “ooit”-gebruik varieert van 1,25:1 tot 4:1 (dat wil zeggen 1,25 tot 4 mannen tegenover elke vrouw) en voor het recent gebruik van ongeveer 2:1 tot 6:1. Uit enquêtes blijkt ook dat het cannabisgebruik vaker voorkomt in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. De geconstateerde nationale verschillen zouden dus deels veroorzaakt kunnen worden door verschillen in urbanisatieniveaus, hoewel ook wordt gemeld dat het recreatieve drugsgebruik zich vanuit de stedelijke gebieden naar het platteland verspreidt.
Stejně jako u dalších nelegálních drog je míra užívání podstatně vyšší u mužů než u žen, i když velikost tohoto rozdílu se v jednotlivých zemích liší. Poměr muži – ženy u celoživotní zkušenosti se pohybuje od 1,25:1 do 4:1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a v případě užívání v současné době se tento poměr pohybuje od 2:1 do 6:1. Průzkumy rovněž naznačují, že užívání konopí je běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Zaznamenané národní rozdíly tedy mohou být částečně způsobeny rozdíly v úrovni urbanizace, i když bylo naznačeno, že se rekreační užívání drog rozšiřuje z městských oblastí do oblastí venkova.
Som med andre illegale stoffer er andelen af cannabisbrugere betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder, selv om størrelsen af denne forskel varierer fra land til land. Forholdet mellem mænds og kvinders langtidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (mellem 1,25 og 4 mænd for hver kvinde) og for aktuel brug fra ca. 2:1 til 6:1. Det fremgår endvidere af undersøgelser, at cannabisbrug er mere udbredt i byområder eller i områder med høj befolkningstæthed. Nogle af de nationale forskelle kan derfor til dels afspejle forskelle i urbaniseringsgraden, selv om det ser ud til, at fritidsstofbruget er ved at sprede sig fra byområder til landdistrikter.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul on meeste kanepitarbimise määr märkimisväärselt kõrgem kui naiste oma, kuigi erinevus varieerub riigiti. Meeste–naiste kanepitarbimise kogemuse suhe elu jooksul on vahemikus 1,25:1 kuni 4:1 (1,25–4 meest iga naise kohta) ning praeguse tarbimise puhul on see suhe ligikaudu 2:1 kuni 6:1. Uuringud näitavad ka seda, et kanepi tarbimine on sagedasem linnades või suure rahvastikutihedusega piirkondades. Seepärast võivad esiletoodud erinevused riikide vahel osaliselt kajastada erinevusi linnastumise tasemes, kuigi on väidetud, et uimastitarbimine meelelahutuslikul eesmärgil on levimas linnadest maapiirkondadesse.
Kannabiksen, kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa, joskin eron suuruus vaihtelee maittain. Miesten ja naisten välinen suhde vaihtelee kannabista ainakin kerran käyttäneiden joukossa suhdeluvusta 1,25/1 suhdelukuun 4/1 (1,25–4 miestä jokaista naista kohden) ja kannabista nykyisin käyttävien joukossa noin suhdeluvusta 2/1 suhdelukuun 6/1. Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Maiden väliset erot saattavat siis osittain heijastaa eroja kaupungistumisasteessa, mutta huumeiden viihdekäytön on esitetty olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is jelentősen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél, bár a különbség mértéke országonként változik. Az életprevalencia-érték tekintetében a férfiak–nők aránya 1,25:1 és 4:1 között van (1 nőhöz képest 1,25–4 férfi próbálta ki), a jelenlegi használat aránya pedig körülbelül 2:1 és 6:1 között változik. A felmérésekből az is kitűnik, hogy a kannabiszhasználat gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Az említett országok közötti különbségek tehát részben az urbanizáció eltérő szintjeit is tükrözhetik, bár vannak arra utaló jelek, hogy a rekreációs drogfogyasztás a városokból kezd átterjedni a vidéki területekre.
I likhet med andre illegale rusmidler er cannabisbruk klart mer utbredt blant menn enn blant kvinner, selv om denne forskjellen varierer mellom landene. Forholdet mann:kvinne når det gjelder livstidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (1,25-4 menn pr. kvinne) og for aktuell bruk fra om lag 2:1 til 6:1. Undersøkelser tyder også på at cannabis er vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Dermed kan de registrerte nasjonale forskjellene delvis gjenspeile ulik urbaniseringsgrad, selv om det er tegn som tyder på at rekreasjonsbruk sprer seg fra urbane områder til distriktene.
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków, wskaźniki zażywania pochodnych konopi indyjskich są wyraźnie wyższe wśród mężczyzn niż wśród kobiet, choć różnica ta wygląda inaczej w każdym z państw. Stosunek mężczyzn do kobiet dla wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia waha się od 1,25:1 do 4:1 (od 1,25 do 4 mężczyzn na każdą kobietę), a dla wskaźnika bieżącego zażywania od około 2:1 do 6:1. Badania wskazują też, że spożycie pochodnych konopi indyjskich jest bardziej powszechne na obszarach miejskich lub na obszarach o wysokim zagęszczeniu ludności. Zatem różnice zaobserwowane między poszczególnymi krajami mogą częściowo odzwierciedlać różnice w poziomie urbanizacji, choć sugeruje się również, że rekreacyjne zażywanie narkotyków przenosi się z obszarów miejskich na wiejskie.
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilicite, ratele consumului de canabis sunt considerabil mai mari în rândul bărbaţilor decât al femeilor, deşi această diferenţă variază de la o ţară la alta. Raportul bărbaţi–femei privind experimentarea consumului pe parcursul vieţii variază de la 1,25:1 la 4:1 (1,25 până la 4 bărbaţi pentru o femeie), iar în ceea ce priveşte consumul actual de la 2:1 la 6:1. Sondajele au indicat de asemenea că în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei consumul de canabis este mai comun. Astfel, diferenţele naţionale observate ar putea reflecta în parte diferenţe între nivelurile de urbanizare, deşi s-a sugerat că se înregistrează o extindere a consumului de droguri în scopuri de recreare din zonele urbane spre zonele rurale.
Rovnako ako pri iných nelegálnych drogách je výskyt užívania kanabisu medzi mužmi podstatne vyšší, ako medzi ženami, aj keď veľkosť rozdielov je v jednotlivých krajinách rôzna. Pomer celoživotnej skúsenosti mužov a žien kolíše od 1,25 : 1 do 4 : 1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a pri súčasnom užívaní je to približne od 2 : 1 do 6 : 1. Prieskumy tiež ukazujú, že kanabis sa častejšie užíva v mestských oblastiach alebo v oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Zaznamenané vnútroštátne rozdiely tak čiastočne môžu odzrkadľovať rozdiely v úrovni urbanizácie i keď sa hovorí, že rekreačné užívanie drog sa šíri z mestských oblastí smerom na vidiek.
Kot pri vseh drugih prepovedanih drogah so deleži uživanja konoplje veliko višji med moškimi kot ženskami, čeprav obseg teh razlik po državah ni enak. Razmerje med moškimi in ženskami, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, znaša od 1,25 : 1 do 4 : 1 (od 1,25 do 4 moške na vsako žensko) ter med tistimi, ki drogo redno uživajo od približno 2 : 1 do 6 : 1. Raziskave tudi kažejo, da je uživanje konoplje bolj običajno v mestnih območjih ali območjih z visoko gostoto prebivalstva. Tako bi lahko ugotovljene nacionalne razlike delno odražale razlike v stopnjah urbanizacije, čeprav je bilo navedeno, da se rekreativno uživanje drog širi iz mestnih območij na podeželje.
Precis som i fråga om andra olagliga droger var cannabisanvändning betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, även om denna skillnad varierar i storlek mellan länderna. När det gäller livstidsprevalens är förhållandet män-kvinnor allt ifrån 1,25:1 till 4:1 (1,25 till 4 män för varje kvinna) och när det gäller användning den senaste månaden allt ifrån ca 2:1 till 6:1. Undersökningar visar också att cannabisanvändning är vanligare i städer och tätbefolkade områden. De nationella skillnaderna kan därför delvis bero på skillnader i graden av urbanisering, även om det har gjorts gällande att rekreationell droganvändning håller på att spridas från städer till landsbygdsområden.
  5.nodaļa: KokaÄ«ns un ...  
Lai arī kokaīna izplatības rādītāji ir daudz zemāki par salīdzināmajiem rādītājiem attiecībā uz kaņepēm, lietošanas līmenis gados jaunāku pieaugušo vidū varētu būt augstāks par vidējo līmeni visu iedzīvotāju vidū.
Although cocaine prevalence figures are much lower than comparable figures for cannabis, levels of use among younger adults can be higher than the population average. Lifetime experience among 15- to 34-year-olds ranges from 1 % to 11.6 %, with the highest levels again being found in Spain (7.7 %) and the United Kingdom (11.6 %). Recent use ranges between 0.2 % and 4.6 %, with Denmark, Ireland, Italy and the Netherlands all having rates of about 2 %; in Spain and the United Kingdom the figure is over 4 %.
Bien que les chiffres relatifs à la prévalence de la cocaïne soient nettement plus bas que les chiffres comparables pour le cannabis, les niveaux de consommation chez les jeunes adultes peuvent dépasser la moyenne de la population. La prévalence au cours de la vie chez les jeunes de 15 à 34 ans, s'échelonne de 1 à 11,6 %, les pourcentages les plus élevés étant ceux de l'Espagne (7,7 %) et du Royaume-Uni (11,6 %). La consommation récente varie de 0,2 à 4,6 %, le Danemark, l'Irlande, l'Italie et les Pays-Bas se situant tous aux alentours de 2 %, tandis que l'Espagne et le Royaume-Uni dépassent les 4 %.
Die Prävalenzraten für den Kokainkonsum liegen zwar deutlich unter den Vergleichswerten für Cannabis, der Konsum unter jungen Erwachsenen kann jedoch den durchschnittlichen Konsum der Allgemeinbevölkerung beträchtlich übersteigen. Die Lebenszeiterfahrung unter den 15- bis 34-Jährigen liegt zwischen 1 % und 11,6 %, wobei die höchsten Werte wiederum in Spanien (7,7 %) und dem Vereinigten Königreich (11,6 %) festgestellt wurden. Der jüngste Konsum liegt zwischen 0,2 % und 4,6 %, wobei Dänemark, Irland, Italien und die Niederlande Raten von etwa 2 % aufweisen; in Spanien und dem Vereinigten Königreich beträgt die Prävalenzrate über 4 %.
Aunque las cifras de prevalencia de la cocaína son mucho menores que las cifras comparables del cannabis, los niveles de consumo entre los adultos jóvenes pueden ser superiores a la media de la población. El consumo a lo largo de la vida desde los 15 hasta los 34 años de edad oscila entre el 1 % y el 11,6 %, situándose de nuevo España (7,7 %) y el Reino Unido (11,6 %) en los primeros puestos. El consumo reciente varía entre el 0,2 % y el 4,6 %, registrándose valores en torno al 2 % en Dinamarca, Irlanda, Italia y los Países Bajos, y por encima del 4 % en España y el Reino Unido.
Nonostante questi dati siano chiaramente inferiori a quelli comparabili riguardanti la cannabis, i livelli del consumo tra i giovani adulti possono essere superiori alla media della popolazione. L’esperienza una tantum nella fascia della popolazione di età compresa tra i 15 e i 34 anni va dall’1% all’11,6%; ancora una volta la prevalenza maggiore si ha in Spagna (7,7%) e nel Regno Unito (11,6%). Il consumo recente va dallo 0,2% al 4,6% in Danimarca, Irlanda, Italia e Paesi Bassi, che riferiscono tutti percentuali attorno al 2%; in Spagna e nel Regno Unito il dato supera il 4%.
, os níveis de consumo entre os jovens adultos podem ser superiores às médias populacionais. A experiência ao longo da vida entre os indivíduos com idades dos 15 aos 34 anos varia entre 1% e 11,6%, registando-se os níveis mais elevados novamente em Espanha (7,7%) e no Reino Unido (11,6%). O consumo recente oscila entre 0,2% e 4,6%, apresentando a Dinamarca, a Irlanda, a Itália e os Países Baixos índices de aproximadamente 2%; em Espanha e no Reino Unido esses índices são superiores a 4%.
Μολονότι τα στοιχεία για την επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης είναι πολύ χαμηλότερα από τα συγκρίσιμα στοιχεία για την κάνναβη, τα επίπεδα χρήσης στους νεαρότερους ενηλίκους μπορεί να είναι σημαντικά υψηλότερα από αυτά του μέσου όρου του πληθυσμού. Τα ποσοστά της δοκιμής τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή σε άτομα ηλικίας 15 έως 34 ετών κυμαίνονται μεταξύ 1 % και 11,6 %, και τα υψηλότερα επίπεδα απαντώνται και πάλι στην Ισπανία (7,7 %) και στο Ηνωμένο Βασίλειο (11,6 %). Τα ποσοστά πρόσφατης χρήσης κυμαίνονται μεταξύ 0,2 % και 4,6 %, με τη Δανία, την Ιρλανδία, την Ιταλία και τις Κάτω Χώρες να εμφανίζουν ποσοστό περίπου 2 %· στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο το ποσοστό υπερβαίνει το 4 %.
Hoewel deze cijfers duidelijk lager zijn dan de percentages voor cannabis, is de omvang van het gebruik onder jongvolwassenen soms aanzienlijk hoger dan het gemiddelde onder de algemene bevolking. Het “ooit”-gebruik onder 15- tot 34-jarigen varieert van 1 tot 11,6%, waarbij de hoogste percentages wederom in Spanje (7,7%) en het Verenigd Koninkrijk (11,6%) worden aangetroffen. Recent gebruik loopt uiteen van 0,2 tot 4,6% waarbij de percentages in Denemarken, Ierland Italië, en Nederland rond de 2% liggen; in Spanje en het Verenigd Koninkrijk bedraagt het recent gebruik meer dan 4%.
Ačkoli jsou údaje o prevalenci kokainu mnohem nižší než srovnatelné hodnoty pro konopí, úroveň užívání mezi mladšími dospělými může být vyšší než je průměr pro celou populaci. Celoživotní zkušenost mezi 15–34tiletými se pohybuje od 1 % do 11,6 %, přičemž nejvyšší úroveň je opět zjištěna u Španělska (7,7 %) a Spojeného království (11,6 %). Užívání v poslední době se pohybuje mezi 0,2 % a 4,6 % s tím, že Dánsko, Irsko, Itálie a Nizozemsko mají všechny hodnoty kolem 2 %. Ve Španělsku a Spojeném království je údaj vyšší než 4 %.
Selv om prævalenstallene for kokainbrug ligger meget lavere end de sammenlignelige tal for cannabisbrug, kan prævalensen blandt yngre voksne være højere end gennemsnittet for befolkningen som helhed. Langtidserfaringen blandt 15–34-årige ligger på 1 % til 11,6 %, og de højeste niveauer findes igen i Spanien (7,7 %) og Det Forenede Kongerige (11,6 %). Nylig brug varierer mellem 0,2 % og 4,6 %; Danmark, Irland, Italien og Nederlandene har således alle en prævalens på ca. 2 %, mens tallet i Spanien og Det Forenede Kongerige er over 4 %.
Kuigi kokaiini levimus on oluliselt väiksem kui kanepi puhul, võivad tarbimismäärad noorte täiskasvanute seas olla kõrgemad kui elanikkonnas keskmiselt. 15–34aastaste seas on elu jooksul tarbimise määr 1–11,6%, kõrgeima määra leiab taas Hispaanias (7,7%) ja Ühendkuningriigis (11,6%). Hiljutise tarbimise näitaja on 0,2 ja 4,6% vahel, seejuures Taanis, Iirimaal, Itaalias ja Madalmaades on kõigis näitaja umbes 2%, Hispaanias ja Ühendkuningriigis aga üle 4%.
Vaikka kokaiinin levinneisyysluvut ovat huomattavasti alhaisemmat kuin kannabiksen, levinneisyys saattaa olla korkeampi nuorten aikuisten keskuudessa kuin väestössä keskimäärin. Kokaiinia ainakin kerran käyttäneitä on 15–34‑vuotiaiden joukossa 1–11,6 prosenttia, ja osuus on jälleen korkein Espanjassa (7,7 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (11,6 %). Kokaiinia hiljattain käyttäneiden osuus vaihtelee 0,2:sta 4,6 prosenttiin siten, että se on yli 2 prosenttia Tanskassa, Irlannissa, Italiassa ja Alankomaissa ja yli 4 prosenttia Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa.
Bár a kokain előfordulási adatai egyértelműen alacsonyabbak, mint a kannabiszra vonatkozó összehasonlítható adatok, a fiatal felnőttek közötti használat szintje sokkal nagyobb lehet, mint a népesség átlaga. A fiatal felnőttek (15–34 évesek) között az előfordulás 1% és 11,6% között mozog, a legmagasabb szinteket ismét Spanyolországban (7,7%) és az Egyesült Királyságban (11,6%) mérték. A közelmúltbeli használat 0,2% és 4,6% között mozog, 2% felett van Dániában, Írországban, Olaszországban és Hollandiában; Spanyolországban és az Egyesült Királyságban pedig meghaladja a 4%-ot.
Selv om prevalensratene for kokain er mye lavere enn for cannabis, kan de være høyere blant unge voksne enn i befolkningsgjennomsnittet. Livstidsprevalensen blant 15-34-åringer spenner fra 1 % til 11,6 % og er nok en gang høyest i Spania (7,7 %) og Storbritannia (11,6 %). For nyere bruk varierer tallene mellom 0,2 % og 4,6 %, med ca. 2 % i Danmark, Irland, Italia og Nederland og over 4 % i Spania og Storbritannia.
Choć wskaźniki rozpowszechnienia dla kokainy są o wiele niższe niż dla pochodnych konopi, poziomy zażywania kokainy wśród młodych osób dorosłych mogą być wyższe niż średnia dla populacji. Wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia w grupie osób od 15 do 34 lat wykazuje wartości od 1% do 11,6%, ponownie najwyższe jego poziomy odnotowuje się w Hiszpanii (7,7%) i Wielkiej Brytanii (11,6%). Wskaźnik niedawnego zażywania mieści się w zakresie od 0,2% do 4,6%. Dania, Irlandia, Włochy i Holandia notują go na poziomie ok. 2%, dla Hiszpanii i Wielkiej Brytanii wynosi on ponad 4%.
Deşi cifrele privind prevalenţa consumului de cocaină sunt mult mai mici decât cele pentru canabis, este posibil ca nivelurile de consum în rândul adulţilor tineri să fie mai mari decât media pentru populaţie. Experimentarea drogului pe parcursul vieţii în grupul cu vârste cuprinse între 15 şi 34 de ani variază între 1 % şi 11,6 %, cu nivelurile cele mai ridicate înregistrându-se din nou în Spania (7,7 %) şi în Regatul Unit (11,6 %). Consumul recent variază între 0,2 % şi 4,6 %, Danemarca, Irlanda, Italia şi Ţările de Jos înregistrând rate de aproximativ 2 %; în Spania şi în Regatul Unit valoarea înregistrată este de peste 4 %.
Napriek tomu, že údaje o prevalencii kokaínu sú oveľa nižšie ako porovnateľné údaje o kanabise, môžu byť úrovne užívania medzi mladšími dospelými vyššie ako je priemer za celú populáciu. Celoživotná skúsenosť medzi 15- až 34-ročnými sa pohybuje od 1 do 11,6 %, pričom sa najvyššie úrovne opäť zistili v Španielsku (7,7 %) a Spojenom kráľovstve (11,6 %). Nedávne užitie sa pohybuje v intervale od 0,2 % do 4,6 %, pričom v Dánsku, Írsku, Taliansku a Holandsku sú tieto hodnoty okolo 2 %, v Španielsku a Spojenom kráľovstve nad 4 %.
Te številke o razširjenosti kokaina so očitno nižje od primerljivih podatkov za konopljo, čeprav so ravni uživanja med mlajšimi odraslimi lahko precej višje od povprečja za prebivalstvo. Med mlajšimi odraslimi (15–34 let) jih je v življenju kokain že kdaj poskusilo od 1 % do 11,6 %, najvišje stopnje pa najdemo v Španiji (7,7 %) in Združenem kraljestvu (11,6 %). Število ljudi, ki se drogo zaužili v zadnjem času, se giba med 0,2 % in 4,6 %, Danska, Irska, Italija in Nizozemska pa imajo vse okoli 2-odstotne stopnje; Španija in Združeno kraljestvo poročata o številkah, ki presegajo 4 %.
Även om prevalensen för kokainanvändning är mycket lägre än för cannabisanvändning kan den vara mer omfattande bland unga vuxna än bland befolkningen som helhet. Livstidsprevalensen för kokainanvändning bland personer i åldern 15–34 år är mellan 1 % och 11,6 %, och även här är andelen högst i Spanien (7,7 %) och Storbritannien (11,6 %). När det gäller användning de senaste tolv månaderna är andelen 0,2–4,6 %. Danmark, Irland, Italien och Nederländerna har en andel på omkring 2 %, medan Spanien och Storbritannien har en andel på över 4 %.
  Dati par ārstēšanās...  
Salīdzinot datus par 2002. un 2003. gadu, redzams, ka ATS lietotāju skaita pieaugums turpinās (+3,5 %); laika posmā no 1996. līdz 2003. gadam pacientu skaits, kas vērsušies pēc palīdzības sakarā ar ATS lietošanu, 12 ES valstīs ir pieaudzis no 2 204 līdz 5 070.
Comparison of data from 2002 and 2003 reveals that the upward trend in the number of ATS users continued (+3.5 %); between 1996 and 2003, the number of clients seeking treatment for ATS increased from 2 204 to 5 070 in 12 EU countries.
La comparaison des données de 2002 et de 2003 montre que la tendance à la hausse du nombre d'usagers de STA s'est poursuivie (+ 3,5 %). Entre 1996 et 2003, le nombre de patients en demande de traitement pour usage de STA est passé de 2 204 à 5 070 dans 12 pays de l'UE.
Ein Vergleich der Daten aus den Jahren 2002 und 2003 zeigt, dass sich die Aufwärtstendenz in der Zahl der ATS-Konsumenten fortgesetzt hat (+3,5 %). Zwischen 1996 und 2003 ist die Zahl der Patienten, die sich in 12 EU-Ländern aufgrund von ATS-Problemen in Behandlung begaben, von 2 204 auf 5 070 gestiegen.
La comparación de los datos obtenidos en 2002 y 2003 revela que persiste la tendencia al alza del número de consumidores de EA (+3,5 %). Entre 1996 y 2003, el número de pacientes que solicitó tratamiento de desintoxicación de EA pasó de 2.204 a 5.070 en 12 países de la UE.
Il confronto dei dati del 2002 e 2003 rivela una tendenza alla crescita nel numero di consumatori di ATS (+3,5%); tra il 1996 e il 2003 il numero di pazienti che hanno fatto domanda di trattamento per le ATS è aumentato da 2 204 a 5 070 in 12 paesi dell’Unione europea.
Η σύγκριση των στοιχείων του 2002 και του 2003 αποκαλύπτει ότι η ανοδική τάση στον αριθμό των χρηστών ATS συνεχίσθηκε (+3,5 %)· μεταξύ 1996 και 2003, ο αριθμός των ατόμων που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από ATS αυξήθηκε από 2 204 σε 5 070 σε 12 χώρες της ΕΕ.
Uit een vergelijking van de gegevens uit 2002 en 2003 blijkt dat de stijgende lijn in het aantal ATS-gebruikers zich heeft voortgezet (+3,5%); in twaalf EU-landen is het aantal cliënten dat vanwege ATS tussen 1996 en 2003 om behandeling heeft gevraagd, gestegen van 2 204 tot 5 070.
Porovnání údajů z let 2002 a 2003 odhaluje, že pokračoval rostoucí trend v počtu uživatelů stimulantů na bázi amfetaminu (+3,5 %). Mezi rokem 1996 a rokem 2003 se počet klientů vyhledávajících léčbu závislosti na stimulantech na bázi amfetaminu ve dvanácti zemích EU zvýšil z 2 204 na 5 070.
En sammenligning af data fra 2002 og 2003 viser, at den stigende tendens i antallet af ATS-brugere fortsatte (+3,5 %); mellem 1996 og 2003 steg antallet af klienter, der søgte behandling for brug af ATS, fra 2 204 til 5 070 i 12 EU-lande.
Vuosien 2002 ja 2003 tietojen vertailussa ilmenee, että amfetamiinin kaltaisten piristeiden käyttäjien määrän kasvusuuntaus on jatkunut (+3,5 %). Vuosina 1996–2003 amfetamiinin kaltaisten piristeiden takia hoitoon hakeutuneiden asiakkaiden määrä kasvoi 2 204:stä 5 070:een 12 EU-maassa.
A 2002-es és 2003-as adatok összehasonlításából kiderül, hogy az ATS-használók számának növekvő tendenciája folytatódott (+3,5%); 1996 és 2003 között az ATS miatt gyógykezelésre jelentkező páciensek száma 12 EU-országban 2204-ről 5070re emelkedett.
Hvis vi sammenligner data for 2002 og 2003, ser vi at den oppadgående trenden i antallet brukere av ATS vedvarte (+3,5 %), for fra 1996 til 2003 økte antallet klienter som søkte behandling for ATS fra 2 204 til 5 070 i 12 EU-land.
Porównanie danych z roku 2002 i 2003 pokazuje, że wzrostowa tendencja co do liczby zażywających ATS trwa (+3,5%). W latach 1996-2003 liczba pacjentów wymagających leczenia ze względu na ATS wzrosła z 2 204 do 5 070 w 12 państwach UE.
Compararea datelor din 2002 şi 2003 a indicat continuarea tendinţei de creştere a numărului de consumatori de ATS (+3,5 %); între 1996 şi 2003, numărul de clienţi care au solicitat tratament pentru ATS a crescut de la 2 204 la 5 070 în 12 dintre ţările Uniunii Europene.
Z porovnania údajov z rokov 2002 a 2003 vyplýva, že stúpajúci trend počtu užívateľov ATS pokračoval (+3,5 %); v rokoch 1996 až 2003 sa v 12 štátoch EÚ počet klientov, ktorí vyhľadali liečbu kvôli ATS, zvýšil z 2 204 na 5 070.
Primerjava podatkov iz let 2002 in 2003 kaže, da se je naraščajoči trend števila uživalcev SAT nadaljeval (+ 3,5 %); v obdobju med letoma 1996 in 2003 se je število oseb, ki so iskale zdravljenje zaradi odvisnosti od SAT, povečalo z 2204 na 5070 v 12 državah EU.
En jämförelse av uppgifter från 2002 och 2003 visar att den uppåtgående trenden i antalet missbrukare av stimulantia av amfetamintyp fortsatte (+3,5 %). Mellan 1996 och 2003 steg antalet klienter som sökte behandling för missbruk av stimulantia av amfetamintyp från 2 204 till 5 070 i tolv EU-länder.
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā ar citām nelikumīgajām narkotikām kaņepju lietošanas izplatības rādītāji ir ievērojami augstāki starp vīriešiem nekā starp sievietēm, lai arī šīs atšķirības apmēri atšķiras valstu starpā. Vīriešu – sieviešu attiecība, runājot par lietošanu ilgtermiņā, svārstās no 1,25:1 līdz 4:1 (1,25 līdz 4 vīrieši uz katru sievieti), un runājot par neseno lietošanu, aptuveni no 2:1 līdz 6:1.
As with other illicit drugs, rates of cannabis use are notably higher among males than among females, although the extent of this difference varies between countries. The male–female ratio for lifetime experience varies from 1.25:1 to 4:1 (1.25 to 4 men for each woman) and for current use from approximately 2:1 to 6:1. Surveys also indicate that cannabis use is more common in urban areas or in areas with high population density. Thus, national differences noted might, in part, reflect differences in levels of urbanisation, although it has been suggested that recreational drug use is spreading from urban areas towards rural areas.
À l'instar d'autres drogues illicites, les pourcentages relatifs à la consommation de cannabis sont sensiblement plus élevés chez les hommes que chez les femmes, bien que l'écart varie selon les pays. Le ratio homme-femme pour l'expérimentation au cours de la vie varie de 1,25 pour 1 à 4 pour 1 (1,25 à 4 hommes pour une femme) et pour la consommation courante, il est compris entre 2 pour 1 et 6 pour 1. Des enquêtes montrent également que la consommation de cannabis est plus répandue dans les zones urbaines ou dans les zones à forte densité de population. Ainsi, les différences nationales observées pourraient, en partie, refléter des différences du degré d'urbanisation, bien qu'il ait été avancé que la consommation récréative de drogue gagne du terrain des zones urbaines vers les zones rurales.
Wie bei anderen illegalen Drogen sind auch die Raten des Cannabiskonsums bei Männern erheblich höher als bei Frauen, wobei jedoch die Unterschiede von Land zu Land variieren. Das Verhältnis Männer/Frauen liegt bei der Lebenszeitprävalenz zwischen 1,25:1 und 4:1 (1,25 bis 4 Männer je Frau) und beim aktuellen Konsum zwischen rund 2:1 und 6:1. Erhebungen zufolge ist darüber hinaus der Cannabiskonsum in städtischen Gebieten oder Gebieten mit einer hohen Bevölkerungsdichte stärker verbreitet. Somit könnten die ermittelten Differenzen zwischen den Ländern zum Teil auch auf einen unterschiedlichen Urbanisierungsgrad zurückzuführen sein, obwohl festgestellt wurde, dass der Drogenkonsum in der Freizeit von städtischen auf ländliche Gebiete übergreift.
Al igual que ocurre con otras drogas ilícitas, las tasas de consumo de cannabis son notablemente más elevadas en los hombres que en las mujeres, aunque la magnitud de esta diferencia varía según los países. La relación hombre-mujer en referencia al consumo a lo largo de la vida oscila entre 1,25:1 y 4:1 (de 1,25 a 4 hombres por cada mujer) y en referencia al consumo actual entre 2:1 y 6:1. Las encuestas también indican que el consumo de cannabis es más frecuente en zonas urbanas o en zonas con una elevada densidad de población. Por ello, las diferencias nacionales registradas podrían reflejar, en parte, diferencias en los niveles de urbanización, aunque se apunta que el consumo recreativo de drogas se está extendiendo desde las zonas urbanas hacia las zonas rurales.
Come per le altre droghe illecite, le percentuali riferite all’uso della cannabis sono nettamente più alte tra gli uomini rispetto alle donne, benché il grado di differenza sia variabile da paese a paese. Il rapporto uomo-donna per l’esperienza una tantum va da 1,25:1 a 4:1 (da 1,25 a 4 uomini per ogni donna), quello per l’uso attuale da circa 2:1 a 6:1. Le indagini evidenziano inoltre che l’uso della cannabis è più diffuso nelle zone urbane o nelle aree ad alta densità di popolazione. Pertanto, le differenze notate a livello nazionale potrebbero in parte riflettere le differenze nel grado di urbanizzazione, sebbene si suggerisca che l’uso di droga a scopo ricreativo stia dilagando dalle zone urbane a quelle rurali.
Όπως συμβαίνει και με άλλα παράνομα ναρκωτικά, τα ποσοστά χρήσης κάνναβης είναι αξιοσημείωτα πιο υψηλά στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες, μολονότι η διαφορά αυτή ποικίλλει από χώρα σε χώρα. Η αναλογία ανδρών–γυναικών όσον αφορά τη δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή κυμαίνεται μεταξύ 1,25:1 και 4:1 (1,25 έως 4 άνδρες για κάθε γυναίκα) και όσον αφορά την τρέχουσα χρήση μεταξύ περίπου 2:1 και 6:1. Οι έρευνες υποδεικνύουν επίσης ότι η χρήση κάνναβης είναι πιο συνηθισμένη στις αστικές περιοχές ή σε περιοχές με υψηλή πυκνότητα πληθυσμού. Επομένως, οι εθνικές διαφορές που παρατηρούνται ενδέχεται να απηχούν, εν μέρει, διαφορές σε επίπεδα αστικοποίησης, μολονότι υπάρχουν στοιχεία που υποδηλώνουν ότι η χρήση για ψυχαγωγικούς σκοπούς επεκτείνεται από τις αστικές στις αγροτικές περιοχές.
Net als bij andere illegale drugs is het cannabisgebruik onder mannen aanzienlijk hoger dan onder vrouwen, hoewel dit verschil tussen de landen wel varieert. De verhouding tussen mannen en vrouwen voor het “ooit”-gebruik varieert van 1,25:1 tot 4:1 (dat wil zeggen 1,25 tot 4 mannen tegenover elke vrouw) en voor het recent gebruik van ongeveer 2:1 tot 6:1. Uit enquêtes blijkt ook dat het cannabisgebruik vaker voorkomt in stedelijke gebieden en in gebieden met een hoge bevolkingsdichtheid. De geconstateerde nationale verschillen zouden dus deels veroorzaakt kunnen worden door verschillen in urbanisatieniveaus, hoewel ook wordt gemeld dat het recreatieve drugsgebruik zich vanuit de stedelijke gebieden naar het platteland verspreidt.
Stejně jako u dalších nelegálních drog je míra užívání podstatně vyšší u mužů než u žen, i když velikost tohoto rozdílu se v jednotlivých zemích liší. Poměr muži – ženy u celoživotní zkušenosti se pohybuje od 1,25:1 do 4:1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a v případě užívání v současné době se tento poměr pohybuje od 2:1 do 6:1. Průzkumy rovněž naznačují, že užívání konopí je běžnější v městských oblastech nebo v oblastech s vysokou hustotou obyvatelstva. Zaznamenané národní rozdíly tedy mohou být částečně způsobeny rozdíly v úrovni urbanizace, i když bylo naznačeno, že se rekreační užívání drog rozšiřuje z městských oblastí do oblastí venkova.
Som med andre illegale stoffer er andelen af cannabisbrugere betydeligt højere blandt mænd end blandt kvinder, selv om størrelsen af denne forskel varierer fra land til land. Forholdet mellem mænds og kvinders langtidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (mellem 1,25 og 4 mænd for hver kvinde) og for aktuel brug fra ca. 2:1 til 6:1. Det fremgår endvidere af undersøgelser, at cannabisbrug er mere udbredt i byområder eller i områder med høj befolkningstæthed. Nogle af de nationale forskelle kan derfor til dels afspejle forskelle i urbaniseringsgraden, selv om det ser ud til, at fritidsstofbruget er ved at sprede sig fra byområder til landdistrikter.
Nagu muudegi keelatud uimastite puhul on meeste kanepitarbimise määr märkimisväärselt kõrgem kui naiste oma, kuigi erinevus varieerub riigiti. Meeste–naiste kanepitarbimise kogemuse suhe elu jooksul on vahemikus 1,25:1 kuni 4:1 (1,25–4 meest iga naise kohta) ning praeguse tarbimise puhul on see suhe ligikaudu 2:1 kuni 6:1. Uuringud näitavad ka seda, et kanepi tarbimine on sagedasem linnades või suure rahvastikutihedusega piirkondades. Seepärast võivad esiletoodud erinevused riikide vahel osaliselt kajastada erinevusi linnastumise tasemes, kuigi on väidetud, et uimastitarbimine meelelahutuslikul eesmärgil on levimas linnadest maapiirkondadesse.
Kannabiksen, kuten muidenkin laittomien huumausaineiden, käyttö on huomattavasti yleisempää miesten kuin naisten keskuudessa, joskin eron suuruus vaihtelee maittain. Miesten ja naisten välinen suhde vaihtelee kannabista ainakin kerran käyttäneiden joukossa suhdeluvusta 1,25/1 suhdelukuun 4/1 (1,25–4 miestä jokaista naista kohden) ja kannabista nykyisin käyttävien joukossa noin suhdeluvusta 2/1 suhdelukuun 6/1. Tutkimusten mukaan kannabiksen käyttö on myös yleisempää kaupungeissa tai tiheään asutuilla alueilla. Maiden väliset erot saattavat siis osittain heijastaa eroja kaupungistumisasteessa, mutta huumeiden viihdekäytön on esitetty olevan leviämässä kaupungeista maaseutualueille.
Más tiltott drogokhoz hasonlóan a kannabiszhasználat aránya is jelentősen magasabb a férfiaknál, mint a nőknél, bár a különbség mértéke országonként változik. Az életprevalencia-érték tekintetében a férfiak–nők aránya 1,25:1 és 4:1 között van (1 nőhöz képest 1,25–4 férfi próbálta ki), a jelenlegi használat aránya pedig körülbelül 2:1 és 6:1 között változik. A felmérésekből az is kitűnik, hogy a kannabiszhasználat gyakoribb a városi, illetve a sűrűn lakott területeken. Az említett országok közötti különbségek tehát részben az urbanizáció eltérő szintjeit is tükrözhetik, bár vannak arra utaló jelek, hogy a rekreációs drogfogyasztás a városokból kezd átterjedni a vidéki területekre.
I likhet med andre illegale rusmidler er cannabisbruk klart mer utbredt blant menn enn blant kvinner, selv om denne forskjellen varierer mellom landene. Forholdet mann:kvinne når det gjelder livstidserfaring varierer fra 1,25:1 til 4:1 (1,25-4 menn pr. kvinne) og for aktuell bruk fra om lag 2:1 til 6:1. Undersøkelser tyder også på at cannabis er vanligere i urbane områder og i områder med høy befolkningstetthet. Dermed kan de registrerte nasjonale forskjellene delvis gjenspeile ulik urbaniseringsgrad, selv om det er tegn som tyder på at rekreasjonsbruk sprer seg fra urbane områder til distriktene.
Podobnie jak w przypadku innych nielegalnych narkotyków, wskaźniki zażywania pochodnych konopi indyjskich są wyraźnie wyższe wśród mężczyzn niż wśród kobiet, choć różnica ta wygląda inaczej w każdym z państw. Stosunek mężczyzn do kobiet dla wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia waha się od 1,25:1 do 4:1 (od 1,25 do 4 mężczyzn na każdą kobietę), a dla wskaźnika bieżącego zażywania od około 2:1 do 6:1. Badania wskazują też, że spożycie pochodnych konopi indyjskich jest bardziej powszechne na obszarach miejskich lub na obszarach o wysokim zagęszczeniu ludności. Zatem różnice zaobserwowane między poszczególnymi krajami mogą częściowo odzwierciedlać różnice w poziomie urbanizacji, choć sugeruje się również, że rekreacyjne zażywanie narkotyków przenosi się z obszarów miejskich na wiejskie.
Ca şi în cazul celorlalte droguri ilicite, ratele consumului de canabis sunt considerabil mai mari în rândul bărbaţilor decât al femeilor, deşi această diferenţă variază de la o ţară la alta. Raportul bărbaţi–femei privind experimentarea consumului pe parcursul vieţii variază de la 1,25:1 la 4:1 (1,25 până la 4 bărbaţi pentru o femeie), iar în ceea ce priveşte consumul actual de la 2:1 la 6:1. Sondajele au indicat de asemenea că în zonele urbane şi în zonele cu o densitate ridicată a populaţiei consumul de canabis este mai comun. Astfel, diferenţele naţionale observate ar putea reflecta în parte diferenţe între nivelurile de urbanizare, deşi s-a sugerat că se înregistrează o extindere a consumului de droguri în scopuri de recreare din zonele urbane spre zonele rurale.
Rovnako ako pri iných nelegálnych drogách je výskyt užívania kanabisu medzi mužmi podstatne vyšší, ako medzi ženami, aj keď veľkosť rozdielov je v jednotlivých krajinách rôzna. Pomer celoživotnej skúsenosti mužov a žien kolíše od 1,25 : 1 do 4 : 1 (1,25 až 4 muži na jednu ženu) a pri súčasnom užívaní je to približne od 2 : 1 do 6 : 1. Prieskumy tiež ukazujú, že kanabis sa častejšie užíva v mestských oblastiach alebo v oblastiach s vysokou hustotou obyvateľstva. Zaznamenané vnútroštátne rozdiely tak čiastočne môžu odzrkadľovať rozdiely v úrovni urbanizácie i keď sa hovorí, že rekreačné užívanie drog sa šíri z mestských oblastí smerom na vidiek.
Kot pri vseh drugih prepovedanih drogah so deleži uživanja konoplje veliko višji med moškimi kot ženskami, čeprav obseg teh razlik po državah ni enak. Razmerje med moškimi in ženskami, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili, znaša od 1,25 : 1 do 4 : 1 (od 1,25 do 4 moške na vsako žensko) ter med tistimi, ki drogo redno uživajo od približno 2 : 1 do 6 : 1. Raziskave tudi kažejo, da je uživanje konoplje bolj običajno v mestnih območjih ali območjih z visoko gostoto prebivalstva. Tako bi lahko ugotovljene nacionalne razlike delno odražale razlike v stopnjah urbanizacije, čeprav je bilo navedeno, da se rekreativno uživanje drog širi iz mestnih območij na podeželje.
Precis som i fråga om andra olagliga droger var cannabisanvändning betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, även om denna skillnad varierar i storlek mellan länderna. När det gäller livstidsprevalens är förhållandet män-kvinnor allt ifrån 1,25:1 till 4:1 (1,25 till 4 män för varje kvinna) och när det gäller användning den senaste månaden allt ifrån ca 2:1 till 6:1. Undersökningar visar också att cannabisanvändning är vanligare i städer och tätbefolkade områden. De nationella skillnaderna kan därför delvis bero på skillnader i graden av urbanisering, även om det har gjorts gällande att rekreationell droganvändning håller på att spridas från städer till landsbygdsområden.
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Vispārēji būtisks ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaita pieaugums bija vērojams astoņdesmitajos gados un deviņdesmito gadu sākumā. Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī.
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90. let 20. století. V letech 1990–2000, navzdory poklesu v některých zemích, pokračoval v Evropě vzestupný trend, ačkoli nižším tempem. V roce 2000 bylo oznámeno 8 930 úmrtí, tj. 40% růst ve srovnání s 6 426 úmrtími v roce 1990 (152). Ve většině dlouholetých členských států lze mezi oběťmi předávkování pozorovat trend zvyšujícího se věku naznačující „efekt stárnoucí kohorty“, který by bylo možné dát do souvislosti s poklesem počtu nových mladých uživatelů drog (obr. 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach. Generalnie w latach 80-tych i wczesnych latach 90-tych odnotowano znaczny wzrost liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. W latach 1999-2000, pomimo spadku danych w niektórych państwach, nadal utrzymywał się w Europie trend rosnący, choć na niższą skalę. W roku 2000 odnotowano 8 930 zgonów w porównaniu z 6 426 zgonami w roku 1990 (wzrost o 40%) (152). W większości Państw Członkowskich o dłuższym stażu unijnym można zaobserwować trend starzenia się wśród ofiar przedawkowania, sugerujący istnienie „efektu starzejącej się grupy”, który można połączyć ze spadkiem liczby pojawiania się młodych osób uzależnionych (Wykres 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Med detta i åtanke kan vissa trender fastställas för EU, framför allt för EU 15-medlemsstaterna där längre och mer systematiska uppgiftsserier finns tillgängliga. Totalt sett konstaterades det en markant ökning av de narkotikarelaterade dödsfallen under 1980-talet och början av 1990-talet. Under perioden 1990–2000 fortsatte den övergripande uppåtgående trenden i Europa – trots minskningar i vissa länder – även om ökningstakten var långsammare. År 2000 redovisades 8 930 dödsfall, att jämföra med 6 426 år 1990 (en ökning med 40 %)(152). I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
  3.nodaļa: Kaņepes  
Līdzīgi kā situācijās attiecībā uz citām narkotikām, par lielāku lietošanas izplatību ziņo gados jaunie pieaugušie. No 11% līdz 44% jauno eiropiešu vecumā no 15 līdz 34 gadiem atzīst, ka ir vismaz vienu reizi lietojuši kaņepes; zemākie rādītāji ir Grieķijā, Portugālē un Polijā, un augstākie Francijā (39,9 %), Apvienotajā Karalistē (43,4 %) un Dānijā (44,6 %).
As is the case with other drugs, young adults consistently report higher rates of use. Between 11 % and 44 % of young Europeans aged 15–34 years report that they have ever tried cannabis, with the lowest prevalence rates being found in Greece, Portugal and Poland and the highest in France (39.9 %), the United Kingdom (43.4 %) and Denmark (44.6 %). Recent use was reported by 3–22 % of young adults, with the lowest figures in Greece, Sweden, Poland and Portugal, and the highest in the United Kingdom (19.5 %), France (19.7 %), and the Czech Republic (22.1 %) and 11 countries reporting recent use prevalence rates of between 7 % and 15 %.
Comme c'est le cas également pour d'autres drogues, les jeunes adultes déclarent invariablement des taux de consommation supérieurs. Entre 11 et 44 % des jeunes Européens âgés de 15 à 34 ans disent avoir déjà essayé le cannabis, les taux de prévalence les plus bas étant enregistrés en Grèce, au Portugal et en Pologne et les plus élevés en France (39,9 %), au Royaume-Uni (43,4 %) et au Danemark (44,6 %). De 3 à 22 % des jeunes adultes ont fait état d'un usage récent. Les chiffres les plus bas concernaient la Grèce, la Suède, la Pologne et le Portugal, tandis que les taux les plus élevés étaient observés au Royaume-Uni (19,5 %), en France (19,7 %) et en République tchèque (22,1 %). Onze pays ont rapporté des taux de prévalence de l'usage récent compris entre 7 et 15 %.
Wie auch bei anderen Drogen gaben junge Erwachsene durchgehend höhere Konsumraten an. Zwischen 11 % und 44 % der jungen Europäer im Alter zwischen 15 und 34 Jahren gaben an, mindestens einmal in ihrem Leben Cannabis probiert zu haben, wobei in Griechenland, Portugal und Polen die niedrigsten und in Frankreich (39,9 %), dem Vereinigten Königreich (43,4 %) und Dänemark (44,6 %) die höchsten Prävalenzraten festgestellt wurden. Für den jüngsten Konsum wurden bei jungen Erwachsenen Prävalenzraten zwischen 3 % und 22 % gemeldet, wobei die niedrigsten Zahlen in Griechenland, Schweden, Polen und Portugal und die höchsten im Vereinigten Königreich (19,5 %), in Frankreich (19,7 %) und in der Tschechischen Republik (22,1 %) festgestellt wurden. Dabei meldeten 11 Länder für den jüngsten Konsum Prävalenzraten zwischen 7 % und 15 %.
Al igual que ocurre con otras drogas, los adultos jóvenes son los que registran las tasas de consumo más elevadas. Entre el 11 % y el 44 % de los jóvenes europeos de 15 a 34 años declaran haber consumido cannabis en alguna ocasión, registrándose las tasas de prevalencia más bajas en Grecia, Portugal y Polonia, y las más elevadas en Francia (39,9 %), Reino Unido (43,4 %) y Dinamarca (44,6 %). Entre el 3 % y el 22 % de los adultos jóvenes declaran haber consumido esta sustancia recientemente, registrándose las cifras más bajas en Grecia, Suecia, Polonia y Portugal, y las más elevadas en el Reino Unido (19,5 %), Francia (19,7 %) y la República Checa (22,1 %) y otros 11 países que declaran tasas de prevalencia de consumo reciente del 7 % al 15 %.
Come per le altre droghe, i tassi più elevati si registrano tra i giovani. Una percentuale compresa tra l’11% e il 44% dei giovani europei di 15-34 anni segnala di aver provato la cannabis almeno una volta; i tassi più bassi provengono da Grecia, Portogallo e Polonia, i più alti da Francia (39,9%), Regno Unito (43,4%) e Danimarca (44,6%). Un uso recente è stato dichiarato dal 3-22% dei giovani adulti; le percentuali più basse si riferiscono a Grecia, Svezia, Polonia e Portogallo, le più alte a Regno Unito (19,5%), Francia (19,7%) e Repubblica ceca (22,1%). Undici paesi riportano percentuali di prevalenza comprese nel range 7-15%.
Όπως συμβαίνει και με άλλα ναρκωτικά, οι νεαροί ενήλικοι αναφέρουν συστηματικά υψηλότερα ποσοστά χρήσης. Ποσοστό 11 % έως 44 % των νεαρών Ευρωπαίων ηλικίας 15–34 ετών αναφέρει ότι έχει κάνει χρήση κάνναβης τουλάχιστον μία φορά στη ζωή του: τα χαμηλότερα ποσοστά επικράτησης παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Πορτογαλία και την Πολωνία, ενώ τα υψηλότερα στη Γαλλία (39,9 %), το Ηνωμένο Βασίλειο (43,4 %) και τη Δανία (44,6 %). Πρόσφατη χρήση ανέφερε ποσοστό 3 έως 22 % των νεαρών ενηλίκων, και τα χαμηλότερα ποσοστά καταγράφονται στην Ελλάδα, τη Σουηδία, την Πολωνία και την Πορτογαλία, ενώ τα υψηλότερα στο Ηνωμένο Βασίλειο (19,5 %), τη Γαλλία (19,7 %) και την Τσεχική Δημοκρατία (22,1 %)· 11 χώρες αναφέρουν επικράτησης πρόσφατης χρήσης σε ποσοστά που κυμαίνονται μεταξύ 7 % και 15 %.
Net als bij de andere drugs zijn het de jongvolwassenen die over de gehele linie een hoger gebruikspercentage rapporteren. Tussen de 11 en 44% van de jonge Europeanen tussen de 15 en 34 jaar geeft aan ooit cannabis te hebben geprobeerd, waarbij de laagste prevalentiepercentages in Griekenland, Portugal en Polen te vinden zijn en de hoogste in Frankrijk (39,9%), het Verenigd Koninkrijk (43,4%) en Denemarken (44,6%). Recent gebruik van cannabis wordt door 3-22% van de jongvolwassenen gerapporteerd, met de laagste percentages in Griekenland, Zweden, Polen en Portugal, en de hoogste in het Verenigd Koninkrijk (19,5%), Frankrijk (19,7%) en Tsjechië (22,1%); 11 landen melden een prevalentie voor recent gebruik van tussen de 7 en 15%.
Stejně jako v případě ostatních drog mladí dospělí opakovaně uvádějí vyšší míry užívání. 11–44 % mladých Evropanů ve věku 15–34 let uvádí, že ve svém životě vyzkoušeli konopí. Nejnižší míra prevalence byla zjištěna v Řecku, Portugalsku a Polsku a nejvyšší ve Francii (39,9 %), Spojeném království (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Užívání v poslední době uvedlo 3–22 % mladých dospělých, přičemž nejnižší hodnoty byly zjištěny v Řecku, Švédsku, Polsku a Portugalsku a nejvyšší ve Spojeném království (19,5 %), Francii (19,7 %) a v České republice (22,1 %). Jedenáct zemí uvedlo míry prevalence užívání v poslední době v rozpětí 7–15 %.
Som det er tilfældet med andre stoffer, angiver unge voksne altid en højere brugsfrekvens. Mellem 11 % og 44 % af unge europæere i alderen 15–34 år har prøvet cannabis mindst én gang, idet de laveste prævalenssatser er registreret i Grækenland, Portugal og Polen og de højeste i Frankrig (39,9 %), Det Forenede Kongerige (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nylig brug blev angivet af 3–22 % af unge voksne, idet de laveste tal er registreret i Grækenland, Sverige, Polen og Portugal og de højeste i Det Forenede Kongerige (19,5 %), Frankrig (19,7 %) og Tjekkiet (22,1 %) og 11 lande, der angav en prævalens for nylig brug på mellem 7 % og 15 %.
Samalaadselt muudele uimastitele teatavad noored täiskasvanud jätkuvalt kõrgematest kanepi tarbimise määradest. 11–44% noortest, 15–34aastastest eurooplastest teatab, et on kunagi kanepit proovinud, kusjuures levimuse määr on kõige madalam Kreekas, Portugalis ja Poolas ning kõige kõrgem Prantsusmaal (39,9%), Ühendkuningriigis (43,4%) ja Taanis (44,6%). Hiljutisest tarbimisest teatas 3–22% noortest täiskasvanutest, kusjuures see näitaja oli kõige madalam Kreekas, Rootsis, Poolas ja Portugalis ning kõige kõrgem Ühendkuningriigis (19,5%), Prantsusmaal (19,7%) ja Tšehhi Vabariigis (22,1%), 11 riiki teatas hiljutise tarbimise levimuseks 7–15%.
Kannabiksen, samoin kuin muidenkin huumausaineiden, käyttö on johdonmukaisesti yleisempää nuorten aikuisten keskuudessa. Nuorista 15–34-vuotiaista eurooppalaisista 11–44 prosenttia ilmoittaa kokeilleensa joskus kannabista, heidän osuutensa on alhaisin Kreikassa, Portugalissa ja Puolassa ja korkein Ranskassa (39,9 %), Yhdistyneessä kuningaskunnassa (43,4 %) ja Tanskassa (44,6 %). Nuorista aikuisista 3–22 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä kannabista hiljattain. Luvut ovat alhaisimmat Kreikassa, Ruotsissa, Puolassa ja Portugalissa ja korkeimmat Yhdistyneessä kuningaskunnassa (19,5 %), Ranskassa (19,7 %) ja Tšekissä (22,1 %), ja 11 maata ilmoittaa kannabista hiljattain käyttäneiden osuudeksi 7–15 prosenttia.
A többi kábítószerhez hasonlóan a fiatal felnőttek itt is magasabb használati arányokról számolnak be. A 15–34 év közötti fiatal európaiak 11–44%-a nyilatkozik úgy, hogy már próbálta a kannabiszt, ezen belül a legalacsonyabb előfordulási arányokat Görögországban, Portugáliában és Lengyelországban, a legmagasabbakat pedig Franciaországban (39,9%), az Egyesült Királyságban (43,4%) és Dániában (44,6%) találták. Közelmúltbeli használatról a fiatal felnőttek 3–22%-a számolt be, a legkisebb arányban Görögországban, Svédországban, Lengyelországban és Portugáliában, a legmagasabb pedig az Egyesült Királyságban (19,5%), Franciaországban (19,7%) és Csehországban (22,1%); a közelmúltbeli előfordulás aránya 11 országot tekintve 7–15% között mozog.
Som for andre narkotiske stoffer oppgir unge voksne gjennomgående høyere bruk. Mellom 11 % og 44 % av unge europeere i alderen 15-34 år oppgir at de noen gang har forsøkt cannabis, med lavest prevalenstall i Hellas, Portugal og Polen og høyest i Frankrike (39,9 %), Storbritannia (43,4 %) og Danmark (44,6 %). Nyere bruk ble oppgitt av 3-22 % av unge voksne, med lavest tall i Hellas, Sverige, Polen og Portugal, og høyest i Storbritannia (19,5 %), Frankrike (19,7 %) og Den tsjekkiske republikk (22,1 %), og 11 land oppgir prevalenstall for nyere bruk på mellom 7 og 15 %.
Podobnie jak w przypadku innych narkotyków, w grupie młodych osób dorosłych stale obserwuje się wzrost wskaźniki zażywania. Od 11% do 44% młodych Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat przyznaje, że choć raz spróbowało pochodnych konopi indyjskich. Najniższe poziomy wskaźnika rozpowszechnienia dla tej grupy wykazuje Grecja, Portugalia i Polska, a najwyższe – Francja (39,9%), Wielka Brytania (43,4%) i Dania (44,6%). Niedawne zażywanie deklarowała grupa od 3 do 22% młodych osób dorosłych, z najniższym wskaźnikiem odnotowanym w Grecji, Szwecji, Polsce i Portugalii, a najwyższym w Wielkiej Brytanii (19,5%), Francji (19,7%) i Republice Czeskiej (22,1%). 11 państw odnotowuje wskaźnik niedawnego zażywania na poziomie od 7% do 15%.
Ca şi în cazul celorlalte droguri, adulţii tineri au declarat constant rate mai mari de consum. Între 11 % şi 44 % dintre tinerii europeni cu vârste cuprinse între 15–34 ani au declarat că au consumat cel puţin o dată canabis, cele mai reduse rate de prevalenţă înregistrându-se în Grecia, Portugalia şi Polonia, iar cele mai ridicate în Franţa (39,9 %), Regatul Unit (43,4 %) şi Danemarca (44,6 %). Între 3–22 % dintre adulţii tineri au declarat că au consumat recent substanţa, cele mai reduse cifre înregistrându-se în Grecia, Suedia, Polonia şi Portugalia, iar cele mai ridicate în Regatul Unit (19,5 %), Franţa (19,7 %), şi Republica Cehă (22,1 %), iar 11 ţări au raportat rate de prevalenţă a consumului recent între 7 % şi 15 %.
Rovnako ako pri iných drogách, mladí dospelí trvalo uvádzajú vyššie hodnoty užívania. Od 11 do 44 % mladých Európanov vo veku 15 – 34 rokov uvádza, že v živote okúsili kanabis, s najnižším výskytom v Grécku, Portugalsku a Poľsku a najvyšším vo Francúzsku (39,9 %) v Spojenom kráľovstve (43,4 %) a Dánsku (44,6 %). Nedávne užívanie uvádzalo 3 až 22 % mladých dospelých, s najnižšími hodnotami v Grécku, vo Švédsku, v Poľsku a Portugalsku a s najvyššími v Spojenom kráľovstve (19,5 %), vo Francúzsku (19,7 %) a v Českej republike (22,1 %) a 11 krajín uviedlo, že hodnoty prevalencie nedávneho užitia sú u nich 7 až 15 %.
Kot pri drugih drogah mladi stalno poročajo o višjih številkah uživanja. Med mlajšimi Evropejci, starimi med 15 in 34 let, jih je konopljo že kdaj poskusilo od 11 % do 44 %, pri čemer lahko najnižje stopnje razširjenosti najdemo v Grčiji, na Portugalskem in Poljskem ter najvišje v Franciji (39,9 %), Združenem kraljestvu (43,4 %) in na Danskem (44,6 %). Od 3 % do 22 % mlajših odraslih je poročalo, da so konopljo zaužili v zadnjem času, pri čemer lahko najnižje številke najdemo v Grčiji, na Poljskem in Portugalskem ter najvišje v Združenem kraljestvu (19,5 %), Franciji (19,7 %) in na Češkem (22,1 %), 11 držav pa je poročalo, da je od 7 do 15 % ljudi poskusilo konopljo v zadnjem času.
Precis som när det gäller andra droger är det genomgående en högre andel unga vuxna som säger sig använda cannabis. Mellan 11 % och 44 % av Europas invånare i åldern 15–34 år säger sig ha testat cannabis någon gång. Andelen är lägst i Grekland, Portugal och Polen och högst i Frankrike (39,9 %), Storbritannien (43,4 %) och Danmark (44,6 %). Bland unga vuxna sade sig 3–22 % ha använt cannabis de senaste tolv månaderna. Siffrorna var lägst i Grekland, Sverige, Polen och Portugal och högst i Storbritannien (19,5 %), Frankrike (19,7 %) och Tjeckien (22,1 %). Elva länder rapporterade siffror på mellan 7 % och 15 % när det gäller användning de senaste tolv månaderna.
  HepatÄ«ta profilakse  
Lielākajā daļā no norādījumiem ir ieteikts nodrošināt ārstēšanu narkotiku lietotājiem pēc tam, kad viņi ir atteikušies no narkotiku lietošanas, vai arī stabili ievēro perorālās aizvietošanas terapiju laika periodā, kas var svārstīties no trim mēnešiem līdz diviem gadiem.
Hepatitis B immunisation campaigns are often combined with hepatitis A vaccinations and hepatitis C virus counselling, testing and referral. Even though hepatitis C treatment is offered in all countries, access can in practice be difficult for drug users. As official medical guidelines are considered an important tool in steering the provision of hepatitis C treatment, in 2003–04 they were the subject of an analysis by the EMCDDA (145). Most guidelines recommend that drug users are treated after they have come off drugs or have been stable on an oral substitution treatment for a period of time that can vary from three months to two years. The more recent the guidance documents are, the more likely they are to take into account research showing the benefits for drug users of a multidisciplinary approach to treatment by teams of hepatologists and drug use specialists. The recent increase in national guidance is likely to improve treatment options and enhance outcomes for drug users.
As campanhas de vacinação contra a hepatite B são frequentemente combinadas com a vacinação contra a hepatite A e o aconselhamento, análises e encaminhamento no que se refere ao vírus da hepatite C. Apesar do tratamento da hepatite C ser oferecido em todos os países, o acesso pode ser, na prática, difícil para os consumidores de droga. Dado que as directrizes médicas oficiais são consideradas um instrumento importante na orientação para o tratamento da hepatite C, o OEDT sujeitou-as a uma análise em 2003–2004 (145). A maior parte das directrizes recomenda que os consumidores de droga sejam tratados após terem deixado de consumir ou depois de terem estabilizado com um tratamento de substituição oral por um período que pode variar entre três meses e dois anos. Quanto mais recentes são as directrizes, mais provável é que tenham em conta estudos que demonstram os benefícios para os consumidores de uma abordagem multidisciplinar ao tratamento efectuada através de equipas de hepatologistas e especialistas em toxicodependência. O recente aumento das directrizes nacionais poderá melhorar as opções de tratamento e os seus resultados para os consumidores de droga.
Kampaně zaměřené na imunizaci proti hepatitidě typu B se často kombinují s vakcinací proti hepatitidě typu A a s poradenstvím o viru hepatitidy typu C, testováním a doporučením k vyšetření. Ačkoli léčbu hepatitidy typu C nabízejí všechny země, pro uživatele drog může být obtížně dostupná. Vzhledem k tomu, že jsou oficiální zdravotnické směrnice považovány za důležitý nástroj v řízení poskytování léčby hepatitidy typu C, byly v letech 2003–2004 předmětem rozboru prováděného ze strany EMCDDA (145). Většina pokynů doporučuje, aby byli uživatelé drog v léčení poté, co přestanou drogy brát nebo až budou stabilní na orálním substitučním léčení po dobu, která se může pohybovat od tří měsíců až do dvou let. Čím budou pokyny novější, tím bude pravděpodobnější, že přihlédnou k výsledkům výzkumu dokazujícím, jak je při léčení pro uživatele drog přínosný multidisciplinární přístup zajišťovaný týmem hepatologů a specialistů na užívání drog. Nedávný rozvoj poradenské činnosti na vnitrostátní úrovni pravděpodobně zlepší možnosti léčby a výsledky pro uživatele drog.
Hepatitis B-immuniseringskampagner kombineres ofte med hepatitis A-vaccinationer og hepatitis C virus-rådgivning, -testning og -henvisning. Selv om hepatitis C-behandling tilbydes i alle lande, kan det i praksis være vanskeligt for stofbrugere at få adgang hertil. Eftersom officielle retningslinjer for behandlingen anses som et vigtigt styringsredskab for tilbud om hepatitis C-behandling, gennemførte EONN i 2003–2004 en analyse heraf (145). De fleste retningslinjer anbefaler, at stofbrugere behandles, efter at de er blevet afvænnet eller har været i stabil oral substitutionsbehandling i en periode, som kan variere fra tre måneder til to år. Jo nyere retningslinjerne er, desto mere sandsynligt er det, at de tager hensyn til forskning, der dokumenterer, hvilken nytteværdi en tværfaglig behandlingstilgang, der udføres af et team af hepatologer og narkotikaeksperter, har for stofbrugere. Den nylige forøgelse af nationale retningslinjer vil formentlig forbedre behandlingsmulighederne og resultaterne for stofbrugerne.
B-hepatiidi vastase immuniseerimise kampaaniad on sageli ühendatud A-hepatiidi vastu vaktsineerimise ja C-hepatiidiga seotud nõustamise, testimise ja ravile saatmisega. Kuigi C-hepatiidi ravi pakutakse kõikides riikides, võib juurdepääs ravile tegelikus elus narkomaanide jaoks keeruline olla. Kuna ametlikke meditsiinilisi suuniseid peetakse oluliseks vahendiks C-hepatiidi ravi pakkumise korraldamisel, siis viis Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus aastatel 2003–2004 läbi nende suuniste analüüsi (145). Enamikus suunistes soovitatakse ravida narkomaane pärast seda, kui nad on uimastitarbimise lõpetanud või on stabiilselt võtnud suukaudseid asendusaineid ravi eesmärgil ajavahemiku jooksul, mis võib ulatuda kolmest kuust kahe aastani. Mida uuemad need suunavad dokumendid on, seda tõenäolisemalt võetakse neis arvesse uurimusi, mis kirjeldavad hepatolooge ja narkolooge kaasavate multidistsiplinaarsete raviviiside kasutegureid narkomaanide jaoks. Hiljutine siseriiklike suuniste täiendamine parandab tõenäoliselt ravivõimalusi ja suurendab tulemuslikkust narkomaanide jaoks.
B-hepatiitin rokotuskampanjat yhdistetään usein A-hepatiitin rokotukseen ja C-hepatiittia koskevaan neuvontaan, testaukseen ja hoitoon ohjaukseen. Vaikka C-hepatiitin hoitoa onkin tarjolla kaikissa maissa, huumeidenkäyttäjien saattaa olla käytännössä vaikea saada sitä. Viralliset lääketieteelliset ohjeet ovat tärkeä apuväline C-hepatiitin hoidon tarjonnan ohjaamisessa, ja EMCDDA analysoi niitä vuonna 2003–2004 (145). Useimmissa ohjeissa suositellaan, että huumeidenkäyttäjiä hoidettaisiin sen jälkeen, kun he ovat lopettaneet huumeidenkäytön, tai kun he ovat olleet suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavassa korvaushoidossa kolmesta kuukaudesta kahteen vuoteen. Mitä uudemmat ohjeet ovat, sitä todennäköisemmin niissä otetaan huomioon tutkimukset, joissa on tuotu esiin huumeidenkäyttäjien saama hyöty, jos hoitoa tarjoavat hepatologien ja huumeidenkäyttöä tutkivien asiantuntijoiden monitieteelliset ryhmät. Kansallisten ohjeiden viimeaikainen kehittyminen tulee todennäköisesti lisäämään hoitovaihtoehtoja ja parantamaan tuloksia huumeidenkäyttäjien kannalta.
A hepatitis B immunizációs kampányokat gyakran összekötik a hepatitis A elleni oltás és a hepatitis C tanácsadással, vizsgálattal és gyógykezelésre utalással. Noha hepatitis C kezelést valamennyi országban nyújtanak, a gyakorlatban a hozzáférés a kábítószer-használók számára nehézségeket okozhat. Mivel a hepatitis C gyógykezelés biztosításának irányításában fontos eszköznek tekintik a hivatalos orvosi iránymutatásokat, az EMCDDA ezeket 2003–04-ben elemzésnek vetette alá(145). A legtöbb iránymutatás akkor javasolja a kábítószer-használók gyógykezelését, ha már leszoktak a drogról, illetve egy ideje szilárdan átálltak az orális helyettesítő kezelésre, ami három hónap és két év között lehet. Minél frissebb útmutatókról van szó, annál valószínűbb, hogy figyelembe veszik azokat a kutatásokat is, amelyek kimutatták a hepatológusokból és kábítószer-használati szakértőkből álló csoportok általi multidiszciplináris gyógykezelési módszer előnyeit a kábítószer-használók szempontjából. A nemzeti útmutatók közelmúltbeli bővülése várhatóan javítani fogja a gyógykezelési lehetőségeket és fokozza azok eredményességét a kábítószer-használók számára.
Vaksinasjonskampanjer mot hepatitt B blir ofte kombinert med vaksinasjon mot hepatitt A og rådgivning, testing og henvisning i forbindelse med hepatitt C-viruset. Selv om alle land tilbyr behandling av hepatitt C, kan det i praksis være vanskelig for narkotikabrukere å få tilgang til behandlingen. Ettersom offisielle medisinske retningslinjer betraktes som et viktig verktøy for å styre behandlingstilbudet når det gjelder hepatitt C, ble disse analysert av EONN i 2003-04 (145). I henhold til de fleste retningslinjer bør narkotikabrukere få behandling først etter at de er sluttet med narkotika eller har vært stabile på peroral substitusjonsbehandling i en periode som kan variere fra tre måneder til to år. Jo nyere retningslinjene er, jo større er sjansen for at de tar hensyn til forskning som har påvist fordelene for narkotikabrukere ved en tverrfaglig tilnærming til behandling av team med hepatologer og rusmiddelspesialister. Flere nasjonale retningslinjer er kommet til den senere tid, og dette vil sannsynligvis forbedre behandlingen og resultatet for narkotikabrukerne.
Kampane imunizácie proti hepatitíde B sa často kombinujú s vakcináciou proti hepatitíde A a poradenstvom, testovaním a odporúčaním opatrení týkajúcich sa vírusu hepatitídy C. Napriek tomu, že liečbu hepatitídy C poskytujú vo všetkých krajinách, prístup užívateľov drog k nej je v praxi ťažký. Pretože sa úradné lekárske usmernenia považujú za dôležitý nástroj v riadení liečebných opatrení pri hepatitíde C, boli v rokoch 2003 – 04 predmetom analýzy EMCDDA (145). Väčšina usmernení odporúčala liečiť užívateľov drog až po vyliečení z drogovej závislosti alebo po stabilizovaní orálnou substitučnou liečbou počas obdobia, ktoré môže trvať od troch mesiacov do dvoch rokov. Čím sú usmerňujúce dokumenty novšie, s tým väčšou pravdepodobnosťou sa v nich prihliada na výskum preukazujúci prospešnosť multidisciplinárneho prístupu tímov hepatológov a špecialistov v oblasti užívania drog pre užívateľov drog. Pribúdanie rád v ostatnom čase na národnej úrovni pravdepodobne rozšíri možnosti liečby a zlepší výsledky v prospech užívateľov drog.
Kampanje za imunizacijo proti hepatitisu B se pogosto kombinirajo s cepljenji proti virusu hepatitisa A in svetovanjem glede okužbe z virusom hepatitisa C, testiranjem in napotitvijo na zdravljenje. Čeprav je zdravljenje hepatitisa C na voljo v vseh državah, uživalci drog v praksi do njega težko pridejo. Smernice zdravljenja so pomembno orodje za zagotavljanje zdravljenja hepatitisa C, zato je Center leta 2003/2004 opravil analizo smernic za zdravljenje (145). Večina smernic priporoča, da se uživalci drog zdravijo, ko prenehajo uživati droge ali so določeno obdobje, ki lahko traja od treh mesecev do dveh let, na oralnem nadomestnem zdravljenju. Bolj ko so usmerjevalni dokumenti novejši, večja verjetnost je, da bodo upoštevali raziskave, ki kažejo koristi interdisplinarnega pristopa k zdravljenju s skupinami hepatologov in strokovnjakov za pomoč uživalcem drog. Nedavno večje število nacionalnih smernic bo verjetno izboljšalo možnosti za zdravljenje in izboljšalo možnosti za uživalce drog.
Kampanjerna för hepatit B-vaccination kombineras ofta med hepatit A-vaccination samt med hepatit C-rådgivning, testning och remittering. Även om hepatit C-behandling erbjuds i alla länder kan det i praktiken vara svårt för narkotikamissbrukare att få tillgång till den. Eftersom officiella medicinska riktlinjer betraktas som ett viktigt verktyg när det gäller att styra tillhandahållandet av hepatit C-behandling analyserades dessa under år 2003–2004 av ECNN(145). De flesta riktlinjer rekommenderar att narkotikamissbrukare behandlas efter att de har genomgått drogavvänjning eller oral substitutionsbehandling under mellan tre månader och två år. Ju nyare riktlinjerna är, desto mer sannolikt är det att de tar hänsyn till forskningen som visar fördelarna för narkotikamissbrukare som behandlas med en flerdisciplinär behandlingsmetod av hepatologer och missbruksspecialister. Ökningen av nationella riktlinjer på senare tid kommer sannolikt att förbättra behandlingsalternativen och resultaten för narkotikamissbrukare.
Arrow 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow