cz – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 322 Results  ar2005.emcdda.europa.eu  Page 8
  Sprawozdanie roczne 2005  
Sprawozdania krajowe Państw Członkowskich oraz Norwegii zawierają szczegółowe opisy i analizy zjawiska narkomanii w poszczególnych krajach.
le relazionali nazionali degli Stati membri e della Norvegia contengono una descrizione dettagliata e un’analisi completa sul fenomeno della droga in ogni paese.
De nationale verslagen van de lidstaten en Noorwegen geven een uitvoerige beschrijving en analyse van de drugsproblematiek in ieder land.
Národní zprávy členských zemí a Norska obsahují podrobný popis a analýzu drogového fenoménu v členění podle jednotlivých zemí.
De nationale rapporter fra medlemsstaterne og Norge giver en udførlig beskrivelse og analyse af narkotikaspørgsmålet i de forskellige lande.
Kansallisissa raporteissa jäsenvaltioista ja Norjasta on yksityiskohtainen kuvaus ja analyysi huumeilmiöstä kussakin maassa.
A tagállamok és Norvégia nemzeti jelentései a kábítószerhelyzet részletes leírását és elemzését országonkénti bontásban tartalmazzák.
De nasjonale rapportene fra medlemsstatene og Norge inneholder en detaljert beskrivelse og analyse av narkotikasituasjonen i hvert land.
Rapoartele naţionale din partea statelor membre şi a Norvegiei conţin descrierea şi analiza detaliată a fenomenului drogurilor în fiecare ţară.
valstu ziņojumi, kas saņemti no dalībvalstīm un Norvēģijas, ietver sīku aprakstu par narkomānijas problēmu katrā valstī un šīs problēmas analīzi.
  Sprawozdanie roczne 2005  
Strona główna, zawierająca spis treści, zapewnia łatwy dostęp do różnych części sprawozdania.
l’indice offre un facile accesso alle singole sezioni della relazione;
De hoofdpagina met de inhoudsopgave geeft gemakkelijk toegang tot de verschillende onderdelen van het rapport.
Snadný přístup k jednotlivým částem zprávy umožňuje hlavní stránka s obsahem.
Indholdsfortegnelsen giver let adgang til de forskellige afsnit i beretningen.
Pääsisältösivu tarjoaa helpon pääsyn vuosiraportin eri osiin.
A fő tartalomjegyzék lehetővé teszi, hogy könnyen hozzáférjünk a jelentés különböző részeihez.
Ved hjelp av innholdssiden får du lett tilgang til de ulike delene av rapporten.
Principala pagină a site-ului oferă acces uşor la diferite capitole ale raportului.
galvenais satura rādītājs sniedz iespēju viegli izvēlēties ziņojuma dažādās sadaļas;
  Sprawozdanie roczne 2005  
Pliki w formacie PDF do wydruku w różnych wersjach językowych dostępne są w części do pobrania.
I file in formato PDF nelle varie lingue, si possono scaricare dalla sezione download.
De download-pagina bevat PDF-bestanden met de gepubliceerde versie van het jaarverslag in de verschillende talen.
Soubory ve formátu PDF, obsahující tištěnou verzi zprávy v jednotlivých jazycích, jsou k dispozici v sekci „soubory ke stažení“ (downloads).
Beretningen findes som PDF-filer på de forskellige sprog i downloadsektionen.
Painetun version pdf-tiedostot ovat saatavissa useilla kielillä lataussivulta.
A különböző nyelvű nyomtatott változatok PDF-állományai a letöltés résznél érhetők el.
PDF-filer av papirutgaven av rapporten på de forskjellige språkene kan lastes ned fra nedlastingsdelen.
Fişierele PDF conţinând versiunile textului în diferitele limbi sunt disponibile la secţiunea descărcare.
Drukātie dokumenti PDF formātā dažādajās ES valodās ir pieejami lejupielādes sadaļā.
  LSD  
(84) Patrz Tabela SZR-11 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(84) See Table SZR-11 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(84) Voir tableau SZR-11 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(84) Siehe Tabelle SZR-11 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(84) Véase el cuadro SZR-11 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(84) Cfr. la tabella SZR-11 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(84) Ver quadro SZR-11 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(84) Βλέπε Πίνακα SZR-11 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(84) Zie tabel SZR-11 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(84) Viz tabulka SZR-11 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(84) Se tabel SZR-11 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(84) Vaata tabelit SZR-11 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(84) Ks. taulukko SZR-11 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(84) Ld. a SZR-11 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(84) Se tabell SZR-11 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(84) Vezi Tabelul SZR-11 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(84) Pozri tabuľku SZR-11 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(84) Glej tabelo SZR-11 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(84) Se tabell SZR-11 (del i) i statistikbulletinen 2005.
(84) Skatīt tabulu SZR-11 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā
  Ekstazy  
(80) Patrz Tabela PPP-4 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(80) See Table PPP-4 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(80) Voir tableau PPP-4 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(80) Siehe Tabelle PPP-4 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(80) Véase el cuadro PPP-4 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(80) Cfr. la tabella PPP-4 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(80) Βλέπε Πίνακα PPP-4 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(80) Zie tabel PPP-4 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(80) Viz tabulka PPP-4 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(80) Se tabel PPP-4 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(80) Ks. taulukko PPP-4 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(80) Ld. a PPP-4 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(80) Se tabell PPP-4 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(80) Vezi Tabelul PPP-4 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(80) Pozri tabuľku PPP-4 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(80) Glej tabelo PPP-4 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(80) Se tabell PPP-4 (del i) i statistikbulletinen 2005.
  Ekstazy  
(78) Patrz Tabela SZR-9 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(78) See Table SZR-9 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(78) Voir tableau SZR-9 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(78) Siehe Tabelle SZR-9 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(78) Véase el cuadro SZR-9 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(78) Cfr. la tabella SZR-9 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(78) Βλέπε Πίνακα SZR-9 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(78) Zie tabel SZR-9 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(78) Viz tabulka SZR-9 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(78) Se tabel SZR-9 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(78) Ks. taulukko SZR-9 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(78) Ld. a SZR-9 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(78) Se tabell SZR-9 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(78) Vezi Tabelul SZR-9 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(78) Pozri tabuľku SZR-9 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(78) Glej tabelo SZR-9 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(78) Se tabell SZR-9 (del i) i statistikbulletinen 2005.
  LSD  
(85) Patrz Tabela SZR-12 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(85) See Table SZR-12 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(85) Voir tableau SZR-12 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(85) Siehe Tabelle SZR-12 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(85) Véase el cuadro SZR-12 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(85) Cfr. la tabella SZR-12 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(85) Ver quadro SZR-12 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(85) Βλέπε Πίνακα SZR-12 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(85) Zie tabel SZR-12 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(85) Viz tabulka SZR-12 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(85) Se tabel SZR-12 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(85) Vaata tabelit SZR-12 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(85) Ks. taulukko SZR-12 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(85) Ld. a SZR-12 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(85) Se tabell SZR-12 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(85) Vezi Tabelul SZR-12 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(85) Pozri tabuľku SZR-12 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(85) Glej tabelo SZR-12 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(85) Se tabell SZR-12 (del i) i statistikbulletinen 2005.
(85) Skatīt tabulu SZR-12 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Ekstazy  
(79) Patrz Tabela SZR-10 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(79) See Table SZR-10 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(79) Voir tableau SZR-10 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(79) Siehe Tabelle SZR-10 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(79) Véase el cuadro SZR-10 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(79) Cfr. la tabella SZR-10 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(79) Βλέπε Πίνακα SZR-10 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(79) Zie tabel SZR-10 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(79) Viz tabulka SZR-10 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(79) Se tabel SZR-10 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(79) Ks. taulukko SZR-10 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(79) Ld. a SZR-10 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(79) Se tabell SZR-10 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(79) Vezi Tabelul SZR-10 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(79) Pozri tabuľku SZR-10 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(79) Glej tabelo SZR-10 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(79) Se tabell SZR-10 (del i) i statistikbulletinen 2005.
  LSD  
(86) Patrz Tabela PPP-4 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(86) See Table PPP-4 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(86) Voir tableau PPP-4 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(86) Siehe Tabelle PPP-4 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(86) Véase el cuadro PPP-4 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(86) Cfr. la tabella PPP-4 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(86) Ver quadro PPP-4 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(86) Βλέπε Πίνακα PPP-4 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(86) Zie tabel PPP-4 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(86) Viz tabulka PPP-4 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(86) Se tabel PPP-4 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(86) Vaata tabelit PPP-4 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(86) Ks. taulukko PPP-4 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(86) Ld. a PPP-4 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(86) Se tabell PPP-4 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(86) Vezi Tabelul PPP-4 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(86) Pozri tabuľku PPP-4 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(86) Glej tabelo PPP-4 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(86) Se tabell PPP-4 (del i) i statistikbulletinen 2005.
(86) Skatīt tabulu PPP-4 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Cena i siÅ‚a dziaÅ‚ania  
(55) Patrz Tabela PPP-1 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(55) See Table PPP-1 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(55) Voir tableau PPP-1 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(55) Siehe Tabelle PPP-1 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(55) Véase el cuadro PPP-1 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(55) Cfr. la tabella PPP-1 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(55) Βλέπε Πίνακα PPP-1 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(55) Zie tabel PPP-1 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(55) Viz tabulka PPP-1 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(55) Se tabel PPP-1 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(55) Vaata tabelit PPP-1 (osa i) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(55) Ks. taulukko PPP-1 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(55) Ld. a PPP-1 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(55) Se tabell PPP-1 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(55) Vezi Tabelul PPP-1 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(55) Pozri tabuľku PPP-1 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(55) Glej tabelo PPP-1 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(55) Se tabell PPP-1 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(55) Skatīt tabulu PPP-1 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Konfiskaty  
(54) Patrz Tabela SZR-2 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(54) See Table SZR-2 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(54) Voir tableau SZR-2 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(54) Siehe Tabelle SZR-2 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(54) Véase el cuadro SZR-2 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(54) Cfr. la tabella SZR-2 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(54) Βλέπε Πίνακα SZR-2 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(54) Zie tabel SZR-2 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(54) Viz tabulka SZR-2 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(54) Se tabel SZR-2 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(54) Vaata tabelit SZR-2 (osa i) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(54) Ks. taulukko SZR-2 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(54) Ld. a SZR-2 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(54) Se tabell SZR-2 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(54) Vezi Tabelul SZR-2 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(54) Pozri tabuľku SZR-2 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(54) Glej tabelo SZR-2 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(54) Se tabell SZR-2 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(54) Skatīt tabulu SZR-2 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Cena i siÅ‚a dziaÅ‚ania  
(56) Patrz Tabela PPP-5 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(56) See Table PPP-5 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(56) Voir tableau PPP-5 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(56) Siehe Tabelle PPP-5 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(56) Véase el cuadro PPP-5 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(56) Cfr. la tabella PPP-5 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(56) Βλέπε Πίνακα PPP-5 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(56) Zie tabel PPP-5 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(56) Viz tabulka PPP-5 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(56) Se tabel PPP-5 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(56) Vaata tabelit PPP-5 (osa i) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(56) Ks. taulukko PPP-5 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(56) Ld. a PPP-5 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(56) Se tabell PPP-5 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(56) Vezi Tabelul PPP-5 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(56) Pozri tabuľku PPP-5 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(56) Glej tabelo PPP-5 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(56) Se tabell PPP-5 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(56) Skatīt tabulu PPP-5 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Konfiskaty  
(53) Patrz Tabela SZR-1 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(53) See Table SZR-1 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(53) Voir tableau SZR-1 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(53) Siehe Tabelle SZR-1 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(53) Véase el cuadro SZR-1 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(53) Cfr. la tabella SZR-1 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(53) Βλέπε Πίνακα SZR-1 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(53) Zie tabel SZR-1 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(53) Viz tabulka SZR-1 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(53) Se tabel SZR-1 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(53) Vaata tabelit SZR-1 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(53) Ks. taulukko SZR-1 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(53) Ld. a SZR-1 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(53) Se tabell SZR-1 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(53) Vezi Tabelul SZR-1 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(53) Pozri tabuľku SZR-1 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(53) Glej tabelo SZR-1 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(53) Se tabell SZR-1 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(53) Skatīt tabulu SZR-1 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
(166) Patrz Tabela SZR-4 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(166) See Table SZR-4 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(166) Voir tableau SZR-4 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(166) Siehe Tabelle SZR-4 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(166) Véase el cuadro SZR-4 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(166) Cfr. la tabella SZR-4 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(166) Ver quadro SZR-4 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(166) Βλέπε Πίνακα SZR-4 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(166) Zie tabel SZR-4 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(166) Viz tabulka SZR-4 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(166) Se tabel SZR-4 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(166) Vaata tabelit SZR-4 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(166) Ks. taulukko SZR-4 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(166) Ld. a SZR-4 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(166) Se tabell SZR-4 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(166) Vezi Tabelul SZR-4 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(166) Pozri tabuľku SZR-4 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(166) Glej tabelo SZR-4 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(166) Se tabell SZR-4 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
  PodziÄ™kowania  
służbom, które zajmowały się gromadzeniem surowych danych do niniejszego sprawozdania we wszystkich Państwach Członkowskich,
the services within each Member State that collected the raw data for this report;
les services de chaque État membre qui ont recueilli les données brutes pour ce rapport;
den Dienststellen innerhalb der einzelnen Mitgliedstaaten, die die Rohdaten für den Bericht erfasst haben;
los servicios de cada Estado miembro encargados de recoger los datos básicos para el informe;
i servizi che in ogni Stato membro si sono occupati della raccolta dei dati da usare per la relazione;
os serviços que, nos diferentes Estados-Membros, recolheram os dados em bruto destinados ao relatório;
τις υπηρεσίες των κρατών μελών που συνέλεξαν ανεπεξέργαστα δεδομένα για την παρούσα έκθεση·
de instanties in de lidstaten die de ruwe gegevens voor dit verslag hebben verzameld;
subjektům v jednotlivých členských státech, které shromáždily vstupní údaje pro tuto zprávu,
tjenestegrenene i de enkelte medlemsstater, som indsamlede rådata til denne beretning
käesoleva aruande jaoks algmaterjali kogunud teenistusi kõigis liikmesriikides;
a jelentéshez szükséges nyersadatokat összegyűjtő szolgálatok minden tagállamban;
tjenestene i den enkelte medlemsstat som har samlet inn rådata til denne rapporten,
membrilor Consiliului de administraţie şi ai Comitetului ştiinţific ale OEDT şi participanţilor la grupurile de lucru tehnice din reţeaua OEDT/Reitox;
inštitúciám každého členského štátu, ktoré zozbierali vstupné údaje pre túto správu;
službam v vseh državah članicah, ki so zbirale neobdelane podatke za to poročilo;
de myndigheter och organ i de enskilda medlemsstaterna som samlade in rådata för rapporten,
  Zgony zwiÄ…zane z zaży...  
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden. Informationen über drogenbedingte Todesfälle im Zusammenhang mit Buprenorphin sind dem ausgewählten Thema über Buprenorphin zu entnehmen.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi. Pentru informaţii privind rolul buprenorfinei în decesele legate de consumul de droguri, vezi extrasul privind buprenorfina.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003. gadā, salīdzinājumā ar tikai nedaudziem atsevišķiem gadījumiem iepriekšējos gados. Informāciju par buprenorfīna ietekmi uz narkotikām saistītajiem nāves gadījumiem skatīt atsevišķajā tēmā par buprenorfīnu.
  Zgony zwiÄ…zane z zaży...  
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden. Informationen über drogenbedingte Todesfälle im Zusammenhang mit Buprenorphin sind dem ausgewählten Thema über Buprenorphin zu entnehmen.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi. Pentru informaţii privind rolul buprenorfinei în decesele legate de consumul de droguri, vezi extrasul privind buprenorfina.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003. gadā, salīdzinājumā ar tikai nedaudziem atsevišķiem gadījumiem iepriekšējos gados. Informāciju par buprenorfīna ietekmi uz narkotikām saistītajiem nāves gadījumiem skatīt atsevišķajā tēmā par buprenorfīnu.
  Zapobieganie w szkole  
Niemieckojęzyczna część Belgii = występuje sporadycznie.
German-speaking Belgium = sporadically found.
Belgique germanophone = disponibilité sporadique.
Deutschsprachiger Teil Belgiens = sporadisch festgestellt.
Bélgica germanófona: esporádicamente presentes.
Comunidade germanófona da Bélgica: disponibilidade esporádica.
Γερμανόφωνη περιοχή του Βελγίου = σποραδικές
Duitstalig gewest van België = sporadisch
Německá jazyková oblast Belgie = k dispozici ojediněle.
Tysktalende del af Belgien = sporadiske fund.
Belgia saksakeelne elanikkond = esineb kohati.
Belgian saksankieliset = satunnaisesti
Németajkú lakosság Belgium = szórványosan megtalálható.
Tysktalende del av Belgia = sporadisk funnet.
Partea germanofonă a Belgiei = sporadic.
Nemecká jazyková oblasť Belgicka = sporadické.
Nemško govoreči del Belgije = občasno pojavljanje.
Tyskspråkiga Belgien = förekommer sporadiskt.
Vācu valodā runājošā Beļgijas daļa = sastopams reizumis.
  Leczenie niefarmakologi...  
Leczenie niefarmakologiczne obejmuje stosowanie technik psychospołecznych oraz edukacyjnych w celu osiągnięcia długoterminowej abstynencji od narkotyków. Tradycyjnie leczenie niefarmakologiczne miało charakter stacjonarny i długookresowy, np.
Drug-free treatment involves the application of psychosocial and educational techniques to achieve long-term abstinence from drugs. Traditionally, drug-free treatment has been residential and long term, e.g. in therapeutic communities. Today, it is often also offered in community-based settings.
L'abstinence sans traitement de substitution implique la mise en oeuvre de techniques psychosociales et éducatives pour parvenir à une abstinence à long terme. Traditionnellement, ce type de traitement se pratiquait sur le long terme dans des centres de soins résidentiels, comme les communautés thérapeutiques. Aujourd'hui, il est souvent proposé au sein de la communauté.
Die Behandlung ohne pharmakologische Substitution wendet psychosoziale und pädagogische Methoden an, um eine langfristige Abstinenz von Drogen zu erreichen. Traditionell erfolgt die drogenfreie Behandlung in Form des betreuten Wohnens bzw. langfristig beispielsweise in therapeutischen Gemeinschaften. Heutzutage findet die Behandlung häufig in gemeindebasierten Einrichtungen statt.
El tratamiento sin drogas implica la aplicación de técnicas psicosociales y educativas para lograr la abstinencia de las drogas a largo plazo. Tradicionalmente, el tratamiento sin drogas ha sido residencial y a largo plazo, por ejemplo en comunidades terapéuticas. Actualmente, también suele ofrecerse en el ámbito de la comunidad propia.
Il trattamento in situazione di astinenza comporta l’applicazione di tecniche psicosociali ed educative per conseguire l’astinenza a lungo termine dalle sostanze stupefacenti. In passato questo tipo di terapia veniva attuato con il ricovero per lunghi periodi, ad esempio in comunità terapeutiche. Oggi viene spesso anche offerto in contesti di comunità.
O tratamento sem droga envolve a aplicação de técnicas psicológicas e educativas para a consecução de uma abstinência da droga a longo prazo. Até agora, este tratamento era prestado em regime de internamento e era de longa duração, por exemplo, em comunidades terapêuticas, mas presentemente também é prestado em contextos comunitários.
Η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών (στεγνά θεραπευτικά προγράμματα) περιλαμβάνει την εφαρμογή ψυχοκοινωνικών και εκπαιδευτικών τεχνικών για την επίτευξη μακρόχρονης αποχής από τα ναρκωτικά. Παραδοσιακά, τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι εσωτερικής διαμονής και διαρκούν μεγάλο χρονικό διάστημα, π.χ. σε θεραπευτικές κοινότητες. Σήμερα, χρησιμοποιούν συχνά και την κοινότητα ως βάση.
Bij drugsvrije therapieën worden psychosociale en educatieve technieken gebruikt om een langdurige onthouding van drugs te bewerkstelligen. Traditioneel vinden drugsvrije behandelingen intramuraal en gedurende een lange termijn, bijvoorbeeld in therapeutische gemeenschappen plaats, maar tegenwoordig kunnen dergelijke behandelingen ook extramuraal via het maatschappelijk werk gevolgd worden.
Abstinenčně orientovaná léčba zahrnuje aplikaci psychosociálních a výchovných technik k dosažení dlouhodobé abstinence v užívání drog. Abstinenčně orientovaná léčba je tradičně ústavní a dlouhodobá, např. v terapeutických společenstvích. V dnešní době se často nabízí v prostředí komunity.
I den stoffrie behandling inddrages psykosociale og pædagogiske teknikker med henblik på at opnå en vedvarende afholdenhed fra stoffer. Traditionelt har stoffri behandling medført indlæggelse i længere tid, f.eks. i terapeutiske miljøer. I dag tilbydes denne behandling ofte også i lokalsamfund.
Ravimivaba ravi hõlmab psühhosotsiaalsete ja õppetehnikate rakendamist, mille abil saavutatakse pikaajaline uimastite kasutamisest hoidumine. Traditsiooniliselt on ravimivaba ravi olnud statsionaarne ja pikaajaline, toimudes näiteks kommuunilaadsetes ravikeskustes. Tänapäeval pakutakse seda sageli ka kogukondlikes keskkondades.
Lääkkeettömässä hoidossa sovelletaan psykososiaalisia ja valmentavia tekniikoita. Tavoitteena on pidättäytyminen huumeista pitkällä aikavälillä. Perinteisesti lääkkeetöntä hoitoa on annettu pitkäaikaisesti hoitolaitoksissa, esimerkiksi hoitoyhteisöissä. Nykyisin sitä tarjotaan usein myös ryhmässä.
A gyógyszermentes gyógykezelés a kábítószerektől való hosszú távú tartózkodás elérése érdekében alkalmazott pszicho-szociális és oktatási technikákat jelenti. A gyógyszermentes gyógykezelés hagyományosan rehabilitációs otthonokban és hosszú távon történt, pl. terápiás közösségekben. Manapság is sokszor közösség alapú.
Medikamentfri behandling (avvenningsbehandling) omfatter bruk av psykososiale teknikker og opplæringsteknikker for å oppnå langsiktig avholdenhet fra rusmidler. Tradisjonelt har medikamentfri behandling foregått som døgnbehandling på institusjon over lengre tid, f.eks. i terapeutiske samfunn. I dag tilbys denne behandlingsformen ofte i lokalmiljøet.
Terapia prin abstinenţă implică aplicarea tehnicilor psiho-sociale şi educaţionale pentru a obţine abstinenţa pe termen lung de la consumul de droguri. În mod tradiţional, tratamentul prin abstinenţă era de tip rezidenţial şi pe termen lung, de exemplu în comunităţi terapeutice. În prezent, este de asemenea asigurată în unităţi de la nivelul comunităţilor.
„Čistá“, t.j. bezdrogová liečba spočíva v uplatňovaní psychosociálnych a edukačných techník na dosiahnutie dlhodobej drogovej abstinencie. Tradične býva „čistá“ liečba dlhodobá a v domácom prostredí, napr. v terapeutických skupinách. V súčasnosti často prebieha aj v prostrediach spoločenstiev.
Zdravljenje brez drog vključuje uporabo psihosocialnih in izobraževalnih tehnik, da bi se dosegla dolgoročna abstinenca od drog. Tradicionalno takšno zdravljenje poteka v stanovanjskih skupnostih in traja dolgo, npr. terapevtske skupnosti. Dandanes takšno zdravljenje pogosto temelji tudi na sodelovanju skupnosti.
Vid drogfri behandling använder man psykosociala och pedagogiska tekniker för att få klienten att långsiktigt avhålla sig från droger. Det kan förekomma att läkemedel används för att lindra abstinenssymptom. Idag sker vården ofta på behandlingshem.
  DziaÅ‚ania interwencyjn...  
Nowe Państwa Członkowskie coraz częściej informują o projektach zapobiegania wybiórczego w obiektach rozrywkowych. Dotyczy to zwłaszcza Republiki Czeskiej, Cypru (ruchomy zespół informacyjny w obiektach życia nocnego), Węgier (trzy organizacje), Polski i Słowenii.
Selective prevention projects in recreational settings are increasingly reported by the new Member States, especially the Czech Republic, Cyprus (mobile information unit in nightlife venues), Hungary (three organisations), Poland and Slovenia.
Des projets de prévention sélective dans les lieux de divertissement sont de plus en plus nombreux dans les nouveaux États membres, en particulier en République tchèque, à Chypre (unité d'information mobile dans les événements nocturnes), en Hongrie (trois organisations), en Pologne et en Slovénie.
Selektive Präventionsprogramme in Freizeitsettings werden in zunehmendem Maße aus den neuen Mitgliedstaaten gemeldet, vor allem aus der Tschechischen Republik, Zypern (mobile Informationseinheit in Nachtclubs), Ungarn (drei Organisationen), Polen und Slowenien.
Por lo general, el contenido de las intervenciones no se modifica y es similar en la mayoría de Estados miembros, materializándose en discotecas antidroga, espectáculos de arte y teatrales, apoyo con material audiovisual (películas, cómics, etc.), seminarios, exposiciones itinerantes y viajes (informe nacional de Luxemburgo).
Sempre più gli Stati membri riferiscono di progetti di prevenzione selettiva in ambienti ricreativi, soprattutto Repubblica ceca, Cipro (unità di informazione mobile nei locali notturni), Ungheria (tre organizzazioni), Polonia e Slovenia.
De um modo geral, o conteúdo das intervenções permanece inalterado e é semelhante na maioria dos Estados-Membros, assumindo a forma de discotecas anti-droga, manifestações artísticas, teatro, suportes mediáticos (filmes, banda desenhada, etc.), seminários, exposições móveis e viagens de estudo (relatório nacional do Luxemburgo).
Σχέδια επικεντρωμένης πρόληψης σε χώρους ψυχαγωγίας αναφέρονται ολοένα και περισσότερο από τα νέα κράτη μέλη, ειδικότερα την Τσεχική Δημοκρατία, την Κύπρο (κινητή μονάδα ενημέρωσης σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης), την Ουγγαρία (τρεις οργανώσεις), την Πολωνία και τη Σλοβενία.
De nieuwe lidstaten maken in toenemende mate melding van selectieve preventieprojecten in recreatieve settings. Dat geldt met name voor Tsjechië, Cyprus (mobiele informatiedienst op locaties waar het nachtleven zich afspeelt), Hongarije (drie organisaties), Polen en Slovenië.
Projekty selektivní prevence v zařízeních pro trávení volného času hlásí nové členské státy stále více, zejména Česká republika, Kypr (mobilní informační jednotka v místech s nočním životem), Maďarsko (tři organizace), Polsko a Slovinsko.
Selektive forebyggelsesprojekter i fritidsmiljøer angives i stigende grad af de nye medlemsstater, navnlig Tjekkiet, Cypern (mobil informationsenhed i nattelivet), Ungarn (tre organisationer), Polen og Slovenien.
Uued liikmesriigid teatavad üha sagedamini meelelahutuspaikades läbiviidavatest valikulise ennetustöö projektidest, eelkõige Tšehhi Vabariik, Küpros (mobiilne infoüksus ööklubides), Ungari (kolm organisatsiooni), Poola ja Sloveenia.
Uudet jäsenvaltiot, etenkin Tšekki, Kypros (liikkuva tiedotusyksikkö yöelämän tapahtumissa), Unkari (kolme järjestöä), Puola ja Slovenia, ilmoittavat yhä useammista viihdeympäristöissä toteutettavista valikoivan ehkäisevän huumetyön hankkeista.
Az új tagállamok egyre gyakrabban számolnak be rekreációs körülmények között folytatott célzott megelőzési projektekről; különösen Csehország, Ciprus (mobil információs egységek az éjszakai élet találkozóhelyein), Magyarország (három szervezet), Lengyelország és Szlovénia.
Stadig flere av de nye medlemsstatene rapporterer at de har selektive forebyggingsprosjekter i rekreasjonsmiljøer, særlig Den tsjekkiske republikk, Kypros (mobil informasjonsenhet i festmiljøer), Ungarn (tre organisasjoner), Polen og Slovenia.
Din ce în ce mai multe proiecte de prevenire selectivă în locuri de recreare sunt raportate de noile state membre, în special de Republica Cehă, Cipru (unitate mobilă de informare în localurile de noapte), Ungaria (trei organizaţii), Polonia şi Slovenia.
Stále častejšie sú údaje o projektoch selektívnej prevencie v rekreačných prostrediach v nových členských štátov a to najmä v Českej republike, na Cypre (mobilná informačná jednotka v nočných kluboch), v Maďarsku (tri organizácie), Poľsku a Slovinsku.
O projektih selektivnega preprečevanja v rekreativnih okoljih vedno bolj poročajo iz novih držav članic, zlasti Češke, Cipra (mobilna informacijska enota na prizoriščih nočnega življenja), Madžarske (tri organizacije), Poljske in Slovenije.
De nya medlemsstaterna rapporterar alltmer om riktade preventionsprojekt i nöjesmiljöer, särskilt Tjeckien (mobil informationsenhet på uteställen), Ungern (tre organisationer), Polen och Slovenien.
Par selektīvajiem profilakses projektiem izklaides vidē arvien vairāk ziņo jaunās dalībvalstis, jo īpaši Čehijas Republika, Kipra (mobilā informācijas vienība aktīvās naktsdzīves vietās), Ungārija (trīs organizācijas), Polija un Slovēnija.
  Sprawozdanie roczne 2005  
Niniejsze sprawozdanie roczne powstało w oparciu o informacje udostępnione Centrum EMCDDA przez Państwa Członkowskie UE, państwa kandydujące oraz Norwegię (biorącą udział w pracach EMCDDA od 2001 r.) w postaci sprawozdań krajowych.
La presente relazione annuale si fonda sulle informazioni fornite all’OEDT dagli Stati membri, dai paesi candidati all’adesione e dalla Norvegia (che partecipa ai lavori dell’OEDT sin dal 2001) sotto forma di relazioni nazionali. I dati statistici ivi riportati si riferiscono al 2003 (o all’ultimo anno disponibile).
Dit jaarverslag is gebaseerd op informatie die de lidstaten van de EU, de kandidaat-lidstaten en Noorwegen (dit land neemt sinds 2001 deel aan de activiteiten van het EWDD) in de vorm van nationale verslagen aan het EWDD verstrekken. De statistische gegevens in dit jaarverslag hebben betrekking op 2003 (of het meest recente jaar waarover informatie beschikbaar is).
Tato výroční zpráva vychází z informací, které EMCDDA poskytly členské státy EU, kandidátské země a Norsko (jež se na činnosti EMCDDA podílí od roku 2001) v podobě národních zpráv. Zde uváděné statistické údaje se vztahují k roku 2003 (nebo k poslednímu roku, za který byly k dispozici).
Årsberetningen er baseret på oplysninger, som EONN har modtaget fra EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge (der har deltaget i EONN's arbejde siden 2001) i form af nationale rapporter. De her anvendte statistiske data vedrører 2003 (eller det seneste år, for hvilket der foreligger data).
Tämä vuosiraportti perustuu tietoihin, joita seurantakeskus on saanut EU:n jäsenvaltioilta, jäsenehdokasmailta ja Norjalta (joka on osallistunut seurantakeskuksen työhön vuodesta 2001) kansallisen raportin muodossa. Tässä esitetyt tilastotiedot koskevat vuotta 2003 (tai viimeisintä vuotta, jolta tietoja on saatavissa).
Ez az éves jelentés az Európai Unió tagállamai, a tagjelölt országok és Norvégia (amely 2001 óta vesz részt az EMCDDA munkájában) részéről az EMCDDA számára országjelentés formájában rendelkezésre bocsátott információkon alapul. Az itt közölt statisztikai adatok a 2003. évre (illetve az utolsó rendelkezésre álló évre) vonatkoznak. A kábítószer-fogyasztásra adott válaszok és a válogatott témák területén esetenként ennél frissebb adatokról is beszámol.
Årsrapporten er utarbeidet på grunnlag av de nasjonale rapportene EONN har mottatt fra EUs medlemsstater, søkerlandene og Norge (som har deltatt i EONNs arbeid siden 2001). De statistiske dataene som presenteres her, gjelder for år 2003 (eventuelt siste år med tilgjengelige data). Når det gjelder tiltak mot narkotikabruk og utvalgte aspekter, kan dataene være av nyere dato.
Acest raport anual se bazează pe informaţiile furnizate OEDT de statele membre ale Uniunii Europene, de ţările candidate şi de Norvegia (care participă la lucrările OEDT din 2001) sub formă de rapoarte naţionale. Datele statistice prezentate sunt pentru 2003 (sau pentru ultimul an pentru care există). Este posibil ca datele privind reacţiile la consumul de droguri şi cele privind extrasele să fie mai recente.
Šis gada ziņojums ir sagatavots, pamatojoties uz informāciju, ko valsts ziņojuma veidā EMCDDA iesniegušas ES dalībvalstis un kandidātvalstis, un Norvēģija (līdzdarbojas EMCDDA darbā kopš 2001. gada). Šajā ziņojumā ietvertie statistikas dati attiecas uz 2003. gadu (vai pēdējo gadu, par kuru pieejami dati).
  Konfiskaty oraz dane ry...  
(167) Patrz Tabela SZR-3 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(167) See Table SZR-3 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(167) Voir tableau SZR-3 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(167) Siehe Tabelle SZR-3 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(167) Véase el cuadro SZR-3 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(167) Cfr. la tabella SZR-3 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(167) Ver quadro SZR-3 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(167) Βλέπε Πίνακα SZR-3 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(167) Zie tabel SZR-3 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(167) Viz tabulka SZR-3 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(167) Se tabel SZR-3 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(167) Vaata tabelit SZR-3 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(167) Ks. taulukko SZR-3 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(167) Ld. a SZR-3 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(167) Se tabell SZR-3 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(167) Vezi Tabelul SZR-3 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(167) Pozri tabuľku SZR-3 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(167) Glej tabelo SZR-3 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(167) Se tabell SZR-3 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
  Nota prawna  
Duża część dodatkowych informacji na temat Unii Europejskiej dostępnych jest w Internecie. Dostęp do nich możliwy jest poprzez serwer Europa.
A great deal of additional information on the European Union is available on the Internet. It can be accessed through the Europa server.
Un grand nombre d'informations complémentaires sur l'Union européenne sont disponibles sur l'Internet. Il est possible d'y accéder par le serveur Europa.
Zahlreiche weitere Informationen zur Europäischen Union sind verfügbar über Internet, Server Europa.
Puede obtener información sobre la Unión Europea a través del servidor Europa en la siguiente dirección de Internet.
Numerose altre informazioni sull’Unione europea sono disponibili su Internet attraverso il server Europa.
Encontra-se à disposição na Internet uma grande quantidade de informações adicionais sobre a União Europeia. Pode aceder à mesma através do servidor Europa.
Περισσότερες πληροφορίες για την Ευρωπαϊκή Ένωση παρέχονται από το Διαδίκτυο μέσω του διακομιστή Europa.
Op internet is via de Europaserver veel aanvullende informatie over de Europese Unie beschikbaar.
Na internetu je k dispozici množství dalších informací o Evropské unii, které jsou dostupné prostřednictvím serveru Europa.
Euroopa Liidu kohta on Internetis saadaval rohkesti lisateavet. Teave on kättesaadav Euroopa serveri kaudu.
Internetissä on paljon lisätietoja Euroopan unionista. Tietoja voi hakea Europa-palvelimen kautta.
Az Interneten nagy mennyiségű kiegészítő információ áll rendelkezésre az Európai Unióval kapcsolatosan. Ezek az Európa szerveren keresztül érhetők el.
Store mengder tilleggsinformasjon om Den europeiske union er tilgjengelig på internett via Europa-serveren.
Puteţi găsi multe informaţii suplimentare despre Uniunea Europeană pe Internet. Acestea sunt accesibile pe serverul Europa.
Na internete je k dispozícii množstvo ďalších informácií o Európskej únii. Sú prístupné cez server Europa.
Precej dodatnih informacij o Evropski uniji je na voljo na medmrežju. Dostop do informacij je možen prek strežnika Evropa.
En stor mängd övrig information om Europeiska unionen finns tillgänglig på Internet. Den kan nås via Europa-servern.
Liela daļa papildu informācijas par Eiropas Savienību ir pieejama internetā. Šai informācijai var piekļūt, izmantojot Eiropas serveri.
  PodziÄ™kowania  
członkom Zarządu i Komitetu Naukowego EMCDDA oraz uczestnikom technicznych grup roboczych sieci EMCDDA/Reitox,
the members of the Management Board and the Scientific Committee of the EMCDDA and the participants in the technical working groups of the EMCDDA/Reitox network;
les membres du conseil d'administration et du comité scientifique de l'OEDT et les participants aux groupes de travail techniques du réseau OEDT/Reitox;
den Mitgliedern des Verwaltungsrates und des Wissenschaftlichen Beirats der EBDD sowie der technischen Arbeitsgruppen der EBDD und ihres Reitox-Netzes;
los miembros del Consejo de Administración y del Comité científico del OEDT y los participantes en los grupos de trabajo técnicos de la red OEDT/Reitox;
i membri del consiglio di amministrazione e del comitato scientifico dell’OEDT nonché i partecipanti ai gruppi di lavoro tecnici dell’OEDT/rete Reitox;
os membros do Conselho de Administração e do Comité Científico do OEDT e os participantes nos grupos de trabalho técnicos do OEDT/rede Reitox;
τα μέλη του διοικητικού συμβουλίου και την Επιστημονική Επιτροπή του ΕΚΠΝΤ και τους συμμετέχοντες στις τεχνικές ομάδες εργασίας του ΕΚΠΝΤ/του δικτύου Reitox·
de leden van de raad van bestuur en het Wetenschappelijk Comité van het EWDD en de deelnemers aan de technische werkgroepen van het EWDD/ Reitox-netwerk;
členům správní rady a vědeckého výboru EMCDDA a členům technických pracovních skupin sítě EMCDDA/Reitox,
medlemmerne af bestyrelsen og Det Videnskabelige Udvalg under EONN og deltagerne i de tekniske arbejdsgrupper under EONN/Reitox-netværket
EMCDDA:n hallintoneuvoston ja tieteellisen komitean jäsenet sekä EMCDDA:n/Reitox-verkoston teknisten työryhmien jäsenet,
az EMCDDA Irányító Testületének és Tudományos Bizottságának tagjai és az EMCDDA/Reitox hálózat technikai munkacsoportjainak résztvevői;
medlemmene av EONNs styre og vitenskapelige komité og deltakerne i EONNs og Reitox-nettets tekniske arbeidsgrupper,
Parlamentului European, Consiliului Uniunii Europene – şi în special Grupului de lucru orizontal al Consiliului pentru droguri – şi Comisiei Europene;
členom správnej rady a vedeckého výboru EMCDDA a členom technických pracovných skupín siete Reitox EMCDDA;
članom upravnega odbora in znanstvenega odbora Centra ter udeležencem v tehničnih delovnih skupinah Centra/mreže Reitox;
ledamöterna av ECNN:s styrelse och vetenskapliga kommitté och deltagarna i ECNN/Reitox-nätverkets tekniska arbetsgrupper,
  DziaÅ‚ania interwencyjn...  
Treść interwencji pozostaje zazwyczaj niezmieniona i jest podobna w większości Państw Członkowskich, przyjmując formę dyskotek antynarkotykowych, przedstawień artystycznych, teatrów, wsparcia mediów (filmy, kreskówki itd.), seminariów, wystaw objazdowych i wydarzeń podróżniczych (Sprawozdanie krajowe Luksemburga).
Typically, the content of interventions remains unchanged and is similar in most Member States, taking the form of anti-drug discos, art performances, theatre, media support (films, cartoons, etc.), seminars, mobile exhibitions and travel experiences (Luxembourg national report).
Généralement, la teneur de ces interventions demeure inchangée et est similaire dans la plupart des États membres: discothèques antidrogue, manifestations artistiques, théâtre, soutien des médias (films, bandes dessinées, etc.), séminaires, expositions itinérantes et expériences de voyage (rapport national luxembourgeois).
In der Regel bleiben die Maßnahmen inhaltlich unverändert und werden in den meisten Mitgliedstaaten in ähnlicher Form durchgeführt: Anti-Drogen-Diskotheken, künstlerische Darbietungen, Theater, Medienunterstützung (Filme, Kartoons usw.), Seminare, mobile Ausstellungen und Reisen (Nationaler Bericht Luxemburgs).
In genere, il contenuto degli interventi rimane invariato ed è simile in molti Stati membri: campagne antidroga all’interno delle discoteche o nell’ambito di eventi artistici, spettacoli teatrali, mediante i mass media (film, cartoni animati ecc.), seminari, esibizioni mobili ed esperienze di viaggio (relazione nazionale del Lussemburgo).
Συνήθως, το περιεχόμενο των παρεμβάσεων παραμένει αμετάβλητο και είναι παρόμοιο στα περισσότερα κράτη μέλη, όπως ντίσκο κατά των ναρκωτικών, καλλιτεχνικές εκδηλώσεις, θέατρο, χρήση των μέσων ενημέρωσης (ταινίες, κινούμενα σχέδια κλπ.), σεμινάρια, περιοδεύουσες εκθέσεις και ταξιδιωτικές εμπειρίες (εθνική έκθεση Λουξεμβούργου).
Over het algemeen verandert er weinig aan de inhoud van de projecten, die in de meeste lidstaten gelijksoortig van opzet zijn en de vorm aannemen van antidrugsdisco’s, “art performances”, theatervoorstellingen, ondersteuning via de media (films en tekenfilms e.d), seminars, mobiele tentoonstellingen en reiservaringen (Luxemburgs nationaal verslag).
Obsah zásahů zůstává zpravidla nezměněn a ve většině členských států je podobný, přičemž se vyskytuje v podobě protidrogových diskoték, uměleckých představení, divadel, mediální podpory (filmy, kreslené seriály atd.), seminářů, mobilních výstav a turistických akcí (lucemburská národní zpráva).
Foranstaltningernes indhold forbliver typisk uændret og er omtrent det samme i de fleste medlemsstater, f.eks. stoffrie diskoteker, kunstforestillinger, teater, mediestøtte (film, tegnefilm osv.), seminarer, mobile udstillinger og rejseerfaringer (Luxembourgs nationale rapport).
Toimien sisältö pysyy yleensä samanlaisena, ja toimet ovat useimmissa jäsenvaltioissa samankaltaisia eli huumeiden vastaisia diskoja, taide-esityksiä, teatteria, mediatukea (elokuvia, sarjakuvia jne.), seminaareja, liikkuvia näyttelyjä ja matkakokemuksia (Luxemburgin kansallinen raportti).
A beavatkozások tartalma jellemzően nem változik, és a legtöbb tagállamban igen hasonló formákat ölt, például drogellenes diszkók, művészeti vagy színházi előadások, médiaanyagok (filmek, rajzfilmek stb.), szemináriumok, mozgó kiállítások és utazási élmények formájában nyilvánul meg (luxemburgi országjelentés).
Innholdet i intervensjonene er typisk uendret og er noenlunde likt i de fleste medlemsstatene, med rusfrie diskoteker, kunstutstillinger, teaterforestillinger, filmer og tegneserier osv., seminarer, mobile utstillinger og turer (Luxembourgs nasjonale rapport).
De obicei conţinutul intervenţiilor nu se modifică şi este similar în majoritatea statelor membre, constând din discoteci antidrog, spectacole artistice, teatru, suport media (filme, desene animate, etc.), seminarii, expoziţii mobile şi experienţe de călătorie (raportul naţional al Luxemburgului) de combatere a drogurilor.
Obvykle ostáva obsah zásahov nezmenený a vo väčšine členských štátoch podobný; má formu protidrogových diskoték, umeleckých vystúpení, divadla, mediálnej podpory (filmov, karikatúr atď.), seminárov, mobilných výstav a turistických podujatí (luxemburská národná správa).
Po navadi vsebina posredovanj ostaja nespremenjena in je v večini držav članic podobna, saj se pojavlja v obliki diskotek brez drog, umetniških prireditev, gledališča, medijske podpore (filmi, risanke itd.), seminarjev, potujočih razstav in popotniških izkušenj (luksemburško nacionalno poročilo).
I fråga om innehåll är insatserna normalt oförändrade och likartade i de flesta medlemsstater. De handlar om antidrogdiskon, uppträdanden, teater, mediestöd (filmer, serier etc.), seminarier, reseutställningar och resor (Luxemburgs nationella rapport).
Parasti aktivitāšu saturs ir nemainīgs un līdzīgs lielākajā daļā dalībvalstu, tās ir pret narkotikām vērstās diskotēkas, mākslas uzvedumi, teātri, mediju atbalsts (filmas, multiplikācijas filmas, u.c.), semināri, mobilās izstādes un ceļojumi (Luksemburgas nacionālais ziņojums).
  Ekstazy  
W skali globalnej Europa nadal jest głównym centrum produkcji ekstazy, choć jej znaczenie w tej kwestii zdaje się maleć, gdyż produkcja ekstazy w ostatnich latach rozszerzyła się także w innych częściach świata, zwłaszcza w Ameryce Północnej oraz Azji Wschodniej i Południowo-Wschodniej (CND, 2005; INCB, 2005.).
Globally, Europe remains the main centre of ecstasy production, although its relative importance appears to be declining as ecstasy manufacture has spread to other parts of the world in recent years, notably to North America and East and South-East Asia (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003, the number of ecstasy laboratories detected worldwide decreased (CND, 2005); in the EU, such laboratories were reported to have been uncovered in Belgium, Estonia, Lithuania and the Netherlands (Reitox national reports, 2004; CND, 2005). Ecstasy seized in the EU is reported to originate mainly from the Netherlands, followed by Belgium, although Estonia and the United Kingdom are also mentioned as source countries (Reitox national reports, 2003).
Au niveau mondial, l'Europe reste le principal centre de production d'ecstasy, bien que son importance relative semble diminuer depuis que la fabrication d'ecstasy s'étend vers d'autres régions du monde ces dernières années, notamment l'Amérique du Nord et l'Asie de l'Est et du Sud-Est (CND, 2005; OICS, 2005). En 2003, le nombre de laboratoires d'ecstasy découverts dans le monde a baissé (CND, 2005). Au sein de l'UE, la Belgique, l'Estonie, la Lituanie et les Pays-Bas ont indiqué qu'ils avaient découvert des laboratoires (rapports nationaux Reitox, 2003). L'ecstasy saisie dans l'UE provient essentiellement des Pays-Bas, suivis par la Belgique, bien que l'Estonie et le Royaume-Uni soient également cités comme pays sources (rapports nationaux Reitox, 2003).
Weltweit bleibt Europa das Hauptzentrum für die Herstellung von Ecstasy, obwohl seine relative Bedeutung abzunehmen scheint, da sich die Ecstasy-Herstellung in den letzten Jahren auf andere Teile der Welt, insbesondere auf Nordamerika sowie Ost- und Südostasien, ausgeweitet hat (CND, 2005; INCB, 2005). Im Jahr 2003 ging die Zahl der weltweit entdeckten Ecstasy-Labors zurück (CND, 2005); innerhalb der EU wurden Berichten zufolge solche Labors in Belgien, Estland, Litauen und den Niederlanden aufgedeckt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; CND, 2005). Das in der EU sichergestellte Ecstasy stammt hauptsächlich aus den Niederlanden, gefolgt von Belgien; Estland und das Vereinigte Königreich werden jedoch ebenfalls als Ursprungsländer erwähnt (Nationale Reitox-Berichte, 2003).
A escala mundial, Europa sigue siendo el principal centro productor de éxtasis, si bien parece haber perdido importancia relativa en los últimos años, a medida que se ha extendido la producción de esta sustancia a otras partes del mundo, sobre todo Norteamérica y el Este y Sureste Asiático (CDE, 2005; JIFE, 2005). En 2003 descendió el número de laboratorios de producción de éxtasis detectados en todo el mundo (CDE, 2005); en la UE se han descubierto este tipo de laboratorios en Bélgica, Estonia, Lituania y los Países Bajos (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; CDE, 2005). El éxtasis incautado en la UE procede principalmente de los Países Bajos, seguidos de Bélgica, aunque Estonia y Reino Unido también aparecen mencionados como países productores (Informes nacionales de la red Reitox, 2003).
Complessivamente, l’Europa resta il principale centro di produzione dell’ecstasy, sebbene negli ultimi anni la sua importanza relativa sembrerebbe in calo stando alla diffusione della produzione di ecstasy in altre parti del mondo, in particolare nel Nord America, in Asia orientale e sudorientale (CND, 2005; INCB, 2005). Nel 2003 è calato il numero di laboratori di ecstasy scoperti in tutto il mondo (CND, 2005); nell’Unione europea sono stati individuati laboratori di questo tipo in Belgio, Estonia, Lituania e Paesi Bassi (relazioni nazionali Reitox, 2004; CND, 2005). L’ecstasy sequestrata nell’UE è segnalata provenire principalmente dai Paesi Bassi, seguiti dal Belgio, per quanto anche l’Estonia e il Regno Unito siano menzionati come paesi di produzione (relazioni nazionali Reitox, 2003).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, η Ευρώπη παραμένει το κυριότερο κέντρο παρασκευής έκστασης, αν και η σχετική σημασία της φαίνεται να υποχωρεί, καθώς η παρασκευή έκστασης επεκτείνεται και σε άλλα σημεία του πλανήτη τα τελευταία χρόνια, και ειδικότερα στη Βόρεια Αμερική και την Ανατολική και Νοτιοανατολική Ασία (CND, 2005· INCB, 2005). Το 2003, μειώθηκε ο αριθμός των εργαστηρίων παρασκευής έκστασης που ανακαλύφθηκαν παγκοσμίως (CND, 2005)· στην ΕΕ, αναφέρθηκε ότι τέτοιου είδους εργαστήρια ανακαλύφθηκαν στο Βέλγιο, την Εσθονία, τη Λιθουανία και τις Κάτω Χώρες (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· CND, 2005). Οι ποσότητες έκστασης που κατασχέθηκαν στην ΕΕ αναφέρεται ότι προέρχονταν κυρίως από τις Κάτω Χώρες, και δευτερευόντως από το Βέλγιο, μολονότι η Εσθονία και το Ηνωμένο Βασίλειο αναφέρονται επίσης ως χώρες προέλευσης (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2003).
Europa blijft 's werelds grootste productiecentrum voor ecstasy, hoewel het relatieve belang kleiner lijkt te worden nu de productie van ecstasy zich de afgelopen jaren ook verspreidt naar andere delen van de wereld, met name naar Noord-Amerika en Oost- en Zuidoost-Azië (CND, 2005; INCB, 2005). In 2003 was er wereldwijd sprake van een afname van het aantal ontdekte ecstasylaboratoria (CND, 2005); de ontdekking van dergelijke laboratoria in de EU is gemeld door België, Estland, Litouwen en Nederland (nationale Reitox-verslagen, 2004; CND, 2005). Van de ecstasy die in de EU in beslag is genomen, wordt gemeld dat deze voornamelijk uit Nederland en daarna uit België afkomstig is, hoewel in een aantal verslagen ook Estland en het Verenigd Koninkrijk als land van herkomst worden genoemd (nationale Reitox-verslagen, 2003).
V celosvětovém měřítku zůstává Evropa hlavním centrem výroby extáze, ačkoli se zdá, že její relativní důležitost klesá, protože se v posledních letech výroba extáze rozšířila do jiných částí světa, zejména do Severní Ameriky a východní a jihovýchodní Asie (CND, 2005; INCB, 2005). V roce 2003 se počet laboratoří, které vyrábějí extázi, zjištěných po celém světě snížil (CND, 2005); v EU bylo odhalení takových laboratoří oznámeno v Belgii, Estonsku, Litvě a Nizozemsku (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; CND, 2005). Podle poskytnutých údajů má extáze zachycená v Evropě původ hlavně v Nizozemsku následovaném Belgií, ačkoli Estonsko a Spojené království jsou rovněž uváděny jako zdrojové země (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2003).
På internationalt plan er Europa fortsat den verdensdel, der har den største ecstasyproduktion, men dette er tilsyneladende ved at ændre sig, idet ecstasyproduktionen i de senere år har bredt sig til andre dele af verden, især Nordamerika og Øst- og Sydøstasien (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 faldt antallet af ecstasylaboratorier, der blev opdaget i hele verden (CND, 2005); i EU blev sådanne laboratorier afsløret i Belgien, Estland, Litauen og Nederlandene (nationale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Den ecstasy, der er beslaglagt i EU, angives at stamme især fra Nederlandene, efterfulgt af Belgien, selv om Estland og Det Forenede Kongerige også nævnes som producerende lande (nationale Reitox-rapporter, 2003).
Eurooppa on maailmanlaajuisesti tärkein ekstaasin tuotannon keskus, vaikka sen suhteellinen merkitys onkin vähenemässä, kun ekstaasin valmistus on viime vuosina levinnyt muualle maailmaan, varsinkin Pohjois-Amerikkaan sekä Itä- ja Kaakkois-Aasiaan (CND, 2005; INCB, 2005). Maailmassa paljastettujen ekstaasilaboratorioiden määrä laski vuonna 2003 (CND, 2005). EU:ssa tällaisia laboratorioita paljastettiin ilmoitusten mukaan Belgiassa, Virossa, Liettuassa ja Alankomaissa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; CND, 2005). EU:ssa takavarikoitu ekstaasi on ilmoitusten mukaan lähtöisin pääasiallisesti Alankomaista ja toiseksi useimmin Belgiasta, mutta myös Viro ja Yhdistynyt kuningaskunta on mainittu lähtömaina (Reitoxin kansalliset raportit, 2003).
Globális értelemben változatlanul Európa az extasy termelésének fő központja, bár ennek viszonylagos jelentősége, úgy tűnik, csökkenőben van, mivel az extasy gyártása elterjedőben van a világ más területein is, elsősorban Észak-Amerikában, valamint Kelet- és Délkelet-Ázsiában (CND, 2005; INCB, 2005). A leleplezett extasy-laboratóriumok száma 2003-ban világszerte csökkent (CND, 2005); az EU-ban ilyen laboratóriumokat a jelentések szerint Belgiumban, Észtországban, Litvániában és Hollandiában találtak (Reitox országjelentések, 2004; CND, 2005). Az Európai Unióban lefoglalt extasy a jelentések szerint elsősorban Hollandiából, kisebb mértékben Belgiumból származik, bár Észtország és az Egyesült Királyság is szerepel számos jelentésben a forrásországok között (Reitox országjelentések, 2003).
Selv om Europa fortsatt er sentrum for verdens produksjon av ecstasy, synes Europas relative betydning å avta i takt med at ecstasyproduksjonen i andre deler av verden tar seg opp, særlig i Nord-Amerika og Øst- og Sørøst-Asia (CND, 2005; INCB, 2005). I 2003 ble flere ecstasylaboratorier oppdaget rundt om i verden (CND, 2005), og i EU ble slike laboratorier rapportert avdekket i Belgia, Estland, Litauen og Nederland (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; CND, 2005). Ecstasy beslaglagt i EU har hovedsakelig sin opprinnelse i Nederland, etterfulgt av Belgia, selv om Estland og Storbritannia også nevnes som opprinnelsesland (nasjonale Reitox-rapporter, 2003).
La nivel global, Europa rămâne principalul centru de producţie de Ecstasy, deşi importanţa sa relativă pare în declin deoarece producţia de Ecstasy s-a extins şi în alte părţi ale lumii în ultimii ani, în special în America de Nord şi în Asia de est şi de sud-est (CND, 2005; INCB, 2005). În 2003, numărul laboratoarelor de Ecstasy depistate la nivel mondial a scăzut (CND, 2005); în Uniunea Europeană s-a raportat depistarea unor astfel de laboratoare în Belgia, Estonia, Lituania şi în Ţările de Jos (Rapoartele naţionale Reitox, 2004; CND, 2005). S-a raportat că Ecstasy-ul confiscat în Uniunea Europeană provine în principal din Ţările de Jos, fiind urmat de cel din Belgia, deşi Estonia şi Regatul Unit sunt de asemenea menţionate ca ţări sursă (Rapoartele naţionale Reitox, 2003).
V celosvetovom meradle zostáva Európa hlavným centrom výroby extázy, hoci jej relatívny význam v ostatných rokoch zdanlivo klesá so šírením výroby extázy do iných častí sveta, najmä do Severnej Ameriky a južnej a juhovýchodnej Ázie (CND 2005; INCB 2005). V roku 2003 klesol počet laboratórií vyrábajúcich extázu, zistených na svete (CND 2005); v EÚ uviedli odhalenie takýchto laboratórií v Belgicku, Estónsku, Litve a Holandsku (národné správy Reitox 2004; CND 2005). Uvádza sa, že extáza zachytená v EÚ pochádza najmä z Holandska, po ktorom nasleduje Belgicko, hoci aj Estónsko a Spojené kráľovstvo boli uvedené ako zdrojové krajiny (národné správy siete Reitox 2003).
V svetovnem merilu ostaja Evropa glavno središče proizvodnje ekstazija, čeprav se zdi, da njena relativna pomembnost upada, saj se proizvodnja ekstazija širi na druge konce sveta, predvsem v Severno Ameriko ter vzhodno in jugovzhodno Azijo (CND, 2005; INCB, 2005). Leta 2003 se je število po svetu odkritih laboratorijev za proizvodnjo ekstazija zmanjšalo (CND, 2005); v EU so o takih odkritih laboratorijih poročali v Belgiji, Estoniji, Litvi in na Nizozemskem (nacionalna poročila Reitox, 2004; CND, 2005). Za ekstazi, zasežen v EU, poročajo, da izvira predvsem iz Nizozemske, ki ji sledi Belgija, čeprav sta v več poročilih kot izvorni državi omenjeni tudi Estonija in Združeno kraljestvo (nacionalna poročila Reitox, 2003).
Globalt sett är Europa fortfarande centrum för framställningen av ecstasy, även om dess relativa betydelse tycks minska i takt med att ecstasy på senare år har börjat framställas i andra delar av världen, framför allt Nordamerika samt Ost- och Sydostasien (CND, 2005, INCB, 2005). Under 2003 sjönk antalet upptäckta ecstasylaboratorier i världen (CND, 2005). Inom EU upptäcktes laboratorier i Belgien, Estland, Litauen och Nederländerna (Nationella Reitox-rapporter, 2004, CND, 2005). Den ecstasy som beslagtas i EU rapporteras främst ha sitt ursprung i Nederländerna, följt av Belgien, men även Estland och Storbritannien nämns som ursprungsländer i flera rapporter (Nationella Reitox-rapporter, 2003).
  Trendy w zakresie nagÅ‚...  
Wykres 19: Trendy dotyczące średniego wieku ofiar nagłych zgonów związanych z narkotykami w niektórych z 15 starych Państw Członkowskich w latach 1990-2001/2003.
Figure 19: Trends in mean age of acute drug-related deaths victims in some of the EU-15 Member States, 1990–2001/03
Graphique 19: Tendances de l'âge moyen des victimes de décès subits liés à la drogue dans certains États membres de l'UE-15, 1990 à 2001/2003
Abbildung 19: Tendenzen im Hinblick auf das Durchschnittsalter der Opfer akuter drogenbedingter Todesfälle in einigen der EU-15-Mitgliedstaaten, 1990 bis 2001/2003
Gráfico 19: Tendencias en la edad media de las víctimas de muertes por intoxicaciones agudas con drogas en algunos de los 15 Estados miembros de la UE, 1990-2001/03
Grafico 19: Andamento dell’età media delle vittime per decesso improvviso correlato al consumo di stupefacenti in alcuni paesi dell’UE a 15, 1990-2001/03
Figura 19: Tendências em termos de idade média das vítimas de mortes por intoxicação aguda relacionada com as drogas em alguns Estados-Membros da UE-15, 1990–2001/03
Διάγραμμα 19: Τάσεις της μέσης ηλικίας των θυμάτων αιφνίδιων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά σε ορισμένα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, 1990–2001/03
Figuur 19: Trends in de gemiddelde leeftijd bij acute sterfgevallen als gevolg van drugsgebruik in een aantal van de vijftien oude EU-lidstaten, 1990-2001/2003
Obrázek 19: Trendy průměrného věku obětí náhlých úmrtí souvisejících s drogami v některých z 15 původních členských států EU v letech 1990–2001/2003
Figur 19: Tendenser i gennemsnitsalderen for akutte narkotikarelaterede dødsfald i nogle af EU-15-medlemsstaterne, 1990–2001/2003
Joonis 19: Suundumused uimastitega seotud äkksurmade ohvrite keskmises vanuses mõnes EL-15 liikmesriigis ajavahemikul 1990–2001/03
19. ábra: Tendenciák az akut kábítószerrel összefüggő halálesetek áldozatai átlagéletkorának alakulásában az EU-15 néhány tagállamában, 1990–2001/03
Figur 19: Alderstrender for akutte narkotikarelaterte dødsfall i noen av EU-15-landene, 1990–2001-03
Figura 19: Tendinţele vârstei medii a victimelor deceselor subite legate de consumul de droguri în unele state membre ale Europei celor 15, 1990–2001/2003
Obrázok 19: Trendy priemerného veku obetí akútnej smrti súvisiacej s drogami v niektorých členských štátoch EÚ-15 v období 1990 – 2001/03
Prikaz 19: Trendi v povprečni starosti žrtev akutnih smrtnih primerov, povezanih z drogami, v nekaterih državah članicah EU-15, 1990–2001/2003
Figur 19: Trender när det gäller medelålder för de akuta narkotikarelaterade dödsoffren i vissa EU 15-medlemsstater, 1990–2001/03
19. attēls: Ar narkotikām saistīto pēkšņo nāves gadījumu upuru vecuma tendences atsevišķās ES 15 dalībvalstīs, 1990.–2001./2003. g.
  Okienko 2  
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  Okienko 2  
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Okienko 1  
Utworzenie i działanie zrównoważonego systemu monitorowania zdrowia należy do kluczowych celów programu zdrowia publicznego (2003-2008). Komisja przeprowadziła konsultacje z Państwami Członkowskimi i z organizacjami międzynarodowymi w celu konsolidacji zbioru wskaźników zdrowia Wspólnoty Europejskiej.
The establishment and operation of a sustainable health monitoring system is among the key objectives of the public health programme (2003–08). The Commission has pursued consultations with Member States and international bodies with a view to consolidating a set of European Community health indicators. In this context, ‘drug-related deaths’ and ‘consumption of psychotropic drugs’ were included in the draft core indicators list, thereby reinforcing structural links with the EMCDDA as a potential data producer.
La création et la mise en œuvre d'un système durable de suivi de la santé figure parmi les principaux objectifs du programme de santé publique (2003-2008). La Commission a poursuivi ses consultations avec les États membres et les instances internationales afin de consolider un ensemble d'indicateurs de santé pour la Communauté européenne. C'est ainsi que les «décès liés à la drogue» et la «consommation de substances psychotropes» ont été inclus dans le projet de liste d'indicateurs clés, renforçant ainsi les liens structurels avec l'OEDT en tant que source potentielle de données.
Der Aufbau und Betrieb eines nachhaltigen Systems zur Gesundheitsüberwachung ist eines der wichtigsten Ziele des Aktionsprogramms der Gemeinschaft im Bereich der öffentlichen Gesundheit (2003-2008). Die Kommission hat Konsultationen mit den Mitgliedstaaten und internationalen Organisationen durchgeführt, um eine Reihe von Gesundheitsindikatoren der Europäischen Gemeinschaft festzulegen. In diesem Zusammenhang wurden „drogenbedingte Todesfälle“ und „Konsum psychotroper Drogen“ in den Entwurf der Liste der Kernindikatoren aufgenommen. Dadurch wurden die strukturellen Beziehungen zur EBDD als potenziellem Datenproduzenten verstärkt.
El establecimiento y funcionamiento de un sistema de supervisión de la salud sostenible es uno de los objetivos clave del programa de salud pública (2003-2008). La Comisión ha consultado con los Estados miembros y los organismos internacionales con miras a consolidar un conjunto de indicadores de salud de la Comunidad Europea. En este contexto, las «muertes relacionadas con las drogas» y el «consumo de drogas psicotrópicas» se incluyeron en la lista de indicadores básicos, reforzando así los enlaces estructurales con el OEDT como fuente potencial de datos.
L’istituzione e il funzionamento di un sistema di monitoraggio sanitario sostenibile è uno dei principali obiettivi del programma in materia di sanità pubblica (2003-2008). La Commissione si sta consultando con gli Stati membri e con gli organismi internazionali al fine di definire un insieme consolidato di indicatori sanitari della Comunità europea. In tale contesto sono stati inclusi nella bozza dell’elenco degli indicatori chiave i “decessi correlati al consumo di stupefacenti” e il “consumo di sostanze psicotrope”, rafforzando in tal modo i collegamenti strutturali con l’OEDT quale potenziale fornitore di dati.
A criação e o funcionamento de um sistema sustentável de monitorização da saúde é um dos objectivos fundamentais do programa de saúde pública (2003–2008). A Comissão prosseguiu as consultas aos Estados-Membros e às entidades internacionais tendo em vista a consolidação de um conjunto de indicadores de saúde da Comunidade Europeia. Neste contexto, as “mortes relacionadas com o consumo de droga” e o “consumo de drogas psicotrópicas” foram incluídas no projecto de lista de indicadores principais, reforçando assim as ligações estruturais com o OEDT como potencial produtor de dados.
Η θέσπιση και η λειτουργία ενός βιώσιμου συστήματος παρακολούθησης της υγείας περιλαμβάνεται στους κύριους στόχους του προγράμματος για τη δημόσια υγεία (2003–08). Η Επιτροπή προέβη σε διαβουλεύσεις με τα κράτη μέλη και με διεθνείς οργανισμούς προκειμένου να καθιερώσει ένα σύνολο δεικτών υγείας για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα. Στο πλαίσιο αυτό, οι «συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι» και η «χρήση ψυχοτρόπων ουσιών» συμπεριλήφθηκαν στο σχέδιο της κατάστασης των βασικών δεικτών, ενισχύοντας με τον τρόπο αυτό τους διαρθρωτικούς δεσμούς με το ΕΚΠΝΤ ως δυνητικό προμηθευτή στοιχείων.
Het opzetten en beheren van een duurzaam systeem voor gezondheidsbewaking is een van de hoofddoelstellingen van het communautair actieprogramma op het gebied van de volksgezondheid (2003-2008). De Commissie heeft de lidstaten en internationale organen geraadpleegd met het oog op het vaststellen van een reeks gezondheidsindicatoren voor de Europese Gemeenschap. In dit verband zijn de termen “sterfgevallen als gevolg van drugs” en “gebruik van psychotropische drugs” in de conceptlijst van kernindicatoren opgenomen, waardoor de structurele koppeling met het EWDD als potentiële gegevensbron verder is verankerd.
Vytvoření a provoz udržitelného systému sledování zdraví patří mezi klíčové cíle programu veřejného zdraví (2003–2008). Komise konzultovala členské státy a mezinárodními orgány s cílem konsolidovat soustavu zdravotních ukazatelů Evropského společenství. V souvislosti s tím byly ukazatele „úmrtí související s drogami“ a „konzumace psychotropních drog“ zahrnuty do návrhu seznamu základních ukazatelů, čímž se posílila strukturální návaznost mezi EMCDDA jako možným poskytovatelem údajů.
Etableringen og forvaltningen af et bæredygtigt sundhedsovervågningssystem er et af hovedmålene for folkesundhedsprogrammet (2003–2008). Kommissionen har gennemført høringer af medlemsstaterne og internationale organer med henblik på at udarbejde en række sundhedsindikatorer for EU. I denne forbindelse blev 'narkotikarelaterede dødsfald' og 'forbrug af psykotrope stoffer' omfattet af udkastet til listen over kerneindikatorer, hvilket styrkede de strukturelle forbindelser til EONN som potentiel dataproducent.
Jätkusuutliku terviseseiresüsteemi loomine ja käivitamine on üks peamisi rahvatervise programmi (2003–2008) eesmärke. Komisjon on kutsunud liikmesriike ja rahvusvahelisi organisatsioone üles alustama konsultatsioone, eesmärgiga koostada ühtne nimekiri Euroopa Ühenduse terviseindikaatoritest. Selles kontekstis arvati „uimastitega seotud surmad” ja „psühhotroopsete uimastite tarbimine” põhiindikaatorite nimekirja kavandisse, tugevdades struktuurilisi sidemeid Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse kui võimaliku teabeandjaga.
Terveystilanteen jatkuvan seurantajärjestelmän perustaminen ja ylläpitäminen kuuluu kansanterveysalan toimintaohjelman (2003–2008) keskeisiin tavoitteisiin. Komissio on kuullut jäsenvaltioita ja kansainvälisiä elimiä Euroopan yhteisön terveysalan indikaattoreiden määrittelemiseksi. "Huumekuolemat" ja "psykotrooppisten aineiden käyttö" lisättiin tässä yhteydessä keskeisten indikaattoreiden alustavaan luetteloon, ja siten vahvistettiin rakenteellisia yhteyksiä EMCDDA:han mahdollisena tietojen tuottajana.
Egy fenntartható egészségügyi megfigyelő rendszer létrehozása és működtetése a közegészségügyi program (2003–08) kulcsfontosságú célkitűzéseinek egyike. Az Európai Közösség egészségügyi mutatókészletének egységesítése érdekében a Bizottság konzultációkat folytatott a tagállamokkal és nemzetközi szervekkel. Ebben a kontextusban az alapmutatók listájának tervezetében helyet kapott a „kábítószerrel összefüggő halálesetek” és a „pszichotróp kábítószerek fogyasztása”, ezáltal erősítve a strukturális kapcsolódásokat a EMCDDA-mel mint potenciális adatszolgáltatóval.
Opprettelse og drift av et varig system for helsekartlegging er blant de viktigste målsettingene i folkehelseprogrammet (2003-08). Kommisjonen har rådført seg med medlemsstatene og internasjonale organer for å utarbeide et helseindikatorsett for Det europeiske fellesskap. Innenfor denne rammen ble “narkotikarelaterte dødsfall” og ”bruk av psykoaktive stoffer” tatt med i utkastet til liste over kjerneindikatorer, noe som styrket de strukturelle båndene til EONN som en potensiell informasjonsprodusent.
Instituirea şi funcţionarea unui sistem durabil de monitorizare a sănătăţii se numără printre obiectivele cheie ale programului de sănătate publică (2003–2008). Comisia a desfăşurat consultări cu statele membre şi cu organisme internaţionale în vederea stabilirii unei serii de indicatori de sănătate pentru Comunitatea Europeană. În acest context, „decesele legate de consumul de droguri” şi „consumul de substanţe psihotrope” au fost incluse în lista propusă a indicatorilor esenţiali, consolidând astfel legăturile structurale cu OEDT ca potenţial producător de date.
Zriadenie a prevádzkovanie udržateľného systému monitorovania zdravia je jedným z kľúčových cieľov programu verejného zdravia (2003 – 2008). Komisia sa snažila o konzultácie s členskými štátmi a medzinárodnými orgánmi s cieľom konsolidovať súbor indikátorov zdravia Európskeho spoločenstva. V tomto kontexte boli „úmrtia súvisiace s drogami“ a „konzumácia psychotropných drog“ zahrnuté do návrhu zoznamu hlavných indikátorov, posilňujúc tak štruktúrne prepojenia s EMCDDA ako do úvahy prichádzajúcim poskytovateľom údajov.
Vzpostavitev in delovanje trajnostnega sistema za spremljanje zdravja je med ključnimi cilji programa javnega zdravja (2003–2008). Komisija se je posvetovala z državami članicami in mednarodnimi organi, da bi združila sklop kazalcev zdravja Evropske skupnosti. V tem okviru so bili "z drogo povezani smrtni primeri" in "uživanje psihotropnih drog" vključeni v osnutek osrednjega seznama kazalcev, s čimer so se okrepile strukturne povezave s Centrom kot morebitnim dajalcem podatkov.
Ett av de viktigaste målen med folkhälsoprogrammet (2003–2008) är att inrätta och driva ett hållbart hälsoövervakningssystem. I syfte att konsolidera en uppsättning hälsoindikatorer för Europeiska gemenskapen har kommissionen haft samråd med medlemsstaterna och internationella organ. I detta sammanhang inkluderas ”narkotikarelaterade dödsfall” och ”användning av psykotropa droger” i utkastet till en lista över centrala indikatorer och därmed förstärks de strukturella kopplingarna med ECNN som möjlig dataproducent.
  Psylocyn i psylocybin ‘...  
(31) Patrz Wykres EYE-2 (część v) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(31) See Figure EYE-2 (part v) in the 2005 statistical bulletin.
(31) Voir graphique EYE-2 (partie v) du bulletin statistique 2005.
(31) Siehe Abbildung EYE-2 (Teil v) im Statistical Bulletin 2005.
(31) Véase el gráfico EYE-2 (parte v) del boletín estadístico de 2005.
(31) Cfr. il grafico EYE-2 (parte v) nel bollettino statistico 2005.
(31) Ver Figura EYE-2 (parte v) no Boletim Estatístico de 2005.
(31) Βλέπε Διάγραμμα EYE-2 (μέρος v) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(31) Zie figuur EYE-2 (deel v) in het Statistical Bulletin 2005.
(31) Viz obrázek EYE-2 (část v) ve Statistickém věstníku 2005.
(31) Se figur EYE-2 (del v) i Statistical bulletin 2005.
(31) Vaata joonist EYE-2 (v osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(31) Ks. kaavio EYE-2 (osa v) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(31) Ld. az EYE-2 (v. rész) ábrát a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(31) Se figur EYE-2 (del v) i Statistiske opplysninger 2005.
(31) Vezi Figura EYE-2 (partea v) din Buletinul statistic 2005.
(31) Pozri obrázok EYE-2 (part v) v štatistickej ročenke 2005.
(31) Glej prikaz EYE-2 (del v) v Statističnem biltenu 2005.
(31) Se figur EYE-2 (del v) i statistikbulletinen för 2005.
(31) Skatīt attēlu EYE-2 (daļa v) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Trendy w zakresie nagÅ‚...  
Wykres 21: Ogólny trend dotyczący nagłych zgonów związanych z narkotykami w nowych Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących oraz trend dotyczący odsetka ofiar w wieku poniżej 25 lat w okresie od 1996 do 2003 roku
Figure 21: Overall trend in acute drug-related deaths in new Member States and candidate countries and trend in proportion of victims under 25 years old, 1996–2003
Graphique 21: Tendance globale des décès subits liés à la drogue dans les nouveaux États membres et les pays candidats, et tendance concernant le pourcentage de victimes de moins de 25 ans, 1996-2003
Abbildung 21: Gesamttendenzen hinsichtlich akuter drogenbedingter Todesfälle in den neuen Mitgliedstaaten und den Beitritts- und Kandidatenländern sowie Tendenzen beim Anteil der Opfer im Alter von unter 25 Jahren, 1996 bis 2003
Gráfico 21: Tendencia global de las muertes por intoxicación aguda con drogas en los nuevos Estados miembros y países candidatos, y tendencia del porcentaje de víctimas menores de 25 años de edad, 1996-2003
Grafico 21: Andamento generale dei decessi improvvisi correlati al consumo di stupefacenti nei nuovi Stati membri e nei paesi candidati all’adesione e andamento della percentuale di vittime sotto i 25 anni, 1996-2003
Figura 21: Tendência global em matéria de mortes por intoxicação aguda relacionada com o consumo de droga nos novos Estados-Membros e nos países candidatos e evolução da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, 1996–2003
Διάγραμμα 21: Συνολική τάση των αιφνίδιων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά στα νέα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες και τάση του ποσοστού των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών, 1996–2003
Figuur 21: Algemene trend in de gemiddelde leeftijd bij acute sterfgevallen als gevolg van drugsgebruik in de nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten en de trend in het percentage slachtoffers als gevolg van drugsgebruik onder de 25 jaar, 1996-2003
Obrázek 21: Celkový trend náhlých úmrtí souvisejících s drogami v nových členských státech a kandidátských zemích a trend podílu obětí mladších 25 let, 1996–2003
Figur 21: Generel tendens for akutte narkotikarelaterede dødsfald i nye medlemsstater og kandidatlande og udvikling i andelen af personer under 25 år, 1996–2003
Joonis 21: Üldsuundumused uimastitega seotud äkksurmade esinemisel uutes liikmesriikides ja kandidaatriikides ning suundumused alla 25aastaste ohvrite osakaalus ajavahemikul 1996–2003
Kaavio 21: Yleinen suuntaus äkillisissä huumekuolemissa uusissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa ja suuntaus alle 25-vuotiaiden uhrien osuudessa huumekuolemista vuosina 1996–2003
21. ábra: A kábítószer-használattal összefüggő akut halálesetek átfogó alakulása az új tagállamokban és a tagjelölt országokban és a 25 év alatti áldozatok arányának alakulása, 1996–2003
Figur 21: Generell trend for akutte narkotikarelaterte dødsfall i nye medlemsstater og søkerland og trend for andelen ofre under 25 år, 1996-2003
Figura 21: Tendinţa globală a deceselor subite legate de consumul de droguri în noile state membre şi în ţările candidate şi tendinţa proporţiei reprezentate de victimele sub 25 de ani, 1996–2003
Obrázok 21: Celkový trend akútnych úmrtí súvisiacich s drogami v nových členských štátoch a kandidátskych krajinách a trend podielu obetí mladších ako 25 rokov v období 1996 – 2003
Prikaz 21: Splošni trend akutnih smrtnih primerov, povezanih z drogami, v novih državah članicah in državah kandidatkah ter trend deleža žrtev, mlajših od 25 let, 1990–2003
Figur 21: Övergripande trend för akuta narkotikarelaterade dödsfall i de nya medlemsstaterna och kandidatländerna och trend för andelen offer under 25 år, 1996–2003
21. attēls: Ar narkotikām saistīto pēkšņo nāves gadījumu vispārējās tendences jaunajās dalībvalstīs un kandidātvalstīs un upuru skaita, kas jaunāki par 25 gadiem, proporcionālā daudzuma tendences, 1996. –2003. g.
  Okienko 7  
Ludzki wirus niedoboru odporności (HIV) rozprzestrzenił się ostatnio na skalę epidemii masowej wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w Rosji i na Ukrainie, to samo dotyczy sytuacji Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego.
Human immunodeficiency virus (HIV) has shown massive and recent epidemic spread among IDUs in Russia and the Ukraine, as it has in the EU Member States of the Baltic region. In 2001, the rate of newly diagnosed infections related to intravenous drug use peaked in Estonia and in the Russian Federation, at 991 and 333 cases per million population respectively. However, in the Ukraine, the peak was reached earlier in 1997, at 146 cases per million, as a result of widespread IDU-related transmission, after which rates of new IDU-related HIV diagnoses declined but more recently have increased again.
Le virus d'immunodéficience humaine (VIH) a provoqué récemment une épidémie massive parmi les UDVI en Russie et en Ukraine tout comme dans les pays baltes membres de l'UE. En 2001, le taux d'infections nouvellement diagnostiquées liées à l'usage de drogue par injection a atteint un niveau record en Estonie et dans la Fédération de Russie, avec respectivement 991 et 333 cas par million d'habitants. En Ukraine, le pic a toutefois été atteint en 1997, avec 146 cas par million d'habitant en raison d'une transmission étendue due à l'usage de drogue par injection. Par la suite, les pourcentages de nouveaux cas de VIH diagnostiqués liés à l'usage de drogue par voie intraveineuse ont baissé, avant de remonter plus récemment.
In jüngster Zeit war eine massive epidemische Ausbreitung des Human-Immunschwäche-Virus unter injizierenden Drogenkonsumenten in Russland und der Ukraine sowie in den baltischen EU-Mitgliedstaaten zu beobachten. Im Jahr 2001 erreichte die Rate der neu diagnostizierten Infektionen im Zusammenhang mit dem intravenösen Drogenkonsum in Estland und der Russischen Föderation mit 991 bzw. 333 Fällen je eine Million Einwohner ihren Höhepunkt. In der Ukraine jedoch wurde mit 146 Fällen je eine Million Einwohner der Höchststand bereits 1997 verzeichnet. Dies war eine Folge der weit verbreiteten Übertragung durch injizierende Drogenkonsumenten. Danach gingen die Raten der neu diagnostizierten HIV-Infektionen im Zusammenhang mit injizierenden Drogenkonsumenten zurück, stiegen jedoch in letzter Zeit erneut an.
El virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) se ha propagado en los últimos tiempos de forma masiva y epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral de Rusia y Ucrania, al igual que en los Estados miembros de la UE de la Región Báltica. En 2001, la tasa de nuevos diagnósticos de infecciones relacionadas con el consumo intravenoso de drogas alcanzó su máximo en Estonia y en la Federación Rusa, con cifras de 991 y 333 casos por millón de habitantes, respectivamente. Sin embargo, Ucrania ya había alcanzado su máximo en 1997, con 146 casos por millón de habitantes (debido a una transmisión generalizada relacionada con el consumo de drogas por vía parenteral), después lo cual se registró un descenso de las tasas de nuevos diagnósticos de casos de VIH relacionados con este tipo de consumo, si bien han vuelto a aumentar recientemente.
Negli ultimi anni il virus dell’immunodeficienza umana (HIV) ha fatto registrare una diffusione epidemica massiccia tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale in Russia e in Ucraina, così come nei paesi Baltici. Nel 2001 il tasso più elevato di nuove infezioni diagnosticate nei consumatori di stupefacenti per via parenterale è stato segnalato dall’Estonia e dalla Federazione russa, con rispettivamente 991 e 333 casi per milione di abitanti. Tuttavia, nel 1997 il picco è stato riportato dall’Ucraina, con 146 casi per milione di abitanti, in conseguenza di un’ampia trasmissione dovuta al consumo di sostanze stupefacenti per via parenterale; la percentuale dei nuovi casi di HIV diagnosticati per consumo di stupefacenti per via parenterale è quindi scesa, per di nuovo aumentare di recente.
O vírus da imunodeficiência humana (VIH) tem revelado uma propagação epidémica maciça e recente entre os consumidores de droga injectada (CDI) na Rússia e na Ucrânia, tal como nos Estados-Membros da UE da região do Báltico. Em 2001, a taxa de casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados relacionados com o consumo de droga por via endovenosa atingiu um pico na Estónia e na Federação Russa, com 991 e 333 casos por milhão de habitantes, respectivamente. Na Ucrânia, porém, o pico foi atingido mais cedo, em 1997, com 146 casos por milhão de habitantes, em resultado de uma vasta transmissão relacionada com o consumo de droga injectada, a que se seguiu uma diminuição das taxas de novos casos de VIH relacionados com este consumo, os quais voltaram, no entanto, a aumentar recentemente.
Ο ιός της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) εμφάνισε μαζική και πρόσφατη επιδημική εξάπλωση τους ΧΕΝ στη Ρωσία και την Ουκρανία, όπως και στα κράτη μέλη της ΕΕ στη Βαλτική. Το 2001, ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών λοιμώξεων που συνδέονταν με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών κορυφώθηκε στην Εσθονία και στη Ρωσική Ομοσπονδία, με 991 και 333 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους αντίστοιχα. Ωστόσο, στην Ουκρανία, ο μέγιστος αριθμός περιπτώσεων καταγράφηκε νωρίτερα, το 1997, με 146 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους, ως αποτέλεσμα της ευρείας μετάδοσης που συνδεόταν με τη χρήση ενέσιμων ναρκωτικών· στη συνέχεια, ο αριθμός των νέων διαγνώσεων του ιού HIV που συνδέονταν με ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μειώθηκε, αλλά πρόσφατα σημείωσε εκ νέου αύξηση.
Het Humaan Immunodeficiëntie Virus (HIV) heeft zich onlangs massaal, zelfs epidemisch verspreid onder ID’s in Rusland en Oekraïne en in de lidstaten van de EU in de Baltische regio. In 2001 bereikte het aantal nieuw gediagnosticeerde infecties als gevolg van injecterend drugsgebruik een piek in Estland en de Russische Federatie met 991 respectievelijk 333 gevallen per miljoen inwoners. In Oekraïne heeft die piek zich al eerder voorgedaan, en wel in 1997 met 146 gevallen per miljoen inwoners, als gevolg van een omvangrijke besmetting onder injecterende drugsgebruikers. Na 1997 is het aantal nieuwe HIV-diagnoses onder ID’s weliswaar afgenomen, maar onlangs is het aantal HIV-gevallen weer toegenomen.
Virus lidské imunodeficience (HIV) se v poslední době mohutně a epidemicky rozšířil mezi injekčními uživateli drog v Rusku a na Ukrajině stejně jako v pobaltských členských státech EU. V roce 2001 dosáhla míra nově diagnostikovaných infekcí souvisejících s nitrožilním užíváním drog vrcholu v Estonsku a Ruské federaci (v Estonsku bylo zaznamenáno 991 případů na milion obyvatel a v Ruské federaci 333). Na Ukrajině však bylo maxima dosaženo dříve, v roce 1997, kdy bylo zaznamenáno 146 případů na milion obyvatel v důsledku široce rozšířeného přenosu spojeného s nitrožilní aplikací drog. Poté začal počet nově diagnostikovaných případů HIV v souvislosti s nitrožilní aplikací drog klesat, ale v poslední době se začal opět zvyšovat.
Med hensyn til human immundefekt virus (hiv) har der været en massiv og nylig epidemisk spredning blandt intravenøse stofbrugere i Rusland og Ukraine samt i EU-medlemsstaterne i Østersøregionen. I 2001 toppede antallet af nydiagnosticerede tilfælde af infektion, som var relateret til intravenøs stofbrug, i Estland og Den Russiske Føderation med henholdsvis 991 og 333 tilfælde pr. én million indbyggere. I Ukraine toppede antallet imidlertid tidligere i 1997 med 146 tilfælde pr. én million indbyggere som følge af en udbredt smittespredning blandt intravenøse stofbrugere, hvorefter antallet af nye hiv-diagnoser blandt intravenøse stofbrugere faldt, men i den senere tid igen er steget.
Inimese immuunpuudulikkuse viiruse (HIV) epideemia on viimasel ajal levinud laialdaselt süstivate uimastitarbijate hulgas Venemaal ja Ukrainas, nii nagu ka ELi liikmesriikides Balti regioonis. Uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr veeni süstivate narkomaanide hulgas jõudis Eestis ja Vene Föderatsioonis maksimumini 2001. aastal, olles vastavalt 991 ja 333 juhtumit miljoni elaniku kohta. Ukrainas jõudis antud määr maksimumini varem, 1997. aastal, saavutades taseme 146 juhtumit miljoni kohta, olles põhjustatud laialdasest nakkuse edasikandumisest süstivate narkomaanide hulgas; seejärel uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr süstivate narkomaanide puhul alanes, kuid on viimasel ajal hakanud taas tõusma.
Immuunikatovirus (hiv) on levinnyt viimeaikoina voimakkaana epidemiana injektiokäyttäjien keskuudessa Venäjällä ja Ukrainassa samoin kuin Baltian alueen EU-maissa. Vuonna 2001 huumeiden injektiokäyttöön liittyvien uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi huippuunsa Virossa (991 tapausta miljoonaa asukasta kohti) ja Venäjällä (333 tapausta miljoonaa asukasta kohti). Ukrainassa huippu saavutettiin kuitenkin jo aikaisemmin vuonna 1997, jolloin luku nousi injektiokäyttöön liittyvien tartuntojen epidemian seurauksena 126 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti. Uusien injektiokäyttöön liittyvien hiv-tapausten määrä laski sittemmin, mutta se on viime aikoina kääntynyt jälleen kasvuun.
A humán immundeficiencia vírus (HIV) nemrégiben masszív járványszerű elterjedést mutatott az injekciós kábítószer-használóknál Oroszországban és Ukrajnában, valamint a balti régió EU-tagállamaiban. Észtországban és az Orosz Föderációban az intravénás kábítószer-használattal összefüggésbe hozható, újonnan diagnosztizált fertőzések száma 2001-ben tetőzött, egymillió lakosra jutó 991, illetve 333 esettel. Ukrajnában azonban a csúcsot korábban, 1997-ben érték el, amikor az injekciós kábítószer-használók közötti széles körű fertőzés következtében 146 eset/millió fő arányt jegyeztek fel; ezt követően az injekciós kábítószer-használókkal összefüggő, újonnan diagnosztizált HIV-fertőzés gyakorisága visszaesett, de a közelmúltban ismét emelkedett.
HIV (humant immunsviktvirus) har hatt en massiv epidemisk spredning blant sprøytebrukere i Russland og Ukraina i den senere tid, og det samme er tilfellet i EU-medlemsstatene i den baltiske region. I 2001 nådde antallet nye diagnostiserte tilfeller som følge av intravenøs narkotikabruk en topp i Estland og Den russiske føderasjon med hhv. 991 og 333 tilfeller pr. million innbyggere. Ukraina nådde imidlertid toppen tidligere, i 1997, med 146 tilfeller pr. million, som et resultat av omfattende sprøytebrukrelatert smitte. Antallet nye sprøytebrukrelaterte HIV-diagnoser gikk deretter ned, for så å øke igjen.
Virusul imunodeficienţei umane (HIV) a prezentat o răspândire epidemică masivă şi recentă în rândul CDI din Rusia şi Ucraina, dar şi în statele membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice În 2001, rata cazurilor noi de infecţie diagnosticate legate de consumul de droguri intravenoase a atins punctul de vârf în Estonia şi în Federaţia Rusă, cu 991 şi, respectiv, 333 de cazuri la un milion de locuitori. În Ucraina, punctul de vârf a fost atins mai devreme, în 1997, cu 146 cazuri la un milion de locuitori, ca urmare a transmisiei pe scară largă prin CDI, după care ratele noilor cazuri diagnosticate de infecţie cu HIV legate de CDI au scăzut, dar recent au început din nou să crească.
Virus človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) se med injicirajočimi uživalci drog v Rusiji in Ukrajini hitro širi z množičnimi epidemijami, kot se je na primer zgodilo v državah članicah EU baltske regije. Leta 2001 je stopnja na novo odkritih okužb, povezanih z intravenoznim uživanjem drog, dosegla vrh v Estoniji in Ruski federaciji z 991 oziroma 333 primeri na milijon prebivalcev. Vendar je bil vrh v Ukrajini dosežen prej v začetku leta 1997, saj je znašal 146 primerov na milijon prebivalcev, zaradi zelo razširjenega prenašanja v zvezi z injicirajočimi uživalci drog, po katerem je delež novo odkritih diagnoz okužbe s HIV upadlo, vendar pa je nedavno ponovno naraslo.
Hiv-viruset har på senare tid haft en kraftig epidemisk spridning bland injektionsmissbrukarna i såväl Ryssland och Ukraina som EU:s medlemsstater i Östersjöregionen. 2001 nådde antalet nydiagnostiserade infektioner med koppling till intravenöst narkotikamissbruk en topp i Estland och Ryssland med 991 respektive 333 fall per en miljon invånare. I Ukraina nådde man redan år 1997 en topp med 146 fall per en miljon invånare, vilket var ett resultat av omfattande smitta med koppling till injektionsmissbruk. Därefter sjönk antalet nya hiv-diagnoser med koppling till injektionsmissbruk, men på senare tid har de ökat igen.
Cilvēka imunodeficīta vīruss (HIV) ir uzrādījis plašu nesenu epidēmiju injicējamo narkotiku lietotāju vidū Krievijā un Ukrainā, tāpat kā Baltijas reģiona ES dalībvalstīs. 2001. gadā no jauna diagnosticētu inficēšanās gadījumu skaits, kas saistīti ar intravenozo narkotiku lietošanu, strauji pieauga Igaunijā un Krievijas Federācijā, sasniedzot attiecīgi 991 un 333 gadījumus uz miljonu iedzīvotājiem. Taču Ukrainā maksimālais līmenis tika sasniegts jau agrāk - 1997. gadā, liecinot par 146 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem, un tas bija plašās izplatīšanās saistībā ar injicējamo narkotiku lietošanu rezultāts, pēc tam jauno ar injicējamo narkotiku lietošanu saistīto HIV inficēšanās gadījumu skaits samazinājās, taču pēdējā laikā tas ir atkal pieaudzis.
  Okienko 2  
Naruszanie porządku publicznego to nowy temat poruszany w ramach debat prowadzonych nad polityką antynarkotykową zarówno na szczeblu krajowym, jak i europejskim. Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  DziaÅ‚ania interwencyjn...  
Nowe Państwa Członkowskie coraz częściej informują o projektach zapobiegania wybiórczego w obiektach rozrywkowych. Dotyczy to zwłaszcza Republiki Czeskiej, Cypru (ruchomy zespół informacyjny w obiektach życia nocnego), Węgier (trzy organizacje), Polski i Słowenii.
Selective prevention projects in recreational settings are increasingly reported by the new Member States, especially the Czech Republic, Cyprus (mobile information unit in nightlife venues), Hungary (three organisations), Poland and Slovenia.
Des projets de prévention sélective dans les lieux de divertissement sont de plus en plus nombreux dans les nouveaux États membres, en particulier en République tchèque, à Chypre (unité d'information mobile dans les événements nocturnes), en Hongrie (trois organisations), en Pologne et en Slovénie.
Selektive Präventionsprogramme in Freizeitsettings werden in zunehmendem Maße aus den neuen Mitgliedstaaten gemeldet, vor allem aus der Tschechischen Republik, Zypern (mobile Informationseinheit in Nachtclubs), Ungarn (drei Organisationen), Polen und Slowenien.
Por lo general, el contenido de las intervenciones no se modifica y es similar en la mayoría de Estados miembros, materializándose en discotecas antidroga, espectáculos de arte y teatrales, apoyo con material audiovisual (películas, cómics, etc.), seminarios, exposiciones itinerantes y viajes (informe nacional de Luxemburgo).
Sempre più gli Stati membri riferiscono di progetti di prevenzione selettiva in ambienti ricreativi, soprattutto Repubblica ceca, Cipro (unità di informazione mobile nei locali notturni), Ungheria (tre organizzazioni), Polonia e Slovenia.
De um modo geral, o conteúdo das intervenções permanece inalterado e é semelhante na maioria dos Estados-Membros, assumindo a forma de discotecas anti-droga, manifestações artísticas, teatro, suportes mediáticos (filmes, banda desenhada, etc.), seminários, exposições móveis e viagens de estudo (relatório nacional do Luxemburgo).
Σχέδια επικεντρωμένης πρόληψης σε χώρους ψυχαγωγίας αναφέρονται ολοένα και περισσότερο από τα νέα κράτη μέλη, ειδικότερα την Τσεχική Δημοκρατία, την Κύπρο (κινητή μονάδα ενημέρωσης σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης), την Ουγγαρία (τρεις οργανώσεις), την Πολωνία και τη Σλοβενία.
De nieuwe lidstaten maken in toenemende mate melding van selectieve preventieprojecten in recreatieve settings. Dat geldt met name voor Tsjechië, Cyprus (mobiele informatiedienst op locaties waar het nachtleven zich afspeelt), Hongarije (drie organisaties), Polen en Slovenië.
Projekty selektivní prevence v zařízeních pro trávení volného času hlásí nové členské státy stále více, zejména Česká republika, Kypr (mobilní informační jednotka v místech s nočním životem), Maďarsko (tři organizace), Polsko a Slovinsko.
Selektive forebyggelsesprojekter i fritidsmiljøer angives i stigende grad af de nye medlemsstater, navnlig Tjekkiet, Cypern (mobil informationsenhed i nattelivet), Ungarn (tre organisationer), Polen og Slovenien.
Uued liikmesriigid teatavad üha sagedamini meelelahutuspaikades läbiviidavatest valikulise ennetustöö projektidest, eelkõige Tšehhi Vabariik, Küpros (mobiilne infoüksus ööklubides), Ungari (kolm organisatsiooni), Poola ja Sloveenia.
Uudet jäsenvaltiot, etenkin Tšekki, Kypros (liikkuva tiedotusyksikkö yöelämän tapahtumissa), Unkari (kolme järjestöä), Puola ja Slovenia, ilmoittavat yhä useammista viihdeympäristöissä toteutettavista valikoivan ehkäisevän huumetyön hankkeista.
Az új tagállamok egyre gyakrabban számolnak be rekreációs körülmények között folytatott célzott megelőzési projektekről; különösen Csehország, Ciprus (mobil információs egységek az éjszakai élet találkozóhelyein), Magyarország (három szervezet), Lengyelország és Szlovénia.
Stadig flere av de nye medlemsstatene rapporterer at de har selektive forebyggingsprosjekter i rekreasjonsmiljøer, særlig Den tsjekkiske republikk, Kypros (mobil informasjonsenhet i festmiljøer), Ungarn (tre organisasjoner), Polen og Slovenia.
Din ce în ce mai multe proiecte de prevenire selectivă în locuri de recreare sunt raportate de noile state membre, în special de Republica Cehă, Cipru (unitate mobilă de informare în localurile de noapte), Ungaria (trei organizaţii), Polonia şi Slovenia.
Stále častejšie sú údaje o projektoch selektívnej prevencie v rekreačných prostrediach v nových členských štátov a to najmä v Českej republike, na Cypre (mobilná informačná jednotka v nočných kluboch), v Maďarsku (tri organizácie), Poľsku a Slovinsku.
O projektih selektivnega preprečevanja v rekreativnih okoljih vedno bolj poročajo iz novih držav članic, zlasti Češke, Cipra (mobilna informacijska enota na prizoriščih nočnega življenja), Madžarske (tri organizacije), Poljske in Slovenije.
De nya medlemsstaterna rapporterar alltmer om riktade preventionsprojekt i nöjesmiljöer, särskilt Tjeckien (mobil informationsenhet på uteställen), Ungern (tre organisationer), Polen och Slovenien.
Par selektīvajiem profilakses projektiem izklaides vidē arvien vairāk ziņo jaunās dalībvalstis, jo īpaši Čehijas Republika, Kipra (mobilā informācijas vienība aktīvās naktsdzīves vietās), Ungārija (trīs organizācijas), Polija un Slovēnija.
  Okienko 4  
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
L’OEDT ha elaborato un insieme di tematiche comuni (“Questionario europeo”, EMQ) che viene usato da o è compatibile con la maggior parte delle indagini realizzate negli Stati membri dell'UE. L’EMQ è inserito in una relazione disponibile sul sito web dell’OEDT (2). Il “consumo una tantum” può essere di limitato valore come indicatore della situazione corrente tra gli adulti (nonostante possa essere un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma associato ad altre misure può favorire la comprensione di taluni aspetti dei modelli di consumo (continuazione o cessazione del consumo) nonché delle dinamiche generazionali della diffusione del consumo di stupefacenti. Il “consumo negli ultimi 12 mesi” fornisce un’indicazione del consumo recente di stupefacenti, sebbene si tratti spesso di un consumo occasionale, mentre il “consumo negli ultimi 30 giorni” segnala un consumo più attuale, un dato che comprende anche le persone che fanno uso frequente di droga.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav. Euroopa näidisküsimustiku leiab aruandest, mis on kättesaadav Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse veebilehel (2). „Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), koos teiste näitajatega võib see aga anda pildi tarbimisharjumuste teatud aspektidest (tarbimise jätkamine või lõpetamine) ja uimastitarbimise leviku põlvkondadevahelistest erinevustest. „Viimased 12 kuud” annab ettekujutuse hiljutisest uimastitarbimisest, kuigi see on tihti juhuslik, ja „viimased 30 päeva” annab pigem ülevaate praegusest kasutamisest, hõlmates inimesi, kes tarbivad uimasteid sageli.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Hiszpania jest jedynym państwem systematycznie wdrażającym programy wymiany igieł i strzykawek w więzieniach. W roku 2003 w ramach tych programów rozprowadzono łącznie 18 260 strzykawek. Wprowadzenie podobnych programów w innych Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących nie jest przewidywane.
Spain is the only country systematically implementing needle and syringe exchange programmes in prisons. In 2003, these programmes distributed a total of 18 260 syringes. Implementation of similar programmes is not foreseen in other Member States and candidate countries.
L'Espagne est le seul pas qui applique systématiquement des programmes d'échange de seringues dans les prisons. En 2003, ces programmes ont distribué 18 260 seringues. La mise en oeuvre de programmes similaires n'est actuellement pas prévue dans d'autres États membres ou pays candidats.
Spanien ist das einzige Land, das systematisch Nadel- und Spritzenaustauschprogramme in Haftanstalten durchführt. Im Jahr 2003 wurden im Rahmen dieser Programme insgesamt 18 260 Spritzen ausgegeben. Weder in anderen Mitgliedstaaten noch in den Beitritts- bzw. Kandidatenländern sind ähnliche Programme vorgesehen.
España es el único país que aplica de forma sistemática los programas de intercambio de agujas y jeringuillas en las prisiones. En 2003, se distribuyeron 18.260 jeringuillas a través de estos programas. No está prevista la aplicación de programas similares en otros Estados miembros y países candidatos.
La Spagna è l’unico paese che sistematicamente mette in atto nelle carceri programmi di scambio di aghi e siringhe. Nel 2003, nell’ambito di tali programmi, sono state distribuite in totale 18 260 siringhe. L’attuazione di programmi simili non è invece prevista in altri Stati membri e nei paesi candidati all’adesione.
A Espanha é o único país com programas sistemáticos de troca de agulhas e seringas nas prisões. Em 2003, foram distribuídas no âmbito destes programas 18 260 seringas. Não se prevê a execução de programas semelhantes nos outros Estados-Membros nem nos países candidatos.
Η Ισπανία είναι η μόνη χώρα που εφαρμόζει συστηματικά προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων στα σωφρονιστικά ιδρύματα. Το 2003, στο πλαίσιο των προγραμμάτων αυτών διανεμήθηκαν συνολικά 18 260 σύριγγες. Εφαρμογή παρόμοιων προγραμμάτων δεν προβλέπεται σε άλλα κράτη μέλη και υποψήφιες χώρες.
Spanje is het enige land dat in gevangenissen op een systematische wijze gebruik maakt van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten. In 2003 zijn daar in totaal 18 260 spuiten gedistribueerd. Vooralsnog bestaan er in andere lidstaten en kandidaat-lidstaten geen plannen om ook dergelijke programma’s uit te voeren.
Španělsko je jedinou zemí, která ve věznicích systematicky zavádí program výměny jehel a stříkaček. V roce 2003 bylo v rámci těchto programů vydáno celkem 18 260 stříkaček. Zavádění obdobných programů v dalších členských státech a kandidátských zemích se zatím neplánuje.
Spanien er det eneste land, der systematisk gennemfører nåle- og sprøjtebytteprogrammer i fængsler. I 2003 blev der som led i disse programmer udleveret i alt 18 260 sprøjter. Der er ingen planer om at gennemføre lignende programmer i andre medlemsstater og kandidatlande.
Hispaania on ainuke riik, kus vanglates rakendatakse süstemaatiliselt nõela- ja süstlavahetusprogramme. 2003. aastal jaotati nende programmide kaudu kokku 18 260 süstalt. Sarnaste programmide rakendamist ei kavandata teistes liikmesriikides ega kandidaatriikides.
Espanja on ainoa maa, jossa toteutetaan järjestelmällisesti neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmia vankiloissa. Näiden ohjelmien puitteissa jaettiin vuonna 2003 yhteensä 18 260 ruiskua. Muissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa ei ole suunniteltu samankaltaisten ohjelmien täytäntöönpanoa.
Egyedül Spanyolországban hajtanak végre módszeres tű- és fecskendőcsere-programokat a börtönökben. 2003-ban e programok keretében összesen 18 260 tűt osztottak szét. Hasonló programok bevezetése a többi tagállamban és a tagjelölt országokban nem várható.
Spania er det eneste landet som systematisk gjennomfører sprøytespiss- og sprøytebytteprogrammer i fengslene. I 2003 distribuerte disse programmene totalt 18 260 sprøyter. Det foreligger ingen planer om å gjennomføre lignende programmer i de andre medlemsstatene og søkerlandene.
Spania este singura ţară care pune în aplicare în mod sistematic programe de schimb al acelor şi siringilor în închisori. În 2003, prin aceste programe s-au distribuit în total 18 260 siringi. Nu se preconizează punerea în aplicare a unor programe similare în alte state membre sau în ţările candidate.
Španielsko je jedinou krajinou, ktorá systematicky zavádza vo väzeniach programy výmeny injekčných ihiel a striekačiek. V roku 2003 v týchto programoch rozdelili dovedna 18 260 striekačiek. V ostatných členských štátoch ani kandidátskych krajinách sa nepredpokladá zavedenie podobných programov.
Španija je edina država, ki v zaporih sistematično izvaja programe zamenjave injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo. Leta 2003 so v okviru teh programov razdelili skupaj 18.260 brizg. V drugih državah članicah in državah kandidatkah izvajanje podobnih programov ni predvideno.
Spanien är det enda land där program för nål- och sprutbyte systematiskt genomförs i fängelser. År 2003 delades sammanlagt 18 260 sprutor ut inom ramen för dessa program. Man förutser inte att liknande program kommer att genomföras i andra medlemsstater och kandidatländer.
Spānija ir vienīgā valsts, kura sistemātiski realizē adatu un šļirču apmaiņas programmas cietumos. 2003. gadā saskaņā ar šo programmu tika izdalītas pavisam 18 260 šļirces. Citās dalībvalstīs un kandidātvalstīs šādu programmu īstenošana nav paredzēta.
  Okienko 4  
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
L’OEDT ha elaborato un insieme di tematiche comuni (“Questionario europeo”, EMQ) che viene usato da o è compatibile con la maggior parte delle indagini realizzate negli Stati membri dell'UE. L’EMQ è inserito in una relazione disponibile sul sito web dell’OEDT (2). Il “consumo una tantum” può essere di limitato valore come indicatore della situazione corrente tra gli adulti (nonostante possa essere un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma associato ad altre misure può favorire la comprensione di taluni aspetti dei modelli di consumo (continuazione o cessazione del consumo) nonché delle dinamiche generazionali della diffusione del consumo di stupefacenti. Il “consumo negli ultimi 12 mesi” fornisce un’indicazione del consumo recente di stupefacenti, sebbene si tratti spesso di un consumo occasionale, mentre il “consumo negli ultimi 30 giorni” segnala un consumo più attuale, un dato che comprende anche le persone che fanno uso frequente di droga.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav. Euroopa näidisküsimustiku leiab aruandest, mis on kättesaadav Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse veebilehel (2). „Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), koos teiste näitajatega võib see aga anda pildi tarbimisharjumuste teatud aspektidest (tarbimise jätkamine või lõpetamine) ja uimastitarbimise leviku põlvkondadevahelistest erinevustest. „Viimased 12 kuud” annab ettekujutuse hiljutisest uimastitarbimisest, kuigi see on tihti juhuslik, ja „viimased 30 päeva” annab pigem ülevaate praegusest kasutamisest, hõlmates inimesi, kes tarbivad uimasteid sageli.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(112) Patrz Tabela TDI-03 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(112) See Table TDI-3 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(112) Voir tableau TDI-03 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(112) Siehe Tabelle TDI-03 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(112) Véase el cuadro TDI-03 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(112) Cfr. la tabella TDI-03 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(112) Ver quadro TDI-03 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(112) Βλέπε Πίνακα TDI-03 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(112) Zie tabel TDI-03 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(112) Viz tabulka TDI-03 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(112) Se tabel TDI-03 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(112) Vaata tabelit TDI-03 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(112) Ks. taulukko TDI-03 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(112) Ld. a TDI-03 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(112) Se tabell TDI-03 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(112) Vezi Tabelul TDI-03 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(112) Pozri tabuľku TDI-03 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(112) Glej tabelo TDI-03 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(112) Se tabell TDI-03 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(112) Skatīt tabulu TDI-03 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(115) Patrz Tabela TDI-11 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(115) See Table TDI-11 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
(115) Voir tableau TDI-11 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
(115) Siehe Tabelle TDI-11 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005.
(115) Véase el cuadro TDI-11 (parte ii) del boletín estadístico de 2005.
(115) Cfr. la tabella TDI-11 (parte ii) nel bollettino statistico 2005.
(115) Ver quadro TDI-11 (parte ii) no Boletim Estatístico de 2005.
(115) Βλέπε Πίνακα TDI-11 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(115) Zie tabel TDI-11 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
(115) Viz tabulka TDI-11 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005.
(115) Se tabel TDI-11 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
(115) Vaata tabelit TDI-11 (ii osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(115) Ks. taulukko TDI-11 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(115) Ld. a TDI-11 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(115) Se tabell TDI-11 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
(115) Vezi Tabelul TDI-11 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
(115) Pozri tabuľku TDI-11 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
(115) Glej tabelo TDI-11 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
(115) Se tabell TDI-11 (del ii) i statistikbulletinen för 2005.
(115) Skatīt tabulu TDI-11 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(111) Patrz Tabela TDI-5 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(111)  See Table TDI-5 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
(111)  Voir tableau TDI-5 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
(111)  Siehe Tabelle TDI-5 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005.
(111)  Véase el cuadro TDI-5 (parte ii) del boletín estadístico de 2005.
(111)  Cfr. la tabella TDI-5 (parte ii) nel bollettino statistico 2005.
(111)  Ver quadro TDI-5 (parte ii) no Boletim Estatístico de 2005.
(111)  Βλέπε Πίνακα TDI-5 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(111)  Zie tabel TDI-5 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
(111)  Viz tabulka TDI-5 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005.
(111)  Se tabel TDI-5 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
(111) Vaata tabelit TDI-5 (ii osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(111)  Ks. taulukko TDI-5 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(111)  Ld. a TDI-5 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(111)  Se tabell TDI-5 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
(111)  Vezi Tabelul TDI-5 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
(111)  Pozri tabuľku TDI-5 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
(111)  Glej tabelo TDI-5 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
(111)  Se tabell TDI-5 (del ii) i statistikbulletinen för 2005.
(111)  Skatīt tabulu TDI-5 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(114) Patrz Tabela TDI-10 (część iii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(114) See Table TDI-10 (part iii) in the 2005 statistical bulletin.
(114) Voir tableau TDI-10 (partie iii) du bulletin statistique 2005.
(114) Siehe Tabelle TDI-10 (Teil iii) im Statistical Bulletin 2005.
(114) Véase el cuadro TDI-10 (parte iii) del boletín estadístico de 2005.
(114) Cfr. la tabella TDI-10 (parte iii) nel bollettino statistico 2005.
(114) Ver quadro TDI-10 (parte iii) no Boletim Estatístico de 2005.
(114) Βλέπε Πίνακα TDI-10 (μέρος iii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(114) Zie tabel TDI-10 (deel iii) in het Statistical Bulletin 2005.
(114) Viz tabulka TDI-10 (část iii) ve Statistickém věstníku 2005.
(114) Se tabel TDI-10 (del iii) i Statistical bulletin 2005.
(114) Vaata tabelit TDI-10 (iii osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(114) Ks. taulukko TDI-10 (osa iii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(114) Ld. a TDI-10 (iii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(114) Se tabell TDI-10 (del iii) i Statistiske opplysninger 2005.
(114) Vezi Tabelul TDI-10 (partea iii) din Buletinul statistic 2005.
(114) Pozri tabuľku TDI-10 (part iii) v štatistickej ročenke 2005.
(114) Glej tabelo TDI-10 (del iii) v Statističnem biltenu 2005.
(114) Se tabell TDI-10 (del iii) i statistikbulletinen för 2005.
(114) Skatīt tabulu TDI-10 (daļa iii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Trendy w zakresie nagÅ‚...  
Wykres 20: Ogólny trend dotyczący nagłych zgonów związanych z narkotykami w 15 starych Państwach Członkowskich UE oraz trend dotyczący odsetka ofiar zgonów związanych z narkotykami w wieku poniżej 25 lat w okresie od 1990 do 2003 roku
Figure 20: Overall trend in acute drug-related deaths in the EU-15 Member States and trend in the proportion of drug-related death victims under 25 years old, 1990–2003
Graphique 20: Tendance globale des décès subits liés à la drogue dans l'UE-15 et tendance concernant le pourcentage de victimes de moins de 25 ans, 1990-2003
Abbildung 20: Gesamttendenzen hinsichtlich akuter drogenbedingter Todesfälle in den EU-15-Mitgliedstaaten sowie Tendenzen beim Anteil der Opfer drogenbedingter Todesfälle im Alter von unter 25 Jahren, 1990 bis 2003
Gráfico 20: Tendencia global de las muertes por intoxicación aguda con drogas en los Estados miembros de la UE de los Quince y tendencia en el porcentaje de víctimas de muertes relacionadas con las drogas menores de 25 años de edad, 1990-2003
Grafico 20: Andamento generale dei decessi improvvisi correlati al consumo di stupefacenti nell’UE a 15 e andamento della percentuale di vittime per decesso correlato al consumo di stupefacenti di età inferiore ai 15 anni, 1990-2003
Figura 20: Tendência global em matéria de mortes por intoxicação aguda relacionada com o consumo de droga nos Estados-Membros da UE-15 e evolução da percentagem de vítimas de mortes relacionadas com este consumo com menos de 25 anos de idade, 1990–2003
Διάγραμμα 20: Συνολική τάση των αιφνίδιων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 και τάση του ποσοστού των θυμάτων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά ηλικίας κάτω των 25 ετών, 1990–2003
Figuur 20: Algemene trend in de gemiddelde leeftijd bij acute sterfgevallen als gevolg van drugsgebruik in de vijftien oude EU-lidstaten en de trend in het percentage slachtoffers als gevolg van drugsgebruik onder de 25 jaar, 1990-2003
Obrázek 20: Celkový trend náhlých úmrtí souvisejících s drogami v 15 původních členských státech EU a trend podílu obětí úmrtí souvisejících s drogami u osob mladších 25 let, 1990–2003
Figur 20: Generel tendens for akutte narkotikarelaterede dødsfald i EU-15-medlemsstaterne og udvikling i andelen af personer under 25 år blandt narkotikarelaterede dødsfald, 1990–2003
Joonis 20: Üldsuundumused uimastitega seotud äkksurmade esinemisel EL-15 liikmesriikides ja suundumused uimastitega seotud surmade alla 25aastaste ohvrite osakaalus ajavahemikul 1990–2003
Kaavio 20: Yleinen suuntaus äkillisissä huumekuolemissa EU-15:n jäsenvaltioissa ja suuntaus alle 25-vuotiaiden uhrien osuudessa huumekuolemista vuosina 1990–2003
20. ábra: A kábítószer-használattal összefüggő akut halálesetek általános alakulása az EU-15 tagállamaiban és a kábítószerrel összefüggő halálesetek 25 év alatti áldozatai arányának alakulása, 1990–2003
Figura 20: Tendinţa globală a deceselor subite legate de consumul de droguri în statele membre ale Europei celor 15 şi tendinţa proporţiei reprezentate de victimele deceselor legate de consumul de droguri sub vârsta de 25 de ani, 1990–2003
Obrázok 20: Celkový trend akútnych úmrtí súvisiacich s drogami v členských štátoch EÚ-15 a trend podielu obetí mladších ako 25 rokov, ktoré zomreli v súvislosti s drogami v období 1990 – 2003
Prikaz 20: Splošni trend akutnih smrtnih primerov, povezanih z drogami, v državah članicah EU-15 in trend deleža žrtev zaradi uživanja drog, mlajših od 25 let, 1990–2003
Figur 20: Övergripande trend för akuta narkotikarelaterade dödsfall i EU 15-medlemsstaterna och trend för andelen narkotikarelaterade dödsoffer under 25 år, 1990–2003
20. attēls: Ar narkotikām saistīto pēkšņo nāves gadījumu vispārējās tendences ES 15 dalībvalstīs, un ar narkotikām saistīto nāves gadījumu upuru, kas jaunāki par 25 gadiem, proporcionālā daudzuma tendences, 1990.–2003.g.
  Amfetamina  
(73) Patrz Tabela PPP-4 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(73) See Table PPP-4 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(73) Voir tableau PPP-4 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(73) Siehe Tabelle PPP-4 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(73) Véase el cuadro PPP-4 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(73) Cfr. la tabella PPP-4 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(73) Ver quadro PPP-4 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(73) Βλέπε Πίνακα PPP-4 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(73) Zie tabel PPP-4 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(73) Viz tabulka PPP-4 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(73) Se tabel PPP-4 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(73) Vaata tabelit PPP-4 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(73) Ks. taulukko PPP-4 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(73) Ld. a PPP-4 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(73) Se tabell PPP-4 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(73) Vezi Tabelul PPP-4 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(73) Pozri tabuľku PPP-4 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(73) Glej tabelo PPP-4 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(73) Se tabell PPP-4 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(73) Skatīt tabulu PPP-4 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(118) Patrz Tabela TDI-17 (część I) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(118) See Table TDI-17 (part I) in the 2005 statistical bulletin.
(118) Voir tableau TDI-17 (partie I) du bulletin statistique 2005.
(118) Siehe Tabelle TDI-17 (Teil I) im Statistical Bulletin 2005.
(118) Véase el cuadro TDI-17 (parte I) del boletín estadístico de 2005.
(118) Cfr. la tabella TDI-17 (parte I) nel bollettino statistico 2005.
(118) Ver quadro TDI-17 (parte I) no Boletim Estatístico de 2005.
(118) Βλέπε Πίνακα TDI-17 (μέρος I) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(118) Zie tabel TDI-17 (deel I) in het Statistical Bulletin 2005.
(118) Viz tabulka TDI-17 (část I) ve Statistickém věstníku 2005.
(118) Se tabel TDI-17 (del I) i Statistical bulletin 2005.
(118) Vaata tabelit TDI-17 (I osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(118) Ks. taulukko TDI-17 (osa I) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(118) Ld. a TDI-17 (I. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(118) Se tabell TDI-17 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(118) Vezi Tabelul TDI-17 (partea I) din Buletinul statistic 2005.
(118) Pozri tabuľku TDI-17 (part I) v štatistickej ročenke 2005.
(118) Glej tabelo TDI-17 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(118) Se tabell TDI-17 (del I) i statistikbulletinen för 2005.
(118) Skatīt tabulu TDI-17 (daļa I) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w za...  
W odniesieniu do oceny strategii zapobiegawczych, nowe strategie krajowe Francji i Włoch wykazują istotny postęp w porównaniu z polityką prowadzoną w tych państwach poprzednio, ponieważ lepiej zdefiniowana jest teraz rola zapobiegania, jak również potrzeba programów zorganizowanych i obszary priorytetowe podejmowania działań.
As far as evaluation of prevention strategies is concerned, the new national strategies in France and Italy exhibit important advances over their previous policies in that the role of prevention is now better defined, as is the importance of structured programmes and priority areas for taking action. In almost all Member States, a tendency towards more strategic approaches is apparent, and vulnerable groups are increasingly being envisaged in the overall planning.
En termes d'évaluation des stratégies de prévention, les nouvelles stratégies nationales française et italienne se caractérisent par des progrès importants par rapport à leurs politiques antérieures en ce que le rôle de la prévention y est désormais mieux défini, tout comme l'importance de programmes structurés et de domaines prioritaires d'action. Dans la quasi-totalité des États membres, une tendance se fait jour en faveur d'approches plus stratégiques et les groupes vulnérables sont de plus en plus pris en compte dans la planification globale.
Was die Evaluierung von Präventionsstrategien betrifft, so wurden in den neuen nationalen Strategien Frankreichs und Italiens insofern erhebliche Fortschritte erzielt, als sowohl die Rolle der Prävention als auch die Bedeutung strukturierter Programme und vorrangiger Aktionsbereiche klarer definiert wurden. In fast allen Mitgliedstaaten zeichnet sich eine Tendenz zu stärker strategisch ausgerichteten Ansätzen ab, und gefährdete Gruppen werden in zunehmendem Maße in der Gesamtplanung berücksichtigt.
Por lo que concierne a la evaluación de las estrategias de prevención, las nuevas estrategias nacionales en Francia e Italia muestran avances importantes respecto a sus políticas anteriores en que ahora está mejor definido el papel de la prevención, como también lo está la importancia de programas estructurados y áreas de prioridad para la toma de medidas. En casi todos los Estados miembros se vislumbra una tendencia hacia enfoques más estratégicos, y cada vez se tiene más en cuenta a los grupos vulnerables en la planificación general.
Per quanto riguarda la valutazione delle strategie di prevenzione, le nuove strategie nazionali in Francia e in Italia evidenziano importanti progressi rispetto alle precedenti politiche, nel senso che il ruolo della prevenzione è ora meglio definito, così come meglio definita è l’importanza dei programmi strutturati e dei settori prioritari di intervento. In quasi tutti gli Stati membri si osserva una tendenza all’adozione di impostazioni più strategiche, e una maggiore attenzione nella pianificazione generale verso i gruppi vulnerabili.
No tocante à avaliação das estratégias de prevenção, as novas estratégias nacionais da França e da Itália apresentam avanços importantes em relação às suas políticas anteriores, na medida em que o papel da prevenção se encontra mais bem definido, bem como a importância dos programas estruturados e as áreas prioritárias para a adopção de medidas. Em quase todos os Estados-Membros, é visível uma tendência para abordagens mais estratégicas e os grupos vulneráveis são crescentemente considerados no planeamento global.
Όσον αφορά την αξιολόγηση των στρατηγικών πρόληψης, οι νέες εθνικές στρατηγικές στη Γαλλία και την Ιταλία αποτελούν σημαντικά βήματα προόδου σε σύγκριση με τις παλαιότερες πολιτικές των χωρών αυτών, καθώς προσδιορίζουν καλύτερα τον ρόλο της πρόληψης καθώς και τη σημασία των διαρθρωμένων προγραμμάτων και των τομέων προτεραιότητας για τη λήψη μέτρων. Σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη είναι εμφανής η τάση για πιο στρατηγικές προσεγγίσεις, οι δε ευπαθείς ομάδες λαμβάνονται ολοένα και περισσότερο υπόψη στον συνολικό σχεδιασμό.
Wat de evaluatie van preventiestrategieën betreft, vertonen de nieuwe nationale strategieën in Frankrijk en Italië duidelijke verbeteringen. Niet alleen is de rol van preventieve maatregelen nu duidelijker gedefinieerd dan in de vorige versie, maar er wordt ook meer aandacht besteed aan gestructureerde programma’s en er worden prioriteiten gesteld voor de te nemen acties. In vrijwel alle lidstaten bestaat een tendens naar een strategische benadering van preventie met toenemende aandacht voor kwetsbare groepen.
Pokud jde o hodnocení preventivních strategií, nové národní strategie ve Francii a v Itálii vykazují ve srovnání s předchozí politikou obou států značné zlepšení v tom, že úloha prevence je nyní lépe definována stejně jako důležitost strukturovaných programů a priorita oblastí, v nichž je nutné přijmout opatření. Téměř ve všech členských státech je zjevná tendence zaujímat strategičtější přístup a celkové plány berou stále více v úvahu ohrožené skupiny.
Hvad angår evaluering af forebyggelsesstrategier, er der gjort vigtige fremskridt i de nye nationale strategier i Frankrig og Italien i forhold til de tidligere politikker, idet forebyggelsesindsatsens rolle nu er bedre defineret, og det samme gælder betydningen af strukturerede programmer og prioriterede indsatsområder. I næsten alle medlemsstater kan der ses en tendens til mere strategiske tilgange, og der tages i stigende grad hensyn til udsatte grupper i den overordnede planlægning.
Mis puutub ennetustöö strateegiate hindamisse, siis Prantsusmaa ja Itaalia uued siseriiklikud strateegiad on nende varasemast poliitikast oluliselt edukamad selle poolest, et nii ennetustöö roll kui ka struktureeritud programmide ja meetmete võtmise eelisvaldkondade tähtsus on nüüd paremini määratletud. Peaaegu kõikides liikmesriikides on nähtav tendents strateegilisema lähenemise suunas ning ohustatud rühmi kaasatakse üha enam üldistesse kavadesse.
Ehkäisevän työn strategioiden arvioinnin osalta on syytä tuoda esiin, että Ranskan ja Italian uusiin kansallisiin strategioihin sisältyy merkittäviä edistysaskelia aiempiin politiikkoihin verrattuna sikäli, että niissä on määritelty entistä tarkemmin ehkäisevän työn rooli samoin kuin jäsennettyjen ohjelmien ja ensisijaisten toiminta-alueiden tärkeys. Lähes kaikissa jäsenvaltioissa ollaan siirtymässä entistä strategisempiin lähestymistapoihin, ja haavoittuvassa asemassa olevat ryhmät otetaan yhä paremmin huomioon yleisessä suunnittelutyössä.
A prevenciós stratégiák értékelését illetően Franciaország és Olaszország új nemzeti stratégiái fontos előrehaladást a korábbi politikájukhoz képest, mivel a megelőzés szerepe pontosabb meghatározást nyert, akárcsak a szervezett programok jelentősége és a kiemelt intézkedési területek. Szinte valamennyi tagállamban nyilvánvaló a tendencia az inkább stratégiai megoldások felé, és a tervezés egész folyamata során egyre jobban számolnak a sebezhető csoportokkal.
Når det gjelder evaluering av forebyggingsstrategiene, representerer Frankrikes og Italias nye strategier en kraftig forbedring i forhold til tidligere politikk i den forstand at de nå klarere definerer hvilken rolle det forebyggende arbeidet skal ha og viktigheten av strukturerte programmer og prioriterte innsatsområder. Nesten alle medlemsstatene tenderer mot mer strategiske tilnærmingsmåter, og sårbare grupper hensyntas i økende grad i planene.
În ceea ce priveşte evaluarea strategiilor de prevenire, noile strategii naţionale din Franţa şi din Italia au cunoscut îmbunătăţiri considerabile faţă de politicile anterioare, fiind mai bine definite rolul prevenirii şi importanţa programelor structurate şi a domeniilor prioritare de acţiune. În aproape toate statele membre se constată o tendinţă spre abordări mai strategice, iar grupurile vulnerabile sunt luate în considerare din ce în ce mai mult în cadrul planificării generale.
Pokiaľ ide o hodnotenie stratégií prevencie, v nových národných stratégiách Francúzska a Talianska vidieť dôležitý posun oproti predchádzajúcim politikám týchto krajín v teraz lepšie definovanej role prevencie rovnako, ako vo význame štruktúrovaných programov a prioritných oblastí výkonu opatrení. V takmer všetkých členských štátoch je zrejmá tendencia k strategickejšiemu prístupu a zraniteľné skupiny sa stále častejšie objavujú v celkovom plánovaní.
V zvezi z vrednotenjem preventivnih strategij nove nacionalne strategije v Franciji in Italiji kažejo pomembne prednosti pred njunimi prejšnjimi politikami v tem, da je sedaj vloga preprečevanja bolje opredeljena ter da so bolje opredeljeni pomembnost strukturnih programov in prednostna področja za ukrepanje. V skoraj vseh državah članicah je očitna težnja k bolj strateškim pristopom, v celostnem načrtovanju pa so vse pogosteje predvidene ranljive skupine.
När det gäller utvärderingar av preventionsstrategier visar de nya nationella strategierna i Frankrike och Italien att det har skett betydande framsteg jämfört med tidigare strategier, genom att det preventiva arbetets roll nu är bättre definierat, vilket även gäller vikten av strukturerade program och prioriterade insatsområden. I nästan alla medlemsstater märks en tendens mot mer strategiska arbetsmetoder och allt större hänsyn tas till sårbara grupper i den övergripande planeringen.
Kas attiecas uz profilakses stratēģiju vērtējumu, jaunajās nacionālajās stratēģijās Francijā un Itālijā ir saskatāmas svarīgas priekšrocības salīdzinājumā ar iepriekšējām politikām tajā ziņā, ka tagad ir labāk definēta profilakses loma, kā arī strukturētās programmas un rīcības prioritārās jomas. Gandrīz visās dalībvalstīs ir saskatāma tendence pieņemt stratēģiskāku pieeju, un plānošanā tiek paredzētas īpaši neaizsargātās grupas.
  Monitorowanie i kontrol...  
Systemy informacyjne dotyczące zapobiegania pomagają również śledzić pojawienie się nieefektywnych praktyk i elementów programów. Przykładowo, jednorazowe sesje informacyjne lub wykłady prowadzone przez ekspertów bądź oficerów policji są nadal powszechne w kilku Państwach Członkowskich, pomimo jednomyślnych wniosków z badań mówiących, że tego typu interwencje są co najmniej nieefektywne, jeśli nie szkodliwe (Canning et al., 2004).
Information systems on prevention also help to track the occurrence of ineffective practices and programme components. For instance, one-off information sessions or lectures by experts or police officers are still common in several Member States, despite the unanimous conclusions from research that these interventions are at best ineffective, if not harmful (Canning et al., 2004).
Des systèmes d'information sur la prévention contribuent également à détecter les pratiques et les composantes inefficaces des programmes. Ainsi, des séances d'information ou des conférences données par des experts ou des officiers de police sont toujours courantes dans plusieurs États membres en dépit du fait que la recherche a unanimement démontré que ces initiatives sont au mieux inefficaces, voire carrément nuisibles (Canning et al., 2004).
Informationssysteme zur Prävention tragen auch dazu bei, ineffiziente Verfahren und Programmkomponenten zu ermitteln. Beispielsweise finden in mehreren Mitgliedstaaten noch immer verbreitet punktuelle Informationsveranstaltungen oder Vorträge von Fachleuten oder Polizeibeamten statt, obwohl Forschungen einhellig zu dem Schluss gekommen sind, dass solche Maßnahmen bestenfalls ineffizient, wenn nicht gar schädlich sind (Canning et al., 2004).
Los sistemas de información sobre prevención también facilitan el seguimiento de prácticas y componentes de programas ineficaces. A modo de ejemplo, en algunos Estados miembros todavía es normal la celebración de conferencias o sesiones informativas únicas por parte de expertos u oficiales de la policía, a pesar de que la conclusión unánime de los estudios realizados es que estas intervenciones son ineficaces en el mejor de los casos, cuando no directamente perjudiciales (Canning y cols., 2004).
Anche i sistemi informativi sulla prevenzione aiutano a tener traccia dell’incidenza di prassi non efficaci e di componenti di programmi di scarsa validità. Per esempio, in alcuni Stati membri gli incontri o i seminari informativi occasionali con esperti o ufficiali di polizia sono ancora frequenti, nonostante siano ormai considerati all’unanimità inutili nella migliore delle ipotesi, se non addirittura dannosi (Canning e altri, 2004).
Os sistemas de informação sobre a prevenção também ajudam a identificar a ocorrência de práticas e componentes de programas ineficazes. Por exemplo, as sessões de informação ou palestras isoladas dadas por especialistas ou agentes da polícia ainda são comuns em vários Estados-Membros, apesar dos estudos terem concluído unanimemente que estas intervenções são, na melhor das hipóteses, ineficazes, ou mesmo prejudiciais (Canning et al., 2004).
Τα συστήματα πληροφοριών που αφορούν την πρόληψη συμβάλλουν επίσης στην παρακολούθηση των αναποτελεσματικών πρακτικών και σκελών προγραμμάτων. Για παράδειγμα, οι μεμονωμένες ενημερωτικές ομιλίες ή διαλέξεις εμπειρογνωμόνων ή αστυνομικών συνηθίζονται ακόμη σε αρκετά κράτη μέλη, παρά τα ομόφωνα συμπεράσματα των ερευνών ότι οι παρεμβάσεις αυτές είναι στην καλύτερη περίπτωση αναποτελεσματικές, εάν όχι επιζήμιες (Canning κ.ά., 2004).
Informatiesystemen over preventie kunnen ook een bijdrage leveren aan het traceren van ondoelmatige praktijken en programmaonderdelen. In een aantal lidstaten worden bijvoorbeeld nog steeds eenmalige voorlichtingssessies of lezingen door deskundigen en politiefunctionarissen gehouden, hoewel uit onderzoek eenduidig blijkt dat dergelijke interventies niet effectief, en wellicht zelfs contraproductief zijn (Canning et al., 2004).
Informační systémy zaměřené na prevenci též pomáhají sledovat výskyt neefektivních postupů a programových složek. V některých členských státech jsou i nadále běžné jednorázové informační semináře nebo přednášky odborníků a policistů, a to i přes jednoznačný závěr plynoucí z výzkumu, že tato opatření jsou v nejlepším případě neúčinná, ne-li přímo škodlivá (Canning a kol., 2004).
Informationssystemer i forbindelse med forebyggelse bidrager også til at afdække ineffektive foranstaltninger og programkomponenter. F.eks. er enkeltstående informationsmøder eller foredrag holdt af eksperter eller politifolk stadig almindelige i mange medlemsstater, trods den samstemmende konklusion fra forskningen, at sådanne tiltag i bedste fald er ineffektive, hvis ikke skadevoldende (Canning m.fl., 2004).
Ennetustegevust käsitlevad infosüsteemid aitavad samuti tuvastada ebaefektiivseid meetodeid ja programmikomponente. Näiteks korraldatakse paljudes riikides ikka veel tihti ühekordseid infotunde või loengud, mida viivad läbi eksperdid või politseinikud, hoolimata uuringute põhjal tehtud üksmeelsetest järeldustest, et selline sekkumine on parimal juhul ebaefektiivne, kui mitte lausa kahjulik (Canning et al., 2004).
Ehkäisevän huumetyön tietojärjestelmät auttavat myös jäljittämään tehottomia käytäntöjä ja ohjelmien osatekijöitä. Esimerkiksi asiantuntijoiden tai poliisiviranomaisten pitämät yksittäiset tiedotustilaisuudet tai luennot ovat yhä yleisiä useissa jäsenvaltioissa, vaikka tutkimukset ovat yksiselitteisesti osoittaneet, että tällaiset toimet ovat tehottomia elleivät jopa haitallisia (Canning et al., 2004).
A megelőzésre vonatkozó információs rendszerek a nem kellően hatékony gyakorlatok és programelemek előfordulásának monitorozásában is segítenek. Például sok tagállamban még mindig gyakoriak a szakértők vagy rendőrtisztek által tartott egyszeri tanórák vagy előadások, noha a kutatások a beavatkozás e típusáról már egybehangzóan megállapították, hogy legjobb esetben is hatástalan vagy kifejezetten ártalmas (Canning és mások, 2004).
Informasjonssystemer om forebygging kan også bidra til å avdekke praksiser og programkomponenter som er lite effektive. For eksempel er enkeltstående informasjonsmøter eller foredrag av eksperter eller politiet fremdeles vanlig i mange medlemsstater, til tross for forskernes utvetydige konklusjoner om at disse intervensjonene er, om ikke skadelige, så i beste fall lite effektive (Canning et al., 2004).
Sistemele informatice de prevenire contribuie de asemenea la identificarea practicilor şi a componentelor de program ineficiente. De exemplu, sesiunile sau prelegerile de informare izolate ţinute de experţi sau de poliţişti constituie încă o practică obişnuită în mai multe state membre, deşi concluzia unanimă a cercetărilor este că aceste intervenţii sunt în cel mai bun caz ineficiente, dacă nu nocive (Canning et al., 2004).
Informačné systémy o prevencii pomáhajú sledovať aj výskyt neúčinných postupov a súčastí programu. Vo viacerých členských štátoch sú, napríklad, stále bežné jednorazové informačné besedy alebo prednášky odborníkov, alebo policajných dôstojníkov napriek jednotným záverom výskumu, že takéto podujatia sú v najlepšom prípade neefektívne, ak nie škodlivé (Canning a kol. 2004).
Informacijski sistemi o preprečevanju lahko prav tako pomagajo izslediti pojav neučinkovitih praks in delov programov. Enkratne informativne seje ali predavanja strokovnjakov ali policijskih uradnikov so na primer še vedno pogosti v več državah članicah, kljub soglasnim sklepom v raziskavah, da so te intervencije v najslabšem primeru neučinkovite, če že ne škodljive (Canning et al., 2004).
Tack vare informationssystemen om prevention blir det också möjligt att spåra ineffektiva metoder och programkomponenter. Det är till exempel fortfarande vanligt i många medlemsstater med informationsmöten eller föredrag av experter eller poliser som sker vid ett enda tillfälle, trots att forskare entydigt har kommit fram till att den typen av insatser i bästa fall är ineffektiva och kanske till och med motverkar sitt syfte (Canning m.fl., 2004).
Informācijas sistēmas par profilakses pasākumiem palīdz arī atklāt neefektīvās prakses un programmu daļas. Piemēram, vienreizējās informācijas sesijas vai lekcijas, ko lasa speciālisti vai policijas amatpersonas, vēl joprojām ir izplatītas daudzās dalībvalstīs, neskatoties uz skaidrajiem secinājumiem, ko sniedz pētījumi, ka šīs aktivitātes ir labākajā gadījumā neefektīvas, ja ne pat kaitīgas (Canning et al., 2004. g.).
  Informacje wstÄ™pne  
Niniejsze sprawozdanie roczne powstało w oparciu o informacje udostępnione EMCDDA przez Państwa Członkowskie UE, kraje kandydujące oraz Norwegię (biorącą udział w pracach EMCDDA od 2001 r.) w postaci sprawozdania krajowego.
This annual report is based on information provided to the EMCDDA by the EU Member States and candidate countries and Norway (participating in the work of the EMCDDA since 2001) in the form of a national report. The statistical data reported here relate to the year 2003 (or the last year available). Graphics and tables in this report may reflect a subset of EU countries: the selection is made on the basis of those countries from which data are available for the period of interest.
Le présent rapport annuel est basé sur les informations fournies à l’OEDT par les Etats membres de l’Union européenne, les pays candidats et la Norvège (qui participe aux activités de l’OEDT depuis 2001) sous la forme de rapports nationaux. Les données statistiques publiées dans cette édition du rapport concernent l’année 2003 (ou la dernière année disponible). Il est possible que les grahiques et les tableaux ne reflètent que la situation d’un sous-ensemble de pays de l’Union européenne: la sélection a été effectuée sur la base des pays concernant lesquels des données sont disponibles pour la période qui nous intéresse.
Der Jahresbericht beruht auf Informationen, die der EBDD von den EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und von Norwegen (das seit 2001 an der Arbeit der EBDD beteiligt ist) in Form nationaler Berichte zur Verfügung gestellt wurden. Die hier veröffentlichten statistischen Angaben beziehen sich auf das Jahr 2003 (oder das letzte Jahr, für das Daten vorlagen). Die Grafiken und Tabellen in diesem Bericht beziehen sich in einigen Fällen nur auf einen Teil der EU-Länder: Die Auswahl erfolgte auf der Grundlage der Länder, die für den Bezugszeitraum Daten zur Verfügung gestellt haben.
El presente Informe Anual se basa en la información facilitada al OEDT por los Estados miembros de la UE y los países candidatos, así como Noruega (que participa en las actividades del OEDT desde 2001), en forma de informes nacionales. Los datos estadísticos que aquí presentamos se refieren al año 2003 (o al último año para el que se dispone de datos). A veces, los gráficos y los cuadros se refieren sólo a un subgrupo de países de la Unión Europea: la selección se efectúa eligiendo aquellos países que cuentan con datos para el período de interés.
La presente relazione annuale si fonda sulle informazioni fornite all’OEDT dagli Stati membri, dai paesi candidati all’adesione e dalla Norvegia (che partecipa ai lavori dell’OEDT sin dal 2001) sotto forma di relazioni nazionali. I dati statistici ivi riportati si riferiscono al 2003 (o all’ultimo anno disponibile). I grafici e le tabelle della relazione possono riferirsi a un gruppo ristretto di paesi dell’UE: la selezione viene fatta in base ai paesi sui quali sono disponibili informazioni per il periodo di riferimento.
O presente relatório anual baseia-se em informação fornecida ao OEDT pelos Estados‑Membros da UE, os países candidatos e a Noruega (que participa no trabalho do OEDT desde 2001) através dos respectivos relatórios nacionais. Os dados estatísticos aqui incluídos referem-se ao ano de 2003 (ou ao último ano disponível). Os gráficos e quadros incluídos no presente relatório podem reflectir a situação existente num subconjunto de países europeus: a selecção é efectuada com base nos países que dispõem de dados em relação ao período em causa.
Η ετήσια έκθεση βασίζεται σε πληροφορίες που παρέχουν στο ΕΚΠΝΤ τα κράτη μέλη της ΕΕ και οι υποψήφιες χώρες και η Νορβηγία (η οποία συμμετέχει στο έργο του ΕΚΠΝΤ από το 2001) μέσω των εθνικών εκθέσεων που εκπονούν. Τα στατιστικά στοιχεία που αναφέρονται σε αυτήν αφορούν το έτος 2003 (ή το τελευταίο έτος για το οποίο υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία). Οι γραφικές παραστάσεις και οι πίνακες που περιέχονται στην έκθεση ενδέχεται να αφορούν ένα υποσύνολο χωρών της ΕΕ: η επιλογή γίνεται με βάση τις χώρες εκείνες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία για την υπό εξέταση περίοδο.
Dit jaarverslag is gebaseerd op informatie die de lidstaten van de EU, alsmede de kandidaat-lidstaten en Noorwegen (dit land neemt sinds 2001 deel aan de activiteiten van het EWDD) in de vorm van nationale verslagen aan het EWDD verstrekken. De statistische gegevens in dit jaarverslag hebben betrekking op 2003 (of het meest recente jaar waarover informatie beschikbaar is). De grafieken en tabellen in dit verslag hoeven niet altijd een weerspiegeling van de situatie in alle EU-lidstaten te zijn: selectie vindt plaats op basis van de landen die gegevens over de desbetreffende periode beschikbaar hebben.
Tato výroční zpráva vychází z informací, které EMCDDA poskytly členské státy EU, kandidátské země a Norsko (jež se na činnosti EMCDDA podílí od roku 2001) v podobě národních zpráv. Zde uváděné statistické údaje se vztahují k roku 2003 (nebo k poslednímu roku, za který byly k dispozici). Grafy a tabulky obsažené v této zprávě se mohou týkat podskupiny zemí EU: výběr je proveden na základě zemí, z nichž jsou k dispozici údaje pro příslušné období.
Årsberetningen er baseret på oplysninger, som EONN har modtaget fra EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge (der har deltaget i EONN's arbejde siden 2001) i form af nationale rapporter. De her anvendte statistiske data vedrører 2003 (eller det seneste år, for hvilket der foreligger data). Grafikker og tabeller i denne beretning kan afspejle en delmængde af EU-lande: udvælgelsen er foretaget på grundlag af de lande, for hvilke der foreligger data i den pågældende periode.
Käesolev aastaaruanne on koostatud teabe põhjal, mis on EMCDDA-le esitatud Euroopa Liidu liikmesriikide, kandidaatriikide ja Norra (osaleb järelevalvekeskuse töös alates 2001. aastast) riiklike aruannetena. Käesolevas aastaaruandes on kasutatud 2003. aasta (või viimase aasta, mille kohta andmed olid kättesaadavad) statistilisi andmeid. Käesoleva aruande graafikud ja tabelid kajastavad mitmete ELi liikmesriikide andmeid: valik on tehtud nendest riikidest, mille kohta on olemas andmed uuritavast ajavahemikust.
Tämä vuosiraportti perustuu tietoihin, joita seurantakeskus on saanut EU:n jäsenvaltioilta, jäsenehdokasmailta ja Norjalta (joka on osallistunut seurantakeskuksen työhön vuodesta 2001) kansallisen raportin muodossa. Tässä esitetyt tilastotiedot koskevat vuotta 2003 (tai viimeisintä vuotta, jolta tietoja on saatavissa). Raportin graafiset esitykset ja taulukot saattavat kuvata vain joidenkin EU-maiden tilannetta: ne on valittu sillä perusteella, mistä maista tietoja on saatavissa kyseiseltä ajanjaksolta.
Ez az éves jelentés az Európai Unió tagállamai, a tagjelölt országok és Norvégia (amely 2001 óta vesz részt az EMCDDA munkájában) részéről az EMCDDA számára országjelentés formájában rendelkezésre bocsátott információkon alapul. Az itt közölt statisztikai adatok a 2003. évre (illetve az utolsó rendelkezésre álló évre) vonatkoznak. A jelentésben szereplő ábrák és táblázatok olykor csak az EU-országok egy alcsoportjára vonatkoznak; a kiválasztás ilyen esetben a tárgyalt időszakra vonatkozó adatok elérhetősége alapján történik.
Årsrapporten er utarbeidet på grunnlag av de nasjonale rapportene EONN har mottatt fra EUs medlemsstater, søkerlandene og Norge (som har deltatt i EONNs arbeid siden 2001). De statistiske dataene som presenteres her, gjelder for år 2003 (eventuelt siste år med tilgjengelige data). Grafiske framstillinger og tabeller i rapporten kan vise til undersett av EU-land. Utvalget er gjort på grunnlag av de landene som har data tilgjengelig for den aktuelle perioden.
Prezentul raport anual se bazează pe informaţiile furnizate agenţiei OEDT de statele membre, ţările candidate şi Norvegia (care participă la activitatea OEDT din 2001), sub forma de rapoarte naţionale. Datele statistice prezentate în raport se referă la anul 2003 (sau la cel mai recent an pentru care sunt disponibile informaţii). Este posibil ca graficele şi tabelele din prezentul raport să ilustreze doar situaţia din anumite ţări UE, selectate pe baza disponibilităţii datelor pe perioada relevantă.
Táto výročná správa vychádza z informácií, ktoré vo forme národných správ poskytli EMCDDA členské štáty EÚ, kandidátske krajiny a Nórsko (ktoré sa zúčastňuje na práci EMCDDA od roku 2001). Uvádzané štatistické údaje sa vzťahujú na rok 2003 (alebo na posledný rok, za ktorý boli k dispozícii). Grafy a tabuľky v tejto správe môžu niekedy zobrazovať podmnožinu štátov EÚ: výber sa robil na základe krajín, ktoré za sledované obdobie poskytli údaje.
Pričujoče letno poročilo temelji na podatkih, ki so jih v obliki nacionalnih poročil Centru poslale države članice EU, države kandidatke in Norveška (ki sodeluje pri delu Centra od leta 2001). Vsi tukaj uporabljeni statistični podatki se nanašajo na leto 2003 (ali na zadnje razpoložljivo leto). Grafični prikazi in tabele v tem poročilu lahko odražajo podskupino držav članic EU: izbor je narejen na podlagi tistih držav, katerih podatki so na voljo za zadevno obdobje.
Årsrapporten bygger på den information som ECNN har fått i form av nationella rapporter från EU-medlemsstaterna, kandidatländerna och Norge (som har deltagit i ECNN:s arbete sedan 2001). Den statistik som redovisas avser 2003 (eller det senaste år för vilket uppgifter finns tillgängliga). Diagram och tabeller kan avse en delgrupp av EU-länderna: urvalet har gjorts utifrån för vilka länder det funnits tillgängliga uppgifter för den berörda perioden.
Šis gada ziņojums ir sagatavots, pamatojoties uz informāciju, ko valsts ziņojuma veidā EMCDDA iesniegušas ES dalībvalstis un kandidātvalstis, un Norvēģija (līdzdarbojas EMCDDA darbā kopš 2001. gada). Šajā ziņojumā ietvertie statistikas dati attiecas uz 2003. gadu (vai pēdējo gadu, par kuru pieejami dati). Šī pārskata shēmas un tabulas šajā pārskatā var atspoguļot ES valstu datus: atlase ir veikta, ņemot par pamatu tās valstis, no kurām ir pieejami dati par attiecīgo laika periodu.
  Nota prawna  
Zawartość niniejszej publikacji niekoniecznie odzwierciedla oficjalne opinie partnerów EMCDDA, Państw Członkowskich UE czy jakichkolwiek innych instytucji czy organów Unii Europejskiej lub Wspólnot Europejskich.
This publication of the European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA) is protected by copyright. The EMCDDA accepts no responsibility or liability for any consequences arising from the use of the data contained in this document. The contents of this publication do not necessarily reflect the official opinions of the EMCDDA’s partners, the EU Member States or any institution or agency of the European Union or European Communities.
Cette publication de l'Observatoire européen des drogues et des toxicomanies (OEDT) est protégée par la législation sur le droit d'auteur. L'OEDT décline toute responsabilité quant aux conséquences de l'utilisation des données figurant dans ce document. Le contenu de cette publication ne reflète pas nécessairement l'opinion officielle des partenaires de l'OEDT, des États membres de l'Union européenne ou de toute institution ou organe de l'Union européenne ou des Communautés européennes.
Diese Publikation ist Eigentum der Europäischen Beobachtungsstelle für Drogen und Drogensucht (EBDD) und urheberrechtlich geschützt. Die EBDD übernimmt keine Verantwortung bzw. Haftung für die Folgen der möglichen Weiterverwendung der hierin enthaltenen Daten. Der Inhalt dieser Veröffentlichung gibt nicht unbedingt den offiziellen Standpunkt der Partner der EBDD, der EU-Mitgliedstaaten oder anderer Einrichtungen und Agenturen der Europäischen Union oder der Europäischen Gemeinschaften wieder.
Esta publicación es propiedad del Observatorio Europeo de la Droga y las Toxicomanías (OEDT) y está protegida por los derechos de autor. El OEDT no acepta responsabilidad alguna por las consecuencias que pudieran derivarse del uso de los datos contenidos en este documento. El contenido de esta publicación no refleja necesariamente las opiniones oficiales de los socios del OEDT, los Estados miembros de la UE o cualquier institución o agencia de la Unión Europea o de las Comunidades Europeas.
Questa pubblicazione dell’Osservatorio europeo delle droghe e delle tossicodipendenze (OEDT) è protetta da copyright. L’OEDT declina ogni responsabilità, reale o presunta, per l’uso che venga fatto delle informazioni contenute nel presente documento. Il contenuto della presente pubblicazione non rispecchia necessariamente il parere ufficiale dei partner dell’OEDT, degli Stati membri dell’UE o di qualsiasi istituzione o agenzia dell’Unione europea o delle Comunità europee.
A presente publicação é propriedade do Observatório Europeu da Droga e da Toxicodependência (OEDT) e encontra-se protegida por direitos de autor. O OEDT não tem qualquer responsabilidade, real ou implícita, pela utilização que venha a ser feita das informações contidas no presente documento. O conteúdo da presente publicação não reflecte necessariamente as opiniões oficiais dos parceiros do OEDT, dos Estados-Membros da UE ou de qualquer instituição ou agência da União Europeia ou das Comunidades Europeias.
Η παρούσα έκδοση αποτελεί ιδιοκτησία του Ευρωπαϊκού Κέντρου Παρακολούθησης Ναρκωτικών και Τοξικομανίας (ΕΚΠΝΤ) και καλύπτεται από δικαιώματα πνευματικής ιδιοκτησίας. Το ΕΚΠΝΤ δεν φέρει καμία ευθύνη ή υπαιτιότητα για τυχόν συνέπειες από τη χρήση των στοιχείων που περιέχει το παρόν έγγραφο. Το περιεχόμενο της παρούσας έκδοσης δεν αντιπροσωπεύει υποχρεωτικά την επίσημη θέση των εταίρων του ΕΚΠΝΤ, των κρατών μελών της ΕΕ ή των θεσμικών οργάνων και οργανισμών της Ευρωπαϊκής Ένωσης ή των Ευρωπαϊκών Κοινοτήτων.
Deze uitgave is eigendom van het Europees Waarnemingscentrum voor drugs en drugsverslaving (EWDD) en is auteursrechtelijk beschermd. Het EWDD wijst elke verantwoordelijkheid en aansprakelijkheid van de hand voor mogelijke gevolgen die voortvloeien uit het gebruik van de gegevens uit dit document. De inhoud van deze uitgave geeft niet noodzakelijkerwijs de standpunten weer van de partners van het EWDD, van de lidstaten van de EU of van de instellingen of agentschappen van de Europese Unie of de Europese Gemeenschappen.
Tato publikace Evropského monitorovacího centra pro drogy a drogovou závislost (EMCDDA) je chráněna autorským právem. EMCDDA odmítá jakoukoli občanskoprávní či jinou odpovědnost za jakékoli důsledky vyplývající z použití údajů uvedených v tomto dokumentu. Obsah této publikace nemusí nutně vyjadřovat oficiální názory partnerů EMCDDA, členských států EU či jakékoli instituce nebo agentury Evropské unie nebo Evropských společenství.
Denne publikation tilhører Det Europæiske Overvågningscenter for Narkotika og Narkotikamisbrug (EONN) og er ophavsretligt beskyttet. EONN påtager sig ingen form for ansvar for eventuelle følger af anvendelsen af de i dette dokument indeholdte oplysninger. Publikationens indhold er ikke nødvendigvis udtryk for de officielle holdninger hos EONN's partnere, EU-medlemsstaterne eller Den Europæiske Unions eller De Europæiske Fællesskabers institutioner eller agenturer.
Käesolev Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse väljaanne on autoriõigusega kaitstud. Järelevalvekeskus ei võta enesele vastutust ega kohustusi seoses käesolevas dokumendis sisalduvate andmete kasutamisest tulenevate tagajärgedega. Käesoleva väljaande sisu ei pruugi kajastada Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse partnerite, EL liikmesriikide või Euroopa Liidu või Euroopa Ühenduste mis tahes institutsioonide või asutuste ametlikku arvamust.
Tämä julkaisu on Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskuksen (EMCDDA) omaisuutta ja tekijänoikeuksien alainen. EMCDDA ei ota vastuuta tämän asiakirjan sisältämien tietojen käytön seurauksista. Tämän julkaisun sisältö ei välttämättä vastaa EMCDDA:n yhteistyökumppaneiden, EU:n jäsenvaltioiden tai minkään Euroopan unionin tai Euroopan yhteisöjen toimielimen tai viraston virallisia näkemyksiä.
A Kábítószer és Kábítószer-függőség Európai Megfigyelőközpontjának (European Monitoring Centre for Drugsand Drug Addiction, EMCDDA) ezen jelentését szerzői jog védi. Az EMCDDA nem vállal felelősséget vagy kötelezettséget az ebben a dokumentumban lévő adatok felhasználásából eredő következményekért. A kiadvány tartalma nem feltétlenül tükrözi az EMCDDA partnereinek, az Európai Unió tagállamainak vagy az Európai Unió, illetve az Európai Közösségek bármely intézményének vagy hivatalának hivatalos véleményét.
Denne publikasjonen fra Det europeiske overvåkingssenter for narkotika og narkotikamisbruk (EONN) er opphavsrettslig beskyttet. EONN påtar seg intet juridisk eller erstatningsrettslig ansvar for følger av bruken av dataene i dette dokumentet. Innholdet i denne publikasjonen representerer ikke nødvendigvis de offisielle holdningene til EONNs partnere, medlemsstatene i EU eller andre institusjoner eller organer i Den europeiske union eller De europeiske fellesskap.
Această publicaţie a Observatorului European pentru Droguri şi Toxicomanie (OEDT) este protejată de dreptul de autor. OEDT nu îşi asumă nici un fel de răspundere pentru consecinţele care decurg din folosirea datelor cuprinse în acest document. Conţinutul acestei publicaţii nu reflectă în mod necesar opiniile oficiale ale partenerilor OEDT, ale statelor membre ale Uniunii Europene, sau ale vreunei instituţii sau agenţii a Uniunii Europene sau a Comunităţilor Europene.
Táto publikácia Európskeho monitorovacieho centra pre drogy a drogovú závislosť (EMCDDA) je chránená autorským právom. EMCDDA odmieta občianskoprávnu a inú zodpovednosť za akékoľvek dôsledky vyplývajúce z použitia údajov uvádzaných v tomto dokumente. Obsah tejto publikácie nemusí vyjadrovať oficiálny názor partnerov EMCDDA, členských štátov EÚ ani inštitúcií alebo agentúr Európskej únie, alebo Európskych spoločenstiev.
Pričujoča publikacija Evropskega centra za spremljanje drog in odvisnosti (EMCDDA, v nadaljevanju: Center) je zaščitena z avtorskimi pravicami. Center ne sprejema odgovornosti za posledice, ki izhajajo iz uporabe podatkov iz tega dokumenta. Vsebina te publikacije ne odseva nujno uradnih mnenj partnerjev Centra, držav članic EU ali katere koli ustanove ali agencije Evropske unije ali Evropskih skupnosti.
Denna publikation från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är upphovsrättsligt skyddad. ECNN tar inget ansvar för eventuella konsekvenser av hur uppgifterna i dokumentet används. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis den officiella ståndpunkten för ECNN:s partner, EU-medlemsstaterna eller de övriga institutionerna eller inrättningarna i Europeiska unionen eller gemenskapen.
  DziaÅ‚ania interwencyjne  
Ruchome projekty zapobiegawcze przystosowują się do rozdrobnionego charakteru kultury „rave”, nadal więc udaje się dotrzeć do grupy docelowej osób młodych zażywających narkotyki rekreacyjnie, na przykład przez organizację punktów kontaktowych dla każdej „sceny”.
Mobile prevention projects are adapting to fragmentation of the ‘rave’ culture, so that the target group of young recreational drug users may still be reached, for instance through contact points for every ‘scene’. Among the countries where pill testing existed, the practice has been discontinued in Germany and Portugal. In the Netherlands, pill testing is carried out only in laboratories, and in France the abandonment of on-site pill testing has been proposed. Among the reasons for these changes are the reduced frequency of adulterated pills in western Europe and continuing concerns over the legality of the practice. In the Czech Republic, however, pill testing projects continued and were, in fact, the subject of media debate.
Des projets de prévention mobile s'adaptent à la fragmentation de la culture «rave», de sorte que le groupe cible des jeunes usagers récréatifs de drogues peut encore être atteint, par exemple grâce aux points de contact pour chaque «scène». Parmi les pays où des contrôles de pilules ont eu lieu, l'Allemagne et le Portugal ont interrompu cette pratique. Aux Pays-Bas, les contrôles de pilules ne sont pratiqués qu'en laboratoire et, en France, l'abandon des contrôles de pilules sur place a été proposé. Parmi les raisons de ces changements figurent la faible occurrence de pilules trafiquées en Europe de l'Ouest et les préoccupations récurrentes quant à la légalité de cette pratique. En République tchèque, toutefois, les projets de contrôle des pilules se poursuivent et ont fait l'objet d'un débat dans les médias.
Mobile Präventionsmaßnahmen werden gegenwärtig auf die Zersplitterung der „Rave“-Kultur zugeschnitten, so dass die Zielgruppe junger Menschen, die in ihrer Freizeit Drogen konsumieren, weiterhin erreicht werden kann. Dies erfolgt beispielsweise durch Kontaktpunkte in den einzelnen „Szenen“. Von den Ländern, in denen Pillentests durchgeführt wurden, haben Deutschland und Portugal dieses Verfahren inzwischen eingestellt. In den Niederlanden erfolgen Pillentests ausschließlich in Labors, und in Frankreich wurde die Abschaffung der vor Ort durchgeführten Pillentests vorgeschlagen. Diese Veränderungen sind unter anderem darauf zurückzuführen, dass der Konsum verschnittener Pillen in Westeuropa zurückgegangen ist und nach wie vor Zweifel an der Rechtmäßigkeit dieses Verfahrens bestehen. In der Tschechischen Republik wurden die Pillentestprogramme jedoch weitergeführt und waren Gegenstand von Medienberichten.
, in modo da poter continuare a rivolgersi al gruppo bersaglio dei giovani utenti di droga per fini ricreativi, per esempio attraverso i punti di contatto su ciascuna “scena”. Tra i paesi in cui era stato introdotto il test delle pasticche, la pratica è stata interrotta in Germania e in Portogallo. Nei Paesi Bassi il test delle pasticche viene effettuato unicamente in laboratorio, mentre in Francia è stato proposto di rinunciare ai test in loco. Tra i motivi di queste decisioni vanno annoverate la ridotta frequenza delle pasticche adulterate nell’Europa occidentale e i dubbi sollevati circa la legalità di questa prassi. Peraltro, in Repubblica ceca, i progetti sui test delle pasticche sono continuati e, di fatto, sono stati fatti oggetto di discussione da parte dei mass media.
Τα κινητά σχέδια πρόληψης προσαρμόζονται στον κατακερματισμό της κουλτούρας «ρέιβ», ώστε να παραμείνει δυνατή η προσέγγιση της ομάδας στόχου των νεαρών ψυχαγωγικών χρηστών, για παράδειγμα μέσω σημείων επαφής σε κάθε «σκηνή». Από τις χώρες στις οποίες πραγματοποιούνταν εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών έκστασης, η πρακτική αυτή εγκαταλείφθηκε στη Γερμανία και στην Πορτογαλία. Στις Κάτω Χώρες, εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών διενεργούνται μόνον σε εργαστήρια, ενώ στη Γαλλία προτάθηκε η εγκατάλειψη της επιτόπιας εξέτασης για την ανίχνευση χαπιών. Δύο από τους λόγους για τις αλλαγές αυτές είναι η μειωμένη συχνότητα εμφάνισης νοθευμένων χαπιών στη Δυτική Ευρώπη και ο συνεχιζόμενος προβληματισμός σχετικά με τη νομιμότητα της πρακτικής. Στην Τσεχική Δημοκρατία, ωστόσο, τα σχέδια εξετάσεων για την ανίχνευση χαπιών συνεχίσθηκαν αποτελώντας αντικείμενο συζητήσεων στα μέσα ενημέρωσης.
Mobiele preventieprojecten passen zich aan de fragmentering van de “rave”-cultuur aan zodat de doelgroep van jonge recreatieve drugsgebruikers toch bereikt kan worden, bijvoorbeeld door contactpunten in elke ”scene”. In Duitsland en Portugal is men inmiddels gestopt met het testen van pillen. In Nederland gebeurt dat testen alleen nog maar in laboratoria en in Frankrijk is ook voorgesteld om het testen van pillen op locatie af te schaffen. Deze veranderingen worden mede veroorzaakt door een geringer aanbod van “onzuivere” pillen in West-Europa en vanwege de vraagtekens die bij de rechtsgeldigheid van het testen van pillen gezet worden. In Tsjechië worden projecten voor het testen van pillen echter wel voortgezet, hoewel dit ook daar onderwerp van discussie in de media is.
Projekty mobilní prevence se přizpůsobují roztříštění „divoké“ kultury tak, aby se s cílovou skupinou mladých rekreačních uživatelů drog bylo možné spojit, např. přes kontaktní místa pro každou „scénu“. Ze zemí, kde existovalo testování tablet, byla tato praxe zrušena v Německu a v Portugalsku. V Nizozemsku se testování tablet provádí pouze v laboratořích a ve Francii bylo navrženo upustit od testování tablet v terénu. Mezi důvody pro tyto změny patří snížená četnost tablet s příměsí v západní Evropě a pokračující obavy ze zákonnosti postupu. V České republice však projekty testování tablet pokračovaly a byly dokonce předmětem mediální diskuse.
Mobile forebyggelsesprojekter tilpasses den fragmenterede karakter, 'rave'-kulturen har, således at målgruppen i form af unge fritidsstofbrugere stadig kan nås, f.eks. gennem kontaktpunkter for hvert 'miljø'. Blandt de lande, hvor der tidligere fandtes pilletestning, er man ophørt med denne praksis i Tyskland og Portugal. I Nederlandene udføres pilletestning kun på laboratorier, og i Frankrig er der stillet forslag om at opgive pilletestning på stedet. Blandt årsagerne til disse ændringer er, at der ikke længere så hyppigt forekommer forfalskede piller i Vesteuropa, og der fortsat er betænkeligheder med hensyn til lovligheden af denne praksis. I Tjekkiet blev pilletestningsprojekterne imidlertid videreført og var faktisk genstand for debat i medierne.
Mobiilsed ennetusprojektid püüavad kohaneda reivikultuuri killustumisega, et oleks siiski võimalik jõuda meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbivate noorteni, näiteks luues eraldi kontaktpunkte erinevate huvigruppide ja subkultuuride jaoks. Maadest, kus tabletianalüüse tehti, on see Saksamaal ja Portugalis lõpetatud. Madalmaades tehakse tabletianalüüse ainult laboratooriumites ja Prantsusmaal on tehtud ettepanek sündmuskohal tabletianalüüside tegemise lõpetamiseks. Nende muutuste põhjuseks on võltsitud tablettide hulga vähenemine Lääne-Euroopas ning püsivad kahtlused selle tegevuse seaduslikkuse suhtes. Tšehhi Vabariigis aga jätkati tablettide analüüsimise projekte ja vaieldi nende üle meedias.
Liikkuvat ehkäisyhankkeet mukautuvat "ravekulttuurin" pirstaloitumiseen siten, että nuorten huumeiden viihdekäyttäjien kohderyhmä pystytään edelleen tavoittamaan esimerkiksi erilaisten "piirien" yhteyshenkilöiden kautta. Niistä maista, joissa pillereitä on testattu, käytäntö on lopetettu Saksassa ja Portugalissa. Alankomaissa pillereitä testataan vain laboratorioissa, Ranskassa on ehdotettu, että pillereiden testaamisesta paikan päällä luovuttaisiin. Syitä näihin muutoksiin ovat muun muassa muunneltujen pillereiden vähentyminen Länsi-Euroopassa ja epäselvyys käytännön laillisuudesta. Tšekissä pillereiden testaushankkeita on kuitenkin jatkettu ja niistä on keskusteltu tiedotusvälineissä.
A mobil prevenciós projektek igazodnak a „rave” kultúra töredezettségéhez, hogy így a fiatal rekreációs kábítószer-használók célcsoportját még el tudják érni, például az összes „helyszínre” kihelyezett kapcsolattartók segítségével. Azon országok közül, ahol korábban a tablettatesztelés működött, Németországban és Portugáliában megszüntették ezt a gyakorlatot. Hollandiában a tablettatesztelést kizárólag laboratóriumokban végzik, Franciaországban pedig javasolták a helyszíni tablettatesztelés megszüntetését. E változások oka többek között az volt, hogy Nyugat-Európában ritkábban fordultak elő hamisított tabletták, ugyanakkor a gyakorlat törvényessége változatlanul vitatott. Csehországban azonban a tablettatesztelési projektek folytatódtak, bár a médiában rendszeres vita tárgyát képezték.
Mobile forebyggende prosjekter tilpasser seg fragmenteringen av ”rave”-kulturen slik at målgruppen unge rekreasjonsbrukere fremdeles kan nås, for eksempel via kontaktpunkter for hver ”scene”. Blant de landene som utførte pilletesting har Tyskland og Polen avsluttet denne praksisen. I Nederland utføres pilletesting bare i laboratorier, og i Frankrike er det foreslått at pilletesting på stedet skal opphøre. Blant årsakene er at urene piller forekommer sjeldnere i Vest-Europa, samt tvil om hvorvidt pilletesting faktisk er lovlig. I Den tsjekkiske republikk har imidlertid pilletestingsprosjektene vedvart og vært tema for en viss debatt i media.
Proiectele mobile de prevenire se adaptează la fragmentarea culturii „rave” pentru a putea totuşi ajunge la grupul ţintă format din tineri care consumă droguri în scop de recreare, de exemplu prin intermediul punctelor de contact pentru fiecare „scenă”. Dintre ţările în care se realiza analiza pastilelor, Germania şi Portugalia au renunţat la această practică. În Ţările de Jos, analiza pastilelor este efectuată numai de laboratoare, iar în Franţa s-a propus abandonarea analizelor pentru pastile în diferite locuri. Printre motivele acestor modificări se numără şi scăderea numărului de pastile falsificate din Europa de vest şi preocupările privind legalitatea acestei practici. Totuşi, în Republica Cehă, proiectele de analiză a pastilelor au fost continuate şi au constituit şi obiectul unor dezbateri în presă.
Projekty mobilnej prevencie sa prispôsobujú fragmentácii „divokej“ kultúry, takže vždy možno zastihnúť cieľovú skupinu mladých, ktorí užívajú drogu rekreačne, napr. prostredníctvom kontaktných miest pre každú „scénu“. Spomedzi krajín, v ktorých existovalo testovanie tabletiek, sa táto prax prerušila v Nemecku a Portugalsku. V Holandsku sa tabletky testujú len v laboratóriách a vo Francúzsku navrhli, aby sa prestalo s testovaním tabletiek v teréne. Dôvodmi týchto zmien je znížený výskyt znehodnotených tabletiek v západnej Európe a pretrvávajúce obavy o zákonnosť postupu. V Českej republike sa však na projektoch testovania tabletiek pokračuje a projekty boli skutočne predmetom diskusií v médiách.
Mobilni preventivni projekti se prilagajajo razdrobitvi "raverske" kulture, tako da se ciljna skupina mladih rekreativnih uživalcev še vedno lahko doseže, na primer prek kontaktnih točk za vsako "sceno". Med državami, v katerih je obstajalo testiranje na tablete, se je praksa prekinila v Nemčiji in na Portugalskem. Na Nizozemskem se testiranje na tablete izvaja samo v laboratorijih, v Franciji pa so predlagali opustitev testiranja na tablete na kraju samem. Med razlogi za te spremembe so manjša pogostnost ponarejenih tablet v zahodni Evropi in stalna zaskrbljenost zaradi zakonitosti prakse. Vendar pa so se na Češkem projekti testiranja na tablete nadaljevali in so bili predmet medijskih razprav.
Mobila preventionsprojekt håller på att anpassa sig till den fragmenterade ”ravekulturen” så att det fortfarande går att nå ut till målgruppen av unga rekreationella droganvändare, till exempel genom kontaktpunkter för alla olika ”scener”. Bland de länder som utförde tablettanalyser har dessa upphört i Tyskland och Portugal. I Nederländerna utförs tablettanalyser bara i laboratorier och i Frankrike har det föreslagits att tablettanalyser på platsen skall upphöra. Några av skälen till detta är att förekomsten av utspädda tabletter i Västeuropa har minskat och att det fortfarande finns tvivel om sådana analyser är lagliga. I Tjeckien fortsatte dock tablettanalysprojekten och var föremål för debatter i medierna.
Mobilie profilakses projekti tiek adaptēti „izklaides” kultūras izplatībai, lai būtu iespējams uzrunāt gados jauno lietotāju grupu, kas lieto narkotikas kā izklaidi, piemēram, izmantojot kontaktēšanās punktus katrai no „notikuma vietām”. No valstīm, kurās pastāvēja narkotiku pārbaude, šī prakse vairs netiek turpināta Vācijā un Portugālē. Nīderlandē narkotiku pārbaudi veic tikai laboratorijās, un Francijā ir ierosināts atcelt narkotiku testus uz vietas. Viens no iemesliem šo izmaiņu ieviešanai ir samazinātā viltoto tablešu izplatība Rietumeiropā un pastāvošās šaubas par šīs metodes likumību. Čehijas Republikā narkotiku pārbaudes projekti tika turpināti, un par tiem notika debates medijos.
  RozdziaÅ‚ 1 : Nowe osiÄ...  
Osiągnięcia w zakresie polityki antynarkotykowej wśród Państw Członkowskich UE są, co nieuniknione, niejednorodne, gdyż odzwierciedlają różnorodne nastawienia względem problemu na szczeblu krajowym i europejskim.
Policy developments in the field of drugs among EU Member States are inevitably heterogeneous, reflecting the variety of approaches at national and European level. However, this does not preclude the existence of common features that merit analysis.
Les développements politiques en matière de drogue parmi les États membres de l'UE sont inévitablement hétérogènes en raison de la diversité des approches suivies au plan national et européen. Toutefois, ce préalable n'exclut pas l'existence de caractéristiques communes méritant d'être analysées.
Da auf einzelstaatlicher und europäischer Ebene unterschiedliche Ansätze verfolgt werden, liegt es auf der Hand, dass in der Drogenpolitik der einzelnen Mitgliedstaaten unterschiedliche Entwicklungen beobachtet werden können. Es gibt jedoch auch gemeinsame Merkmale, die analysiert werden sollten.
El desarrollo de las políticas antidroga entre los distintos Estados miembros de la UE es inevitablemente heterogéneo, y refleja los distintos enfoques a nivel nacional y europeo. Sin embargo, esto no impide la existencia de aspectos comunes que merezcan ser analizados.
Gli sviluppi politici nel settore delle droghe tra gli Stati membri dell’Unione europea sono inevitabilmente eterogenei, in quanto riflettono la varietà di approcci a livello nazionale ed europeo. Ciò, tuttavia, non preclude l’esistenza di caratteristiche comuni che meritano di essere analizzate.
A evolução das políticas no domínio da droga nos Estados-Membros da UE é inevitavelmente heterogénea, reflectindo a diversidade das abordagens nacionais e europeia. No entanto, este facto não exclui a existência de elementos comuns que merecem análise.
Οι εξελίξεις όσον αφορά τις πολιτικές για τα ναρκωτικά στα κράτη μέλη της ΕΕ εμφανίζουν αναπόφευκτα ανομοιογένεια, απηχώντας την ποικιλία των προσεγγίσεων σε εθνικό και ευρωπαϊκό επίπεδο. Ωστόσο, το γεγονός αυτό δεν αποκλείει την ύπαρξη κοινών χαρακτηριστικών που αξίζει να αναλυθούν.
Als gevolg van de uiteenlopende aanpak van het drugsprobleem op nationaal en Europees niveau is het onvermijdelijk dat er tussen de lidstaten van de EU sprake is van verschillen in de ontwikkelingen in het beleid met betrekking tot drugs. Desalniettemin zijn er ook gemeenschappelijke kenmerken die een analyse rechtvaardigen.
Vývoj politiky v oblasti drog ve členských státech EU je nevyhnutelně různorodý a je odrazem různých přístupů na národní a evropské úrovni. Tato skutečnost však nevylučuje existenci společných prvků, které si zasluhují rozbor.
Udviklingen inden for narkotikapolitikkerne i EU-medlemsstaterne er uvægerlig uensartet, hvilket afspejler de mange forskellige tiltag på nationalt og europæisk plan. Dette udelukker imidlertid ikke fællestræk, som bør analyseres.
Uimastialaste tegevuspõhimõtete areng ELi liikmesriikides on paratamatult erinev, peegeldades erinevaid lähenemisi riiklikul ja ELi tasandil. See aga ei välista analüüsi väärivate ühiste tunnuste olemasolu.
Huumepolitiikan kehitys EU:n jäsenvaltioissa on väistämättä epäyhtenäistä, sillä lähestymistavat kansallisella ja Euroopan tasolla ovat erilaisia. Kehityksessä on kuitenkin yhteisiä piirteitä, joita on syytä arvioida.
A kábítószerek terén bekövetkezett politikai fejlemények tekintetében az EU tagállamai között óhatatlanul nagy eltérések mutatkoznak, ami a nemzeti és európai szintű módszerek sokféleségét tükrözi. Ez azonban nem zárja ki az olyan közös sajátosságok meglétét, amelyeket érdemes elemezni.
De politiske utviklingene på narkotikaområdet i EUs medlemsstater vil nødvendigvis måtte bli uensartet og gjenspeile det mangfold av tilnærmingsmåter som finnes på nasjonalt plan og EU-plan. Dette utelukker imidlertid ikke at det også finnes fellestrekk som fortjener analyse.
Evoluţia politicilor din domeniul drogurilor în statele membre ale Uniunii Europene este în mod inevitabil eterogenă, reflectând astfel varietatea de abordări care există la nivel naţional şi european. Totuşi, acest aspect nu împiedică prezenţa unor caracteristici comune care trebuie analizate.
Vývoj politiky v oblasti drog je v členských štátoch EÚ nevyhnutne heterogénny a odráža rôzne prístupy na národnej i európskej úrovni. To však vopred nevylučuje existenciu spoločných znakov, ktoré stojí za to analyzovať.
Razvoj politik na področju drog v državah članicah EU je seveda raznovrsten in odraža raznolikost pristopov na nacionalni in evropski ravni. Vendar to ne izključuje obstoja skupnih značilnosti, ki jih je mogoče analizirati.
Eftersom narkotikafrågan hanteras på olika sätt på nationell och europeisk nivå är det oundvikligt att narkotikapolitikens utveckling i EU:s medlemsstater skiftar. Samtidigt finns det gemensamma faktorer som det kan vara meningsfullt att analysera.
Politikas attīstības tendences ar narkotikām saistītajos jautājumos ES dalībvalstu starpā ir nemainīgi neviendabīgas, tādējādi atspoguļojot pieeju dažādību nacionālajā un Eiropas līmenī. Taču tas neizslēdz kopīgas iezīmes, kuras ir vērts analizēt.
  Okienko 4  
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
L’OEDT ha elaborato un insieme di tematiche comuni (“Questionario europeo”, EMQ) che viene usato da o è compatibile con la maggior parte delle indagini realizzate negli Stati membri dell'UE. L’EMQ è inserito in una relazione disponibile sul sito web dell’OEDT (2). Il “consumo una tantum” può essere di limitato valore come indicatore della situazione corrente tra gli adulti (nonostante possa essere un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma associato ad altre misure può favorire la comprensione di taluni aspetti dei modelli di consumo (continuazione o cessazione del consumo) nonché delle dinamiche generazionali della diffusione del consumo di stupefacenti. Il “consumo negli ultimi 12 mesi” fornisce un’indicazione del consumo recente di stupefacenti, sebbene si tratti spesso di un consumo occasionale, mentre il “consumo negli ultimi 30 giorni” segnala un consumo più attuale, un dato che comprende anche le persone che fanno uso frequente di droga.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav. Euroopa näidisküsimustiku leiab aruandest, mis on kättesaadav Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse veebilehel (2). „Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), koos teiste näitajatega võib see aga anda pildi tarbimisharjumuste teatud aspektidest (tarbimise jätkamine või lõpetamine) ja uimastitarbimise leviku põlvkondadevahelistest erinevustest. „Viimased 12 kuud” annab ettekujutuse hiljutisest uimastitarbimisest, kuigi see on tihti juhuslik, ja „viimased 30 päeva” annab pigem ülevaate praegusest kasutamisest, hõlmates inimesi, kes tarbivad uimasteid sageli.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(94) Patrz Tabela TDI-4 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(94) See Table TDI-4 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
(94) Voir tableau TDI-4 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
(94) Siehe Tabelle TDI-4 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005.
(94) Véase el cuadro TDI-4 (parte ii) del boletín estadístico de 2005.
(94) Cfr. la tabella TDI-4 (parte ii) nel bollettino statistico 2005.
(94) Βλέπε Πίνακα TDI-4 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(94) Zie tabel TDI-4 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
(94) Viz tabulka TDI-4 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005.
(94) Se tabel TDI-4 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
(94) Ks. taulukko TDI-4 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(94) Ld. a TDI-4 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(94) Se tabell TDI-4 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
(94) Vezi Tabelul TDI-4 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
(94) Pozri tabuľku TDI-4 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
(94) Glej tabelo TDI-4 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
(94) Se tabell TDI-4 (del ii) i statistikbulletinen 2005.
(94) Skatīt tabulu TDI-4 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Amfetamina  
(71) Patrz Tabela SZR-8 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(71) See Table SZR-8 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(71) Voir tableau SZR-8 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(71) Siehe Tabelle SZR-8 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(71) Véase el cuadro SZR-8 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(71) Cfr. la tabella SZR-8 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(71) Ver quadro SZR-8 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(71) Βλέπε Πίνακα SZR-8 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(71) Zie tabel SZR-8 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(71) Viz tabulka SZR-8 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(71) Se tabel SZR-8 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(71) Vaata tabelit SZR-8 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(71) Ks. taulukko SZR-8 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(71) Ld. a SZR-8 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(71) Se tabell SZR-8 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(71) Vezi Tabelul SZR-8 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(71) Pozri tabuľku SZR-8 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(71) Glej tabelo SZR-8 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(71) Se tabell SZR-8 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(71) Skatīt tabulu SZR-8 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Amfetamina  
(74) Patrz Tabela PPP-8 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(74) See Table PPP-8 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(74) Voir tableau PPP-8 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(74) Siehe Tabelle PPP-8 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(74) Véase el cuadro PPP-8 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(74) Cfr. la tabella PPP-8 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(74) Ver quadro PPP-8 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(74) Βλέπε Πίνακα PPP-8 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(74) Zie tabel PPP-8 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(74) Viz tabulka PPP-8 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(74) Se tabel PPP-8 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(74) Vaata tabelit PPP-8 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(74) Ks. taulukko PPP-8 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(74) Ld. a PPP-8 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(74) Se tabell PPP-8 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(74) Vezi Tabelul PPP-8 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(74) Pozri tabuľku PPP-8 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(74) Glej tabelo PPP-8 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(74) Se tabell PPP-8 (del i) i statistikbulletinen 2005.
(74) Skatīt tabulu PPP-8 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Amfetamina  
(70) Patrz Tabela SZR-7 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(70) See Table SZR-7 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(70) Voir tableau SZR-7 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(70) Siehe Tabelle SZR-7 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(70) Véase el cuadro SZR-7 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(70) Cfr. la tabella SZR-7 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(70) Ver quadro SZR-7 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(70) Βλέπε Πίνακα SZR-7 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(70) Zie tabel SZR-7 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(70) Viz tabulka SZR-7 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(70) Se tabel SZR-7 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(70) Vaata tabelit SZR-7 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(70) Ks. taulukko SZR-7 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(70) Ld. a SZR-7 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(70) Se tabell SZR-7 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(70) Vezi Tabelul SZR-7 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(70) Pozri tabuľku SZR-7 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(70) Glej tabelo SZR-7 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(70) Se tabell SZR-7 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(70) Skatīt tabulu SZR-7 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(97) Patrz Tabela TDI-10 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(97) See Table TDI-10 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(97) Voir tableau TDI-10 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(97) Siehe Tabelle TDI-10 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(97) Véase el cuadro TDI-10 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(97) Cfr. la tabella TDI-10 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(97) Βλέπε Πίνακα TDI-10 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(97) Zie tabel TDI-10 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(97) Viz tabulka TDI-10 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(97) Se tabel TDI-10 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(97) Ks. taulukko TDI-10 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(97) Ld. a TDI-10 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(97) Se tabell TDI-10 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(97) Vezi Tabelul TDI-10 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(97) Pozri tabuľku TDI-10 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(97) Glej tabelo TDI-10 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(97) Se tabell TDI-10 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(97) Skatīt tabulu TDI-10 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Okienko 6  
Liczbę konfiskat narkotyków w danym kraju zwykle odbiera się jako pośredni wskaźnik wielkości podaży i dostępności narkotyków, ale odzwierciedla ona również zasoby egzekwowania prawa, priorytety i strategie oraz podatność handlarzy narkotyków na krajowe i międzynarodowe strategie ograniczania podaży.
The number of drug seizures in a country is usually considered to be an indirect indicator of the supply and availability of drugs, although it also reflects law enforcement resources, priorities and strategies, as well as vulnerability of traffickers to national and international supply reduction strategies. Quantities seized may fluctuate widely from one year to the next, for example if in one year a few of the seizures are very large. For this reason, the number of seizures is considered by several countries to be a better indicator of trends. In all countries, the number of seizures contains a high proportion of small seizures at the retail level. The origin and destination of drugs seized may indicate trafficking routes and producing areas, but this information is not always known. The purity and price of drugs sold at retail level are reported by most of the Member States. However, data come from a range of different sources, which are not always comparable or reliable, making accurate comparisons between countries difficult.
Le nombre de saisies de drogue dans un pays est généralement considéré comme un indicateur indirect de l'offre et de la disponibilité des drogues, bien qu'il reflète également les ressources, les priorités et les stratégies d'application de la législation et la vulnérabilité des trafiquants face aux stratégies nationales et internationales de réduction de l'offre. Les quantités saisies peuvent varier considérablement d'une année à l'autre. Ainsi, au cours d'une année, les autorités peuvent réaliser un petit nombre de saisies, mais de quantités importantes de drogue. C'est la raison pour laquelle plusieurs pays considèrent que le nombre de saisies est un meilleur indicateur de tendance. Dans tous les pays, le nombre de saisies comprend une part élevée de petites saisies au niveau du détail. L'origine et la destination des drogues saisies peuvent fournir des indications sur les routes qu'empruntent le trafic et sur les zones de production, mais cette information n'est pas toujours connue. La pureté et le prix des drogues au détail sont déclarés par la plupart des États membres. Toutefois, les données proviennent de diverses sources, qui ne sont pas toujours comparables ou fiables, ce qui rend les comparaisons entre pays malaisées.
Die Zahl der Sicherstellungen in einem Land wird in der Regel als indirekter Indikator für das Angebot und die Verfügbarkeit von Drogen angesehen, spiegelt jedoch auch Strafverfolgungsressourcen, -prioritäten und -strategien sowie die Wahrscheinlichkeit wider, dass sich nationale und internationale Strategien zur Reduzierung des Angebots auf Drogenhändler auswirken. Die sichergestellten Mengen können von Jahr zu Jahr stark schwanken, etwa wenn in einem Jahr einige besonders umfangreiche Sicherstellungen erfolgt sind. Aus diesem Grund wird die Zahl der Sicherstellungen in mehreren Ländern als der bessere Indikator für Tendenzen angesehen. In allen Ländern umfasst die Zahl der Sicherstellungen einen großen Anteil kleinerer Sicherstellungen auf Kleinhandelsebene. Ursprungs- und Zielland der sichergestellten Drogen können Hinweise auf die Route des Drogenhandels und Erzeugungsgebiete liefern, jedoch ist diese Information nicht immer verfügbar. Daten über Preis und Reinheit der auf Kleinhandelsebene verkauften Drogen werden von den meisten Mitgliedstaaten bereitgestellt. Jedoch stammen die Daten aus einer Reihe verschiedener Quellen, die nicht immer vergleichbar oder zuverlässig sind, weshalb es schwierig ist, genaue Vergleiche zwischen den Ländern durchzuführen.
El número de incautaciones de drogas en un país suele considerarse un indicador indirecto de la oferta y disponibilidad de las mismas, aunque también refleja los recursos, prioridades y estrategias de la policía, así como la vulnerabilidad de los traficantes ante las estrategias de reducción de la oferta nacionales e internacionales. Las cantidades incautadas pueden variar mucho de un año a otro, por ejemplo si un año se registran algunas incautaciones especialmente grandes. Por esta razón, varios países consideran que el número de incautaciones es un indicador más adecuado de las tendencias. En todos los países, los datos incluyen un mayor número de pequeñas incautaciones de pequeños traficantes. El origen y el destino de las drogas incautadas pueden ser indicadores de rutas de tráfico y áreas de producción, pero no siempre se dispone de esta información. La mayoría de Estados miembros comunican el precio y la pureza de las drogas vendidas por los pequeños traficantes. No obstante, los datos proceden de una gran variedad de fuentes que no siempre son comparables o fiables, lo que hace difícil establecer una comparación exacta entre países.
Normalmente il numero di sequestri di stupefacenti in un paese è considerato un indicatore indiretto dell’offerta e della disponibilità di queste sostanze, sebbene dipenda anche dalle risorse delle forze dell’ordine, dalle priorità e dalle strategie nonché dalla vulnerabilità degli spacciatori nei confronti delle strategie nazionali e internazionali di riduzione dell’offerta. I quantitativi sequestrati possono variare notevolmente da un anno all’altro, per esempio se in un anno alcuni dei sequestri interessano quantitativi ingenti. Per tale motivo il numero di intercettazioni è considerato in alcuni paesi un migliore indicatore di tendenza. In tutti i paesi, una grande percentuale del numero di piccoli sequestri avviene al livello dello spaccio al dettaglio. L’origine e la destinazione delle sostanze sequestrate possono fornire indicazioni sulle vie del traffico e sulle aree di produzione; tali informazioni tuttavia non sono sempre note. Il prezzo e la purezza degli stupefacenti spacciati al dettaglio vengono segnalati dalla maggior parte degli Stati membri. Tuttavia i dati provengono da fonti diverse non sempre comparabili, il che rende difficile operare un confronto tra paesi.
O número de apreensões efectuadas num país é geralmente considerado um indicador indirecto da oferta e disponibilidade de drogas, mas reflecte também os recursos, as prioridades e estratégias dos serviços de aplicação da lei, bem como a vulnerabilidade dos traficantes face às estratégias nacionais e internacionais de redução da oferta. As quantidades apreendidas podem variar muito de ano para ano, por exemplo, se num ano se efectuarem apreensões muito volumosas. Por esta razão, vários países consideram que o número de apreensões é um melhor indicador das tendências. Em todos os países, o número de apreensões inclui uma grande percentagem de pequenas apreensões ao nível da venda a retalho. A origem e o destino da droga apreendida, quanto conhecidos, podem dar indicações sobre as rotas de tráfico e as zonas de produção. A maioria dos Estados-Membros comunica dados sobre a pureza e o preço das drogas ao nível da venda a retalho. Contudo, os dados provêm de uma série de fontes diferentes, nem sempre comparáveis ou fiáveis, o que dificulta a realização de comparações precisas.
Ο αριθμός των κατασχέσεων ναρκωτικών σε μια χώρα θεωρείται συνήθως έμμεσος δείκτης της προσφοράς και της διαθεσιμότητας ναρκωτικών, μολονότι απηχεί επίσης τους πόρους, τις προτεραιότητες και τις στρατηγικές της επιβολής του νόμου, καθώς και την αδυναμία των διακινητών απέναντι στις εθνικές και διεθνείς στρατηγικές με στόχο τη μείωση της προσφοράς. Οι κατασχεθείσες ποσότητες είναι δυνατόν να ποικίλλουν σημαντικά από χρόνο σε χρόνο, για παράδειγμα εάν σε ένα έτος μερικές από τις κατασχέσεις αφορούσαν πολύ μεγάλες ποσότητες. Για τον λόγο αυτό, ο αριθμός των κατασχέσεων θεωρείται από αρκετές χώρες καλύτερος δείκτης των τάσεων. Σε όλες τις χώρες, ο αριθμός των κατασχέσεων περιλαμβάνει μεγάλο ποσοστό μικρών κατασχέσεων σε επίπεδο λιανικής διακίνησης. Η προέλευση και ο προορισμός των κατασχεθέντων ναρκωτικών ενδέχεται να υποδεικνύει τις οδούς διακίνησης και τις περιοχές παραγωγής, αλλά οι πληροφορίες αυτές δεν είναι πάντοτε γνωστές. Τα περισσότερα κράτη μέλη αναφέρουν την καθαρότητα και την τιμή των ναρκωτικών που πωλούνται σε επίπεδο λιανικής διακίνησης. Ωστόσο, τα στοιχεία προέρχονται από πολλές διαφορετικές πηγές, οι οποίες δεν είναι πάντοτε συγκρίσιμες ή αξιόπιστες, γεγονός που καθιστά δυσχερείς τις ακριβείς συγκρίσεις μεταξύ χωρών.
De hoeveelheid in een land in beslag genomen drugs wordt meestal als een indirecte indicatie beschouwd van de aanvoer en beschikbaarheid van drugs. Het is echter ook een weerspiegeling van de middelen, prioriteiten en strategieën van strafvervolgingsinstanties alsmede van de kwetsbaarheid van drugshandelaren voor nationale en internationale strategieën voor het terugdringen van het aanbod. De in beslag genomen hoeveelheden kunnen van jaar tot jaar sterk fluctueren, bijvoorbeeld als in een bepaald jaar een paar grote vangsten hebben plaatsgevonden. Daarom beschouwen verschillende landen het aantal inbeslagnames als een betere indicatie voor trends. In alle landen bestaan de inbeslagnames voor een groot deel uit kleinere confiscaties op straathandelniveau. De herkomst en bestemming van de in beslag genomen drugs kunnen een indicatie geven van de routes en productielocaties, maar dergelijke gegevens zijn niet altijd beschikbaar. De meeste landen melden de zuiverheid en prijs van de drugs op straathandelniveau. De gegevens zijn echter afkomstig uit veel verschillende bronnen die niet altijd vergelijkbaar of betrouwbaar zijn, hetgeen een exacte vergelijking tussen landen bemoeilijkt.
Počet záchytů drog v určité zemi je obvykle považován za nepřímý ukazatel nabídky a dostupnosti drog, i když je i odrazem zdrojů, priorit a strategií vymáhání práva, ale i míry, v níž jsou obchodníci s drogami postižitelní národními a mezinárodními strategiemi pro omezení drogové nabídky. Množství zachycených drog se může v jednotlivých letech výrazně lišit, například pokud je v jednom roce provedeno několik velkých záchytů. Proto některé země považují za lepší indikátor trendů počet provedených záchytů. Ve všech zemích zahrnuje počet provedených záchytů vysoký podíl malých záchytů na maloobchodní úrovni. Původ a určení zachycených drog může indikovat trasy nezákonného obchodu s drogami a oblasti drogové produkce. Tyto informace však nejsou vždy známy. Čistota a cena drog prodaných na maloobchodní úrovni je hlášena většinou členských států. Údaje však pocházejí z mnoha různých zdrojů, které nejsou vždy srovnatelné nebo důvěryhodné, což ztěžuje provedení přesných srovnání mezi zeměmi.
Antallet af narkotikabeslaglæggelser i et land betragtes sædvanligvis som en indirekte indikator for forsyning og tilgængelighed af narkotika, selv om det også afspejler retshåndhævelsesmyndighedernes ressourcer, prioriteringer og strategier samt den udstrækning, hvori omsætningsleddene er udsat for at blive omfattet af nationale og internationale udbudsbegrænsende strategier. Mængderne, som beslaglægges, kan variere meget fra år til år, for eksempel hvis nogen af beslaglæggelserne et år er meget store. Af den grund betragter mange lande antallet af beslaglæggelser som en bedre indikator for tendenser. I alle lande omfatter antallet af beslaglæggelser en stor andel af små beslaglæggelser i detailleddet. Oprindelsen af og destinationen for beslaglagte stoffer kan give en indikation af smuglerruter og produktionsområder, men disse oplysninger foreligger ikke altid. De fleste medlemsstater rapporterer om renhed og priser for stoffer i detailleddet. Oplysningerne kommer imidlertid fra en række forskellige kilder som ikke altid er sammenlignelige eller pålidelige, og dette gør det vanskelig at foretage nøjagtige sammenligninger landene imellem.
Uimastikonfiskeerimiste arvu riigis peetakse tavaliselt uimastite pakkumise ja kättesaadavuse kaudseks näitajaks, kuigi see peegeldab ka õiguskaitsealaseid vahendeid, prioriteete ja strateegiaid ning riiklike ja rahvusvaheliste pakkumise vähendamise strateegiate mõju kaubitsejatele. Konfiskeeritud kogused võivad aastast aastasse suurel määral kõikuda, näiteks siis, kui ühel aastal on mõnel korral konfiskeeritud väga suuri koguseid. Seetõttu peavad mitmed riigid konfiskeerimiste arvu paremaks suundumuste näitajaks. Kõigis riikides moodustavad olulise osa konfiskeerimistest väikesed konfiskeerimised jaemüügi tasandil. Konfiskeeritud uimastite päritolu ja sihtkoht võivad viidata kaubateedele ja tootmispiirkondadele, kuid see teave ei ole alati kättesaadav. Enamik liikmesriike annab teavet jaemüügi tasandil levitatavate uimastite puhtuse ja hinna kohta. Andmed pärinevad siiski väga erinevatest allikatest, mis ei ole alati võrreldavad ega usaldusväärsed ning see teeb riikidevahelise võrdlemise raskeks.
Tietyssä maassa tehtyjen huumetakavarikkojen lukumäärää pidetään yleensä huumeiden tarjonnan ja saatavuuden epäsuorana indikaattorina, joskin se kuvastaa myös lainvalvonnan resursseja, prioriteetteja ja strategioita sekä sitä, miten hyvin kansalliset ja kansainväliset tarjonnan vähentämisen strategiat tehoavat salakuljettajiin. Takavarikoidut määrät saattavat vaihdella voimakkaasti eri vuosina esimerkiksi siksi, että jonakin vuonna on tehty muutama hyvin suuri takavarikko. Useat maat pitävät tästä syystä takavarikkojen lukumäärää parempana merkkinä suuntauksista. Takavarikkojen lukumäärään sisältyy kaikissa maissa suuri osuus vähittäiskaupan tasolla tehtyjä pieniä takavarikkoja. Takavarikoitujen huumeiden alkuperä ja määränpää saattavat kertoa salakuljetusreiteistä, mutta tätä tietoa ei aina ole saatavilla. Useimmat jäsenvaltiot ilmoittavat huumeiden puhtauden ja hinnan vähittäiskaupassa. Tiedot ovat kuitenkin peräisin useista erilaisista lähteistä, jotka eivät aina ole vertailukelpoisia tai luotettavia, joten maiden välillä on vaikea tehdä tarkkoja vertailuja.
Az egy országban történt kábítószer-lefoglalások számát a kábítószerek kínálata és elérhetősége szempontjából közvetett mutatónak tekintik, bár ugyancsak tükrözi a bűnüldöző szervek erőforrásait, prioritásait és stratégiáit, valamint a kereskedők sebezhetőségét a nemzeti és nemzetközi készletcsökkentő stratégiákkal szemben. A lefoglalt mennyiségek egyik évről a másikra nagyfokú ingadozást mutathatnak, ha például az adott évben a lefoglalások némelyike nagyon nagy. Emiatt a lefoglalások számát sok országra nézve meg kell vizsgálni, hogy tisztább mutatót kapjunk a tendenciáról. A lefoglalások száma minden országban nagy arányban tartalmaz kiskereskedelmi szinten történt kis lefoglalásokat. A lefoglalt kábítószerek származása és rendeltetési helye jelezheti a kereskedelmi útvonalakat és termelőterületeket, ez az információ azonban nem mindig ismert. A kiskereskedelmi szinten eladott kábítószerek tisztaságáról és áráról a legtöbb tagállam beszámol. Az adatok azonban számos különböző, nem mindig összehasonlítható vagy megbízható forrásból származnak, ami megnehezíti az országok közötti pontos összehasonlítást.
Antallet narkotikabeslag i et land betraktes gjerne som en indirekte indikator på tilbud og tilgjengelighet av narkotika, selv om de også gjenspeiler politiets ressurser, prioriteringer og strategier, og likeledes i hvilken grad nasjonale og internasjonale tilbudsreduserende tiltak virker inn på omsetningsleddene. Mengdene som beslaglegges kan variere fra år til år, f.eks. hvis noen av beslagene et år er svært store. Av denne grunn betrakter mange land antallet beslag som en bedre indikator på trender. I alle land omfatter antallet beslag en stor del små beslag på detaljistnivå. De beslaglagte stoffenes opprinnelse og destinasjon kan gi en indikasjon på smuglerruter og produksjonsområder, men denne informasjonen er ikke alltid kjent. De fleste medlemsstatene i EU rapporterer om renhet og pris på stoffene på detaljistnivå. Opplysningene kommer imidlertid fra en rekke ulike kilder som ikke alltid er sammenlignbare eller pålitelige, og dette gjør det vanskelig å foreta nøyaktige sammenligninger landene imellom.
De obicei se consideră că numărul capturilor de droguri dintr-o ţară este un indicator indirect al ofertei şi disponibilităţii drogurilor, deşi reflectă de asemenea capacitatea, resursele şi strategiile de aplicare a legii, precum şi vulnerabilitatea traficanţilor faţă de strategiile naţionale şi internaţionale care urmăresc reducerea ofertei. Cantităţile capturate pot fluctua considerabil de la un an la altul, de exemplu dacă într-un an câteva capturi sunt de dimensiuni foarte mari. Din acest motiv, mai multe ţări consideră că numărul capturilor este un indicator mai bun al tendinţelor. În toate ţările, numărul capturilor cuprinde o proporţie ridicată de capturi mici la nivelul comerţului cu amănuntul. Originea şi destinaţia drogurilor capturate pot indica rutele de trafic şi zonele de producţie, dar aceste informaţii nu sunt întotdeauna cunoscute. Majoritatea statelor membre furnizează date privind puritatea şi preţul drogurilor vândute cu amănuntul. Datele provin însă dintr-o varietate de surse diferite, iar acestea nu sunt întotdeauna comparabile sau fiabile, comparaţiile corecte dintre ţări fiind astfel dificil de realizat.
Počet zachytení drog v krajine sa zvyčajne považuje za nepriamy indikátor dodávok a dostupnosti drog, hoci odzrkadľuje aj zdroje presadzovania práva, priority a stratégie ako aj zraniteľnosť obchodníkov voči národným a medzinárodnými stratégiám znižovania dodávok. Zachytené množstvá sa môžu z roka na rok podstatne meniť, ak sa napríklad v jednom roku párkrát zachytí veľmi veľké množstvo. Z tohto dôvodu niektoré krajiny považujú počet zachytení drog za lepší indikátor trendov. Vo všetkých krajinách vysoko prevládajú v počte zachytení drog zachytenia malých množstiev na maloobchodnej úrovni. Pôvod a miesto určenia zachytených drog môže naznačovať obchodné trasy a oblasti výroby, ale tieto informácie nie sú známe vždy. Čistotu a cenu maloobchodne predávaných drog uvádza väčšina členských štátov. Údaje však pochádzajú z radu rôznych zdrojov, nie vždy sú porovnateľné alebo spoľahlivé, a tým sťažujú presné porovnávanie medzi krajinami.
Število zasegov v državi se ponavadi uporablja kot posredni kazalec ponudbe in razpoložljivosti drog, odraža pa tudi vire organov pregona, prednostne naloge in strategije, kot tudi ranljivost preprodajalcev zaradi nacionalnih in mednarodnih strategij za zmanjšanje ponudbe. Zasežene količine se lahko močno razlikujejo od enega leta do drugega, v enem letu je na primer nekaj zasegov zelo velikih. Zato je po mnenju več držav boljši kazalec trendov število zasegov. V vseh državah je v število zasegov vštet velik del majhnih zasegov na ravni preprodajanja na drobno. Poreklo in namembni kraj drog lahko nakažeta trgovske poti in področja proizvodnje, vendar ti podatki niso vedno znani. Večina držav članic je poročala o cenah in čistosti drog na ravni prodaje na drobno. Vendar pa podatki prihajajo iz različnih virov, ki niso vedno primerljivi ali zanesljivi, zaradi česar je težko napraviti natančno primerjavo med državami.
Antalet narkotikabeslag i ett land anses vanligtvis vara en indirekt indikator på tillgången på narkotika och hur lätt det är att få tag på den, men speglar också kontrollorganens resurser, prioriteringar och strategier, samt i vilken mån de nationella och internationella strategierna för att minska tillgången kommer åt de personer som ägnar sig åt narkotikahandel. De mängder som beslagtas kan variera kraftigt från år till år, till exempel om några av beslagen under ett år är mycket stora. Av den anledningen anses det i många länder att antalet beslag är en bättre trendindikator. I alla länderna står små beslag i missbrukarledet för en stor del av antalet beslag. Om man känner till var den beslagtagna narkotikan kommer från och vart den skall, kan det ge en fingervisning om handelsvägar och produktionsområden, men denna information finns inte alltid tillgänglig. Renhetsgraden och priset på narkotikan i missbrukarledet rapporteras av de flesta medlemsstaterna. Men uppgifterna kommer från en rad olika källor, vilka inte alltid är jämförbara eller tillförlitliga och det blir därmed svårt att göra korrekta jämförelser mellan länderna.
Narkotiku atsavināšanas gadījumu skaitu valstī parasti uzskata par netiešu norādi uz narkotiku piegādi un pieejamību, kaut gan tas atspoguļo arī tiesībsargājošo institūciju resursus, prioritātes, stratēģijas, kā arī nelikumīgo tirgotāju neaizsargātību pret nacionālajām un starptautiskajām piegādes samazināšanas stratēģijām. Atsavinātie daudzumi var ļoti atšķirties pa gadiem, piemēram, ja vienā gadā dažos atsavināšanas gadījumos daudzumi ir ļoti lieli. Šī iemesla dēļ vairākas valstis par labāku indikatoru uzskata atsavināšanas gadījumu skaitu. Visās valstīs atsavināšanas gadījumu skaits ietver arī lielu proporcionālo daļu ar nelielu apjomu atsavinājumu mazumtirdzniecības līmenī. Konfiscēto narkotiku izcelsme un nosūtīšanas adresāts var norādīt uz kontrabandas maršrutiem un ražošanas zonām, taču šī informācija ne vienmēr ir zināma. Par mazumtirdzniecībā pārdoto narkotiku tīrību un cenu datus sniedz lielākā daļa dalībvalstu. Taču šie dati nāk no dažādiem avotiem, kas ne vienmēr ir salīdzināmi, vai arī ir grūti izdarīt ticamus, precīzus salīdzinājumus valstu starpā.
  RozdziaÅ‚ 6: Heroina or...  
Regularne i przewlekłe zażywanie heroiny, wstrzykiwanie narkotyków oraz, w przypadku niektórych państw, nasilone stosowanie środków pobudzających stanowi w Europie istotną część problemów zdrowotnych i społecznych wynikających z zażywania narkotyków.
The regular and sustained use of heroin, drug injecting and, in some countries, the intensive use of stimulants account for a substantial proportion of drug-related health and social problems in Europe. The number of individuals exhibiting this kind of behaviour is low relative to the population overall, but the impact of problem drug use is considerable. To help understand the scale of this problem and to allow trends to be monitored over time, the EMCDDA is working with the Member States to redefine the concept of ‘problem drug use’ and to develop strategies to measure both its scale and its impact.
L'usage régulier et prolongé d'héroïne, l'injection de drogue et, dans certains pays, l'usage intensif de stimulants représentent une proportion considérable des décès liés à la drogue et des problèmes sociaux en Europe. Le nombre de personnes présentant ce type de comportement est faible par rapport à l'ensemble de la population, mais les conséquences de l'usage problématique de drogue sont considérables. Afin de mieux appréhender l'ampleur de ce problème et de permettre un suivi des tendances dans le temps, l'OEDT travaille avec les États membres à la redéfinition du concept d' «usage problématique de drogue» et à l'élaboration de stratégies destinées à mesurer à la fois son étendue et son impact.
Der regelmäßige und langfristige Konsum von Heroin, der injizierende Drogenkonsum und der intensive Konsum von Stimulanzien in einigen Ländern sind für einen Großteil der drogenbedingten Gesundheits- und Sozialprobleme in Europa verantwortlich. Der Anteil der Menschen mit einem solchen Verhaltensmuster an der Gesamtbevölkerung ist zwar relativ niedrig, die Folgen des problematischen Drogenkonsums sind jedoch beträchtlich. Um zum Verständnis der Dimension dieses Problems beizutragen und eine langfristige Überwachung von Tendenzen zu ermöglichen, arbeitet die EBDD gemeinsam mit den Mitgliedstaaten an einer neuen Definition des Begriffs „problematischer Drogenkonsum“ und an der Entwicklung von Strategien, um sowohl Ausmaß als auch Folgen des problematischen Drogenkonsums zu messen.
El consumo regular y prolongado de heroína, el consumo de drogas por vía parenteral y, en algunos países, el consumo frecuente de estimulantes representan un porcentaje importante de los problemas sanitarios y sociales que se derivan del consumo de drogas en Europa. El número de personas que presentan este tipo de conductas es reducido en relación con la población mundial, pero el impacto del consumo problemático de estas drogas es considerable. Al objeto de ayudar a entender la magnitud de este problema y de permitir el seguimiento de la evolución de las tendencias de consumo, el OEDT trabaja con los Estados miembros en la redefinición del concepto de «consumo problemático de drogas» y en el desarrollo de estrategias destinadas a cuantificar su magnitud y sus repercusiones.
Il consumo regolare e sostenuto di eroina, il consumo per via parenterale e, in alcuni paesi, l’uso intensivo di sostanze stimolanti sono responsabili di una percentuale considerevole dei problemi sanitari e sociali correlati alla droga riscontrabili in Europa. Il numero di persone che mostrano questo tipo di comportamento è basso rispetto alla popolazione complessiva, ma l’impatto del consumo problematico è notevole. Per far comprendere la dimensione del fenomeno e per permettere il monitoraggio dell’andamento nel tempo, l’OEDT sta operando con gli Stati membri per giungere a una nuova definizione di “consumo problematico di stupefacenti” e per elaborare strategie volte a misurare l’entità del fenomeno e il relativo impatto.
O consumo regular e continuado de heroína, de droga injectada e, em alguns países, a utilização intensiva de estimulantes, são responsáveis por uma percentagem assinalável dos problemas de saúde e sociais associados à droga, na Europa. O número de indivíduos com este tipo de comportamento é baixo relativamente ao conjunto da população, mas o impacto do consumo problemático de droga é considerável. Para ajudar a compreender a dimensão do problema e permitir monitorizar as tendências ao longo do tempo, o OEDT está a trabalhar com os Estados-Membros na redefinição do conceito de “consumo problemático de droga” e no desenvolvimento de estratégias para medir quer a sua dimensão quer o seu impacto.
Η συστηματική και διαρκής χρήση ηρωίνης, η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών και, σε ορισμένες χώρες, η εντατική χρήση διεγερτικών αποτελούν την αιτία σημαντικού ποσοστού των προβλημάτων υγείας και των κοινωνικών προβλημάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά στην Ευρώπη. Ο αριθμός των ατόμων που παρουσιάζουν τέτοιου είδους συμπεριφορά είναι μικρός σε σχέση με τον συνολικό πληθυσμό, αλλά ο αντίκτυπος της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών είναι σημαντικός. Για την κατανόηση της έκτασης του προβλήματος και για την παρακολούθηση των τάσεων σε βάθος χρόνου, το ΕΚΠΝΤ συνεργάζεται με τα κράτη μέλη για τον νέο προσδιορισμό της έννοιας της «προβληματικής χρήσης ναρκωτικών» και για την ανάπτυξη στρατηγικών για την εκτίμηση τόσο της έκτασης όσο και του αντίκτυπου του προβλήματος.
Een aanzienlijk deel van de drugsgerelateerde sociale en gezondheidsproblemen in Europa wordt veroorzaakt door het regelmatige en langdurige gebruik van heroïne, door het injecteren van drugs en, in sommige landen, door het frequent gebruik van stimulerende middelen. Het aantal personen dat dergelijk gedrag vertoont, is in verhouding tot de totale bevolking weliswaar relatief laag, maar de gevolgen van problematisch drugsgebruik zijn aanzienlijk. Om een beter inzicht in de omvang van deze problematiek te krijgen en om trendmatige ontwikkelingen vast te kunnen stellen, werkt het EWDD samen met de lidstaten aan het herdefiniëren van het concept 'problematisch drugsgebruik' en aan het ontwikkelen van strategieën om de omvang en gevolgen ervan te bepalen.
Pravidelné a trvalé užívání heroinu, injekční užívání drog a v některých zemích i intenzívní užívání stimulantů jsou příčinou podstatné části zdravotních a sociálních problémů v Evropě souvisejících s drogami. Počet jednotlivců vykazujících tento druh chování je vzhledem k celkové populaci nízký, ale dopad problémového užívání drog je značný. Ve snaze o pochopení rozsahu tohoto problému a o sledování vývoje trendů z časového hlediska pracuje EMCDDA s členskými státy na nové definici pojmu „problémové užívání drog“ a na vývoji strategií k měření jeho rozsahu i dopadu.
Regelmæssig og vedvarende heroinbrug, intravenøs brug og i visse lande intensiv brug af stimulanser tegner sig for en væsentlig del af Europas narkotikarelaterede sundhedsproblemer og sociale problemer. Antallet af personer, der udviser denne form for adfærd, er forholdsvis lavt i forhold til den samlede befolkning, men problematisk stofbrug har store konsekvenser. For at hjælpe med at forstå problemets omfang og gøre det muligt at registrere tidstendenser er EONN sammen med medlemsstaterne i færd med at omdefinere begrebet 'problematisk stofbrug' og udarbejde strategier til at måle omfanget og konsekvenserne heraf.
Korrapärane ja kestev heroiinitarbimine, narkootikumide süstimine ja, mõnedes riikides, intensiivne stimulantide tarbimine on suure osa narkootikumidega seotud tervise- ja sotsiaalprobleemide põhjuseks Euroopas. Sellise käitumismalliga inimeste osakaal kogu rahvastiku hulgas on suhteliselt madal, kuid probleemse uimastitarbimise mõju on märkimisväärne. Selleks, et aidata seda probleemi mõista ja et jälgida suundumusi pikema aja jooksul, teeb Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus koostööd liikmesriikidega, et defineerida uuesti mõiste „probleemne uimastitarbimine” ja töötada välja strateegiad nii selle ulatuse kui mõju mõõtmiseks.
Heroiinin säännöllinen ja jatkuva käyttö, suonensisäinen huumeidenkäyttö ja joissakin maissa piristeiden runsas käyttö aiheuttavat merkittävän osan huumeisiin liittyvistä terveydellisistä ja sosiaalisista ongelmista Euroopassa. Tällaista käyttöä harjoittavien henkilöiden määrä on pieni suhteessa koko väestöön, mutta huumeiden ongelmakäytön vaikutus on huomattava. Jotta saataisiin käsitys ongelman laajuudesta ja jotta voitaisiin seurata ajallisia suuntauksia, EMCDDA pyrkii määrittelemään jäsenvaltioiden kanssa uudelleen "huumeiden ongelmakäytön" käsitteen sekä kehittämään strategioita sen laajuuden ja vaikutusten mittaamiseksi.
Európában a heroin rendszeres és tartós használata, a kábítószer-injekciózás, valamint néhány országban a serkentőszerek intenzív használata felelős a kábítószerrel összefüggő egészségi és társadalmi problémák jelentős hányadáért. Bár az ilyen viselkedés az egyének kis számára jellemző a népesség egészéhez viszonyítva, a problematikus kábítószer-használat ártalmai jelentősek. A probléma mértékének megértéséhez és a tendenciák időbeli változásának figyelemmel kíséréséhez az EMCDDA együttműködik a tagállamokkal a „problematikus kábítószer-használat” fogalmának új meghatározásában, valamint a mértékének és hatásának mérésére irányuló stratégiák kidolgozásában.
Regelmessig, vedvarende bruk av heroin, sprøytebruk og i en del land intensiv bruk av sentralstimulerende midler ligger til grunn for en vesentlig del av de narkotikarelaterte helsemessige og sosiale problemene i Europa. Antallet personer som framviser denne typen atferd er liten i forhold til befolkningen som helhet, men konsekvensene av problematisk bruk av narkotika er omfattende. For å gjøre det mulig å få begrep om omfanget av problemet og kartlegge trender over tid har EONN innledet et samarbeid med medlemsstatene for å definere begrepet ”problematisk bruk av narkotika” og utarbeide strategier for å måle både omfang og virkninger.
Consumul regulat şi susţinut de heroină, injectarea drogurilor şi, în unele ţări, folosirea intensivă a substanţelor stimulatoare, contribuie în proporţie importantă la problemele de sănătate legate de droguri şi la problemele sociale din Europa. Numărul persoanelor cu acest tip de comportament este relativ mic în comparaţie cu populaţia generală, dar impactul problemelor provocate de consumul de droguri este considerabil. Pentru a contribui la înţelegerea acestei probleme şi pentru a permite monitorizarea tendinţelor în timp, OEDT colaborează cu statele membre în vederea redefinirii conceptului de „consum problematic de droguri” şi pentru elaborarea de strategii destinate măsurării scalei şi a impactului acestuia.
Pravidelné a trvalé užívanie heroínu, injekčné užívanie drog a v niektorých krajinách aj intenzívne užívanie stimulancií sú príčiny podstatnej časti zdravotných a sociálnych problémov súvisiacich s drogami v Európe. Počet osôb, ktorých sa to týka, je v pomere k celkovej populácii malý, avšak účinok problémového užívania drog je značný. EMCDDA spolupracuje s členskými štátmi na novom vymedzení pojmu „problémového užívania drog“ a vývoji stratégií na meranie tak jeho rozsahu, ako aj dosahu s cieľom pomôcť pochopiť rozsah tohto problému a umožniť sledovanie trendov v čase.
Redno in neprekinjeno uživanje heroina, vbrizgavanje drog, v nekaterih državah pa tudi intenzivna uporaba stimulansov, so v Evropi velik del z drogami povezanih zdravstvenih in socialnih problemov. Število posameznikov s takšnim ravnanjem je glede na celotno prebivalstvo razmeroma majhno, vendar pa je vpliv problematičnega uživanja drog precejšen. Zaradi boljšega razumevanja obsega problema in trajnega spremljanja trendov Center sodeluje z državami članicami pri opredelitvi pojma "problematično uživanje drog" ter pri razvoju strategij za merjenje stopnje in vpliva tega pojava.
Vanemässigt heroinmissbruk under längre tid, injektionsmissbruk och – i vissa länder – intensivt missbruk av stimulantia står tillsammans för en betydande del av de narkotikarelaterade hälsoproblemen och sociala problemen i Europa. De personer som uppvisar sådana beteenden är få i förhållande till befolkningen som helhet, men deras problematiska narkotikamissbruk får avsevärda konsekvenser. För att bättre kunna förstå hur omfattande problemet är och för att kunna följa trender, samarbetar ECNN med medlemsstaterna kring en gemensam ny definition av begreppet ”problematiskt narkotikamissbruk” och kring strategier för att mäta såväl omfattningen som konsekvenserna av detta missbruk.
  RozdziaÅ‚ 6: Heroina or...  
Regularne i przewlekłe zażywanie heroiny, wstrzykiwanie narkotyków oraz, w przypadku niektórych państw, nasilone stosowanie środków pobudzających stanowi w Europie istotną część problemów zdrowotnych i społecznych wynikających z zażywania narkotyków.
The regular and sustained use of heroin, drug injecting and, in some countries, the intensive use of stimulants account for a substantial proportion of drug-related health and social problems in Europe. The number of individuals exhibiting this kind of behaviour is low relative to the population overall, but the impact of problem drug use is considerable. To help understand the scale of this problem and to allow trends to be monitored over time, the EMCDDA is working with the Member States to redefine the concept of ‘problem drug use’ and to develop strategies to measure both its scale and its impact.
L'usage régulier et prolongé d'héroïne, l'injection de drogue et, dans certains pays, l'usage intensif de stimulants représentent une proportion considérable des décès liés à la drogue et des problèmes sociaux en Europe. Le nombre de personnes présentant ce type de comportement est faible par rapport à l'ensemble de la population, mais les conséquences de l'usage problématique de drogue sont considérables. Afin de mieux appréhender l'ampleur de ce problème et de permettre un suivi des tendances dans le temps, l'OEDT travaille avec les États membres à la redéfinition du concept d' «usage problématique de drogue» et à l'élaboration de stratégies destinées à mesurer à la fois son étendue et son impact.
Der regelmäßige und langfristige Konsum von Heroin, der injizierende Drogenkonsum und der intensive Konsum von Stimulanzien in einigen Ländern sind für einen Großteil der drogenbedingten Gesundheits- und Sozialprobleme in Europa verantwortlich. Der Anteil der Menschen mit einem solchen Verhaltensmuster an der Gesamtbevölkerung ist zwar relativ niedrig, die Folgen des problematischen Drogenkonsums sind jedoch beträchtlich. Um zum Verständnis der Dimension dieses Problems beizutragen und eine langfristige Überwachung von Tendenzen zu ermöglichen, arbeitet die EBDD gemeinsam mit den Mitgliedstaaten an einer neuen Definition des Begriffs „problematischer Drogenkonsum“ und an der Entwicklung von Strategien, um sowohl Ausmaß als auch Folgen des problematischen Drogenkonsums zu messen.
El consumo regular y prolongado de heroína, el consumo de drogas por vía parenteral y, en algunos países, el consumo frecuente de estimulantes representan un porcentaje importante de los problemas sanitarios y sociales que se derivan del consumo de drogas en Europa. El número de personas que presentan este tipo de conductas es reducido en relación con la población mundial, pero el impacto del consumo problemático de estas drogas es considerable. Al objeto de ayudar a entender la magnitud de este problema y de permitir el seguimiento de la evolución de las tendencias de consumo, el OEDT trabaja con los Estados miembros en la redefinición del concepto de «consumo problemático de drogas» y en el desarrollo de estrategias destinadas a cuantificar su magnitud y sus repercusiones.
Il consumo regolare e sostenuto di eroina, il consumo per via parenterale e, in alcuni paesi, l’uso intensivo di sostanze stimolanti sono responsabili di una percentuale considerevole dei problemi sanitari e sociali correlati alla droga riscontrabili in Europa. Il numero di persone che mostrano questo tipo di comportamento è basso rispetto alla popolazione complessiva, ma l’impatto del consumo problematico è notevole. Per far comprendere la dimensione del fenomeno e per permettere il monitoraggio dell’andamento nel tempo, l’OEDT sta operando con gli Stati membri per giungere a una nuova definizione di “consumo problematico di stupefacenti” e per elaborare strategie volte a misurare l’entità del fenomeno e il relativo impatto.
O consumo regular e continuado de heroína, de droga injectada e, em alguns países, a utilização intensiva de estimulantes, são responsáveis por uma percentagem assinalável dos problemas de saúde e sociais associados à droga, na Europa. O número de indivíduos com este tipo de comportamento é baixo relativamente ao conjunto da população, mas o impacto do consumo problemático de droga é considerável. Para ajudar a compreender a dimensão do problema e permitir monitorizar as tendências ao longo do tempo, o OEDT está a trabalhar com os Estados-Membros na redefinição do conceito de “consumo problemático de droga” e no desenvolvimento de estratégias para medir quer a sua dimensão quer o seu impacto.
Η συστηματική και διαρκής χρήση ηρωίνης, η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών και, σε ορισμένες χώρες, η εντατική χρήση διεγερτικών αποτελούν την αιτία σημαντικού ποσοστού των προβλημάτων υγείας και των κοινωνικών προβλημάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά στην Ευρώπη. Ο αριθμός των ατόμων που παρουσιάζουν τέτοιου είδους συμπεριφορά είναι μικρός σε σχέση με τον συνολικό πληθυσμό, αλλά ο αντίκτυπος της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών είναι σημαντικός. Για την κατανόηση της έκτασης του προβλήματος και για την παρακολούθηση των τάσεων σε βάθος χρόνου, το ΕΚΠΝΤ συνεργάζεται με τα κράτη μέλη για τον νέο προσδιορισμό της έννοιας της «προβληματικής χρήσης ναρκωτικών» και για την ανάπτυξη στρατηγικών για την εκτίμηση τόσο της έκτασης όσο και του αντίκτυπου του προβλήματος.
Een aanzienlijk deel van de drugsgerelateerde sociale en gezondheidsproblemen in Europa wordt veroorzaakt door het regelmatige en langdurige gebruik van heroïne, door het injecteren van drugs en, in sommige landen, door het frequent gebruik van stimulerende middelen. Het aantal personen dat dergelijk gedrag vertoont, is in verhouding tot de totale bevolking weliswaar relatief laag, maar de gevolgen van problematisch drugsgebruik zijn aanzienlijk. Om een beter inzicht in de omvang van deze problematiek te krijgen en om trendmatige ontwikkelingen vast te kunnen stellen, werkt het EWDD samen met de lidstaten aan het herdefiniëren van het concept 'problematisch drugsgebruik' en aan het ontwikkelen van strategieën om de omvang en gevolgen ervan te bepalen.
Pravidelné a trvalé užívání heroinu, injekční užívání drog a v některých zemích i intenzívní užívání stimulantů jsou příčinou podstatné části zdravotních a sociálních problémů v Evropě souvisejících s drogami. Počet jednotlivců vykazujících tento druh chování je vzhledem k celkové populaci nízký, ale dopad problémového užívání drog je značný. Ve snaze o pochopení rozsahu tohoto problému a o sledování vývoje trendů z časového hlediska pracuje EMCDDA s členskými státy na nové definici pojmu „problémové užívání drog“ a na vývoji strategií k měření jeho rozsahu i dopadu.
Regelmæssig og vedvarende heroinbrug, intravenøs brug og i visse lande intensiv brug af stimulanser tegner sig for en væsentlig del af Europas narkotikarelaterede sundhedsproblemer og sociale problemer. Antallet af personer, der udviser denne form for adfærd, er forholdsvis lavt i forhold til den samlede befolkning, men problematisk stofbrug har store konsekvenser. For at hjælpe med at forstå problemets omfang og gøre det muligt at registrere tidstendenser er EONN sammen med medlemsstaterne i færd med at omdefinere begrebet 'problematisk stofbrug' og udarbejde strategier til at måle omfanget og konsekvenserne heraf.
Korrapärane ja kestev heroiinitarbimine, narkootikumide süstimine ja, mõnedes riikides, intensiivne stimulantide tarbimine on suure osa narkootikumidega seotud tervise- ja sotsiaalprobleemide põhjuseks Euroopas. Sellise käitumismalliga inimeste osakaal kogu rahvastiku hulgas on suhteliselt madal, kuid probleemse uimastitarbimise mõju on märkimisväärne. Selleks, et aidata seda probleemi mõista ja et jälgida suundumusi pikema aja jooksul, teeb Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus koostööd liikmesriikidega, et defineerida uuesti mõiste „probleemne uimastitarbimine” ja töötada välja strateegiad nii selle ulatuse kui mõju mõõtmiseks.
Heroiinin säännöllinen ja jatkuva käyttö, suonensisäinen huumeidenkäyttö ja joissakin maissa piristeiden runsas käyttö aiheuttavat merkittävän osan huumeisiin liittyvistä terveydellisistä ja sosiaalisista ongelmista Euroopassa. Tällaista käyttöä harjoittavien henkilöiden määrä on pieni suhteessa koko väestöön, mutta huumeiden ongelmakäytön vaikutus on huomattava. Jotta saataisiin käsitys ongelman laajuudesta ja jotta voitaisiin seurata ajallisia suuntauksia, EMCDDA pyrkii määrittelemään jäsenvaltioiden kanssa uudelleen "huumeiden ongelmakäytön" käsitteen sekä kehittämään strategioita sen laajuuden ja vaikutusten mittaamiseksi.
Európában a heroin rendszeres és tartós használata, a kábítószer-injekciózás, valamint néhány országban a serkentőszerek intenzív használata felelős a kábítószerrel összefüggő egészségi és társadalmi problémák jelentős hányadáért. Bár az ilyen viselkedés az egyének kis számára jellemző a népesség egészéhez viszonyítva, a problematikus kábítószer-használat ártalmai jelentősek. A probléma mértékének megértéséhez és a tendenciák időbeli változásának figyelemmel kíséréséhez az EMCDDA együttműködik a tagállamokkal a „problematikus kábítószer-használat” fogalmának új meghatározásában, valamint a mértékének és hatásának mérésére irányuló stratégiák kidolgozásában.
Regelmessig, vedvarende bruk av heroin, sprøytebruk og i en del land intensiv bruk av sentralstimulerende midler ligger til grunn for en vesentlig del av de narkotikarelaterte helsemessige og sosiale problemene i Europa. Antallet personer som framviser denne typen atferd er liten i forhold til befolkningen som helhet, men konsekvensene av problematisk bruk av narkotika er omfattende. For å gjøre det mulig å få begrep om omfanget av problemet og kartlegge trender over tid har EONN innledet et samarbeid med medlemsstatene for å definere begrepet ”problematisk bruk av narkotika” og utarbeide strategier for å måle både omfang og virkninger.
Consumul regulat şi susţinut de heroină, injectarea drogurilor şi, în unele ţări, folosirea intensivă a substanţelor stimulatoare, contribuie în proporţie importantă la problemele de sănătate legate de droguri şi la problemele sociale din Europa. Numărul persoanelor cu acest tip de comportament este relativ mic în comparaţie cu populaţia generală, dar impactul problemelor provocate de consumul de droguri este considerabil. Pentru a contribui la înţelegerea acestei probleme şi pentru a permite monitorizarea tendinţelor în timp, OEDT colaborează cu statele membre în vederea redefinirii conceptului de „consum problematic de droguri” şi pentru elaborarea de strategii destinate măsurării scalei şi a impactului acestuia.
Pravidelné a trvalé užívanie heroínu, injekčné užívanie drog a v niektorých krajinách aj intenzívne užívanie stimulancií sú príčiny podstatnej časti zdravotných a sociálnych problémov súvisiacich s drogami v Európe. Počet osôb, ktorých sa to týka, je v pomere k celkovej populácii malý, avšak účinok problémového užívania drog je značný. EMCDDA spolupracuje s členskými štátmi na novom vymedzení pojmu „problémového užívania drog“ a vývoji stratégií na meranie tak jeho rozsahu, ako aj dosahu s cieľom pomôcť pochopiť rozsah tohto problému a umožniť sledovanie trendov v čase.
Redno in neprekinjeno uživanje heroina, vbrizgavanje drog, v nekaterih državah pa tudi intenzivna uporaba stimulansov, so v Evropi velik del z drogami povezanih zdravstvenih in socialnih problemov. Število posameznikov s takšnim ravnanjem je glede na celotno prebivalstvo razmeroma majhno, vendar pa je vpliv problematičnega uživanja drog precejšen. Zaradi boljšega razumevanja obsega problema in trajnega spremljanja trendov Center sodeluje z državami članicami pri opredelitvi pojma "problematično uživanje drog" ter pri razvoju strategij za merjenje stopnje in vpliva tega pojava.
Vanemässigt heroinmissbruk under längre tid, injektionsmissbruk och – i vissa länder – intensivt missbruk av stimulantia står tillsammans för en betydande del av de narkotikarelaterade hälsoproblemen och sociala problemen i Europa. De personer som uppvisar sådana beteenden är få i förhållande till befolkningen som helhet, men deras problematiska narkotikamissbruk får avsevärda konsekvenser. För att bättre kunna förstå hur omfattande problemet är och för att kunna följa trender, samarbetar ECNN med medlemsstaterna kring en gemensam ny definition av begreppet ”problematiskt narkotikamissbruk” och kring strategier för att mäta såväl omfattningen som konsekvenserna av detta missbruk.
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Pomoc i leczenie dla os...  
Najbardziej powszechnym rodzajem leczenia w więzieniach jest leczenie niefarmakologiczne, które stosowane jest we wszystkich Państwach Członkowskich (poza Cyprem i Łotwą), choć jego dostępność jest różna.
The most common treatment modality in prisons is drug-free treatment, which exists in all Member States (except Cyprus and Latvia), although availability varies. Treatment centres within the community provide support and treatment as well as aftercare in many countries, e.g. Belgium, the Czech Republic, Greece, Luxembourg and the United Kingdom.
Le mode de traitement le plus courant dans les prisons est l'abstinence sans traitement de substitution, qui existe dans tous les États membres (à l'exception de Chypre et de la Lettonie), même si la disponibilité des traitements varie. Les centres de traitement dans la communauté apportent une aide, un traitement ainsi qu'un suivi ultérieur dans de nombreux pays, comme la Belgique, la République tchèque, la Grèce, le Luxembourg et le Royaume‑Uni.
Die am weitesten verbreitete Behandlungsform in Haftanstalten ist die drogenfreie Therapie, die es in allen Mitgliedstaaten (mit Ausnahme Zyperns und Lettlands) gibt, wobei sie jedoch in unterschiedlichem Maße verfügbar ist. In vielen Ländern, z. B. in Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Luxemburg und dem Vereinigten Königreich bieten gemeindegestützte Behandlungseinrichtungen Hilfe und Behandlung sowie Nachsorge an.
La modalidad de tratamiento más común en las prisiones es el tratamiento sin droga, que existe en todos los Estados miembros (salvo Chipre y Letonia), aunque su disponibilidad varía. En muchos países —como Bélgica, República Checa, Grecia, Luxemburgo y Reino Unido—, los centros de tratamiento de la comunidad prestan apoyo y tratamiento, así como atención posterior.
La modalità di trattamento più comune nelle carceri è quello in situazione di astinenza, disponibile in tutti gli Stati membri (a eccezione di Cipro e Lettonia), sia pur in misura diversa. In molti paesi (per esempio, Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Lussemburgo e Regno Unito) i centri terapeutici presenti nella comunità offrono sostegno e trattamento nonché assistenza a posteriori.
A modalidade de tratamento mais comum nas prisões é o tratamento sem droga, que existe em todos os Estados-Membros (excepto Chipre e Letónia), embora a sua disponibilidade varie. Os centros de tratamento inseridos na comunidade prestam apoio e tratamento, bem como cuidados posteriores ao tratamento, em muitos países, por exemplo Bélgica, República Checa, Grécia, Luxemburgo e Reino Unido.
Η συνηθέστερη μορφή θεραπείας στα σωφρονιστικά ιδρύματα είναι τα στεγνά προγράμματα θεραπείας, τα οποία υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη (με εξαίρεση την Κύπρο και τη Λεττονία), μολονότι η διαθεσιμότητα ποικίλλει. Θεραπευτικά κέντρα εντός της κοινότητας παρέχουν στήριξη και θεραπεία καθώς και παρεπόμενη περίθαλψη σε πολλές χώρες, π.χ. Βέλγιο, Τσεχική Δημοκρατία, Ελλάδα, Λουξεμβούργο και Ηνωμένο Βασίλειο.
In gevangenissen is een drugsvrije behandeling de meest gebruikt behandelmethode. Deze wordt in alle lidstaten toegepast (met uitzondering van Cyprus en Letland) hoewel het aanbod tussen landen uiteenloopt. In veel landen vindt ook via behandelcentra in de burgermaatschappij ondersteuning, behandeling en nazorg plaats. Dat geldt bijvoorbeeld voor België, Tsjechië, Griekenland, Luxemburg en het Verenigd Koninkrijk.
Nejběžnější formou léčby ve vězeních je abstinenčně orientovaná léčba, která existuje ve všech členských státech (s výjimkou Kypru a Lotyšska), i když její dostupnost je různá. Léčebná centra v rámci komunity poskytují podporu a léčbu a zároveň následnou péči v mnoha zemích, např. v Belgii, České republice, Řecku, Lucembursku a ve Spojeném království.
Den mest almindelige behandlingsmetode er stoffri behandling, som findes i alle medlemsstater (undtagen Cypern og Letland), om end mulighederne varierer. Behandlingscentre inden for fængselsmiljøet tilbyder støtte og behandling samt efterbehandling i mange lande, f.eks. Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Luxembourg og Det Forenede Kongerige.
Kõige tavapärasem ravimeetod vanglates on uimastivaba ravi, mis on olemas kõikides liikmesriikides (välja arvatud Küpros ja Läti). Raviasutused pakuvad paljudes riikides toetust ja ravi ning järelhooldust, näiteks Belgias, Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Luksemburgis ja Ühendkuningriigis.
Yleisin hoitomuoto vankiloissa on lääkkeetön hoito, jota on kaikissa jäsenvaltioissa (paitsi Kyproksella ja Latviassa), joskin sen saatavuus vaihtelee. Yhteisössä toimivat hoitokeskukset tarjoavat tukea ja hoitoa sekä jälkihoitoa monissa maissa, kuten Belgiassa, Tšekissä, Kreikassa, Luxemburgissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa.
A börtönökben a gyógykezelés legelterjedtebb módja a gyógyszermentes kezelés, amely valamennyi tagállamban rendelkezésre áll (Ciprus és Lettország kivételével), bár elérhetősége nem egyforma. A közösségen belüli kezelőközpontok sok országban támogatást és gyógykezelést, illetve utógondozást is nyújtanak, pl. Belgiumban, Csehországban, Görögországban, Luxemburgban és az Egyesült Királyságban.
Den vanligste behandlingsmåten i fengsler er medikamentfri behandling, som finnes i alle medlemsstatene (unntatt Kypros og Latvia), selv om tilgjengeligheten varierer. Behandlingssentre i lokalmiljøet gir støtte og behandling så vel som ettervern i mange land, f.eks. Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Luxemburg og Storbritannia.
Cea mai comună modalitate de tratament în închisori este terapia prin abstinenţă, care există în toate statele membre (cu excepţia Ciprului şi a Letoniei), deşi disponibilitatea acesteia este variabilă. Centrele de tratament din comunitate asigură asistenţă şi tratament, precum şi îngrijire ulterioară în multe ţări, de exemplu în Belgia, Republica Cehă, Grecia, Luxemburg şi Regatul Unit.
Najobvyklejšou liečebnou metódou vo väzeniach je bezdrogová liečba, ktorá existuje vo všetkých členských štátoch (okrem Cypru a Lotyšska), aj keď jej dostupnosť býva rôzna. Vo viacerých krajinách, napr. v Belgicku, Českej republike, Grécku, Luxembursku a Spojenom kráľovstve poskytujú liečebné centrá v spoločenstvách podporu a liečbu ako aj doliečovaciu starostlivosť.
Najpogostejša oblika zdravljenja v zaporih je zdravljenje brez drog, ki obstaja v vseh državah članicah (razen na Cipru in v Latviji), čeprav razpoložljivost ni enaka. V mnogih državah centri za zdravljenje odvisnosti od drog v skupnosti zagotavljajo podporo in zdravljenje ter oskrbo po zdravljenju, npr. v Belgiji, na Češkem, v Grčiji, Luksemburgu in Združenem kraljestvu.
Den vanligaste behandlingsformen i fängelser är drogfri behandling som förekommer i alla medlemsstater (utom Cypern och Lettland), även om tillgången varierar. I många länder, exempelvis Belgien, Tjeckien, Grekland, Luxemburg och Storbritannien erbjuds stöd, behandling och eftervård på behandlingscentrum ute i samhället.
Visizplatītākā ārstēšana cietumos ir ārstēšana bez zālēm, kas pastāv visās dalībvalstīs (izņemot Kipru un Latviju), lai gan tās pieejamība atšķiras. Ārstēšanās centri sabiedrībā nodrošina atbalstu un ārstēšanu, kā arī aprūpi pēc tam daudzās valstīs, piemēram, Beļģijā, Čehijas Republikā, Grieķijā, Luksemburgā un Apvienotajā Karalistē.
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Zapobieganie w szkole  
We wszystkich Państwach Członkowskich szkoły uważane są za najbardziej istotne otoczenie dla zapobiegania powszechnego. Odnotowano znaczny wzrost nacisku kładzionego na zapobieganie w szkołach w ramach strategii krajowych oraz na zorganizowane wdrożenie tego podejścia.
In all Member States, schools are considered the most important setting for universal prevention, and there has been a noticeable increase in the emphasis placed on school-based prevention in national strategies and in the structured implementation of this approach. This is reflected in the expansion of school drug policies (Figure 2) and the development of specific modular drug prevention programmes for schools as well as improved teacher training.
Dans tous les États membres, les écoles sont considérées comme le maillon principal d'une prévention universelle, et l'accent mis sur la prévention en milieu scolaire dans les stratégies nationales et sur la mise en œuvre structurée de cette approche s'est considérablement renforcé. Cela se traduit par l'expansion des politiques antidrogue en milieu scolaire (graphique 2) et par le développement de programmes spécifiques de prévention modulaire pour les écoles et d'une meilleure formation des enseignants.
In allen Mitgliedstaaten gilt die Schule als der wichtigste Ansatzpunkt für allgemeine Präventionsmaßnahmen. Daher wird in den nationalen Strategien eine spürbare Schwerpunktverlagerung auf die schulbasierte Prävention vollzogen und die strukturierte Umsetzung dieses Ansatzes verstärkt berücksichtigt. Dies kommt in der Ausweitung der Drogenpolitik an Schulen (Abbildung 2), der Entwicklung spezifischer Modulprogramme zur Drogenprävention an Schulen sowie einer verbesserten Ausbildung von Lehrern zum Ausdruck.
En todos los Estados miembros se considera que el entorno más importante de prevención universal es la escuela, y se observa un notable incremento de la importancia que se otorga a las estrategias nacionales de prevención en las escuelas y a la aplicación estructurada de este enfoque. Esto queda reflejado en la ampliación de las políticas escolares sobre drogas (gráfico 2) y en el desarrollo de programas modulares específicos de prevención frente a las drogas para las escuelas, así como una mejor formación del profesorado.
In tutti gli Stati membri le scuole sono considerate l’ambiente principe della prevenzione universale; l’enfasi data alla prevenzione nelle scuole nelle strategie nazionali e nell’attuazione strutturata di questo approccio è cresciuta notevolmente. Questo interesse si riflette nell’espansione delle politiche in materia di droga nelle scuole (Grafico 2) e nello sviluppo di specifici programmi modulari di prevenzione della droga per le scuole nonché nel miglioramento della formazione degli insegnanti.
Em todos os Estados-Membros considera-se que as escolas são o contexto mais importante para a prevenção universal, tendo-se registado um aumento visível da importância dada à prevenção em meio escolar nas estratégias nacionais e da aplicação estruturada desta abordagem. Este facto reflecte-se na expansão das políticas escolares em matéria de droga (Figura 2), no desenvolvimento de programas modulares específicos de prevenção da droga para as escolas e na melhor formação dos professores.
Σε όλα τα κράτη μέλη, τα σχολεία θεωρούνται ο σημαντικότερος χώρος για την καθολική πρόληψη, και αυξήθηκε εμφανώς η έμφαση που δίνουν οι εθνικές στρατηγικές στην πρόληψη στα σχολεία και στη διαρθρωμένη υλοποίηση της προσέγγισης αυτής. Το γεγονός αυτό απηχούν η επέκταση των σχολικών πολιτικών για τα ναρκωτικά (διάγραμμα 2) και η ανάπτυξη ειδικών σπονδυλωτών προγραμμάτων πρόληψης των ναρκωτικών για τα σχολεία καθώς και η βελτίωση της κατάρτισης των εκπαιδευτικών.
In alle lidstaten worden scholen als de belangrijkste setting beschouwd voor algemene preventie. In de nationale strategieën wordt dan ook steeds meer de nadruk gelegd op schoolgerichte preventie en op een gestructureerde aanpak daarvan. Dit wordt ook weerspiegeld in de uitbreiding van een drugsbeleid op school (figuur 2), in de ontwikkeling van specifieke modulaire programma’s voor drugspreventie in de schoolomgeving en in een betere training van onderwijzend personeel.
Ve všech členských státech jsou školy považovány za nejdůležitější zařízení pro všeobecnou prevenci. Z tohoto důvodu významně vzrostl důraz kladený na prevenci ve školách v národních strategiích a při strukturovaném uplatňování tohoto přístupu. Tato skutečnost se odráží v rozšiřování školní protidrogové politiky (obr. 2), rozvoji specifických modulových programů protidrogové prevence pro školy a zároveň ve zkvalitňování pedagogického vzdělávání.
I alle medlemsstater anses skoler for at være det vigtigste miljø for universal forebyggelse, og der er blevet lagt stigende vægt på den skolebaserede forebyggelse i nationale strategier og den strukturerede gennemførelse af denne tilgang. Dette afspejles i udvidelsen af skolernes narkotikapolitikker (figur 2) og udviklingen af specifikke modulopbyggede narkotikaforebyggelsesprogrammer til skoler samt forbedret læreruddannelse.
Kõikides liikmesriikides peetakse koole kõige olulisemaks üldise ennetustöö läbiviimise kohaks ning nii koolides tehtava ennetustöö osakaalule siseriiklikes strateegiates kui ka selle lähenemise struktureeritud rakendamisele pannakse üha suuremat rõhku. Seda peegeldab koolide uimastipoliitika laienemine (joonis 2) ning spetsiifiliste moodulitel põhinevate ennetusprogrammide väljatöötamine koolide jaoks ja õpetajate koolitamise edendamine.
Kouluja pidetään kaikissa jäsenvaltioissa tärkeimpänä ympäristönä yleiselle ehkäisevälle huumetyölle, ja kansallisissa strategioissa ja niiden jäsennetyssä täytäntöönpanossa on asetettu huomattavasti entistä enemmän painoa kouluissa tehtävälle ehkäisevälle työlle. Tämä ilmenee siten, että koulujen huumausaineiden torjumista koskevat politiikat yleistyvät (kaavio 2), kouluille kehitetään erityisiä modulaarisia ehkäisevän huumetyön ohjelmia ja opettajien koulutusta parannetaan.
Az iskolát valamennyi tagállamban az egyetemes megelőzés legfontosabb helyszínének tekintik, ezért érzékelhetően nőtt is az iskolai megelőzésre helyezett hangsúly a nemzeti stratégiákon belül és e módszer szervezett végrehajtásában. Ezt tükrözi az iskolai drogpolitikák bővülése (Figure 2) és az iskolák számára kidolgozott konkrét modulokból álló drogmegelőzési programok, illetve a tanárképzés javulása.
I alle medlemsstatene betraktes skolene som den viktigste arenaen for generelt forebyggende arbeid, og det blir nå lagt betydelig større vekt på skolebasert forebyggende arbeid i de nasjonale strategiene og i den strukturerte gjennomføringen av denne tilnærmingsmåten. Dette kommer til uttrykk ved at skoleverkets rusmiddelpolitikk bygges ut (figur 2), det utarbeides spesielle modulbaserte forebyggende programmer for skolene, og lærernes opplæring styrkes.
În toate statele membre şcolile sunt considerate cel mai important cadru de prevenire universală, înregistrându-se o creştere o creştere vizibilă a accentului pus pe prevenirea în şcoală în cadrul strategiilor naţionale şi la punerea structurată în aplicare a acestei abordări. Această tendinţă se reflectă în expansiunea politicilor privind drogurile în şcoală (Figura 2) şi în dezvoltarea de programe modulare specifice de prevenire a drogurilor destinate şcolilor precum şi în ameliorarea formării profesorilor.
Vo všetkých členských štátoch sa považujú školy za najdôležitejšie prostredie univerzálnej prevencie a dôraz na prevenciu na školách sa v národných stratégiách a v štruktúrovanom uskutočňovaní tohto prístupu viditeľne zvýšil. Odzrkadlilo sa to v rozšírení školských drogových politík (obrázok 2) a vo vývoji špecifických modulárnych programov drogovej prevencie pre školy ako aj v zlepšenej odbornej príprave učiteľov.
V vseh državah članicah se šole pojmujejo kot najpomembnejše okolje za splošno preprečevanje, nacionalne strategije in strukturirano izvajanje tega pristopa pa občutno večji poudarek dajejo preprečevanju v vzgojno-izobraževalnih ustanovah. To se odraža v vedno večjem številu politik drog v vzgojno-izobraževalnih ustanovah (prikaz 2) in razvoju posebnih modularnih programov preprečevanja zlorabe drog za šole ter boljšim izobraževanjem učiteljev.
Skolor betraktas i alla medlemsstater som den viktigaste miljön för allmänprevention och den vikt som läggs vid prevention i skolorna har ökat påtagligt i de nationella strategierna och i det strukturerade genomförandet. Detta framgår av att det blir allt vanligare att skolor har en drogpolicy (figur 2) och att det har utformats särskilda narkotikapreventionsprogram för skolor och bättre utbildning för lärare.
Visās dalībvalstīs skolas uzskata par svarīgāko vietu vispārējiem profilakses pasākumiem, un ir pieaugoši likts uzsvars uz uz profilakses pasākumiem skolās nacionālajās stratēģijās un strukturētā šīs pieejas ieviešanā. Tas ir atspoguļots pieaugot stratēģijām, kas paredzētas narkotiku apkarošanai skolā (2. attēls) un, izstrādājot specifisku modulāro programmu narkotiku apkarošanai skolā, kā arī uzlabotā skolotāju apmācībā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(116) Patrz Tabela TDI-18 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Jedynie Niemcy przekazują informację, że 70% nowych pacjentów zażywających opiaty zażywa narkotyki sporadycznie lub nie zażywało narkotyków w ciągu ostatniego miesiąca.
(116) See Table TDI-18 (part i) in the 2005 statistical bulletin. Only Germany reports 70 % of new clients using opiates occasionally or not having used them in the last month.
(116)  Voir tableau TDI-18 (partie i) du bulletin statistique 2005. Seule l'Allemagne recense 70 % de nouveaux patients consommateurs occasionnels d'opiacés ou n'en ayant pas pris au cours du dernier mois.
(116) Siehe Tabelle TDI-18 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005. Lediglich Deutschland berichtet, dass 70 % der Erstpatienten Opiate gelegentlich konsumieren oder während des letzten Monats keine Opiate eingenommen haben.
(116) Véase el cuadro TDI-18 (parte i) del boletín estadístico de 2005. Alemania es el único país que registra un porcentaje del 70 % de nuevos pacientes que consumen opiáceos de forma ocasional o que no los han consumido en el último mes.
(116) Cfr. la tabella TDI-18 (parte i) nel bollettino statistico 2005. Solo la Germania riferisce un 70% di pazienti per la prima volta in terapia che fa uso occasionale di droga o che si è astenuto dal consumo nell’ultimo mese.
(116) Ver quadro TDI-18 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005. A Alemanha é o único país que refere que 70% dos novos utentes consome opiáceos ocasionalmente ou não os consumiu no último mês.
(116) Βλέπε Πίνακα TDI-18 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005. Μόνον η Γερμανία αναφέρει ότι 70 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά κάνει περιστασιακή χρήση οπιούχων ή δεν έκανε χρήση οπιούχων κατά τον τελευταίο μήνα.
(116) Zie tabel TDI-18 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005. Alleen Duitsland geeft aan dat 70% van de nieuwe cliënten opiaten slechts incidenteel gebruikt of dat zij in de laatste maand geen opiaten hebben gebruikt.
(116) Viz tabulka TDI-18 (část i) ve Statistickém věstníku 2005. Pouze Německo uvádí 70 % nových klientů užívajících příležitostně opiáty nebo neužívajících opiáty v posledním měsíci.
(116) Se tabel TDI-18 (del i) i Statistical bulletin 2005. Kun Tyskland melder om, at 70 % af nye klienter bruger opiater lejlighedsvist eller ikke har brugt dem inden for den seneste måned.
(116) Vaata tabelit TDI-18 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis. Ainult Saksamaa teatab, et 70% uutest klientidest tarbib opiaate juhuslikult või ei ole viimase kuu jooksul neid tarbinud.
(116) Ks. taulukko TDI-18 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa. Ainoastaan Saksa ilmoittaa, että 70 prosenttia uusista asiakkaista on käyttänyt opiaatteja satunnaisesti tai ei ole käyttänyt niitä viimeisen kuukauden aikana.
(116) Ld. a TDI-18 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. Csak Németország számolt be arról, hogy az új páciensek 70 %-a csak alkalmilag használ, illetve az előző hónapban egyáltalán nem használt opiátokat.
(116) Se tabell TDI-18 (del i) i Statistiske opplysninger 2005. Bare Tyskland rapporterer at 70 % av alle nye klienter bruker opiater sporadisk eller ikke har brukt opiater siste måned.
(116) Vezi tabelul TDI-18 (partea i) din Buletinul statistic 2005. Numai Germania raportează că 70 % din noii clienţi consumă opiacee ocazional sau nu au consumat opiacee în ultima lună.
(116) Pozri tabuľku TDI-18 (part i) v štatistickej ročenke 2005. Iba v Nemecku uvádzajú 70 % nových klientov, ktorí užívajú opiáty príležitostne alebo ich neužívali minulý mesiac.
(116) Glej tabelo TDI-18 (del i) v Statističnem biltenu 2005. Samo Nemčija poroča, da 70 % na novo zdravljenih oseb opiate uživa občasno ali jih ni užilo v zadnjem mesecu.
(116) Se tabell TDI-18 (del i) i statistikbulletinen för 2005. Det är bara i Tyskland som 70 % av de nya klienterna uppger att de använder opiater sporadiskt eller att de inte har använt dem under den senaste månaden.
(116) Skatīt tabulu TDI-18 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā. Tikai Vācija ziņo par 70% jaunu pacientu, kas lieto opiātus reizēm vai arī nav tos lietojuši pēdējā mēneša laikā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(93) Patrz Tabela TDI -5 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005. Dane dla Hiszpanii odnoszą się do roku 2002.
(93) See Table TDI-5 (part ii) in the 2005 statistical bulletin. Data for Spain refer to 2002.
(93) Voir tableau TDI -5 (partie ii) du bulletin statistique 2005. Les données relatives à l'Espagne se rapportent à 2002.
(93) Siehe Tabelle TDI-5 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005. Die Daten für Spanien beziehen sich auf das Jahr 2002.
(93) Véase el cuadro TDI-5 (parte ii) del boletín estadístico de 2005. Los datos relativos a España se refieren a 2002.
(93) Cfr. la tabella TDI-5 (parte ii) nel bollettino statistico 2005. Il dato per la Spagna è riferito al 2002.
(93) Βλέπε Πίνακα TDI -5 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005. Τα στοιχεία για την Ισπανία αναφέρονται στο 2002.
(93) Zie tabel TDI -5 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005. De gegevens voor Spanje hebben betrekking op 2002.
(93) Viz tabulka TDI -5 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005. Údaje pro Španělsko se vztahují k roku 2002.
(93) Se tabel TDI -5 (del ii) i Statistical bulletin 2005. Data for Spanien henviser til 2002.
(93) Ks. taulukko TDI -5 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa. Espanjan tiedot ovat vuodelta 2002.
(93) Ld. a TDI -5 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben. Spanyolország adatai 2002-re vonatkoznak.
(93) Se tabell TDI-5 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005. Data for Spania viser til 2002.
(93) Vezi Tabelul TDI -5 (partea ii) din Buletinul statistic 2005. Datele privind Spania sunt pentru 2002.
(93) Pozri tabuľku TDI-5 (part ii) v štatistickej ročenke 2005. Údaje zo Španielska za rok 2002.
(93) Glej tabelo TDI-5 (del ii) v Statističnem biltenu 2005. Podatki za Španijo se nanašajo na leto 2002.
(93) Se tabell TDI -5 (del ii) i statistikbulletinen för 2005. Uppgifterna för Spanien avser 2002.
(93) Skatīt tabulu TDI -5 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā. Dati par Spāniju attiecas uz 2002. gadu.
  Pomoc i leczenie dla os...  
Kolejnym elementem zapobiegawczym jest tworzenie w więzieniach oddziałów wolnych od narkotyków. Przebywanie w nich jest dobrowolne, zazwyczaj wiąże się z podpisaniem przez osadzoną w więzieniu osobę uzależnioną od narkotyków oświadczenia zgody na pewne warunki, np.
Another preventative element is the establishment of drug-free units within prisons. Participation is on a voluntary basis, generally after written declarations to accept certain conditions, for example periodic urine testing, have been signed by imprisoned drug users. Such units exist in all EU-15 Member States. In the ‘new’ Member States, drug-free units have been established in most countries. An evaluation of the drug-free zone in one Austrian prison showed that prisoners released from the drug-free zone were sentenced again significantly less often than prisoners released from normal units in the prison (35 % compared with 62 %).
Un autre facteur de prévention est la création d'unités «drug-free» dans les prisons. La participation est volontaire et est généralement subordonnée à la signature d'une déclaration écrite d'acceptation de certaines conditions, par exemple des analyses d'urine périodiques, par les usagers de drogue incarcérés. Ces unités existent dans tous les États membres de l'UE‑15. Des unités «drug-free» ont été mises en place dans la plupart des «nouveaux» États membres. Une évaluation de la zone «drug-free» dans une prison autrichienne a montré que les détenus libérés après avoir séjourné dans cette zone récidivaient sensiblement moins souvent que les détenus sortant des unités normales de la prison (35 % contre 62 %).
Eine weitere Präventivmaßnahme ist die Schaffung drogenfreier Abteilungen in den Haftanstalten. Die Teilnahme ist freiwillig und setzt in der Regel die Unterzeichnung einer schriftlichen Erklärung des inhaftierten Drogenkonsumenten voraus, bestimmte Bedingungen, wie beispielsweise regelmäßige Urintests, zu akzeptieren. Drogenfreie Abteilungen gibt es in allen EU-15-Mitgliedstaaten sowie in den meisten „neuen“ Mitgliedstaaten. Eine Evaluierung der drogenfreien Zone in einer österreichischen Haftanstalt hat ergeben, dass Haftinsassen, die aus der drogenfreien Zone entlassen wurden, signifikant weniger häufig rückfällig wurden als Haftinsassen, die aus normalen Abteilungen des Gefängnisses entlassen wurden (35 % gegenüber 62 %).
Otro elemento de prevención es la creación de unidades sin droga en las prisiones. La participación es voluntaria, por lo general después de que los presos consumidores hayan firmado una declaración de aceptación de ciertas condiciones como, por ejemplo, un análisis periódico de orina. Este tipo de unidades existen en todos los países de la UE 15. En la mayoría de los «nuevos» Estados miembros se han creado unidades sin droga. La evaluación de la zona sin droga de una prisión austríaca demostró que, a su salida de prisión, los reclusos ocupantes de esa zona reincidían con menos frecuencia que los que salían de las unidades normales de la prisión (el 35 % frente al 62 %).
Un altro elemento preventivo è la costituzione di unità di astinenza all’interno delle carceri. La partecipazione è volontaria, solitamente condizionata dalla sottoscrizione da parte dei detenuti consumatori di droga di una dichiarazione scritta quale forma di accettazione di talune condizioni, per esempio l’esame periodico delle urine. Queste unità esistono in tutti gli Stati dell’UE a 15. Per quanto concerne i “nuovi” Stati membri dell’UE, le unità di astinenza sono state create nella maggior parte di questi paesi. Una valutazione della zona di astinenza in un carcere austriaco ha dimostrato che i detenuti scarcerati da queste strutture venivano condannati nuovamente per reati di droga in misura significativamente minore rispetto ai detenuti scarcerati da unità carcerarie normali (35% rispetto al 62%).
Outro elemento preventivo é a criação de unidades livres de droga nas prisões. A participação nestas unidades é voluntária, geralmente após a assinatura pelos toxicodependentes encarcerados de uma declaração por escrito de que aceitam determinadas condições, por exemplo, análises periódicas à urina. Essas unidades existem em todos os Estados-Membros da UE-15. Nos Estados-Membros “novos”, foram criadas unidades livres de droga na maioria dos países. Uma avaliação da ala livre de droga de uma prisão austríaca demonstrou que é muito menos frequente os reclusos saídos dessas alas serem novamente condenados do que os reclusos que saem das alas prisionais normais (35% para 62%).
Ένα άλλο προληπτικό μέτρο είναι η καθιέρωση εντός των σωφρονιστικών ιδρυμάτων μονάδων όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών. Η συμμετοχή είναι εθελοντική, συνήθως κατόπιν υπογραφής από τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών μιας γραπτής δήλωσης αποδοχής ορισμένων όρων, όπως για παράδειγμα, περιοδικές εξετάσεις ούρων. Τέτοιες μονάδες υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15. Στα «νέα» κράτη μέλη, έχουν καθιερωθεί μονάδες όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες. Η αξιολόγηση μιας μονάδας στην οποία δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών σε ένα σωφρονιστικό ίδρυμα στην Αυστρία έδειξε ότι οι κρατούμενοι που αποφυλακίσθηκαν από τη συγκεκριμένη μονάδα καταδικάσθηκαν εκ νέου πολύ λιγότερο συχνά από τους κρατούμενους που αποφυλακίσθηκαν από άλλες μονάδες του σωφρονιστικού ιδρύματος (35 % σε σύγκριση με 62 %).
Een andere preventieve maatregel is het creëren van drugsvrije afdelingen in gevangenissen. Gedetineerde drugsgebruikers kunnen op vrijwillige basis op een dergelijke afdeling worden geplaatst, meestal na het ondertekenen van een schriftelijke verklaring dat zij met bepaalde voorwaarden akkoord gaan, zoals periodieke urinetests. Alle vijftien oude lidstaten en de meeste nieuwe lidstaten maken gebruik van drugsvrije afdelingen. Uit een evaluatie van de drugsvrije zone in een Oostenrijkse gevangenis blijkt dat gedetineerden van deze afdeling significant minder vaak opnieuw worden veroordeeld na hun vrijlating (35%) dan vrijgelaten gedetineerden van “normale” afdelingen (62%).
Dalším prvkem prevence je vytvoření oddělení s bezdrogovým (abstinenčním) režimem ve věznicích. Zařazení do nich je dobrovolné, obvykle poté, co uvěznění uživatelé drog podepíší písemné prohlášení o tom, že souhlasí s určitými podmínkami, například pravidelným testováním moče. Taková oddělení existují ve všech původních 15 členských státech EU. V „nových“ členských státech jsou oddělení s bezdrogovým režimem zřizována ve většině zemí. Hodnocení zóny s bezdrogovým režimem provedené v jednom rakouském vězení prokázalo, že vězni propuštění z této zóny byli znovu odsuzováni podstatně méně než vězni propuštění z normálních vězeňských oddělení (35 % oproti 62 %).
Et andet forebyggelseselement er oprettelsen af stoffrie afdelinger inden for fængslerne. Deltagelsen sker frivilligt, generelt efter at indsatte stofbrugere har underskrevet skriftlige erklæringer om at acceptere visse betingelser, f.eks. at aflægge periodiske urintest. Sådanne afdelinger findes i alle EU-15-medlemsstater. I de fleste 'nye' medlemsstater er der blevet oprettet stoffrie afdelinger. Det fremgik af en evaluering af det stoffrie område i et østrigsk fængsel, at indsatte, der var blevet løsladt fra det stoffrie område, blev dømt igen betydeligt sjældnere end indsatte, der var blevet løsladt fra almindelige fængselsafdelinger (35 % i forhold til 62 %).
Teine ennetav meetod on uimastivabade üksuste loomine vanglates. Osalemine toimub vabatahtlikkuse alusel, tavaliselt pärast uimasteid tarvitavate vangide poolt kirjaliku avalduse allkirjastamist, et nad nõustuvad teatud tingimuste, näiteks kindla aja tagant võetava uriiniprooviga. Taolised üksused on olemas 15 ELi liikmesriigis. Uutest liikmesriikidest on uimastivabad üksused loodud enamikus liikmesriikides. Uimastivaba tsooni kohta teostatud hindamine ühes Austria vanglas näitas, et vangid, kes pääsesid vabadusse uimastivabast tsoonist, said oluliselt vähem uusi karistusi kui vangid, kes vabastati vangla tavalistest üksustest (35% võrreldes 62%).
Toinen ehkäisevä toiminta on huumeettomien osastojen perustaminen vankiloihin. Niihin hakeutuminen on vapaaehtoista, ja huumeita käyttävien vankien on yleensä allekirjoitettava ilmoitus, jossa he hyväksyvät tietyt ehdot, kuten säännölliset virtsatestit. Huumeettomia osastoja on kaikissa EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja niitä on perustettu useimpiin "uusiin" jäsenvaltioihin. Yhden itävaltalaisen vankilan huumeettoman osaston arvioinnissa ilmeni, että huumeettomalta osastolta vapautetuista vangeista tuomittiin uudelleen huomattavasti pienempi osuus kuin vankilan tavallisilta osastoilta vapautetuista vangeista (35 % verrattuna 62 %:iin).
A megelőzés másik eleme a gyógyszermentes egységek létrehozása a börtönökön belül. A részvétel önkéntes alapon történik, a fogva tartott kábítószer-használónak általában írásban kell nyilatkoznia arról, hogy elfogad bizonyos feltételeket, például a rendszeres vizeletvizsgálatot. Ilyen egységek az EU-15 valamennyi tagállamában léteznek. Az „új” tagállamok közül a legtöbb országban létrehoztak gyógyszermentes egységeket. Egy osztrák börtönben létrehozott gyógyszermentes zóna értékelése azt mutatta ki, hogy a gyógyszermentes zónából szabadult személyeket lényegesen ritkábban ítélték el újra, mint a börtön hagyományos egységeiből szabadulókat (35%, szemben a 62%-kal).
Et annet element i forebyggingen er opprettelsen av rusfrie enheter i fengslene. Deltakelse skjer på frivillig basis, vanligvis etter at den innsatte har skrevet under på at han eller hun godtar visse vilkår, f.eks. periodiske urinprøver. Slike enheter finnes i EU-15-landene. De fleste ”nye”’ medlemsstatene har også opprettet rusfrie enheter. En evaluering av den rusfrie sonen i et fengsel i Østerrike viste at innsatte som ble løslatt fra rusfrie soner hadde betydelig lavere sannsynlighet for å bli fengslet på nytt enn innsatte som ble løslatt fra vanlige fengselsenheter (45 % sammenlignet med 62 %).
Înfiinţarea unităţilor de abstinenţă constituie un alt element preventiv. Participarea la acestea se face voluntar, în general după semnarea de către consumatorii de droguri încarceraţi a unor declaraţii scrise pentru acceptarea anumitor condiţii, de exemplu pentru efectuarea examenului periodic de urină. Astfel de unităţi există în toate statele membre din Europa celor 15. În ceea ce priveşte noile state membre, s-au instituit unităţi de abstinenţă în majoritate ţărilor. O evaluare realizată asupra unei zone de abstinenţă dintr-o închisoare austriacă a arătat că deţinuţii eliberaţi din zona de abstinenţă au avut considerabil mai puţine condamnări ulterioare decât cei eliberaţi din unităţile obişnuite ale închisorii (35 % faţă de 62 %).
Iným preventívnym prvkom je zriaďovanie bezdrogových „čistých“ oddelení vo väzniciach. Účasť uväznených užívateľov drog v nich je dobrovoľná, všeobecne po podpísaní písomného vyhlásenia o prijatí určitých podmienok, napr. pravidelného testovania moču. Takéto oddelenia existujú vo všetkých členských štátoch EÚ-15. Bezdrogové oddelenia boli zriadené aj vo väčšine „nových“ členských štátov. Vyhodnotenie bezdrogovej zóny v jednom rakúskom väzení ukázalo, že väzni prepustení z bezdrogovej zóny boli znovu odsúdení podstatne menej často, než väzni prepustení z normálnych oddelení väzenia (35 % oproti 62 %).
Drug preventivni element je ustanovitev enot brez drog v samih zaporih. Sodelovanje je prostovoljno, običajno potem, ko zaprti uživalci drog podpišejo pisne izjave, da sprejemajo določene pogoje, na primer periodično testiranje urina. Take enote obstajajo v vseh država članicah EU-15. Enote brez drog so bile ustanovljene v večini "novih" držav. Ocena območja brez drog v enem od avstrijskih zaporov je pokazala, da so bili zaporniki, izpuščeni iz območja brez drog, ponovno kaznovani veliko manjkrat kot zaporniki, izpuščeni iz običajnih enot v zaporih (35 % v primerjavi z 62 %).
Ett annat exempel på en förebyggande åtgärd är inrättandet av drogfria enheter i fängelserna. Deltagandet är frivilligt och sker oftast under förutsättning att den fängslade narkotikamissbrukaren undertecknar ett skriftligt intyg om att denne godkänner vissa villkor, exempelvis regelbundna urinprov. Dessa enheter finns i alla EU 15-medlemsstaterna. I de flesta av de ”nya” medlemsstaterna har drogfria enheter inrättats. En utvärdering av den drogfria zonen i ett österrikiskt fängelse visade att det var mycket mer sällsynt att de interner som släpptes ut därifrån hamnade i fängelse igen jämfört med internerna från normala enheter i fängelset (35 % jämfört med 62 %).
Vēl viens profilaktisks elements ir beznarkotiku vienību izveidošana cietumos. Dalība ir brīvprātīga, parasti pēc rakstiskiem apstiprinājumiem par noteiktu nosacījumu pieņemšanu, piemēram, periodisku urīna testēšanu, ko ir parakstījuši ieslodzītie narkotiku lietotāji. Šādas vienības pastāv visās ES 15 dalībvalstīs. Jaunajās dalībvalstīs beznarkotiku vienības ir izveidotas lielākajā daļā valstu. Novērtējums par vienu no beznarkotiku zonām Austrijas cietumā parādīja, ka ieslodzītie, kas atbrīvoti no beznarkotiku zonas, tika notiesāti atkārtoti daudz retāk nekā tie ieslodzītie, kas atbrīvoti no parastajām cietuma zonām (35 % salīdzinājumā ar 62 %).
  Zapobieganie wirusowemu...  
W ostatnim dziesięcioleciu kilka państw UE wprowadziło lub ponownie umieściło wirusowe zapalenie wątroby typu B w krajowych programach szczepień ochronnych, i szczepionki te stanowią obecnie część harmonogramów szczepień rutynowych dla dzieci w większości państw UE.
Several EU countries have introduced or reintroduced hepatitis B into national immunisation programmes in the past decade, and the vaccination is now part of the routine vaccination schedules for children in most EU countries. So far, only Denmark, the Netherlands, Sweden, the United Kingdom and Norway have not followed the WHO recommendation (143).
Plusieurs pays de l'UE ont introduit ou réintroduit l'hépatite B dans les programmes nationaux de vaccination au cours de la dernière décennie et la vaccination fait désormais partie des protocoles de vaccination de routine des enfants dans la plupart des pays de l'UE. Jusqu'à présent, seuls le Danemark, les Pays-Bas la Suède, le Royaume‑Uni et la Norvège n'ont pas encore suivi la recommandation de l'OMS (143).
Mehrere EU-Länder haben in den letzten zehn Jahren Hepatitis B erstmals oder erneut in die nationalen Immunisierungsprogramme aufgenommen, und in den meisten EU-Ländern ist die Impfung nun Teil der routinemäßigen Impfpläne für Kinder. Lediglich Dänemark, die Niederlande, Schweden, das Vereinigte Königreich und Norwegen sind der WHO-Empfehlung bisher nicht gefolgt (143).
A lo largo de la última década, varios países de la UE introdujeron o reintrodujeron la hepatitis B en sus programas nacionales de inmunización, y esta vacuna ya forma parte de los programas de vacunación infantil rutinarios en casi todos los países de la UE. Hasta la fecha, los únicos países que no han seguido las recomendaciones de la OMS son Dinamarca, Países Bajos, Suecia, Reino Unido y Noruega (143).
Negli ultimi dieci anni alcuni paesi dell’UE hanno introdotto o reintrodotto l’epatite B nei programmi nazionali di vaccinazione, e questo vaccino rientra oggi nei programmi di vaccinazione pediatrica routinari nella maggior parte dei paesi dell’UE. Finora, tuttavia, sono solo Danimarca, Paesi Bassi, Svezia, Regno Unito e Norvegia a non aver accolto la raccomandazione dell’OMS (143).
Vários Estados-Membros da UE introduziram ou reintroduziram a hepatite B nos seus programas nacionais de vacinação, na última década, e essa vacina já faz parte dos programas de vacinação de rotina das crianças da maior parte dos Estados-Membros. Até à data, só a Dinamarca, os Países Baixos, a Suécia, o Reino Unido e a Noruega não seguiram a recomendação da OMS (143).
Αρκετές χώρες της ΕΕ ενέταξαν ή επανέφεραν την ηπατίτιδα B στα εθνικά προγράμματα ανοσοποίησης κατά την τελευταία δεκαετία, και ο εμβολιασμός αυτός περιλαμβάνεται πλέον στα συνήθη προγράμματα παιδικού εμβολιασμού στις περισσότερες χώρες της ΕΕ. Μέχρι τώρα, μόνον η Δανία, οι Κάτω Χώρες, η Σουηδία, το Ηνωμένο Βασίλειο και η Νορβηγία δεν ακολούθησαν τη σύσταση της ΠΟΥ (143).
Een aantal landen in de EU heeft in het afgelopen decennium hepatitis B (weer) opgenomen in nationale immunisatieprogramma’s, en de vaccinatie ertegen maakt nu in de meeste landen van de EU onderdeel uit van de standaardvaccinatieprogramma’s voor kinderen. Tot nu toe hebben alleen Denemarken, Nederland, Zweden, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen geen gevolg gegeven aan de aanbevelingen van de WHO (143).
Několik zemí EU začlenilo, nebo znovu začlenilo, v minulém desetiletí hepatitidu typu B do národních programů imunizace. Vakcinace je nyní součástí běžných očkovacích plánů pro děti ve většině zemí EU. Podle doporučení Světové zdravotnické organizace doposud nepostupovaly pouze Dánsko, Nizozemsko, Švédsko, Spojené království a Norsko (143).
Mange EU-lande har i den seneste tiårsperiode indført eller genindført hepatitis B i de nationale immuniseringsprogrammer, og vaccinationen indgår nu i børnevaccinationsprogrammet i de fleste EU-lande. Kun Danmark, Nederlandene, Sverige, Det Forenede Kongerige og Norge har endnu ikke har fulgt WHO's anbefaling (143).
Viimase kümne aasta jooksul on mitmed ELi riigid B-hepatiidi lisanud või uuesti sisse viinud siseriiklikesse immuniseerimisprogrammidesse ning B-hepatiidi vastu vaktsineerimine kuulub nüüd enamikus ELi riikides laste tavalisse vaktsineerimiskavasse. Praegu on ainult Taani, Madalmaad, Rootsi, Ühendkuningriik ja Norra jätnud Maailma Tervishoiuorganisatsiooni soovituse täitmata (143).
Useat EU-maat ovat sisällyttäneet tai palauttaneet B-hepatiitin kansallisiin rokotusohjelmiinsa viimeisten 10 vuoden aikana, ja B-hepatiittirokotus on nykyään osa lasten rutiininomaista rokotusta useimmissa EU-maissa. Tähän mennessä vain Tanska, Alankomaat, Ruotsi, Yhdistynyt kuningaskunta ja Norja eivät ole noudattaneet WHO:n suositusta (143).
Az elmúlt évtizedben számos tagállam felvette vagy visszavette országos immunizációs programjába a hepatitis B-t, így az oltás ma már az EU legtöbb országában része a gyermekek kötelező rutin oltásprogramjának. A WHO ajánlását eddig csak Dánia, Hollandia, Svédország, az Egyesült Királyság és Norvégia nem követte(143).
Flere EU-land har i løpet av det siste tiåret innført eller gjeninnført hepatitt B i sine nasjonale vaksinasjonsprogrammer, og vaksinen inngår nå i den rutinemessige vaksinasjonsordningen for barn i de fleste EU-land. Hittil er det bare Danmark, Nederland, Sverige, Storbritannia og Norge som ikke følger anbefalingen fra WHO (143).
Mai multe state membre ale Uniunii Europene au introdus sau reintrodus hepatita B în programele naţionale de imunizare în ultimii zece ani, iar vaccinarea face acum parte din schemele de vaccinare de rutină pentru copii în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene. Până în prezent, numai Danemarca, Ţările de Jos, Suedia, Regatul Unit şi Norvegia nu au urmat recomandarea OMS (143).
Viaceré krajiny EÚ v uplynulom desaťročí zaviedli alebo znovu zaviedli hepatitídu B do svojich národných imunizačných programov a vakcinácia je teraz súčasťou rutinných programov vakcinácie detí vo väčšine krajín EÚ. Iba Dánsko, Holandsko, Švédsko, Spojené kráľovstvo a Nórsko dosiaľ nepostupujú podľa odporúčania SZO (143).
Več držav EU je v zadnjem desetletju hepatitis (ponovno) uvedlo v nacionalne programe imunizacije in cepljenje je sedaj del rednih načrtov cepljenja otrok v večini držav EU. Do sedaj priporočilom Svetovne zdravstvene organizacije niso sledile samo Danska, Nizozemska, Švedska, Združeno kraljestvo in Norveška (143).
Flera EU-länder har under det senaste decenniet infört eller återinfört hepatit B i de nationella vaccinationsprogrammen och denna vaccination ingår nu i vaccinationsprogrammen för barn i de flesta EU-länder. Än så länge är det bara Danmark, Nederländerna, Sverige, Storbritannien och Norge som inte följer WHO:s rekommendation(143).
Vairākas ES valstis ir ieviesušas vai arī atkārtoti iekļāvušas B hepatītu nacionālajās imunizācijas programmās pēdējo desmit gadu laikā, un vakcinācija tagad ir daļa no standarta vakcinācijas grafikiem bērniem lielākajā daļā no ES valstu. Līdz šim tikai Dānija, Nīderlande, Zviedrija, Apvienotā Karaliste un Norvēģija nav sekojušas PVO rekomendācijām (143).
  Zapobieganie chorobom z...  
Choć polityki krajowe Państw Członkowskich różnią się między sobą, ponieważ odzwierciedlają własne, konkretne sytuacje dotyczące problemów narkotykowych i kontekst polityczny, istnieje także coraz więcej dowodów na pojawianie się na szczeblu europejskim zgodnej opinii w sprawie kluczowych elementów koniecznych dla powstania efektywnej reakcji w zwalczaniu wirusa HIV i innych chorób zakaźnych w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie (137).
Although the national policies of Member States vary, reflecting their individual drug situation and political context, there is also increasing evidence of a consensus emerging at the European level on the key elements necessary for an effective response to combating HIV and other infectious diseases among IDUs (137). Appropriate responses include enhanced access to drug treatment (WHO, 2005), the development of low-threshold services and the provision of sterile equipment and education programmes, although it should be noted that there are differences between countries with respect to the emphasis placed on these different service elements. Of particular importance is that there should be sufficient availability of oral substitution treatment for injecting opioid users, as this significantly reduces drug-related behaviour with a high risk of HIV transmission (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bien que les politiques nationales des États membres varient et reflètent leur contexte politique et leur situation particulière en matière de drogue, un consensus se dégage au niveau européen sur les éléments clés indispensables pour réagir et lutter efficacement contre le VIH et d'autres maladies infectieuses chez les UDVI (137). Les réactions appropriées sont notamment un meilleur accès au traitement de l'usage de drogue (OMS, 2005), la mise en place de structures «de première ligne» ou «de bas seuil» et la fourniture de matériel stérile et de programmes éducatifs, bien qu'il faille noter qu'il existe des différences entre les pays en ce qui concerne l'importance accordée à ces différents services. Il est particulièrement important que les traitements de substitution orale soient suffisamment nombreux pour les usagers d'opiacés par voie intraveineuse, étant donné qu'ils réduisent considérablement les comportements liés à la toxicomanie qui présentent un risque élevé de transmission du VIH (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Die nationale Politik der Mitgliedstaaten unterscheidet sich zwar in Abhängigkeit von deren Drogensituation und dem gegebenen politischen Kontext, es gibt jedoch auch zunehmend Hinweise darauf, dass auf europäischer Ebene ein Konsens über die Schlüsselfaktoren im Entstehen begriffen ist, die für eine effiziente Bekämpfung von HIV und anderen Infektionskrankheiten bei IDU erforderlich sind (137). Zu den geeigneten Maßnahmen gehören unter anderem ein verbesserter Zugang zu Drogentherapien (WHO, 2005), die Entwicklung niedrigschwelliger Hilfsdienste, die Bereitstellung sterilen Zubehörs sowie Bildungsprogramme. Es ist jedoch darauf hinzuweisen, dass die einzelnen Länder diesen Hilfsdiensten unterschiedliche Bedeutung beimessen. Besonders wichtig ist die ausreichende Verfügbarkeit der oralen Substitutionsbehandlung für injizierende Opiatkonsumenten, da diese die mit einem hohen Risiko einer HIV-Übertragung verbundenen drogenbedingten Verhaltensweisen erheblich reduziert (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Aunque las políticas nacionales de los Estados miembros varían, como reflejo de su situación concreta en materia de drogas y su contexto político, parece que se está gestando un consenso en Europa sobre los elementos clave necesarios para dar una respuesta eficaz a la lucha contra el VIH y otras enfermedades infecciosas que afectan a los consumidores de drogas por vía parenteral (137). Tales elementos serían, por ejemplo, un mejor acceso al tratamiento de desintoxicación (OMS, 2005), la prestación de servicios de bajo umbral, el suministro de material estéril y la creación de programas de educación, aunque los diferentes países otorgan distinto grado de importancia a los mismos. Especialmente importante es que exista suficiente disponibilidad del tratamiento de sustitución oral para los consumidores de opiáceos por vía parenteral, ya que esto reduce de forma significativa las conductas que llevan aparejado un alto riesgo de transmisión del VIH (Gowing y cols., 2005; Sullivan y cols., 2005).
Nonostante le politiche nazionali degli Stati membri siano diverse e riflettano la rispettiva situazione degli stupefacenti nel loro territorio nazionale nonché il contesto politico, vi sono segnali sempre più frequenti dell’emergere di un consenso a livello europeo sugli elementi chiave indispensabili per dare una risposta efficace all’HIV e ad altre malattie infettive diffuse tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale (137). Tra le risposte appropriate si annoverano un accesso migliorato ai servizi di trattamento antidroga (OMS, 2005), lo sviluppo di servizi a bassa soglia e la fornitura di strumenti sterili e di programmi educativi; tuttavia è necessario notare che ciascun paese pone l’accento su elementi diversi del servizio. Particolarmente importante è la disponibilità di un numero sufficiente di terapie sostitutive per i consumatori di oppioidi che si iniettano la sostanza, dal momento che questo fattore riduce in maniera significativa il comportamento a elevato rischio di trasmissione dell’HIV collegato alla droga (Gowing e altri, 2005; Sullivan e altri, 2005).
Apesar de as políticas nacionais dos Estados-Membros variarem, reflectindo a sua situação individual em termos de droga e o seu contexto político específico, também existem indícios crescentes do surgimento de um consenso a nível europeu quanto aos elementos fundamentais que são necessários para responder e combater eficazmente o VIH e outras doenças infecciosas entre os CDI (137). Entre as respostas adequadas incluem-se o maior acesso ao tratamento da toxicodependência (OMS, 2005), o desenvolvimento de serviços de porta aberta, o fornecimento de equipamento esterilizado e os programas educativos, embora se deva notar que existem diferenças entre países no que respeita à ênfase dada a estes diferentes elementos. Uma disponibilidade suficiente de tratamentos de substituição por via oral para os consumidores de opiáceos por via endovenosa reveste-se de especial importância, na medida em que estes tratamentos reduzem significativamente os comportamentos de risco elevado de transmissão do VIH relacionados com a droga (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Μολονότι οι εθνικές πολιτικές των κρατών μελών διαφέρουν, απηχώντας την κατάσταση κάθε χώρας όσον αφορά τα ναρκωτικά και το πολιτικό πλαίσιό της, υπάρχουν επίσης ολοένα και περισσότερα ενδείξεις ότι σε ευρωπαϊκό επίπεδο αναπτύσσεται μια συναίνεση σχετικά με τα κύρια στοιχεία που είναι αναγκαία για την αποτελεσματική αντιμετώπιση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (137). Στα κατάλληλα μέτρα συγκαταλέγονται η βελτίωση της πρόσβασης στη θεραπεία (ΠΟΥ, 2005), η ανάπτυξη υπηρεσιών άμεσης πρόσβασης και η παροχή αποστειρωμένων συνέργων και εκπαιδευτικών προγραμμάτων, μολονότι πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών ως προς την έμφαση που δίνεται στα διάφορα αυτά στοιχεία των παρεχόμενων υπηρεσιών. Ιδιαίτερη σημασία έχει το γεγονός ότι πρέπει να υπάρχει επαρκής διαθεσιμότητα θεραπειών υποκατάστασης διά του στόματος για τους χρήστες ενέσιμων οπιοειδών, καθώς με τον τρόπο αυτό μειώνεται σημαντικά η συμπεριφορά που συνδέεται με την τοξικομανία, η οποία ενέχει υψηλό κίνδυνο μετάδοσης του ιού HIV (Gowing κ.ά., 2005· Sullivan κ.ά., 2005).
Hoewel het nationale beleid van de lidstaten afhankelijk van hun individuele drugssituatie en politieke context varieert, zijn er ook aanwijzingen voor een toenemende consensus op Europees niveau over de essentiële elementen van een effectieve bestrijding van HIV en andere infectieziekten onder ID’s (137). Tot die effectieve maatregelen behoren een betere toegang tot drugsbehandelingen (WHO, 2005), de ontwikkeling van laagdrempelige hulpverlening, het verstrekken van steriel materiaal en het gebruik van voorlichtingsprogramma’s. Hierbij dient wel opgemerkt te worden dat er verschillen tussen landen bestaan met betrekking tot de nadruk die op de verschillende interventieaspecten wordt gelegd. Het is met name van belang dat er voldoende orale substitutiebehandelingen voor injecterende opïoïdengebruikers beschikbaar zijn, omdat drugsgerelateerd gedrag met een hoog HIV-besmettingsrisico hierdoor aanzienlijk wordt verminderd (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Ačkoli se národní politiky členských států liší a odrážejí jejich individuální drogovou situaci a politický kontext, existují také rostoucí důkazy o konsensu objevujícím se na evropské úrovni, pokud jde o klíčové prvky nutné pro účinná opatření v boji proti HIV a dalším infekčním onemocněním mezi injekčními uživateli drog (137). Vhodná opatření zahrnují rozšířený přístup k léčení drogové závislosti (WHO, 2005), vývoj nízkoprahových služeb a poskytování sterilního zařízení a vzdělávacích programů, i když je třeba poznamenat, že mezi zeměmi existují rozdíly, pokud jde o důraz kladený na jednotlivé prvky těchto různých služeb. Zvláště důležité je, aby existovala dostatečná dostupnost ústní substituční léčby pro injekční uživatele opiových látek, protože významně snižuje drogově závislé chování představující vysoké riziko přenosu HIV (Gowing a kol., 2005; Sullivan a kol., 2005).
Selv om medlemsstaternes nationale politikker er forskellige som følge af narkotikasituationen og den politiske kontekst i de enkelte lande, er der også stadig flere tegn på, at der på europæisk plan er ved at være almindelig enighed om de centrale elementer, der er nødvendige for en effektiv indsats til bekæmpelse af hiv og andre smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (137). Passende initiativer er bl.a. en bedre adgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), udvikling af lavtærskeltjenester og tilvejebringelse af sterilt udstyr og uddannelsesprogrammer, selv om det skal bemærkes, at der er forskelle mellem landene med hensyn til den vægt, de forskellige elementer tillægges. Det er særlig vigtigt, at der er et tilstrækkeligt udbud af oral substitutionsbehandling for intravenøse opioidbrugere, da dette i væsentlig grad begrænser en narkotikarelateret adfærd, hvor der er høj risiko for hiv-overførsel (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Kuigi liikmesriikide siseriiklik poliitika on erinev, kajastades vastava riigi eriomast narkosituatsiooni ja poliitilist konteksti, on siiski olemas tõendeid konsensuse suurenemisest Euroopa tasandil oluliste elementide suhtes, mis on vajalik HIV-i ja muude nakkushaiguste leviku efektiivseks tõkestamiseks süstivate narkomaanide hulgas (137). Asjaomased meetodid hõlmavad uimastiravile pöördumise võimaluste parandamist (WHO, 2005), madala läve teenuste väljatöötamist ning steriilsete süstimisvahendite ja harivate programmide kättesaadavaks tegemist, kuigi tuleb märkida, et nimetatud teenustele asetatav rõhk on riigiti erinev. On eriti oluline, et süstivatele opiaaditarbijatele oleks piisavalt suukaudseid asendusravimeid, sest see vähendab märkimisväärselt narkootikumidega seotud käitumismustreid, mille puhul HIV-i edasikandumise oht on kõrge (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Jäsenvaltioiden kansallisissa politiikoissa on eroja niiden huumetilanteen ja poliittisen tilanteen mukaan, mutta Euroopan tasolla on voimistumassa yksimielisyys keskeisistä toimista, joilla hiv:tä ja muita tartuntatauteja voidaan torjua tehokkaasti huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa (137). Asianmukaisia keinoja ovat muun muassa huumehoitoon pääsyn helpottaminen (WHO, 2005), matalan kynnyksen palvelujen kehittäminen sekä steriilien välineiden ja koulutusohjelmien tarjoaminen. Maiden välillä on kuitenkin eroja näiden palvelujen painotuksessa. On erityisen tärkeää, että opiaattien injektiokäyttäjille olisi tarjolla riittävästi suun kautta nautittavien lääkkeiden muodossa annettavaa korvaushoitoa, sillä se vähentää merkittävästi sellaista huumeisiin liittyvää käyttäytymistä, jossa hiv-tartunnan riski on korkea (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Bár a tagállamok változatos, saját egyéni droghelyzetüket és politikai kontextusukat tükröző nemzeti politikáik szerint járnak el e téren, az injekciós kábítószer-használók körében terjedő HIV és más fertőző betegségek hatékony leküzdéséhez szükséges fő elemek tekintetében egyre inkább európai szintű konszenzus látszik kialakulni(137). A megfelelő válaszok között szerepel a drogkezelések hozzáférhetőségének javítása (WHO, 2005), az alacsony küszöbű szolgáltatások fejlesztése, valamint a steril felszerelés és oktatási programok biztosítása, noha azt meg kell jegyezni, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei eltérő hangsúlyt kapnak az egyes tagállamokban. Különösen fontos, hogy megfelelő mértékben elérhetővé váljon az orális helyettesítő kezelés az injekciós opiáthasználók számára, mivel ez jelentősen csökkenti a HIV terjedése szempontjából nagy kockázatú, kábítószerrel összefüggő viselkedést (Gowing és mások, 2005; Sullivan és mások, 2005).
Selv om de nasjonale retningslinjene selvfølgelig varierer mellom medlemsstatene ut fra narkotikasituasjon og politisk kontekst i det enkelte land, finnes det samtidig stadig mer som tyder på økt konsensus på europeisk plan om hvilke elementer som tiltak for å bekjempe HIV og andre smittsomme sykdommer blant sprøytebrukere må bestå av for å være effektive (137). Blant disse tiltakene er lettere tilgang til narkotikabehandling (WHO, 2005), utbygging av lavterskeltjenester, utdeling av sterilt utstyr og opplæringsprogrammer. Det bør likevel anføres at landene vektlegger hvert av disse tjenesteelementene forskjellig. Det er særlig viktig at sprøytebrukere av opiater har god nok tilgang til substitusjonsbehandling, ettersom dette bidrar signifikant til å redusere narkotikarelatert atferd med høy risiko for HIV-smitte (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Deşi politicile naţionale ale statelor membre sunt diferite, reflectând situaţia lor specifică şi contextul lor politic în privinţa drogurilor, este din ce în ce mai evident că la nivel european se va obţine un consens privind elementele cheie necesare pentru o reacţie eficientă în vederea combaterii infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase în rândul CDI (137). Printre măsurile corespunzătoare se numără accesul mai extins la tratamentul pentru dependenţă de droguri (OMS, 2005), dezvoltarea unor servicii cu acces necondiţionat şi asigurarea echipamentului steril şi a programelor educative, însă trebuie subliniat faptul că există diferenţe de la o ţară la alta în ceea ce priveşte accentul pus pe diferite componente ale acestor servicii. De mare importanţă este disponibilitatea satisfăcătoare a terapiei orale de substituţie pentru consumatorii de opiacee injectabile, pentru că aceasta reduce semnificativ comportamentul legat de droguri care implică un risc înalt de transmitere a HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Napriek tomu, že sa národné politiky členských štátov rôznia, odzrkadľujú ich špecifickú drogovú situáciu a politický kontext, a tiež stále viac dokazujú zhodu vznikajúcu na európskej úrovni o kľúčových prvkoch potrebných na účinné opatrenia v boji proti HIV a iným infekčným chorobám medzi IDU (137). Medzi primerané odpovede patrí rozšírený prístup k drogovej liečbe (SZO 2005), rozvoj nízkoprahových služieb a poskytovanie sterilných pomôcok a výchovných programov, hoci treba pripomenúť, že medzi krajinami sú rozdiely v zdôrazňovaní týchto rôznych prvkov služieb. Osobitne dôležitá by mala byť dostatočná dostupnosť orálnej substitučnej liečby pre injekčných užívateľov opioidov, pretože významne znižuje drogovo závislé správanie a vysoké riziko prenosu HIV (Gowing a kol. 2005; Sullivan a kol. 2005).
Čeprav se nacionalne politike držav članic razlikujejo, saj odražajo njihovo individualno stanje glede drog in politični okvir, hkrati obstaja vedno več dokazov o soglasju na evropski ravni, o ključnih elementih, ki so potrebni za učinkovit odziv na boj proti HIV in drugim nalezljivim boleznim med injicirajočimi uživalci drog (137). Ustrezni odzivi zajemajo večji dostop do zdravljenja odvisnosti od drog (WHO, 2005), razvoj nizkopražnih programov za pomoč uživalcem drog in zagotavljanje sterilne opreme ter izobraževalnih programov, čeprav je treba poudariti, da med državami obstajajo razlike glede na to, kakšen pomen dajejo tem različnim delom teh programov za pomoč. Zlasti je pomembno, da je na voljo zadosti oralnega nadomestnega zdravljenja za uživalce, ki si vbrizgavajo opiate, saj s tem pomembno znižamo zelo tvegano z drogami povezano vedenje za prenašanje HIV (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
Även om de olika medlemsstaternas nationella politik skiljer sig åt sinsemellan, på grund av att situationen när det gäller narkotika och det politiska sammanhanget är olika i de olika länderna, finns det allt fler tecken på att det råder samsyn på europeisk nivå när det gäller hur en effektiv strategi för att bekämpa hiv och andra infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare bör se ut(137). Exempel på lämpliga åtgärder är ökad tillgång till missbruksbehandling (WHO, 2005), utveckling av lågtröskelvård samt tillhandahållande av steril utrustning och utbildningsprogram, även om det bör noteras att det råder stora skillnader mellan länderna när det gäller hur mycket man satsar på de olika åtgärderna. Det är särskilt viktigt att oral substitutionsbehandling för injicerande opioidmissbrukare finns tillgänglig eftersom denna typ av behandling avsevärt minskar det narkotikarelaterade beteendet med en hög risk att smittas av hiv (Gowing m.fl., 2005; Sullivan m.fl., 2005).
Lai arī dalībvalstu nacionālās politikas ir atšķirīgas, atspoguļojot individuālās situācijas saistībā ar narkotikām un politisko kontekstu, ir pierādījumi par pieaugošu vienprātību Eiropas līmenī attiecībā uz galvenajiem elementiem, kas ir nepieciešami lai efektīvi reaģētu un cīnītos pret HIV un citām infekciju slimībām injicējamo narkotiku lietotāju vidū (137). Atbilstošas atbildes reakcijas ietver uzlabotu pieeju ārstniecības pakalpojumiem (PVO, 2005), pieejamu pakalpojumu izstrādi un sterila aprīkojuma un izglītības programmu nodrošināšanu, kaut arī ir jāatzīmē, ka valstu starpā pastāv atšķirības attiecībā uz to, kāds uzsvars tiek likts uz katru no šiem dažādajiem pakalpojumu elementiem. Īpaši svarīgi ir tas, ka ir jānodrošina pietiekama perorālās aizvietošanas terapija opiātu lietotājiem, kas narkotikas injicē, jo tas būtiski samazina tādas ar narkotikām saistītas darbības, kas saistītas ar augstu HIV pārnešanas risku (Gowing et al., 2005; Sullivan et al., 2005).
  Leczenie z uzależnieni...  
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany).
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
), ārstēšana bez zālēm un ārstējot bez konkrētās narkotikas (pēdējais veids šajā ziņojumā nav apskatīts). Taču atkarības un atteikšanās problēmu risināšana ir tikai viens sekmīgas opiātu atkarības ārstēšanas aspekts. Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā. Virkne pētījumu ir atzīmējuši, ka personām ar opiātu atkarības problēmām ir vairāki ārstēšanās mēģinājumi, un ka terapeitiskos mērķus, jo īpaši atturēšanos, ne vienmēr izdodas sasniegt ar pirmo ārstēšanās reizi, taču pie tiem var nonākt ar atkārtotas terapijas darbībām.
  Monitorowanie i kontrol...  
Kontrolowanie i podwyższanie jakości zapobiegania w dużej mierze zależy od poddania istniejących działań i ich treści wnikliwemu przeglądowi. Zgodnie z tym Państwa Członkowskie przykładają coraz większą wagę do monitorowania programów zapobiegawczych.
Controlling and improving the quality of prevention is highly dependent on first having a meaningful overview of existing activities and their contents. Accordingly, Member States are giving increasing importance to monitoring prevention programmes, as exemplified by new schemes in Germany (33) and in Norway (34) and by the Hungarian research project ‘Lights and Shadows’, which collected information on the content, objectives, methodology, target groups and coverage of school-based prevention programmes. Monitoring is also implemented in the Czech Republic as well as through Ginger in Flanders. Unfortunately, Spain has abandoned IDEA Prevención, which for many years was the best-developed monitoring and quality system on prevention in Europe.
Le contrôle et l'amélioration de la qualité de la prévention dépendent dans une large mesure de l'existence d'un aperçu adapté des activités en cours et de leur contenu. Les États membres accordent donc une importance croissante au suivi des programmes de prévention, comme le montrent les nouveaux mécanismes de suivi mis en place en Allemagne (33) et en Norvège (34) et le programme hongrois de recherche «Ombres et lumières», qui recueille des informations sur le contenu, les objectifs, la méthodologie, les groupes cibles et la couverture des programmes de prévention scolaire. Le suivi est également une réalité en République tchèque ou en Flandre (dans le cadre de «Ginger»). Malheureusement, l'Espagne a abandonné le programme IDEA Prevención, qui a été, pendant des années, le système de suivi et de contrôle de qualité le plus pointu d'Europe en matière de prévention.
Die Sicherung und Verbesserung der Präventionsqualität hängt in hohem Maße davon ab, dass zunächst ein aussagekräftiges Gesamtbild der bestehenden Maßnahmen und ihrer Inhalte gewonnen wird. Dementsprechend messen die Mitgliedstaaten dem Monitoring von Präventionsprogrammen zunehmend Bedeutung bei. Beispiele hierfür sind die neuen Projekte in Deutschland (33) und Norwegen (34) sowie das ungarische Forschungsprojekt „Lichter und Schatten“, in dessen Rahmen Informationen über Inhalt, Ziele, Methodik, Zielgruppen und Reichweite schulbasierter Präventionsprogramme erhoben wurden. Auch in der Tschechischen Republik sowie in Flandern (im Rahmen der Datenbank „Ginger“) erfolgt ein Monitoring. Bedauerlicherweise wurde in Spanien das Projekt IDEA Prevención eingestellt, das über viele Jahre hinweg europaweit das ausgereifteste Monitoring- und Qualitätssicherungssystem dargestellt hatte.
Prerequisito essenziale per un controllo e per il miglioramento della qualità della prevenzione è la disponibilità di una valida panoramica delle attività in corso e dei loro contenuti. Gli Stati membri, di conseguenza, danno sempre maggiore importanza al monitoraggio dei programmi di prevenzione, come testimoniano i nuovi schemi di intervento in Germania (33) e in Norvegia (34) nonché il progetto di ricerca ungherese dal titolo “Luci e ombre” che raccoglie informazioni sul contenuto, gli obiettivi, la metodologia, i gruppi bersaglio e l’ampiezza dei programmi di prevenzione su base scolastica. Attività di monitoraggio vengono svolte inoltre nella Repubblica ceca nonché attraverso la banca dati Ginger nelle Fiandre. Purtroppo la Spagna ha abbandonato il progetto IDEA Prevención, che per molti anni è stato il miglior sistema di monitoraggio e di qualità sulla prevenzione in Europa.
O controlo e a melhoria da qualidade da prevenção dependem muito da existência prévia de uma perspectiva geral aprofundada das actividades existentes e dos seus conteúdos. Consequentemente, os Estados-Membros estão a conferir uma importância crescente à monitorização dos programas de prevenção, como mostram as novas experiências em curso na Alemanha (33) e na Noruega (34) e o projecto de investigação húngaro “Luzes e Sombras”, que recolheu informações sobre o conteúdo, os objectivos, a metodologia, os grupos-alvo e a cobertura dos programas de prevenção em meio escolar. A monitorização também é efectuada na República Checa e na Flandres, através da base de dados GINGER. Infelizmente, a Espanha abandonou o sistema IDEA Prevención que, durante muitos anos, foi o sistema de monitorização e controlo de qualidade da prevenção mais bem desenvolvido da Europa.
Ο έλεγχος και η βελτίωση της ποιότητας της πρόληψης εξαρτώνται σε μεγάλο βαθμό από την προηγούμενη ουσιαστική επισκόπηση των υφιστάμενων δραστηριοτήτων και του περιεχομένου τους. Ως εκ τούτου, τα κράτη μέλη αποδίδουν ολοένα και μεγαλύτερη σημασία στην παρακολούθηση των προγραμμάτων πρόληψης, όπως αποδεικνύουν τα νέα σχέδια στη Γερμανία (33) και τη Νορβηγία (34) καθώς και το ερευνητικό σχέδιο της Ουγγαρίας με τίτλο «Lights and Shadows», το οποίο συγκέντρωσε πληροφορίες σχετικά με το περιεχόμενο, τους στόχους, τη μεθοδολογία, τις ομάδες στόχους και την κάλυψη προγραμμάτων πρόληψης στα σχολεία. Παρακολούθηση εφαρμόζεται επίσης στην Τσεχική Δημοκρατία καθώς και μέσω της βάσης δεδομένων GINGER στη Φλάνδρα. Δυστυχώς, η Ισπανία εγκατέλειψε το IDEA Prevención, το οποίο ήταν για πολλά χρόνια το καλύτερα αναπτυγμένο σύστημα παρακολούθησης και ποιότητας στον τομέα της πρόληψης στην Ευρώπη.
Een goede monitoring en een verbetering van de kwaliteit van preventie zijn in hoge mate afhankelijk van de beschikbaarheid van een adequaat overzicht van bestaande activiteiten en de inhoud daarvan. De lidstaten hechten daarom ook steeds meer waarde aan het monitoren van preventieprogramma’s. Zo hanteren Duitsland (33) en Noorwegen (34) nu nieuwe systemen. Deze ontwikkeling wordt ook geïllustreerd door het Hongaarse onderzoeksproject “Lights and Shadows” waarbij informatie is verzameld over de inhoud, doelstellingen, methodologie, doelgroepen en dekking van preventieprogramma’s in scholen. Ook in Tsjechië en in Vlaanderen (via “Ginger”) vindt monitoring van de preventieprogramma’s plaats. Helaas heeft Spanje het programma “IDEA Prevención” opgegeven. Dit programma was jarenlang het best ontwikkelde Europese systeem voor de monitoring en kwaliteitscontrole van preventiemaatregelen.
Kontrola a zlepšování kvality prevence je ve velké míře závislá na tom, aby byl nejdříve k dispozici věrohodný přehled existujících aktivit a aby byl znám jejich obsah. Členské státy tedy kladou rostoucí důraz na monitorování programů prevence. Jako příklad mohou sloužit nové projekty v Německu (33) a v Norsku(34) a maďarský výzkumný projekt „Světla a stíny“, který shromáždil informace o obsahu, cílech, metodice, cílových skupinách a záběru školních programů prevence. Monitorování je též zaváděno v České republice a prostřednictvím databáze Ginger i ve Flandrech. Španělsko bohužel ukončilo svůj projekt IDEA Prevención, který byl po mnoho let nejlépe rozvinutým systémem monitorování a systémem kvality zaměřeným na prevenci v Evropě.
For at kunne kontrollere og forbedre forebyggelsens kvalitet er det i vidt omfang nødvendigt først at få et hensigtsmæssigt overblik over de eksisterende aktiviteter og indholdet heraf. Medlemsstaterne tillægger derfor overvågningen af forebyggelsesprogrammer stadig større betydning, som det illustreres af de nye projekter i Tyskland (33) og Norge (34) samt af det ungarske forskningsprojekt 'Lights and Shadows', hvor der blev indsamlet oplysninger om indhold, målsætninger, metode, målgrupper og dækning af skolebaserede forebyggelsesprogrammer. Overvågning gennemføres også i Tjekkiet og via Ginger i Flandern. Desværre har Spanien opgivet IDEA Prevención, som i mange år var det bedst udviklede overvågnings- og kvalitetssystem i forbindelse med forebyggelse i Europa.
Ennetustöö kontrollimine ja selle kvaliteedi parandamine sõltub palju läbiviidavate tegevuste ja nende sisu eelnevast põhjalikust ülevaatest. Sellest tulenevalt asetavad liikmesriigid üha suuremat rõhku ennetusprogrammide järelevalvele, millest annavad tunnistust uued tegevuskavad Saksamaal (33) ja Norras (34) ning Ungari uurimisprojekt „Valgused ja varjud”, mille käigus koguti teavet koolis läbiviidavate ennetusprogrammide sisu, eesmärkide, metodoloogia, sihtrühmade ja katvuse kohta. Järelevalvet teostatakse ka Tšehhi Vabariigis ning Flandrias, andmebaasi Ginger kaudu. Kahjuks jättis Hispaania kõrvale programmi IDEA Prevención, mis oli palju aastaid üks paremaid ennetustegevuse järelevalve ja kvaliteedikontrolli süsteeme Euroopas.
Ehkäisevän huumetyön laadun valvominen ja parantaminen edellyttää selkeää yleiskuvaa olemassa olevasta toiminnasta ja sen sisällöstä. Jäsenvaltiot pitävätkin ehkäisevän huumetyön ohjelmien seurantaa yhä tärkeämpänä, mistä ovat osoituksena Saksassa (33) ja Norjassa (34) käyttöön otetut uudet järjestelmät sekä unkarilainen tutkimushanke "Valoja ja varjoja", jossa kerättiin tietoa kouluissa toteutettujen ehkäisevän huumetyön ohjelmien sisällöstä, tavoitteista, menetelmistä, kohderyhmistä ja kattavuudesta. Ohjelmia seurataan myös Tšekissä sekä Ginger-tietokannan kautta Flanderissa. Espanja on valitettavasti luopunut IDEA Prevención -järjestelmästä, joka oli usean vuoden ajan pisimmälle kehitetty ehkäisevän huumetyön seuranta- ja laatujärjestelmä Euroopassa.
A megelőzés minőségének ellenőrzéséhez és javításához nagy szükség van arra, hogy előzetesen értelmes áttekintést nyerjünk a meglévő tevékenységekről és azok tartalmáról. A tagállamok ennek megfelelően egyre nagyobb jelentőséget tulajdonítanak a prevenciós programok monitorozásának; ezt példázza Németország(33) és Norvégia(34) új rendszere, illetve a magyar „Fény és árnyék” kutatási projekt, amely az iskolai prevenciós programok tartalmáról, célkitűzéseiről, módszertanáról, célcsoportjairól és hatóköréről gyűjtött információt. Csehországban szintén folyik a monitorozás, akárcsak Flandriában, a Ginger révén. Spanyolország sajnálatos módon abbahagyta az IDEA Prevención programot, amely a megelőzés területén hosszú évekig a legkidolgozottabb monitorozási és minőségi rendszer volt Európában.
For å kontrollere og forbedre kvaliteten på det forebyggende arbeidet er man avhengig av å ha en meningsfull oversikt over eksisterende aktiviteter og innholdet i disse. Følgelig vektlegger medlemsstatene i økende grad overvåking av forebyggende programmer, som vi ser av de nye ordningene i Tyskland (33) og Norge (34) og det ungarske forskningsprosjektet ”Lys og skygge”, som samlet inn informasjon om innhold, målsettinger, metoder, målgrupper og dekning av skolebaserte forebyggende programmer. Overvåking er også gjennomført i Den tsjekkiske republikk og gjennom Ginger i Flandern. Dessverre har Spania gått bort fra IDEA Prevención, som i mange år var Europas best utbygde overvåkings- og kvalitetssystem innen forebygging.
Controlul şi îmbunătăţirea calităţii prevenirii depind în mare măsură de o bună cunoaştere prealabilă a situaţiei de ansamblu a activităţilor existente şi a conţinutului acestora. În consecinţă, statele membre acordă o importanţă din ce în ce mai mare monitorizării programelor de prevenire, fapt ilustrat de noile programe din Germania (33) şi din Norvegia (34) şi de proiectul maghiar de cercetare ‘Lights and Shadows’ („Lumini şi umbre”), în cadrul cărora sunt colectate informaţii privind conţinutul, obiectivele, metodologia, grupurile ţintă şi acoperirea programelor de prevenire în şcoală. Monitorizarea este pusă în aplicare şi în Republica Cehă, precum şi prin intermediul Ginger în Flandra. Din nefericire, Spania a abandonat programul „IDEA Prevención”, care a fost timp de mai mulţi ani cel mai dezvoltat sistem de monitorizare şi de control al calităţii din domeniul prevenirii din Europa.
Kontrola a zlepšovanie kvality prevencie závisí predovšetkým od získania vierohodného prehľadu o jestvujúcich činnostiach a ich obsahu. Členské štáty preto pripisujú stále väčší význam monitorovaniu programov prevencie, ako ilustrujú nové programy v Nemecku (33) a Nórsku (34) alebo maďarský výskumný projekt „Svetlá a tiene“, v rámci ktorého sa zhromažďovali informácie o obsahu, cieľoch, metodike, cieľových skupinách a rozšírení preventívnych programov na školách. Monitorovanie zaviedli aj v Českej republike a pomocou registračného programu Ginger aj vo Flámsku. Žiaľ, Španielsko upustilo od svojho programu IDEA Prevención, ktorý bol po mnoho rokov v Európe najlepšie prepracovaným systémom monitorovania a kvality prevencie.
Spremljanje in izboljševanje kakovosti preprečevanja sta močno odvisna od obstoja jasnega pregleda obstoječih dejavnosti in njihove vsebine. Tako države članice vedno večjo pozornost posvečajo spremljanju programov preprečevanja, kot ponazarjajo primeri programov v Nemčiji (33) in na Norveškem (34) ter madžarski raziskovalni projekt "Luči in sence", s katerim so zbrali informacije o vsebini, ciljih, metodologiji, ciljnih skupinah in pokritosti programov preprečevanja zlorabe drog v vzgojno-izobraževalnih ustanovah. Spremljanje se izvaja tudi na Češkem ter prek podatkovne baze Ginger v Flandriji. Na žalost je Španija opustila program IDEA Prevención, ki je bil več let najbolj razvit sistem spremljanja in kakovosti preprečevanja zlorabe drog v Evropi.
För att kunna kontrollera och förbättra kvaliteten på det preventiva arbetet krävs att man har överblick över dagens aktiviteter och deras innehåll. Medlemsstaterna lägger därför allt större vikt vid övervakning av preventionsprogrammen, vilket framgår av de nya planerna i Tyskland(33) och Norge(34) och av det ungerska forskningsprojektet ”Ljus och skuggor”, som samlade information om skolbaserade preventionsprograms innehåll, mål, metoder, målgrupper och täckning. Övervakning genomförs även i Tjeckien, samt genom Ginger i Flandern. Spanien har tyvärr övergivit IDEA Prevención, som i många år var det mest utvecklade övervaknings- och kvalitetssystemet för preventiva insatser i Europa.
  Dowody na efektywność...  
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141).
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141). Einem von der WHO im Jahr 2004 veröffentlichten Überblick über die einschlägige Literatur zufolge gibt es zwingende Beweise dafür, dass die erhöhte Verfügbarkeit und Nutzung steriler Spritzbestecke die Prävalenz von HIV-Infektionen unter IDU erheblich verringert. Auf der anderen Seite gibt es keinen Beleg für größere unbeabsichtigte negative Folgen (WHO, 2004). Bei der Untersuchung wurde jedoch der Schluss gezogen, dass Nadel- und Spritzenaustauschprogramme an sich nicht ausreichen, um HIV-Infektionen unter IDU zu bekämpfen, und dass diese Programme durch eine Reihe ergänzender Maßnahmen unterstützt werden müssen, um HIV-Infektionen von IDU sowie die Übertragung von HIV durch IDU einzudämmen. Bei einer Untersuchung der Kosteneffizienz von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen kommen de Wit und Bos (2004) zu dem Schluss, dass diese Programme offenbar im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV kosteneffizient sind und neben der Reduzierung von HIV zusätzliche lohnenswerte Vorteile mit sich bringen: Beispielsweise kommen durch sie schwer erreichbare Gruppen von Drogenkonsumenten in Kontakt mit Gesundheits- und Sozialdiensten.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Încă din anii 1980 s-a desfăşurat studii de cercetare ştiinţifică privind eficienţa PAS la reducerea HIV/SIDA în rândul CDI (141). Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004). Cu toate acestea, studiul a concluzionat că PAS singure nu sunt suficiente pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi că aceste programe trebuie susţinute de o serie de măsuri complementare pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi determinată de aceştia. Analizând rentabilitatea PAS, de Wit şi Bos (2004) au tras concluzia că PAS par să fie rentabile la prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV şi că prezintă beneficii suplimentare şi importante pe lângă reducerea nivelului de infectare cu HIV, cum ar fi stabilirea contactului dintre o populaţie de consumatori de droguri la care este dificil de ajuns şi serviciile de asistenţă medicală şi socială.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004. gadā, norāda, ka ir arvien plašāki pierādījumi tam, ka sterila injekciju aprīkojuma pieejamības un izmantošanas palielināšana injicējamo narkotiku lietotāju vidū būtiski samazina HIV infekcijas izplatīšanos, un nav pierādījumu par neparedzētu negatīvu ietekmi ( PVO, 2004. g.). Taču pārskatā ir secināts, ka adatu un šļirču programmas nav pietiekamas, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū, šīs programmas ir jāpapildina ar virkni citu papildus pasākumu, lai kontrolētu HIV infekcijas izplatīšanos injicējamo narkotiku lietotāju vidū. Apskatot adatu un šļirču programmu izmaksu efektivitāti, de Wit un Bos (2004. g.) secina, ka programmas ir izmaksu ziņā efektīvas attiecībā uz HIV izplatīšanās novēršanu, un tām ir papildus noderīgas priekšrocības blakus HIV izplatības samazināšanai, kā piemēram, kontaktu nodrošināšana starp grūti sasniedzamu iedzīvotāju daļu, kā arī veselības aprūpes un sociālajiem dienestiem.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Zasoby alternatyw dla więzienia poszerzyły się podczas ostatnich dziesięcioleci w 15 starych Państwach Członkowskich UE, a w niektórych ostatnio osiągnęły etap zastoju, gdy tymczasem tworzenie odpowiedniego prawodawstwa i wdrażanie alternatyw w „nowych” Państwach Członkowskich rozpoczęło się później.
Recourse to alternatives to prison increased during the last decades in the EU-15 Member States and has recently even stagnated in some, whereas legislation and implementation of alternatives began later in the ‘new’ Member States. Usually, the mainstream treatment system is called on to ensure the treatment of offenders with problematic drug use. In most countries, treatment is usually provided in residential settings, but the possibility also exists to follow outpatient treatment programmes.
Le recours aux alternatives à la prison s'est développé au cours des dernières décennies dans l'UE-15 et s'est récemment stabilisé dans certains États membres, alors que la législation et la mise en œuvre d'alternatives ont débuté plus tard dans les «nouveaux» États membres. Généralement, le système de traitement le plus courant est utilisé pour traiter les délinquants qui sont des usagers de drogue à problème. Dans la plupart des pays, le traitement est généralement dispensé dans des centres résidentiels, mais il est possible de suivre des programmes de soins ambulatoires.
In den letzten Jahrzehnten ist in den EU-15-Mitgliedstaaten die Zahl der Fälle, in denen auf Alternativen zu Gefängnisstrafen zurückgegriffen wurde, gestiegen; in jüngster Zeit ist diese Entwicklung in einigen Ländern zum Stillstand gekommen. In den neuen Mitgliedstaaten dagegen wurde erst später damit begonnen, alternative Maßnahmen gesetzlich zu verankern und durchzuführen. In der Regel wird das übliche Behandlungssystem in Anspruch genommen, um die Behandlung von straffälligen problematischen Drogenkonsumenten sicherzustellen. In den meisten Ländern wird die Behandlung in aller Regel in stationären Einrichtungen durchgeführt, es gibt jedoch auch die Möglichkeit der Teilnahme an ambulanten Behandlungsprogrammen.
Entre los Quince, el recurso a las alternativas a la privación de libertad ha ido en aumento durante las últimas décadas, y últimamente se ha estabilizado en algunos de ellos; en cambio, la legislación y la aplicación de alternativas en los «nuevos» Estado miembros ha sido más tardía. Normalmente, se recurre al sistema de tratamiento más corriente para asegurar el tratamiento de los delincuentes con problemas de consumo de drogas. En la mayoría de países, el tratamiento suele proporcionarse en entornos residenciales, pero también existe la posibilidad de seguir programas de tratamiento ambulatorio.
Il ricorso ad alternative alla detenzione in carcere è aumentato negli ultimi decenni nell’UE a 15 pur avendo, di recente, registrato una battuta di arresto in alcuni di questi paesi; per altro verso la legislazione e la messa in atto di alternative è cominciata più tardi nei nuovi Stati membri. In genere, per garantire il trattamento dei soggetti responsabili di reato che sono anche consumatori problematici di stupefacenti si fa riferimento al sistema terapeutico più diffuso. Nella maggior parte degli Stati la terapia viene solitamente fornita in regime ospedaliero, benché vi sia anche la possibilità di seguire programmi terapeutici di tipo ambulatoriale.
O recurso às alternativas à prisão aumentou nas últimas décadas nos Estados‑Membros da UE-15, tendo estabilizado recentemente em alguns deles, ao passo que a legislação e a aplicação de alternativas à prisão neste domínio começaram mais tarde nos “novos” Estados-Membros. Normalmente, o tratamento dos infractores com um consumo problemático de droga é assegurado no âmbito do sistema de tratamento geral. Na maior parte dos países, este é normalmente fornecido em contextos residenciais, mas também existe a possibilidade de seguir programas de tratamento em regime ambulatório.
Η προσφυγή σε εναλλακτικές λύσεις αντί της φυλάκισης αυξήθηκε κατά τις τελευταίες δεκαετίας στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, και μάλιστα έμεινε στάσιμη πρόσφατα σε ορισμένα εξ αυτών, ενώ στα «νέα» κράτη μέλη η νομοθετική καθιέρωση και η υλοποίηση εναλλακτικών λύσεων άρχισε αργότερα. Συνήθως, το γενικό σύστημα θεραπείας καλείται να διασφαλίσει τη θεραπεία παραβατών που είναι προβληματικοί χρήστες ναρκωτικών. Στις περισσότερες χώρες, η θεραπεία παρέχεται συνήθως σε κέντρα εσωτερικής διαμονής, αλλά υπάρχει επίσης η δυνατότητα ένταξης σε προγράμματα θεραπείας εξωτερικής παραμονής.
In de afgelopen decennia is er in de EU van de vijftien oude lidstaten toenemend gebruik gemaakt van alternatieven voor gevangenisstraffen, hoewel die ontwikkeling onlangs in een aantal landen is gestagneerd. De wetgeving en tenuitvoerlegging met betrekking tot alternatieve straffen is in de “nieuwe” lidstaten pas later op gang gekomen. In het algemeen wordt voor de behandeling van delinquenten met een problematisch drugsgebruik een beroep gedaan op het reguliere systeem voor drugsbehandelingen. In de meeste landen vinden die behandelingen in een intramurale setting plaats, maar er zijn ook mogelijkheden voor het volgen van extramurale behandelprogramma’s.
Využití alternativ k trestu odnětí svobody se v původních 15 členských státech EU během posledních desetiletí zvýšilo a v některých z nich začalo v poslední době stagnovat. Tvorba příslušných právních předpisů a zavádění alternativních řešení v „nových“ členských státech začaly později. Obvykle se při zajištění léčby pachatelů, jejichž užívání drog je problémové, spoléhá na standardní systém léčby. Ve většině zemí je léčba obvykle poskytována v pobytových zařízeních, existuje však i možnost účastnit se ambulantních programů léčby.
Alternativer til fængsling er i stigende grad blevet anvendt i EU-15-medlemsstaterne i den seneste tiårsperiode, og anvendelsen heraf er for nylig endog stagneret i nogle lande, mens lovgivningen og gennemførelsen af alternativer er blevet påbegyndt senere i de 'nye' medlemsstater. Sædvanligvis benyttes det almindelige behandlingssystem ved behandling af lovovertrædere med problematisk stofbrug. I de fleste lande tilbydes behandlingen normalt i stationære behandlingsmiljøer, men der er også mulighed for at følge ambulante behandlingsprogrammer.
Vangla alternatiivide kasutamine on EL-15 liikmesriikides viimastel kümnenditel suurenenud ja mõnedes riikides hiljuti isegi seiskunud, samas algas alternatiivide kehtestamine ja rakendamine uutes liikmesriikides hiljem. Tavaliselt on traditsioonilise ravisüsteemi ülesanne tagada probleemsetest uimastitarbijatest õigusrikkujate ravi. Enamikus riikides teostatakse statsionaarset ravi, kuid on ka olemas võimalus pakkuda ambulatoorse ravi programme.
Vankilan vaihtoehtojen käyttö on viime vuosikymmeninä lisääntynyt EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja se on viime aikoina jopa vakiintunut joissakin niistä, kun taas "uusissa" jäsenvaltioissa vaihtoehtoja koskevan lainsäädännön vahvistaminen ja vaihtoehtojen käyttöönotto ovat alkaneet myöhemmin. Rikoksia tekevien huumeiden ongelmakäyttäjien hoidosta vastaa yleensä yleinen hoitojärjestelmä. Useimmissa maissa hoitoa tarjotaan yleensä laitoksissa, mutta myös avohoito-ohjelmiin osallistuminen on mahdollista.
Az elmúlt évtizedben az EU-15 tagállamaiban egyre gyakrabban folyamodtak a börtönbüntetés alternatíváihoz, bár némelyikben ez a tendencia stagnált, míg az „új” tagállamokban később kezdték meg az alternatívákra vonatkozó jogalkotást és azok bevezetését. A problematikus kábítószer-használó bűnelkövetők gyógykezelését általában az általános ellátórendszeren keresztül biztosítják. A legtöbb országban a gyógykezelést rendszerint bentlakásos rendszerben biztosítják, de lehetőség van a járóbeteg-ellátó programokban való részvételre is.
Bruken av alternativer til fengsel har økt i løpet av de siste tiårene i EU-15 og har til og med stagnert noe i den senere tid, mens lovgivning om fengslingsalternativer og den praktiske gjennomføringen av dette først tok til senere i de ”nye” medlemsstatene. Vanligvis benyttes det ordinære behandlingsapparatet for behandlingen av lovbrytere med et problematisk narkotikabruk. I de fleste landene tilbys vanligvis behandling i residensielle miljøer, men muligheten for å følge polikliniske behandlingsprogrammer er også til stede.
Alternativele la închisoare au fost folosite din ce în ce mai mult în ultimele decenii în statele membre ale Europei celor 15, apoi situaţia a stagnat în unele din acestea, în timp ce legislaţia relevantă şi punerea în aplicare a alternativelor a început mai târziu în noile state membre. De obicei, se recurge la sistemul principal de tratament pentru a asigura tratamentul infractorilor cu consum problematic de droguri. În majoritatea ţărilor, tratamentul este de obicei asigurat în centre rezidenţiale, dar există şi posibilitatea de a urma programe de tratament în ambulatoriu.
Prechod k alternatívam väzenia sa v posledných desaťročiach zvýšil v členských štátoch EÚ-15 a v niektorých dokonca v ostatnej dobe stagnoval, kým s legislatívou a zavádzaním alternatív sa začalo neskôr v „nových“ členských štátoch. Liečbu delikventov, ktorí problematicky užívajú drogy, obvykle zabezpečuje systém štandardnej liečby. Vo väčšine krajín sa zvyčajne poskytuje liečba v lôžkovom prostredí, ale existuje aj možnosť zapojenia do ambulantných programov liečby.
Uporaba alternativ zaporu se je v zadnjih desetletjih v državah članicah EU-15 povečala in je pred kratkim v nekaterih od njih celo zaustavila, medtem ko sta se zakonodaja in izvajanje alternativ v "novih" država članicah začeli pozneje. Pogosto se uporabi osrednji sistem zdravljenja, da se zagotovi zdravljenje storilcev s problematičnim uživanjem drog. V večini držav zdravljenje običajno poteka na oddelkih za zdravljenje odvisnosti, vendar obstaja tudi možnost vključitve v programe zunajbolnišničnega zdravljenja.
Tillämpningen av alternativ till fängelse har ökat under de senaste decennierna i EU 15-medlemsstaterna, men har på senare tid stagnerat i vissa. Lagstiftningen och genomförandet av alternativen skedde senare i de ”nya” medlemsstaterna. Oftast tillämpas det vanliga behandlingssystemet för att se till att brottslingar med problemmissbruk får behandling. I de flesta länder ges behandling i bostadsområden, men det finns även möjlighet att genomgå behandlingsprogram inom öppenvården.
Cietumsoda alternatīvu izmantošana pieauga ES 15 dalībvalstīs pēdējo desmitgažu laikā, un šobrīd dažās no šīm valstīm ir iestājusies zināma stagnācija, taču alternatīvu likumdošanas pieņemšana un īstenošana vēlāk tika uzsākta „jaunajās” dalībvalstīs. Parasti pie pamata ārstēšanas sistēmas vēršas, lai nodrošinātu ārstēšanu noziedzniekiem, kas ir problemātiskie narkotiku lietotāji. Lielākajā daļā valstu ārstēšana parasti tiek nodrošināta stacionāros apstākļos, taču pastāv arī iespēja pievērsties ambulatorajām ārstniecības programmām.
  DostÄ™pność igieÅ‚ i ...  
Programy wymiany igieł i strzykawek opisywane są jako przeważająca metoda zapobiegania chorobom zakaźnym wśród osób zażywających narkotyki przez 16 Państw Członkowskich UE i Norwegię oraz jako powszechna metoda w kolejnych sześciu krajach.
Needle and syringe programmes are described as a predominant approach to the prevention of infectious diseases among drug users in 16 EU Member States and Norway and a common approach in a further six; and it is considered a priority policy response to infectious diseases among drug users in two-thirds of EU countries (140).
Les programmes d'échange de seringues sont considérés comme une approche prédominante de la prévention des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue dans 16 États membres de l'UE et en Norvège, et comme une approche courante dans six autres. Ces programmes constituent une politique prioritaire de prévention des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue dans deux tiers des pays de l'UE (140).
Nadel- und Spritzenaustauschprogramme werden von 16 Mitgliedstaaten und Norwegen als einer der wichtigsten Ansätze für die Prävention von Infektionskrankheiten unter Drogenkonsumenten und von weiteren sechs Staaten als ein gängiges Konzept genannt. Zwei Drittel der EU-Länder betrachten diese Programme als vorrangige politische Maßnahme zur Bekämpfung von Infektionskrankheiten unter Drogenkonsumenten (140).
Los programas de intercambio de agujas y jeringuillas están descritos como sistema predominante para la prevención de enfermedades contagiosas entre los consumidores de drogas en 16 Estados miembros de la UE y Noruega, y como sistema habitual en otros seis; y se considera que son una respuesta prioritaria frente a las enfermedades infecciosas entre los consumidores de drogas en dos terceras partes de los países de la UE (140).
I programmi di scambio di aghi e siringhe vengono descritti come approcci predominanti alla prevenzione delle malattie infettive tra i consumatori di droga in 16 Stati membri dell’UE e in Norvegia nonché come un approccio comune in altri sei paesi; vengono inoltre considerati una risposta politica prioritaria alle malattie infettive tra i consumatori di droga nei due terzi degli Stati membri dell’Unione europea (140).
Os programas de troca de agulhas e seringas são descritos como uma abordagem predominante à prevenção de doenças infecto-contagiosas entre os consumidores de droga em 16 Estados-Membros da UE e na Noruega e como uma abordagem comum noutros seis; para além de serem considerados como uma resposta política prioritária para as doenças infecto-contagiosas entre os consumidores de droga em dois terços dos Estados-Membros da UE (140).
Τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων αποτελούν κυρίαρχη προσέγγιση στην πρόληψη των λοιμωδών νοσημάτων στους χρήστες ναρκωτικών σε 16 κράτη μέλη της ΕΕ και στη Νορβηγία και συνηθισμένη προσέγγιση σε άλλα έξι κράτη· επίσης, θεωρούνται πολιτική επιλογή προτεραιότητας για την αντιμετώπιση λοιμωδών νοσημάτων στους χρήστες ναρκωτικών στα δύο τρίτα των χωρών της ΕΕ (140).
Zestien lidstaten van de EU en Noorwegen geven aan dat OvN’s de belangrijkste instrumenten zijn voor de preventie van infectieziekten onder drugsgebruikers en in zes andere landen behoren OvN’s tot de reguliere preventie-instrumenten. In twee derde van de landen van de EU worden OvN’s als een beleidsprioriteit beschouwd voor het terugdringen van infectieziekten onder drugsgebruikers (140).
Programy výměny jehel a stříkaček se popisují jako hlavní metoda prevence infekčních nemocí mezi uživateli drog v 16 členských státech EU a Norsku a společná metoda v dalších šesti zemích. Jsou považovány za prioritní opatření politiky proti infekčním onemocněním mezi uživateli drog ve dvou třetinách zemí EU (140).
Nåle- og sprøjteprogrammer beskrives som en fremherskende tilgang til bekæmpelsen af smitsomme sygdomme blandt stofbrugere i 16 EU-medlemsstater og Norge og en almindelig strategi i yderligere seks, og det betragtes som en prioriteret strategi over for smitsomme sygdomme blandt stofbrugere i to tredjedele af EU-landene (140).
16 ELi liikmesriigis ja Norras peetakse nõela- ja süstlavahetusprogramme peamiseks meetmeks nakkushaiguste ennetamisel narkomaanide hulgas ning kuues liikmesriigis on need laialt levinud; kaks kolmandikku EL-i liikmesriikidest peab nimetatud programme esmatähtsaks vahendiks nakkushaigustega võitlemisel narkomaanide hulgas (140).
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat ovat 16 EU-maassa ja Norjassa tärkein lähestymistapa tartuntatautien ehkäisemiseen huumeidenkäyttäjien keskuudessa, ja ne ovat yleinen lähestymistapa kuudessa muussa maassa. Lisäksi näitä ohjelmia pidetään kahdessa kolmasosassa EU-maista ensisijaisena poliittisena toimenpiteenä tartuntatautien ehkäisemiseksi huumeidenkäyttäjien keskuudessa (140).
A tű- és fecskendőcsere-programokat az EU 16 tagállama és Norvégia a fertőző betegségek kábítószer-használók körében történő terjedése megelőzésének elsődleges eszközeként jellemzi, további hat tagállamban megszokott módszernek minősítik, és az EU országainak kétharmadában a kábítószer-használók körében terjedő fertőző betegségekre adott kiemelt politikai válasznak tekintik(140).
Sprøytespiss- og sprøytebytteprogrammer beskrives som en dominerende komponent i smittevernarbeidet blant narkotikabrukere i 16 medlemsstater i EU og Norge, og en vanlig komponent i ytterligere seks. I tillegg vurderes de som et prioritert politisk tiltak mot smittsomme sykdommer blant narkotikabrukere i to tredeler av landene i EU (140).
Programele pentru ace şi siringi sunt prezentate ca fiind abordarea predominantă a prevenirii bolilor infecţioase în rândul consumatorilor de droguri în 16 state membre ale Uniunii Europene şi în Norvegia şi ca fiind abordarea obişnuită în alte şase state; aceste programe sunt considerate a fi măsura prioritară de acţiune faţă de bolile infecţioase în rândul consumatorilor de droguri în două treimi din statele membre ale Uniunii Europene (140).
V 16 členských štátoch EÚ a Nórsku opisujú programy výmeny ihiel a striekačiek ako prevládajúci prístup prevencie infekčných chorôb medzi užívateľmi drog a ako obvyklý prístup v ďalších šiestich; v dvoch tretinách krajín EÚ sa považujú za hlavné taktické opatrenie proti infekčným chorobám medzi užívateľmi drog (140).
Programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo so opisani kot prevladujoč pristop za preprečevanje nalezljivih bolezni med uživalci drog v 16 državah članicah EU in na Norveškem ter so pogost pristop v dodatnih šestih državah; so prednostni odziv politike na nalezljive bolezni med uživalci drog v dveh tretjinah držav EU (140).
Programmen för nål- och sprututbyte beskrivs som den dominerande insatsen för att förhindra smittsamma sjukdomar bland narkotikamissbrukare i16 av EU:s medlemsstater och Norge. De är även vanligt förekommande i ytterligare sex länder och betraktas som en prioriterad politisk strategi mot smittsamma sjukdomar bland narkotikamissbrukare i två tredjedelar av EU:s medlemsstater(140).
Adatu un šļirču programmas tiek norādītas kā dominējošā infekcijas saslimšanu profilakses pieeja narkotiku lietotāju vidū 16 dalībvalstīs un Norvēģijā, un tā ir plaši izplatīta pieeja vēl sešās valstīs; un to uzskata par prioritāru politikas atbildes reakciju uz infekcijas slimību izplatīšanos narkotiku lietotāju vidū divās trešdaļās no ES valstīm (140).
  Okienko 3  
Choć rozpowszechnienie ich stosowania jest stosunkowo niewielkie, magiczne grzybki są najczęściej stosowanym środkiem halucynogennym w 12 Państwach Członkowskich UE,
Although prevalence of use is relatively low, magic mushrooms are the most commonly used hallucinogens in 12 EU Member States.
bien que la prévalence de consommation soit relativement faible, les champignons hallucinogènes sont les hallucinogènes les plus couramment consommés dans 12 États membres de l'UE;
Trotz der relativ niedrigen Prävalenzraten des Konsums von „Magic Mushrooms“ sind diese in 12 EU-Mitgliedstaaten die am häufigsten konsumierten Halluzinogene.
Aunque la prevalencia de consumo es relativamente baja, los hongos mágicos son los alucinógenos más consumidos en los 12 Estados miembros de la UE.
Embora a prevalência do consumo seja relativamente baixa, os cogumelos mágicos são os alucinogénicos mais consumidos nos 12 Estados-Membros.
Μολονότι η επικράτηση χρήσης είναι σχετικά χαμηλή, τα μαγικά μανιτάρια είναι τα συχνότερα χρησιμοποιούμενα παραισθησιογόνα σε 12 κράτη μέλη της ΕΕ.
hoewel de prevalentie relatief laag is, zijn paddo’s (“magic mushrooms”) de meest gebruikte hallucinogenen in twaalf EU-landen;
I když je prevalence užívání magických hub relativně malá, jsou magické houby nejběžněji používanými halucinogeny ve 12 členských státech EU.
Selv om udbredelsen af brugen er forholdsvis lav er magiske svampe de hyppigst anvendte hallucinogener i 12 EU-medlemsstater.
Kuigi tarbimise levimus on suhteliselt madal, on uimastava toimega seened kõige enam kasutatav hallutsinogeen 12 ELi liikmesriigis.
huumesienten käytön levinneisyys on melko alhainen, mutta ne ovat yleisimmin käytetty hallusinogeeni 12 EU-maassa,
Bár használatának előfordulása viszonylag alacsony, a varázsgomba az EU tagállamai közül 12-ben a legáltalánosabban használt hallucinogén.
Selv om prevalensen av bruk er relativt lav, er ”magic mushrooms” det vanligste hallusinogenet i 12 EU-medlemsstater.
Deşi prevalenţa consumului acestora este relativ redusă, ciupercile halucinogene sunt cel mai frecvent utilizate halucinogene în 12 state membre ale Uniunii Europene.
Napriek nízkej prevalencii užívania sú magické huby najužívanejšími halucinogénmi v 12 členských štátoch EÚ.
čeprav je razširjenost uživanja čudežnih gob sorazmerno nizka, so najpogosteje uporabljeni halucinogeni v 12 državah članicah EU;
Även om användningen av magiska svampar är relativt låg är de den typ av hallucinogener som oftast används i 12 av EU:s medlemsstater.
  Okienko 8  
Brak jest danych szacunkowych o zasięgu dotyczącym osób zażywających narkotyki dożylnie, ale badania wykazują, że osoby wstrzykujące narkotyki cierpią często na większe ryzyko niedostatecznego dostępu do HAART niż osoby, które zakaziły się innymi drogami.
Aucune estimation de couverture spécifique aux UDVI n'est disponible, mais des études ont montré que les UDVI sont souvent plus exposés au risque d'un accès inadéquat au traitement HAART que des personnes infectées par d'autres modes de transmission.
Schätzungen über den Erfassungsgrad speziell für injizierende Drogenkonsumenten sind nicht verfügbar, jedoch haben Studien ergeben, dass für IDU häufig ein größeres Risiko besteht, keinen angemessenen Zugang zu HAART zu erhalten, als für Menschen, die sich auf anderem Wege infiziert haben.
Non sono disponibili stime sulla copertura riferite specificatamente ai consumatori di sostanze stupefacenti per via parenterale, ma è stato dimostrato che questi tossicodipendenti sono più a rischio di avere un accesso inadeguato alla HAART rispetto ai soggetti che hanno contratto la malattia attraverso altre vie.
Δεν υπάρχουν εκτιμήσεις κάλυψης ειδικά για τους ΧΕΝ, αλλά μελέτες έδειξαν ότι οι ΧΕΝ διατρέχουν συχνά υψηλότερο κίνδυνο ανεπαρκούς πρόσβασης σε HAART σε σύγκριση με άτομα που έχουν μολυνθεί με άλλο τρόπο.
Voor ID’s zijn er geen specifieke schattingen beschikbaar, maar uit onderzoeken blijkt dat zij minder gemakkelijk toegang tot HAART hebben dan mensen die op een andere manier zijn besmet.
Konkrétní odhady pokrytí touto léčbou pro injekční uživatele drog nejsou k dispozici, studie však ukazují, že injekční uživatelé drog jsou často vystaveni vyššímu riziku nedostatečného přístupu k vysoce účinné antiretrovirové léčbě než lidé infikovaní jinými způsoby.
Der foreligger ingen skøn over dækningsgraden specifikt med hensyn til intravenøse stofbrugere, men undersøgelser har vist, at intravenøse stofbrugere ofte har større risiko for en utilstrækkelig adgang til HAART end personer, der er smittet ad andre kanaler.
Hinnangud katvuse kohta seoses süstivate uimastitarbijatega ei ole kättesaadavad, kuid uuringud on näidanud, et süstivate narkomaanide puhul on oht sageli suurem kui muul viisil nakatunud inimeste puhul, et juurdepääs aktiivsele retroviirusevastasele ravile ei ole piisav.
Kattavuudesta ei ole saatavilla arvioita huumeiden injektiokäyttäjien osalta, mutta tutkimukset ovat osoittaneet, että huumeiden injektiokäyttäjillä on usein heikommat mahdollisuudet saada HAART-hoitoa kuin henkilöillä, jotka ovat saaneet tartunnan muulla tavoin.
A lefedettség kimondottan injekciós kábítószer-használatra vonatkozó becslései nem állnak rendelkezésre, de a vizsgálatok azt támasztották alá, hogy az injekciós kábítószer-használók gyakran nagyobb kockázatnak vannak kitéve a HAART kezeléshez való elégtelen hozzáférés tekintetében, mint a más úton megfertőződött személyek.
Det foreligger ikke dekningsanslag spesifikt for sprøytebrukere, men studier har vist at det er større sannsynlighet for at sprøytebrukere ikke har tilgang til HAART enn personer som er smittet på andre måter.
Nu există estimări ale acoperirii specifice pentru CDI, dar studiile au arătat că CDI sunt frecvent expuşi unui risc mai înalt de a nu avea acces corespunzător la HAART decât persoanele infectate pe alte căi.
Samostatné odhady pokrytia potrieb IDU nie sú k dispozícii, ale zo štúdií vyplýva, že IDU sú často vystavení vyššiemu riziku nedostatočného prístupu k HAART, než ľudia infikovaní inou cestou.
Ocene o pokritosti v zvezi z injicirajočimi uživalci drog niso na voljo, vendar so študije pokazale, da so ti uživalci pogosto veliko bolj ogroženi zaradi nezadostnega dostopa do terapije HAART kot ljudje, okuženi na druge načine.
Det finns inga specifika skattningar för injektionsmissbrukare, men undersökningar visar att dessa ofta löper en högre risk att inte få tillgång till ART än människor som smittats på annat sätt.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Wdrożenie metod alternatywnych względem uwięzienia napotyka jednak trudności, ze względu na różnorodność zaangażowanych systemów administracyjnych oraz różne zasady, które je tworzą. Podejmuje się starania, aby zlikwidować przepaść istniejącą między systemem sądowym oraz systemem zdrowia i opieki społecznej, poprzez koordynację struktur i inicjatyw, np.
The implementation of alternative measures to imprisonment, however, faces certain difficulties due to the different administrative systems involved and their different underlying principles. Efforts are made to bridge the gap between the judicial and the health and social services systems through coordination structures and initiatives, i.e. between police, courts and prisons and drug treatment services. Often, informal cooperation mechanisms at local level have been forerunners to more stable institutionalised forms.
La mise en place de mesures alternatives à l'incarcération rencontre toutefois certaines difficultés en raison des différents systèmes administratifs concernés et des principes différents qui les sous-tendent. Des efforts sont consentis afin de combler le fossé entre le système judiciaire et les services sanitaires et sociaux grâce à des structures et à des initiatives coordonnées entre la police, les tribunaux et les prisons et les services de traitement de la toxicomanie. Souvent, des mécanismes informels de coopération au niveau local ont été les précurseurs de formes de coopération institutionnalisées plus permanentes.
Die Umsetzung alternativer Maßnahmen zur Inhaftierung ist jedoch mit gewissen Schwierigkeiten verbunden, die auf die Unterschiede zwischen den beteiligten Verwaltungssystemen und den diesen zugrunde liegenden Prinzipien zurückzuführen sind. Man bemüht sich, die Kluft zwischen den Strafverfolgungssystemen und den Systemen der Gesundheits- und Sozialdienste, d. h. zwischen Polizei, Gerichten und Justizvollzugsanstalten einerseits und Drogenbehandlungsdiensten andererseits, durch Koordinierungsstrukturen und ‑initiativen zu überbrücken. In vielen Fällen ebneten informelle Kooperationsmechanismen auf lokaler Ebene den Weg für stabilere, institutionalisierte Formen der Zusammenarbeit.
La aplicación de medidas alternativas a la privación de libertad se enfrenta, sin embargo, a ciertas dificultades debidas a los distintos sistemas administrativos y sus distintos principios fundamentales. Se han realizado esfuerzos para salvar las distancias entre el sistema judicial y los servicios sociales y sanitarios a través de estructuras e iniciativas de coordinación, es decir, entre policía, tribunales, prisiones y los servicios de tratamiento de las drogodependencias. A menudo, los mecanismos informales de cooperación a nivel local son los precursores de unas formas institucionalizadas más estables.
L’attuazione di misure alternative alla detenzione, tuttavia, incontra alcune difficoltà, dovute ai diversi sistemi amministrativi coinvolti e ai diversi principi sottesi. Si fanno sforzi per colmare i divari tra i sistemi giuridici e i servizi sanitari e sociali tramite strutture e iniziative di coordinamento, per esempio tra le forze di polizia, i tribunali e le carceri, da un lato, e i servizi per i tossicodipendenti, dall’altro lato. Spesso i meccanismi informali di cooperazione a livello locale sono stati i precursori di forme istituzionalizzate più stabili.
A aplicação de medidas alternativas ao encarceramento enfrenta, todavia, algumas dificuldades devido aos diferentes sistemas administrativos envolvidos e aos diferentes princípios a eles subjacentes. Estão a ser envidados esforços para colmatar a lacuna entre o sistema judicial e os serviços de saúde e sociais através de estruturas e iniciativas de coordenação, isto é, entre a polícia, os tribunais e as prisões, por um lado, e os serviços de tratamento da toxicodependência por outro. Muitas vezes, os mecanismos de cooperação informal a nível local foram precursores de formas institucionalizadas mais estáveis.
Η εφαρμογή εναλλακτικών μέτρων αντί της φυλάκισης προσκρούει, ωστόσο, σε ορισμένες δυσκολίες λόγω των διαφορετικών εμπλεκόμενων διοικητικών συστημάτων και των διαφορετικών αρχών που τα διέπουν. Καταβάλλονται προσπάθειες για τη γεφύρωση της διαφοράς μεταξύ των δικαιοδοτικών συστημάτων και των συστημάτων υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών μέσω δομών και πρωτοβουλιών συντονισμού, δηλαδή συντονισμού μεταξύ της αστυνομίας, των δικαστηρίων, των σωφρονιστικών ιδρυμάτων και των υπηρεσιών θεραπείας απεξάρτησης. Συχνά, οι άτυποι μηχανισμοί συνεργασίας σε τοπικό επίπεδο αποτέλεσαν το πρώτο βήμα για πιο σταθερές θεσμοθετημένες μορφές συνεργασίας.
Het ten uitvoer leggen van alternatieve maatregelen voor gevangenisstraffen brengt echter bepaalde problemen met zich mee als gevolg van de verschillende bestuursrechtelijke systemen en de uiteenlopende, onderliggende beginselen. Op dit moment wordt er met behulp van organisatiestructuren en initiatieven voor een betere coördinatie tussen politie, rechtbanken, gevangenissen en de drugshulpverlening getracht om de kloof te overbruggen die er bestaat tussen het strafrechtelijke systeem enerzijds en de maatschappelijke dienstverlening en gezondheidszorg anderzijds. Vaak blijken informele samenwerkingsmechanismen op lokaal niveau de basis te hebben gevormd voor meer stabiele institutionele samenwerkingsvormen.
Zavádění alternativních opatření k trestu odnětí svobody však čelí určitým obtížím v důsledku existence různých administrativních systémů a různorodosti jejich základních principů. Je vyvíjeno úsilí překlenout propast mezi systémem soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb prostřednictvím koordinačních struktur a iniciativ, tj. koordinací mezi policií, soudy, věznicemi a službami ve formě léčby drogových závislostí. Často se stává, že mechanismy neformální spolupráce na místní úrovni předcházejí vzniku stabilnějších institucionalizovaných forem.
Gennemførelsen af alternative foranstaltninger til fængsling er imidlertid forbundet med visse vanskeligheder som følge af de forskellige administrative systemer, der er involveret, og de forskellige principper, som disse bygger på. Der udfoldes bestræbelser på at formindske afstanden mellem retssystemet og sundheds- og socialsystemerne gennem koordineringsstrukturer og -initiativer, dvs. mellem politi, domstole og fængsler og narkotikabehandlingstjenester. I mange tilfælde har uformelle samarbejdsmekanismer på lokalt plan været forløbere for mere varige institutionaliserede former.
Vanglakaristusele alternatiivsete meetmete rakendamine on aga raskendatud erinevate administratiivsete süsteemide ja nende erinevate põhimõtete tõttu. Koordinatsioonistruktuuride ja algatuste kaudu on püütud vähendada erinevusi kohtu‑, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemide vahel, st politsei, kohtute, vanglate ja uimastiraviasutuste vahel. Mitteformaalsed koostöömehhanismid kohalikul tasandil on sageli olnud stabiilsemate institutsionaalsete reformide eelkäijateks.
Vankeuden vaihtoehtojen täytäntöönpanossa on kuitenkin joitakin vaikeuksia, jotka johtuvat hallintojärjestelmien ja niiden perusperiaatteiden erilaisuudesta. Oikeusjärjestelmän ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmän välistä kuilua on pyritty kaventamaan poliisin, tuomioistuimien ja vankiloiden sekä huumehoitopalvelujen välisillä koordinointirakenteilla ja -aloitteilla. Paikallisen tason epäviralliset yhteistyömekanismit ovat usein toimineet vakiintuneiden käytäntöjen edelläkävijöinä.
A börtönbüntetés alternatíváját jelentő intézkedések végrehajtása azonban bizonyos problémákba ütközik az érintett különböző közigazgatási rendszerek és azok eltérő működési elvei folytán. Történtek erőfeszítések az igazságügyi, illetve a szociális és egészségügyi rendszerek közötti rés áthidalására, különféle koordinációs szerkezetek és kezdeményezések révén, azaz a rendőrség, a bíróságok és a börtönök, illetve a kábítószeres gyógykezelést nyújtó szolgálatok együttműködésével. Sok esetben helyi szintű informális együttműködési mechanizmusok jöttek létre a szilárdabb intézményesített formák előfutáraiként.
Gjennomføringen av fengslingsalternativer møter imidlertid visse vansker på grunn av ulike forvaltningssystemer med ulike underliggende prinsipper. Det arbeides med å bygge bro mellom rettssystemet og helse- og sosialtjenestene gjennom samordningsstrukturer og -initiativer mellom f.eks. politi, domstoler, fengsel og behandlingstjenester. Uformelle samarbeidsordninger på lokalt plan har ofte gått forut for mer stabile institusjonaliserte former.
Punerea în aplicare a unor măsuri alternative la încarcerare se confruntă însă cu anumite dificultăţi din cauza diferitelor sisteme administrative implicate şi a principiilor diferite care stau la baza acestora. Se depun eforturi pentru a reduce distanţa dintre sistemul judiciar şi cel al serviciilor de sănătate şi sociale prin coordonarea structurilor şi a iniţiativelor, adică între poliţie, tribunale şi închisori şi serviciile de tratament pentru probleme legate de droguri. Adeseori la nivel local au existat mecanisme neoficiale de cooperare care au precedat formele instituţionalizate şi mai stabile de cooperare.
Zavedenie alternatívnych opatrení k uväzneniu však čelí určitým ťažkostiam zapríčineným rozdielnosťou dotknutých administratívnych systémov a odlišnými východiskovými zásadami. Vyvíja sa úsilie, ktorého cieľom je preklenutie medzier medzi právnymi systémami a systémami zdravotníckych a sociálnych služieb, t.j. medzi policajnými zložkami, súdnictvom, väzenstvom a službami protidrogovej liečby, prostredníctvom koordinačných štruktúr a iniciatív. Mechanizmy neformálnej spolupráce na lokálnej úrovni sú často predvojom stálejších inštitucionalizovaných foriem.
Vendar se pri izvajanju alternativnih ukrepov zaporu vseeno srečujemo z določenimi težavami zaradi različnih upravnih sistemov in njihovih različnih osnovnih načel. Prizadeva se premostiti vrzel med pravosodnimi sistemi ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb s sodelovanjem in pobudami, npr. med policijo, sodišči, zapori in službami za zdravljenje odvisnosti od drog. Pogosto so neuradni mehanizmi sodelovanja na lokalni ravni predhodniki stalnejšim institucionaliziranim oblikam.
Det är emellertid svårt att genomföra alternativ till fängelse på grund av de olika administrativa system och underliggande principer som är involverade. Det görs insatser för att överbrygga klyftan mellan det juridiska systemet samt vård- och socialtjänstsystemet genom samordningsstrukturer och initiativ, det vill säga mellan polis, domstolar och fängelser samt missbrukarvård. Ofta har informellt samarbete på lokal nivå banat väg för mer stabila och institutionaliserade former.
Ieslodzījumam alternatīvu pasākumu īstenošana tomēr saskaras ar dažādām grūtībām dēļ dažādām iesaistītajām administratīvajām sistēmām un to dažādajiem pamatprincipiem. Tiek realizēti centieni, lai likvidētu plaisu starp tiesu sistēmas un veselības un sociālo pakalpojumu sistēmām, izmantojot koordinācijas struktūras un iniciatīvas, t.i .starp policiju, tiesām un cietumiem un narkotiku atkarības ārstēšanas dienestiem. Bieži vien neformālas sadarbības mehānismi vietējā līmenī ir kalpojuši kā pamats stabilākām institucionālām formām.
  Pomoc i leczenie dla os...  
Kolejnym elementem zapobiegawczym jest tworzenie w więzieniach oddziałów wolnych od narkotyków. Przebywanie w nich jest dobrowolne, zazwyczaj wiąże się z podpisaniem przez osadzoną w więzieniu osobę uzależnioną od narkotyków oświadczenia zgody na pewne warunki, np.
Another preventative element is the establishment of drug-free units within prisons. Participation is on a voluntary basis, generally after written declarations to accept certain conditions, for example periodic urine testing, have been signed by imprisoned drug users. Such units exist in all EU-15 Member States. In the ‘new’ Member States, drug-free units have been established in most countries. An evaluation of the drug-free zone in one Austrian prison showed that prisoners released from the drug-free zone were sentenced again significantly less often than prisoners released from normal units in the prison (35 % compared with 62 %).
Un autre facteur de prévention est la création d'unités «drug-free» dans les prisons. La participation est volontaire et est généralement subordonnée à la signature d'une déclaration écrite d'acceptation de certaines conditions, par exemple des analyses d'urine périodiques, par les usagers de drogue incarcérés. Ces unités existent dans tous les États membres de l'UE‑15. Des unités «drug-free» ont été mises en place dans la plupart des «nouveaux» États membres. Une évaluation de la zone «drug-free» dans une prison autrichienne a montré que les détenus libérés après avoir séjourné dans cette zone récidivaient sensiblement moins souvent que les détenus sortant des unités normales de la prison (35 % contre 62 %).
Eine weitere Präventivmaßnahme ist die Schaffung drogenfreier Abteilungen in den Haftanstalten. Die Teilnahme ist freiwillig und setzt in der Regel die Unterzeichnung einer schriftlichen Erklärung des inhaftierten Drogenkonsumenten voraus, bestimmte Bedingungen, wie beispielsweise regelmäßige Urintests, zu akzeptieren. Drogenfreie Abteilungen gibt es in allen EU-15-Mitgliedstaaten sowie in den meisten „neuen“ Mitgliedstaaten. Eine Evaluierung der drogenfreien Zone in einer österreichischen Haftanstalt hat ergeben, dass Haftinsassen, die aus der drogenfreien Zone entlassen wurden, signifikant weniger häufig rückfällig wurden als Haftinsassen, die aus normalen Abteilungen des Gefängnisses entlassen wurden (35 % gegenüber 62 %).
Otro elemento de prevención es la creación de unidades sin droga en las prisiones. La participación es voluntaria, por lo general después de que los presos consumidores hayan firmado una declaración de aceptación de ciertas condiciones como, por ejemplo, un análisis periódico de orina. Este tipo de unidades existen en todos los países de la UE 15. En la mayoría de los «nuevos» Estados miembros se han creado unidades sin droga. La evaluación de la zona sin droga de una prisión austríaca demostró que, a su salida de prisión, los reclusos ocupantes de esa zona reincidían con menos frecuencia que los que salían de las unidades normales de la prisión (el 35 % frente al 62 %).
Un altro elemento preventivo è la costituzione di unità di astinenza all’interno delle carceri. La partecipazione è volontaria, solitamente condizionata dalla sottoscrizione da parte dei detenuti consumatori di droga di una dichiarazione scritta quale forma di accettazione di talune condizioni, per esempio l’esame periodico delle urine. Queste unità esistono in tutti gli Stati dell’UE a 15. Per quanto concerne i “nuovi” Stati membri dell’UE, le unità di astinenza sono state create nella maggior parte di questi paesi. Una valutazione della zona di astinenza in un carcere austriaco ha dimostrato che i detenuti scarcerati da queste strutture venivano condannati nuovamente per reati di droga in misura significativamente minore rispetto ai detenuti scarcerati da unità carcerarie normali (35% rispetto al 62%).
Outro elemento preventivo é a criação de unidades livres de droga nas prisões. A participação nestas unidades é voluntária, geralmente após a assinatura pelos toxicodependentes encarcerados de uma declaração por escrito de que aceitam determinadas condições, por exemplo, análises periódicas à urina. Essas unidades existem em todos os Estados-Membros da UE-15. Nos Estados-Membros “novos”, foram criadas unidades livres de droga na maioria dos países. Uma avaliação da ala livre de droga de uma prisão austríaca demonstrou que é muito menos frequente os reclusos saídos dessas alas serem novamente condenados do que os reclusos que saem das alas prisionais normais (35% para 62%).
Ένα άλλο προληπτικό μέτρο είναι η καθιέρωση εντός των σωφρονιστικών ιδρυμάτων μονάδων όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών. Η συμμετοχή είναι εθελοντική, συνήθως κατόπιν υπογραφής από τους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών μιας γραπτής δήλωσης αποδοχής ορισμένων όρων, όπως για παράδειγμα, περιοδικές εξετάσεις ούρων. Τέτοιες μονάδες υπάρχουν σε όλα τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15. Στα «νέα» κράτη μέλη, έχουν καθιερωθεί μονάδες όπου δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες. Η αξιολόγηση μιας μονάδας στην οποία δεν γίνεται χρήση ναρκωτικών σε ένα σωφρονιστικό ίδρυμα στην Αυστρία έδειξε ότι οι κρατούμενοι που αποφυλακίσθηκαν από τη συγκεκριμένη μονάδα καταδικάσθηκαν εκ νέου πολύ λιγότερο συχνά από τους κρατούμενους που αποφυλακίσθηκαν από άλλες μονάδες του σωφρονιστικού ιδρύματος (35 % σε σύγκριση με 62 %).
Een andere preventieve maatregel is het creëren van drugsvrije afdelingen in gevangenissen. Gedetineerde drugsgebruikers kunnen op vrijwillige basis op een dergelijke afdeling worden geplaatst, meestal na het ondertekenen van een schriftelijke verklaring dat zij met bepaalde voorwaarden akkoord gaan, zoals periodieke urinetests. Alle vijftien oude lidstaten en de meeste nieuwe lidstaten maken gebruik van drugsvrije afdelingen. Uit een evaluatie van de drugsvrije zone in een Oostenrijkse gevangenis blijkt dat gedetineerden van deze afdeling significant minder vaak opnieuw worden veroordeeld na hun vrijlating (35%) dan vrijgelaten gedetineerden van “normale” afdelingen (62%).
Dalším prvkem prevence je vytvoření oddělení s bezdrogovým (abstinenčním) režimem ve věznicích. Zařazení do nich je dobrovolné, obvykle poté, co uvěznění uživatelé drog podepíší písemné prohlášení o tom, že souhlasí s určitými podmínkami, například pravidelným testováním moče. Taková oddělení existují ve všech původních 15 členských státech EU. V „nových“ členských státech jsou oddělení s bezdrogovým režimem zřizována ve většině zemí. Hodnocení zóny s bezdrogovým režimem provedené v jednom rakouském vězení prokázalo, že vězni propuštění z této zóny byli znovu odsuzováni podstatně méně než vězni propuštění z normálních vězeňských oddělení (35 % oproti 62 %).
Et andet forebyggelseselement er oprettelsen af stoffrie afdelinger inden for fængslerne. Deltagelsen sker frivilligt, generelt efter at indsatte stofbrugere har underskrevet skriftlige erklæringer om at acceptere visse betingelser, f.eks. at aflægge periodiske urintest. Sådanne afdelinger findes i alle EU-15-medlemsstater. I de fleste 'nye' medlemsstater er der blevet oprettet stoffrie afdelinger. Det fremgik af en evaluering af det stoffrie område i et østrigsk fængsel, at indsatte, der var blevet løsladt fra det stoffrie område, blev dømt igen betydeligt sjældnere end indsatte, der var blevet løsladt fra almindelige fængselsafdelinger (35 % i forhold til 62 %).
Teine ennetav meetod on uimastivabade üksuste loomine vanglates. Osalemine toimub vabatahtlikkuse alusel, tavaliselt pärast uimasteid tarvitavate vangide poolt kirjaliku avalduse allkirjastamist, et nad nõustuvad teatud tingimuste, näiteks kindla aja tagant võetava uriiniprooviga. Taolised üksused on olemas 15 ELi liikmesriigis. Uutest liikmesriikidest on uimastivabad üksused loodud enamikus liikmesriikides. Uimastivaba tsooni kohta teostatud hindamine ühes Austria vanglas näitas, et vangid, kes pääsesid vabadusse uimastivabast tsoonist, said oluliselt vähem uusi karistusi kui vangid, kes vabastati vangla tavalistest üksustest (35% võrreldes 62%).
Toinen ehkäisevä toiminta on huumeettomien osastojen perustaminen vankiloihin. Niihin hakeutuminen on vapaaehtoista, ja huumeita käyttävien vankien on yleensä allekirjoitettava ilmoitus, jossa he hyväksyvät tietyt ehdot, kuten säännölliset virtsatestit. Huumeettomia osastoja on kaikissa EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja niitä on perustettu useimpiin "uusiin" jäsenvaltioihin. Yhden itävaltalaisen vankilan huumeettoman osaston arvioinnissa ilmeni, että huumeettomalta osastolta vapautetuista vangeista tuomittiin uudelleen huomattavasti pienempi osuus kuin vankilan tavallisilta osastoilta vapautetuista vangeista (35 % verrattuna 62 %:iin).
A megelőzés másik eleme a gyógyszermentes egységek létrehozása a börtönökön belül. A részvétel önkéntes alapon történik, a fogva tartott kábítószer-használónak általában írásban kell nyilatkoznia arról, hogy elfogad bizonyos feltételeket, például a rendszeres vizeletvizsgálatot. Ilyen egységek az EU-15 valamennyi tagállamában léteznek. Az „új” tagállamok közül a legtöbb országban létrehoztak gyógyszermentes egységeket. Egy osztrák börtönben létrehozott gyógyszermentes zóna értékelése azt mutatta ki, hogy a gyógyszermentes zónából szabadult személyeket lényegesen ritkábban ítélték el újra, mint a börtön hagyományos egységeiből szabadulókat (35%, szemben a 62%-kal).
Et annet element i forebyggingen er opprettelsen av rusfrie enheter i fengslene. Deltakelse skjer på frivillig basis, vanligvis etter at den innsatte har skrevet under på at han eller hun godtar visse vilkår, f.eks. periodiske urinprøver. Slike enheter finnes i EU-15-landene. De fleste ”nye”’ medlemsstatene har også opprettet rusfrie enheter. En evaluering av den rusfrie sonen i et fengsel i Østerrike viste at innsatte som ble løslatt fra rusfrie soner hadde betydelig lavere sannsynlighet for å bli fengslet på nytt enn innsatte som ble løslatt fra vanlige fengselsenheter (45 % sammenlignet med 62 %).
Înfiinţarea unităţilor de abstinenţă constituie un alt element preventiv. Participarea la acestea se face voluntar, în general după semnarea de către consumatorii de droguri încarceraţi a unor declaraţii scrise pentru acceptarea anumitor condiţii, de exemplu pentru efectuarea examenului periodic de urină. Astfel de unităţi există în toate statele membre din Europa celor 15. În ceea ce priveşte noile state membre, s-au instituit unităţi de abstinenţă în majoritate ţărilor. O evaluare realizată asupra unei zone de abstinenţă dintr-o închisoare austriacă a arătat că deţinuţii eliberaţi din zona de abstinenţă au avut considerabil mai puţine condamnări ulterioare decât cei eliberaţi din unităţile obişnuite ale închisorii (35 % faţă de 62 %).
Iným preventívnym prvkom je zriaďovanie bezdrogových „čistých“ oddelení vo väzniciach. Účasť uväznených užívateľov drog v nich je dobrovoľná, všeobecne po podpísaní písomného vyhlásenia o prijatí určitých podmienok, napr. pravidelného testovania moču. Takéto oddelenia existujú vo všetkých členských štátoch EÚ-15. Bezdrogové oddelenia boli zriadené aj vo väčšine „nových“ členských štátov. Vyhodnotenie bezdrogovej zóny v jednom rakúskom väzení ukázalo, že väzni prepustení z bezdrogovej zóny boli znovu odsúdení podstatne menej často, než väzni prepustení z normálnych oddelení väzenia (35 % oproti 62 %).
Drug preventivni element je ustanovitev enot brez drog v samih zaporih. Sodelovanje je prostovoljno, običajno potem, ko zaprti uživalci drog podpišejo pisne izjave, da sprejemajo določene pogoje, na primer periodično testiranje urina. Take enote obstajajo v vseh država članicah EU-15. Enote brez drog so bile ustanovljene v večini "novih" držav. Ocena območja brez drog v enem od avstrijskih zaporov je pokazala, da so bili zaporniki, izpuščeni iz območja brez drog, ponovno kaznovani veliko manjkrat kot zaporniki, izpuščeni iz običajnih enot v zaporih (35 % v primerjavi z 62 %).
Ett annat exempel på en förebyggande åtgärd är inrättandet av drogfria enheter i fängelserna. Deltagandet är frivilligt och sker oftast under förutsättning att den fängslade narkotikamissbrukaren undertecknar ett skriftligt intyg om att denne godkänner vissa villkor, exempelvis regelbundna urinprov. Dessa enheter finns i alla EU 15-medlemsstaterna. I de flesta av de ”nya” medlemsstaterna har drogfria enheter inrättats. En utvärdering av den drogfria zonen i ett österrikiskt fängelse visade att det var mycket mer sällsynt att de interner som släpptes ut därifrån hamnade i fängelse igen jämfört med internerna från normala enheter i fängelset (35 % jämfört med 62 %).
Vēl viens profilaktisks elements ir beznarkotiku vienību izveidošana cietumos. Dalība ir brīvprātīga, parasti pēc rakstiskiem apstiprinājumiem par noteiktu nosacījumu pieņemšanu, piemēram, periodisku urīna testēšanu, ko ir parakstījuši ieslodzītie narkotiku lietotāji. Šādas vienības pastāv visās ES 15 dalībvalstīs. Jaunajās dalībvalstīs beznarkotiku vienības ir izveidotas lielākajā daļā valstu. Novērtējums par vienu no beznarkotiku zonām Austrijas cietumā parādīja, ka ieslodzītie, kas atbrīvoti no beznarkotiku zonas, tika notiesāti atkārtoti daudz retāk nekā tie ieslodzītie, kas atbrīvoti no parastajām cietuma zonām (35 % salīdzinājumā ar 62 %).
  Zapobieganie wirusowemu...  
Choć miną dziesięciolecia, zanim otrzyma się populacje charakteryzujące się niskim ryzykiem, programy ukierunkowanych szczepień dla osób zażywających narkotyki są obecnie wdrażane w większości państw UE i w Norwegii.
Although it will be some decades until no substantial at-risk populations are left, targeted vaccination programmes for drug users are currently implemented in most EU countries and Norway. To reach their target populations, vaccination is made available to drug users at easily accessible contact points and also increasingly in prisons (144).
Même s'il faudra plusieurs décennies avant de parvenir à la réduction ultime des grandes populations à risques, des programmes de vaccination ciblés à l'intention des usagers de drogue sont actuellement mis en oeuvre dans la plupart des pays de l'UE et en Norvège. Pour atteindre les populations cibles, la vaccination est mise à la disposition des usagers de drogue dans des points de contact aisément accessibles et aussi de manière croissante dans les prisons (144).
Es wird noch einige Jahrzehnte dauern, bis keine großen Risikogruppen mehr vorhanden sind, in den meisten EU-Ländern und Norwegen werden jedoch derzeit gezielte Impfprogramme für Drogenkonsumenten durchgeführt. Um die Zielgruppen zu erreichen, wird die Impfung den Drogenkonsumenten an leicht zugänglichen Kontaktstellen und in zunehmendem Maße auch in Gefängnissen angeboten (144).
Aunque todavía han de pasar algunas décadas hasta que no queden poblaciones de riesgo importantes, los programas de vacunación dirigidos a los consumidores de drogas se aplican actualmente en la mayoría de países de la UE y Noruega. Para llegar a estas poblaciones, se facilita la vacunación a los drogodependientes en puntos de contacto de fácil acceso y también cada vez más en las prisiones (144).
Anche se dovrà passare qualche decennio prima che si riescano a eliminare le popolazioni a rischio più numerose, i programmi di vaccinazione mirati ai consumatori di droga vengono attualmente messi a punto nella maggior parte dei paesi dell’UE e in Norvegia. Per raggiungere le popolazioni bersaglio la vaccinazione viene messa a disposizione dei consumatori di droga in punti di contatto facilmente accessibili e, sempre più di frequente, anche nelle carceri (144).
Apesar de ainda serem necessárias algumas décadas para que deixem de existir populações substanciais em risco, existem actualmente programas de vacinação dirigidos aos consumidores de droga na maioria dos Estados-Membros da UE e na Noruega. Para atingir as suas populações-alvo, a vacinação é facultada aos consumidores de droga em pontos de contacto de acesso fácil e também, cada vez mais, nas prisões (144).
Μολονότι θα περάσουν μερικές δεκαετίες μέχρις ότου πάψουν να υπάρχουν πληθυσμοί που διατρέχουν κίνδυνο, στοχοθετημένα προγράμματα εμβολιασμού για τους χρήστες ναρκωτικών εφαρμόζονται σήμερα στις περισσότερες χώρες της ΕΕ και στη Νορβηγία. Για την προσέγγιση των πληθυσμών στόχων, ο εμβολιασμός παρέχεται στους χρήστες ναρκωτικών σε σημεία επαφής εύκολης πρόσβασης καθώς και ολοένα και περισσότερο σε σωφρονιστικά ιδρύματα (144).
Hoewel het nog enkele tientallen jaren zal duren totdat er nog maar een kleine risicopopulatie aanwezig is, zijn er in de meeste landen van de EU en in Noorwegen op dit moment gerichte vaccinatieprogramma’s voor drugsgebruikers operationeel. Om de doelgroep te kunnen bereiken, worden de vaccinaties via laagdrempelige contactpunten aangeboden; daarnaast nemen ook de vaccinatiemogelijkheden in gevangenissen toe (144).
Ačkoli to potrvá několik desetiletí, než nezbude žádná podstatná riziková populace, cílené programy vakcinace se nyní realizují pro uživatele drog ve většině zemí EU a v Norsku. Aby se dostala k cílovým populacím, zpřístupňuje se vakcinace pro uživatele drog ve snadno dosažitelných kontaktních místech a také stále více i ve věznicích (144).
Selv om der kommer til at gå nogle årtier, inden der ikke længere er risikogrupper af betydning tilbage, gennemføres der på nuværende tidspunkt målrettede vaccinationsprogrammer for stofbrugere i de fleste EU-lande og Norge. For at nå målgrupperne tilbydes stofbrugerne vaccination på let tilgængelige kontaktsteder og også i stigende grad i fængsler (144).
Kuigi kulub mitukümmend aastat, enne kui enam pole järele jäänud oluliselt ohustatud rahvastikurühmasid, juurutatakse praegu enamikus ELi riikides ja Norras narkomaanidele suunatud vaktsineerimisprogramme. Sihtrühmadeni jõudmiseks pakutakse narkomaanidele vaktsineerimisteenuseid kergesti juurdepääsetavates kontaktpunktides ning üha sagedamini ka vanglates (144).
Kaikkien merkittävien riskiväestöjen sisällyttämiseen rokotusohjelmiin menee vielä vuosikymmeniä, mutta huumeidenkäyttäjille kohdennettuja rokotusohjelmia on jo useimmissa EU-maissa ja Norjassa. Kohdeväestöjen tavoittamiseksi rokotuksia tarjotaan huumeidenkäyttäjille helposti lähestyttävissä yhteyspisteissä ja yhä useammin myös vankiloissa (144).
Bár még el kell telnie néhány évtizednek, amíg végül nem lesz már jelentős kockázatnak kitett csoport, az EU legtöbb országában és Norvégiában már folyik a kábítószer-használóknak szánt célzott oltási programok végrehajtása. A célpopulációk elérése érdekében az oltást a kábítószer-használók számára könnyen elérhető kapcsolattartási pontokon, illetve egyre gyakrabban a börtönökben is hozzáférhetővé teszik(144).
Selv om det ennå vil gå noen tiår før det ikke lenger finnes noen betydelige befolkningsgrupper med høy risiko, gjennomføres nå målrettede vaksinasjonsprogrammer for narkotikabrukere i de fleste EU-landene og Norge. For å nå fram til målpopulasjonene gis narkotikabrukerne mulighet for å få vaksinen på lett tilgjengelige kontaktpunkter og også i økende grad i fengslene (144).
Deşi vor trece mai multe decenii până când nu vor mai exista populaţii semnificative cu risc, în prezent, în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene şi în Norvegia se pun în aplicare programe de vaccinare axate pe grupul ţintă de consumatori de droguri. Pentru a ajunge la populaţiile ţintă, consumatorilor de droguri li se asigură vaccinarea în puncte de contact uşor accesibile şi, din ce în ce mai mult, în închisori (144).
Vo väčšine krajín EÚ a v Nórsku sa v súčasnosti uskutočňujú cielené vakcinačné programy pre užívateľov drog, aj keď potrvá ešte niekoľko desaťročí, kým zmiznú významné rizikové populácie. Na dosiahnutie svojich cieľových populácií sa vakcinácia podáva užívateľom drog na ľahko dostupných kontaktných miestach a stále častejšie aj vo väzeniach (144).
Čeprav bo minilo nekaj desetletij, preden večje število prebivalcev ne bo več izpostavljeno tveganjem, se ciljno naravnani programi cepljenja za uživalce drog trenutno izvajajo v večini držav EU in na Norveškem. Da bi dosegli njihovo ciljno prebivalstvo, je cepljenje uživalcem drog na voljo v lahko dostopnih kontaktnih točkah ter vedno bolj v zaporih (144).
Även om det kommer att dröja några decennier tills det inte längre finns några större riskgrupper kvar genomförs för närvarande riktade vaccinationsprogram för narkotikamissbrukare i de flesta EU-länder och Norge. För att nå målgrupperna har vaccination blivit tillgänglig för narkotikamissbrukare vid kontaktpunkter som är lätta att nå och allt oftare även i fängelser(144).
Lai arī būs jāpaiet vairākām desmitgadēm, kamēr nebūs palikušas ievērojamas iedzīvotāju daļas, kas pakļautas augstam riskam, mērķtiecīgas vakcinācijas programmas narkotiku lietotājiem šobrīd īsteno lielākajā daļā ES valstu un Norvēģijā. Lai piekļūtu mērķpopulācijai, vakcinācija tagad ir pieejama narkotiku lietotājiem viegli pieejamos kontaktpunktos, kā arī arvien vairāk cietumos (144).
  Konfiskaty  
W Europie Zachodniej i Środkowej (70%) oraz w Południowo-Zachodniej Azji i na Bliskim Wschodzie (21%) przechwytuje się najwięcej żywicy konopnej, gdy tymczasem wielkie ilości marihuany konfiskuje się w obu Amerykach (68%) oraz w Afryce (26%) (CND, 2005).
Worldwide, a total of 1 347 tonnes of cannabis resin and 5 821 tonnes of herbal cannabis were seized in 2003. Western and central Europe (70 %) and South-West Asia and the Near and Middle East (21 %) accounted for most cannabis resin seized, whereas quantities of herbal cannabis seized were concentrated in the Americas (68 %) and Africa (26 %) (CND, 2005). In terms of number of seizures, cannabis is the most seized drug in all countries of the EU except Estonia and Latvia, where in 2003 the number of amphetamine seizures was higher. In terms of quantities, cannabis is also usually the most seized drug in the EU, although in 2003 quantities of other drugs seized were reported to be higher in a few countries – amphetamines in Estonia and Luxembourg, heroin in Hungary and cocaine in Poland. Historically, most cannabis seizures in the EU have been made by the United Kingdom, followed by Spain and France, and this is probably still the case (52). However, for the past five years, in terms of quantities, Spain has accounted for more than half the total amount seized in the EU. At the EU level, the number of cannabis seizures (53) has shown a more or less upward trend since 1998, though partial reporting of data from a few countries make this uncertain, while quantities (54) seized appear to have risen since 2000.
De par le monde, 1 347 tonnes de résine de cannabis et 5 821 tonnes d'herbe de cannabis ont été saisies en 2003. C'est en Europe centrale et occidentale (70 %), en Asie du Sud-Est et au Moyen‑Orient (21 %) que les principales saisies de résine de cannabis ont eu lieu, alors que les saisies d'herbe de cannabis se sont concentrées aux Amériques (68 %) et en Afrique (26 %) (CND, 2005). En termes de nombre de saisies, le cannabis est la drogue la plus saisie dans tous les pays de l'UE, à l'exception de l'Estonie et de la Lettonie, où le nombre de saisies d'amphétamines a dépassé celui des saisies de cannabis en 2003. En termes de quantités, le cannabis est généralement aussi la drogue la plus saisie dans l'UE, bien qu'en 2003, les quantités d'autres drogues saisies aient été supérieures dans quelques pays – amphétamines en Estonie et au Luxembourg, héroïne en Hongrie et cocaïne en Pologne. Historiquement, la plupart des saisies de cannabis réalisées dans l'UE ont eu lieu au Royaume-Uni, devant l'Espagne et la France, et tel est probablement toujours le cas (52). Cependant, au cours des cinq dernières années, l'Espagne a représenté, en termes de volumes, plus de la moitié de la quantité totale saisie dans l'UE. Au niveau de l'Union, le nombre de saisies de cannabis (53) a plus ou moins suivi une tendance à la hausse depuis 1998, bien que la transmission de données fragmentaires par certains pays ne permette pas de tirer de conclusions définitives, tandis que les quantités saisies (54) semblent avoir progressé depuis 2000.
Weltweit wurden 2003 insgesamt 1 347 Tonnen Cannabisharz und 5 821 Tonnen Cannabiskraut sichergestellt. In West- und Mitteleuropa (70 %) sowie in Südwestasien und dem Nahen und Mittleren Osten (21 %) wurden die größten Mengen an Cannabisharz beschlagnahmt, während sich die Sicherstellungen von Cannabiskraut auf Nord-, Mittel- und Südamerika (68 %) sowie Afrika (26 %) konzentrierten (CND, 2005). Was die Zahl der Sicherstellungen betrifft, so ist Cannabis in allen Ländern der EU die am häufigsten beschlagnahmte Droge, mit Ausnahme von Estland und Lettland, wo im Jahr 2003 die Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin höher war. Auch im Hinblick auf die sichergestellten Mengen ist Cannabis EU-weit die am meisten beschlagnahmte Droge, obwohl 2003 aus einigen Ländern über die Sicherstellung größerer Mengen anderer Drogen berichtet wurde: Amphetamine in Estland und Luxemburg, Heroin in Ungarn und Kokain in Polen. In der Vergangenheit erfolgten die meisten Cannabissicherstellungen innerhalb der EU im Vereinigten Königreich, gefolgt von Spanien und Frankreich. Dies ist wahrscheinlich noch immer der Fall (52). Was jedoch die Quantität betrifft, so entfiel in den vergangenen fünf Jahren über die Hälfte der in der EU sichergestellten Gesamtmenge auf Spanien. Auf EU-Ebene ist seit 1998 bei der Zahl der Cannabissicherstellungen (53) eine mehr oder weniger stark ausgeprägte Aufwärtstendenz festzustellen, wobei dies jedoch aufgrund der bruchstückhaften Datenmeldungen aus einigen Ländern nicht mit absoluter Gewissheit feststeht. Die sichergestellten Mengen (54) sind offenbar seit dem Jahr 2000 gestiegen.
En 2003, se incautaron un total de 1.347 toneladas de resina de cannabis y 5.821 toneladas de hierba de cannabis en todo el mundo. La mayoría de incautaciones de resina de cannabis tuvo lugar en Europa Central y Oriental (70 %) y en el Sureste de Asia y Oriente Medio y Próximo (21 %), mientras que las incautaciones de hierba de cannabis se concentraron en el continente americano (68 %) y África (26 %) (CDE, 2005). Por número de incautaciones, el cannabis es la droga más incautada en todos los países de la UE excepto Estonia y Letonia, donde en 2003 fueron superiores las incautaciones de anfetaminas. Por cantidad, el cannabis suele ser también la droga más incautada en la UE, aunque en 2003 las cantidades de otras drogas incautadas fueron superiores en algunos países (anfetaminas en Estonia y Luxemburgo, heroína en Hungría, y cocaína en Polonia). Históricamente, la mayoría de incautaciones de cannabis en la UE se han producido en el Reino Unido, seguido de España y Francia, y probablemente siga siendo así (52). No obstante, en los últimos cinco años, en lo que respecta a las cantidades, más de la mitad del volumen total incautado en la UE corresponde a España. En la UE, el número de incautaciones de cannabis (53) muestra cierta tendencia al alza desde 1998, aunque la información parcial de algunos países no permiten asegurarlo de forma concluyente, mientras que las cantidades incautadas (54) parecen haber aumentado desde el año 2000.
Nel 2003 sono state sequestrate in tutto il mondo 1 347 tonnellate di resina di cannabis e 5 821 tonnellate di foglie di cannabis. Il quantitativo maggiore di resina di cannabis è stato sequestrato in Europa occidentale e centrale (70%) nonché in Asia sudoccidentale e nel Vicino e Medio Oriente (21%), mentre i quantitativi maggiori di foglie di cannabis sono stati sequestrati nelle Americhe (68%) e in Africa (26%) (CND, 2005). In termini di numeri di sequestri, la cannabis è la sostanza più sequestrata in tutti i paesi dell’Unione europea, a eccezione di Estonia e Lettonia, dove nel 2003 era maggiore il numero dei sequestri di anfetamine. In termini quantitativi, la cannabis è anche la droga più sequestrata nell’UE, sebbene nel 2003 siano stati riferiti in alcuni paesi volumi maggiori di altre sostanze sequestrate (anfetamine in Estonia e Lussemburgo, eroina in Ungheria, cocaina in Polonia). Storicamente il numero più alto di sequestri nell’UE si è avuto nel Regno Unito, seguito da Spagna e Francia, e probabilmente la situazione non è cambiata (52). Tuttavia, negli ultimi cinque anni, in Spagna è stata intercettata più della metà del volume totale di sostanza sequestrata nell’UE. A livello comunitario il numero di sequestri di cannabis (53) ha evidenziato un andamento più o meno crescente nel 1998, sebbene il dato sia reso incerto dalla disponibilità soltanto parziale di dati da parte di alcuni paesi, mentre i quantitativi di sostanza intercettata (54) sembrano aver subito un incremento dal 2000.
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το 2003 κατασχέθηκαν συνολικά 1 347 τόνοι ρητίνης κάνναβης και 5 821 τόνοι φυτικής κάνναβης. Οι μεγαλύτερες ποσότητες ρητίνης κάνναβης κατασχέθηκαν στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη (70 %) και στη Νοτιοδυτική Ασία και την Εγγύς και Μέση Ανατολή (21 %), ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες φυτικής κάνναβης επικεντρώνονται στην αμερικανική ήπειρο (68 %) και την Αφρική (26 %) (CND, 2005). Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων, η κάνναβη έρχεται πρώτη σε όλες τις χώρες της ΕΕ, με εξαίρεση την Εσθονία και τη Λεττονία, όπου το 2003 ο αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών ήταν υψηλότερος. Όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η κάνναβη έρχεται επίσης συνήθως πρώτη στην ΕΕ, μολονότι το 2003 μερικές χώρες ανέφεραν ότι κατέσχεσαν μεγαλύτερες ποσότητες άλλων ναρκωτικών – αμφεταμίνες στην Εσθονία και το Λουξεμβούργο, ηρωίνη στην Ουγγαρία και κοκαΐνη στην Πολωνία. Ιστορικά, οι περισσότερες κατασχέσεις κάνναβης στην ΕΕ έχουν πραγματοποιηθεί στο Ηνωμένο Βασίλειο, και ακολουθούν η Ισπανία και η Γαλλία, και η κατάσταση αυτή παραμένει κατά πάσα πιθανότητα αμετάβλητη (52). Ωστόσο, τα τελευταία πέντε χρόνια, όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες, η Ισπανία αντιπροσωπεύει περισσότερο από το ήμισυ των συνολικών ποσοτήτων που έχουν κατασχεθεί στην ΕΕ. Σε επίπεδο ΕΕ, ο αριθμός των κατασχέσεων κάνναβης (53) ακολούθησε μια κατά το μάλλον ή ήττον ανοδική τάση από το 1998, μολονότι οι αποσπασματικές αναφορές στοιχείων από μερικές χώρες δημιουργούν αβεβαιότητα σχετικά, ενώ οι κατασχεθείσες ποσότητες (54) φαίνεται να αυξήθηκαν από το 2000.
In 2003 is wereldwijd een hoeveelheid van 1 347 ton cannabishars en 5 821 ton cannabisbladeren in beslag genomen. De meeste cannabishars werd in West- en Midden-Europa (70%) en in Zuidwest-Azië en in het Nabije en Midden-Oosten (21%) in beslag genomen, terwijl de grootste hoeveelheid cannabisbladeren voornamelijk in Amerika (68%) en in Afrika (26%) werd geconfisqueerd (CND, 2005). Wat het aantal vangsten betreft, is cannabis in alle landen van de EU de drug die het meest in beslag wordt genomen. Estland en Letland vormen hierop een uitzondering omdat in deze landen het aantal amfetaminevangsten in 2003 hoger was. Ook wat de hoeveelheid in beslag genomen drugs betreft, staat cannabis doorgaans in alle landen van de EU bovenaan, hoewel in 2003 een aantal landen melding heeft gemaakt van grotere hoeveelheden andere in beslag genomen drugs: amfetaminen in Estland en Luxemburg, heroïne in Hongarije en cocaïne in Polen. Van oudsher vinden in de EU de meeste cannabisvangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje en Frankrijk, en waarschijnlijk is dit nog steeds het geval (52). In de afgelopen vijf jaar was Spanje echter verantwoordelijk voor meer dan de helft van de cannabis die in de EU in beslag is genomen. Op communautair niveau vertoont het aantal cannabisvangsten (53) sinds 1998 min of meer een stijgende tendens (hoewel dit niet helemaal zeker is vanwege de ontbrekende gegevens voor een aantal landen), terwijl de hoeveelheden cannabis die sinds 2000 zijn geconfisqueerd (54) een toename lijken te vertonen.
V celosvětovém měřítku bylo v roce 2003 zadrženo celkem 1 347 tun konopné pryskyřice a 5 821 tun rostlin konopí. Nejvíce konopné pryskyřice bylo zadrženo v západní a střední Evropě (70 %), v jihovýchodní Asii a na Blízkém a Středním Východě (21 %), zatímco největší množství rostlin konopí bylo zachyceno v Severní a Jižní Americe (68 %) a v Africe (26 %) (CND, 2005). Pokud jde o počet záchytů, je konopí nejvíce zabavovanou drogou ve všech zemích EU s výjimkou Estonska a Lotyšska, kde bylo v roce 2003 zaznamenáno více záchytů amfetaminů. Pokud jde o množství, konopí bývá obvykle i nejvíce zadržovanou drogou v EU, i když uváděná množství dalších drog zadržených v roce 2003 byla v několika zemích vyšší – amfetaminy v Estonsku a Lucembursku, heroin v Maďarsku a kokain v Polsku. Z historického hlediska bylo v EU nejvíce záchytů konopí provedeno ve Spojeném království a dále ve Španělsku a ve Francii a s největší pravděpodobností se situace nezměnila (52). Pokud však jde o množství zadržené za posledních pět let, byla více než polovina z celkového množství zadrženého v EU zachycena ve Španělsku. Na úrovni EU vykazuje počet záchytů konopí (53) od roku 1998 víceméně rostoucí trend, i když částečné údaje z několika zemí tento údaj zpochybňují. Zároveň se zdá, že se množství zadržené drogy (54) od roku 2000 zvyšuje.
I 2003 blev der globalt beslaglagt i alt 1 347 tons cannabisharpiks og 5 821 tons cannabisblade. Vest- og Centraleuropa (70 %) og Sydvestasien og Det Nære Østen og Mellemøsten (21 %) tegnede sig for størstedelen af den beslaglagte cannabisharpiks, mens beslaglæggelserne af cannabisblade var koncentreret i Nord-, Mellem- og Sydamerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Cannabis er det narkotikum, der målt i mængde beslaglægges mest af i samtlige EU-lande undtagen Estland og Letland, hvor antallet af amfetaminbeslaglæggelser i 2003 var større. Med hensyn til mængde er cannabis også normalt det narkotikum, der beslaglægges mest af i EU, selv om mængderne af andre beslaglagte stoffer i 2003 blev angivet at være højere i nogle få lande – amfetaminer i Estland og Luxembourg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Traditionelt er de fleste beslaglæggelser af cannabis i EU sket i Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien og Frankrig, og dette er formentlig stadig tilfældet (52). I de seneste fem år har Spanien dog mængdemæssigt tegnet sig for over halvdelen af den samlede beslaglagte cannabis i EU. På EU-plan har antallet af cannabisbeslaglæggelser (53) vist en mere eller mindre stigende tendens siden 1998, om end en delvis indberetning af data fra nogle få lande skaber usikkerhed om denne tendens, mens de beslaglagte mængder (54) synes at være steget siden 2000.
Kogu maailmas konfiskeeriti 2003. aastal kokku 1 347 tonni kanepivaiku ja 5 821 tonni kanepiürti. Kõige rohkem kanepivaiku konfiskeeriti Lääne- ja Kesk-Euroopas (70%) ning Edela-Aasias ja Lähis-Idas (21%), samal ajal kui kanepiürdi konfiskeerimised olid koondunud Põhja- ja Lõuna-Ameerikasse (68%) ning Aafrikasse (26%) (CND, 2005). Konfiskeerimiste arvu poolest on kanep kõige rohkem konfiskeeritud uimasti kõikides ELi riikides, välja arvatud Eesti ja Läti, kus amfetamiini konfiskeerimiste arv oli 2003. aastal suurem. Konfiskeeritud koguste poolest on kanep samuti üldiselt kõige rohkem konfiskeeritud uimasti ELis, kuigi 2003. aastal teatati mõnes riigis suurematest kogustest mõne muu konfiskeeritud uimasti puhul – need olid amfetamiinid Eestis ja Luksemburgis, heroiin Ungaris ja kokaiin Poolas. Läbi aegade on ELis kõige rohkem kanepit konfiskeeritud Ühendkuningriigis, seejärel Hispaanias ja Prantsusmaal ning ilmselt on see ka praegu nii (52). Kuid üldkoguste osas langeb viimase viie aasta jooksul üle poole ELis konfiskeeritud kanepist Hispaania arvele. ELi tasandil on kanepi konfiskeerimiste arv (53) alates 1998. aastast üldiselt suurenenud, kuigi selle väite teeb ebatäpseks asjaolu, et mõned riigid ei ole esitanud täielikke andmeid; konfiskeeritud kanepi kogused (54) on alates 2000. aastast suurenenud.
Koko maailmassa takavarikoitiin vuonna 2003 yhteensä 1 347 tonnia kannabishartsia ja 5 821 tonnia kannabisruohoa. Suurin osa kannabishartsista takavarikoitiin Länsi- ja Keski-Euroopassa (70 %) sekä Kaakkois-Aasiassa ja Lähi-idässä (21 %), kun taas kannabisruohoa takavarikoitiin suurimmat määrät Amerikassa (68 %) ja Afrikassa (26 %) (CND, 2005). Takavarikkojen lukumääriä tarkasteltaessa kannabis on eniten takavarikoitu huume kaikissa EU-maissa paitsi Virossa ja Latviassa, joissa amfetamiinin takavarikkojen määrä oli suurempi vuonna 2003. Myös takavarikoiduissa määrissä kannabis on yleensä eniten takavarikoitu huume EU:ssa, joskin muutamassa maassa takavarikoitiin enemmän muita huumeita – Virossa ja Luxemburgissa amfetamiinia, Unkarissa heroiinia ja Puolassa kokaiinia. EU:ssa on kautta aikojen tehty eniten kannabistakavarikkoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Espanjassa ja Ranskassa, ja näin on todennäköisesti edelleenkin (52). Viimeisten viiden vuoden ajan yli puolet EU:ssa takavarikoidusta kokonaismäärästä on kuitenkin takavarikoitu Espanjassa. EU:n tasolla kannabistakavarikkojen lukumäärä (53) on kasvanut vaihtelevassa määrin vuodesta 1998 lähtien, mutta tämä tieto ei ole täysin varma, koska muutama maa on ilmoittanut tietoja puutteellisesti, ja takavarikoidut määrät (54) vaikuttavat lisääntyneen vuodesta 2000 lähtien.
2003-ban világszinten összesen 1347 tonna kannabiszgyantát és 5821 tonna kannabisznövényt foglaltak le. A lefoglalt kannabiszgyanta nagyobb része Nyugat- és Közép-Európában (70%), illetve Délnyugat-Ázsiában és a Közel- és Közép-Keleten (21%) került elő, míg a kannabisznövényből lefoglalt mennyiségek elsősorban az amerikai kontinensen (68%) és Afrikában (26%) koncentrálódtak (CND, 2005). A lefoglalások számát tekintve a kannabisz az EU valamennyi országában a vezető helyen állt, Észtország és Lettország kivételével, ahol 2003-ban az amfetaminlefoglalások száma magasabb volt. A mennyiség tekintetében szintén általában a kannabiszból foglalnak le a legtöbbet az EU-ban, bár néhány országban ezt 2003-ban más drogokból lefoglalt mennyiségek megelőzték: az amfetamin Észtországban és Luxemburgban, a heroin Magyarországon és a kokain Lengyelországban. Történetileg nézve az EU-n belül a legtöbb kannabiszlefoglalás az Egyesült Királysághoz fűződött, mögötte pedig Spanyolország és Franciaország következett, ami valószínűleg most sincs másként(52). Ha azonban a mennyiséget nézzük, az elmúlt öt évben az EU-ban lefoglalt teljes mennyiség több mint fele Spanyolországban volt. A kannabiszlefoglalások száma(53) az EU szintjén 1998 óta többé-kevésbé emelkedő tendenciát mutatott, bár néhány ország adatainak részleges közlése ezt az állítást kétségessé teszi, a lefoglalt mennyiségek pedig 2000 óta emelkedni látszanak(54).
På verdensbasis ble totalt 1 347 tonn cannabisharpiks og 5 821 tonn cannabisplanter beslaglagt i 2003. Vest- og Sentral-Europa (70 %), Sørvest-Asia og Nær- og Midtøsten (21 %) gjorde de største beslagene av cannabisharpiks, mens de største beslaglagte kvantaene av cannabisplanter var konsentrert i Nord- og Sør-Amerika (68 %) og Afrika (26 %) (CND, 2005). Når det gjelder antallet beslag, var cannabis det stoffet som hyppigst ble beslaglagt i alle landene i EU, med unntak av Estland og Latvia, hvor antallet amfetaminbeslag var høyere i 2003. Cannabis er også det stoffet som beslaglegges i størst mengder i EU, selv om en del land rapporterer om større beslag av andre stoffer i 2003 – amfetamin i Estland og Luxemburg, heroin i Ungarn og kokain i Polen. Historisk sett skjer de fleste cannabisbeslagene i EU i Storbritannia, etterfulgt av Spania og Frankrike, og dette er nok fremdeles tilfellet (52). De siste fem årene har imidlertid Spania stått for over halvparten av de totale mengdene som er beslaglagt i EU. På EU-nivå har antallet cannabisbeslag (53) vist en mer eller mindre oppadgående trend siden 1998, selv om ufullstendig datarapportering fra et par land gjør dette usikkert, samtidig som de beslaglagte kvanta (54) synes å ha gått opp siden 2000.
La nivel mondial au fost capturate în total 1 347 tone de răşină de canabis şi 5 821 tone de plante de canabis în 2003. Majoritatea răşinii de canabis a fost capturată în Europa de vest şi centrală (70 %) şi în Asia de sud-vest şi în Orientul Mijlociu şi Apropiat (21 %), iar cea mai mare concentraţie de capturi de plante de canabis s-a înregistrat în America de Nord şi în America de Sud (68 %) şi în Africa (26 %) (CND, 2005). Din punctul de vedere al numărului de capturi, canabisul este cel mai des capturat drog în toate ţările Uniunii Europene, cu excepţia Estoniei şi a Letoniei, unde în 2003 numărul de capturi de amfetamină a fost mai mare. Privind cantităţile, canabisul este cel mai capturat drog din Uniunea Europeană, deşi în 2003 au fost raportate capturi de cantităţi mai mari de alte droguri în câtva ţări – amfetamine în Estonia şi în Luxemburg, heroină în Ungaria şi cocaină în Polonia. Cronologic, majoritatea capturilor de canabis din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, urmat de Spania şi Franţa, situaţia fiind probabil aceeaşi şi în prezent (52). Totuşi, în ultimii cinci ani, în ceea ce priveşte cantităţile, în Spania au fost capturate mai mult de jumătate din totalul cantităţilor capturate în Uniunea Europeană. La nivelul Uniunii Europene, numărul capturilor de canabis (53) a prezentat o tendinţă mai mult sau mai puţin crescătoare începând din 1998, deşi raportările parţiale de date din câteva ţări aduc un element de incertitudine în acest sens, iar cantităţile (54) capturate par să fi crescut după 2000.
Celosvetovo sa v roku 2003 zachytilo spolu 1 347 ton kanabisovej živice a 5 821 ton trávového kanabisu. Väčšinu kanabisovej živice zachytili v západnej a strednej Európe (70 %), v juhovýchodnej Ázii a na Blízkom a Strednom východe (21 %), kým hlavné množstvá zachyteného trávového kanabisu boli sústredené v Severnej a Južnej Amerike (68 %) a v Afrike (26 %) (CND 2005). Pokiaľ ide o počet zachytení, kanabis je najčastejšie zachytenou drogou vo všetkých krajinách EÚ okrem Estónska a Lotyšska, kde bol v roku 2003 vyšší počet zachytení amfetamínu. Kanabis je najčastejšie zachytenou drogou v EÚ aj keď ide o množstvá, hoci v roku 2003 sa v niektorých málo krajinách uvádzali väčšie zachytené množstvá iných drog – amfetamínov v Estónsku a Luxembursku, heroínu v Maďarsku a kokaínu v Poľsku. Historicky sa v EÚ najviac kanabisu zachytilo v Spojenom kráľovstve, potom v Španielsku a vo Francúzsku a tento stav pravdepodobne trvá aj teraz (52). Počas posledných piatich rokov však bola viac ako polovica celkového množstva tejto drogy v EÚ zachytená v Španielsku. Na úrovni EÚ má počet zachytení kanabisu (53) od roku 1998 viac-menej stúpajúcu tendenciu, hoci to čiastkové vykazovanie údajov z niektorých krajín spochybňuje, od roku 2000 rastú aj zachytené množstvá (54).
V svetovnem merilu je bilo leta 2003 zaseženo skupaj 1347 ton hašiša in 5821 ton marihuane. Večina hašiša je bila zasežena v osrednji Evropi (70 %) in jugozahodni Aziji ter Bližnjem in Daljnem Vzhodu (21 %), medtem ko je bilo največ zasegov marihuane opravljenih v obeh Amerikah (68 %) in Afriki (26 %) (CND, 2005). Z vidika števila zasegov je konoplja najpogosteje zasežena droga v vseh državah EU, z izjemo Estonije in Latvije, kjer je bilo število zasegov amfetamina leta 2003 večje. Z vidika količin je konoplja prav tako običajno najpogosteje zasežena droga v EU, čeprav so leta 2003 poročali, da so količine drugih zaseženih drog v nekaterih državah višje – amfetaminov v Estoniji in Luksemburgu, heroina na Madžarskem in kokaina na Poljskem. V preteklosti so največ zasegov konoplje v EU opravili v Združenem kraljestvu, ki sta mu sledili Španija in Francija, in to verjetno velja še danes (52). Vendar pa je bila v zadnjih petih letih z vidika količin v Španiji zasežena več kot polovica vseh količin v EU. Na ravni EU število zasegov konoplje (53) niha v okviru naraščajočega trenda od leta 1998, čeprav zaradi nepopolnega poročanja podatkov iz nekaterih držav to ni zagotovo, medtem ko se zdi, da zasežene količine (54) od leta 2000 naraščajo.
I hela världen beslagtogs totalt 1 347 ton hasch och 5 821 ton marijuana under 2003. För de största haschbeslagen stod Väst- och Centraleuropa (70 %) och Sydvästasien, Främre Orienten och Mellanöstern (21 %), medan marijuanabeslagen koncentrerades till Nord- och Sydamerika (68 %) och Afrika (26 %) (CND, 2005). När det gäller antal beslag är cannabis den drog som beslagtas mest i alla EU-länderna utom Estland och Lettland, där antalet amfetaminbeslag var högre 2003. Även i fråga om mängd är cannabis normalt den mest beslagtagna drogen i EU, även om mängderna av andra beslagtagna droger under 2003 rapporterades ha ökat i ett par länder – amfetamin i Estland och Luxemburg, heroin i Ungern och kokain i Polen. Historiskt sett har de flesta cannabisbeslagen i EU skett i Storbritannien, följt av Spanien och Frankrike, vilket förmodligen fortfarande är fallet(52). När det gäller beslagtagna mängder har Spanien dock under de senaste fem åren stått för mer än hälften av beslagen i EU. I EU totalt har antalet cannabisbeslag(53) haft en mer eller mindre stigande trend sedan 1998, även om den ofullständiga rapporteringen av uppgifter från ett par länder innebär att detta är osäkert, medan de beslagtagna mängderna(54) verkar ha ökat sedan 2000.
Visā pasaulē 2003. gada laikā ir konfiscētas 1347 tonnas kaņepju sveķu un 5821 tonna augu izcelsmes kaņepju. Rietumu un Centrālajā Eiropā (70%) un Dienvidrietumu Āzijā, un Tuvajos un Vidējos Austrumos (21%) ir konfiscēta lielākā daļa kaņepju sveķu, taču lielākā daļa atsavinātās augu izcelsmes kaņepju ir koncentrēta Amerikas kontinentā (68 %) un Āfrikā (26 %) (CND, 2005). Runājot par atsavināšanas gadījumu skaitu, kaņepes ir starp tām narkotikām, kuras konfiscē visbiežāk visās ES valstīs, izņemot Igauniju un Latviju, kur 2003. gadā augstāks bija konfiscēto amfetamīnu daudzums. Attiecībā uz daudzumiem, kaņepes ir arī parasti visbiežāk atsavinātā narkotika ES, lai arī 2003. gadā dažās valstīs citu konfiscēto narkotiku daudzums atbilstoši atskaitēm bija lielāks – amfetamīni Igaunijā un Luksemburgā, heroīns Ungārijā un kokaīns Polijā. Vēsturiski, lielākā daļa konfiscēto kaņepju gadījumu attiecas uz Apvienoto Karalisti, pēc tam seko Spānija un Francija, un, iespējams, tas atbilst arī pašreizējai situācijai (52). Taču pēdējo piecu gadu laikā daudzuma ziņā uz Spāniju attiecas vairāk kā puse no kopējā ES atsavinātā daudzuma. ES līmenī kaņepju atsavināšanu skaitam (53) ir bijusi palielināšanās tendence kopš 1998. gada, lai arī nepilnīgie atskaites dati no atsevišķām valstīm neļauj pilnībā noskaidrot šo jautājumu, taču konfiscētais daudzums (54) kopš 2000. gada ir pieaudzis.
  Informacje o EMCDDA  
Sprawozdanie roczne przedstawia roczny przegląd zjawiska narkomanii w państwach członkowskich UE przeprowadzony przez EMCDDA i jest istotną publikacją źródłową dla osób poszukujących najnowszych informacji na temat zjawiska narkomanii w Europie.
The annual report presents the EMCDDA’s yearly overview of the drug phenomenon in the EU and is an essential reference book for those seeking the latest findings on drugs in Europe.
Le rapport 2005 présente la vue d’ensemble annuelle de l’OEDT sur le phénomène de la drogue dans l’Union européenne, et il constitue un ouvrage de référence essentiel pour ceux qui recherchent les dernières découvertes en matière de drogue en Europe.
Mit dem Jahresbericht bietet die EBDD einen jährlichen Überblick über die Drogenproblematik in der EU und gibt all jenen ein unentbehrliches Nachschlagewerk an die Hand, die sich für die neuesten Erkenntnisse auf dem Gebiet der Drogenproblematik in Europa interessieren.
El Informe anual, una visión general del OEDT sobre el fenómeno de las drogas en la Unión Europea, es un libro de referencia fundamental para quienes deseen conocer los últimos descubrimientos sobre drogas en Europa.
La relazione annuale presenta il panorama del fenomeno delle droghe, nell’Unione europea, tracciato dall’OEDT per l’anno appena trascorso. Si tratta di un testo di riferimento essenziale per chi cerca i dati più recenti sulle droghe in Europa.
O Relatório Anual apresenta a panorâmica geral anualmente traçada pelo OEDT do fenómeno da droga na UE, sendo uma obra de consulta essencial para quem procura os dados mais recentes sobre este fenómeno na Europa.
Οι εκδόσεις του Κέντρου αποτελούν κατ’ εξοχήν πηγή πληροφόρησης για ένα ευρύ φάσμα κοινού, στο οποίο περιλαμβάνονται οι υπεύθυνοι χάραξης πολιτικής και οι σύμβουλοί τους, επαγγελματίες και ερευνητές που εργάζονται στον τομέα των ναρκωτικών και πέραν αυτών, τα μέσα ενημέρωσης και το ευρύ κοινό.
De publicaties van het waarnemingscentrum vormen een belangrijke informatiebron voor een zeer gevarieerde doelgroep, waaronder beleidsmakers en hun adviseurs, hulpverleners en onderzoekers op het gebied van drugs en, meer in het algemeen, voor de media en het grote publiek.
Výroční zpráva EMCDDA obsahuje přehled o stavu drogové problematiky v členských státech EU a je základním referenčním materiálem pro všechny zájemce o nejnovější poznatky o drogách v Evropě.
Årsberetningen præsenterer EONN’s årlige oversigt over narkotikafænomenet i EU, og den er en yderst vigtig opslagsbog for alle, der er interesseret i de seneste resultater om narkotika i Europa.
Aastaaruandes esitatakse Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse iga-aastane ülevaade narkomaania kui nähtuse kohta Euroopa Liidus ning see on heaks käsiraamatuks neile, kes otsivad uusimat teavet uimastiprobleemist Euroopas.
Vuosiraportissa EMCDDA esittää vuotuisen katsauksen huumausaineiden käytön ja tarjonnan tilanteeseen EU:ssa. Siten vuosiraportti on keskeinen hakuteos niille, jotka tarvitsevat ajantasaista tietoa huumeista Euroopassa.
A jelentés az EMCDDA éves áttekintését tartalmazza az Európai Unióbantapasztalható kábítószer-jelenség vonatkozásában, egybennélkülözhetetlen referencia azoknak, akik a kábítószerekkel kapcsolatoslegfrissebb európai eredmények iránt érdeklődnek.
I årsrapporten presenterer EONN sin årlige oversikt over narkotikasituasjonen i Europa. Rapporten er et viktig referansedokument for alle som søker siste nytt om narkotikasituasjonen i Europa.
Raportul anual prezintă sinteza anuală a OEDT privind fenomenul drogurilor în UE şi constituie o referinţă de bază pentru cei interesaţi să afle ultimele informaţii despre situaţia drogurilor în Europa.
Výročná správa EMCDDA každoročne podáva prehľad o drogovom fenoméne v EÚ a je základným referenčným materiálom pre každého, kto má záujem o najnovšie zistenia týkajúce sa drog v Európe.
Letno poročilo predstavlja letni pregled pojava drog v Evropi s strani Centra in je najpomembnejša referenca za vse, ki iščejo najnovejše ugotovitve o drogah v Evropi.
Årsrapporten redovisar ECNN:s årliga översikt över narkotikasituationen i EU, och den är ett oumbärligt referensmaterial för den som vill ta del av de senaste rönen om narkotika i Europa.
Šajā gada ziņojumā ir EMCDDA gada pārskats par narkomānijas problēmu Eiropā, un šis ziņojums ir svarīgs atsauces materiāls tiem, kuri vēlas uzzināt jaunāko informāciju par narkotikām Eiropā.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Od lat 60-tych umowy, strategie i plany działania ONZ i UE kilkakrotnie potwierdzały i wzmacniały zasadę dostępu do leczenia, edukacji i resocjalizacji jako alternatywy dla skazywania i karania za przestępstwa związane z narkotykami.
Since the 1960s, UN and EU agreements, strategies and action plans have several times reaffirmed and strengthened the principle of providing treatment, education and rehabilitation as an alternative to conviction and punishment for drug-related offences. This has been translated into national legislation in EU Member States, and the criminal justice systems as well as health and social services systems have been adapted accordingly. Young drug users are especially vulnerable to getting into a vicious circle of drugs and crime, and there is a particular determination to avoid imprisonment for young offenders.
Depuis les années 1960, les accords, les stratégies et les plans d'action des Nations unies et de l'UE ont, à plusieurs reprises, réaffirmé et renforcé le principe de traitement, d'éducation et de réhabilitation en tant qu'alternative à la condamnation et à la sanction de crimes et délits liés à la drogue. Ce principe a été transposé dans le droit national des États membres de l'UE, et les systèmes de justice pénale tout comme les services sociaux et les systèmes de soins de santé ont été adaptés en conséquence. Les jeunes usagers de drogue sont particulièrement exposés au cercle vicieux de la drogue et de la criminalité et il existe une volonté particulière d'éviter la prison aux jeunes délinquants.
Seit den 60er Jahren wurde der Grundsatz, als Alternative zur Verurteilung und Bestrafung drogenbedingter Straftaten den Tätern Behandlung, Bildung und Rehabilitation anzubieten, wiederholt in Übereinkommen, Strategien und Aktionsplänen auf Ebene der Vereinten Nationen sowie der EU bekräftigt und bestätigt. Dies wurde in den einzelstaatlichen Rechtsvorschriften der EU-Mitgliedstaaten umgesetzt, und die Strafverfolgungssysteme sowie die Systeme von Gesundheits- und Sozialdiensten wurden entsprechend angepasst. Junge Drogenkonsumenten sind besonders gefährdet, in einen Teufelskreis von Drogen und Kriminalität zu geraten, und man ist insbesondere entschlossen, die Inhaftierung junger Straftäter zu vermeiden.
Desde 1960, los acuerdos, estrategias y planes de acción de Naciones Unidas y de la UE han reafirmado y reforzado en varias ocasiones el principio de tratamiento, educación y rehabilitación como alternativa a la condena y castigo de los delitos relacionados con las drogas. Este hecho se ha trasladado a la legislación nacional de los Estados miembros de la UE, y el sistema de justicia penal, al igual que los servicios sociales y sanitarios, se han adaptado con este fin. Los consumidores de drogas jóvenes son especialmente vulnerables al círculo vicioso de las drogas y el delito, y parece clara la determinación a evitar el encarcelamiento de los jóvenes delincuentes.
Sin dagli anni Sessanta accordi, strategie e piani d’azione delle Nazioni Unite e dell’Unione europea hanno più volte riaffermato e rafforzato il principio della fornitura di servizi terapeutici, formativi e riabilitativi in alternativa alla detenzione e alla punizione dei reati collegati al consumo di stupefacenti. Tutto ciò è stato recepito nelle legislazioni nazionali degli Stati membri dell’Unione europea, con un conseguente adeguamento dei sistemi di giustizia penale nonché dei sistemi di assistenza socio-sanitaria. I giovani consumatori di droga sono particolarmente vulnerabili all’eventualità di cadere nel circolo vizioso di tossicodipendenza e criminalità, e si osserva una certa determinazione a evitare l’incarcerazione dei giovani rei.
Desde a década de 1960, os acordos, estratégias e planos de acção das Nações Unidas e da UE vêm reafirmando e reforçando o princípio da oferta de tratamento, educação e reabilitação em alternativa à prisão e às sanções penais para os delitos relacionados com a droga. Este princípio foi transposto para a legislação nacional dos Estados‑Membros e os sistemas judiciais, de saúde e de assistência social foram adaptados em conformidade. Os jovens consumidores de droga são particularmente vulneráveis à entrada num círculo vicioso de drogas e criminalidade, pelo que existe uma especial determinação em evitar o encarceramento dos jovens infractores.
Από τη δεκαετία του 1960, συμφωνίες, στρατηγικές και σχέδια δράσης των Ηνωμένων Εθνών και της ΕΕ επαναβεβαίωσαν συχνά και ενίσχυσαν την αρχή της παροχής θεραπείας, εκπαίδευσης και αποκατάστασης ως εναλλακτικής λύσης αντί της καταδίκης και της τιμωρίας για τα αδικήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά. Αυτό μετουσιώθηκε σε εθνική νομοθεσία στα κράτη μέλη της ΕΕ, με ανάλογες προσαρμογές στα συστήματα ποινικής δικαιοσύνης καθώς και στα συστήματα υγειονομικών και κοινωνικών υπηρεσιών. Οι νεαροί χρήστες ναρκωτικών είναι ιδιαίτερα ευάλωτοι στο ενδεχόμενο να εμπλακούν σε έναν φαύλο κύκλο ναρκωτικών και εγκληματικότητας, και υπάρχει ιδιαίτερη αποφασιστικότητα για την αποφυγή της φυλάκισης των νεαρών παραβατών του νόμου.
Sinds de jaren zestig is op basis van verdragen, strategieën en actieplannen van zowel de VN en de EU herhaaldelijk het beginsel bevestigd en benadrukt dat behandelingen, voorlichting en reïntegratiemogelijkheden moeten worden aangeboden als alternatieven voor veroordelingen en straffen voor drugsgerelateerde delicten. Dit is ook als zodanig omgezet in de nationale wetgeving van de lidstaten. Ook de strafrechtelijke systemen, de maatschappelijke dienstverlening en het gezondheidszorgstelsel zijn dienovereenkomstig aangepast. Met name jonge drugsgebruikers lopen een groter risico om in een vicieuze cirkel van drugs en criminaliteit terecht te komen en er wordt vooral alles in het werk gesteld om gevangenisstraffen voor jonge drugsdelinquenten zoveel mogelijk te voorkomen.
Od 60. let 20. století dohody, strategie a akční plány OSN a EU několikrát znovu potvrdily a podpořily princip poskytování léčby, vzdělávání a rehabilitace jako alternativy odsouzení a trestu za trestné činy související s drogami. Tato skutečnost se ve členských státech EU promítla do národní legislativy a odpovídajícím způsobem byly upraveny i systémy trestního soudnictví a systémy zdravotnických a sociálních služeb. Zvláště ohroženi tím, že se stanou součástí začarovaného kruhu drog a kriminality, jsou mladí uživatelé drog, a proto existují konkrétní snahy zabránit uvěznění mladých pachatelů.
Siden 1960'erne har FN- og EU-aftaler, -strategier og -handlingsplaner gentagne gange bekræftet og styrket princippet om behandling, uddannelse og rehabilitering som et alternativ til domfældelse og straf for narkotikarelaterede overtrædelser. Dette er blevet omsat til national lovgivning i EU-medlemsstaterne, og de strafferetlige systemer såvel som sundheds- og socialsystemerne er blevet tilpasset i overensstemmelse hermed. Navnlig unge stofbrugere risikerer at komme ind i en ond cirkel med stoffer og kriminalitet, og der synes at være en særlig vilje til at undgå at fængsle unge lovovertrædere.
Alates 1960ndatest aastatest on ÜRO ja ELi kokkulepetes, strateegiates ja tegevuskavades korduvalt rõhutatud ja tugevdatud põhimõtet kasutada ravi, koolitust ja taastusravi kui alternatiivi uimastitega seotud õigusrikkumiste eest süüdimõistmisele ja karistuse määramisele. Seda põhimõtet on ELi liikmesriigid rakendanud oma siseriiklikus seadusandluses ning kriminaalkohtu-, tervishoiu- ja sotsiaalsüsteemid on selle järgi kohandatud. Noored uimastitarbijad on sellesse narkootikumide ja kuritegude nõiaringi sattumise eest eriti halvasti kaitstud ning eeskätt soovitakse vältida vangistust noorte õigusrikkujate puhul.
YK:n ja EU:n sopimuksissa, strategioissa ja toimintasuunnitelmissa on 1960‑luvulta lähtien toistettu ja vahvistettu periaatetta, jonka mukaan huumerikosten tuomioiden tai rangaistusten vaihtoehtona tarjotaan hoitoa, koulutusta ja kuntoutusta. Tämä on otettu huomioon EU:n jäsenvaltioiden kansallisissa lainsäädännöissä, ja rikosoikeusjärjestelmiä ja terveydenhuolto- ja sosiaalipalvelujärjestelmiä on muokattu sen mukaisesti. Nuoret huumeidenkäyttäjät ovat erityisen alttiita ajautumaan huumeiden ja rikosten noidankehään, ja nuorten rikoksentekijöiden vangitsemista pyritään määrätietoisesti välttämään.
1960 óta az ENSZ és az EU megállapodásai, stratégiái és cselekvési tervei számtalan alkalommal hangsúlyozták és megerősítették azt az elvet, hogy a kábítószerrel összefüggő bűncselekményekért az elítélés és büntetés helyett gyógykezelést, oktatást és rehabilitációt kell biztosítani. Ezt az EU tagállamai nemzeti jogukba is átültették, és büntetőjogi igazságügyi rendszereiket, valamint az egészségügyi és szociális ellátórendszereiket ehhez az elvhez igazították. A fiatal kábítószer-használókat különösen fenyegeti az a veszély, hogy a kábítószerek és a bűnözés ördögi körébe kerülnek, ezért a fiatalkorú elkövetők esetében kifejezetten az a szándék, hogy kerülni kell a börtönbüntetést.
Siden 1960-tallet har avtaler, strategier og handlingsplaner i FN og EU gjentatte ganger bekreftet og styrket prinsippet om behandling, utdanning og rehabilitering som et alternativ til fengsling og straff for narkotikarelaterte lovbrudd. Dette er gjennomført i nasjonal lovgivning i medlemsstatene i EU, og strafferettssystemene og helse- og sosialtjenestene er tilpasset deretter. Unge narkotikabrukere er særlig utsatt for å komme inn i en ond sirkel med narkotika og kriminalitet, og det har vært spesielt viktig å unngå fengsel for unge lovbrytere.
Începând din anii 1960, acordurile, strategiile şi planurile de acţiune ale ONU şi ale Uniunii Europene au reafirmat şi consolidat în mod repetat principiul conform căruia tratamentul, educaţia şi reabilitarea se asigură ca alternativă la condamnare şi pedeapsă pentru infracţiunile legate de droguri. Acest principiu a fost transpus în legislaţia naţională a statelor membre ale Uniunii Europene, iar sistemele de urmărire penală, precum şi cele de asistenţă medicală şi socială au fost adaptate în mod corespunzător. Consumatorii de droguri tineri sunt în mod special expuşi riscului de a intra în cercul vicios al drogurilor şi infracţionalităţii, iar astfel există o motivaţie specială pentru a evita încarcerarea tinerilor infractori.
Zmluvy, stratégie a akčné plány Organizácie Spojených národov a Európskej únie od šesťdesiatych rokov minulého storočia viackrát potvrdili a zdôraznili zásadu poskytovania liečby, vzdelávania a resocializácie ako alternatívu odsúdenia a trestu za trestné činy súvisiace s drogami. Bola preložená do vnútroštátnych právnych predpisov členských štátov EÚ a systémy trestného súdnictva a aj systémy zdravotníckych a sociálnych služieb sa jej prispôsobili. Mladí užívatelia drog sú obzvlášť zraniteľní po vstupe do brutálneho kruhu drog a zločinu, a preto existuje osobitné odhodlanie vyhnúť sa uväzneniu mladých páchateľov.
Od leta 1960 naprej so sporazumi, strategije in akcijski načrti Združenih narodov in EU večkrat potrdili in okrepili načelo zagotavljanja zdravljenja, izobraževanja in rehabilitacije kot alternativo za obsodbo in kaznovanje kaznivih dejanj, povezanih z drogo. To je bilo preneseno v nacionalne strategije držav članic EU, kazenski pravosodni sistem ter sistemi zdravstvenih in socialnih služb pa so se temu primerno prilagodili. Mlajši uživalci drog so zlasti ranljivi, da se bodo zapletli v začarani krog drog in kriminala, zato obstaja posebna odločenost, da se pri mlajših storilcih izognemo zaporu.
Sedan 1960-talet har avtal, strategier och handlingsplaner från FN och EU flera gånger befäst och stärkt principen om att behandling, utbildning och rehabilitering ska tillhandahållas som ett alternativ till straff för narkotikarelaterade brott. Denna princip har omvandlats till nationell lagstiftning inom EU:s medlemsstater och de straffrättsliga systemen samt vård och socialtjänst har anpassats i enlighet med detta. Unga narkotikamissbrukare är särskilt utsatta när det gäller att hamna i en ond cirkel av narkotika och brott och det är särskilt viktigt att unga brottslingar inte hamnar i fängelse.
Kopš sešdesmitajiem gadiem ANO un ES vienošanās, stratēģijas un rīcības plāni ir vairākkārtīgi apstiprinājuši un nostiprinājuši principu, kas paredz ārstēšanas, izglītības un rehabilitācijas nodrošināšanu kā alternatīvu apcietinājumam un sodīšanai par noziegumiem, kas saistīti ar narkotikām. Šis princips ir iekļauts ES dalībvalstu nacionālajā likumdošanā, kā arī kriminālo tieslietu sistēmas un sociālo pakalpojumu sistēmas ir attiecīgi piemērotas. Jaunie narkotiku lietotāji ir īpaši neaizsargāti no iekļūšanas narkotiku un noziedzības apburtajā lokā, un ir īpaša apņemšanās izvairīties no cietumsodiem attiecībā uz jaunajiem pārkāpējiem.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
Heroina spożywana w UE produkowana jest głównie w Afganistanie (w coraz większym stopniu) lub wzdłuż szlaków handlowych opium, zwłaszcza w Turcji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a wprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi.
Heroin consumed in the EU is predominantly manufactured in Afghanistan (increasingly) or along trafficking routes for opium, notably in Turkey (UNODC, 2003a; INCB, 2005), and enters Europe by two major trafficking routes. The historically important Balkan route continues to play a crucial role in heroin smuggling. Following transit through Pakistan, Iran and Turkey, the route then diverges into a southern branch, through Greece, the former Yugoslav republic of Macedonia (FYROM), Albania, part of Italy, Serbia, Montenegro and Bosnia–Herzegovina, and a northern branch, through Bulgaria, Romania, Hungary and Austria. The INCB (2005) reports that, in 2003, the northern branch of the Balkan route became the dominant one for heroin trafficking. Since the mid-1990s, heroin has increasingly been smuggled to Europe through the ‘Silk route’ via Central Asia, the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine (Reitox national reports, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Although these routes are the most important, several countries in eastern and western Africa and the Americas have made seizures of heroin destined for Europe in 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
L'héroïne consommée dans l'UE est principalement produite en Afghanistan (et de plus en plus) ou le long des routes empruntées par le trafic d'opium, notamment en Turquie (ONUDC, 2003a; OICS, 2005), et entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue de jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde ensuite en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, une partie de l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale traversant la Bulgarie, la Roumanie, la Hongrie et l'Autriche. L'OICS (2005) rapporte qu'en 2003, la branche septentrionale de la route des Balkans est devenue la route principale du trafic d'héroïne. Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale, la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine (rapports nationaux Reitox, 2004; ONUDCa, 2003; CND, 2005; OICS, 2005). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays d'Afrique de l'Est et de l'Ouest et d'Amérique ont effectué des saisies d'héroïne destinée au marché européen en 2003 (CND, 2005; OICS, 2005).
Das in der EU konsumierte Heroin wird vor allem (und in zunehmendem Maße) in Afghanistan oder entlang der Routen des Opiumhandels, insbesondere in der Türkei (UNODC, 2003a; INCB, 2005), hergestellt und gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, einen Teil Italiens, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn und Österreich führt. In INCB (2005) wird berichtet, dass 2003 der Heroinhandel insbesondere über den nördlichen Teil der Balkanroute der erfolgte. Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien, das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine geschmuggelt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Obwohl dies die wichtigsten Routen sind, wurde im Jahr 2003 auch in mehreren Ländern Ost- und Westafrikas sowie Nord-, Mittel- und Südamerikas Heroin sichergestellt, das für Europa bestimmt war (CND, 2005; INCB, 2005).
La heroína que se consume en la UE se produce principalmente (y cada vez más) en Afganistán o a lo largo de las rutas de tráfico de opio, sobre todo en Turquía (ONUDD, 2003a; JIFE, 2005), y entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel vital en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia (ARYM), Albania, parte de Italia, Serbia, Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría y Austria. La JIFE (2005) señala que, en 2003, el tramo norte de la ruta de los Balcanes pasó a ser la ruta predominante para el tráfico de heroína. Desde mediados de la década de 1990, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» por Asia Central, el Mar Caspio y la Federación Rusa, Bielorrusia o Ucrania (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; ONUDD, 2003a; CDE, 2005; JIFE, 2005). Aunque estas rutas son las más importantes, varios países de África Oriental y Occidental y América se incautaron en 2003 de heroína destinada a Europa (CDE, 2005; JIFE, 2005).
L’eroina consumata nell’UE risulta prodotta prevalentemente in Afghanistan (in aumento) o lungo le rotte del traffico di oppio, particolarmente in Turchia (UNODC, 2003a, INCB, 2005). L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove la rotta si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, una parte dell’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria e Austria. L’INCB (2005) riferisce che, nel 2003, il ramo settentrionale della rotta balcanica si è imposto sul traffico di eroina. Dalla metà degli anni Novanta, l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre maggiormente attraverso un’ulteriore percorso, noto come “via della seta”: Asia centrale, Mar Caspio e Federazione russa, Bielorussia o Ucraina (relazioni nazionali Reitox, 2003; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Benché queste rotte siano le più importanti, nel 2003 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa anche in alcuni paesi dell’Africa orientale e occidentale e delle Americhe (CND, 2005; INCB, 2005).
A heroína consumida na UE é maioritariamente produzida no Afeganistão (crescentemente) ou ao longo das rotas de tráfico do ópio, nomeadamente na Turquia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), e entra na Europa através de duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, países de trânsito, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da Antiga República Jugoslava da Macedónia (ARJM), da Albânia, de parte de Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria e da Áustria. O INCB (2005) comunica que, em 2003, o ramo setentrional da rota dos Balcãs passou a ser o dominante no tráfico de heroína. Desde meados da década de 1990, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado através da “Rota da Seda”, que atravessa a Ásia Central, o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; UNODCa, 2003; CND, 2005; INCB, 2005). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, vários países da África Oriental e Ocidental e do continente americano efectuaram apreensões de heroína destinada à Europa em 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Η ηρωίνη που καταναλώνεται στην ΕΕ παρασκευάζεται πρωτίστως στο Αφγανιστάν (ολοένα και περισσότερο) ή κατά μήκος των οδών διακίνησης του οπίου, ειδικότερα στην Τουρκία (UNODC, 2003α INCB, 2005), και εισάγεται στην Ευρώπη από δύο σημαντικές οδούς διακίνησης. Η ιστορικά σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, μέρος της Ιταλίας, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας και Αυστρίας. Το Διεθνές Όργανο Ελέγχου των Ναρκωτικών (INCB) (2005) ανέφερε ότι, το 2003, το βόρειο παρακλάδι της βαλκανικής οδού έγινε κυρίαρχο στη διακίνηση ηρωίνης. Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας, της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· UNODC, 2003a· CND, 2005· INCB, 2005). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί, αρκετές χώρες της ανατολικής και της δυτικής Αφρικής και της αμερικανικής ηπείρου κατέσχεσαν ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη το 2003 (CND, 2005· INCB, 2005).
De heroïne die in de EU wordt gebruikt, wordt voornamelijk (en in toenemende mate) in Afghanistan en langs de handelsroutes voor opium (met name in Turkije) geproduceerd (UNODC, 2003a; INCB, 2005). Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak (via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, een deel van Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina) en een noordelijke tak (via Bulgarije, Roemenië, Hongarije en Oostenrijk). Het INCB (2005) meldt dat de noordelijke tak via de Balkan zich in 2003 tot de belangrijkste handelsroute voor heroïne heeft ontwikkeld. Sinds het midden van de jaren negentig vindt de heroïnesmokkel ook steeds vaker via de “zijderoute” plaats, dat wil zeggen via Centraal-Azië, de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne (nationale Reitox-verslagen, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, hebben er in 2003 ook elders incidentele vangsten plaatsgevonden van voor Europa bestemde heroïne, bijvoorbeeld in een aantal Oost- en West-Afrikaanse landen en in Amerika (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroin spotřebovávaný v EU se převážně vyrábí v Afghánistánu (stále více) nebo podél obchodních tras pro opium, zejména v Turecku (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a do Evropy vstupuje dvěma hlavními obchodními trasami. Historicky důležitá balkánská trasa nadále hraje rozhodující úlohu při pašování heroinu. Po průchodu Pákistánem, Íránem a Tureckem se rozděluje na jižní větev (přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, část Itálie, Srbsko, Černou horu a Bosnu) a Hercegovinu a na severní větev (přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakousko). INCB (2005) uvádí, že v roce 2003 se severní větev balkánské trasy stala pro nezákonný obchod s heroinem dominantní. Od poloviny 90. let 20. století se heroin stále více pašoval do Evropy po „Hedvábné cestě“ přes střední Asii, Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Ačkoli jsou tyto trasy nejdůležitější, několik zemí ve východní a západní Africe a v Severní a Jižní Americe zachytilo v roce 2003 heroin určený pro Evropu (CND, 2005; INCB, 2005).
Den heroin, der forbruges i EU, er primært produceret i Afghanistan (i stigende grad) eller langs opiumruterne, især i Tyrkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt meget vigtige Balkan-rute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien (FYROM), Albanien, en del af Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Herzegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn og Østrig. Ifølge INCB (2005) blev den nordlige gren af Balkan-ruten i 2003 den dominerende gren med hensyn til heroinsmugling. Siden midten af 1990'erne bliver heroin stadig oftere smuglet til Europa via 'Silkeruten' gennem Centralasien, Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine (nationale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse ruter er de vigtigste, foretog en række lande i Øst- og Vestafrika samt Nord-, Mellem- og Sydamerika i 2003 beslaglæggelser af heroin, der var bestemt til Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
Rahvusvaheline Narkootikumide KontrollinõukoguEuroopa Liidus tarbitav heroiin toodetakse valdavalt Afganistanis (kasvutendents) või oopiumi kaubateedel, eelkõige Türgis (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ning tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed kasutades. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt otsustav roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi marsruut hargneb, kulgedes mööda lõunapoolset haru läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, osa Itaaliast, Serbia, Montenegro ja Bosnia-Hertsegoviina ning mööda põhjapoolset haru läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari ja Austria. (INCB, 2005) teatab, et 2003. aastal sai Balkani marsruudi põhjaharust peamine heroiini kaubatee. Alates 1990ndate aastate keskpaigast on heroiini salakaubana Euroopasse toimetatud üha sagedamini mööda „Siiditeed” Kesk-Aasia, Kaspia mere ja Vene Föderatsiooni, Valgevene või Ukraina kaudu (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Kõnealused marsruudid on kõige tähtsamad, kuid 2003. aastal on Euroopasse saadetavat heroiini konfiskeeritud ka mitmes Ida- ja Lääne-Aafrika ning Lõuna- ja Põhja-Ameerika riigis (CND, 2005; INCB, 2005).
EU:ssa käytettävä heroiini tuotetaan pääasiallisesti (yhä enenevässä määrin) Afganistanissa tai oopiumin salakuljetusreittien varrella, varsinkin Turkissa (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ja se saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, osittain Italian, Serbia ja Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin ja Itävallan kautta. INCB (2005) raportoi, että Balkanin reitin pohjoisesta haarasta tuli vuonna 2003 heroiinin salakuljetuksen tärkein reitti. Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän ns. "silkkitietä" pitkin Keski-Aasian, Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Eurooppaan tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2003 myös useissa eteläisen ja läntisen Afrikan sekä Amerikan maissa (CND, 2005; INCB, 2005).
Az Európai Unióban fogyasztott heroin termelése elsősorban (növekvő mértékben) Afganisztánban történik, illetve az ópium kereskedelmi útvonalai mentén, konkrétan Törökországban (UNODC, 2003a; INCB, 2005), és két fő kereskedelmi útvonalon éri el Európát. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, a Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszország egy részén, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon és Ausztrián át. Az INCB (2005) jelentése szerint 2003-ban a balkáni útvonal északi ága vált a heroinkereskedelem fő útvonalává. Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába Közép-Ázsián, a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül (Reitox országjelentések, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, 2003-ban Kelet- és Nyugat-Afrika, illetve az amerikai kontinens több országából is jelentették Európába szánt heroinszállítmányok lefoglalását (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroinen som brukes i EU er overveiende produsert i Afghanistan eller langs smuglerrutene, dvs. framfor alt i Tyrkia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og den føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig rute gjennom Hellas, Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, deler av Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig rute gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn og Østerrike. INCB (2005) oppgir at den nordlige grenen av Balkan-ruten i 2003 ble dominerende i heroinsmuglingen. Siden midten av 1990-tallet har smuglingen av heroin til Europa i økende grad fulgt Silkeveien via Sentral-Asia, Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hvite-Russland eller Ukraina (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse rutene er de viktigste, er det flere land i Øst- og Vest-Afrika og Nord- og Sør-Amerika som har gjort beslag av heroin som skulle til Europa i 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroina consumată în Uniunea Europeană este produsă predominant în Afganistan (din ce în ce mai mult) sau de-a lungul rutelor de trafic cu opiu, mai ales în Turcia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), şi pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic. Ruta tradiţională balcanică continuă să joace un rol crucial în contrabanda cu heroină. După tranzitul prin Pakistan, Iran şi Turcia, ruta se desparte într-un braţ sudic, prin Grecia, fosta Republică Iugoslavă a Macedoniei, Albania, o parte din Italia, Serbia, Muntenegru şi Bosnia–Herţegovina, şi un braţ nordic, prin Bulgaria, România, Ungaria şi Austria. INCB (2005) arată că, în 2003, braţul nordic al rutei balcanice a devenit cel dominant în traficul cu heroină. De la mijlocul anilor 1990, contrabanda cu heroină în Europa sa realizat tot mai mult pe „drumul mătăsii”, prin Asia Centrală, Marea Caspică şi Federaţia Rusă, Belarus sau Ucraina (rapoartele naţionale Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Deşi aceste rute sunt cele mai importante, în mai multe ţări din Africa de est şi de vest şi de pe continentele americane s-au realizat capturi de heroină destinate Europei în 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroín konzumovaný v EÚ sa (stále vo väčšej miere) vyrába väčšinou v Afganistane alebo pozdĺž trás obchodu s ópiom, najmä v Turecku (UNODC 2003a; INCB 2005) a do Európy vstupuje dvoma hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá pri pašovaní heroínu rozhodujúcu úlohu. Po prechode cez Pakistan, Irán a Turecko sa potom trasa rozdelí na južnú vetvu prechádzajúcu Gréckom, Bývalou juhoslovanskou republikou Macedónskom, Albánskom, časťou Talianska, Srbskom, Čiernou Horou a Bosnou a Hercegovinu a na severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakúsko. INCB (2005) uvádza, že v roku 2003 bola severná vetva balkánskej cesty hlavnou cestou obchodu s heroínom. Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín v čoraz väčšom rozsahu pašuje do Európy po „Hodvábnej ceste“ cez Strednú Áziu, Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu (národné správy Reitox 2004; UNODC 2003; CND 2005; INCB 2005). Hoci tieto trasy sú najdôležitejšie, heroín určený do Európy zachytili v roku 2003 vo viacerých krajinách východnej a západnej Afriky a oboch Amerík (CND 2005; INCB 2005).
Največ heroina, ki se ga porabi v EU, se pridela v Afganistanu (vedno več) ali ob trgovskih poteh za opij, predvsem v Turčiji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), v Evropo pa vstopi po dveh glavnih trgovskih poteh. Glavno vlogo pri tihotapljenju heroina ima še vedno zgodovinsko pomembna balkanska pot. Ta gre prek Pakistana, Irana in Turčije in se potem razdeli na južno vejo, ki poteka prek Grčije, Nekdanje jugoslovanske republike Makedonije, Albanije, dela Italije, Srbije, Črne gore ter Bosne in Hercegovine, in na severno vejo, ki poteka prek Bolgarije, Romunije, Madžarske in Avstrije. Mednarodna uprava urad za kontrolo narkotikov (INCB) (2005) poroča, da je leta 2003 severna veja balkanske poti postala prevladujoča pri tihotapljenju heroina. Od sredine devetdesetih let je bilo vse več heroina pretihotapljenega v Evropo po "svileni poti" prek Srednje Azije, Kaspijskega morja in Ruske federacije; Belorusije ali Ukrajine (nacionalna poročila Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Čeprav so to najpomembnejše poti, pa so heroin, namenjen v Evropo, leta 2003 zasegali tudi v več državah vzhodne in zahodne Afrike ter v obeh Amerikah (CND, 2005; INCB, 2005).
Större delen av det heroin som konsumeras i EU framställs i Afghanistan (och detta blir allt vanligare) eller längs handelsvägarna för opium, framför allt i Turkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), och kommer sedan in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, delar av Italien, Serbien och Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern och Österrike. INCB (2005) rapporterar att den nordliga grenen av Balkanrutten blev den vanligaste för heroinhandeln år 2003. Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien, Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina (Nationella Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Även om dessa rutter är de viktigaste gjorde flera länder i östra och västra Afrika samt Nord- och Sydamerika år 2003 heroinbeslag som var avsedda för Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
  Okienko 3  
Niektóre z głównych wniosków wyciągniętych na podstawie badania przeprowadzonego w Państwach Członkowskich UE, państwach kandydujących oraz Norwegii w 2003 roku są następujące:
Some of the main findings of the 2003 survey in the EU Member States, candidate countries and Norway were:
Voici quelques-unes des principales conclusions de l'enquête 2003 menée dans les États membres de l'UE, les pays candidats et la Norvège:
Einige der wichtigsten Ergebnisse der Umfrage des Jahres 2003 in den EU-Mitgliedstaaten, den Beitritts- und Kandidatenländern sowie Norwegen waren:
Eis algumas das principais conclusões do inquérito realizado em 2003 nos Estados‑Membros da UE, países candidatos e Noruega:
Ορισμένα από τα κύρια πορίσματα της έρευνας του 2003 στα κράτη μέλη της ΕΕ, τις υποψήφιες χώρες και τη Νορβηγία ήταν τα εξής:
De belangrijkste bevindingen van de ESPAD-enquête 2003 in de lidstaten van de EU, de kandidaat-lidstaten en Noorwegen zijn onder meer:
Dále uvádíme některá z hlavních zjištění průzkumu ve členských státech EU, kandidátských zemích a Norsku v roce 2003:
Nogle af hovedresultaterne af undersøgelsen fra 2003 i EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge var følgende:
Vuoden 2003 kyselyn tärkeimpiin tuloksiin EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa kuuluivat seuraavat:
Az EU-tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában elvégzett 2003-as felmérés főbb megállapításai közé tartoznak a következők:
Noen av de viktigste resultatene av 2003-undersøkelsen i EU-medlemsstatene, søkerlandene og Norge var at:
Iată câteva dintre principalele rezultate ale anchetei din 2003 desfăşurate în statele membre ale Uniunii Europene, în ţările candidate şi în Norvegia:
Niektoré z hlavných zistení prieskumu v roku 2003 v členských štátoch EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku sú:
Nekatere od glavnih ugotovitev v raziskavi leta 2003 v državah članicah EU, državah kandidatkah in na Norveškem so:
Här följer några av de viktigaste resultaten från undersökningen för 2003 i EU:s medlemsstater, kandidatländer och Norge:
  RozdziaÅ‚ 3: Konopie in...  
W sprawozdaniu rocznym 2004 (EMCDDA, 2004a), dane o częstotliwości zażywania pochodnych konopi w ciągu ostatnich 30 dni sugerują, że około jedna czwarta (19-33%) osób, które zażyły pochodne konopi w ciągu ostatniego miesiąca, robiła to codziennie lub prawie codziennie (39).
In the 2004 Annual Report (EMCDDA, 2004a), data presented on frequency of cannabis use in the last 30 days suggested that approximately one-quarter (19–33 %) of those who had used cannabis in the last month were doing so on a daily or almost daily basis (39), most of them young males. It was estimated that among 15- to 34-year-old Europeans, 0.9–3.7 % were daily cannabis users, and that roughly 3 million people in Europe could be using the substance daily or almost daily.
Dans le rapport annuel 2004 (OEDT, 2004a), les données relatives à la fréquence de l'usage de cannabis au cours des 30 derniers jours indiquaient que près d'un quart (19 à 33 %) des personnes qui avaient consommé du cannabis au cours du dernier mois en consommaient quotidiennement ou presque quotidiennement (39), la majorité d'entre elles étant de jeunes hommes. Selon les estimations, parmi les Européens âgés de 15 à 34 ans, entre 0,9 et 3,7 % sont des consommateurs quotidiens de cannabis, avec près de 3 millions de personnes pouvant consommer cette substance tous les jours ou presque en Europe.
Den im Jahresbericht 2004 (EBDD, 2004a) vorgelegten Daten zur Häufigkeit des Cannabiskonsums in den vergangenen 30 Tagen zufolge nahm ungefähr ein Viertel (19 % bis 33 %) derer, die Cannabis während des vergangenen Monats konsumiert hatten, die Droge täglich oder fast täglich (39). Dabei handelte es sich größtenteils um junge Männer. Es wurde geschätzt, dass 0,9 % bis 3,7 % der 15- bis 34-jährigen Europäer tägliche Cannabiskonsumenten waren und wahrscheinlich etwa drei Millionen Menschen in Europa die Substanz täglich oder fast täglich konsumierten.
En el Informe anual de 2004 (OEDT, 2004a), los datos de frecuencia del consumo de cannabis en los últimos 30 días indican que alrededor de una cuarta parte (del 19 % al 33 %) de la población que había consumido cannabis en el último mes lo hacía a diario o casi a diario (39), siendo la mayoría de consumidores hombres jóvenes. Se estima que entre el 0,9 % y el 3,7 % de los europeos de 15 a 34 años son consumidores diarios y alrededor de 3 millones de personas podrían consumir la sustancia a diario o casi a diario en toda Europa.
I dati contenuti nella relazione annuale 2004 (EMCDDA, 2004a) e riferiti alla frequenza dell’uso di cannabis negli ultimi 30 giorni suggeriscono che circa un quarto (19-33%) dei soggetti che ha consumato cannabis negli ultimi mesi fa uso di questa sostanza con frequenza quotidiana o quasi quotidiana (39); tra questi prevalgono i giovani di sesso maschile. Si calcola che tra i giovani europei di età compresa tra i 15 e i 34 anni lo 0,9-3,7% consumi cannabis quotidianamente, e che circa 3 milioni di persone in Europa potrebbero utilizzare questa sostanza ogni giorno o quasi ogni giorno.
Στην ετήσια έκθεση του 2004 (ΕΚΠΝΤ, 2004α), τα αναφερόμενα στοιχεία σχετικά με τη συχνότητα της χρήσης κάνναβης κατά τις τελευταίες 30 ημέρες υποδηλώνουν ότι περίπου ένα τέταρτο (19 έως 33 %) εκείνων που έκαναν χρήση κάνναβης κατά τον τελευταίο μήνα κάνει καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση της ουσίας (39), και οι περισσότεροι εξ αυτών είναι νεαροί άνδρες. Εκτιμάται ότι στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 34 ετών, ποσοστό 0,9–3,7 % κάνει καθημερινά χρήση κάνναβης, και ότι περίπου 3 εκατομμύρια άτομα στην Ευρώπη ενδέχεται να κάνουν χρήση της ουσίας καθημερινά ή σχεδόν καθημερινά.
In het jaarverslag 2004 (EWDD, 2004a) zijn gegevens opgenomen over de frequentie van het cannabisgebruik gedurende de laatste 30 dagen. Hieruit blijkt dat ongeveer een kwart (19-33%) van degenen die in de laatste maand cannabis hebben gebruikt, dit ook (vrijwel) elke dag doet (39); het betreft hierbij voornamelijk jonge mannen. Naar schatting gebruikt 0,9-3,7% van de 15- tot 34-jarige Europeanen dagelijks cannabis en zo’n 3 miljoen Europeanen deze stof mogelijk (vrijwel) elke dag.
Údaje o četnosti užívání konopí během posledních 30 dnů uvedené ve výroční zprávě za rok 2004 (EMCDDA, 2004a) svědčily o tom, že přibližně jedna čtvrtina (19–33 %) těch, kdo užívali konopí v minulém měsíci, tak činila téměř každodenně (39). Většina z nich byli mladí muži. Bylo odhadnuto, že 0,9–3,7 % Evropanů ve věku 15–34 let denně užívá konopí a že by tuto látku mohly v Evropě denně nebo téměř denně užívat zhruba 3 miliony lidí.
I årsberetningen for 2004 (EONN, 2004a) fremgik det af data om hyppigheden af cannabisbrug inden for de seneste 30 dage, at ca. en fjerdedel (19–33 %) af dem, der havde brugt cannabis inden for den seneste måned, havde et dagligt eller næsten dagligt forbrug (39), de fleste af dem unge mænd. Det blev anslået, at blandt de 15–34-årige europæere var 0,9–3,7 % daglige brugere af cannabis, og at ca. 3 millioner personer i Europa således kan være daglige eller næsten daglige brugere af stoffet.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse 2004. aasta aruandes (EMCDDA, 2004a) sisalduvad viimase 30 päeva jooksul kanepi tarbimise sageduse kohta esitatud andmed näitasid, et ligikaudu veerand (19–33%) inimestest, kes tarbisid kanepit viimase kuu jooksul, tegid seda iga päev või peaaegu iga päev (39), enamik neist noored mehed. Hinnanguliselt 0,9–3,7% 15–34aastastest eurooplastest tarbis kanepit iga päev, laias laastus võib öelda, et 3 miljonit inimest Euroopas tarbib kõnealust ainet iga päev või peaaegu iga päev.
Vuoden 2004 vuosiraportissa (EMCDDA, 2004a) kannabiksen käytöstä viimeisten 30 päivänä aikana esitetyt tiedot viittasivat siihen, että noin neljäsosa (19–33 %) kannabista viimeisen kuukauden aikana käyttäneistä käytti sitä päivittäin tai lähes päivittäin (39) ja useimmat heistä olivat nuoria miehiä. Vuosiraportissa arvioitiin, että 0,9–3,7 prosenttia 15–34-vuotiaista eurooppalaisista käyttää kannabista päivittäin ja että noin kolme miljoonaa ihmistä Euroopassa saattaa käyttää tätä ainetta päivittäin tai lähes päivittäin.
A 2004-es éves jelentésben (EMCDDA, 2004a) az előző 30 napi kannabiszhasználat gyakoriságáról közölt adatok arra utaltak, hogy az előző hónapban kannabiszt használóknak, többségében a fiatal férfiak, körülbelül egynegyede (19–33%-a) napi vagy majdnem napi gyakorisággal használta(39). Becslések szerint a 15–34 éves európaiak között 0,9–3,7% a napi kannabiszhasználók aránya, ami azt jelenti, hogy Európában nagyjából 3 millió fő használja mindennap vagy majdnem mindennap az anyagot.
I årsrapporten for 2004 (EONN, 2004a) framkom det at frekvensen av cannabisbruk siste 30 dager tilsa at om lag en firedel (19-33 %) av de som hadde brukt cannabis siste måned, gjorde det på daglig eller nesten daglig basis (39), flesteparten unge menn. Det ble anslått at av alle 15-34-åringer i Europa brukte 0,9-3,7 % cannabis daglig, og at grovt regnet 3 millioner mennesker i Europa bruker stoffet daglig eller nesten daglig.
În raportul anual 2004 (OEDT, 2004a), datele privind frecvenţa consumului de canabis în ultimele 30 de zile sugerează că aproximativ un sfert (19–33 %) dintre cei care au consumat canabis în ultima lună au consumat zilnic sau aproape zilnic (39), majoritatea fiind bărbaţi tineri. S-a estimat că dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 34 de ani, 0,9–3,7 % erau consumatori zilnici de canabis, şi că este posibil ca aproximativ 3 milioane de persoane din Europa să consume substanţa zilnic sau aproape zilnic.
Údaje uvedené vo výročnej správe 2004 (EMCDDA 2004a) o frekvencii užívania kanabisu za uplynulých 30 dní hovoria, že približne štvrtina (19 až 33 %) opýtaných, väčšinou mladých mužov, ktorí užívali kanabis minulý mesiac, užívali ho denne alebo takmer denne (39). Podľa odhadu bolo medzi 15- až 34-ročnými mladými Európanmi 0,9 až 3,7 % denných užívateľov kanabisu a zhruba 3 milióny ľudí v Európe mohlo užívať túto látku denne alebo takmer denne.
V Letnem poročilu 2004 (EMCDDA, 2004a) so podatki o pogostosti uživanja konoplje v zadnjih 30 dneh pokazali, da je približno ena četrtina (19–33 %) tistih, ki so konopljo užili v zadnjem mesecu, to drogo uživalo vsak dan ali skoraj vsak dan (39), večina od njih pa je bila mlajših moških. Ocenjeno je bilo, da je 0,9–3,7 % Evropejcev, starih med 15 in 24 let, vsakodnevnih uživalcev konoplje in da okoli 3 milijone ljudi v Evropi snov uživa vsak dan ali skoraj vsak dan.
I årsrapporten 2004 (ECNN, 2004a) visade uppgifterna om hur ofta cannabis hade använts de senaste 30 dagarna att ungefär en fjärdedel (19–33 %) av dem som hade använt cannabis den senaste månaden hade gjort det dagligen eller nästan dagligen(39) och att merparten var unga män. Det uppskattades att 0,9–3,7 % av Europas invånare i åldern 15–34 år använde cannabis dagligen och att ungefär 3 miljoner människor i Europa använder denna drog dagligen eller nästan dagligen.
2004. gada pārskatā (EMCDDA, 2004a) sniegtie dati par kaņepju lietošanas biežumu pēdējo 30 dienu laikā norādīja, ka aptuveni viena ceturtā daļa (19–33%) no tiem, kas ir jebkad lietojuši marihuānu pēdējā mēneša laikā, ir darījuši to katru dienu vai gandrīz katru dienu (39), un lielākā daļa no šiem lietotājiem bija gados jauni vīrieši. Tika aprēķināts, ka 15 līdz 34 gadus veco eiropiešu vidū 0,9 - 3,7% ir ikdienas kaņepju lietotāji, un aptuveni 3 miljoni cilvēku Eiropā, iespējams, lieto šo vielu katru dienu vai gandrīz katru dienu.
  Pomoc i leczenie dla os...  
We wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących istnieją różne systemy zapewniające dostępność pomocy dla osób zażywających narkotyki osadzonych w więzieniach, choć wybór usług i ich dostępność różni się znacznie w poszczególnych państwach.
In all Member States and candidate countries, there are systems of one kind or another in place to ensure that assistance for drug users in prison is available, although the variety of services and their availability differs considerably. A notable trend is the increasing acknowledgement of the fact that prisoners have the same rights as the rest of the population concerning access to healthcare, including assistance and treatment for drug users (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irish, Lithuanian and Finnish national reports). Among the services that should be made available to prisoners are strategies for prevention, including drug-free programmes, detoxification treatments, methadone and other substances treatments, counselling and education.
Il existe dans tous les États membres et dans les pays candidats des systèmes destinés à offrir une assistance aux usagers de drogue incarcérés, bien que la diversité des services et leur disponibilité varient considérablement. Une évolution notable est la reconnaissance croissante du fait que les prisonniers ont les mêmes droits que le reste de la population en ce qui concerne l'accès aux soins de santé, en ce compris l'assistance et le traitement des usagers de drogue (Bureau régional de l'OMS pour l'Europe, 2002; rapports nationaux irlandais, lituanien et finlandais). Parmi les services qui devraient être proposés aux détenus figurent les stratégies de prévention, ainsi que des programmes d'abstinence sans traitement de substitution («drug-free»), des cures de désintoxication, des traitements de substitution à la méthadone ou à d'autres substances, des conseils et des programmes éducatifs.
In allen Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern wurden in der einen oder anderen Form Systeme geschaffen, um sicherzustellen, dass Drogenkonsumenten in Haftanstalten Hilfe angeboten wird, wobei es hinsichtlich der Vielfalt und Verfügbarkeit der Dienste beträchtliche Unterschiede gibt. Bemerkenswert ist die zunehmende Anerkennung der Tatsache, dass Haftinsassen im Hinblick auf den Zugang zur Gesundheitsversorgung dieselben Rechte haben wie die übrige Bevölkerung, was auch den Zugang zu Hilfsdiensten und Behandlungen für Drogenkonsumenten einschließt (WHO-Regionalbüro für Europa, 2002; Nationale Berichte Irlands, Litauens und Finnlands). Zu den Diensten, die den Haftinsassen zur Verfügung gestellt werden sollten, gehören Präventionsstrategien, einschließlich drogenfreier Programme, Entgiftungstherapien, Substitutionsbehandlung mit Methadon und anderen Substanzen, Beratung und Bildung.
En todos los Estados miembros y países candidatos, existen sistemas de algún tipo para asegurar que los consumidores de drogas en prisión dispongan de asistencia, aunque la variedad de servicios y su disponibilidad presentan diferencias considerables. Una tendencia notable es el mayor reconocimiento de que los reclusos tienen los mismos derechos que el resto de la población en lo referente a la atención sanitaria, incluyendo la asistencia y el tratamiento para los drogodependientes (Oficina de la Región Europea de la OMS, 2002; informes nacionales irlandeses, lituanos y fineses). Entre los servicios a los que han de tener acceso los reclusos se encuentran las estrategias de prevención, incluyendo programas de tratamiento sin drogas, tratamientos de desintoxicación, tratamientos con metadona y otras sustancias, asesoramiento y educación.
In tutti gli Stati membri e nei paesi candidati all’adesione esistono sistemi per garantire la disponibilità in carcere di servizi di assistenza ai tossicodipendenti; la varietà di tali servizi e la loro disponibilità è tuttavia notevolmente diversa da paese a paese. Decisamente degna di nota è la tendenza verso un crescente riconoscimento del fatto che i detenuti hanno gli stessi diritti del resto della popolazione in termini di accesso all’assistenza sanitaria, compresa l’assistenza e il trattamento dei tossicodipendenti (Ufficio regionale per l'Europa dell’OMS, 2002; relazioni nazionali irlandese, lituana e finnica). Tra i servizi che dovrebbero essere resi reperibili per i detenuti non mancano le strategie di prevenzione, compresi i programmi terapeutici che prevedono l’astinenza, le terapie di disintossicazione, le terapie con metadone e con altre sostanze, la consulenza e l’istruzione.
Em todos os Estados-Membros e países candidatos, existe algum tipo de sistema de assistência aos toxicodependentes reclusos, embora a diversidade de serviços e a sua disponibilidade sejam consideravelmente diferentes. Uma tendência digna de nota é o crescente reconhecimento do facto de que os reclusos têm os mesmos direitos que o resto da população no que respeita ao acesso aos cuidados de saúde, incluindo a assistência e o tratamento dos toxicodependentes (OMS Gabinete Regional para a Europa, 2002; relatórios nacionais irlandês, lituano e finlandês). Entre os serviços que deveriam ser postos à disposição dos reclusos figuram as estratégias de prevenção, incluindo os programas sem droga, os tratamentos de desintoxicação, os tratamentos com metadona e outras substâncias, o aconselhamento e a educação.
Σε όλα τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες, υπάρχουν κάποιου είδους συστήματα που διασφαλίζουν τη διαθεσιμότητα συνδρομής στους κρατούμενους χρήστες ναρκωτικών, μολονότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές όσον αφορά την ποικιλία των υπηρεσιών και τη διαθεσιμότητά τους. Αξιοσημείωτη τάση είναι η αυξανόμενη αναγνώριση του γεγονότος ότι οι κρατούμενοι έχουν τα ίδια δικαιώματα με τον υπόλοιπο πληθυσμό όσον αφορά την πρόσβαση στην υγειονομική περίθαλψη, συμπεριλαμβανομένης της παροχής συνδρομής και θεραπείας στους χρήστες ναρκωτικών (Περιφερειακό Γραφείο Ευρώπης της ΠΟΥ, 2002· εθνικές εκθέσεις Ιρλανδίας, Λιθουανίας και Φινλανδίας). Στις υπηρεσίες που πρέπει να είναι διαθέσιμες για τους κρατουμένους συγκαταλέγονται οι στρατηγικές πρόληψης, συμπεριλαμβανομένων στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων, θεραπειών αποτοξίνωσης, θεραπειών με μεθαδόνη και άλλες ουσίες, συμβουλευτικής και εκπαίδευσης.
Alle lidstaten en kandidaat-lidstaten hanteren bepaalde systemen voor de hulpverlening aan drugsgebruikers in gevangenissen, hoewel er een grote variatie bestaat in het aanbod en de beschikbaarheid van de voorzieningen. In het algemeen wordt wel steeds vaker onderkend dat gedetineerden eenzelfde recht op toegang tot medische zorg hebben als andere burgers; dat geldt ook voor de ondersteuning en behandeling van drugsgebruikers (Regionaal kantoor voor Europa van de WHO, 2002; nationale verslagen van Ierland, Litouwen en Finland). Voorzieningen waarover gedetineerden zouden moeten beschikken, zijn onder meer preventieve faciliteiten (inclusief drugsvrije programma’s), detoxificatiebehandelingen, behandelingen met methadon en andere substitutiemiddelen, counseling en voorlichting.
Ve všech členských státech a kandidátských zemích existují systémy různého druhu zaměřené na zajišťování dostupné pomoci uživatelům drog ve věznicích. Dostupnost a rozsah služeb se však výrazně liší. Důležitým trendem je rostoucí přijímání skutečnosti, že vězni mají stejná práva na přístup ke zdravotní péči jako zbývající část populace, a to včetně pomoci a léčby poskytované uživatelům drog. (Regionální úřad pro Evropu Světové zdravotnické organizace, 2002; irská, litevská a finská národní zpráva). Mezi služby, které by měly být zpřístupněny vězňům, patří strategie prevence, včetně programů abstinenčně orientované léčby, detoxikační léčby, léčby metadonem a další substituční léčby, poradenství a vzdělávání.
I alle medlemsstater og kandidatlande findes der forskellige systemer, som skal sikre, at stofbrugere i fængsel kan komme i behandling, om end der er store forskelle med hensyn til udbuddet af tjenester og adgangen hertil. En tydelig tendens er den stigende erkendelse af, at indsatte har samme rettigheder som resten af befolkningen med hensyn til adgang til sundhedstjenester, herunder hjælp og behandling til stofbrugere (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nationale rapporter). Blandt de tjenester, der bør stilles til rådighed for indsatte, er forebyggelsesstrategier, herunder stoffrie programmer, afgiftningsbehandlinger, metadonbehandling og behandling med andre stoffer, rådgivning og uddannelse.
Kõigis liikmesriikides ja kandidaatriikides on kehtestatud ühe- või teistsugused süsteemid, millega tagatakse abi kättesaadavus vanglas uimasteid tarvitavate inimestele, kuigi teenuste hulk ja juurdepääs neile erinevad märkimisväärselt. Märgata on suundumust, et üha rohkem tunnistatakse asjaolu, et vangidel on samad õigused kui teistel inimestel, mis puudutab juurdepääsu tervishoiule, sealhulgas abile ja ravile uimastite tarvitamise puhul (WHO Regional Office for Europe, 2002; Iirimaa, Leedu ja Soome riiklikud aruanded). Teenuste hulgas, mis peaksid olema vangidele kättesaadavad, on ennetusstrateegiad, sealhulgas uimastivabad programmid, detoksifitseerimisravi, ravi metadooni ja teiste ainetega, nõustamine ja haridus.
Kaikissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa on jonkinlainen järjestelmä, jolla varmistetaan, että vankiloissa olevat huumeidenkäyttäjät saavat apua, mutta palvelujen laajuus ja saatavuus vaihtelee huomattavasti. Merkittävä suuntaus on kasvava tietoisuus siitä, että vangeilla on samanlainen oikeus terveydenhuoltoon kuin muulla väestöllä, huumeidenkäyttäjille tarjottava apu ja hoito mukaan luettuina (WHO:n Euroopan aluetoimisto, 2002; Irlannin, Liettuan ja Suomen kansalliset raportit). Vangeille kuuluviin palveluihin sisältyvät ehkäisevä huumetyö, mukaan luettuina lääkkeettömän hoidon ohjelmat, vieroitushoito, metadonilla ja muilla aineilla annettava hoito, neuvonta ja valistus.
Valamennyi tagállamban és tagjelölt országban működik valamilyen rendszer annak biztosítására, hogy a fogva tartott kábítószer-használók segítséghez jussanak, bár a szolgáltatások köre és hozzáférhetősége terén jelentős különbségek mutatkoznak. Említésre méltó tendencia, hogy egyre inkább elismerést nyer az a tény, miszerint az elítéltek az egészségügyi ellátáshoz való hozzáférés tekintetében a lakosság többi részével megegyező jogokkal rendelkeznek, a kábítószer-használók segítését és gyógykezelését is ideértve (WHO Európai Regionális Iroda, 2002; ír, litván és finn országjelentések). Az elítéltek számára elérhetővé kell tenni többek között a következő szolgáltatásokat: prevenciós stratégiák, a gyógyszermentes programokat is beleértve, detoxikáló kezelések, metadon és más helyettesítő kezelések, tanácsadás és oktatás.
Alle medlemsstatene og søkerlandene har en eller annen ordning for å sikre at narkotikamisbrukere i fengsel får hjelp, selv om tjenestetilbudet og tjenestenes tilgjengelighet varierer betraktelig. En trend som er verdt å merke seg, er den økende erkjennelsen av at innsatte har samme rettigheter som resten av befolkningen når det gjelder tilgang til helsetjenester, herunder hjelp og behandling til narkotikabrukere (WHOs regionkontor for Europa, 2002; Irlands, Litauens og Finlands nasjonale rapporter). Blant tjenestene som bør være tilgjengelige for innsatte, er strategier for forebygging, herunder medikamentfrie programmer, avrusing, metadon eller annen legemiddelbehandling, rådgivning og utdanning.
În toate statele membre şi în ţările candidate se pun în aplicare diverse sisteme pentru a asigura faptul că consumatorii de droguri din închisori beneficiază de asistenţă, deşi varietatea acestor servicii şi nivelul lor de disponibilitate diferă considerabil. O tendinţă remarcabilă este conştientizarea într-o măsură tot mai mare a faptului că deţinuţii au aceleaşi drepturi ca şi restul populaţiei în ceea ce priveşte accesul la servicii de îngrijire medicală, inclusiv la asistenţă şi tratament pentru consumatorii de droguri (Biroul Regional al OMS pentru Europa), 2002; rapoartele naţionale ale Irlandei, Lituaniei şi Finlandei). Printre serviciile care trebuie puse la dispoziţia deţinuţilor se numără strategiile de prevenire, inclusiv programele de abstinenţă, tratamentele de dezintoxicare, terapiile cu metadonă şi alte substanţe, consilierea şi educaţia.
Vo všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách sú zavedené systémy na zabezpečovanie dostupnej pomoci užívateľom drog v väzení, aj keď sa rôzne služby a ich dostupnosť značne líšia. Pozoruhodný je trend rastúceho uznania skutočnosti, že väzni majú rovnaké práva ako ostatné obyvateľstvo, pokiaľ ide o prístup k zdravotníckej starostlivosti vrátane pomoci užívateľom drog a ich liečenia (Regionálny úrad SZO pre Európu 2002; národné správy Írska, Litvy a Fínska). Medzi službami, ktoré by mali byť pre väzňov dostupné, sú stratégie prevencie vrátane bezdrogových programov, detoxifikačnej liečby, liečby metadónom a inými látkami, poradenstva a vzdelávania.
V vseh državah članicah in državah kandidatkah so vzpostavljeni takšni ali drugačni sistemi, ki zagotavljajo, da imajo uživalci drog v zaporu na voljo pomoč, čeprav se vrste storitev in njihova razpoložljivost močno razlikujejo. Opazen trend je večje priznavanje dejstva, da imajo zaporniki enake pravice kot preostalo prebivalstvo glede dostopa do zdravstvenega varstva, vključno s pomočjo in zdravljenjem za uživalce drog (Svetovna zdravstvena organizacija, Regionalna pisarna za Evropo, 2002; irsko, litovsko in finsko nacionalno poročilo). Med storitvami, ki bi jih morali zaporniki imeti na voljo, so strategije za preprečevanje, vključno s programi zdravljenja brez drog, zdravljenjem z detoksikacijo, zdravljenjem z metadonom in drugimi snovmi, svetovanjem in izobraževanjem.
Alla medlemsstater och kandidatländer har någon typ av system för att hjälpa narkotikamissbrukare i fängelser. Hur vården ser ut och hur stor tillgången är varierar dock avsevärt. Det är uppenbart att det har blivit ett allt mer erkänt faktum att interner har samma rättigheter som den övriga befolkningen när det gäller tillgång till vård, inklusive hjälp och behandling till narkotikamissbrukare (WHO Regional Office for Europe, 2002; Irlands, Litauens och Finlands nationella rapporter). Förebyggande strategier, inklusive drogfria program, avgiftning, metadonbehandling och behandling med andra ämnen, rådgivning och utbildning är några exempel på vård som bör finnas tillgängligt för interner.
Visās dalībvalstīs un kandidātvalstīs pastāv dažāda veida sistēmas, lai nodrošinātu, ka cietumā ir pieejama palīdzība narkotiku lietotājiem, kaut gan pakalpojumu dažādība un pieejamība būtiski atšķiras. Ievērojama tendence ir pieaugošs atzinums, ka ieslodzītajiem ir tādas pašas tiesības kā pārējiem iedzīvotājiem uz veselības aprūpi, ieskaitot palīdzību un ārstēšanu narkotiku lietotājiem (PVO Eiropas reģionālais birojs, 2002. g.; Īrijas, Lietuvas un Somijas nacionālie ziņojumi). Pie pakalpojumiem, kuriem būtu jābūt pieejamiem ieslodzītajiem, ir pieskaitāmas profilakses stratēģijas, ieskaitot bezzāļu programmas, detoksikācijas palīdzību, metadona un citu vielu terapiju, konsultācijas un izglītību.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Europejskie badania oceny leczenia jako alternatywy dla więzienia przeprowadzane są rzadko i tylko w części zawierają wnioski. Jednakże, bazując na innych badaniach nad leczeniem, kontynuacja procesu leczenia jest kluczowym wskaźnikiem sukcesu, a odsetek rezygnacji to największy problem alternatyw dla więzienia.
European evaluation studies of treatment as an alternative to prison are rare and partly inconclusive. However, consistent with other treatment research, retention in treatment proves to be a key indicator of success and drop-out rates are one of the biggest problems for alternatives to prison. Evidence suggests that it is the quality of treatment provided and not the route of the client into treatment that is important for treatment success. Treatment as an alternative to prison seems to work best if the addicts are motivated for treatment and if care facilities follow good clinical standards and have enough and qualified staff.
Les études européennes d'évaluation du traitement comme alternative à l'incarcération sont rares et en partie non concluantes. Cependant, comme le montrent d'autres recherches sur le traitement, la rétention en traitement semble être un indicateur essentiel de succès et les pourcentages d'abandon sont l'un des principaux problèmes des alternatives à la prison. Certains éléments donnent à penser que c'est la qualité du traitement proposé et non le chemin que prend le patient pour arriver au traitement qui est importante pour la réussite de ce dernier. Le traitement en tant qu'alternative à l'incarcération semble mieux fonctionner lorsque les usagers de drogue sont motivés et lorsque les centres de soin appliquent de bonnes pratiques cliniques et disposent d'un personnel suffisant et qualifié.
Die europäischen Evaluierungsstudien über Behandlung als Alternative zu Gefängnisstrafen sind dünn gesät und zum Teil wenig aufschlussreich. In Übereinstimmung mit anderen Behandlungsstudien wurde jedoch festgestellt, dass der Verbleib in der Behandlung einen Schlüsselindikator für den Erfolg darstellt und Alternativen zu Gefängnisstrafen vor allem durch die Abbruchraten konterkariert werden. Es gibt Belege dafür, dass es für den Behandlungserfolg nicht ausschlaggebend ist, auf welchem Wege der Patient in die Behandlung gefunden hat, sondern vielmehr die Qualität der angebotenen Therapie. Behandlung als eine Alternative zu Gefängnisstrafen scheint am besten zu funktionieren, wenn die Abhängigen motiviert sind, sich behandeln zu lassen, und wenn die Behandlungseinrichtungen nach bewährten klinischen Standards arbeiten und über ausreichendes und qualifiziertes Personal verfügen.
Los estudios de evaluación europeos del tratamiento como alternativa a la privación de libertad no son frecuentes ni concluyentes. No obstante, de acuerdo con otros estudios sobre tratamiento, la permanencia del paciente en el tratamiento demuestra ser un indicador clave del éxito, mientras que las tasas de abandono constituyen uno de los mayores problemas para las alternativas a la privación de libertad. Todo apunta a que lo importante para que el tratamiento tenga éxito es la calidad del tratamiento aplicado y no la vía por la que ha llegado el paciente al tratamiento. El tratamiento como alternativa a la prisión parece funcionar mejor si los drogadictos están motivados por el tratamiento, si las instalaciones cumplen requisitos clínicos adecuados y si el personal es suficiente y está cualificado.
In Europa gli studi di valutazione della terapia come alternativa al carcere sono rari e, in parte, inconcludenti. Tuttavia, in linea con altri studi di ricerca, essi confermano che la continuazione della terapia nel tempo si dimostra un indicatore chiave del successo e che il tasso di abbandono rappresenta uno dei principali problemi per i sistemi alternativi al carcere. L’evidenza suggerisce che è la qualità del trattamento fornito e non la via attraverso la quale il paziente è approdato al trattamento a costituire un importante fattore di successo terapeutico. Il trattamento in alternativa al carcere sembra funzionare meglio se i tossicodipendenti sono motivati in tal senso, se le strutture assistenziali aderiscono a buoni standard clinici e possiedono personale sufficiente e qualificato.
Os estudos europeus de avaliação do tratamento como alternativa à prisão são raros e parcialmente inconclusivos. No entanto, concomitantemente com outros estudos sobre o tratamento, a permanência no tratamento demonstra ser um indicador-chave do seu êxito, constituindo as taxas de abandono um dos maiores problemas para as alternativas à prisão. Os dados sugerem que é a qualidade do tratamento prestado e não a via seguida pelo utente para a entrada em tratamento que determina o sucesso do tratamento. O tratamento em alternativa à prisão parece funcionar melhor se os toxicodependentes estiverem motivados para o fazerem, se os centros de tratamento obedecerem a normas clínicas adequadas e dispuserem de pessoal suficiente e qualificado.
Οι ευρωπαϊκές μελέτες αξιολόγησης της θεραπείας ως εναλλακτικής λύσης αντί της φυλάκισης είναι σπάνιες και δεν επιτρέπουν την εξαγωγή ασφαλών συμπερασμάτων. Ωστόσο, σε συμφωνία με τα αποτέλεσμα άλλων ερευνών για τη θεραπεία, η παραμονή σε προγράμματα θεραπείας αποδεικνύεται κρίσιμος δείκτης για την επιτυχία, ενώ τα ποσοστά εγκατάλειψης της θεραπείας είναι ένα από τα μεγαλύτερα προβλήματα των εναλλακτικών λύσεων αντί της φυλάκισης. Τα στοιχεία υποδηλώνουν ότι για την επιτυχία της θεραπείας σημασία έχει η ποιότητα της παρεχόμενης θεραπείας και όχι η πορεία που ακολουθεί ο ενδιαφερόμενος για να ξεκινήσει θεραπεία. Η θεραπεία ως εναλλακτική λύση αντί της φυλάκισης φαίνεται να έχει καλύτερα αποτελέσματα όταν οι τοξικομανείς έχουν κίνητρο για τη θεραπεία και όταν οι εγκαταστάσεις περίθαλψης ακολουθούν ορθά κλινικά πρότυπα και διαθέτουν επαρκές και ικανό προσωπικό.
Er zijn maar weinig Europese evaluatieonderzoeken gedaan naar de toepassing van behandelingen als alternatief voor gevangenisstraffen en de resultaten van die onderzoeken zijn deels ambivalent. Net als bij het onderzoek naar andere behandelingen blijkt echter ook in dit geval dat het volledig afronden van een behandeling de belangrijkste indicator voor het succes ervan is; de uitvalpercentages vormen dan ook een van de grootste problemen bij de alternatieven voor gevangenisstraffen. Er zijn aanwijzingen dat de kwaliteit van de toegepaste behandelingen belangrijker is voor het welslagen ervan dan de wijze waarop de cliënt in die behandeling terecht is gekomen. Behandelingen als alternatieven voor gevangenisstraf hebben de meeste kans op succes indien de verslaafden gemotiveerd zijn voor de behandeling, en de zorgvoorzieningen goede klinische normen hanteren en over voldoende en gekwalificeerd personeel beschikken.
Evropské studie hodnocení léčby jako alternativy k trestu odnětí svobody jsou řídké a částečně neprůkazné. V souladu s průzkumem dalších typů léčby se však ukazuje, že klíčovým ukazatelem míry úspěšnosti léčby je setrvání v léčbě, a jedním z největších problémů alternativních řešení trestu odnětí svobody je nedokončení léčby. Důkazy svědčí o tom, že pro úspěšnost léčby je důležitá kvalita poskytované léčby a nikoli způsob, jakým se klient do léčby dostane. Zdá se, že léčba jako alternativa trestu odnětí svobody nejlépe funguje, pokud mají drogově závislí k léčbě motivaci, zařízení poskytující léčbu dodržují standardy správné klinické praxe a mají dostatečný počet kvalifikovaných pracovníků.
Europæiske evalueringsundersøgelser af behandling som alternativ til fængsling er sjældne og til dels ufyldestgørende. I overensstemmelse med anden behandlingsforskning viser en fastholdelse i behandlingen sig imidlertid at være en vigtig succesindikator, og frafaldsprocenter er et af de største problemer i forbindelse med alternativerne til fængsling. Meget tyder på, at det er kvaliteten af behandlingen og ikke klientens vej ind i behandling, der er vigtig for en vellykket behandling. Behandling som et alternativ til fængsling synes at fungere bedst, hvis de stofafhængige er motiverede til at gå i behandling, og hvis behandlingsfaciliteterne følger gode kliniske standarder og har tilstrækkeligt og kvalificeret personale.
Ravi kui vangistuse alternatiivi hindamise uuringuid on Euroopas vähe ja need on osaliselt lõpetamata. Kooskõlas muu ravi käsitleva uurimistööga peetakse ravi jätkamist peamiseks edu aluseks ning ravist eemalejäämine on üks suuremaid probleeme vangistuse alternatiivide puhul. Tõendite põhjal on järeldatud, et ravi edukuse määrab selle kvaliteet ja mitte kliendi ravile sattumise viis. Ravi kui vangistuse alternatiiv paistab toimivat kõige paremini, kui uimastisõltlased on ravi saamiseks motiveeritud, kui hooldusasutused peavad kinni headest kliinilistest standarditest ja kui neis töötab piisavalt kvalifitseeritud personali.
Euroopassa on tehty vain vähän arviointitutkimuksia hoidosta vankilan vaihtoehtona, eivätkä nekään ole olleet täysin vakuuttavia. Muun hoidosta tehdyn tutkimuksen tulosten perusteella hoidossa pysyminen on kuitenkin tärkeä edellytys onnistumiselle, ja keskeytykset ovat yksi vankilan vaihtoehtojen suurimmista ongelmista. Saatavilla oleva näyttö viittaa siihen, että hoidon onnistumisen kannalta tärkeää on tarjotun hoidon laatu eikä reitti, jota asiakas on tullut hoitoon. Hoito vankilan vaihtoehtona vaikuttaisi toimivan parhaiten silloin, kun huumeriippuvaiset ovat motivoituneita hoitoon ja kun hoitolaitokset noudattavat hyvää hoitotapaa ja niissä on riittävästi pätevää henkilöstöä.
A gyógykezelésről mint a börtönbüntetés alternatívájáról született európai értékelő tanulmányok ritkák, és nem mindig zárulnak egyértelmű megállapításokkal. A kezeléssel kapcsolatban végzett más kutatásokkal összhangban azonban a siker egyik fő mutatója a kezelésben maradás, és a börtönbüntetés alternatíváinak éppen a kiesési (lemorzsolódási) ráta az egyik legnagyobb problémája. A bizonyítékok arra utalnak, hogy a kezelés sikerességének a kezelés minősége a záloga, nem pedig a páciens kezeléshez vezető útja. A kezelés mint a börtön alternatívája láthatólag akkor működik a legjobban, ha a kábítószerfüggőket motiválják a kezelésre, ha az ellátó létesítmények helyes klinikai szabványokat követnek, továbbá kellő számú és felkészültségű alkalmazottal rendelkeznek.
Europeiske evalueringsstudier av behandling som et alternativ til fengsel er få og delvis ufullstendige. I likhet med annen forskning på behandling viser det seg at gjennomføringsgraden av rehabiliteringen er en nøkkelindikator for at rehabiliteringen skal lykkes, og frafallsprosenten er et av de største problemene ved alternativene til fengsel. Det foreligger dokumentasjon som tyder på at det er kvaliteten på behandlingen som gis, ikke hvordan klienten kom i behandling, som er viktig for at rehabiliteringen skal lykkes. Behandling som et alternativ til fengsel synes å fungere best hvis de avhengige er motivert for behandling, hvis omsorgsfasilitetene har god klinisk standard og kvalifisert personell i tilstrekkelig omfang.
Studiile europene de evaluare a tratamentului ca alternativă la închisoare sunt puţine la număr şi parţial neconcludente. Cu toate acestea, în concordanţă cu alte cercetări privind tratamentele, menţinerea în tratament se dovedeşte a fi indicatorul cheie al reuşitei, iar ratele de abandon constituie una dintre cele mai mari probleme în privinţa alternativelor la închisoare. Există dovezi care arată că, pentru reuşita tratamentului, cea mai mare importanţă o are calitatea tratamentului asigurat şi nu calea pe care clientul a ajuns la tratament. Tratamentul ca alternativă la închisoare pare să funcţioneze cel mai bine dacă persoanele dependente sunt motivate să urmeze tratamentul, dacă unităţile de îngrijire respectă standardele clinice de calitate şi dacă dispun de personal suficient şi calificat.
Európske štúdie, ktoré hodnotili liečbu ako alternatívu väzenia, sú zriedkavé a čiastočne nič nepreukazujú. Podľa ostatných výskumov liečby sa však zotrvanie v liečbe ukázalo ako rozhodujúci indikátor úspechu a podiel predčasne opúšťajúcich liečbu je jedným z najväčších problémov alternatív väzby. Preukázané výsledky svedčia, že pre úspešnosť je dôležitá poskytovaná kvalita liečby a nie spôsob, ako sa klient na liečenie dostal. Zdá sa, že liečba ako alternatíva väzenia funguje optimálne, ak sú toxikomani na liečbu motivovaní, ak liečebné zariadenia uplatňujú dobré klinické štandardy a majú dostatok kvalifikovaných pracovníkov.
Evropske ocenjevalne študije zdravljenja kot alternative zaporu so redke in neverodostojne. Vendar se v skladu z drugimi raziskavami zdravljenja zadržanje v zdravljenju izkaže kot ključni kazalec uspeha, število ljudi, ki prekine zdravljenje, pa je ena od največjih težav za alternative zaporu. Dokazi kažejo, da je za uspeh zdravljenja pomembna kakovost zdravljenja in ne način vključitve osebe vanj. Zdi se, da zdravljenje kot alternativa zaporu najboljše deluje, če so odvisniki motivirani zanj, če so oskrbovalne ustanove upoštevajo dobre klinične standarde ter imajo na voljo zadosti usposobljenega osebja.
Europeiska utvärderingsstudier av behandling som ett alternativ till fängelse är sällsynta och delvis ofullständiga. I linje med annan behandlingsforskning visar det sig dock att behandlingsfullföljande är en mycket viktig framgångsindikator och att avhoppsfrekvenserna är ett av de största problemen när det gäller alternativ till fängelse. Det finns tecken som tyder på att det som avgör om behandlingen lyckas är kvaliteten på behandlingen snarare än klientens väg till behandling. Behandling som ett alternativ till fängelse tycks fungera bäst om missbrukarna är motiverade, om vårdinrättningarna följer goda kliniska normer och har tillräckligt med utbildad personal.
Eiropas līmeņa novērtēšanas pētījumi par ārstēšanu kā alternatīvu cietumsodam ir reti, un daļēji tajos nav izdarīti secinājumi. Taču atbilstoši citiem pētījumiem par ārstēšanu, ārstēšanās turpināšana ir galvenais panākumu indikators, un pārtraukšanas rādītāji ir viena no lielākajām problēmām saistībā ar ieslodzījuma alternatīvām. Pastāv liecības, kas norāda, ka ārstēšanās panākumi ir atkarīgi no sniegtās ārstēšanas kvalitātes un nevis veida, kādā pacients ir nonācis pie ārstēšanās. Ārstēšana kā alternatīva cietumsodam vislabāk darbojas, ja atkarīgajām personām ir motivācija ārstēties, ja aprūpes iestādēs ir ievēroti augsti klīniskie standarti un tur ir pietiekams skaits kvalificētu darbinieku.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
Grupa narkotyków syntetycznych zażywanych w Europie zawiera zarówno środki pobudzające, jak i halucynogenne. Spośród środków halucynogennych substancją najlepiej znaną jest dwuetyloamid kwasu lizegrowego (LSD), choć ogólne poziomy jego spożycia są niskie i raczej stabilne na przestrzeni długiego okresu czasu.
Among the synthetic drugs used in Europe are both stimulants and hallucinogenic substances. Of the latter, lysergic acid diethylamide (LSD) is by far the most well known, but overall consumption levels have been low and somewhat stable for a considerable time. Some evidence is emerging of increasing interest in naturally occurring hallucinogens, and this topic is covered elsewhere in this report.
Au nombre des drogues de synthèse consommées en Europe, on trouve à la fois des substances stimulantes et hallucinogènes. Parmi ces dernières, le LSD ou diéthylamide d'acide lysergique est de loin la plus connue, mais la consommation globale en est faible et assez stable depuis longtemps. Certains signes montrent un intérêt accru pour des hallucinogènes naturels. Ce sujet sera abordé plus loin dans ce rapport.
Zu den in Europa konsumierten synthetischen Drogen gehören sowohl Stimulanzien als auch halluzinogene Substanzen. Lysergsäurediethylamid (LSD) ist zwar die bei weitem bekannteste halluzinogene Substanz, die Gesamtkonsumraten sind jedoch niedrig und seit geraumer Zeit recht stabil. Seit kurzem gibt es Hinweise auf ein zunehmendes Interesse an natürlichen Halluzinogenen. Dieses Thema wird an anderer Stelle in diesem Bericht behandelt.
Entre las drogas sintéticas que se consumen en Europa están los estimulantes y las sustancias alucinógenas. De estas últimas, la dietilamida del ácido lisérgico (LSD) es la más conocida, pero los niveles de consumo general han sido bajos y de algún modo estables durante un período de tiempo considerable. Parece que crece el interés por las sustancias alucinógenas naturales, tema que se trata en otra parte de este informe.
Tra le droghe sintetiche usate in Europa vi sono sia gli stimolanti, sia le sostanze allucinogene. Tra queste ultime il dietilamide dell’acido lisergico (LSD) è di gran lunga il più noto, ma i livelli di consumo generali sono rimasti bassi e, in un certo senso, stabili per molto tempo. È in parte dimostrato un interesse crescente verso gli allucinogeni naturali, di cui avremo modo di parlare in questa relazione.
Στα συνθετικά ναρκωτικά που καταναλώνονται στην Ευρώπη περιλαμβάνονται τόσο διεγερτικές όσο και παραισθησιογόνοι ουσίες. Από τις τελευταίες, το διαιθυλαμίδιο του λυσεργικού οξέος (LSD) είναι με διαφορά η πιο γνωστή, αλλά τα συνολικά επίπεδα κατανάλωσης είναι χαμηλά και μάλλον σταθερά εδώ και αρκετό καιρό. Κάποια στοιχεία δείχνουν ότι υπάρχει αυξανόμενο ενδιαφέρον για φυσικά παραισθησιογόνα, θέμα το οποίο εξετάζεται σε άλλο σημείο της παρούσας έκθεσης.
Tot de synthetische drugs die in Europa worden gebruikt, behoren zowel stimulerende middelen als hallucinogenen. Van de laatste categorie is LSD (lyserginezuur-diethylamide) verreweg het bekendst, maar in het algemeen zijn de consumptieniveaus laag en al geruime tijd redelijk stabiel. Er zijn aanwijzingen dat de belangstelling voor natuurlijke hallucinogenen toeneemt. Aan dit onderwerp wordt elders in dit verslag aandacht besteed.
Mezi syntetickými drogami užívanými v Evropě jsou jak stimulanty, tak halucinogenní látky. Z druhé skupiny je zdaleka nejznámější diethylamid kyseliny lysergové (LSD), avšak úroveň celkové spotřeby byla a je nízká a po značnou dobu dosti stabilní. Objevují se určitá svědectví o zvyšujícím se zájmu o přírodně se vyskytující halucinogeny. Tímto tématem se tato zpráva zabývá na jiných místech.
Blandt de syntetiske stoffer, der bruges i Europa, er både stimulanser og hallucinogener. Af sidstnævnte er lysergsyrediætylamid (lsd) langt det mest kendte, men det samlede forbrug har i længere tid været lavt og ret stabilt. Der er dog noget, der tyder på en stigende interesse for naturligt forekommende hallucinogener, og dette emne behandles andetsteds i denne beretning.
Euroopassa käytettäviin synteettisiin huumeisiin kuuluu sekä piristeitä että hallusinogeenejä. Viimeksi mainituista ehdottomasti tunnetuin on lysergihapon dietyyliamidi (LSD), jonka käyttö on kuitenkin jo pitkään ollut alhaisella ja melko vakaalla tasolla. Luontaisten hallusinogeenien suosion lisääntymisestä on ollut joitakin merkkejä, ja tätä aihetta käsitellään toisaalla tässä raportissa.
Az Európában használt szintetikus kábítószerek között serkentőszerek és hallucinogének egyaránt előfordulnak. Utóbbiak közül messze a legismertebb a lizergénsav-dietilamid (LSD), ugyanakkor ennek általános fogyasztási szintjei viszonylag alacsonyak és elég hosszú ideje nagyjából stabilizálódtak. Egyes jelek arra mutatnak, hogy élénkül az érdeklődés a természetben előforduló hallucinogén anyagok iránt; ezeket a jelentésben később tárgyaljuk.
Blant syntetiske stoffer som brukes i Europa, er både sentralstimulerende og hallusinogene stoffer. Av sistnevnte er lysergsyredietylamid (LSD) det mest kjente, men de generelle forbruksnivåene har vært lave og ganske stabile i lengre tid. Det er tegn på økende interesse for naturlig forekommende hallusinogener, noe vi omtaler annetsteds i rapporten.
Printre drogurile sintetice consumate în Europa se numără atât substanţe stimulatoare cât şi substanţe halucinogene. Făcând parte din a doua categorie, dietilamida acidului lisergic (LSD) este de departe cea mai cunoscută, dar nivelurile consumului general au fost scăzute şi destul de stabile pe parcursul unei perioade considerabile de timp. Există dovezi noi privind interesul din ce în ce mai mare pentru halucinogene de origine naturală, subiect tratat în altă secţiune a prezentului raport.
Medzi syntetické drogy užívané v Európe patria tak stimulanciá, ako aj halucinogénne látky. Spomedzi halucinogénnych látok je s odstupom najznámejší dietylamid kyseliny lysergovej (LSD), ale celkové úrovne jeho spotreby sú nízke a počas značného obdobia dosť stabilné. Objavili sa niektoré dôkazy rastúceho záujmu o prírodné halucinogény a touto témou sa zaoberá iná časť tejto správy.
V Evropi se med sintetičnimi drogami uporabljajo tako stimulansi kot halucinogene snovi. Od slednjih je najbolj znan dietilamid lisergične kisline (LSD), vendar so splošne ravni uživanja že kar nekaj časa nizke in nekoliko stabilne. Pojavljajo se nekateri dokazi, da obstaja vedno večje zanimanje za naravne halucinogene, kar je obravnavano v nadaljevanju tega poročila.
Bland de syntetiska droger som används i Europa finns både stimulantia och hallucinogener. Bland de sistnämnda är LSD (lysergic acid diethylamide) den mest kända, men den totala LSD-konsumtionen har länge varit låg och tämligen oförändrad. Det finns en del tecken som tyder på ett växande intresse för naturligt förekommande hallucinogener, vilket behandlas längre fram i denna rapport.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia w zw...  
Zasoby alternatyw dla więzienia poszerzyły się podczas ostatnich dziesięcioleci w 15 starych Państwach Członkowskich UE, a w niektórych ostatnio osiągnęły etap zastoju, gdy tymczasem tworzenie odpowiedniego prawodawstwa i wdrażanie alternatyw w „nowych” Państwach Członkowskich rozpoczęło się później.
Recourse to alternatives to prison increased during the last decades in the EU-15 Member States and has recently even stagnated in some, whereas legislation and implementation of alternatives began later in the ‘new’ Member States. Usually, the mainstream treatment system is called on to ensure the treatment of offenders with problematic drug use. In most countries, treatment is usually provided in residential settings, but the possibility also exists to follow outpatient treatment programmes.
Le recours aux alternatives à la prison s'est développé au cours des dernières décennies dans l'UE-15 et s'est récemment stabilisé dans certains États membres, alors que la législation et la mise en œuvre d'alternatives ont débuté plus tard dans les «nouveaux» États membres. Généralement, le système de traitement le plus courant est utilisé pour traiter les délinquants qui sont des usagers de drogue à problème. Dans la plupart des pays, le traitement est généralement dispensé dans des centres résidentiels, mais il est possible de suivre des programmes de soins ambulatoires.
In den letzten Jahrzehnten ist in den EU-15-Mitgliedstaaten die Zahl der Fälle, in denen auf Alternativen zu Gefängnisstrafen zurückgegriffen wurde, gestiegen; in jüngster Zeit ist diese Entwicklung in einigen Ländern zum Stillstand gekommen. In den neuen Mitgliedstaaten dagegen wurde erst später damit begonnen, alternative Maßnahmen gesetzlich zu verankern und durchzuführen. In der Regel wird das übliche Behandlungssystem in Anspruch genommen, um die Behandlung von straffälligen problematischen Drogenkonsumenten sicherzustellen. In den meisten Ländern wird die Behandlung in aller Regel in stationären Einrichtungen durchgeführt, es gibt jedoch auch die Möglichkeit der Teilnahme an ambulanten Behandlungsprogrammen.
Entre los Quince, el recurso a las alternativas a la privación de libertad ha ido en aumento durante las últimas décadas, y últimamente se ha estabilizado en algunos de ellos; en cambio, la legislación y la aplicación de alternativas en los «nuevos» Estado miembros ha sido más tardía. Normalmente, se recurre al sistema de tratamiento más corriente para asegurar el tratamiento de los delincuentes con problemas de consumo de drogas. En la mayoría de países, el tratamiento suele proporcionarse en entornos residenciales, pero también existe la posibilidad de seguir programas de tratamiento ambulatorio.
Il ricorso ad alternative alla detenzione in carcere è aumentato negli ultimi decenni nell’UE a 15 pur avendo, di recente, registrato una battuta di arresto in alcuni di questi paesi; per altro verso la legislazione e la messa in atto di alternative è cominciata più tardi nei nuovi Stati membri. In genere, per garantire il trattamento dei soggetti responsabili di reato che sono anche consumatori problematici di stupefacenti si fa riferimento al sistema terapeutico più diffuso. Nella maggior parte degli Stati la terapia viene solitamente fornita in regime ospedaliero, benché vi sia anche la possibilità di seguire programmi terapeutici di tipo ambulatoriale.
O recurso às alternativas à prisão aumentou nas últimas décadas nos Estados‑Membros da UE-15, tendo estabilizado recentemente em alguns deles, ao passo que a legislação e a aplicação de alternativas à prisão neste domínio começaram mais tarde nos “novos” Estados-Membros. Normalmente, o tratamento dos infractores com um consumo problemático de droga é assegurado no âmbito do sistema de tratamento geral. Na maior parte dos países, este é normalmente fornecido em contextos residenciais, mas também existe a possibilidade de seguir programas de tratamento em regime ambulatório.
Η προσφυγή σε εναλλακτικές λύσεις αντί της φυλάκισης αυξήθηκε κατά τις τελευταίες δεκαετίας στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, και μάλιστα έμεινε στάσιμη πρόσφατα σε ορισμένα εξ αυτών, ενώ στα «νέα» κράτη μέλη η νομοθετική καθιέρωση και η υλοποίηση εναλλακτικών λύσεων άρχισε αργότερα. Συνήθως, το γενικό σύστημα θεραπείας καλείται να διασφαλίσει τη θεραπεία παραβατών που είναι προβληματικοί χρήστες ναρκωτικών. Στις περισσότερες χώρες, η θεραπεία παρέχεται συνήθως σε κέντρα εσωτερικής διαμονής, αλλά υπάρχει επίσης η δυνατότητα ένταξης σε προγράμματα θεραπείας εξωτερικής παραμονής.
In de afgelopen decennia is er in de EU van de vijftien oude lidstaten toenemend gebruik gemaakt van alternatieven voor gevangenisstraffen, hoewel die ontwikkeling onlangs in een aantal landen is gestagneerd. De wetgeving en tenuitvoerlegging met betrekking tot alternatieve straffen is in de “nieuwe” lidstaten pas later op gang gekomen. In het algemeen wordt voor de behandeling van delinquenten met een problematisch drugsgebruik een beroep gedaan op het reguliere systeem voor drugsbehandelingen. In de meeste landen vinden die behandelingen in een intramurale setting plaats, maar er zijn ook mogelijkheden voor het volgen van extramurale behandelprogramma’s.
Využití alternativ k trestu odnětí svobody se v původních 15 členských státech EU během posledních desetiletí zvýšilo a v některých z nich začalo v poslední době stagnovat. Tvorba příslušných právních předpisů a zavádění alternativních řešení v „nových“ členských státech začaly později. Obvykle se při zajištění léčby pachatelů, jejichž užívání drog je problémové, spoléhá na standardní systém léčby. Ve většině zemí je léčba obvykle poskytována v pobytových zařízeních, existuje však i možnost účastnit se ambulantních programů léčby.
Alternativer til fængsling er i stigende grad blevet anvendt i EU-15-medlemsstaterne i den seneste tiårsperiode, og anvendelsen heraf er for nylig endog stagneret i nogle lande, mens lovgivningen og gennemførelsen af alternativer er blevet påbegyndt senere i de 'nye' medlemsstater. Sædvanligvis benyttes det almindelige behandlingssystem ved behandling af lovovertrædere med problematisk stofbrug. I de fleste lande tilbydes behandlingen normalt i stationære behandlingsmiljøer, men der er også mulighed for at følge ambulante behandlingsprogrammer.
Vangla alternatiivide kasutamine on EL-15 liikmesriikides viimastel kümnenditel suurenenud ja mõnedes riikides hiljuti isegi seiskunud, samas algas alternatiivide kehtestamine ja rakendamine uutes liikmesriikides hiljem. Tavaliselt on traditsioonilise ravisüsteemi ülesanne tagada probleemsetest uimastitarbijatest õigusrikkujate ravi. Enamikus riikides teostatakse statsionaarset ravi, kuid on ka olemas võimalus pakkuda ambulatoorse ravi programme.
Vankilan vaihtoehtojen käyttö on viime vuosikymmeninä lisääntynyt EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa, ja se on viime aikoina jopa vakiintunut joissakin niistä, kun taas "uusissa" jäsenvaltioissa vaihtoehtoja koskevan lainsäädännön vahvistaminen ja vaihtoehtojen käyttöönotto ovat alkaneet myöhemmin. Rikoksia tekevien huumeiden ongelmakäyttäjien hoidosta vastaa yleensä yleinen hoitojärjestelmä. Useimmissa maissa hoitoa tarjotaan yleensä laitoksissa, mutta myös avohoito-ohjelmiin osallistuminen on mahdollista.
Az elmúlt évtizedben az EU-15 tagállamaiban egyre gyakrabban folyamodtak a börtönbüntetés alternatíváihoz, bár némelyikben ez a tendencia stagnált, míg az „új” tagállamokban később kezdték meg az alternatívákra vonatkozó jogalkotást és azok bevezetését. A problematikus kábítószer-használó bűnelkövetők gyógykezelését általában az általános ellátórendszeren keresztül biztosítják. A legtöbb országban a gyógykezelést rendszerint bentlakásos rendszerben biztosítják, de lehetőség van a járóbeteg-ellátó programokban való részvételre is.
Bruken av alternativer til fengsel har økt i løpet av de siste tiårene i EU-15 og har til og med stagnert noe i den senere tid, mens lovgivning om fengslingsalternativer og den praktiske gjennomføringen av dette først tok til senere i de ”nye” medlemsstatene. Vanligvis benyttes det ordinære behandlingsapparatet for behandlingen av lovbrytere med et problematisk narkotikabruk. I de fleste landene tilbys vanligvis behandling i residensielle miljøer, men muligheten for å følge polikliniske behandlingsprogrammer er også til stede.
Alternativele la închisoare au fost folosite din ce în ce mai mult în ultimele decenii în statele membre ale Europei celor 15, apoi situaţia a stagnat în unele din acestea, în timp ce legislaţia relevantă şi punerea în aplicare a alternativelor a început mai târziu în noile state membre. De obicei, se recurge la sistemul principal de tratament pentru a asigura tratamentul infractorilor cu consum problematic de droguri. În majoritatea ţărilor, tratamentul este de obicei asigurat în centre rezidenţiale, dar există şi posibilitatea de a urma programe de tratament în ambulatoriu.
Prechod k alternatívam väzenia sa v posledných desaťročiach zvýšil v členských štátoch EÚ-15 a v niektorých dokonca v ostatnej dobe stagnoval, kým s legislatívou a zavádzaním alternatív sa začalo neskôr v „nových“ členských štátoch. Liečbu delikventov, ktorí problematicky užívajú drogy, obvykle zabezpečuje systém štandardnej liečby. Vo väčšine krajín sa zvyčajne poskytuje liečba v lôžkovom prostredí, ale existuje aj možnosť zapojenia do ambulantných programov liečby.
Uporaba alternativ zaporu se je v zadnjih desetletjih v državah članicah EU-15 povečala in je pred kratkim v nekaterih od njih celo zaustavila, medtem ko sta se zakonodaja in izvajanje alternativ v "novih" država članicah začeli pozneje. Pogosto se uporabi osrednji sistem zdravljenja, da se zagotovi zdravljenje storilcev s problematičnim uživanjem drog. V večini držav zdravljenje običajno poteka na oddelkih za zdravljenje odvisnosti, vendar obstaja tudi možnost vključitve v programe zunajbolnišničnega zdravljenja.
Tillämpningen av alternativ till fängelse har ökat under de senaste decennierna i EU 15-medlemsstaterna, men har på senare tid stagnerat i vissa. Lagstiftningen och genomförandet av alternativen skedde senare i de ”nya” medlemsstaterna. Oftast tillämpas det vanliga behandlingssystemet för att se till att brottslingar med problemmissbruk får behandling. I de flesta länder ges behandling i bostadsområden, men det finns även möjlighet att genomgå behandlingsprogram inom öppenvården.
Cietumsoda alternatīvu izmantošana pieauga ES 15 dalībvalstīs pēdējo desmitgažu laikā, un šobrīd dažās no šīm valstīm ir iestājusies zināma stagnācija, taču alternatīvu likumdošanas pieņemšana un īstenošana vēlāk tika uzsākta „jaunajās” dalībvalstīs. Parasti pie pamata ārstēšanas sistēmas vēršas, lai nodrošinātu ārstēšanu noziedzniekiem, kas ir problemātiskie narkotiku lietotāji. Lielākajā daļā valstu ārstēšana parasti tiek nodrošināta stacionāros apstākļos, taču pastāv arī iespēja pievērsties ambulatorajām ārstniecības programmām.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(66) Patrz Tabela TDI-17 (część iii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(66) See Table TDI-17 (part iii) in the 2005 statistical bulletin.
(66) Voir tableau TDI-17 (partie iii) du bulletin statistique 2005.
(66) Siehe Tabelle TDI-17 (Teil iii) im Statistical Bulletin 2005.
(66) Véase el cuadro TDI-17 (parte iii) del boletín estadístico de 2005.
(66) Cfr. la tabella TDI-17 (parte iii) nel bollettino statistico 2005.
(66) Βλέπε Πίνακα TDI-17 (μέρος iii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(66) Zie tabel TDI-17 (deel iii) in het Statistical Bulletin 2005.
(66) Viz tabulka TDI-17 (část iii) ve Statistickém věstníku 2005.
(66) Se tabel TDI-17 (del iii) i Statistical bulletin 2005.
(66) Ks. taulukko TDI-17 (osa iii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(66) Ld. a TDI-17 (iii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(66) Se tabell TDI-17 (del iii) i Statistiske opplysninger 2005.
(66) Vezi Tabelul TDI-17 (partea iii) din Buletinul statistic 2005.
(66) Pozri tabuľku TDI-17 (part iii) v štatistickej ročenke 2005.
(66) Glej tabelo TDI-17 (del iii) v Statističnem biltenu 2005.
(66) Se tabell TDI-17 (del iii) i statistikbulletinen för 2005.
(66) Skatīt tabulu TDI-17 (daļa iii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
W wielu państwach opiaty (głównie heroina) nadal pozostają głównym narkotykiem, z powodu którego pacjenci ubiegają się o leczenie. Między poszczególnymi państwami istnieją jednak istotne różnice. Podział Państw Członkowskich UE na trzy grupy w zależności od liczby osób zażywających heroinę przypadającej na populację przechodzącą leczenie jest następujący:
In many countries, opiates (largely heroin) remain the principal drug for which clients seek treatment, but relevant differences are found between countries. Dividing the EU countries broadly into three groups depending on the extent to which the treatment population is characterised by those with heroin problems shows:
Dans de nombreux pays, les opiacés (essentiellement l'héroïne) restent la drogue principale consommée par les patients en demande de traitement, mais des différences importantes se dégagent entre les pays. En classant les États membres de l'UE et les pays candidats en trois grands groupes en fonction du nombre d'usagers d'héroïne dans la population en traitement, on obtient le schéma suivant:
In vielen Ländern werden nach wie vor Opiate (vor allem Heroin) von den meisten Patienten, die sich in Behandlung begeben, als Primärdroge angegeben, wobei jedoch erhebliche Unterschiede zwischen den Ländern festgestellt wurden. Je nach dem Anteil der Heroinabhängigen an den sich in Behandlung begebenden Drogenkonsumenten lassen sich die EU-Länder und die Beitritts‑ bzw. Kandidatenländer grob in drei Gruppen unterteilen:
En muchos países, los opiáceos (sobre todo la heroína) siguen siendo la principal droga por la que se solicita tratamiento, pero se han observado importantes diferencias entre países. Si se dividen los Estados miembros y los países candidatos de la UE en tres grupos, en función del porcentaje de la población sometida a tratamiento que lo está por consumo de heroína, se obtiene la siguiente clasificación:
In molti paesi gli oppiacei (perlopiù l’eroina) rimangono la droga principale per la quale il paziente chiede di entrare in terapia; si osservano tuttavia importanti differenze da paese a paese. Gli Stati membri dell’UE e relativi paesi candidati si possono suddividere grosso modo in tre gruppi, a seconda dell’entità delle problematiche legate all’eroina della popolazione in terapia:
Em muitos países, os opiáceos (sobretudo heroína) continuam a ser as principais drogas pelas quais os utentes procuram tratamento, mas constatam-se diferenças importantes entre os países. Dividindo os Estados-Membros da UE e países candidatos à adesão aproximadamente em três grandes grupos, consoante a percentagem dos consumidores de heroína em relação à totalidade da população em tratamento, verificamos a seguinte distribuição:
Σε πολλές χώρες, τα οπιούχα (και κυρίως η ηρωίνη) παραμένουν το κύριο ναρκωτικό από το οποίο επιδιώκουν να απεξαρτηθούν τα άτομα που προσφεύγουν σε θεραπεία, αλλά υπάρχουν διαφορές μεταξύ των χωρών. Τα κράτη μέλη της ΕΕ και οι υποψήφιες χώρες μπορούν να διακριθούν σε γενικές γραμμές σε τρεις ομάδες ανάλογα με το ποσοστό των χρηστών ηρωίνης μεταξύ των ατόμων υπό θεραπεία:
In de meeste landen zijn opiaten (vooral heroïne) nog steeds de primaire drug waarvoor cliënten in behandeling gaan, maar er bestaan wel relevante verschillen tussen landen. De EU-(kandidaat)-lidstaten kunnen grofweg in drie groepen gesplitst worden, afhankelijk van de mate waarin de populatie die behandeld wordt uit cliënten met heroïneproblemen bestaat:
V mnoha zemích zůstávají opiáty (převážně heroin) hlavní drogou, kvůli které klienti vyhledávají léčbu. Mezi zeměmi však byly zjištěny podstatné rozdíly. V závislosti na míře, v níž jsou v léčené populaci zastoupeny osoby s heroinovými problémy, lze členské státy a kandidátské země EU rozdělit zhruba na tři skupiny:
I mange lande er opiater (især heroin) fortsat det stof, som klienterne primært søger behandling for, men der er konstateret relevante forskelle mellem landene. Hvis EU-landene groft sagt inddeles i tre grupper efter andelen af problematiske heroinbrugere blandt de personer, der er i behandling, fremgår følgende:
Paljudes riikides on opiaadid (peamiselt heroiin) seni peamine narkootikum, mille tõttu kliendid ravi taotlevad, kuid riigiti esineb olulisi erinevusi. Jagades ELi riigid laias laastus kolme rühma selle järgi, kui suur on probleemsete heroiinitarbijate osakaal ravi saavate klientide hulgas nendes riikides, saame tulemuseks:
Opiaatit (pääasiallisesti heroiini) ovat monissa maissa edelleen pääasiallisia huumeita, joiden takia asiakkaat hakeutuvat hoitoon, mutta maiden välillä on huomattavia eroja. EU:n jäsenvaltiot ja hakijamaat voidaan jakaa karkeasti kolmeen ryhmään sen mukaan, kuinka suurella osalla hoitoon hakeutujista on heroiiniongelmia:
Sok országban változatlanul az opiátok (főként a heroin) miatt kerülnek a kliensek gyógykezelésre, de az országok között érdemi különbségeket lehet felfedezni. Az Európai Unió tagállamai és a tagjelölt országok három nagy csoportra oszthatók abban a tekintetben, hogy a kezelés alatt lévő népességen belül milyen arányban fordulnak elő a heroinproblémával küzdők:
I mange land er det fremdeles først og fremst opiater (hovedsakelig heroin) klientene søker behandling for, men relevante forskjeller finnes mellom landene. EUs medlemsstater og søkerlandene kan grovt deles inn i tre grupper ut fra hvor stor andel av behandlingspopulasjonen som har et problem med heroin:
În multe ţări, opiaceele (mai ales heroina) rămân principalul drog pentru care clienţii solicită tratament, dar se constată diferenţe importante de la o ţară la alta. Prin împărţirea statelor membre şi ţările candidate ale Uniunii Europene în trei grupuri generale în funcţie de măsura în care populaţia aflată sub tratament cuprinde consumatori de heroină se obţine următoarea situaţie:
Opiáty (väčšinou heroín) ostávajú v mnohých krajinách hlavnou drogou, kvôli ktorej klienti vyhľadajú liečbu, ale medzi krajinami sa zistili významné rozdiely. V závislosti od miery, v akej sú v liečenej populácii zastúpené osoby s heroínovými problémami, možno členské štáty EÚ a kandidátske krajiny rozdeliť zhruba na tri skupiny:
V mnogih državah opiati (zlasti heroin) ostajajo glavna droga, zaradi katere osebe iščejo zdravljenje, vendar lahko med državami najdemo ustrezne razlike. Groba razdelitev držav članic EU ter držav kandidatk za vstop v Unijo v tri skupine glede na obseg problemov s heroinom, ki ga imajo zdravljene osebe, kaže:
I många länder är det fortfarande opiater (främst heroin) som klienterna oftast söker behandling för, men det finns betydande skillnader mellan länderna. En grovindelning av EU:s medlemsstater och kandidatländerna i tre grupper med avseende på hur stor del av klienterna i behandling som kännetecknas av heroinproblem ger följande siffror:
Daudzās valstīs opiāti (galvenokārt heroīns) vēl joprojām ir galvenā narkotika, no kuras atkarības pacienti vēlas saņemt ārstēšanu, taču valstu starpā pastāv būtiskas atšķirības. ES dalībvalstis un kandidātvalstis var iedalīt trīs plašās grupās atkarībā no tā apmēra, kādā pacienti, kas saņem ārstēšanu, ir saistīti ar heroīna problēmu:
  Wykres 21  
Indeks: 1996 = 100. Dane o ilości przypadków przypadających na poszczególne państwa rocznie przedstawione są w Tabeli DRD-2 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
Index: 1996 = 100. Numbers of cases per country per year are presented in Table DRD-2 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
Indice: 1996 = 100. Le nombre de cas par pays et par an est présenté au tableau DRD-2 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
Index: 1996 = 100. Die Zahl der Fälle je Land und Jahr wird in Tabelle DRD-2 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005 dargestellt.
Índice: 1996 = 100. En el cuadro DRD-2 (parte ii) del boletín estadístico de 2005 se presentan los números de casos por país y por año.
Índice: 1996 = 100. O número de casos por país e por ano é apresentado no Quadro DRD-2 (parte ii), Boletim Estatístico de 2005.
Δείκτης: 1996 = 100. Ο αριθμός των περιπτώσεων ανά χώρα ετησίως αναφέρεται στον πίνακα DRD-2 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
Index: 990 = 100. Het aantal gevallen per land per jaar is weergegeven in tabel DRD-2 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
Index: 1996 = 100. Počet případů/země/rok je uveden v tabulce DRD-2 (části ii) ve Statistickém věstníku 2005.
Indeks: 1996 = 100. Antal tilfælde pr. land pr. år fremgår af tabel DRD-2 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
Indeks: 1996 = 100. Juhtumite arv riikide ja aastate kaupa on esitatud tabelis DRD-2 (ii osas) 2005. aasta statistikabülletäänis.
Indeksi: 1996 = 100. Tapausten määrä maittain ja vuosittain esitetään vuoden 2005 Tilastotiedotteen taulukossa DRD-2 (osa ii).
Index: 1996 = 100. Az esetek számát évente és országonként a DRD-2 (ii. rész) táblázat mutatja be a 2005. évi statisztikai értesítőben.
Indeks: 1996 = 100. Antall tilfeller pr. land pr. år er presentert i tabell DRD-2 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
Indice: 1996 = 100. Numărul de cazuri pe ţară pe an este prezentat în Tabelul DRD-2 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
Index: 1996 = 100. Počty prípadov v jednotlivých krajinách sú za jednotlivé roky uvedené v tabuľke DRD-2 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
Indeks: 1996 = 100. Število primerov za vsako državo in vsako leto je predstavljeno v tabeli DRD-2 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
Index: 1996 = 100. Antal fall per land och år presenteras i tabell DRD-2 (del ii) i statistikbulletinen för 2005.
Indekss: 1996. g. = 100. Gadījumu skaits par valstīm ir sniegts tabulā DRD-2 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Cena i czystość  
(102) Patrz Tabela PPP-3 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(102) See Table PPP-3 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(102) Voir tableau PPP-3 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(102) Siehe Tabelle PPP-3 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(102) Véase el cuadro PPP-3 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(102) Cfr. la tabella PPP-3 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(102) Ver quadro PPP-3 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(102) Βλέπε Πίνακα PPP-3 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(102) Zie tabel PPP-3 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(102) Viz tabulka PPP-3 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(102) Se tabel PPP-3 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(102) Vaata tabelit PPP-3 (osa i) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(102) Ks. taulukko PPP-3 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(102) Ld. a PPP-3 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(102) Se tabell PPP-3 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(102) Vezi Tabelul PPP-3 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(102) Pozri tabuľku PPP-3 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(102) Glej tabelo PPP-3 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(102) Se tabell PPP-3 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(102) Skatīt tabulu PPP-3 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Metamfetamina  
(75) Patrz Tabela PPP-4 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(75) See Table PPP-4 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(75) Voir tableau PPP-4 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(75) Siehe Tabelle PPP-4 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(75) Véase el cuadro PPP-4 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(75) Cfr. la tabella PPP-4 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(75) Ver quadro PPP-4 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(75) Βλέπε Πίνακα PPP-4 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(75) Zie tabel PPP-4 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(75) Viz tabulka PPP-4 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(75) Se tabel PPP-4 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(75) Vaata tabelit PPP-4 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(75) Ks. taulukko PPP-4 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(75) Ld. a PPP-4 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(75) Se tabell PPP-4 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(75) Vezi Tabelul PPP-4 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(75) Pozri tabuľku PPP-4 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(75) Glej tabelo PPP-4 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(75) Se tabell PPP-4 (del i) i statistikbulletinen 2005.
(75) Skatīt tabulu PPP-4 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  RozdziaÅ‚ 4: Amfetaminy...  
W prawie wszystkich państwach różnego typu narkotyki syntetyczne ujmowane są pod względem rozpowszechnienia stosowania jako drugie co do częstości zażywania. Całościowe wskaźniki zażywania tych substancji przez populację ogólną są zazwyczaj niskie, jednak wskaźniki rozpowszechnienia w młodszych grupach wiekowych są znacząco wyższe, a poziom zażywania takich narkotyków może być szczególnie wysoki w pewnych grupach społecznych i/lub wśród pewnych subkultur.
In terms of prevalence of use, in almost all countries some form of synthetic drug is the second most commonly reported substance used. Overall rates of use of these substances in the general population are typically low, but prevalence rates among younger age groups are significantly higher, and the use of these drugs may be particularly high in some social settings and/or among some subcultural groups.
En ce qui concerne la prévalence de l'usage, dans presque tous les pays, une forme ou l'autre de drogue synthétique est la deuxième substance consommée la plus couramment citée. Les pourcentage globaux de consommation de ces substances dans la population en général sont bas, mais les taux de prévalence parmi les groupes d'âge plus jeunes sont sensiblement supérieurs et l'usage de ces drogues peut être particulièrement important dans certaines classes sociales et/ou parmi certains sous-groupes culturels.
Hinsichtlich der Prävalenz des Konsums steht in fast allen Ländern eine synthetische Droge an zweiter Stelle der am häufigsten konsumierten Drogen. Die Gesamtprävalenzraten des Konsums dieser Substanzen in der Allgemeinbevölkerung sind in der Regel gering, jedoch ist die Prävalenz unter Jugendlichen wesentlich höher, und auch in bestimmten sozialen Milieus und/oder in einigen Gruppen der Subkultur kann der Konsum dieser Drogen besonders hoch sein.
En términos de prevalencia de consumo, la segunda sustancia más consumida en casi todos los países es algún tipo de droga sintética. Los índices generales de consumo de estas sustancias en el conjunto de la población suelen ser reducidos, pero los índices de prevalencia entre los más jóvenes son significativamente elevados, y el consumo de estas drogas puede ser especialmente importante en algunos entornos sociales o grupos subculturales.
In termini di prevalenza d’uso, in quasi tutti i paesi viene riferito il consumo di una qualche forma di droga sintetica come seconda sostanza usata più di frequente. Nel complesso la prevalenza del consumo di queste sostanze nella popolazione generale è bassa, ma la prevalenza tra i gruppi più giovani è molto superiore e, anzi, il consumo di queste sostanze stupefacenti può essere particolarmente elevato in alcuni ambienti sociali e/o in alcune subculture.
Entre as drogas sintéticas consumidas na Europa figuram as substâncias estimulantes e as substâncias alucinogénicas. Destas últimas, o ácido lisérgico dietilamida (LSD) é, de longe, o mais conhecido, mas os seus níveis de consumo globais há muito tempo que se mantêm baixos e bastante estáveis. Estão a surgir indícios de um interesse crescente pelos alucinogénios naturais, tema abordado noutra secção do presente relatório.
Από την άποψη της επικράτησης της χρήσης, σε όλες σχεδόν τις χώρες κάποιο είδος συνθετικού ναρκωτικού αναφέρεται ως η δεύτερη συχνότερα χρησιμοποιούμενη ουσία. Τα συνολικά ποσοστά χρήσης των ουσιών αυτών στον γενικό πληθυσμό είναι συνήθως χαμηλά, αλλά η επικράτηση χρήσης στις ομάδες ατόμων νεαρότερης ηλικίας είναι σημαντικά υψηλότερη, και η χρήση των ναρκωτικών αυτών ενδέχεται να είναι ιδιαίτερα υψηλή σε ορισμένα κοινωνικά περιβάλλοντα ή/και σε ορισμένες ομάδες υποκουλτούρας.
In vrijwel alle landen wordt gerapporteerd dat een of andere vorm van synthetische drugs qua prevalentie de op één na meest gebruikte drug is. De totale percentages voor het gebruik van deze middelen onder de algemene bevolking zijn doorgaans laag, maar de prevalentie onder jongere leeftijdsgroepen is significant hoger. De drugs worden met name in bepaalde sociale settings en/of in sommige subcultuurgroepen vaak gebruikt.
Pokud jde o prevalenci užívání, téměř ve všech zemích je nějaká forma syntetické drogy druhou nejběžněji uváděnou užívanou látkou. Celková míra užívání těchto látek je u běžné populace obvykle nízká, ale míry prevalence užívání mezi mladšími věkovými skupinami jsou významně vyšší a v některých společenských prostředích nebo u některých subkulturních skupin může být užívání těchto drog obzvlášť vysoké.
Med hensyn til udbredelse af brug er en eller anden form for syntetisk stof i næsten alle lande det næsthyppigst brugte stof. Generelt er brugen af disse stoffer ikke udbredt i den almindelige befolkning, mens udbredelsen blandt yngre aldersklasser er betydeligt større, især i visse sociale sammenhænge og/eller subkulturer.
-rühma kuuluvate uimastite kohta. Amfetamiinid on üldnimetus, mida kasutatakse mitmete keemiliselt sarnaste narkootikumide kohta, mis stimuleerivad kesknärvisüsteemi; kaks kõige olulisemat neist Euroopa illegaalsete narkootikumide turul on amfetamiin ja metamfetamiin. Amfetamiin on kõige kergemini kättesaadav, kuigi ülemaailmses plaanis on metamfetamiini tarbimise tase tõusmas. Praegu näib, et metamfetamiini märkimisväärne tarbimine Euroopas piirdub Tšehhi Vabariigiga, kuigi aeg-ajalt muudest piirkondadest saabuvad teated rõhutavad seire teostamise vajadust, sest teadaolevalt seostatakse seda uimastit mitmete tõsiste terviseprobleemidega.
Käytön levinneisyyttä tarkasteltaessa toiseksi käytetyin huumausaine on lähes kaikissa maissa jokin synteettinen huume. Näiden aineiden käyttö on kokonaisväestössä tyypillisesti vähäistä, mutta niiden levinneisyys nuorten ikäryhmien keskuudessa on huomattavasti korkeampi, ja se voi olla erityisen korkea tietyissä sosiaalisissa ympäristöissä ja/tai alakulttuuriryhmissä.
A használat előfordulását tekintve szinte minden országban valamilyen szintetikus kábítószer áll a második helyen a jelentések szerint a legáltalánosabban használt kábítószerek között. Ezen anyagok teljes használati arányai a népesség egészében jellemzően alacsonyak, a fiatalabb korcsoportokban viszont jóval magasabb előfordulási arányokat találunk, amelyek bizonyos társadalmi körülmények között és/vagy egyes szubkulturális csoportok körében különösen magasak lehetnek.
Når det gjelder utbredelse av bruk, oppgir de aller fleste landene en eller annen form for syntetiske rusmidler som det nest vanligste stoffet. Bruken av disse stoffene i befolkningen generelt er typisk lav, mens utbredelsen i yngre aldersgrupper er betydelig høyere og kan være spesielt høy i enkelte sosiale sammenhenger og/eller visse subkulturer.
În ceea ce priveşte prevalenţa consumului, în aproape majoritatea ţărilor, a doua substanţă cel mai des consumată este un drog sintetic. Ratele generale de consum pentru aceste substanţe sunt de obicei scăzute la nivelul populaţiei generale, dar ratele de prevalenţă la grupul de vârstă al tinerilor sunt considerabil mai mari, consumul acestor droguri fiind deosebit de mare în anumite împrejurări sociale şi/sau în anumite grupuri subculturale.
Ak ide o prevalenciu užívania, takmer vo všetkých krajinách uvádzajú ako druhú najčastejšie užívanú látku niektorú formu syntetickej drogy. Celková prevalencia užívania týchto látok vo všeobecnej populácii je obvykle nízka, ale hodnoty prevalencie medzi mladšími vekovými skupinami sú podstatne vyššie, pričom užívanie týchto drog môže byť zvlášť vysoké v niektorých sociálnych prostrediach alebo subkultúrnych skupinách.
Z vidika razširjenosti uživanja je v skoraj vseh državah določena oblika sintetične droge druga najpogosteje prijavljena uporabljena snov. Splošna razširjenost uživanja teh snovi med prebivalstvom je običajno nizka, vendar pa so stopnje razširjenosti med mlajšimi starostnimi skupinami precej višje, uživanje teh drog pa je še posebej razširjeno v nekaterih socialnih okoljih in/ali med nekaterimi subkulturnimi skupinami.
I fråga om prevalens är någon form av syntetisk drog den näst vanligast drogen i nästan alla länder. Användningen av dessa droger inom befolkningen som helhet är normalt liten, men prevalensen betydligt högre i yngre åldersgrupper och inom vissa sociala miljöer och/eller subkulturer.
Attiecībā uz lietošanas apmēru gandrīz visās valstīs kāda no sintētiskajām narkotikām ir otra visizplatītākā narkotika. Vispārējais šo vielu lietošanas apmērs sabiedrībā kopumā parasti ir zems, taču izplatības līmenis jaunākā vecuma grupās ir ievērojami augstāks, un šo narkotiku lietošanas apmēri var būt īpaši augsti atsevišķos sociālajos slāņos un atsevišķās kultūras grupās.
  Metamfetamina  
(76) Patrz Tabela PPP-8 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(76) See Table PPP-8 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(76) Voir tableau PPP-8 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(76) Siehe Tabelle PPP-8 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(76) Véase el cuadro PPP-8 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(76) Cfr. la tabella PPP-8 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(76) Ver quadro PPP-8 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(76) Βλέπε Πίνακα PPP-8 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(76) Zie tabel PPP-8 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(76) Viz tabulka PPP-8 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(76) Se tabel PPP-8 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(76) Vaata tabelit PPP-8 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(76) Ks. taulukko PPP-8 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(76) Ld. a PPP-8 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(76) Se tabell PPP-8 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(76) Vezi Tabelul PPP-8 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(76) Pozri tabuľku PPP-8 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(76) Glej tabelo PPP-8 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(76) Se tabell PPP-8 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(76) Skatīt tabulu PPP-8 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(65) Patrz Tabela TDI-18 (część iii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(65) See Table TDI-18 (part iii) in the 2005 statistical bulletin.
(65) Voir tableau TDI-18 (partie iii) du bulletin statistique 2005.
(65) Siehe Tabelle TDI-18 (Teil iii) im Statistical Bulletin 2005.
(65) Véase el cuadro TDI-18 (parte iii) del boletín estadístico de 2005.
(65) Cfr. la tabella TDI-18 (parte iii) nel bollettino statistico 2005.
(66) Ver quadro TDI-17 (parte iii) no Boletim Estatístico de 2005.
(65) Βλέπε Πίνακα TDI-18 (μέρος iii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(65) Zie tabel TDI-18 (deel iii) in het Statistical Bulletin 2005.
(65) Viz tabulka TDI-18 (část iii) ve Statistickém věstníku 2005.
(65) Se tabel TDI-18 (del iii) i Statistical bulletin 2005.
(66) Vaata tabelit TDI-17 (iii osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(65) Ks. taulukko TDI-18 (osa iii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(65) Ld. a TDI-18 (iii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(65) Se tabell TDI-18 (del iii) i Statistiske opplysninger 2005.
(65) Vezi Tabelul TDI-18 (partea iii) din Buletinul statistic 2005.
(65) Pozri tabuľku TDI-18 (part iii) v štatistickej ročenke 2005.
(65) Glej tabelo TDI-18 (del iii) v Statističnem biltenu 2005.
(65) Se tabell TDI-18 (del iii) i statistikbulletinen för 2005.
(65) Skatīt tabulu TDI-18 (daļa iii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Konfiskaty  
(100) Patrz Tabela SZR-5 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(100) See Table SZR-5 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(100) Voir tableau SZR-5 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(100) Siehe Tabelle SZR-5 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(100) Véase el cuadro SZR-5 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(100) Cfr. la tabella SZR-5 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(100) Βλέπε Πίνακα SZR-5 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(100) Zie tabel SZR-5 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(100) Viz tabulka SZR-5 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(100) Se tabel SZR-5 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(100) Vaata tabelit SZR-5 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(100) Ks. taulukko SZR-5 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(100) Ld. a SZR-5 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(100) Se tabell SZR-5 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(100) Vezi Tabelul SZR-5 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(100) Pozri tabuľku SZR-5 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(100) Glej tabelo SZR-5 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(100) Se tabell SZR-5 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(100) Skatīt tabulu SZR-5 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Psylocyn i psylocybin ‘...  
psychoaktywne składniki tzw. „magicznych grzybków”, są ujęte w Wykazie 1 Konwencji ONZ z 1971 roku i w związku z tym podlegają kontroli we wszystkich Państwach Członkowskich. Wśród poszczególnych Państw Członkowskich występują jednak różnice w odniesieniu do statusu prawnego magicznych grzybków, jak również w odniesieniu do zakresu egzekwowania ograniczeń prawnych dotyczących ich uprawy i spożycia.
Psilocin and psilocybin, the psychoactive ingredients of so-called ‘magic mushrooms’, are included in Schedule 1 of the 1971 UN Convention and thus are controlled in all Member States. However, the legal status of magic mushrooms, as well the extent to which any legal restrictions on their growth and consumption are enforced, varies between Member States, i.e. mushrooms may be controlled, uncontrolled or controlled if ‘processed’, a status that is not entirely legally clear.
La psilocine et la psilocybine, les principes psychoactifs des champignons dits «hallucinogènes», sont classées à l'annexe 1 de la convention des Nations unies de 1971 et font donc l'objet de contrôles dans tous les États membres. Cependant, le statut juridique des champignons hallucinogènes, ainsi que la mesure dans laquelle des contraintes légales sont imposées à leur culture et à leur consommation, varie selon les États membres. En d'autres termes, ces champignons peuvent faire ou non l'objet de contrôles ou être contrôlés s'ils sont «transformés», un statut qui n'est pas entièrement clair au plan juridique.
Psilocin und Psilocybin, die psychoaktiven Inhaltsstoffe der so genannten „Magic Mushrooms“, sind in Anhang 1 des Übereinkommens der Vereinten Nationen von 1971 über psychotrope Stoffe enthalten und werden somit in allen Mitgliedstaaten kontrolliert. Zwischen den Mitgliedstaaten bestehen jedoch Unterschiede hinsichtlich des Rechtsstatus der „Magic Mushrooms“ sowie des Grades der Durchsetzung rechtlicher Beschränkungen für deren Anbau und Konsum: Die Pilze werden teilweise kontrolliert und teilweise nicht bzw. nur dann kontrolliert, wenn sie „verarbeitet“ werden, so dass der Rechtsstatus nicht eindeutig geklärt ist.
La psilocina y la psilocibina —los principios psicoactivos de los denominados «hongos mágicos»— están incluidas en el Anexo 1 de la Convención de las Naciones Unidas de 1971 y por ello se controlan en todos los Estados miembros. No obstante, la situación jurídica de los hongos alucinógenos así como el alcance de las restricciones legales a su cultivo y su consumo, varía según los Estados miembros; es decir, los hongos pueden estar controlados o no, o sólo si son «transformados», un estado que no está del todo claro desde el punto de vista jurídico.
La psilocina e la psilocibina, ingredienti psicoattivi dei cosiddetti “funghi magici”, sono presenti nell’Allegato 1 della Convenzione delle Nazioni Unite del 1971 e, pertanto, sono controllate in tutti gli Stati membri. Tuttavia, lo status legale dei funghi magici nonché l’entità dell’applicazione delle restrizioni di legge sulla crescita e il consumo degli stessi, varia da Stato membro a Stato membro: i funghi magici, cioè, possono essere controllati, non controllati o controllati se “trattati”, uno status questo che non è del tutto chiaro sotto il profilo giuridico.
A psilocina e a psilocibina, ingredientes psicoactivos dos denominados “cogumelos mágicos”, figuram na Lista 1 da Convenção das Nações Unidas de 1971, sendo por isso controladas em todos os Estados-Membros. No entanto, o estatuto jurídico dos cogumelos mágicos, bem como a medida em que as eventuais restrições jurídicas à sua cultura e consumo são aplicadas, variam consoante os Estados-Membros, isto é, os cogumelos podem ser controlados, não controlados ou unicamente controlados se forem “processados”, situação que não é inteiramente clara do ponto de vista jurídico.
Η ψιλοκίνη και η ψιλοκυβίνη, τα ψυχοδραστικά συστατικά των αποκαλούμενων «μαγικών μανιταριών», περιλαμβάνονται στο Παράρτημα 1 της Σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών του 1971 και επομένως τελούν υπό έλεγχο σε όλα τα κράτη μέλη. Ωστόσο, το νομικό καθεστώς των μαγικών μανιταριών καθώς και ο βαθμός στον οποίο επιβάλλονται νομικοί περιορισμοί στην καλλιέργεια και την κατανάλωσή τους διαφέρουν μεταξύ των κρατών μελών, δηλαδή τα μανιτάρια ενδέχεται να ελέγχονται, να μην ελέγχονται ή να ελέγχονται εφόσον υφίστανται «επεξεργασία», καθεστώς το οποίο δεν είναι απολύτως σαφές από νομική άποψη.
Psilocine en psilocybine, de psychoactieve bestanddelen van de zogeheten paddo’s (ook wel magic mushrooms genoemd) zijn opgenomen in lijst I van het VN-Verdrag van 1971 en zijn dus aan wet- en regelgeving in de lidstaten onderhevig. De wettelijke status van paddo’s en de mate waarin de juridische beperkingen op de groei en consumptie ervan wordt gehandhaafd, verschilt echter tussen de lidstaten. Dat wil zeggen dat er soms wel en soms geen toezicht op paddo’s wordt uitgeoefend of alleen maar indien de paddo’s “verwerkt” zijn, een status die juridisch nog niet helemaal duidelijk is.
Psilocin a psilocybin, psychoaktivní složky tak zvaných „magických hub“, jsou součástí seznamu Úmluvy OSN o psychotropních látkách z roku 1971, a jsou tedy ve všech členských státech monitorovány. Právní status magických hub a rozsah vymáhání právních omezení jejich pěstování a konzumace se však v jednotlivých členských státech liší, tj. houby mohou být kontrolovány, nekontrolovány nebo kontrolovány v případě, že jsou „zpracovány“. Jedná se tedy o status, který není z právního hlediska zcela jasný.
Psilocin og psilocybin, de psykoaktive stoffer i såkaldte 'magiske svampe', er opført på liste I i FN-konventionen fra 1971 og således underlagt kontrolforanstaltninger i alle medlemsstater. Magiske svampes retlige status såvel som det omfang, hvori eventuelle retlige begrænsninger for dyrkning og forbrug heraf håndhæves, varierer mellem medlemsstaterne, dvs. svampe kan være underlagt kontrol, ikke være underlagt kontrol eller underlagt kontrol, hvis de er 'bearbejdet', en status, som ikke er helt juridisk klar.
Psilotsiin ja psilotsübiin, hallutsinogeense toimega seente psühhoaktiivsed toimeained, on kantud ÜRO 1971. aasta konventsiooni I nimekirja ning seega kohaldatakse nende suhtes kontrollimeetmeid kõikides liikmesriikides. Siiski on hallutsinogeense toimega seente õiguslik seisund ning ka nende kasvatamise ja tarbimise suhtes rakendatavate õiguslike piirangute ulatus liikmesriigiti erinev, st seente suhtes võidakse kontrollimeetmeid kohaldada, mitte kohaldada või kohaldada juhul, kui neid „töödeldakse”, mis tähendab, et nende õiguslik seisund ei ole päris selge.
Psilosiini ja psilosybiini, niin sanottujen huumesienien psykoaktiiviset ainesosat, sisältyvät Yhdistyneiden Kansakuntien vuoden 1971 yleissopimuksen luetteloon 1, ja ne ovat siten säädeltyjä kaikissa jäsenvaltioissa. Huumesienien oikeudellinen asema samoin kuin niiden viljelyä ja käyttöä koskevien lainsäädännöllisten rajoitusten valvonta vaihtelee kuitenkin eri jäsenvaltioissa, eli sienet saattavat olla säänneltyjä, sääntelemättömiä tai säänneltyjä "jalostettuina", joka on lainsäädännöllisesti epäselvä käsite.
Az úgynevezett „varázsgomba” pszichoaktív összetevői, a pszilocin és a pszilocibin szerepelnek az 1971. évi ENSZ-egyezmény 1. jegyzékében, ezáltal valamennyi tagállamban ellenőrzés alá tartoznak. A varázsgomba jogi státusa, illetve a termesztésére és fogyasztására vonatkozó jogi korlátozások végrehajtásának mértéke azonban tagállamonként változik, azaz a gomba lehet ellenőrzött, nem ellenőrzött vagy ellenőrzött, ha „feldolgozott állapotban” van, ami jogilag nem egészen egyértelmű.
Psilocin og psilocybin, de psykoaktive virkestoffene i såkalte ”magic mushrooms”, står oppført i Vedlegg 1 til FN-konvensjonen av 1971 og er derfor underlagt kontroll i alle medlemsstater. Dere stilling i forhold til loven og i hvilken grad restriksjonene med hensyn til dyrking og konsum håndheves, varierer imidlertid fra medlemsstat til medlemsstat, dvs. at soppen kan være klassifisert som såkalt kontrollert stoff, ikke-kontrollert stoff eller kontrollert i “bearbeidet form”, en kategori som rettslig sett ikke er helt klar.
Psilocina şi psilocibina, ingredientele psihoactive ale aşa-numitelor „ciuperci halucinogene”, sunt incluse în Tabelul 1 din Convenţia Naţiunilor Unite din 1971, fiind astfel controlate în toate statele membre. Totuşi, statutul legal al ciupercilor halucinogene şi gradul de aplicare a restricţiilor legale privind cultivarea şi consumul lor variază de la un stat membru la altul, de exemplu este posibil ca ciupercile că fie controlate, să nu fie controlate sau să fie controlate dacă sunt „prelucrate”, acest ultim statut nefiind clarificat în totalitate din punct de vedere legal.
Psilocín a psilocybín, psychoaktívne zložky tzv. „magických húb“ sú uvedené v zozname 1 k dohovoru OSN z roku 1971 a ako také sa kontrolujú vo všetkých členských štátoch. Právne postavenie magických húb a rozsah, v akom sa uplatňujú akékoľvek právne obmedzenia na ich pestovanie a spotrebu, sa však v členských štátoch líšia, t.j. huby sa kontrolujú, nekontrolujú alebo kontrolujú, ak sú „spracované“, teda ich stav nie je právne úplne jasný.
Psilocin in psilocibin, psihoaktivni sestavini tako imenovanih "čudežnih gob", sta vključena na Seznam 1 Konvencije Združenih narodov iz leta 1971 in ju zato nadzirajo v vseh državah članicah. Vendar se pravni status čudežnih gob ter tudi obseg, v katerem se uveljavljajo katere koli pravne omejitve za njihovo rast in porabo, med državami članicami razlikujeta, to pomeni, da so gobe lahko nadzorovane, nenadzorovane ali nadzorovane pri "predelavi", kar pa s pravnega vidika ni popolnoma jasen status.
Psilocin och psilocybin, som är de psykoaktiva ingredienserna i s.k. ”magiska svampar”, är upptagna i förteckning 1 i FN-konventionen från 1971 och är därmed narkotikaklassade i alla medlemsstater. Magiska svampars rättsliga status skiftar dock mellan medlemsstaterna, liksom även i vilken utsträckning eventuella rättsliga restriktioner för odling och konsumtion av svamparna upprätthålls. Det innebär att svamparna kan vara narkotikaklassade, icke narkotikaklassade eller narkotikaklassade om de är ”bearbetade”, ett tillstånd som inte är helt juridiskt klarlagt.
  Narkotyki w miejscu pracy  
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
Kādā mērā šī tendence ir izplatīta Eiropas valstīs? Vai šim konceptam ir kopīga definīcija? Kā novērtēt šīs parādības raksturu un izplatību? Kādas ir politikas, kuru mērķi ir jāsasniedz, un kādas darbības tiek realizētas, neatkarīgi no tā, vai tās ir skaidri un specifiski paredzētas, lai samazinātu ar narkotikām saistītos traucējumus sabiedrībai? Vai jau ir pieejami vērtējuma rezultāti, un vai ir noteikti kvalitātes standarti šādām darbībām? Visi šie ir jautājumi, kuri jārisina šīs tēmas ietvaros.
  Publikacje prasowe  
Od końca lat 90-tych większość z 25 Państw Członkowskich UE i Norwegia odnotowała wzrost przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu (“przestępstw narkotykowych”) jak ogłosiła dzisiaj Agencja UE ds.
Violations of drug law (‘drug law offences’) have reportedly increased in the majority of the 25 EU Member States and Norway since the late 1990s, states the EU drugs agency (EMCDDA) today in its 2005 Annual report on the state of the drugs problem in Europe, launched in Brussels (1).
Les infractions à la législation antidrogue auraient augmenté dans la majeure partie de 25 États membres de l’UE et en Norvège depuis la fin des années 1990, selon le Rapport annuel 2005 sur l’état du phénomène de la drogue en Europe présenté aujourd’hui à Bruxelles par l’agence sur les drogues de l’UE (OEDT) (1).
Verstöße gegen die Drogengesetzgebung („Drogendelikte“) haben Meldungen zufolge seit den späten 90er-Jahren in den meisten der 25 EU-Mitgliedstaaten und Norwegen zugenommen, stellt die EU-Drogenbeobachtungsstelle (EBDD) heute in ihrem in Brüssel vorgestellten Jahresbericht über den Stand der Drogenproblematik in Europa - 2005 fest (1).
Según el Informe anual 2005 sobre el problema de la drogodependencia en Europa, presentado hoy en Bruselas por la agencia sobre drogas de la UE (OEDT), las infracciones de las leyes relacionadas con las drogas («delitos contra la legislación sobre drogas») han aumentado en la mayoría de los 25 Estados miembros de la UE y en Noruega desde finales de los años 90 (1).
Si è registrato un aumento delle violazioni delle normative sugli stupefacenti (‘reati contro le normative sugli stupefacenti’) nella maggior parte dei 25 Stati membri dell’UE ed in Norvegia a partire dalla fine degli anni Novanta, è quanto annunciato oggi dall’agenzia europea delle droghe (OEDT) in occasione della presentazione, a Bruxelles, della Relazione annuale 2005 sull’evoluzione del fenomeno della droga in Europa (1).
As violações da legislação em matéria de droga (“infracções à legislação em matéria de droga”) têm aumentado na maioria dos 25 Estados-Membros da UE e na Noruega desde os finais dos anos 90, assinala a agência da UE de informação sobre droga (OEDT) no seu Relatório Anual de 2005 sobre a evolução do fenómeno da droga na Europa, tornado hoje público em Bruxelas (1).
Οι παραβάσεις της νομοθεσίας περί ναρκωτικών ("αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών") αναφέρεται ότι αυξήθηκαν στα περισσότερα από τα 25 κράτη μέλη της ΕΕ και τη Νορβηγία από τα τέλη της δεκαετίας του 1990, σύμφωνα με τα στοιχεία που δημοσιοποίησε σήμερα ο Οργανισμός της ΕΕ για τα ναρκωτικά (EΚΠΝΤ) στην Ετήσια έκθεση του 2005 για την κατάσταση του προβλήματος των ναρκωτικών στην Ευρώπη, η οποία παρουσιάστηκε στις Βρυξέλλες (1).
Overtredingen van de drugswetgeving (‘drugsdelicten’) zijn sinds het einde van de jaren negentig in de meerderheid van de 25 EU-lidstaten en Noorwegen toegenomen, aldus het EU-drugsagentschap (EWDD) in zijn in Brussel gepresenteerde Jaarverslag 2005 over de stand van de drugsproblematiek in Europa (1).
Agentura EU pro drogy (EMCDDA) ve své dnešní Výroční zprávě za rok 2005 o stavu drogové problematiky v Evropě zveřejněné v Bruselu uvádí, že od konce 90. let byl ve většině z 25 členských států EU a v Norsku zaznamenán nárůst objemu trestné činnosti související s drogami („drogových trestných činů”)(1).
Antallet af overtrædelser af narkotikalovgivningen (‘narkotikalovovertrædelser’) er angiveligt steget i hovedparten af de 25 EU-medlemsstater og Norge siden slutningen af 1990’erne, siger EU’s narkotika-agentur (EONN) i dag i sin Årsberetning om narkotikasituationen i Europa for 2005, som fremlægges i Bruxelles (1).
Enamikus Euroopa Liidu 25-st liikmesriigist ja Norrast on teatatud narkootikumidega seotud õigusrikkumiste arvu kasvust 1990. aastate teisel poolel, märgib Euroopa Liidu narkoseire keskus (EMCDDA) täna oma Brüsselis avaldatud 2005. a. aruandes uimastiprobleemide olukorrast Euroopas (1).
Useimmissa EU:n 25 jäsenvaltiossa ja Norjassa huumausainelainsäädäntöä vastaan tehtyjen huumausainerikosten määrän raportoidaan lisääntyneen 1990-luvun jälkipuoliskolta lähtien. Näin toteaa EU:n huumevirasto (EMCDDA) tänään julkistetussa Vuosiraportissaan 2005: huumeongelma Euroopassa (1).
A jelentések szerint az 1990-es évek vége óta az EU 25 tagállamának többségében és Norvégiában emelkedett a kábítószerrel való visszaélések („kábítószer-bűncselekmények”) száma, állítja ma az EU kábítószerügyi központja (EMCDDA) a Brüsszelben kibocsátott „A kábítószer-probléma Európában” című 2005-ös Éves Jelentésében. (1)
Antallet brudd på narkotikalovgivningen har økt i de aller fleste av de 25 EU-medlemsstatene og Norge siden slutten av 1990-tallet, sier EUs narkotikabyrå (EONN) i sin Årsrapport for 2005 om narkotikasituasjonen i Europa, som offentliggjøres i Brussel i dag (1).
De la sfârşitul anilor 1990, încălcările regimului drogurilor („infracţiunile la regimul drogurilor”) au cunoscut o creştere în majoritatea celor 25 de state membre UE, precum şi în Norvegia, afirmă Agenţia UE pentru droguri (OEDT) în Raportul anual pe 2005 privind problema drogurilor în Europa, lansat astăzi la Bruxelles (1).
Podľa najnovších údajov bol od konca 90-tych rokov zaznamenaný nárast prípadov trestnej činnosti súvisiacej s drogami („porušovania protidrogových právnych predpisov“) vo väčšine z 25 členských štátov EÚ, uvádza agentúra EÚ pre drogy (EMCDDA) vo Výročnej správe 2005 o stave drogovej problematiky v Európe vydanej dnes v Bruseli (1).
Kršenje pravne zakonodaje povezane z drogami v večini 25 držav članic EU in na Norveškem narašča od poznih devetdesetih let dalje, navaja Agencija EU za droge (EMCDDA) v svojem Letnem poročilu o stanju na področju problematike drog v Evropi, ki ga je danes predstavila v Bruslju (1).
Brotten mot narkotikalagstiftningen (“narkotikabrott”) har enligt rapporter ökat i de flesta av EU:s 25 medlemsstater och Norge sedan slutet av 1990-talet, uppger EU:s narkotikacentrum (ECNN) i sin Årsrapport 2005 över situationen på narkotikaområdet i Europa, som läggs fram i Bryssel idag (1).
Kā uzsver Aģentūra, šī pieaugošā tendence 20 valstīs laika posmā no 1998. līdz 2003. gadam ir sevišķi izteikta Igaunijā un Polijā, kur ziņoto narkotiku likumpārkāpumu skaits attiecīgi palielinājies aptuveni desmit un trīs reizes (2). Tomēr dažās valstīs – Beļģijā, Spānijā, Itālijā, Maltā, Austrijā un Slovēnijā – ziņojumu skaits par minētajiem pārkāpumiem 2003. gadā ir samazinājies.
  Psylocyn i psylocybin ‘...  
psychoaktywne składniki tzw. „magicznych grzybków”, są ujęte w Wykazie 1 Konwencji ONZ z 1971 roku i w związku z tym podlegają kontroli we wszystkich Państwach Członkowskich. Wśród poszczególnych Państw Członkowskich występują jednak różnice w odniesieniu do statusu prawnego magicznych grzybków, jak również w odniesieniu do zakresu egzekwowania ograniczeń prawnych dotyczących ich uprawy i spożycia.
Psilocin and psilocybin, the psychoactive ingredients of so-called ‘magic mushrooms’, are included in Schedule 1 of the 1971 UN Convention and thus are controlled in all Member States. However, the legal status of magic mushrooms, as well the extent to which any legal restrictions on their growth and consumption are enforced, varies between Member States, i.e. mushrooms may be controlled, uncontrolled or controlled if ‘processed’, a status that is not entirely legally clear.
La psilocine et la psilocybine, les principes psychoactifs des champignons dits «hallucinogènes», sont classées à l'annexe 1 de la convention des Nations unies de 1971 et font donc l'objet de contrôles dans tous les États membres. Cependant, le statut juridique des champignons hallucinogènes, ainsi que la mesure dans laquelle des contraintes légales sont imposées à leur culture et à leur consommation, varie selon les États membres. En d'autres termes, ces champignons peuvent faire ou non l'objet de contrôles ou être contrôlés s'ils sont «transformés», un statut qui n'est pas entièrement clair au plan juridique.
Psilocin und Psilocybin, die psychoaktiven Inhaltsstoffe der so genannten „Magic Mushrooms“, sind in Anhang 1 des Übereinkommens der Vereinten Nationen von 1971 über psychotrope Stoffe enthalten und werden somit in allen Mitgliedstaaten kontrolliert. Zwischen den Mitgliedstaaten bestehen jedoch Unterschiede hinsichtlich des Rechtsstatus der „Magic Mushrooms“ sowie des Grades der Durchsetzung rechtlicher Beschränkungen für deren Anbau und Konsum: Die Pilze werden teilweise kontrolliert und teilweise nicht bzw. nur dann kontrolliert, wenn sie „verarbeitet“ werden, so dass der Rechtsstatus nicht eindeutig geklärt ist.
La psilocina y la psilocibina —los principios psicoactivos de los denominados «hongos mágicos»— están incluidas en el Anexo 1 de la Convención de las Naciones Unidas de 1971 y por ello se controlan en todos los Estados miembros. No obstante, la situación jurídica de los hongos alucinógenos así como el alcance de las restricciones legales a su cultivo y su consumo, varía según los Estados miembros; es decir, los hongos pueden estar controlados o no, o sólo si son «transformados», un estado que no está del todo claro desde el punto de vista jurídico.
La psilocina e la psilocibina, ingredienti psicoattivi dei cosiddetti “funghi magici”, sono presenti nell’Allegato 1 della Convenzione delle Nazioni Unite del 1971 e, pertanto, sono controllate in tutti gli Stati membri. Tuttavia, lo status legale dei funghi magici nonché l’entità dell’applicazione delle restrizioni di legge sulla crescita e il consumo degli stessi, varia da Stato membro a Stato membro: i funghi magici, cioè, possono essere controllati, non controllati o controllati se “trattati”, uno status questo che non è del tutto chiaro sotto il profilo giuridico.
A psilocina e a psilocibina, ingredientes psicoactivos dos denominados “cogumelos mágicos”, figuram na Lista 1 da Convenção das Nações Unidas de 1971, sendo por isso controladas em todos os Estados-Membros. No entanto, o estatuto jurídico dos cogumelos mágicos, bem como a medida em que as eventuais restrições jurídicas à sua cultura e consumo são aplicadas, variam consoante os Estados-Membros, isto é, os cogumelos podem ser controlados, não controlados ou unicamente controlados se forem “processados”, situação que não é inteiramente clara do ponto de vista jurídico.
Η ψιλοκίνη και η ψιλοκυβίνη, τα ψυχοδραστικά συστατικά των αποκαλούμενων «μαγικών μανιταριών», περιλαμβάνονται στο Παράρτημα 1 της Σύμβασης των Ηνωμένων Εθνών του 1971 και επομένως τελούν υπό έλεγχο σε όλα τα κράτη μέλη. Ωστόσο, το νομικό καθεστώς των μαγικών μανιταριών καθώς και ο βαθμός στον οποίο επιβάλλονται νομικοί περιορισμοί στην καλλιέργεια και την κατανάλωσή τους διαφέρουν μεταξύ των κρατών μελών, δηλαδή τα μανιτάρια ενδέχεται να ελέγχονται, να μην ελέγχονται ή να ελέγχονται εφόσον υφίστανται «επεξεργασία», καθεστώς το οποίο δεν είναι απολύτως σαφές από νομική άποψη.
Psilocine en psilocybine, de psychoactieve bestanddelen van de zogeheten paddo’s (ook wel magic mushrooms genoemd) zijn opgenomen in lijst I van het VN-Verdrag van 1971 en zijn dus aan wet- en regelgeving in de lidstaten onderhevig. De wettelijke status van paddo’s en de mate waarin de juridische beperkingen op de groei en consumptie ervan wordt gehandhaafd, verschilt echter tussen de lidstaten. Dat wil zeggen dat er soms wel en soms geen toezicht op paddo’s wordt uitgeoefend of alleen maar indien de paddo’s “verwerkt” zijn, een status die juridisch nog niet helemaal duidelijk is.
Psilocin a psilocybin, psychoaktivní složky tak zvaných „magických hub“, jsou součástí seznamu Úmluvy OSN o psychotropních látkách z roku 1971, a jsou tedy ve všech členských státech monitorovány. Právní status magických hub a rozsah vymáhání právních omezení jejich pěstování a konzumace se však v jednotlivých členských státech liší, tj. houby mohou být kontrolovány, nekontrolovány nebo kontrolovány v případě, že jsou „zpracovány“. Jedná se tedy o status, který není z právního hlediska zcela jasný.
Psilocin og psilocybin, de psykoaktive stoffer i såkaldte 'magiske svampe', er opført på liste I i FN-konventionen fra 1971 og således underlagt kontrolforanstaltninger i alle medlemsstater. Magiske svampes retlige status såvel som det omfang, hvori eventuelle retlige begrænsninger for dyrkning og forbrug heraf håndhæves, varierer mellem medlemsstaterne, dvs. svampe kan være underlagt kontrol, ikke være underlagt kontrol eller underlagt kontrol, hvis de er 'bearbejdet', en status, som ikke er helt juridisk klar.
Psilotsiin ja psilotsübiin, hallutsinogeense toimega seente psühhoaktiivsed toimeained, on kantud ÜRO 1971. aasta konventsiooni I nimekirja ning seega kohaldatakse nende suhtes kontrollimeetmeid kõikides liikmesriikides. Siiski on hallutsinogeense toimega seente õiguslik seisund ning ka nende kasvatamise ja tarbimise suhtes rakendatavate õiguslike piirangute ulatus liikmesriigiti erinev, st seente suhtes võidakse kontrollimeetmeid kohaldada, mitte kohaldada või kohaldada juhul, kui neid „töödeldakse”, mis tähendab, et nende õiguslik seisund ei ole päris selge.
Psilosiini ja psilosybiini, niin sanottujen huumesienien psykoaktiiviset ainesosat, sisältyvät Yhdistyneiden Kansakuntien vuoden 1971 yleissopimuksen luetteloon 1, ja ne ovat siten säädeltyjä kaikissa jäsenvaltioissa. Huumesienien oikeudellinen asema samoin kuin niiden viljelyä ja käyttöä koskevien lainsäädännöllisten rajoitusten valvonta vaihtelee kuitenkin eri jäsenvaltioissa, eli sienet saattavat olla säänneltyjä, sääntelemättömiä tai säänneltyjä "jalostettuina", joka on lainsäädännöllisesti epäselvä käsite.
Az úgynevezett „varázsgomba” pszichoaktív összetevői, a pszilocin és a pszilocibin szerepelnek az 1971. évi ENSZ-egyezmény 1. jegyzékében, ezáltal valamennyi tagállamban ellenőrzés alá tartoznak. A varázsgomba jogi státusa, illetve a termesztésére és fogyasztására vonatkozó jogi korlátozások végrehajtásának mértéke azonban tagállamonként változik, azaz a gomba lehet ellenőrzött, nem ellenőrzött vagy ellenőrzött, ha „feldolgozott állapotban” van, ami jogilag nem egészen egyértelmű.
Psilocin og psilocybin, de psykoaktive virkestoffene i såkalte ”magic mushrooms”, står oppført i Vedlegg 1 til FN-konvensjonen av 1971 og er derfor underlagt kontroll i alle medlemsstater. Dere stilling i forhold til loven og i hvilken grad restriksjonene med hensyn til dyrking og konsum håndheves, varierer imidlertid fra medlemsstat til medlemsstat, dvs. at soppen kan være klassifisert som såkalt kontrollert stoff, ikke-kontrollert stoff eller kontrollert i “bearbeidet form”, en kategori som rettslig sett ikke er helt klar.
Psilocina şi psilocibina, ingredientele psihoactive ale aşa-numitelor „ciuperci halucinogene”, sunt incluse în Tabelul 1 din Convenţia Naţiunilor Unite din 1971, fiind astfel controlate în toate statele membre. Totuşi, statutul legal al ciupercilor halucinogene şi gradul de aplicare a restricţiilor legale privind cultivarea şi consumul lor variază de la un stat membru la altul, de exemplu este posibil ca ciupercile că fie controlate, să nu fie controlate sau să fie controlate dacă sunt „prelucrate”, acest ultim statut nefiind clarificat în totalitate din punct de vedere legal.
Psilocín a psilocybín, psychoaktívne zložky tzv. „magických húb“ sú uvedené v zozname 1 k dohovoru OSN z roku 1971 a ako také sa kontrolujú vo všetkých členských štátoch. Právne postavenie magických húb a rozsah, v akom sa uplatňujú akékoľvek právne obmedzenia na ich pestovanie a spotrebu, sa však v členských štátoch líšia, t.j. huby sa kontrolujú, nekontrolujú alebo kontrolujú, ak sú „spracované“, teda ich stav nie je právne úplne jasný.
Psilocin in psilocibin, psihoaktivni sestavini tako imenovanih "čudežnih gob", sta vključena na Seznam 1 Konvencije Združenih narodov iz leta 1971 in ju zato nadzirajo v vseh državah članicah. Vendar se pravni status čudežnih gob ter tudi obseg, v katerem se uveljavljajo katere koli pravne omejitve za njihovo rast in porabo, med državami članicami razlikujeta, to pomeni, da so gobe lahko nadzorovane, nenadzorovane ali nadzorovane pri "predelavi", kar pa s pravnega vidika ni popolnoma jasen status.
Psilocin och psilocybin, som är de psykoaktiva ingredienserna i s.k. ”magiska svampar”, är upptagna i förteckning 1 i FN-konventionen från 1971 och är därmed narkotikaklassade i alla medlemsstater. Magiska svampars rättsliga status skiftar dock mellan medlemsstaterna, liksom även i vilken utsträckning eventuella rättsliga restriktioner för odling och konsumtion av svamparna upprätthålls. Det innebär att svamparna kan vara narkotikaklassade, icke narkotikaklassade eller narkotikaklassade om de är ”bearbetade”, ett tillstånd som inte är helt juridiskt klarlagt.
  Konfiskaty  
(101) Patrz Tabela SZR-6 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(101) See Table SZR-6 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(101) Voir tableau SZR-6 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(101) Siehe Tabelle SZR-6 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(101) Véase el cuadro SZR-6 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(101) Cfr. la tabella SZR-6 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(101) Βλέπε Πίνακα SZR-6 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(101) Zie tabel SZR-6 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(101) Viz tabulka SZR-6 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(101) Se tabel SZR-6 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(101) Vaata tabelit SZR-6 (osa i) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(101) Ks. taulukko SZR-6 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(101) Ld. a SZR-6 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(101) Se tabell SZR-6 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(101) Vezi Tabelul SZR-6 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(101) Pozri tabuľku SZR-6 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(101) Glej tabelo SZR-6 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(101) Se tabell SZR-6 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(101) Skatīt tabulu SZR-6 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
Czterdzieści procent pacjentów wstrzykuje narkotyk, a kolejne 40% pali lub wciąga go przez nos. Między starymi a nowymi Państwami Członkowskimi występują różnice co do metod przyjmowania narkotyku (117) (Wykres 14).
Forty per cent of clients inject the drug and another 40 % smoke or inhale it. Differences in the method of use are reported between old and new Member States (117) (Figure 14), with the proportion of opiate injectors being higher than 60 % in the new Member States and lower than 60 % in the old Member States (with the exception of Finland, where the proportion of opiate injectors among clients is 78.4 %). The proportion of injectors among opiate clients is lowest in the Netherlands (8.3 %) (118).
Quarante pour cent des patients s'injectent la drogue et quarante autres pour cent la fument ou l'inhalent. Le mode de consommation varie entre les anciens et les nouveaux États membres (117) (graphique 14), la proportion d'usagers d'opiacés par injection étant supérieure à 60 % dans les nouveaux États membres et inférieure à ce pourcentage dans les anciens États membres (à l'exception de la Finlande, où la proportion d'usagers d'opiacés par voie intraveineuse parmi les patients s'élève à 78,4 %). La proportion d'usagers d'opiacés par voie intraveineuse est la plus basse aux Pays-Bas (8,3 %) (118).
40 % der Patienten injizieren, weitere 40 % rauchen oder inhalieren die Droge. Hinsichtlich der Art des Konsums gibt es den Berichten zufolge Unterschiede zwischen den alten und den neuen Mitgliedstaaten (117) (Abbildung 14): Der Anteil der injizierenden Opiatkonsumenten lag in den neuen Mitgliedstaaten bei über 60 % und in den alten Mitgliedstaaten unter 60 % (mit Ausnahme Finnlands, wo der Anteil der injizierenden Opiatkonsumenten unter den Patienten 78,4 % beträgt). Der niedrigste Anteil der injizierenden Opiatpatienten wird aus den Niederlanden gemeldet (8.3 %) (118).
El 40 % de los pacientes se inyecta la droga, y otro 40 % la fuma o la inhala. Se observan diferencias en la forma de consumo entre los antiguos y los nuevos Estados miembros (117) (gráfico 14), de modo que el porcentaje de consumidores de opiáceos por vía parenteral es superior al 60 % en los nuevos Estados miembros e inferior al 60 % en los antiguos (con la excepción de Finlandia, donde el porcentaje de consumidores de opiáceos por esta vía asciende al 78,4 % de los pacientes). El porcentaje más bajo de consumidores por vía parenteral entre los pacientes de opiáceos se registra en los Países Bajos (8,3 %) (118).
Il 40% dei clienti si inietta la droga e il 40% la fuma o la inala. Sono riferite differenze nel modo di consumo tra i vecchi e i nuovi Stati membri dell’UE (117) (Grafico 14): la percentuale dei consumatori di oppiacei per via parenterale è superiore al 60% nei nuovi Stati membri e inferiore al 60% nei vecchi Stati membri (a eccezione della Finlandia, dove la percentuale di questi consumatori tra i pazienti è del 78,4%). La percentuale più bassa di consumatori di oppiacei per via parenterale tra i pazienti si registra nei Paesi Bassi (8,3%) (118).
Quarenta por cento dos utentes injectam a droga e outros 40% fumam-na ou inalam‑na. Os antigos e os novos Estados-Membros referem diferenças quanto ao método de consumo  (117) (Figura 14), sendo a percentagem de consumidores de opiáceos por via endovenosa superior a 60% nos novos Estados-Membros e inferior a 60% nos antigos (à excepção da Finlândia, onde a percentagem de utentes consumidores de opiáceos por via endovenosa é de 78,4%). A percentagem mais baixa de consumidores de opiáceos por injecção é a dos Países Baixos (8,3%) (118).
Από τα άτομα που ζητούν θεραπεία 40 % κάνει ενέσιμη χρήση της ουσίας και 40 % την καπνίζει ή την εισπνέει. Διαφορές στον τρόπο χρήσης αναφέρονται μεταξύ παλαιών και νέων κρατών μελών (117) (διάγραμμα 14), με το ποσοστό των ατόμων που κάνουν ενέσιμη χρήση οπιούχων να είναι υψηλότερο από 60 % στα νέα κράτη μέλη και χαμηλότερο από 60 % στα παλαιά κράτη μέλη (με εξαίρεση τη Φινλανδία, όπου το ποσοστό των ατόμων που κάνει ενέσιμη χρήση οπιούχων ανέρχεται σε 78,4 % των ατόμων που ζητούν θεραπεία). Το χαμηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνει ενέσιμη χρήση οπιούχων στα άτομα υπό θεραπεία για απεξάρτηση από τη χρήση οπιούχων καταγράφεται στις Κάτω Χώρες (8,3 %) (118).
Veertig procent van de cliënten injecteert de drug en eveneens 40% rookt of inhaleert de opiaten. Er zijn ook verschillen tussen de oude en de nieuwe lidstaten geconstateerd in de manieren waarop opiaten worden gebruikt (117) (figuur 14), waarbij het aantal opiatenspuiters meer dan 60% bedraagt in de nieuwe lidstaten en minder dan 60% in de oude lidstaten (met uitzondering van Finland waar 78,4% van de cliënten opiaten injecteert). Het percentage injecterende gebruikers onder opiatencliënten is het laagst in Nederland (8,3%) (118).
Čtyřicet procent klientů užívá drogu nitrožilně a dalších 40 % ji kouří nebo inhaluje. Rozdíly v metodě užívání uvádějí staré i nové členské státy (117) (obr. 14) s tím, že podíl osob, které opiáty užívají nitrožilně, je vyšší než 60 % v nových členských státech a nižší než 60 % ve starých členských státech (s výjimkou Finska, kde je mezi klienty až 78,4 % injekčních uživatelů opiátů). Podíl osob užívajících opiáty nitrožilně mezi klienty je nejnižší v Nizozemsku (8,3 %) (118).
40 % af klienterne injicerer stoffet, og andre 40 % ryger eller inhalerer det. Der er forskelle mellem de 'gamle' og de nye medlemsstater, hvad angår indtagelsesmåderne (117) (figur 14), idet andelen af intravenøse opiatbrugere er højere end 60 % i de nye medlemsstater og lavere end 60 % i de 'gamle' medlemsstater (bortset fra Finland, hvor andelen af intravenøse opiatbrugere blandt klienterne udgør 78,4 %). Andelen af intravenøse brugere blandt opiatklienter er lavest i Nederlandene (8,3 %) (118).
40% klientidest süstib ja teine 40% suitsetab või hingab sisse. Täheldatud on erinevust tarbimise meetodis vanades ja uutes liikmesriikides (117) (joonis 14), kusjuures opiaatide süstijate osakaal on üle 60% uutes liikmesriikides ja alla 60% vanades liikmesriikides (erandiks on Soome, kus opiaatide süstijate osakaal klientide hulgas on 78,4%). Süstivate narkomaanide osakaal opiaadiklientide hulgas on kõige madalam Madalmaades (8,3%) (118).
Asiakkaista 40 prosenttia käyttää huumetta suonensisäisesti ja 40 prosenttia polttaa tai nuuskaa sitä. Käyttötavoissa on eroja vanhoissa ja uusissa jäsenvaltioissa (117) (kaavio 14) siten, että opiaattien injektiokäyttäjien osuus on yli 60 prosenttia uusissa jäsenvaltioissa ja alle 60 prosenttia vanhoissa jäsenvaltioissa (paitsi Suomessa, jossa opiaattien injektiokäyttäjien osuus asiakkaista on 78,4 prosenttia). Injektiokäyttäjien osuus opiaattiasiakkaista on alhaisin Alankomaissa (8,3 %) (118).
A páciensek negyven százaléka injekcióban adja be a kábítószert, másik 40%-a elszívja vagy belélegzi. A használati módok terén különbségek vannak a régi és az új tagállamok között(117) (Figure 14): az új tagállamokban 60%-nál nagyobb arányban fordulnak elő az injekciós opiáthasználók, míg a régiekben ez az arány 60% alatt marad (Finnország kivételével, ahol a páciensek között 78,4% az injekciós opiáthasználók aránya). Az opiáthasználók között az injekciós fogyasztók aránya Hollandiában a legalacsonyabb (8,3%)(118).
40 % prosent av klientene injiserer stoffet og like mange røyker eller inhalerer det. Gamle og nye medlemsstater rapporterer om forskjellige bruksmåter (117) (figur 14) – i de nye medlemsstatene bruker over 60 % sprøyte mot under 60 % i de gamle medlemsstatene (med unntak av Finland, der andelen klienter som injiserer opiater er 78,4 %). Andelen sprøytebrukere blant opiatklienter er lavest i Nederland (8,3 %) (118).
Patruzeci la sută dintre clienţi îşi injectează drogul, iar alţi 40 % îl fumează sau îl inhalează. S-au înregistrat diferenţe în ceea ce priveşte modalitatea de consum între vechile şi noile state membre (117) (Figura 14), în noile state membre procentul de consumatori care îşi injectează opiaceele fiind peste 60 %, iar în vechile state membre sub 60 % (cu excepţia Finlandei, unde procentul de consumatori care îşi injectează opiaceele dintre clienţi este de 78,4 %). Cea mai scăzută proporţie de consumatori care îşi injectează drogurile dintre clienţii tratamentului pentru dependenţă de opiacee se înregistrează în Ţările de Jos (8,3 %) (118).
Štyridsať percent klientov si drogu vstrekuje a ďalších 40 % ju fajčí alebo inhaluje. Uvádzajú sa rozdiely v spôsobe užívania v starých a nových členských štátoch (117) (obrázok 14), pričom podiel injekčných užívateľov opiátov je vyšší ako 60 % v nových členských štátoch a nižší ako 60 % v starých členských štátoch (s výnimkou Fínska, kde je medzi klientmi až 78,4 % injekčných užívateľov opiátov). Najnižší podiel injekčných užívateľov (8,3 %) medzi opiátovými klientmi je v Holandsku (118).
Štirideset odstotkov oseb, ki se zdravijo, si drogo vbrizgava, preostalih 40 % pa jo kadi ali vdihava. Stare in nove države članice poročajo o razlikah v načinu uživanja (117) (prikaz 14), saj je v novih državah članicah delež ljudi, ki si vbrizgavajo opiate, višji od 60 % in v starih državah članicah nižji od 60 % (razen Finske, v kateri je delež oseb, ki si opiate vbrizgava med zdravljenimi osebami, 78,4 %). Delež injicirajočih uživalcev opiatov, ki se zdravijo, je najnižji na Nizozemskem (8,3 %) (118).
40 % av klienterna injicerar drogen och 40 % röker eller inhalerar den. När det gäller användningsmetod råder det skillnader mellan gamla och nya medlemsstater(117) (figur 14). I de nya medlemsstaterna är andelen opiatmissbrukare som injicerar drogen högre än 60 % och i de gamla medlemsstaterna är andelen lägre än 60 % (med undantag för Finland där andelen opiatmissbrukare som injicerar är 78,4 %). Andelen injektionsmissbrukare bland opiatklienter är lägst i Nederländerna (8,3 %)(118).
Četrdesmit procenti pacientu narkotiku injicē un vēl 40% to smēķē vai ieelpo. Vecās un jaunās valstis savos ziņojumos norāda atšķirīgas lietošanas metodes (117) (14. attēls), un to narkotiku lietotāju, ka opiātus injicē, skaits ir augstāks par 60% jaunajās dalībvalstīs un zemāks par 60 % vecajās dalībvalstīs (izņēmums šajā ziņā ir Somija, kur pacientu vidū to lietotāju skaits, kas opiātus injicē, sasniedz 78,4 %). To opiātu lietotāju proporcionālais daudzums, kas narkotikas injicē, ir zemākais Nīderlandē (8,3 %) (118).
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
Donosi się o wzroście poziomu rozpowszechnienia pacjentów uzależnionych od opiatów i przebywających na leczeniu przez wiele lat, gdy tymczasem częstość występowania nowych przypadków zapotrzebowania na leczenie z uzależnienia od opiatów maleje (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; Wydział ds. badań nad nadużywaniem narkotyków, 2004).
The prevalence of opiate clients who continue in treatment for many years is reported to be increasing, while the incidence of new opiate treatment demands is decreasing (Reitox national reports, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). For some countries, trends in heroin use among new clients in treatment can be tracked from 1996 to 2003, and these show in an overall decline in absolute numbers seeking treatment.
La prévalence des patients consommateurs d'opiacés qui suivent un traitement pendant de nombreuses années est en baisse, tandis que l'incidence des nouvelles demandes de traitement pour usage d'opiacés recule (rapports nationaux Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Dans certains pays, l'évolution de la consommation d'héroïne chez les nouveaux patients en traitement peut être étudiée de 1996 à 2003 et l’on observe une diminution globale du nombre de demandes de traitement en chiffres absolus.
Die Prävalenz der Opiatpatienten, die über viele Jahre hinweg behandelt werden, steigt den Berichten zufolge, während die Inzidenz neuer Behandlungsnachfragen aufgrund von Opiatkonsum zurückgeht (Nationale Reitox-Berichte, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Für einige Länder können die Tendenzen des Heroinkonsums unter in Behandlung befindlichen Erstpatienten von 1996 bis 2003 verfolgt werden. Danach ist die absolute Zahl der Heroinkonsumenten, die eine Behandlung beantragen, insgesamt zurückgegangen.
La prevalencia de consumidores de opiáceos que continúan en tratamiento durante muchos años va en aumento, mientras que la incidencia de nuevas solicitudes de tratamiento por consumo de estas sustancias tiende a la baja (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Siguiendo las tendencias del consumo de heroína de los nuevos pacientes en tratamiento en varios países de 1996 a 2003, se observa un descenso generalizado de las cifras absolutas de solicitudes de tratamiento.
Il numero di pazienti consumatori di oppiacei che continuano il trattamento nel corso di molti anni è in aumento, mentre diminuisce l’incidenza di nuove richieste di trattamento per gli oppiacei (relazioni nazionali Reitox, 2004; Divisione di ricerca sull’abuso di stupefacenti, 2004). Per alcuni paesi l’andamento del consumo di eroina tra i nuovi pazienti in terapia si riferisce al periodo 1996-2003 e mostra una generale flessione del numero di pazienti che chiedono di entrare in terapia.
De acordo com os relatórios, a prevalência de utentes consumidores de opiáceos que continuam em tratamento durante muitos anos está a aumentar, ao passo que a incidência de novos pedidos de tratamento por consumo de opiáceos está a diminuir (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Relativamente a alguns países, é possível acompanhar as tendências do consumo de heroína entre os utentes que iniciam tratamento, entre 1996 e 2003, e estas mostram um declínio global, em termos absolutos, do número de pessoas que procuram tratamento.
Η επικράτηση των ατόμων που ζητούν θεραπεία για απεξάρτηση από τα οπιούχα και συνεχίζουν τη θεραπεία για πολλά χρόνια αναφέρεται ότι αυξάνει, ενώ η εμφάνιση νέων αιτήσεων για απεξάρτηση από τα οπιούχα μειώνεται (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· Drug Misuse Research Division, 2004). Σε ορισμένες χώρες, οι τάσεις της χρήσης ηρωίνης στα άτομα που ζητούν θεραπεία για πρώτη φορά μπορούν να εντοπισθούν από το 1996 έως το 2003 και εμφανίζουν συνολική μείωση του απόλυτου αριθμού των ατόμων που ζητούν θεραπεία.
De prevalentie van opiatencliënten die jarenlang in behandeling blijven, neemt toe, terwijl het aantal nieuwe behandelingen voor opiaten afneemt (nationale Reitox-verslagen, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Voor een aantal landen is het mogelijk om de trend in heroïnegebruik onder nieuwe cliënten te volgen van 1996 tot 2003 en hieruit blijkt dat er in absolute aantallen sprake is van een afname van nieuwe heroïnecliënten.
Uvádí se, že prevalence opiátových klientů, kteří pokračují v léčení po mnoho let, je na vzestupu, zatímco četnost nových žádostí o léčbu opiátové závislosti klesá (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004 (Divize výzkumu zneužívání drog, 2004)). Pro některé země lze trendy v užívání heroinu mezi novými klienty v léčení vysledovat z let 1996 až 2003. Tyto trendy ukazují celkový pokles v absolutních počtech osob vyhledávajících léčbu.
Prævalensen af opiatklienter, der fortsætter i behandling i mange år, angives at være stigende, mens forekomsten af ny efterspørgsel efter behandling for opiater er faldende (nationale Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). For nogle lande kan tendenserne i heroinbrugen blandt nye klienter i behandling følges i perioden 1996–2003, og disse viser et generelt fald i det absolutte antal, der søgte behandling.
Teatatakse, et palju aastaid ravil viibivate opiaaditarbijate levimus on suurenemas, samal ajal kui uute opiaatide tõttu esitatud ravitaotluste arv on vähenemas (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Mõnedes riikides on võimalik uurida heroiini tarbimise suundumusi uute ravil viibivate klientide hulgas aastatel 1996–2003 ja need andmed näitavad, et ravitaotlejate absoluutarv on üldiselt vähenenud.
Hoidossa useita vuosia pysyvien opiaattiasiakkaiden määrä on kasvussa, kun taas opiaattien takia hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden määrä on laskussa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Joidenkin maiden osalta voidaan selvittää, miten heroiinin käyttö on kehittynyt hoitoon hakeutuvien uusien asiakkaiden keskuudessa ajanjaksolla 1996–2003, ja se on yleisesti ottaen vähentynyt hoitoon hakeutuvien henkilöiden absoluuttisissa määrissä mitattuna.
A jelentések szerint növekszik a sok évig gyógykezelésre járó opiátpáciensek száma, csökken viszont az opiátok miatti új gyógykezelési igények előfordulása (Reitox országjelentések, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Néhány ország esetében 1996-tól 2003-ig nyomon lehet követni a heroinhasználatot a gyógykezelésre jelentkező új páciensek között, és ezek az adatok a gyógykezelést kérők összlétszámát tekintve általános csökkenést jeleznek.
Utbredelsen av opiatklienter som fortsetter i behandling i mange år, rapporteres å være økende, mens forekomsten av nye søknader om opiatbehandling går ned (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Enkelte land kan spore trendene for heroinbruk blant nye klienter i behandling fra 1996 til 2003, og her sees en generell nedgang i absolutte søknadstall.
Se raportează că prevalenţa clienţilor tratamentului pentru dependenţa de opiacee care continuă tratamentul timp de mulţi ani este în creştere, în timp ce incidenţa noilor cereri de tratament pentru dependenţa de opiacee scade [rapoartele naţionale Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004]. În anumite ţări, tendinţele consumului de heroină în rândul noilor clienţi ai tratamentului pot fi urmărite din 1996 până în 2003, iar datele indică o scădere globală a numărului absolut de consumatori care solicită tratament.
Uvádza sa stúpajúca prevalencia opiátových klientov, ktorí pokračujú v liečbe mnoho rokov, zatiaľ čo počet nových žiadostí o liečbu kvôli opiátom klesá (národné správy Reitox 2004; Drug Misuse Research Division 2004 [Divízia výskumu zneužívania drog]). V niektorých krajinách možno sledovať trendy užívania heroínu medzi novými liečenými klientmi od roku 1996 do roku 2003 a tieto sa vyznačujú celkovým poklesom absolútnych počtov záujemcov o liečbu.
Razširjenost uživalcev opiatov, ki se zdravijo več let, naj bi naraščala, medtem ko se pojav novih povpraševanj po zdravljenju odvisnosti od opiatov znižuje (nacionalna poročila Reitox, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). Za nekatere države lahko trende uživanja heroina med novimi osebami, vključenimi v zdravljenje, odkrijemo od leta 1996 do 2003, ti pa kažejo na splošen upad absolutnega števila ljudi, ki iščejo zdravljenje.
Antalet opiatklienter som genomgår behandling under många år uppges öka, medan ny efterfrågan på behandling mot opiatmissbruk minskar (Nationella Reitox-rapporter, 2004; Drug Misuse Research Division, 2004). I vissa länder kan trender inom heroinmissbruk bland nya klienter i behandling spåras från 1996–2003 och dessa visar på en totalminskning i absoluta tal när det gäller antalet klienter som söker behandling.
nacionālie ziņojumi, 2004. g.; Narkotiku lietošanas izpētes nodaļa, 2004. g.). Par dažām valstīm ir iespējams noteikt heroīna lietošanas tendences starp jaunajiem pacientiem, kas saņem ārstēšanu, laika posmā no 1996. līdz 2003. gadam, un šīs tendences norāda uz vispārējo samazinājumu to pacientu skaita ziņā, kuri vēlas saņemt ārstēšanu.
  Cena i czystość heroiny  
(168) Patrz Tabela PPP-2 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(168) See Table PPP-2 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(168) Voir tableau PPP-2 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(168) Siehe Tabelle PPP-2 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(168) Véase el cuadro PPP-2 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(168) Cfr. la tabella PPP-2 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(168) Ver quadro PPP-2 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(168) Βλέπε Πίνακα PPP-2 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(168) Zie tabel PPP-2 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(168) Viz tabulka PPP-2 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(168) Se tabel PPP-2 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(168) Vaata tabelit PPP-2 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(168) Ks. taulukko PPP-2 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(168) Ld. a PPP-2 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(168) Se tabell PPP-2 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(168) Vezi Tabelul PPP-2 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(168) Pozri tabuľku PPP-2 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(168) Glej tabelo PPP-2 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(168) Se tabell PPP-2 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(168) Skatīt tabulu PPP-2 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(60) Patrz Tabele TDI-4 (część ii) i TDI-5 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(60) See Tables TDI-4 (part ii) and TDI-5 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
(60) Voir tableaux TDI-4 (partie ii) et TDI-5 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
(60) Siehe Tabelle TDI-4 (Teil ii) und TDI-5 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005.
(60) Véanse los cuadros TDI-4 (parte ii) y TDI-5 (parte ii) del boletín estadístico de 2005.
(60) Cfr. le tabelle TDI-4 (parte ii) e TDI-5 (parte ii) nel bollettino statistico 2005.
(60) Βλέπε Πίνακες TDI-4 (μέρος ii) και TDI-5 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(60) Zie tabellen TDI-4 (deel ii) en TDI-5 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
(60) Viz tabulky TDI-4 (část ii) a TDI-5 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005.
(60) Se tabel TDI-4 (del ii) og TDI-5 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
(61) Vaata tabelit TDI-24 2005. aasta statistikabülletäänis.
(60) Ks. taulukot TDI-4 (osa ii) ja TDI-5 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(60) Ld. a TDI-4 (ii. rész) és TDI-5 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(60) Se tabell TDI-4 (del ii) og TDI-5 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
(60) Vezi Tabelele TDI-4 (partea ii) şi TDI-5 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
(60) Pozri tabuľky TDI-4 (part ii) a TDI-5 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
(60) Glej tabeli TDI-4 (del ii) in TDI-5 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
(60) Se tabeller TDI-4 (del ii) och TDI-5 (del ii) i statistikbulletinen för 2005.
(60) Skatīt tabulas TDI-4 (daļa ii) un TDI-5 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Wprowadzenie  
Z zadowoleniem przyjmujemy fakt, że w tym roku znowu zanotowaliśmy wzrost przepływu danych z nowych Państw Członkowskich Unii Europejskiej. Oprócz gromadzenia danych na temat sytuacji w rozszerzonej Europie, zamieszczamy również dostępne dane z Bułgarii, Rumunii i Turcji, jak również niektóre analizy istotnych międzynarodowych kierunków rozwoju.
We are pleased to note that once again this year there has been an increase in the data available from the new Member States of the European Union. As well as reporting on the situation in the enlarged Union, when available, we also include data from Bulgaria, Romania and Turkey and some analysis on important international developments. The global nature of the drug problem means that we must locate our European analysis within a broader context. The trafficking and use of drugs are inextricably linked with many of today’s most pressing concerns. Drug use impacts on global health and development, crime and personal safety, and international security. Our report is focused very much on the European picture, but we cannot afford to ignore the fact that we are addressing a problem with global dimensions.
Nous avons eu la satisfaction de constater que, une fois de plus, les nouveaux Etats membres de l’Union européenne ont mis à disposition une plus grande quantité de données. En plus de rendre compte de la situation au sein de l’Union élargie, lorsque nous disposions de données à ce sujet, nous présentons des données provenant de Bulgarie, de Roumanie et de Turquie, ainsi qu’une analyse des développements internationaux cruciaux. La nature globale de la problématique des toxicomanies a pour corollaire l’impératif d’inscrire notre analyse européenne dans un contexte plus large. Le trafic et la consommation de drogues sont inextricablement liés avec un grand nombre des préoccupations actuelles les plus pressantes. La consommation de drogues a des conséquences sur la santé et le développement globaux, sur la criminalité et la sécurité des personnes, ainsi que sur la sécurité internationale. Bien que notre rapport soit principalement axé sur la situation européenne, nous ne pouvons nous permettre d’ignorer le fait que nous abordons un problème d’ampleur globale.
Wir freuen uns, dass auch in diesem Jahr mehr Daten aus den neuen Mitgliedstaaten der Europäischen Union zur Verfügung stehen. Neben der Berichterstattung über die Situation in der erweiterten Union haben wir nach Möglichkeit auch verfügbare Daten aus Bulgarien, Rumänien und der Türkei und einige Analysen zu wichtigen internationalen Entwicklungen in den Bericht aufgenommen. Der globale Charakter der Drogenproblematik hat zur Folge, dass wir unsere europäische Analyse in einen breiteren Kontext stellen müssen. Drogenhandel und Drogenkonsum stehen im engen Zusammenhang mit vielen drängenden Problemen der Gegenwart. Der Drogenkonsum beeinflusst Gesundheit und Entwicklung, Kriminalität und persönliche wie auch internationale Sicherheit in weltweitem Maßstab. Zwar ist unser Bericht ist vor allem der Lage in Europa gewidmet. Wir dürfen jedoch nicht die Tatsache außer Acht lassen, dass wir es mit einem Problem von globaler Dimension zu tun haben.
Nos complace observar que, una vez más, los datos que nos llegan de los nuevos Estados miembros son más profusos que los del año anterior. Además de incluir los datos de la Unión ampliada cuando los hay, hemos añadido datos de Bulgaria, Rumanía y Turquía, y una parte de análisis sobre avances internacionales de importancia. La naturaleza global del problema de las drogas nos obliga a encuadrar el análisis europeo en un contexto más amplio. El tráfico y consumo de drogas se hallan inextricablemente unidos a muchas de las preocupaciones más urgentes de la actualidad. El consumo de estupefacientes tiene repercusiones sobre la salud y el desarrollo, la delincuencia y la seguridad personal de todo el mundo, así como de la seguridad internacional. Nuestro informe se centra fundamentalmente en el panorama europeo, pero no puede permitirse el lujo de ignorar el hecho de que estamos tratando un problema de dimensiones planetarias.
Ci rallegriamo nuovamente nel notare che anche quest’anno i dati forniti dai nuovi Stati membri dell’Unione europea sono aumentati. Oltre a descrivere la situazione nell’Unione allargata, ove disponibile, includiamo anche i dati provenienti dalla Bulgaria, dalla Romania e dalla Turchia nonché alcune analisi su importanti sviluppi internazionali. La natura globale del problema della droga implica che dobbiamo elaborare la nostra analisi europea in un contesto più ampio. Il traffico e l’uso di droga sono indissociabilmente connessi con alcune delle più urgenti preoccupazioni attuali. L’uso della droga esercita un impatto sulla salute e lo sviluppo generali, sulla criminalità e la sicurezza personale nonche sulla sicurezza internazionale. La nostra relazione è ampiamente incentrata sul quadro europeo, anche se non possiamo permetterci il lusso di ignorare che stiamo affrontando un problema di dimensioni globali.
É com satisfação que observamos que, uma vez mais este ano, a quantidade de dados disponibilizados pelos novos Estados‑Membros da União Europeia aumentou. Além de notificar a situação na União alargada, incluímos também, sempre que disponíveis, dados sobre a Bulgária, Roménia e Turquia, e ainda algumas análises de evoluções a nível internacional que consideramos serem relevantes. O carácter global do problema do consumo da droga acarreta consigo a necessidade de situarmos a nossa análise de âmbito europeu num contexto mais alargado. O tráfico e o consumo de drogas estão intrinsecamente ligados a muitos dos problemas mais prementes do nosso tempo. O consumo de droga traz consequências para a saúde e o desenvolvimento globais, a criminalidade e segurança individual, e para a segurança policial à escala internacional. Mesmo sendo o relatório grandemente centrado no panorama europeu, nós não nos podemos dar ao luxo de ignorar que a questão com a qual estamos a lidar é uma questão que apresenta dimensões globais.
Με ικανοποίηση διαπιστώνουμε για μια ακόμη φορά ότι σημειώθηκε αύξηση του αριθμού των διαθέσιμων δεδομένων από τα νέα κράτη μέλη της Ευρωπαϊκής Ένωσης. Εκτός από την αναφορά της κατάστασης που επικρατεί στη διευρυμένη Ένωση, όπου είναι εφικτό, παρουσιάζονται επίσης τα δεδομένα από τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και την Τουρκία και αναλύονται οι σημαντικές διεθνείς εξελίξεις. Ο παγκόσμιος χαρακτήρας του προβλήματος των ναρκωτικών σημαίνει ότι η ευρωπαϊκή ανάλυση πρέπει να περιληφθεί σε ένα ευρύτερο πλαίσιο. Η διακίνηση και η χρήση ναρκωτικών είναι αναπόσπαστα συνδεδεμένες με πολλές από τις πιο πιεστικές σημερινές ανησυχίες. Η χρήση ναρκωτικών έχει επιπτώσεις στην παγκόσμια υγεία και ανάπτυξη, την εγκληματικότητα και την ασφάλεια των προσώπων καθώς και στη διεθνή ασφάλεια. Μολονότι η έκθεση του ΕΚΠΝΤ εστιάζει σε μεγάλο βαθμό το ενδιαφέρον της στην κατάσταση που επικρατεί στην Ευρώπη, δεν μπορούμε να αγνοήσουμε το γεγονός ότι το πρόβλημα που εξετάζουμε έχει παγκόσμιες διαστάσεις.
Het verheugt ons dat ook dit jaar weer meer gegevens uit de nieuwe lidstaten van de Europese Unie beschikbaar zijn gekomen. Naast de berichtgeving over de situatie in de uitgebreide Unie hebben wij ook, voorzover beschikbaar, gegevens opgenomen uit Bulgarije, Roemenië en Turkije en belangrijke internationale ontwikkelingen geanalyseerd. Omdat de drugsproblematiek mondiaal van aard is, moeten wij onze Europese analyse in een bredere context plaatsen. Handel en gebruik van drugs zijn onlosmakelijk verbonden met tal van problemen die ons tegenwoordig de grootste zorgen baren. Drugsgebruik heeft invloed op de gezondheid en ontwikkeling, criminaliteit, en individuele en internationale veiligheid. Ons verslag is sterk gericht op het Europese beeld, maar wij kunnen het ons niet veroorloven het feit te negeren dat wij hier te maken hebben met een probleem van wereldwijde afmetingen.
Jsme rádi, že letos opět vzrostl počet údajů poskytnutých novými členskými státy Evropské unie. Zpráva poskytuje přehled nejenom o situaci v rozšířené Evropské unii, ale zahrnuje i údaje z Bulharska, Rumunska a Turecka, jsou-li dispozici, a uvádí několik analýz důležitých změn na mezinárodní úrovni. Vzhledem k tomu, že problematika drog má globální charakter, je třeba evropskou analýzu pojmout v širším kontextu. Nezákonné obchodování s drogami a jejich užívání je neoddělitelně spjato s řadou nejpalčivějších problémů dneška. Užívání drog má dopad na celkové zdraví a vývoj, kriminalitu, bezpečnost jednotlivců i na mezinárodní bezpečnost. Tato zpráva se zaměřuje především na situaci v Evropě, ale nemůžeme si dovolit ignorovat skutečnost, že stojíme před problémem globálního rozsahu.
Vi er glade for igen i år at kunne notere en stigning i antallet af oplysninger fra de nye medlemsstater af Den Europæiske Union. Udover oplysninger om situationen i den udvidede union, præsenterer vi også så vidt muligt oplysninger fra Bulgarien, Rumænien og Tyrkiet samt analyser af vigtige udviklingstendenser på internationalt plan. Narkotikafænomenets globale natur betyder, at vi er nødt til at anlægge et bredere perspektiv. Narkotikahandel og –brug er uløseligt forbundet med mange af de største problemer vi har i dag. Narkotikabrug indvirker både på den globale sundhedstilstand og udviklingen, kriminalitet og personlig sikkerhed samt internationale sikkerhedsspørgsmål. Årsberetningen fokuserer navnlig på situationen i Europa, men vi kan ikke tillade os at ignorere, at det er et problem af globale dimensioner.
Meil on heameel veelkord märkida, et käesoleval aastal on kasvanud Euroopa Liidu uutest liikmesriikidest saadavate andmete hulk. Oleme hõlmanud laienenud Euroopa Liidu olukorra aruandesse võimalusel ka andmeid Bulgaariast, Rumeeniast ja Türgist, samuti analüüsinud tähtsamaid rahvusvahelisi arenguid. Narkootikumide probleemi üldine olemus tähendab seda, et meil tuleb Euroopa analüüs paigutada laiemasse konteksti. Narkootikumidega kauplemine ja nende tarvitamine on lahutamatult seotud paljude praeguste kõige põletavamate probleemidega. Narkootikumide kasutamine mõjutab üldist tervislikku seisundit ja kujunemist, kuritegevust ja isiklikku ohutust ning rahvusvahelist turvalisust. Meie aruanne keskendub eelkõige olukorrale Euroopas, kuid me ei saa jätta kõrvale asjaolu, et me käsitleme globaalsete dimensioonidega probleemi.
Olemme tyytyväisiä voidessamme havaita, että myös tänä vuonna Euroopan unionin uusista jäsenvaltioista saatujen tietojen määrä on kasvanut. Sen lisäksi, että raportoimme laajentuneen EU:n huumetilanteesta, esitämme tietoja myös Bulgariasta, Romaniasta ja Turkista sekä analysoimme jonkin verran tärkeitä kansainvälisiä kehityssuuntia. Huumeongelman yleismaaailmallinen luonne merkitsee sitä, että meidän on sijoitettava Eurooppaa koskeva analyysimme laajempaan yhteyteen. Huumekauppa ja huumeiden käyttö liittyvät erottamattomasti moniin tämän hetken tärkeimpiin huolenaiheisiin. Huumeidenkäyttö vaikuttaa yleiseen terveyteen ja kehitykseen, rikollisuuteen ja henkilökohtaiseen turvallisuuteen sekä kansainväliseen turvallisuuteen. Raporttimme keskittyy hyvin paljon kuvaan Euroopasta, mutta meillä ei ole varaa jättää huomiotta sitä tosiasiaa, että käsittelemme ongelmaa, jolla on maailmanlaajuiset mittasuhteet.
Örömünkre szolgál, hogy idén ismét növekedett az Európai Unió új tagállamai által rendelkezésünkre bocsátott adatok mennyisége. Amellett, hogy beszámolunk a kibővített Unióban tapasztalt helyzetről, lehetőség szerint közöljük a Bulgáriából, Romániából és Törökországból érkezett adatokat is, illetve ismertetünk néhány, nemzetközi fejleménnyel kapcsolatos elemzést is. A kábítószer-probléma globális természete megköveteli, hogy Európára vonatkozó elemzésünket tágabb összefüggésbe helyezzük. Jelenlegi legsürgetőbb problémáink nagy része elválaszthatatlan a kábítószer-használat és a kábítószer–kereskedelem jelenségétől. A kábítószer-használat hatással van a globális egészségügyi helyzetre és fejlődésre, a bűnözésre és a személyi biztonságra, továbbá a nemzetközi biztonságra. Jelentésünk főként az európai helyzetet állítja középpontba, ugyanakkor nem hagyhatjuk figyelmen kívül azt a tényt sem, hogy globális problémával állunk szemben.
Det er med glede vi konstaterer at datatilfanget fra de nye medlemsstatene i Den europeiske union er blitt enda større i år. I tillegg til å rapportere om situasjonen i den utvidede unionen, presenterer vi også – når det er mulig – data fra Bulgaria, Romania og Tyrkia og en del analyser av viktige utviklingstrekk internasjonalt. Narkotikaproblemets globale karakter innebærer at vi må sette en europeisk analyse inn i en bredere kontekst. Handel med og bruk av narkotika er uløselig forbundet med mange av de største problemene vi har i dag. Bruken av narkotika virker inn på den globale helsesituasjonen og utviklingen, kriminalitet og personlig sikkerhet samt internasjonale sikkerhetsspørsmål. Vår rapport fokuserer særlig på situasjonen i Europa, men vi kan ikke tillate oss å se bort fra at dette er et problem av globale dimensjoner.
Remarcăm cu plăcere faptul că în acest an s-a înregistrat din nou o creştere a volumului de date disponibile din noile state membre ale Uniunii Europene. Pe lângă raportările privind situaţia din Uniunea extinsă, dacă au fost disponibile, am inclus şi date din Bulgaria, România şi Turcia şi câteva analize privind evoluţiile internaţionale importante. Natura globală a problemei drogurilor ne impune integrarea analizei noastre europene într-un context mai larg. Traficul şi consumul de droguri sunt legate inextricabil de multe dintre cele mai presante preocupări din prezent. Consumul de droguri are un impact asupra sănătăţii şi a dezvoltării globale, asupra infracţiunilor şi a siguranţei personale, şi asupra securităţii internaţionale. Raportul nostru se concentrează foarte mult asupra situaţiei din Europa, dar nu ne putem permite să ignorăm faptul că abordăm o problemă cu dimensiuni globale.
Sme radi, že tohto roku opäť narástol objem údajov z nových členských krajín Európskej únie. K údajom o situácii v rozšírenej Únii, ak boli k dispozícii, sme pridali aj údaje z Bulharska, Rumunska a Turecka a niektoré dôležité analýzy o medzinárodnom vývoji. Globálny charakter drogovej problematiky si vyžaduje vypracovať naše európske analýzy v širšom kontexte. Nezákonné obchodovanie s drogami a ich užívanie sú v dnes neoddeliteľne spojené s vážnymi obavami: vplyv užívania drog na celkové zdravie a vývoj, kriminalita a osobná bezpečnosť, medzinárodná bezpečnosť. V správe sa zameriavame najmä na situáciu v Európe ale nemôžeme si dovoliť ignorovať skutočnosť, že sa zaoberáme problémom globálnych rozmerov.
Z zadovoljstvom opažamo, da je letos ponovno prišlo do porasta podatkov, ki so na voljo s strani novih držav članic Evropske unije. Poleg poročanja o stanju v razširjeni Uniji, smo tako vključili tudi podatke iz Bolgarije, Romunije in Turčije, kadar so le-ti bili na voljo, ter izvedli nekatere analize v zvezi s pomembnimi mednarodnimi razvoji. Globalna narava problema z drogo pomeni, da moramo svojo evropsko analizo postaviti v širši kontekst. Trgovanje z drogo in uživanje le-te sta nujno povezani s številnimi najbolj perečimi problemi današnjega časa. Uživanje droge vpliva na globalno zdravje in razvoj, kriminal in osebno varnost ter na mednarodno varnost. Naše poročilo je precej osredotočeno na sliko obravnavanega problema v Evropi, vendar ne smemo ignorirali dejstva, da se lotevamo problema z globalnimi dimenzijami.
Vi gläder oss även i år över att kunna konstatera en ökning av tillgängliga uppgifter från Europeiska unionens nya medlemsstater. Förutom att rapportera om situationen i den utvidgade unionen så ingår uppgifter, när sådana finns tillgängliga, även från Bulgarien, Rumänien och Turkiet samt viss analys av viktig internationell utveckling. Narkotikaproblemets globala egenskaper betyder att vi måste placera vår europeiska analys i ett vidare sammanhang. Narkotikahandel och narkotikamissbruk hänger oupplösligt samman med många av dagens mest överhängande problem. Narkotikamissbruk påverkar global hälsa och utveckling, kriminalitet och personlig säkerhet samt internationell säkerhet. Vår rapport riktar i huvudsak in sig på den europeiska bilden, men vi kan aldrig bortse från det faktum att vi behandlar problem med globala dimensioner.
  Trendy w zakresie nagÅ‚...  
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach.
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90. let 20. století. V letech 1990–2000, navzdory poklesu v některých zemích, pokračoval v Evropě vzestupný trend, ačkoli nižším tempem. V roce 2000 bylo oznámeno 8 930 úmrtí, tj. 40% růst ve srovnání s 6 426 úmrtími v roce 1990 (152). Ve většině dlouholetých členských států lze mezi oběťmi předávkování pozorovat trend zvyšujícího se věku naznačující „efekt stárnoucí kohorty“, který by bylo možné dát do souvislosti s poklesem počtu nových mladých uživatelů drog (obr. 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Med detta i åtanke kan vissa trender fastställas för EU, framför allt för EU 15-medlemsstaterna där längre och mer systematiska uppgiftsserier finns tillgängliga. Totalt sett konstaterades det en markant ökning av de narkotikarelaterade dödsfallen under 1980-talet och början av 1990-talet. Under perioden 1990–2000 fortsatte den övergripande uppåtgående trenden i Europa – trots minskningar i vissa länder – även om ökningstakten var långsammare. År 2000 redovisades 8 930 dödsfall, att jämföra med 6 426 år 1990 (en ökning med 40 %)(152). I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
Paturot prātā šos ierobežojumus, ES tomēr var noteikt zināmas vispārējas tendences, jo īpaši attiecībā uz ES – 15 dalībvalstīm, kurās ir pieejami ilgāka termiņa un sistemātiskāki dati. Vispārēji būtisks ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaita pieaugums bija vērojams astoņdesmitajos gados un deviņdesmito gadu sākumā. Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī. 2000. gadā tika ziņots par 8 930 nāves gadījumiem, salīdzinājumā ar 6 426 gadījumiem 1990. gadā (40 % pieaugums) (152). Lielākajā daļā dalībvalstu ar ilgstošiem datiem var saskatīt pārdozēšanas upuru vecuma palielināšanās tendenci, kas liecina par „vecākas ļaužu grupas ietekmi", kas varētu būt saistīts ar jaunu narkotiku lietotāju iesaistīšanas samazināšanos ( 19. attēls).
  Publikacje prasowe  
„Zachowania, sytuacje i działania związane z naruszeniem porządku publicznego, których przyczyną są narkotyki, istnieją od dawna w większości Państw Członkowskich UE, krajów kandydujących oraz w Norwegii, i nie są zjawiskiem nowym” – stwierdza Agencja.
‘Behaviours, situations and activities associated with drug-related public nuisance have long existed in most of the EU Member States, candidate countries and Norway and are not new phenomena’, says the agency. ‘What is new is the growing tendency among policy-makers in some countries to group these under a single umbrella concept to be tackled within national drug strategies’.
«Les comportements, situations et activités généralement couverts par le concept de “nuisances publiques liées à la drogue” existent depuis longtemps dans la plupart des États membres de l’UE, les pays candidats et la Norvège et ne constituent pas un phénomène nouveau», déclare l’OEDT. «Ce qui est nouveau en revanche est la tendance croissante parmi les décideurs politiques dans certains pays à regrouper ces phénomènes sous un concept générique à traiter dans le cadre des stratégies nationales antidrogue».
„Verhaltensweisen, Situationen und Handlungen im Zusammenhang mit der drogenbedingten Störung der öffentlichen Ordnung sind in den meisten EU-Mitgliedstaaten, den Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langem zu beobachten und durchaus kein neues Phänomen“, so die Drogenbeobachtungsstelle. „Neu ist hingegen die zunehmende Tendenz unter politischen Entscheidungsträgern in einigen Ländern, diese Erscheinungen unter einem gemeinsamen Oberbegriff zusammenzufassen und ihre Reduzierung in den nationalen Drogenstrategien zu verankern.“
Según la agencia: “las molestias en el orden público por conductas, situaciones y actividades ligadas al consumo de drogas no son nada nuevo, hace mucho que se ha constado su existencia en la mayoría de los Estados miembros, los países candidatos y Noruega". "Lo que si es nuevo es el hecho de que en algunos países los encargados de formular políticas tiendan a englobarlas bajo un paraguas conceptual cuyos presupuestos encajan dentro de las estrategias nacionales sobre drogas".
“I comportamenti, le situazioni e le attività di turbativa all’ordine pubblico connessi alla droga esistono da tempo nella maggior parte degli Stati membri dell’UE, dei paesi candidati e della Norvegia e non sono un fenomeno nuovo”, afferma l’agenzia. “Nuova è invece la tendenza crescente che si registra tra i responsabili delle politiche di alcuni paesi ad affrontarli in modo univoco, nell’ambito delle strategie nazionali di lotta agli stupefacenti”.
“Os comportamentos, situações e actividades associados à perturbação da ordem pública relacionada com a droga já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega, não constituindo, portanto, um fenómeno novo”, afirma a Agência. “Nova é a tendência crescente dos decisores políticos de alguns países para os agrupar sob um conceito central e tratá-los no âmbito das estratégias nacionais de luta contra a droga”.
Σύμφωνα με τον οργανισμό, «Συμπεριφορές, περιπτώσεις και δραστηριότητες δημόσιας παρενόχλησης σε σχέση με τα ναρκωτικά, παρατηρούνται εδώ και καιρό στην πλειοψηφία των κρατών μελών της ΕΕ και των υποψήφιων χωρών, καθώς και στη Νορβηγία, και δεν αποτελούν καινούριο φαινόμενο. Αυτό που είναι καινούριο είναι η αυξανόμενη τάση των υπευθύνων για τη χάραξη πολιτικής σε ορισμένες χώρες να ομαδοποιούν τα φαινόμενα αυτά σε μία ενιαία κατηγορία, εντάσσοντας την αντιμετώπισή τους στο πλαίσιο των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά».
“De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip ‘drugsgerelateerde publieke overlast’. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen”, aldus het agentschap. “Het gaat meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.”
„Chování, situace a činnosti spojené s rušením veřejného pořádku souvisejícím s drogami se vyskytují dlouho ve většině členských států EU, kandidátských zemí a Norsku a nejsou novými jevy“, uvádí agentura. „Nová je sílící tendence politických činitelů v některých zemích zastřešit je jedinou koncepcí, podle níž by se mělo ke všem přistupovat v rámci národních protidrogových strategií.“
"De adfærdsmønstre, situationer og aktiviteter, der er forbundet med narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, har længe eksisteret i hovedparten af EU-medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge, og der er ikke tale om nye fænomener", udtaler EONN. "Det nye er den stigende tendens, som gør sig gældende blandt beslutningstagere i nogle lande, hvor disse fænomener samles under et enkelt paraplybegreb, som skal håndteres som led i nationale narkotikastrategier".
”Enamikus ELi liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras esineb juba ammu käitumist, olukordi ja tegevusi, mida seostatakse uimastitega seotud korrarikkumistega, ja need ei ole uued nähtused,” ütleb keskus. ”Uus on aga mõne riigi poliitikategijate süvenev suundumus koondada need ühtseks probleemistikuks, mida käsitleda siseriikliku uimastistrateegia raames.”
“Huumeidenkäyttöön liittyvässä käyttäytymisessä, tilanteissa ja toiminnassa, on esiintynyt pitkään erityyppisiä julkisia häiriöitä useimmissa EU:n jäsenvaltioissa, ehdokasmaissa ja Norjassa. Ilmiö ei ole uusi”, virastosta todetaan. “Uutta on joissakin maissa voimistuva poliittisten päättäjien pyrkimys yhdistää kyseiset ilmiöt yhden yläkäsitteen alle, jota käsitellään yhtenäisenä kokonaisuutena kansallisissa huumestrategioissa.”
„A kábítószerrel összefüggő közrend megzavarásával együtt járó magatartások, helyzetek és cselekmények a legtöbb EU-tagállamban, a tagjelölt országokban és Norvégiában régóta előfordulnak, tehát nem számítanak új jelenségnek” – mutatott rá a központ. „Újdonság azonban, hogy egyes országok politikai döntéshozói egyre inkább hajlanak arra, hogy ezeket a jelenségeket egyetlen csoportba összegyűjtve a nemzeti kábítószer-ellenes stratégiák keretében kezeljék”.
Ifølge byrået har ”de fleste medlemsstatene i EU, søkerlandene og Norge lenge opplevd atferd, situasjoner og aktiviteter relatert til narkotika som forbindes med ordensforstyrrelser”. “Det nye er den økende tendensen blant beslutningstakere i enkelte land til å gruppere disse under et paraplybegrep i den nasjonale narkotikastrategien”.
„Comportamentele, situaţiile şi activităţile asociate tulburării ordinii publice ca urmare a consumului de droguri există de mult timp în statele membre UE, în ţările candidate şi Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou”, declară agenţia. „Nouă este tendinţa din ce în ce mai evidentă a politicilor antidrog din unele ţări de a grupa aceste fenomene sub un concept „umbrelă”, care să fie folosit în strategiile naţionale privind drogurile.”
Podľa agentúry: „Správanie, situácie a činnosti spojené so znepokojením verejnosti vo vzťahu k drogám už dlho existujú vo väčšine členských štátov EÚ, kandidátskych krajinách a Nórsku a nie sú novým fenoménom.“ „Nová je však silnejúca tendencia medzi vedúcimi verejnými predstaviteľmi niektorých štátov, zoskupovať tieto postupy do jednotnej koncepcie a riešiť ich v rámci národnej protidrogovej stratégie.“
"Vedenja, razmere in dejavnosti, povezana z motnjami javnega reda in miru zaradi drog, niso novi pojavi, saj že dolgo obstajajo v večini držav članic EU, držav kandidatk in na Norveškem," pravi Agencija. "Nova pa je naraščajoča težnja oblikovalcev politike v nekaterih državah, da bi vse te pojave združili pod en sam krovni koncept, ki bi se obravnaval znotraj nacionalnih politik o drogah."
”Beteenden, situationer och aktiviteter som är exempel på de problem som narkotika innebär för allmänheten är inga nyheter, utan har funnits länge i de flesta av EU:s medlemsstater, kandidatländerna och Norge”, säger narkotikacentrumet. ”Vad som är nytt är den växande tendensen bland beslutsfattare i en del länder att samla ihop dessa företeelser under ett enda begrepp och att angripa dem inom ramen för den nationella narkotika-strategin”.
  Okienko 9  
Termin „niskoprogowy” odnosi się do wdrożenia programu, którego celem jest ułatwienie dostępu do usług opieki społecznej i medycznej dla osób zażywających narkotyki. Aby obniżyć dla nich próg dostępu, organizuje się jednostki w specyficznych lokalizacjach i oferuje pomoc w godzinach przystosowanych do potrzeb pacjentów, łącznie z otwieraniem ośrodków w późnych godzinach wieczornych i nocą.
The term ‘low-threshold’ describes an implementation setting that aims to make it easier for drug users to get access to social and health services. To lower their threshold of access, agencies are placed in specific locations and have opening hours that are adapted to their clients’ needs, including late evening or night-time opening. Low-threshold agencies often also deliver their services through outreach workers. The use of the agencies’ services requires little bureaucracy and often no payment and is not linked to an obligation on the clients’ part to be or to become drug-free. Such agencies target current users who have never been in contact with other drugs and health services and those who have lost this contact. Their services are targeted towards the ‘hard-to-reach’ groups and specific high-risk groups of users and also experimental users (for example, through delivering their services in clubs and discos or other party settings). The low-threshold setting can apply to street agencies, drop-in day centres and field healthcare stations and also to emergency shelters. Within a comprehensive system of care, these agencies, because of their easy accessibility, have an important role in reaching out to the more ‘hidden’ or ‘difficult-to-reach’ populations of drug users. Besides motivating users to seek treatment and making referrals, they often deliver ‘survival-oriented’ services, including food, clothes, shelter, sterile injecting equipment and medical care. They are core settings for disseminating health promotion messages and increasing knowledge and skills regarding safe use among those who use drugs either experimentally or in a dependent or problematic way. Increasingly, they deliver treatment services too.
L'expression «de première ligne» (ou « de bas seuil») décrit un organisme qui tend à faciliter l'accès aux services sociaux et sanitaires pour les usagers de drogue. Afin d'abaisser leur seuil d'accès, ces structures sont situées dans des lieux spécifiques et ont des heures d'ouverture adaptées aux besoins de leurs patients, comme en fin de soirée ou durant la nuit. Les structures de première ligne proposent également souvent leurs services par l'intermédiaire de travailleurs de proximité. Le recours à ces centres nécessite peu de bureaucratie et, souvent, aucun paiement n'est demandé. Par ailleurs, il n'y a pas d'obligation pour les patients de ne pas ou de ne plus se droguer. Ces structures visent les usagers actuels qui n'ont jamais eu de contact avec d'autres services de santé et d'aide aux usagers de drogue et ceux qui ont perdu le contact. Leurs services s'adressent essentiellement aux groupes «difficiles à atteindre» et à des groupes d'usagers particulièrement à risque ainsi qu'aux usagers expérimentaux (par exemple, en proposant leurs services dans des clubs , des discothèques et d'autres lieux de divertissement). Le concept de «structures de première ligne» peut s'appliquer aux boutiques, aux centres d'accueil et aux antennes médicales, ainsi qu'aux foyers d'accueil. Dans le cadre d'un système exhaustif de soin, ces structures, en raison de leur accès aisé, jouent un rôle important dans le contact avec les groupes d'usagers de drogue les plus «cachés» ou «difficiles à atteindre». En plus d'inciter les usagers à suivre un traitement et de les adresser vers les services spécialisés, ils offrent souvent des services «de survie», comme de la nourriture, des vêtements, un abri, du matériel d'injection stérile et des soins médicaux. Ils sont essentiels à la diffusion de messages de promotion de la santé et des connaissances et compétences concernant un usage sans risque aux personnes qui prennent de la drogue de manière expérimentale ou problématique ou en situation de dépendance. De plus en plus, ces structures proposent également des services de traitement.
Der Begriff „niedrigschwellig“ beschreibt Einrichtungen, die den Drogenkonsumenten den Zugang zu Sozial- und Gesundheitsdiensten erleichtern sollen. Um die Zugangsschwelle zu senken, werden die Dienste an speziellen Standorten angeboten. Ihre Öffnungszeiten sind an die Bedürfnisse ihrer Klientel angepasst, so dass diese Dienste auch am späten Abend oder nachts erreichbar sind. Niedrigschwellige Dienste bieten ihre Hilfe häufig auch durch aufsuchende Sozialarbeiter an. Die Inanspruchnahme der Leistungen dieser Dienste erfordert nur wenig bürokratischen Aufwand und ist häufig kostenlos. Darüber hinaus ist sie nicht mit einer Verpflichtung für die Betroffenen verbunden, drogenfrei zu sein oder zu werden. Zielgruppe solcher Dienste sind aktuelle Konsumenten, die niemals Kontakt zu anderen Drogen- und Gesundheitsdiensten hatten oder diesen verloren haben. Die Leistungen dieser Dienste sind auf „schwer erreichbare“ Gruppen und bestimmte stark gefährdete Gruppen von Konsumenten, aber auch auf experimentierende Konsumenten zugeschnitten (indem sie beispielsweise in Klubs oder Diskotheken oder anderen Einrichtungen der Partyszene angeboten werden). Die niedrigschwelligen Einrichtungen können ambulante Beratungs- und Behandlungsstellen, Kontaktläden, mobile Gesundheitsdienste und auch Notunterkünfte umfassen. In einem umfassenden Gesundheitssystem spielen diese Einrichtungen eine wichtige Rolle, da sie einfach zugänglich sind und somit die „versteckteren“ oder „schwerer erreichbaren“ Gruppen von Drogenkonsumenten erreichen. Sie motivieren die Drogenkonsumenten, sich in Behandlung zu begeben, überweisen sie in andere Einrichtungen und bieten darüber hinaus häufig „überlebenswichtige“ Leistungen an wie Lebensmittel, Kleidung, Unterkunft, sterile Spritzbestecke und medizinische Versorgung. Diese Einrichtungen sind von unschätzbarem Wert, um Informationen im Rahmen der Gesundheitsförderung zu verbreiten und experimentellen, abhängigen oder problematischen Drogenkonsumenten die notwendigen Kenntnisse und Fähigkeiten für einen sichereren Konsum zu vermitteln. In zunehmendem Maße bieten sie auch Behandlungsdienste an.
El término «bajo umbral» describe un marco de aplicación que pretende facilitar a los consumidores de drogas el acceso a los servicios sociales y sanitarios. Para eliminar trabas, los centros se sitúan en localizaciones específicas y tienen unos horarios de apertura que se adaptan a las necesidades de sus pacientes, incluyendo la apertura a última hora de la tarde o por la noche. Los centros de bajo umbral suelen ofrecer sus servicios mediante trabajadores a pie de calle. La utilización de los servicios de los centros requiere poca burocracia y con frecuencia es gratis, además de que no obliga a los pacientes a estar desintoxicados o a desintoxicarse. Este tipo de centros se orienta a los consumidores que nunca han estado en contacto con otros servicios de salud y drogodependencias o a los que han perdido el contacto. Sus servicios van dirigidos a los grupos a los que es difícil llegar y a los grupos específicos de consumidores de alto riesgo, así como a los consumidores experimentales (por ejemplo, prestando sus servicios en clubes y discotecas u otros entornos recreativos). El entorno de bajo umbral puede aplicarse a los centros de calle, centros de día sin cita previa y unidades de cuidados sanitarios sobre el terreno, así como a los refugios de urgencia. Dentro de un sistema de atención global, estos centros, debido a su fácil accesibilidad, desempeñan una importante labor llegando a las poblaciones de consumidores más «ocultas» o «difíciles de alcanzar». Además de motivar a los consumidores a que soliciten tratamiento y de derivar a los pacientes a los servicios adecuados, con frecuencia prestan servicios «de supervivencia», como alimentos, ropa, refugio, equipos de inyección estériles o atención médica. Son de fundamental importancia para la difusión de mensajes de promoción de la salud y el aumento de los conocimientos y capacidades relativas al consumo seguro entre las personas que consumen drogas de forma experimental, de forma independiente o de forma problemática. Cada vez más, facilitan también servicios de tratamiento.
Il termine “a bassa soglia” descrive un contesto che mira a facilitare l’accesso per i tossicodipendenti ai servizi socio-sanitari. A tal fine sono istituiti appositi centri in località specifiche, con orari di apertura correlati alle esigenze dei pazienti, ivi compreso un orario serale o notturno. Per l’erogazione dei propri servizi, gli enti a bassa soglia spesso si avvalgono di operatori di prima assistenza. Il ricorso a questi enti comporta minore burocrazia, sovente i servizi sono gratuiti e non grava sui pazienti l’obbligo dell’astinenza, durante o dopo la prestazione del servizio. Questi enti si rivolgono tanto ai consumatori attuali che non sono mai venuti in contatto con servizi sanitari e per tossicodipendenti quanto a coloro che, invece, hanno perso tale contatto. I loro servizi si rivolgono a gruppi “difficili da raggiungere”, a gruppi di utenti specifici, ad alto rischio, nonché ai consumatori sperimentali (per es., il servizio viene fornito nei club o nelle discoteche o durante una festa). Questa forma di servizio è adatta alle organizzazioni di strada, ai centri di accoglienza terapeutica diurni e ai centri sanitari sul campo nonché ai rifugi di emergenza. Nell’ambito di un sistema di assistenza generale questi enti, grazie alla loro facile accessibilità, svolgono un ruolo importante perché raggiungono i gruppi di tossicodipendenti più “nascosti” o “difficili da raggiungere”. Oltre a motivare questi consumatori a richiedere il trattamento e a fare segnalazioni, spesso questi enti forniscono servizi “di sopravvivenza”, mettendo cioè a disposizione cibo, indumenti, strumentazione sterile per l’assunzione della droga, assistenza medica e asilo. Si tratta di ambienti di fondamentale importanza per la divulgazione di messaggi di promozione sanitaria e per il miglioramento delle conoscenze e delle competenze su un consumo sicuro tra coloro che fanno uso di droga in via sperimentale o tra i tossicodipendenti e i consumatori problematici. Sempre più questi centri mettono a disposizione anche servizi terapeutici.
O termo “porta aberta” descreve um contexto de implementação que visa facilitar o acesso dos consumidores de droga aos serviços sociais e de saúde. Para baixarem os seus limiares de acesso, as agências situam-se em locais específicos e têm horários de abertura adaptados às necessidades dos seus utentes, incluindo as primeiras horas da noite ou horários nocturnos. As agências de porta aberta também prestam frequentemente os seus serviços através de trabalhadores de proximidade. A utilização dos serviços das agências exige poucas burocracias e é frequentemente gratuita, para além de não estar associada a qualquer obrigação de não consumo ou de abandono do consumo de droga por parte dos utentes. Essas agências destinam-se aos consumidores actuais que nunca estiveram em contacto com outros serviços de saúde e de tratamento da toxicodependência e àqueles que perderam tal contacto. Os seus serviços são orientados para os grupos “difíceis de atingir” e para grupos de utentes específicos de alto risco, bem como para os consumidores experimentais (por exemplo, prestando os seus serviços em clubes e discotecas ou noutros locais de diversão). O contexto de porta aberta pode aplicar-se às agências de rua, aos centros de atendimento de dia e aos postos de saúde no terreno, bem como aos abrigos de emergência. Dentro de um sistema de cuidados globais, estas agências, devido à sua fácil acessibilidade, desempenham um papel importante no contacto com as populações de consumidores de droga mais “ocultas” ou “difíceis de atingir”. Para além de motivarem os consumidores a procurar tratamento e fazerem encaminhamentos, também prestam frequentemente serviços “de sobrevivência”, incluindo a distribuição de alimentos, roupas e equipamento de injecção esterilizado, bem como o fornecimento de abrigo e cuidados médicos. Estes locais são fundamentais para divulgar mensagens de promoção da saúde e aumentar os conhecimentos e competências em termos de consumo seguro entre as pessoas que consomem drogas quer experimentalmente quer de forma dependente ou problemática. Além disso, prestam cada vez mais serviços de tratamento.
Η «άμεση πρόσβαση» αναφέρεται σε συνθήκες που καθιστούν ευκολότερη την πρόσβαση των χρηστών ναρκωτικών σε κοινωνικές και υγειονομικές υπηρεσίες. Για τη διευκόλυνση της πρόσβασης, οι υπηρεσίες εγκαθίστανται σε συγκεκριμένες τοποθεσίες και έχουν ωράρια λειτουργίας προσαρμοσμένα στις ανάγκες των ενδιαφερομένων, δηλαδή λειτουργούν επίσης αργά το απόγευμα ή τη νύχτα. Οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης παρέχονται επίσης συχνά από υπαλλήλους που εργάζονται εκτός δομών. Η χρήση των υπηρεσιών είναι ελάχιστα γραφειοκρατική και συχνά παρέχεται δωρεάν, ενώ δεν συνδέεται με υποχρέωση του ενδιαφερόμενου να μην κάνει ή να πάψει να κάνει χρήση ναρκωτικών. Οι υπηρεσίες αυτές στοχεύουν τους τρέχοντες χρήστες που δεν είχαν ποτέ επαφή με άλλες υγειονομικές υπηρεσίες και υπηρεσίες καταπολέμησης των ναρκωτικών καθώς και άτομα που έχασαν την επαφή αυτή. Στοχεύουν τις ομάδες που είναι δύσκολο να προσεγγισθούν και ειδικές ομάδες χρηστών υψηλού κινδύνου καθώς και τα άτομα που κάνουν πειραματική χρήση (για παράδειγμα, παρέχοντας τις υπηρεσίες τους σε κλαμπ και ντίσκο ή άλλους χώρους διασκέδασης). Η άμεση πρόσβαση αφορά υπηρεσίες σε επίπεδο κοινότητας, ξενώνες και μονάδες επιτόπιας παροχής υγειονομικής περίθαλψης καθώς και άσυλα έκτακτης ανάγκης. Στο πλαίσιο ενός συνολικού συστήματος περίθαλψης, οι υπηρεσίες αυτές, λόγω της εύκολης πρόσβασης που παρέχουν, μπορούν να διαδραματίσουν σημαντικό ρόλο στην προσέγγιση των περισσότερο «κρυφών» ή «δύσκολων να προσεγγισθούν» πληθυσμών χρηστών ναρκωτικών. Εκτός από την παρακίνηση των χρηστών ναρκωτικών να ζητήσουν θεραπεία και την παραπομπή χρηστών σε θεραπεία, παρέχουν συχνά υπηρεσίες «επιβίωσης», καθώς και φαγητό, ρούχα, στέγη, αποστειρωμένα σύνεργα ενέσιμης χρήσης και ιατρική περίθαλψη. Πρόκειται για σημαντικούς χώρους διάδοσης μηνυμάτων προαγωγής της υγείας και αύξησης των γνώσεων και των δεξιοτήτων όσον αφορά την ασφαλή χρήση ναρκωτικών στα άτομα που πειραματίζονται με τη χρήση ναρκωτικών ή είναι εξαρτημένοι ή προβληματικοί χρήστες. Ολοένα και περισσότερο παρέχουν επίσης θεραπευτικές υπηρεσίες.
De term “laagdrempelige hulpverlening” verwijst naar voorzieningen die bedoeld zijn om drugsgebruikers eerder en gemakkelijker in contact te brengen met maatschappelijke diensten en de gezondheidszorg. Om die drempel te verlagen worden de zorgfaciliteiten op specifieke locaties gevestigd en worden openingstijden gehanteerd die vaak aangepast zijn aan de behoeften van hun cliënten, dat wil zeggen dat deze voorzieningen ook ’s avonds laat en ’s nachts toegankelijk zijn. Bij de laagdrempelige hulpverlening wordt vaak ook gebruik gemaakt van straathoekwerkers. Het gebruik van deze vorm van hulpverlening vergt weinig bureaucratie en is meestal gratis, terwijl er op de cliënten geen verplichting rust om drugsvrij te zijn dan wel af te kicken. De doelgroep van de laagdrempelige hulpverlening zijn de actuele drugsgebruikers die nog nooit contact hebben gehad met de drugshulpverlening of reguliere gezondheidszorg of die dat contact zijn kwijtgeraakt. De hulpverlening is gericht op de groepen die “moeilijk te bereiken” zijn, op gebruikersgroepen die een verhoogd risico lopen en op experimentele gebruikers (door deze bijvoorbeeld actief te benaderen in clubs, disco’s en andere partysettings). Laagdrempelige hulpverlening kan aangeboden worden via centra voor straathoekwerk, inloophuizen, ambulante centra voor gezondheidszorg en noodopvangvoorzieningen. Vanwege hun lage toegangsdrempel spelen deze instanties binnen het totale zorgsysteem een belangrijke rol bij het in contact komen met de meer “verborgen” of “moeilijk te bereiken” drugsgebruikers. In het kader van de laagdrempelige hulpverlening wordt niet alleen getracht gebruikers te motiveren om in behandeling te gaan, maar vinden ook doorverwijzingen plaats en worden “op overleving gerichte diensten aangeboden” in de vorm van voedsel, kleding, opvang, steriel injectiemateriaal en medische zorg. De faciliteiten voor laagdrempelige drugshulpverlening zijn van cruciaal belang voor het geven van voorlichting over een betere gezondheid en voor het vergroten van de kennis en vaardigheden met betrekking tot veilig drugsgebruik gericht op personen die experimenteel drugs gebruiken, op verslaafden en op problematische drugsgebruikers. In toenemende mate worden via de laagdrempelige hulpverlening ook behandelvoorzieningen aangeboden.
Termín „nízkoprahový“ popisuje provozní zařízení, jehož cílem je usnadnit uživatelům drog přístup k sociálním a zdravotnickým službám. Aby byl snížen „práh“ přístupu, jsou tyto instituce umísťovány v konkrétních lokalitách, mají pracovní dobu, která je přizpůsobena potřebám klientů, a jsou otevřeny i pozdě večer a v noci. Nízkoprahové instituce často poskytují služby prostřednictvím terénních pracovníků. Použití služeb těchto institucí vyžaduje minimální byrokracii, často bývá bezplatné a ze strany klientů není vázáno na abstinenci nebo budoucí abstinenci. Tyto instituce se zaměřují na stávající uživatele drog, kteří nikdy nebyli v kontaktu s jinými protidrogovými a zdravotnickými službami, a na ty, kteří tento kontakt ztratili. Jejich služby jsou zaměřeny na „těžko dostupné“ skupiny, skupiny uživatelů ohrožené konkrétním rizikem a též na experimentující uživatele (například prostřednictvím poskytování služeb v klubech a na diskotékách nebo v jiných místech, kde se konají párty). Termín nízkoprahové zařízení lze použít pro terénní instituce, denní kontaktní centra a terénní centra zdravotní péče, ale i pro azylová zařízení. V rámci komplexního systému péče mají tyto instituce díky své snadné dostupnosti důležitou úlohu při zajištění kontaktu se „skrytější“ nebo „obtížněji dosažitelnou“ populací uživatelů drog. Kromě toho, že motivují uživatele drog, aby vyhledali léčbu a doporučují je k ní, často poskytují služby „zaměřené na přežití“, včetně jídla, oblečení, přístřeší, sterilních injekčních potřeb a lékařské péče. Tato zařízení hrají stěžejní roli při šíření zdravotní osvěty a zvyšování znalostí a dovedností bezpečného užívání mezi těmi, kdo užívají drogy buď experimentálně, nebo problematickým či závislým způsobem. Stále více též poskytují služby ve formě léčby.
Udtrykket 'lavtærskel' beskriver en gennemførelsesramme, som tager sigte på at gøre det lettere for stofbrugere at få adgang til sociale tjenester og sundhedstjenester. For at sænke adgangstærsklen placeres tjenesterne på specifikke steder og har åbningstider, som er tilpasset klienternes behov, herunder sent om aftenen eller om natten. Lavtærskeltjenesterne er ofte også i form at opsøgende arbejde. Brugen af tjenesterne er forbundet med meget lidt bureaukrati, sker ofte uden betaling, og der er ingen forpligtelse for klienterne til at være eller blive stoffrie. Sådanne tjenester er målrettet mod aktuelle brugere, som aldrig har været i kontakt med andre narkotika- og sundhedstjenester, og personer, som har mistet denne kontakt. Tjenesterne er rettet mod grupper, der er vanskelige at nå, og specifikke højrisikogrupper af brugere og også eksperimenterende brugere (f.eks. gennem opsøgende arbejde i klubber, diskoteker eller andre festmiljøer). Lavtærskeltilbuddene kan omfatte gadeprojekter, væresteder og feltsundhedsstationer og også nødherberger. Inden for et omfattende omsorgssystem spiller disse tjenester, på grund af den lette adgang til dem, en vigtig rolle med hensyn til at nå ud til de grupper af stofbrugere, der er mere 'skjulte' eller vanskelige at nå. Foruden at motivere brugerne til at søge behandling og foretage henvisninger udfører de ofte 'overlevelsesorienterede' tjenester i form af bl.a. mad, tøj, husly, sterilt sprøjteudstyr og lægebehandling. De udgør et centralt udgangspunkt for at formidle sundhedsbudskaber og øge kendskabet og færdighederne med hensyn til sikker brug blandt personer, som enten har et eksperimenterende brug, er afhængige eller har et problematisk stofbrug. I stigende grad tilbyder de også behandlingstjenester.
Mõiste „madal lävi” viitab rakendusasutusele, mille eesmärk on lihtsustada uimastitarvitajate juurdepääsu sotsiaal- ja tervishoiuteenustele. Juurdepääsu lihtsustamiseks luuakse asutused konkreetsetesse kohtadesse ja nende lahtiolekuajad kohandatakse vastavalt klientide vajadustele, sealhulgas võivad need olla avatud hilja õhtul või öösel. Madala läve keskused pakuvad sageli oma abi ka tugiteenuseid pakkuvate isikute kaudu. Selliste keskuste teenuste kasutamine ei nõua bürokraatlikku asjaajamist, on sageli tasuta ning ja ei ole seotud kliendipoolse kohustusega tulla keskusesse uimastivabalt või loobuda uimastite tarbimisest. Sellised keskused suunavad tähelepanu praegustele uimastitarbijatele, kes ei ole kunagi kasutanud teisi uimasti- või terviseteenuseid, ja nendele, kellel ei ole selliste teenustega pikka aega kokkupuudet olnud. Keskuste teenused on suunatud raskesti ligipääsetavatele rühmadele, konkreetsetele riskirühmadele ja ka katsetajatest tarvitajatele (näiteks teenuste pakkumise kaudu klubides, diskodel ja teistes meelelahutuspaikades). Madala läve teenuseid võib pakkuda tugikeskustes, päevakeskustes, tervishoiukeskustes ja ka varjupaikades. Terviklikus hooldussüsteemis on sellistel asutustel kerge ligipääsetavuse tõttu tähtis roll varjatumate ja raskemini ligipääsetavate uimastitarvitajateni jõudmisel. Lisaks uimastitarvitajate motiveerimisele ravilemineku osas ja nende suunamisele pakuvad keskused sageli ellujäämisele suunatud teenuseid, sealhulgas toitu, riideid, varjupaika, steriilseid süstimisvahendeid ja arstiabi. Need on peamised asutused tervisealase teabe levitamisel ja nende inimeste turvalise tarbimise alaste teadmiste ja oskuste tõstmisel, kes tarbivad uimasteid proovimiseks, sõltlasena või probleemsel viisil. Sellised asutused pakuvad järjest enam ka raviteenuseid.
Termillä "matala kynnys" tarkoitetaan ympäristöä, joka helpottaa huumeidenkäyttäjien mahdollisuutta käyttää sosiaali- ja terveydenhuoltopalveluja. Palvelujen käytön kynnyksen madaltamiseksi keskuksia perustetaan erityisiin paikkoihin ja niiden aukioloajat mukautetaan asiakkaiden tarpeisiin siten, että ne ovat auki myös myöhään illalla tai yöllä. Matalan kynnyksen keskukset tarjoavat usein palvelujaan myös kenttätyöntekijöiden välityksellä. Keskusten palvelujen käyttö edellyttää vain vähän byrokratiaa, se on usein maksutonta, eikä asiakkailta vaadita päihteettömyyttä tai päihteiden käytön lopettamista. Keskusten kohderyhmänä ovat nykyiset käyttäjät, jotka eivät ole koskaan olleet yhteydessä muihin huume- tai terveydenhuoltopalveluihin tai jotka ovat lakanneet olemasta yhteydessä niihin. Palvelujen kohteena ovat huumeidenkäyttäjien "vaikeasti tavoitettavat" ryhmät ja erityiset riskiryhmät mutta myös kokeilukäyttäjät (joille voidaan tarjota palveluja esimerkiksi yökerhoissa, diskoissa tai muissa juhlaympäristöissä). Matalan kynnyksen palveluja voidaan tarjota keskuksissa, palvelupisteissä ja kentällä liikkuvilla terveysasemilla sekä yömajoissa. Näillä keskuksilla on helpon lähestyttävyytensä takia tärkeä rooli kattavassa hoitojärjestelmässä, sillä ne tavoittavat huumeidenkäyttäjien "näkymättömiä" tai "vaikeasti tavoitettavia" ryhmiä. Sen lisäksi että ne kannustavat huumeidenkäyttäjiä hakeutumaan hoitoon ja ohjaavat heitä hoitoon, ne tarjoavat usein "selviytymispalveluja", kuten ruokaa, vaatteita, yösijan, steriilejä injektiovälineitä ja lääkintäapua. Ne ovat keskeisiä terveyttä edistävän tiedon sekä turvallista käyttöä koskevan tiedon ja taidon levittämisessä huumeiden kokeilukäyttäjille sekä huumeista riippuvaisille tai huumeiden ongelmakäyttäjille. Ne tarjoavat myös yhä useammin hoitopalveluja.
Az „alacsony küszöbű” kifejezés olyan megvalósítási körülményeket jellemez, amelyek a kábítószer-használó számára megkönnyítik a hozzáférést a szociális és egészségügyi szolgáltatásokhoz. Ahhoz, hogy a hozzáférési küszöböt csökkentsék, az ilyen szervezeteknek megfelelő helyszínekre kell települniük, a pácienseik szükségleteihez igazított nyitvatartási időkkel, a késő esti vagy éjszakai nyitva tartást is beleértve. Az alacsony küszöbű szervezetek gyakran a terepre kihelyezett szociális munkásokon keresztül nyújtják szolgáltatásaikat. A szervezetek szolgáltatásainak igénybevétele kevés adminisztrációval jár, gyakran ingyenes, és nem szabja feltételül a drogoktól való mentességet a páciens részéről. Az ilyen szervezetek azokat a jelenlegi kábítószer-használókat is célozhatják, akik korábban semmilyen egészségügyi vagy szociális szolgálattal nem álltak kapcsolatban, illetve elveszítették ezekkel a kapcsolatot. Szolgáltatásaik a használók „nehezen elérhető” csoportjait és a kifejezetten magas kockázatú csoportokat, illetve a kísérleti használókat veszik célba (például azáltal, hogy a klubokban, diszkókban és más „parti” körülmények között kínálják a szolgáltatásokat). Az alacsony küszöbű szolgáltatási forma az utcai szervezetekben, nyitott nappali segítőközpontokban és a terepen működő egészségügyi ellátóállomásokon, illetve a sürgősségi menedékhelyeken is alkalmazható. A könnyű hozzáférhetőségnek köszönhetően az ellátás átfogó rendszerén belül ezek a szervezetek fontos szerepet játszanak a kábítószer-használók „rejtettebb” vagy „nehezen elérhető” csoportjainak elérésében. Amellett, hogy a használókat megpróbálják rávenni, illetve beutalni a megfelelő gyógykezelésekre, sokszor „túlélés központú” szolgáltatásokat is nyújtanak, ideértve az élelmiszert, ruházatot, menedéket, steril injekciós felszerelést és orvosi ellátást. Alapvető fontosságú helyszínt jelentenek az egészség megőrzését célzó üzenetek, illetve a biztonságos használathoz szükséges ismeretek és készségek terjesztéséhez azok körében, akik kísérleti jelleggel, függőként vagy problematikus módon drogokat használnak. Emellett egyre gyakrabban gyógykezelési szolgáltatásokat is nyújtanak.
Begrepet “lavterskel” beskriver et praktiserende miljø som har som mål å gjøre det lettere for narkotikabrukerne å få tilgang til sosial- og helsetjenester. For å senke terskelen for tilgang legges disse rusmiddeltjenestene til bestemte steder, med åpningstider som er tilpasset klientenes behov, dvs. at de også er åpne sent om kvelden eller om natten. Lavterskeltjenestene yter ofte sine tjenester via feltarbeidere. Bruken av disse krever lite byråkrati og er ofte gratis, og det forventes ikke at klientene skal være eller bli rusfrie. Disse tjenestene er rettet mot aktuelle brukere som aldri har vært i kontakt med andre rusmiddel- og helsetjenester, eller som har mistet denne kontakten. Tjenestene er rettet mot de gruppene som er vanskelige å nå, bestemte grupper av høyrisikobrukere samt eksperimentbrukere (f.eks. ved at tjenestene tilbys i klubber og på diskoteker eller i andre festmiljøer). Lavterskel-betegnelsen kan bety at det er snakk om f.eks. rusmiddeltjenester på gatenivå, dropp-inn-sentre, feltpleiestasjoner og hospitser. Ettersom tjenestene er lett tilgjengelige, spiller de en viktig rolle når man i et omfattende pleie- og omsorgsystem ønsker å nå ut til de mer ”skjulte” populasjonene av narkotikabrukere som er vanskelige å nå. Ved siden av å motivere brukerne til å søke behandling og foreta henvisninger, tilbyr de ofte ”overlevelsesorienterte” tjenester, dvs. mat, klær, husrom, sterilt sprøyteutstyr og medisinsk behandling. Disse miljøene danner selve kjernen i arbeidet med å spre helseopplysninger og øke kunnskapene om og ferdigheter i sikker bruk hos narkotikabrukerne, enten de eksperimenterer, er avhengige eller har et problematisk misbruk. De leverer i økende grad også behandlingstjenester.
Termenul „acces necondiţionat” defineşte cadrul de punere în aplicare cu scopul de a facilita accesul consumatorilor de droguri la servicii de asistenţă socială şi medicală. Pentru a-şi coborî pragul de acces, agenţiile sunt amplasate în locaţii specifice şi au un orar de lucru adaptat la nevoile clienţilor lor, fiind deschise chiar şi seara târziu sau pe timpul nopţii. Agenţiile cu acces necondiţionat îşi oferă adeseori serviciile şi prin intermediul asistenţilor sociali de proximitate. Utilizarea serviciilor agenţiilor implică un grad redus de birocraţie şi adeseori nici un fel de taxă şi nu le impune clienţilor obligaţia de a nu consuma droguri sau de a înceta consumul de droguri. Astfel de agenţii au drept grup ţintă consumatorii actuali care nu au fost niciodată în contact cu alte servicii pentru probleme legate de droguri sau de sănătate, precum şi consumatorii care au pierdut contactul cu astfel de servicii. Serviciile acestor agenţii urmăresc grupurile „dificil de contactat experimentali” şi grupurile specifice de consumatori cu risc înalt, precum şi consumatorii (de exemplu, prin furnizarea serviciilor în cluburi şi discoteci sau în alte locaţii de petreceri). Accesul necondiţionat se poate aplica agenţiilor de pe stradă, centrelor de zi fără programare şi punctelor de asistenţă medicală de teren, precum şi adăposturilor de urgenţă. În cadrul unui sistem cuprinzător de asistenţă, datorită accesibilităţii lor, aceste agenţii joacă un rol important în stabilirea contactului cu populaţiile „ascunse” sau „dificil de contactat” de consumatori de droguri. Pe lângă faptul că îi motivează pe consumatori să se înscrie la tratament şi că fac trimiteri, aceste agenţii asigură frecvent servicii „de supravieţuire”, inclusiv alimente, îmbrăcăminte, echipament de injectare şi îngrijiri medicale. Ele constituie cadre esenţiale pentru diseminarea mesajelor care urmăresc promovarea sănătăţii şi îmbogăţirea cunoştinţelor şi a competenţelor privind consumul în condiţii de siguranţă în rândul celor care consumă droguri fie experimental, fie în condiţii de dependenţă şi în mod problematic. Aceste agenţii au început să ofere şi servicii de tratament din ce în ce mai mult.
Pojem „nízkoprahovosť“ označuje vytvorenie prostredia, ktoré uľahčuje užívateľom drog prístup k sociálnym a zdravotníckym službám. Na zníženie svojho prístupového prahu sú agentúry umiestnené na určitých miestach a majú pracovný čas prispôsobený potrebám svojich klientov, vrátane neskorých večerných alebo nočných hodín. Nízkoprahové agentúry často poskytujú svoje služby aj prostredníctvom pracovníkov v teréne. Využívanie služieb agentúr si vyžaduje málo byrokracie, často je bezplatné a nespája sa so záväzkom klienta neužívať alebo prestať užívať drogy. Tieto agentúry sa zameriavajú na súčasných užívateľov, ktorí nikdy neboli v styku s inými protidrogovými a zdravotníckymi službami alebo ktorí takýto styk prerušili. Ich služby sú zamerané na „ťažko dosiahnuteľné“ skupiny užívateľov, skupiny obzvlášť rizikové a tiež na experimentálnych užívateľov (napr. poskytovaním svojich služieb v kluboch a na diskotékach alebo v inom prostredí zábavy). Nízkoprahové prostredie môže byť v pouličných agentúrach, ambulantných denných centrách a terénnych staniciach zdravotníckej starostlivosti a tiež v núdzových prístreškoch. V rámci komplexného systému starostlivosti zohrávajú tieto agentúry, vzhľadom na svoju ľahkú prístupnosť, dôležitú úlohu v pôsobení na „skrytejšie“ alebo „ťažšie dosiahnuteľné“ spoločenstvá užívateľov drog. Popri motivovaní užívateľov, aby vyhľadali liečbu a vydávaní odporúčaní, často poskytujú služby „orientované na prežitie“, vrátane stravy, oblečenia, prístrešia, sterilných injekčných pomôcok a lekárskej starostlivosti. Sú hlavným prostredím šírenia správ zdravotníckej osvety a zvyšovania znalostí a zručností týkajúcich sa bezpečného užívania medzi osobami, ktoré buď užívajú drogy experimentálne, alebo závislým, alebo problematickým spôsobom. Stále častejšie poskytujú aj liečebnú starostlivosť.
Izraz "nizkopražni" opisuje izvedbeno podlago, katere namen je olajšati uživalcem drog dostop do socialnih in zdravstvenih služb. Da bi znižali njihov prag dostopa, so agencije nameščene na posebnih krajih in imajo uradne ure prilagojene potrebam svojih strank, delajo tudi pozno zvečer ali ponoči. Nizkopražne agencije svoje storitve pogosto zagotavljajo z delavci na terenu. Uporaba storitev agencij zahteva malo birokracije in je pogosto brezplačna ter ni povezana z obveznostjo strank, da so droge prenehale ali jih bodo prenehale uživati. Take agencije so usmerjene na trenutne uživalce, ki še niso bili v stiku z drugimi drogami ali zdravstvenimi službami, ali tiste, ki so izgubili stik z njimi. Njihove storitve so usmerjene na "težko dostopne" skupine ter posebne zelo ogrožene skupine uživalcev in tudi eksperimentalne uživalce (na primer z zagotavljanjem svojih storitev v klubih in diskotekah ali drugih zabavnih prizoriščih). Nizkopražno okolje se lahko nanaša na poulične agencije, dnevne centre za naključne obiskovalce in postaje zdravstvenega vartsva na terenu ter okenca za nujno pomoč. Sistem oskrbe teh agencij je zaradi lažje dostopnosti od njih obsežen in tako imajo pomembno vlogo pri doseganju bolj "skritih" ali "težko dosegljivih populacij uživalcev drog. Poleg spodbujanja uživalcev, da si poiščejo zdravljenje, in napotitev na zdravljenje pogosto zagotavljajo storitve "preživetja", vključno s hrano, obleko, zavetiščem, sterilno opremo za vbrizgavanje in zdravniško oskrbo. So osrednje okolje za širjenje sporočil o promociji zdravja ter okrepitev znanja in veščin v zvezi z varnim uživanjem med tistimi, ki droge uživajo eksperimentalno ali odvisniško ali problematično. Vedno bolj zagotavljajo tudi storitve zdravljenja.
Termen ”lågtröskel” beskriver en miljö vars syfte är att göra det lättare för narkotikamissbrukare att få tillgång till socialtjänst och sjukvård. För att förenkla tillgången placeras myndigheterna på specifika platser och får öppettider som anpassas till deras klienters behov, inklusive sena kvällar eller nätter. Myndigheter som erbjuder lågtröskelvård erbjuder ofta även sina tjänster via uppsökande verksamhet. Myndigheternas tjänster, som ofta är kostnadsfria, är inte byråkratiska och det ställs inga krav på att klienten blir drogfri. Myndigheterna riktar sig till användare som aldrig tidigare har varit i kontakt med annan missbruksvård och sådana som har förlorat kontakten med vården. Tjänsterna riktar sig till de grupper som är svåra att nå och specifika högriskgrupper av missbrukare och de som experimenterar med narkotika (exempelvis genom att myndigheterna erbjuder sina tjänster på klubbar, diskotek och andra partymiljöer). Lågtröskelvård kan erbjudas på fältet, vid dagcenter med drop in-mottagning samt på akuthärbärgen. Tack vare att de är så enkla att nå kan dessa myndigheter få en viktig roll inom ett heltäckande vårdsystem när det gäller att nå de grupper av narkotikamissbrukare som är dolda eller svåra att nå. Förutom att motivera missbrukare att söka behandling och remittera erbjuder de ofta överlevnadsinriktad vård, inklusive mat, kläder, husrum, steril injektionsutrustning och sjukvård. De är centrala när det gäller att sprida hälsofrämjande åtgärder och öka kunskapen om säker användning bland dem som antingen experimenterar med narkotika, är beroende eller problemmissbrukare. I allt högre utsträckning erbjuder de även behandling.
Termins „laba pieejamība” apraksta īstenošanas apstākļus, kuru mērķis ir nodrošināt narkotiku lietotājiem vieglāku pieeju sociālajiem un veselības aprūpes pakalpojumiem. Lai samazinātu pieejas barjeras, aģentūras tiek izvietotas specifiskās vietās un to darba laiks tiek piemērots pacientu vajadzībām, ieskaitot vēlas vakara stundas un naktis. Labas pieejamības aģentūras bieži piedāvā savus pakalpojumus, nodarbinot ārštata darbiniekus. Aģentūras pakalpojumu izmantošanai ir nepieciešama ļoti neliela birokrātija, un bieži tie ir bez maksas un nav saistīti ar pacientu pienākumu atbrīvoties no narkotikām. Šādu aģentūru mērķauditorija ir pašreizējie lietotāji, kas iepriekš nekad nav kontaktējušies ar citiem narkotiku un veselības aprūpes dienestiem, kā arī tie, kuri šo kontaktu ir zaudējuši. Viņu pakalpojumi ir orientēti uz „grūti aizsniedzamajām" grupām un specifiskajām augsta riska grupām, kā arī eksperimentālajiem lietotājiem (piemēram, piedāvājot savus pakalpojumus klubos un diskotēkās un citos izklaides apstākļos). Zemu barjeru apstākļi var attiekties uz ielu aģentūrām, dienas centriem un izbraukuma veselības aprūpes punktiem, kā arī patversmēm. Visaptverošajā aprūpes sistēmā šīm aģentūrām, pateicoties to augstajai pieejamībai, ir svarīga loma, lai sasniegtu „slēptās” un „grūti aizsniedzamās" narkotiku lietotāju grupas. Papildu motivācijas sniegšanai lietotājiem meklēt ārstēšanās iespējas un vērsties attiecīgajos centros, šīs aģentūra bieži piedāvā „uz izdzīvošanu orientētus” pakalpojumus, ieskaitot pārtiku, apģērbu, pajumti, sterilu injekciju aprīkojumu un medicīnisko aprūpi. Tie ir galvenie centri, kas izplata veselības veicināšanas informāciju un palielina zināšanas un prasmes attiecībā uz drošu lietošanu starp tiem, kas lieto narkotikas vai nu eksperimentāli, vai arī ir atkarīgi, vai kas ir saskārušies ar problēmām. Arvien vairāk šīs aģentūras sniedz arī ārstēšanas pakalpojumus.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(60) Patrz Tabele TDI-4 (część ii) i TDI-5 (część ii) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(60) See Tables TDI-4 (part ii) and TDI-5 (part ii) in the 2005 statistical bulletin.
(60) Voir tableaux TDI-4 (partie ii) et TDI-5 (partie ii) du bulletin statistique 2005.
(60) Siehe Tabelle TDI-4 (Teil ii) und TDI-5 (Teil ii) im Statistical Bulletin 2005.
(60) Véanse los cuadros TDI-4 (parte ii) y TDI-5 (parte ii) del boletín estadístico de 2005.
(60) Cfr. le tabelle TDI-4 (parte ii) e TDI-5 (parte ii) nel bollettino statistico 2005.
(60) Βλέπε Πίνακες TDI-4 (μέρος ii) και TDI-5 (μέρος ii) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(60) Zie tabellen TDI-4 (deel ii) en TDI-5 (deel ii) in het Statistical Bulletin 2005.
(60) Viz tabulky TDI-4 (část ii) a TDI-5 (část ii) ve Statistickém věstníku 2005.
(60) Se tabel TDI-4 (del ii) og TDI-5 (del ii) i Statistical bulletin 2005.
(61) Vaata tabelit TDI-24 2005. aasta statistikabülletäänis.
(60) Ks. taulukot TDI-4 (osa ii) ja TDI-5 (osa ii) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(60) Ld. a TDI-4 (ii. rész) és TDI-5 (ii. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(60) Se tabell TDI-4 (del ii) og TDI-5 (del ii) i Statistiske opplysninger 2005.
(60) Vezi Tabelele TDI-4 (partea ii) şi TDI-5 (partea ii) din Buletinul statistic 2005.
(60) Pozri tabuľky TDI-4 (part ii) a TDI-5 (part ii) v štatistickej ročenke 2005.
(60) Glej tabeli TDI-4 (del ii) in TDI-5 (del ii) v Statističnem biltenu 2005.
(60) Se tabeller TDI-4 (del ii) och TDI-5 (del ii) i statistikbulletinen för 2005.
(60) Skatīt tabulas TDI-4 (daļa ii) un TDI-5 (daļa ii) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Okienko 9  
Termin „niskoprogowy” odnosi się do wdrożenia programu, którego celem jest ułatwienie dostępu do usług opieki społecznej i medycznej dla osób zażywających narkotyki. Aby obniżyć dla nich próg dostępu, organizuje się jednostki w specyficznych lokalizacjach i oferuje pomoc w godzinach przystosowanych do potrzeb pacjentów, łącznie z otwieraniem ośrodków w późnych godzinach wieczornych i nocą.
The term ‘low-threshold’ describes an implementation setting that aims to make it easier for drug users to get access to social and health services. To lower their threshold of access, agencies are placed in specific locations and have opening hours that are adapted to their clients’ needs, including late evening or night-time opening. Low-threshold agencies often also deliver their services through outreach workers. The use of the agencies’ services requires little bureaucracy and often no payment and is not linked to an obligation on the clients’ part to be or to become drug-free. Such agencies target current users who have never been in contact with other drugs and health services and those who have lost this contact. Their services are targeted towards the ‘hard-to-reach’ groups and specific high-risk groups of users and also experimental users (for example, through delivering their services in clubs and discos or other party settings). The low-threshold setting can apply to street agencies, drop-in day centres and field healthcare stations and also to emergency shelters. Within a comprehensive system of care, these agencies, because of their easy accessibility, have an important role in reaching out to the more ‘hidden’ or ‘difficult-to-reach’ populations of drug users. Besides motivating users to seek treatment and making referrals, they often deliver ‘survival-oriented’ services, including food, clothes, shelter, sterile injecting equipment and medical care. They are core settings for disseminating health promotion messages and increasing knowledge and skills regarding safe use among those who use drugs either experimentally or in a dependent or problematic way. Increasingly, they deliver treatment services too.
L'expression «de première ligne» (ou « de bas seuil») décrit un organisme qui tend à faciliter l'accès aux services sociaux et sanitaires pour les usagers de drogue. Afin d'abaisser leur seuil d'accès, ces structures sont situées dans des lieux spécifiques et ont des heures d'ouverture adaptées aux besoins de leurs patients, comme en fin de soirée ou durant la nuit. Les structures de première ligne proposent également souvent leurs services par l'intermédiaire de travailleurs de proximité. Le recours à ces centres nécessite peu de bureaucratie et, souvent, aucun paiement n'est demandé. Par ailleurs, il n'y a pas d'obligation pour les patients de ne pas ou de ne plus se droguer. Ces structures visent les usagers actuels qui n'ont jamais eu de contact avec d'autres services de santé et d'aide aux usagers de drogue et ceux qui ont perdu le contact. Leurs services s'adressent essentiellement aux groupes «difficiles à atteindre» et à des groupes d'usagers particulièrement à risque ainsi qu'aux usagers expérimentaux (par exemple, en proposant leurs services dans des clubs , des discothèques et d'autres lieux de divertissement). Le concept de «structures de première ligne» peut s'appliquer aux boutiques, aux centres d'accueil et aux antennes médicales, ainsi qu'aux foyers d'accueil. Dans le cadre d'un système exhaustif de soin, ces structures, en raison de leur accès aisé, jouent un rôle important dans le contact avec les groupes d'usagers de drogue les plus «cachés» ou «difficiles à atteindre». En plus d'inciter les usagers à suivre un traitement et de les adresser vers les services spécialisés, ils offrent souvent des services «de survie», comme de la nourriture, des vêtements, un abri, du matériel d'injection stérile et des soins médicaux. Ils sont essentiels à la diffusion de messages de promotion de la santé et des connaissances et compétences concernant un usage sans risque aux personnes qui prennent de la drogue de manière expérimentale ou problématique ou en situation de dépendance. De plus en plus, ces structures proposent également des services de traitement.
Der Begriff „niedrigschwellig“ beschreibt Einrichtungen, die den Drogenkonsumenten den Zugang zu Sozial- und Gesundheitsdiensten erleichtern sollen. Um die Zugangsschwelle zu senken, werden die Dienste an speziellen Standorten angeboten. Ihre Öffnungszeiten sind an die Bedürfnisse ihrer Klientel angepasst, so dass diese Dienste auch am späten Abend oder nachts erreichbar sind. Niedrigschwellige Dienste bieten ihre Hilfe häufig auch durch aufsuchende Sozialarbeiter an. Die Inanspruchnahme der Leistungen dieser Dienste erfordert nur wenig bürokratischen Aufwand und ist häufig kostenlos. Darüber hinaus ist sie nicht mit einer Verpflichtung für die Betroffenen verbunden, drogenfrei zu sein oder zu werden. Zielgruppe solcher Dienste sind aktuelle Konsumenten, die niemals Kontakt zu anderen Drogen- und Gesundheitsdiensten hatten oder diesen verloren haben. Die Leistungen dieser Dienste sind auf „schwer erreichbare“ Gruppen und bestimmte stark gefährdete Gruppen von Konsumenten, aber auch auf experimentierende Konsumenten zugeschnitten (indem sie beispielsweise in Klubs oder Diskotheken oder anderen Einrichtungen der Partyszene angeboten werden). Die niedrigschwelligen Einrichtungen können ambulante Beratungs- und Behandlungsstellen, Kontaktläden, mobile Gesundheitsdienste und auch Notunterkünfte umfassen. In einem umfassenden Gesundheitssystem spielen diese Einrichtungen eine wichtige Rolle, da sie einfach zugänglich sind und somit die „versteckteren“ oder „schwerer erreichbaren“ Gruppen von Drogenkonsumenten erreichen. Sie motivieren die Drogenkonsumenten, sich in Behandlung zu begeben, überweisen sie in andere Einrichtungen und bieten darüber hinaus häufig „überlebenswichtige“ Leistungen an wie Lebensmittel, Kleidung, Unterkunft, sterile Spritzbestecke und medizinische Versorgung. Diese Einrichtungen sind von unschätzbarem Wert, um Informationen im Rahmen der Gesundheitsförderung zu verbreiten und experimentellen, abhängigen oder problematischen Drogenkonsumenten die notwendigen Kenntnisse und Fähigkeiten für einen sichereren Konsum zu vermitteln. In zunehmendem Maße bieten sie auch Behandlungsdienste an.
El término «bajo umbral» describe un marco de aplicación que pretende facilitar a los consumidores de drogas el acceso a los servicios sociales y sanitarios. Para eliminar trabas, los centros se sitúan en localizaciones específicas y tienen unos horarios de apertura que se adaptan a las necesidades de sus pacientes, incluyendo la apertura a última hora de la tarde o por la noche. Los centros de bajo umbral suelen ofrecer sus servicios mediante trabajadores a pie de calle. La utilización de los servicios de los centros requiere poca burocracia y con frecuencia es gratis, además de que no obliga a los pacientes a estar desintoxicados o a desintoxicarse. Este tipo de centros se orienta a los consumidores que nunca han estado en contacto con otros servicios de salud y drogodependencias o a los que han perdido el contacto. Sus servicios van dirigidos a los grupos a los que es difícil llegar y a los grupos específicos de consumidores de alto riesgo, así como a los consumidores experimentales (por ejemplo, prestando sus servicios en clubes y discotecas u otros entornos recreativos). El entorno de bajo umbral puede aplicarse a los centros de calle, centros de día sin cita previa y unidades de cuidados sanitarios sobre el terreno, así como a los refugios de urgencia. Dentro de un sistema de atención global, estos centros, debido a su fácil accesibilidad, desempeñan una importante labor llegando a las poblaciones de consumidores más «ocultas» o «difíciles de alcanzar». Además de motivar a los consumidores a que soliciten tratamiento y de derivar a los pacientes a los servicios adecuados, con frecuencia prestan servicios «de supervivencia», como alimentos, ropa, refugio, equipos de inyección estériles o atención médica. Son de fundamental importancia para la difusión de mensajes de promoción de la salud y el aumento de los conocimientos y capacidades relativas al consumo seguro entre las personas que consumen drogas de forma experimental, de forma independiente o de forma problemática. Cada vez más, facilitan también servicios de tratamiento.
Il termine “a bassa soglia” descrive un contesto che mira a facilitare l’accesso per i tossicodipendenti ai servizi socio-sanitari. A tal fine sono istituiti appositi centri in località specifiche, con orari di apertura correlati alle esigenze dei pazienti, ivi compreso un orario serale o notturno. Per l’erogazione dei propri servizi, gli enti a bassa soglia spesso si avvalgono di operatori di prima assistenza. Il ricorso a questi enti comporta minore burocrazia, sovente i servizi sono gratuiti e non grava sui pazienti l’obbligo dell’astinenza, durante o dopo la prestazione del servizio. Questi enti si rivolgono tanto ai consumatori attuali che non sono mai venuti in contatto con servizi sanitari e per tossicodipendenti quanto a coloro che, invece, hanno perso tale contatto. I loro servizi si rivolgono a gruppi “difficili da raggiungere”, a gruppi di utenti specifici, ad alto rischio, nonché ai consumatori sperimentali (per es., il servizio viene fornito nei club o nelle discoteche o durante una festa). Questa forma di servizio è adatta alle organizzazioni di strada, ai centri di accoglienza terapeutica diurni e ai centri sanitari sul campo nonché ai rifugi di emergenza. Nell’ambito di un sistema di assistenza generale questi enti, grazie alla loro facile accessibilità, svolgono un ruolo importante perché raggiungono i gruppi di tossicodipendenti più “nascosti” o “difficili da raggiungere”. Oltre a motivare questi consumatori a richiedere il trattamento e a fare segnalazioni, spesso questi enti forniscono servizi “di sopravvivenza”, mettendo cioè a disposizione cibo, indumenti, strumentazione sterile per l’assunzione della droga, assistenza medica e asilo. Si tratta di ambienti di fondamentale importanza per la divulgazione di messaggi di promozione sanitaria e per il miglioramento delle conoscenze e delle competenze su un consumo sicuro tra coloro che fanno uso di droga in via sperimentale o tra i tossicodipendenti e i consumatori problematici. Sempre più questi centri mettono a disposizione anche servizi terapeutici.
O termo “porta aberta” descreve um contexto de implementação que visa facilitar o acesso dos consumidores de droga aos serviços sociais e de saúde. Para baixarem os seus limiares de acesso, as agências situam-se em locais específicos e têm horários de abertura adaptados às necessidades dos seus utentes, incluindo as primeiras horas da noite ou horários nocturnos. As agências de porta aberta também prestam frequentemente os seus serviços através de trabalhadores de proximidade. A utilização dos serviços das agências exige poucas burocracias e é frequentemente gratuita, para além de não estar associada a qualquer obrigação de não consumo ou de abandono do consumo de droga por parte dos utentes. Essas agências destinam-se aos consumidores actuais que nunca estiveram em contacto com outros serviços de saúde e de tratamento da toxicodependência e àqueles que perderam tal contacto. Os seus serviços são orientados para os grupos “difíceis de atingir” e para grupos de utentes específicos de alto risco, bem como para os consumidores experimentais (por exemplo, prestando os seus serviços em clubes e discotecas ou noutros locais de diversão). O contexto de porta aberta pode aplicar-se às agências de rua, aos centros de atendimento de dia e aos postos de saúde no terreno, bem como aos abrigos de emergência. Dentro de um sistema de cuidados globais, estas agências, devido à sua fácil acessibilidade, desempenham um papel importante no contacto com as populações de consumidores de droga mais “ocultas” ou “difíceis de atingir”. Para além de motivarem os consumidores a procurar tratamento e fazerem encaminhamentos, também prestam frequentemente serviços “de sobrevivência”, incluindo a distribuição de alimentos, roupas e equipamento de injecção esterilizado, bem como o fornecimento de abrigo e cuidados médicos. Estes locais são fundamentais para divulgar mensagens de promoção da saúde e aumentar os conhecimentos e competências em termos de consumo seguro entre as pessoas que consomem drogas quer experimentalmente quer de forma dependente ou problemática. Além disso, prestam cada vez mais serviços de tratamento.
Η «άμεση πρόσβαση» αναφέρεται σε συνθήκες που καθιστούν ευκολότερη την πρόσβαση των χρηστών ναρκωτικών σε κοινωνικές και υγειονομικές υπηρεσίες. Για τη διευκόλυνση της πρόσβασης, οι υπηρεσίες εγκαθίστανται σε συγκεκριμένες τοποθεσίες και έχουν ωράρια λειτουργίας προσαρμοσμένα στις ανάγκες των ενδιαφερομένων, δηλαδή λειτουργούν επίσης αργά το απόγευμα ή τη νύχτα. Οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης παρέχονται επίσης συχνά από υπαλλήλους που εργάζονται εκτός δομών. Η χρήση των υπηρεσιών είναι ελάχιστα γραφειοκρατική και συχνά παρέχεται δωρεάν, ενώ δεν συνδέεται με υποχρέωση του ενδιαφερόμενου να μην κάνει ή να πάψει να κάνει χρήση ναρκωτικών. Οι υπηρεσίες αυτές στοχεύουν τους τρέχοντες χρήστες που δεν είχαν ποτέ επαφή με άλλες υγειονομικές υπηρεσίες και υπηρεσίες καταπολέμησης των ναρκωτικών καθώς και άτομα που έχασαν την επαφή αυτή. Στοχεύουν τις ομάδες που είναι δύσκολο να προσεγγισθούν και ειδικές ομάδες χρηστών υψηλού κινδύνου καθώς και τα άτομα που κάνουν πειραματική χρήση (για παράδειγμα, παρέχοντας τις υπηρεσίες τους σε κλαμπ και ντίσκο ή άλλους χώρους διασκέδασης). Η άμεση πρόσβαση αφορά υπηρεσίες σε επίπεδο κοινότητας, ξενώνες και μονάδες επιτόπιας παροχής υγειονομικής περίθαλψης καθώς και άσυλα έκτακτης ανάγκης. Στο πλαίσιο ενός συνολικού συστήματος περίθαλψης, οι υπηρεσίες αυτές, λόγω της εύκολης πρόσβασης που παρέχουν, μπορούν να διαδραματίσουν σημαντικό ρόλο στην προσέγγιση των περισσότερο «κρυφών» ή «δύσκολων να προσεγγισθούν» πληθυσμών χρηστών ναρκωτικών. Εκτός από την παρακίνηση των χρηστών ναρκωτικών να ζητήσουν θεραπεία και την παραπομπή χρηστών σε θεραπεία, παρέχουν συχνά υπηρεσίες «επιβίωσης», καθώς και φαγητό, ρούχα, στέγη, αποστειρωμένα σύνεργα ενέσιμης χρήσης και ιατρική περίθαλψη. Πρόκειται για σημαντικούς χώρους διάδοσης μηνυμάτων προαγωγής της υγείας και αύξησης των γνώσεων και των δεξιοτήτων όσον αφορά την ασφαλή χρήση ναρκωτικών στα άτομα που πειραματίζονται με τη χρήση ναρκωτικών ή είναι εξαρτημένοι ή προβληματικοί χρήστες. Ολοένα και περισσότερο παρέχουν επίσης θεραπευτικές υπηρεσίες.
De term “laagdrempelige hulpverlening” verwijst naar voorzieningen die bedoeld zijn om drugsgebruikers eerder en gemakkelijker in contact te brengen met maatschappelijke diensten en de gezondheidszorg. Om die drempel te verlagen worden de zorgfaciliteiten op specifieke locaties gevestigd en worden openingstijden gehanteerd die vaak aangepast zijn aan de behoeften van hun cliënten, dat wil zeggen dat deze voorzieningen ook ’s avonds laat en ’s nachts toegankelijk zijn. Bij de laagdrempelige hulpverlening wordt vaak ook gebruik gemaakt van straathoekwerkers. Het gebruik van deze vorm van hulpverlening vergt weinig bureaucratie en is meestal gratis, terwijl er op de cliënten geen verplichting rust om drugsvrij te zijn dan wel af te kicken. De doelgroep van de laagdrempelige hulpverlening zijn de actuele drugsgebruikers die nog nooit contact hebben gehad met de drugshulpverlening of reguliere gezondheidszorg of die dat contact zijn kwijtgeraakt. De hulpverlening is gericht op de groepen die “moeilijk te bereiken” zijn, op gebruikersgroepen die een verhoogd risico lopen en op experimentele gebruikers (door deze bijvoorbeeld actief te benaderen in clubs, disco’s en andere partysettings). Laagdrempelige hulpverlening kan aangeboden worden via centra voor straathoekwerk, inloophuizen, ambulante centra voor gezondheidszorg en noodopvangvoorzieningen. Vanwege hun lage toegangsdrempel spelen deze instanties binnen het totale zorgsysteem een belangrijke rol bij het in contact komen met de meer “verborgen” of “moeilijk te bereiken” drugsgebruikers. In het kader van de laagdrempelige hulpverlening wordt niet alleen getracht gebruikers te motiveren om in behandeling te gaan, maar vinden ook doorverwijzingen plaats en worden “op overleving gerichte diensten aangeboden” in de vorm van voedsel, kleding, opvang, steriel injectiemateriaal en medische zorg. De faciliteiten voor laagdrempelige drugshulpverlening zijn van cruciaal belang voor het geven van voorlichting over een betere gezondheid en voor het vergroten van de kennis en vaardigheden met betrekking tot veilig drugsgebruik gericht op personen die experimenteel drugs gebruiken, op verslaafden en op problematische drugsgebruikers. In toenemende mate worden via de laagdrempelige hulpverlening ook behandelvoorzieningen aangeboden.
Termín „nízkoprahový“ popisuje provozní zařízení, jehož cílem je usnadnit uživatelům drog přístup k sociálním a zdravotnickým službám. Aby byl snížen „práh“ přístupu, jsou tyto instituce umísťovány v konkrétních lokalitách, mají pracovní dobu, která je přizpůsobena potřebám klientů, a jsou otevřeny i pozdě večer a v noci. Nízkoprahové instituce často poskytují služby prostřednictvím terénních pracovníků. Použití služeb těchto institucí vyžaduje minimální byrokracii, často bývá bezplatné a ze strany klientů není vázáno na abstinenci nebo budoucí abstinenci. Tyto instituce se zaměřují na stávající uživatele drog, kteří nikdy nebyli v kontaktu s jinými protidrogovými a zdravotnickými službami, a na ty, kteří tento kontakt ztratili. Jejich služby jsou zaměřeny na „těžko dostupné“ skupiny, skupiny uživatelů ohrožené konkrétním rizikem a též na experimentující uživatele (například prostřednictvím poskytování služeb v klubech a na diskotékách nebo v jiných místech, kde se konají párty). Termín nízkoprahové zařízení lze použít pro terénní instituce, denní kontaktní centra a terénní centra zdravotní péče, ale i pro azylová zařízení. V rámci komplexního systému péče mají tyto instituce díky své snadné dostupnosti důležitou úlohu při zajištění kontaktu se „skrytější“ nebo „obtížněji dosažitelnou“ populací uživatelů drog. Kromě toho, že motivují uživatele drog, aby vyhledali léčbu a doporučují je k ní, často poskytují služby „zaměřené na přežití“, včetně jídla, oblečení, přístřeší, sterilních injekčních potřeb a lékařské péče. Tato zařízení hrají stěžejní roli při šíření zdravotní osvěty a zvyšování znalostí a dovedností bezpečného užívání mezi těmi, kdo užívají drogy buď experimentálně, nebo problematickým či závislým způsobem. Stále více též poskytují služby ve formě léčby.
Udtrykket 'lavtærskel' beskriver en gennemførelsesramme, som tager sigte på at gøre det lettere for stofbrugere at få adgang til sociale tjenester og sundhedstjenester. For at sænke adgangstærsklen placeres tjenesterne på specifikke steder og har åbningstider, som er tilpasset klienternes behov, herunder sent om aftenen eller om natten. Lavtærskeltjenesterne er ofte også i form at opsøgende arbejde. Brugen af tjenesterne er forbundet med meget lidt bureaukrati, sker ofte uden betaling, og der er ingen forpligtelse for klienterne til at være eller blive stoffrie. Sådanne tjenester er målrettet mod aktuelle brugere, som aldrig har været i kontakt med andre narkotika- og sundhedstjenester, og personer, som har mistet denne kontakt. Tjenesterne er rettet mod grupper, der er vanskelige at nå, og specifikke højrisikogrupper af brugere og også eksperimenterende brugere (f.eks. gennem opsøgende arbejde i klubber, diskoteker eller andre festmiljøer). Lavtærskeltilbuddene kan omfatte gadeprojekter, væresteder og feltsundhedsstationer og også nødherberger. Inden for et omfattende omsorgssystem spiller disse tjenester, på grund af den lette adgang til dem, en vigtig rolle med hensyn til at nå ud til de grupper af stofbrugere, der er mere 'skjulte' eller vanskelige at nå. Foruden at motivere brugerne til at søge behandling og foretage henvisninger udfører de ofte 'overlevelsesorienterede' tjenester i form af bl.a. mad, tøj, husly, sterilt sprøjteudstyr og lægebehandling. De udgør et centralt udgangspunkt for at formidle sundhedsbudskaber og øge kendskabet og færdighederne med hensyn til sikker brug blandt personer, som enten har et eksperimenterende brug, er afhængige eller har et problematisk stofbrug. I stigende grad tilbyder de også behandlingstjenester.
Mõiste „madal lävi” viitab rakendusasutusele, mille eesmärk on lihtsustada uimastitarvitajate juurdepääsu sotsiaal- ja tervishoiuteenustele. Juurdepääsu lihtsustamiseks luuakse asutused konkreetsetesse kohtadesse ja nende lahtiolekuajad kohandatakse vastavalt klientide vajadustele, sealhulgas võivad need olla avatud hilja õhtul või öösel. Madala läve keskused pakuvad sageli oma abi ka tugiteenuseid pakkuvate isikute kaudu. Selliste keskuste teenuste kasutamine ei nõua bürokraatlikku asjaajamist, on sageli tasuta ning ja ei ole seotud kliendipoolse kohustusega tulla keskusesse uimastivabalt või loobuda uimastite tarbimisest. Sellised keskused suunavad tähelepanu praegustele uimastitarbijatele, kes ei ole kunagi kasutanud teisi uimasti- või terviseteenuseid, ja nendele, kellel ei ole selliste teenustega pikka aega kokkupuudet olnud. Keskuste teenused on suunatud raskesti ligipääsetavatele rühmadele, konkreetsetele riskirühmadele ja ka katsetajatest tarvitajatele (näiteks teenuste pakkumise kaudu klubides, diskodel ja teistes meelelahutuspaikades). Madala läve teenuseid võib pakkuda tugikeskustes, päevakeskustes, tervishoiukeskustes ja ka varjupaikades. Terviklikus hooldussüsteemis on sellistel asutustel kerge ligipääsetavuse tõttu tähtis roll varjatumate ja raskemini ligipääsetavate uimastitarvitajateni jõudmisel. Lisaks uimastitarvitajate motiveerimisele ravilemineku osas ja nende suunamisele pakuvad keskused sageli ellujäämisele suunatud teenuseid, sealhulgas toitu, riideid, varjupaika, steriilseid süstimisvahendeid ja arstiabi. Need on peamised asutused tervisealase teabe levitamisel ja nende inimeste turvalise tarbimise alaste teadmiste ja oskuste tõstmisel, kes tarbivad uimasteid proovimiseks, sõltlasena või probleemsel viisil. Sellised asutused pakuvad järjest enam ka raviteenuseid.
Termillä "matala kynnys" tarkoitetaan ympäristöä, joka helpottaa huumeidenkäyttäjien mahdollisuutta käyttää sosiaali- ja terveydenhuoltopalveluja. Palvelujen käytön kynnyksen madaltamiseksi keskuksia perustetaan erityisiin paikkoihin ja niiden aukioloajat mukautetaan asiakkaiden tarpeisiin siten, että ne ovat auki myös myöhään illalla tai yöllä. Matalan kynnyksen keskukset tarjoavat usein palvelujaan myös kenttätyöntekijöiden välityksellä. Keskusten palvelujen käyttö edellyttää vain vähän byrokratiaa, se on usein maksutonta, eikä asiakkailta vaadita päihteettömyyttä tai päihteiden käytön lopettamista. Keskusten kohderyhmänä ovat nykyiset käyttäjät, jotka eivät ole koskaan olleet yhteydessä muihin huume- tai terveydenhuoltopalveluihin tai jotka ovat lakanneet olemasta yhteydessä niihin. Palvelujen kohteena ovat huumeidenkäyttäjien "vaikeasti tavoitettavat" ryhmät ja erityiset riskiryhmät mutta myös kokeilukäyttäjät (joille voidaan tarjota palveluja esimerkiksi yökerhoissa, diskoissa tai muissa juhlaympäristöissä). Matalan kynnyksen palveluja voidaan tarjota keskuksissa, palvelupisteissä ja kentällä liikkuvilla terveysasemilla sekä yömajoissa. Näillä keskuksilla on helpon lähestyttävyytensä takia tärkeä rooli kattavassa hoitojärjestelmässä, sillä ne tavoittavat huumeidenkäyttäjien "näkymättömiä" tai "vaikeasti tavoitettavia" ryhmiä. Sen lisäksi että ne kannustavat huumeidenkäyttäjiä hakeutumaan hoitoon ja ohjaavat heitä hoitoon, ne tarjoavat usein "selviytymispalveluja", kuten ruokaa, vaatteita, yösijan, steriilejä injektiovälineitä ja lääkintäapua. Ne ovat keskeisiä terveyttä edistävän tiedon sekä turvallista käyttöä koskevan tiedon ja taidon levittämisessä huumeiden kokeilukäyttäjille sekä huumeista riippuvaisille tai huumeiden ongelmakäyttäjille. Ne tarjoavat myös yhä useammin hoitopalveluja.
Az „alacsony küszöbű” kifejezés olyan megvalósítási körülményeket jellemez, amelyek a kábítószer-használó számára megkönnyítik a hozzáférést a szociális és egészségügyi szolgáltatásokhoz. Ahhoz, hogy a hozzáférési küszöböt csökkentsék, az ilyen szervezeteknek megfelelő helyszínekre kell települniük, a pácienseik szükségleteihez igazított nyitvatartási időkkel, a késő esti vagy éjszakai nyitva tartást is beleértve. Az alacsony küszöbű szervezetek gyakran a terepre kihelyezett szociális munkásokon keresztül nyújtják szolgáltatásaikat. A szervezetek szolgáltatásainak igénybevétele kevés adminisztrációval jár, gyakran ingyenes, és nem szabja feltételül a drogoktól való mentességet a páciens részéről. Az ilyen szervezetek azokat a jelenlegi kábítószer-használókat is célozhatják, akik korábban semmilyen egészségügyi vagy szociális szolgálattal nem álltak kapcsolatban, illetve elveszítették ezekkel a kapcsolatot. Szolgáltatásaik a használók „nehezen elérhető” csoportjait és a kifejezetten magas kockázatú csoportokat, illetve a kísérleti használókat veszik célba (például azáltal, hogy a klubokban, diszkókban és más „parti” körülmények között kínálják a szolgáltatásokat). Az alacsony küszöbű szolgáltatási forma az utcai szervezetekben, nyitott nappali segítőközpontokban és a terepen működő egészségügyi ellátóállomásokon, illetve a sürgősségi menedékhelyeken is alkalmazható. A könnyű hozzáférhetőségnek köszönhetően az ellátás átfogó rendszerén belül ezek a szervezetek fontos szerepet játszanak a kábítószer-használók „rejtettebb” vagy „nehezen elérhető” csoportjainak elérésében. Amellett, hogy a használókat megpróbálják rávenni, illetve beutalni a megfelelő gyógykezelésekre, sokszor „túlélés központú” szolgáltatásokat is nyújtanak, ideértve az élelmiszert, ruházatot, menedéket, steril injekciós felszerelést és orvosi ellátást. Alapvető fontosságú helyszínt jelentenek az egészség megőrzését célzó üzenetek, illetve a biztonságos használathoz szükséges ismeretek és készségek terjesztéséhez azok körében, akik kísérleti jelleggel, függőként vagy problematikus módon drogokat használnak. Emellett egyre gyakrabban gyógykezelési szolgáltatásokat is nyújtanak.
Begrepet “lavterskel” beskriver et praktiserende miljø som har som mål å gjøre det lettere for narkotikabrukerne å få tilgang til sosial- og helsetjenester. For å senke terskelen for tilgang legges disse rusmiddeltjenestene til bestemte steder, med åpningstider som er tilpasset klientenes behov, dvs. at de også er åpne sent om kvelden eller om natten. Lavterskeltjenestene yter ofte sine tjenester via feltarbeidere. Bruken av disse krever lite byråkrati og er ofte gratis, og det forventes ikke at klientene skal være eller bli rusfrie. Disse tjenestene er rettet mot aktuelle brukere som aldri har vært i kontakt med andre rusmiddel- og helsetjenester, eller som har mistet denne kontakten. Tjenestene er rettet mot de gruppene som er vanskelige å nå, bestemte grupper av høyrisikobrukere samt eksperimentbrukere (f.eks. ved at tjenestene tilbys i klubber og på diskoteker eller i andre festmiljøer). Lavterskel-betegnelsen kan bety at det er snakk om f.eks. rusmiddeltjenester på gatenivå, dropp-inn-sentre, feltpleiestasjoner og hospitser. Ettersom tjenestene er lett tilgjengelige, spiller de en viktig rolle når man i et omfattende pleie- og omsorgsystem ønsker å nå ut til de mer ”skjulte” populasjonene av narkotikabrukere som er vanskelige å nå. Ved siden av å motivere brukerne til å søke behandling og foreta henvisninger, tilbyr de ofte ”overlevelsesorienterte” tjenester, dvs. mat, klær, husrom, sterilt sprøyteutstyr og medisinsk behandling. Disse miljøene danner selve kjernen i arbeidet med å spre helseopplysninger og øke kunnskapene om og ferdigheter i sikker bruk hos narkotikabrukerne, enten de eksperimenterer, er avhengige eller har et problematisk misbruk. De leverer i økende grad også behandlingstjenester.
Termenul „acces necondiţionat” defineşte cadrul de punere în aplicare cu scopul de a facilita accesul consumatorilor de droguri la servicii de asistenţă socială şi medicală. Pentru a-şi coborî pragul de acces, agenţiile sunt amplasate în locaţii specifice şi au un orar de lucru adaptat la nevoile clienţilor lor, fiind deschise chiar şi seara târziu sau pe timpul nopţii. Agenţiile cu acces necondiţionat îşi oferă adeseori serviciile şi prin intermediul asistenţilor sociali de proximitate. Utilizarea serviciilor agenţiilor implică un grad redus de birocraţie şi adeseori nici un fel de taxă şi nu le impune clienţilor obligaţia de a nu consuma droguri sau de a înceta consumul de droguri. Astfel de agenţii au drept grup ţintă consumatorii actuali care nu au fost niciodată în contact cu alte servicii pentru probleme legate de droguri sau de sănătate, precum şi consumatorii care au pierdut contactul cu astfel de servicii. Serviciile acestor agenţii urmăresc grupurile „dificil de contactat experimentali” şi grupurile specifice de consumatori cu risc înalt, precum şi consumatorii (de exemplu, prin furnizarea serviciilor în cluburi şi discoteci sau în alte locaţii de petreceri). Accesul necondiţionat se poate aplica agenţiilor de pe stradă, centrelor de zi fără programare şi punctelor de asistenţă medicală de teren, precum şi adăposturilor de urgenţă. În cadrul unui sistem cuprinzător de asistenţă, datorită accesibilităţii lor, aceste agenţii joacă un rol important în stabilirea contactului cu populaţiile „ascunse” sau „dificil de contactat” de consumatori de droguri. Pe lângă faptul că îi motivează pe consumatori să se înscrie la tratament şi că fac trimiteri, aceste agenţii asigură frecvent servicii „de supravieţuire”, inclusiv alimente, îmbrăcăminte, echipament de injectare şi îngrijiri medicale. Ele constituie cadre esenţiale pentru diseminarea mesajelor care urmăresc promovarea sănătăţii şi îmbogăţirea cunoştinţelor şi a competenţelor privind consumul în condiţii de siguranţă în rândul celor care consumă droguri fie experimental, fie în condiţii de dependenţă şi în mod problematic. Aceste agenţii au început să ofere şi servicii de tratament din ce în ce mai mult.
Pojem „nízkoprahovosť“ označuje vytvorenie prostredia, ktoré uľahčuje užívateľom drog prístup k sociálnym a zdravotníckym službám. Na zníženie svojho prístupového prahu sú agentúry umiestnené na určitých miestach a majú pracovný čas prispôsobený potrebám svojich klientov, vrátane neskorých večerných alebo nočných hodín. Nízkoprahové agentúry často poskytujú svoje služby aj prostredníctvom pracovníkov v teréne. Využívanie služieb agentúr si vyžaduje málo byrokracie, často je bezplatné a nespája sa so záväzkom klienta neužívať alebo prestať užívať drogy. Tieto agentúry sa zameriavajú na súčasných užívateľov, ktorí nikdy neboli v styku s inými protidrogovými a zdravotníckymi službami alebo ktorí takýto styk prerušili. Ich služby sú zamerané na „ťažko dosiahnuteľné“ skupiny užívateľov, skupiny obzvlášť rizikové a tiež na experimentálnych užívateľov (napr. poskytovaním svojich služieb v kluboch a na diskotékach alebo v inom prostredí zábavy). Nízkoprahové prostredie môže byť v pouličných agentúrach, ambulantných denných centrách a terénnych staniciach zdravotníckej starostlivosti a tiež v núdzových prístreškoch. V rámci komplexného systému starostlivosti zohrávajú tieto agentúry, vzhľadom na svoju ľahkú prístupnosť, dôležitú úlohu v pôsobení na „skrytejšie“ alebo „ťažšie dosiahnuteľné“ spoločenstvá užívateľov drog. Popri motivovaní užívateľov, aby vyhľadali liečbu a vydávaní odporúčaní, často poskytujú služby „orientované na prežitie“, vrátane stravy, oblečenia, prístrešia, sterilných injekčných pomôcok a lekárskej starostlivosti. Sú hlavným prostredím šírenia správ zdravotníckej osvety a zvyšovania znalostí a zručností týkajúcich sa bezpečného užívania medzi osobami, ktoré buď užívajú drogy experimentálne, alebo závislým, alebo problematickým spôsobom. Stále častejšie poskytujú aj liečebnú starostlivosť.
Izraz "nizkopražni" opisuje izvedbeno podlago, katere namen je olajšati uživalcem drog dostop do socialnih in zdravstvenih služb. Da bi znižali njihov prag dostopa, so agencije nameščene na posebnih krajih in imajo uradne ure prilagojene potrebam svojih strank, delajo tudi pozno zvečer ali ponoči. Nizkopražne agencije svoje storitve pogosto zagotavljajo z delavci na terenu. Uporaba storitev agencij zahteva malo birokracije in je pogosto brezplačna ter ni povezana z obveznostjo strank, da so droge prenehale ali jih bodo prenehale uživati. Take agencije so usmerjene na trenutne uživalce, ki še niso bili v stiku z drugimi drogami ali zdravstvenimi službami, ali tiste, ki so izgubili stik z njimi. Njihove storitve so usmerjene na "težko dostopne" skupine ter posebne zelo ogrožene skupine uživalcev in tudi eksperimentalne uživalce (na primer z zagotavljanjem svojih storitev v klubih in diskotekah ali drugih zabavnih prizoriščih). Nizkopražno okolje se lahko nanaša na poulične agencije, dnevne centre za naključne obiskovalce in postaje zdravstvenega vartsva na terenu ter okenca za nujno pomoč. Sistem oskrbe teh agencij je zaradi lažje dostopnosti od njih obsežen in tako imajo pomembno vlogo pri doseganju bolj "skritih" ali "težko dosegljivih populacij uživalcev drog. Poleg spodbujanja uživalcev, da si poiščejo zdravljenje, in napotitev na zdravljenje pogosto zagotavljajo storitve "preživetja", vključno s hrano, obleko, zavetiščem, sterilno opremo za vbrizgavanje in zdravniško oskrbo. So osrednje okolje za širjenje sporočil o promociji zdravja ter okrepitev znanja in veščin v zvezi z varnim uživanjem med tistimi, ki droge uživajo eksperimentalno ali odvisniško ali problematično. Vedno bolj zagotavljajo tudi storitve zdravljenja.
Termen ”lågtröskel” beskriver en miljö vars syfte är att göra det lättare för narkotikamissbrukare att få tillgång till socialtjänst och sjukvård. För att förenkla tillgången placeras myndigheterna på specifika platser och får öppettider som anpassas till deras klienters behov, inklusive sena kvällar eller nätter. Myndigheter som erbjuder lågtröskelvård erbjuder ofta även sina tjänster via uppsökande verksamhet. Myndigheternas tjänster, som ofta är kostnadsfria, är inte byråkratiska och det ställs inga krav på att klienten blir drogfri. Myndigheterna riktar sig till användare som aldrig tidigare har varit i kontakt med annan missbruksvård och sådana som har förlorat kontakten med vården. Tjänsterna riktar sig till de grupper som är svåra att nå och specifika högriskgrupper av missbrukare och de som experimenterar med narkotika (exempelvis genom att myndigheterna erbjuder sina tjänster på klubbar, diskotek och andra partymiljöer). Lågtröskelvård kan erbjudas på fältet, vid dagcenter med drop in-mottagning samt på akuthärbärgen. Tack vare att de är så enkla att nå kan dessa myndigheter få en viktig roll inom ett heltäckande vårdsystem när det gäller att nå de grupper av narkotikamissbrukare som är dolda eller svåra att nå. Förutom att motivera missbrukare att söka behandling och remittera erbjuder de ofta överlevnadsinriktad vård, inklusive mat, kläder, husrum, steril injektionsutrustning och sjukvård. De är centrala när det gäller att sprida hälsofrämjande åtgärder och öka kunskapen om säker användning bland dem som antingen experimenterar med narkotika, är beroende eller problemmissbrukare. I allt högre utsträckning erbjuder de även behandling.
Termins „laba pieejamība” apraksta īstenošanas apstākļus, kuru mērķis ir nodrošināt narkotiku lietotājiem vieglāku pieeju sociālajiem un veselības aprūpes pakalpojumiem. Lai samazinātu pieejas barjeras, aģentūras tiek izvietotas specifiskās vietās un to darba laiks tiek piemērots pacientu vajadzībām, ieskaitot vēlas vakara stundas un naktis. Labas pieejamības aģentūras bieži piedāvā savus pakalpojumus, nodarbinot ārštata darbiniekus. Aģentūras pakalpojumu izmantošanai ir nepieciešama ļoti neliela birokrātija, un bieži tie ir bez maksas un nav saistīti ar pacientu pienākumu atbrīvoties no narkotikām. Šādu aģentūru mērķauditorija ir pašreizējie lietotāji, kas iepriekš nekad nav kontaktējušies ar citiem narkotiku un veselības aprūpes dienestiem, kā arī tie, kuri šo kontaktu ir zaudējuši. Viņu pakalpojumi ir orientēti uz „grūti aizsniedzamajām" grupām un specifiskajām augsta riska grupām, kā arī eksperimentālajiem lietotājiem (piemēram, piedāvājot savus pakalpojumus klubos un diskotēkās un citos izklaides apstākļos). Zemu barjeru apstākļi var attiekties uz ielu aģentūrām, dienas centriem un izbraukuma veselības aprūpes punktiem, kā arī patversmēm. Visaptverošajā aprūpes sistēmā šīm aģentūrām, pateicoties to augstajai pieejamībai, ir svarīga loma, lai sasniegtu „slēptās” un „grūti aizsniedzamās" narkotiku lietotāju grupas. Papildu motivācijas sniegšanai lietotājiem meklēt ārstēšanās iespējas un vērsties attiecīgajos centros, šīs aģentūra bieži piedāvā „uz izdzīvošanu orientētus” pakalpojumus, ieskaitot pārtiku, apģērbu, pajumti, sterilu injekciju aprīkojumu un medicīnisko aprūpi. Tie ir galvenie centri, kas izplata veselības veicināšanas informāciju un palielina zināšanas un prasmes attiecībā uz drošu lietošanu starp tiem, kas lieto narkotikas vai nu eksperimentāli, vai arī ir atkarīgi, vai kas ir saskārušies ar problēmām. Arvien vairāk šīs aģentūras sniedz arī ārstēšanas pakalpojumus.
  Narkotyki w miejscu pracy  
Zwiększona uwaga poświęcona zapobieganiu celowemu może być przeciwwagą dla ogólnego trendu ograniczania surowości kar dla uzależnionych od narkotyków, prawdopodobnie jako wynik niepokoju dotyczącego rozpowszechnienia i częstotliwości zażywania narkotyków w UE.
Prevention in specific settings, such as in the workplace, is now highlighted in the new EU action plan. The increased emphasis on targeted prevention may be a counterweight to the general trend towards the reduction in the severity of penalties for drug users, perhaps as a result of concern about the prevalence and frequency of drug use in the EU. However, there are no clear figures on the true size of this perceived phenomenon, and drug testing for anything other than actual influence may raise complicated legal issues of privacy under certain national and international laws. Meanwhile, private investment continues with the aim of improving the accuracy and user-friendliness of the testing kits.
La prévention dans des endroits particuliers, comme sur le lieu de travail, est mise en évidence dans le nouveau plan d'action de l'Union européenne. L'accent accru en faveur d'une prévention ciblée peut faire contrepoids à la tendance généralisée à la réduction de la sévérité des sanctions infligées aux usagers de drogue, en raison peut-être de l'inquiétude concernant la prévalence et la fréquence de la consommation de drogue dans l'UE. Toutefois, il n'existe pas de chiffres précis sur l'ampleur véritable de ce phénomène, et le dépistage de drogues pour toute autre raison que la détermination de leur influence réelle pourrait soulever des questions juridiques complexes liées à la vie privée dans le cadre de certaines législations nationales et internationales. Entre-temps, les investissements privés se poursuivent afin d'améliorer la précision et la facilité d'utilisation des kits de dépistage.
Präventionsmaßnahmen für bestimmte Situationen, wie z. B. am Arbeitsplatz, werden nun im neuen EU-Aktionsplan besonders hervorgehoben. Die verstärkte Betonung der gezielten Prävention könnte ein Gegengewicht zu der allgemeinen Tendenz darstellen, mildere Strafen für Drogenkonsumenten einzuführen, und ist unter Umständen auf die Besorgnis angesichts der Prävalenz und Häufigkeit des Drogenkonsums in der EU zurückzuführen. Es liegen jedoch keine eindeutigen Zahlen über das wahre Ausmaß dieses beobachteten Phänomens vor, und Drogentests aus anderen Gründen als tatsächlichem Drogeneinfluss könnten nach Maßgabe mancher einzelstaatlicher und internationaler Rechtsvorschriften komplexe rechtliche Fragen mit Blick auf die Privatsphäre aufwerfen. In der Zwischenzeit wird weiterhin von privater Seite investiert, um die Genauigkeit und Nutzerfreundlichkeit der Test-Kits zu verbessern.
En el nuevo plan de acción de la UE se destaca la prevención en entornos específicos, como por ejemplo el lugar de trabajo. El mayor hincapié en la prevención específica puede ser un contrapeso a la tendencia general de reducción de la gravedad de las penas para los consumidores de droga, quizá debido a la preocupación por la prevalencia y frecuencia del consumo de drogas en la UE. Sin embargo, no hay cifras claras sobre el verdadero alcance de este fenómeno, y los análisis de detección del consumo de drogas que no se limiten a detectar su influencia efectiva pueden dar lugar a complicados problemas jurídicos de privacidad en virtud de determinadas leyes nacionales e internacionales. Mientras tanto, la investigación privada continúa intentando mejorar la precisión de los equipos de análisis y su aceptación por los consumidores.
La prevenzione in taluni ambienti specifici, come il posto di lavoro, è uno degli argomenti menzionati nel nuovo piano d'azione dell’Unione europea. L’accresciuta enfasi sulla prevenzione mirata può controbilanciare la tendenza generale a ridurre la gravità delle pene per i consumatori di droga, forse a fronte dei timori sulla prevalenza e la frequenza del consumo di stupefacenti nell’Unione europea. Tuttavia, non vi sono cifre chiare sulla vera entità di questo fenomeno percepito, e l’esecuzione dei test sulla droga per ragioni diverse dal rilevamento del consumo attuale può sollevare questioni giuridiche complicate in materia di privacy in alcuni ordinamenti giuridici nazionali e internazionali. Nel frattempo continuano gli investimenti privati allo scopo di migliorare l’accuratezza e la facilità di impiego di questi kit d’analisi.
A prevenção em locais específicos, tais como o local de trabalho, é agora destacada no novo plano de acção da UE. A maior ênfase conferida à prevenção específica pode servir de contrapeso à tendência geral para reduzir a severidade das penas aplicáveis aos consumidores de droga, talvez devido à preocupação com a prevalência e a frequência do consumo de droga na União Europeia. Não existem, todavia, dados quantitativos claros sobre a verdadeira dimensão do fenómeno assim percepcionado e a realização de análises de despistagem do consumo de drogas com outros objectivos que não a simples influência de comportamentos pode suscitar problemas jurídicos complicados de privacidade nos termos de algumas legislações nacionais e internacionais. Entretanto, o investimento privado continua a procurar melhorar a precisão e a facilidade de utilização dos
Η πρόληψη σε συγκεκριμένους χώρους, όπως στον χώρο εργασίας, υπογραμμίζεται πλέον στο νέο σχέδιο δράσης της ΕΕ. Η αυξημένη έμφαση στη στοχοθετημένη πρόληψη αποτελεί ίσως αντιστάθμισμα στη γενικότερη τάση για μείωση της αυστηρότητας των ποινών που επιβάλλονται στους χρήστες ναρκωτικών, ενδεχομένως ως αποτέλεσμα του προβληματισμού σχετικά με την επικράτηση και τη συχνότητα της χρήσης ναρκωτικών στην ΕΕ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία σχετικά με τις πραγματικές διαστάσεις του φαινομένου, και οι εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών για λόγους άλλους εκτός από την εργασία υπό την πραγματική επήρεια ναρκωτικών ενδέχεται να εγείρουν πολύπλοκα νομικά ζητήματα προστασίας της ιδιωτικής ζωής βάσει ορισμένων εθνικών και διεθνών κανόνων δικαίου. Στο μεταξύ, συνεχίζονται οι ιδιωτικές επενδύσεις με στόχο τη βελτίωση της ορθότητας και της φιλικότητας προς τον χρήστη των σχετικών εξετάσεων.
In het nieuwe EU-actieplan wordt ook aandacht besteed aan preventie in specifieke settings, zoals de werkplek. De grotere nadruk op een gerichte preventie - wellicht veroorzaakt door de bezorgdheid over de prevalentie en frequentie van het drugsgebruik in de EU - zou een tegenwicht kunnen bieden aan de algemene tendens om de strafmaat voor drugsgebruikers te verlagen. Er zijn echter geen eenduidige cijfers beschikbaar over de ware omvang van dit verschijnsel. Daarnaast zou het testen op drugs om een andere reden dan om te bepalen of iemand feitelijk onder invloed verkeert, onder de nationale of internationale wetgeving tot ingewikkelde juridische of privacykwesties kunnen leiden. Inmiddels worden particuliere initiatieven op dit gebied voortgezet, die de nauwkeurigheid en gebruiksvriendelijkheid van de testkits moeten verbeteren.
V současné době je v novém akčním plánu EU zdůrazňována prevence ve specifických prostředích, např. na pracovišti. Zvýšený důraz kladený na cílenou prevenci může být protiváhou obecného trendu snižování přísnosti trestů pro uživatele drog – možná v důsledku obav z prevalence a frekvence užívání drog v EU. Nejsou však k dispozici jasné číselné údaje o skutečném rozsahu tohoto sledovaného fenoménu a testování na jakékoli jiné drogy než ty, pod jejichž vlivem se daná osoba momentálně nachází, může podle některých národních a mezinárodních právních předpisů vést ke složitým právním otázkám ochrany soukromí. Mezitím pokračují soukromé investice s cílem zkvalitnit přesnost a snadnost použití testovacích souprav.
Forebyggelse i specifikke situationer, f.eks. på arbejdspladsen, er nu rykket i forgrunden i den nye EU-handlingsplan. Den øgede fokus på målrettet forebyggelse udgør i givet fald en modvægt til den generelle tendens til at nedsætte straffene for stofbrugere, måske som følge af bekymring over udbredelsen og hyppigheden af stofbrug i EU. Der foreligger imidlertid ingen klare tal for det opfattede problems egentlige omfang, og narkotikatestning til påvisning af alt andet end faktisk påvirkning kan rejse komplekse retlige problemer med hensyn til privatlivets fred i henhold til visse nationale og internationale love. I mellemtiden foretages der fortsat private investeringer med henblik på at forbedre testudstyrets præcision og brugervenlighed.
ELi uues tegevuskavas on erilise tähelepanu all ennetustöö konkreetsetes tingimustes, nt töökohal. Võib-olla tulenevalt murest uimastite tarbimise leviku ja sageduse üle ELis võib suurenenud tähelepanu pööramine suunatud ennetusele olla vastukaaluks üldisele suundumusele leevendada uimastitarvitajatele määratavaid karistusi. Täpseid arve selle nähtuse tegeliku ulatuse kohta siiski ei ole ning uimastitestimine muul otstarbel kui tegeliku mõju mõõtmiseks võib teatud riiklike või rahvusvaheliste seaduste alusel viia keeruliste privaatsust puudutavate õiguslike küsimusteni. Vahepeal jätkuvad erainvesteeringud, eesmärgiga tõsta testimisvahendite täpsust ja kasutajasõbralikkust.
Uudessa EU:n toimintasuunnitelmassa korostetaan ehkäisevää huumetyötä tietyissä ympäristöissä, kuten työpaikalla. Kohdennetun ehkäisevän huumetyön korostaminen saattaa olla vastapaino yleiselle suuntaukselle, jossa huumeidenkäyttäjille määrättäviä seuraamuksia on lievennetty, koska huumeidenkäytön levinneisyys ja yleisyys ovat EU:ssa suuri huolenaihe. Ilmiön todellisesta laajuudesta ei kuitenkaan ole selkeitä lukuja, ja huumausainetestit muille kuin vaikutuksen alaisille henkilöille voivat herättää yksityisyyteen liittyviä monimutkaisia oikeudellisia kysymyksiä kansallisessa ja kansainvälisessä lainsäädännössä. Samalla pyritään kuitenkin parantamaan testausvälineiden tarkkuutta ja helppokäyttöisyyttä.
A megelőzés sajátos környezetekben, így például a munkahelyeken kiemelt hangsúlyt kap az EU új cselekvési tervében. A célzott megelőzésre helyezett kiemelt hangsúly ellensúly lehet a kábítószer-használókra kirótt büntetések súlyosságának csökkenése felé mutató általános tendenciával szemben, ami talán a kábítószer-használat EU-n belüli előfordulása és gyakorisága miatti aggodalom eredménye. Ennek a tapasztalt jelenségnek a valódi méretéről azonban nincsenek egyértelmű adataink, és a tényleges befolyásoltságon kívül bármilyen más okból elvégzett drogteszt bizonyos nemzeti és nemzetközi jogszabályok értelmében bonyolult személyes adatvédelmi jogi kérdéseket vetne fel. Eközben tovább folyik a tesztkészletek pontosságát és felhasználóbarát tulajdonságait javítani szándékozó magánberuházás.
EUs nye handlingsplan vektlegger nå forebyggende arbeid i utvalgte miljøer, som arbeidslivet. Det økte fokuset på målrettet forebygging kan virke som en motvekt mot den generelle trenden med mildere straffer for narkotikabruk, kanskje fordi bekymringen over at narkotikabruken i EU øker både i utbredelse og hyppighet. Det finnes imidlertid ingen entydige tall over omfanget av dette fenomenet, og bruk av rusmiddeltesting for noe annet formål enn påvisning av faktisk påvirkning, kan reise kompliserte nasjonale og internasjonale juridiske problemstillinger vedrørende personvern. I mellomtiden fortsetter private investorer å arbeide for å gjøre prøvetakingsutstyret mer nøyaktig og brukervennlig.
Prevenirea în contexte specifice, de exemplu la locul de muncă, este acum subliniată în cadrul noului plan de acţiune al Uniunii Europene. Este posibil ca accentul din ce în ce mai puternic pus pe prevenirea selectivă să contrabalanseze tendinţa generală de reducere a gravităţii pedepselor pentru consumatorii de droguri, probabil ca rezultat al preocupării legate de prevalenţa şi frecvenţa consumului de droguri din Uniunea Europeană. Totuşi, nu există cifre exacte privind amploarea reală a acestui fenomen, iar testele antidrog în orice alte scopuri decât pentru stabilirea influenţei efective a acestora pot genera probleme juridice complexe privind viaţa privată în contextul anumitor legi naţionale şi internaţionale. Între timp, se fac în continuare investiţii private în vederea îmbunătăţirii şi a accesibilităţii pentru utilizator a truselor de test.
V novom akčnom pláne EÚ sa zdôrazňuje prevencia v určitých prostrediach, napr. aj na pracovisku. Zvýšený dôraz na cielenú prevenciu môže vyvažovať všeobecný trend zmierňovania trestov pre užívateľov drog, možno v dôsledku obáv so zreteľom na prevalenciu a frekvenciu užívania drog v EÚ. Nejestvujú však žiadne spoľahlivé údaje o skutočnej veľkosti tohto vnímaného javu a drogové testy čohokoľvek iného než skutočného vplyvu môžu vyvolať v niektorých vnútroštátnych a medzinárodných právnych systémoch zložité právne otázky okolo súkromia. Medzičasom pokračujú súkromné investície, ktorých cieľom je zlepšiť presnosť a používateľské pohodlie testovacích súprav.
V novem akcijskem načrtu EU je izpostavljeno preprečevanje v posebnih okoljih, kot je delovno mesto. Večji poudarek na ciljnem preprečevanju je lahko protiutež splošnemu trendu za zmanjšanje strogosti kazni za uživalce drog, morda kot posledica zaskrbljenosti zaradi razširjenosti in pogostosti uživanja drog v EU. Vendar ni jasnih podatkov o dejanskem obsegu tega ugotovljenega pojava, testiranje na droge za vse drugo razen za dejanski vpliv pa lahko po nekaterih nacionalnih in mednarodnih zakonih sproži zapletena pravna vprašanja o zasebnosti. Medtem se z zasebnimi naložbami še naprej prizadeva izboljšati natančnost opreme za testiranje in jo narediti uporabniku prijaznejšo.
Preventiva insatser i särskilda miljöer, till exempel arbetsplatser, tas numera upp i EU:s nya handlingsplan. Den ökade tonvikten på riktad prevention kan vara en motvikt till den allmänna utvecklingen mot sänkta straff för narkotikamissbrukare och är kanske en följd av oron över narkotikabrukets utbredning och frekvens i EU. Det finns emellertid inga säkra siffror som visar hur stort detta fenomen egentligen är, och drogtester som gäller något annat än faktisk påverkan kan enligt vissa nationella och internationella lagar leda till komplicerade rättsliga frågeställningar rörande integritetsskydd. Samtidigt fortsätter privata investeringar som syftar till att göra testerna mer exakta och användarvänliga.
Preventīvie pasākumi specifiskos apstākļos, kā piemēram, darba vietā, tagad ir iekļauti arī jaunajā ES rīcības plānā. Pieaugošais uzsvars uz mērķtiecīgu profilaksi varētu būt kompensējošs pasākums salīdzinājumā ar vispārējo tendenci samazināt sodus narkotiku lietotājiem, varbūt uztraukumu par narkotiku lietošanas izplatību un biežumu ES rezultātā. Taču nav pieejami precīzi dati par šo pieņemto parādību, un narkotiku testi, kas nav attiecināmi tikai uz faktisko reibuma stāvokli, var radīt sarežģītas juridiskās problēmas attiecībā uz privātās dzīves neaizskaramību saskaņā ar vairākiem nacionālajiem un starptautiskajiem likumdošanas aktiem. Šobrīd tiek turpināts privāts ieguldījums ar mērķi paaugstināt testēšanas komplektu precizitāti un ērtību lietotājam.
  Okienko 3  
Pytania zawarte w badaniu koncentrują się na spożywaniu alkoholu (spożycie przynajmniej raz w życiu, w ciągu ostatnich 12 miesięcy i 30 dni, średnie spożycie, ciągi picia) oraz zażywaniu nielegalnych narkotyków (zażycie przynajmniej raz w życiu, w ciągu ostatnich 12 miesięcy i 30 dni, w tym pomiary częstotliwości zażywania narkotyków w tych okresach).
The survey questions focus on alcohol consumption (lifetime, 12-month and 30-day prevalence, average consumption, binge drinking) and use of illicit drugs (lifetime, 12-month and 30-day prevalence including measures of how frequently drug use occurred during these time windows).
Les questions de l'enquête portent essentiellement sur la consommation d'alcool (prévalence au cours de la vie, des douze derniers mois et des trente derniers jours, consommation moyenne, «binge drinking») et l'usage de drogues illicites (prévalence au cours de la vie, des douze derniers mois et des trente derniers jours, y compris des mesures de la fréquence de l'usage de drogue durant ces périodes).
Der Schwerpunkt der Fragebogen liegt auf dem Alkoholkonsum (Lebenszeit-, 12‑Monats- und 30-Tage-Prävalenz, durchschnittlicher Konsum, „Binge-Drinking“) und dem Konsum illegaler Drogen (Lebenszeit-, 12-Monats- und 30-Tage-Prävalenz, einschließlich Angaben dazu, wie häufig in diesen Zeitfenstern Drogen konsumiert wurden).
Las preguntas de la encuesta se centran en el consumo de alcohol (a lo largo de la vida, prevalencia en 12 meses y prevalencia en 30 días, consumo medio, consumo excesivo) y en el consumo de drogas ilícitas (a lo largo de la vida, prevalencia en12 meses y prevalencia en 30 días, incluyendo las medidas de la frecuencia del consumo de droga durante estos intervalos de tiempo).
As perguntas do inquérito concentram-se no consumo de álcool (prevalência ao longo da vida, nos últimos 12 meses e no último mês, consumo médio, consumo esporádico excessivo) e no consumo de drogas ilícitas (prevalência ao longo da vida, no último ano e no último mês, incluindo medições da frequência com que o consumo de droga se verificou nestes períodos).
Οι ερωτήσεις της έρευνας επικεντρώνονται στην κατανάλωση αλκοόλ (τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή, επικράτηση χρήσης κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο και κατά τις τελευταίες 30 ημέρες, μέση κατανάλωση, ασυλλόγιστη κατανάλωση αλκοόλ («binge drinking»)) και στη χρήση παράνομων ναρκωτικών (τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή, επικράτηση χρήσης κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο και κατά τις τελευταίες 30 ημέρες, συμπεριλαμβανομένων μετρήσεων σχετικά με το πόσο συχνή ήταν η χρήση ναρκωτικών κατά τις χρονικές αυτές περιόδους).
De enquêtevragen zijn met name gericht op de consumptie van alcohol (“ooit”-gebruik, recent gebruik, d.w.z. in de laatste 12 maanden, actueel gebruik, d.w.z. in de laatste maand, gemiddelde consumptie en “binge drinking”) en op het gebruik van illegale drugs (“ooit”-gebruik, recent gebruik, actueel gebruik, inclusief vragen over de frequentie van het drugsgebruik in deze perioden).
Otázky průzkumu se zaměřují na konzumaci alkoholu (celoživotní prevalence, prevalence v posledních 12 měsících a 30 dnech, průměrná konzumace, nárazové pití) a užívání nelegálních drog (celoživotní prevalence, prevalence v posledních 12 měsících a 30 dnech, včetně toho, jak často došlo během těchto intervalů k užívání drog).
Undersøgelsesspørgsmålene fokuserer på alkoholforbrug (langtidsprævalens, inden for de seneste 12 måneder og de seneste 30 dage, gennemsnitligt forbrug, 'binge drinking') og brug af illegale stoffer (langtidsprævalens, inden for de seneste 12 måneder og de seneste 30 dage, herunder målinger af, hvor hyppigt stofbrugen fandt sted i disse tidsvinduer).
Kyselyn kysymykset keskittyvät alkoholinkäyttöön (käyttö ainakin kerran elämässä, viimeisten 12 kuukauden ja 30 päivän aikana, keskimääräinen kulutus, humalahakuinen juominen) ja laittomien huumausaineiden käyttöön (käyttö ainakin kerran elämässä, viimeisten 12 kuukauden ja 30 päivän aikana sekä käytön tiheys näiden aikarajojen sisällä).
A felmérés kérdéseinek középpontjában az alkoholfogyasztás (életprevalencia, 12 hónapos és 30 napos prevalencia, átlagos fogyasztás, lerészegedés) és a tiltott kábítószerek használata állt (életprevalencia, 12 hónapos és 30 napos prevalencia, annak felmérését is beleértve, hogy a kábítószer-használat ezeken az időtartamokon belül milyen gyakori volt).
Spørsmålene i undersøkelsen fokuserer på alkoholforbruk (livstidsprevalens, 12-måneders og 30-dagers prevalens, gjennomsnittlig forbruk, overstadig drikking) og bruk av illegale rusmidler (livstidsprevalens, 12-måneders og 30-dagers prevalens, inkludert målinger av hvor hyppig narkotika ble brukt i løpet av disse tidsvinduene).
Întrebările din anchetă se concentrează asupra consumului de alcool (prevalenţa pe parcursul vieţii, pe 12 luni şi 30 de zile, consumul mediu, alcoolismul periodic) şi asupra consumului de droguri ilicite (prevalenţa pe parcursul vieţii, pe 12 luni şi 30 de zile, inclusiv cât de frecvent s-a produs consumul de droguri în aceste intervale de timp).
Otázky prieskumu sa zameriavajú na konzumáciu alkoholu (celoživotnú, 12-mesačnú a 30-dňovú prevalenciu, priemernú spotrebu, opitosť) a užívanie nelegálnych drog (celoživotnú, 12-mesačnú a 30-dňovú prevalenciu vrátane miery, v akej sa vyskytlo užívanie drogy počas týchto okien).
Vprašanja raziskave so usmerjena na pitje alkohola (razširjenost kadar koli v življenju, v zadnjih 12 mesecih in v zadnjih 30 dneh, povprečno uživanje, popivanje) ter uživanje prepovedanih drog (razširjenost kadar koli v življenju, v zadnjih 12 mesecih in zadnjih 30 dneh, vključno z ukrepi, kako pogosto je do uživanja drog prišlo v teh časovnih okvirih).
Frågorna i undersökningen är inriktade på alkoholanvändning (om eleverna någon gång använt det, om de använt det under de senaste 12 månaderna eller om de använt det under de senaste 30 dagarna, genomsnittlig användning, berusningsdrickande) och användning av olagliga droger (om eleverna någon gång använt sådana, om de använt dem under de senaste 12 månaderna eller om de använt dem under de senaste 30 dagarna, inklusive uppgifter om hur ofta droganvändning skedde under dessa tidsintervaller).
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(63) Patrz Tabele TDI-11 (część i) i TDI-11 (część v) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(63) See Tables TDI-11 (part i) and TDI-11 (part v) in the 2005 statistical bulletin.
(63) Voir tableaux TDI-11 (partie i) et TDI-11 (partie v) du bulletin statistique 2005.
(63) Siehe Tabelle TDI-11 (Teil i) und TDI-11 (Teil v) im Statistical Bulletin 2005.
(63) Véanse los cuadros TDI-11 (parte i) y TDI-11 (parte v) del boletín estadístico de 2005.
(63) Cfr. le tabelle TDI-11 (parte i) e TDI-11 (parte v) nel bollettino statistico 2005.
(64) Ver quadros TDI-10 (parte i) e TDI-10 (parte v) no Boletim Estatístico de 2005.
(63) Βλέπε Πίνακες TDI-11 (μέρος i) και TDI-11 (μέρος v) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(63) Zie tabellen TDI-11 (deel i) en TDI-11 (deel v) in het Statistical Bulletin 2005.
(63) Viz tabulky TDI-11 (část i) a TDI-11 (část v) ve Statistickém věstníku 2005.
(63) Se tabel TDI-11 (del i) og TDI-11 (del v) i Statistical bulletin 2005.
(64) Vaata tabeleid TDI-10 (i osa) ja TDI-10 (v osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(63) Ks. taulukot TDI-11 (osa i) ja TDI-11 (osa v) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(63) Ld. a TDI-11 (i. rész) és TDI-11 (v. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(63) Se tabell TDI-11 (del i) og TDI-11 (del v) i Statistiske opplysninger 2005.
(63) Vezi Tabelele TDI-11 (partea i) şi TDI-11 (partea v) din Buletinul statistic 2005.
(63) Pozri tabuľky TDI-11 (part i) a TDI-11 (part v) v štatistickej ročenke 2005.
(63) Glej tabeli TDI-11 (del i) in TDI-11 (del v) v Statističnem biltenu 2005.
(63) Se tabeller TDI-11 (del i) och TDI-11 (del v) i statistikbulletinen för 2005.
(63) Skatīt tabulas TDI-11 (daļa i) un TDI-11 (daļa v) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Åšrodki normatywne i st...  
Środki kontroli narkotyków legalnych pomagają stworzyć fundamenty normatywne, na których budowane mogą być kolejne środki zapobiegawcze. Normy społeczne, które wspierają spożywanie tytoniu i alkoholu oraz tolerują ich wpływ na zachowanie, to powszechnie znane czynniki ryzyka prowadzące do powstania przychylnego nastawienia do nielegalnych narkotyków i ich spożywania (Becoña, 2002).
Control measures on legal drugs help to establish the normative foundations on which other prevention measures can be built. Societal norms that support tobacco and alcohol use and tolerate their influence on behaviour are well-known risk factors for a sympathetic attitude to and use of illicit drugs (Becoña, 2002). Contrary to popular belief, societal norms are influenced more by control policies than by mass media campaigns or educational approaches (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) compared tobacco control measures and smoking indicators in children/adolescents in EU Member States and found a relationship between the rigidity of tobacco control policies (advertising ban, age limits on purchasing, restrictions, etc.) and smoking habits. Smoking rates among adolescents were found to be higher in countries with relatively lenient policies (e.g. Denmark, Germany and the United Kingdom) than in countries with stricter controls (e.g. France, Sweden and Norway). It is known that the impact of prevention interventions is limited if they are counteracted, or at least not supported, by societal norms and policies. EU and WHO initiatives (Aspect Consortium, 2004) in this field have gained ground, and Member States are now increasingly linking tobacco control policies with drug prevention.
Les mesures de contrôle des drogues licites contribuent à jeter les fondements normatifs sur lesquels d'autres actions de prévention pourront se greffer. Les normes sociétales qui soutiennent la consommation de tabac et d'alcool et tolèrent leur influence sur le comportement sont des facteurs de risque bien connus pour une attitude bienveillante envers la consommation de drogues illicites (Becoña, 2002). Contrairement à la croyance populaire, les normes sociétales sont plus influencées par les politiques de contrôle que par les campagnes médiatiques ou les approches éducatives (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) a comparé les mesures de contrôle du tabac et les indicateurs de tabagisme chez les enfants et les adolescents dans les États membres de l'UE et a conclu à un rapport entre la sévérité des politiques de contrôle du tabac (interdiction de publicité, limites d'âge pour l'achat de tabac, restrictions, etc.) et les habitudes de consommation du tabac. Les taux de tabagisme chez les adolescents sont plus élevés dans les pays où les politiques sont relativement souples (comme le Danemark, l'Allemagne et le Royaume-Uni) que dans les pays où les contrôles sont plus stricts (comme la France, la Suède et la Norvège). Il est notoire que l'impact des mesures de prévention est limité lorsqu'elles sont contredites, ou à tout le moins pas soutenues, par les normes sociétales et les politiques en place. Les initiatives de l'Union européenne et de l'OMS (Aspect Consortium, 2004) ont gagné du terrain dans ce domaine et les États membres établissent un lien de plus en plus étroit entre les politiques de contrôle du tabac et la prévention de la consommation de drogue.
Kontrollmaßnahmen für legale Suchtmittel helfen bei der Schaffung der normativen Grundlagen, auf denen andere Präventionsmaßnahmen aufbauen können. Gesellschaftliche Normen, die Tabak- und Alkoholkonsum billigen und deren Einfluss auf das Verhalten tolerieren, sind wohlbekannte Risikofaktoren für eine aufgeschlossene Haltung gegenüber illegalen Drogen und deren Konsum (Becoña, 2002). Entgegen der landläufigen Meinung werden gesellschaftliche Normen mehr von Kontrollmaßnahmen als durch Kampagnen in den Massenmedien oder pädagogische Ansätze beeinflusst (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) hat Maßnahmen zur Eindämmung des Tabakkonsums mit Indikatoren für die Rauchgewohnheiten von Kindern und Jugendlichen in den Mitgliedstaaten verglichen. Dabei wurde ein Zusammenhang zwischen restriktiven Maßnahmen zur Eindämmung des Tabakkonsums (Werbeverbot, Mindestalter für den Erwerb, Beschränkungen usw.) und Rauchgewohnheiten festgestellt. In Ländern mit relativ lockeren Regelungen (z. B. Dänemark, Deutschland und Vereinigtes Königreich) wurden bei Jungendlichen höhere Raucherzahlen ermittelt als in Ländern mit restriktiveren Vorschriften (z. B. Frankreich, Schweden und Norwegen). Die Auswirkungen von Präventionsmaßnahmen sind bekanntermaßen begrenzt, wenn sie durch gesellschaftliche Normen und gesellschaftspolitische Maßnahmen konterkariert oder zumindest nicht unterstützt werden. Initiativen der EU und der WHO (Aspect Consortium, 2004) haben in diesem Bereich Erfolge erzielt, und die Mitgliedstaaten verknüpfen nun zunehmend Maßnahmen zur Eindämmung des Tabakkonsums mit der Drogenprävention.
Las medidas de control sobre las drogas legales ayudan a establecer las bases normativas en virtud de las cuales pueden adoptarse otras medidas de prevención. Las normas sociales que favorecen el consumo de tabaco y alcohol y toleran su influencia sobre el comportamiento son reconocidos factores de riesgo para una actitud comprensiva hacia el consumo de drogas ilegales (Becoña, 2002). Contrariamente a la creencia popular, las normas sociales están más influidas por las políticas de control que por las campañas de los medios de comunicación de masas o los enfoques educativos (Hawks y cols., 2002; Canning y cols., 2004). Eurostat (2002) ha comparado las medidas de control del tabaco y los indicadores de tabaquismo en niños y adolescentes de los Estados miembros y ha descubierto que existe una relación entre la dureza de las políticas de control del tabaco (la prohibición de la publicidad, los límites de edad para su adquisición, las restricciones al consumo, etc.) y los hábitos de los fumadores. El porcentaje de fumadores adolescentes es superior en los países que aplican políticas relativamente indulgentes (por ejemplo, Dinamarca, Alemania y Reino Unido) que en los países donde existen controles más rigurosos (como es el caso de Francia, Suecia y Noruega). Se sabe que las intervenciones de prevención tienen efectos limitados si encuentran oposición o falta de apoyo en las normas y políticas sociales. Las iniciativas de la UE y de la OMS en esta materia (Consorcio ASPECT, 2004) han ganado terreno y los Estados miembros relacionan cada vez más las políticas de control antitabaco con la prevención frente a las drogas.
Le misure di controllo sulle droghe lecite consentono di stabilire i fondamenti normativi su cui possono essere erette altre misure preventive. Le norme sociali che rinforzano il consumo di tabacco e alcol e ne tollerano l’influsso sul comportamento sono fattori di rischio ben noti per un atteggiamento condiscendente verso le droghe illecite nonché per il consumo delle stesse (Becoña, 2002). Contrariamente alle convinzioni popolari, le norme sociali vengono influenzate più dalle politiche di controllo che non dalle campagne attraverso i mass media o gli approcci educativi (Hawks e altri, 2002; Canning e altri, 2004). L’Eurostat (2002) ha messo a confronto le misure di controllo del tabacco e gli indicatori sul fumo nei bambini/negli adolescenti negli Stati membri dell’Unione europea, individuando un nesso tra la severità delle politiche in materia di controllo del tabacco (divieto di pubblicità, imposizione di limiti d’età per l’acquisto, restrizioni ecc.) e il comportamento dei fumatori. La percentuale di fumatori tra gli adolescenti è risultata maggiore nei paesi che applicano politiche relativamente miti (per esempio, Danimarca, Germania e Regno Unito) rispetto ai paesi in cui si effettuano controlli più rigorosi (per esempio, Francia, Svezia e Norvegia). È noto che l’impatto degli interventi preventivi è limitato se tali interventi non sono sostenuti o sono addirittura contrastati da norme sociali e politiche di controllo. Le iniziative comunitarie e dell’OMS (Aspect Consortium, 2004) in questo campo hanno preso piede e gli Stati membri cominciano a mettere in collegamento le politiche di controllo in materia di tabacco con le misure di prevenzione della droga.
As medidas de controlo das drogas legais ajudam a estabelecer as bases normativas sobre as quais podem ser instituídas outras medidas de prevenção. As normas sociais que favorecem o consumo de tabaco e álcool e toleram a sua influência nos comportamentos são factores de risco bem conhecidos que induzem a uma atitude complacente face às drogas ilícitas e ao seu consumo (Becoña, 2002). Ao contrário da crença comum, as normas sociais são mais influenciadas pelas políticas de controlo do que pelas campanhas mediáticas ou pelas abordagens educativas (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). O estudo Eurostat (2002) comparou as medidas de controlo do tabaco e os indicadores do hábito de fumar entre as crianças e adolescentes dos Estados-Membros da UE, tendo encontrado uma relação entre a rigidez das políticas de controlo do tabaco (proibição da publicidade, imposição de limites de idade para a sua venda, restrições, etc.) e os hábitos de fumar. Concluiu-se que o hábito de fumar entre os adolescentes apresentava taxas mais elevadas nos países com políticas relativamente brandas (por exemplo, Dinamarca, Alemanha e Reino Unido) do que nos países com controlos mais severos (por exemplo, França, Suécia e Noruega). É sabido que as intervenções de prevenção têm um impacto limitado se elas forem contrariadas, ou pelo menos não forem apoiadas, pelas normas e políticas sociais. As iniciativas da União Europeia e da OMS (Aspect Consortium, 2004) neste domínio ganharam terreno e presentemente os Estados-Membros ligam cada vez mais as políticas de controlo do tabaco à prevenção da droga.
Τα μέτρα ελέγχου που αφορούν τις νόμιμες ναρκωτικές ουσίες συμβάλλουν στην εδραίωση των κανονιστικών θεμελίων επί των οποίων είναι δυνατόν να θεσπισθούν άλλα μέτρα πρόληψης. Τα κοινωνικά πρότυπα που υποστηρίζουν τη χρήση του καπνού και του αλκοόλ και δείχνουν ανοχή απέναντι στην επίδραση που ασκούν στη συμπεριφορά είναι γνωστοί παράγοντες κινδύνου όσον αφορά την ανάπτυξη επιεικούς στάσης απέναντι στα παράνομα ναρκωτικά και τη χρήση αυτών (Becoña, 2002). Σε αντίθεση με τις ευρέως διαδεδομένες πεποιθήσεις, τα κοινωνικά πρότυπα επηρεάζονται περισσότερο από τις πολιτικές ελέγχου παρά από τις εκστρατείες των μέσων μαζικής ενημέρωσης ή τις εκπαιδευτικές προσεγγίσεις (Hawks κ.ά., 2002· Canning κ.ά.., 2004). Η Eurostat (2002) συνέκρινε τα μέτρα ελέγχου της κατανάλωσης προϊόντων καπνού και τα ποσοστά καπνίσματος σε παιδιά/εφήβους στα κράτη μέλη της ΕΕ και διαπίστωσε την ύπαρξη σχέσης μεταξύ της αυστηρότητας των πολιτικών ελέγχου της κατανάλωσης προϊόντων καπνού (απαγόρευση διαφήμισης, όρια ηλικίας για την αγορά, περιορισμοί κλπ.) και των καπνιστικών συνηθειών. Τα ποσοστά καπνίσματος στους εφήβους ήταν υψηλότερα σε χώρες με σχετικά επιεικείς πολιτικές (π.χ. Δανία, Γερμανία και Ηνωμένο Βασίλειο) από ό,τι σε χώρες με αυστηρότερους ελέγχους (π.χ. Γαλλία, Σουηδία και Νορβηγία). Είναι γνωστό ότι ο αντίκτυπος των προληπτικών παρεμβάσεων είναι περιορισμένος εάν αυτές εξουδετερώνονται, ή τουλάχιστον δεν υποστηρίζονται, από κοινωνικά πρότυπα και πολιτικές. Στον τομέα αυτό, οι πρωτοβουλίες της ΕΕ και της ΠΟΥ (Aspect Consortium, 2004) σημείωσαν πρόοδο και τα κράτη μέλη συνδέουν πλέον ολοένα και περισσότερο τις πολιτικές για τον έλεγχο της κατανάλωσης προϊόντων καπνού με την πρόληψη των ναρκωτικών.
De controlemaatregelen voor legale drugs leveren een bijdrage aan het tot stand brengen van een normatieve basis voor andere preventieve maatregelen. Het is inmiddels bekend dat maatschappelijke normen die tabaks- en alcoholgebruik accepteren en de invloed daarvan op het gedrag tolereren, factoren zijn die het risico vergroten dat iemand het gebruik van verboden drugs acceptabel vindt dan wel dat die persoon ook verboden drugs gaat gebruiken (Becoña, 2002). In tegenstelling tot de algemene opvatting worden maatschappelijke normen meer door het controlebeleid beïnvloed dan door campagnes in de massamedia of door educatieve maatregelen (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) heeft een vergelijking gemaakt tussen controlemaatregelen voor tabak en indicatoren voor rookgedrag bij kinderen/adolescenten in de lidstaten van de EU. Geconstateerd werd dat er een verband bestaat tussen de strengheid van het controlebeleid voor tabak (advertentieverbod, leeftijdsgrens voor het kopen van tabak, restricties e.d.) en het rookgedrag. Het percentage rokende adolescenten bleek hoger in landen met een relatief soepel controlebeleid (bijvoorbeeld Denemarken, Duitsland en het Verenigd Koninkrijk) dan in landen met een veel strenger beleid (bijvoorbeeld Frankrijk, Zweden en Noorwegen). Het is bekend dat het effect van preventieve acties beperkt is als deze teniet gedaan worden - of in ieder geval niet adequaat ondersteund worden - door maatschappelijke normen en beleidsmaatregelen. Initiatieven van de EU en de Wereldgezondheidsorganisatie (Aspect Consortium, 2004) op dit gebied vinden steeds meer ingang en lidstaten koppelen het controlebeleid voor tabak steeds vaker aan drugspreventie.
Opatření pro kontrolu legálních drog pomáhají vytvořit normativní základy, na nichž lze budovat další preventivní opatření. Společenské normy, které podporují spotřebu tabáku a alkoholu a tolerují jejich vliv na chování, jsou dobře známým rizikovým faktorem pro zaujetí souhlasného postoje k užívání nelegálních drog a jejich užívání (Becoña, 2002). V rozporu s obecně panujícím názorem jsou společenské normy více ovlivněny politikou kontroly než kampaněmi v hromadných sdělovacích prostředcích nebo výchovnými přístupy (Hawks a kol., 2002; Canning a kol., 2004). Eurostat (2002) srovnával opatření pro kontrolu spotřeby tabáku a ukazatele kouření u dětí/dospívající mládeže v členských státech EU. Zjistil, že existuje vztah mezi přísností politiky kontroly spotřeby tabáku (zákaz reklamy, věková hranice pro nákup, omezení atd.) a závislostí na kouření. Bylo zjištěno, že míra kuřáctví u dospívající mládeže je vyšší v zemích s relativně mírnou politikou (např. v Dánsku, Německu a Spojeném království) než v zemích s přísnější kontrolou (např. ve Francii, Švédsku a Norsku). Je známo, že vliv preventivních opatření je omezený, pokud jsou tato opatření v rozporu se společenskou normou a politikou nebo pokud jimi nejsou alespoň podpořeny. Iniciativy EU a Světové zdravotnické organizace (Aspect Consortium, 2004) v této oblasti se setkávají s uznáním a členské státy stále více začínají propojovat politiku kontroly spotřeby tabáku s drogovou prevencí.
Kontrolforanstaltninger i forbindelse med legale stoffer hjælper med til at etablere de normative fundamenter, som andre forebyggelsesforanstaltninger kan baseres på. Samfundsmæssige normer, som støtter brug af tobak og alkohol og tolererer disses indflydelse på adfærden, er velkendte risikofaktorer for en velvillig holdning til og brug af illegale stoffer (Becoña, 2002). I modsætning til den gængse opfattelse er samfundsmæssige normer mere påvirket af kontrolpolitikker end af massemediekampagner eller uddannelsesmæssige foranstaltninger (Hawks m.fl., 2002; Canning m.fl., 2004). Eurostat (2002) sammenlignede foranstaltninger til bekæmpelse af tobaksrygning og indikatorer for rygning blandt børn/unge i EU-medlemsstater og konstaterede en sammenhæng mellem strengheden af politikker til bekæmpelse af tobaksrygning (reklameforbud, aldersgrænser for køb, restriktioner osv.) og rygevaner. Andelen af rygere blandt unge var højere i lande med forholdsvis lempelige politikker (f.eks. Danmark, Tyskland og Det Forenede Kongerige) end i lande med strengere kontrolforanstaltninger (f.eks. Frankrig, Sverige og Norge). Det er kendt, at forebyggelsesindsatsen har en begrænset virkning, hvis den modvirkes, eller i det mindste ikke støttes, af samfundsmæssige normer og politikker. EU- og WHO-initiativer (Aspect Consortium, 2004) på dette område har vundet frem, og medlemsstaterne knytter nu i stigende grad politikker til bekæmpelse af tobaksrygning sammen med narkotikaforebyggelse.
Legaalsete narkootikumide kontrollimeetmed aitavad luua normatiivse aluse, mille põhjal saab arendada välja muud ennetusmeetmed. Ühiskondlikud normid, mis toetavad tubaka ja alkoholi tarbimist ning sallivad nende mõju inimeste käitumisele, on tuntud riskifaktorid, mis soodustavad pooldavat suhtumist ebaseaduslikesse uimastitesse ja nende tarbimist (Becoña, 2002). Vastupidiselt üldlevinud arvamusele mõjutab kontrollipoliitika ühiskondlikke norme palju rohkem kui massimeedia kampaaniad või harivad programmid (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) võrdles tubaka kontrollimeetmeid ja laste/noorukite suitsetamise näitajaid ELi liikmesriikides ning leidis, et on olemas seos tubaka suhtes rakendatava kontrollipoliitika ranguse (reklaamikeeld, vanusepiir ostmisel, piirangud, jne) ja suitsetamisharjumiste vahel. Leiti, et riikides, kus vastav poliitika on suhteliselt leebe (nt Taanis, Saksamaal ja Ühendkuningriigis) on suitsetamise tase noorukite hulgas kõrgem kui riikides, kus kontroll on rangem (nt Prantsusmaal, Rootsis ja Norras). On teada, et ennetava sekkumise mõju on piiratud, kui ühiskondlikud normid ja põhimõtted töötavad sellele vastu või ei toeta seda. ELi ja Maailma Tervishoiuorganisatsiooni algatused (Aspect Consortium, 2004) selles vallas on saavutanud edu ning liikmesriigid ühendavad üha sagedamini tubaka suhtes rakendatava kontrollipoliitika uimastitarbimise ennetamisega.
Laillisten huumausaineiden valvontatoimenpiteet auttavat luomaan normatiivisen pohjan, jolle muut ehkäisytoimenpiteet voidaan rakentaa. Yhteiskunnalliset normit, jotka tukevat tupakan- ja alkoholinkäyttöä ja suvaitsevat niiden vaikutuksen käyttäytymiseen, ovat tunnettuja riskitekijöitä, jotka vaikuttavat myönteiseen asenteeseen laittomia huumausaineita ja niiden käyttöä kohtaan (Becoña, 2002). Toisin kuin yleisesti uskotaan, yhteiskunnallisiin normeihin vaikuttavat enemmän valvontatoimenpiteet kuin tiedotusvälineiden kampanjat tai valistus (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostatin tutkimuksessa (2002) verrattiin tupakan valvontatoimenpiteitä ja tupakointia koskevia indikaattoreita lasten/nuorten osalta EU:n jäsenvaltioissa, ja siinä havaittiin, että tupakoinnin valvontatoimenpiteiden (mainostamisen kieltäminen, ikärajat ostamiselle, rajoitukset jne.) ankaruus oli suhteessa tupakointitottumuksiin. Nuorten tupakointiasteen todettiin olevan korkeampi melko lievän politiikan maissa (kuten Tanskassa, Saksassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) kuin maissa, joissa valvonta on tiukempaa (kuten Ranskassa, Ruotsissa ja Norjassa). Ehkäisytoimien tiedetään vaikuttavan vain rajallisesti, jos yhteiskunnalliset normit ja politiikat ovat ristiriidassa niiden kanssa tai eivät ainakaan tue niitä. EU:n ja WHO:n tällä alalla tekemät aloitteet (Aspect Consortium, 2004) ovat tuottaneet tulosta, ja jäsenvaltiot ovat alkaneet yhdistää tupakoinnin sääntelypolitiikkoja huumeidenkäytön ehkäisyyn.
A legális drogokkal kapcsolatos ellenőrző intézkedések segítenek megteremteni a normatív alapokat, amelyekre az egyéb prevenciós intézkedések épülhetnek. A dohány- és alkoholfogyasztást támogató és azok magatartási hatásait elnéző társadalmi normák jól ismert kockázati tényezők a tiltott kábítószerek és azok használata iránti együttérző magatartás szempontjából is (Becoña, 2002). A közhiedelemmel szemben a társadalmi normákat erősebben befolyásolják az ellenőrzési politikák, mint a tömegtájékoztatási kampányok vagy nevelési megoldások (Hawks és mások, 2002; Canning és mások, 2004). Az Eurostat (2002) összehasonlította a dohányellenőrzési intézkedések és a gyermekek/serdülők dohányzási mutatói között az EU tagállamaiban, és összefüggést fedezett fel a dohányzást ellenőrző politikák szigorúsága (a reklámozás tilalma, a vásárlási korhatár, korlátozások stb.) és a dohányzási szokások között. A serdülőknél a dohányzók aránya magasabb volt a viszonylag megengedő politikájú országokban (pl. Dánia, Németország és az Egyesült Királyság), mint a szigorúbb ellenőrzésű országokban (pl. Franciaország, Svédország és Norvégia). Ismert, hogy a megelőző célú beavatkozások hatása korlátozott, ha a társadalmi normák és politikák szembeszegülnek velük vagy nem támogatják őket. Az EU és a WHO kezdeményezései (Aspect Consortium, 2004) már megerősödtek ezen a területen, és fokozatosan a tagállamok is egyre inkább összekapcsolják a dohányzást szabályozó politikáikat a drogmegelőzéssel.
Kontrolltiltak mot lovlige rusmidler bidrar til å etablere et normativt grunnlag som andre forebyggende tiltak kan bygge på. Samfunnsnormer som tillater bruk av tobakk og alkohol og tolererer den innflytelsen de har på atferden, er kjente risikofaktorer for en velvillig holdning til bruk av ulovlige rusmidler (Becoña, 2002). I motsetning til det de fleste tror, påvirkes sosiale normer mer av kontrolltiltak enn av mediekampanjer eller holdningsskapende tiltak (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) sammenlignet kontrolltiltak mot tobakk og indikatorer på røyking hos barn/ungdom i medlemsstatene i EU og fant at det er en forbindelse mellom streng tobakkskontroll (reklameforbud, aldersgrenser for kjøp, restriksjoner osv.) og røykevaner. Andelen ungdom som røyker var større i land med en forholdsvis slapp tobakkspolitikk (f.eks. Danmark, Tyskland og Storbritannia) enn i land med strengere kontroll (f.eks. Frankrike, Sverige og Norge). Man vet at effekten av forebyggende tiltak begrenses hvis de motarbeides, eller ikke støttes, av normene og politikken i samfunnet. Initiativer fra EU og WHO (Aspect Consortium, 2004) på dette området har vunnet støtte, og medlemsstatene knytter nå i økende grad tobakksregulering opp mot det forebyggende arbeidet mot narkotika.
Măsurile de control al drogurilor legale contribuie la stabilirea bazei normative pe care pot fi instituite alte măsuri preventive. Normele societale care susţin consumul de tutun şi de alcool şi tolerează influenţa acestora asupra comportamentului sunt recunoscute ca factor de risc pentru o atitudine favorabilă faţă de drogurile ilegale şi de consumul de asemenea droguri (Becoña, 2002). Contrar convingerii generale, normele societale sunt influenţate mai mult de politicile de control decât de campaniile din mass-media sau de abordările educative (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) a realizat o comparaţie a măsurilor de combatere a tabagismului şi a indicatorilor privind fumatul în rândul copiilor/adolescenţilor din statele membre ale Uniunii Europene, stabilind că există o legătură între politicile de combatere a tabagismului (interzicerea publicităţii, limită de vârstă pentru cumpărare, restricţii etc.) şi obiceiurile legate de fumat. S-a constatat că procentul de fumători în rândul adolescenţilor este mai mare în ţările cu politici relativ permisive (de exemplu în Danemarca, Germania şi în Regatul Unit) decât în ţările în care controlul este mai strict (de exemplu Franţa, Suedia şi Norvegia). Se ştie că impactul acţiunilor preventive este limitat dacă acestea sunt contracarate sau dacă nu sunt susţinute de normele societale şi de politici. Iniţiativele Uniunii Europene şi ale OMS (Aspect Consortium, 2004) în acest domeniu au câştigat teren, iar statele membre stabilesc o legătură din ce în ce mai puternică între politicile de combatere a tabagismului şi prevenirea drogurilor.
Opatrenia na kontrolu legálnych drog pomáhajú vytvárať normatívne základy, na ktorých možno budovať ďalšie preventívne opatrenia. Spoločenské normy, ktoré podporujú užívanie tabaku a alkoholu a tolerujú ich vplyv na správanie, sú dobre známymi rizikovými faktormi zhovievavého postoja k nelegálnym drogám a ich užívaniu (Becoña 2002). Na rozdiel od všeobecne rozšíreného presvedčenia ovplyvňuje spoločenské názory viac politika kontroly, než masmediálne kampane alebo výchovné metódy (Hawks a kol. 2002; Canning a kol. 2004). Eurostat (2002) porovnal opatrenia na kontrolu tabaku a indikátory fajčenia detí/mladistvých v členských štátoch EÚ a zistil súvislosť medzi prísnou politikou kontroly tabaku (zákaz reklamy, vekové obmedzenie kupujúcich, zákazy atď.) a fajčiarskymi návykmi. Zistená miera výskytu fajčiarov medzi mladistvými bol vyššia v krajinách s relatívne zhovievavou politikou (napr. v Dánsku, Nemecku a Spojenom kráľovstve), než v krajinách s prísnejšou kontrolou (napr. vo Francúzsku, Švédsku a v Nórsku). Je známe, že účinok preventívnych opatrení sa obmedzí, ak proti nim pôsobia alebo ich prinajmenšom nepodporujú spoločenské normy a politiky. V tejto oblasti sa ujali iniciatívy EÚ a Svetová zdravotnícka organizácia (SZO) (Aspect Consortium 2004) a členské štáty stále viac spájajú politiku kontroly tabaku s drogovou prevenciou.
Kontrolni ukrepi za dovoljene droge pomagajo vzpostaviti normativne temelje, na katerih je mogoče zgraditi druge preventivne ukrepe. Družbene norme, ki podpirajo uživanje alkohola in tobaka ter dopuščajo njun vpliv na vedenje, so dobro znani dejavniki tveganja za izražanje naklonjenosti do prepovedanih drog in njihovega uživanja (Becoña, 2002). V nasprotju s splošnim mnenjem javnosti so družbene norme bolj pod vplivom politik nadzora kot pa kampanj množičnih medijev ali izobraževalnih pristopov (Hawks et al., 2002; Canning et al., 2004). Eurostat (2002) je v državah članicah EU primerjal ukrepe za nadzor tobaka in kazalce kajenja pri otrocih/mladoletnikih ter ugotovil povezavo med togostjo politik za nadzor tobaka (prepoved oglaševanja, starostna meja pri nakupu, omejitve itd.) in kadilskimi navadami. Stopnje kajenja med mladostniki so bile višje v državah s sorazmerno blažjimi politikami (npr. Danska, Nemčija in Združeno kraljestvo) kot pa v državah s strožjim nadzorom (npr. Francija, Švedska in Norveška). Znano je, da je vpliv preventivnih intervencij omejen, če jim družbene norme in politike nasprotuje ali jih ne podpirajo. Pobude EU in Svetovne zdravstvene organizacije (Aspect Consortium, 2004) na tem področju so dosegle napredek in države članice vedno bolj povezujejo politike za nadzor tobaka s preprečevanjem zlorab drog.
Kontrollen av lagliga droger bidrar till att lägga en normativ grund för andra preventiva åtgärder. Samhällsnormer som tolererar tobaks- och alkoholanvändning och deras inflytande på människors beteende är välkända riskfaktorer för en överseende inställning till och användning av narkotika (Becoña, 2002). Tvärtemot vad folk tror påverkas samhällets normer mer av kontrollåtgärder än av massmediekampanjer och utbildningsinsatser (Hawks m.fl., 2002; Canning m.fl., 2004). Eurostat (2002) jämförde tobakskontroll och rökning bland barn/ungdomar i EU-medlemsstaterna och upptäckte att det fanns en koppling mellan tobakskontrollens stränghet (förbud mot reklam, åldersgräns för köp, restriktioner etc.) och rökvanorna. Rökningen var mer utbredd bland ungdomar i länder med relativt milda bestämmelser (t.ex. Danmark, Tyskland och Storbritannien) än i länder med strängare kontroll (t.ex. Frankrike, Sverige och Norge). Man vet att preventiva insatser får begränsad effekt om de motverkas, eller inte får stöd, av samhällets normer och politik. EU:s och WHO:s initiativ (Aspect Consortium, 2004) på detta område har vunnit terräng och medlemsstaterna kopplar nu alltmer samman tobakskontroll och narkotikaprevention.
2004. g.). Eirostats (2002. g.) salīdzināja tabakas kontroles pasākumus un smēķēšanas izplatības rādītājus bērnu/ pusaudžu vidū ES dalībvalstīs un noskaidroja, ka pastāv saistība starp tabakas kontroles politiku stingrību (reklāmas aizliegums, vecuma limiti pirkšanai, ierobežojumi, u.c.) un smēķēšanas ieradumiem. Smēķēšanas izplatība pusaudžu vidū ir augstāka valstīs ar relatīvi pielaidīgākām politikām (piemēram, Dānijā, Vācijā un Apvienotajā Karalistē) nekā valstīs, kur kontrole ir stingrāka (piemēram, Francijā, Zviedrijā un Norvēģijā). Ir zināms, ka preventīvo pasākumu ietekme ir ierobežota, ja pret tiem tiek izrādīta pretdarbība, vai arī tos neatbalsta sabiedrības normas un politikas. ES un PVO iniciatīvas (Aspect Consortium, 2004. g.) šajā jomā ir guvušas zināmu pamatu, un dalībvalstis tagad arvien vairāk saista tabakas kontroles politikas ar narkotiku lietošanas profilaksi.
  Cena i czystość heroiny  
(169) Patrz Tabela PPP-6 (część i) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(169) See Table PPP-6 (part i) in the 2005 statistical bulletin.
(169) Voir tableau PPP-6 (partie i) du bulletin statistique 2005.
(169) Siehe Tabelle PPP-6 (Teil i) im Statistical Bulletin 2005.
(169) Véase el cuadro PPP-6 (parte i) del boletín estadístico de 2005.
(169) Cfr. la tabella PPP-6 (parte i) nel bollettino statistico 2005.
(169) Ver quadro PPP-6 (parte i) no Boletim Estatístico de 2005.
(169) Βλέπε Πίνακα PPP-6 (μέρος i) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(169) Zie tabel PPP-6 (deel i) in het Statistical Bulletin 2005.
(169) Viz tabulka PPP-6 (část i) ve Statistickém věstníku 2005.
(169) Se tabel PPP-6 (del i) i Statistical bulletin 2005.
(169) Vaata tabelit PPP-6 (i osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(169) Ks. taulukko PPP-6 (osa i) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(169) Ld. a PPP-6 (i. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(169) Se tabell PPP-6 (del i) i Statistiske opplysninger 2005.
(169) Vezi Tabelul PPP-6 (partea i) din Buletinul statistic 2005.
(169) Pozri tabuľku PPP-6 (part i) v štatistickej ročenke 2005.
(169) Glej tabelo PPP-6 (del i) v Statističnem biltenu 2005.
(169) Se tabell PPP-6 (del i) i statistikbulletinen för 2005.
(169) Skatīt tabulu PPP-6 (daļa i) 2005. gada statistikas biļetenā.
  Dane dotyczÄ…ce zapotrz...  
(64) Patrz Tabele TDI-10 (część i) i TDI-10 (część v) w Biuletynie Statystycznym na rok 2005.
(64) See Tables TDI-10 (part i) and TDI-10 (part v) in the 2005 statistical bulletin.
(64) Voir tableaux TDI-10 (partie i) et TDI-10 (partie v) du bulletin statistique 2005.
(64) Siehe Tabelle TDI-10 (Teil i) und TDI-10 (Teil v) im Statistical Bulletin 2005.
(64) Véanse los cuadros TDI-10 (parte i) y TDI-10 (parte v) del boletín estadístico de 2005.
(64) Cfr. le tabelle TDI-10 (parte i) e TDI-10 (parte v) nel bollettino statistico 2005.
(65) Ver quadro TDI-18 (parte iii) no Boletim Estatístico de 2005.
(64) Βλέπε Πίνακες TDI-10 (μέρος i) και TDI-10 (μέρος v) στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005.
(64) Zie tabellen TDI-10 (deel i) en TDI-10 (deel v) in het Statistical Bulletin 2005.
(64) Viz tabulky TDI-10 (část i) a TDI-10 (část v) ve Statistickém věstníku 2005.
(64) Se tabel TDI-10 (del i) og TDI-10 (del v) i Statistical bulletin 2005.
(65) Vaata tabelit TDI-18 (iii osa) 2005. aasta statistikabülletäänis.
(64) Ks. taulukot TDI-10 (osa i) ja TDI-10 (osa v) vuoden 2005 Tilastotiedotteessa.
(64) Ld. a TDI-10 (i. rész) és TDI-10 (v. rész) táblázatot a 2005. évi statisztikai értesítőben.
(64) Se tabell TDI-10 (del i) og TDI-10 (del v) i Statistiske opplysninger 2005.
(64) Vezi Tabelele TDI-10 (partea i) şi TDI-10 (partea v) din Buletinul statistic 2005.
(64) Pozri tabuľky TDI-10 (part i) a TDI-10 (part v) v štatistickej ročenke 2005.
(64) Glej tabeli TDI-10 (del i) in TDI-10 (del v) v Statističnem biltenu 2005.
(64) Se tabeller TDI-10 (del i) och TDI-10 (del v) i statistikbulletinen för 2005.
(64) Skatīt tabulas TDI-10 (daļa i) un TDI-10 (daļa v) 2005. gada statistikas biļetenā.
Arrow 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow