ts – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 132 Ergebnisse  ar2006.emcdda.europa.eu  Seite 3
  Ziņojums  
B un C hepatīts
Hepatitis B and C
Hépatites B et C
Hepatitis B und C
Hepatitis B y C
Epatite B e C
Hepatites B e C
Ηπατίτιδα B και C
Hepatitis B en C
Hepatitida B a C
Hepatitis B og C
B- ja C-hepatiit
B- ja C-hepatiitti
A hepatitis B és C
Hepatitt B og C
Hepatita B şi C
Hepatitída B a C
Hepatitisa B in C
Hepatit B och C
Hepatit B ve C
  9. attÄ“ls  
(2) Aprēķināts pēc 15-54 gadu grupas datiem
(2) Computed from data for 15–54 age group.
(2) Berechnet anhand der Daten für die Altersgruppe 15–54 Jahre.
(2) Calculado a partir de los datos del grupo de 15- 54 años
(2) Calcolati a partire dai dati per la fascia d’età 15–54 anni.
(2) Calculado a partir dos dados relativos à faixa etária 15–54 anos.
(2) Berekend uit gegevens over de leeftijdsgroep 15-54-jaar.
(2) Vypočítáno z údajů o věkové skupině 15–54 let.
(2) Beregnet på grundlag af data for aldersgruppen 15–54 år.
(2) Ümberarvutatud andmetest 15–54aastaste vanuserühma kohta
(2) Laskettu 15—54-vuotiaiden ryhmän tietojen perusteella.
(2)A 15-54 éves korcsoportra vonatkozó adatok alapján számolva
(2) Beregnet på grunnlag av data for aldersgruppen 15-54 år
(2) Obliczone na podstawie danych dla grupy wiekowej 15-54 lata.
(2) S-a calculat pe baza datelor pentru grupa de vârstă 15-54 ani.
(2) Vypočítané z údajov o vekovej skupine 15 - 54 rokov.
(2) Izračunano iz podatkov za starostno skupino 15–54 let.
(2) Beräknade från data för åldersgruppen 15–54 år.
(2) 15–54 yaş grubu için olan verilerden hesaplanmıştır.
  Ziņojums  
C hepatīts
Hepatitis C
Hépatite C
Hepatitis C
Hepatitis C
Epatite C
Hepatite C
Ηπατίτιδα C
Hepatitis C
Hepatitida C
Hepatitis C
C-hepatiit
C-hepatiitti
Hepatitis C
Hepatitt C
Hepatita C
Hepatitída C
Hepatitis C
Hepatit C
Hepatit C
  Ziņojums  
B hepatīts
Hepatitis B
Hépatite B
Hepatitis B
Hepatitis B
Epatite B
Hepatite B
Ηπατίτιδα Β
Hepatitis B
Hepatitida B
Hepatitis B
B-hepatiit
B-hepatiitti
Hepatitis B
Hepatitt B
Hepatita B
Hepatitída B
Hepatitis B
Hepatit B
Hepatit B
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Aptuveni 24 000 konfiskācijās 2004. gadā ES ir atsavināti apmēram 28,3 miljoni ektazī tablešu. Līdz 2003. gadam lielākais ekstazī daudzums ir atsavināts Apvienotajā Karalistē, kam seko Vācija, Francija un Nīderlande (94).
An estimated 24 000 seizures led to the confiscation of about 28.3 million ecstasy tablets in the EU in 2004. Up to 2003, the largest quantities of ecstasy were seized by the United Kingdom, followed by Germany, France and the Netherlands (94).
Selon les estimations, 24 000 saisies ont permis la confiscation de 28,3 millions de comprimés d'ecstasy dans l'UE en 2004. Jusqu'en 2003, le Royaume-Uni avait saisi les quantités les plus élevées d'ecstasy, suivi par l'Allemagne, la France et les Pays‑Bas (94).
In der EU wurden 2004 bei schätzungsweise 24 000 Sicherstellungen etwa 28,3 Mio. Ecstasy-Tabletten beschlagnahmt. Bis 2003 wurden die größten Mengen Ecstasy im Vereinigten Königreich sichergestellt, gefolgt von Deutschland, Frankreich und den Niederlanden (94).
En 2004 se realizaron en la UE aproximadamente 24 000 incautaciones, fruto de las cuales se confiscaron alrededor de 28,3 millones de pastillas de éxtasis. Hasta 2003, las mayores cantidades de éxtasis se incautaron en el Reino Unido, seguido de Alemania, Francia y los Países Bajos (94).
Con un totale di 24 000 sequestri, nel 2004 è stato possibile confiscare nell’Unione europea circa 28,3 milioni di pasticche di ecstasy. Fino al 2003 i quantitativi più importanti di questa sostanza sono stati intercettati nel Regno Unito, seguito a ruota da Germania, Francia e Paesi Bassi (94).
Um número estimado de 24 000 apreensões levou à confiscação de cerca de 28,3 milhões de comprimidos de ecstasy na União Europeia, em 2004. Até 2003, as maiores quantidades de ecstasy foram apreendidas pelo Reino Unido, seguido da Alemanha, França e Países Baixos (94).
Οι κατ’ εκτίμηση 24 000 κατασχέσεις είχαν ως αποτέλεσμα τη δήμευση περίπου 28,3 εκατομμυρίων χαπιών έκστασης στην ΕΕ το 2004. Έως το 2003, οι μεγαλύτερες ποσότητες έκστασης είχαν κατασχεθεί από το Ηνωμένο Βασίλειο και δευτερευόντως από τη Γερμανία, τη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες (94).
Bij naar schatting 24 000 vangsten zijn in de EU in 2004 ongeveer 28,3 miljoen ecstasypillen in beslag genomen. Tot 2003 werden de grootste ecstasyvangsten gemeld door het Verenigd Koninkrijk, gevolgd door Duitsland, Frankrijk en Nederland (94).
Při odhadovaném počtu 24 000 záchytů bylo za rok 2004 v EU zabaveno přibližně 28,3 milionů tablet extáze. Až do roku 2003 byla největší množství extáze zachycena ve Spojeném království a dále v Německu, Francii a Nizozemsku (94).
Skønsmæssigt 24 000 beslaglæggelser førte til konfiskation af ca. 28,3 millioner ecstasytabletter i EU i 2004. Indtil 2003 blev de største mængder ecstasy beslaglagt af Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Tyskland, Frankrig og Nederlandene (94).
2004. a viidi ELis läbi hinnanguliselt 24 000 konfiskeerimist, mille käigus konfiskeeriti umbes 28,3 miljonit ecstasy tabletti. Kuni 2003. aastani oli konfiskeeritud koguste poolest esikohal Ühendkuningriik, järgnesid Saksamaa, Prantsusmaa ja Madalmaad.(94)
EU:ssa tehtiin vuonna 2004 arviolta 24 000 takavarikkoa, joissa otettiin haltuun noin 28,3 miljoonaa ekstaasitablettia. Vuoteen 2003 asti suurimmat ekstaasimäärät takavarikoitiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja sen jälkeen Saksassa, Ranskassa ja Alankomaissa (94).
2004-ben a becslések szerinti 24 000 lefoglalás körülbelül 28,3 millió extasy tabletta elkobzásához vezetett az EU-ban. Az extasyból a legnagyobb mennyiséget 2003-ig az Egyesült Királyság foglalta le, mögötte Németország, Franciaország és Hollandia következett94.
Anslagsvis 24 000 beslag førte til at 28,3 millioner ecstasytabletter ble inndratt i EU i 2004. Fram til 2003 ble de største ecstasybeslagene gjort i Storbritannia, etterfulgt av Tyskland, Frankrike og Nederland (94).
Ocenia się, że w 2004 r., w UE, 24 tys. przypadków konfiskaty doprowadziło do przejęcia około 28,3 miliona tabletek ekstazy. Do 2003 r. największe ilości ekstazy skonfiskowano w Wielkiej Brytanii, a następnie w Niemczech, we Francji i w Holandii (94).
Un număr estimat de 24 000 de capturi a condus la confiscarea a circa 28,3 milioane de tablete de ecstasy în Uniunea Europeană în 2004. Până în 2003, cele mai mari cantităţi de ecstasy au fost capturate de Regatul Unit, urmat de Germania, Franţa şi Ţările de Jos (94).
Odhadovaných 24 000 zachytení viedlo ku konfiškácii asi 28,3 milióna tabletiek extázy v EÚ v roku 2004. Do roku 2003 boli najväčšie množstvá extázy zachytené v Spojenom kráľovstve, za ktorým nasledovali Nemecko, Francúzsko a Holandsko (94).
Po oceni je bil rezultat 24.000 zasegov približno 28,3 milijona zaseženih tablet ekstazija v EU leta 2004. Do leta 2003 je največje količine ekstazija zaseglo Združeno kraljestvo, sledile so mu Nemčija, Francija in Nizozemska (94).
Uppskattningsvis 24 000 beslag ledde till konfiskering av cirka 28,3 miljoner ecstasytabletter i EU 2004. Fram till år 2003 togs de största mängderna ecstasy i beslag av Storbritannien följt av Tyskland, Frankrike och Nederländerna (94).
Tahmini 24.000 ele geçirme vakası, 2004’te AB’de 28,3 milyon civarında ecstasy hapına el konmasına yol açmıştır. 2003’e kadar, en büyük miktarlarda ecstasy Birleşik Krallık, daha sonra Almanya, Fransa ve Hollanda tarafından ele geçirilmiştir (94).
  2. nodaļa: Pārskats p...  
(36)  Tostarp Francijā un Anglijā, kas abas ir izstrādājušas klīniska C hepatīta profilakses stratēģijas: attiecīgi Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) un C hepatīts: Anglijas rīcības plāns, 2004.
(36)  Including France and England, both of which have established full-blown hepatitis C prevention strategies: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) and Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) respectively.
(36)  Y compris la France et l’Angleterre, qui ont toutes deux des stratégies complètes de prévention de l’hépatite C: Plan national Hépatites virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) et Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/), respectivement.
(36) Darunter auch in Frankreich und England, die beide vollständige Strategien zur Hepatitis-C-Prävention verabschiedet haben: Plan National Hepatites Virales C et B [Nationaler Plan zur Virushepatitis C und B] (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) bzw. Hepatitis C: Action Plan for England [Hepatitis C: Aktionsplan für England], 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Entre los que se incluyen Francia e Inglaterra, que han establecido estrategias integrales para prevenir la hepatitis C: Plan National Hepatites Virales C et B [Plan nacional sobre el virus de la hepatitis C y B] (2002-2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) y Hepatitis C: Action Plan for England, [Hepatitis C: Plan de acción para Inglaterra] 2004 (http://www.dh.gov.uk/), respectivamente.
(36)  Tra questi Francia e Inghilterra, che hanno elaborato entrambe strategie di prevenzione dell’epatite C ben rodate: “Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)“ (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) e “Hepatitis C: Action Plan for England”, 2004 (http://www.dh.gov.uk/), rispettivamente.
(36)  Incluindo a França e a Inglaterra, que instituíram estratégias circunstanciadas para a prevenção da hepatite C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) e Hepatite C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) respectivamente.
(36)  Όπως στη Γαλλία και την Αγγλία, οι οποίες έχουν αμφότερες εκπονήσει ολοκληρωμένες στρατηγικές για την πρόληψη της ηπατίτιδας C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) και Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) αντίστοιχα.
(36)  Tot die landen behoren Frankrijk en Engeland, die beide volwaardige strategieën ter preventie van hepatitis C hebben vastgesteld, respectievelijk Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) en Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) Včetně Francie a Anglie, které obě vytvořily propracované strategie prevence šíření hepatitidy C: Francie Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (Národní plán pro hepatitidu B a C) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), Anglie Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (Hepatitida C: Akční plán pro Anglii) (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Herunder Frankrig og England, som begge har fastlagt omfattende strategier for forebyggelse af hepatitis C: henholdsvis Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) og Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) asa arvatud Prantsusmaa ja Ühendkuningriik, kes on koostanud täieulatuslikud C-hepatiidi ennetamise strateegiad: vastavalt „Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)” (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ja „Hepatitis C: Action Plan for England”, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Muun muassa Ranska ja Englanti ovat laatineet täysimittaiset C-hepatiitin ehkäisystrategiat: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ja Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) deértve Franciaországot és Angliát, amelyek egyformán kiérlelt stratégiákkal rendelkeznek a hepatitis C megelőzésére: ezek a Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), illetve a Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) ) Inkludert Frankrike og England, som begge har fått på plass fullt utviklede strategier for hepatitt C, henholdsvis Plan National Hepatites Virales C et B (2002-2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) og Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  W tym we Francji i Anglii, które ustanowiły zaawansowane strategie zapobiegania wirusowemu zapaleniu wątroby typu C, odpowiednio: „Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)” (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) i „Hepatitis C: Action Plan for England, 2004” (http://www.dh.gov.uk/).
(36) Inclusiv Franţa şi Anglia, care au instituit amândouă strategii complete de prevenire a hepatitei C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), respectiv Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Vrátane Francúzska a Anglicka ktoré vytvorili plne rozvinuté stratégie prevencie hepatitídy C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) a Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Vključno s Francijo in Anglijo, od katerih sta obe sprejeli strategiji za preprečevanje povsem razvite oblike hepatitisa C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) and Hepatitis C: oziroma Action plan for England (Akcijski načrt za Anglijo), 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Inklusive Frankrike och England Båda dessa länder har antagit kompletta preventionsstrategier beträffande hepatit C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) respektive Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Fransa ve Birleşik Krallık dahildir. Her ikisi de tamamen uygulanan hepatit C önleme stratejileri oluşturmuştur: Sırasıyla Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ve Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Finansējums 11 valstīs ir nodrošināts galvenokārt valsts līmenī, bet astoņās valstīs ir galvenokārt reģionāla/vietēja līmeņa finansējums. Vēl astoņās valstīs par finansējumu gādā abu līmeņu iestādes bez izteikta galvenā finansētāja, vai arī finansējumu nodrošina veselības apdrošināšanas programmas.
The main provider of funds is to be found at state/national level in 11 countries, whereas funding is predominantly at regional/local level in eight countries. In another eight countries, the funding comes from both levels, with no apparent predominant provider, or through health insurance schemes.
Le principal bailleur de fonds est l'État dans 11 pays, tandis que le financement provient essentiellement des autorités locales ou régionales dans huit pays. Dans huit autres pays, le financement provient des deux niveaux, sans dominance visible de l'un ou de l'autre, ou des systèmes d'assurance santé.
Der wichtigste Geldgeber ist in elf Ländern auf staatlicher/nationaler Ebene zu finden, während die Finanzierung in acht Ländern in erster Linie auf regionaler/lokaler Ebene erfolgt. In weiteren acht Ländern wird die Finanzierung zu mehr oder minder gleichen Teilen von beiden Ebenen oder von Krankenversicherungen getragen.
En once países el proveedor de fondos más importante se encuentra a nivel estatal/nacional, mientras que en ocho países la financiación procede predominantemente de fuentes regionales/locales. En otros ocho países, la financiación se obtiene de ambos niveles, sin que aparentemente predomine un proveedor, o mediante sistemas del seguro de enfermedad.
Il principale donatore si trova a livello statale/nazionale in 11 paesi, mentre in otto paesi i finanziamenti sono erogati prevalentemente a livello regionale o locale. In altri otto Stati le risorse per finanziare i progetti vengono erogate ad entrambi i livelli, senza nessuna prevalenza apparente, oppure per il tramite di piani di assicurazione sanitaria.
A principal fonte de financiamento situa-se ao nível estatal/nacional em 11 países; em oito o financiamento é predominantemente assegurado a nível regional/local e noutros oito países o financiamento provém de ambos os níveis, sem uma fonte de financiamento claramente predominante, ou processa-se através de regimes de seguros de saúde.
Σε 11 χώρες η βασική πηγή χρηματοδότησης εντοπίζεται σε κρατικό/εθνικό επίπεδο, ενώ σε άλλες οκτώ σε περιφερειακό/τοπικό επίπεδο. Σε οκτώ άλλες χώρες η χρηματοδότηση προέρχεται από αμφότερα τα επίπεδα, χωρίς να υπάρχει επικράτηση του ενός ή του άλλου, ή μέσω συστημάτων ασφάλισης υγείας.
In elf landen komen de middelen vooral van de nationale overheid; in acht landen speelt de financiering zich hoofdzakelijk op regionaal/lokaal niveau af. Verder zijn er acht landen waar de middelen van beide niveaus afkomstig zijn, in min of meer gelijke mate, of beschikbaar komen via de ziektekostenverzekering.
Hlavní poskytovatel finančních prostředků se nachází na státní/národní úrovni v jedenácti zemích, zatímco v osmi dalších je financování převážně na regionální/místní úrovni. V dalších osmi zemích pocházejí finanční zdroje z obou úrovní, přičemž není zřejmý žádný převažující poskytovatel, nebo pocházejí z programů zdravotního pojištění.
Hovedkilden til finansieringen findes på statsligt/nationalt plan i 11 lande, mens finansieringen hovedsagelig finder sted på regionalt/lokalt plan i otte lande. I andre otte lande kommer finansieringen fra begge planer, uden at der er nogen klar hovedkilde, eller via sygesikringsordninger.
Üheteistkümnes riigis toimub rahastamine riigi tasandil, kaheksas riigis peamiselt regionaalsel või kohalikul tasandil. Kaheksas riigis tuleb rahastamine mõlemalt tasandilt, ilma et kumbki domineeriks, või tervisekindlustussüsteemi kaudu.
Varat sopeutukseen tulevat 11 maassa pääasiassa valtiolta, ja kahdeksassa maassa toimintaa rahoitetaan yleensä alueellisella tai paikallisella tasolla. Kahdeksassa muussa maassa rahoitus saadaan kummalta tahansa taholta, kummankaan olematta selkeästi hallitseva, tai sairausvakuutusjärjestelmistä.
A fő finanszírozó 11 országban állami/országos szinten keresendő, nyolc országban pedig elsődlegesen regionális/helyi szinten oldják meg a finanszírozást. Nyolc másik országban a finanszírozásból mindkét szint részt vállal, anélkül hogy bármelyikük egyértelműen domináns szerepet töltene be, vagy a finanszírozást az egészségbiztosítási rendszereken keresztül oldják meg.
I elleve land kommer finansieringen fra statlig/nasjonalt hold, mens åtte land rapporterer om regional/lokal finansiering. Åtte andre land finansieres fra begge hold, uten at ett område dominerer, eller gjennom trygdeordninger.
W 11 krajach projekty są finansowane przede wszystkim na poziomie państwowym/krajowym, podczas gdy w ośmiu — głównie na poziomie regionalnym/lokalnym. W kolejnych ośmiu krajach fundusze pochodzą z obydwu źródeł, bez wyraźnej przewagi żadnego z nich, lub ich źródłem są systemy ubezpieczeń zdrowotnych.
Principalul finanţator se situează la nivel de stat/naţional în 11 ţări, în timp ce finanţarea provine preponderent de la nivelul regional/local în opt alte ţări. Într-un număr de opt alte ţări, finanţarea provine de la ambele niveluri, neputându-se identifica un finanţator predominant, sau sin sistemele de asigurări de sănătate.
Hlavného poskytovateľa peňažných prostriedkov možno nájsť na štátnej/národnej úrovni v 11 krajinách, zatiaľ čo financovanie prevažuje na regionálnej/miestnej úrovni v ôsmich krajinách. V ďalších ôsmich krajinách financovanie prichádza z oboch úrovní, bez žiadneho zjavného prevládajúceho poskytovateľa alebo cez systémy zdravotného poistenia.
V enajstih državah se sredstva zagotavljajo predvsem na državni/nacionalni ravni, v osmih pa predvsem na regionalni/lokalni ravni. V drugih osmih državah se sredstva zagotavljajo enakomerno iz obeh strani, ali iz sistemov zdravstvenega zavarovanja.
I 11 länder kommer den främsta finansieringen från statlig/nationell nivå, medan finansiering främst sker på regional/lokal nivå i åtta länder. I ytterligare åtta länder står båda nivåerna för finansieringen, utan någon tydlig främsta finansieringskälla, eller sjukförsäkringssystemen.
11 ülkede başlıca finansman sağlayıcı resmi/ulusal düzeyde bulunurken, sekiz ülkede finansman, ağırlıklı olarak bölgesel/yerel seviyededir. Bir diğer sekiz ülkede, finansman her iki düzeyde de, biri diğerinden baskın olmaksızın, veya sağlık sigorta sistemleri yoluyla sağlanmaktadır.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Neliels pēdējā gada lietotāju skaita pieaugums ir konstatēts Dānijā (līdz 2000. gadam), Itālijā, Ungārijā, Nīderlandē (līdz 2001. gadam) un Norvēģijā. Šī tendence ir jāinterpretē piesardzīgi, jo dati nāk tikai no diviem katrā valstī veiktiem pētījumiem.
Moderate increases in last year use have been observed in Denmark (up to 2000), Italy, Hungary, the Netherlands (up to 2001) and Norway. This trend needs to be interpreted carefully as it is based on only two surveys in each country.
Des hausses modérées de l'usage récent ont été enregistrées au Danemark (jusqu'en 2000), en Italie, en Hongrie et aux Pays‑Bas (jusqu'en 2001) ainsi qu'en Norvège. Cette tendance doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle ne repose que sur deux enquêtes par pays.
Geringfügige Zunahmen des Konsums in den letzten 12 Monaten wurden in Dänemark (bis 2000), Italien, Ungarn, den Niederlanden (bis 2001) und Norwegen festgestellt. Diese Tendenz ist mit Bedacht zu interpretieren, da sie auf lediglich zwei Erhebungen in den einzelnen Ländern basiert.
Se han detectado aumentos moderados en el consumo durante los últimos 12 meses en Dinamarca (hasta el año 2000), Italia, Hungría, los Países Bajos (hasta el año 2001) y Noruega. Esta tendencia debe interpretarse con prudencia, ya que se basa en los datos obtenidos de sólo dos encuestas por país.
Incrementi modesti del consumo recente sono stati osservati in Danimarca (fino al 2000), Italia, Ungheria, Paesi Bassi (fino al 2001) e Norvegia. Questo andamento tuttavia va interpretato con cautela, essendo basato su due sole indagini per paese.
Verificaram-se aumentos moderados do consumo no último ano na Dinamarca (até ao ano 2000), Itália, Hungria, Países Baixos (até 2001) e Noruega. É necessário interpretar esta tendência com cautela, uma vez que se baseia apenas em dois inquéritos por país.
Μέτριες αυξήσεις στη χρήση κατά το τελευταίο έτος παρατηρήθηκαν στη Δανία (έως το 2000), την Ιταλία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες (έως το 2001) και τη Νορβηγία. Η τάση αυτή χρήζει προσεκτικής ερμηνείας καθώς βασίζεται σε δύο μόνον έρευνες σε κάθε χώρα.
Een bescheiden stijging in het recent gebruik (laatste 12 maanden) is waargenomen in Denemarken (tot 2000), Italië, Hongarije, Nederland (tot 2001) en Noorwegen. Aangezien deze trend op slechts twee enquêtes per land is gebaseerd, dient deze met de nodige voorzichtigheid te worden geïnterpreteerd.
Mírný nárůst prevalence užívání kokainu v posledním roce byl zaregistrován v Dánsku (do roku 2000), Itálii, Maďarsku, Nizozemsku (do roku 2001) a Norsku. K výkladu tohoto trendu je však nutno přistupovat opatrně, jelikož je založen pouze na dvou průzkumech provedených v každé zemi.
Moderate stigninger i brugen inden for de seneste 12 måneder er registreret i Danmark (indtil 2000), Italien, Ungarn, Nederlandene (indtil 2001) og Norge. Denne tendens skal fortolkes med forsigtighed, da den kun er baseret på to undersøgelser i hvert land.
Mõõdukat tõusu viimase aasta jooksul tarbimises täheldati Taanis (kuni 2000. aastani), Itaalias, Ungaris, Madalmaades (kuni 2001. aastani) ja Norras. Seda suundumust tuleb tõlgendada ettevaatusega, sest see põhineb vaid kahel uuringul, mis neis riikides läbi viidi.
Lievää kasvua tapahtui viime vuonna Tanskassa (vuoteen 2000 asti), Italiassa, Unkarissa, Alankomaissa (vuoteen 2001 asti) ja Norjassa. Tätä suuntausta on tulkittava varovasti, koska se perustuu kussakin maassa vain kahteen tutkimukseen.
Az elmúlt évi használat enyhe emelkedését figyelték meg Dániában (2000-ig), Olaszországban, Magyarországban, Hollandiában (2001-ig) és Norvégiában. E tendencia értelmezésekor azonban óvatosan kell fogalmazni, mivel ez mindegyik ország esetében csak két felmérésen alapul.
En moderat økning i bruk siste år er observert i Danmark (fram til 2000), Italia, Ungarn, Nederland (fram til 2001) og Norge. Ettersom informasjonen er basert på bare to undersøkelser i hvert land, må denne trenden fortolkes med forsiktighet.
Umiarkowany wzrost odsetka osób, które zażywały narkotyk w ostatnim roku, stwierdzono w Danii (do 2000 r.), we Włoszech, na Węgrzech, w Holandii (do 2001 r.) i Norwegii. Tendencję tę należy interpretować bardzo ostrożnie, gdyż opiera się jedynie na dwóch badaniach przeprowadzonych w każdym kraju.
S-au observat creşteri moderate în ultimul an în Danemarca (până în 2000), Italia, Ungaria, Ţările de Jos (până în 2001) şi în Norvegia. Această tendinţă trebuie interpretată cu precauţie deoarece se bazează numai pe două studii în fiecare ţară.
Mierne zvýšenia v užívaní za posledný rok boli pozorované v Dánsku (až do roku 2000), Taliansku, Maďarsku, Holandsku (až do roku 2001) a Nórsku. Tento trend je potrebné opatrne interpretovať, pretože je založený iba na dvoch prieskumoch v každej krajine.
Rahlo povečanje uživanja kokaina v zadnjem letu je bilo mogoče opaziti na Danskem (do leta 2000), v Italiji, na Madžarskem in Nizozemskem (do leta 2001) in na Norveškem. Ta trend je treba razlagati previdno, ker temelji na samo dveh raziskavah v vsaki državi.
Måttliga ökningar av kokainanvändningen de senaste tolv månaderna har iakttagits i Danmark (fram till år 2000), Italien, Ungern, Nederländerna (fram till 2001) och Norge. Denna trend måste tolkas med försiktighet eftersom den baseras på endast två enkäter i varje land.
Geçmiş yıl kullanımında Danimarka, İtalya, Macaristan, Hollanda (2001’e kadar) ve Norveç’te küçük artışlar gözlemlenmiştir. Bu eğilim her ülkedeki yalnızca iki araştırmayı temel aldığından dikkatle yorumlanmalıdır.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Kipra informē par metadona izmantošanu detoksikācijā kopš 2004.gada un ir paziņojusi par metadona aizvietotājterapijas eksperimentāla projekta sākumu, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav. Turcijā metadons ir oficiāli reģistrēts kā opioīdu atkarības ārstēšanas līdzeklis, bet informācijas par metadona terapijas pacientiem nav.
(183) In Cyprus, the use of methadone in detoxification treatment is reported since 2004 and the beginning of a methadone maintenance treatment pilot project has been announced, but no cases in treatment have been reported. In Turkey, methadone is officially registered for the treatment of opioid dependency, but no treatment cases have been reported.
(183) À Chypre, l’utilisation de méthadone dans les cures de désintoxication est signalée depuis 2004 et le lancement d’un projet pilote de traitement d’entretien à la méthadone a été annoncé, mais aucun cas de traitement n’a été rapporté. En Turquie, la méthadone est officiellement enregistrée pour le traitement de la dépendance aux opiacés, mais aucun cas de traitement de ce type n’a été signalé.
(183) Aus Zypern wird seit 2004 über den Einsatz von Methadon in der Entgiftungstherapie berichtet. Ferner wurde die Einleitung eines Pilotprojekts zur methadongestützen Erhaltungstherapie angekündigt, wobei jedoch bisher noch nicht über behandelte Fälle berichtet wurde. In der Türkei ist Methadon offiziell für die Behandlung von Opioidabhängigkeit registriert, jedoch wurden noch keine Behandlungen gemeldet.
(183) Chipre informa sobre el uso de la metadona en los tratamientos de desintoxicación desde el año 2004. Además, se ha anunciado el inicio de un proyecto piloto de tratamiento de mantenimiento con metadona, aunque no se ha incluido ningún caso de tratamiento en los informes. En Turquía, la metadona está oficialmente registrada para el tratamiento de dependencias de opiáceos, pero no se ha informado sobre ningún caso de tratamiento.
(183) A Cipro l’uso del metadone nel trattamento di disintossicazione è riferito dal 2004; è stato inoltre annunciato l’avvio di un progetto pilota per il trattamento di mantenimento con metadone. Per il momento tuttavia non sono stati segnalati casi di pazienti in trattamento. In Turchia il metadone è ufficialmente registrato per il trattamento della dipendenza da oppiacei, benché non siano stati segnalati finora casi di pazienti in trattamento.
(183) Em Chipre, a utilização da metadona no tratamento de desintoxicação é mencionada desde 2004 e foi anunciado o lançamento de um projecto-piloto de tratamento de manutenção com metadona, mas não foram comunicados casos em tratamento. Na Turquia, a metadona está oficialmente registada para o tratamento da dependência dos opiáceos, mas não foram comunicados quaisquer casos de tratamento.
(183) Στην Κύπρο η χρήση μεθαδόνης στη θεραπεία αποτοξίνωσης αναφέρεται από το 2004 και έχει ανακοινωθεί η έναρξη πιλοτικού σχεδίου θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία. Στην Τουρκία, η μεθαδόνη επισήμως χορηγείται για τη θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, ωστόσο δεν έχουν αναφερθεί περιπτώσεις ατόμων υπό θεραπεία.
(183)  Cyprus rapporteert sinds 2004 over het gebruik van methadon bij detoxificatiebehandelingen en heeft het begin van een proef met onderhoudsbehandelingen met methadon bekendgemaakt, maar meldt geen gevallen van behandeling. In Turkije is methadon officieel geregistreerd voor de behandeling van opioïdenverslaving, maar zijn geen gevallen van behandeling gemeld.
(183) Kypr uvádí použití metadonu při detoxifikační léčbě od roku 2004 a oznámil zahájení pilotního projektu udržovací léčby metadonem, žádné případy léčených klientů však hlášeny nebyly. V Turecku je metadon oficiálně registrován pro léčbu závislosti na opiátech, žádné případy léčených pacientů však hlášeny nebyly.
(183) I Cypern er brugen af metadon til afgiftningsbehandling indberettet siden 2004, og det er meddelt, at der vil blive påbegyndt et pilotprojekt vedrørende metadonvedligeholdelsesbehandling, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde. I Tyrkiet er metadon officielt registreret til behandling af opioidafhængighed, men der er ikke indberettet nogen behandlingstilfælde.
(183) Küprosel kasutatakse metadooni detoksifitseerimisravis alates 2004. a ning teatatud on metadooni asendusravi pilootprojekti alustamisest, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud. Türgis on metadoon ametlikult registreeritud kasutamiseks opioidisõltuvuse ravis, kuid ravijuhtudest ei ole teatatud.
(183) Kypros on ilmoittanut aloittaneensa vuonna 2004 metadonin käytön vieroitushoidossa ja käynnistäneensä metadonikorvaushoidon pilottihankkeen, mutta se ei ole raportoinut yhtään hoitotapausta. Turkissa metadoni on rekisteröity virallisesti opioidiriippuvuuden hoitoon, mutta yhtään hoitotapausta ei ole raportoitu.
(183) pruson 2004 óta számolnak be a metadon detoxikáló kezelésben való használatáról, és egy kísérleti metadon fenntartó kezelési projekt megkezdését is bejelentették, de eddig kezelt esetekről nem érkezett hír. Törökországban a metadont hivatalosan bejegyezték az opiátfüggőség kezelésére, de kezelt esetekről nem számoltak be.
(183)  På Kypros er metadon i avrusningsbehandling rapportert siden 2004, og oppstart av et pilotprosjekt innen metadonbehandling er annonsert, men ingen behandlingstilfeller er rapportert. I Tyrkia er metadon offisielt registrert som behandling for opioidavhengighet, men ingen behandlingstilfeller er rapportert.
(183) Cypr zgłosił stosowanie metadonu w leczeniu odtruwającym od 2004 r., kiedy rozpoczęto projekt pilotażowy leczenia zachowawczego metadonem, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii. W Turcji metadon jest oficjalnie zarejestrowany do leczenia uzależnień od opiatów, ale nie zgłoszono żadnych przypadków terapii.
(183) În Cipru, s-a raportat consumul de metadonă în tratamentul de dezintoxicare din 2004 şi a fost anunţat începutul unui proiect pilot privind tratamentul de menţinere pe metadonă, însă nu s‑a raportat nici un caz sub tratament. În Trucia, metadona este înregistrată oficial pentru tratamentul dependenţei de opiacee, însă nu a fost raportat nici un caz sub tratament.
(183) Na Cypre sa užívanie metadónu v detoxikačnej liečbe uvádza od roku 2004 a oznámil sa začiatok úvodného projektu udržiavacej liečby metadónom, ale neuvádzali sa žiadne prípady liečby. V Turecku je metadón oficiálne zaregistrovaný pre liečbu závislosti od opiátov, ale neboli uvádzané žiadne prípady liečby.
(183) Na Cipru od leta 2004 poročajo o uporabi metadona pri zdravljenju z detoksifikacijo in o začetku pilotnega projekta na področju metadonskega vzdrževalnega zdravljenja; vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja. V Turčiji je metadon uradno registriran za zdravljenje odvisnosti od opiatov, vendar niso poročali o nobenem primeru zdravljenja.
(183) I Cypern rapporteras metadon användas i avgiftningsbehandling sedan 2004 och ett pilotprojekt för underhållsbehandling med metadon ska inledas, men inga fall under behandling har ännu redovisats. I Turkiet är metadon officiellt registrerat för behandling av opiatberoende, men inga behandlade fall har rapporterats.
(183)  Kıbrıs’ta, detoksifikasyon tedavisinde metadon kullanımı 2004’ten beri rapor edilmekte olup bir metadon idame tedavisi pilot projesi duyurulmuştur ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir. Türkiye’de, metadon, opioid bağımlılığı tedavisi için resmen tescillidir ama hiçbir tedavi vakası bildirilmemiştir.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Ir pierādīts, ka kokaīna lietošanu īstermiņā var samazināt, kombinējot tādas ārstniecības metodes kā apkārtējās sabiedrības atbalsta (CRA) un apstākļu vadības metodi (Higgins u.c., 2003. g.; Roozen u.c., 2004. g.).
Combining several specific psychosocial treatment interventions is currently considered the most promising treatment option for cocaine and other psychostimulant users. The combination of the community reinforcement approach (CRA) with contingency management has been shown to reduce cocaine use in the short term (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
La combinaison de plusieurs traitements psychosociaux spécifiques est actuellement considérée comme l'option de traitement la plus prometteuse pour les cocaïnomanes et les usagers d'autres psychostimulants. Il a été établi que la combinaison de l'approche de l'appui communautaire (CRA) et de la gestion des contingences réduit l'usage de cocaïne à court terme (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Die Kombination mehrerer spezieller psychosozialer Behandlungsmaßnahmen gilt derzeit als die vielversprechendste Option für die Konsumenten von Kokain und anderen Psychostimulanzien. Es wurde gezeigt, dass durch eine Kombination des Community Reinforcement Approach [Gemeindenaher Verstärkeransatz] (CRA) mit dem Kontingenzmanagement eine kurzfristige Eindämmung des Kokainkonsums erreicht werden kann (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
En estos momentos, la opción de tratamiento para los consumidores de cocaína y otros psicoestimulantes que se considera más prometedora es la combinación de varios tratamientos psicosociales específicos. La combinación del enfoque de refuerzo comunitario (community reinforcement approach, CRA) y el contrato de contingencias han demostrado reducir el consumo de cocaína a corto plazo (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Una combinazione di più interventi terapeutici specifici di tipo psicosociale è attualmente considerata l’opzione terapeutica più promettente per i consumatori di cocaina e altri psicostimolanti. L’uso concomitante dell’approccio di rinforzo comunitario (community reinforcement approach, CRA) e di interventi basati su rinforzi positivi (contingency management) ha dimostrato di contribuire a ridurre il consumo di cocaina nel breve termine (Higgins e altri, 2003; Roozen e altri, 2004).
Considera-se, actualmente, que a combinação de várias intervenções de tratamento psicossocial específicas é a opção de tratamento mais promissora para os consumidores de cocaína e outros psicoestimulantes. Ficou demonstrado que a combinação da abordagem de reforço da comunidade com uma gestão de contingência reduz o consumo de cocaína a curto prazo (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Ο συνδυασμός διάφορων ψυχοκοινωνικών θεραπευτικών παρεμβάσεων θεωρείται επί του παρόντος η πλέον υποσχόμενη θεραπευτική επιλογή για τους χρήστες κοκαΐνης και άλλων ψυχοδιεγερτικών. Ο συνδυασμός της τεχνικής της κοινοτικής ενίσχυσης (community reinforcement approach, CRA) με τη μέθοδο της συστηματικής συντελεστικής ενίσχυσης (contingency management, CM) έχει αποδειχθεί ότι μειώνει βραχυπρόθεσμα τη χρήση κοκαΐνης (Higgins κ.ά., 2003· Roozen κ.ά., 2004).
Tegenwoordig geldt het combineren van verschillende specifieke psychosociale behandelingsinterventies als de meest veelbelovende behandelmogelijkheid voor gebruikers van cocaïne en andere psychostimulantia. Van een combinatie van de Community Reinforcement Approach (CRA) met contingency management is gebleken dat het cocaïnegebruik er op de korte termijn mee kan worden teruggedrongen (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Za nejslibnější způsob léčby uživatelů kokainu a jiných psychostimulantů se v současné době považuje kombinace několika specifických psychosociálních terapeutických zásahů. Bylo prokázáno, že kombinací posilování komunitních vazeb (community reinforcement approach, CRA) a motivační terapie založené na odměnách (contingency management) se užívání kokainu krátkodobě snižuje (Higgins a kol., 2003; Roozen a kol., 2004).
Det anses på nuværende tidspunkt for at være den mest lovende behandlingsmulighed for brugere af kokain eller andre psykostimulanser at kombinere en række specifikke psykosociale behandlingsformer. En kombination af terapiformerne "community reinforcement approach" (CRA) og "contingency management" har vist sig at reducere kokainbrug på kort sigt (Higgins m.fl., 2003; Roozen m.fl., 2004).
Mitme spetsiifilise psühhosotsiaalse ravimeetodi kombineeritud kasutamist peetakse praegu kokaiini ja muude psühhostimulantide tarbijate kõige paljutõotavamaks ravivõimaluseks. On selgunud, et kogukonna toetusel põhineva lähenemise (community reinforcement approach, CRA) kasutamine koos edusammude tunnustamisega aitab vähendada kokaiini tarbimist lühiajalises plaanis (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Useiden erikoistuneiden psykososiaalisten hoitointerventioiden yhdistelemistä pidetään nykyisin kaikkein lupaavimpana hoitovaihtoehtona kokaiinin ja muiden psykoaktiivisten aineiden käyttäjille. Yhteisövahvistusohjelma (CRA), jota täydennetään palkitsemiseen ja rajoittamiseen perustuvilla menetelmillä (contingency management), on kokemusten mukaan vähentänyt kokaiinin käyttöä lyhyellä aikavälillä (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
A kokaint, illetve más pszichostimulánsokat használók számára a legígéretesebb kezelési lehetőségnek jelenleg a többfajta speciális pszichoszociális kezelési beavatkozás egyidejű alkalmazását tartják. A közösségi megerősítő hozzáállás (CRA) ötvözése a viselkedésben elért változásokat jutalmazó kezeléssel („contingency management”) rövid távon bizonyítottan csökkenti a kokainhasználatot (Higgins és mások, 2003; Roozen és mások, 2004).
Kombinasjonen av spesifikke psykososiale behandlingstiltak anses for tiden å være det mest lovende behandlingstilbudet for brukere av kokain og andre psykostimulerende midler. ”The community reinforcement approach” (CRA) i kombinasjon med tiltak mot tilbakefall, kan redusere kokainbruk på kort sikt (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Łączenie kilku specjalnych działań interwencyjnych z zakresu leczenia psychospołecznego uważa się obecnie za najbardziej obiecujący wariant terapii dla osób zażywających kokainę i inne psychostymulanty. Stwierdzono, że połączenie metody polegającej na wsparciu społecznym (community reinforcement approach — CRA) z systemem gratyfikacji i kar (contingency management) w krótkim czasie prowadzi do obniżenia spożycia kokainy (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Kombinovanie viacerých špecifických psychosociálnych liečebných zásahov sa v súčasnosti považuje za najsľubnejšiu možnosť liečby pre užívateľov kokaínu a iných psychostimulansov. Ukázalo sa, že kombinácia prístupu posilnenia komunity (community reinforcement approach, CRA) s riadením nepredvídaných situácií redukuje v krátkom čase užívanie kokaínu (Higgins a kol., 2003; Roozen a kol., 2004).
Trenutno velja, da je najbolj obetavna možnost za uživalce kokaina in drugih psihostimulansov združevanje več posebnih psihosocialnih zdravstvenih intervencij. Izkazalo se je, da združitev pristopa krepitve skupnosti („community reinforcement approach“, CRA) in obvladovanja nepredvidenih okoliščin („contingency management“) kratkoročno zmanjšuje uživanje kokaina (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
En kombination av flera specifika åtgärder för psykosocial behandling betraktas för närvarande som den mest lovande behandlingen av användare av kokain och andra psykostimulantia. Åtgärder för att stärka samhällsförankringen (community reinforcement approach, CRA) kombinerade med villkorad styrning har visat sig kunna minska kokainanvändning på kort sikt (Higgins et al., 2003; Roozen et al., 2004).
Belirli birkaç psikososyal tedavi müdahalesini birleştirmenin, halen kokain ve diğer psikostimülan kullanıcıları için en umut vadedici tedavi seçeneği olduğu düşünülmektedir. Toplum güçlendirme yaklaşımının (TGY) risk yönetimiyle birleştirilmesinin kısa vadede kokain kullanımını azalttığı görülmüştür (Higgins vd., 2003; Roozen vd., 2004).
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Valsts koordinācijas centru (VKC) vidū 2005. gadā veiktā aptaujā ir novērtēts Eiropas ārstēšanas nodrošinājuma vispārējais stāvoklis. Valstu ekspertiem bija jāatbild uz jautājumu, vai opioīdu lietotāju ārstēšanā pārsvarā izmanto bezzāļu vai zāļu terapijas programmas, vai arī vienlīdz izplatītas ir abas metodes.
A survey conducted among national focal points (NFPs) in 2005 assessed the general characteristics of treatment provision in Europe. National experts were asked whether the majority of opioid users were treated in drug-free or medically assisted programmes or whether both modalities were equally prevalent.
Une enquête menée auprès des points focaux nationaux (PFN) en 2005 a analysé les caractéristiques de l'offre de traitements en Europe. Les experts nationaux ont été interrogés sur la question de savoir si la majorité des consommateurs d'opiacés suivaient un traitement avec ou sans substitution ou si les deux types de traitement étaient aussi prévalents l'un que l'autre.
Im Zuge einer im Jahr 2005 unter den nationalen Knotenpunkten durchgeführten Erhebung wurden die allgemeinen Merkmale des Therapieangebots in Europa untersucht. Die nationalen Sachverständigen wurden gefragt, ob die Mehrheit der Opioidkonsumenten in drogenfreien oder in medikamentengestützten Programmen behandelt wird oder ob beide Behandlungsformen gleichermaßen verbreitet sind.
Una encuesta realizada en 2005 entre los puntos focales nacionales permitió evaluar las características generales de las posibilidades de tratamiento en Europa. Se preguntó a los expertos nacionales si la mayoría de los consumidores de opiáceos eran tratados en el marco de programas de tratamiento sin drogas o con asistencia médica, o si ambas modalidades se utilizaban indistintamente.
Un’indagine realizzata presso i punti focali nazionali (NFP) nel 2005 ha preso in esame le caratteristiche generali del trattamento fornito in Europa. Agli esperti nazionali è stato chiesto se la maggioranza dei consumatori di oppiacei veniva trattata nell’ambito di programmi di trattamento in situazione di astinenza o di programmi di trattamento medicalmente assistito, o se entrambe le modalità erano altrettanto diffuse.
Um inquérito aos pontos focais nacionais (PFN), realizado em 2005, avaliou as características gerais da oferta de tratamento na Europa, tendo sido perguntado aos peritos nacionais se a maioria dos consumidores de opiáceos era tratada em programas sem drogas, em programas medicamente assistidos, ou se ambas as modalidades tinham uma prevalência idêntica.
Έρευνα που διενεργήθηκε μεταξύ εθνικών εστιακών σημείων το 2005 αξιολόγησε τα χαρακτηριστικά της παροχής θεραπείας στην Ευρώπη. Εθνικοί εμπειρογνώμονες ρωτήθηκαν εάν στην πλειονότητά τους οι χρήστες οπιοειδών υποβλήθηκαν σε στεγνά θεραπευτικά προγράμματα ή σε θεραπευτικά προγράμματα με ιατρική υποστήριξη ή εάν δεν υπήρξε επικράτηση της μίας μορφής θεραπείας έναντι της άλλης.
In een enquête die in 2005 onder de nationale focal points (NFP’s) is uitgevoerd is geïnventariseerd op welke wijze in algemene zin te werk wordt gegaan bij het verzorgen van behandelingen voor drugsverslaafden. Nationale deskundigen werd gevraagd aan te geven of de meeste opioïdengebruikers via hetzij drugsvrije hetzij met medicatie ondersteunde programma’s worden behandeld, dan wel via programma’s waarin in gelijke mate van beide behandelmethoden gebruik wordt gemaakt.
Průzkum provedený mezi národními kontaktními místy v roce 2005 posuzoval celkové charakteristiky poskytování léčby v Evropě. Národní odborníci byli dotázáni, zda se většina uživatelů opiátů léčí v bezdrogových nebo lékařsky asistovaných programech nebo zda jsou oba postupy zastoupeny stejnoměrně.
I forbindelse med en undersøgelse, der blev gennemført blandt nationale knudepunkter i 2005, vurderede man de generelle kendetegn ved behandlingstilbuddene i Europa. Nationale eksperter blev spurgt, om de fleste opioidbrugere blev behandlet som led i stoffrie eller medicinsk støttede programmer, eller om begge metoder forekom lige hyppigt.
Riiklikes keskustes 2005. aastal läbi viidud küsitluses anti hinnang peamistele Euroopas kasutusel olevatele raviviisidele. Riikide ekspertidelt küsiti, kas enamik opioidide tarvitajatest saab ravimiteta või ravimitega ravi või on mõlemad meetodid võrdselt kasutusel.
Kansallisten koordinointikeskusten piirissä vuonna 2005 tehdyssä kyselytutkimuksessa arvioitiin hoitotarjonnan yleisiä piirteitä Euroopassa. Kansallisilta asiantuntijoilta kysyttiin, annetaanko opioidien käyttäjille enemmän lääkkeetöntä hoitoa vai lääkehoitoa vai ovatko molemmat hoitomuodot yhtä hallitsevia.
A nemzeti fókuszpontok (NFP-k) körében végzett 2005-ös felmérés a szolgáltatásnyújtás általános jellemzőit értékelte Európában. Az országos szakértőket arról kérdezték meg, hogy az opiáthasználók többségének kezelése kábítószer nélkül vagy gyógyszeresen támogatott programban történik-e, vagy esetleg mindkét módszer egyformán jellemző.
I en undersøkelse blant nasjonale kontaktpunkter (NFP) i 2005 ble den generelle behandlingssituasjonen i Europa vurdert. Nasjonale eksperter ble spurt om majoriteten av opioidbrukere mottok stoff-fri behandling eller legemiddelassistert rehabilitering, eller om begge behandlingsmåter var like utbredt.
Badanie ankietowe przeprowadzone w 2005 r. wśród krajowych punktów kontaktowych (NFP) umożliwiło opracowanie ogólnego opisu zakresu leczenia w Europie. Zapytano ekspertów krajowych, czy większość osób zażywających opiaty poddaje się leczeniu niefarmakologicznemu, leczeniu farmakologicznemu, czy też obydwa modele stosuje się w porównywalnym stopniu.
Un studiu realizat la nivelul punctelor focale naţionale (NFP) în 2005 a evaluat caracteristicile generale ale serviciilor de tratament din Europa. Experţii naţionali au fost întrebaţi dacă majoritatea consumatorilor de opiacee au fost trataţi în programe de abstinenţă sau în programe de asistenţă medicală sau dacă au ambele modalităţi au fost folosite în egală măsură.
Prieskum, ktorý sa v  roku 2005 uskutočnil v rámci národných kontaktných miest, hodnotil všeobecné charakteristiky poskytovania liečenia v Európe. Národným expertom sa položila otázka, či väčšina užívateľov opiátov je liečená v programoch bez drog alebo v programoch využívajúcich lieky alebo či sa obe metódy používajú rovnako.
Raziskava, ki je leta 2005 potekala med nacionalnimi kontaktnimi točkami, je ocenila splošne značilnosti zagotavljanja zdravljenja v Evropi. Nacionalnim strokovnjakom je bilo postavljeno vprašanje, ali je več uživalcev opioidov vključenih v programe zdravljenja brez drog ali v zdravljenje, podprto z zdravili, ali pa sta oba načina enako razširjena.
I en undersökning som genomfördes bland de nationella kontaktpunkterna 2005 studerades behandlingsmöjligheterna i Europa. Nationella experter tillfrågades om majoriteten av opiatmissbrukare behandlades i drogfria program eller med läkemedel, eller om båda metoderna förekom lika ofta.
2005 yılında ulusal odak noktaları (UON’ler) arasında gerçekleştirilen bir araştırma, Avrupa’da tedavi sağlanmasının genel özelliklerini değerlendirmiştir. Ulusal uzmanlara opioid kullanıcılarının çoğunluğunun ilaçsız mı yoksa ilaçla sağlanan programlarda mı tedavi gördüğü yoksa her iki şeklin de eşit derecede mi yaygın olduğu sorulmuştur.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Visā pasaulē 2004. gadā kopumā ir atsavināta 1471 tonna kaņepju sveķu un 6189 tonnas kaņepju augu. Kaņepju sveķi joprojām lielākoties ir atsavināti Rietum- un Centrāleiropā (74%) un Dienvidrietumāzijā, kā arī Tuvajos un Vidējos Austrumos (19%), bet lielākais daudzums atsavināto kaņepju augu joprojām ir koncentrēts Ziemeļamerikā (54 %) un Āfrikā (31 %) (UNODC, 2006. g.).
Worldwide, a total of 1 471 tonnes of cannabis resin and 6 189 tonnes of herbal cannabis were seized in 2004. Western and Central Europe (74 %) and South-west Asia and the Near and Middle East (19 %) continued to account for most cannabis resin seized, while quantities of herbal cannabis seized remained concentrated in North America (54 %) and Africa (31 %) (UNODC, 2006).
De par le monde, 1 471 tonnes de résine de cannabis et 6 189 tonnes d'herbe de cannabis ont été saisies en 2004. C'est en Europe centrale et occidentale (74 %), en Asie du Sud-Ouest et au Proche et au Moyen-Orient (19 %) que les principales saisies de résine de cannabis ont eu lieu, alors que les saisies d'herbe de cannabis sont restées concentrées en Amérique du Nord (54 %) et en Afrique (31 %) (ONUDC, 2006).
Weltweit wurden 2004 insgesamt 1 471 Tonnen Cannabisharz und 6 189 Tonnen Cannabiskraut sichergestellt. In West- und Mitteleuropa (74 %) sowie in Südwestasien und dem Nahen und Mittleren Osten (19 %) wurden nach wie vor die größten Mengen an Cannabisharz beschlagnahmt, während sich die Sicherstellungen von Cannabiskraut weiterhin auf Nordamerika (54 %) und Afrika (31 %) konzentrierten (UNODC, 2006).
En 2004, se incautaron un total de 1 471 toneladas de resina de cannabis y 6 189 toneladas de hierba de cannabis en todo el mundo. La mayoría de las incautaciones de resina de cannabis siguieron produciéndose en Europa Central y Occidental (74 %) y en el suroeste de Asia y Oriente Medio y Próximo (19 %), mientras que las incautaciones de hierba de cannabis se concentraron de nuevo en Norteamérica (68 %) y África (31 %) (ONUDD, 2006).
Nel 2004 sono state sequestrate in tutto il mondo 1 471 tonnellate di resina di cannabis e 6 189 tonnellate di foglie di cannabis. Il quantitativo maggiore di resina di cannabis ha continuato a essere sequestrato in Europa occidentale e centrale (74 %) nonché in Asia sudoccidentale e nel Vicino e Medio Oriente (19 %), mentre i quantitativi maggiori di foglie di cannabis sono stati sequestrati in America settentrionale (54 %) e in Africa (31 %) (UNODC, 2006).
A nível mundial, foram apreendidas, em 2004, 1 471 toneladas de resina de cannabis e 6 189 toneladas de cannabis herbácea, no total. A maior parte da resina de cannabis foi apreendida na Europa Ocidental e Central (74%), no Sudoeste Asiático e no Próximo e Médio Oriente (19%), ao passo que a cannabis herbácea continuou a ser apreendida em maior quantidade na América do Norte (54%) e em África (31%) (UNODC, 2006).
Σε παγκόσμιο επίπεδο, το 2004 κατασχέθηκαν συνολικά 1 471 τόνοι ρητίνης κάνναβης και 6 189 τόνοι φυτικής κάνναβης. Οι μεγαλύτερες ποσότητες ρητίνης κάνναβης κατασχέθηκαν στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη (74 %) και στη Νοτιοδυτική Ασία και την Εγγύς και Μέση Ανατολή (19 %), ενώ οι μεγαλύτερες ποσότητες φυτικής κάνναβης εξακολουθούν να κατάσχονται στη Βόρεια Αμερική (54 %) και την Αφρική (31 %) (UNODC, 2006).
In 2004 is wereldwijd een hoeveelheid van 1 471 ton cannabishars en 6 189 ton cannabisbladeren in beslag genomen. De meeste cannabishars werd opnieuw in West- en Midden-Europa (74%) en in Zuidwest-Azië en in het Nabije en Midden-Oosten (19%) in beslag genomen, terwijl de grootste hoeveelheid cannabisbladeren voornamelijk in Noord-Amerika (54%) en in Afrika (31%) werd geconfisqueerd (UNODC, 2006).
V roce 2004 bylo celosvětově zadrženo celkem 1 471 tun konopné pryskyřice a 6 189 tun rostlin konopí. K většině záchytů konopné pryskyřice i nadále docházelo v západní a střední Evropě (74 %), v jihovýchodní Asii a na Blízkém a Středním Východě (19 %), zatímco největší množství rostlin konopí bylo zadrženo v Severní Americe (54 %) a v Africe (31 %) (UNODC, 2006).
I 2004 blev der globalt beslaglagt i alt 1 471 tons cannabisharpiks og 6 189 tons cannabisblade. Vest- og Centraleuropa (74 %) og Sydvestasien og Det Nære Østen og Mellemøsten (19 %) tegnede sig fortsat for størstedelen af den beslaglagte cannabisharpiks, mens beslaglæggelserne af cannabisblade fortsat var koncentreret i Nordamerika (54 %) og Afrika (31 %) (UNODC, 2006).
Kogu maailmas konfiskeeriti 2004. a kokku 1471 tonni kanepivaiku ja 6189 tonni kanepiürti. Jätkuvalt konfiskeeriti kanepivaiku kõige rohkem Lääne- ja Kesk-Euroopas (74%) ning Edela-Aasias ja Lähis-Idas (19%), samal ajal kui kanepiürdi konfiskeerimised olid endiselt koondunud Põhja-Ameerikasse (54%) ja Aafrikasse (31%) (UNODC, 2006).
Koko maailmassa takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 1 471 tonnia kannabishartsia ja 6 189 tonnia kannabisruohoa. Suurin osa kannabishartsista takavarikoitiin Länsi- ja Keski-Euroopassa (74 %) sekä Kaakkois-Aasiassa ja Lähi-idässä (19 %), kun taas kannabisruohoa takavarikoitiin suurimmat määrät Pohjois-Amerikassa (54 %) ja Afrikassa (31 %) (UNODC, 2006).
2004-ben világszinten összesen 1471 tonna kannabiszgyantát és 6189 tonna kannabisznövényt foglaltak le. A lefoglalt kannabiszgyanta nagyobb része Nyugat- és Közép-Európában (74%), illetve Délnyugat-Ázsiában és a Közel- és Közép-Keleten (19%) került elő, míg a kannabisznövényből lefoglalt mennyiségek elsősorban az Észak-Amerikában (54%) és Afrikában (31%) koncentrálódtak (UNODC, 2006).
På verdensbasis ble totalt 1 417 tonn cannabisharpiks og 6 189 tonn cannabisplanter beslaglagt i 2004. Vest- og Sentral-Europa (74 %) og Sørvest-Asia og Nær- og Midtøsten (19 %) står fortsatt for de fleste beslagene av cannabisharpiks, mens mesteparten av beslagene av cannabisplanter skjer i Nord-Amerika (54 %) og Afrika (31 %) (UNODC, 2006).
W roku 2004 na całym świecie przechwycono 1471 t żywicy konopnej i 6189 t marihuany. W Europie Zachodniej i Środkowej (74%) oraz w Azji Południowo-Zachodniej i na Bliskim Wschodzie (19%) przechwytuje się najwięcej żywicy konopnej, natomiast wielkie ilości marihuany konfiskuje się w Ameryce Północnej (54%) oraz w Afryce (31%) (UNODC, 2006).
La nivel mondial, în 2004, s-au capturat în total 1 471 tone de răşină de canabis şi 6 189 tone de plante de canabis. Majoritatea răşinii de canabis a fost capturată, în continuare, în Europa de Vest şi Europa Centrală (74 %), precum şi în Asia de Sud-Vest şi Orientul Mijlociu şi Apropiat (19 %), în timp ce capturile de plante de canabis rămân concentrate în America de Nord (54 %) şi Africa (31 %) (UNODC, 2006).
V roku 2004 sa celosvetovo zachytilo 1 471 ton kanabisovej živice a 6 189 ton trávového kanabisu. Západná a stredná Európa (74 %) a juhovýchodná Ázia a Blízky a Stredný Východ (19 %) naďalej predstavujú väčšinu zadržanej kanabisovej živice, kým množstvá zachyteného trávového kanabisu zostávajú sústredené v Severnej Amerike (54 %) a Afrike (31 %) (UNODC, 2006).
V svetovnem merilu je bilo leta 2004 zaseženo skupaj 1471 ton hašiša in 6189 ton marihuane. Večina hašiša je bila še vedno zasežena v zahodni in srednji Evropi (74 %), jugozahodni Aziji ter bližnjem in srednjem Vzhodu (19 %), medtem ko je bilo največ marihuane še vedno zasežene v Severni Ameriki (54 %) in Afriki (31 %) (UNODC, 2006).
I hela världen beslagtogs totalt 1 471 ton hasch och 6 189 ton marijuana 2004. För de största haschbeslagen stod som tidigare Väst- och Centraleuropa (74 %) och Sydvästasien, Främre Orienten och Mellanöstern (19 %) medan marijuanabeslagen koncentrerades till Nordamerika (54 %) och Afrika (31 %) (UNODC, 2006).
2004 yılında tüm dünyada, toplamda 1.471 ton kenevir reçinesi ve 6.189 ton bitkisel kenevir ele geçirilmiştir. Batı ve Orta Avrupa (% 74) ve Güneybatı Asya ile Yakın ve Orta Doğu (%19) ele geçirilen kenevir reçinesinin çoğuna karşılık gelirken, ele geçirilen bitkisel kenevir miktarları Kuzey Amerika (% 54) ve Afrika’da (% 31) yoğun olmaya devam etmiştir (UNODC, 2006).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Jautājums par ekstazī lietošanas risku ir izvirzīts bieži. Ņemot vērā neprecizitātes, kas var rasties, veicot ar iedzīvotāju aptaujām saistītus izplatības aprēķinus, un narkotiku izraisītu nāves gadījumu paziņošanas grūtības, un izdalot gadā konstatēto nāves gadījumu skaitu ar lietotāju skaitu (211) (iespējamā riska grupa), iegūtie rādītāji divās valstīs, kur šādi aprēķini bija iespējami, ir 5–8 gadījumi un 2–5 gadījumi uz 100 000 lietotājiem.
The issue of the risk of ecstasy use has often been raised. Bearing in mind the margin of error in survey-based estimates of prevalence and the difficulties in reporting drug deaths, dividing the number of fatalities observed by the number of users per year (211) (people at potential risk) yields rates of 5–8 cases and 2–5 cases per 100 000 users in the two countries for which this calculation can be made.
Le problème du risque lié à la consommation d’ecstasy a souvent été soulevé. Compte tenu de la marge d’erreur des estimations de prévalence réalisées à partir d’enquêtes et des difficultés à déclarer les décès liés à la drogue, en divisant le nombre de victimes recensées par le nombre d’usagers par an (211) (personnes présentant un risque potentiel), on obtient des pourcentages de 5 à 8 cas et de 2 à 5 cas par 100 000 usagers dans les deux pays pour lesquels ce calcul peut être effectué.
Das Thema der mit dem Ecstasykonsum verbundenen Risiken wurde häufig angesprochen. Dividiert man die Zahl der festgestellten Todesfälle durch die Zahl der jährlich erfassten Konsumenten (211) (potenziell gefährdete Menschen), ergeben sich in den beiden Ländern, für die diese Berechnung vorgenommen werden kann, Raten von fünf bis acht Fällen bzw. zwei bis fünf Fällen je 100 000 Konsumenten. Dabei sind jedoch die Fehlerspanne der auf Erhebungen basierenden Prävalenzschätzungen und die Schwierigkeiten bei der Meldung drogenbedingter Todesfälle zu berücksichtigen.
Se ha hablado a menudo del problema del riesgo asociado al consumo de éxtasis. Teniendo en cuenta el margen de error en las estimaciones de prevalencia basadas en encuestas y las dificultades para notificar las muertes relacionadas con las drogas, si dividimos el número de muertes anuales por el número de consumidores al año (211) (personas con riesgo potencial), las tasas resultantes son de 5 a 8 casos y de 2 a 5 casos por cada 100 000 consumidores en los dos países en los cuales podemos realizar este cálculo.
Il problema del rischio insito nel consumo di ecstasy è stato più volte sollevato. Senza dimenticare il margine di errore nelle stime della prevalenza fondate sulle indagini e le difficoltà incontrate nel segnalare i casi di decesso per droga, è possibile dividere il numero di vittime denunciato per il numero annuo dei consumatori (211) (soggetti potenzialmente a rischio), ottenendo un totale di 5–8 casi e di 2–5 casi ogni 100 000 consumatori nei due paesi nei quali è stato eseguito questo calcolo.
A questão do risco do consumo de ecstasy tem sido frequentemente levantada. Tendo em conta a margem de erro das estimativas de prevalência baseadas nos inquéritos e a difícil notificação das mortes relacionadas com o consumo de droga, divide-se o número de vítimas mortais observado pelo número de consumidores por ano (211) (pessoas potencialmente em risco) e obtêm-se taxas de 5 a 8 casos e de 2 a 5 casos por 100 000 consumidores, nos dois países em relação aos quais é possível efectuar este cálculo.
Το θέμα του κινδύνου που εγκυμονεί η χρήση έκστασης έχει τεθεί πολλές φορές. Λαμβάνοντας υπόψη το περιθώριο σφάλματος στις εκτιμήσεις της επικράτησης που βασίζονται σε έρευνες και τις δυσκολίες που υπάρχουν στην αναφορά των θανάτων που οφείλονται στα ναρκωτικά, από τη διαίρεση του αριθμού των θανάτων που καταγράφονται με τον αριθμό των χρηστών ανά έτος (211) (άτομα που δυνητικά διατρέχουν κίνδυνο) προκύπτει αναλογία 5–8 περιπτώσεων και 2–5 περιπτώσεων ανά 100 000 χρήστες στις δύο χώρες για τις οποίες μπορεί να γίνει αυτός ο υπολογισμός.
Het risico van ecstasygebruik is al dikwijls aan de orde gesteld. Rekening houdende met de foutmarge in prevalentieschattingen op basis van enquêtes en met de moeilijkheden omtrent de rapportage van drugsgerelateerde sterfgevallen, levert een berekening waarbij het aantal geregistreerde sterfgevallen wordt afgezet tegen het aantal gebruikers (personen die een risico lopen) per jaar (211) cijfers op van 5 tot 8 respectievelijk 2 tot 5 gevallen per 100 000 gebruikers in de twee landen waarvoor deze berekening gemaakt kan worden.
Riziko užívání extáze je často diskutovaným tématem. S přihlédnutím ke statistické odchylce odhadů prevalence získaných z průzkumů a potížím při hlášení úmrtí souvisejících s drogami získáme po vydělení zaznamenaných úmrtí počtem uživatelů ročně (211) (osoby v možném ohrožení) ve dvou zemích, u nichž je výpočty možné provést, počet 5–8 případů a 2–5 případů na 100 000 uživatelů.
Spørgsmålet om risikoen i forbindelse med ecstasybrug er ofte blevet rejst. Under hensyntagen til fejlmarginen i undersøgelsesbaserede prævalensskøn og vanskelighederne ved at indberette narkotikadødsfald når man, hvis antallet af registrerede dødsfald divideres med antallet af brugere pr. år (211) (potentielt udsatte personer), frem til 5–8 tilfælde og 2–5 tilfælde pr. 100 000 brugere i de to lande, som denne beregning kan foretages for.
Ecstasyga seotud ohtude teemat on sageli tõstatatud. Võttes arvesse vea ülemmäära uuringutel põhinevate levimuse määrade puhul ja raskusi andmete esitamisel uimastitega seotud surmade kohta, annab registreeritud surmajuhtumite arvu jagamine aasta jooksul tarbijate arvuga(211) (ohus olevad inimesed) tulemuseks vastavalt 5–8 surmajuhtumit ja 2–5 surmajuhtumit 100 000 tarbija kohta kahes riigis, mille kohta sellist arvutust on võimalik teha.
Ekstaasin käytön vaaroista on keskusteltu paljon. Kun pidetään mielessä virhemarginaali tutkimuspohjaisissa levinneisyysarvioissa ja huumekuolemien raportointivaikeudet, saadaan jakamalla vuotuiset kuolemantapaukset käyttäjien määrällä (211) (vaarassa olevat henkilöt) tulokseksi 5–8 ja 2–5 tapausta 100 000 käyttäjää kohti niissä kahdessa maassa, joissa tällainen laskelma on tehty.
Az extasyhasználat kockázatainak kérdése gyakran felmerül. Szem előtt tartva a felméréseken alapuló előfordulási becslések hibahatárát és a kábítószerrel összefüggő halálesetek bejelentésében rejlő nehézségeket, a megfigyelt halálesetek számát elosztva a használók évenkénti számával211 (a potenciális veszélyeztetettekével) 100 000 használóra jutó 5–8 esetet, illetve 2–5 esetet kapunk abban a két országban, ahol az adatok lehetővé teszik e számítás elvégzését.
Risikoen ved ecstasybruk har ofte blitt diskutert. Det hefter en viss feilmargin ved prevalensestimater basert på spørreundersøkelser, og i tillegg er det vanskeligheter forbundet med rapportering av narkotikadødsfall, men dersom antallet dødsfall divideres på antallet brukere pr. år (211) (risikoutsatte personer), gir dette en rate på henholdsvis 5-8 og 2-5 tilfeller pr. 100 000 brukere i de to landene som denne beregningen kan gjøres for.
Często poruszaną kwestią było ryzyko wiążące się z zażywaniem ekstazy. W dwóch krajach, gdzie możliwe było dokonanie obliczeń (z uwzględnieniem marginesu błędu danych szacunkowych dotyczących rozpowszechnienia opartych na badaniach ankietowych, a także trudności przy zgłaszaniu zgonów związanych z narkotykami) podzielenie liczby zgonów przez roczną liczbę osób zażywających narkotyki (211) (osób zagrożonych) daje wskaźniki wynoszące 5–8 przypadków i 2–5 przypadków zgonu na 100 000 osób zażywających narkotyki.
S-a discutat de multe ori despre riscul consumului de ecstasy. Ţinând cont de marja de eroare din estimările pe bază de anchete a prevalenţei şi de dificultăţile de raportare a deceselor legate de consumul de droguri, împărţind numărul cazurilor mortale constatate la numărul total al consumatorilor anuali (211) (persoane cu risc potenţial), rezultă rate de 5–8 cazuri şi, respectiv, 2–5 cazuri la 100 000 de consumatori în cele două ţări pentru care se poate face acest calcul.
Často sa kladie otázka rizika užívania extázy. Majúc na pamäti hranicu chyby v odhadoch prevalencie založených na prieskumoch a ťažkosti pri uvádzaní úmrtí súvisiacich s drogami, delenie počtu pozorovaných úmrtí počtom užívateľov za rok (211) (potenciálne ohrození ľudia) poskytuje miery 5 – 8 prípadov a 2 – 5 prípadov na 100 000 užívateľov v dvoch krajinách, pre ktoré sa mohol urobiť tento výpočet.
Pogosto se sproža vprašanje tveganja pri uživanju ekstazija. Zavedajoč se dovoljenega odstopanja pri ocenah razširjenosti, ki temeljijo na raziskavah, in težav pri poročanju o smrtnih primerih zaradi uživanja drog, z deljenjem števila zabeleženih žrtev s številom uživalcev na leto (211) (potencialno ogroženi ljudje) pridemo do 5 do 8 primerov in 2 do 5 primerov na 100.000 uživalcev v dveh državah, za kateri je mogoče opraviti ta izračun.
Frågan om vilken risk användning av ecstasy medför har ofta ställts. Med beaktande av felmarginalen i enkätbaserade skattningar av prevalens och svårigheterna vid rapportering av narkotikarelaterade dödsfall, ger division av antalet observerade dödsfall med antalet användare per år (211) (individer som löper potentiell risk) 5-8 fall respektive 2-5 fall per 100 000 användare i de två länder där man kan genomföra denna beräkning.
Ecstasy kullanımanın riski konusu sıklıkla gündeme gelmiştir. Araştırma esaslı yaygınlık tahminlerindeki hata payını ve uyuşturucu ölümlerini raporlamanın güçlüklerini göz önünde bulundurarak, gözlemlenen ölümlerin sayısı bir yıldaki kullanıcı sayısına (potansiyel risk altında bulunan kişiler) bölündüğünde (211), bu hesabın yapılabileceği iki ülkede 100.000 kullanıcı başına 5-8 vaka ile 2-5 vaka oranlarını ortaya çıkmaktadır.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Pasaulē 2004. gadā ir atsavinātas 210 tonnas opija (21 heroīna tonnas ekvivalents), 39,3 tonnas morfīna un 59,2 tonnas heroīna. Joprojām pasaulē lielākais heroīna daudzums ir atsavināts Āzijā (50 %) un Eiropā (40 %).
In 2004, 210 tonnes of opium (or 21 tonnes of heroin equivalent), 39.3 tonnes of morphine and 59.2 tonnes of heroin were seized worldwide. Asia (50 %) and Europe (40 %) continued to account for the greatest quantities of heroin seized worldwide. Europe’s share is increasing, largely as a result of increased seizures in South-East European countries (Turkey), which for the first time surpassed the volume intercepted in Western and central Europe (CND, 2006).
En 2004, 210 tonnes d'opium (soit 21 tonnes d'équivalent héroïne), 39,3 tonnes de morphine et 59,2 tonnes d'héroïne ont été saisies dans le monde. L'Asie (50 %) et l'Europe (40 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues réalisées dans les pays d'Europe du Sud-Est (Turquie), qui ont pour la première fois dépassé le volume intercepté en Europe centrale et occidentale (CND, 2006).
Im Jahr 2004 wurden weltweit 210 Tonnen Opium (mit einem Herstellungspotenzial von 21 Tonnen Heroin), 39,3 Tonnen Morphin und 59,2 Tonnen Heroin sichergestellt. Nach wie vor entfiel der Großteil des weltweit sichergestellten Heroins auf Asien (50 %) und Europa (40 %). Der Anteil Europas nimmt zu, was weitgehend darauf zurückzuführen ist, dass die Sicherstellungen in südosteuropäischen Ländern (Türkei) zugenommen und nun erstmals die in West- und Mitteleuropa beschlagnahmten Mengen überstiegen haben (CND, 2006).
En 2004, se incautaron 210 toneladas de opio (o el equivalente de 21 toneladas de heroína), 39,3 toneladas de morfina y 59,2 toneladas de heroína en todo el mundo. Asia (50 %) y Europa (40 %) continuaron siendo los continentes donde se incautaron las mayores cantidades de heroína. La proporción incautada en Europa está aumentando, en gran parte como resultado del incremento de incautaciones realizadas en los países del sureste europeo (Turquía), que por vez primera sobrepasan el volumen interceptado en Europa Occidental y Central (CND, 2006).
Nel 2004 sono state sequestrate in tutto il mondo 210 tonnellate di oppio (equivalenti a 21 tonnellate di eroina), 39,3 tonnellate di morfina e 59,2 tonnellate di eroina. In termini di volumi sequestrati Asia (50%) ed Europa (40%) hanno continuato a essere il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare in conseguenza dell’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (Turchia), che per la prima volta hanno superato il volume intercettato nell’Europa occidentale e centrale (CND, 2006).
Em 2004, foram apreendidas em todo o mundo 210 toneladas de ópio (o equivalente a 21 toneladas de heroína), 39,3 toneladas de morfina e 59,2 toneladas de heroína. A Ásia (50%) e a Europa (40%) continuaram a ser responsáveis pelas maiores quantidades de heroína apreendidas a nível mundial. A percentagem da Europa está a aumentar, em grande medida devido ao acréscimo das apreensões nos países do Sudeste Europeu (Turquia) que, pela primeira vez, ultrapassaram o volume apreendido na Europa Ocidental e Central (CND, 2006).
Το 2004 κατασχέθηκαν σε παγκόσμιο επίπεδο 210 τόνοι οπίου (ή 21 τόνοι ισοδυνάμου ηρωίνης), 39,3 τόνοι μορφίνης και 59,2 τόνοι ηρωίνης. Σε παγκόσμιο επίπεδο οι μεγαλύτερες ποσότητες ηρωίνης εξακολούθησαν να κατάσχονται στην Ασία (50 %) και την Ευρώπη (40 %). Το ποσοστό της Ευρώπης αυξάνεται, σε μεγάλο βαθμό ως αποτέλεσμα των αυξημένων κατασχέσεων σε χώρες της Νοτιοανατολικής Ευρώπης (Τουρκία), που για πρώτη φορά ξεπέρασαν την κατασχεθείσα ποσότητα στη Δυτική και την Κεντρική Ευρώπη (CND, 2006).
In 2004 zijn wereldwijd 210 ton opium (of 21 ton heroïne-equivalent), 39,3 ton morfine en 59,2 ton heroïne in beslag genomen. De grootste hoeveelheden heroïne werden opnieuw in Azië (50%) en Europa (40%) onderschept. Het aandeel van Europa groeit, vooral wegens toegenomen vangsten in Zuidoost-Europese landen (Turkije), die voor het eerst hoger waren dan het in West- en Midden-Europa onderschepte volume (CND, 2006).
V roce 2004 bylo celosvětově zachyceno 210 tun opia (ekvivalent 21 tun heroinu), 39,3 tun morfinu a 59,2 tun heroinu. Asie (50 %) a Evropa (40 %) nadále zůstaly místy celosvětově největších zabavených množství heroinu. Podíl Evropy narůstá, a to do značné míry v důsledku větších záchytů v zemích jihovýchodní Evropy (Turecko), které poprvé překročilo objem zachycený v západní a střední Evropě (CND, 2006).
I 2004 blev der på verdensplan beslaglagt 210 tons opium (eller 21 tons heroinækvivalent), 39,3 tons morfin og 59,2 tons heroin. Asien (50 %) og Europa (40 %) tegnede sig fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, i vidt omfang som følge af det øgede antal beslaglæggelser i sydøsteuropæiske lande (Tyrkiet), der for første gang oversteg den mængde, der blev beslaglagt i Vest- og Centraleuropa (CND, 2006).
2004. a konfiskeeriti kogu maailmas kokku 210 tonni oopiumi (või 21 tonni heroiini ekvivalenti), 39,3 tonni morfiini ja 59,2 tonni heroiini. Konfiskeeritud heroiini koguste poolest olid maailmas endiselt esikohal Aasia (50%) ja Euroopa (40%). Euroopa osakaal on suurenemas, peamiselt üha sagedasemate konfiskeerimiste tulemusena Kagu-Euroopa riikides (Türgis), mis esmakordselt edestasid tabatud koguste poolest Lääne- ja Kesk-Euroopa riike (CND, 2006).
Maailmassa takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 210 tonnia oopiumia (mikä vastaa 21 tonnia heroiinia), 39,3 tonnia morfiinia ja 59,2 tonnia heroiinia. Heroiinia takavarikoitiin edelleen eniten Aasiassa (50 %) ja Euroopassa (40 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti sen johdosta, että takavarikot Kaakkois-Euroopan maissa (Turkissa) ovat lisääntyneet ja ensimmäisen kerran ylittäneet Länsi- ja Keski-Euroopassa tehtyjen takavarikoiden määrät (CND, 2006).
2004-ben a világon összesen 210 tonna ópiumot (vagy 21 tonnát heroin-egyenértékben), 39,3 tonna morfint és 59,2 tonna heroint foglaltak le. A világszerte lefoglalt heroinból a legnagyobb mennyiségért változatlanul Ázsia (50%) és Európa (40%) felelt. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a délkelet-európai országokban (Törökország) megszaporodott lefoglalások miatt, amelyek most először haladták meg a Nyugat- és Közép-Európában lefoglalt mennyiségeket (CND, 2006).
I 2004 ble det på verdensbasis beslaglagt 210 tonn opium (tilsvarende 21 tonn heroin), 39,3 tonn morfin og 59,2 tonn heroin. Asia (50 %) og Europa (40 %) står fortsatt for de største heroinbeslagene på verdensbasis. Europas andel øker, mest som følge av økte beslag i Sørøst-Europa (Tyrkia), som for første gang gjorde større beslag enn Vest- og Sentral-Europa (CND, 2006).
W 2004 r. na świecie skonfiskowano 210 t opium (czyli równoważnik 21 t heroiny), 39,3 t morfiny i 59,2 t heroiny. Nadal największe ilości skonfiskowanej na świecie heroiny przypadają na Azję (50%) i Europę (40%). Udział Europy wzrasta przede wszystkim w wyniku zwiększonych konfiskat w krajach Europy Południowo-Wschodniej (w Turcji) — po raz pierwszy w regionie tym przejęto większą ilość narkotyku niż w Europie Zachodniej i Środkowej (CND, 2006).
În 2004, 210 tone de opiu (sau echivalentul a 21 tone de heroină), 39,9 tone de morfină şi 59,2 tone de heroină au fost capturate în întreaga lume. Asia (50 %) şi Europa (40 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (Turcia) care, pentru prima dată, a depăşit volumul interceptat în Europa Centrală şi de Vest (CND, 2006).
V roku 2004 sa celosvetovo zachytilo 210 ton ópia (alebo 21 ton ekvivalentu heroínu), 39,3 tony morfínu a 59,2 tony heroínu. Ázia (50 %) a Európa (40 %) naďalej predstavovali najväčšie množstvá celosvetovo zachyteného heroínu. Podiel Európy narastá, najmä v dôsledku narastajúcich zachytení v krajinách juhovýchodnej Európy (Turecko), ktoré po prvýkrát presiahli objem zachytený v západnej a strednej Európe (CND, 2006).
Leta 2004 je bilo po svetu zaseženih 210 ton opija (enakovredno 21 tonam heroina), 39,3 tone morfija in 59,2 tone heroina. V Aziji (50 %) in Evropi (40 %) so bile še vedno zasežene največje količine heroina po svetu. Delež Evrope se povečuje, v glavnem zaradi večjih zasegov v jugovzhodnih evropskih državah (Turčija), v kateri je količina prvič presegla količine, zasežene v zahodni in srednji Evropi (CND, 2006).
Under 2004 togs 210 ton opium (eller 21 ton heroinekvivalent), 39,3 ton morfin och 59,2 ton heroin i beslag i världen. Asien (50 %) och Europa (40 %) står fortfarande för de största beslagtagna mängderna heroin i världen. Europas andel ökar, främst som ett resultat av större beslag i länderna i sydöstra Europa (Turkiet) där för första gången större volymer beslagtogs än i Väst- och Centraleuropa (CND, 2006).
2004 yılında, tüm dünyada 210 ton afyon (veya 21 ton eroin dengi), 39,3 ton morfin ve 59,2 ton eroin ele geçirilmiştir. Asya (% 50) ve Avrupa (% 40) tüm dünyada en büyük miktarlarda eroin ele geçirilen yerler olmaya devam etmiştir. Avrupa’nın bundaki payı, büyük ölçüde Güneydoğu Avrupa ülkelerindeki (Türkiye) ele geçirme vakalarının artmasının (Batı ve Orta Avrupa’da yakalanan miktarı ilk kez geçmiştir) bir sonucu olarak artmaktadır (CND, 2006).
  3. nodaļa: Kaņepes  
Apvienotajā Karalistē 90. gadu sākumā bija Eiropā lielākais neseno lietotāju skaits gados jaunu (15–34 gadus vecu) pieaugušo vidū, bet laikposmā no 1998. līdz 2004./2005. gadam tas ir pakāpeniski samazinājies (67), savukārt Spānijā un Francijā šie rādītāji nesen (2002. vai 2003. gadā) ir sasnieguši Apvienotās Karalistes rādītājus (3. attēls).
In the United Kingdom, recent cannabis use among young adults (aged 15–34) was the highest in Europe in the early 1990s but slowly declined from 1998 to 2004/05 (67), while in Spain and France rates have recently (2002 or 2003) reached those in found in the United Kingdom (Figure 3). Similar high prevalence levels are also reported for the Czech Republic.
Au Royaume-Uni, la consommation récente de cannabis chez les jeunes adultes (15 à 34 ans) était la plus élevée d'Europe au début des années 1990, mais a lentement reculé entre 1998 et 2004-2005 (67), alors qu'en Espagne et en France, les taux ont récemment (2002 ou 2003) atteint ceux observés au Royaume‑Uni (Figure 3). Des niveaux similaires de prévalence élevée sont également rapportés par la République tchèque.
Zu Beginn der 90er Jahre verzeichnete das Vereinigte Königreich beim jüngsten Cannabiskonsum (Konsum in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) die europaweit höchsten Raten, die jedoch von 1998 bis 2004/2005 (67) leicht zurückgingen, während die Konsumraten in Spanien und Frankreich in den letzten Jahren (2002 bzw. 2003) ebenso hoch waren wie im Vereinigten Königreich (Abbildung 3). Ähnlich hohe Prävalenzraten wurden aus der Tschechischen Republik gemeldet.
A principios de los años noventa, las mayores tasas de consumo reciente de cannabis entre los adultos jóvenes (de entre 15 y 34 años) correspondían al Reino Unido, si bien fueron descendiendo paulatinamente a partir de 1998 hasta 2004/2005 (67), mientras que en España y Francia las tasas han alcanzado recientemente (en 2002 o 2003) los antiguos niveles del Reino Unido (gráfico 3). La República Checa también informa de niveles de prevalencia similares.
Nel Regno Unito il consumo recente di cannabis tra i giovani adulti (15–34 anni) era il più alto in Europa all’inizio degli anni Novanta, ma ha fatto registrare un graduale declino tra il 1998 e il 2004-2005 (67), mentre in Spagna e in Francia le percentuali segnalate hanno raggiunto di recente (2002 o 2003) quelle del Regno Unito (grafico 3). Dati analogamente alti sulla prevalenza vengono riferiti anche dalla Repubblica ceca.
No Reino Unido, o consumo recente de cannabis entre os jovens adultos (15 a 34 anos) foi o mais elevado da Europa no início da década de 90, mas diminuiu lentamente entre 1998 e 2004/2005 (67), embora em Espanha e França as taxas de consumo tenham atingido, recentemente (2002 ou 2003), os valores registados no Reino Unido (Figura 3). Registaram-se níveis de prevalência igualmente elevados na República Checa.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά της πρόσφατης χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34) ήταν τα υψηλότερα στην Ευρώπη στις αρχές της δεκαετίας του 1990, αλλά μειώθηκαν σιγά-σιγά από το 1998 έως το 2004/05 (67), ενώ στην Ισπανία και τη Γαλλία τα ποσοστά προσφάτως (2002 ή 2003) προσέγγισαν εκείνα του Ηνωμένου Βασιλείου (Διάγραμμα 3). Παρόμοια υψηλά επίπεδα επικράτησης αναφέρονται επίσης για την Τσεχική Δημοκρατία.
In het Verenigd Koninkrijk was het percentage voor recent cannabisgebruik onder jongvolwassenen (15-34 jaar) begin jaren negentig het hoogst van Europa, maar dit is in de periode van 1998 tot 2004/2005 (67) langzaam gedaald, terwijl de percentages in Spanje en Frankrijk recentelijk (2002 of 2003) het zelfde niveau bereikten dat in het Verenigd Koninkrijk werd aangetroffen (Figuur 3). Ook voor Tsjechië worden vergelijkbaar hoge prevalentieniveaus gemeld.
Ve Spojeném království bylo nedávné užití konopí u mladých dospělých (ve věku 15–34 let) nejvyšší v Evropě na počátku 90. let 20. století, avšak v období mezi lety 1998 a 2004/2005 se mírně snižovalo (67), zatímco údaje ze Španělska a Francie v nedávné době (2002 či 2003) dosáhly úrovní zjištěných ve Spojeném království (obr. 3). Podobně vysoká prevalence je hlášena rovněž z České republiky.
I Det Forenede Kongerige var nylig brug af cannabis blandt unge voksne (15–34 år) den højeste i Europa i begyndelsen af 1990'erne, men faldt langsomt fra 1998 til 2004/2005 (67), mens udbredelsen i Spanien og Frankrig for nylig (2002 eller 2003) er nået op på samme niveau som i Det Forenede Kongerige (figur 3). En lignende høj udbredelse er også angivet for Tjekkiet.
Ühendkuningriigis oli hiljutise kanepi tarbimise määr noorte täiskasvanute (vanuses 15–34) hulgas 1990aastate algul kõige kõrgem kogu Euroopas, kuid vähenes aeglaselt ajavahemikul 1998 kuni 2004/2005.(67) Vastav määr Hispaanias ja Prantsusmaal on aga viimasel ajal (2002 või 2003) tõusnud Ühendkuningriigi tasemele (joonis 3). Sama suurest määrast teatas ka Tšehhi Vabariik.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa kannabista äskettäin käyttäneiden nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) osuus oli 1990-luvun alussa Euroopan korkein, mutta se laski vähitellen vuodesta 1998 vuosiin 2004 ja 2005 (67). Espanjassa ja Ranskassa osuudet ovat hiljattain (vuosina 2002 tai 2003) kohonneet Yhdistyneen kuningaskunnan tasolle (kaavio 3). Yhtä korkeita levinneisyyslukuja raportoidaan Tšekistä.
Az 1990-es évek elején Európán belül az Egyesült Királyságban volt a legmagasabb a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) mért közelmúltbeli kannabiszhasználat, de ez 1998-tól 2004/05-ig lassan csökkent67, és eközben a spanyolországi és franciaországi arányok nemrég (2002-ben vagy 2003-ban) utolérték az Egyesült Királyságban tapasztaltakat (Figure 3). Csehországból hasonlóan magas előfordulási szinteket jelentenek.
Storbritannia hadde høyest nyere bruk av cannabis blant unge voksne (i aldersgruppen 15-34) i Europa på begynnelsen av 1990-tallet, men prevalensen gikk sakte ned fra 1998 til 2004-05 (67). I Spania og Frankrike har imidlertid nivået nylig (2002 eller 2003) nådd samme nivå som i Storbritannia (figur 3). Den tsjekkiske republikk har rapportert om tilsvarende høye prevalenstall.
W Wielkiej Brytanii zażywanie konopi indyjskich w ostatnim okresie przez młodych dorosłych (w wieku 15–34 lata) osiągnęło na początku lat 90-tych najwyższy poziom w Europie, ale powoli spadało w latach 1998–2004/05. (67), podczas gdy w Hiszpanii i we Francji poziom ten ostatnio (w 2002 lub 2003 r.) zrównał się z poziomem w Wielkiej Brytanii (wykres 3). Równie wysoki poziom rozpowszechnienia odnotowuje się w Czechach.
În Regatul Unit, consumul recent de canabis în rândul adulţilor tineri (cu vârste între 15 şi 34 de ani) a înregistrat valoarea cea mai mare din Europa la începutul anilor 1990, dar a scăzut uşor din 1998 până în 2004/2005 (67), în timp ce în Spania şi Franţa ratele de consum au atins recent (în 2002 sau 2003) valorile înregistrate în Regatul Unit (Figura 3). Niveluri similare de prevalenţă ridicată sunt, de asemenea, raportate în ceea ce priveşte Republica Cehă.
V Spojenom kráľovstve bolo v nedávnej minulosti užívanie kanabisu medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) najvyššie v Európe začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia, ale pomaly klesalo od roku 1998 do roku 2004/2005 (67), kým v Španielsku a Francúzsku dosiahli miery v nedávnej minulosti (2002 alebo 2003) hodnoty, ktoré sa zistili v Spojenom kráľovstve (obrázok 3). Podobné vysoké úrovne prevalencie sa tiež uvádzali pre Českú republiku.
V Združenem kraljestvu je bilo nedavno uživanje med mlajšimi odraslimi (v starosti od 15 do 34 let) na začetku 90. let najvišje v Evropi, ki pa se je od leta 1998 do 2004/5 počasi zmanjševalo (67), medtem ko so v Španiji in Franciji odstotki pred kratkim (2002 ali 2003) dosegli odstotke iz Združenega kraljestva (prikaz 3). O podobno visokih odstotkih razširjenosti poročajo tudi iz Češke republike.
I Storbritannien var siffran för antalet unga vuxna (15-34 år) som sagt sig nyligen ha använt cannabis den högsta i Europa under det tidiga 90-talet men minskade långsamt från 1998 till 2004/05 (67), medan siffrorna i Spanien och Frankrike nyligen (2002 eller 2003) nådde samma nivå som i Storbritannien (Figur 3). Samma höga prevalensnivåer rapporteras också från Tjeckien.
Birleşik Krallık'ta, genç yetişkinler (15-34 yaş) arasında yakın zamanda esrar kullanımı 1990’ların başında Avrupa’nın en yükseğiydi ama bu oranlar 1998’den 2004/05’e kadar yavaş yavaş düşerken (67) İspanya ve Fransa’daki oranlar yakın zamanda (2002 veya 2003) Birleşik Krallık'ınkilere ulaşmıştır (Şekil 3). Çek Cumhuriyeti için de benzer yüksek yaygınlık düzeyleri rapor edilmektedir.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
,,Drošāku” aizvietojošo medikamentu izstrāde (t.i., tādu preparātu izstrāde, kuru noplūde melnajā tirgū ir mazāk iespējama) ļauj cerēt, ka narkotiku atkarības ārstēšanu arvien vairāk pārņems ģimenes ārsti. Tas vienlaikus ir arī normalizācijas process, kas ļaus narkotiku atkarību uzskatīt par tādu pašu hronisku slimību kā, piemēram, diabēts.
The development of ‘safer’ substitution products (i.e. substances less likely to be diverted into the black market) makes it likely that drug dependency treatment will move even further towards the GP’s surgery. This is also a process of normalisation, which allows drug dependency to be treated like a chronic disease such as diabetes.
La mise au point de produits de substitution «plus sûrs» (c'est-à-dire des substances moins susceptibles d'être détournées vers le marché noir) fait penser qu'il est probable que le traitement de la dépendance à la drogue devienne de plus en plus l'affaire des médecins généralistes. On observe également un processus de normalisation, qui permet de traiter la dépendance à la drogue de la même façon qu'une maladie chronique comme le diabète.
Aufgrund der Entwicklung „sichererer“ Substitutionsstoffe (d. h. von Substanzen, die weniger wahrscheinlich für den Schwarzmarkt abgezweigt werden) ist es durchaus denkbar, dass die Drogenbehandlung künftig verstärkt in hausärztlichen Praxen erfolgen wird. Ein solcher Normalisierungsprozess macht es möglich, dass Drogenabhängigkeit wie eine chronische Krankheit wie beispielsweise Diabetes behandelt wird.
El desarrollo de productos de sustitución «más seguros» (es decir, sustancias con menos probabilidades de ser desviadas al mercado negro) muy bien podría posibilitar en el futuro que se tienda a tratar la drogodependencia en las consultas de los médicos de cabecera. Se trata, asimismo, de un proceso de normalización, que permite tratar la drogodependencia como una enfermedad crónica tal como la diabetes.
L’introduzione di sostanze sostitutive “più sicure” (meno suscettibili di essere deviate verso il mercato nero) aumenta le probabilità che il trattamento della tossicodipendenza diventi sempre più di competenza del medico generico. Si tratta anche di un processo di normalizzazione, che permette di curare la tossicodipendenza alla stregua di una malattia cronica come il diabete.
O desenvolvimento de produtos de substituição “mais seguros” (isto é, substâncias menos susceptíveis de serem desviadas para o mercado negro) torna provável que o tratamento da toxicodependência fique cada vez mais a cargo dos médicos de clínica geral. Trata-se também de um processo de normalização, que permite que a toxicodependência seja tratada como uma doença crónica, à semelhança da diabetes.
Η ανάπτυξη «ασφαλέστερων» προϊόντων υποκατάστασης (δηλαδή ουσιών με μικρότερη πιθανότητα να διοχετευτούν στη μαύρη αγορά) αυξάνει τις πιθανότητες η θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά να στραφεί ακόμη περισσότερο στα ιατρεία γενικών ιατρών. Πρόκειται επίσης για μια διαδικασία εξομάλυνσης που επιτρέπει η εξάρτηση από τα ναρκωτικά να αντιμετωπίζεται σαν μια χρόνια ασθένεια όπως ο διαβήτης.
Aangenomen mag worden dat de behandeling van drugsverslaving door de ontwikkeling van “veiligere” substitutieproducten (dat wil zeggen middelen die minder snel op de zwarte markt terecht zullen komen) nog meer een zaak gaat worden die zich afspeelt in de spreekkamer van de huisarts. Dat is ook een normalisatieproces, dat ertoe leidt dat drugsverslaving steeds meer als een normale chronische ziekte, zoals diabetes, beschouwd en behandeld gaat worden.
Vývoj „bezpečnějších“ substitučních produktů (tj. látek s menší pravděpodobností, že budou zneužity na černém trhu) směřuje k tomu, že léčba drogové závislosti se bude přesouvat více do ordinací praktických lékařů. To je zároveň proces normalizace, který umožňuje léčit drogovou závislost jako chronickou nemoc, stejně jako například cukrovku.
Udviklingen af "sikrere" substitutionsprodukter (dvs. stoffer, som med mindre sandsynlighed vil dukke op på det sorte marked) gør det sandsynligt, at behandlingen for stofafhængighed i endnu højere grad vil foregå i den praktiserende læges konsultationsværelse. Dette er også en normaliseringsproces, der gør det muligt at behandle stofafhængighed som en kronisk sygdom ligesom f.eks. diabetes.
Turvalisemate asendusainete (st selliste ainete, mida vähem tõenäoliselt toimetatakse mustale turule) väljatöötamine suurendab tõenäosust, et narkootiliste ainete sõltuvuse ravi nihkub veelgi enam perearsti töövaldkonda. Ka see on normaliseerumisprotsess, mis võimaldab ravida narkosõltuvust samuti nagu kroonilist haigust, näiteks diabeeti.
”Turvallisempien” korvaushoitotuotteiden (tuotteiden, jotka eivät niin helposti kulkeudu pimeille markkinoille) kehittäminen johtaa luultavasti huumeriippuvuuden hoidon siirtymiseen yhä enemmän yleislääkärien vastuulle. Tässä on kyse normaalistumisprosessista, joka mahdollistaa huumeriippuvuuden hoitamisen diabeteksen kaltaisena kroonisena sairautena.
A „biztonságosabb” helyettesítő termékek (azaz a feketepiacra kisebb valószínűséggel eltérített termékek) kifejlesztése valószínűsíti, hogy a drogfüggőség kezelése egyre inkább a háziorvosok praxisába fog tartozni. Ez egyfajta normalizálódási folyamatot is jelent, ami lehetővé teszi, hogy a drogfüggőséget más krónikus betegségekhez, így pl. a cukorbetegségekhez hasonlóan kezeljék.
Utviklingen av “tryggere” substitusjonsprodukter (dvs. stoffer som har mindre sannsynlighet for å havne på svartebørsmarkedet) øker sannsynligheten for at allmennlegen kan bli viktigere i avhengighetsbehandlingen. Dette er også en normaliseringsprosess som gjør at narkotikaavhengighet kan behandles som en kronisk sykdom på linje med diabetes.
Opracowanie „bezpieczniejszych” substancji zastępczych (np. substancji o mniejszym prawdopodobieństwie trafienia na czarny rynek) sprawia, że leczenie uzależnienia od narkotyków odbywać się będzie w większym stopniu pod kontrolą poradni medycyny rodzinnej. Jest to proces normalizacji, pozwalający na leczenie uzależnienia od narkotyków w taki sam sposób, jak leczy się choroby przewlekłe, np. cukrzycę.
Elaborarea de produse de substituţie „mai sigure” (adică substanţe care pot fi deturnate mai greu spre piaţa neagră) face probabilă deplasarea tratamentului dependenţei de droguri tot mai mult către cabinetele de medicină generală. Aceasta reprezintă, în acelaşi timp, un proces de normalizare, care permite tratarea dependenţei de droguri ca o boală cronică, de tipul diabetului.
Vývoj „bezpečnejších“ náhradných produktov (t. j. látok, u ktorých je menej pravdepodobné, že sa budú zneužívať na čiernom trhu) robí pravdepodobným, že liečenie závislosti od drog sa ešte viac posunie smerom k ordinácii praktického lekára. Toto je aj proces normalizácie, ktorý umožňuje, aby sa závislosť od drog liečila podobne ako chronická choroba, napríklad cukrovka.
Razvoj "varnejših" nadomestnih snovi (npr. snovi, za katere bi bilo manj verjetno, da se bodo preusmerile na črni trg) obeta, da se bo zdravljenje odvisnosti od drog še bolj približalo ordinacijam osebnih zdravnikov. To je tudi proces normalizacije, ki omogoča, da se odvisnost od drog zdravi kot kronična bolezen, kot na primer sladkorna bolezen.
Utvecklingen av ”säkrare” substitutionsprodukter (dvs. ämnen med mindre risk att avledas till den svarta marknaden) gör det troligt att behandling av narkotikaberoende tar ytterligare steg i riktning mot allmänläkarens mottagning. Detta är också en normaliseringsprocess som gör det möjligt att få narkotikaberoende behandlat på samma sätt som en kronisk sjukdom som diabetes.
Daha ‘güvenli’ ikame maddeleri (yani karaborsaya çekilme ihtimali daha az olan maddeler), uyuşturucu bağımlılığı tedavisinin pratisyen hekimin muayenehanesine doğru daha da kaymasını muhtemel kılmaktadır. Bu aynı zamanda, uyuşturucu bağımlılığının diyabet türünde kronik bir hastalık gibi tedavi edilmesine olanak veren bir normalleştirme sürecidir.
  3. nodaļa: Kaņepes  
ES un kandidātvalstīs 2004. gadā ir bijuši aptuveni 12 800 atsavināšanas gadījumu, konfiscējot apmēram 22 miljonus kaņepju stādu un 9,5 tonnas kaņepju stādu, no kuriem lielākais daudzums ir konfiscēts Turcijā (46).
In 2004, an estimated 12 800 seizures in the EU and candidate countries resulted in the recovery of about 22 million cannabis plants and 9.5 tonnes of cannabis plants, with Turkey accounting for the greatest quantities seized (46). The number of seizures of cannabis plants has increased since 1999 and, based upon data from reporting countries, continued to increase in 2004.
En 2004, on estime le nombre de saisies dans l'UE et dans les pays candidats à 12 800, soit quelques 22 millions de plants de cannabis et 9,5 tonnes de plants de cannabis récupérés, la Turquie enregistrant les quantités saisies les plus élevées (46). Le nombre de saisies de plants de cannabis a progressé depuis 1999 et, sur la base des données fournies par les pays déclarants, il a poursuivi son ascension en 2004.
Im Jahr 2004 wurden bei schätzungsweise 12 800 Sicherstellungen in der EU und den Kandidatenländern etwa 22 Mio. Cannabispflanzen beschlagnahmt, das entspricht einer Menge von etwa 9,5 Tonnen. Dabei entfiel der größte Anteil der sichergestellten Mengen auf die Türkei (46). Die Zahl der Sicherstellungen von Cannabispflanzen ist seit 1999 gestiegen. Den Angaben der Berichtsländer zufolge setzte sich dieser Anstieg im Jahr 2004 fort.
En 2004, se estima que en la UE y en los países candidatos se llevaron a cabo 12 800 incautaciones, lo que supuso la aprehensión de aproximadamente 22 millones de plantas de cannabis, correspondientes a 9,5 toneladas, siendo Turquía el país donde se llegaron a aprehender las mayores cantidades (46). El número de incautaciones de plantas de cannabis ha aumentado desde 1999 y, en base a los datos facilitados por los países, siguió incrementándose en 2004.
Nel 2004 i 12 800 sequestri segnalati negli Stati membri dell’UE e nei paesi candidati all’adesione hanno consentito di recuperare circa 22 milioni di piante di cannabis, pari a 9,5 tonnellate; i quantitativi più ingenti di sostanze prelevate sono stati riferiti dalla Turchia (46). Il numero di sequestri di piante di cannabis è aumentato dal 1999 e, secondo quanto riferito dagli Stati membri, ha continuato a crescere nel 2004.
Em 2004, um número estimado de 12 800 apreensões na UE e nos países candidatos levou à apreensão de cerca de 22 milhões de plantas de cannabis, equivalentes a 9,5 toneladas, sendo a Turquia responsável pelas maiores quantidades apreendidas (46). O número de plantas de cannabis apreendidas tem vindo a crescer desde 1999 e segundo os dados dos países que comunicaram informações, continuou a aumentar em 2004.
Το 2004 οι 12 800 κατασχέσεις που υπολογίζεται ότι έγιναν στην ΕΕ και στις υποψήφιες χώρες είχαν ως αποτέλεσμα την κατάσχεση περίπου 22 εκατομμυρίων φυτών κάνναβης και 9,5 τόνων φυτών κάνναβης, με τις μεγαλύτερες ποσότητες να κατάσχονται στην Τουρκία (46). Ο αριθμός των κατασχέσεων φυτών κάνναβης παρουσιάζει αύξηση από το 1999 και, βάσει των στοιχείων από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, συνέχισε να αυξάνεται το 2004.
In 2004 resulteerden de naar schatting 12 800 vangsten in de EU- en kandidaat-lidstaten in de inbeslagname van ongeveer 22 miljoen cannabisplanten met een totaalgewicht van 9,5 ton, waarbij Turkije de grootste hoeveelheid voor zijn rekening nam (46). Het aantal vangsten van cannabisplanten is sinds 1999 gestegen en is, op basis van de verstrekte gegevens, in 2004 blijven stijgen.
V roce 2004 bylo v EU a v kandidátských zemích při 12 800 záchytech zadrženo 22 milionů kusů rostlin konopí o hmotnosti 9,5 tuny. Největší objem záchytů byl zaznamenán v Turecku (46). Počet zadržených rostlin konopí se od roku 1999 zvyšuje a podle dostupných údajů k jeho nárůstu nadále docházelo i v roce 2004.
I 2004 førte skønsmæssigt 12 800 beslaglæggelser i EU og kandidatlandene til konfiskation af ca. 22 millioner cannabisplanter og 9,5 tons cannabisplanter, hvor Tyrkiet tegnede sig for de største mængder, der blev beslaglagt (46). Antallet af beslaglæggelser af cannabisplanter er steget siden 1999 og er – på grundlag af data fra de indberettende lande – fortsat med at stige i 2004.
2004. a oli ELis ja kandidaatriikides hinnanguliselt 12 800 konfiskeerimist, mille käigus saadi kätte umbes 22 miljonit kanepitaime ja 9,5 tonni kanepitaimi, kusjuures konfiskeeritud koguste poolest oli esikohal Türgi.(46) Kanepitaimede konfiskeerimiste arv on 1999. a alates kasvanud ning see kasv jätkus 2004. aastal.
EU:ssa ja ehdokasvaltioissa vuonna 2004 tehdyissä noin 12 800 takavarikossa otettiin haltuun noin 22 miljoonaa kannabiskasvia ja 9,5 tonnia kasveja. Suurimmat määrät takavarikoitiin Turkissa (46). Kannabiskasvitakavarikkojen lukumäärä on kasvanut vuodesta 1999 lähtien, ja tietoja raportoineiden maiden ilmoitusten perusteella kasvu jatkui vuonna 2004.
2004-ben az EU-ban és a tagjelölt országokban történt, 12 800-ra becsült lefoglalás körülbelül 22 millió kannabisznövény, illetve 9,5 tonnányi kannabisznövény megtalálásához vezetett, a lefoglalt mennyiségeket tekintve Törökországgal az élen46. A kannabisznövények lefoglalásainak száma 1999 óta emelkedett, és – e jelentéstevő országok adatai alapján – ez az emelkedés 2004-ben is folytatódott.
De anslagsvis 12 800 beslagene som ble gjort i EU og søkerlandene i 2004, omfatter ca. 22 millioner cannabisplanter, eller 9,5 tonn. De største beslagene ble gjort i Tyrkia (46). Antallet beslag av cannabisplanter har økt siden 1999, og ut fra innrapporterte data fortsetter økningen i 2004.
Ocenia się, że w 2004 r. w UE miało miejsce 12 800 przypadków konfiskaty, w wyniku których przejęto około 22 milionów roślin konopi indyjskich i 9,5 t roślin konopi indyjskich, z czego większość przypadała na Turcję (46). Liczba przypadków konfiskaty roślin konopi indyjskich wzrosła od 1999 r. i, według danych z krajów objętych sprawozdaniem, w 2004 r. nadal rosła.
În 2004, un număr estimat de 12 800 de capturi în Uniunea Europeană şi ţările candidate a dus la recuperarea a aproximativ 22 de milioane de plante de canabis şi 9,5 tone de plante de canabis, Turcia reprezentând ţara cu cea mai mare cantitate capturată (46). Numărul de capturi de plante de canabis a crescut din 1999 şi, pe baza datelor oferite de ţările raportoare, a continuat să crească în 2004.
Odhadovaných 12 800 zachytení v EÚ a v kandidátskych krajinách v roku 2004 malo za následok získanie 22 miliónov rastlín kanabisu a 9,5 ton rastlín kanabisu, z čoho Turecko predstavovalo najväčšie zachytené množstvá (46). Počet zachytení rastlín kanabisu sa od roku 1999 zvýšil a na základe údajov z krajín, ktoré poskytli správy, zvyšovanie pokračovalo aj v roku 2004.
Leta 2004 je ocenjeno število 12.800 zasegov v EU in državah kandidatkah pomenilo zaseg približno 22 milijonov rastlin konoplje in 9,5 tone rastlin konoplje, pri čemer je bila v Turčiji zasežena največja količina (46). Število zasegov rastlin konoplje se je po letu 1999 povečevalo in se je po podatkih iz držav poročevalk povečevalo vse do leta 2004.
Under 2004 ledde uppskattningsvis 12 800 antal beslag i EU och kandidatländerna till att cirka 22 miljoner cannabisplantor eller 9,5 ton cannabisplantor konfiskerades där Turkiet stod för den största beslagtagna mängden (46). Antalet beslag av cannabisplantor har ökat sedan 1999 och baserat på uppgifter från rapporterande länder fortsätter denna trend under 2004.
2004 yılında, AB ile aday ülkelerdeki tahmini 12.800 ele geçirme, 22 milyon kenevir bitkisi ile 9,5 ton kenevir bitkisinin bulunmasıyla sonuçlanırken, en büyük miktarlar Türkiye’de ele geçirilmiştir (46). Kenevir bitkisi ele geçirmelerinin sayısı 1999’dan beri artmış ve rapor eden ülkelerden alınan veriler temel alındığında, 2004’te de artmaya devam etmiştir.
  11. logs. Padomes lÄ“mu...  
(1) Padomes Lēmums 2005/387/JHA par apmainīšanos ar informāciju par jaunām psihoaktīvām vielām, to riska novērtējumu un kontroli ir publicēts Eiropas Savienības Oficiālajā Vēstnesī 2005. gada 10. maijā (L 127/32–37) un stājies spēkā 2005.
(1) Council Decision 2005/387/JHA on information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances was published in the Official Journal of the European Union on 20 May 2005 (L 127/32–37) and took effect on 21 May 2005. The decision applies to substances currently not listed in any of the schedules to the 1961 and 1971 UN drug control conventions.
(1) La décision 2005/387/JAI du Conseil relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives a été publiée au Journal officiel de l’Union européenne le 20 mai 2005 (JO L 127/32-37) et est entrée en vigueur le 21 mai 2005. La décision s’applique aux substances qui ne sont pas encore inscrites dans les annexes aux conventions des Nations unies de 1961 et de 1971 sur le contrôle des drogues.
(1) Der Beschluss 2005/387/JI des Rates vom 10. Mai 2005 betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen wurde am 20. Mai 2005 im Amtsblatt der Europäischen Union veröffentlicht (ABl. L 127 vom 20.5.2005, S. 32) und trat am 21. Mai 2005 in Kraft. Der Beschluss findet auf Substanzen Anwendung, die derzeit nicht in einem der Anhänge zu den Übereinkommen der Vereinten Nationen über die Drogenkontrolle von 1961 und 1971 aufgeführt sind.
(1) La Decisión 2005/387/JAI del Consejo relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas se publicó en el Diario Oficial de la Unión Europea el 20 de mayo de 2005 (DO L 127 de 20.5.2005, p. 32) y entró en vigor el 21 de mayo de 2005. La presente Decisión se aplicará a las sustancias no enumeradas actualmente en ninguna de las listas de las convenciones de control de estupefacientes y sustancias psicotrópicas de la ONU de 1961 y 1971.
(1) La decisione 2005/387/GAI del Consiglio relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive è stata pubblicata nella Gazzetta Ufficiale dell’Unione europea il 20 maggio 2005 (L 127/32–37) ed è entrata in vigore il 21 maggio 2005. La decisione si applica alle sostanze che attualmente non sono comprese in nessuno degli allegati delle convenzioni delle Nazioni Unite sugli stupefacenti del 1961 e del 1971.
(1) A Decisão 2005/387/JAI do Conselho relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas foi publicada no Jornal Oficial da União Europeia em 20 de Maio de 2005 (L 127/32–37) e entrou em vigor em 21 de Maio de 2005. A decisão é aplicável a substâncias que não estão actualmente incluídas nas listas das convenções das Nações Unidas de 1961 e 1971 sobre o controlo da droga.
(1) Η απόφαση 2005/387/ΔΕΥ του Συμβουλίου, της 10ης Μαΐου 2005, σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών δημοσιεύτηκε στην Επίσημη Εφημερίδα της Ευρωπαϊκής Ένωσης στις 20 Μαΐου 2005 (L 127/32–37) και τέθηκε σε ισχύ στις 21 Μαΐου 2005. Η απόφαση εφαρμόζεται για ουσίες που επί του παρόντος δεν περιλαμβάνονται σε κάποιον από τους καταλόγους των συμβάσεων του 1961 και του 1971 των Ηνωμένων Εθνών.
(1) Besluit 2005/387/JBZ van de Raad inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen werd op 20 mei 2005 gepubliceerd in het Publicatieblad van de Europese Unie (L 127/32-37) en is op 21 mei 2005 in werking getreden. Het besluit is van toepassing op stoffen die momenteel niet voorkomen op een van de lijsten bij de verdragen van de Verenigde Naties van 1961 en 1971 inzake drugsbestrijding.
(1) Rozhodnutí Rady 2005/387/JVV o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek bylo zveřejněno v Úředním věstníku Evropské unie dne 20. května 2005 (L 127/32–37) a nabylo účinnosti dne 21. května 2005. Rozhodnutí se vztahuje na látky, které v současnosti nejsou zařazeny do žádného seznamu látek úmluv OSN o kontrole drog z roku 1961 a 1971.
(1) Rådets afgørelse 2005/387/RIA om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer blev offentliggjort i Den Europæiske Unions Tidende den 20. maj 2005 (L 127, s. 32–37) og trådte i kraft den 21. maj 2005. Afgørelsen finder anvendelse på stoffer, der på nuværende tidspunkt ikke er anført i fortegnelserne til FN's konventioner om narkotikakontrol af 1961 og 1971.
(1) Nõukogu otsus 2005/387/JSK uusi psühhoaktiivseid aineid käsitleva teabe vahetuse, riski hindamise ja kontrolli kohta avaldati Euroopa Liidu Teatajas 20. mail 2005 (L 127/32–37) ja see jõustus 21. mail 2005. Otsus kehtib nende ainete kohta, mis praegu ei ole üheski ÜRO 1961. ja 1971. aasta narkootiliste ainete konventsiooni nimekirjas.
(1) Neuvoston päätös 2005/387/YOS uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskinarvioinnista ja valvonnasta julkaistiin Euroopan unionin virallisessa lehdessä 20.5.2005 (L 127, s. 32–37), ja se tuli voimaan 21.5.2005. Päätöstä sovelletaan aineisiin, joita ei ole lueteltu vuonna 1961 ja vuonna 1971 tehdyissä Yhdistyneiden Kansakuntien huumausaineita koskevissa yleissopimuksissa.
1 Az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló, 2005. május 10-i 2005/387/IB tanácsi határozatot 2005. május 20-án tették közzé az Európai Unió Hivatalos Lapjában (L 127/32–37.), és 2005. május 21-én lépett hatályba. A határozat azokra az anyagokra alkalmazandó, amelyek jelenleg nem szerepelnek a kábítószerek ellenőrzéséről szóló 1961. és 1971. évi ENSZ-egyezmények egyik jegyzékében sem.
(1) Rådsbeslutning 2005/387/JIS om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer ble kunngjort i Den Europeiske Unions Tidende 20. mai 2005 (L 127/32–37) og trådte i kraft 21. mai 2005. Beslutningen gjelder stoffer som for øyeblikket ikke er oppført i noen av tilleggene til FN-konvensjonene om narkotikakontroll av 1961 og 1971.
(1) Decyzję Rady 2005/387/WSiSW w sprawie wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych substancji psychoaktywnych opublikowano w Dzienniku Urzędowym Unii Europejskiej z 20 maja 2005 r. (L 127/32–37), a weszła ona w życie 21 maja 2005 r. Decyzja odnosi się do substancji, które obecnie nie są zamieszczone w żadnym z wykazów Konwencji ONZ o kontroli narkotyków z 1961 i 1971 r.
(1) Decizia 2005/387/JAI a Consiliului privind schimbul de informaţii, evaluarea riscului şi controlul noilor substanţe psihoactive a fost publicată în Jurnalul Oficial al Uniunii Europene la 20 mai 2005 (L 127/32–37) şi a intrat în vigoare la 21 mai 2005. Decizia se aplică pentru substanţele care nu au fost până în prezent incluse în nici o anexă la convenţiile ONU privind controlul drogurilor din 1961 şi 1971.
(1) Rozhodnutie Rady 2005/387/JHA o výmene informácií, hodnotení rizika a kontrole nových psychoaktívnych látok bolo uverejnené v Úradnom vestníku Európskej únie dňa 20. mája 2005 (L 127/32–37) a nadobudlo účinnosť 21. mája 2005. Rozhodnutie sa vzťahuje na látky, ktoré v súčasnosti nie sú uvedené v žiadnej z príloh k Dohovorom OSN o kontrole drog z roku 1961 a 1971.
(1) Sklep Sveta 2005/387/PNZ o izmenjavi informacij, oceni tveganja in nadzoru novih psihoaktivnih snovi je bil objavljena v Uradnem listu Evropske unije 20. maja 2005 (L 127/32–37) in je začel veljati 21. maja 2005. Nanaša se na snovi, ki trenutno niso navedene na seznamih programov konvencij ZN o nadzoru drog iz let 1961 in 1971.
(1) Rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen offentliggjordes I Europeiska unionens officiella tidning den 20 maj 2005 (EUT L 127/32–37) och trädde i kraft den 21 maj 2005. Beslutet avser ämnen som för närvarande inte finns upptagna i någon av förteckningarna till FN-konventionerna från 1961 och 1971.
(1) Yeni psikoaktif maddelerin bilgi değişimi, risk değerlendirmesi ve kontrolü hakkında 2005/387/JHA sayılı Konsey Kararı, 20 Mayıs 2005 tarihinde Avrupa Birliği Resmi Gazetesi’nde (L 127/32-37) yayımlanmış olup 21 Mayıs 2005 tarihinde yürürlüğe girmiştir. Karar, hali hazırda 1961 ve 1971 BM uyuşturucu kontrolü sözleşmelerinin hiçbir programında yer almayan maddeler için geçerlidir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Kopīgā EMCDDA un Eiropola ziņojumā ir teikts, ka saskaņā ar Padomes lēmuma noteikumiemu oficiāls mCPP riska novērtējums nav jāveic, jo ir konstatēts, ka to lieto vismaz viena ārstniecības līdzekļa ražošanā.
In a joint report, the EMCDDA and Europol recommended, in line with the provisions of the Council decision, that no formal risk assessment be carried out as there is evidence that mCPP is used in the manufacture of at least one medicinal product. However, it was also noted that, despite the fact that at present there is little evidence of significant public health or social risks related to mCPP, this question must remain open in the absence of a thorough scientific risk assessment.
Dans un rapport commun, l'OEDT et Europol ont recommandé que, conformément aux dispositions de la décision du Conseil, aucune évaluation formelle des risques ne soit réalisée dans la mesure où il est établi que la mCPP entre dans la fabrication d'au moins un médicament. Toutefois, le rapport relevait également qu'en dépit du fait qu'il existe actuellement peu de preuves de risques significatifs associés à la mCPP au plan social ou de la santé publique, cette question doit demeurer ouverte en l'absence d'une évaluation scientifique approfondie des risques.
In einem gemeinsamen Bericht empfahlen die EBDD und Europol im Einklang mit den Bestimmungen des Ratsbeschlusses, keine formale Risikobewertung durchzuführen, da es Belege dafür gibt, dass mCPP für die Herstellung mindestens eines Arzneimittels verwendet wird. Es wurde jedoch auch darauf hingewiesen, dass zwar derzeit im Zusammenhang mit mCPP kaum Belege für erhebliche Risiken für die öffentliche Gesundheit oder die Gesellschaft vorliegen, diese Frage jedoch ungeachtet dessen weiter verfolgt werden muss, solange keine gründliche wissenschaftliche Risikobewertung durchgeführt wurde.
En un informe conjunto, el OEDT y Europol recomendaban, conforme a las disposiciones de la Decisión del Consejo, no efectuar una evaluación de riesgos formal dado que existen pruebas de que la mCPP es utilizada en la fabricación de al menos un medicamento. No obstante, también se observó que, a pesar de que actualmente apenas se ha constatado la evidencia de importantes riesgos sociales o para la salud pública relacionados con el consumo de mCPP, esta cuestión debe permanecer abierta a falta de una rigurosa evaluación de riesgos científica.
In una relazione congiunta l’OEDT e l’Europol hanno raccomandato, in linea con le disposizioni della decisione del Consiglio, che non venga svolta una valutazione del rischio formale, poiché risulta che l’mCPP è usata nella produzione di almeno un prodotto medicinale. Tuttavia, si è osservato che, nonostante vi siano attualmente poche segnalazioni di rischio significativo per la salute pubblica o a livello sociale derivante dal consumo di mCPP, la questione deve rimanere aperta in assenza di un’approfondita valutazione scientifica del rischio.
Num relatório conjunto, o OEDT e a Europol recomendaram, de acordo com as disposições da decisão do Conselho, que não fosse realizada uma avaliação formal dos riscos, uma vez que existem provas de que a mCPP é utilizada no fabrico de, pelo menos, um medicamento. No entanto, também foi assinalado que, apesar de existirem poucos indícios de que a mCPP gere riscos significativos a nível social ou de saúde pública, esta questão deverá manter-se em aberto enquanto não se efectuar uma avaliação científica aprofundada dos riscos.
Σε κοινή έκθεση το ΕΚΠΝΤ και η Ευρωπόλ εισηγήθηκαν, σύμφωνα με τις διατάξεις της απόφασης του Συμβουλίου, τη μη πραγματοποίηση επίσημης αξιολόγησης κινδύνου, καθώς υπάρχουν στοιχεία ότι η mCPP χρησιμοποιείται στην παρασκευή τουλάχιστον ενός φαρμακευτικού προϊόντος. Ωστόσο, σημειώθηκε επίσης ότι, παρά το γεγονός ότι επί του παρόντος δεν υπάρχουν στοιχεία για την ύπαρξη σημαντικών κινδύνων για τη δημόσια υγεία ή κοινωνικών κινδύνων που να συνδέονται με τη mCPP, το ζήτημα αυτό πρέπει να παραμείνει ανοιχτό ελλείψει διεξοδικής επιστημονικής αξιολόγησης κινδύνου.
In een gezamenlijk verslag hebben het EWDD en Europol overeenkomstig de bepalingen van het besluit van de Raad aanbevolen om geen officiële risicobeoordeling uit te voeren, omdat er bewijzen zijn dat mCPP wordt gebruikt bij de vervaardiging van ten minste één geneesmiddel. In het verslag wordt echter ook gesteld dat, ondanks het feit dat momenteel niet is aangetoond dat mCPP belangrijke risico’s voor de openbare gezondheid of de samenleving inhoudt, deze kwestie moet worden opengelaten zo lang het risico wetenschappelijk niet grondig is onderzocht.
V souladu s rozhodnutím Rady vydaly EMCDDA a Europol ve společné zprávě doporučení neprovádět formální hodnocení rizik, jelikož existují důkazy, že se mCPP používá při výrobě alespoň jednoho léčivého přípravku. Zároveň však také konstatovaly, že ačkoli v současnosti existuje minimum důkazů o závažných zdravotních a sociálních rizicích souvisejících s mCPP, musí tato otázka zůstat otevřená vzhledem k neexistujícímu důkladnému vědeckému hodnocení rizik.
I en fælles rapport anbefalede EONN og Europol i overensstemmelse med bestemmelserne i Rådets afgørelse, at der ikke foretages en formel risikovurdering, da der er bevis for, at mCPP anvendes til fremstilling af mindst ét lægemiddel. Det blev imidlertid også bemærket, at selv om der på nuværende tidspunkt kun er få tegn på, at mCPP er forbundet med væsentlige sundhedsmæssige eller sociale risici, må dette spørgsmål stå åbent uden en grundig videnskabelig risikovurdering.
Kooskõlas nõukogu otsuse sätetega soovitasid EMCDDA ja Europol oma ühisaruandes ametlikku riskihindamist mitte teostada, kuna on tõendeid, et mCPPd kasutatakse vähemalt ühe ravimpreparaadi tootmisel. Siiski märgiti, et kuigi praeguseks on vähe tõendeid mCPPst tuleneva märkimisväärse rahvatervise ohu või sotsiaalsete riskide kohta, peab see teema põhjaliku teadusliku riskianalüüsi puudumisel lahtiseks jääma.
Yhteisessä raportissaan EMCDDA ja Europol suosittelivat neuvoston päätöksen mukaisesti, ettei virallista riskinarviointia suoritettaisi, koska mCPP:tä ilmeisesti käytetään ainakin yhden laillisen lääkevalmisteen tuotannossa. Samalla kuitenkin huomautettiin, että vaikka mCPP:hen ei tällä hetkellä näytä liittyvän mitään merkittäviä kansanterveydellisiä tai sosiaalisia riskejä, tähän kysymykseen on lopulta vaikea ottaa kantaa ilman perusteellista tieteellistä riskinarviointia.
Az EMCDDA és az Europol egy közös jelentésükben azt ajánlották, hogy – a tanácsi rendelet rendelkezéseivel összhangban – ne végezzenek hivatalos kockázatértékelést, mivel bizonyított, hogy az mCPP-t legalább egy gyógyszerkészítmény előállításában használják. Annak ellenére azonban, hogy az mCPP-hez kapcsolódó jelentős közegészségügyi vagy társadalmi kockázatokra egyelőre kevés a bizonyíték, a kérdést mindaddig nyitva kell hagyni, amíg nem készül alapos tudományos kockázatértékelés.
I tråd med rådsbeslutningen anbefaler EONN og Europol i en felles rapport at ingen formell risikovurdering skal finne sted, ettersom det er dokumentert at mCPP brukes i framstillingen av minst ett legemiddel. Derimot fant man at saken må holdes åpen i mangel av en grundig vitenskapelig risikovurdering, på tross av at det finnes lite bevis for at mCPP representerer noen signifikant folkehelse- eller sosial risiko.
We wspólnym sprawozdaniu, EMCDDA i Europol zaleciły, aby zgodnie z przepisami decyzji Rady nie dokonywać formalnej oceny ryzyka, gdyż istnieje dowód na stosowanie mCPP przy wytwarzaniu co najmniej jednego produktu leczniczego. Stwierdzono jednak, że chociaż obecnie istnieje niewiele dowodów istotnych zagrożeń stwarzanych przez mCPP w dziedzinie zdrowia publicznego czy też zagrożeń społecznych, kwestię tę należy pozostawić otwartą ze względu na brak rzetelnej, naukowej oceny ryzyka.
Într-un raport comun, OEDT şi Europol au recomandat, în conformitate cu dispoziţiile deciziei Consiliului, să nu se desfăşoare o evaluare formală a riscurilor deoarece există dovezi că mCPP se foloseşte în fabricarea cel puţin a unui produs medicinal. Cu toate acestea, s-a remarcat şi că, în ciuda faptului că în prezent nu prea există dovezi care să ateste importante riscuri sociale sau de sănătate publică legate de mCPP, această problemă trebuie să rămână deschisă în absenţa unei evaluări ştiinţifice riguroase a riscurilor implicate.
V spoločnej správe EMCDDA a Europol odporučili, v súlade s ustanoveniami rozhodnutia Rady, aby sa nevykonávalo žiadne formálne hodnotenie rizík, pretože existujú dôkazy, že mCPP sa používa pri výrobe prinajmenšom jedného liečiva. Uviedlo sa tiež, že napriek skutočnosti, že v súčasnosti existuje málo dôkazov o významných zdravotných alebo sociálnych rizikách súvisiacich s mCPP, táto otázka musí zostať otvorená, ak chýba dôkladné vedecké hodnotenie rizík.
Center in Europol sta v skupnem poročilu v skladu z določbami Sklepa Sveta priporočila, naj se uradna ocena tveganja ne opravi, ker so dokazi, da se mCPP uporablja pri proizvodnji vsaj enega medicinskega izdelka. Opozorila pa sta tudi, da je trenutno sicer na voljo malo dokazov za veliko tveganje za javno zdravje ali družbo, povezano z mCPP, a mora to vprašanje vseeno ostati odprto, ker ni na voljo temeljite znanstvene ocene tveganja.
I en gemensam rapport rekommenderar ECNN och Europol, i linje med bestämmelserna i rådets beslut, att inga formella riskbedömningar ska genomföras eftersom det finns belägg för att mCPP används i framställning av minst ett läkemedel. Man konstaterar samtidigt att trots det faktum att det för närvarande finns få bevis för att mCPP kan knytas till betydande risker för folkhälsan eller samhället, är detta en fråga som måste hållas öppen i avvaktan på en grundlig vetenskaplig bedömning.
EMCDDA ile Europol ortak bir raporda, Konsey kararının hükümlerine uygun olarak, mCPP’nin en az bir tıbbi ürünün imalatında kullanıldığına dair kanıt bulunduğundan hiç bir resmi risk değerlendirmesi yapılmamasını tavsiye etmiştir. Bununla birlikte, hali hazırda mCPP’ye bağlı önemli kamu sağlığı riskleri veya sosyal risklere dair az kanıt bulunması gerçeğine rağmen, derinlemesine bir bilimsel risk değerlendirmesinin yokluğunda bu sorunun açık bırakılması gerektiğine işaret edilmiştir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Saskaņā ar ziņojumiem 2004. gadā ir atsavināti līdz šim pasaulē lielākie 3,4-MDP-2-P un P-2-P apjomi, Eiropā ir konfiscēts lielākais 3,4-MDP-2-P daudzums, bet ASV var lepoties ar lielāko atsavinātā P-2-P daudzumu.
The activities of the Project Prism in Europe have focused on preventing the smuggling of 3,4-MDP-2-P and P-2-P into the EU for use in the illicit manufacture of MDMA and amphetamine respectively. In 2004, seizures of 3,4-MDP-2-P and P-2-P were the largest ever reported globally, Europe accounting for the greatest quantities of 3,4-MDP-2-P seized and the United States for the greatest quantities of P-2-P seized. In 2004, seizures in Europe totalled 10 161 litres of 3,4-MDP-2-P (mostly in the Netherlands and Belgium) and 9 297 litres of P-2-P (mostly in Poland and the Netherlands) (111).
En Europe, le projet Prisme a concentré ses activités sur la prévention de la contrebande de 3,4-MDP-2-P et de P-2-P vers l'UE pour la fabrication illicite, respectivement, de MDMA et d'amphétamines. En 2004, les saisies de 3,4-MDP-2-P et de P-2-P ont été les plus importantes jamais rapportées dans le monde, l'Europe ayant saisi les plus grandes quantités de 3,4-MDP-2-P et les États-Unis celles de P-2-P. En Europe, les saisies se sont élevées en 2004 à 10 131 litres de 3,4-MDP-2-P (surtout aux Pays‑Bas et en Belgique) et à 9 297 litres de P-2-P (essentiellement en Pologne et aux Pays‑Bas) (111).
Die Tätigkeiten im Rahmen des Project Prism konzentrierten sich in Europa auf die Prävention des Schmuggels von 3,4-MDP-2-P und P-2-P in die EU zur Verwendung bei der illegalen Herstellung von MDMA bzw. Amphetamin. Im Jahr 2004 wurden weltweit die größten jemals gemeldeten Mengen 3,4-MDP-2-P und P-2-P sichergestellt, wobei 3,4-MDP-2-P größtenteils in Europa und P-2-P vorwiegend in den Vereinigten Staaten beschlagnahmt wurde. Insgesamt wurden 2004 in Europa 10 161 Liter 3,4-MDP-2-P (vor allem in den Niederlanden und Belgien) und 9 297 Liter P-2-P (vor allem in Polen und den Niederlanden) sichergestellt (111).
En Europa, las actividades del proyecto Prisma se han centrado en prevenir la introducción de 3,4-MDP-2-P y P-2-P de contrabando en la UE para ser utilizadas en la fabricación ilegal de MDMA y anfetamina, respectivamente. En 2004, se llevaron a cabo las incautaciones de 3,4-MDP-2-P y P-2-P de mayor envergadura histórica en todo el mundo, siendo en Europa donde se aprehendieron las mayores cantidades de 3,4-MDP-2-P, mientras que en los Estados Unidos se aprehendieron las mayores cantidades de P-2-P. En el año 2004, las incautaciones llevadas a cabo en Europa sumaron un total de 10 161 litros de 3,4-MDP-2-P (principalmente en los Países Bajos y Bélgica) y 9 297 litros de P-2-P (principalmente en Polonia y los Países Bajos) (111).
Le attività del progetto Prisma in Europa si sono incentrate sulla prevenzione del contrabbando di 3,4-MDP-2-P e di P-2-P nell'Unione europea, destinate alla produzione illecita di MDMA e anfetamina, rispettivamente. Nel 2004 il numero dei sequestri di 3,4-MDP-2-P e P-2-P è stato il più alto segnalato a livello globale, con l’Europa in primo piano per i quantitativi di 3,4-MDP-2-P intercettati e gli Stati Uniti per i quantitativi di P-2-P. Nel 2004 sono stati sequestrati in Europa 10 161 litri di 3,4-MDP-2-P (perlopiù in Paesi Bassi e Belgio) e 9 297 litri di P-2-P (soprattutto in Polonia e Paesi Bassi) (111).
As actividades do projecto Prism na Europa centraram-se na prevenção do contrabando de 3,4-MDP-2-P e de P-2-P para a UE para utilização no fabrico ilegal de MDMA e de anfetaminas, respectivamente. Em 2004, as apreensões de 3,4-MDP-2-P e P-2-P foram as maiores de sempre a nível mundial, sendo a Europa responsável pelas maiores quantidades de 3,4-MDP-2-P e os Estados Unidos pelas maiores quantidades de P-2-P apreendidas. Em 2004, as apreensões na Europa elevaram-se a 10 161 litros de 3,4-MDP-2-P no total (a maior parte nos Países Baixos e na Bélgica) e a 9 297 litros de P-2-P (sobretudo na Polónia e nos Países Baixos) (111).
Οι δραστηριότητες του σχεδίου Prism στην Ευρώπη επικεντρώθηκαν στην πρόληψη της λαθρεμπορίας 3,4-MDP-2-P και P-2-P στην ΕΕ προκειμένου να χρησιμοποιηθούν στην παράνομη παρασκευή MDMA και αμφεταμίνης, αντίστοιχα. Το 2004 οι κατασχέσεις 3,4-MDP-2-P και P-2-P ήταν οι μεγαλύτερες που αναφέρθηκαν ποτέ παγκοσμίως. Οι μεγαλύτερες ποσότητες 3,4-MDP-2-P κατασχέθηκαν στην Ευρώπη, ενώ οι μεγαλύτερες ποσότητες P-2-P κατασχέθηκαν στις Ηνωμένες Πολιτείες. Το 2004 οι κατασχέσεις στην Ευρώπη ανήλθαν συνολικά σε 10 161 λίτρα 3,4-MDP-2-P (κυρίως στις Κάτω Χώρες και το Βέλγιο) και 9 297 λίτρα P-2-P (κυρίως στην Πολωνία και τις Κάτω Χώρες) (111).
De activiteiten van het Prisma-proejct in Europa hebben zich toegespitst op het voorkomen van de smokkel van 3,4-MDP-2-P en P-2-P naar de EU voor gebruik bij de illegale vervaardiging van respectievelijk MDMA en amfetamine. In 2004 werd wereldwijd meer 3,4-MDP-2-P en P-2-P onderschept dan ooit eerder was gemeld, waarbij Europa de grootste hoeveelheden 3,4-MDP-2-P in beslag nam en de Verenigde Staten de grootste hoeveelheden P-2-P. In 2004 zijn de vangsten in Europa in totaal uitgekomen op 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (grotendeels in Nederland en België) en 9 297 liter P-2-P (grotendeels in Polen en Nederland) (111).
Aktivity v rámci projektu Prism se v Evropě orientují na prevenci pašování 3,4-MDP-2-P a P-2-P do Evropské unie za účelem nezákonné výroby MDMA, resp. amfetaminu. V roce 2004 byly zaznamenány vůbec největší světové záchyty 3,4-MDP-2-P a P-2-P, přičemž v Evropě bylo zachyceno největší množství 3,4-MDP-2-P a ve Spojených státech pak největší množství P-2-P. Za rok 2004 dosáhl objem záchytů v Evropě 10 161 litrů 3,4-MDP-2-P (převážně v Nizozemsku a Belgii) a 9 297 litrů P-2-P (převážně v Polsku a Nizozemsku) (111).
Aktiviteterne under Prisme-projektet i Europa har fokuseret på at forhindre smugling af 3,4-MDP-2-P og P-2-P til EU til brug til illegal fremstilling af henholdsvis MDMA og amfetamin. I 2004 var beslaglæggelserne af 3,4-MDP-2-P og P-2-P de største, der nogensinde er indberettet på verdensplan, og Europa tegnede sig for de største mængder beslaglagt 3,4-MDP-2-P og USA for de største mængder beslaglagt P-2-P. I 2004 blev der i Europa beslaglagt i alt 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (hovedsagelig i Nederlandene og Belgien) og 9 297 liter P-2-P (hovedsagelig i Polen og Nederlandene) (111).
Projekti “Prism” tegevus Euroopas on suunatud 3,4-MDP-2-P ja P-2-P, mida kasutatakse vastavalt MDMA ja amfetamiini ebaseaduslikuks tootmiseks, salakaubana ELi toimetamise ennetamisele. 2004. a konfiskeeriti kogu maailmas kõigi aegade kõige suuremad 3,4-MDP-2-P ja P-2-P kogused, Euroopas konfiskeeriti kõige suuremad kogused 3,4-MDP-2-Pd ja Ameerika Ühendriikides kõige suuremad kogused P-2-Pd. 2004. a konfiskeeriti Euroopa kokku 10 161 liitrit 3,4-MDP-2-Pd (peamiselt Madalmaades ja Belgias) ning 9297 liitrit P-2-Pd (peamiselt Poolas ja Madalmaades).(111)
Prism-hankkeessa Euroopassa toiminta on keskittynyt 3,4-MDP-2-P:n ja P-2-P:n salakuljetuksen estämiseen MDMA:n ja amfetamiinin laittomaan tuotantoon EU:ssa. Maailmanlaajuisesti 3,4-MDP-2-P:n ja P-2-P:n takavarikot olivat vuonna 2004 suurempia kuin koskaan aikaisemmin. Suurimmat määrät 3,4-MDP-2-P:tä takavarikoitiin Euroopassa ja suurimmat määrät P-2-P:tä Yhdysvalloissa. Euroopassa takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 10 161 litraa 3,4-MDP-2-P:tä (pääasiassa Alankomaissa ja Belgiassa) ja 9 297 litraa P-2-P:tä (pääasiassa Puolassa ja Alankomaissa) (111).
A Prizma projekt európai tevékenységeinek középpontjában az MDMA, illetve az amfetamin tiltott előállításában felhasznált 3,4-MDP-2-P és a P-2-P anyagok az EU-ba tartó csempészetének megakadályozása állt. A 3,4-MDP-2-P és a P-2-P lefoglalásai 2004-ben világszinten minden korábbinál nagyobb arányokat öltöttek, ezen belül Európában a 3,4-MDP-2-P-ből, az Egyesült Államokban P-2-P-ből ebben az évben foglalták le a legnagyobb mennyiséget. Az európai lefoglalások 2004-ben összesen 10 161 liternyi 3,4-MDP-2-P-t (főként Hollandiában és Belgiumban) és 9297 liter P-2-P-t (főleg Lengyelországban és Hollandiában) tettek ki111.
Det europeiske Prism-prosjektet har fokusert på å forebygge smuglingen av 3,4-MDP-2-P og P-2-P til EU til bruk i den illegale framstillingen av henholdsvis MDMA og amfetamin. I 2004 var beslagene av 3,4-MDP-2-P og P-2-P de største noensinne i verden. Europa sto for de største beslagene av 3,4-MDP-2-P og USA for de største beslagene av P-2-P. I 2004 ble det totalt beslaglagt 10 161 liter 3,4-MDP-2-P i Europa (mesteparten i Nederland og Belgia), og 9 297 liter P-2-P (mesteparten i Polen og Nederland) (111).
Działania podejmowane w Europie w ramach projektu Pryzmat polegają głównie na przeciwdziałaniu przemytowi do UE substancji 3,4-MDP-2-P i P-2-P stosowanych w nielegalnej produkcji, odpowiednio, MDMA i amfetaminy. W 2004 r. odnotowano przypadki największych w historii konfiskat 3,4-MDP-2-P i P-2-P, z czego w Europie skonfiskowano największe ilości 3,4-MDP-2-P, a w Stanach Zjednoczonych – P-2-P. W 2004 r. skonfiskowano w Europie łącznie 10 161 litrów 3,4-MDP-2-P (głównie w Holandii i Belgii) i 9297 litrów P-2-P (głównie w Polsce i Holandii) (111).
Activităţile Proiectului Prisma în Europa s-au concentrat asupra prevenirii contrabandei cu 3,4-MDP-2-P şi P-2-P în Uniunea Europeană, substanţe ce se utilizează pentru fabricarea ilicită de MDMA şi, respectiv, de amfetamină. În 2004, s‑au raportat cele mai mari capturi de 3,4-MDP-2-P şi P-2-P la nivel global, cele mai mari cantităţi de 3,4-MDP-2-P fiind capturate în Europa, iar Statele Unite confiscând cele mai mari cantităţi de P-2-P. În 2004, capturile efectuate în Europa au totalizat 10 161 litri de 3,4-MDP-2-P (majoritatea în Ţările de Jos şi Belgia) şi 9 297 litri de P‑2-P (majoritatea în Polonia şi Ţările de Jos) (111).
Činnosti projektu Prism sa v Európe zamerali ne prevenciu pašovania 3,4-MDP-2-P a P-2-P do EÚ na použitie na nezákonnú výrobu MDMA a amfetamínu. V roku 2004 boli zachytenia 3,4-MDP-2-P a P-2-P najväčšie, aké kedy boli celosvetovo oznámené, pričom na Európu pripadli najväčšie zachytené množstvá 3,4-MDP-2-P a na Spojené štáty najväčšie zachytené množstvá P-2-P. V roku 2004 dosiahli celkovo v Európe zachytené množstvá 10 161 litrov 3,4-MDP-2-P (najmä v Holandsku a Belgicku) a 9 297 litrov P-2-P (najmä v Poľsku a Holandsku (111).
Dejavnosti Projekta Prizma v Evropi so usmerjene v preprečevanje tihotapljenja 3,4-MDP-2-P in P-2-P v EU za uporabo pri prepovedani proizvodnji MDMA oziroma amfetamina. Leta 2004 so poročali o največjih zasegih 3,4-MDP-2-P in P-2-P na svetu doslej, pri čemer je bila v Evropi zasežena največja količina 3,4-MDP-2-P, v Združenih državah pa največja količina P-2-P. Leta 2004 je bilo v Evropi zaseženo skupaj 10.161 litrov 3,4-MDP-2-P (predvsem na Nizozemskem in v Belgiji) in 9297 litrov P-2-P (predvsem na Poljskem in Nizozemskem) (111).
Projektet Prisms verksamheter i Europa har främst inriktats på att förhindra smuggling av 3,4-MDP-2-P och P-2-P till EU för att användas i olaglig framställning av MDMA respektive amfetamin. År 2004 gjordes de största beslag som någonsin rapporterats i världen av 3,4-MDP-2-P och P-2-P. Europa stod för de största mängderna beslagtagen 3,4-MDP-2-P och USA för de största mängderna beslagtagen P-2-P. Under 2004 beslagtogs sammanlagt i Europa 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (främst i Nederländerna och i Belgien) och 9 297 liter P-2-P (främst i Polen och Nederländerna) (111).
Prizma Projesi’nin Avrupa’daki faaliyetleri 3,4-MDP-2-P ile P-2-P’nin sırasıyla MDMA ve amfetaminin yasadışı imalatında kullanılmak üzere AB’ye kaçırılmasını önlemeye odaklanmıştır. 2004’te 3,4-MDP-2-P ile P-2-P ele geçirme vakaları tüm dünyada rapor edilenlerin en büyüğü olup, ele geçirilen en büyük 3,4-MDP-2-P miktarları Avrupa’da ve ele geçirilen en büyük P-2-P miktarları da Amerika Birleşik Devletleri’ndeydi . 2004’te Avrupa’daki ele geçirmelerin toplamı 10.161 litre 3,4-MDP-2-P’yi (çoğunlukla Hollanda ve Belçika’da) ve 9.297 litre P-2-P’yi (çoğunlukla Polonya ve Hollanda’da) buluyordu (111).
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Piperonālam ir daudzveidīgs atļauts lietojums, bet to var izmantot arī kā prekursoru, lai izgatavotu 3,4-MDP-2-P, MDA vai MDMA (INCB, 2006b). Laikposmā starp 2004. gada novembri un 2005. gada oktobri INCB (2006b) ir ziņots par vairāk nekā 150 sūtījumiem jeb 3800 piperonāla tonnām.
Piperonal has many licit uses but may also be used as a precursor in the manufacture of 3,4-MDP-2-P, MDA or MDMA (INCB, 2006b). Between November 2004 and October 2005, over 150 shipments of 3 800 tonnes were reported to the INCB (2006b). In 2004, the greatest seizures of piperonal were reported by China (13 tonnes); 2.4 tonnes was seized in Europe, nearly all of it in Romania (112).
Le pipéronal a de nombreuses utilisations licites, mais il peut également servir de précurseur dans la fabrication de 3,4-MDP-2-P, de MDA ou de MDMA (OICS, 2006b). Entre novembre 2004 et octobre 2005, plus de 150 lots de 3 800 tonnes ont été déclarées à l'OICS (2006b). La Chine a déclaré la plus grande saisie de pipéronal en 2004 (13 tonnes). En Europe, 2,4 tonnes ont été saisies, dont la quasi-totalité en Roumanie (112).
Für Piperonal gibt es zahlreiche legale Verwendungszwecke, es kann aber auch als Grundstoff bei der Herstellung von 3,4-MDP-2-P, MDA oder MDMA eingesetzt werden (INCB, 2006b). Zwischen November 2004 und Oktober 2005 wurden dem INCB über 150 Lieferungen von insgesamt 3 800 Tonnen Piperonal gemeldet (INCB, 2006b). Im Jahr 2004 wurden die größten Sicherstellungen von Piperonal aus China gemeldet (13 Tonnen). In Europa wurden 2,4 Tonnen sichergestellt, und zwar fast ausschließlich in Rumänien (112).
El piperonal tiene varios usos legales, pero también puede ser utilizado como precursor en la fabricación de 3,4-MDP-2-P, MDA o MDMA (JIFE, 2006b). Entre noviembre de 2004 y octubre de 2005, se informó de más de 150 envíos de 3 800 toneladas a la JIFE (2006b). En 2004, según los informes las mayores incautaciones de piperonal se llevaron a cabo en China (13 toneladas); en Europa se incautaron 2,4 toneladas, casi exclusivamente en Rumanía (112).
Il piperonale ha molte possibilità di uso a scopi leciti, ma viene impiegato anche come precursore nella produzione di 3,4-MDP-2-P, MDA o MDMA (INCB, 2006b). Tra il novembre 2004 e l'ottobre 2005 sono state riferite all’INCB (2006b) più di 150 spedizioni, per un totale di 3 800 tonnellate. Nel 2004 il numero di sequestri di piperonale più elevato è stato riferito in Cina (13 tonnellate); 2,4 tonnellate sono state intercettate in Europa, quasi tutte in Romania (112).
O piperonal tem muitas utilizações legais, mas também pode ser usado como precursor no fabrico de 3,4-MDP-2-P, MDA ou MDMA (INCB, 2006b). Entre Novembro de 2004 e Outubro de 2005, foram notificados ao INCB (2006b) mais de 150 carregamentos de 3 800 toneladas. Em 2004, as maiores apreensões de piperonal foram notificadas pela China (13 toneladas); na Europa foram apreendidas 2,4 toneladas, quase todas na Roménia (112).
Η πυπερονάλη έχει πολλές νόμιμες χρήσεις, αλλά μπορεί επίσης να χρησιμοποιηθεί ως πρόδρομη ουσία για την παρασκευή 3,4-MDP-2-P, MDA ή MDMA (INCB, 2006β). Μεταξύ Νοεμβρίου 2004 και Οκτωβρίου 2005, περισσότερες από 150 αποστολές 3 800 τόνων αναφέρθηκαν στο INCB (2006β). Το 2004 οι μεγαλύτερες κατασχέσεις πυπερονάλης αναφέρθηκαν από την Κίνα (13 τόνοι)· 2,4 τόνοι κατασχέθηκαν στην Ευρώπη, σχεδόν στο σύνολό τους στη Ρουμανία (112).
Heliotropine kent vele illegale toepassingen, maar kan ook worden gebruikt als precursor bij de vervaardiging van 3,4-MDP-2-P, MDA of MDMA (INCB, 2006b). Tussen november 2004 en oktober 2005 is volgens meldingen aan de INCB (2006b) bij ruim 150 onderschepte zendingen 3 800 ton in beslag genomen. In 2004 is de grootste heliotropinevangst gemeld door China (13 ton); 2,4 ton is onderschept in Europa, bijna volledig in Roemenië (112).
Piperonal má řadu zákonných způsobů využití, ale může se také jednat o prekurzor pro výrobu 3,4-MDP-2-P, MDA nebo MDMA (INCB, 2006b). V období od listopadu 2004 do října 2005 bylo úřadem INCB ohlášeno přes 150 zásilek v celkovém objemu 3 800 tun (2006b). Největší záchyty piperonalu ohlásila za rok 2004 Čína (13 tun). V Evropě byly zadrženy 2,4 tuny, a to téměř celé množství v Rumunsku (112).
Piperonal har mange lovlige anvendelser, men kan også anvendes om prækursor i fremstillingen af 3,4-MDP-2-P, MDA eller MDMA (INCB, 2006b). Mellem november 2004 og oktober 2005 blev der indberettet over 150 forsendelser på 3 800 tons til INCB (2006b). I 2004 blev de største beslaglæggelser af piperonal indberettet af Kina (13 tons); 2,4 tons blev beslaglagt i Europa, heraf næsten alt i Rumænien (112).
Piperonaalil on palju seaduslikke kasutusviise, kuid seda võidakse kasutada ka lähteainena 3,4-MDP-2-P, MDA või MDMA tootmisel (INCB, 2006b). 2004. a novembrist kuni 2005. a oktoobrini teatati INCBle rohkem kui 150st partiist kogukaaluga 3800 tonni (2006b). 2004. a teatas kõige suurematest piperonaali konfiskeerimistest Hiina (13 tonni); 2,4 tonni konfiskeeriti Euroopas, peaaegu kõik sellest Rumeenias.(112)
Monien laillisten käyttötarkoitusten ohella piperonaalia voidaan käyttää myös lähtöaineena 3,4-MDP-2-P:n, MDA:n tai MDMA:n valmistuksessa (INCB, 2006b). Marraskuun 2004 ja lokakuun 2005 välisenä aikana INCB:lle ilmoitettiin yli 150 näiden aineiden toimitusta, joiden määrä oli yhteensä 3 800 tonnia (2006b). Vuonna 2004 suurimmat takavarikoidut piperonaalimäärät ilmoitti Kiina (13 tonnia); Euroopassa piperonaalia takavarikoitiin 2,4 tonnia, josta suurin osa Romaniassa (112).
A piperonál számos törvényes felhasználással rendelkezik, de a 3,4-MDP-2-P, az MDA vagy az MDMA előállításában prekurzorként is felhasználható (INCB, 2006b). 2004. november és 2005. október között az INCB felé több mint 150 szállítmányt jelentettek be, 3800 tonna mennyiségben (2006b). A piperonál legnagyobb lefoglalásairól 2004-ben Kína számolt be (13 tonna); Európában 2,4 tonnát foglaltak le, szinte az egészet Romániában112.
Piperonal har mange lovlige bruksområder, men kan også brukes som prekursor i produksjonen av 3,4-MDP-2-P, MDA og MDMA (INCB, 2006b). Mellom november 2004 og oktober 2005 ble over 150 forsendelser på totalt 3 800 tonn rapportert til INBC (2006b). I 2004 ble de største beslagene av piperonal rapportert fra Kina (13 tonn), mens 2,4 tonn ble beslaglagt i Europa, nesten alt i Romania (112).
Piperonal ma wiele legalnych zastosowań, ale może być również stosowany jako prekursor w produkcji 3,4-MDP-2-P, MDA lub MDMA (INCB, 2006b). W okresie od listopada 2004 r. do października 2005 r. do INCB zgłoszono ponad 150 przesyłek o wadze 3800 t (2006b). W 2004 r. największe konfiskaty piperonalu zgłosiły Chiny (13 t); 2,4 t skonfiskowano w Europie — prawie wszystko w Rumunii (112).
Piperonalul are multe utilizări legale, dar se poate folosi, de asemenea, ca precursor în fabricarea 3,4-MDP-2-P, MDA sau MDMA (INCB, 2006b). Între noiembrie 2004 şi octombrie 2005, s-au raportat la INCB peste 150 de transporturi de 3 800 de tone (2006b). În 2004, China a raportat cele mai mari capturi de piperonal (13 tone); în Europa s-au capturat 2,4 tone, aproape toată cantitatea în România (112).
Piperonal má mnoho zákonných použití, ale môže sa používať aj ako prekurzor pri výrobe 3,4-MDP-2-P, MDA alebo MDMA (INCB, 2006b). Medzi novembrom 2004 a októbrom 2005 sa INCB (2006b) nahlásilo viac ako 150 zásielok v množstve 3 800 ton. V roku 2004 nahlásila najväčšie zachytenia piperonalu Čína (13 ton); 2,4 tony boli zachytené v Európe, takmer všetko v Rumunsku (112).
Piperonal ima več zakonitih uporab, lahko pa se uporablja tudi kot predhodna sestavina pri proizvodnji 3,4-MDP-2-P, MDA ali MDMA (INCB, 2006b). Med novembrom 2004 in oktobrom 2005 je bilo pri INCB prijavljenih več kot 150 pošiljk v količini 3800 ton (2006b). Leta 2004 je o največjih zasegih piperonala poročala Kitajska (13 ton); 2,4 tone je bilo zaseženega v Evropi, skoraj ves v Romuniji (112).
Piperonal har många lagliga användningsområden men kan också användas som prekursor i framställning av 3,4-MDP-2-P, MDA eller MDMA (INCB, 2006b). Mellan november 2004 och oktober 2005 fick INCB rapporter om drygt 150 leveranser av 3 800 ton (2006b). Under 2004 rapporterade Kina det största beslaget av piperonal (13 ton) medan 2,4 ton beslagtogs i Europa och nästan hela denna mängd konfiskerades i Rumänien (112).
Piperonalın pek çok yasal kullanımı bulunmaktadır ama bunun yanında 3,4-MDP-2P, MDA veya MDMA imalatında öncül olarak da kullanılabilmektedir (INCB, 2006b). Kasım 2004 ile Ekim 2005 arasında INCB’ye 3.800 tonluk 150’nin üzerinde sevkiyat rapor edilmiştir (2006b). 2004’te en büyük piperonal ele geçirmeleri Çin tarafından rapor edilmiştir (13 ton); neredeyse hepsi Romanya’da olmak üzere Avrupa’da 2,4 ton ele geçirilmiştir (112).
  2. logs. Vai Eiropas na...  
Lai gan narkotiku stratēģijās ne vienmēr ir pieminētas atļautās narkotikas un atkarības, īpašās tēmas apskatā ir konstatēts, ka profilakses programmas un dažās valstīs arī ārstniecības pasākumi attiecas tiklab uz legālajām, kā uz nelegālajām narkotikām, un par prioritārām mērķgrupām tiek uzskatīti bērni un jaunieši.
Although drugs strategies do not always refer to licit drugs or addictions, the selected issue finds that prevention programmes and, in some countries, treatment measures apply to both licit and illicit drugs, targeting as a priority children and young people. A slow integration, strategically or institutionally, of licit drugs into policy and measures against illicit drugs appears to be more and more common.
Bien que les stratégies antidrogue ne fassent pas toujours référence aux drogues licites ou aux dépendances à des substances licites, la question particulière conclut que les programmes de prévention et, dans certains pays, les mesures de traitement s’appliquent tant aux drogues licites qu’illicites et visent en priorité les enfants et les jeunes. Une intégration progressive, institutionnelle ou stratégique, des drogues licites dans la politique et les mesures de lutte contre les drogues illicites semble de plus en plus courante.
Zwar wird in den Drogenstrategien nicht immer auf legale Drogen oder Suchterkrankungen Bezug genommen, jedoch wird in dem ausgewählten Thema die Feststellung getroffen, dass Präventionsprogramme und in einigen Ländern auch Behandlungsmaßnahmen sowohl für legale als auch für illegale Drogen geeignet sind und schwerpunktmäßig auf Kinder und junge Menschen abzielen. Offenbar findet mehr und mehr eine schrittweise strategische oder institutionelle Einbeziehung legaler Drogen in politische Strategien und Maßnahmen zur Bekämpfung illegaler Drogen statt.
A pesar de que las estrategias en materia de drogas no siempre hacen referencia a las drogas legales o a las adiciones, la cuestión particular constata que los programas de prevención y, en algunos países, las medidas de tratamiento tienen como objeto tanto las drogas legales como ilegales, y consideran a los niños y a los jóvenes como objetivo prioritario. Cada vez resulta más común que las drogas legales se vayan integrando poco a poco, ya sea con fines estratégicos o institucionales, en las políticas y medidas contra las drogas ilegales.
Benché le strategie in materia di stupefacenti non sempre facciano riferimento alle sostanze lecite o alle dipendenze, il documento sottolinea che i programmi di prevenzione e, in alcuni paesi, gli interventi di cura si applicano alle sostanze sia lecite che illecite, rivolgendosi in primis a bambini e ragazzi. La lenta integrazione (strategica o istituzionale) delle sostanze lecite nelle politiche e negli interventi di lotta contro le sostanze illecite sembra essere via via più frequente.
Apesar de as estratégias de luta contra a droga nem sempre se referirem às drogas legais ou à dependência destas drogas, o tema específico conclui que os programas de prevenção e, em alguns países, as medidas de tratamento, se aplicam tanto às drogas legais como às drogas ilegais, direccionando-se prioritariamente para as crianças e os jovens. A lenta integração, a nível estratégico ou institucional, das drogas legais nas políticas e medidas de luta contra as drogas ilegais parece ser cada vez mais comum.
Μολονότι στις στρατηγικές για τα ναρκωτικά δεν γίνεται πάντοτε αναφορά σε νόμιμες ναρκωτικές ουσίες ή εθισμούς, στο επιλεγμένο θέμα διαπιστώνεται ότι πολλά προγράμματα πρόληψης και, σε ορισμένες χώρες, θεραπευτικά μέτρα εφαρμόζονται τόσο για τις νόμιμες όσο και για τις παράνομες ναρκωτικές ουσίες, στοχεύοντας κατά προτεραιότητα τα παιδιά και τους νέους. Η αργή ενσωμάτωση, σε στρατηγικό ή θεσμικό επίπεδο, των νόμιμων ναρκωτικών ουσιών στην πολιτική και τα μέτρα κατά των παράνομων ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να αποτελούν όλο και πιο συχνό φαινόμενο.
Hoewel in drugsstrategieën niet altijd wordt verwezen naar legale drugs of verslavingen, blijkt uit de speciale kwestie dat preventieprogramma’s en, in bepaalde landen, behandelingsmethoden van toepassing zijn op zowel legale als illegale drugs, waarbij prioriteit wordt gegeven aan kinderen en jongeren. Een langzame, strategische of institutionele, integratie van legale drugs in het beleid en de maatregelen ter bestrijding van illegale drugs lijkt steeds vaker voor te komen.
Přestože se protidrogové strategie vždy nezmiňují o legálních drogách nebo závislostech, toto vybrané téma konstatuje, že programy prevence a v některých zemích také léčebná opatření se týkají jak legálních, tak nelegálních drog a prioritně se zaměřují na děti a mladé lidi. Čím dál více se setkáváme s pomalou integrací, na úrovni strategické nebo institucionální, legálních drog do politiky a opatření proti nezákonným drogám.
Selv om narkotikastrategier ikke altid henviser til legale stoffer eller afhængighedstilstande, fremgår det af det udvalgte tema, at forebyggelsesprogrammer og i nogle lande behandlingstilbud gælder for både legale og illegale stoffer, med børn og unge som et prioriteret indsatsområde. Det synes at blive mere og mere almindeligt, at legale stoffer i strategisk eller institutionel henseende langsomt integreres i politikker og foranstaltninger mod illegale stoffer.
Kuigi narkostrateegiad ei viita alati seaduslikele mõnuainetele või sõltuvusele, leitakse valikteemas, et ennetusprogramme ning mõnes riigis ka ravimeetmeid rakendatakse nii seaduslike kui ebaseaduslike ainete puhul ning sihtrühmaks on enamasti lapsed ja noored. Ilmneb, et tasapisi kaasatakse üha enam seaduslikke aineid ebaseaduslike uimastite vastu suunatud poliitikasse ja meetmetesse.
Vaikka huumausainestrategioissa ei aina mainitakaan laillisia päihteitä tai riippuvuutta niistä, erityiskysymyksessä todetaan, että ehkäisyohjelmat ja joissakin maissa myös hoitotoimenpiteet koskevat sekä laillisia että laittomia päihteitä ja että niiden kohteena ovat ensisijaisesti lapset ja nuoret. Laillisten päihteiden vähittäinen strateginen tai institutionaalinen sisällyttäminen laittomia huumausaineita koskevaan politiikkaan ja toimenpiteisiin näyttää olevan yleistymässä.
Bár a kábítószer-stratégiák nem mindig tesznek említést a legális kábítószerekről vagy az ezektől való függőségről, a kiválasztott témakör megállapítása szerint a megelőzési programok és néhány országban a kezelési intézkedések mind a legális, mind a tiltott kábítószerekkel foglalkoznak, kiemelten kezelve a gyermekeket és a fiatalokat. Egyre inkább általánossá válik a legális kábítószerek fokozatos stratégiai vagy intézményi beemelése a tiltott drogokkal szembeni politikába és intézkedésekbe.
Selv om narkotikastrategiene ikke alltid omtaler lovlige rusmidler eller avhengighet, viser det seg at de forebyggende programmene, og i enkelte land også behandlingstiltakene, gjelder både lovlige og ulovlige rusmidler, med barn og unge som prioritert målgruppe. Sakte integrasjon, strategisk eller institusjonelt, av lovlige rusmidler i politikken og tiltakene mot illegale rusmidler ser ut til å bli mer og mer vanlig.
Chociaż strategie antynarkotykowe nie zawsze odnoszą się do narkotyków legalnych czy uzależnień, w wybranym zagadnieniu stwierdzono, że w niektórych krajach środki lecznicze stosuje się zarówno wobec narkotyków legalnych, jak i nielegalnych, traktując priorytetowo dzieci i ludzi młodych. Coraz powszechniej stosuje się praktykę powolnego wprowadzania, strategicznie lub instytucjonalnie, kwestii legalnych narkotyków do polityki i środków wymierzonych przeciwko narkotykom nielegalnym.
Deşi strategiile privind drogurile nu se referă întotdeauna la drogurile licite sau dependenţe, conform extrasului, programele de prevenire şi, în unele ţări, măsurile de tratament, se aplică atât în cazul drogurilor licite, cât şi al celor ilicite, grupurile ţintă fiind în primul rând copiii şi tinerii. Se pare că are loc o integrare lentă, din punct de vedere strategic sau instituţional, a drogurilor licite în politica şi măsurile luate împotriva drogurilor ilicite.
Hoci protidrogové stratégie sa nie vždy vzťahujú na zákonné drogy alebo závislosti, vybraná otázka zisťuje, že preventívne programy a v niektorých krajinách liečebné opatrenia sa vzťahujú na zákonné a nezákonné drogy, s prioritným zameraním na deti a mladých ľudí. Pomalá integrácia, strategicky alebo inštitucionálne, zákonných drog do politiky a opatrení proti nezákonným drogám sa zdá byť čoraz bežnejšia.
Čeprav se strategije boja proti drogam ne nanašajo vedno na dovoljene droge in odvisnosti, izbrano vprašanje ugotavlja, da so preventivni programi in, v nekaterih državah tudi ukrepi zdravljenja, nanšajo tako na dovoljene kot na prepovedane droge, prednostna skupina pa so otroci in mladi. Zdi se, da je počasno vključevanje, strateško ali institucionalno, dovoljenih drog v politiko in v ukrepe proti prepovedanim drogam vedno bolj običajno.
Även om narkotikastrategier inte alltid hänvisar till lagliga droger eller beroenden av sådana droger, konstateras i temakapitlet att preventionsprogram och, i vissa länder, behandlingsåtgärder tillämpas för såväl lagliga som olagliga droger och att dessa insatser främst inriktas på barn och ungdomar. En långsam integration, strategiskt eller institutionellt, av lagliga droger i politik och åtgärder mot olagliga droger förefaller bli allt vanligare.
Her ne kadar uyuşturucu stratejileri her zaman yasal uyuşturucular veya bağımlılıklara atıfta bulunmasa da, seçili yayın, öncelik olarak çocuklarla gençleri hedef alan önleme programları ile, bazı ülkelerde, tedavi tedbirlerinin hem yasal hem de yasadışı uyuşturucular için geçerli olduğunu ortaya koymaktadır. Yasal uyuşturucuların, yasadışı uyuşturucu karşıtı politika ve tedbirlere stratejik veya kurumsal olarak yavaş bir entegrasyonu giderek yaygınlaşmaktadır.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Kopīgā EMCDDA un Eiropola ziņojumā ir teikts, ka saskaņā ar Padomes lēmuma noteikumiemu oficiāls mCPP riska novērtējums nav jāveic, jo ir konstatēts, ka to lieto vismaz viena ārstniecības līdzekļa ražošanā.
In a joint report, the EMCDDA and Europol recommended, in line with the provisions of the Council decision, that no formal risk assessment be carried out as there is evidence that mCPP is used in the manufacture of at least one medicinal product. However, it was also noted that, despite the fact that at present there is little evidence of significant public health or social risks related to mCPP, this question must remain open in the absence of a thorough scientific risk assessment.
Dans un rapport commun, l'OEDT et Europol ont recommandé que, conformément aux dispositions de la décision du Conseil, aucune évaluation formelle des risques ne soit réalisée dans la mesure où il est établi que la mCPP entre dans la fabrication d'au moins un médicament. Toutefois, le rapport relevait également qu'en dépit du fait qu'il existe actuellement peu de preuves de risques significatifs associés à la mCPP au plan social ou de la santé publique, cette question doit demeurer ouverte en l'absence d'une évaluation scientifique approfondie des risques.
In einem gemeinsamen Bericht empfahlen die EBDD und Europol im Einklang mit den Bestimmungen des Ratsbeschlusses, keine formale Risikobewertung durchzuführen, da es Belege dafür gibt, dass mCPP für die Herstellung mindestens eines Arzneimittels verwendet wird. Es wurde jedoch auch darauf hingewiesen, dass zwar derzeit im Zusammenhang mit mCPP kaum Belege für erhebliche Risiken für die öffentliche Gesundheit oder die Gesellschaft vorliegen, diese Frage jedoch ungeachtet dessen weiter verfolgt werden muss, solange keine gründliche wissenschaftliche Risikobewertung durchgeführt wurde.
En un informe conjunto, el OEDT y Europol recomendaban, conforme a las disposiciones de la Decisión del Consejo, no efectuar una evaluación de riesgos formal dado que existen pruebas de que la mCPP es utilizada en la fabricación de al menos un medicamento. No obstante, también se observó que, a pesar de que actualmente apenas se ha constatado la evidencia de importantes riesgos sociales o para la salud pública relacionados con el consumo de mCPP, esta cuestión debe permanecer abierta a falta de una rigurosa evaluación de riesgos científica.
In una relazione congiunta l’OEDT e l’Europol hanno raccomandato, in linea con le disposizioni della decisione del Consiglio, che non venga svolta una valutazione del rischio formale, poiché risulta che l’mCPP è usata nella produzione di almeno un prodotto medicinale. Tuttavia, si è osservato che, nonostante vi siano attualmente poche segnalazioni di rischio significativo per la salute pubblica o a livello sociale derivante dal consumo di mCPP, la questione deve rimanere aperta in assenza di un’approfondita valutazione scientifica del rischio.
Num relatório conjunto, o OEDT e a Europol recomendaram, de acordo com as disposições da decisão do Conselho, que não fosse realizada uma avaliação formal dos riscos, uma vez que existem provas de que a mCPP é utilizada no fabrico de, pelo menos, um medicamento. No entanto, também foi assinalado que, apesar de existirem poucos indícios de que a mCPP gere riscos significativos a nível social ou de saúde pública, esta questão deverá manter-se em aberto enquanto não se efectuar uma avaliação científica aprofundada dos riscos.
Σε κοινή έκθεση το ΕΚΠΝΤ και η Ευρωπόλ εισηγήθηκαν, σύμφωνα με τις διατάξεις της απόφασης του Συμβουλίου, τη μη πραγματοποίηση επίσημης αξιολόγησης κινδύνου, καθώς υπάρχουν στοιχεία ότι η mCPP χρησιμοποιείται στην παρασκευή τουλάχιστον ενός φαρμακευτικού προϊόντος. Ωστόσο, σημειώθηκε επίσης ότι, παρά το γεγονός ότι επί του παρόντος δεν υπάρχουν στοιχεία για την ύπαρξη σημαντικών κινδύνων για τη δημόσια υγεία ή κοινωνικών κινδύνων που να συνδέονται με τη mCPP, το ζήτημα αυτό πρέπει να παραμείνει ανοιχτό ελλείψει διεξοδικής επιστημονικής αξιολόγησης κινδύνου.
In een gezamenlijk verslag hebben het EWDD en Europol overeenkomstig de bepalingen van het besluit van de Raad aanbevolen om geen officiële risicobeoordeling uit te voeren, omdat er bewijzen zijn dat mCPP wordt gebruikt bij de vervaardiging van ten minste één geneesmiddel. In het verslag wordt echter ook gesteld dat, ondanks het feit dat momenteel niet is aangetoond dat mCPP belangrijke risico’s voor de openbare gezondheid of de samenleving inhoudt, deze kwestie moet worden opengelaten zo lang het risico wetenschappelijk niet grondig is onderzocht.
V souladu s rozhodnutím Rady vydaly EMCDDA a Europol ve společné zprávě doporučení neprovádět formální hodnocení rizik, jelikož existují důkazy, že se mCPP používá při výrobě alespoň jednoho léčivého přípravku. Zároveň však také konstatovaly, že ačkoli v současnosti existuje minimum důkazů o závažných zdravotních a sociálních rizicích souvisejících s mCPP, musí tato otázka zůstat otevřená vzhledem k neexistujícímu důkladnému vědeckému hodnocení rizik.
I en fælles rapport anbefalede EONN og Europol i overensstemmelse med bestemmelserne i Rådets afgørelse, at der ikke foretages en formel risikovurdering, da der er bevis for, at mCPP anvendes til fremstilling af mindst ét lægemiddel. Det blev imidlertid også bemærket, at selv om der på nuværende tidspunkt kun er få tegn på, at mCPP er forbundet med væsentlige sundhedsmæssige eller sociale risici, må dette spørgsmål stå åbent uden en grundig videnskabelig risikovurdering.
Kooskõlas nõukogu otsuse sätetega soovitasid EMCDDA ja Europol oma ühisaruandes ametlikku riskihindamist mitte teostada, kuna on tõendeid, et mCPPd kasutatakse vähemalt ühe ravimpreparaadi tootmisel. Siiski märgiti, et kuigi praeguseks on vähe tõendeid mCPPst tuleneva märkimisväärse rahvatervise ohu või sotsiaalsete riskide kohta, peab see teema põhjaliku teadusliku riskianalüüsi puudumisel lahtiseks jääma.
Yhteisessä raportissaan EMCDDA ja Europol suosittelivat neuvoston päätöksen mukaisesti, ettei virallista riskinarviointia suoritettaisi, koska mCPP:tä ilmeisesti käytetään ainakin yhden laillisen lääkevalmisteen tuotannossa. Samalla kuitenkin huomautettiin, että vaikka mCPP:hen ei tällä hetkellä näytä liittyvän mitään merkittäviä kansanterveydellisiä tai sosiaalisia riskejä, tähän kysymykseen on lopulta vaikea ottaa kantaa ilman perusteellista tieteellistä riskinarviointia.
Az EMCDDA és az Europol egy közös jelentésükben azt ajánlották, hogy – a tanácsi rendelet rendelkezéseivel összhangban – ne végezzenek hivatalos kockázatértékelést, mivel bizonyított, hogy az mCPP-t legalább egy gyógyszerkészítmény előállításában használják. Annak ellenére azonban, hogy az mCPP-hez kapcsolódó jelentős közegészségügyi vagy társadalmi kockázatokra egyelőre kevés a bizonyíték, a kérdést mindaddig nyitva kell hagyni, amíg nem készül alapos tudományos kockázatértékelés.
I tråd med rådsbeslutningen anbefaler EONN og Europol i en felles rapport at ingen formell risikovurdering skal finne sted, ettersom det er dokumentert at mCPP brukes i framstillingen av minst ett legemiddel. Derimot fant man at saken må holdes åpen i mangel av en grundig vitenskapelig risikovurdering, på tross av at det finnes lite bevis for at mCPP representerer noen signifikant folkehelse- eller sosial risiko.
We wspólnym sprawozdaniu, EMCDDA i Europol zaleciły, aby zgodnie z przepisami decyzji Rady nie dokonywać formalnej oceny ryzyka, gdyż istnieje dowód na stosowanie mCPP przy wytwarzaniu co najmniej jednego produktu leczniczego. Stwierdzono jednak, że chociaż obecnie istnieje niewiele dowodów istotnych zagrożeń stwarzanych przez mCPP w dziedzinie zdrowia publicznego czy też zagrożeń społecznych, kwestię tę należy pozostawić otwartą ze względu na brak rzetelnej, naukowej oceny ryzyka.
Într-un raport comun, OEDT şi Europol au recomandat, în conformitate cu dispoziţiile deciziei Consiliului, să nu se desfăşoare o evaluare formală a riscurilor deoarece există dovezi că mCPP se foloseşte în fabricarea cel puţin a unui produs medicinal. Cu toate acestea, s-a remarcat şi că, în ciuda faptului că în prezent nu prea există dovezi care să ateste importante riscuri sociale sau de sănătate publică legate de mCPP, această problemă trebuie să rămână deschisă în absenţa unei evaluări ştiinţifice riguroase a riscurilor implicate.
V spoločnej správe EMCDDA a Europol odporučili, v súlade s ustanoveniami rozhodnutia Rady, aby sa nevykonávalo žiadne formálne hodnotenie rizík, pretože existujú dôkazy, že mCPP sa používa pri výrobe prinajmenšom jedného liečiva. Uviedlo sa tiež, že napriek skutočnosti, že v súčasnosti existuje málo dôkazov o významných zdravotných alebo sociálnych rizikách súvisiacich s mCPP, táto otázka musí zostať otvorená, ak chýba dôkladné vedecké hodnotenie rizík.
Center in Europol sta v skupnem poročilu v skladu z določbami Sklepa Sveta priporočila, naj se uradna ocena tveganja ne opravi, ker so dokazi, da se mCPP uporablja pri proizvodnji vsaj enega medicinskega izdelka. Opozorila pa sta tudi, da je trenutno sicer na voljo malo dokazov za veliko tveganje za javno zdravje ali družbo, povezano z mCPP, a mora to vprašanje vseeno ostati odprto, ker ni na voljo temeljite znanstvene ocene tveganja.
I en gemensam rapport rekommenderar ECNN och Europol, i linje med bestämmelserna i rådets beslut, att inga formella riskbedömningar ska genomföras eftersom det finns belägg för att mCPP används i framställning av minst ett läkemedel. Man konstaterar samtidigt att trots det faktum att det för närvarande finns få bevis för att mCPP kan knytas till betydande risker för folkhälsan eller samhället, är detta en fråga som måste hållas öppen i avvaktan på en grundlig vetenskaplig bedömning.
EMCDDA ile Europol ortak bir raporda, Konsey kararının hükümlerine uygun olarak, mCPP’nin en az bir tıbbi ürünün imalatında kullanıldığına dair kanıt bulunduğundan hiç bir resmi risk değerlendirmesi yapılmamasını tavsiye etmiştir. Bununla birlikte, hali hazırda mCPP’ye bağlı önemli kamu sağlığı riskleri veya sosyal risklere dair az kanıt bulunması gerçeğine rağmen, derinlemesine bir bilimsel risk değerlendirmesinin yokluğunda bu sorunun açık bırakılması gerektiğine işaret edilmiştir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Kopīgā EMCDDA un Eiropola ziņojumā ir teikts, ka saskaņā ar Padomes lēmuma noteikumiemu oficiāls mCPP riska novērtējums nav jāveic, jo ir konstatēts, ka to lieto vismaz viena ārstniecības līdzekļa ražošanā.
In a joint report, the EMCDDA and Europol recommended, in line with the provisions of the Council decision, that no formal risk assessment be carried out as there is evidence that mCPP is used in the manufacture of at least one medicinal product. However, it was also noted that, despite the fact that at present there is little evidence of significant public health or social risks related to mCPP, this question must remain open in the absence of a thorough scientific risk assessment.
Dans un rapport commun, l'OEDT et Europol ont recommandé que, conformément aux dispositions de la décision du Conseil, aucune évaluation formelle des risques ne soit réalisée dans la mesure où il est établi que la mCPP entre dans la fabrication d'au moins un médicament. Toutefois, le rapport relevait également qu'en dépit du fait qu'il existe actuellement peu de preuves de risques significatifs associés à la mCPP au plan social ou de la santé publique, cette question doit demeurer ouverte en l'absence d'une évaluation scientifique approfondie des risques.
In einem gemeinsamen Bericht empfahlen die EBDD und Europol im Einklang mit den Bestimmungen des Ratsbeschlusses, keine formale Risikobewertung durchzuführen, da es Belege dafür gibt, dass mCPP für die Herstellung mindestens eines Arzneimittels verwendet wird. Es wurde jedoch auch darauf hingewiesen, dass zwar derzeit im Zusammenhang mit mCPP kaum Belege für erhebliche Risiken für die öffentliche Gesundheit oder die Gesellschaft vorliegen, diese Frage jedoch ungeachtet dessen weiter verfolgt werden muss, solange keine gründliche wissenschaftliche Risikobewertung durchgeführt wurde.
En un informe conjunto, el OEDT y Europol recomendaban, conforme a las disposiciones de la Decisión del Consejo, no efectuar una evaluación de riesgos formal dado que existen pruebas de que la mCPP es utilizada en la fabricación de al menos un medicamento. No obstante, también se observó que, a pesar de que actualmente apenas se ha constatado la evidencia de importantes riesgos sociales o para la salud pública relacionados con el consumo de mCPP, esta cuestión debe permanecer abierta a falta de una rigurosa evaluación de riesgos científica.
In una relazione congiunta l’OEDT e l’Europol hanno raccomandato, in linea con le disposizioni della decisione del Consiglio, che non venga svolta una valutazione del rischio formale, poiché risulta che l’mCPP è usata nella produzione di almeno un prodotto medicinale. Tuttavia, si è osservato che, nonostante vi siano attualmente poche segnalazioni di rischio significativo per la salute pubblica o a livello sociale derivante dal consumo di mCPP, la questione deve rimanere aperta in assenza di un’approfondita valutazione scientifica del rischio.
Num relatório conjunto, o OEDT e a Europol recomendaram, de acordo com as disposições da decisão do Conselho, que não fosse realizada uma avaliação formal dos riscos, uma vez que existem provas de que a mCPP é utilizada no fabrico de, pelo menos, um medicamento. No entanto, também foi assinalado que, apesar de existirem poucos indícios de que a mCPP gere riscos significativos a nível social ou de saúde pública, esta questão deverá manter-se em aberto enquanto não se efectuar uma avaliação científica aprofundada dos riscos.
Σε κοινή έκθεση το ΕΚΠΝΤ και η Ευρωπόλ εισηγήθηκαν, σύμφωνα με τις διατάξεις της απόφασης του Συμβουλίου, τη μη πραγματοποίηση επίσημης αξιολόγησης κινδύνου, καθώς υπάρχουν στοιχεία ότι η mCPP χρησιμοποιείται στην παρασκευή τουλάχιστον ενός φαρμακευτικού προϊόντος. Ωστόσο, σημειώθηκε επίσης ότι, παρά το γεγονός ότι επί του παρόντος δεν υπάρχουν στοιχεία για την ύπαρξη σημαντικών κινδύνων για τη δημόσια υγεία ή κοινωνικών κινδύνων που να συνδέονται με τη mCPP, το ζήτημα αυτό πρέπει να παραμείνει ανοιχτό ελλείψει διεξοδικής επιστημονικής αξιολόγησης κινδύνου.
In een gezamenlijk verslag hebben het EWDD en Europol overeenkomstig de bepalingen van het besluit van de Raad aanbevolen om geen officiële risicobeoordeling uit te voeren, omdat er bewijzen zijn dat mCPP wordt gebruikt bij de vervaardiging van ten minste één geneesmiddel. In het verslag wordt echter ook gesteld dat, ondanks het feit dat momenteel niet is aangetoond dat mCPP belangrijke risico’s voor de openbare gezondheid of de samenleving inhoudt, deze kwestie moet worden opengelaten zo lang het risico wetenschappelijk niet grondig is onderzocht.
V souladu s rozhodnutím Rady vydaly EMCDDA a Europol ve společné zprávě doporučení neprovádět formální hodnocení rizik, jelikož existují důkazy, že se mCPP používá při výrobě alespoň jednoho léčivého přípravku. Zároveň však také konstatovaly, že ačkoli v současnosti existuje minimum důkazů o závažných zdravotních a sociálních rizicích souvisejících s mCPP, musí tato otázka zůstat otevřená vzhledem k neexistujícímu důkladnému vědeckému hodnocení rizik.
I en fælles rapport anbefalede EONN og Europol i overensstemmelse med bestemmelserne i Rådets afgørelse, at der ikke foretages en formel risikovurdering, da der er bevis for, at mCPP anvendes til fremstilling af mindst ét lægemiddel. Det blev imidlertid også bemærket, at selv om der på nuværende tidspunkt kun er få tegn på, at mCPP er forbundet med væsentlige sundhedsmæssige eller sociale risici, må dette spørgsmål stå åbent uden en grundig videnskabelig risikovurdering.
Kooskõlas nõukogu otsuse sätetega soovitasid EMCDDA ja Europol oma ühisaruandes ametlikku riskihindamist mitte teostada, kuna on tõendeid, et mCPPd kasutatakse vähemalt ühe ravimpreparaadi tootmisel. Siiski märgiti, et kuigi praeguseks on vähe tõendeid mCPPst tuleneva märkimisväärse rahvatervise ohu või sotsiaalsete riskide kohta, peab see teema põhjaliku teadusliku riskianalüüsi puudumisel lahtiseks jääma.
Yhteisessä raportissaan EMCDDA ja Europol suosittelivat neuvoston päätöksen mukaisesti, ettei virallista riskinarviointia suoritettaisi, koska mCPP:tä ilmeisesti käytetään ainakin yhden laillisen lääkevalmisteen tuotannossa. Samalla kuitenkin huomautettiin, että vaikka mCPP:hen ei tällä hetkellä näytä liittyvän mitään merkittäviä kansanterveydellisiä tai sosiaalisia riskejä, tähän kysymykseen on lopulta vaikea ottaa kantaa ilman perusteellista tieteellistä riskinarviointia.
Az EMCDDA és az Europol egy közös jelentésükben azt ajánlották, hogy – a tanácsi rendelet rendelkezéseivel összhangban – ne végezzenek hivatalos kockázatértékelést, mivel bizonyított, hogy az mCPP-t legalább egy gyógyszerkészítmény előállításában használják. Annak ellenére azonban, hogy az mCPP-hez kapcsolódó jelentős közegészségügyi vagy társadalmi kockázatokra egyelőre kevés a bizonyíték, a kérdést mindaddig nyitva kell hagyni, amíg nem készül alapos tudományos kockázatértékelés.
I tråd med rådsbeslutningen anbefaler EONN og Europol i en felles rapport at ingen formell risikovurdering skal finne sted, ettersom det er dokumentert at mCPP brukes i framstillingen av minst ett legemiddel. Derimot fant man at saken må holdes åpen i mangel av en grundig vitenskapelig risikovurdering, på tross av at det finnes lite bevis for at mCPP representerer noen signifikant folkehelse- eller sosial risiko.
We wspólnym sprawozdaniu, EMCDDA i Europol zaleciły, aby zgodnie z przepisami decyzji Rady nie dokonywać formalnej oceny ryzyka, gdyż istnieje dowód na stosowanie mCPP przy wytwarzaniu co najmniej jednego produktu leczniczego. Stwierdzono jednak, że chociaż obecnie istnieje niewiele dowodów istotnych zagrożeń stwarzanych przez mCPP w dziedzinie zdrowia publicznego czy też zagrożeń społecznych, kwestię tę należy pozostawić otwartą ze względu na brak rzetelnej, naukowej oceny ryzyka.
Într-un raport comun, OEDT şi Europol au recomandat, în conformitate cu dispoziţiile deciziei Consiliului, să nu se desfăşoare o evaluare formală a riscurilor deoarece există dovezi că mCPP se foloseşte în fabricarea cel puţin a unui produs medicinal. Cu toate acestea, s-a remarcat şi că, în ciuda faptului că în prezent nu prea există dovezi care să ateste importante riscuri sociale sau de sănătate publică legate de mCPP, această problemă trebuie să rămână deschisă în absenţa unei evaluări ştiinţifice riguroase a riscurilor implicate.
V spoločnej správe EMCDDA a Europol odporučili, v súlade s ustanoveniami rozhodnutia Rady, aby sa nevykonávalo žiadne formálne hodnotenie rizík, pretože existujú dôkazy, že mCPP sa používa pri výrobe prinajmenšom jedného liečiva. Uviedlo sa tiež, že napriek skutočnosti, že v súčasnosti existuje málo dôkazov o významných zdravotných alebo sociálnych rizikách súvisiacich s mCPP, táto otázka musí zostať otvorená, ak chýba dôkladné vedecké hodnotenie rizík.
Center in Europol sta v skupnem poročilu v skladu z določbami Sklepa Sveta priporočila, naj se uradna ocena tveganja ne opravi, ker so dokazi, da se mCPP uporablja pri proizvodnji vsaj enega medicinskega izdelka. Opozorila pa sta tudi, da je trenutno sicer na voljo malo dokazov za veliko tveganje za javno zdravje ali družbo, povezano z mCPP, a mora to vprašanje vseeno ostati odprto, ker ni na voljo temeljite znanstvene ocene tveganja.
I en gemensam rapport rekommenderar ECNN och Europol, i linje med bestämmelserna i rådets beslut, att inga formella riskbedömningar ska genomföras eftersom det finns belägg för att mCPP används i framställning av minst ett läkemedel. Man konstaterar samtidigt att trots det faktum att det för närvarande finns få bevis för att mCPP kan knytas till betydande risker för folkhälsan eller samhället, är detta en fråga som måste hållas öppen i avvaktan på en grundlig vetenskaplig bedömning.
EMCDDA ile Europol ortak bir raporda, Konsey kararının hükümlerine uygun olarak, mCPP’nin en az bir tıbbi ürünün imalatında kullanıldığına dair kanıt bulunduğundan hiç bir resmi risk değerlendirmesi yapılmamasını tavsiye etmiştir. Bununla birlikte, hali hazırda mCPP’ye bağlı önemli kamu sağlığı riskleri veya sosyal risklere dair az kanıt bulunması gerçeğine rağmen, derinlemesine bir bilimsel risk değerlendirmesinin yokluğunda bu sorunun açık bırakılması gerektiğine işaret edilmiştir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Par ekstazī sauc sintētiskas vielas, kas ķīmiskā sastāva ziņā ir radniecīgas amfetamīniem, bet to iedarbība nedaudz atšķiras. Pazīstamākais ekstazī grupas preparāts ir 3,4-metilēndioksimetamfetamīns (MDMA), bet reizēm ekstazī tabletēs atrod citas analogas vielas (MDA, MDEA utt.).
Ecstasy refers to synthetic substances that are chemically related to amphetamines but which differ to some extent in their effects. The best-known member of the ecstasy group of drugs is 3,4-methylenedioxy-methamphetamine (MDMA), but other analogues are also occasionally found in ecstasy tablets (MDA, MDEA, etc.). These drugs are sometimes known as entactogens, a reference to their very specific mood-altering effects. Sometimes they provoke effects more typically associated with hallucinogenic substances.
L'ecstasy fait référence à des substances de synthèse chimiquement liées aux amphétamines, mais dont les effets sont, dans une certaine mesure, différents. La plus connue des substances du groupe de l'ecstasy est le 3,4-méthylènedioxyméthamphétamines (MDMA), mais on trouve parfois aussi d'autres substances analogues dans les pilules d'ecstasy (MDA, MDREA, etc.). Ces drogues sont parfois appelées entactogènes, une référence à leurs effets très spécifiques d'altération de l'humeur. Elles provoquent parfois des effets plus généralement causés par des substances hallucinogènes.
Ecstasy gehört zu den synthetischen Substanzen, die chemisch mit dem Amphetamin verwandt sind, sich in ihrer Wirkung jedoch in gewisser Weise davon unterscheiden. Die bekannteste Droge der Ecstasy-Gruppe ist 3,4-Methylendioxy-Methamphetamin (MDMA), aber mitunter werden auch andere analoge Substanzen in Ecstasy-Tabletten nachgewiesen (MDA, MDEA usw.). Aufgrund ihrer sehr spezifischen stimmungsverändernden Wirkung werden diese Drogen zuweilen als Entaktogene bezeichnet. Sie können Wirkungen hervorrufen, die in der Regel eher mit halluzinogenen Substanzen in Verbindung gebracht werden.
El éxtasis hace referencia a sustancias sintéticas químicamente relacionadas con las anfetaminas, pero cuyos efectos son algo diferentes. La sustancia más conocida de la familia del éxtasis es la 3,4-metilenodioxi-metanfetamina (MDMA), aunque también pueden encontrarse otras sustancias análogas en las pastillas de éxtasis (MDA, MDEA, etc.). Estas drogas se conocen a veces como entactógenos, lo que hace referencia a sus efectos, muy específicos, de alteración del estado de ánimo. En ocasiones producen efectos más típicos de las sustancias alucinógenas.
Il termine “ecstasy” si riferisce a sostanze sintetiche che sono chimicamente correlate alle anfetamine ma che si differenziano in qualche modo da queste per gli effetti prodotti. All’interno del gruppo ecstasy, la sostanza più nota è la 3,4-metilendiossimetamfetamina (MDMA), sebbene, talvolta, nelle pasticche di ecstasy si ritrovino altri suoi analoghi (MDA, MDEA, ecc.). Queste sostanze sono note altresì come “entactogeni” (ossia “che toccano dentro”, empatogeni), per via dello specifico effetto che producono sull’umore. A volte provocano effetti solitamente correlati alle sostanze allucinogene.
O ecstasy refere-se a substâncias sintéticas quimicamente relacionadas com as anfetaminas, mas que diferem um pouco destas quanto aos efeitos. O membro mais conhecido do grupo do ecstasy é o 3,4-metilenedioxi-metanfetamina (MDMA), mas podem encontrar-se outras substâncias análogas nas pastilhas de ecstasy (MDA, MDEA, etc.). Estas drogas são, por vezes, denominadas substâncias entactógenas, termo que se refere aos seus efeitos muito específicos de alteração do humor. Às vezes produzem efeitos mais habitualmente associados às substâncias alucinogénias.
Ο όρος έκσταση αναφέρεται σε συνθετικές ουσίες χημικά συναφείς με τις αμφεταμίνες που διαφέρουν όμως σε κάποιο βαθμό ως προς τα αποτελέσματά τους. Η γνωστότερη ουσία από τα ναρκωτικά της ομάδας της έκστασης είναι η 3,4-μεθυλενοδιοξυμεθαμφεταμίνη (MDMA), αλλά στα χάπια έκστασης περιέχονται μερικές φορές και άλλα συναφή χημικά ανάλογα (MDA, MDEA κλπ.). Τα ναρκωτικά αυτά αποκαλούνται επίσης ορισμένες φορές «επαφιογενή» (entactogens), όρος που παραπέμπει στα πολύ συγκεκριμένα αποτελέσματα που έχουν ως προς την αλλαγή της διάθεσης. Μερικές φορές προκαλούν αποτελέσματα που παρατηρούνται συνήθως στις παραισθησιογόνους ουσίες.
Ecstasy is een verzamelterm voor synthetische drugs die chemisch verwant zijn aan amfetaminen maar een enigszins andere werking hebben. Het meest bekende middel uit de ecstasygroep is 3,4-methylenedioxy-metamfetamine (MDMA), maar er worden soms ook andere verwante stoffen in ecstasypillen aangetroffen (MDA, MDEA e.d.). Deze drugs worden ook wel entactogenen genoemd in verband met hun zeer specifieke stemmingsveranderende werking. Soms hebben ze een werking die doorgaans door hallucinogenen wordt veroorzaakt.
Pojmem extáze se označují syntetické látky, které jsou chemicky příbuzné amfetaminům, ale jejichž účinky se do jisté míry liší. Nejznámějším členem skupiny drog zvaných extáze je 3,4-methylendioxymetamfetamin (MDMA), avšak v tabletách extáze se někdy nacházejí i jiné, obdobné látky (MDA, MDEA apod.). Tyto drogy jsou někdy označovány jako entaktogeny, což odkazuje na jejich velmi specifický účinek vedoucí ke změně nálady. Někdy vyvolávají účinky, které se spíše připisují halucinogenním látkám.
Ecstasy er syntetiske stoffer, der er kemisk beslægtet med amfetaminer, men som virker på en lidt anden måde. Det mest velkendte stof i ecstasygruppen er 3,4-methylenedioxy-metamfetamin (MDMA), men lejlighedsvist findes også andre analogstoffer i ecstasytabletter (MDA, MDEA osv.). Disse stoffer omtales undertiden som entaktogener, hvilket henviser til deres meget specifikke humørændrende virkninger. Undertiden fremkalder de virkninger, der mere typisk er forbundet med hallucinogene stoffer.
Sõnaga ecstasy tähistatakse sünteetilisi aineid, mis on amfetamiinidega keemiliselt sarnased, kuid mõju poolest teatud määral erinevad. Tuntuim uimasti ecstasy-rühmas on 3,4-metüleendioksümetamfetamiin (MDMA), kuid aeg-ajalt avastatakse ecstasy tablettides ka muid analooge (MDA, MDEA, jne). Mõnikord nimetatakse neid uimasteid entaktogeenideks, viidates nende väga erilisele meeleolu muutvale mõjule. Mõnikord avaldavad need toimet, mida tavaliselt seostatakse hallutsinogeensete ainetega.
Ekstaaseihin kuuluu synteettisiä aineita, jotka muistuttavat kemiallisesti amfetamiineja mutta joiden vaikutus on jossakin määrin erilainen. Ekstaaseista tunnetuin on 3,4-metyleenidioksimetamfetamiini (MDMA), mutta joskus ekstaasitableteissa on muitakin sen kaltaisia aineita (MDA, MDEA, jne.). Näitä huumeita kutsutaan toisinaan entaktogeeneiksi niiden erikoisten mielialavaikutusten vuoksi. Joskus niillä on vaikutuksia, jotka ovat tyypillisempiä hallusinogeeneille.
Az extasy megnevezés az amfetaminokkal kémiailag rokon, de hatásukat tekintve némileg eltérő szintetikus anyagokat jelöl. Az extasy-csoport legismertebb tagja a 3,4-metiléndioxi-metamfetamin (MDMA), de az extasy tablettákban olykor más rokon analógok is megtalálhatók (MDA, MDEA stb.). Ezeket a kábítószereket néha entaktogéneknek is nevezik, utalva nagyon sajátos hangulatmódosító hatásaikra. Időnként olyan hatásokat váltanak ki, amelyek jellemzően a hallucinogén anyagoknál fordulnak elő.
Ecstasy er et syntetisk stoff som er kjemisk beslektet med amfetamin, med til dels andre virkninger. Det mest kjente stoffet i ecstasygruppen er 3,4-metylendioksymetamfetamin (MDMA), men det er også påvist andre analoger i ecstasytabletter (MDA, MDEA osv.). Disse stoffene omtales av og til som entaktogener, noe som refererer til deres spesielle humørendrende effekt. Noen ganger framkaller de effekter som typisk assosieres med hallusinogene stoffer.
Nazwa ekstazy odnosi się do substancji syntetycznych o składzie chemicznym zbliżonym do amfetaminy, ale różniących się w pewnym stopniu skutkami działania. Najbardziej znaną substancją z grupy ekstazy jest 3,4-metylenodioksymetamfetamina (MDMA), chociaż w tabletkach ekstazy znajdują się czasem również inne analogi (MDA, MDEA itd.). Narkotyki te określa się również nazwą entaktogenów, w nawiązaniu do wywoływanych przez nie bardzo specyficznych zmian nastroju. Czasami wywołują one skutki typowe raczej dla substancji halucynogennych.
Ecstasy se referă la substanţele sintetice asociate din punct de vedere chimic amfetaminelor, însă diferă într-o oarecare măsură în ceea ce priveşte efectele. Cel mai cunoscut drog din grupul ecstasy este 3,4-metilendioxi-metamfetamina (MDMA), dar tabletele de ecstasy conţin uneori şi alte substanţe analoge (MDA, MDEA etc.). Aceste droguri sunt cunoscute şi sub denumirea de entactogeni, termen ce se referă la efectele lor tipice de schimbare a dispoziţiei. Uneori aceste droguri provoacă efecte asociate în mod tipic mai mult substanţelor halucinogene.
Ako extáza sa označujú látky, ktoré sú chemicky príbuzné amfetamínom, ale do určitej miery sa líšia svojimi účinkami. Najznámejším členom skupiny drog extázy je 3, 4 metyldioxymetamfetamín (MDMA), ale v tabletkách extázy možno občas nájsť aj iné analógy (MDA, MDEA atď.) Tieto drogy sú niekedy známe ako entaktogény, čo sa vzťahuje na ich veľmi špecifické účinky meniace náladu. Niekedy vyvolávajú účinky, ktoré sa obvyklejšie spájajú s halucinogénnymi látkami.
Izraz ekstazi se nanaša na sintetične snovi, ki so kemično sorodne z amfetamini, vendar se nekoliko razlikujejo po učinkih. Najbolj znan član skupine ekstazija je 3,4-metilendioksimetamfetamin (MDMA), vendar pa je včasih v tabletah ekstazija mogoče najti tudi druge podobne snovi (MDA, MDEA itd.). Te droge se včasih imenujejo entaktogeni zaradi njihovih zelo specifičnih učinkov na spreminjanje razpoloženja. Včasih izzovejo učinke, ki se jih načeloma bolj povezuje s halucinogenimi snovmi.
Ecstasy avser syntetiska droger som är kemiskt besläktade med amfetaminer men som har delvis annan effekt. Den mest välkända drogen i ecstasygruppen är 3,4‑metylendioximetamfetamin (MDMA), men ecstasytabletter innehåller ibland även andra besläktade analoga föreningar (MDA, MDEA, etc.). Dessa droger kallas ibland entaktogener, vilket betyder ”beröra inuti”, och syftar på de speciella humörsvängningar som dessa droger ger. Ibland framkallar de effekter som normalt förknippas med hallucinogener.
Ecstasy, kimyasal olarak amfetaminlerle bağlantılı ama etkilerinde belirli bir ölçüde farklılık gösteren sentetik maddeleri ifade etmektedir. Ecstasy uyuşturucu grubunun en iyi bilinen üyesi 3,4-metilenedioksi-metamfetamindir (MDMA) ancak ecstasy haplarında ara sıra başka analogları da bulunmaktadır (MDA, MDEA, vs.). Bu uyuşturucular ruh halini değiştiren çok belirli etkileri nedeniyle, bazen entaktojenler olarak da bilinir. Bazı zamanlarda daha çok halüsinojenik maddelere özgü olan etkilere yol açtıkları da olur.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Čehijā veiktā mirstības kohorta pētījumā ir atklāts, ka stimulantu lietotāju mirstība ir 4–6 reizes lielāka (standartizētais mirstības rādītājs – SMR) nekā visu iedzīvotāju mirstība, bet opioīdu lietotāju mirstība ir 9–12 reizes lielāka.
A mortality cohort study carried out in the Czech Republic found that the mortality of stimulant users was 4–6 times higher (standardised mortality ratio – SMR) than that of the general population, while that of opioid users was 9–12 times higher. A French cohort study that followed individuals arrested for heroin, cocaine or crack use found that male mortality was five times higher and female mortality 9.5 times higher than in the general population, but with a decreasing trend.
Une étude de cohorte sur la mortalité, réalisée en République tchèque, a conclu que la mortalité des usagers de stimulants était de 4 à 6 fois supérieure (taux de mortalité standardisé - TMS) à celle de la population en général, tandis que celle des usagers d’opiacés était de 9 à 12 fois plus élevée. Une étude de cohorte française, qui a suivi des personnes arrêtées pour consommation d’héroïne, de cocaïne ou de crack, a calculé que la mortalité chez les hommes était cinq fois plus élevée et celle des femmes 9,5 fois plus élevée que la mortalité de la population en général, mais que la tendance était à la baisse.
Bei einer in der Tschechischen Republik durchgeführten Kohortenstudie zur Mortalität wurde festgestellt, dass die Mortalität unter den Konsumenten von Stimulanzien vier bis sechs Mal (standardisierte Sterblichkeitsrate) und unter den Opioidkonsumenten neun bis zwölf Mal höher war als in der Allgemeinbevölkerung. Eine französische Kohortenstudie unter Menschen, die wegen des Konsums von Heroin, Kokain oder Crack festgenommen worden waren, ergab bei Männern eine fünf Mal höhere und bei Frauen eine 9,5 Mal höhere Mortalität als in der Allgemeinbevölkerung, wobei allerdings auch eine rückläufige Tendenz festgestellt wurde.
Un estudio sobre la mortalidad de cohortes llevado a cabo en la República Checa revela que la mortalidad entre los consumidores de estimulantes es de 4 a 6 veces superior (tasa de mortalidad estandarizada) que entre la población general, mientras que, en el caso de los consumidores de opiáceos, es de 9 a 12 veces superior. Un estudio de cohorte francés que realizó un seguimiento de personas detenidas por consumo de heroína, cocaína o crack indica que la tasa de mortalidad masculina es 5 veces superior y la femenina, 9,5 veces superior que la de la población general, aunque presenta una tendencia a la baja.
Uno studio di coorte sulla mortalità condotto nella Repubblica ceca ha rivelato che la mortalità dei consumatori di stimolanti è 4-6 volte più alta (SMR, rapporto standardizzato di mortalità) rispetto a quella della popolazione in generale, mentre quella dei consumatori di oppiacei è 9-12 volte più alta. Uno studio di coorte francese condotto su soggetti arrestati per consumo di eroina, cocaina e crack ha messo in evidenza che la mortalità maschile era cinque volte superiore e quella femminile 9,5 volte superiore rispetto alla popolazione generale, con una tendenza tuttavia al calo.
Um estudo de coorte da mortalidade realizado na República Checa concluiu que a mortalidade dos consumidores de estimulantes era 4 a 6 vezes superior (taxa de mortalidade padrão) à da população em geral, e a dos consumidores de opiáceos 9 a 12 vezes superior. Um estudo de coorte francês, que acompanhou indivíduos presos por consumo de heroína, cocaína ou cocaína crack, verificou que a mortalidade dos homens era cinco vezes superior à da população em geral e a das mulheres 9,5 vezes superior, mas com tendência para diminuir.
Μια μελέτη κοορτής σχετικά με τη θνησιμότητα που πραγματοποιήθηκε στην Τσεχική Δημοκρατία διαπίστωσε ότι η θνησιμότητα των χρηστών διεγερτικών ήταν 4–6 φορές υψηλότερη (τυποποιημένα ποσοστά θνησιμότητας) από εκείνη του γενικού πληθυσμού, ενώ η θνησιμότητα των χρηστών οπιοειδών ήταν 9–12 φορές υψηλότερη. Μια γαλλική μελέτη κοορτής, που περιλάμβανε την παρακολούθηση ατόμων που συλλαμβάνονταν για χρήση ηρωίνης, κοκαΐνης ή κρακ, διαπίστωσε ότι η θνησιμότητα στους άνδρες ήταν πέντε φορές υψηλότερη και η θνησιμότητα στις γυναίκες 9,5 φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού, με πτωτική, ωστόσο, τάση.
Uit een Tsjechische cohortstudie bleek dat de sterfte onder gebruikers van stimulerende middelen 4-6 maal hoger was (standaard sterftecijfer) dan onder de algemene bevolking, terwijl de sterfte onder gebruikers van opioïden 9-12 maal hoger was. Een Franse cohortstudie waarin personen werden gevolgd die waren gearresteerd voor het gebruik van heroïne, cocaïne of crack wees uit dat de sterfte onder mannen 5 maal hoger was en de sterfte onder vrouwen 9,5 maal hoger dan onder de algemene bevolking, maar met een dalende tendens.
Kohortová studie úmrtnosti provedená v České republice zjistila, že úmrtnost uživatelů stimulantů byla 4–6krát vyšší (standardizovaný index úmrtnosti, SMR) než u běžné populace, zatímco úmrtnost uživatelů opiátů byla 9–12krát vyšší. Francouzská kohortová studie, která sledovala osoby zadržené za užívání heroinu, kokainu nebo cracku, zjistila úmrtnost mužů 5krát vyšší a úmrtnost žen 9,5krát vyšší než u běžné populace, ovšem s klesající tendencí.
Det fremgik af en kohorteundersøgelse af dødeligheden foretaget i Tjekkiet, at dødeligheden blandt stimulansbrugere var 4–6 gange højere (standardiseret dødelighedsratio – SMR) end blandt den almindelige befolkning, mens dødeligheden blandt opioidbrugere var 9–12 gange højere. En fransk kohorteundersøgelse, som fulgte personer anholdt for brug af heroin, kokain eller crack, viste, at dødeligheden blandt mænd var 5 gange højere og dødeligheden blandt kvinder 9,5 gange højere end i den almindelige befolkning, men med en faldende tendens.
Tšehhi Vabariigis uimastitarbijate kogukondades läbi viidud suremuse uuring näitas, et stimulantide tarbijate suremus oli 4–6 korda kõrgem (standardiseeritud suremuse suhtarv) ning opioidide tarbijate suremus 9–12 korda kõrgem kui elanikkonna üldine suremus. Prantsusmaal uimastitarbijate kogukondades läbi viidud uuring, mille käigus jälgiti heroiini, kokaiini või cracki tarbimise tõttu vahistatud inimesi, näitas, et meestel oli suremus viis korda kõrgem ja naistel 9,5 korda kõrgem kui elanikkonna üldine suremus, kuid suundumus oli langemas.
Tšekissä tehdyssä kuolleisuuden kohorttitutkimuksessa todettiin, että piristeiden käyttäjien kuolleisuus oli 4–6 kertaa korkeampi (vakioitu kuolleisuussuhde) kuin kokonaisväestön, kun taas opioidien käyttäjien kuolleisuus oli 9–12 kertaa korkeampi. Ranskassa tehdyssä kohorttitutkimuksessa, jossa seurattiin heroiinin, kokaiinin tai crack-kokaiinin käytön takia pidätettyjä henkilöitä, todettiin, että miesten kuolleisuus oli viisi kertaa korkeampi ja naisten kuolleisuus 9,5 kertaa korkeampi kuin kokonaisväestön mutta että suuntaus oli laskeva.
Egy Csehországban elvégzett mortalitási kohorsz vizsgálat azt állapította meg, hogy a serkentőszerek használóinak halálozási aránya 4–6-szor (standardizált halálozási arány – SMR), az opiáthasználóké pedig 9–12-szer nagyobb az általános népességénél. Egy heroin-, kokain- vagy krekkhasználat miatt letartóztatottakat nyomon követő francia kohorszvizsgálat azt állapította meg, hogy a férfiak halálozási aránya ötször, a nőké 9,5-szer nagyobb az általános népességénél, viszont csökkenő tendenciát mutat.
En kohortstudie av dødelighet utført i Den tsjekkiske republikk fant at dødeligheten blant brukere av sentralstimulerende stoffer var 4-6 ganger høyere (standardisert mortalitetsrate – SMR) enn i befolkningen generelt, mens dødeligheten for opioidbrukere var 9-12 ganger høyere. En fransk kohortstudie som fulgte personer pågrepet for bruk av heroin, kokain eller crack, fant at dødeligheten blant menn var fem ganger høyere enn i befolkningen generelt. For kvinner var dødeligheten 9,5 ganger høyere, men her var trenden nedadgående.
W badaniu kohortowym nad śmiertelnością, przeprowadzonym w Czechach, stwierdzono, że śmiertelność wśród osób zażywających stymulanty była 4–6 razy wyższa (znormalizowany wskaźnik śmiertelności — SMR) niż dla ogółu ludności, podczas gdy w grupie zażywających opiaty — 9–12 razy wyższa. W badaniu kohortowym przeprowadzonym we Francji, które objęło osoby aresztowane za zażywanie heroiny, kokainy lub kraku, stwierdzono, że wśród mężczyzn śmiertelność była pięć razy wyższa, a wśród kobiet 9,5 razy wyższa niż dla ogółu ludności, ale wykazywała tendencję zniżkową.
Un studiu pe cohorte privind mortalitatea efectuat în Republica Cehă a arătat că mortalitatea la consumatorii de substanţe stimulatoare era de 4–6 ori mai ridicată (rata mortalităţii standardizate – RMS) decât pe ansamblul populaţiei, în timp ce mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee era de 9–12 ori mai ridicată. Un studiu pe cohorte efectuat în Franţa a analizat persoanele arestate pentru consum de heroină, cocaină sau cocaină crack şi a constatat că mortalitatea la bărbaţi este de 5 ori mai ridicată, iar la femei de 9,5 ori mai ridicată decât pe ansamblul populaţiei, având totuşi o tendinţă de descreştere.
Skupinová štúdia úmrtnosti vykonaná v Českej republike zistila, že úmrtnosť užívateľov stimulansov bola 4- až 6-krát vyššia (štandardizovaný koeficient úmrtnosti - SMR) ako úmrtnosť všeobecnej populácie, kým úmrtnosť užívateľov opiátov bola 9- až 12-krát vyššia. Francúzska skupinová štúdia, ktorá sledovala jednotlivcov zadržaných kvôli užívaniu heroínu, kokaínu alebo kraku, zistila, že úmrtnosť u mužov bola päťkrát vyššia a úmrtnosť u žien 9,5-krát vyššia ako u všeobecnej populácie, ale s klesajúcim trendom.
Raziskava smrtnosti v kohorti, opravljena v Češki republiki, je ugotovila, da je bila smrtnost uživalcev stimulansov 4- do 6-krat višja (standardizirana stopnja smrtnosti – SMR) kot pri splošni populaciji, medtem ko je bila pri uživalcih opioidov 9- do 12-krat višja. Francoska študija kohorte, ki je spremljala posameznike, aretirane zaradi uživanja heroina, kokaina ali cracka, je ugotovila, da je bila smrtnost pri moških petkrat, pri ženskah pa 9,5-krat višja kot pri splošni populaciji, vendar z upadajočim trendom.
En kohortstudie av dödligheten som genomförts i Tjeckien fann att dödligheten hos användare av stimulantia var 4-6 gånger högre (standardiserat dödlighetstal) än i den allmänna befolkningen, medan det var 9-12 gånger högre för opiatmissbrukare. En fransk kohortstudie som följde personer som arresterats för heroin- kokain- eller crackmissbruk fann att dödligheten bland män var fem gånger högre och bland kvinnor 9,5 gånger högre än i den allmänna befolkningen. Man konstaterade samtidigt att trenden är fallande.
Çek Cumhuriyeti’nde gerçekleştirilen bir ölüm oranı kohort çalışmasında, uyarıcı kullananların ölüm oranının genel halkınkinden 4-6 kat daha yüksek (standardize ölüm oranı – SÖO), opioid kullanıcılarının ölüm oranının ise 9-12 kat daha yüksek olduğu görülmüştür. Eroin, kokain veya crack kullanımından dolayı tutuklanan kişileri izleyen bir Fransız kohort çalışması da, erkek ölüm oranının genel nüfusunkinden beş kat, kadın ölüm oranının da 9,5 kat daha yüksek olduğunu ama düşen bir eğilim gösterdiğini ortaya koymuştur.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
ES 15 dalībvalstīs kopš 1996. gada nāves gadījumu skaits šajā grupā ir stabili samazinājies, liecinot par mazāku gados jaunu opioīdu injicētāju skaitu, savukārt jaunajās dalībvalstīs līdz 2000. – 2002.
There is a marked discrepancy between trends in the old and new Member States in the number of deaths among people younger than 25 years. Among the EU-15 Member States there has been a steady decrease since 1996, suggesting a decrease in the number of young opioid injectors, while in new Member States a sharp increase was observed until 2000–02, with an apparent decrease beginning only in 2003 (207).
Le nombre de décès chez les jeunes de moins de 25 ans affiche de fortes différences entre les anciens et les nouveaux États membres. Dans les États membres de l’UE‑15, la baisse du nombre de décès est constante depuis 1996, ce qui semble indiquer une réduction du nombre de jeunes usagers d’opiacés par voie intraveineuse, tandis que dans les nouveaux États membres, une forte progression a été observée jusqu’en 2000-2002, avec seulement l’amorce d’un recul apparent en 2003 (207).
Hinsichtlich der Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren ist eine starke Diskrepanz zwischen den Tendenzen in den alten und neuen Mitgliedstaaten zu beobachten. In den EU-15-Mitgliedstaaten ist seit 1996 ein kontinuierlicher Rückgang festzustellen, was auf eine sinkende Zahl junger injizierender Opioidkonsumenten schließen lässt. Dagegen wurde in den neuen Mitgliedstaaten bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 ein deutlicher Anstieg beobachtet, der erst im Jahr 2003 von einem merklichen Rückgang abgelöst wurde (207).
Existe una importante discrepancia entre las tendencias de los antiguos y los nuevos Estados miembros en cuanto al número de muertes entre las personas menores de 25 años. En los antiguos Estados miembros se ha registrado un descenso constante desde 1996, que indica un declive en el número de consumidores jóvenes de opiáceos por vía parenteral. Por otro lado, en los nuevos Estados miembros se observó un aumento vertiginoso hasta el período 2000-2002, seguido de un aparente descenso a partir de 2003 (207).
La discrepanza nel numero di decessi tra i giovani di età inferiore ai 25 anni è più evidente nell’andamento riferito, rispettivamente, ai vecchi e ai nuovi Stati membri. Tra gli Stati membri dell’UE a 15 si è notato un costante calo a partire dal 1996, a sua volta testimonianza di una diminuzione del numero di giovani consumatori di oppiacei per via parenterale; nei nuovi Stati membri, invece, si è osservato un incremento netto fino al 2000-2002, seguito da un’apparente flessione a partire soltanto dal 2003 (207).
As tendências registadas nos antigos e nos novos Estados-Membros mostram uma forte discrepância quanto ao número de mortes de jovens com menos de 25 anos. Nos Estados‑Membros da UE-15 estas diminuíram progressivamente a partir de 1996, o que sugere uma diminuição do número de jovens que injectam opiáceos, ao passo que nos novos Estados-Membros se observou um forte aumento até 2000–2002 e só em 2003 se começou a notar alguma diminuição (207).
Υπάρχει σημαντική απόκλιση στις τάσεις που επικρατούν στα παλαιά και τα νέα κράτη μέλη όσον αφορά τον αριθμό των θανάτων στους νέους ηλικίας κάτω των 25 ετών. Στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 σημειώνεται σταθερή μείωση από το 1996, η οποία υποδηλώνει μείωση στον αριθμό των νεαρών χρηστών οπιοειδών που κάνουν ενέσιμη χρήση. Στα νέα κράτη μέλη μέχρι την περίοδο 2000–02 παρατηρήθηκε απότομη αύξηση, ενώ εμφανής μείωση άρχισε να παρατηρείται μόλις το 2003 (207).
Wat betreft de trends in het aantal sterfgevallen onder personen jonger dan 25 jaar is er een duidelijke discrepantie tussen de oude en de nieuwe lidstaten. Onder de vijftien oude lidstaten is er sprake van een gestage afname sinds 1996, hetgeen wijst op een afnemend aantal jonge opioïdenspuiters. In de nieuwe lidstaten daarentegen werd tot 2000-2002 een sterke toename waargenomen en zette een duidelijke afname pas in 2003 in (207).
Pokud se týká počtu úmrtí osob mladších 25 let, existují velké rozdíly mezi trendy ve starých a nových členských státech. Ve státech evropské patnáctky dochází od roku 1996 k trvalému poklesu, což svědčí o snížení počtu mladých injekčních uživatelů opiátů. Oproti tomu v nových členských státech byl do let 2000–2002 pozorován prudký nárůst a zřetelný pokles začal až v roce 2003 (207).
Der er en markant forskel mellem tendenserne i de gamle og de nye medlemsstater i antallet af dødsfald blandt unge under 25 år. Blandt EU-15-medlemsstaterne har der været et konstant fald siden 1996, hvilket tyder på et fald i antallet af unge intravenøse opioidbrugere, mens der indtil 2000–2002 blev registreret en markant stigning i nye medlemsstater, hvor der tilsyneladende først begyndte at ske et fald i 2003 (207).
Suundumused surmajuhtumite arvu osas alla 25aastaste inimeste hulgas on vanades ja uutes liikmesriikides märkimisväärselt erinevad. EL-15 riikides on alates 1996. a ilmnenud pidev langus, mis viitab opioidide süstijate arvu vähenemisele noorte hulgas, samas kui uutes liikmesriikides täheldati kuni aastateni 2000–2002 suurt tõusu, märgatav langus algas alles 2003. a.(207)
Vanhojen ja uusien jäsenvaltioiden välillä on suuria eroja alle 25-vuotiaiden huumekuolemien suuntauksissa. EU-15:n jäsenvaltioissa suuntaus on ollut tasaisesti laskeva vuodesta 1996 lähtien, mikä viittaa nuorten opioidien käyttäjien määrän vähenemiseen, kun taas uusissa jäsenvaltioissa kasvu oli voimakasta vuosiin 2000–2002 asti ja suuntaus kääntyi laskuun vasta vuonna 2003 (207).
A 25 évesnél fiatalabbak körében bekövetkező, kábítószerrel összefüggő halálesetek számát tekintve a régi és az új tagállamok tendenciáiban határozott eltérés figyelhető meg. Az EU-15 tagállamaiban ez a szám 1996 óta folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós opiáthasználók számának csökkenésére utal, az új tagállamokban viszont 2000–02-ig éles emelkedést figyeltek meg, és a látható visszaesés csak 2003 után kezdődött el207.
Det er stor forskjell på trendene i de gamle og de nye medlemsstatene når det gjelder antallet dødsfall blant personer under 25 år. I EU 15-statene har det siden 1996 vært en jevn nedgang, noe som tyder på en nedgang i antallet unge som injiserer opioider. De nye medlemsstatene har derimot hatt n stor økning fram til 2000-02, mens en nedgang synes å ha inntruffet i 2003 (207).
Tendencje dotyczące liczby zgonów w grupie młodych ludzi w wieku poniżej 25 lat wyraźnie różnią się w starych i nowych państwach członkowskich. W 15 starych państwach członkowskich UE obserwowano od 1996 r. stały spadek, co wskazywałoby na obniżenie liczby młodych osób zażywających opiaty dożylnie, podczas gdy w nowych państwach członkowskich aż do okresu 2000–2002 występował silny wzrost, a widoczny spadek rozpoczął się dopiero od 2003 r. (207).
Există o diferenţă accentuată între tendinţele din vechile şi noile state membre în ceea ce priveşte numărul deceselor în rândul persoanelor sub 25 de ani. În statele membre ale Europei celor 15, a existat o scădere constantă începând din 1996, ceea ce sugerează o scădere a numărului consumatorilor tineri de opiacee injectabile, în timp ce în noile state membre s-a observat o creştere evidentă până în 2000–2002, cu o scădere vizibilă începând numai din 2003 (207).
Existuje výrazná odchýlka medzi trendmi v starých a nových členských štátoch v počte úmrtí medzi ľuďmi mladšími ako 25 rokov. Medzi členskými štátmi EÚ-15 dochádzalo k stabilnému poklesu od roku 1996, čo naznačovalo pokles v počte mladých injekčných užívateľov opiátov, kým v nových členských štátoch sa pozoroval strmý nárast až do obdobia 2000 – 2002, pričom očividný pokles sa začal až v roku 2003 (207).
Razlika med trendi v starih in novih državah članicah pri številu smrtnih primerov med mlajšimi od 25 let je izrazita. Med državami članicami EU-15 je od leta 1996 opaziti stalno upadanje, kar kaže na zmanjševanje števila mladih injicirajočih uživalcev opioidov, v novih državah članicah pa je bilo do obdobja 2000–2002 opaziti strmo povečevanje, očitni upad pa se je začel šele v letu 2003 (207).
Trenderna för narkotikarelaterade dödsfall bland missbrukare som är yngre än 25 år skiljer sig markant i de gamla och de nya medlemsstaterna. Bland EU 15-medlemsstaterna har trenden varit obrutet fallande sedan 1996 vilket tyder på ett minskande antal unga som injicerar opiater. I de nya medlemsstaterna rapporterades en kraftig ökning av antalet dödsfall fram till 2000-2002 och en tydlig nedgång konstaterades först 2003 (207).
Eski ve yeni Üye Devletler’de 25 yaşın altındaki kişilerdeki ölümlerin sayısına dair eğilimler arasında belirgin bir tutarsızlık vardır. AB-15 Üye Devletleri arasında 1996’dan beri kaydedilen sürekli bir düşüş, opioid enjekte eden gençlerin sayısında bir azalma anlamına gelirken yeni Üye Devletler’de 2000-02’ye kadar keskin bir artış ve ancak 2003’te başlayan belirgin bir düşüş gözlemlenmiştir (207).
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Ekstazī ir pamēģinājuši 0,2–7,1 % visu pieaugušo (vidēji 2,6 %). Puse valstu informē par 1,8 % vai zemāku izplatības līmeni, augstākais izplatības līmenis ir konstatēts Čehijā (7,1 %) un Apvienotajā Karalistē (6,7 %).
Ecstasy has been tried by 0.2–7.1 % of all adults (average 2.6 %). Half of the countries report prevalence rates of 1.8 % or lower, with highest prevalence rates being reported by the Czech Republic (7.1 %) and the United Kingdom (6.7 %). The prevalence of last year use of ecstasy ranges from 0.2 % to 3.5 %, but half of the countries report prevalence rates of 0.5 % or below. It has been estimated that almost 8.5 million Europeans have tried ecstasy, and almost 3 million have used it in the last year.
Entre 0,2 % et 7,1 % des adultes (avec une moyenne de 2,6 %) ont goûté à l'ecstasy. La moitié des pays déclarent des taux de prévalence de 1,8 % ou moins, les taux les plus élevés étant enregistrés en République tchèque (7,1 %) et au Royaume-Uni (6,7 %). La prévalence de l'usage d'ecstasy au cours des douze derniers mois s'échelonne entre 0,2 % et 3,5 %, mais la moitié des pays mentionnent des taux de prévalence égaux ou inférieurs à 0,5 %. On estime que près de 8,5 millions d'Européens ont pris de l'ecstasy et que 3 millions environ en ont consommé au cours des douze derniers mois.
Etwa 0,2 % bis 7,1 % aller Erwachsenen haben Ecstasy probiert (durchschnittlich 2,6 %). Die Hälfte der Länder meldet Prävalenzraten von bis zu 1,8 %, wobei die höchsten Prävalenzraten aus der Tschechischen Republik (7,1 %) und dem Vereinigten Königreich (6,7 %) berichtet werden. Die 12-Monats-Prävalenz des Ecstasykonsums liegt zwischen 0,2 % und 3,5 %, jedoch meldet die Hälfte der Länder Prävalenzraten von bis zu 0,5 %. Schätzungsweise haben fast 8,5 Millionen Europäer Ecstasy probiert und mehr als 3 Millionen die Droge im Laufe der letzten 12 Monate konsumiert.
En cuanto al éxtasis, entre el 0,2 y el 7,1 % de los adultos reconoce haberlo probado (2,6 % de media). La mitad de los países presentan tasas de prevalencia del 1,8 % o inferiores, siendo la República Checa (7,1 %) y el Reino Unido (6,7 %) los países donde se registran las mayores tasas de prevalencia. La prevalencia de consumo de éxtasis en el último año oscila entre el 0,2 % y el 3,5 %, pero la mitad de los países presentan tasas de prevalencia del 0,5 % o inferiores. Se estima que casi 8,5 millones de europeos han probado el éxtasis, y casi 3 millones lo han consumido en el último año.
Ha provato l’ecstasy una percentuale di adulti compresa tra lo 0,2% e il 7,1% (media: 2,6%). Metà dei paesi riferisce una prevalenza dell’1,8% o meno, con i tassi più alti segnalati da Repubblica ceca (7,1%) e Regno Unito (6,7%). La prevalenza del consumo di ecstasy nell’ultimo anno va dallo 0,2% al 3,5%, ma metà dei paesi riferisce una prevalenza dello 0,5% o meno. Si calcola che almeno 8,5 milioni di europei abbiano provato l’ecstasy e che almeno 3 milioni ne abbiano fatto uso nell’ultimo anno.
O ecstasy foi consumido a título experimental por 0,2–7,1% dos adultos (2,6% em média). Metade dos países menciona taxas de prevalência de 1,8% ou menos, sendo as taxas de prevalência mais elevadas comunicadas pela República Checa (7,1%) e pelo Reino Unido (6,7%). A prevalência do consumo de ecstasy no último ano varia entre 0,2% e 3,5%, mas metade dos países refere taxas de prevalência de 0,5% ou menos. Estima-se que quase 8,5 milhões de europeus experimentaram ecstasy, e quase 3 milhões consumiram-no no último ano.
Έκσταση δοκίμασε ποσοστό 0,2–7,1 % όλων των ενηλίκων (μέσος όρος 2,6 %). Μισές από τις χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης 1,8 % ή χαμηλότερα. Τα υψηλότερα ποσοστά επικράτησης ανέφεραν η Τσεχική Δημοκρατία (7,1 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,7 %). Η επικράτηση της χρήσης έκστασης κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,2 % έως 3,5 %, αλλά οι μισές χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης 0,5 % ή χαμηλότερα. Υπολογίζεται ότι περίπου 8,5 εκατομμύρια έχουν δοκιμάσει έκσταση, και περίπου 3 εκατομμύρια έκαναν χρήση κατά το τελευταίο έτος.
Ecstasy is geprobeerd door 0,2-7,1% van alle volwassenen (gemiddeld 2,6%). De helft van de landen meldt een prevalentiepercentage van 1,8% of lager, terwijl de hoogste percentages worden gerapporteerd door Tsjechië (7,1%) en het Verenigd Koninkrijk (6,7%). Voor ecstasygebruik in de laatste 12 maanden ligt het prevalentiepercentage tussen 0,2 en 3,5%, maar de helft van de landen meldt een percentage van 0,5% of lager. Naar schatting hebben bijna 8,5 miljoen Europeanen ecstasy geprobeerd en hebben bijna 3 miljoen het middel in de laatste 12 maanden gebruikt.
Extázi vyzkoušelo 0,2–7,1 % všech dospělých (průměr 2,6 %). Polovina zemí uvádí hodnoty prevalence do výše 1,8 % nebo nižší, zatímco nejvyšší prevalenci hlásí Česká republika (7,1 %) a Spojené království (6,7 %). Prevalence užívání extáze v posledním roce se pohybuje mezi 0,2 a 3,5 %, avšak polovina zemí hlásí prevalenci 0,5 % nebo méně. Odhaduje se, že extázi vyzkoušelo téměř 8,5 milionů Evropanů a že za poslední rok ji užily téměř 3 miliony osob.
0,2–7,1 % af alle voksne (i gennemsnit 2,6 %) har prøvet ecstasy. Halvdelen af landene har meldt om prævalenssatser på 1,8 % eller lavere, idet de højeste prævalenssatser er indberettet af Tjekkiet (7,1 %) og Det Forenede Kongerige (6,7 %). Prævalensen for brug af ecstasy inden for de seneste 12 måneder varierer fra 0,2 til 3,5 %, men halvdelen af landene melder om prævalenssatser på 0,5 % eller derunder. Det anslås, at næsten 8,5 millioner europæere har prøvet ecstasy, og at næsten 3 millioner har brugt stoffet inden for de seneste 12 måneder.
Ecstasyt on proovinud 0,2–7,1% kõikidest täiskasvanutest (keskmiselt 2,6%). Pooltes riikides on levimus 1,8% või madalam, kusjuures kõige kõrgem on see Tšehhi Vabariigis (7,1%) ja Ühendkuningriigis (6,7%). Viimase aasta jooksul ecstasy tarbimise määr ulatub 0,2%-st kuni 3,5%-ni, kuid pooltes riikides on see 0,5% või madalam. Hinnanguliselt peaaegu 8,5 miljonit eurooplast on ecstasyt proovinud ja peaaegu 3 miljonit on tarbinud seda viimase aasta jooksul.
Ekstaasia on kokeillut 0,2–7,1 prosenttia aikuisista (keskiarvo 2,6 %). Puolessa maista levinneisyysaste oli 1,8 prosenttia tai alempi. Korkeimman levinneisyyden ilmoittivat Tšekki (7,1 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,7 %). Ekstaasia viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneiden osuus vaihtelee 0,2:sta 3,5 prosenttiin, mutta puolet maista ilmoitti levinneisyydeksi 0,5 prosenttia tai vähemmän. Euroopassa lähes 8,5 miljoonaa aikuista on joskus kokeillut ekstaasia, ja lähes 3 miljoonaa ilmoitti käyttäneensä sitä viimeksi kuluneen vuoden aikana.
Az extasyt az összes felnőtt 0,2–7,1%-a (átlag 2,6%) próbálta. Az országok fele 1,8%-os vagy annál alacsonyabb előfordulási arányokat közölt, a legmagasabb előfordulást pedig Csehországból (7,1%) és az Egyesült Királyságból jelentették (6,7%). Az elmúlt évi extasyhasználat prevalenciája 0,2% és 3,5% között mozog, ugyanakkor az országok fele 0,5%-os vagy az alatti előfordulási arányokról számolt be. Becslések szerint az extasyt közel 8,5 millió európai próbálta, és közel 3 millióan használták az elmúlt évben.
0,2-7,1 % av unge voksne har prøvd ecstasy (gjennomsnittet er 2,6 %). Halvparten av landene rapporterer om prevalenstall på 1,8 % eller lavere. Høyest prevalens rapporteres fra Den tsjekkiske republikk (7,1 %) og Storbritannia (6,7 %). Bruk siste år av ecstasy ligger på mellom 0,2 % og 3,5 %, men halvparten av landene rapporterer om en prevalens på 0,5 % eller under. Det anslås at nærmere 8,5 millioner europeere har prøvd ecstasy, og at nesten 3 millioner har brukt det i løpet av det siste året.
Ekstazy próbowało 0,2–7,1% wszystkich dorosłych (średnio 2,6%). W połowie krajów odnotowano wskaźnik rozpowszechnienia wynoszący 1,8% lub mniej, przy czym najwyższe jego wartości odnotowano w Czechach (7,1%) i w Wielkiej Brytanii (6,7%). Odsetek osób, które zażywały ekstazy w ostatnim roku, waha się od 0,2% do 3,5%, ale w połowie krajów wynosi on 0,5% lub mniej. Ocenia się, że prawie 8,5 miliona Europejczyków próbowało ekstazy, a prawie 3 miliony zażywało ten narkotyk w ciągu ostatniego roku.
Ecstasy a fost încercat de 0,2–7,1 % din populaţia adultă (în medie 2,6 %). Jumătate dintre ţări raportează rate de prevalenţă de 1,8 % sau mai mici, cele mai mari rate de prevalenţă fiind raportate de Republica Cehă (7,1 %) şi Regatul Unit (6,7 %). Prevalenţa consumului de ecstasy pe parcursul ultimului an variază de la 0,2 % la 3,5 %, însă jumătate dintre ţări raportează rate de prevalenţă de 0,5 % sau mai puţin. S-a estimat că aproape 8,5 milioane de europeni au încercat ecstasy şi aproape 3 milioane au consumat această substanţă în ultimul an.
Extázu okúsilo 0,2 – 7,1 % všetkých dospelých (v priemere 2,6 %). Polovica krajín uvádza miery prevalencie 1,8 % alebo nižšie, pričom najvyššie miery prevalencie uvádza Česká republika (7,1 %) a Spojené kráľovstvo (6,7 %). Prevalencia užívania extázy v poslednom roku sa pohybuje od 0,2 % do 3,5 %, ale polovica krajín uvádza miery prevalencie 0,5 % alebo nižšie. Odhaduje sa, že takmer 8,5 milióna Európanov okúsilo extázu a takmer 3 milióny ju užívalo v minulom roku.
Ekstazi je poskusilo 0,2 % do 7,1 % vseh odraslih (povprečno 2,6 %). Polovica držav je sporočila stopnje razširjenosti, ki znašajo 1,8 % ali manj, pri čemer sta najvišji stopnji razširjenosti sporočila Češka republika (7,1 %) in Združeno kraljestvo (6,7 %). Stopnja razširjenosti za zaužitje ekstazija v zadnjem letu se giblje od 0,2 % do 3,5 %, polovica držav pa poroča o stopnjah razširjenosti, ki znašajo 0,5 % ali manj. Po oceni je skoraj 8,5 milijona Evropejcev že poskusilo ekstazi, skoraj tri milijone ga je zaužilo v zadnjem letu.
Ungefär 0,2–7,1 % av den vuxna befolkningen har testat ecstasy (genomsnitt 2,6 %). Hälften av länderna rapporterar en prevalens på 1,8 % eller lägre, med den högsta prevalensen i Tjeckien (7,1 %) och Storbritannien (6,7 %). Bland vuxna säger sig 0,2 – 3,5 % ha använt ecstasy de senaste tolv månaderna, men hälften av de rapporterande länderna uppger prevalens på 0,5 % eller lägre. Det uppskattas att nästan 8,5 miljoner av Europas befolkning har provat ecstasy och nästan 3 miljoner har använt drogen under de senaste tolv månaderna.
Ecstasy tüm yetişkinlerin % 0,2-7,1’i tarafından denenmiştir (ortalama % 2,6). Ülkelerin yarısı % 1,8’lik veya daha düşük yaygınlık oranları rapor etmekte olup, en yüksek yaygınlık oranlarını Çek Cumhuriyeti (% 7,1) ve Birleşik Krallık (% 6,7) bildirmektedir. Ecstasy’nin geçmiş yılda kullanım yaygınlığı % 0,2 ile % 3,5 arasında değişmektedir ama ülkelerin yarısı % 0,5’lik veya daha düşük yaygınlık oranları rapor etmektedir. Neredeyse 8,5 milyon Avrupalının ecstasy’i denemiş olduğu ve yaklaşık 3 milyonun bu uyuşturucuyu geçmiş yılda kullandığı tahmin edilmektedir.
  15. logs. Vai Eiropā i...  
Nesenā pētījumā, kurā ir analizēta saistība starp HIV izplatību un šļirču izplatīšanas pārklājumu, ir secināts, ka uzvedības faktori, piemēram, injicēšanas biežums un šļirču vairākkārtēja personiska izmantošana ievērojami iespaido HIV izplatības būtiskai samazināšanai vajadzīgo šļirču izplatīšanas apjomu (Vickerman u.c., 2006. g.).
Many factors are known to influence injecting frequency among those using drugs, including patterns of use, level of dependency and type of drug used. A recent study exploring the relationship between HIV prevalence and the coverage of syringe distribution suggested that behavioural factors, e.g. injecting frequency and personal re-use of syringes, strongly influence the level of syringe distribution required to achieve a substantial decrease in HIV prevalence (Vickerman et al., 2006).
Il est notoire que de nombreux facteurs influencent la fréquence d’injection chez les usagers de drogue, comme les habitudes de consommation, le degré de dépendance et le type de drogue consommée. Une étude récente portant sur la relation entre la prévalence du VIH et la couverture des programmes de distribution de seringues suggère que des facteurs comportementaux, par exemple la fréquence d’injection et la réutilisation personnelle de seringues, influencent fortement le niveau de distribution de seringues nécessaire pour parvenir à une diminution sensible de la prévalence du VIH (Vickerman et al., 2006).
Bekanntermaßen beeinflussen viele Faktoren die Injektionshäufigkeit der Drogenkonsumenten, darunter die Konsummuster, der Grad der Abhängigkeit und die Art der konsumierten Droge. Bei einer vor kurzem durchgeführten Studie über den Zusammenhang zwischen der HIV-Prävalenz und dem Versorgungsgrad der Spritzenverteilungsprogramme wurde festgestellt, dass bestimmte Verhaltensweisen, z. B. die Injektionshäufigkeit und die Wiederverwendung von Spritzen durch den Einzelnen, starken Einfluss darauf haben, welcher Versorgungsgrad erreicht werden muss, um einen substanziellen Rückgang der HIV-Prävalenz zu erzielen (Vickerman et al., 2006).
Es bien sabido que existe un gran número de factores que repercuten en la frecuencia de consumo por vía parenteral, como las pautas de consumo, el nivel de dependencia y el tipo de droga consumido. Un estudio reciente que analiza la relación entre la prevalencia de VIH y la cobertura de los programas de distribución de jeringuillas revela que determinados comportamientos, a saber, la frecuencia de consumo por vía parenteral y la reutilización personal de las jeringuillas, influyen de manera decisiva en el nivel de distribución de jeringuillas necesario para lograr un descenso sustancial en la prevalencia de VIH (Vickerman et al., 2006).
Sono numerosi i fattori noti per influenzare la frequenza delle iniezioni tra i tossicodipendenti, compresi tra questi i modelli di consumo, il grado di dipendenza e il tipo di sostanza utilizzata. Uno studio recente volto a esaminare il rapporto tra prevalenza dell’HIV e portata della distribuzione delle siringhe ha suggerito che i fattori comportamentali, vale a dire la frequenza delle iniezioni e il riuso personale delle siringhe, possono influenzare enormemente il livello di distribuzione delle siringhe necessario per ottenere una flessione significativa della prevalenza dell’HIV (Vickerman e altri, 2006).
Conhecem-se muitos factores que influenciam a frequência do consumo por via endovenosa entre os consumidores de drogas, incluindo os padrões de consumo, o nível de dependência e o tipo de droga consumido. Um estudo recente que investigou a relação entre a prevalência do VIH e a cobertura da distribuição de seringas sugeriu que factores comportamentais, designadamente a frequência e a reutilização pessoal das seringas, influencia fortemente o nível de distribuição de seringas necessário para obter uma diminuição substancial da prevalência do VIH (Vickerman et al., 2006).
Πολλοί παράγοντες είναι γνωστό ότι επηρεάζουν τη συχνότητα της ενέσιμης χρήσης στους χρήστες ναρκωτικών, όπως τα πρότυπα χρήσης, το επίπεδο της εξάρτησης και ο τύπος της ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται. Σε πρόσφατη μελέτη που διερεύνησε τη σχέση μεταξύ του επιπολασμού του HIV και της κάλυψης της διανομής συρίγγων υποδηλώνεται ότι συμπεριφοριστικοί παράγοντες, όπως π.χ. η συχνότητα ενέσιμης χρήσης και η προσωπική επαναχρησιμοποίηση των συρίγγων, επηρεάζουν σημαντικά το επίπεδο διανομής συρίγγων που απαιτείται προκειμένου να επιτευχθεί ουσιαστική μείωση του επιπολασμού του HIV (Vickerman κ.ά., 2006).
Het is bekend dat er tal van factoren zijn die van invloed zijn op de frequentie waarmee drugsgebruikers injecteren, waaronder gebruikspatronen, het verslavingsniveau en het type drugs dat wordt gebruikt. Uit een recente studie naar de relatie tussen HIV-prevalentie en de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten bleek dat gedragsfactoren, bijvoorbeeld de injectiefrequentie en het persoonlijk hergebruik van spuiten, sterk van invloed zijn op de toereikendheid van de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten om een aanzienlijke afname in HIV-prevalentie te bewerkstelligen (Vickerman et al., 2006).
Je známo, že četnost injekčního užívání mezi uživateli drog ovlivňuje řada faktorů, včetně vzorců užívání, stupně závislosti a typu užívané drogy. Nedávná studie, která zkoumala vztah mezi prevalencí HIV a pokrytím programy distribuce injekčních stříkaček, naznačila, že behaviorální faktory, jako např. četnost injekčního užívání a osobní opakované používání stříkaček, výrazně ovlivňují počet distribuovaných stříkaček nutných k dosažení významného poklesu prevalence HIV (Vickermann a kol., 2006).
Mange faktorer vides at påvirke injektionshyppigheden blandt stofbrugere, herunder brugsmønstre, afhængighedsgrad og anvendt stoftype. Det fremgik af en nylig undersøgelse, hvor forholdet mellem hiv-prævalens og sprøjteudleveringens dækning blev analyseret, at adfærdsmæssige faktorer som f.eks. injektionshyppighed og personlig genbrug af sprøjter i vid udstrækning er bestemmende for, hvor stor en mængde sprøjter det er nødvendigt at udlevere for at opnå et betydeligt fald i hiv-prævalensen (Vickerman m.fl., 2006).
Teada on mitmeid tegureid, mis mõjutavad süstimise sagedust uimastitarvitajate seas, seejuures tarvitamise struktuuri, sõltuvuse taset ja kasutatavate uimastite tüüpi. Hiljutisest uuringust, milles uuriti HIV esinemissageduse ja süstlavahetusprogrammi hõlmavuse seoseid, selgus, et käitumuslikud tegurid, näiteks süstimise sagedus ja isiku tava kasutada süstlaid korduvalt, mõjutavad oluliselt seda, kui ulatuslikku süstlavahetust on vaja, et oluliselt vähendada HIV esinemissagedust (Vickerman et al., 2006).
Useiden tekijöiden tiedetään vaikuttavan injektiokäytön tiheyteen huumeidenkäyttäjien keskuudessa. Niitä ovat muun muassa käyttötavat, riippuvuusaste ja käytettävä huume. Hiv:n levinneisyyden ja ruiskujen jakeluohjelmien kattavuuden välisestä suhteesta hiljattain tehty tutkimus viittaa siihen, että käyttäytymistekijät, kuten injektiokäytön tiheys ja ruiskujen henkilökohtainen uudelleenkäyttö, vaikuttavat voimakkaasti siihen, kuinka paljon ruiskuja on jaettava, jotta hiv:n levinneisyysastetta voidaan laskea huomattavasti (Vickerman et al., 2006).
Az injekciózás gyakoriságát a kábítószer-használók körében köztudottan sok tényező befolyásolja, köztük a használati minták, a függőség típusa és a használt kábítószer típusa. A HIV előfordulása és a fecskendőosztás közötti összefüggést vizsgáló tanulmány a közelmúltban arra a következtetésre jutott, hogy a viselkedési tényezők, pl. az injekciózás gyakorisága és a saját fecskendők újbóli használata nagyban befolyásolják azt, hogy milyen mértékű fecskendőosztásra van szükség a HIV előfordulásának jelentős visszaszorításához (Vickerman és mások, 2006).
Mange faktorer er kjent for å påvirke injeksjonshyppigheten, inkludert bruksmønstre, grad av avhengighet og typen narkotika brukt. En nyere studie som ser på forholdet mellom HIV-prevalens og dekningen av sprøyteutdeling, tilsier at atferdsmessige faktorer, f.eks. injeksjonshyppighet og personlig gjenbruk av sprøyter, har stor betydning for hvor stort omfanget av sprøyteutdelingen må være for å oppnå en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV (Vickerman et al., 2006).
Znanych jest wiele czynników wpływających na częstotliwość dokonywania iniekcji przez osoby zażywające narkotyki, są to m.in. schematy zażywania, stopień uzależnienia i rodzaj zażywanego narkotyku. Najnowsze badanie zależności między rozpowszechnieniem wirusa HIV i zasięgiem dystrybucji strzykawek wskazuje, że czynniki behawioralne, np. częstotliwość wstrzykiwania i ponowne wykorzystywanie strzykawek, silnie wpływają na zakres dystrybucji strzykawek wymagany do osiągnięcia znacznego spadku rozpowszechnienia wirusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Se ştie că există mulţi factori care influenţează frecvenţa injectării în rândul celor care consumă droguri, inclusiv modele de consum, nivelul dependenţei şi tipul de drog consumat. În urma unui studiu recent privind relaţia dintre prevalenţa HIV şi acoperirea distribuirii de seringi s-a arătat că factorii comportamentali, de ex. frecvenţa injectării şi refolosirea seringilor influenţează considerabil nivelul distribuirii de seringi necesare pentru scăderea substanţială a prevalenţei HIV (Vickerman et al., 2006).
Je známych mnoho faktorov, ktoré ovplyvňujú frekvenciu injekčného užívania medzi tými, ktorí užívajú drogy vrátane foriem užívania, úrovne závislosti a druhu užívaných drog. Nedávna štúdia, ktorá skúma vzťah medzi prevalenciou HIV a rozsahom distribúcie injekčných striekačiek, naznačila, že faktory správania, napr. frekvencia injekčného užívania a osobné opakované používanie injekčných striekačiek silno ovplyvňujú úroveň distribúcie injekčných striekačiek požadovanú na dosiahnutie podstatného zníženia prevalencie HIV (Vickerman a kol., 2006).
Znani so mnogi dejavniki, ki vplivajo na pogostost vbrizgavanja pri uživalcih drog, vključno z vzorci uživanja, stopnjo odvisnosti in vrsto uporabljene droge. Nedavna študija, ki je raziskovala odnos med razširjenostjo virusa HIV in razdeljevanjem brizg, kaže, da vedenjski dejavniki, npr. pogostost vbrizgavanja in osebna ponovna uporaba brizg, močno vplivajo na raven razdeljevanja brizg, ki je potrebna za dosego znatnega zmanjšanja razširjenosti virusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Många faktorer påverkar hur ofta narkotikamissbrukare injicerar drogen, bland annat användningsmönster, beroendegrad och typ av drog som används. En ny studie som utforskar förhållandet mellan hiv-prevalens och sprututbytesprogrammens täckning, tyder på att beteenderelaterade faktorer, t.ex. hur ofta individen injicerar och egen återanvändning av sprutor, starkt påverkar vilken omfattning sprutdistributionen måste ha för att uppnå betydande minskning av hiv-prevalens (Vickerman et al., 2006).
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Nesen veiktā pētījumā par narkotiku atkarības ārstēšanas ietekmi uz HIV infekcijas profilaksi ir konstatēts, ka uz uzvedību vērsti iejaukšanās pasākumi var sekmēt aizvietotājterapijas pozitīvo ietekmi uz HIV pārnešanas novēršanu, kamēr piemērojot tikai psihoterapiju, rezultāti mēdz būt dažādi.
A recent review of the effectiveness of drug dependence treatment in preventing HIV transmission found that behavioural interventions can enhance the positive effects of substitution treatment on HIV prevention, whereas the effectiveness of psychological therapy alone is variable. Abstinence-based treatment showed good outcomes with regard to HIV prevention for those who remain in treatment for 3 months or more (Farrell et al., 2005).
Une étude récente de l'efficacité des traitements de dépendance à la drogue dans la prévention de la transmission du VIH a conclu que les thérapies comportementales peuvent renforcer les effets positifs du traitement substitution sur la prévention du VIH, tandis que l'efficacité de la seule psychothérapie est variable. Le traitement fondé sur l'abstinence donne de bons résultats en matière de prévention du VIH pour ceux qui suivent un traitement pendant plus de 3 mois (Farrell et al., 2005).
Im Zuge einer vor kurzem durchgeführten Studie über die Wirksamkeit der Drogentherapie bei der Prävention der Übertragung von HIV wurde festgestellt, dass verhaltensorientierte Maßnahmen die positiven Effekte der Substitutionsbehandlung bei der HIV-Prävention verstärken können, während die Wirksamkeit einer ausschließlichen psychotherapeutischen Behandlung Schwankungen unterliegt. Abstinenzorientierte Therapieformen zeitigten im Hinblick auf die HIV-Prävention bei den Patienten gute Ergebnisse, die über drei oder mehr Monate hinweg behandelt wurden (Farrell et al., 2005).
Un análisis reciente sobre la efectividad del tratamiento de la drogodependencia en la prevención de la transmisión del VIH ha revelado que las intervenciones orientadas al comportamiento pueden aumentar los efectos positivos del tratamiento de sustitución en la prevención del VIH, mientras que la efectividad de la terapia psicoterapéutica por sí sola es variable. Asimismo, los tratamientos basados en la abstinencia han demostrado cosechar buenos resultados en la prevención del VIH en las personas que reciben tratamiento durante un mínimo de tres meses (Farrell et al., 2005).
Da una recente analisi dell’efficacia del trattamento della tossicodipendenza ai fini della prevenzione della trasmissione dell’HIV è emerso che gli interventi a livello comportamentale possono valorizzare gli effetti positivi del trattamento sostitutivo orientato alla prevenzione dell’HIV, mentre l’efficacia della sola terapia psicologica è ancora incerta. I trattamenti basati sull’astinenza hanno prodotto risultati positivi dal punto di vista della prevenzione dell’HIV nei pazienti che sono rimasti in trattamento per almeno 3 mesi (Farrell e altri, 2005).
Uma análise recente da eficácia do tratamento da toxicodependência na prevenção da transmissão do VIH concluiu que as intervenções comportamentais podem reforçar os efeitos positivos do tratamento de substituição na prevenção deste vírus, ao passo que a psicoterapia utilizada isoladamente apresenta resultados variáveis. O tratamento baseado na abstinência revelou bons resultados quanto à prevenção do VIH nos indivíduos que mantêm o tratamento durante 3 meses ou mais (Farrell et al., 2005).
Σε πρόσφατη επισκόπηση της αποτελεσματικότητας της θεραπείας απεξάρτησης στην πρόληψη της μετάδοσης του ιού HIV διαπιστώθηκε ότι οι συμπεριφοριστικές παρεμβάσεις μπορούν να βελτιώσουν τα θετικά αποτελέσματα της θεραπείας υποκατάστασης για την πρόληψη του ιού HIV, ενώ η αποτελεσματικότητα που έχει η ψυχολογική θεραπεία από μόνη της παρουσιάζει διακυμάνσεις. Η θεραπεία βάσει της αποχής επέδειξε καλά αποτελέσματα σε ό,τι αφορά την πρόληψη του ιού HIV σε όσους παραμένουν υπό θεραπεία επί 3 ή περισσότερους μήνες (Farrell κ.ά., 2005).
Uit recent onderzoek naar de doeltreffendheid van de behandeling van drugsverslaving voor de preventie van HIV-besmetting is gebleken dat gedragsmatige interventies de positieve effecten van substitutiebehandeling op HIV-preventie kunnen versterken, terwijl de doeltreffendheid van uitsluitend psychologische therapie variabel is. Op onthouding gerichte behandeling heeft goede resultaten laten zien met betrekking tot HIV-preventie voor cliënten die ten minste drie maanden in behandeling blijven (Farrell et al., 2005).
Z nedávné analýzy účinnosti léčby drogové závislosti při prevenci přenosu HIV vyplynulo, že behaviorální intervence mohou zesílit pozitivní účinky substituční léčby při prevenci přenosu HIV, zatímco účinnost samotné psychologické terapie je proměnlivá. Léčba orientovaná na abstinenci ukázala dobré výsledky při prevenci HIV u osob, které se léčí po dobu tří měsíců a déle (Farrell a kol., 2005).
En nylig gennemgang af effektiviteten af behandling for stofafhængighed med hensyn til at forhindre hiv-overførsel viste, at adfærdsmæssige indgreb kan forstærke de positive virkninger af substitutionsbehandling med hensyn til forebyggelse af hiv, mens effektiviteten af psykologisk terapi alene varierer. Afholdenhedsbaseret behandling viste gode resultater med hensyn til forebyggelse af hiv for de personer, der forbliver i behandling i 3 måneder eller mere (Farrell m.fl., 2005).
Hiljutine ülevaade uimastisõltuvuse ravi mõjust HIV leviku ennetamisele näitas, et käitumuslikud sekkumismeetmed võivad suurendada asendusravi positiivset mõju HIV leviku ennetamisele, samas aga on ainuüksi psühholoogilisel ravil vahelduv edu. Karskusel põhineva ravi tulemused olid HIV leviku ennetamise osas head nendel, kes said ravi 3 kuud või kauem (Farrell et al., 2005).
Hiljattain tehdyssä tutkimuksessa, jossa tarkasteltiin huumehoidon tehokkuutta hiv:n leviämisen ehkäisemisessä, todettiin, että käyttäytymiseen kohdistuvilla toimilla voidaan tehostaa korvaushoidon myönteistä vaikutusta hiv:n torjuntaan, kun taas psyykkinen hoito yksinään tehoaa vaihtelevasti. Pidättäytymiseen pohjautuva hoito on tuottanut hyviä tuloksia hiv:n torjunnassa henkilöillä, jotka pysyvät hoidossa vähintään kolme kuukautta (Farrell et al., 2005).
A kábítószer-függőség kezelésének hatékonyságáról a HIV átadásának megelőzése szempontjából a közelmúltban készített áttekintés azt állapította meg, hogy a viselkedést megcélzó beavatkozások fokozhatják a helyettesítő kezelés HIV-megelőzésre kifejtett pozitív hatásait, míg az önmagában vett pszichoterápia hatékonysága változó. Az absztinencián alapuló kezelés a HIV megelőzése tekintetében jó eredményeket hozott azok esetében, akik legalább 3 hónapig kezelés alatt maradtak (Farrell és mások, 2005).
En fersk gjennomgang av effekten av avhengighetsbehandling fant at atferdstiltak kan forsterke den positive effekten av substitusjonsbehandling med hensyn til HIV-forebygging, mens effekten av psykologisk terapi som eneste behandling er variabel. Behandling basert på avholdenhet har vist gode resultater når det gjelder forebygging av HIV-infeksjon dersom behandlingen varer i 3 måneder eller mer (Farrell et al., 2005).
W niedawnym opracowaniu na temat skuteczności leczenia uzależnienia w zapobieganiu przenoszeniu wirusa HIV stwierdzono, że behawioralne działania interwencyjne mogą wzmocnić pozytywne skutki leczenia zastępczego w profilaktyce wirusa HIV, podczas gdy skuteczność samej psychoterapii jest zmienna. Leczenie oparte na abstynencji dało dobre wyniki w zapobieganiu HIV u osób poddawanych leczeniu przez 3 miesiące lub dłużej (Farrell et al., 2005).
O recentă trecere în revistă a eficienţei tratamentului pentru dependenţa de droguri în prevenirea transmiterii infecţiei HIV a arătat că intervenţiile comportamentale pot potenţa efectele pozitive ale terapiei de substituţie privind prevenirea infecţiei cu HIV, în timp ce eficienţa utilizării exclusive a terapiei psihologice este variabilă. Terapia prin abstinenţă a arătat rezultate bune în ceea ce priveşte prevenirea infecţiei cu HIV pentru aceia care rămân sub tratament timp de 3 luni sau mai mult (Farrell et al., 2005)
Nedávna analýza účinnosti liečby závislosti od drog, aby sa zabránilo prenosu HIV, zistila, že zásahy do správania môžu zlepšiť pozitívne účinky substitučnej liečby pri prevencii HIV, kým účinnosť samotnej psychologickej terapie je premenlivá. Liečba založená na abstinencii ukázala dobré výsledky ohľadom prevencie HIV u tých osôb, ktoré sa liečili 3 mesiace alebo dlhšie (Farrell a kol., 2005).
Nedavna proučitev učinkovitosti zdravljenja odvisnosti od drog pri preprečevanju prenosa virusa HIV je pokazala, da lahko vedenjske intervencije okrepijo pozitivne učinke nadomestnega zdravljenja pri preprečevanju prenosa virusa HIV, medtem ko je učinkovitost psihološke terapije same spremenljiva. Zdravljenje na podlagi abstinence je pokazalo dobre rezultate, kar zadeva preprečevanje prenosa virusa HIV pri osebah, ki so ostale na zdravljenju tri mesece ali več (Farrell et al., 2005).
En nyligen genomförd studie av hur effektiva behandlingsprogram mot narkotikaberoende är när det gäller att förebygga spridandet av hiv fann att insatser inriktade på beteendeträning kan förstärka substitutionsbehandlingens positiva effekter på förebyggandet av hiv, medan enbart psykologisk behandling har varierad effekt. Abstinensbaserad behandling visade goda resultat när det gällde förebyggandet av hiv för de patienter som fortsatte behandlingen under 3 månader eller längre (Farrell et al., 2005).
Uyuşturucu bağımlılığı tedavisinin HIV bulaşmasını önlemekteki etkinliğinin yeni bir değerlendirmesinde, davranışsal müdahalelerin ikame tedavisinin HIV’i önleme üzerindeki olumlu etkilerini artırabildiği ama tek başına psikolojik terapinin etkinliğinin değişken olduğu görülmüştür. Yoksunluk temelli tedavi, 3 ay veya daha uzun süreyle tedavide kalanlar için HIV’in önlenmesine ilişkin iyi sonuçlar vermiştir. (Farrell vd., 2005).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Vairākās jaunajās dalībvalstīs mirušie vidēji ir samērā jauni (Igaunijā, Kiprā, Latvijā, Slovākijā, Bulgārijā un Rumānijā), un ir daudz pārdozēšanas upuru par 25 gadiem jaunāku narkotiku lietotāju vidū, liecinot, ka šajās valstīs heroīnu lieto gados jaunāki cilvēki. Lielais vidējais vecums Čehijā ir saistīts ar to, ka pie pārdozēšanas gadījumiem pieskaita arī daudzus gadījumus, kad nāves cēlonis ir psihoaktīvi medikamenti (12. attēls).
In several new Member States and candidate countries the mean age at death is comparatively low (Estonia, Cyprus, Latvia, Slovakia, Bulgaria and Romania), and there is a high proportion of overdose cases younger than 25 years, which may signal a younger heroin-using population in these countries. The high mean age in the Czech Republic is related to the inclusion of many deaths due to psychoactive medicaments (Figure 12).
Dans plusieurs nouveaux États membres et dans les pays candidats, la moyenne d’âge lors du décès est comparativement basse (Estonie, Chypre, Lettonie, Slovaquie, Bulgarie et Roumanie) et l’on recense un nombre élevé de surdoses chez des jeunes de moins de 25 ans, ce qui peut refléter l’existence d’une population de consommateurs d’héroïne plus jeune dans ces pays. L’âge moyen élevé observé en République tchèque est dû à l’inclusion de nombreux décès liés à la consommation de médicaments psychoactifs (Figure 12).
In einigen neuen Mitgliedstaaten (Estland, Zypern, Lettland und Slowakei) sowie in den Kandidatenländern Bulgarien und Rumänien ist das Durchschnittsalter zum Todeszeitpunkt vergleichsweise niedrig. In diesen Ländern ist der Anteil der Opfer einer Überdosis im Alter von unter 25 Jahren hoch, was darauf schließen lässt, dass die Heroinkonsumenten in diesen Ländern im Durchschnitt jünger sind. Das hohe Durchschnittsalter in der Tschechischen Republik ist darauf zurückzuführen, dass hier zahlreiche Todesfälle infolge der Einnahme psychoaktiver Arzneimittel einbezogen werden (Abbildung 12).
En algunos de los nuevos Estados miembros (Estonia, Chipre, Letonia, Eslovaquia), así como en Bulgaria y Rumanía la edad media en el momento de la muerte es comparativamente baja, y se observa una elevada proporción de casos de sobredosis en menores de 25 años, factor que podría indicar la existencia de un segmento más joven de la población que consume heroína en estos países. La edad media elevada registrada en la República Checa se debe a la inclusión de numerosas muertes causadas por medicamentos psicotrópicos (gráfico 12).
Al confronto l’età media al momento del decesso è bassa in alcuni nuovi Stati membri e paesi candidati (Estonia, Cipro, Lettonia, Slovacchia, Bulgaria e Romania) ed esiste un’elevata percentuale di casi di overdose in soggetti di età inferiore ai 25 anni, un fatto questo che può essere indice di una popolazione di consumatori di eroina più giovane in questi paesi. L’età media elevata registrata nella Repubblica ceca si spiega con l’inserimento nelle statistiche di molti decessi derivanti dall'uso di farmaci psicoattivi (grafico 12).
Em vários dos novos Estados-Membros e dos países candidatos, a média de idades no momento da morte é relativamente baixa (Estónia, Chipre, Letónia, Eslováquia, Bulgária e Roménia), registando-se uma elevada percentagem de casos de overdose entre jovens com menos de 25 anos, o que poderá indicar que a população de consumidores de heroína é mais jovem nestes países. A elevada média de idades registada na República Checa está relacionada com a inclusão de muitas mortes causadas por medicamentos psicoactivos (Figura 12).
Σε αρκετά νέα κράτη μέλη και υποψήφιες χώρες ο μέσος όρος ηλικίας θανάτου είναι συγκριτικά χαμηλός (Εσθονία, Κύπρος, Λεττονία, Σλοβακία, Βουλγαρία και Ρουμανία) και υπάρχει υψηλό ποσοστό περιπτώσεων λήψης υπερβολικής δόσης σε άτομα ηλικίας κάτω των 25 ετών, γεγονός που ενδέχεται να σημαίνει την ύπαρξη ενός νεαρότερου πληθυσμού χρηστών ηρωίνης στις χώρες αυτές. Ο υψηλός μέσος όρος ηλικίας στην Τσεχική Δημοκρατία οφείλεται στη συμπερίληψη πολλών θανάτων που οφείλονται σε ψυχοδραστικά φάρμακα (Διάγραμμα 12).
In verschillende nieuwe lidstaten en kandidaat-lidstaten is de gemiddelde leeftijd bij overlijden relatief laag (Estland, Cyprus, Letland, Slowakije, Bulgarije en Roemenië) en hebben personen van onder de 25 jaar een groot aandeel in de overdosisgevallen. Dit kan erop wijzen dat de populatie van heroïnegebruikers in die landen gemiddeld jonger is. De hoge gemiddelde leeftijd in Tsjechië houdt verband met het feit dat veel sterfgevallen als gevolg van psychoactieve geneesmiddelen in de cijfers zijn opgenomen (Figuur 12).
V několika nových členských státech a kandidátských zemích je střední věk úmrtí relativně nízký (v Estonsku, na Kypr, Lotyšsku, Slovensku, Bulharsku a Rumunsku) a je v nich vysoký podíl obětí předávkování mladších 25 let, což může naznačovat, že v těchto zemích užívá heroin mladší populace. Vysoký střední věk v České republice souvisí se zahrnutím mnoha úmrtí způsobených psychoaktivními léky (obr. 12).
I en række nye medlemsstater er gennemsnitsalderen på dødstidspunktet forholdsvis lav (Estland, Cypern, Letland, Slovakiet, Bulgarien og Rumænien), og andelen af ofre for overdoser under 25 år er høj, hvilket kan være udtryk for yngre heroinbrugere i disse lande. Den høje gennemsnitsalder i Tjekkiet skyldes, at mange dødsfald forårsaget af psykoaktive medikamenter er omfattet (figur 12).
Paljudes uutes liikmesriikides on keskmine vanus surmajuhtumite puhul suhteliselt madal (Eestis, Küprosel, Lätis, Slovakkias, Bulgaarias ja Rumeenias) ning alla 25aastaste osakaal üleannustamise juhtumites on suur, mis võib tähendada, et nendes riikides on heroiinitarbijad nooremad kui 25. Kõrge keskmine vanus Tšehhi Vabariigis tuleneb paljude psühhoaktiivsetest ravimitest põhjustatud surmajuhtumite kaasaarvamisest (joonis 12).
Monissa uusissa jäsenvaltioissa sekä jäsenehdokasmaissa kuolleiden keski-ikä on melko alhainen (Virossa, Kyproksella, Latviassa, Slovakiassa, Bulgariassa ja Romaniassa) ja alle 25‑vuotiaiden osuus yliannostustapauksissa on korkea, mikä saattaa viitata siihen, että heroiinin käyttäjät ovat näissä maissa nuorempia kuin muualla. Tšekin korkea keski-ikä liittyy siihen, että lukuun on sisällytetty useita psykoaktiivisten lääkkeiden aiheuttamia kuolemia (kaavio 12).
A halálozáskor feljegyzett átlagéletkor sok új tagállamban és tagjelölt országban viszonylag alacsony (Észtország, Ciprus, Lettország, Szlovákia, Bulgária és Románia), és a túladagolásos esetek között nagy arányban fordulnak elő a 25 évesnél fiatalabbak, ami ezen országok fiatalabb heroinhasználó populációját tükrözheti. A Csehországból jelentett magas átlagéletkor annak tulajdonítható, hogy az összesítésbe sok pszichoaktív gyógyszer miatti halálesetet is belefoglaltak (Figure 12).
I flere av de nye medlemsstatene er ofrenes gjennomsnittsalder relativt lav (Estland, Kypros, Latvia, Slovakia, Bulgaria og Romania), og det er en høy andel overdosetilfeller under 25, noe som kan være et tegn på at heroinbrukerne i disse landene er yngre. Den høye gjennomsnittsalderen i Den tsjekkiske republikk skyldes at mange dødsfall relatert til psykoaktive medikamenter også er inkludert (figur 12).
W kilku nowych państwach członkowskich i krajach kandydujących średni wiek ofiar jest stosunkowo niski (w Estonii, na Cyprze, na Łotwie, w Słowacji, Bułgarii i Rumunii), a ponadto odnotowano w nich wysoki odsetek przypadków przedawkowania wśród osób w wieku poniżej 25 lat, co może wskazywać na niższy wiek zażywających heroinę mieszkańców tych krajów. Wysoka średnia wieku odnotowana w Czechach wynika z włączenia wielu przypadków zgonów spowodowanych przez leki psychoaktywne (wykres 12).
În câteva noi state membre, vârsta medie la deces este relativ scăzută (Estonia, Cipru, Letonia, Slovacia, Bulgaria şi România), proporţia de victime ale supradozelor cu vârste sub 25 de ani fiind relativ mare, ceea ce poate sugera faptul că populaţia consumatoare de heroină din aceste ţări este mai tânără. Vârsta medie ridicată din Republica Cehă este legată de includerea multor decese provocate de medicamente psihoactive (Figura 12).
Vo viacerých nových členských štátoch a kandidátskych krajinách je priemerný vek pri úmrtí pomerne nízky (Estónsko, Cyprus, Lotyšsko, Slovensko, Bulharsko a Rumunsko) a existuje vysoký podiel prípadov predávkovania u osôb mladších ako 25 rokov, čo môže signalizovať mladšiu populáciu užívajúcu heroín v týchto krajinách. Vysoký priemerný vek v Českej republike súvisí so zahrnutím mnohých úmrtí kvôli psychoaktívnym liekom (obrázok 12).
V več novih državah članicah in državah kandidatkah je povprečna starost ob smrti sorazmerno nizka (Estonija, Ciper, Latvija, Slovaška, Bolgarija in Romunija) in imajo visok delež smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka med mlajšimi od 25 let, kar lahko kaže na mlajšo populacijo uživalcev heroina v teh državah. Povprečna starost v Češki republiki je visoka zato, ker so prišteti številni smrtni primeri zaradi uživanja psihoaktivnih zdravil (prikaz 12).
I flera av de nya medlemsstaterna och i kandidatländerna är medelåldern relativt låg (Estland, Cypern, Lettland, Slovakien, Bulgarien och Rumänien) och det finns en hög andel missbrukare under 25 år som dör av överdoser. Detta kan tyda på att populationen som missbrukar heroin är yngre i dessa länder. Den höga medelåldern i Tjeckien beror på att många dödsfall orsakade av psykoaktiva läkemedel innefattas i redovisningen (Figur 12).
Bazı yeni Üye Devletler’de ve aday ülkelerde ortalama ölüm yaşı nispeten düşük (Estonya, Kıbrıs, Letonya, Slovakya, Bulgaristan ve Romanya) ve 25 yaşın altındakiler arasında aşırı doz oranı yüksek olduğundan, bu durum söz konusu ülkelerde eroin kullanan kesimin daha genç olduğunun işareti olabilir. Çek Cumhuriyeti’nde ortalama yaşın yüksekliği, psikoaktif ilaçlardan kaynaklanan çok sayıda ölümün hesaba katılmasından kaynaklanmaktadır (Şekil 12).
  13. logs. KokaÄ«na atka...  
Atšķirībā no heroīna atkarības, ko var ārstēt ar agonistiem, piemēram, metadonu, vai antagonistiem, piemēram, naltreksonu, kokaīna atkarības medikamentoza ārstēšana pagaidām nav iespējama. Jādomā, ka tas ir saistīts ar kokaīna iedarbības mehānismu uz smadzeņu neiromediatoriem dopamīnu un serotonīnu.
In contrast to heroin addiction, which can be treated with agonists such as methadone or antagonists such as naltrexone, there are currently no medical treatments available for cocaine addiction. The reason for this would appear to be the mechanism of action through which cocaine exerts its effects on the brain neurotransmitters dopamine and serotonin. Whereas heroin binds to brain opioid receptors, such as the mu receptors, and therefore mimics the action of the brain’s own endorphins, cocaine inhibits the reabsorption of dopamine (and indeed serotonin) from the neuronal synapse once it has had its effect, leading to a build-up of the transmitter, thus prolonging and strengthening its effect.
À la différence de l’addiction à l’héroïne, qui peut être traitée avec des agonistes comme la méthadone ou des antagonistes comme le naltrexone, il n’existe actuellement aucun traitement médical pour la dépendance à la cocaïne. La raison de ce manque semble être le mécanisme d'action de la cocaïne sur les neurotransmetteurs du cerveau que sont la dopamine et la sérotonine. Alors que l’héroïne se lie aux récepteurs d’opiacés du cerveau, comme les récepteurs mu, et imite ainsi l’action des endorphines propres du cerveau, la cocaïne inhibe la réabsorption de la dopamine (et de la sérotonine) provenant de la synapse neuronale dès qu’elle a produit son effet, ce qui entraîne un développement du transmetteur et prolonge et renforce son effet.
Während Heroinabhängigkeit mit Agonisten wie Methadon oder Antagonisten wie Naltrexon behandelt werden kann, sind für Kokainabhängige gegenwärtig keine medizinischen Therapien verfügbar. Der Grund hierfür liegt offenbar in der Wirkungsweise von Kokain auf die Neurotransmitter Dopamin und Serotonin im Gehirn. Während Heroin an die Opioidrezeptoren im Gehirn wie beispielsweise die μ‑Rezeptoren anbindet und damit die Wirkung der gehirneigenen Endorphine imitiert, verhindert Kokain die Wiederaufnahme von Dopamin (und auch von Serotonin) durch die neuronalen Synapsen, nachdem es seine Wirkung entfaltet hat. Dies führt zu einer erhöhten Dopaminkonzentration und damit zu einer Verlängerung und Verstärkung der Wirkung des Dopamins.
A diferencia de la adicción a la heroína, que se puede tratar con agonistas como la metadona o antagonistas como la naltrexona, no existe actualmente ningún tratamiento médico para la adicción a la cocaína. La razón parece residir en el mecanismo de acción a través del cual la cocaína influye en los neurotransmisores dopamina y serotonina del cerebro. Mientras que la heroína se une a los receptores de opiáceos del cerebro, como los receptores μ, y por lo tanto imita la acción de las endorfinas del cerebro, la cocaína, una vez ha producido su efecto, impide la reabsorción de la dopamina (y también de la serotonina) de la sinapsis neuronal. Este proceso provoca un aumento de la concentración de los neurotransmisores y, por lo tanto, prolonga e intensifica su efecto.
A differenza della dipendenza da eroina, che può essere curata con agonisti come il metadone o con antagonisti come il naltrexone, non esistono attualmente terapie mediche per la dipendenza da cocaina. Il motivo va ricercato nel meccanismo d’azione attraverso cui la cocaina esercita i suoi effetti sui neurotrasmettitori cerebrali dopamina e serotonina. Mentre l’eroina si lega ai recettori cerebrali degli oppiacei (come i recettori mu), mimando quindi l’azione delle endorfine cerebrali, la cocaina inibisce il riassorbimento della dopamina (e della serotonina) da parte della sinapsi neuronale dopo che essa ha prodotto il suo effetto, determinando un accumulo del trasmettitore, e quindi prolungandone e rafforzandone l’effetto.
Ao contrário da dependência de heroína, que pode ser tratada com agonistas como a metadona ou com antagonistas como a naltrexona, não existem tratamentos médicos disponíveis para a dependência de cocaína. Esta situação parece dever-se ao mecanismo de acção através do qual a cocaína exerce os seus efeitos nos neurotransmissores cerebrais dopamina e serotonina. Enquanto a heroína se liga aos receptores opiáceos do cérebro, como os receptores mu, e imita a acção das próprias endorfinas cerebrais, a cocaína inibe a reabsorção da dopamina (e, na verdade, da serotonina) da sinapse neuronal depois de esta ter produzido o seu efeito, levando a uma acumulação do transmissor que, assim, prolonga e reforça esse efeito.
Σε αντίθεση με την εξάρτηση από την ηρωίνη η οποία μπορεί να αντιμετωπιστεί με αγωνιστές όπως η μεθαδόνη ή ανταγωνιστές όπως η ναλτρεξόνη, δεν υπάρχουν επί του παρόντος ιατρικές θεραπείες για την εξάρτηση από την κοκαΐνη. Αυτό φαίνεται ότι οφείλεται στον μηχανισμό δράσης μέσω του οποίου η κοκαΐνη επιδρά στους νευροδιαβιβαστές του εγκεφάλου, την ντοπαμίνη και τη σεροτονίνη. Ενώ η ηρωίνη προσκολλάται σε υποδοχείς οπιοειδών του εγκεφάλου, όπως οι μ-υποδοχείς, και επομένως μιμείται τη δράση των ενδορφινών που παράγει ο ίδιος ο εγκέφαλος, η κοκαΐνη αναστέλλει την επαναρρόφηση της ντοπαμίνης (και της σεροτονίνης) από τη νευρωνική σύναψη από τη στιγμή που αρχίζει να επιδρά, με αποτέλεσμα τη συσσώρευση του διαβιβαστή, παρατείνοντας και ενισχύοντας έτσι την επίδρασή του.
In tegenstelling tot heroïneverslaving, die behandeld kan worden met agonisten als methadon of met antagonisten als naltrexon, zijn er momenteel geen medische behandelwijzen voorhanden voor cocaïneverslaving. De reden hiervoor lijkt gelegen te zijn in het mechanisme van de werking van cocaïne, een stof die effect heeft op de neurotransmitters dopamine en serotonine in de hersenen. Terwijl heroïne zich bindt aan de opioïdereceptoren in de hersenen, zoals de mu-receptoren, en op die manier de werking nabootst van de eigen endorfinen van de hersenen, blokkeert cocaïne juist de reabsorptie van dopamine (alsook van serotonine) uit de neuronale synaps zodra de stof zijn effect heeft gehad, hetgeen een ophoping van de transmitter tot gevolg heeft, waardoor zijn werking wordt verlengd en versterkt.
Na rozdíl od závislosti na heroinu, kterou lze léčit pomocí agonistů, jako je např. metadon, nebo antagonistů, jako je např. naltrexon, nejsou v současnosti k dispozici žádné medicínské metody léčby závislosti na kokainu. Důvodem této skutečnosti je podle všeho mechanismus účinku, kterým kokain působí na mozkové neurotransmitery dopamin a serotonin. Zatímco heroin se váže na opiátové receptory v mozku, jako jsou například mí-receptory, a tím napodobuje působení mozkem vytvářených endorfinů, kokain zabraňuje zpětnému vstřebávání dopaminu (a serotoninu) z neuronových synapsí, jakmile dojde k jeho působení, což vede k hromadění transmiteru, a tudíž k prodloužení a zesílení jeho účinku.
I modsætning til heroinafhængighed, som kan behandles med agonister som f.eks. metadon eller antagonister som f.eks. naltrexon, findes der for øjeblikket ingen medicinske behandlinger til kokainafhængighed. Grunden hertil synes at være den virkningsmekanisme, hvormed kokain udøver sine virkninger på hjernens neurotransmittere dopamin og serotonin. Mens heroin binder sig til hjernens opioidreceptorer, f.eks. my-receptorerne, og derfor efterligner virkningen af hjernens egne endorfiner, hæmmer kokain genoptagelsen af dopamin (og også serotonin) fra den neuronale synapse, når stoffet har virket, hvilket medfører en opbygning af transmitteren, hvorved virkningen forlænges og styrkes.
Vastupidiselt heroiinisõltuvusele, mida saab ravida agonistidega, nagu näiteks metadoon, või antagonistidega, nagu näiteks naltreksoon, ei ole kokaiinisõltuvusele olemas meditsiinilist ravi. Põhjus on mehhanismis, mille kaudu kokaiin mõjutab aju neurotransmittereid dopamiini ja serotoniini. Heroiin seob aju opioidiretseptoreid, nagu näiteks mμ-retseptorid, ning seetõttu jäljendab aju enda toodetud endorfiine, kokaiin aga tõkestab dopamiini (ja muidugi ka serotoniini) taasimendumise neuronite ühendustelt ehk sünapsitelt, tuues kaasa transmitterite sünteesi ning seega mõju pikeneb ja tugevneb.
Toisin kuin heroiiniriippuvuuteen, jota voidaan hoitaa metadonin kaltaisilla agonisteilla tai naltreksonin kaltaisilla antagonisteilla, kokaiiniriippuvuuteen ei toistaiseksi ole mitään lääkehoitoa. Tämä vaikuttaisi johtuvan mekanismista, jonka kautta kokaiini vaikuttaa aivojen neurotransmittereihin dopamiiniin ja serotoniiniin. Siinä missä heroiini sitoutuu aivojen opioidireseptoreihin, kuten μ-reseptoriin, ja jäljittelee siten aivojen omien endorfiinien toimintaa, kokaiini estää dopamiinin (ja serotoniini) takaisinoton synapseista, sen jälkeen kun se on vaikuttanut, jolloin välittäjäaineet pysyvät pidempään ja huumeen vaikutus pitenee ja voimistuu.
Az agonistákkal, így a metadonnal, illetve antagonistákkal, például naltrexonnal kezelhető heroinfüggőséggel szemben a kokainfüggőségnek jelenleg nincs orvosi kezelése. Ennek oka, úgy tűnik, abban a működési mechanizmusban keresendő, amelynek révén a kokain kifejti hatását a dopamin és szerotonin agyi neurotranszmitterekre. Miközben a heroin az agy opiátreceptoraihoz kötődik, például a mu-receptorokhoz, és ezért az agy saját endorfinjainak működését utánozza le, a kokain meggátolja a dopamin (sőt, a szerotonin) visszavételét a szinaptikus résből azután, hogy már kifejtette hatását, ami az átvivő anyag felhalmozódásához vezet, ezáltal hatását meghosszabbítja és felerősíti.
I motsetning til heroinavhengighet, som kan behandles med agonister som metadon og antagonister som naltrexon, er det i dag ingen medisinsk behandling for kokainavhengighet. Grunnen til dette synes å være måten kokain virker på nevrotransmitterne dopamin og serotonin i hjernen. Mens heroin fester seg til opioidreseptorene i hjernen, f.eks. μ-reseptorene, og dermed etterligner virkningen av hjernens egne endorfiner, hindrer kokain reabsorpsjon av dopamin (og også serotonin) fra synapsen så snart stoffet virker. Dette fører til en opphopning av transmitteren, som bidrar til å forlenge og styrke kokainens virkning.
W przeciwieństwie do uzależnienia od heroiny, które można leczyć agonistami, takimi jak metadon lub antagonistami takimi jak naltrekson, nie ma obecnie metod leczenia uzależnienia od kokainy. Powodem takiego stanu rzeczy wydaje się być mechanizm działania kokainy, która wywiera wpływ na neuroprzekaźniki w mózgu: dopaminę i serotoninę. Podczas gdy heroina wiąże się z receptorami opiatowymi w mózgu, takimi jak receptory mu, naśladując w ten sposób działanie endorfin mózgu, kokaina powstrzymuje wchłanianie zwrotne dopaminy (i serotoniny) z synapsy po zakończeniu jej działania, co prowadzi do nagromadzenia się przekaźnika, przedłużając i wzmacniając jego wpływ.
Spre deosebire de dependenţa de heroină, care se poate trata cu agonişti cum ar fi metadona sau antagonişti cum ar fi naltrexona, în prezent nu există tratamente medicale pentru dependenţa de cocaină. Acest lucru se explică prin mecanismul prin care cocaina acţionează asupra neurotransmiţătorilor din creier, dopamina şi serotonina. În timp ce heroina intră în legătură cu receptorii opioizi din creier, de exemplu receptorii m, imitând prin urmare acţiunea propriilor endorfine produse de creier, cocaina inhibă reabsorbţia dopaminei (şi a serotoninei) din sinapsa neuronală de îndată ce a acţionat, ducând la consolidarea transmiţătorului, prelungindu-i şi fortificându-i astfel efectul.
Na rozdiel od závislosti od heroínu, ktorá sa môže liečiť agonistami ako je metadón alebo antagonistami ako je naltrexón, v súčasnosti neexistujú žiadne dostupné medikačné liečby závislosti od kokaínu. Zdá sa, že príčinou je mechanizmus pôsobenia, prostredníctvom ktorého kokaín uplatňuje svoje účinky na neurotransmitery mozgu dopamín a serotonín. Keďže sa heroín viaže na receptory opiátov mozgu, napríklad na mu receptory, a preto napodobňuje pôsobenie vlastných endorfínov mozgu, kokaín zabraňuje opätovnej absorpcii dopamínu (a teda aj serotonínu) z neurónovej synapsie, len čo dosiahol svoj účinok, čo vedie k vytvoreniu prenášača, čím sa predlžuje a zosilňuje jeho účinok.
V nasprotju s heroinskimi odvisniki, ki jih je mogoče zdraviti z agonisti, kot je metadon, ali antagonisti, kot je naltrekson, trenutno ni na voljo zdravljenja za odvisnost od kokaina. Zdi se, da bi bil razlog za to lahko mehanizem delovanja, prek katerega kokain učinkuje na možganska nevrotransmitorja dopamin in serotonin. Medtem ko se heroin veže na možganske receptorje za opioide, kot so receptorji mu, in zato posnema delovanje možganom lastnih endorfinov, pa kokain zadržuje reabsorbcijo dopamina (in seveda serotonina) iz nevronske sinapse, potem ko je dosegel svoj učinek, kar pripelje do krepitve transmitorja ter s tem do podaljšanja in krepitve njegovega učinka.
I motsats till heroinberoende som kan behandlas med agonister som metadon eller antagonister som naltrexon, finns det för närvarande ingen medicinsk behandling av kokainberoende. Orsaken till detta är den mekanism genom vilken kokain verkar på hjärnans neurotransmittorer dopamin och serotonin. Medan heroin binds till hjärnans opiatreceptorer, som mu-receptorerna, och imiterar effekten hos kroppens egna endorfiner, förhindrar kokain reabsorption av dopamin (och serotonin) från den neuronala synapsen när det har haft sin effekt, vilket leder till ackumulering av transmittorämnet och en förlängning och förstärkning av dess effekt.
Metadon gibi agonistler veya naltrekson gibi antagonistlerle tedavi edilebilen eroin bağımlılığının aksine, kokain bağımlılığı için hali hazırda hiçbir tedavi bulunmamaktadır. Bunun sebebi, kokainin beyin nörotransmitörlerinin dopamin ve serotonine etki ettiği hareket mekanizması gibi görünmektedir. Eroin, mu reseptörleri gibi beynin opioid reseptörlerine bağlanarak beynin kendi endorfinlerinin hareketini taklit ederken, kokain bir kez etki ettikten sonra, dopaminin (ve tabii serotoninin) nöronal sinapsisten yeniden emilimini engellediğinden transmitörün birikmesine yol açarak etkisini uzatırır ve güçlendirir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gadā pavisam ir nonākušas attiecīgi 526 un 1207 tonnas efedrīna un pseidoefedrīna. Saskaņā ar ziņojumiem lielākais daudzums šo ķimikāliju ir konfiscēts Ziemeļamerikā un Dienvidaustrumāzijā, bet bažas rada fakts, ka konfiskācijas pašlaik notiek jau visos reģionos.
Licit trade of ephedrine and pseudo-ephedrine amounted to a total of 526 and 1 207 tonnes respectively in 2004. The largest seizures of these chemicals were reported in North America and South-east Asia, but there is concern that seizures have spread to all regions. Smuggling of ephedrine and pseudo-ephedrine to Europe originates mainly in West Asia. In 2004, 2.6 tonnes of ephedrine and 1 kg of pseudo-ephedrine were seized in Europe (110); the seizures were mostly small seizures and came from many different laboratories, a majority in the Czech Republic, although there was a large seizure in Greece of ephedrine from Pakistan.
Le commerce licite de l'éphédrine et de la pseudoéphédrine représentait un total de, respectivement, 526 et 1 207 tonnes en 2004. Les principales saisies de ces produits chimiques ont été enregistrées en Amérique du Nord et en Asie du Sud-Est, mais la dispersion des saisies dans toutes les régions constitue une source d’inquiétude. La contrebande d'éphédrine et de pseudoéphédrine en Europe provient essentiellement d'Asie de l'Ouest. En 2004, 2,6 tonnes d'éphédrine et 1 kg de pseudoéphédrine ont été saisis en Europe (110). Les saisies étaient généralement modestes et provenaient de nombreux laboratoires différents, dont une majorité était située en République tchèque, bien qu'une importante saisie d'éphédrine provenant du Pakistan ait été effectuée en Grèce.
Die legal gehandelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin beliefen sich im Jahr 2004 auf 526 bzw. 1 207 Tonnen. Die größten Sicherstellungen dieser chemischen Stoffe fanden den Berichten zufolge in Nordamerika und Südostasien statt, es gibt jedoch die Befürchtung, dass sich die Sicherstellungen auf alle Regionen ausgeweitet haben. Die nach Europa geschmuggelten Mengen von Ephedrin und Pseudoephedrin stammen vor allem aus Westasien. Im Jahr 2004 wurden in Europa 2,6 Tonnen Ephedrin und 1 kg Pseudoephedrin sichergestellt (110); zumeist wurden kleine Mengen beschlagnahmt, die aus vielen verschiedenen Labors stammten, vor allem aus der Tschechischen Republik, wobei aber auch in Griechenland eine große Menge Ephedrin aus Pakistan sichergestellt wurde.
El comercio legal de efedrina y pseudoefedrina sumó un total de 526 y 1 207 toneladas, respectivamente, en 2004. Según los informes, las mayores incautaciones de estos productos químicos se llevaron a cabo en Norteamérica y en el sureste asiático, pero existe la preocupación de que las incautaciones se hayan extendido a todas las regiones. La efedrina y pseudoefedrina que se introducen de contrabando en Europa proceden principalmente del oeste asiático. En 2004, se incautaron en Europa 2,6 toneladas de efedrina y 1 kg de pseudoefedrina (110); en general, las cantidades aprehendidas eran de escasa cuantía y procedían de numerosos laboratorios, la mayoría de ellos ubicados en la República Checa, aunque en Grecia se incautó una gran cantidad de efedrina procedente de Pakistán.
Nel 2004 gli scambi leciti di efedrina e pseudoefedrina hanno interessato in totale 526 e 1 207 tonnellate rispettivamente. I sequestri più importanti di queste sostanze sono stati riferiti nell’America settentrionale e nell’Asia sudorientale, ma si teme che si siano diffusi a tutte le regioni. L’efedrina e la pseudoefedrina contrabbandate in Europa provengono perlopiù dall’Asia occidentale. Nel 2004 sono state sequestrate in Europa 2,6 tonnellate di efedrina e 1 kg di pseudoefedrina (110); in prevalenza si è trattato di sequestri di quantitativi modesti, provenienti da laboratori diversi, la maggioranza dei quali situati nella Repubblica ceca, benché un grosso quantitativo di efedrina proveniente dal Pakistan sia stato intercettato in Grecia.
Em 2004, o comércio legal de efedrina e pseudoefedrina elevou-se, no total, a 526 e 1 207 toneladas, respectivamente. As maiores apreensões destas substâncias químicas registaram‑se na América do Norte e no Sudeste Asiático, mas o facto de as apreensões terem alastrado a todas as regiões suscita preocupação. O tráfico de efedrina e pseudoefedrina para a Europa é sobretudo originário da Ásia Ocidental. Em 2004, foram apreendidas na Europa 2,6 toneladas de efedrina e 1 kg de pseudoefedrina (110). Em geral, as quantidades apreendidas eram pequenas e oriundas de muitos laboratórios diferentes, a maioria dos quais localizada na República Checa, embora se tenha verificado na Grécia uma grande apreensão de efedrina proveniente do Paquistão.
Το νόμιμο εμπόριο εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης ανήλθε συνολικά σε 526 και 1 207 τόνους αντίστοιχα το 2004. Οι μεγαλύτερες κατασχέσεις αυτών των χημικών ουσιών αναφέρθηκαν στη Βόρεια Αμερική και τη Νοτιοανατολική Ασία, αλλά εκφράζονται ανησυχίες για εξάπλωση των κατασχέσεων σε όλες τις περιοχές του κόσμου. Οι ποσότητες εφεδρίνης και ψευδοεφεδρίνης που εισάγονται λαθραία στην Ευρώπη προέρχονται κυρίως από τη Δυτική Ασία. Το 2004 στην Ευρώπη κατασχέθηκαν 2,6 τόνοι εφεδρίνης και 1 κιλό ψευδοεφεδρίνης (110). Οι κατασχέσεις αφορούσαν κυρίως μικροποσότητες που προέρχονταν από πολλά εργαστήρια, τα περισσότερα εκ των οποίων στην Τσεχική Δημοκρατία, μολονότι υπήρξε μια μεγάλη κατάσχεση εφεδρίνης στην Ελλάδα από το Πακιστάν.
De legale handel in efedrine en pseudo-efedrine bedroeg in 2004 in totaal respectievelijk 526 en 1 207 ton. De grootste vangsten van deze chemicaliën zijn gemeld in Noord-Amerika en Zuidoost-Azië, maar er bestaat bezorgdheid over het feit dat er nu in alle regio’s vangsten worden gemeld. De efedrine en pseudo-efedrine die naar Europa worden gesmokkeld, zijn overwegend afkomstig uit West-Azië. In 2004 zijn 2,6 ton efedrine en 1 kilo pseudo-efedrine in beslag genomen in Europa (110); hierbij ging het veelal om kleine vangsten van producten afkomstig uit een groot aantal verschillende laboratoria, de meeste in Tsjechië, hoewel er in Griekenland een grote vangst van uit Pakistan afkomstige efedrine was.
Objemy zákonného obchodu dosáhly v roce 2004 v případě efedrinu 526 tun a v případě pseudoefedrinu 1 207 tun. Největší záchyty těchto chemikálií byly hlášeny ze Severní Ameriky a jihovýchodní Asie, ale obavy vyvolává rozšíření záchytů do všech regionů. Do Evropy se efedrin a pseudoefedrin pašuje zejména ze západní Asie. Za rok 2004 bylo v Evropě zadrženo 2,6 tun efedrinu a 1 kg pseudoefedrinu (110). Jednalo se převážně o záchyty malých množství z řady různých laboratoří. K většině z nich došlo v České republice, i když v Řecku bylo zadrženo velké množství efedrinu z Pákistánu.
Den lovlige handel med efedrin og pseudoefedrin udgjorde i alt henholdsvis 526 og 1 207 tons i 2004. De største beslaglæggelser af disse kemikalier blev rapporteret i Nordamerika og Sydøstasien, men det giver anledning til bekymring, at beslaglæggelserne har bredt sig til alle regioner. Den efedrin og pseudoefedrin, der smugles til Europa, kommer især fra Vestasien. I 2004 blev der beslaglagt 2,6 tons efedrin og 1 kg pseudoefedrin i Europa (110); der var hovedsagelig tale om mindre beslaglæggelser, som kom fra mange forskellige laboratorier, størstedelen i Tjekkiet, selv om der var en omfattende beslaglæggelse af efedrin i Grækenland fra Pakistan.
2004. a olid efedriini ja pseudoefedriini seaduslikult kaubeldud kogused kokku vastavalt 526 ja 1207 tonni. Kõige rohkem konfiskeeriti kõnealuseid kemikaale Põhja-Ameerikas ja Kagu-Aasias, kuid konfiskeerimised on paraku levinud kogu maailmas. Euroopasse tuuakse efedriini ja pseudoefedriini salaja sisse peamiselt Lääne-Aasiast. 2004. a konfiskeeriti Euroopas 2,6 tonni efedriini ja 1 kg pseudoefedriini;(110) enamasti oli tegemist väikeste kogustega ja need olid pärit paljudest laboritest; enamik konfiskeerimisi leidis aset Tšehhi Vabariigis, kuid Kreekas konfiskeeriti suur kogus Pakistanist pärit efedriini.
Efedriinin laillinen kauppa oli 526 tonnia ja ja pseudoefedriinin 1 207 tonnia vuonna 2004. Ilmoitusten perusteella näitä kemikaaleja takavarikoitiin suurimmat määrät Pohjois-Amerikassa ja Kaakkois-Aasiassa, mutta takavarikkojen pelätään nyt levinneen kaikille alueille. Efedriiniä ja pseudoefedriiniä salakuljetetaan Eurooppaan pääasiassa Länsi-Aasiasta. Euroopassa takavarikoitiin 2,6 tonnia efedriiniä ja 1 kilo pseudoefedriiniä vuonna 2004 (110); takavarikoidut määrät olivat enimmäkseen hyvin pieniä ja peräisin monesta eri laboratoriosta, joista suurin osa sijaitsi Tšekissä, tosin Kreikassa takavarikoitiin suuri erä Pakistanista tullutta efedriiniä.
Az efedfrin és a pszeudoefedrin törvényes kereskedelme 2004-ben összesen 526, illetve 1207 tonnát tett ki. Az említett vegyi anyagok legnagyobb lefoglalásait Észak-Amerikából és Délkelet-Ázsiából jelentették, de felmerültek olyan aggályok, hogy a lefoglalások az összes régiót érintik. Az efedrin és a pszeudoefedrin Európába tartó csempészete főleg Nyugat-Ázsiából származik. 2004-ben Európában 2,6 tonna efedrint és 1 kg pszeudoefedrint foglaltak le110; a lefoglalások többnyire kis mennyiségeket jelentettek, sok különböző, többségében Csehországban található laboratóriumból, bár Görögországban egy alkalommal nagy mennyiségben foglaltak le Pakisztánból származó efedrint.
Lovlig handel med efedrin og pseudoefedrin utgjorde henholdsvis 526 og 1 207 tonn i 2004. De største beslagene av disse kjemikaliene ble rapportert i Nord-Amerika og Sørøst-Asia, men det fryktes at beslagene har spredt seg til alle regioner. Efedrin og pseudoefedrin som smugles til Europa kommer hovedsakelig fra Vest-Asia. I 2004 ble 2,6 tonn efedrin og 1 kg pseudoefedrin beslaglagt i Europa (110). Beslagene var for det meste små og stammet fra mange forskjellige laboratorier, flesteparten i Den tsjekkiske republikk. I tillegg ble det gjort et stort beslag i Hellas av efedrin fra Pakistan.
W 2004 r. legalny handel efedryną i pseudoefedryną wyniósł łącznie odpowiednio 526 i 1027 t. Największe konfiskaty tych substancji chemicznych odnotowano w Ameryce Północnej i w Azji Południowo-Wschodniej, ale obawy budzi rozpowszechnienie ich we wszystkich regionach. Przemycana do Europy efedryna i pseudoefedryna pochodzi przede wszystkim z Azji Zachodniej. W 2004 r. skonfiskowano w Europie 2,6 t efedryny i 1 kg pseudoefedryny (110). Konfiskaty dotyczyły przeważnie niewielkich ilości pochodzących z wielu różnych laboratoriów, w większości mieszczących się w Czechach, chociaż w Grecji skonfiskowano znaczną ilość efedryny pochodzącej z Pakistanu.
Comerţul legal de efedrină şi pseudoefedrină s-a ridicat la un total de 526 şi 1 207 tone respectiv în 2004. Cele mai importante capturi ale acestor substanţe chimice au fost raportate în America de Nord şi Asia de Sud-Est, însă există îngrijorări cu privire la răspândirea capturilor în toate regiunile. Contrabanda cu efedrină şi pseudoefedrină în Europa provine în principal din Asia de Vest. În 2004, 2,6 tone de efedrină şi 1 kg de pseudoefedrină au fost capturate în Europa (110); capturile au fost în mare parte de mici dimensiuni şi au provenit din multe laboratoare diferite, majoritatea în Republica Cehă, deşi în Grecia a avut loc o importantă captură de efedrină din Pakistan.
V roku 2004 dosiahlo zákonné obchodovanie s efedrínom celkom 526 ton a s pseudoefedrínom 1 207 ton. Najväčšie zachytenia týchto chemikálií boli uvádzané v Severnej Amerike a juhovýchodnej Ázii, ale existuje obava, že zachytenia sa rozšíria na všetky regióny. Pašovanie efedrínu a pseudoefedrínu do Európy má pôvod najmä v západnej Ázii. V roku 2004 sa v Európe zachytilo 2,6 tony efedrínu a 1 kg pseudoefedrínu (110); zachytenia boli väčšinou malými zachyteniami a prichádzali z mnohých rôznych laboratórií, väčšinou v Českej republike, hoci v Grécku došlo k veľkému zachyteniu efedrínu z Pakistanu.
Zakonita trgovina z efedrinom in psevdoefedrinom je leta 2004 obsegala 526 oziroma 1207 ton. O največjih zasegih teh kemičnih snovi so poročali iz Severne Amerike in jugovzhodne Azije, vendar pa vlada zaskrbljenost, da so se zasegi razširili v vse regije. V Evropo se efedrin in psevdoefedrin tihotapita predvsem iz zahodne Azije. Leta 2004 so v Evropi zasegli 2,6 tone efedrina in 1 kg psevdoefedrina (110); šlo je predvsem za manjše zasege snovi, ki je izhajala iz veliko različnih laboratorijev, večina iz Češke republike, v Grčiji pa so zasegli veliko količino efedrina iz Pakistana.
Den lagliga handeln med efedrin och pseudoefedrin uppgick till totalt 526 respektive 1 207 ton under 2004. De största beslagen av dessa kemikalier rapporterades i Nordamerika och Sydostasien men det föreligger oro för att beslagen har spridits till alla regioner. Smuggling av efedrin och pseudoefedrin till Europa har sitt ursprung främst i västra Asien. Under 2004 beslagtogs 2,6 ton efedrin och 1 kg pseudoefedrin i Europa (110). Beslagen var oftast små och kom från många olika laboratorier, och skedde främst i Tjeckien även om ett stort beslag av efedrin från Pakistan gjordes i Grekland.
2004’te yasal efedrin ve psödo-efedrin ticareti toplamda sırasıyla 526 ve 1.207 tona ulaşıyordu. Bu kimyasalların en büyük ele geçirme vakaları Kuzey Amerika ile Güneydoğu Asya’da rapor edilmiş olmakla birlikte ele geçirmelerin tüm bölgelere yayıldığına dair endişe bulunmaktadır. Avrupa’ya efedrin ve psödo-efedrin kaçakçılığı özellikle Batı Asya’dan kaynaklanmaktadır. 2004’te, Avrupa’da 2,6 ton efedrin ile 1 kg psödo-efedrin ele geçirilmiştir (110); ele geçirmeler çoğunlukla küçük olup, çoğu Çek Cumhuriyeti’nde bulunan pek çok farklı laboratuvardan gelmekteydi ama Yunanistan’da da Pakistan’dan gelen büyük bir efedrin ele geçirme vakası olmuştur.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Saskaņā ar ziņojumiem 2004. gadā ir atsavināti līdz šim pasaulē lielākie 3,4-MDP-2-P un P-2-P apjomi, Eiropā ir konfiscēts lielākais 3,4-MDP-2-P daudzums, bet ASV var lepoties ar lielāko atsavinātā P-2-P daudzumu.
The activities of the Project Prism in Europe have focused on preventing the smuggling of 3,4-MDP-2-P and P-2-P into the EU for use in the illicit manufacture of MDMA and amphetamine respectively. In 2004, seizures of 3,4-MDP-2-P and P-2-P were the largest ever reported globally, Europe accounting for the greatest quantities of 3,4-MDP-2-P seized and the United States for the greatest quantities of P-2-P seized. In 2004, seizures in Europe totalled 10 161 litres of 3,4-MDP-2-P (mostly in the Netherlands and Belgium) and 9 297 litres of P-2-P (mostly in Poland and the Netherlands) (111).
En Europe, le projet Prisme a concentré ses activités sur la prévention de la contrebande de 3,4-MDP-2-P et de P-2-P vers l'UE pour la fabrication illicite, respectivement, de MDMA et d'amphétamines. En 2004, les saisies de 3,4-MDP-2-P et de P-2-P ont été les plus importantes jamais rapportées dans le monde, l'Europe ayant saisi les plus grandes quantités de 3,4-MDP-2-P et les États-Unis celles de P-2-P. En Europe, les saisies se sont élevées en 2004 à 10 131 litres de 3,4-MDP-2-P (surtout aux Pays‑Bas et en Belgique) et à 9 297 litres de P-2-P (essentiellement en Pologne et aux Pays‑Bas) (111).
Die Tätigkeiten im Rahmen des Project Prism konzentrierten sich in Europa auf die Prävention des Schmuggels von 3,4-MDP-2-P und P-2-P in die EU zur Verwendung bei der illegalen Herstellung von MDMA bzw. Amphetamin. Im Jahr 2004 wurden weltweit die größten jemals gemeldeten Mengen 3,4-MDP-2-P und P-2-P sichergestellt, wobei 3,4-MDP-2-P größtenteils in Europa und P-2-P vorwiegend in den Vereinigten Staaten beschlagnahmt wurde. Insgesamt wurden 2004 in Europa 10 161 Liter 3,4-MDP-2-P (vor allem in den Niederlanden und Belgien) und 9 297 Liter P-2-P (vor allem in Polen und den Niederlanden) sichergestellt (111).
En Europa, las actividades del proyecto Prisma se han centrado en prevenir la introducción de 3,4-MDP-2-P y P-2-P de contrabando en la UE para ser utilizadas en la fabricación ilegal de MDMA y anfetamina, respectivamente. En 2004, se llevaron a cabo las incautaciones de 3,4-MDP-2-P y P-2-P de mayor envergadura histórica en todo el mundo, siendo en Europa donde se aprehendieron las mayores cantidades de 3,4-MDP-2-P, mientras que en los Estados Unidos se aprehendieron las mayores cantidades de P-2-P. En el año 2004, las incautaciones llevadas a cabo en Europa sumaron un total de 10 161 litros de 3,4-MDP-2-P (principalmente en los Países Bajos y Bélgica) y 9 297 litros de P-2-P (principalmente en Polonia y los Países Bajos) (111).
Le attività del progetto Prisma in Europa si sono incentrate sulla prevenzione del contrabbando di 3,4-MDP-2-P e di P-2-P nell'Unione europea, destinate alla produzione illecita di MDMA e anfetamina, rispettivamente. Nel 2004 il numero dei sequestri di 3,4-MDP-2-P e P-2-P è stato il più alto segnalato a livello globale, con l’Europa in primo piano per i quantitativi di 3,4-MDP-2-P intercettati e gli Stati Uniti per i quantitativi di P-2-P. Nel 2004 sono stati sequestrati in Europa 10 161 litri di 3,4-MDP-2-P (perlopiù in Paesi Bassi e Belgio) e 9 297 litri di P-2-P (soprattutto in Polonia e Paesi Bassi) (111).
As actividades do projecto Prism na Europa centraram-se na prevenção do contrabando de 3,4-MDP-2-P e de P-2-P para a UE para utilização no fabrico ilegal de MDMA e de anfetaminas, respectivamente. Em 2004, as apreensões de 3,4-MDP-2-P e P-2-P foram as maiores de sempre a nível mundial, sendo a Europa responsável pelas maiores quantidades de 3,4-MDP-2-P e os Estados Unidos pelas maiores quantidades de P-2-P apreendidas. Em 2004, as apreensões na Europa elevaram-se a 10 161 litros de 3,4-MDP-2-P no total (a maior parte nos Países Baixos e na Bélgica) e a 9 297 litros de P-2-P (sobretudo na Polónia e nos Países Baixos) (111).
Οι δραστηριότητες του σχεδίου Prism στην Ευρώπη επικεντρώθηκαν στην πρόληψη της λαθρεμπορίας 3,4-MDP-2-P και P-2-P στην ΕΕ προκειμένου να χρησιμοποιηθούν στην παράνομη παρασκευή MDMA και αμφεταμίνης, αντίστοιχα. Το 2004 οι κατασχέσεις 3,4-MDP-2-P και P-2-P ήταν οι μεγαλύτερες που αναφέρθηκαν ποτέ παγκοσμίως. Οι μεγαλύτερες ποσότητες 3,4-MDP-2-P κατασχέθηκαν στην Ευρώπη, ενώ οι μεγαλύτερες ποσότητες P-2-P κατασχέθηκαν στις Ηνωμένες Πολιτείες. Το 2004 οι κατασχέσεις στην Ευρώπη ανήλθαν συνολικά σε 10 161 λίτρα 3,4-MDP-2-P (κυρίως στις Κάτω Χώρες και το Βέλγιο) και 9 297 λίτρα P-2-P (κυρίως στην Πολωνία και τις Κάτω Χώρες) (111).
De activiteiten van het Prisma-proejct in Europa hebben zich toegespitst op het voorkomen van de smokkel van 3,4-MDP-2-P en P-2-P naar de EU voor gebruik bij de illegale vervaardiging van respectievelijk MDMA en amfetamine. In 2004 werd wereldwijd meer 3,4-MDP-2-P en P-2-P onderschept dan ooit eerder was gemeld, waarbij Europa de grootste hoeveelheden 3,4-MDP-2-P in beslag nam en de Verenigde Staten de grootste hoeveelheden P-2-P. In 2004 zijn de vangsten in Europa in totaal uitgekomen op 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (grotendeels in Nederland en België) en 9 297 liter P-2-P (grotendeels in Polen en Nederland) (111).
Aktivity v rámci projektu Prism se v Evropě orientují na prevenci pašování 3,4-MDP-2-P a P-2-P do Evropské unie za účelem nezákonné výroby MDMA, resp. amfetaminu. V roce 2004 byly zaznamenány vůbec největší světové záchyty 3,4-MDP-2-P a P-2-P, přičemž v Evropě bylo zachyceno největší množství 3,4-MDP-2-P a ve Spojených státech pak největší množství P-2-P. Za rok 2004 dosáhl objem záchytů v Evropě 10 161 litrů 3,4-MDP-2-P (převážně v Nizozemsku a Belgii) a 9 297 litrů P-2-P (převážně v Polsku a Nizozemsku) (111).
Aktiviteterne under Prisme-projektet i Europa har fokuseret på at forhindre smugling af 3,4-MDP-2-P og P-2-P til EU til brug til illegal fremstilling af henholdsvis MDMA og amfetamin. I 2004 var beslaglæggelserne af 3,4-MDP-2-P og P-2-P de største, der nogensinde er indberettet på verdensplan, og Europa tegnede sig for de største mængder beslaglagt 3,4-MDP-2-P og USA for de største mængder beslaglagt P-2-P. I 2004 blev der i Europa beslaglagt i alt 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (hovedsagelig i Nederlandene og Belgien) og 9 297 liter P-2-P (hovedsagelig i Polen og Nederlandene) (111).
Projekti “Prism” tegevus Euroopas on suunatud 3,4-MDP-2-P ja P-2-P, mida kasutatakse vastavalt MDMA ja amfetamiini ebaseaduslikuks tootmiseks, salakaubana ELi toimetamise ennetamisele. 2004. a konfiskeeriti kogu maailmas kõigi aegade kõige suuremad 3,4-MDP-2-P ja P-2-P kogused, Euroopas konfiskeeriti kõige suuremad kogused 3,4-MDP-2-Pd ja Ameerika Ühendriikides kõige suuremad kogused P-2-Pd. 2004. a konfiskeeriti Euroopa kokku 10 161 liitrit 3,4-MDP-2-Pd (peamiselt Madalmaades ja Belgias) ning 9297 liitrit P-2-Pd (peamiselt Poolas ja Madalmaades).(111)
Prism-hankkeessa Euroopassa toiminta on keskittynyt 3,4-MDP-2-P:n ja P-2-P:n salakuljetuksen estämiseen MDMA:n ja amfetamiinin laittomaan tuotantoon EU:ssa. Maailmanlaajuisesti 3,4-MDP-2-P:n ja P-2-P:n takavarikot olivat vuonna 2004 suurempia kuin koskaan aikaisemmin. Suurimmat määrät 3,4-MDP-2-P:tä takavarikoitiin Euroopassa ja suurimmat määrät P-2-P:tä Yhdysvalloissa. Euroopassa takavarikoitiin vuonna 2004 yhteensä 10 161 litraa 3,4-MDP-2-P:tä (pääasiassa Alankomaissa ja Belgiassa) ja 9 297 litraa P-2-P:tä (pääasiassa Puolassa ja Alankomaissa) (111).
A Prizma projekt európai tevékenységeinek középpontjában az MDMA, illetve az amfetamin tiltott előállításában felhasznált 3,4-MDP-2-P és a P-2-P anyagok az EU-ba tartó csempészetének megakadályozása állt. A 3,4-MDP-2-P és a P-2-P lefoglalásai 2004-ben világszinten minden korábbinál nagyobb arányokat öltöttek, ezen belül Európában a 3,4-MDP-2-P-ből, az Egyesült Államokban P-2-P-ből ebben az évben foglalták le a legnagyobb mennyiséget. Az európai lefoglalások 2004-ben összesen 10 161 liternyi 3,4-MDP-2-P-t (főként Hollandiában és Belgiumban) és 9297 liter P-2-P-t (főleg Lengyelországban és Hollandiában) tettek ki111.
Det europeiske Prism-prosjektet har fokusert på å forebygge smuglingen av 3,4-MDP-2-P og P-2-P til EU til bruk i den illegale framstillingen av henholdsvis MDMA og amfetamin. I 2004 var beslagene av 3,4-MDP-2-P og P-2-P de største noensinne i verden. Europa sto for de største beslagene av 3,4-MDP-2-P og USA for de største beslagene av P-2-P. I 2004 ble det totalt beslaglagt 10 161 liter 3,4-MDP-2-P i Europa (mesteparten i Nederland og Belgia), og 9 297 liter P-2-P (mesteparten i Polen og Nederland) (111).
Działania podejmowane w Europie w ramach projektu Pryzmat polegają głównie na przeciwdziałaniu przemytowi do UE substancji 3,4-MDP-2-P i P-2-P stosowanych w nielegalnej produkcji, odpowiednio, MDMA i amfetaminy. W 2004 r. odnotowano przypadki największych w historii konfiskat 3,4-MDP-2-P i P-2-P, z czego w Europie skonfiskowano największe ilości 3,4-MDP-2-P, a w Stanach Zjednoczonych – P-2-P. W 2004 r. skonfiskowano w Europie łącznie 10 161 litrów 3,4-MDP-2-P (głównie w Holandii i Belgii) i 9297 litrów P-2-P (głównie w Polsce i Holandii) (111).
Activităţile Proiectului Prisma în Europa s-au concentrat asupra prevenirii contrabandei cu 3,4-MDP-2-P şi P-2-P în Uniunea Europeană, substanţe ce se utilizează pentru fabricarea ilicită de MDMA şi, respectiv, de amfetamină. În 2004, s‑au raportat cele mai mari capturi de 3,4-MDP-2-P şi P-2-P la nivel global, cele mai mari cantităţi de 3,4-MDP-2-P fiind capturate în Europa, iar Statele Unite confiscând cele mai mari cantităţi de P-2-P. În 2004, capturile efectuate în Europa au totalizat 10 161 litri de 3,4-MDP-2-P (majoritatea în Ţările de Jos şi Belgia) şi 9 297 litri de P‑2-P (majoritatea în Polonia şi Ţările de Jos) (111).
Činnosti projektu Prism sa v Európe zamerali ne prevenciu pašovania 3,4-MDP-2-P a P-2-P do EÚ na použitie na nezákonnú výrobu MDMA a amfetamínu. V roku 2004 boli zachytenia 3,4-MDP-2-P a P-2-P najväčšie, aké kedy boli celosvetovo oznámené, pričom na Európu pripadli najväčšie zachytené množstvá 3,4-MDP-2-P a na Spojené štáty najväčšie zachytené množstvá P-2-P. V roku 2004 dosiahli celkovo v Európe zachytené množstvá 10 161 litrov 3,4-MDP-2-P (najmä v Holandsku a Belgicku) a 9 297 litrov P-2-P (najmä v Poľsku a Holandsku (111).
Dejavnosti Projekta Prizma v Evropi so usmerjene v preprečevanje tihotapljenja 3,4-MDP-2-P in P-2-P v EU za uporabo pri prepovedani proizvodnji MDMA oziroma amfetamina. Leta 2004 so poročali o največjih zasegih 3,4-MDP-2-P in P-2-P na svetu doslej, pri čemer je bila v Evropi zasežena največja količina 3,4-MDP-2-P, v Združenih državah pa največja količina P-2-P. Leta 2004 je bilo v Evropi zaseženo skupaj 10.161 litrov 3,4-MDP-2-P (predvsem na Nizozemskem in v Belgiji) in 9297 litrov P-2-P (predvsem na Poljskem in Nizozemskem) (111).
Projektet Prisms verksamheter i Europa har främst inriktats på att förhindra smuggling av 3,4-MDP-2-P och P-2-P till EU för att användas i olaglig framställning av MDMA respektive amfetamin. År 2004 gjordes de största beslag som någonsin rapporterats i världen av 3,4-MDP-2-P och P-2-P. Europa stod för de största mängderna beslagtagen 3,4-MDP-2-P och USA för de största mängderna beslagtagen P-2-P. Under 2004 beslagtogs sammanlagt i Europa 10 161 liter 3,4-MDP-2-P (främst i Nederländerna och i Belgien) och 9 297 liter P-2-P (främst i Polen och Nederländerna) (111).
Prizma Projesi’nin Avrupa’daki faaliyetleri 3,4-MDP-2-P ile P-2-P’nin sırasıyla MDMA ve amfetaminin yasadışı imalatında kullanılmak üzere AB’ye kaçırılmasını önlemeye odaklanmıştır. 2004’te 3,4-MDP-2-P ile P-2-P ele geçirme vakaları tüm dünyada rapor edilenlerin en büyüğü olup, ele geçirilen en büyük 3,4-MDP-2-P miktarları Avrupa’da ve ele geçirilen en büyük P-2-P miktarları da Amerika Birleşik Devletleri’ndeydi . 2004’te Avrupa’daki ele geçirmelerin toplamı 10.161 litre 3,4-MDP-2-P’yi (çoğunlukla Hollanda ve Belçika’da) ve 9.297 litre P-2-P’yi (çoğunlukla Polonya ve Hollanda’da) buluyordu (111).
  8. logs. Kaņepju lieto...  
Lai gan pieejamie fakti nesniedz pilnīgu izpratni par šiem jautājumiem, dažus secinājumus tomēr var izdarīt. Piemēram, nav noliedzams, ka intensīva kaņepju lietošana iet roku rokā ar psihiskām saslimšanām, tomēr jautājums par slimībām kā blakusparādību ir cieši saistīts ar cēloņsakarību jautājumiem.
In recent years there has been a surge in the level of concern about potential social and health outcomes of cannabis use. Although the available evidence does not provide a clear-cut understanding of the issues, some conclusions may be drawn. It is, for instance, evident that intensive cannabis use is correlated with mental illness, but the question of co-morbidity is intertwined with the questions of cause and effect. The complexities of this correlation are explored and discussed in a forthcoming EMCDDA monograph.
Ces dernières années, les préoccupations suscitées par les effets sociaux et sanitaires potentiels de l’usage de cannabis se sont développées. Bien que les données disponibles ne permettent pas de se faire une idée précise des problèmes, certaines conclusions peuvent néanmoins être tirées. Ainsi, il est manifeste que l’usage intensif de cannabis est en corrélation avec la maladie mentale, mais la comorbidité est liée aux questions de la cause et de l’effet. La complexité de cette corrélation est étudiée et sera discutée dans une monographie de l’OEDT à paraître bientôt.
Seit einigen Jahren ist man zunehmend besorgt über die möglichen sozialen und gesundheitlichen Folgen des Cannabiskonsums. Zwar ermöglichen die verfügbaren Daten keine eindeutige Beurteilung dieser Problematik, jedoch können durchaus einige Schlussfolgerungen gezogen werden. Beispielsweise ist eindeutig belegt, dass ein Zusammenhang zwischen intensivem Cannabiskonsum und psychischen Erkrankungen besteht, jedoch stellt sich beim Thema Komorbidität zwangsläufig die Frage nach Ursache und Wirkung. Die Komplexität dieser Korrelation wird demnächst in einer EBDD-Monographie untersucht und erörtert.
Durante los últimos años, ha aumentado la preocupación por las consecuencias potenciales del consumo de cannabis, tanto en el ámbito social como para la salud. A pesar de que los datos disponibles no permiten una valoración diáfana de estas cuestiones, se han podido extraer algunas conclusiones. Por ejemplo, parece evidente que el consumo intensivo de cannabis está relacionado con las enfermedades mentales, aunque con respecto a la comorbilidad se debe examinar cuál es la causa y cuál el efecto. La complejidad de esta correlación se analiza y se debate en un monográfico del OEDT de próxima publicación.
Negli ultimi anni sono cresciuti i timori sui potenziali esiti sociali e sanitari del consumo di cannabis. Benché gli elementi disponibili non consentano di comprendere perfettamente i problemi che questo comporta, è possibile trarre alcune conclusioni. È evidente, per esempio, che il consumo intensivo di cannabis è collegato a disturbi mentali, ma il problema della comorbidità si intreccia con gli aspetti di causa ed effetto. La complessità di questa interazione viene esplorata e discussa in una monografia dell’OEDT di recente pubblicazione.
Nos últimos anos, verificou-se um súbito aumento das preocupações com os potenciais resultados sociais e sanitários do consumo de cannabis. Muito embora os dados disponíveis não permitam compreender claramente todas as questões envolvidas, é possível tirar algumas conclusões. É, por exemplo, evidente que existe uma correlação entre consumo intensivo de cannabis e doença mental, mas a questão da co-morbilidade está interligada com as questões de causa e efeito. As complexidades desta co-relação são analisadas e debatidas numa monografia do OEDT a editar proximamente.
Τα τελευταία χρόνια αυξήθηκαν κατακόρυφα οι ανησυχίες για τα δυνητικά αποτελέσματα της χρήσης κάνναβης τόσο στην υγεία όσο και από κοινωνική άποψη. Μολονότι τα διαθέσιμα στοιχεία δεν επιτρέπουν την απόλυτη κατανόηση των ζητημάτων, μπορεί κανείς να συναγάγει ορισμένα συμπεράσματα. Είναι, για παράδειγμα, προφανές ότι η εντατική χρήση κάνναβης συσχετίζεται με διανοητικές νόσους, αλλά το θέμα της συννοσηρότητας είναι αλληλένδετο με ζητήματα αιτίας-αποτελέσματος. Οι πολυπλοκότητες της συσχέτισης αυτής διερευνώνται και εξετάζονται σε μονογραφία του ΕΚΠΝΤ, η οποία πρόκειται να εκδοθεί προσεχώς.
De afgelopen jaren is de bezorgdheid over de mogelijke maatschappelijke en gezondheidseffecten van het gebruik van cannabis sterk toegenomen. Ofschoon de beschikbare bewijzen geen eenduidig inzicht verschaffen in de problematiek, kunnen er toch enkele conclusies worden getrokken. Het is bijvoorbeeld evident dat er een verband bestaat tussen intensief gebruik van cannabis en mentale stoornissen, maar het vraagstuk van co-morbiditeit hangt nauw samen met kwesties van oorzaak en gevolg. De details van dit ingewikkelde verband zullen in een toekomstige monografie van het EWDD onder de loep worden genomen en worden besproken.
V posledních letech výrazně vzrostly obavy týkající se potenciálních sociálních a zdravotních důsledků užívání konopí. Ačkoli dostupné důkazy neumožňují tyto otázky jasně pochopit, lze vyvodit některé závěry. Například je evidentní, že intenzivní užívání konopí souvisí s mentálními poruchami, avšak otázka komorbidity se prolíná s otázkou příčiny a následku. Složitostí této korelace se zabývá a pojednává o ní připravovaná monografie EMCDDA.
I de senere år har der været en tiltagende bekymring over de potentielle sociale og sundhedsmæssige følger af cannabisbrug. Selv om det foreliggende materiale ikke giver en helt klar forståelse af problemstillingerne, kan der drages visse konklusioner. Det fremgår f.eks. klart, at der er en sammenhæng mellem intensiv cannabisbrug og psykisk sygdom, men spørgsmålet om comorbiditet hænger sammen med spørgsmålene om årsag og virkning. Kompleksiteten af denne sammenhæng undersøges og behandles i EONN's kommende monografi.
Viimasel ajal on hüppeliselt suurenenud mure kanepitarvitamise sotsiaalsete ja tervisemõjude pärast. Kuigi kättesaadavad tõendusmaterjalid ei võimalda võtta sellel teemal selget seisukohta, võib mõningaid järeldusi siiski teha. Näiteks on ilmne, et intensiivne kanepitarvitamine on seotud vaimuhaigustega, aga kaasnevate haiguste puhul kerkib küsimus, kumb on põhjus, kumb tagajärg. Nende seoste keerukust on uuritud ja nende üle arutletud peatselt ilmuvas Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse monograafias.
Huoli kannabiksen käytön mahdollisista sosiaalisista ja terveydellisistä seurauksista on kasvanut voimakkaasti viime vuosina. Saatavilla olevat tiedot eivät anna selkeää kuvaa tilanteesta, mutta niistä voidaan tehdä joitakin päätelmiä. Runsas kannabiksen käyttö esimerkiksi korreloi selvästi mielenterveyssairauksien kanssa, mutta yhteisesiintyvyyden kysymystä on vaikea erottaa syyn ja seurauksen kysymyksestä. Tätä monimutkaista korrelaatiota tarkastellaan ja käsitellään EMCDDA:n tulevassa monografiassa.
A kannabiszhasználat potenciális társadalmi és egészségügyi hatásaival kapcsolatos aggodalom az utóbbi években határozottan nőtt. Bár a rendelkezésre álló bizonyítékok nem adnak határozott értelmezést a kérdésekről, néhány következtetés ezekből is levonható. Az például egyértelmű, hogy az intenzív kannabiszhasználat összefügg a mentális betegséggel, a komorbiditás (társuló betegségek és rendellenességek együttes előfordulása) kérdése viszont összefonódik az ok–okozat kérdéseivel. E viszony összetettségét az EMCDDA egyik készülő monográfiája tárgyalja és próbálja feltárni.
I de senere år har cannabisbrukens potensielle sosiale og helsemessige konsekvenser avstedkommet økt bekymring. Selv om den tilgjengelige dokumentasjonen ikke gir en entydig forståelse av problemene, kan man trekke noen konklusjoner. Det er f.eks. åpenbart at intensiv cannabisbruk er forbundet med psykiske lidelser, men spørsmålet om tilleggslidelser henger sammen med spørsmålene om årsak og virkning. Kompleksiteten ved denne sammenhengen utredes og drøftes i en forestående EONN-monografi.
W ostatnich latach wzrosły obawy związane z możliwymi społecznymi i zdrowotnymi skutkami zażywania konopi indyjskich. Chociaż dostępny materiał dowodowy nie daje jednoznacznego obrazu tego problemu, to pozwala wyciągnąć pewne wnioski. Na przykład zależność pomiędzy intensywnym zażywaniem konopi indyjskich a chorobą psychiczną jest oczywista, ale kwestia osób zażywających narkotyki, które cierpią jednocześnie na zaburzenia psychiczne, łączy się nierozerwalnie z pytaniem o przyczynę i skutek. Złożony charakter tej zależności zbadano i omówiono w monografii EMCDDA (w przygotowaniu).
În ultimii ani a existat o preocupare crescută în legătură cu urmările potenţiale pe care consumul de canabis le poate avea în domeniul social şi al sănătăţii. Deşi dovezile disponibile nu asigură o înţelegere foarte exactă a acestor chestiuni, pot fi totuşi trase anumite concluzii. De exemplu, corelarea consumului intensiv de canabis cu bolile mintale este evidentă, însă problema co-morbidităţii se împleteşte cu chestiuni privind cauza şi efectul. Caracterul complex al acestei corelaţii este studiat şi dezbătut într-o monografie viitoare a OEDT.
V nedávnych rokoch náhle stúpla úroveň obáv z možných sociálnych a zdravotných následkov užívania kanabisu. Hoci dostupné dôkazy neposkytujú jasné pochopenie týchto otázok, niektoré závery sa môžu urobiť. Napríklad je evidentné, že intenzívne užívanie kanabisu koreluje s duševnou chorobou, ale otázka spoločnej chorobnosti sa preplieta s otázkami príčiny a účinku. Zložitosti tejto korelácie sú skúmané a diskutované v nadchádzajúcej monografii EMCDDA.
V zadnjih letih se je povečala zaskrbljenost zaradi potencialnih socialnih in zdravstvenih posledic zaradi uživanja konoplje. Čeprav razpoložljivi dokazi ne dajejo jasne slike o teh vprašanjih, je mogoče oblikovati nekaj sklepov. Očitno je, na primer, da je intenzivno uživanje konoplje povezano z mentalnimi boleznimi, vendar pa je vprašanje komorbidnosti prepleteno z vprašanji vzroka in učinka. Zapletenost te medsebojne odvisnosti bo predmet raziskav in razprav v naslednji monografiji Centra.
De senaste åren har oron för eventuella sociala och hälsorelaterade följder av cannabisbruk växt sig allt starkare. Även om tillgängliga bevis inte ger en tydlig bild kan vissa slutsatser ändå dras. Det är exempelvis uppenbart att det finns ett samband mellan intensivt cannabisbruk och psykisk sjukdom, men frågan om samtidiga symptom är sammanflätad med frågor om orsak och verkan. I en kommande uppsats tar ECNN upp dessa komplicerade samband till diskussion.
Son yıllarda, esrar kullanımının sosyal ve sağlığa ilişkin potansiyel sonuçlarına dair duyulan endişe artmıştır. Her ne kadar eldeki kanıtlar konuların tam anlamıyla anlaşılmasına yetmese de, bazı sonuçlar çıkarılabilir. Örneğin, yoğun esrar kullanımının ruhsal hastalıklarla ilişkili olduğu açıktır ama bir hastalığa diğer hastalıkların eşlik etmesi sorunu, sebep sonuç sorunlarıyla içiçedir. Bu bağlantının getirdiği karmaşıklıklar, yeni çıkacak olan bir EMCDDA kitabında incelenmekte ve tartışılmaktadır.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
LSD ražo un tirgo daudz mazākos apmēros nekā pārējās sintētiskās narkotikas. ES 2004. gadā ir bijuši apmēram 700 atsavināšanas gadījumu, konfiscējot 220 000 LSD vienību. Kopš 2002. gada lielāko daudzumu LSD gadā konfiscē Vācija, kam seko Apvienotā Karaliste (101).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than other synthetic drugs. In 2004, an estimated 700 seizures of 220 000 LSD units were made in the EU. Since 2002, Germany has been the country seizing the largest quantities of LSD per year, followed by the United Kingdom (101). Between 1999 and 2002, at EU level, both the number of LSD seizures (102) and quantities seized (103) decreased. However, in both 2003 and 2004, the available data suggest that numbers of LSD seizures and amounts intercepted increased for the first time in 9 years, with relatively large amounts of the drug seized in Germany, France, Lithuania, the Netherlands and Poland in 2004.
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement à une échelle beaucoup plus réduite que les autres drogues de synthèse. On estime à 700 le nombre de saisies réalisées dans l'UE en 2004, soit 220 000 unités de LSD. Depuis 2002, l'Allemagne est le pays qui a saisi les plus grandes quantités de LSD par an, devant le Royaume‑Uni (101). Entre 1999 et 2002, le nombre de saisies (102) et la quantité de LSD saisie (103) ont baissé dans l'UE. Cependant, les données disponibles suggèrent que, en 2003 et en 2004, le nombre des saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté pour la première fois en 9 ans, avec des quantités relativement importantes de drogue saisies en Allemagne, France, Lituanie, Pays‑Bas et Pologne en 2004.
LSD wird in weit geringerem Umfang hergestellt und gehandelt als andere synthetische Drogen. Im Jahr 2004 wurden in der EU bei schätzungsweise 700 Sicherstellungen 220 000 LSD-Einheiten beschlagnahmt. Seit 2002 werden in Deutschland jährlich die größten Mengen LSD sichergestellt, gefolgt vom Vereinigten Königreich (101). Von 1999 bis 2002 gingen auf EU-Ebene sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (102) als auch die beschlagnahmten Mengen (103) zurück. Den verfügbaren Daten zufolge dürften jedoch sowohl 2003 als auch 2004 die Zahl der Sicherstellungen von LSD und die beschlagnahmten Mengen erstmals seit neun Jahren gestiegen sein, wobei 2004 in Deutschland, Frankreich, Litauen, den Niederlanden und Polen relativ große Mengen sichergestellt wurden.
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los de otras drogas sintéticas. Se estima que en 2004 se llevaron a cabo 700 incautaciones de 220 000 unidades de LSD en la UE. Desde 2002, Alemania ha sido el país en el que se han incautado las mayores cantidades anuales de LSD, seguida por el Reino Unido (101). Entre 1999 y 2002, en el ámbito de la UE descendieron tanto el número de incautaciones de LSD (102) como de cantidades aprehendidas (103). Sin embargo, en base a los datos disponibles, durante los años 2003 y 2004 se produjo un incremento de las incautaciones de LSD y cantidades interceptadas por primera vez en nueve años, con cantidades relativamente importantes de droga aprehendidas en Alemania, Francia, Lituania, los Países Bajos y Polonia en 2004.
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle altre droghe sintetiche. Nel 2004 sono state intercettate nell’Unione europea, nell’ambito di 700 sequestri effettuati, 220 000 unità di LSD. Dal 2002 la Germania è il paese in cui si registrano ogni anno i più alti quantitativi di LSD sequestrato, seguita dal Regno Unito (101). Tra il 1999 e il 2002 sono diminuiti a livello europeo sia il numero di sequestri di LSD (102) sia i quantitativi sequestrati (103). Tuttavia, i dati disponibili suggeriscono che sia nel 2003 sia nel 2004 il numero di sequestri di LSD e i quantitativi intercettati sono aumentati per la prima volta da 9 anni a questa parte; i quantitativi più alti recuperati sono stati riferiti da Germania, Francia, Lituania, Paesi Bassi e Polonia nel 2004.
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à das outras drogas sintéticas. Em 2004, estima-se que foram efectuadas 700 apreensões de 220 000 unidades de LSD na UE. Em 2002, a Alemanha passou a ser o país que apreende maiores quantidades de LSD por ano, seguida pelo Reino Unido (101). Entre 1999 e 2002, o número de apreensões de LSD (102) e as quantidades apreendidas (103) diminuíram, a nível da União. No entanto, em 2003 e 2004, os dados disponíveis sugerem que o número de apreensões de LSD e as quantidades apreendidas aumentaram pela primeira vez em 9 anos, com a apreensão de quantidades relativamente grandes da droga na Alemanha, França, Lituânia, Países Baixos e Polónia em 2004.
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι άλλα συνθετικά ναρκωτικά. Το 2004 στην ΕΕ εκτιμάται ότι πραγματοποιήθηκαν 700 κατασχέσεις 220 000 χαπιών LSD. Από το 2002 η Γερμανία έχει κατάσχει τις μεγαλύτερες ποσότητες LSD ετησίως, ακολουθούμενη από το Ηνωμένο Βασίλειο (101). Στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (102) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (103) μειώθηκαν. Ωστόσο, τόσο το 2003 όσο και το 2004 από τα διαθέσιμα στοιχεία προκύπτει ότι ο αριθμός των κατασχέσεων LCD και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν για πρώτη φορά σε 9 χρόνια, καθώς κατασχέθηκαν σχετικά μεγάλες ποσότητες του ναρκωτικού στη Γερμανία, τη Γαλλία, τη Λιθουανία, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία το 2004.
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan andere synthetische drugs. In 2004 zijn bij naar schatting 700 vangsten 220 000 LSD-eenheden in beslag genomen in de EU. Sinds 2002 worden in Duitsland jaarlijks de grootste hoeveelheden LSD onderschept, gevolgd door het Verenigd Koninkrijk (101). Tussen 1999 en 2002 is op EU-niveau zowel het aantal LSD-vangsten (102) als de in beslag genomen hoeveelheid (103) gedaald. Uit de beschikbare gegevens over zowel 2003 als 2004 blijkt echter dat het aantal LSD-vangsten en de onderschepte hoeveelheid voor het eerst in negen jaar zijn toegenomen, waarbij in 2004 in verhouding grote hoeveelheden drugs zijn onderschept in Duitsland, Frankrijk, Litouwen, Nederland en Polen.
Výroba LSD a obchod s ním probíhá v mnohem menším měřítku, než je tomu v případě ostatních syntetických drog. V roce 2004 bylo v EU provedeno odhadem 700 záchytů celkem 220 000 dávek LSD. Od roku 2002 je zemí s největším objemem zachyceného LSD ročně Německo, za nímž následuje Spojené království (101). V období 1999–2002 se na úrovni EU snížil jak počet záchytů LSD (102), tak zachycené množství (103). Z dostupných údajů pro roky 2003 a 2004 však vyplývá, že poprvé za devět let došlo k nárůstu počtu záchytů a zadrženého množství LSD, jelikož v roce 2004 byla v Německu, Francii, Litvě, Nizozemsku a Polsku zachycena poměrně velká množství drogy.
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end andre syntetiske stoffer. I 2004 blev der i EU foretaget skønsmæssigt 700 beslaglæggelser af 220 000 lsd-enheder. Siden 2002 har Tyskland været det land, der har beslaglagt de største mængder lsd pr. år, efterfulgt af Det Forenede Kongerige (101). Mellem 1999 og 2002 faldt både antallet af lsd-belaglæggelser (102) og de beslaglagte mængder (103) på EU-plan. Det fremgår imidlertid af de foreliggende data, at antallet af lsd-beslaglæggelser og de beslaglagte mængder både i 2003 og 2004 steg for første gang i 9 år, og der blev beslaglagt forholdsvis store mængder af stoffet i Tyskland, Frankrig, Litauen, Nederlandene og Polen i 2004.
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui muid sünteetilisi uimasteid. 2004. a viidi ELis läbi hinnanguliselt 700 konfiskeerimist, mille käigus konfiskeeriti 220 000 ühikut LSDd. Alates 2002. a on Saksamaa olnud aastas konfiskeeritud LSD koguste poolest esikohal, järgneb Ühendkuningriik.(101) Aastatel 1999–2002 vähenesid EL ulatuses nii LSD konfiskeerimiste arv(102) kui ka konfiskeeritud kogused.(103) Siiski on kättesaadavate andmete põhjal alust arvata, et nii 2003. kui ka 2004. a suurenesid esimest korda üheksa aasta jooksul nii LSD konfiskeerimiste arv kui ka tabatud kogused, kusjuures 2004. a konfiskeeriti suhteliselt suured kogused kõnealust uimastit Saksamaal, Prantsusmaal, Leedus, Madalmaades ja Poolas.
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin muita synteettisiä huumeita. EU:ssa tehtiin vuonna 2004 noin 700 LSD-takavarikkoa, joissa otettiin haltuun yhteensä 220 000 LSD-yksikköä. Vuodesta 2002 lähtien eniten LSD:tä on vuosittain takavarikoitu Saksassa ja sen jälkeen Yhdistyneessä kuningaskunnassa (101). Sekä LSD-takavarikkojen määrä (102) että takavarikoidut määrät (103) laskivat EU:ssa tasaisesti vuosina 1999–2002. Vuosina 2003 ja 2004 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Saksassa, Ranskassa, Liettuassa, Alankomaissa ja Puolassa takavarikoitiin varsin suuria määriä vuonna 2004.
Az LSD gyártása és kereskedelme a többi szintetikus kábítószernél sokkal kisebb mértékű. 2004-ben a becslések szerint az EU-ban 700 lefoglalással 220 000 LSD egységet koboztak el. 2002 óta az éves LSD-lefoglalások mennyisége tekintetében Németország vezet, őt követi az Egyesült Királyság101. 1999 és 2002 között az EU szintjén az LSD-lefoglalások száma102 és a lefoglalt mennyiségek egyaránt103 csökkentek. 2003-ban és 2004-ben viszont a rendelkezésre álló adatok azt jelezték, hogy az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek – kilenc év óta először – nőttek, miután 2004-ben viszonylag nagy mennyiségeket foglaltak le Németországban, Franciaországban, Litvániában, Hollandiában és Lengyelországban.
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn andre syntetiske stoffer. I 2004 ble det gjort anslagsvis 700 beslag av til sammen 220 000 LSD-enheter i EU. Siden 2002 har Tyskland hvert år vært det landet som har gjort de største beslagene av LSD, etterfulgt av Storbritannia (101). Mellom 1999 og 2002 sank både antallet LSD-beslag (102) og beslaglagte kvanta (103) på EU-nivå. Tilgjengelige data for 2003 og 2004 tyder imidlertid på at antallet LSD-beslag og beslaglagte mengder, da økte for første gang på 9 år. Relativt store mengder av stoffet ble beslaglagt i Tyskland, Frankrike, Litauen, Nederland og Polen i 2005.
LSD wytwarza się i sprzedaje na znacznie mniejszą skalę niż inne narkotyki syntetyczne. Ocenia się, że w 2004 r. w UE dokonano 700 konfiskat 220 000 jednostek LSD. Od 2002 r. największe ilości LSD w skali rocznej konfiskowano w Niemczech, a następną pozycję zajmowała Wielka Brytania (101). W latach 1999–2002 na poziomie UE spadła zarówno liczba przypadków konfiskaty LSD (102), jak i skonfiskowanej ilości narkotyku (103). Jednak jak wynika z dostępnych danych, zarówno w 2003 r., jak i w 2004 r. po raz pierwszy od 9 lat nastąpił wzrost liczby przypadków konfiskaty LSD oraz przejętej ilości narkotyku, przy czym w 2004 r. stosunkowo duże jego ilości skonfiskowano w Niemczech, we Francji, na Litwie, w Holandii i w Polsce.
LSD este fabricat şi comercializat ilegal într-o măsură mult mai mică decât alte droguri sintetice. În 2004, s-a estimat că s-au efectuat în Uniunea Europeană 700 de capturi reprezentând 220 000 de unităţi de LSD. Din 2002, Germania a fost ţara care a capturat cele mai mari cantităţi de LSD anual, urmată de Regatul Unit (101). Între 1999 şi 2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (102), cât şi cantităţile capturate (103) au scăzut. Cu toate acestea, atât în 2003 cât şi 2004, datele disponibile sugerează că numărul capturilor de LSD şi cantităţile interceptate au crescut pentru prima dată în 9 ani, în 2004 fiind capturate cantităţi de LSD relativ importante în Germania, Franţa, Lituania, Ţările de Jos şi Polonia.
LSD sa vyrába a predáva v oveľa menšom rozsahu ako iné syntetické drogy. Odhaduje sa, že v roku 2004 sa v EÚ urobilo 220 000 zachytení LSD. Od roku 2002 je Nemecko krajinou, ktorá zachytáva najväčšie množstvá LSD ročne, za ním nasleduje Spojené kráľovstvo (101). V období medzi rokom 1999 a 2002 sa na úrovni EÚ znížil počet zachytení LSD (102) a znížili sa aj zachytené množstvá (103). No údaje, ktoré sú k dispozícii za rok 2003 a 2004 naznačujú, že počty zachytení LSD a zachytené množstvá sa zvýšili po prvýkrát za 9 rokov, pričom v roku 2004 sa zachytili relatívne veľké množstvá tejto drogy v Nemecku, vo Francúzsku, v Litve, Holandsku a Poľsku.
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot druge sintetične droge. Leta 2004 je bilo v EU po ocenah opravljenih 700 zasegov LSD, v katerih je bilo zaseženih 220.000 enot LSD. Po letu 2002 je največje količine LSD na leto zasegla Nemčija, sledilo pa ji je Združeno kraljestvo (101). Med letoma 1999 in 2002 se je na ravni EU zmanjšalo tako število zasegov LSD (102) kot njegova zasežena količina (103). Vendar razpoložljivi podatki za leti 2003 in 2004 kažejo, da sta se število zasegov LSD in njegova zasežena količina prvič v devetih letih povečala, pri čemer je bila leta 2004 sorazmerno velika količina droge zasežena v Nemčiji, Franciji, Litvi ter na Nizozemskem in Poljskem.
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för andra syntetiska droger. Under 2004 gjordes ungefär 700 beslag av 220 000 LSD-enheter i EU. Sedan 2002 har de största mängderna LSD per år beslagtagits i Tyskland, följt av Storbritannien (101). Mellan 1999 och 2002 minskade både antalet LSD-beslag (102) och mängden beslagtagen (103) LSD på EU-nivå. Under både 2003 och 2004 tyder emellertid tillgängliga uppgifter på att antalet LSD-beslag och mängden beslagtagen LSD ökade för första gången på 9 år, med relativt stora mängder av drogen som beslagtogs i Tyskland, Frankrike, Litauen, Nederländerna och Polen år 2004.
LSD, diğer sentetik uyuşturuculardan çok daha az ölçüde imal edilmekte ve kaçakçılığı yapılmaktadır. 2004’te, AB’de tahmini 220.000 LSD birimine el konan 700 ele geçirme vakası meydana gelmiştir. 2002’den beri, bir yılda en büyük miktarlarda LSD ele geçiren ülke Almanya, daha sonra da Birleşik Krallık olmuştur (101). 1999 ve 2002 arasında, AB düzeyinde, hem LSD ele geçirmeleri (102) hem de ele geçirilen miktarlar (103) düşmüştür. Ancak hem 2003 hem 2004’te, mevcut verilere göre LSD ele geçirme vakalarının sayısı ve yakalanan miktarlar 9 yıldır ilk kez artmış olup uyuşturucunun nispeten büyük miktarları 2004’te Almanya, Fransa, Litvanya, Hollanda ve Polonya’da ele geçirilmiştir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Polijā veikti vietēja rakstura pētījumi liek domāt, ka HIV ir turpinājis izplatīties vismaz līdz pēdējam laikam, par to liecina augstais izplatības līmenis gados jaunu IDU vidū (15 % 2002. gadā vienā reģionā, 4–11 % 2004. gadā divos citos reģionos). Veicot pārbaudes 2002. gadā, 45 neseno injicētāju analīžu paraugos ir atklāti četri HIV gadījumi (9 %); tomēr 2004. gada pārbaudēs 20 neseno injicētāju analīžu paraugos nav atklāts neviens gadījums.
In Poland, local studies suggest that HIV spread has continued at least until recently, based on high prevalence rates among young IDUs (15 % in 2002 in one region, 4–11 % in two other regions in 2004). In the 2002 study, four cases (9 %) of HIV were reported among the 45 new injectors in the sample; however, in the 2004 study no cases were found among the 20 new injectors in the sample.
En Pologne, des études locales montrent que la propagation du VIH s’est poursuivie, tout au moins jusqu’à une date récente, au vu des taux de prévalence élevés chez les jeunes UDVI (15 % en 2002 dans une région, entre 4 et 11 % dans deux autres régions en 2004). Dans l’étude de 2002, quatre cas (9 %) de VIH ont été décelés parmi les 45 nouveaux injecteurs de l’échantillon; cependant, l’étude de 2004 n’a détecté aucun cas sur les 20 nouveaux injecteurs de l’échantillon.
In Polen deutet die in lokalen Untersuchungen festgestellte hohe Prävalenz unter jungen IDU darauf hin, dass sich HIV zumindest bis vor kurzem weiter ausgebreitet hat (in einer Region lag die Prävalenz im Jahr 2002 bei 15 %, in zwei weiteren Regionen im Jahr 2004 bei 4 % bis 11 %). In der Erhebung des Jahres 2002 wurden vier Fälle (9 %) von HIV unter den 45 neuen injizierenden Konsumenten der Stichprobe gemeldet. Jedoch wurden in der Erhebung des Jahres 2004 bei den 20 neuen IDU der Stichprobe keine Fälle festgestellt.
En Polonia, los estudios locales revelan que la propagación del VIH ha continuado al menos hasta hace poco tiempo, según las altas tasas de prevalencia entre los consumidores jóvenes por vía parenteral (15 % en 2002 en una región y entre un 4 % y un 11 % en otras dos regiones en 2004). Un estudio realizado en 2002 informaba de cuatro casos (9 %) de VIH entre los 45 nuevos consumidores por vía parenteral de la muestra. No obstante, en el estudio de 2004 no se constató ningún caso entre los 20 nuevos consumidores de la muestra.
In Polonia studi locali rivelano che la diffusione dell’infezione da HIV è continuata perlomeno fino a non molto tempo fa, sulla base di elevate percentuali di prevalenza raccolte tra i giovani IDU (15% nel 2002 in una regione, 4-11% in altre due regioni nel 2004). In uno studio del 2002 quattro casi (9%) di infezione da HIV sono stati riferiti tra i 45 nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale compresi nel campione; tuttavia, nello studio del 2004 non sono stati osservati casi di infezione tra i 20 nuovi consumatori inseriti nel campione.
Na Polónia, há estudos locais que sugerem uma continuação da propagação do VIH, pelo menos até há pouco tempo, com base nas elevadas taxas de prevalência entre os jovens CDI (15% em 2002 numa região, 4–11% em duas outras regiões, em 2004). No estudo realizado em 2002, foram notificados quatro casos (9%) de VIH entre os 45 novos CDI incluídos na amostra.
Στην Πολωνία, τοπικές μελέτες δείχνουν ότι η εξάπλωση του HIV συνεχίστηκε τουλάχιστον έως πρόσφατα, με βάση τα υψηλά ποσοστά επιπολασμού στους νέους ΧΕΝ (15 % το 2002 σε μία περιοχή, 4–11 % σε δύο άλλες περιοχές το 2004). Στη μελέτη του 2002 αναφέρθηκαν τέσσερις περιπτώσεις (9 %) HIV στους 45 νέους ΧΕΝ του δείγματος· ωστόσο, στη μελέτη του 2004 δεν διαπιστώθηκε καμία περίπτωση στους 20 νέους ΧΕΝ του δείγματος.
Uit lokale onderzoeken naar de verspreiding van HIV in Polen komt naar voren dat deze ten minste tot voor kort gestaag is toegenomen, gezien de hoge prevalentiecijfers onder jonge ID’s (15% in een bepaalde regio in 2002, 4-11% in twee andere regio’s in 2004). In het onderzoek uit 2002 werden onder de 45 nieuwe ID’s in de steekproef vier HIV-gevallen gerapporteerd (9%), maar in het onderzoek uit 2004 werden onder de 20 nieuwe ID’s in de steekproef geen HIV-gevallen aangetroffen.
V Polsku studie na místní úrovni naznačují, že šíření HIV pokračovalo přinejmenším do nedávné doby. Tyto studie vycházejí z vysoké prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog (15 % v roce 2002 v jednom regionu, 4–11 % ve dvou dalších regionech v roce 2004). Ve studii z roku 2002 byly ve vzorku 45 nových injekčních uživatelů zaznamenány čtyři případy HIV (9 %). Ve studii z roku 2004 však nebyl ve vzorku 20 nových injekčních uživatelů zaznamenán žádný případ.
I Polen viser lokale undersøgelser, at spredningen af hiv er fortsat i det mindste indtil for nylig, hvilket fremgår af høje prævalenssatser blandt unge intravenøse stofbrugere (15 % i 2002 i én region, 4–11 % i to andre regioner i 2004). I undersøgelsen fra 2002 blev 4 tilfælde (9 %) af hiv indberettet blandt de 45 nye intravenøse stofbrugere i stikprøven; i undersøgelsen fra 2004 blev der imidlertid ikke fundet nogen tilfælde blandt de 20 nye intravenøse stofbrugere i stikprøven.
Poolas annavad kohalikud uuringud alust arvata, et HIV nakkuse levik jätkus veel kuni viimase ajani, sest levimus noorte uimastisüstijate hulgas on kõrge (15% 2002. a ühes piirkonnas, 4–11% 2004. a kahes teises piirkonnas). 2002. a uuringus teatati neljast HIV nakkuse juhust 45-st uuest uimastisüstijast koosnevas valimis (9%); kuid 2004. a uuringus ei leitud 20-st uimastisüstijast koosnevas valimis ühtegi HIV nakkuse juhtu.
Puolassa paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että hiv:n leviäminen on jatkunut ainakin viime aikoihin asti, ja levinneisyysaste on korkea nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa (15 % vuonna 2002 yhdellä alueella, 4–11 % kahdella muulla alueella vuonna 2004). Vuonna 2002 tehdyssä tutkimuksessa raportoitiin neljä (9 %) hiv-tapausta otoksena olleiden 45 uuden injektiokäyttäjän keskuudessa, mutta vuonna 2004 tehdyssä tutkimuksessa ei ilmennyt yhtään tapausta otoksena olleiden 20 uuden injektiokäyttäjän keskuudessa.
Lengyelországban a helyi vizsgálatok – a fiatal injekciós kábítószer-használók körében tapasztalt magas előfordulás alapján (2002-ben az egyik régióban 15% volt, két másik régióban 2004-ben 4–11%) – arra utalnak, hogy legalábbis a közelmúltig folytatódott a HIV terjedése. A 2002-es vizsgálatban a mintában szereplő 45 új injekciós kábítószer-használó között 4 HIV-fertőzött esetet (9%) találtak; ugyanakkor a 2004-es mintában a 20 új injekciós kábítószer-használó közül senki nem volt fertőzött.
I Polen indikerer lokale studier at spredningen av HIV har fortsatt, i alle fall inntil nylig. Bakgrunnen er høye prevalenstall blant unge sprøytebrukere (15 % i 2002 i en region, 4-11 % i to andre regioner i 2004). I studien fra 2002 ble det rapportert om fire HIV-tilfeller (9 %) blant de 45 nye sprøytebrukerne i utvalget. I 2004-studien ble det derimot ikke funnet noen nye tilfeller av HIV i utvalgets 20 nye sprøytebrukere.
W Polsce według badań lokalnych wirus HIV rozprzestrzeniał się do niedawna, co wynika z wysokich wskaźników zakażeń wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (15% w 2002 r. w jednym z regionów, 4–11% w 2004 r. w dwóch innych regionach). W badaniu przeprowadzonym w 2002 r. zgłoszono cztery przypadki (9%) zakażeń HIV w próbie 45 nowych osób zażywających narkotyki dożylnie. Jednak w badaniu przeprowadzonym w 2004 r. na próbie 20 nowych osób nie wykryto żadnego przypadku.
În Polonia, studiile locale indică faptul că extinderea infecţiei cu HIV a continuat cel puţin până de curând, pe baza ratelor ridicate de prevalenţă în rândul CDI (15 % în 2002 într-o regiune, 4–11 % în alte două regiuni în 2004). În studiul efectuat în 2002, au fost raportate 4 cazuri de infecţie cu HIV (9 %) în rândul celor 45 de noi consumatori prin injectare din eşantion; cu toate acestea, în urma studiului efectuat în 2004, nu a fost înregistrat nici un caz în rândul celor 20 de noi consumatori prin injectare din eşantion.
V Poľsku miestne štúdie naznačujú, že šírenie HIV pokračovalo, prinajmenšom donedávna, na základe vysokých mier prevalencie medzi mladými IDU (15 % v roku 2002 v jednom regióne, 4 – 11 % v dvoch regiónoch v roku 2004). V štúdii z roku 2002 sa uvádzali štyri prípady (9 %) HIV medzi 45 novými injekčnými užívateľmi drog v štatistickej vzorke; v štúdii z roku 2004 sa však nezistili žiadne prípady medzi 20 novými injekčnými užívateľmi v štatistickej vzorke.
Lokalne študije na Poljskem kažejo, da se je širjenje HIV nadaljevalo vsaj do nedavnega, na podlagi visokih stopenj razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (15 % leta 2002 v eni regiji, 4 do 11 % v dveh drugih regijah leta 2004). V raziskavi leta 2002 so bili prijavljeni štirje primeri (9 %) HIV med 45 novimi injicirajočimi uživalci drog v vzorcu, vendar pa v raziskavi iz leta 2004 v uporabljenem vzorcu ni bilo odkritih primerov med 20 novimi injicirajočimi uživalci.
Nationella studier i Polen tyder på att spridningen av hiv har fortsatt åtminstone tills helt nyligen, baserat på en hög prevalens bland unga injektionsmissbrukare (15 % under 2002 i en region, 4-11 % i två andra regioner under 2004). I studien 2002, rapporterades fyra fall (9 %) av hiv bland de 45 nya injektionsmissbrukarna i urvalet. I studien 2004 fann man däremot inga fall bland de 20 nya injektionsmissbrukarna i urvalet.
Polonya’da yerel çalışmalar, genç EUK’lar arasındaki yüksek yaygınlık oranlarına dayanarak (2002’de bir bölgede % 15, 2004’te başka iki bölgede % 4-11) HIV yayılmasının en azından yakın zamana kadar devam etmiş olduğunu ortaya koymaktadır. 2002 çalışmasında, örnekteki yeni enjekte eden 45 kişi arasında dört HIV vakası (% 9) rapor edilmiştir; ancak 2004 çalışmasında örnekteki yeni enjekte eden 20 kişi arasında hiçbir vakaya rastlanmamıştır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
gada, bet Portugālē tikai kopš 1999. gada. Portugāle joprojām ir valsts, kur AIDS IDU vidū ir sastopams visbiežāk, 2004. gadā ir konstatēts 31 AIDS gadījums uz miljons iedzīvotājiem. Lai gan Latvijā sastopamība ir gandrīz tāda pati, proti, 30 gadījumi uz miljons iedzīvotājiem.
In all four countries in Western Europe most affected by AIDS, i.e. Spain, France, Italy and Portugal, the incidence has declined, since about 1996 in the case of the first three countries, but only since 1999 in Portugal. Portugal is still the country with the highest incidence of IDU-related AIDS, with 31 cases per million population in 2004. However, in Latvia the incidence is similar, 30 cases per million.
Dans les quatre pays d’Europe occidentale les plus touchés par le SIDA (à savoir l’Espagne, la France, l’Italie et le Portugal), l’incidence de la maladie a baissé depuis 1996 environ pour les trois premiers, mais depuis 1999 seulement au Portugal. Le Portugal est toujours le pays qui enregistre l’incidence la plus élevée de SIDA liée à l’usage de drogue par voie intraveineuse, avec 31 cas par million d’habitants en 2004. Cependant, l’incidence est similaire en Lettonie, avec 30 cas par million d’habitants.
Was die vier westeuropäischen Länder mit der höchsten AIDS-Inzidenz betrifft, d. h. Spanien, Frankreich, Italien und Portugal, so ist die Inzidenz in den drei erstgenannten Ländern seit 1996 und in Portugal erst seit 1999 zurückgegangen. Portugal ist mit 31 Fällen je 1 Million Einwohner im Jahr 2004 nach wie vor das EU-Land mit der höchsten AIDS-Inzidenz unter IDU. In Lettland ist jedoch die Inzidenz mit 30 Fällen je 1 Million Einwohner fast genauso hoch.
En los cuatro países de Europa Occidental con mayor número de casos de sida, es decir, España, Francia, Italia y Portugal, la incidencia ha disminuido desde 1996 en el caso de los primeros tres países, pero sólo desde 1999 en Portugal, que sigue siendo el país con la mayor incidencia de sida entre consumidores por vía parenteral. En este país se registraron 31 casos por millón de habitantes en 2004, aunque la incidencia obtenida en Letonia fue similar: 30 casos por millón de habitantes.
In tutti e quattro i paesi dell’Europa occidentale più colpiti dall’AIDS, ossia Spagna, Francia, Italia e Portogallo, l’incidenza è in flessione, dal 1996 circa nei primi tre paesi e soltanto dal 1999 in Portogallo. Il Portogallo continua a essere il paese con la più elevata incidenza di casi di AIDS riconducibili al consumo di stupefacenti per via parenterale, con 31 casi ogni milione di abitanti nel 2004. Un’incidenza analoga si ha in Lettonia, con 30 casi ogni milione di abitanti.
Nos quatro países da Europa Ocidental mais afectados pela SIDA, isto é, Espanha, França, Itália e Portugal, a incidência diminuiu, desde 1996, aproximadamente, no caso dos primeiros três países, mas só a partir de 1999 em Portugal, que continua a ser o país com maior incidência de SIDA relacionada com o consumo de droga injectada, com 31 casos por milhão de habitantes em 2004. Contudo, na Letónia a incidência é semelhante: 30 casos por milhão.
Και στις τέσσερις χώρες της Δυτικής Ευρώπης που πλήττονται περισσότερο από το AIDS, δηλαδή την Ισπανία, τη Γαλλία, την Ιταλία και την Πορτογαλία, η επίπτωση παρουσίασε μείωση, ήδη από το 1996 στην περίπτωση των τριών πρώτων χωρών, αλλά μόλις από το 1999 στην Πορτογαλία. Η Πορτογαλία παραμένει η χώρα με την υψηλότερη επίπτωση του AIDS που συνδέεται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών, με 31 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2004. Ωστόσο, και στη Λεττονία η επίπτωση είναι παρόμοια, με 30 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους.
In de vier West-Europese landen met de hoogste aids-incidentie, te weten Spanje, Frankrijk, Italië en Portugal, is de incidentie gedaald. In het geval van de eerste drie landen is deze daling ingezet in 1996, in Portugal pas in 1999. Portugal is nog altijd het land met de hoogste aids-incidentie onder ID’s, met 31 gevallen per miljoen inwoners in 2004. De incidentie in Letland is evenwel niet veel lager, met 30 gevallen per miljoen.
Ve všech čtyřech západoevropských zemích nejvíce postižených AIDS (tj. ve Španělsku, Francii, Itálii a Portugalsku) došlo k poklesu výskytu této choroby. V prvních třech uvedených zemích byl pokles zaznamenán přibližně od roku 1996, v Portugalsku až od roku 1999. Portugalsko je i nadále zemí s nejvyšším výskytem AIDS souvisejícím s injekčním užíváním drog (31 případů na milion obyvatel v roce 2004). V Lotyšsku je však výskyt podobný (30 případů na milion obyvatel).
I alle fire lande i Vesteuropa, hvor aids er mest udbredt, dvs. Spanien, Frankrig, Italien og Portugal, er forekomsten faldet siden omkring 1996 i de tre første landes tilfælde, men først siden 1999 i Portugal. Portugal er stadig det land, hvor forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere er størst, med 31 tilfælde pr. 1 million indbyggere i 2004. I Letland er der imidlertid en lignede forekomst, nemlig 30 tilfælde pr. 1 million indbyggere.
Kõigis neljas Lääne-Euroopa riigis, kus AIDSi esineb kõige rohkem, see tähendab Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias ja Portugalis, on haigestumus vähenenud, kolmes esimeses riigis alates umbes 1996. a, kuid Portugalis alles 1999. a. Portugalis on AIDSi haigestumus uimastisüstijate hulgas ikka veel kõige kõrgem, 2004. a oli see 31 juhtu miljoni inimese kohta. Kuid Lätis on haigestumus peaaegu sama kõrge, 30 juhtu miljoni inimese kohta.
Kaikissa aidsista eniten kärsivissä neljässä Länsi-Euroopan maassa, eli Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Portugalissa, esiintyvyys on vähentynyt: kolmessa ensin mainitussa maassa vuodesta 1996 lähtien, mutta Portugalissa vasta vuodesta 1999 lähtien. Injektiokäyttöön liittyvän aidsin esiintyvyys on edelleen korkein Portugalissa, jossa todettiin 31 tapausta miljoonaa asukasta kohti vuonna 2004. Esiintyvyys on lähes yhtä korkea Latviassa, jossa todettiin 30 tapausta miljoonaa kohti.
Az AIDS által leginkább érintett négy nyugat-európai ország – azaz Spanyolország, Franciaország, Olaszország és Portugália – mindegyikében csökkent az esetek száma, az első háromban már 1996-tól, Portugáliában csak 1999-től. Még mindig Portugáliában a legmagasabb az injekciós kábítószer-használattal összefüggő AIDS-es esetek száma, ami 2004-ben 31 esetet jelentett egymillió lakosra nézve. Az esetszám azonban Lettországban is hasonló, 30 eset/1 millió lakos.
Alle de fire vesteuropeiske landene som har høyest forekomst av AIDS, dvs. Spania, Frankrike, Italia og Portugal, har opplevd en nedgang, siden omkring 1996 i de tre første landene, bare siden 1999 i Portugal. Portugal er fremdeles det landet som har høyest forekomst av AIDS blant sprøytebrukere, med 31 tilfeller pr. million innbyggere i 2004. Latvia har omtrent samme forekomst – 30 tilfeller pr. million.
We wszystkich czterech krajach Europy Zachodniej najbardziej dotkniętych przez AIDS, tj. w Hiszpanii, we Francji, we Włoszech i w Portugalii, liczba zachorowań spadła — w przypadku trzech pierwszych krajów od 1996 r., ale w Portugalii dopiero od 1999 r. Portugalia nadal jest krajem o najwyższym wskaźniku zachorowań na AIDS związanych z dożylnym zażywaniem narkotyków, wynoszącym w 2004 r. 31 przypadków na milion mieszkańców. Jednak podobny wskaźnik zachorowań, wynoszący 30 przypadków na milion, występuje na Łotwie.
În toate cele patru ţări din Europa Occidentală cel mai grav afectate de SIDA, adică Spania, Franţa, Italia şi Portugalia, incidenţa a scăzut, cam din 1996 în cazul primelor trei ţări şi numai din 1999 în Portugalia. Portugalia rămâne în continuare ţara cu incidenţa cea mai ridicată SIDA în rândul CDI, înregistrând 31 cazuri la un milion de locuitori în 2004. Cu toate acestea, incidenţa este asemănătoare în Letonia, cu 30 de cazuri la un milion de locuitori.
Vo všetkých štyroch krajinách západnej Európy, ktoré sú najviac postihnuté AIDS, t. j. v Španielsku, vo Francúzsku, v Taliansku a Portugalsku výskyt poklesol, v prípade prvých troch krajín od roku 1996, v Portugalsku však iba od roku 1999. Portugalsko je stále krajinou s najvyšším výskytom AIDS u IDU s 31 prípadmi na milión obyvateľov v roku 2004. Výskyt v Lotyšsku je však podobný, 30 prípadov na milión obyvateľov.
V vseh štirih zahodnoevropskih državah, ki so najbolj prizadete zaradi aidsa, in sicer v Španiji, Franciji, Italiji in na Portugalskem, se je pojavnost zmanjševala, in sicer v prvih treh državah približno od leta 1996, na Portugalskem pa šele od leta 1999. Portugalska je še vedno država z največjo pojavnostjo aidsa v zvezi z injicirajočimi uživalci drog z 31 primeri na milijon prebivalcev v letu 2004. Vendar pa je v Latviji pojavnost podobna, in sicer 30 primerov na milijon.
I samtliga fyra länder i Västeuropa som är mest drabbade av aids, dvs. Spanien, Frankrike, Italien och Portugal, har incidensen minskat. För det första tre länderna skedde detta från cirka 1996 men endast från 1999 i Portugal. Portugal är fortfarande det land som har den högsta incidensen av injektionsrelaterad aids, med 31 fall per en miljon invånare 2004. I Lettland är bilden ungefär densamma, med 30 fall per en miljon invånare.
Batı Avrupa’da AIDS’den en çok etkilenen dört ülkenin hepsinde, yani İspanya, Fransa, İtalya ve Portekiz’de, ilk üç ülkeye ilişkin olarak aşağı yukarı 1996’dan beri, Portekiz’de ise yalnızca 1999’dan beri görülme oranları azalmıştır. Portekiz, 2004’te bir milyon kişi başına 31 vakayla hala EUK’a bağlı AIDS vakasının en çok görüldüğü ülkedir. Bununla beraber, Letonya’da da görülme oranı milyon başına 30 vakayla benzerdir.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Metadona terapija joprojām ir Eiropā visbiežāk izmantotā aizvietotājterapija, tomēr ārstniecības iespējas turpina paplašināties, un tagad 19 ES valstīs, Bulgārijā un Norvēģijā ir pieejams arī buprenorfīns, lai gan nav skaidrs, vai visās valstīs, kas ziņo par tā izmantošanu, buprenorfīns ir oficiāli apstiprināts kā aizvietotājterapijas līdzeklis.
While methadone continues to be the most commonly prescribed substitution treatment in Europe, treatment options are still expanding, and buprenorphine is now available in 19 EU countries, Bulgaria and Norway, although it is not clear whether it is officially approved for maintenance treatment in all countries where it is reported to be used. Considering that high-dosage buprenorphine treatment was introduced in Europe only 10 years ago, the drug’s popularity as a therapeutic option has developed remarkably quickly (see Figure 1) (184).
Alors que la méthadone demeure le traitement de substitution le plus fréquemment prescrit en Europe, d'autres options de traitement se développent et la buprénorphine est désormais disponible dans 19 pays de l'UE, ainsi qu'en Bulgarie et en Norvège, même si la question de savoir si elle est officiellement approuvée pour le traitement d'entretien dans tous les pays dans lesquels son utilisation est rapportée n'appelle pas une réponse claire. Compte tenu du fait que le traitement de substitution à forte dose de buprénorphine n'a été introduit en Europe qu'il y a 10 ans, la popularité de cette substance comme option thérapeutique a connu une croissance remarquablement rapide (voir Figure 1) (184).
Während die methadongestützte Therapie in Europa nach wie vor die am häufigsten verschriebene Substitutionsbehandlung darstellt, werden zunehmend auch andere Therapieformen angeboten: Buprenorphin ist derzeit in 19 EU-Ländern sowie in Bulgarien und Norwegen verfügbar, wobei jedoch unklar ist, ob es in allen Ländern, in denen es den Berichten zufolge eingesetzt wird, offiziell für die Erhaltungstherapie zugelassen ist. Angesichts der Tatsache, dass die hochdosierte Buprenorphintherapie in Europa erst vor zehn Jahren eingeführt wurde, hat sich diese Therapieform bemerkenswert schnell durchgesetzt (siehe Abbildung 1) (184).
Si bien la metadona continúa siendo el tratamiento de sustitución prescrito con mayor frecuencia en Europa, se siguen ampliando las opciones de tratamiento. Actualmente, la buprenorfina se encuentra disponible en 19 países de la UE, Bulgaria y Noruega, aunque no queda claro si está oficialmente autorizada para los tratamientos de mantenimiento en todos los países que declaran su uso. Teniendo en cuenta que el tratamiento con buprenorfina a altas dosis se empezó a utilizar en Europa hace sólo 10 años, esta droga se ha establecido como opción terapéutica a un ritmo particularmente rápido (véase el gráfico 1) (184).
Se il metadone continua a essere il trattamento sostitutivo più frequentemente prescritto in Europa, le opzioni terapeutiche sono in fase di espansione, al punto che la buprenorfina è oggi disponibile in 19 paesi dell’Unione europea, in Bulgária e in Norvegia, mentre non è chiaro se sia stata ufficialmente approvata per il trattamento di mantenimento in tutti i paesi che ne hanno riferito l’impiego. Se si considera che il trattamento con buprenorfina a dosaggi elevati è stato introdotto in Europa soltanto 10 anni fa, si comprende come la popolarità di questa sostanza come opzione terapeutica sia rapidamente dilagata (cfr. il grafico 1) (184).
Embora o tratamento com metadona continue a ser o tratamento de substituição mais prescrito na Europa, as opções de tratamento ainda se estão a desenvolver e a buprenorfina já se encontra disponível em 19 países da União Europeia, bem como na Bulgária e Noruega, apesar de não se saber ao certo se foi aprovada para tratamento de manutenção em todos os países que dizem utilizá-la. Tendo em conta que o tratamento com buprenorfina em altas doses só foi introduzido na Europa há dez anos, a popularidade da droga como opção terapêutica evoluiu com notável rapidez (ver Figura 1) (184).
Ενώ η μεθαδόνη παραμένει η συχνότερα συνταγογραφούμενη ουσία υποκατάστασης στην Ευρώπη, οι θεραπευτικές επιλογές εξακολουθούν να διευρύνονται και η βουπρενορφίνη είναι πλέον διαθέσιμη σε 19 χώρες της ΕΕ, τη Βουλγαρία και τη Νορβηγία, μολονότι δεν είναι σαφές κατά πόσον είναι επίσημα εγκεκριμένη για θεραπεία συντήρησης σε όλες τις χώρες στις οποίες αναφέρεται ότι χρησιμοποιείται. Εάν ληφθεί υπόψη ότι η θεραπεία με χορήγηση υψηλών δόσεων βουπρενορφίνης χρησιμοποιήθηκε για πρώτη φορά στην Ευρώπη μόλις πριν από 10 χρόνια, ο βαθμός διάδοσης της συγκεκριμένης ουσίας ως θεραπευτικής επιλογής αυξήθηκε εξαιρετικά γρήγορα (βλέπε Διάγραμμα 1) (184).
Terwijl methadon nog altijd de meest voorgeschreven substitutiebehandeling in Europa is, blijft het aantal behandelmogelijkheden toenemen. Buprenorfine is nu verkrijgbaar in negentien lidstaten, Bulgarije en Noorwegen, hoewel het niet duidelijk is of de stof officieel is goedgekeurd voor onderhoudsbehandeling in alle landen die melding maken van het gebruik ervan. In aanmerking genomen dat behandeling met hoge doses buprenorfine nog maar tien jaar geleden in Europa werd ingevoerd, heeft de therapeutische toepassing van de drug opmerkelijk snel aan populariteit gewonnen (zie Figuur 1) (184).
Přestože nejběžněji předepisovanou substituční léčbou v Evropě zůstává léčba metadonem, možnosti léčby i nadále rostou a buprenorfin je dnes dostupný v 19 zemích EU, Bulharsku a Norsku, i když není jasné, zda je oficiálně schválen pro udržovací léčbu ve všech zemích, které jeho používání uvádějí. Na to, že léčba vysokými dávkami buprenorfinu byla zavedena v Evropě teprve před 10 lety, popularita této drogy jako možného způsobu léčby vzrostla pozoruhodně rychle (viz obr. 1) (184).
Selv om metadon fortsat er den hyppigst ordinerede substitutionsbehandling i Europa, udvides behandlingsmulighederne stadig, og buprenorphin er nu tilgængelig i 19 EU-lande, Bulgarien og Norge, selv om det ikke er klart, om stoffet er officielt godkendt til vedligeholdelsesbehandling i alle lande, hvor det angives at blive anvendt. I betragtning af, at højdosisbehandling med buprenorphin først blev indført i Europa for 10 år siden, har stoffets popularitet som behandlingsmulighed udviklet sig bemærkelsesværdigt hurtigt (se figur 1) (184).
Kõige sagedamini kirjutatakse Euroopas asendusraviks välja küll jätkuvalt metadooni, kuid ravivõimalused laienevad ning buprenorfiin on nüüd kättesaadav üheksateistkümnes ELi riigis, Bulgaarias ja Norras, kuigi pole selge, kas see on ametlikult heaks kiidetud kasutamiseks asendusravis kõikides riikides, kus seda kasutatakse. Arvestades, et ravi kõrgetes annustes buprenorfiiniga võeti Euroopas kasutusele alles 10 aastat tagasi, on selle aine populaarsus ravivõimalusena kasvanud märkimisväärselt kiiresti (vt joonis 1).(184)
Metadoni on edelleen yleisin korvaushoito Euroopassa, mutta hoitovaihtojen valikoima on laajenemassa, ja buprenorfiinia on nykyään saatavilla 19 EU-maassa, Bulgariassa ja Norjassa, joskin on epäselvää, onko se hyväksytty virallisesti korvaushoitoon kaikissa niissä maissa, joissa sitä ilmoitetaan käytettävän. Kun otetaan huomioon, että buprenorfiinihoito aloitettiin Euroopassa vasta 10 vuotta sitten, lääkkeen suosio hoitovaihtoehtona on kasvanut huomattavan nopeasti (ks. kaavio 1) (184).
Bár helyettesítő kezelésként továbbra is a metadont írják fel a leggyakrabban Európában, a kezelési lehetőségek köre egyre bővül, a buprenorfin pedig immár 19 EU-országban, továbbá Bulgáriában és Norvégiában is elérhető, noha nem derült ki egyértelműen, hogy hivatalosan is jóváhagyták-e fenntartó kezelésre minden olyan országban, ahonnan beszámoltak a használatáról. Figyelembe véve, hogy a nagy adagokkal végzett buprenorfin kezelést Európában csak tíz évvel ezelőtt vezették be, terápiás lehetőségként szembetűnően gyorsan népszerűvé vált (ld. Figure 1)184.
Metadon er fortsatt det hyppigst forskrevne stoffet i substitusjonsbehandling i Europa, men behandlingsalternativene utvides og buprenorfin er nå tilgjengelig i 19 EU-land pluss Bulgaria og Norge. Det er imidlertid ikke klart om stoffet offisielt er godkjent for vedlikeholdsbehandling i alle landene hvor det rapporteres å være brukt. Tatt i betraktning at høydosert buprenorfinbehandling ble introdusert i Europa for bare 10 år siden, har stoffet overraskende fort blitt et populært behandlingsalternativ (se figur 1) (184).
Podczas gdy leczenie z użyciem metadonu nadal stanowi w Europie najbardziej powszechnie zalecany sposób leczenia zastępczego, ciągle wzrasta liczba opcji terapeutycznych i buprenorfina jest obecnie dostępna w 19 krajach UE, w Bułgarii i Norwegii, chociaż nie ma pewności, czy we wszystkich krajach, gdzie odnotowano jej stosowanie, została oficjalnie zatwierdzona do użytku w leczeniu zachowawczym. Biorąc pod uwagę, że leczenie dużymi dawkami buprenorfiny wprowadzono w Europie zaledwie 10 lat temu, wzrost jego popularności jako jednej z opcji terapeutycznych nastąpił wyjątkowo szybko (patrz wykres 1) (184).
În timp ce metadona continuă să fie terapia de substituţie cel mai frecvent prescrisă în Europa, opţiunile de tratament continuă să se extindă, iar buprenorfina este acum disponibilă în 16 ţări ale Uniunii Europene, Bulgaria şi Norvegia, deşi nu este foarte clar dacă aceasta este aprobată oficial ca tratament de menţinere în toate ţările în care s–a raportat că este folosită. Având în vedere faptul că tratamentul cu dozare ridicată de buprenorfină a fost introdus în Europa numai acum 10 ani, popularitatea drogului ca opţiune terapeutică a evoluat remarcabil de repede (vezi Figura 1) (184).
Zatiaľ čo metadón je naďalej najbežnejšie predpisovanou substitučnou liečbou v Európe, možnosti liečby sa stále rozširujú a buprenorfín je teraz dostupný v 19 krajinách EÚ, Bulharsku a Nórsku, hoci nie je jasné, či je oficiálne schválený pre udržiavaciu liečbu vo všetkých krajinách, kde sa uvádzalo jeho užívanie. Ak sa vezme do úvahy, že liečba vysokými dávkami buprenorfínu bola zavedená v Európe iba pred 10 rokmi, obľúbenosť tejto drogy ako terapeutickej možnosti sa prejavila pozoruhodne rýchlo (pozri obrázok 1) (184).
Medtem ko je metadon še vedno najbolj pogosto predpisano nadomestno zdravljenje v Evropi, se možnosti zdravljenja še vedno širijo in buprenorfin je zdaj na voljo v 19 državah EU, na Norveškem in v Bolgariji, čeprav ni jasno, ali je uradno odobren za vzdrževalno terapijo v vseh državah, v katerih poročajo, da naj bi ga uporabljali. Glede na to, da je bilo zdravljenje z visokimi odmerki buprenorfina v Evropi uvedeno šele pred desetimi leti, je to zdravilo postalo presenetljivo hitro priljubljeno kot terapevtska možnost (glej Prikaz 1) (184).
Samtidigt som substitutionsbehandling med metadon fortfarande är vanligast i Europa, kommer det alltfler nya behandlingsalternativ, och buprenorfin finns nu tillgängligt i 19 medlemsstater samt i Bulgarien och Norge, även om det inte står klart om buprenorfin är ett officiellt godkänt preparat för underhållsbehandling i samtliga länder där det rapporteras användas. Med hänsyn till att behandling med stora doser buprenorfin infördes i Europa för endast 10 år sedan, har läkemedlets popularitet som behandlingsalternativ växt anmärkningsvärt snabbt (se Figur 1) (184).
Metadon Avrupa’da en sık öngörülen ikame tedavisi olmaya devam ederken, tedavi seçenekleri hala genişlemekte ve buprenorfin artık, kullanıldığı bildirilen tüm ülkelerde idame tedavisi için resmen onaylanıp onaylanmadığı açık olmasa da, 19 AB ülkesi, Bulgaristan’da ve Norveç bulunmaktadır. Yüksek dozda buprenorfin tedavisinin Avrupa’da yalnızca 10 yıl önce başladığı göz önüne alındığında, bu uyuşturucunun tedaviye yönelik bir seçenek olarak gördüğü rağbet oldukça hızlı artmıştır (bkz. Şekil 1) (184).
  4. logs. Zema sliekšņ...  
Nolūkā uzlabot pieejamo kaitējuma mazināšanas pakalpojumu nodrošinājuma un izmantošanas datu kvalitāti ir jāgādā par datu apkopošanas instrumentiem, kas būtu piemēroti aģentūrām un vienlaikus pietiekami produktīvi, lai ar tiem gūtos rezultātus varētu izmantot valsts un Eiropas pārraudzības mērķiem.
It is important for improving the quality of data available on the provision and utilisation of harm reduction services that a data collection tool exists that is appropriate for agencies and at the same time produces relevant results for national and European monitoring purposes. An initiative in this direction is the joint EMCDDA–Correlation project, supported by experts from the national focal points of France, Ireland, Hungary and Norway. The Correlation network (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) represents governmental and non-governmental organisations from 27 European countries and is funded under the public health programme of the European Commission (DG SANCO).
Pour améliorer la qualité des données disponibles sur la fourniture et l’utilisation de services de réduction des risques, il faut qu’un outil de collecte de données existe et qu’il soit adapté aux structures à faible seuil tout en produisant des données pertinentes à des fins de surveillance nationale et européenne. Une initiative dans ce sens est le projet OEDT-Correlation, soutenu par des experts des points focaux de France, d’Irlande, de Hongrie et de Norvège. Le réseau Correlation (European Network for Social Inclusion and Health - réseau européen d’insertion sociale et de santé, www.correlation-net.org) représente des organisations gouvernementales et non gouvernementales de 27 pays d’Europe et est financé par le programme de santé publique de la Commission européenne (DG SANCO).
Für die Verbesserung der Qualität der verfügbaren Daten über das Angebot und die Inanspruchnahme von Diensten zur Schadensminimierung ist es wichtig, dass Datenerhebungsinstrumente vorhanden sind, die für die Dienste geeignet sind und zugleich relevante Ergebnisse für die Beobachtung auf nationaler und europäischer Ebene hervorbringen. Eine Initiative, die in diese Richtung geht, ist das gemeinsame EBDD-Projekt Correlation, das von Sachverständigen der nationalen Knotenpunkte Frankreichs, Irlands, Ungarns und Norwegens unterstützt wird. Im Correlation-Netz (European Network for Social Inclusion and Health [Europäisches Netz für soziale Integration und Gesundheit], www.correlation-net.org) sind Regierungs- und Nichtregierungsorganisationen aus 27 europäischen Ländern vertreten. Die Finanzierung erfolgt im Rahmen des Aktionsprogramms der Europäischen Kommission (GD SANCO) im Bereich der öffentlichen Gesundheit.
Para poder mejorar la calidad de los datos disponibles sobre la oferta y el uso de los servicios de reducción de daños es importante que exista una herramienta de recopilación de datos que sea adecuada para los centros y, al mismo tiempo, permita obtener resultados relevantes para los fines de seguimiento de ámbito nacional y europeo. El proyecto de la OEDT Correlation, respaldado por expertos de los puntos focales nacionales de Francia, Irlanda, Hungría y Noruega, es una iniciativa que apunta hacia este objetivo. La red Correlation (European Network for Social Inclusion and Health [Red Europea para la Inclusión Social y la Sanidad], www.correlation-net.org) representa a organizaciones gubernamentales y no gubernamentales de 27 países europeos y está financiada por el Programa de acción comunitario en el ámbito de la salud pública (DG SANCO).
Per migliorare la qualità dei dati disponibili sull'erogazione e l’utilizzo dei servizi di riduzione del danno è importante che vi sia uno strumento di raccolta delle informazioni che sia adeguato per le strutture e, al tempo stesso, che produca risultati pertinenti per gli scopi delle attività di monitoraggio nazionali ed europee. Un’iniziativa avviata in tal senso è il progetto congiunto OEDT-Correlation, con la collaborazione di esperti provenienti dai punti focali nazionali di Francia, Irlanda, Ungheria e Norvegia. La rete Correlation (Rete europea per l’inclusione sociale e la salute, www.correlation-net.org) rappresenta organizzazioni governative e non governative di 27 paesi europei ed è finanziata nell’ambito del programma di salute pubblica della Commissione europea (DG SANCO).
Para melhorar a qualidade dos dados disponíveis sobre a prestação e a utilização dos serviços de redução dos danos é importante que exista um instrumento de recolha dos dados adequado para estas entidades e simultaneamente capaz de produzir resultados pertinentes para a monitorização a nível nacional e europeu. O projecto conjunto OEDT–Correlation, apoiado por peritos dos pontos focais nacionais de França, Irlanda, Hungria e Noruega, constitui uma iniciativa nesse sentido. A rede Correlation (European Network for Social Inclusion and Health (Rede Europeia para a Inclusão Social e a Saúde), www.correlation-net.org) representa organizações governamentais e não governamentais de 27 países europeus e é financiada ao abrigo do programa de saúde pública da Comissão Europeia (DG SANCO).
Είναι σημαντικό για τη βελτίωση της ποιότητας των στοιχείων σχετικά με την παροχή και τη χρήση υπηρεσιών μείωσης των επιβλαβών συνεπειών να υπάρχει ένα εργαλείο συλλογής στοιχείων που να είναι μεν κατάλληλο για τις υπηρεσίες αλλά να παράγει ταυτόχρονα αποτελέσματα που να μπορούν να χρησιμοποιούνται για τους σκοπούς της παρακολούθησης σε εθνικό και ευρωπαϊκό επίπεδο. Μια πρωτοβουλία προς την κατεύθυνση αυτή είναι το κοινό σχέδιο ΕΚΠΝΤ – Correlation, με την υποστήριξη εμπειρογνωμόνων από τα εθνικά εστιακά σημεία της Γαλλίας, της Ιρλανδίας, της Ουγγαρίας και της Νορβηγίας. Το δίκτυο Correlation (European Network for Social Inclusion and Health (Ευρωπαϊκό δίκτυο για την κοινωνική ένταξη και την υγεία), www.correlation-net.org) εκπροσωπεί κυβερνητικές και μη κυβερνητικές οργανώσεις από 27 ευρωπαϊκές χώρες και χρηματοδοτείται από το πρόγραμμα δημόσιας υγείας της Ευρωπαϊκής Επιτροπής (ΓΔ SANCO).
Voor het verbeteren van de kwaliteit van de beschikbare gegevens over de verlening en gebruikmaking van diensten die gericht zijn op schadebeperking is het belangrijk om een instrument te hebben voor het verzamelen van gegevens dat geschikt is voor instellingen, maar tegelijkertijd relevante resultaten oplevert voor monitoringdoeleinden op nationaal en Europees niveau. Een initiatief in die richting is het gezamenlijke project van het EWDD en Correlation, dat wordt ondersteund door deskundigen van de nationale focal points van Frankrijk, Ierland, Hongarije en Noorwegen. In het Correlation-netwerk (Europees Netwerk voor sociale integratie en gezondheid, www.correlation-net.org) zijn gouvernementele en non-gouvernementele organisaties uit 27 Europese landen vertegenwoordigd, en het netwerk wordt gefinancierd uit hoofde van het volksgezondheidsprogramma van de Europese Commissie (DG SANCO).
Pro zlepšování kvality dostupných údajů o poskytování a využívání služeb minimalizace poškození uživatelů drog je důležité, aby existoval nástroj pro shromažďování informací, který by byl pro zařízení vhodný a který by zároveň podával relevantní výsledky pro účely národního a evropského monitorování. Jednou z iniciativ v tomto směru je společný projekt agentury EMCDDA a sítě Correlation, podporovaný odborníky z národních kontaktních míst Francie, Irska, Maďarska a Norska. Síť Correlation (Evropská síť pro sociální začlenění a zdraví, www.correlation-net.org) zastupuje vládní a nevládní organizace z 27 evropských zemí a je financována v rámci programu veřejného zdraví Evropské komise (generální ředitelství pro zdraví a ochranu spotřebitele).
Det er vigtigt for at forbedre kvaliteten af de foreliggende data om udbuddet og udnyttelsen af skadesreduktionstjenester, at der findes et dataindsamlingsredskab, som er hensigtsmæssigt for lavtærskeltjenesterne og samtidig giver relevante resultater til nationale og europæiske overvågningsformål. Et initiativ i denne retning er det fælles projekt mellem EONN og Correlation, som støttes af eksperter fra de nationale knudepunkter i Frankrig, Irland, Ungarn og Norge. Correlation-netværket (European Network for Social Inclusion and Health (det europæiske netværk for social integration og sundhed), www.correlation-net.org) repræsenterer statslige og ikke-statslige organisationer fra 27 europæiske lande og finansieres over Europa-Kommissionens folkesundhedsprogram (GD SANCO).
Oluline on parandada kahju vähendamise teenuse pakkumise ja kasutamise kohta kogutavate andmete kvaliteeti, et andmeid saaksid kasutada keskused ise ja samal ajal annaksid vajalikku materjali ka oma riigi ja üleeuroopalisele järelevalvesüsteemile. Sellesuunaliseks algatuseks on EMCDDA ühisprojekt Correlation, mida toetavad Prantsusmaa, Iirimaa, Ungari ja Norra riiklike teabekeskuste asjatundjad. Correlation-võrgustik (Sotsiaalse kaasamise ja tervise Euroopa võrgustik, www.correlation-net.org) esindab 27 Euroopa riigi valitsus- ja valitsusväliseid organisatsioone ning seda rahastatakse Euroopa Komisjoni (Tervise- ja tarbijakaitse peadirektoraat) rahvatervise programmist.
Haittojen vähentämiseen tähtäävien palvelujen tarjonnasta ja käytöstä saatavilla olevien tietojen laadun parantamiseksi tarvitaan tiedonkeruuväline, joka soveltuu keskusten käyttöön ja joka samalla tuottaa merkittäviä tuloksia kansallista ja Euroopan tason seurantaa varten. Ranskan, Irlannin, Unkarin ja Norjan kansallisten seurantakeskusten asiantuntijoiden tukema EMCDDA:n ja Correlation-verkoston yhteinen hanke on tämänsuuntainen aloite. Correlation-verkostoon (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) osallistuu valtiollisia järjestöjä ja kansalaisjärjestöjä 27:stä Euroopan maasta, ja sitä rahoitetaan Euroopan komission kansanterveysohjelmasta (DG SANCO).
Az ártalomcsökkentő szolgáltatások biztosításáról és kihasználtságáról rendelkezésre álló adatok minőségének javításához fontos egy olyan adatgyűjtési eszköz megléte, amely megfelel az ügynökségeknek, ugyanakkor az országos és európai megfigyelés szempontjából is mérvadó eredményeket hoz. Ebbe az irányba tett kezdeményezésnek tekinthető a Franciaország, Írország, Magyarország és Norvégia nemzeti fókuszpontjaitól érkező szakértők támogatásával indult közös EMCDDA–Correlation projekt. A Correlation hálózat (a Társadalmi Integráció és az Egészségügy Európai Hálózata, www.correlation-net.org) 27 európai ország kormányzati és nem kormányzati szervezeteit képviseli, finanszírozása az Európai Bizottság (DG SANCO) közegészségügyi programjából történik.
For å forbedre kvaliteten på dataene som er tilgjengelige når det gjelder tilbud og bruk av skadereduksjonstjenestene, er det viktig at det finnes et datainnsamlingsverktøy som er tilpasset lavterskeltjenestene og som samtidige gir resultater som er relevante i forhold til nasjonale og europeiske kartleggingsmål. Et tiltak i denne retningen er det felles EONN – Correlation-prosjektet, der eksperter fra de nasjonale kontaktpunktene i Frankrike, Irland, Ungarn og Norge bidrar. Correlation-nettverket (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) representer statlige og frivillige organisasjoner i 27 europeiske land og finansieres av Europakommisjonens folkehelseprogram (DG SANCO).
W celu poprawy jakości dostępnych danych o świadczeniu i wykorzystaniu usług w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych powinno się wprowadzić narzędzie do zbierania danych, które byłoby odpowiednie dla jednostek, a jednocześnie pozwalałoby uzyskać stosowne wyniki na potrzeby monitorowania problemu narkomanii na poziomie krajowym i europejskim. Inicjatywę podjętą w tym celu stanowi wspólny projekt EMCDDA i sieci Correlation, wspierany przez ekspertów z krajowych punktów kontaktowych we Francji, w Irlandii, na Węgrzech i w Norwegii. Sieć Correlation (Europejska Sieć Integracji Społecznej i Zdrowia, www.correlation-net.org) reprezentuje organizacje rządowe i pozarządowe z 27 krajów europejskich i jest finansowana przez Komisję Europejską (DG SANCO) w ramach programu zdrowia publicznego.
Pentru îmbunătăţirea calităţii datelor disponibile privind asigurarea şi utilizarea serviciilor de reducere a efectelor nocive, este importantă existenţa unui instrument de colectare a datelor care să fie adecvat pentru agenţii şi în acelaşi timp să producă rezultate relevante în scopuri de monitorizare la nivel naţional şi european. O iniţiativă în această direcţie este proiectul comun OEDT–Correlation, sprijinit de către experţi ai punctelor focale naţionale din Franţa, Irlanda, Ungaria şi Norvegia. Reţeaua Correlation (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) [Reţea europeană pentru incluziune socială şi sănătate] reprezintă organizaţii guvernamentale şi neguvernamentale din 27 de ţări europene şi este finanţată prin programul pentru sănătate publică al Comisiei Europene (DG SANCO).
Pre zlepšovanie kvality dostupných údajov o poskytovaní a využívaní služieb na znižovanie škôd je dôležité, aby existoval nástroj na zhromažďovanie údajov, ktorý je vhodný pre agentúry a ktorý zároveň poskytuje príslušné výsledky na národné a európske monitorovacie účely. Iniciatívou v tomto smere je spoločný projekt EMCDDA a Korelačnej siete podporovaný expertmi z národných kontaktných miest Francúzska, Írska, Maďarska a Nórska. Korelačná sieť (Európska sieť pre sociálne začlenenie a zdravie, www.correlation-net.org) zatupuje vládne a mimovládne organizácie z 27 európskych krajín a je financovaná z programu verejného zdravia Európskej komisie (DG SANCO).
Za izboljšanje kakovosti razpoložljivih podatkov o zagotavljanju in uporabljanju storitev za zmanjševanje škode je pomembno, da obstaja orodje za zbiranje podatkov, ki je ustrezno za agencije in hkrati daje ustrezne rezultate za namene spremljanja na nacionalni in evropski ravni. Pobuda v tej smeri je skupni projekt EMCDDA–Correlation, ki ga podpirajo strokovnjaki iz nacionalnih kontaktnih točk Francije, Irske, Madžarske in Norveške. Mreža Correlation (Evropska mreža za socialno vključenost in zdravje, www.correlation-net.org) predstavlja vladne in nevladne organizacije iz 27 evropskih držav, financirana pa je v okviru programa javnega zdravja Evropske komisije (GD SANCO).
För att kvaliteten på de tillgängliga uppgifterna om tillhandahållande och utnyttjande av tjänster för att minska skadeverkningar ska kunna förbättras, är det viktigt att det finns ett verktyg för uppgiftsinsamling som är utformat för lågtröskelvården och som samtidigt ger resultat som är relevanta för nationella och europeiska övervakningsändamål. Ett initiativ i denna riktning är det gemensamma ECNN–korrelationsprojektet som stöds av experter från de nationella kontaktpunkterna i Frankrike, Irland, Ungern och Norge. Korrelationsnätverket (European Network for Social Inclusion and Health, www.correlation-net.org) består av statliga och icke-statliga organisationer från 27 europeiska länder och finansieras inom ramen för Europeiska kommissionens folkhälsoprogram (GD Hälsa och konsumentskydd).
Hasar azaltma hizmetlerinin sağlanması ve kullanılması hakkındaki mevcut verilerin kalitesini iyileştirmek için, kurumlar için uygun olan ve aynı zamanda ulusal ve Avrupa izleme amaçları için faydalı sonuçlar üreten bir araç bulunması önemlidir. Bu yöndeki bir girişim de, Fransa, İrlanda, Macaristan ve Norveç’in odak noktalarından uzmanlarca desteklenen ortak EMCDDA-Korelasyon projesidir. Korelasyon ağı (Avrupa Sosyal Katılım ve Sağlık Ağı, www.correlation-net.org), 27 Avrupa ülkesinden devlet kuruluşları ile sivil kuruluşları temsil eder ve Avrupa Komisyonu’nun kamu sağlığı programı kapsamında finanse edilmektedir (DG SANCO).
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Saskaņā ar ziņojumiem gados jaunu (15–34 gadus vecu) pieaugušo vidū amfetamīna lietošanas pieredze ir 0,1–9,6 % iedzīvotāju, bet Apvienotajā Karalistē (Anglijā un Velsā) ilgtermiņa lietošanas izplatības rādītājs ir 16,5 % (tas, iespējams, ir vēsturiski nosacīts, skatīt tālāk).
Among young adults (15–34 years) experience of amphetamine use is reported by 0.1–9.6 %, with the United Kingdom (England and Wales) reporting a lifetime prevalence rate of 16.5 % (which may reflect a historical phenomenon, see below). Half of the countries providing data have prevalence rates below 4 %, with the highest rates after the United Kingdom reported by Denmark (9.6 %), Norway (5.9 %) and Germany (5.4 %). An average of 4.8 % of young Europeans have tried amphetamine. Denmark (3.1 %) and Estonia (2.9 %) report the highest last-year prevalence rates (115). It is estimated that, on average, 1.4 % of young Europeans have used amphetamine in the last year (see also Figure 4).
L'expérience de la consommation d'amphétamines est rapportée par un pourcentage de jeunes adultes (15 à 34 ans) compris entre 0,1 et 9,6 %, le Royaume-Uni (Angleterre et Pays de Galles) enregistrant un taux de prévalence au cours de la vie de 16,5 % (ce qui pourrait être le reflet d'un phénomène historique, voir plus loin). La moitié des pays qui fournissent des données ont des taux de prévalence inférieurs à 4 %, le taux le plus élevé après le Royaume-Uni étant celui du Danemark (9,6 %), de la Norvège (5,9 %) et de l'Allemagne (5,4 %). En moyenne, 4,8 % des jeunes Européens ont goûté aux amphétamines. Le Danemark (3,1 %) et l'Estonie (2,9 %) affichent les taux de prévalence les plus élevés de l’année précédente (115). On estime que, en moyenne, 1,4 % des jeunes européens ont pris des amphétamines au cours des douze derniers mois (voir aussi Figure 4).
Unter jungen Erwachsenen (15 bis 34 Jahre) liegt die Lebenszeiterfahrung des Amphetaminkonsums den Berichten zufolge zwischen 0,1 % und 9,6 %, wobei das Vereinigte Königreich (England und Wales) eine Lebenszeitprävalenzrate von 16,5 % meldet (was auf ein historisches Phänomen zurückzuführen sein könnte; siehe unten). Die Hälfte der Länder, die Daten zur Verfügung stellen, verzeichnet Prävalenzraten von unter 4 %, während die höchsten Raten nach dem Vereinigten Königreich in Dänemark (9,6 %), Norwegen (5,9 %) und Deutschland (5,4 %) festgestellt wurden. Durchschnittlich haben 4,8 % der jungen Europäer Amphetamine probiert, wobei Dänemark (3,1 %) und Estland (2,9 %) die höchsten Vorjahres-Prävalenzraten melden (115). Schätzungsweise haben durchschnittlich 1,4 % der jungen Europäer in den letzten 12 Monaten Amphetamin konsumiert (siehe auch Abbildung 4).
En cuanto a los adultos jóvenes (15-34 años), entre el 0,1 y el 9,6 % declaran haber consumido anfetamina, con una tasa de prevalencia a lo largo de la vida del 16,5 % en el Reino Unido (Inglaterra y Gales), lo que podría reflejar un fenómeno histórico (véase más adelante). La mitad de los países que han facilitado datos presentan tasas de prevalencia inferiores al 4 %, siendo Dinamarca (9,6 %), Noruega (5,9 %) y Alemania (5,4 %) los países donde se registran las mayores tasas después del Reino Unido. Por término medio, el 4,8 % de los europeos jóvenes han probado la anfetamina. Dinamarca (3,1 %) y Estonia (2,9 %) presentan las tasas de prevalencia más altas en el último año (115). Se estima que, de media, un 1,4 % de jóvenes europeos ha consumido anfetamina en el último año (véase también el gráfico 4).
Tra i giovani adulti (15-34 anni) dichiara un’esperienza di consumo dell’anfetamina una percentuale compresa tra 0,1% e 9,6%; il Regno Unito (Inghilterra e Galles) riferisce una prevalenza una tantum del 16,5% (che potrebbe essere il riflesso di un fenomeno storico, cfr. oltre). Metà dei paesi per i quali si dispone di informazioni segnala tassi di prevalenza al di sotto del 4%, con le percentuali più alte riscontrate, dopo il Regno Unito, in Danimarca (9,6%), Norvegia (5,9%) e Germania (5,4%). Ha provato l’anfetamina in media il 4,8% dei giovani europei. Danimarca (3,1%) ed Estonia (2,9%) riferiscono i dati più alti di prevalenza nell’ultimo anno (115). Si calcola che, in media, l’1,4% dei giovani europei abbia fatto uso di anfetamine nell’ultimo anno (cfr. anche il grafico 4).
Entre os jovens adultos (15–34 anos) o consumo experimental de anfetaminas varia, segundo os dados fornecidos, entre 0,1–9,6%, mencionando o Reino Unido (Inglaterra e País de Gales) uma taxa de prevalência ao longo da vida de 16,5% (a qual poderá reflectir um fenómeno histórico, ver infra). Metade dos países que forneceram dados tem taxas de prevalência inferiores a 4%, sendo as taxas mais elevadas, a seguir à do Reino Unido, referidas pela Dinamarca (9,6%), Noruega (5,9%) e Alemanha (5,4%). Uma média de 4,8% dos jovens europeus experimentou anfetaminas. A Dinamarca (3,1%) e a Estónia (2,9%) são os países que comunicam taxas de prevalência mais elevadas para o último ano (115). Estima-se que, em média, 1,4% dos jovens europeus consumiram anfetaminas no último ano (ver também Figura 4).
Στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34 ετών) η δοκιμή αμφεταμινών αναφέρεται σε ποσοστό 0,1–9,6 %, με το Ηνωμένο Βασίλειο (Αγγλία και Ουαλία) να αναφέρει ποσοστό επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή 16,5 % (το οποίο μπορεί να αντικατοπτρίζει ένα ιστορικό φαινόμενο, βλέπε κατωτέρω). Στις μισές από τις χώρες που παρέχουν στοιχεία τα ποσοστά επικράτησης υπολείπονται του 4 %. Μετά το Ηνωμένο Βασίλειο, τα υψηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από τη Δανία (9,6 %), τη Νορβηγία (5,9 %) και τη Γερμανία (5,4 %). Κατά μέσο όρο, 4,8 % των νεαρών Ευρωπαίων έχει δοκιμάσει αμφεταμίνη. Η Δανία (3,1 %) και η Εσθονία (2,9 %) ανέφεραν τα υψηλότερα ποσοστά επικράτησης κατά το τελευταίο έτος (115). Υπολογίζεται ότι, κατά μέσο όρο, 1,4 % των νεαρών Ευρωπαίων έκανε χρήση αμφεταμίνης κατά το τελευταίο έτος (βλέπε επίσης Διάγραμμα 4).
Van de jongvolwassenen (15-34 jaar) geeft 0,1-9,6% aan ooit amfetamine te hebben gebruikt, waarop het Verenigd Koninkrijk (Engeland en Wales) met een percentage van 16,5% een uitzondering vormt (wat mogelijk een historisch verschijnsel weerspiegelt; zie hieronder). In de helft van de landen die gegevens hebben verstrekt, is de prevalentie lager dan 4%, waarbij de hoogste percentages na het Verenigd Koninkrijk zijn gemeld door Denemarken (9,6%), Noorwegen (5,9%) en Duitsland (5,4%). Gemiddeld 4,8% van de jonge Europeanen heeft amfetamine geprobeerd. Denemarken (3,1%) en Estland (2,9%) melden de hoogste prevalentiepercentages van het afgelopen jaar (115). Naar schatting heeft gemiddeld 1,4% van de jonge Europeanen de laatste 12 maanden amfetamine gebruikt (zie ook Figuur 4).
Mezi mladými dospělými (15–34 let) se uvádí zkušenost s užitím amfetaminu v rozmezí 0,1–9,6 %, přičemž Spojené království (Anglie a Wales) uvádí celoživotní prevalenci 16,5 % (což může být odrazem historického vývoje – viz níže). V polovině sledovaných zemí jsou hodnoty prevalence nižší než 4 %. Nejvyšší hodnoty po Spojeném království hlásí Dánsko (9,6 %), Norsko (5,9 %) a Německo (5,4 %). Amfetamin vyzkoušelo v průměru 4,8 % mladých Evropanů. Nejvyšší hodnoty prevalence užívání v posledním roce hlásí Dánsko (3,1 %) a Estonsko (2,9 %) (115). Odhaduje se, že v průběhu posledního roku užilo amfetamin 1,4 % mladých Evropanů (viz také obr. 4).
Blandt unge voksne (15–34 år) har 0,1–9,6 % erfaring med amfetaminbrug, idet Det Forenede Kongerige (England og Wales) har meldt om en langtidsprævalens på 16,5 % (hvilket kan afspejle et historisk fænomen, se nedenfor). I halvdelen af de lande, for hvilke der foreligger data, ligger prævalensen på under 4 %, idet de højeste satser efter Det Forenede Kongerige er indberettet af Danmark (9,6 %), Norge (5,9 %) og Tyskland (5,4 %). Et gennemsnit på 4,8 % af unge europæere har prøvet amfetamin. Danmark (3,1 %) og Estland (2,9 %) har indberettet de højeste prævalenssatser (115). Det anslås, at i gennemsnit 1,4 % af unge europæere har brugt amfetamin inden for de seneste 12 måneder (se tillige figur 4).
Noortest täiskasvanutest (15–34aastased) teatab amfetamiini tarbimisest 0,1–9,6%, kusjuures Ühendkuningriigis (Inglismaa ja Wales) on elu jooksul tarbimise levimus 16,5% (mis võib peegeldada üht varasemat nähtust, lähemalt allpool). Pooltes andmed esitanud riikides on levimuse määrad alla 4%, Ühendkuningriigi järel teatavad kõige kõrgematest määradest Taani (9,6%), Norra (5,9%) ja Saksamaa (5,4%). Amfetamiini on proovinud keskmiselt 4,8% noortest eurooplastest. Kõige kõrgematest levimuse määradest teatavad Taani (3,1%) ja Eesti (2,9%).(115) Hinnanguliselt on keskmiselt 1,4% noortest eurooplastest tarbinud amfetamiini viimase aasta jooksul (vt ka joonist 4).
Nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) ryhmässä amfetamiinia ainakin kerran käyttäneiden osuus vaihtelee 0,1:sta 9,6 prosenttiin, ja tämä osuus oli Yhdistyneessä kuningaskunnassa (Englanti ja Wales) 16,5 prosenttia (mikä voi kertoa historiallisesta ilmiöstä, ks. jäljempänä). Puolet tietoja toimittaneista maista on sellaisia, joissa käytön levinneisyys on alle 4 prosenttia, ja Yhdistyneen kuningaskunnan jälkeen korkeimmat luvut löytyivät Tanskasta (9,6 %), Norjasta (5,9 %) ja Saksasta (5,4 %). Euroopassa keskimäärin 4,8 prosenttia nuorista on kokeillut amfetamiinia. Suurimman osuuden käytöstä viimeksi kuluneen vuoden aikana ilmoittivat Tanska (3,1 %) ja Viro (2,9 %) (115).Viimeksi kuluneen vuoden aikana amfetamiinia on käyttänyt keskimäärin 1,4 prosenttia nuorista (ks. myös kaavio 4).
A fiatal felnőttek (15–34 évesek) körében az amfetaminhasználat kipróbálását 0,1–9,6%-nak jelentették, az Egyesült Királyság (Anglia és Wales) kivételével, ahonnan 16,5%-os életprevalencia arányról számoltak be (ez azonban egy múltbeli jelenséget tükrözhet, lásd alább). Az előfordulási arány az adatközlő országok felében 4% alatt marad, a legmagasabb arányokat az Egyesült Királyság után Dániából (9,6%), Norvégiából (5,9%) és Németországból (5,4%) jelentették. Az európai fiatalok átlagosan 4,8%-a próbálta már az amfetamint. A legmagasabb múlt évi előfordulási arányokról Dánia (3,1%) és Észtország (2,9%) számolt be115. Becslések szerint az elmúlt évben az európai fiatalok átlagosan 1,4%-a használt amfetamint (ld. még Figure 4).
Blant unge voksne (15-34 år) rapporteres det om erfaring med amfetamin hos 0,1-9,6 %. Storbritannia (England og Wales) rapporterer om en livstidsprevalens på 16,5 % (dette kan gjenspeile et historisk fenomen, se nedenfor). Halvparten av landene som har lagt frem opplysninger om dette, har en prevalensrate på 4 %. De høyeste tallene etter Storbritannia rapporteres fra Danmark (9,6 %), Norge (5,9 %) og Tyskland (5,4 %). I gjennomsnitt har 4,8 % av alle europeere prøvd amfetamin. Danmark (3,1 %) og Estland (2,9 %) har de høyeste prevalenstallene (115). Det er anslått at i gjennomsnitt har 1,4 % av alle unge europeere brukt amfetamin siste år (se også figur 4).
Wśród młodych dorosłych (15–34 lata) doświadczenie w zażywaniu amfetaminy zgłosiło 0,1–9,6% osób, przy czym w Wielkiej Brytanii (w Anglii i Walii) odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały amfetaminę wyniósł 16,5% (co może być wynikiem zjawiska historycznego opisanego poniżej). W połowie krajów, które udostępniły dane, wskaźnik rozpowszechnienia wynosi poniżej 4%, przy czym po Wielkiej Brytanii najwyższe jego wartości odnotowano w Danii (9,6%), Norwegii (5,9%) i w Niemczech (5,4%). Średnio 4,8% młodych Europejczyków próbowało amfetaminy. Najwyższy wskaźnik rozpowszechnienia w ubiegłym roku odnotowano w Danii (3,1%) i Estonii (2,9%) (115). Ocenia się, że średnio 1,4% młodych Europejczyków zażywało amfetaminę w ciągu ostatniego roku (patrz też wykres 4).
Se raportează o experimentare a consumului de amfetamină în rândul adulţilor tineri (15–34 de ani) la aproximativ 0,1–9,6 %, Regatul Unit (Anglia şi Ţara Galilor) raportând o rată de prevalenţă pe parcursul vieţii de 16,5 % (ceea ce poate reflecta un fenomen istoric, vezi în continuare). Jumătate dintre ţările care au furnizat date au rate de prevalenţă mai mici de 4 %, iar cele mai ridicate rate după Regatul Unit sunt înregistrate în Danemarca (9,6 %), Norvegia (5,9 %) şi Germania (5,4 %). În medie, 4,8 % dintre tinerii europeni au încercat amfetamina. Danemarca (3,1 %) şi Estonia (2,9 %) raportează ratele de prevalenţă cele mai ridicate (115). Se estimează că, în medie, 1,4 % din tinerii europeni au consumat amfetamină în ultimul an (vezi şi Figura 4).
Medzi mladými dospelými (15 – 34 rokov) sa uvádza skúsenosť s užívaním amfetamínu do 0,1 – 9,6 %, pričom Spojené kráľovstvo (Anglicko a Wales) uvádzajú celoživotnú mieru prevalencie 16,5 % (čo môže odrážať historický jav, pozri nižšie). Polovica krajín, ktoré poskytli údaje, má miery prevalencie pod 4 %, pričom najvyššie miery po Spojenom kráľovstve uvádzalo Dánsko (9,6 %), Nórsko (5,9 %) a Nemecko (5,4 %). V priemere 4,8 % mladých Európanov okúsilo amfetamín. Dánsko (3,1 %) a Estónsko (2,9 %) uvádzajú najvyššie miery prevalencie v poslednom roku (115). Odhaduje sa, že v priemere 1,4 % mladých Európanov užilo v minulom roku amfetamín (pozri aj obrázok 4).
Med mlajšimi odraslimi (15 do 34 let) so po poročilih izkušnje z uživanjem amfetaminov med 0,1 % in 9,6 %, pri čemer je Združeno kraljestvo (Anglija in Wales) sporočilo, da znaša delež tistih, ki so že kdaj poskusili amfetamine, 16,5 % (kar morda odraža zgodovinski pojav, glej spodaj). V polovici držav, ki so sporočile podatke, znaša stopnja razširjenosti manj kot 4 %, pri čemer o najvišjih stopnjah za Združenim kraljestvom poročajo Danska (9,6 %), Norveška (5,9 %) in Nemčija (5,4 %). Povprečno 4,8 % mladih Evropejcev je že poskusilo amfetamine. Najvišje stopnje razširjenosti v zadnjem letu sta sporočili Danska (3,1 %) in Estonija (2,9 %) (115). Po oceni je približno 1,4 % mladih Evropejcev zaužilo amfetamin v zadnjem letu (glej tudi prikaz 4).
När det gäller unga vuxna (15–34 år) rapporteras 0,1–9,6 % ha erfarenhet av amfetamin. Storbritannien (England och Wales) rapporterar en livstidsprevalens på 16,5 % (vilket kan spegla ett historiskt fenomen, se nedan). Hälften av de länder som har inlämnat uppgifter har en prevalens under 4 %, och de näst högsta siffrorna efter Storbritannien rapporteras av Danmark (9,6 %), Norge (5,9 %) och Tyskland (5,4 %). I medeltal 4,8 % av alla unga européer har provat amfetamin. Danmark (3,1 %) och Estland (2,9 %) rapporterar den högsta prevalensen under de senaste tolv månaderna (115). Man uppskattar att i medeltal 1,4 % av alla unga européer har använt amfetamin under de senaste tolv månaderna (se också Figur 4).
Genç yetişkinler (15-34 yaş) arasındaki amfetamin kullanma deneyimi % 0,1-9,6 olarak rapor edilmiş olup Birleşik Krallık (İngiltere ve Galler) % 16,5’luk bir yaşam boyu yaygınlık oranı bildirmiştir (bu tarihsel bir olguyu yansıtıyor olabilir, aşağıdaki bilgilere bakın). Veri sağlayan ülkelerin yarısı % 4’ün altında yaygınlık oranlarına sahip olup, Birleşik Krallık'ı takiben en yüksek oranlar Danimarka (% 9,6), Norveç (% 5,9) ve Almanya (% 5,4) tarafından rapor edilmiştir. Genç Avrupalıların ortalama % 4,8’i amfetamini denemiştir. Danimarka (% 3,1) ile Estonya (% 2,9) son yılda yaygınlık için en yüksek oranları rapor etmektedir (115). Genç Avrupalıların ortalama % 1,4’ünün geçen yıl amfetamin kullandığı tahmin edilmektedir (Ayrıca bkz. Şekil 4).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Čehijā veiktā mirstības kohorta pētījumā ir atklāts, ka stimulantu lietotāju mirstība ir 4–6 reizes lielāka (standartizētais mirstības rādītājs – SMR) nekā visu iedzīvotāju mirstība, bet opioīdu lietotāju mirstība ir 9–12 reizes lielāka.
A mortality cohort study carried out in the Czech Republic found that the mortality of stimulant users was 4–6 times higher (standardised mortality ratio – SMR) than that of the general population, while that of opioid users was 9–12 times higher. A French cohort study that followed individuals arrested for heroin, cocaine or crack use found that male mortality was five times higher and female mortality 9.5 times higher than in the general population, but with a decreasing trend.
Une étude de cohorte sur la mortalité, réalisée en République tchèque, a conclu que la mortalité des usagers de stimulants était de 4 à 6 fois supérieure (taux de mortalité standardisé - TMS) à celle de la population en général, tandis que celle des usagers d’opiacés était de 9 à 12 fois plus élevée. Une étude de cohorte française, qui a suivi des personnes arrêtées pour consommation d’héroïne, de cocaïne ou de crack, a calculé que la mortalité chez les hommes était cinq fois plus élevée et celle des femmes 9,5 fois plus élevée que la mortalité de la population en général, mais que la tendance était à la baisse.
Bei einer in der Tschechischen Republik durchgeführten Kohortenstudie zur Mortalität wurde festgestellt, dass die Mortalität unter den Konsumenten von Stimulanzien vier bis sechs Mal (standardisierte Sterblichkeitsrate) und unter den Opioidkonsumenten neun bis zwölf Mal höher war als in der Allgemeinbevölkerung. Eine französische Kohortenstudie unter Menschen, die wegen des Konsums von Heroin, Kokain oder Crack festgenommen worden waren, ergab bei Männern eine fünf Mal höhere und bei Frauen eine 9,5 Mal höhere Mortalität als in der Allgemeinbevölkerung, wobei allerdings auch eine rückläufige Tendenz festgestellt wurde.
Un estudio sobre la mortalidad de cohortes llevado a cabo en la República Checa revela que la mortalidad entre los consumidores de estimulantes es de 4 a 6 veces superior (tasa de mortalidad estandarizada) que entre la población general, mientras que, en el caso de los consumidores de opiáceos, es de 9 a 12 veces superior. Un estudio de cohorte francés que realizó un seguimiento de personas detenidas por consumo de heroína, cocaína o crack indica que la tasa de mortalidad masculina es 5 veces superior y la femenina, 9,5 veces superior que la de la población general, aunque presenta una tendencia a la baja.
Uno studio di coorte sulla mortalità condotto nella Repubblica ceca ha rivelato che la mortalità dei consumatori di stimolanti è 4-6 volte più alta (SMR, rapporto standardizzato di mortalità) rispetto a quella della popolazione in generale, mentre quella dei consumatori di oppiacei è 9-12 volte più alta. Uno studio di coorte francese condotto su soggetti arrestati per consumo di eroina, cocaina e crack ha messo in evidenza che la mortalità maschile era cinque volte superiore e quella femminile 9,5 volte superiore rispetto alla popolazione generale, con una tendenza tuttavia al calo.
Um estudo de coorte da mortalidade realizado na República Checa concluiu que a mortalidade dos consumidores de estimulantes era 4 a 6 vezes superior (taxa de mortalidade padrão) à da população em geral, e a dos consumidores de opiáceos 9 a 12 vezes superior. Um estudo de coorte francês, que acompanhou indivíduos presos por consumo de heroína, cocaína ou cocaína crack, verificou que a mortalidade dos homens era cinco vezes superior à da população em geral e a das mulheres 9,5 vezes superior, mas com tendência para diminuir.
Μια μελέτη κοορτής σχετικά με τη θνησιμότητα που πραγματοποιήθηκε στην Τσεχική Δημοκρατία διαπίστωσε ότι η θνησιμότητα των χρηστών διεγερτικών ήταν 4–6 φορές υψηλότερη (τυποποιημένα ποσοστά θνησιμότητας) από εκείνη του γενικού πληθυσμού, ενώ η θνησιμότητα των χρηστών οπιοειδών ήταν 9–12 φορές υψηλότερη. Μια γαλλική μελέτη κοορτής, που περιλάμβανε την παρακολούθηση ατόμων που συλλαμβάνονταν για χρήση ηρωίνης, κοκαΐνης ή κρακ, διαπίστωσε ότι η θνησιμότητα στους άνδρες ήταν πέντε φορές υψηλότερη και η θνησιμότητα στις γυναίκες 9,5 φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού, με πτωτική, ωστόσο, τάση.
Uit een Tsjechische cohortstudie bleek dat de sterfte onder gebruikers van stimulerende middelen 4-6 maal hoger was (standaard sterftecijfer) dan onder de algemene bevolking, terwijl de sterfte onder gebruikers van opioïden 9-12 maal hoger was. Een Franse cohortstudie waarin personen werden gevolgd die waren gearresteerd voor het gebruik van heroïne, cocaïne of crack wees uit dat de sterfte onder mannen 5 maal hoger was en de sterfte onder vrouwen 9,5 maal hoger dan onder de algemene bevolking, maar met een dalende tendens.
Kohortová studie úmrtnosti provedená v České republice zjistila, že úmrtnost uživatelů stimulantů byla 4–6krát vyšší (standardizovaný index úmrtnosti, SMR) než u běžné populace, zatímco úmrtnost uživatelů opiátů byla 9–12krát vyšší. Francouzská kohortová studie, která sledovala osoby zadržené za užívání heroinu, kokainu nebo cracku, zjistila úmrtnost mužů 5krát vyšší a úmrtnost žen 9,5krát vyšší než u běžné populace, ovšem s klesající tendencí.
Det fremgik af en kohorteundersøgelse af dødeligheden foretaget i Tjekkiet, at dødeligheden blandt stimulansbrugere var 4–6 gange højere (standardiseret dødelighedsratio – SMR) end blandt den almindelige befolkning, mens dødeligheden blandt opioidbrugere var 9–12 gange højere. En fransk kohorteundersøgelse, som fulgte personer anholdt for brug af heroin, kokain eller crack, viste, at dødeligheden blandt mænd var 5 gange højere og dødeligheden blandt kvinder 9,5 gange højere end i den almindelige befolkning, men med en faldende tendens.
Tšehhi Vabariigis uimastitarbijate kogukondades läbi viidud suremuse uuring näitas, et stimulantide tarbijate suremus oli 4–6 korda kõrgem (standardiseeritud suremuse suhtarv) ning opioidide tarbijate suremus 9–12 korda kõrgem kui elanikkonna üldine suremus. Prantsusmaal uimastitarbijate kogukondades läbi viidud uuring, mille käigus jälgiti heroiini, kokaiini või cracki tarbimise tõttu vahistatud inimesi, näitas, et meestel oli suremus viis korda kõrgem ja naistel 9,5 korda kõrgem kui elanikkonna üldine suremus, kuid suundumus oli langemas.
Tšekissä tehdyssä kuolleisuuden kohorttitutkimuksessa todettiin, että piristeiden käyttäjien kuolleisuus oli 4–6 kertaa korkeampi (vakioitu kuolleisuussuhde) kuin kokonaisväestön, kun taas opioidien käyttäjien kuolleisuus oli 9–12 kertaa korkeampi. Ranskassa tehdyssä kohorttitutkimuksessa, jossa seurattiin heroiinin, kokaiinin tai crack-kokaiinin käytön takia pidätettyjä henkilöitä, todettiin, että miesten kuolleisuus oli viisi kertaa korkeampi ja naisten kuolleisuus 9,5 kertaa korkeampi kuin kokonaisväestön mutta että suuntaus oli laskeva.
Egy Csehországban elvégzett mortalitási kohorsz vizsgálat azt állapította meg, hogy a serkentőszerek használóinak halálozási aránya 4–6-szor (standardizált halálozási arány – SMR), az opiáthasználóké pedig 9–12-szer nagyobb az általános népességénél. Egy heroin-, kokain- vagy krekkhasználat miatt letartóztatottakat nyomon követő francia kohorszvizsgálat azt állapította meg, hogy a férfiak halálozási aránya ötször, a nőké 9,5-szer nagyobb az általános népességénél, viszont csökkenő tendenciát mutat.
En kohortstudie av dødelighet utført i Den tsjekkiske republikk fant at dødeligheten blant brukere av sentralstimulerende stoffer var 4-6 ganger høyere (standardisert mortalitetsrate – SMR) enn i befolkningen generelt, mens dødeligheten for opioidbrukere var 9-12 ganger høyere. En fransk kohortstudie som fulgte personer pågrepet for bruk av heroin, kokain eller crack, fant at dødeligheten blant menn var fem ganger høyere enn i befolkningen generelt. For kvinner var dødeligheten 9,5 ganger høyere, men her var trenden nedadgående.
W badaniu kohortowym nad śmiertelnością, przeprowadzonym w Czechach, stwierdzono, że śmiertelność wśród osób zażywających stymulanty była 4–6 razy wyższa (znormalizowany wskaźnik śmiertelności — SMR) niż dla ogółu ludności, podczas gdy w grupie zażywających opiaty — 9–12 razy wyższa. W badaniu kohortowym przeprowadzonym we Francji, które objęło osoby aresztowane za zażywanie heroiny, kokainy lub kraku, stwierdzono, że wśród mężczyzn śmiertelność była pięć razy wyższa, a wśród kobiet 9,5 razy wyższa niż dla ogółu ludności, ale wykazywała tendencję zniżkową.
Un studiu pe cohorte privind mortalitatea efectuat în Republica Cehă a arătat că mortalitatea la consumatorii de substanţe stimulatoare era de 4–6 ori mai ridicată (rata mortalităţii standardizate – RMS) decât pe ansamblul populaţiei, în timp ce mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee era de 9–12 ori mai ridicată. Un studiu pe cohorte efectuat în Franţa a analizat persoanele arestate pentru consum de heroină, cocaină sau cocaină crack şi a constatat că mortalitatea la bărbaţi este de 5 ori mai ridicată, iar la femei de 9,5 ori mai ridicată decât pe ansamblul populaţiei, având totuşi o tendinţă de descreştere.
Skupinová štúdia úmrtnosti vykonaná v Českej republike zistila, že úmrtnosť užívateľov stimulansov bola 4- až 6-krát vyššia (štandardizovaný koeficient úmrtnosti - SMR) ako úmrtnosť všeobecnej populácie, kým úmrtnosť užívateľov opiátov bola 9- až 12-krát vyššia. Francúzska skupinová štúdia, ktorá sledovala jednotlivcov zadržaných kvôli užívaniu heroínu, kokaínu alebo kraku, zistila, že úmrtnosť u mužov bola päťkrát vyššia a úmrtnosť u žien 9,5-krát vyššia ako u všeobecnej populácie, ale s klesajúcim trendom.
Raziskava smrtnosti v kohorti, opravljena v Češki republiki, je ugotovila, da je bila smrtnost uživalcev stimulansov 4- do 6-krat višja (standardizirana stopnja smrtnosti – SMR) kot pri splošni populaciji, medtem ko je bila pri uživalcih opioidov 9- do 12-krat višja. Francoska študija kohorte, ki je spremljala posameznike, aretirane zaradi uživanja heroina, kokaina ali cracka, je ugotovila, da je bila smrtnost pri moških petkrat, pri ženskah pa 9,5-krat višja kot pri splošni populaciji, vendar z upadajočim trendom.
En kohortstudie av dödligheten som genomförts i Tjeckien fann att dödligheten hos användare av stimulantia var 4-6 gånger högre (standardiserat dödlighetstal) än i den allmänna befolkningen, medan det var 9-12 gånger högre för opiatmissbrukare. En fransk kohortstudie som följde personer som arresterats för heroin- kokain- eller crackmissbruk fann att dödligheten bland män var fem gånger högre och bland kvinnor 9,5 gånger högre än i den allmänna befolkningen. Man konstaterade samtidigt att trenden är fallande.
Çek Cumhuriyeti’nde gerçekleştirilen bir ölüm oranı kohort çalışmasında, uyarıcı kullananların ölüm oranının genel halkınkinden 4-6 kat daha yüksek (standardize ölüm oranı – SÖO), opioid kullanıcılarının ölüm oranının ise 9-12 kat daha yüksek olduğu görülmüştür. Eroin, kokain veya crack kullanımından dolayı tutuklanan kişileri izleyen bir Fransız kohort çalışması da, erkek ölüm oranının genel nüfusunkinden beş kat, kadın ölüm oranının da 9,5 kat daha yüksek olduğunu ama düşen bir eğilim gösterdiğini ortaya koymuştur.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Veicot ES narkotiku stratēģijas novērtējumu, 2007. gadā ir paredzēts sagatavot Komisijas ziņojumu par šo ieteikumu īstenošanu, kurā būs iekļauta arī politikas veidotāju un Reitox valsts koordinācijas centru apkopotā informācija.
(34) In particular, objective 16 of the action plan 2005–08 refers to infectious disease prevention. Objective 14 calls for the implementation of a Council Recommendation on prevention and reduction of health-related harm associated with drug dependence, adopted in 2003 (Council Recommendation 2003/488/EC). A report by the Commission on the implementation of this Recommendation, including information collected from policy makers and Reitox national focal points, is foreseen in 2007 as a contribution to the evaluation of the EU drugs strategy.
(34) L’objectif 16 du plan d’action pour la période 2005-2008, en particulier, fait référence à la prévention des maladies infectieuses. L’objectif 14 insiste sur la mise en œuvre de la recommandation du Conseil relative à la prévention et à la réduction des dommages pour la santé liés à la toxicomanie, qui a été adoptée en 2003 (recommandation 2003/488/CE du Conseil). Un rapport de la Commission sur la mise en œuvre de cette recommandation, comprenant des informations recueillies auprès des décideurs et des points focaux nationaux Reitox, est prévu en 2007 dans le cadre de l’évaluation de la stratégie antidrogue de l’UE.
(34) Insbesondere nimmt Ziel 16 des Drogenaktionsplans 2005-2008 Bezug auf die Verhinderung der Verbreitung von Infektionskrankheiten. Ziel 14 verlangt die Umsetzung der im Jahr 2003 angenommenen Empfehlung des Rates zur Prävention und Reduzierung von Gesundheitsschäden im Zusammenhang mit der Drogenabhängigkeit (Empfehlung des Rates 2003/488/EG). Im Jahr 2007 soll im Rahmen der Evaluierung der EU-Drogenstrategie ein Bericht der Kommission über die Umsetzung dieser Empfehlung vorgelegt werden, in den auch die bei politischen Entscheidungsträgern und den nationalen Knotenpunkten des Reitox-Netzes erhobenen Informationen Eingang finden sollen.
(34) En particular, el objetivo 16 del Plan de Acción 2005-2008 hace referencia a la prevención de enfermedades infecciosas. El objetivo 14 exige la aplicación de la Recomendación del Consejo relativa a la prevención y la reducción de los daños para la salud asociados a la drogodependencia, adoptada en 2003 (Recomendación del Consejo 2003/488/CE). Está previsto que para 2007 la Comisión elabore un informe sobre la aplicación de esta Recomendación, incluida la información recopilada de los decisores políticos y los puntos focales nacionales Reitox, para contribuir a evaluar la Estrategia de la UE en materia de drogas.
(34) In particolare, l’obiettivo n. 16 del piano d’azione per il periodo 2005-2008 fa riferimento alla prevenzione delle malattie infettive. L’obiettivo n. 14 invoca l’attuazione di una raccomandazione del Consiglio sulla prevenzione e la riduzione del danno per la salute causato da tossicodipendenza, adottata nel 2003 (raccomandazione del Consiglio n. 2003/488/CE). Nel 2007 è prevista una relazione della Commissione sull’attuazione di questa raccomandazione, comprese le informazioni raccolte dai responsabili politici e dai punti focali nazionali Reitox, quale contributo alla valutazione della strategia comunitaria in materia di stupefacenti.
(34) Em especial, o objectivo nº 16 do plano de acção 2005–2008 refere-se à prevenção das doenças infecto-contagiosas. O objectivo nº 14 insta à aplicação de uma Recomendação do Conselho relativa à prevenção e redução dos efeitos nocivos da toxicodependência para a saúde, adoptada em 2003 (Recomendação do Conselho 2003/488/CE). Em 2007 deverá ser publicado um relatório da Comissão sobre a aplicação desta recomendação, incluindo as informações recolhidas junto dos responsáveis políticos e dos pontos focais nacionais da rede Reitox, a título de contribuição para a avaliação da estratégia da UE de luta contra a droga.
(34) Ειδικότερα, ο στόχος 16 του σχεδίου δράσης 2005–08 αναφέρεται στην πρόληψη λοιμωδών νόσων. Ο στόχος 14 απαιτεί την εφαρμογή της σύστασης του Συμβουλίου σχετικά με την πρόληψη και τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών για την υγεία που συνδέονται με την τοξικομανία, η οποία εγκρίθηκε το 2003 (σύσταση του Συμβουλίου αριθ. 2003/488/ΕΚ). Το 2007 προβλέπεται η εκπόνηση έκθεσης από την Επιτροπή σχετικά με την εφαρμογή της εν λόγω σύστασης, η οποία θα περιλαμβάνει πληροφορίες που θα προέρχονται από φορείς χάραξης πολιτικής και τα εθνικά εστιακά σημεία του δικτύου Reitox, ως συμβολή στην αξιολόγηση της στρατηγικής της ΕΕ για τα ναρκωτικά.
(34) Doelstelling 16 van het actieplan (2005-2008) heeft betrekking op de preventie van de verspreiding van besmettelijke ziekten. In doelstelling 14 wordt opgeroepen tot tenuitvoerlegging van een aanbeveling van de Raad uit 2003 betreffende de preventie en beperking van gezondheidsschade die samenhangt met drugsverslaving (Aanbeveling 2003/488/EG van de Raad van 18 juni 2003). In 2007 zal de Commissie volgens de planning een verslag uitbrengen over de tenuitvoerlegging van deze aanbeveling, met onder meer informatie afkomstig van beleidsmakers en de nationale Reitox-focal points, als bijdrage aan de evaluatie van de EU-drugsstrategie.
(34) Prevence infekčních chorob se týká především cíle 16 Protidrogového akčního plánu EU na období 2005–2008. Cíl 14 vyzývá k provádění doporučení Rady o prevenci a zmírnění poškození zdraví v souvislosti s drogovou závislostí , přijatého v roce 2003 (doporučení Rady 2003/488/ES). Zpráva Evropské komise o provádění tohoto doporučení, včetně informací shromážděných od politických činitelů a národních kontaktních míst sítě Reitox, se předpokládá v roce 2007 jako příspěvek k hodnocení protidrogové strategie EU.
(34) Mål 16 i handlingsplanen for 2005–2008 henviser således til forebyggelse af smitsomme sygdomme. I henhold til mål 14 skal Rådets henstilling om forebyggelse og reduktion af helbredsskader forbundet med narkotikamisbrug, der blev vedtaget i 2003, gennemføres (Rådets henstilling 2003/488/EF). En rapport fra Kommissionen om gennemførelsen af denne henstilling, herunder information indsamlet hos beslutningstagere og de nationale Reitox-knudepunkter, er fastsat i 2007 som et bidrag til evalueringen af EU's narkotikastrategi.
(34) 05.–2008. aasta narkootikumidealase tegevuskava 16. eesmärgis viidatakse nakkushaiguste ennetamisele. 14. eesmärk kutsub rakendama 2003. aastal vastu võetud nõukogu soovitust uimastite tarbimisega seotud tervisekahjude ennetamiseks ja vähendamiseks. Komisjoni aruannet nende soovituste rakendamise kohta, samuti otsustajatelt ja riikide teabekeskuste kogutud infot on kavas kasutada 2007. aastal Euroopa Liidu narkostrateegiale hinnangu andmiseks.
(34) Tartuntatautien ehkäisemiseen viitataan nimenomaisesti vuosiksi 2005–2008 laaditun toimintasuunnitelman tavoitteessa 16. Sen tavoitteessa 14 suositellaan, että jäsenvaltiot panevat täytäntöön vuonna 2003 hyväksytyn neuvoston suosituksen huumausaineiden väärinkäyttöön liittyvien terveyshaittojen ehkäisemisestä ja vähentämisestä (neuvoston suositus 2003/488/EY). Komissio aikoo vuonna 2007 laatia tämän suosituksen täytäntöönpanosta raportin, johon sisällytetään poliittisilta päättäjiltä ja Reitoxin kansallisilta koordinointikeskuksilta kerätyt tiedot. Raporttia käytetään apuna EU:n huumestrategian arvioinnissa.
(34) lönösen a 2005–08-ra szóló EU-s cselekvési terv 16. célkitűzése utal a fertőző betegségek megelőzésére. A 14. célkitűzés a kábítószer-függőséggel járó egészségügyi ártalmak megelőzéséről és csökkentéséről szóló, 2003-ban elfogadott ajánlás (2003/488/EK tanácsi ajánlás) végrehajtására szólított fel. 2007-re irányozták elő egy bizottsági jelentés elkészítését az ajánlás végrehajtásáról, benne a politikai döntéshozóktól és a Reitox nemzeti fókuszpontoktól összegyűjtött információkkal, hozzájárulva az EU kábítószer-stratégiájának értékeléséhez.
(34)  Mål nr. 16 i handlingsplanen for 2005-08 refererer spesielt til forebygging av smittsomme sykdommer. Mål nr. 14 oppfordrer til gjennomføring av rådsrekommandasjon 2003/488/EF) om forebygging og reduksjon av helseskade forbundet med narkotikaavhengighet, som ble vedtatt i 2003. En rapport fra Kommisjonen om gjennomføring av denne rekommandasjonen, som inneholder informasjon fra beslutningstakere og nasjonale kontaktpunkter i Reitox-nettet, skal foreligge i 2007 som et innspill til evalueringen av EUs narkotikastrategi.
(34) W szczególności cel nr 16 planu działania 2005–2008 odnosi się do profilaktyki chorób zakaźnych. Cel nr 14 dotyczy wdrożenia zalecenia Rady o zapobieganiu i ograniczaniu szkód zdrowotnych związanych z uzależnieniem od narkotyków, przyjętego w 2003 r. (zalecenie Rady 2003/488/WE). Przewidziane na 2007 r. sprawozdanie Komisji dotyczące wdrożenia tego zalecenia i zawierające informacje uzyskane od władz politycznych i krajowych punktów kontaktowych Reitox, będzie stanowić wkład w ocenę strategii antynarkotykowej UE.
(34) În special, obiectivul 16 al planului de acţiune pe 2005-2008 se referă la prevenirea bolilor infecţioase. Obiectivul 14 prevede punerea în aplicare a unei Recomandări a Consiliului privind prevenirea şi reducerea consecinţelor nocive asupra sănătăţii legate de dependenţa de droguri, adoptată în 2003 (Recomandarea Consiliului 2003/488/CE). Pentru anul 2007 se preconizează adoptarea unui raport al Comisiei privind punerea în aplicare a respectivei recomandări, care să conţină inclusiv informaţii culese de responsabilii politici şi de punctele focale naţionale Reitox; raportul se doreşte a fi o contribuţie la evaluarea strategiilor UE în domeniul drogurilor.
(34)  Cieľ 16 akčného plánu na roky 2005 – 2008 sa osobitne odvoláva na prevenciu infekčných chorôb. Cieľ 14 požaduje realizáciu odporúčania Rady o prevencii a znižovaní škôd na zdraví súvisiacich so závislosťou na drogách, ktoré bolo prijaté v roku 2003 (odporúčanie Rady 2003/488/ES). Správa Komisie o implementácii tohto odporúčania vrátane informácií získaných od politických činiteľov a z národných kontaktných miest siete Reitox sa predpokladá v roku 2007 ako príspevok k hodnoteniu protidrogovej stratégie EÚ.
(34) Zlasti cilj 16 akcijskega načrta 2005-2008 se nanaša na preprečevanje nalezljivih bolezni. Cilj 14 zahteva izvajanje Priporočila Sveta glede preprečevanja in zmanjševanja škode za zdravje, povezane z odvisnostjo od drog, ki je bilo sprejeto leta 2003 (Priporočilo Sveta 2003/488/ES). Poročilo Komisije o izvajanju tega priporočila, vključno z informacijami, ki jih bodo zbrali oblikovalci politik in nacionalne kontaktne točke Reitox, je predvideno v letu 2007 kot prispevek k oceni strategije EU za droge.
(34) Mål 16 I handlingsplanen mot narkotika 2005–2008 avser förebyggande av spridning av smittsamma sjukdomar. Mål 14 manar medlemsstaterna att genomföra rådets rekommendation om förebyggande och begränsning av hälsorelaterade skador i samband med narkotikamissbruk, som antogs 2003 (Rådets rekommendation 2003/488/EG). Som ett bidrag till utvärderingen av EU:s strategi för narkotikabekämpning förväntas kommissionen år 2007 lägga fram en rapport om genomförandet av denna rekommendation, inklusive information insamlad från beslutsfattare och nationella Reitox-kontaktpunkter.
(34) Özellikle, 2005-08 eylem planının 16 sayılı hedefi bulaşıcı hastalıkların önlenmesine atıfta bulunmaktadır. 14 sayılı hedef, uyuşturucu bağımlılığıyla ilişkili sağlığa ilişkin hasarın önlenmesi ve azaltılması hakkında bir Konsey Tavsiye Kararı’nın uygulanmasını talep etmektedir (2003/488/AT sayılı Konsey Tavsiye Kararı). 2007’de AB uyuşturucu stratejisinin değerlendirmesine bir katkı olarak, bu Tavsiye Kararı’nın uygulanması hakkında politika yapıcılar ve Reitox ulusal odak noktalarından toplanan bilgileri de içeren Komisyon’un bir raporu beklenmektedir.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Tomēr valsts līmeņa informācija par zema sliekšņa pakalpojumu aģentūru plašā svarīgo pakalpojumu klāsta pārējiem pasākumiem, to nodrošinājumu, izmantošanu un pārklājumu vairumā valstu tikpat kā netiek reģistrēta.
In 2004, an improvement in the monitoring of syringe availability at European level was documented. However, information on the provision, utilisation and coverage of the wide range of further important services delivered by low-threshold agencies is barely recorded at national level in most countries. A European picture cannot easily be drawn. A project to improve the data situation is described in the box ‘Low-threshold agencies as an important data source’.
En 2004, il a été établi que la surveillance de la disponibilité des seringues s'était améliorée au niveau européen. Cependant, la plupart des pays ne collectent que peu d'informations sur la fourniture, l'utilisation et la couverture du large éventail des autres services essentiels rendus par les programmes de bas seuil. Il n'est dès lors pas aisé de brosser un tableau de la situation en Europe. Un projet destiné à améliorer la situation en matière de données est décrit dans l'encadré intitulé «Structures à bas seuil: une source importante de données».
Im Jahr 2004 wurde eine Verbesserung bei der Beobachtung der Verfügbarkeit von Nadeln und Spritzen auf europäischer Ebene dokumentiert. Angaben über das Angebot, die Nutzung und die Verbreitung der zahlreichen anderen wichtigen Leistungen, die von niedrigschwelligen Diensten erbracht werden, werden jedoch in den meisten Ländern auf nationaler Ebene nur in geringem Umfang erfasst. Hier ist es kaum möglich, sich einen europäischen Überblick zu verschaffen. Ein Projekt zur Verbesserung der Datenlage wird im Kasten „Niedrigschwellige Dienste als wichtige Datenquelle“ beschrieben.
En 2004, se documentó una mejora en la supervisión de la disponibilidad de jeringuillas en el ámbito europeo. Sin embargo, en la mayoría de los países apenas se lleva un registro a escala nacional de la información sobre la disponibilidad, utilización y cobertura de una amplia gama de otros servicios importantes suministrados por centros de bajo umbral. Por tanto, no resulta fácil bosquejar siquiera la situación europea. En el recuadro «Los centros de bajo umbral como importante fuente de datos» se describe un proyecto para mejorar la situación relativa al registro de datos.
Nel 2004 è stato riferito un miglioramento nel monitoraggio della disponibilità di siringhe a livello europeo. Tuttavia, nella maggioranza dei paesi sono ancora scarse le informazioni a livello nazionale sull’erogazione, l’utilizzo e la copertura dell’ampia gamma degli altri servizi essenziali prestati dalle strutture a bassa soglia. Non è pertanto facile tratteggiare un quadro europeo. Nel riquadro “Le strutture a bassa soglia come importante fonte di informazioni” è descritto un progetto inteso a migliorare la situazione dei dati.
Em 2004, foi documentada uma melhor monitorização da disponibilidade de seringas a nível europeu. Contudo, na maioria dos países, a informação sobre a oferta, a utilização e a cobertura das muitas outras actividades importantes desenvolvidas pelos serviços de porta aberta quase não é registada a nível nacional, dificultando a obtenção de um panorama a nível europeu. Na caixa “Os serviços de porta aberta como uma importante fonte de dados” descreve-se um projecto destinado a melhorar a situação em matéria de dados.
Το 2004 καταγράφηκε βελτίωση στην παρακολούθηση της διαθεσιμότητας συρίγγων σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Ωστόσο, στις περισσότερες χώρες ελάχιστες πληροφορίες καταγράφονται σε εθνικό επίπεδο σχετικά με την παροχή, τη χρήση και την κάλυψη του ευρέος φάσματος άλλων σημαντικών υπηρεσιών που παρέχονται από υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης. Δεν είναι εύκολο να σχηματιστεί πλήρης εικόνα σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Ένα σχέδιο για τη βελτίωση της κατάστασης όσον αφορά τα στοιχεία περιγράφεται στο πλαίσιο «Οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης ως σημαντική πηγή στοιχείων».
In 2004 is een verbetering in de monitoring van de beschikbaarheid van injectiespuiten op Europees niveau geregistreerd. Gegevens over de verlening, het gebruik en het bereik van de vele andere belangrijke diensten die door laagdrempelige instanties worden geleverd, zijn in de meeste landen echter nauwelijks op nationaal niveau gedocumenteerd. Een Europabreed beeld van de situatie is moeilijk te verkrijgen. Het kader “Laagdrempelige hulpverleningsinstanties als belangrijke gegevensbron” bevat een beschrijving van een project dat tot doel heeft de situatie met betrekking tot de beschikbaarheid van gegevens te verbeteren.
V roce 2004 bylo dokumentováno zlepšení v monitorování dostupnosti injekčních stříkaček na evropské úrovni. Avšak informace o poskytování, využívání a pokrytí širokého spektra dalších důležitých služeb poskytovaných nízkoprahovými zařízeními jsou ve většině zemí na národní úrovni sotva zaznamenávány. Není snadné udělat si obrázek o celé Evropě. Projekt ke zlepšení situace v oblasti dostupnosti dat je popsán v rámečku „Nízkoprahová zařízení jako důležitý zdroj údajů“.
I 2004 blev en forbedring af overvågningen af adgangen til sprøjter på europæisk plan dokumenteret. Oplysninger om udbuddet, udnyttelsen og dækningsgraden af den lange række af andet arbejde, der udføres af lavtærskeltjenester, registreres imidlertid ikke i særlig grad på nationalt plan i de fleste lande. Der er ikke let at tegne et billede af situationen på europæisk plan. Et projekt, som skal forbedre datasituationen, er beskrevet i boksen "Lavtærskeltjenester som en vigtig datakilde".
2004. aastal paranes Euroopa ulatuses süstlavahetuse kättesaadavuse järelevalve. Siiski on enamikus riikides riiklikul tasandil ebapiisavalt infot madala läve keskuste täiendavate teenuste pakkumise, kasutamise ja nende hõlmavuse kohta. Kogu Euroopast ülevaadet saada on keeruline. Andmekogumise parandamise projekti on kirjeldatud kastis „Madala läve keskused kui olulised infoallikad“.
Havaintojen mukaan ruiskujen saatavuuden seuranta parantui Euroopan tasolla vuonna 2004. Matalan kynnyksen keskusten tarjoamien muiden tärkeiden palvelujen tarjonnasta, käytöstä ja kattavuudesta ei kuitenkaan useimmissa maissa kerätä juuri lainkaan kansallisen tason tietoja. Euroopan tilanteesta on vaikea saada kokonaiskuvaa. Tiedonsaannin parantamiseksi on käynnistetty hanke, jota esitellään laatikossa ”Matalan kynnyksen keskukset tärkeänä tiedonlähteenä”.
2004-ben a fecskendők hozzáférhetőségének ellenőrzésében európai szinten javulást jegyeztek fel. Az alacsony küszöbű ügynökségek által nyújtott további fontos szolgáltatások széles körének biztosítását, kihasználtságát és lefedettségét országos szinten a legtöbb országban alig tartják nyilván. Ezért nehéz európai körképet összeállítani. Az adathelyzet javítására szolgáló projekt leírása „Az alacsony küszöbű ügynökségek mint fontos adatforrások” rovatban olvasható.
I 2004 ble det dokumentert en forbedring i kartleggingen av tilgjengeligheten av sprøyter på europeisk plan. Informasjon om tilgjengelighet, bruk og dekning av alle de andre viktige tjenestene som inngår i lavterskeltilbudet, blir derimot knapt registrert på nasjonalt plan i de fleste landene. Det er vanskelig å få oversikt over hvordan situasjonen er på europeisk plan. Et prosjekt som skal forbedre datasituasjonen er beskrevet i boksen ”Lavterskeltjenester som en viktig datakilde”.
W 2004 r. odnotowano poprawę w monitorowaniu dostępności strzykawek na poziomie europejskim. W większości krajów jednak niemal nie rejestruje się informacji na temat zapewniania, wykorzystywania i zakresu wielu istotnych usług świadczonych przez jednostki niskoprogowe. Trudno jest zatem nakreślić obraz sytuacji w całej Europie. Projekt, którego celem jest rozwiązanie problemu braku danych, opisano w okienku „Jednostki niskoprogowe jako ważne źródło informacji”.
În 2004 s-a înregistrat o îmbunătăţire a monitorizării disponibilităţii seringilor la nivel european. Cu toate acestea, în cele mai multe ţări se înregistrează un nivel redus de informare cu privire la furnizarea, utilizarea şi aria de acoperire a altor servicii importante oferite de agenţiile cu acces necondiţionat. Nu se poate obţine o imagine foarte clară la nivel european. În căsuţa „Agenţiile cu acces necondiţionat – sursă importantă de date” se descrie un proiect de îmbunătăţire a situaţiei datelor.
V roku 2004 bolo zdokumentované zlepšenie monitorovania dostupnosti injekčných striekačiek na európskej úrovni. No informácie o poskytovaní, využívaní a pokrytí širokého rozsahu ďalších dôležitých služieb poskytovaných nízkoprahovými agentúrami sú zaznamenávané vo veľmi malej miere na národnej úrovni vo väčšine krajín. Európsky obraz nie je možné ľahko načrtnúť. Projekt na zlepšenie situácie s údajmi je opísaný v rámčeku „Nízkoprahové agentúry ako dôležitý zdroj údajov“.
Leta 2004 je bilo dokumentirano izboljšanje spremljanja razpoložljivosti brizg na evropski ravni. Vendar pa so informacije o zagotavljanju, uporabi in vključitvi širokega razpona dodatnih pomembnih storitev, ki jih nudijo nizkopražne agencije, na nacionalni ravni v večini držav komajda zabeležene. Ni lahko določiti, kakšno je stanje v Evropi. Projekt za izboljšanje stanja glede podatkov je opisan v polju "Nizkopražne agencije kot pomemben vir podatkov".
Under 2004 har en förbättring av övervakningen av tillgång till rena sprutor konstaterats på EU-nivå. Information om tillhandahållande, användning och täckning för det breda utbud andra tjänster som lågtröskelvården erbjuder registreras knappt på nationell nivå i de flesta länder. Det är inte särskilt lätt att skapa sig en europeisk bild av situationen. Ett projekt för att förbättra situationen när det gäller tillgängliga uppgifter beskrivs i rutan ”lågtröskelvården som viktig källa till uppgifter”.
2004 yılında, Avrupa düzeyinde şırınga edinilebilirliğinin izlenmesinde bir gelişme belgelendirilmiştir. Ancak, düşük eşikli kurumlar tarafından verilen diğer çok sayıda önemli hizmetlerin sağlanması, kullanımı ve kapsamı hakkındaki bilgiler, pek çok ülkede ulusal düzeyde zar zor kaydedilmektedir. Bir Avrupa resmi kolaylıkla çizilememektedir. Veri durumunu iyileştirmeye yönelik bir proje ‘Önemli bir veri kaynağı olarak düşük eşikli kurumlar’ kutusunda anlatılmaktadır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Ar narkotiku lietošanu saistītie nāves gadījumi ir komplicēts jēdziens. Dažos ziņojumos ar to ir domāti tikai nāves gadījumi, kuru tiešais cēlonis ir psihoaktīvu vielu iedarbība, bet citur pie šādiem nāves gadījumiem pieskaita arī gadījumus, kad narkotiku lietošanai ir bijusi netieša vai gadījuma rakstura nozīme (ceļu satiksmes negadījumi, vardarbība, infekcijas slimības).
Drug-related death is a complex concept. In some reports it refers only to deaths caused directly by the action of psychoactive substances, while in other cases it includes also deaths in which drug use played an indirect or circumstantial role (traffic accidents, violence, infectious diseases). A recent report that analysed the types of harm caused by illegal drug use in the United Kingdom estimated that drug-related death was the main harm related to drug use (MacDonald et al., 2005).
La notion de décès lié à la drogue est une notion complexe. Dans certains rapports, elle ne fait référence qu’aux décès directement causés par l’action de substances psychoactives, tandis que dans d’autres, elle inclut également les décès dans lesquels l’usage de drogue a joué un rôle indirect ou circonstanciel (accidents de voiture, violence, maladies infectieuses). Un rapport récent portant sur les types de risques entraînés par l’usage de substances illicites au Royaume-Uni a estimé que les décès liés à la drogue constituaient le risque principal lié à l’usage de drogue (MacDonald et al., 2005).
Der Begriff der drogenbedingten Todesfälle ist komplex. In einigen Berichten werden damit ausschließlich Todesfälle bezeichnet, die unmittelbar durch die Wirkung psychoaktiver Substanzen verursacht werden, während in anderen Fällen auch Todesfälle mit eingeschlossen werden, bei denen der Drogenkonsum eine indirekte oder begleitende Rolle gespielt hat (Verkehrsunfälle, Gewalt, Infektionskrankheiten). In einem kürzlich vorgelegten Bericht, in dem die Formen der im Vereinigten Königreich durch den Konsum illegaler Drogen verursachten Schäden analysiert wurden, kamen die Autoren zu der Einschätzung, dass drogenbedingte Todesfälle die häufigsten durch den Drogenkonsum verursachten Schäden darstellen (MacDonald et al., 2005).
El concepto de muerte relacionada con las drogas es complejo. En algunos informes se hace referencia sólo a las muertes causadas directamente por el efecto de sustancias psicotrópicas, mientras que en otros también se incluyen las muertes en las que el consumo de drogas ha desempeñado un papel indirecto o circunstancial (accidentes de tráfico, violencia, enfermedades infecciosas). De acuerdo con un informe reciente que analiza los tipos de daños causados por el consumo de drogas ilegales en el Reino Unido, las muertes relacionadas con las drogas representan el principal daño vinculado al consumo de drogas (MacDonald et al., 2005).
Il concetto di “decesso correlato agli stupefacenti” è complesso. In alcune relazioni viene usato in riferimento ai decessi direttamente provocati dall’azione di sostanze psicoattive, in altre comprende anche i decessi nei quali il consumo di droga ha giocato un ruolo indiretto o circostanziale (incidenti stradali, violenza, malattie infettive). Una relazione recente che analizzava i tipi di danni provocati dal consumo di sostanze illecite nel Regno Unito ha calcolato che il decesso correlato agli stupefacenti rappresenta il principale danno prodotto dal consumo di droga (MacDonald e altri, 2005).
O conceito de “morte relacionada com o consumo de droga” é um conceito complexo. Em alguns relatórios, refere-se apenas às mortes directamente causadas pela acção de substâncias psicoactivas, enquanto noutros também inclui as mortes em que o consumo de droga desempenhou um papel indirecto ou circunstancial (acidentes de viação, violência, doenças infecto-contagiosas). Um relatório recente em que se analisava os tipos de danos causados pelo consumo de drogas ilegais no Reino Unido considerou que as mortes relacionadas com o consumo de droga eram o principal dano causado por este consumo (MacDonald et al., 2005).
Η έννοια των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων είναι σύνθετη. Σε ορισμένες εκθέσεις αναφέρεται αποκλειστικά σε θανάτους που προκαλούνται άμεσα από την επίδραση ψυχοδραστικών ουσιών, ενώ σε άλλες περιπτώσεις περιλαμβάνει επίσης θανάτους στους οποίους η χρήση ναρκωτικών διαδραμάτισε έμμεσο ή περιστασιακό ρόλο (τροχαία ατυχήματα, βία, λοιμώδη νοσήματα). Σε πρόσφατη έρευνα στην οποία αναλύθηκαν οι μορφές των επιβλαβών συνεπειών της χρήσης παράνομων ναρκωτικών ουσιών στο Ηνωμένο Βασίλειο διατυπώθηκε η εκτίμηση ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ήταν η κύρια επιβλαβής συνέπεια που συνδέεται με τη χρήση ναρκωτικών (MacDonald κ.ά., 2005).
Sterfte ten gevolge van drugsgebruik is een complex begrip. In sommige rapporten verwijst het enkel naar sterfgevallen die rechtstreeks zijn veroorzaakt door de werking van psychoactieve stoffen, terwijl het in andere gevallen ook sterfgevallen omvat waarin drugsgebruik een indirecte of bijkomende rol heeft gespeeld (verkeersongevallen, geweld, infectieziekten). In een recent rapport waarin de verschillende typen schade als gevolg van het gebruik van illegale drugs in het Verenigd Koninkrijk werden geanalyseerd, werd sterfte ten gevolge van drugsgebruik aangemerkt als de belangrijkste schade met betrekking tot drugsgebruik (MacDonald et al., 2005).
Úmrtí související s drogami je složitý pojem. V některých zprávách se tento výraz používá pouze pro úmrtí způsobená účinky psychoaktivních látek, zatímco jinde tento pojem zahrnuje rovněž úmrtí, při nichž užívání drog hrálo nepřímou nebo vedlejší úlohu (dopravní nehody, násilí, infekční onemocnění). Z odhadů nedávné zprávy, která se zabývala typy újmy způsobenými nezákonným užíváním drog ve Spojeném království, vyplývá, že hlavní újmou spojenou s užíváním drog jsou úmrtí (MacDonald a kol., 2005).
Narkotikarelateret dødsfald er et kompleks begreb. I nogle rapporter forstås der herved kun dødsfald forårsaget direkte under påvirkning af psykoaktive stoffer, mens det i andre tilfælde også omfatter dødsfald, hvor stofbrug spillede en indirekte rolle (trafikulykker, vold, smitsomme sygdomme). I en nylig rapport, hvori man analyserede de forskellige former skader, som forårsages af illegal stofbrug i Det Forenede Kongerige, blev det anslået, at narkotikarelateret dødsfald var den væsentligste narkotikarelaterede skade (MacDonald m.fl., 2005).
Uimastitega seotud surmad on mitmetahuline mõiste. Mõnes aruandes tähistab see ainult otseselt psühhoaktiivsete ainete toimest põhjustatud surmajuhtumeid, samas kui mujal hõlmab see ka surmajuhtumeid, milles uimastil oli kaudne või juhuslik roll (liiklusõnnetused, vägivald, nakkushaigused). Hiljutises aruandes, milles analüüsiti Ühendkuningriigis illegaalsete uimastite tarbimisest põhjustatud kahjude liike, jõuti järeldusele, et peamine uimastitarbimisega seotud kahju on uimastitega seotud surmajuhtumid (MacDonald et al., 2005).
Huumekuolema on monimutkainen käsite. Joissakin raporteissa sillä tarkoitetaan vain psykoaktiivisten aineiden suoraan aiheuttamia kuolemia, kun taas toisissa siihen sisältyvät myös kuolemat, joihin huumeidenkäyttö on vaikuttanut välillisesti tai toissijaisesti (liikennekuolemat, väkivalta, tartuntataudit). Tuoreessa tutkimuksessa, jossa analysoitiin laittomien huumeiden käytön aiheuttamia erityyppisiä haittoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, arvioitiin, että huumekuolemat ovat pääasiallinen huumeidenkäyttöön liittyvä haitta (MacDonald et al., 2005).
A kábítószerrel összefüggő haláleset összetett fogalom. Néhány jelentésben kizárólag a pszichoaktív anyagok működése által közvetlenül kiváltott halálesetekre vonatkozik, más esetekben az olyan haláleseteket is tartalmazza, amelyekben a kábítószer-használat közvetve vagy mellékkörülményként volt jelen (közlekedési balesetek, erőszakos cselekmények, fertőző betegségek). Az Egyesült Királyságban a tiltott kábítószer-használat által okozott ártalmak típusait elemző közelmúltbeli tanulmány úgy becsülte, hogy a kábítószerrel összefüggő halálozás volt a kábítószer-használathoz köthető legfőbb ártalom (MacDonald és mások, 2005).
Begrepet narkotikarelaterte dødsfall er slett ikke entydig. I noen rapporter refererer det bare til dødsfall som direkte skyldes virkningen av psykoaktive stoffer, mens det i andre tilfeller også omfatter dødsfall der narkotikabruk spilte en indirekte rolle (trafikkulykker, vold, infeksjonssykdommer). En ny rapport som analyserte typene skader som bruk av illegale rusmidler medførte i Storbritannia, anslo at narkotikarelaterte dødsfall var den viktigste formen for skade som var relatert til narkotikabruk (MacDonald et al., 2005).
Zgon związany z narkotykami to pojęcie złożone. W niektórych sprawozdaniach odnosi się ono jedynie do zgonów, których bezpośrednią przyczyną było działanie substancji psychoaktywnych, natomiast w innych przypadkach obejmuje ono również zgony, w których zażywanie narkotyków odgrywało pośrednią lub przypadkową rolę (wypadki drogowe, przemoc, choroby zakaźne). Na podstawie niedawnej analizy rodzajów szkód spowodowanych zażywaniem nielegalnych narkotyków Wielkiej Brytanii oszacowano, że zgony związane z narkotykami stanowią główną szkodę wynikającą z ich zażywania (MacDonald et al., 2005).
Decesul legat de consumul de droguri este un concept complex. În unele rapoarte se face referinţă exclusiv la decesele provocate direct de acţiunea substanţelor psihoactive, în timp ce în alte cazuri se referă şi la decesele în care consumul de droguri a avut un rol indirect sau incidental (accidente rutiere, violenţă, boli infecţioase). Un raport recent care a analizat tipurile consecinţelor negative ale consumului de droguri ilicite în Regatul Unit estima că decesul legat de consumul de droguri este principala consecinţă negativă legată de consumul de droguri (MacDonald et al., 2005).
Úmrtie súvisiace s drogami je zložitý pojem. V niektorých správach sa vzťahuje iba na úmrtia spôsobené priamo pôsobením psychoaktívnych látok, kým v iných prípadoch zahŕňa aj úmrtia, pri ktorých užívanie drog hralo nepriamu alebo podružnú úlohu (dopravné nehody, násilie, infekčné choroby). Nedávna správa, ktorá analyzovala typy škôd spôsobených nezákonným užívaním drog v Spojenom kráľovstve, odhadla, že úmrtie súvisiace s drogami bolo hlavnou škodou spôsobenou užívaním drog (MacDonald a kol., 2005).
Z drogo povezan smrtni primer je precej kompleksen koncept. V nekaterih poročilih se nanaša le na smrtne primere, ki jih je neposredno povzročilo delovanje psihoaktivnih snovi, medtem ko v drugih vključuje tudi smrtne primere, pri katerih je imelo uživanje drog posredno ali postransko vlogo (prometne nezgode, nasilje, infekcijske bolezni). Po oceni nedavnega poročila, ki je analiziralo vrste škode, povzročene z uživanjem prepovedanih drog v Združenem kraljestvu, so bili z drogo povezan smrtni primeri na prvem mestu škod, ki jih povzroča uživanje drog (MacDonald et al., 2005).
Narkotikarelaterade dödsfall är ett komplicerat begrepp. I vissa rapporter avser det enbart dödsfall som direkt orsakats av psykoaktiva ämnen, medan det i andra fall också innefattar dödsfall där narkotikamissbruk spelat en indirekt roll eller funnits med bland omständigheterna (trafikolyckor, våld, smittsamma sjukdomar). I en nyligen sammanställd rapport som analyserar vilka typer av skada som olaglig användning av narkotika orsakar bedöms narkotikarelaterat dödsfall vara den viktigaste narkotikarelaterade skadan (MacDonald et al., 2005).
Uyuşturucuya bağlı ölüm karmaşık bir kavramdır. Bazı raporlarda yalnızca doğrudan psikoaktif maddelerin etkisinden kaynaklanan ölümlere karşılık gelirken, başka durumlarda uyuşturucu kullanımının dolaylı veya ikincil bir rol oynadığı ölümleri de (trafik kazaları, şiddet, bulaşıcı hastalıklar) içermektedir. Birleşik Krallık'ta yasadışı uyuşturucu kullanımından ileri gelen hasar türlerini analiz eden yeni bir rapor, uyuşturucu kullanımıyla ilgili en önemli hasarın uyuşturucuya bağlı ölüm olduğunu öngörmüştür (MacDonald vd., 2005).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Ar narkotiku lietošanu saistītie nāves gadījumi ir komplicēts jēdziens. Dažos ziņojumos ar to ir domāti tikai nāves gadījumi, kuru tiešais cēlonis ir psihoaktīvu vielu iedarbība, bet citur pie šādiem nāves gadījumiem pieskaita arī gadījumus, kad narkotiku lietošanai ir bijusi netieša vai gadījuma rakstura nozīme (ceļu satiksmes negadījumi, vardarbība, infekcijas slimības).
Drug-related death is a complex concept. In some reports it refers only to deaths caused directly by the action of psychoactive substances, while in other cases it includes also deaths in which drug use played an indirect or circumstantial role (traffic accidents, violence, infectious diseases). A recent report that analysed the types of harm caused by illegal drug use in the United Kingdom estimated that drug-related death was the main harm related to drug use (MacDonald et al., 2005).
La notion de décès lié à la drogue est une notion complexe. Dans certains rapports, elle ne fait référence qu’aux décès directement causés par l’action de substances psychoactives, tandis que dans d’autres, elle inclut également les décès dans lesquels l’usage de drogue a joué un rôle indirect ou circonstanciel (accidents de voiture, violence, maladies infectieuses). Un rapport récent portant sur les types de risques entraînés par l’usage de substances illicites au Royaume-Uni a estimé que les décès liés à la drogue constituaient le risque principal lié à l’usage de drogue (MacDonald et al., 2005).
Der Begriff der drogenbedingten Todesfälle ist komplex. In einigen Berichten werden damit ausschließlich Todesfälle bezeichnet, die unmittelbar durch die Wirkung psychoaktiver Substanzen verursacht werden, während in anderen Fällen auch Todesfälle mit eingeschlossen werden, bei denen der Drogenkonsum eine indirekte oder begleitende Rolle gespielt hat (Verkehrsunfälle, Gewalt, Infektionskrankheiten). In einem kürzlich vorgelegten Bericht, in dem die Formen der im Vereinigten Königreich durch den Konsum illegaler Drogen verursachten Schäden analysiert wurden, kamen die Autoren zu der Einschätzung, dass drogenbedingte Todesfälle die häufigsten durch den Drogenkonsum verursachten Schäden darstellen (MacDonald et al., 2005).
El concepto de muerte relacionada con las drogas es complejo. En algunos informes se hace referencia sólo a las muertes causadas directamente por el efecto de sustancias psicotrópicas, mientras que en otros también se incluyen las muertes en las que el consumo de drogas ha desempeñado un papel indirecto o circunstancial (accidentes de tráfico, violencia, enfermedades infecciosas). De acuerdo con un informe reciente que analiza los tipos de daños causados por el consumo de drogas ilegales en el Reino Unido, las muertes relacionadas con las drogas representan el principal daño vinculado al consumo de drogas (MacDonald et al., 2005).
Il concetto di “decesso correlato agli stupefacenti” è complesso. In alcune relazioni viene usato in riferimento ai decessi direttamente provocati dall’azione di sostanze psicoattive, in altre comprende anche i decessi nei quali il consumo di droga ha giocato un ruolo indiretto o circostanziale (incidenti stradali, violenza, malattie infettive). Una relazione recente che analizzava i tipi di danni provocati dal consumo di sostanze illecite nel Regno Unito ha calcolato che il decesso correlato agli stupefacenti rappresenta il principale danno prodotto dal consumo di droga (MacDonald e altri, 2005).
O conceito de “morte relacionada com o consumo de droga” é um conceito complexo. Em alguns relatórios, refere-se apenas às mortes directamente causadas pela acção de substâncias psicoactivas, enquanto noutros também inclui as mortes em que o consumo de droga desempenhou um papel indirecto ou circunstancial (acidentes de viação, violência, doenças infecto-contagiosas). Um relatório recente em que se analisava os tipos de danos causados pelo consumo de drogas ilegais no Reino Unido considerou que as mortes relacionadas com o consumo de droga eram o principal dano causado por este consumo (MacDonald et al., 2005).
Η έννοια των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων είναι σύνθετη. Σε ορισμένες εκθέσεις αναφέρεται αποκλειστικά σε θανάτους που προκαλούνται άμεσα από την επίδραση ψυχοδραστικών ουσιών, ενώ σε άλλες περιπτώσεις περιλαμβάνει επίσης θανάτους στους οποίους η χρήση ναρκωτικών διαδραμάτισε έμμεσο ή περιστασιακό ρόλο (τροχαία ατυχήματα, βία, λοιμώδη νοσήματα). Σε πρόσφατη έρευνα στην οποία αναλύθηκαν οι μορφές των επιβλαβών συνεπειών της χρήσης παράνομων ναρκωτικών ουσιών στο Ηνωμένο Βασίλειο διατυπώθηκε η εκτίμηση ότι οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ήταν η κύρια επιβλαβής συνέπεια που συνδέεται με τη χρήση ναρκωτικών (MacDonald κ.ά., 2005).
Sterfte ten gevolge van drugsgebruik is een complex begrip. In sommige rapporten verwijst het enkel naar sterfgevallen die rechtstreeks zijn veroorzaakt door de werking van psychoactieve stoffen, terwijl het in andere gevallen ook sterfgevallen omvat waarin drugsgebruik een indirecte of bijkomende rol heeft gespeeld (verkeersongevallen, geweld, infectieziekten). In een recent rapport waarin de verschillende typen schade als gevolg van het gebruik van illegale drugs in het Verenigd Koninkrijk werden geanalyseerd, werd sterfte ten gevolge van drugsgebruik aangemerkt als de belangrijkste schade met betrekking tot drugsgebruik (MacDonald et al., 2005).
Úmrtí související s drogami je složitý pojem. V některých zprávách se tento výraz používá pouze pro úmrtí způsobená účinky psychoaktivních látek, zatímco jinde tento pojem zahrnuje rovněž úmrtí, při nichž užívání drog hrálo nepřímou nebo vedlejší úlohu (dopravní nehody, násilí, infekční onemocnění). Z odhadů nedávné zprávy, která se zabývala typy újmy způsobenými nezákonným užíváním drog ve Spojeném království, vyplývá, že hlavní újmou spojenou s užíváním drog jsou úmrtí (MacDonald a kol., 2005).
Narkotikarelateret dødsfald er et kompleks begreb. I nogle rapporter forstås der herved kun dødsfald forårsaget direkte under påvirkning af psykoaktive stoffer, mens det i andre tilfælde også omfatter dødsfald, hvor stofbrug spillede en indirekte rolle (trafikulykker, vold, smitsomme sygdomme). I en nylig rapport, hvori man analyserede de forskellige former skader, som forårsages af illegal stofbrug i Det Forenede Kongerige, blev det anslået, at narkotikarelateret dødsfald var den væsentligste narkotikarelaterede skade (MacDonald m.fl., 2005).
Uimastitega seotud surmad on mitmetahuline mõiste. Mõnes aruandes tähistab see ainult otseselt psühhoaktiivsete ainete toimest põhjustatud surmajuhtumeid, samas kui mujal hõlmab see ka surmajuhtumeid, milles uimastil oli kaudne või juhuslik roll (liiklusõnnetused, vägivald, nakkushaigused). Hiljutises aruandes, milles analüüsiti Ühendkuningriigis illegaalsete uimastite tarbimisest põhjustatud kahjude liike, jõuti järeldusele, et peamine uimastitarbimisega seotud kahju on uimastitega seotud surmajuhtumid (MacDonald et al., 2005).
Huumekuolema on monimutkainen käsite. Joissakin raporteissa sillä tarkoitetaan vain psykoaktiivisten aineiden suoraan aiheuttamia kuolemia, kun taas toisissa siihen sisältyvät myös kuolemat, joihin huumeidenkäyttö on vaikuttanut välillisesti tai toissijaisesti (liikennekuolemat, väkivalta, tartuntataudit). Tuoreessa tutkimuksessa, jossa analysoitiin laittomien huumeiden käytön aiheuttamia erityyppisiä haittoja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, arvioitiin, että huumekuolemat ovat pääasiallinen huumeidenkäyttöön liittyvä haitta (MacDonald et al., 2005).
A kábítószerrel összefüggő haláleset összetett fogalom. Néhány jelentésben kizárólag a pszichoaktív anyagok működése által közvetlenül kiváltott halálesetekre vonatkozik, más esetekben az olyan haláleseteket is tartalmazza, amelyekben a kábítószer-használat közvetve vagy mellékkörülményként volt jelen (közlekedési balesetek, erőszakos cselekmények, fertőző betegségek). Az Egyesült Királyságban a tiltott kábítószer-használat által okozott ártalmak típusait elemző közelmúltbeli tanulmány úgy becsülte, hogy a kábítószerrel összefüggő halálozás volt a kábítószer-használathoz köthető legfőbb ártalom (MacDonald és mások, 2005).
Begrepet narkotikarelaterte dødsfall er slett ikke entydig. I noen rapporter refererer det bare til dødsfall som direkte skyldes virkningen av psykoaktive stoffer, mens det i andre tilfeller også omfatter dødsfall der narkotikabruk spilte en indirekte rolle (trafikkulykker, vold, infeksjonssykdommer). En ny rapport som analyserte typene skader som bruk av illegale rusmidler medførte i Storbritannia, anslo at narkotikarelaterte dødsfall var den viktigste formen for skade som var relatert til narkotikabruk (MacDonald et al., 2005).
Zgon związany z narkotykami to pojęcie złożone. W niektórych sprawozdaniach odnosi się ono jedynie do zgonów, których bezpośrednią przyczyną było działanie substancji psychoaktywnych, natomiast w innych przypadkach obejmuje ono również zgony, w których zażywanie narkotyków odgrywało pośrednią lub przypadkową rolę (wypadki drogowe, przemoc, choroby zakaźne). Na podstawie niedawnej analizy rodzajów szkód spowodowanych zażywaniem nielegalnych narkotyków Wielkiej Brytanii oszacowano, że zgony związane z narkotykami stanowią główną szkodę wynikającą z ich zażywania (MacDonald et al., 2005).
Decesul legat de consumul de droguri este un concept complex. În unele rapoarte se face referinţă exclusiv la decesele provocate direct de acţiunea substanţelor psihoactive, în timp ce în alte cazuri se referă şi la decesele în care consumul de droguri a avut un rol indirect sau incidental (accidente rutiere, violenţă, boli infecţioase). Un raport recent care a analizat tipurile consecinţelor negative ale consumului de droguri ilicite în Regatul Unit estima că decesul legat de consumul de droguri este principala consecinţă negativă legată de consumul de droguri (MacDonald et al., 2005).
Úmrtie súvisiace s drogami je zložitý pojem. V niektorých správach sa vzťahuje iba na úmrtia spôsobené priamo pôsobením psychoaktívnych látok, kým v iných prípadoch zahŕňa aj úmrtia, pri ktorých užívanie drog hralo nepriamu alebo podružnú úlohu (dopravné nehody, násilie, infekčné choroby). Nedávna správa, ktorá analyzovala typy škôd spôsobených nezákonným užívaním drog v Spojenom kráľovstve, odhadla, že úmrtie súvisiace s drogami bolo hlavnou škodou spôsobenou užívaním drog (MacDonald a kol., 2005).
Z drogo povezan smrtni primer je precej kompleksen koncept. V nekaterih poročilih se nanaša le na smrtne primere, ki jih je neposredno povzročilo delovanje psihoaktivnih snovi, medtem ko v drugih vključuje tudi smrtne primere, pri katerih je imelo uživanje drog posredno ali postransko vlogo (prometne nezgode, nasilje, infekcijske bolezni). Po oceni nedavnega poročila, ki je analiziralo vrste škode, povzročene z uživanjem prepovedanih drog v Združenem kraljestvu, so bili z drogo povezan smrtni primeri na prvem mestu škod, ki jih povzroča uživanje drog (MacDonald et al., 2005).
Narkotikarelaterade dödsfall är ett komplicerat begrepp. I vissa rapporter avser det enbart dödsfall som direkt orsakats av psykoaktiva ämnen, medan det i andra fall också innefattar dödsfall där narkotikamissbruk spelat en indirekt roll eller funnits med bland omständigheterna (trafikolyckor, våld, smittsamma sjukdomar). I en nyligen sammanställd rapport som analyserar vilka typer av skada som olaglig användning av narkotika orsakar bedöms narkotikarelaterat dödsfall vara den viktigaste narkotikarelaterade skadan (MacDonald et al., 2005).
Uyuşturucuya bağlı ölüm karmaşık bir kavramdır. Bazı raporlarda yalnızca doğrudan psikoaktif maddelerin etkisinden kaynaklanan ölümlere karşılık gelirken, başka durumlarda uyuşturucu kullanımının dolaylı veya ikincil bir rol oynadığı ölümleri de (trafik kazaları, şiddet, bulaşıcı hastalıklar) içermektedir. Birleşik Krallık'ta yasadışı uyuşturucu kullanımından ileri gelen hasar türlerini analiz eden yeni bir rapor, uyuşturucu kullanımıyla ilgili en önemli hasarın uyuşturucuya bağlı ölüm olduğunu öngörmüştür (MacDonald vd., 2005).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Turklāt 1528 gadījumos 2002. gadā nāves cēlonis ir bijis ar intravenozu narkotiku lietošanu saistīts AIDS (197), lai gan šis skaitlis visticamāk nav pilnīgs. Citus ar narkotiku lietošanu saistītus nāves cēloņus, piemēram, slimības (tādas kā hepatīts), vardarbību un nelaimes gadījumus ir grūtāk novērtēt, bet jādomā, ka tie ir vainojami ievērojamā skaitā nāves gadījumu.
In addition, AIDS related to intravenous drug use accounted for 1 528 deaths in 2002 (197), although this is probably an underestimate. Other causes of drug-related deaths, such as illness (e.g. hepatitis), violence and accidents, are more difficult to assess, but it is likely that they account for an important number of deaths. It has been estimated that 10–20 % of deaths among young adults in European cities can be attributed to opioid use (see above). To this should be added mortality related to other forms of drug use, although this is very difficult to quantify.
En outre, le SIDA lié à l’usage de drogue par voie intraveineuse a provoqué 1 528 décès en 2002 (197), bien qu’il s’agisse très probablement d’une sous-estimation. D’autres causes de décès liés à la drogue, comme la maladie (hépatite, par exemple), la violence et les accidents, sont plus malaisées à quantifier, mais il est probable qu’elles sont à l’origine d’un nombre important de décès. On estime que, dans les villes européennes, 10 à 20 % des décès chez les jeunes adultes peuvent être attribués à l’usage d’opiacés (voir plus haut). Il convient d’ajouter à cela la mortalité liée à d’autres formes de consommation de drogue, même si cette dernière est extrêmement difficile à évaluer.
Im Jahr 2002 wurden darüber hinaus 1 528 Aids-Todesfälle gemeldet (197), die mit dem intravenösen Drogenkonsum in Verbindung gebracht wurden. Dabei dürfte es sich jedoch um eine Unterschätzung handeln. Andere Ursachen für drogenbedingte Todesfälle wie Krankheiten (z. B. Hepatitis), Gewalt und Unfälle sind schwerer zu beurteilen. Es ist jedoch wahrscheinlich, dass sie für eine erhebliche Zahl von Todesfällen verantwortlich sind. Schätzungsweise können 10 % bis 20 % der Todesfälle unter jungen Erwachsenen in europäischen Städten mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden (siehe oben). Darüber hinaus sollten die Todesfälle im Zusammenhang mit anderen Formen des Drogenkonsums berücksichtigt werden, die jedoch sehr schwer zu beziffern sind.
En el año 2002 se registraron 1 528 muertes por sida relacionadas con el consumo de drogas por vía parenteral (197), aunque esta cifra es seguramente una estimación a la baja. Existen otras causas de muerte relacionadas con el consumo de drogas, como enfermedades (por ejemplo, la hepatitis), la violencia y los accidentes, que resultan más difíciles de evaluar, pero seguramente implican un porcentaje importante de muertes. Se estima que entre el 10 % y el 20 % de las muertes de adultos jóvenes en las ciudades europeas se pueden atribuir al consumo de opiáceos (véase más arriba). A esta cifra debería añadirse la mortalidad relacionada con el consumo de otros tipos de drogas, pero es muy complicado cuantificar este porcentaje.
Inoltre, l’AIDS contratto a causa del consumo di stupefacenti per via endovenosa ha provocato 1 528 decessi nel 2002 (197), un dato questo probabilmente sottostimato. Le altre cause di decesso correlato agli stupefacenti, tra cui, per esempio, le malattie (epatite), la violenza e gli incidenti, pur essendo più difficili da valutare, contribuiscono probabilmente a un numero significativo di decessi. È stato calcolato che il 10-20% dei decessi tra i giovani adulti nelle città europee può essere attribuito al consumo di oppiacei (cfr. sopra). A questi si devono aggiungere i tassi di mortalità legata ad altre forme di consumo di droga, estremamente difficili da quantificare.
Acresce que a SIDA relacionada com o consumo intravenoso de droga foi responsável por 1 528 mortes em 2002 (197), um valor que poderá estar subestimado. Outras causas de morte relacionadas com a droga, como a doença (por exemplo, a hepatite), a violência e os acidentes, são mais difíceis de avaliar, mas é provável que sejam responsáveis por um número importante de mortes. Calcula-se que 10 a 20% das mortes ocorridas entre os jovens adultos nas cidades europeias sejam atribuíveis ao consumo de opiáceos (ver supra). A esta percentagem deverá somar-se a mortalidade relacionada com outras formas de consumo de droga, apesar de ser muito difícil de quantificar.
Επιπλέον, το 2002, 1 528 θάνατοι αποδόθηκαν στο AIDS που συνδέεται με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών (197), μολονότι ο αριθμός αυτός ενδέχεται να είναι υποεκτιμημένος. Η αξιολόγηση άλλων αιτίων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά, όπως κάποιο νόσημα (π.χ. ηπατίτιδα), η βία και τα ατυχήματα, είναι πιο δύσκολη, αλλά είναι πιθανόν ότι σε αυτά οφείλεται σημαντικός αριθμός θανάτων. Εκτιμάται ότι 10–20 % των θανάτων νεαρών ενηλίκων στις ευρωπαϊκές πόλεις μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών (βλέπε ανωτέρω). Στο ποσοστό αυτό πρέπει να προστεθεί και η θνησιμότητα που συνδέεται με άλλες μορφές χρήσης ναρκωτικών, μολονότι η ποσοτικοποίησή της είναι ιδιαίτερα δύσκολη.
Bovendien was aids ten gevolg van intraveneus drugsgebruik de oorzaak van 1 528 sterfgevallen in 2002 (197), en dit is waarschijnlijk een onderschatting. Andere oorzaken van drugsgerelateerde sterfgevallen, zoals ziekten (b.v. hepatitis), geweld en ongevallen, zijn moeilijker in kaart te brengen, maar deze zijn waarschijnlijk ook verantwoordelijk voor een aanzienlijk aantal sterfgevallen. Naar schatting kan 10 tot 20% van de sterfgevallen onder jongvolwassenen in Europese steden worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden (zie boven). Hier komt de sterfte ten gevolge van andere vormen van drugsgebruik nog bij, hoewel deze zeer lastig te kwantificeren valt.
Onemocnění AIDS související s nitrožilním užíváním drog bylo dále příčinou 1 528 úmrtí v roce 2002 (197), ačkoli tento údaj je pravděpodobně podhodnocený. Další příčiny úmrtí souvisejících s drogami, jako jsou onemocnění (např. hepatitida), násilí a nehody, se vyhodnocují mnohem obtížněji, pravděpodobně však představují velký počet úmrtí. Podle odhadů je možné připsat 10–20 % úmrtí mladých dospělých v evropských městech užívání opiátů (viz výše). K tomu bychom měli přičíst úmrtnost související s jinými formami užívání drog, kterou je však velmi obtížné vyčíslit.
Endvidere tegnede aids i forbindelse med intravenøs stofbrug sig for 1 528 dødsfald i 2002 (197), selv om dette formentlig er for lavt vurderet. Det er vanskeligere at vurdere andre tilfælde af narkotikarelaterede dødsfald såsom sygdom (f.eks. hepatitis), vold og ulykker, men det er sandsynligt, at de tegner sig for et betydeligt antal dødsfald. Det er anslået, at 10–20 % af dødsfaldene blandt unge voksne i europæiske byer kan tilskrives opioidbrug (se ovenfor). Hertil kommer dødelighed i forbindelse med andre former for stofbrug, selv om dette er meget vanskeligt at kvantificere.
Lisaks oli veenisisese uimastitarbimisega seotud AIDS surmapõhjuseks 1528 surmajuhtumi puhul 2002. a,(197) kuid siinkohal on tõenäoliselt tegemist alahindamisega. Uimastitega seotud surmade muid põhjuseid, nagu haigused (näiteks hepatiit), vägivald ja õnnetused, on raskem hinnata, kuid on tõenäoline, et nende arvele langeb suur hulk surmajuhtumeid. Hinnanguliselt 10–20% surmajuhtumitest noorte täiskasvanute hulgas Euroopa linnades saab kanda opioidide tarbimise arvele (vt materjalid ülalpool). Sellele tuleks veel liita muude uimastite tarbimisega seotud suremus, kuid seda on väga raske kvantifitseerida.
Suonensisäiseen huumeidenkäyttöön liittyvä aids aiheutti lisäksi 1 528 kuolemaa vuonna 2002 (197), ja tämä luku on todennäköisesti aliarvioitu. Huumekuolemien muita syitä, kuten sairauksia (esimerkiksi hepatiittia), väkivaltaa ja onnettomuuksia, on vaikeampaa arvioida, mutta ne todennäköisesti aiheuttavat merkittävän määrän kuolemia. Arviolta 10–20 prosenttia nuorten aikuisten kuolemista Euroopan kaupungeissa johtuu opioidien käytöstä. Tähän lukuun on vielä lisättävä muihin huumeidenkäytön muotoihin liittyvä kuolleisuus, mutta sen määrää on erittäin vaikea täsmentää.
Ezenkívül 2002-ben az intravénás droghasználattal összefüggő AIDS 1528 halálesetért felelt197, bár ez valószínűleg alábecsült érték. A kábítószer-használattal összefüggő halálesetek többi okait, így a betegségeket (pl. a hepatitis), az erőszakos cselekményeket és a baleseteket nehezebb értékelni, de valószínűleg ugyancsak jelentős számú halálesetért tehetők felelőssé. Az európai városokban becslések szerint a fiatal felnőttek körében a halálesetek 10–20%-a tulajdonítható az opiáthasználatnak (ld. fent). Ehhez még hozzá kell adni a kábítószer-használat más formáival összefüggő halálozási arányt, amelyet viszont nagyon nehéz számszerűsíteni.
I tillegg skyldtes 1 528 dødsfall i 2002 AIDS relatert til sprøytebruk (197), selv om dette tallet sannsynligvis er for lavt. Andre årsaker til narkotikarelaterte dødsfall er vanskeligere å vurdere, som sykdom (f.eks. hepatitt), vold og ulykker, men sannsynligvis står disse for et stort antall dødsfall. Det har blitt anslått at 10-20 % av alle dødsfall blant unge voksne i europeiske byer er relatert til opioidbruk (se over). I tillegg kommer dødsfall forbundet med andre typer narkotikabruk, men det er vanskelig å si noe om omfanget av dette.
Ponadto w 2002 r. AIDS wiążący się z dożylnym zażywaniem narkotyków był przyczyną 1528 zgonów (197), chociaż liczba ta jest prawdopodobnie zaniżona. Trudniej jest oszacować liczbę związanych z narkotykami zgonów spowodowanych innymi czynnikami, takimi jak choroby (np. wirusowe zapalenie wątroby), przemoc i wypadki, ale prawdopodobnie są to przyczyny wielu zgonów. Oszacowano, że w miastach europejskich 10–20% zgonów wśród młodych osób dorosłych można przypisać zażywaniu opiatów (patrz poniżej). Do tego należy dodać przypadki śmiertelne związane z innymi formami zażywania narkotyków, chociaż bardzo trudno jest oszacować ich liczbę.
În plus, SIDA provocată de consumul de droguri intravenoase a provocat 1 528 decese în 2002 (197), deşi cifra reprezintă probabil o subevaluare. Alte cauze ale deceselor legate de consumul de droguri, cum ar fi bolile (de ex. hepatita), violenţa şi accidentele, sunt mai dificil de evaluat, dar probabil că provoacă un număr semnificativ de decese. S-a estimat că 10–20 % dintre decesele în rândul adulţilor tineri din oraşele europene pot fi puse pe seama consumului de opiacee (vezi mai sus). La cestea ar trebui adăugată mortalitatea legată de alte forme de consum de droguri, deşi extrem de dificil de cuantificat.
Okrem toho, v roku 2002 AIDS súvisiaci s intravenóznym užívaním drog predstavoval 1 528 úmrtí (197), hoci toto je pravdepodobne nízky odhad. Iné príčiny úmrtí súvisiacich s drogami, ako sú choroby (napr. hepatitída), násilie a nehody sa ťažšie hodnotia, ale je pravdepodobné, že predstavujú dôležitý počet úmrtí. Odhaduje sa, že 10 – 20 % úmrtí medzi mladými dospelými v európskych mestách sa môže pripísať užívaniu opiátov (pozri vyššie). K tomuto by sa mala pripočítať úmrtnosť súvisiaca s inými formami užívania drog, hoci táto sa veľmi ťažko kvantifikuje.
Poleg tega je aids, povezan z uživanjem drog z vbrizgavanjem, povzročil 1528 smrtnih primerov v letu 2002 (197), čeprav je to število verjetno prenizko ovrednoteno. Druge vzroke za smrtne primere, povezane z drogo, kot so bolezen (npr. hepatitis), nasilje in nezgode, je težje oceniti, vendar pa po vsej verjetnosti povzročijo precej smrti. 10 do 20 % smrtnih primerov med mladimi odraslimi v evropskih mestih je po ocenah mogoče pripisati uživanju opioidov (glej zgoraj). K temu bi bilo treba prišteti smrtne primere, povezane z drugimi oblikami uživanja drog, čeprav je vse skupaj zelo težko kvantitativno opredeliti.
Därtill stod aids knutet till injektionsmissbruk för 1 528 dödsfall 2002 (197), även om detta förmodligen är en underskattning. Andra orsaker till narkotikarelaterade dödsfall som sjukdom (t.ex. hepatit) våld och olyckor är svårare att bedöma men de står sannolikt för ett större antal dödsfall. Det uppskattas att 10-20 % av dödsfallen bland unga vuxna i Europeiska städer kan hänföras till opiatmissbruk (se ovan). Till detta bör läggas dödsfall som beror på andra former av narkotikamissbruk, även om detta är mycket svårt att kvantifiera.
Bunlara ek olarak, damardan uyuşturucu kullanımına bağlı AIDS, 2002’de 1.528 ölüme sebep vermiştir (197) ancak bu tahmin muhtemelen gerçek rakamın altındadır. Uyuşturucuya bağlı ölümlerin hastalık (örneğin hepatit), şiddet ve kazalar gibi diğer sebeplerini değerlendirmek daha güç olmakla beraber, olasılıkla ölümlerin önemli bir oranını teşkil etmektedirler. Avrupa şehirlerindeki genç yetişkinler arasındaki ölümlerin % 10-20’sinin opioid kullanımına bağlanabileceği öngörülmüştür (bkz. yukarıdaki bilgiler). Bunları sayıya dökmek çok güç olmasına rağmen, buna diğer uyuşturucu kullanımı şekilleri de eklenmelidir.
  1. nodaļa: Politika un...  
Visbeidzot, jaunpieņemtajās valsts narkotiku stratēģijās novērtējums ir atzīts par vienu no svarīgākajiem aspektiem. Latvijas Narkotiku kontroles un narkomānijas ierobežošanas koordinācijas padome katru gadu novērtēs programmas īstenošanu, bet rezultātu galīgo ārējo novērtējumu ir paredzēts veikt 2009.
Finally, evaluation is identified as a key element in the newly adopted national drug strategies. In Latvia, the Drug Control and Drug Addiction Restriction Coordination Council will evaluate the progress of implementation of the programme every year, and in Luxembourg a final external output evaluation will be undertaken in 2009.
Enfin, l’évaluation est considérée comme un élément capital des nouvelles stratégies antidrogue nationales récemment adoptées. En Lettonie, le Conseil de contrôle des drogues et de coordination de la réduction des toxicomanies évaluera chaque année les progrès enregistrés dans la mise en œuvre du programme et, au Luxembourg, une évaluation externe finale des résultats sera menée en 2009.
Schließlich wird die Evaluierung in den neuen nationalen Drogenstrategien als zentrales Element festgelegt. In Lettland wird der Koordinierungsrat für Drogenkontrolle und Eindämmung der Drogensucht die bei der Programmdurchführung erzielten Fortschritte jährlich evaluieren, und in Luxemburg soll im Jahr 2009 eine abschließende externe Evaluierung der Ergebnisse durchgeführt werden.
Infine, la valutazione è vista come un elemento irrinunciabile nelle strategie nazionali antidroga di recente approvazione. In Lettonia, il Consiglio per il controllo delle droghe e il coordinamento delle misure di riduzione della tossicodipendenza valuterà con cadenza annuale l’andamento del programma; in Lussemburgo verrà effettuata nel 2009 una valutazione finale esterna dei risultati.
Por último, a avaliação é identificada como um elemento fundamental nas estratégias nacionais de luta contra a droga recentemente adoptadas. Na Letónia, o Conselho de Coordenação do Controlo da Droga e da Toxicodependência avaliará os progressos da execução do programa todos os anos e no Luxemburgo proceder-se-á a uma avaliação externa final dos resultados em 2009.
Τέλος, η αξιολόγηση αναδεικνύεται σε βασικό στοιχείο των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά που υιοθετήθηκαν πρόσφατα. Στη Λεττονία, το συμβούλιο συντονισμού του ελέγχου των ναρκωτικών και του περιορισμού της τοξικομανίας θα αξιολογεί την πρόοδο που σημειώνεται κάθε χρόνο στην εφαρμογή του προγράμματος, και στο Λουξεμβούργο το 2009 πρόκειται να διενεργηθεί τελική εξωτερική αξιολόγηση των αποτελεσμάτων.
Tot slot is evaluatie in de recentelijk aangenomen nationale drugsstrategieën aangemerkt als een van de hoofdelementen. Zo zal de Coördinerende Raad voor de bestrijding van drugs en terugdringing van drugsverslaving in Letland jaarlijks een evaluatie uitvoeren van de vorderingen die gemaakt worden bij de uitvoering van het programma, en in Luxemburg zal in 2009 een afsluitende externe evaluatie van de resultaten plaatsvinden.
A konečně je jako klíčový prvek v nově přijatých národních protidrogových strategiích uváděno hodnocení. V Lotyšsku Rada pro kontrolu drog a koordinaci snižování drogové závislosti bude každý rok hodnotit postup uplatňování programu a v Lucembursku proběhne v roce 2009 závěrečné externí hodnocení výsledků.
Endelig indgår evaluering som et centralt element i de nyligt vedtagne nationale narkotikastrategier. I Letland vil det nationale koordineringsråd for narkotikabekæmpelse og begrænsning af narkotikamisbrug evaluere, hvilke fremskridt der hvert år er gjort med gennemførelsen af programmet, og i Luxembourg vil der blive foretaget en endelig ekstern resultatevaluering i 2009.
Lõpetuseks võib öelda, et hindamist peetakse hiljuti vastuvõetud riiklikes strateegiates äärmiselt oluliseks. Lätis hindab narkootikumide kontrolli narkomaania piiramise koordineerimisnõukogu igal aastal tegevuskava rakendamist, Luksemburgis toimub tulemuste lõplik välishindamine 2009. aastal.
Äskettäin hyväksytyissä uusissa kansallisissa huumestrategioissa arviointia on pidetty yhtenä ratkaisevista tekijöistä. Latviassa huumausainevalvonnan ja huumeriippuvuuden ehkäisytoimien koordinointineuvosto arvioi vuosittain ohjelman toteutuksen edistymistä, ja Luxemburgissa lopullinen ulkopuolinen tulosten arviointi on määrä suorittaa vuonna 2009.
Végezetül elmondhatjuk, hogy az értékelés kulcsfontosságú szerepét az újonnan elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiák is felismerik. Lettországban a program végrehajtásában elért előrehaladást évről évre a kábítószer-felügyeleti és kábítószer-függőséget csökkentő koordinációs tanács fogja értékelni, Luxemburgban pedig 2009 végén külső záró kimeneti értékelést fognak végezni.
Evaluering betraktes som et nøkkelelement i de nylig vedtatte nasjonale narkotikastrategiene. I Latvia skal samordningskomiteen for narkotikakontroll og begrensning av narkotikaavhengighet årlig evaluere gjennomføringen av programmet, og i Luxembourg skal det i 2009 foretas en ekstern evaluering av resultatene.
Ponadto ocenę uważa się za kluczowy element nowo przyjętych krajowych strategii antynarkotykowych. Na Łotwie rada koordynacyjna ds. kontroli narkotyków i ograniczenia uzależnienia od narkotyków co roku oceni postęp we wdrażaniu programu, a w Luksemburgu końcowa zewnętrzna ocena wyników zostanie przeprowadzona w 2009 r.
În sfârşit, evaluarea este prezentată ca un element cheie în strategiile naţionale nou adoptate privind drogurile. În Lituania, Consiliul de control al drogurilor şi de coordonare a restrângerii toxicomaniei evaluează anual progresul în aplicarea programului, iar în Luxemburg se va efectua în 2009 o evaluare externă finală a rezultatelor.
Nakoniec je hodnotenie označené za kľúčový prvok novo schválených národných protidrogových stratégií. V Lotyšsku bude Koordinačná rada na kontrolu drog a obmedzenie drogovej závislosti hodnotiť pokrok v realizácii programu každý rok a v Luxembursku sa záverečné externé hodnotenie výsledkov uskutoční v roku 2009.
Vrednotenje je v novo sprejetih nacionalnih strategijah boja proti drogam opredeljeno kot ključni element. V Latviji bo Svet za usklajevanje nadzora nad drogami in omejitev zasvojenosti z drogami vsako leto ovrednotil napredek pri izvajanju programa, v Luksemburgu pa bo končno zunanje vrednotenje rezultatov opravljeno leta 2009.
I de nyligen antagna nationella narkotikastrategierna lyfts slutligen utvärderingen fram som ett centralt inslag. I Lettland kommer rådet för samordning av narkotikakontroll och begränsning av narkotikamissbruk att utvärdera framstegen med genomförandet av programmet varje år, och i Luxemburg kommer en slutlig extern resultatutvärdering att genomföras år 2009.
Son olarak, değerlendirme, yeni kabul edilen ulusal uyuşturucu stratejilerinde anahtar bir unsur olarak saptanmıştır. Letonya’da, Uyuşturucu Kontrolü ve Uyuşturucu Bağımlılığını Sınırlandırma Koordinasyon Konseyi, her yıl programın uygulanmasının ilerleyişini değerlendirecek ve 2009’da Lüksemburg’da son bir dış sonuç değerlendirmesi yapılacaktır.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Profilakse ir īpaši svarīga, jo ir pierādīts, ka gados ļoti jauni (pusaudzību nesasnieguši līdz 15 gadus veci) lietotāji ir pakļauti ievērojami lielākam narkotiku problēmu, tostarp atkarības riskam (Von Sydow u.c., 2002. g.; Chen u.c., 2005. g.).
Well-implemented universal prevention programmes can delay or reduce the initiation of young people into the use of substances such as tobacco, alcohol and cannabis. The importance of this is underlined by evidence that early-onset users (pre- to mid-adolescence) have a significantly higher risk of developing drug problems, including dependence (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). An additional consideration in striving to prevent or delay the onset of initiation into cannabis use is the fact that adolescents are more vulnerable to cannabis toxicity.
Des programmes de prévention universelle bien mis en œuvre peuvent retarder ou réduire le début de la consommation de substances telles que le tabac, l'alcool et le cannabis chez les jeunes. L'importance de ce facteur est mis en évidence par des preuves que les usagers qui ont commencé tôt (préadolescence et mi-adolescence) courent un risque sensiblement plus élevé de développer des problèmes de drogue, y compris une dépendance (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un autre élément à prendre en considération pour prévenir ou retarder le début de la consommation de cannabis est le fait que les adolescents sont plus sensibles à la toxicité du cannabis.
Erfolgreiche universale Präventionsprogramme können den Einstieg junger Menschen in den Konsum von Substanzen wie Tabak, Alkohol und Cannabis verzögern oder verringern. Dies ist umso wichtiger, als erwiesenermaßen bei Konsumenten, die in jungen Jahren (in der frühen und mittleren Adoleszenz) erstmals Drogen einnehmen, ein wesentlich größeres Risiko besteht, Drogenprobleme und eine Drogensucht zu entwickeln (von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Für das Bemühen, den Erstkonsum von Cannabis zu verhindern oder zu verzögern, spricht ferner die Tatsache, dass Heranwachsende anfälliger für die toxische Wirkung von Cannabis sind.
Bien aplicados, los programas de prevención universal pueden retrasar o reducir la iniciación de los jóvenes en el consumo de sustancias como el tabaco, el alcohol y el cannabis. Este hecho resulta especialmente importante si se tienen en cuenta los datos que demuestran que las personas que consumen drogas por primera vez a una edad temprana (preadolescencia a adolescencia media) corren un riesgo significativamente mayor de desarrollar problemas con las drogas, incluida la dependencia (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Otro factor adicional que aboga por intensificar los esfuerzos con vistas a prevenir o retrasar la iniciación al consumo de cannabis es el hecho de que los adolescentes son más vulnerables a la toxicidad del cannabis.
I programmi di prevenzione universale, se attuati con cura, possono ritardare o ridurre tra i giovani l’iniziazione al consumo di sostanze come tabacco, alcol e cannabis. L’importanza di questo aspetto è sottolineata dai fatti, che evidenziano che i consumatori precoci (iniziazione nella preadolescenza fino al pieno dell’adolescenza) sono significativamente più a rischio di avere problemi di droga, compresa tra questi la dipendenza (Von Sydow e altri, 2002; Chen e altri, 2005). Una considerazione aggiuntiva di cui si deve tener conto nel tentativo di prevenire o ritardare l’epoca dell’iniziazione al consumo di cannabis è il fatto che gli adolescenti sono più vulnerabili alla tossicità della cannabis.
Se os programas de prevenção universal forem bem executados podem atrasar ou reduzir a iniciação dos jovens no consumo de substâncias como o tabaco, o álcool e a cannabis. A importância deste facto é sublinhada pelas provas de que os consumidores que iniciaram o consumo de droga precocemente (pouco antes ou nos primeiros anos da adolescência) correm um risco significativamente maior de desenvolverem problemas de droga, incluindo toxicodependência (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Um outro elemento a favor de que se procure prevenir ou atrasar o início do consumo de cannabis é o facto de os adolescentes serem mais vulneráveis à sua toxicidade.
Τα προγράμματα καθολικής πρόληψης που εφαρμόζονται σωστά μπορούν να καθυστερήσουν ή να περιορίσουν την έναρξη χρήσης ουσιών όπως ο καπνός, το αλκοόλ και η κάνναβη από τους νέους. Η σημασία του γεγονότος αυτού υπογραμμίζεται από στοιχεία που αποδεικνύουν ότι τα άτομα που ξεκινούν τη χρήση ναρκωτικών από νεαρή ηλικία (από την προεφηβεία έως τα μέσα της εφηβείας) διατρέχουν σημαντικά υψηλότερο κίνδυνο να αποκτήσουν πρόβλημα ναρκωτικών, περιλαμβανομένης της εξάρτησης (Von Sydow κ.ά., 2002· Chen κ.ά., 2005). Ένα άλλο στοιχείο προς ενίσχυση των προσπαθειών για την πρόληψη ή την καθυστέρηση της έναρξης της χρήσης κάνναβης είναι το γεγονός ότι οι έφηβοι είναι περισσότερο ευάλωτοι στην τοξικότητα της κάνναβης.
Goed uitgevoerde algemene preventieprogramma’s kunnen de initiatie van jongeren in het gebruik van stoffen als tabak, alcohol en cannabis vertragen of verminderen. Hoe belangrijk dat is, blijkt nadrukkelijk uit bewijs dat vroege gebruikers (voor of halverwege de adolescentie) een aanzienlijk groter risico lopen wat betreft de ontwikkeling van drugsproblemen, waaronder verslaving (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Een aanvullende overweging om te streven naar voorkoming of vertraging van de eerste initiatie in het gebruik van cannabis is het feit dat adolescenten kwetsbaarder zijn voor de toxiciteit van cannabis.
Kvalitně realizované programy všeobecné prevence mohou u mladých lidí časově posunout či omezit první užití látek, jako jsou tabák, alkohol a konopí. Význam této skutečnosti ještě umocňují důkazy, že mezi uživateli, kteří s drogou začnou brzy (v předpubertálním až středním pubertálním věku), existuje značně vyšší riziko vzniku drogových problémů, a to včetně závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Další pohnutkou úsilí o prevenci či posunutí prvního užití konopí je skutečnost, že adolescenti jsou citlivější na intoxikaci konopím.
Velgennemførte universale forebyggelsesprogrammer kan forsinke eller reducere unges førstegangsbrug af stoffer som f.eks. tobak, alkohol og cannabis. Betydningen heraf understreges af, at der er beviser for, at personer, der påbegynder stofbrug i en tidlig alder (før eller midt i pubertetsalderen), har en betydeligt større risiko for at udvikle narkotikaproblemer, herunder afhængighed (Von Sydow m.fl., 2002; Chen m.fl., 2005). Et yderligere aspekt, der taler for vigtigheden af at forhindre eller forsinke førstegangsbrugen af cannabis, er det forhold, at unge er mere udsat for cannabisforgiftning.
Hästi rakendatud üldised ennetusprogrammid võivad edasi lükata või vähendada kahjulike ainete, nagu tubakas, alkohol ja kanep, tarbimise alustamist noores eas. Selle tähtsust rõhutab asjaolu, et noores eas (lapseeast kuni noorukiea keskpaigani) uimastite tarbimist alustanud inimestel on suurem oht uimastiprobleemide, muuhulgas sõltuvuse tekkimiseks (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Lisaks tuleb püüda kanepi tarbimise alustamist ennetada või edasi lükata ka seetõttu, et noorukid on tundlikumad kanepi toksilisuse suhtes.
Tehokkaasti toteutetuilla yleisillä ehkäisevän huumetyön ohjelmilla pystytään viivyttämään päihteiden, kuten tupakan, alkoholin ja kannabiksen käytön aloittamista tai vähentämään sitä nuorten keskuudessa. Tämä on hyvin tärkeä tavoite, sillä tutkimustulosten mukaan päihteiden käytön varhain (esimurrosikäisenä ja murrosikäisenä) aloittaneilla huumeongelmien, myös riippuvuuden kehittymisen riski on huomattavasti suurempi kuin muilla (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Nuoret ovat myös aikuisia herkempiä kannabiksen toksisuudelle, ja tämä onkin toinen syy, miksi kannabiksen käytön aloittamista pitäisi pyrkiä ehkäisemään tai ainakin viivyttämään.
A helyesen végrehajtott egyetemes megelőzési programok a fiataloknál későbbre tolhatják vagy csökkenthetik az olyan anyagok használatának megkezdését, mint a dohány, az alkohol és a kannabisz. Ennek fontosságát hangsúlyozza az a bizonyított tény, hogy a korán (serdülőkor előtt, kb. annak közepéig bezárólag) kezdő használók esetében lényegesen nagyobb a drogproblémák kialakulásának kockázata, a függőséget is beleértve (Von Sydow és mások, 2002; Chen és mások, 2005). A kannabiszhasználat megkezdésének megelőzése vagy késleltetése mellett szól az is, hogy a serdülők sokkal sérülékenyebbek a kannabisz mérgező hatásaival szemben.
Fungerende generelle forebyggingsprogram kan utsette eller redusere unge menneskers debut med hensyn til bruk av tobakk, alkohol og cannabis. Viktigheten av dette understrekes av at de som debuterer tidlig (barn og ungdom opp til midt i tenårene), synes å ha betraktelig større risiko for å utvikle et narkotikaproblem, inkludert avhengighet (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). I kampen for å forebygge eller utsette første gangs bruk av cannabis bør det tas med i betraktningen at ungdom er mer utsatt for cannabisforgiftning.
Odpowiednio wdrożone uniwersalne programy prewencji mogą opóźnić lub ograniczyć inicjację zażywania przez młodych ludzi takich substancji jak tytoń, alkohol i konopie indyjskie. O znaczeniu zapobiegania świadczy udowodniony fakt, że osoby, które wcześnie rozpoczęły zażywanie narkotyku (przed okresem dojrzewania do jego połowy) są o wiele bardziej zagrożone problemami narkotykowymi, w tym uzależnieniem (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodatkowym argumentem przemawiającym za dążeniem do zapobiegania lub opóźnienia momentu inicjacji w zażywaniu konopi indyjskich jest znacznie większa wrażliwość młodzieży na działanie toksyczne narkotyku.
Prin programe universale de prevenire, aplicate corespunzător, se poate întârzia sau reduce iniţierea tinerilor în consumul unor substanţe, precum tutunul, alcoolul şi canabisul. Importanţa acestui fapt este susţinută de dovezi că cei care încep să consume droguri la vârste timpurii (din preadolescenţă până la mijlocul adolescenţei) prezintă un risc mult mai mare de dezvoltare a unor probleme legate de droguri, inclusiv dependenţă (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Un alt aspect de luat în considerare în eforturile de prevenire sau de întârziere a iniţierii în consumul de canabis este o vulnerabilitate mai mare a adolescenţilor la toxicitatea canabisului.
Dobre realizované univerzálne programy prevencie môžu oddialiť alebo zredukovať začatie užívania takých látok mladými ľuďmi ako sú tabak, alkohol a kanabis. Jej dôležitosť je zvýraznená dôkazom, že skoro začínajúci užívatelia (raná a stredná puberta) majú výrazne vyššie riziko rozvinutia drogových problémov vrátane závislosti (Von Sydow a kol., 2002; Chen a kol., 2005). Ďalším dôvodom snahy zabrániť alebo oddialiť začatie užívania kanabisu je skutočnosť, že dospievajúci sú zraniteľnejší voči toxicite kanabisu.
Ustrezno izvajani programi splošnega preprečevanja lahko zadržijo ali zmanjšajo uvajanje mladih v uživanje snovi, kot so tobak, alkohol in konoplja. Pomen tega poudarja dejstvo, da je pri uživalcih, ki so zgodaj začeli uživati te snovi (od predadolescence do srednje adolescence), bistveno višje tveganje za razvoj težav z drogami, vključno z odvisnostjo (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). Dodaten dejavnik pri prizadevanjih za preprečitev ali odložitev začetka uživanja konoplje je dejstvo, da so mladostniki dovzetnejši za toksičnost konoplje.
Väl genomförda allmänna preventionsprogram kan senarelägga unga människors initiering till användning av ämnen som tobak, alkohol och cannabis eller göra att färre börjar. Betydelsen av detta understryks av bevis för att användare som börjat tidigt (10-16 år) löper en betydligt större risk att utveckla drogproblem inklusive beroende (Von Sydow et al., 2002; Chen et al., 2005). En ytterligare faktor att ta hänsyn till när det gäller att förebygga eller försena första användningen av cannabis är att ungdomar är mer sårbara för cannabis toxicitet.
İyi uygulanan evrensel önleme programları gençlerin tütün, alkol ve esrar gibi maddeleri kullanmaya başlamasını geciktirebilir veya azaltabilir. Bunun önemi, erken başlayan kullanıcıların (ergenlik öncesinden ortasına kadar) bağımlılık gibi uyuşturucu sorunları geliştirme risklerinin çok daha yüksek olduğuna dair kanıtların ışığında daha da artmaktadır (Von Sydow vd., 2002; Chen vd., 2005). Esrar kullanmaya başlamayı önleme veya geciktirme mücadelesinde düşünülmesi gereken bir diğer nokta da ergenlerin esrar zehirlenmesine karşı daha duyarlı olduğu gerçeğidir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Turklāt 1528 gadījumos 2002. gadā nāves cēlonis ir bijis ar intravenozu narkotiku lietošanu saistīts AIDS (197), lai gan šis skaitlis visticamāk nav pilnīgs. Citus ar narkotiku lietošanu saistītus nāves cēloņus, piemēram, slimības (tādas kā hepatīts), vardarbību un nelaimes gadījumus ir grūtāk novērtēt, bet jādomā, ka tie ir vainojami ievērojamā skaitā nāves gadījumu.
In addition, AIDS related to intravenous drug use accounted for 1 528 deaths in 2002 (197), although this is probably an underestimate. Other causes of drug-related deaths, such as illness (e.g. hepatitis), violence and accidents, are more difficult to assess, but it is likely that they account for an important number of deaths. It has been estimated that 10–20 % of deaths among young adults in European cities can be attributed to opioid use (see above). To this should be added mortality related to other forms of drug use, although this is very difficult to quantify.
En outre, le SIDA lié à l’usage de drogue par voie intraveineuse a provoqué 1 528 décès en 2002 (197), bien qu’il s’agisse très probablement d’une sous-estimation. D’autres causes de décès liés à la drogue, comme la maladie (hépatite, par exemple), la violence et les accidents, sont plus malaisées à quantifier, mais il est probable qu’elles sont à l’origine d’un nombre important de décès. On estime que, dans les villes européennes, 10 à 20 % des décès chez les jeunes adultes peuvent être attribués à l’usage d’opiacés (voir plus haut). Il convient d’ajouter à cela la mortalité liée à d’autres formes de consommation de drogue, même si cette dernière est extrêmement difficile à évaluer.
Im Jahr 2002 wurden darüber hinaus 1 528 Aids-Todesfälle gemeldet (197), die mit dem intravenösen Drogenkonsum in Verbindung gebracht wurden. Dabei dürfte es sich jedoch um eine Unterschätzung handeln. Andere Ursachen für drogenbedingte Todesfälle wie Krankheiten (z. B. Hepatitis), Gewalt und Unfälle sind schwerer zu beurteilen. Es ist jedoch wahrscheinlich, dass sie für eine erhebliche Zahl von Todesfällen verantwortlich sind. Schätzungsweise können 10 % bis 20 % der Todesfälle unter jungen Erwachsenen in europäischen Städten mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden (siehe oben). Darüber hinaus sollten die Todesfälle im Zusammenhang mit anderen Formen des Drogenkonsums berücksichtigt werden, die jedoch sehr schwer zu beziffern sind.
En el año 2002 se registraron 1 528 muertes por sida relacionadas con el consumo de drogas por vía parenteral (197), aunque esta cifra es seguramente una estimación a la baja. Existen otras causas de muerte relacionadas con el consumo de drogas, como enfermedades (por ejemplo, la hepatitis), la violencia y los accidentes, que resultan más difíciles de evaluar, pero seguramente implican un porcentaje importante de muertes. Se estima que entre el 10 % y el 20 % de las muertes de adultos jóvenes en las ciudades europeas se pueden atribuir al consumo de opiáceos (véase más arriba). A esta cifra debería añadirse la mortalidad relacionada con el consumo de otros tipos de drogas, pero es muy complicado cuantificar este porcentaje.
Inoltre, l’AIDS contratto a causa del consumo di stupefacenti per via endovenosa ha provocato 1 528 decessi nel 2002 (197), un dato questo probabilmente sottostimato. Le altre cause di decesso correlato agli stupefacenti, tra cui, per esempio, le malattie (epatite), la violenza e gli incidenti, pur essendo più difficili da valutare, contribuiscono probabilmente a un numero significativo di decessi. È stato calcolato che il 10-20% dei decessi tra i giovani adulti nelle città europee può essere attribuito al consumo di oppiacei (cfr. sopra). A questi si devono aggiungere i tassi di mortalità legata ad altre forme di consumo di droga, estremamente difficili da quantificare.
Acresce que a SIDA relacionada com o consumo intravenoso de droga foi responsável por 1 528 mortes em 2002 (197), um valor que poderá estar subestimado. Outras causas de morte relacionadas com a droga, como a doença (por exemplo, a hepatite), a violência e os acidentes, são mais difíceis de avaliar, mas é provável que sejam responsáveis por um número importante de mortes. Calcula-se que 10 a 20% das mortes ocorridas entre os jovens adultos nas cidades europeias sejam atribuíveis ao consumo de opiáceos (ver supra). A esta percentagem deverá somar-se a mortalidade relacionada com outras formas de consumo de droga, apesar de ser muito difícil de quantificar.
Επιπλέον, το 2002, 1 528 θάνατοι αποδόθηκαν στο AIDS που συνδέεται με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών (197), μολονότι ο αριθμός αυτός ενδέχεται να είναι υποεκτιμημένος. Η αξιολόγηση άλλων αιτίων θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά, όπως κάποιο νόσημα (π.χ. ηπατίτιδα), η βία και τα ατυχήματα, είναι πιο δύσκολη, αλλά είναι πιθανόν ότι σε αυτά οφείλεται σημαντικός αριθμός θανάτων. Εκτιμάται ότι 10–20 % των θανάτων νεαρών ενηλίκων στις ευρωπαϊκές πόλεις μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών (βλέπε ανωτέρω). Στο ποσοστό αυτό πρέπει να προστεθεί και η θνησιμότητα που συνδέεται με άλλες μορφές χρήσης ναρκωτικών, μολονότι η ποσοτικοποίησή της είναι ιδιαίτερα δύσκολη.
Bovendien was aids ten gevolg van intraveneus drugsgebruik de oorzaak van 1 528 sterfgevallen in 2002 (197), en dit is waarschijnlijk een onderschatting. Andere oorzaken van drugsgerelateerde sterfgevallen, zoals ziekten (b.v. hepatitis), geweld en ongevallen, zijn moeilijker in kaart te brengen, maar deze zijn waarschijnlijk ook verantwoordelijk voor een aanzienlijk aantal sterfgevallen. Naar schatting kan 10 tot 20% van de sterfgevallen onder jongvolwassenen in Europese steden worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden (zie boven). Hier komt de sterfte ten gevolge van andere vormen van drugsgebruik nog bij, hoewel deze zeer lastig te kwantificeren valt.
Onemocnění AIDS související s nitrožilním užíváním drog bylo dále příčinou 1 528 úmrtí v roce 2002 (197), ačkoli tento údaj je pravděpodobně podhodnocený. Další příčiny úmrtí souvisejících s drogami, jako jsou onemocnění (např. hepatitida), násilí a nehody, se vyhodnocují mnohem obtížněji, pravděpodobně však představují velký počet úmrtí. Podle odhadů je možné připsat 10–20 % úmrtí mladých dospělých v evropských městech užívání opiátů (viz výše). K tomu bychom měli přičíst úmrtnost související s jinými formami užívání drog, kterou je však velmi obtížné vyčíslit.
Endvidere tegnede aids i forbindelse med intravenøs stofbrug sig for 1 528 dødsfald i 2002 (197), selv om dette formentlig er for lavt vurderet. Det er vanskeligere at vurdere andre tilfælde af narkotikarelaterede dødsfald såsom sygdom (f.eks. hepatitis), vold og ulykker, men det er sandsynligt, at de tegner sig for et betydeligt antal dødsfald. Det er anslået, at 10–20 % af dødsfaldene blandt unge voksne i europæiske byer kan tilskrives opioidbrug (se ovenfor). Hertil kommer dødelighed i forbindelse med andre former for stofbrug, selv om dette er meget vanskeligt at kvantificere.
Lisaks oli veenisisese uimastitarbimisega seotud AIDS surmapõhjuseks 1528 surmajuhtumi puhul 2002. a,(197) kuid siinkohal on tõenäoliselt tegemist alahindamisega. Uimastitega seotud surmade muid põhjuseid, nagu haigused (näiteks hepatiit), vägivald ja õnnetused, on raskem hinnata, kuid on tõenäoline, et nende arvele langeb suur hulk surmajuhtumeid. Hinnanguliselt 10–20% surmajuhtumitest noorte täiskasvanute hulgas Euroopa linnades saab kanda opioidide tarbimise arvele (vt materjalid ülalpool). Sellele tuleks veel liita muude uimastite tarbimisega seotud suremus, kuid seda on väga raske kvantifitseerida.
Suonensisäiseen huumeidenkäyttöön liittyvä aids aiheutti lisäksi 1 528 kuolemaa vuonna 2002 (197), ja tämä luku on todennäköisesti aliarvioitu. Huumekuolemien muita syitä, kuten sairauksia (esimerkiksi hepatiittia), väkivaltaa ja onnettomuuksia, on vaikeampaa arvioida, mutta ne todennäköisesti aiheuttavat merkittävän määrän kuolemia. Arviolta 10–20 prosenttia nuorten aikuisten kuolemista Euroopan kaupungeissa johtuu opioidien käytöstä. Tähän lukuun on vielä lisättävä muihin huumeidenkäytön muotoihin liittyvä kuolleisuus, mutta sen määrää on erittäin vaikea täsmentää.
Ezenkívül 2002-ben az intravénás droghasználattal összefüggő AIDS 1528 halálesetért felelt197, bár ez valószínűleg alábecsült érték. A kábítószer-használattal összefüggő halálesetek többi okait, így a betegségeket (pl. a hepatitis), az erőszakos cselekményeket és a baleseteket nehezebb értékelni, de valószínűleg ugyancsak jelentős számú halálesetért tehetők felelőssé. Az európai városokban becslések szerint a fiatal felnőttek körében a halálesetek 10–20%-a tulajdonítható az opiáthasználatnak (ld. fent). Ehhez még hozzá kell adni a kábítószer-használat más formáival összefüggő halálozási arányt, amelyet viszont nagyon nehéz számszerűsíteni.
I tillegg skyldtes 1 528 dødsfall i 2002 AIDS relatert til sprøytebruk (197), selv om dette tallet sannsynligvis er for lavt. Andre årsaker til narkotikarelaterte dødsfall er vanskeligere å vurdere, som sykdom (f.eks. hepatitt), vold og ulykker, men sannsynligvis står disse for et stort antall dødsfall. Det har blitt anslått at 10-20 % av alle dødsfall blant unge voksne i europeiske byer er relatert til opioidbruk (se over). I tillegg kommer dødsfall forbundet med andre typer narkotikabruk, men det er vanskelig å si noe om omfanget av dette.
Ponadto w 2002 r. AIDS wiążący się z dożylnym zażywaniem narkotyków był przyczyną 1528 zgonów (197), chociaż liczba ta jest prawdopodobnie zaniżona. Trudniej jest oszacować liczbę związanych z narkotykami zgonów spowodowanych innymi czynnikami, takimi jak choroby (np. wirusowe zapalenie wątroby), przemoc i wypadki, ale prawdopodobnie są to przyczyny wielu zgonów. Oszacowano, że w miastach europejskich 10–20% zgonów wśród młodych osób dorosłych można przypisać zażywaniu opiatów (patrz poniżej). Do tego należy dodać przypadki śmiertelne związane z innymi formami zażywania narkotyków, chociaż bardzo trudno jest oszacować ich liczbę.
În plus, SIDA provocată de consumul de droguri intravenoase a provocat 1 528 decese în 2002 (197), deşi cifra reprezintă probabil o subevaluare. Alte cauze ale deceselor legate de consumul de droguri, cum ar fi bolile (de ex. hepatita), violenţa şi accidentele, sunt mai dificil de evaluat, dar probabil că provoacă un număr semnificativ de decese. S-a estimat că 10–20 % dintre decesele în rândul adulţilor tineri din oraşele europene pot fi puse pe seama consumului de opiacee (vezi mai sus). La cestea ar trebui adăugată mortalitatea legată de alte forme de consum de droguri, deşi extrem de dificil de cuantificat.
Okrem toho, v roku 2002 AIDS súvisiaci s intravenóznym užívaním drog predstavoval 1 528 úmrtí (197), hoci toto je pravdepodobne nízky odhad. Iné príčiny úmrtí súvisiacich s drogami, ako sú choroby (napr. hepatitída), násilie a nehody sa ťažšie hodnotia, ale je pravdepodobné, že predstavujú dôležitý počet úmrtí. Odhaduje sa, že 10 – 20 % úmrtí medzi mladými dospelými v európskych mestách sa môže pripísať užívaniu opiátov (pozri vyššie). K tomuto by sa mala pripočítať úmrtnosť súvisiaca s inými formami užívania drog, hoci táto sa veľmi ťažko kvantifikuje.
Poleg tega je aids, povezan z uživanjem drog z vbrizgavanjem, povzročil 1528 smrtnih primerov v letu 2002 (197), čeprav je to število verjetno prenizko ovrednoteno. Druge vzroke za smrtne primere, povezane z drogo, kot so bolezen (npr. hepatitis), nasilje in nezgode, je težje oceniti, vendar pa po vsej verjetnosti povzročijo precej smrti. 10 do 20 % smrtnih primerov med mladimi odraslimi v evropskih mestih je po ocenah mogoče pripisati uživanju opioidov (glej zgoraj). K temu bi bilo treba prišteti smrtne primere, povezane z drugimi oblikami uživanja drog, čeprav je vse skupaj zelo težko kvantitativno opredeliti.
Därtill stod aids knutet till injektionsmissbruk för 1 528 dödsfall 2002 (197), även om detta förmodligen är en underskattning. Andra orsaker till narkotikarelaterade dödsfall som sjukdom (t.ex. hepatit) våld och olyckor är svårare att bedöma men de står sannolikt för ett större antal dödsfall. Det uppskattas att 10-20 % av dödsfallen bland unga vuxna i Europeiska städer kan hänföras till opiatmissbruk (se ovan). Till detta bör läggas dödsfall som beror på andra former av narkotikamissbruk, även om detta är mycket svårt att kvantifiera.
Bunlara ek olarak, damardan uyuşturucu kullanımına bağlı AIDS, 2002’de 1.528 ölüme sebep vermiştir (197) ancak bu tahmin muhtemelen gerçek rakamın altındadır. Uyuşturucuya bağlı ölümlerin hastalık (örneğin hepatit), şiddet ve kazalar gibi diğer sebeplerini değerlendirmek daha güç olmakla beraber, olasılıkla ölümlerin önemli bir oranını teşkil etmektedirler. Avrupa şehirlerindeki genç yetişkinler arasındaki ölümlerin % 10-20’sinin opioid kullanımına bağlanabileceği öngörülmüştür (bkz. yukarıdaki bilgiler). Bunları sayıya dökmek çok güç olmasına rağmen, buna diğer uyuşturucu kullanımı şekilleri de eklenmelidir.
  1. nodaļa: Politika un...  
gadam Padomei ir jāapstiprina ,,ar narkotikām saistītu noziegumu” kopīgā definīcija, pamatojoties uz Komisijas priekšlikumu, kas ir izstrādāts, ņemot vērā EMCDDA iesniegtos materiālus par pastāvošajiem pētījumiem.
Action 25.1 of the EU drugs action plan 2005–08 foresees the adoption by the Council, by 2007, of a common definition of ‘drug-related crime’, on the basis of a Commission proposal based on existing studies to be brought forward by the EMCDDA.
L'action 25.1 du Plan d'action drogue de l'Union européenne (2005-2008) prévoit l'adoption d'une définition commune de l'expression «criminalité liée à la drogue», fondée sur une proposition de la Commission sur la base des études existantes à présenter par l'OEDT.
Maßnahme 25.1 des EU-Drogenaktionsplans 2005-2008 sieht die Festlegung einer gemeinsamen Definition der „Drogenkriminalität“ durch den Rat bis 2007 vor. Grundlage hierfür soll ein Vorschlag der Kommission sein, der auf der Basis der von der EBDD vorzulegenden Studien erarbeitet werden soll.
2005-2008 prevé la adopción por parte del Consejo, a más tardar en 2007, de una definición común del término «delincuencia relacionada con la droga», que, partiendo de una propuesta de la Comisión, deberá elaborarse sobre la base de los estudios existentes que deberá remitir el OEDT.
L’azione 25.1 del piano d’azione dell’Unione europea in materia di lotta contro la droga per il periodo 2005–2008 prevede l’adozione da parte del Consiglio, entro il 2007, di una definizione comune di “reati correlati agli stupefacenti”, sulla base di una proposta della Commissione fondata su studi esistenti, che dovrà essere presentata dall’OEDT.
A acção 25.1 do plano de acção da UE de luta contra a droga 2005–2008 prevê a adopção pelo Conselho, até 2007, de uma definição comum de “criminalidade relacionada com a droga”, a partir de uma proposta da Comissão baseada nos estudos existentes, que deverá ser apresentada pelo OEDT.
Ο δράση 25.1 του σχεδίου δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005–08) προβλέπει την υιοθέτηση από το Συμβούλιο, έως το 2007, ενός κοινού ορισμού του όρου «έγκλημα που σχετίζεται με τα ναρκωτικά», βάσει πρότασης της Επιτροπής που θα βασίζεται σε υπάρχουσες μελέτες που θα παρουσιάσει το ΕΚΠΝΤ.
Actie 25.1 van het EU-actieplan inzake drugs (2005-2008) voorziet in de aanneming door de Raad, tegen 2007, van een gemeenschappelijke definitie van “drugsgerelateerde criminaliteit”, op basis van een voorstel van de Commissie, die zich voor de opstelling daarvan baseert op door het EWDD voor te leggen studies.
Opatření 25.1 Protidrogového akčního plánu EU (2005–2008) předpokládá, že Rada přijme do roku 2007 společnou definici výrazu „trestná činnost související s drogami“ na základě návrhu Komise vycházejícího ze stávajících studií předložených EMCDDA.
I henhold til foranstaltning 25.1 i EU's narkotikahandlingsplan for 2005–2008 skal Rådet senest i 2007 vedtage en fælles definition af begrebet "narkotikarelateret kriminalitet" på grundlag af et forslag fra Kommissionen baseret på de foreliggende undersøgelser, der fremlægges af EONN.
ELi narkootikumidealases tegevuskava (2005–2008) punktis 25.1 nähakse ette, et 2007. aastaks võtab nõukogu vastu ühismääratluse mõiste kohta „uimastitega seotud kuritegu“, tehes seda vastavalt komisjoni ettepanekule, mis põhineb EMCDDA esitatud olemasolevatel uuringutel.
Huumausaineita koskevaan EU:n toimintasuunnitelmaan 2005–2008 sisältyvän erityistoimen 25.1 tavoitteen mukaisesti neuvosto aikoo vuoteen 2007 mennessä hyväksyä komission ehdotuksesta yhteisen määritelmän käsitteelle ”huumausainerikos”. Komissio laatii ehdotuksensa EMCDDA:n sille toimittamien viimeisimpien tutkimusten perusteella.
Az EU 2005–08-as kábítószer-ellenes cselekvési tervének 25.1. intézkedése előirányozza, hogy a Tanács az EMCDDA által előterjesztendő, meglévő tanulmányokon alapuló bizottsági javaslat alapján 2007-re fogadja el a „kábítószerrel kapcsolatos bűnözés” közös meghatározását.
Tiltak 25.1 i EUs handlingsplan mot narkotika 2005-08 forutsetter at Rådet innen 2007 vedtar en felles definisjon av ”narkotikarelatert kriminalitet” på grunnlag av et Kommisjonsforslag basert på foreliggende studier som skal legges fram av EONN.
Działanie 25.1 Antynarkotykowego planu działania UE 2005–2008 przewiduje przyjęcie przez Radę w 2007 r. wspólnej definicji „przestępstwa związanego z narkotykami” na podstawie projektu Komisji wykorzystującego dostępne wyniki badań, które przedstawi EMCDDA.
Acţiunea 25.1 din Planul de acţiune al UE în privinţa drogurilor 2005–2008 prevede adoptarea de către Consiliu, până în 2007, a unei definiţii comune a „infracţionalităţii legate de droguri”, pe baza unei propuneri a Comisiei, fundamentată pe studiile existente care trebuie prezentate de OEDT.
Opatrenie 25.1 protidrogového akčného plánu EÚ na roky 2005 – 2008 počíta s prijatím spoločnej definície „trestných činov súvisiacich s drogami“ Radou do roku 2007 na základe návrhu Komisie založeného na existujúcich štúdiách, ktoré majú byť predložené EMCDDA.
Ukrep 25.1 akcijskega načrta EU na področju drog za obdobje 2005–2008 predvideva, da bo Svet do leta 2007 sprejel skupno opredelitev "z drogo povezanega kriminala" na podlagi predloga Komisije, ki bo temeljil na obstoječih študijah, ki jih bo predložil Center.
Enligt åtgärd 25.1 i EU:s handlingsplan mot narkotika 2005–2008 ska rådet senast 2007 anta en gemensam definition av uttrycket ”narkotikarelaterad brottslighet”, som ska baseras på ett kommissionsförslag på grundval av befintliga undersökningar som ska läggas fram av ECNN.
2005-08 AB uyuşturucu eylem planı’nın 25.1 sayılı Eylemi, ‘uyuşturucuya bağlı suç’un ortak bir tanımının, EMCDDA tarafından öne sürülecek mevcut araştırmalara dayanan bir Komisyon tasarısına dayanarak, Konsey tarafından 2007’ye kadar kabul edilmesini öngörmektedir.
  1. nodaļa: Politika un...  
Visbeidzot, jaunpieņemtajās valsts narkotiku stratēģijās novērtējums ir atzīts par vienu no svarīgākajiem aspektiem. Latvijas Narkotiku kontroles un narkomānijas ierobežošanas koordinācijas padome katru gadu novērtēs programmas īstenošanu, bet rezultātu galīgo ārējo novērtējumu ir paredzēts veikt 2009.
Finally, evaluation is identified as a key element in the newly adopted national drug strategies. In Latvia, the Drug Control and Drug Addiction Restriction Coordination Council will evaluate the progress of implementation of the programme every year, and in Luxembourg a final external output evaluation will be undertaken in 2009.
Enfin, l’évaluation est considérée comme un élément capital des nouvelles stratégies antidrogue nationales récemment adoptées. En Lettonie, le Conseil de contrôle des drogues et de coordination de la réduction des toxicomanies évaluera chaque année les progrès enregistrés dans la mise en œuvre du programme et, au Luxembourg, une évaluation externe finale des résultats sera menée en 2009.
Schließlich wird die Evaluierung in den neuen nationalen Drogenstrategien als zentrales Element festgelegt. In Lettland wird der Koordinierungsrat für Drogenkontrolle und Eindämmung der Drogensucht die bei der Programmdurchführung erzielten Fortschritte jährlich evaluieren, und in Luxemburg soll im Jahr 2009 eine abschließende externe Evaluierung der Ergebnisse durchgeführt werden.
Infine, la valutazione è vista come un elemento irrinunciabile nelle strategie nazionali antidroga di recente approvazione. In Lettonia, il Consiglio per il controllo delle droghe e il coordinamento delle misure di riduzione della tossicodipendenza valuterà con cadenza annuale l’andamento del programma; in Lussemburgo verrà effettuata nel 2009 una valutazione finale esterna dei risultati.
Por último, a avaliação é identificada como um elemento fundamental nas estratégias nacionais de luta contra a droga recentemente adoptadas. Na Letónia, o Conselho de Coordenação do Controlo da Droga e da Toxicodependência avaliará os progressos da execução do programa todos os anos e no Luxemburgo proceder-se-á a uma avaliação externa final dos resultados em 2009.
Τέλος, η αξιολόγηση αναδεικνύεται σε βασικό στοιχείο των εθνικών στρατηγικών για τα ναρκωτικά που υιοθετήθηκαν πρόσφατα. Στη Λεττονία, το συμβούλιο συντονισμού του ελέγχου των ναρκωτικών και του περιορισμού της τοξικομανίας θα αξιολογεί την πρόοδο που σημειώνεται κάθε χρόνο στην εφαρμογή του προγράμματος, και στο Λουξεμβούργο το 2009 πρόκειται να διενεργηθεί τελική εξωτερική αξιολόγηση των αποτελεσμάτων.
Tot slot is evaluatie in de recentelijk aangenomen nationale drugsstrategieën aangemerkt als een van de hoofdelementen. Zo zal de Coördinerende Raad voor de bestrijding van drugs en terugdringing van drugsverslaving in Letland jaarlijks een evaluatie uitvoeren van de vorderingen die gemaakt worden bij de uitvoering van het programma, en in Luxemburg zal in 2009 een afsluitende externe evaluatie van de resultaten plaatsvinden.
A konečně je jako klíčový prvek v nově přijatých národních protidrogových strategiích uváděno hodnocení. V Lotyšsku Rada pro kontrolu drog a koordinaci snižování drogové závislosti bude každý rok hodnotit postup uplatňování programu a v Lucembursku proběhne v roce 2009 závěrečné externí hodnocení výsledků.
Endelig indgår evaluering som et centralt element i de nyligt vedtagne nationale narkotikastrategier. I Letland vil det nationale koordineringsråd for narkotikabekæmpelse og begrænsning af narkotikamisbrug evaluere, hvilke fremskridt der hvert år er gjort med gennemførelsen af programmet, og i Luxembourg vil der blive foretaget en endelig ekstern resultatevaluering i 2009.
Lõpetuseks võib öelda, et hindamist peetakse hiljuti vastuvõetud riiklikes strateegiates äärmiselt oluliseks. Lätis hindab narkootikumide kontrolli narkomaania piiramise koordineerimisnõukogu igal aastal tegevuskava rakendamist, Luksemburgis toimub tulemuste lõplik välishindamine 2009. aastal.
Äskettäin hyväksytyissä uusissa kansallisissa huumestrategioissa arviointia on pidetty yhtenä ratkaisevista tekijöistä. Latviassa huumausainevalvonnan ja huumeriippuvuuden ehkäisytoimien koordinointineuvosto arvioi vuosittain ohjelman toteutuksen edistymistä, ja Luxemburgissa lopullinen ulkopuolinen tulosten arviointi on määrä suorittaa vuonna 2009.
Végezetül elmondhatjuk, hogy az értékelés kulcsfontosságú szerepét az újonnan elfogadott nemzeti kábítószer-stratégiák is felismerik. Lettországban a program végrehajtásában elért előrehaladást évről évre a kábítószer-felügyeleti és kábítószer-függőséget csökkentő koordinációs tanács fogja értékelni, Luxemburgban pedig 2009 végén külső záró kimeneti értékelést fognak végezni.
Evaluering betraktes som et nøkkelelement i de nylig vedtatte nasjonale narkotikastrategiene. I Latvia skal samordningskomiteen for narkotikakontroll og begrensning av narkotikaavhengighet årlig evaluere gjennomføringen av programmet, og i Luxembourg skal det i 2009 foretas en ekstern evaluering av resultatene.
Ponadto ocenę uważa się za kluczowy element nowo przyjętych krajowych strategii antynarkotykowych. Na Łotwie rada koordynacyjna ds. kontroli narkotyków i ograniczenia uzależnienia od narkotyków co roku oceni postęp we wdrażaniu programu, a w Luksemburgu końcowa zewnętrzna ocena wyników zostanie przeprowadzona w 2009 r.
În sfârşit, evaluarea este prezentată ca un element cheie în strategiile naţionale nou adoptate privind drogurile. În Lituania, Consiliul de control al drogurilor şi de coordonare a restrângerii toxicomaniei evaluează anual progresul în aplicarea programului, iar în Luxemburg se va efectua în 2009 o evaluare externă finală a rezultatelor.
Nakoniec je hodnotenie označené za kľúčový prvok novo schválených národných protidrogových stratégií. V Lotyšsku bude Koordinačná rada na kontrolu drog a obmedzenie drogovej závislosti hodnotiť pokrok v realizácii programu každý rok a v Luxembursku sa záverečné externé hodnotenie výsledkov uskutoční v roku 2009.
Vrednotenje je v novo sprejetih nacionalnih strategijah boja proti drogam opredeljeno kot ključni element. V Latviji bo Svet za usklajevanje nadzora nad drogami in omejitev zasvojenosti z drogami vsako leto ovrednotil napredek pri izvajanju programa, v Luksemburgu pa bo končno zunanje vrednotenje rezultatov opravljeno leta 2009.
I de nyligen antagna nationella narkotikastrategierna lyfts slutligen utvärderingen fram som ett centralt inslag. I Lettland kommer rådet för samordning av narkotikakontroll och begränsning av narkotikamissbruk att utvärdera framstegen med genomförandet av programmet varje år, och i Luxemburg kommer en slutlig extern resultatutvärdering att genomföras år 2009.
Son olarak, değerlendirme, yeni kabul edilen ulusal uyuşturucu stratejilerinde anahtar bir unsur olarak saptanmıştır. Letonya’da, Uyuşturucu Kontrolü ve Uyuşturucu Bağımlılığını Sınırlandırma Koordinasyon Konseyi, her yıl programın uygulanmasının ilerleyişini değerlendirecek ve 2009’da Lüksemburg’da son bir dış sonuç değerlendirmesi yapılacaktır.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Saskaņā ar aplēsēm 2004. gadā ES ir bijuši 60 000 atsavināšanas gadījumi, kuros ir konfiscētas 74 tonnas kokaīna. Kokaīns lielākoties ir atsavināts Rietumeiropas valstīs, jo īpaši Spānijā, kur ir reģistrēta aptuveni puse no visiem atsavināšanas gadījumiem un konfiscēta apmēram puse no ES pēdējos 5 gados atsavinātā kokaīna (135).
In 2004, an estimated 60 000 seizures of 74 tonnes of cocaine were made in the EU. Most seizures of cocaine are reported in Western European countries, especially Spain, which accounts for about half the seizures and amounts recovered in the EU in the last 5 years (135). Over the period 1999–2004, the number of cocaine seizures (136) increased overall at EU level, while quantities (137) seized fluctuated within an upward trend. However, based on reporting countries, quantities appear to have declined in 2004 – perhaps in comparison with the exceptional amount recovered in Spain the year before.
En 2004, on estime que 60 000 saisies, soit 74 tonnes, de cocaïne ont été réalisées dans l'Union européenne. La plupart des saisies de cocaïne sont enregistrées dans des pays d'Europe occidentale, en particulier en Espagne, qui représente près de la moitié des saisies et des quantités interceptées dans l'UE au cours des cinq dernières années (135). Au cours de la période comprise entre 1999 et 2004, le nombre de saisies de cocaïne (136) a globalement augmenté dans l'UE, tandis que les quantités saisies (137) ont fluctué, mais en suivant une tendance à la hausse. Cependant, sur la base des informations fournies par les pays déclarants, les quantités semblent avoir baissé en 2004, peut-être en raison de la quantité exceptionnelle saisie en Espagne l'année précédente.
Im Jahr 2004 wurden in der EU bei schätzungsweise 60 000 Sicherstellungen 74 Tonnen Kokain beschlagnahmt. Die meisten Sicherstellungen von Kokain werden aus westeuropäischen Ländern gemeldet, insbesondere aus Spanien, auf das etwa die Hälfte der in den letzten fünf Jahren in der EU erfolgten Sicherstellungen und beschlagnahmten Mengen entfällt (135). Im Zeitraum 1999 bis 2004 stieg die Zahl der Sicherstellungen von Kokain (136) auf EU-Ebene insgesamt an, während die sichergestellten Mengen (137) zwar schwankten, insgesamt aber ebenfalls eine steigende Tendenz aufwiesen. Den Berichten zufolge sind die Mengen jedoch im Jahr 2004 offenbar gesunken – was vielleicht darauf zurückzuführen ist, dass im Vorjahr in Spanien eine außergewöhnlich große Menge Kokain beschlagnahmt worden war.
Se estima que en 2004 se realizaron 60 000 incautaciones con 74 toneladas de cocaína en la UE. Según los informes, la mayor parte de la cocaína se incauta en los países de Europa Occidental y, en especial, en España, que representa alrededor de la mitad de las incautaciones y cantidades aprehendidas en la UE durante los últimos cinco años (135). Durante el período comprendido entre 1999 y 2004, el número de incautaciones de cocaína (136) aumentó de manera general en la UE, mientras que las cantidades (137) aprehendidas registraron fluctuaciones con una tendencia al alza. No obstante, tomando como referencia las tendencias de los países que han facilitado información, la cantidad de cocaína incautada parece haber disminuido en 2004 (quizá en comparación con la excepcional cantidad recuperada en España el año anterior).
Nel 2004 sono state intercettate nell’Unione europea, nell’ambito di 60 000 sequestri effettuati, 74 tonnellate di cocaina. La maggior parte dei sequestri di cocaina è stata effettuata nei paesi dell’Europa occidentale, soprattutto in Spagna, dove vengono segnalati circa la metà dei sequestri e dei quantitativi recuperati nell’Unione europea negli ultimi 5 anni (135). Nel periodo 1999–2004 il numero di sequestri di cocaina (136) è aumentato in generale a livello europeo, mentre i quantitativi intercettati (137) hanno oscillato, mostrando comunque una tendenza all’aumento. Tuttavia, stando a quanto riferito dai paesi per i quali si dispone di informazioni, i quantitativi sequestrati sembrano essere diminuiti nel 2004, forse per via dell’eccezionale volume di sostanze illecite recuperato in Spagna l’anno precedente.
Em 2004, estima-se que foram efectuadas 60 000 apreensões de 74 toneladas de cocaína, na União Europeia. A maioria destas apreensões registou-se em países da Europa Ocidental, especialmente em Espanha, que é responsável por cerca de metade das apreensões e dos volumes apreendidos na UE nos últimos cinco anos (135). No período de 1999 a 2004, verificou-se um aumento global do número de apreensões de cocaína (136) a nível da UE, embora as quantidades (137) apreendidas tenham apresentado oscilações, dentro de uma tendência crescente. No entanto, com base nos países que forneceram informações, as quantidades parecem ter diminuído em 2004 – talvez em comparação com o volume excepcional apreendido em Espanha no ano anterior.
Το 2004 στην ΕΕ εκτιμάται ότι πραγματοποιήθηκαν 60 000 κατασχέσεις συνολικά 74 τόνων κοκαΐνης. Οι περισσότερες κατασχέσεις κοκαΐνης αναφέρθηκαν σε δυτικοευρωπαϊκές χώρες, κυρίως την Ισπανία, η οποία αντιπροσωπεύει το ήμισυ περίπου των κατασχέσεων και των ποσοτήτων που κατασχέθηκαν στην ΕΕ την τελευταία πενταετία (135). Κατά την περίοδο 1999–2004, ο αριθμός των κατασχέσεων κοκαΐνης (136) αυξήθηκε συνολικά σε επίπεδο ΕΕ, ενώ οι ποσότητες (137) εμφάνισαν διακύμανση με ανοδική τάση. Ωστόσο, βάσει των στοιχείων που παρείχαν οι χώρες, οι ποσότητες φαίνεται να μειώθηκαν το 2004 – ενδεχομένως συγκριτικά με τις εξαιρετικά μεγάλες ποσότητες που κατασχέθηκαν στην Ισπανία το προηγούμενο έτος.
In 2004 zijn er in de EU zo’n 60 000 vangsten gedaan, samen goed voor 74 ton. De meeste cocaïnevangsten worden gemeld in West-Europese landen, met name in Spanje, dat verantwoordelijk is voor ongeveer de helft van de vangsten en in beslag genomen hoeveelheden in de EU in de afgelopen vijf jaar (135). Over de periode 1999-2004 is het totale aantal cocaïnevangsten (136) in de EU toegenomen, terwijl de in beslag genomen hoeveelheden (137) fluctueerden, met een opwaartse tendens. Afgaande op de rapportages van de verschillende landen lijken de hoeveelheden in 2004 evenwel te zijn afgenomen – wellicht relatief ten opzichte van de uitzonderlijke hoeveelheid die in het voorgaande jaar in Spanje in beslag werd genomen.
V roce 2004 bylo v EU provedeno odhadem 60 000 záchytů kokainu o celkovém objemu 74 tun. Většina záchytů kokainu je hlášena ze západoevropských zemí, zejména ze Španělska, které představuje přibližně polovinu všech záchytů i objemu zadrženého v EU v průběhu posledních 5 let (135). Za období 1999–2004 se počet záchytů kokainu (136) na úrovni EU celkově zvýšil, zatímco zadržená množství (137) kolísala, nicméně v rámci stoupající tendence. Podle sledovaných zemí však v roce 2004 došlo k poklesu množství – patrně je tomu tak ve srovnání s výjimečným množstvím zadrženým ve Španělsku o rok dříve.
I 2004 blev der i EU foretaget skønsmæssigt 60 000 beslaglæggelser af i alt 74 tons kokain. De fleste beslaglæggelser af kokain indberettes i vesteuropæiske lande, navnlig Spanien, som tegner sig for ca. halvdelen af beslaglæggelserne og de beslaglagte mængder i EU i de seneste 5 år (135). I perioden 1999–2004 steg antallet af kokainbeslaglæggelser (136) generelt på EU-plan, mens de beslaglagte mængder (137) svingede med en stigende tendens. Ifølge de indberettende lande synes mængderne imidlertid at være faldet i 2004 – måske i forhold til den usædvanligt store mængde, der blev beslaglagt i Spanien i det foregående år.
2004. a viidi ELis läbi hinnanguliselt 60 000 konfiskeerimist, mille käigus konfiskeeriti 74 tonni kokaiini. Enamik kokaiini konfiskeerimisi leidis aset Lääne-Euroopa riikides, eelkõige Hispaanias, mille arvel on umbes pool viimase viie aasta jooksul ELis läbi viidud konfiskeerimiste üldarvust ja konfiskeeritud kogustest.(135) Ajavahemikul 1999–2004 suurenes kokaiini konfiskeerimiste üldarv(136) ELi ulatuses ning konfiskeeritud kogused(137) üldiselt suurenesid. Kuid andmed esitanud riikide teabe põhjal tundub, et 2004. aastal kogused vähenesid – võibolla tundub see nii võrdluses eelmisel aastal Hispaanias tabatud erandlikult suure kogusega.
EU:ssa tehtiin vuonna 2004 arviolta 60 000 kokaiinitakavarikkoa, joissa otettiin haltuun yhteensä 74 tonnia kokaiinia. Suurin osa kokaiinitakavarikkoja koskevista ilmoituksista tuli Länsi-Euroopan maista, etenkin Espanjasta, jonka osuus on yli puolet EU:ssa viiden viime vuoden aikana tehtyjen takavarikkojen lukumäärästä ja takavarikoiduista määristä (135). Ajanjaksolla 1999–2004 kokaiinitakavarikkojen lukumäärä (136) EU:ssa kasvoi yleisesti, kun taas takavarikoidut määrät (137) vaihtelivat, mutta ovat kuitenkin kasvamaan päin. Maiden toimittamien tietojen perusteella määrät ovat kuitenkin supistuneet vuonna 2004, ainakin Espanjassa sitä edeltävänä vuonna takavarikoituun poikkeuksellisen suureen määrään verrattuna.
2004-ben az EU-ban becslések szerint 60 000 lefoglalás során 74 tonnányi kokaint foglaltak le. A legtöbb kokainlefoglalást a nyugat-európai országokból jelentették, különösen Spanyolországból, amely az EU-ban történt lefoglalások számának és mennyiségének körülbelül feléért felelt az elmúlt öt évben135. Az 1999–2004 közötti időszak során a kokainlefoglalások száma136 az EU szintjén összességében nőtt, miközben a lefoglalt mennyiségek137 az emelkedő tendencián belül ingadoztak. A jelentéstevő országok közlései alapján azonban úgy tűnik, hogy a mennyiségek 2004-ben csökkentek, bár talán csak az ezt megelőző évben Spanyolországban megtalált kivételesen nagy mennyiséggel összehasonlítva.
I 2004 ble det gjort anslagsvis 60 000 beslag av til sammen 74 tonn kokain i EU. De fleste kokainbeslagene rapporteres i vesteuropeiske land, spesielt Spania, som står for omtrent halvparten av beslagene og mengdene funnet i EU de siste fem årene (135). Mellom 1999 og 2004 økte antallet kokainbeslag (136) i EU. Mengdene (137) som ble beslaglagt varierte, men viste en oppadgående trend. Basert på opplysninger fra de rapporterende landene synes mengdene likevel å ha gått ned i 2004 – i hvert fall i forhold til de eksepsjonelle mengdene som ble tatt i Spania året før.
Ocenia się, że w 2004 r. w UE dokonano 60 000 konfiskat 74 t kokainy. Większość przypadków konfiskaty kokainy miała miejsce w krajach Europy Zachodniej, szczególnie w Hiszpanii, na którą przypada około połowa przypadków konfiskaty oraz ilości kokainy skonfiskowanej w UE w ciągu ostatnich 5 lat (135). W latach 1999–2004 nastąpił ogólny wzrost liczby przypadków konfiskaty kokainy (136) na poziomie UE, podczas gdy skonfiskowane ilości (137) wykazywały wahania z tendencją zwyżkową. Jednak dane z krajów objętych sprawozdaniem pozwalają przypuszczać, że ilości te zmniejszyły się w 2004 r. — być może w porównaniu w wyjątkowo dużą ilością skonfiskowaną w Hiszpanii w poprzednim roku.
Se estimează că în 2004 s-au efectuat în Uniunea Europeană 60 000 de capturi, totalizând 74 de tone de cocaină. Majoritatea capturilor de cocaină au fost raportate în ţările Europei de Vest, mai ales în Spania, care a contribuit cu aproape jumătate din capturile şi cantităţile recuperate în Uniunea Europeană în ultimii 5 ani (135). La nivelul Uniunii Europene, numărul de capturi de cocaină (136) a crescut, pe ansamblu, pe parcursul perioadei 1999–2004, în timp ce cantităţile (137) confiscate au fluctuat prezentând o tendinţă crescătoare. Totuşi, potrivit ţărilor care fac obiectul raportului, cantităţile par să fi scăzut în 2004 – probabil în comparaţie cu cantitatea excepţională recuperată capturată în Spania în anul anterior.
Odhaduje sa, že v roku 2004 sa v EÚ urobilo 60 000 zachytení 74 ton kokaínu. Väčšina zachytení kokaínu sa uvádza z krajín západnej Európy, najmä zo Španielska, ktoré predstavuje asi polovicu zachytení a množstiev získaných v EÚ v posledných 5 rokoch (135). Počas obdobia 1999 – 2004 sa počet zachytení kokaínu (136) celkovo zvýšil na úrovni EÚ, kým zachytené množstvá (137) kolísali v rámci stúpajúceho trendu. Avšak na základe krajín, ktoré poskytli správy, sa zdá, že v roku 2004 množstvá poklesli – snáď v porovnaní s mimoriadnym množstvom získaným v Španielsku rok predtým.
Ocenjuje se, da je bilo leta 2004 v okrog 60.000 zasegih v EU zaplenjenih približno 74 ton kokaina. O večini zasegov kokaina so poročale zahodnoevropske države, posebej Španija, kjer je bila opravljena približno polovica zasegov okrog pol celotne količine kokaina, zaplenjenega v EU v zadnjih petih letih (135). V obdobju od leta 1999 do 2004 se je število zasegov kokaina (136) na ravni EU na splošno povečalo, zasežene količine (137) pa so nihale ob trendih povečevanja. Vendar pa je videti, da so se količine glede na države poročevalke leta 2004 zmanjšale – morda v primerjavi z izredno količino, ki jo je Španija zasegla leto prej.
Under 2004 gjordes i EU uppskattningsvis 60 000 beslag av totalt 74 ton. De flesta beslagen av kokain rapporteras i Västeuropa, och särskilt i Spanien som står för ungefär hälften av alla beslag och mängder som konfiskerats i EU under de senaste 5 åren (135). Under perioden 1999–2004 ökade antalet beslag av kokain (136) totalt sett i EU, medan mängderna (137) varierade inom en uppåtgående trend. Att döma av uppgifter från de rapporterande länderna förefaller emellertid mängderna att ha minskat under 2004, kanske i jämförelse med den exceptionellt stora kvantitet som beslagtogs i Spanien 2003.
AB’de 2004 yılında, tahmini 60.000 ele geçirme vakasında 74 ton kokain ele geçirilmiştir. Çoğu kokain ele geçirmesi Batı Avrupa ülkelerinde, özellikle de son 5 yılda AB’deki ele geçirmelerin ve geri alınan miktarların yaklaşık yarısını oluşturan İspanya’da bildirilmiştir (135). 1999-2004 döneminde, kokain ele geçirmelerinin sayısı (136) AB’de genel olarak artış gösterirken ele geçirilen miktarlar (137) yukarı doğru bir eğilim içinde dalgalanmıştır. Ancak, rapor eden ülkeler temel alındığında, miktarlar –belki de önceki yıl İspanya’da yakalanan sıradışı miktara oranla –2004’te düşer gibi olmuştur.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gadā ir bijusi jaunās psihoaktīvās vielas 1-(3-hlorofenil)piperazīna (mCPP) parādīšanās un straujā izplatīšanās. Viela mCPP ir arilsubstituēts piperazīns tāpat kā benzilpiperazīns (BZP), ko EWS pārrauga kopš 1999.
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
Cea mai importantă nouă evoluţie în 2005 a fost apariţia şi răspândirea rapidă a noii substanţe psihoactive 1-(3-clorfenil)piperazină (mCPP). mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia. Până la sfârşitul anului 2005, tabletele cu conţinut de mCPP au fost capturate de autorităţile de aplicare a legii sau au fost descoperite în diferite contexte de recreere (dans în aer liber/festivaluri de muzică, cluburi de dans etc.) în aproape toate statele membre. Aceste tablete sunt aproape întotdeauna concepute pentru a semăna şi, probabil, a se comercializa ca ecstasy. Drogul este în principal disponibil sub formă de tablete, iar efectele subiective ale mCPP şi MDMA sunt parţial comparabile (Bossong et al., 2005). În plus, mCPP se găseşte deseori în combinaţie cu MDMA. Prin faptul că este puţin probabil ca acest lucru să se datoreze unei contaminări accidentale, se sugerează că adăugarea deliberată de mCPP poate avea scopul de a potenţa sau modifica efectele MDMA. Se pare că nu prea există cerere sau piaţă specifică a mCPP în Uniunea Europeană.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gadā ir bijusi jaunās psihoaktīvās vielas 1-(3-hlorofenil)piperazīna (mCPP) parādīšanās un straujā izplatīšanās. Viela mCPP ir arilsubstituēts piperazīns tāpat kā benzilpiperazīns (BZP), ko EWS pārrauga kopš 1999.
The most significant new development in 2005 was the appearance and rapid spread of the new psychoactive substance 1-(3-chlorophenyl)piperazine (mCPP). mCPP is an aryl-substituted piperazine, as is benzylpiperazine (BZP), a substance monitored by the EWS since 1999. The first official notifications of the detection of mCPP were received by the EMCDDA and Europol in February/March 2005, concerning samples collected in France and Sweden. By the end of 2005, mCPP-containing tablets had been seized by the law enforcement authorities or found in the context of various recreational activities (open-air dance/music festivals, dance clubs, etc.) in almost all Member States. They are almost always designed to look like, and presumably marketed as, ecstasy. The drug is chiefly available in tablet form, and the subjective effects of mCPP and MDMA are partially comparable (Bossong et al., 2005). In addition, mCPP is often found in combination with MDMA. Since this is unlikely to be the result of accidental contamination, it suggests that the deliberate addition of mCPP may be intended to potentiate or modify the effects of MDMA. There seems to be little specific demand or market for mCPP in its own right in the EU.
Le nouveau développement le plus significatif survenu en 2005 a été l'apparition et la diffusion rapide de la nouvelle substance psychoactive qu'est la 1‑(3‑chlorophényl)piperazine (mCPP). La mCPP est une pipérazine avec substitution du noyau aromatique, comme la benzylpipérazine (BZP), une substance surveillée par le système d'alerte rapide depuis 1999. L'OEDT et Europol ont reçu les premières notifications officielles de signalement de la mCPP en février-mars 2005. Elles concernaient des échantillons trouvés en France et en Suède. Fin 2005, des comprimés contenant de la mCPP ont été saisis par les services répressifs ou trouvés dans le cadre de diverses activités de loisirs (festivals de danse ou de musique en plein air, discothèques, etc.) dans presque tous les États membres. Elles sont pratiquement toujours élaborées de manière à ressembler à de l'ecstasy et sont, selon toute hypothèse, vendues comme ecstasy. Cette drogue est surtout disponible sous la forme de comprimés et les effets subjectifs de la mCPP et du MDMA sont en partie comparables (Bossong et al., 2005). Par ailleurs, la mCPP est souvent combinée à du MDMA. Étant donné qu'il est peu probable qu'il s'agisse du résultat d'une contamination accidentelle, cette constatation donne à penser que l'ajout délibéré de mCPP pourrait avoir pour but de renforcer ou de modifier les effets du MDMA. Il semble qu'il n'existe qu'une faible demande ou un petit marché spécifique pour la mCPP propremente dit dans l'UE.
Die wichtigste neue Entwicklung des Jahres 2005 war das Auftauchen und die rasche Verbreitung der neuen psychoaktiven Substanz 1-(3-Chlorphenyl)-Piperazin (mCPP). mCPP ist ebenso wie Benzylpiperazin (BZP), das seit 1999 im Rahmen des Frühwarnsystems beobachtet wird, ein Aryl-substituiertes Piperazin. Die ersten offiziellen Meldungen über den Nachweis von mCPP gingen im Februar/März 2005 bei der EBDD und Europol ein und betrafen Stichproben aus Frankreich und Schweden. Bis Ende 2005 wurden in fast allen Mitgliedstaaten mCPP-haltige Tabletten von den Strafverfolgungsbehörden sichergestellt oder im Rahmen verschiedener Freizeitveranstaltungen (Open-Air-Tanz-/-Musikfestivals, Tanzlokale usw.) gefunden. Fast immer sehen sie aus wie Ecstasy und werden vermutlich auch als solches gehandelt. mCPP ist vorwiegend in Tablettenform erhältlich, und seine subjektive Wirkung ist teilweise mit der von MDMA vergleichbar (Bossong et al., 2005). Darüber hinaus wird mCPP häufig in Kombination mit MDMA nachgewiesen. Da es unwahrscheinlich ist, dass dies auf eine versehentliche Verunreinigung zurückzuführen ist, liegt der Schluss nahe, dass mCPP vorsätzlich beigemischt wird, um eine Verstärkung oder Veränderung der Wirkung des MDMA zu erzielen. mCPP alleine wird in der EU offenbar weder in größerem Umfang nachgefragt, noch gibt es einen speziellen Markt für diese Droge.
El nuevo desarrollo más significativo en 2005 fue la aparición y rápida expansión de la nueva sustancia psicoactiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La sustancia mCPP es una piperazina aril sustituida, al igual que la benzilpiperazina (BZP), una sustancia controlada por el SAR desde 1999. El OEDT y Europol recibieron las primeras notificaciones oficiales de la detección de mCPP en febrero y marzo de 2005, a raíz de unas muestras recogidas en Francia y Suecia. Hasta finales de 2005, las fuerzas y cuerpos de seguridad incautaron pastillas que contenían mCPP, o éstas se encontraron en el marco de diferentes actividades recreativas (festivales de baile/música al aire libre, locales de baile, etc.) en casi todos los Estados miembros. En casi todos los casos se habían diseñado para tener el mismo aspecto que el éxtasis y probablemente ser comercializadas como tal. La droga se encuentra disponible principalmente en forma de pastilla, y los efectos subjetivos de la mCPP se pueden comparar en parte a los de la MDMA (Bossong et al., 2005). Además, la mCPP suele encontrarse en combinación con MDMA. Puesto que es muy poco probable que esta combinación sea fruto de una contaminación accidental, este hecho sugiere que con la adición deliberada de mCPP se pretende potenciar o modificar los efectos de la MDMA. Aparentemente, en la UE no existe una gran demanda específica de la mCPP ni un mercado especial para esta droga.
La novità più significativa nel 2005 è stata la comparsa e la rapida diffusione della nuova sostanza psicoattiva 1-(3-clorofenil)piperazina (mCPP). La mCPP è una piperazina di aril sostituito, come la benzilpiperazina (BZP), una sostanza monitorata dall’EWS dal 1999. Le prime notifiche ufficiali di individuazione della mCPP sono state inviate all’OEDT e all’Europol nel febbraio/marzo 2005 e riguardano campioni raccolti in Francia e Svezia. Alla fine del 2005 le forze di polizia avevano sequestrato o trovato pasticche a base di mCPP nell’ambito di diverse attività ricreative (danza all’aria aperta/festival musicali, locali da ballo, ecc.) in quasi tutti gli Stati membri. Nella quasi totalità dei casi le pasticche erano state fabbricate in modo che somigliassero all’ecstasy e presumibilmente vendute come ecstasy. La droga è perlopiù disponibile sotto forma di pasticca e gli effetti soggettivi di mCPP e MDMA possono essere parzialmente equiparati (Bossong e altri, 2005). Inoltre, spesso la mCPP viene associata alla MDMA. Essendo improbabile che questo sia il frutto di una contaminazione accidentale, sembra di capire che l’aggiunta intenzionale di mCPP sia fatta per potenziare o modificare gli effetti della MDMA. La domanda specifica o il mercato specifico della mCPP sembrano di poco conto nell’Unione europea.
A evolução mais significativa ocorrida em 2005 foi o aparecimento e a rápida expansão da nova substância psicoactiva 1-(3-clorofenil) piperazina (mCPP). A mCPP é uma piperazina substituível pelo aril, tal como a benzilpiperazina (BZP), uma substância monitorizada pelo EWS desde 1999. As primeiras notificações oficiais da detecção de mCPP foram recebidas pelo OEDT e pela Europol em Fevereiro/Março de 2005, e referiam-se a amostras colhidas em França e na Suécia. Em finais de 2005, as autoridades de aplicação da lei apreenderam comprimidos com mCPP, ou detectaram-nos no contexto de várias actividades recreativas (dança ao ar livre/festivais de música, clubes de dança, etc.), em quase todos os Estados-Membros. Estes comprimidos são quase sempre desenhados de modo a assemelhar-se e, presumivelmente, a serem comercializados como ecstasy. A droga está principalmente disponível em comprimidos, sendo os efeitos subjectivos da mCPP e do MDMA parcialmente comparáveis (Bossong et al., 2005). Além disso, a mCPP é frequentemente encontrada em combinação com o MDMA. Dado ser improvável que esta situação resulte de uma contaminação acidental, afigura-se que a adição deliberada de mCPP se poderá destinar a potenciar ou alterar os efeitos do MDMA. Na UE parece existir pouca procura específica, ou um mercado específico, para a mCPP propriamente dita.
Η πιο σημαντική νέα εξέλιξη το 2005 ήταν η εμφάνιση και η ραγδαία εξάπλωση της νέας ψυχοδραστικής ουσίας 1-(3-χλωροφαινυλο)πιπεραζίνης (mCPP). Η mCPP είναι μια πιπεραζίνη υποκατάστασης αρυλίου, όπως είναι και η βενζυλοπιπεραζίνη (BZP), ουσία που παρακολουθείται από το EWS από το 1999. Οι πρώτες επίσημες γνωστοποιήσεις ανίχνευσης mCPP λήφθηκαν από το ΕΚΠΝΤ και την Ευρωπόλ τον Φεβρουάριο/Μάρτιο 2005 και αφορούσαν δείγματα που λήφθηκαν στη Γαλλία και τη Σουηδία. Έως τα τέλη του 2005, χάπια που περιείχαν mCPP κατασχέθηκαν από τις αρχές επιβολής του νόμου ή εντοπίστηκαν στο πλαίσιο διάφορων ψυχαγωγικών δραστηριοτήτων (υπαίθρια φεστιβάλ χορού/μουσικής, χορευτικά κλαμπ κλπ.) σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη. Σχεδόν πάντοτε είναι σχεδιασμένα ώστε να μοιάζουν με, και πιθανώς να διατίθενται ως, έκσταση. Το ναρκωτικό διατίθεται κυρίως σε μορφή χαπιού και τα υποκειμενικά αποτελέσματα της mCPP και της MDMA είναι μερικώς συγκρίσιμα (Bossong κ.ά., 2005). Επίσης, η mCPP συχνά βρίσκεται σε συνδυασμό με MDMA. Καθώς κάτι τέτοιο δεν είναι πιθανό να είναι αποτέλεσμα τυχαίας μόλυνσης υποδηλώνει ότι η σκόπιμη προσθήκη mCPP ενδεχομένως να έχει σκοπό την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA. Η ζήτηση ή η αγορά της mCPP για αυτοτελή χρήση φαίνεται να είναι περιορισμένη στην ΕΕ.
De belangrijkste nieuwe ontwikkeling in 2005 was de komst en snelle verspreiding van de nieuwe psychoactieve stof 1-(3-chlorofenyl)piperazine (mCPP). mCPP is een aryl-gesubstitueerde piperazine, evenals benzylpiperazine (BZP), een stof die sinds 1999 door het EWS wordt gevolgd. De eerste officiële meldingen van waarneming van mCPP zijn in februari/maart 2005 ontvangen door het EWDD en Europol naar aanleiding van steekproeven die zijn genomen in Frankrijk en Zweden. Tegen het einde van 2005 zijn in bijna alle lidstaten pillen met mCPP in beslag genomen door de rechtshandhavingsinstanties of aangetroffen in de context van uiteenlopende recreatieve activiteiten (dance- of muziekfestivals in de open lucht, danceclubs e.d.). Ze zien er vrijwel steeds als ecstasy uit en worden vermoedelijk ook als zodanig verkocht. De drug is vooral als pil verkrijgbaar en de subjectieve werking van mCPP is gedeeltelijk vergelijkbaar met die van MDMA (Bossong et al., 2005). Daarnaast wordt mCPP vaak aangetroffen in combinatie met MDMA. Dit is waarschijnlijk niet het gevolg van toevallige verontreiniging, en dat wijst erop dat mCPP mogelijk bewust wordt toegevoegd om de werking van MDMA te versterken of te beïnvloeden. Er schijnt in de EU weinig vraag naar, of nauwelijks een markt voor, mCPP op zich te zijn.
Nejvýznamnější nový posun v roce 2005 představovalo objevení a rychlé rozšíření nové psychoaktivní látky 1-(3-chlorfenyl)piperazinu (mCPP). mCPP je piperazin s nahrazeným arylem, stejně jako benzylpiperazin (BZP), což je látka sledovaná prostřednictvím systému včasného varování od roku 1999. První oficiální upozornění na detekci mCPP bylo EMCDDA a Europolem přijato v únoru/březnu 2005 a týkalo se vzorků získaných ve Francii a Švédsku. Do konce roku 2005 byly tablety obsahující mCPP zadrženy orgány činnými v trestním řízení či zjištěny v souvislosti s nejrůznějšími volnočasovými aktivitami (tanečními či hudebními festivaly pod širým nebem, tanečními kluby apod.) takřka ve všech členských státech. Tablety téměř vždy svým vzhledem připomínají extázi a jako extáze se také podle všeho prodávají. Droga je k dispozici především ve formě tablet a subjektivní účinky mCPP a MDMA jsou do jisté míry srovnatelné (Bossong a kol., 2005). Navíc se mCPP často nachází v kombinaci s MDMA. Protože je nepravděpodobné, že by k tomu došlo náhodnou kontaminací, zdá se, že úmyslným přidáním mCPP se mají účinky MDMA umocňovat či upravovat. V rámci EU prakticky neexistuje specifická poptávka po mCPP či trh s touto látkou.
Den væsentligste nye udvikling i 2005 var fremkomsten og den hurtige udbredelse af det nye psykoaktive stof 1-(3-chlorphenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en arylsubstitueret piperazin, og det samme gælder benzylpiperazin (BZP), et stof, der er blevet overvåget af EWS siden 1999. De første officielle indberetninger af, at der var påvist mCPP, blev modtaget af EONN og Europol i februar/marts 2005, vedrørende prøver indsamlet i Frankrig og Sverige. Inden udgangen af 2005 var tabletter, der indeholdt mCPP, blevet beslaglagt af retshåndhævelsesmyndighederne i næsten alle medlemsstater eller fundet i forbindelse med forskellige fritidsaktiviteter (open air-danse-/musikfestivaler, danseklubber osv.). De er næsten altid udformet, så de ligner, og formentlig sælges som, ecstasy. Stoffet fås hovedsagelig i tabletform, og de subjektive virkninger af mCPP og MDMA er til dels sammenlignelige (Bossong m.fl., 2005). Endvidere findes mCPP ofte i kombination med MDMA. Da det er usandsynligt, at dette er resultatet af en tilfældig kontaminering, viser det, at formålet med den bevidste tilsætning af mCPP kan være at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA. Der synes kun at være en mindre specifik efterspørgsel efter eller marked for mCPP alene i EU.
Kõige olulisem uus areng 2005. a oli uue psühhoaktiivse aine 1-(3-klorofenüül)piperasiini (mCPP) turule ilmumine ja kiire levik. mCPP on arüül-asendajaga piperasiin, nagu ka bensüülpiperasiin (BZP), aine, mida kontrollitakse varajase hoiatamise süsteemi kaudu alates 1999. aastast. Esimesed ametlikud teated mCPP tuvastamise kohta said EMCDDA ja Europol 2005. a veebruaris-märtsis ning need puudutasid Prantsusmaal ja Rootsis kogutud proove. 2005. a lõpuks olid õiguskaitseasutused konfiskeerinud mCPPd sisaldavaid tablette või oli neid avastatud mitmesuguste meelelahutusürituste käigus (vabaõhu tantsu- ja muusikafestivalidel, tantsuklubides jne) peaaegu kõikides liikmesriikides. Need tabletid näevad peaaegu alati välja nagu ecstasy ja arvatavasti neid selle nime all müüaksegi. Kõnealune uimasti on saadaval peamiselt tablettidena, ning mCPP ja MDMA subjektiivne toime on osaliselt sarnane (Bossong et al., 2005). Samuti leitakse mCPPd sageli kombineerituna MDMAga. Kuna on ebatõenäoline, et tegemist on juhusliku segunemisega, võib arvata, et mCPP lisamise eesmärgiks võib olla MDMA toime võimendamine või muutmine. Tundub, et puhtal kujul mCPP järele ei ole ELis selget nõudmist ega ole sel ka turgu.
Vuonna 2005 tapahtui merkittävä muutos, kun markkinoille ilmaantui uusi psykoaktiivinen aine, 1-(3-klorofenyyli)piperatsiini (mCPP), jonka käyttö levisi nopeasti. Tämä mCPP on aryylisubstituoitu piperatsiini, kuten bentsyylipiperatsiinikin (BZP), jota tiedonvaihtojärjestelmässä on seurattu jo vuodesta 1999 lähtien. Ensimmäiset viralliset ilmoitukset mCPP-havainnoista saapuivat EMCDDA:lle ja Europolille helmi- ja maaliskuussa 2005, ja ne koskivat Ranskassa ja Ruotsissa kerättyjä tietoja. Vuoden 2005 loppuun mennessä lainvalvontaviranomaiset olivat takavarikoineet tai löytäneet mCPP:tä sisältäviä tabletteja erilaisten ajanvietetapahtumien yhteydessä (tanssiin tai musiikkiin liittyvistä ulkoilmatapahtumista, yökerhoista jne.) lähes kaikissa jäsenvaltioissa. Tabletit on lähes aina muotoiltu ekstaasin näköisiksi, ja oletettavasti niitä myös markkinoidaan ekstaasina. Huumetta on tarjolla pääasiassa tabletteina, ja mCPP:n subjektiiviset vaikutukset ovat osittain samankaltaiset kuin MDMA:n (Bossong et al., 2005). Lisäksi mCPP:tä tavataan usein MDMA:han yhdistettynä. Kyse tuskin on tahattomasta sekoittumisesta, vaan todennäköisesti mCPP:tä on lisätty tabletteihin tarkoituksellisesti voimistamaan tai muuntamaan MDMA:n vaikutuksia. EU:ssa näyttää olevan vähän kysyntää tai markkinoita mCPP:lle sellaisenaan.
2005-ben a legfontosabb új fejlemény az 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP) új pszichoaktív anyag megjelenése és gyors terjedése volt. Az mCPP arilcsoporttal helyettesített piperazin, akárcsak a benzilpiperazin (BZP) nevű anyag, amelyet az EWS 1999 óta figyel. Az EMCDDA és az Europol 2005. február-márciusban kapta az első hivatalos értesítéseket az mCPP kimutatásáról, Franciaországban és Svédországban gyűjtött mintákkal kapcsolatban. A bűnüldöző hatóságok 2005 végére már szinte valamennyi tagállamban lefoglaltak vagy találtak mCPP-tartalmú tablettákat, különféle rekreációs tevékenységekkel összefüggésben (szabadtéri zenei/táncos fesztiválokon, táncos szórakozóhelyeken stb.). Ezek külsejüket és feltehetőleg forgalmazásukat tekintve is szinte minden esetben az extasyra hasonlítanak. A kábítószer elsősorban tabletta formájában érhető el; az mCPP és az MDMA szubjektív hatásai részben összemérhetőek (Bossong és mások, 2005). Az mCPP-t emellett gyakran az MDMA-val kombinálva mutatják ki. Mivel nem valószínű, hogy véletlen vegyítésről lenne szó, ez arra utal, hogy az MDMA hatásainak fokozása vagy módosítása érdekében talán szándékosan adnak hozzá mCPP-t. Úgy tűnik, hogy egymagában az mCPP-re csekély mértékben van határozott kereslet vagy piac az EU-ban.
Det mest betydningsfulle ved utviklingen i 2005 var påvisningen og den raske spredningen av det nye psykoaktive stoffet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP er en aryl-substituert piperazin, på samme måte som benzylpiperazin (BZP), et stoff som har vært under EWS’ overvåking siden 1999. EONN og Europol fikk de første offisielle meldingene om funn av mCPP i februar-mars 2005. Meldingene gjaldt prøver funnet i Frankrike og Sverige. Innen utgangen av 2005 var tabletter som inneholdt mCPP beslaglagt av politi- og tollmyndigheter eller funnet i forbindelse med diverse rekreasjonsaktiviteter (utendørs dance-/musikkfestivaler, dance-klubber, osv.) i nesten alle medlemsstatene. De er omtrent alltid utformet slik at de ligner på, og kan markedsføres som, ecstasy. Stoffet kommer hovedsakelig i tablettform, og de subjektive virkningene av mCPP og MDMA er delvis sammenlignbare (Bossong et al., 2005). I tillegg finnes ofte mCPP i kombinasjon med MDMA. Siden det er lite sannsynlig at dette skyldes tilfeldig forurensning med MDMA, antas det derfor at mCPP aktivt blandes med MDMA for å styrke eller endre effekten av sistnevnte. Det kan synes som om det er lite spesifikk etterspørsel etter eller marked i EU for mCPP som sådan.
Najbardziej istotnym wydarzeniem w 2005 r. było pojawienie się i szybkie rozpowszechnienie nowej substancji psychoaktywnej – 1-(3-chlorofenylo)piperazyny (mCPP). mCPP oznacza pochodną piperazyny podstawioną grupą arylową, np. benzylopiperazynę (BZP), substancję monitorowaną przez system wczesnego ostrzegania od 1999 r. EMCDDA i Europol otrzymały pierwsze oficjalne powiadomienia o wykryciu mCPP na przełomie lutego i marca 2005 r. Zgłoszenia te dotyczyły próbek pobranych we Francji i w Szwecji. Pod koniec 2005 r. tabletki zawierające mCPP były konfiskowane przez organy ścigania lub wykrywane w związku z działaniami o charakterze rozrywkowym (festiwale taneczne i muzyczne w plenerze, kluby taneczne itd.) w niemal wszystkich państwach członkowskich. Tabletkom tym nadaje się z reguły wygląd zbliżony do ekstazy i prawdopodobnie wprowadza się je na rynek pod tą nazwą. Narkotyk ten jest dostępny głównie w postaci tabletki, a subiektywne skutki działania mCPP i MDMA są częściowo porównywalne (Bossong et al., 2005 r.). Ponadto mCPP często występuje w połączeniu z MDMA. Ponieważ jest mało prawdopodobne, aby wynikało to z przypadkowego zanieczyszczenia, można wnioskować, że mCPP dodaje się celowo, aby wzmocnić lub zmodyfikować skutki działania MDMA. Wydaje się, że popyt czy też rynek zbytu na mCPP w czystej postaci jest w UE niewielki.
Cea mai importantă nouă evoluţie în 2005 a fost apariţia şi răspândirea rapidă a noii substanţe psihoactive 1-(3-clorfenil)piperazină (mCPP). mCPP este o piperazină cu aril substituit, la fel ca benzilpiperazina (BZP), o substanţă monitorizată de EWS din 1999. OEDT şi Europol au primit primele notificări oficiale privind depistarea de mCPP în februarie/martie 2005, în ceea ce priveşte probele colectate în Franţa şi Suedia. Până la sfârşitul anului 2005, tabletele cu conţinut de mCPP au fost capturate de autorităţile de aplicare a legii sau au fost descoperite în diferite contexte de recreere (dans în aer liber/festivaluri de muzică, cluburi de dans etc.) în aproape toate statele membre. Aceste tablete sunt aproape întotdeauna concepute pentru a semăna şi, probabil, a se comercializa ca ecstasy. Drogul este în principal disponibil sub formă de tablete, iar efectele subiective ale mCPP şi MDMA sunt parţial comparabile (Bossong et al., 2005). În plus, mCPP se găseşte deseori în combinaţie cu MDMA. Prin faptul că este puţin probabil ca acest lucru să se datoreze unei contaminări accidentale, se sugerează că adăugarea deliberată de mCPP poate avea scopul de a potenţa sau modifica efectele MDMA. Se pare că nu prea există cerere sau piaţă specifică a mCPP în Uniunea Europeană.
V roku 2005 bolo najvýznamnejším novým vývojom objavenie sa a šírenie novej psychoaktívnej látky 1-(3-chlorofenyl) piperazínu (mCPP). mCPP je piperazín s nahradeným arylom, podobne ako benzylpiperazín (BZP), čo je látka monitorovaná EWS od roku 1999. Prvé oficiálne oznámenia o zistení mCPP dostali EMCDDA a Europol vo februári/marci 2005 v súvislosti so vzorkami odobratými vo Francúzsku a Švédsku. Do konca roku 2005 orgány činné v trestnom konaní zachytili alebo našli tabletky obsahujúce mCPP v súvislosti s viacerými rekreačnými činnosťami (tanečné/hudobné festivaly pod šírym nebom, tanečné kluby atď.) v takmer všetkých členských štátoch. Takmer vždy sú navrhnuté tak, aby vyzerali ako extáza a podľa všetkého sa ako extáza aj predávajú. Droga je dostupná najmä vo forme tabletiek a subjektívne účinky mCPP a MDMA sú čiastočne porovnateľné (Bossong a kol., 2005). Okrem toho sa mCPP často nachádza v kombinácii s MDMA. Keďže je nepravdepodobné, že je to výsledok náhodnej kontaminácie, naznačuje to, že úmyselné pridávanie mCPP môže byť určené na posilnenie alebo modifikovanie účinkov MDMA. Zdá sa, že v EÚ existuje malý špecifický dopyt alebo trh pre mCPP pod jeho vlastným menom.
Najpomembnejše novo dogajanje je bil leta 2005 pojav in hitro širjenje nove psihoaktivne snovi 1-(3-klorofenil)piperazin (mCPP). mCPP je z arilom substituiran piperazin, kot je benzilpiperazin (BZP), snov, ki se spremlja prek sistema zgodnjega opozarjanja že od leta 1999. Prva uradna obvestila o odkritju mCPP sta Center in Europol prejela februarja/marca 2005 v zvezi z vzorci, zbranimi v Franciji in na Švedskem. Do konca leta 2005 so tabletke, ki so vsebovale mCPP, zasegli organi kazenskega pregona ali pa so bile odkrite v okviru različnih prostočasnih dejavnosti (na plesnih/glasbenih festivalih na prostem, v plesnih klubih itd.) v skoraj vseh državah članicah. Skoraj vedno so bile oblikovane tako, da so bile podobne ekstaziju, in domnevno so se tudi podobno prodajale. Droga je na voljo predvsem v obliki tablet, subjektivni učinki mCPP in MDMA pa so delno primerljivi (Bossong et al., 2005). mCPP se pogosto odkrije tudi v kombinaciji z MDMA. Ker ni verjetno, da bi šlo za naključno kontaminacijo, to kaže, da se z namernim dodajanjem mCPP morda želi povečati ali spremeniti učinke MDMA. Kaže, da sta v EU povpraševanje in trg za mCPP kot takšen omejena.
Den mest betydelsefulla nya utvecklingen 2005 var uppdykandet och den snabba spridningen av det nya psykoaktiva ämnet 1-(3-klorofenyl)piperazin (mCPP). mCPP är en aryl-substituterad piperazin, precis som benzylpiperazin (BZP) som är ett ämne som övervakas genom förvarningssystemet sedan 1999. ECNN och Europol mottog i februari/mars 2005 de första officiella anmälningarna av upptäckt av mCPP i prov som hade samlats in i Frankrike och Sverige. I slutet av 2005 hade tabletter innehållande mCPP beslagtagits av kontrollorgan eller påträffats i olika nöjesmiljöer (dans/musikfestivaler, dansklubbar etc.) i nästan alla medlemsstater. Tabletterna är nästan alltid utformade för att se ut som, och sannolikt säljas som, ecstasy. Drogen är främst tillgänglig i tablettform och de subjektiva effekterna av mCPP och MDMA är delvis jämförbara (Bossong et al., 2005). mCPP påträffas dessutom ofta i kombination med MDMA. Det är föga troligt att detta beror på oavsiktlig kontamination och tyder istället på att avsiktlig tillförsel av mCPP kan vara avsedd att förstärka eller modifiera effekterna av MDMA. Det förefaller finnas liten specifik efterfrågan eller marknad för mCPP i EU.
2005’teki en dikkate değer yeni gelişme, yeni psikoaktif madde 1-(3-klorofenil)piperazinin (mCPP) ortaya çıkışı ve hızla yayılmasıydı. mCPP, benzilpiperazin (BZP) gibi aril mukabili bir piperazin olup EWS tarafından 1999’dan beri izlenen bir maddedir. Fransa ve İsveç’te toplanan numunelerle ilgili olarak, mCPP tespitlerinin ilk resmi bildirimleri EMCDDA ve Europol tarafından Şubat/Mart 2005’te alınmıştır. mCPP içeren haplar 2005 sonu itibariyle, neredeyse tüm Üye Devletler’de kanun uygulayıcı kurumlar tarafından ele geçirilmiş veya çeşitli eğlence amaçlı faaliyetlerde (açık hava dans/müzik festivalleri, dans klüpleri, vs.) bulunmuştur. Hemen her zaman ecstasy’e benzeyecek şekilde tasarlanmakta büyük ihtimalle ecstasy gibi pazarlanmaktadır. Bu uyuşturucu en çok hap şeklinde bulunmaktadır ve mCPP ile MDMA’nın öznel etkileri kısmen karşılaştırılabilir niteliktedir (Bossong vd., 2005). Ayrıca, mCPP genellikle MDMA’yla birleşik olarak bulunmaktadır. Bunun kazara bir bulaşmadan kaynaklanması olası olmadığından, kasıtlı olarak mCPP eklenmesinin MDMA’nın etkilerini değiştirmek veya artırmak amaçlı olmasının mümkün olduğu anlamına gelmektedir. AB’de tek başına mCPP’ye özel, spesifik talep veya pazar az gibi görünmektedir.
  1. nodaļa: Politika un...  
Bulgārijā 2004. gada jūnijā ir apstiprināts jaunais Narkotiku un prekursoru kontroles likums. Šajā likumā ir noteiktas to valsts iestāžu funkcijas, kuru pārziņā ir ar narkotikām saistīto reglamentējošo procedūru kontrole, pret narkotiku ļaunprātīgu izmantošanu un tirdzniecību vērsto pasākumu īstenošana un pētniecība.
In Bulgaria, the new Narcotic Substances and Precursors Control Act was approved in June 2004. This Act establishes the function of state bodies in the control of the regulatory procedures for drugs, in implementing measures against drug abuse and trafficking, and in research. A supplementary amendment removed the exemption of addicts from criminal responsibility if they were found in possession of one single dose (discussed further below).
En Bulgarie, la nouvelle loi sur le contrôle des stupéfiants et des précurseurs a été adoptée en juin 2004. Cet instrument confie à des organes publics le contrôle des procédures réglementaires en matière de drogue, l'application des mesures de lutte contre la toxicomanie et le trafic de drogue ainsi que la recherche. Un amendement supplémentaire a supprimé la non-responsabilité pénale des toxicomanes lorsqu'ils sont trouvés en possession d'une seule dose (voir plus loin).
In Bulgarien wurde im Juni 2004 das neue Gesetz zur Kontrolle von Suchtstoffen und Grundstoffen verabschiedet. Darin werden die Aufgaben der staatlichen Einrichtungen bei der Kontrolle der aufsichtsrechtlichen Verfahren im Drogenbereich, der Durchführung von Maßnahmen zur Bekämpfung von Drogenmissbrauch und ‑handel sowie bei Forschungsmaßahmen festgelegt. In einer ergänzenden Änderung wurde die Straffreiheit für Abhängige, die im Besitz einer einzigen Dosis waren, abgeschafft (siehe untenstehende Ausführungen).
En Bulgaria se aprobó en junio de 2004 la nueva Ley sobre el control de sustancias narcóticas y precursores. Esta ley determina las responsabilidades de los organismos estatales en el control de los procedimientos normativos en materia de drogas, en la aplicación de medidas contra la toxicomanía y el tráfico de drogas, y en el ámbito de la investigación. Una enmienda suplementaria eliminó la exención de responsabilidad penal de los adictos si éstos eran sorprendidos en posesión de una sola dosis (debatida más adelante).
In Bulgaria è stata approvata nel giugno 2004 la nuova legge sul controllo delle sostanze stupefacenti e dei precursori. Questa legge stabilisce la funzione degli organismi statali nel controllo delle procedure regolamentari per le droghe, nell’attuazione di misure contro il consumo e lo spaccio di droga, e nella ricerca. Con un emendamento supplementare è stata cancellata l’esenzione dei tossicodipendenti dalla responsabilità penale nell’eventualità in cui vengano scoperti in possesso di una dose singola (cfr. la discussione più sotto).
Na Bulgária, a nova Lei relativa ao controlo de estupefacientes e precursores foi aprovada em Junho de 2004. Nela se determina a função desempenhada pelos organismos estatais no controlo dos procedimentos regulamentares relativos à droga, na aplicação das medidas de combate ao consumo e ao tráfico de droga e em matéria de investigação. Uma alteração suplementar eliminou a isenção de responsabilidade criminal para os toxicodependentes encontrados na posse de uma única dose (questão analisada mais adiante).
Στη Βουλγαρία, ο νέος νόμος για τον έλεγχο των ναρκωτικών ουσιών και των πρόδρομων ουσιών ψηφίστηκε τον Ιούνιο του 2004. Ο νόμος αυτός θεσπίζει τη λειτουργία κρατικών φορέων για τον έλεγχο των κανονιστικών διαδικασιών για τα ναρκωτικά, για την εφαρμογή των μέτρων κατά της χρήσης και διακίνησης ναρκωτικών και για την έρευνα. Μια συμπληρωματική τροποποίηση κατάργησε την εξαίρεση των τοξικομανών από ποινικές ευθύνες στην περίπτωση που διαπιστώνεται ότι έχουν στην κατοχή τους μόνο μία δόση (εξετάζεται περαιτέρω στη συνέχεια).
In Bulgarije is in juni 2004 de nieuwe Wet op de verdovende middelen en de controle op precursoren goedgekeurd. In deze wet is vastgelegd wat de taken van de verschillende overheidsorganen zijn bij het toezicht op de naleving van de regelgeving voor drugs, bij de tenuitvoerlegging van maatregelen ter bestrijding van drugsmisbruik en drugshandel, en bij onderzoek. Via een aanvullend amendement is de bepaling geschrapt waarin verslaafden van strafrechtelijke aansprakelijkheid vrijgesteld werden wanneer zij in het bezit bleken te zijn van een enkele dosis (zie verder hierna).
V Bulharsku byl v červnu 2004 schválen nový zákon o kontrole omamných látkách a prekurzorů. Tento zákon stanoví funkce státních orgánů při řízení regulačních procedur pro drogy, při provádění opatření proti zneužívání drog a obchodu s drogami a také ve výzkumu. Doplňující návrh zrušil zbavení drogově závislých osob trestní odpovědnosti, jestliže u nich byla nalezena pouze jediná dávka (podrobněji viz níže).
I Bulgarien blev den nye lov til kontrol med narkotiske stoffer og prækursorer godkendt i juni 2004. Denne lov fastsætter statslige organers funktion med hensyn til kontrollen med reguleringsprocedurerne for stoffer, gennemførelsen af foranstaltninger til bekæmpelse af stofmisbrug og ulovlig handel samt inden for forskning. I en supplerende ændring fjernedes stofafhængiges fritagelse for strafansvar, hvis de blev fundet i besiddelse af en enkelt dosis (behandles nedenfor).
Bulgaarias kiideti 2004. a juunis heaks narkootiliste ainete ja lähteainete kontrolli seadus. Õigusaktis on sätestatud riiklike institutsioonide ülesanded narkootikume käsitlevate regulatiivmenetluste kontrollimisel, narkootiliste ainete kuritarvitamise ja nendega kaubitsemise vastaste meetmete rakendamisel ning uurimistöös. Täiendava muudatusega kaotati narkosõltlaste vabastamine kriminaalvastutusest juhul, kui neilt leitakse vaid üks uimastiannus (lähemalt käsitletakse allpool).
Bulgariassa annettiin kesäkuussa 2004 uusi huumausaineiden ja lähtöaineiden valvontaa koskeva asetus. Siinä on määritelty valtionlaitosten tehtävät huumausaineita koskevien sääntelymenettelyjen valvonnan, huumeiden käyttöä ja kauppaa ehkäisevien toimenpiteiden täytäntöönpanon sekä tutkimuksen alalla. Asetukseen tehdyllä lisäyksellä poistettiin säännös, joka koski huumeidenkäyttäjän vapauttamista rikosvastuusta, jos hänen hallustaan tavataan vain yksittäinen huumeannos (tästä aiheesta lisää jäljempänä).
Bulgáriában a kábítószerek és prekurzorok ellenőrzéséről szóló új törvényt 2004. júniusban hagyták jóvá. Ez a törvény határozza meg az állami szervek funkcióját a kábítószerekre vonatkozó szabályozói eljárások ellenőrzésében, a kábítószerrel való visszaélés és kereskedelem elleni intézkedések végrehajtásában és a kutatásban. Egy kiegészítő módosítással pedig megszüntették azon kábítószerfüggők büntetőjogi felelősség alóli mentességét, akiknek a birtokában egyetlen adagot is találnak (ezt alább részletesen tárgyaljuk).
I Bulgaria ble den nye loven om kontroll av narkotiske stoffer og prekursorer godkjent i juni 2004. Loven fastslår hvilken funksjon statlige organer skal ha i kontrollen med forskriftene på narkotikaområdet, i gjennomføringen av tiltak mot narkotikamisbruk og -handel og i forskning. Mens avhengige som var i besittelse av en enkelt dose tidligere slapp straff, er dette unntaket nå opphevet.
W Bułgarii w czerwcu 2004 r. przyjęto nową ustawę o kontroli substancji odurzających i prekursorów. Ustawa określa funkcję organów państwa w zakresie kontroli procedur regulacyjnych dotyczących narkotyków, wdrażania działań zapobiegających nadużywaniu narkotyków i handlu nimi oraz w zakresie badań naukowych. W dodatkowej poprawce usunięto zwolnienie z odpowiedzialności karnej osób uzależnionych, u których wykryto posiadanie pojedynczej dawki (kwestię tę omówiono szczegółowo poniżej).
În Bulgaria, a fost adoptată în iunie 2004 noua Lege privind substanţele narcotice şi precursorii. Această lege stabileşte funcţia organismelor de stat în controlul procedurilor de reglementare referitoare la droguri, în punerea în aplicare a măsurilor împotriva abuzului şi traficului de droguri şi în cercetarea în domeniu. Un amendament suplimentar a eliminat scutirea consumatorilor dependenţi de responsabilitate penală în cazul în care sunt găsiţi în posesie unei singure doze (vezi discuţia în continuare).
V júni 2004 bol v Bulharsku schválený nový zákon o kontrole omamných látok a prekurzorov. Tento zákon ustanovuje funkciu štátnych orgánov pri kontrole regulačných postupov pre drogy, pri realizácii opatrení proti zneužívaniu drog a obchodovaniu s drogami a pri výskume. Dodatočná zmena a doplnenie odstránili oslobodenie narkomanov od trestnej zodpovednosti, ak sa zistí, že vlastnia jednorazovú dávku (čo je diskutované ďalej nižšie).
V Bolgariji je bil junija 2004 odobren nov Zakon o nadzoru drog in predhodnih sestavin. Zakon določa naloge državnih organov pri nadzoru regulativnih postopkov za droge, izvajanju ukrepov zoper zlorabo drog in promet z drogami ter raziskavah. Z dopolnilno spremembo je bila odpravljena oprostitev odvisnikov kazenske odgovornosti, če so jih zalotili pri posedovanju enega samega odmerka (obravnavano v nadaljevanju).
I Bulgarien antogs i juni 2004 en ny lag om narkotiska ämnen och prekursorer. I lagen fastställs de statliga organens olika funktion när det gäller kontroll av föreskrifter på narkotikaområdet, genomförandet av åtgärder mot narkotikamissbruk och handel med narkotika samt forskning. Genom en tilläggsändring har undantaget från straffrättsligt ansvar som tidigare gällt för missbrukare som påträffats inneha en enda dos (se nedan) dragits in.
Bulgaristan’da yeni Narkotik Maddeler ve Öncüller Kontrol Kanunu, Haziran 2004’te kabul edilmiştir. Bu Kanun, uyuşturucu için düzenleyici usüllerin denetimi, uyuşturucu alışkanlığı ve ticaretine karşı tedbir alınması ile araştırma konularında devlet organlarının işlevini belirlemektedir. Ek bir değişiklik, bağımlıların tek bir dozla yakalandıkları takdirde, cezai yükümlülükten muafiyetlerini kaldırmıştır (ayrıntılar aşağıdadır).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Nesen veikts pētījums liecina, ka Igaunijā izplatība IDU vidū pieaug vienā reģionā (Tallinā 2001. gadā bija inficēts 41 % no 964 paraugiem, bet 2005. gadā 54 % no 350 paraugiem), bet kādā citā reģionā tās līmenis ir ārkārtīgi augsts (Kohtlajarvē inficēti bija 90 % no 100 paraugiem).
In the Baltic states, the available seroprevalence data indicate that transmission among IDUs may still not be under control (Figure 10). In Estonia, a recent study suggests that prevalence in IDUs is increasing in one region (Tallinn: from 41 % of a sample of 964 in 2001 to 54 % of 350 in 2005) and exceptionally high in another (Kohtla-Järve: 90% out of 100). In Latvia, two time series of seroprevalence data among IDUs show a continued increase until 2002/03 while a third series suggests a decrease since the peak in 2001. In Lithuania, data for 2003 suggest an increase in HIV among tested IDUs in drug treatment, needle exchanges schemes and hospitals, from between 1.0 % and 1.7 % during 1997–2002 to 2.4 % (27/1 112) in 2003.
In den baltischen Staaten zeigen die verfügbaren Seroprävalenzdaten, dass die Übertragung unter IDU unter Umständen noch immer nicht unter Kontrolle ist (Abbildung 10). In Estland geht aus einer kürzlich durchgeführten Studie hervor, dass die Prävalenz unter IDU in einer Region steigt (Tallinn: von 41 % einer Stichprobe von 964 IDU im Jahr 2001 auf 54 % einer Stichprobe von 350 IDU im Jahr 2005) und in einer anderen außergewöhnlich hoch ist (Kohtla-Järve: 90 % einer Stichprobe von 100 IDU). In Lettland zeigen zwei Zeitreihen von Seroprävalenzdaten unter IDU einen kontinuierlichen Anstieg bis 2002/2003, während eine dritte Reihe einen Rückgang seit dem Höhepunkt im Jahr 2001 belegt. In Litauen zeigen die Daten für das Jahr 2003 einen Anstieg der Zahl der positiv auf HIV getesteten IDU in Drogentherapien, Nadelaustauschprogrammen und Krankenhäusern von zwischen 1,0 % und 1,7 % im Zeitraum 1997 bis 2002 auf 2,4 % (27 von 1 112) im Jahr 2003.
Negli Stati baltici i dati disponibili sulla sieroprevalenza indicano che la trasmissione tra gli IDU può ancora sfuggire ai controlli (grafico 10). In Estonia, uno studio recente suggerisce che la prevalenza tra gli IDU è in crescita in una regione (Tallinn: dal 41% in un campione di 964 soggetti nel 2001 al 54% in un campione di 350 soggetti nel 2005) ed è eccezionalmente alta in un’altra (Kohtla-Järve: 90% su 100). In Lettonia due serie temporali di dati sulla sieroprevalenza tra gli IDU mostrano un aumento continuo fino al 2002-2003, mentre una terza serie fa pensare piuttosto a un calo a partire da un picco nel 2001. In Lituania i dati riferiti al 2003 additano a un incremento dell’HIV tra gli IDU esaminati in terapia disintossicante, partecipanti a programmi di scambio di aghi e ricoverati negli ospedali da una percentuale compresa tra l’1,0% e l’1,7% nel periodo 1997–2002 al 2,4% (27/1 112) nel 2003.
Nos Estados bálticos, os dados sobre a prevalência disponíveis indicam que a transmissão entre os CDI poderá ainda não estar controlada (Figura 10). Na Estónia, um estudo recente sugere que a prevalência nos CDI está a aumentar numa região (Tallinn: de 41%, numa amostra de 964 CDI em 2001, para 54% de 350 CDI em 2005) e é excepcionalmente elevada noutra (Kohtla-Järve: 90% de 100 CDI). Na Letónia, duas séries cronológicas de dados sobre a prevalência entre os CDI revelam um aumento continuado até 2002/2003, ao passo que uma terceira série sugere uma diminuição, a partir do nível máximo atingido em 2001. Na Lituânia, os dados relativos a 2003 sugerem um aumento do VIH entre os CDI testados em tratamento, programas de troca de seringas e hospitais, de 1,0% a 1,7% em 1997–2002, para 2,4% (27/1 112) em 2003.
Στα κράτη της Βαλτικής, από τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας, προκύπτει ότι η μετάδοση στους ΧΕΝ ενδεχομένως δεν έχει τεθεί ακόμη υπό έλεγχο (Διάγραμμα 10). Στην Εσθονία, από πρόσφατη μελέτη προκύπτει ότι η επίπτωση στους ΧΕΝ αυξάνεται σε μια περιοχή (Ταλίν: από 41 % σε δείγμα 964 ατόμων το 2001 σε 54 % σε δείγμα 350 ατόμων το 2005) και είναι εξαιρετικά υψηλή σε μία άλλη (Kohtla-Järve: 90% σε δείγμα 100 ατόμων). Στη Λεττονία δύο χρονοσειρές στοιχείων για τον επιπολασμό οροθετικότητας στους ΧΕΝ δείχνουν συνεχή αύξηση έως το 2002/03, ενώ από μια τρίτη σειρά προκύπτει μείωση έως την κορύφωση του 2001. Στη Λιθουανία, από τα στοιχεία για το 2003 προκύπτει αύξηση του HIV σε ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις ενώ βρίσκονταν υπό θεραπεία απεξάρτησης, σε προγράμματα ανταλλαγής συρίγγων και σε νοσοκομεία, από μεταξύ 1,0 % και 1,7 % κατά την περίοδο 1997–2002 σε 2,4 % (27/1 112) το 2003.
Uit de beschikbare seroprevalentiegegevens over de Baltische staten blijkt dat de overdracht tussen ID’s waarschijnlijk nog altijd niet onder controle is (Figuur 10). Een recent onderzoek in Estland wijst op een stijgende prevalentie onder ID’s in één regio (Tallinn: van 41% van een steekproef van 964 in 2001 naar 54% van een steekproef van 350 in 2005) en een buitengewoon hoge prevalentie in een andere (Kohtla-Järve: 90% van 100). Twee longitudinale reeksen van seroprevalentiegegevens onder ID’s laten een gestage toename zien tot 2002/2003, terwijl een derde reeks wijst op een daling na het maximum in 2001. Uit Litouwse gegevens over 2003 blijkt een toename van HIV onder geteste ID’s in drugsbehandelingstrajecten, omruilprogramma’s voor naalden en ziekenhuizen, van 1,0-1,7% in de periode 1997-2002 tot 2,4% (27 op 1 112) in 2003.
V pobaltských státech naznačují dostupné údaje o séroprevalenci, že přenos mezi injekčními uživateli drog stále není pod kontrolou (obr. 10). Z nedávné studie v Estonsku vyplynulo, že prevalence mezi injekčními uživateli drog narůstá v jednom regionu (Tallin – ze 41 % ze vzorku 964 v roce 2001 na 54 % ze vzorku 350 v roce 2005) a v dalším regionu je mimořádně vysoká (Kohtla-Järve – 90 % ze 100). V Lotyšsku dvě řady údajů o séroprevalenci mezi injekčními uživateli drog zobrazují stálý nárůst až do období 2002–2003, zatímco třetí řada naznačuje pokles po kulminaci v roce 2001. V Litvě údaje za rok 2003 svědčí o nárůstu výskytu HIV mezi injekčními uživateli drog, kteří byli testováni v rámci léčby drogové závislosti, programů výměny injekčních jehel a v nemocnicích. Jedná se o nárůst z rozmezí hodnot 1,0–1,7 % v letech 1997–2002 na 2,4 % (27/1 112) v roce 2003.
I de baltiske stater fremgår det af de foreliggende seroprævalensdata, at smitteoverførslen blandt intravenøse stofbrugere i givet fald stadig ikke er under kontrol (figur 10). I Estland viser en nylig undersøgelse, at prævalensen blandt intravenøse stofbrugere er stigende i én region (Tallinn: fra 41 % af en stikprøve på 964 i 2001 til 54 % af 350 i 2005) og usædvanlig høj i en anden (Kohtla-Järve: 90% ud af 100). I Letland viser to tidsserier af seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere en fortsat stigning indtil 2002/2003, mens en tredje serie tyder på et fald, efter at antallet var toppet i 2001. I Litauen viser data for 2003 en stigning i hiv blandt testede intravenøse stofbrugere i narkotikabehandling, nålebytteordninger og på hospitaler, fra mellem 1,0 og 1,7 % i perioden 1997–2002 til 2,4 % (27/1 112) i 2003.
Balti riikides annavad kättesaadavad seropositiivsuse andmed alust arvata, et HIV nakkuse levikut uimastisüstijate hulgas ei ole veel kontrolli alla saadud (joonis 10). Hiljutine uuring Eestis näitab, et levimus uimastisüstijate hulgas suureneb ühes piirkonnas (Tallinnas: 41%-lt 964-st proovist koosnevas valimis 2001. aastal 54%-le 350-st 2005. a) ning on äärmiselt kõrge ühes teises piirkonnas (Kohtla-Järvel: 90% 100-st). Lätis näitavad kaks uimastisüstijate seropositiivsuse andmete aegrida jätkuvat tõusu 2002.–2003. aastani, mil kolmas aegrida viitab langusele, võrreldes haripunktiga 2001. a. Leedus viitavad 2003. a andmed HIV nakkuse leviku suurenemisele ravikeskustes, süstlavahetusprogrammide raames või haiglates kontrollitud uimastisüstijate hulgas, kusjuures aastatel 1997–2002 oli kõnealune määr 1,0–1,7% ning 2003. a 2,4% (27/1112).
Saatavilla olevat levinneisyystiedot osoittavat, että injektiokäyttäjien tartunnat eivät ehkä vieläkään ole hallinnassa Baltian maissa (kaavio 10). Virossa hiljattain tehty tutkimus viittaa siihen, että levinneisyys on kasvamassa yhdellä alueella (Tallinnassa 41 prosenttia 964 henkilön otoksessa vuonna 2001 ja 54 prosenttia 350 henkilön otoksessa vuonna 2005) ja että se on poikkeuksellisen korkea yhdellä toisella alueella (Kohtla-Järvellä 90 % 100 henkilön otoksessa). Latviassa injektiokäyttäjien hiv-tartuntojen levinneisyystietojen kaksi aikasarjaa osoittaa, että tartunnat ovat lisääntyneet vuosiin 2002 ja 2003 asti, mutta kolmannen aikasarjan mukaan ne olisivat vähentyneet vuoden 2001 huipun jälkeen. Liettuassa vuoden 2003 tiedot viittaavat siihen, että hiv on yleistynyt huumehoidossa, ruiskujen vaihto-ohjelmissa ja sairaaloissa testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa siten, että tartunnan oli saanut 1,0–1,7 prosenttia vuosina 1997–2002 ja 2,4 prosenttia (27 tapausta 1 112 henkilön otoksessa) vuonna 2003.
A balti államokban a szérumbeli előfordulási adatok alapján úgy tűnik, hogy a fertőzés terjedését az injekciós kábítószer-használók között még mindig nem sikerült ellenőrzés alá vonni (Figure 10). Észtországban egy közelmúltbeli vizsgálat az elterjedtség növekedését jelezte egy régió injekciós kábítószer-használóinak körében (Tallinnban: egy 2001-es 964 fős mintában mért 41%-ról 2005-ben 54%-ra nőtt egy 350 fős mintában), és rendkívül magas előfordulást mutatott ki egy másik régióban (Kohtla-Järve: 100-ból 90%). Lettországban az injekciós kábítószer-használók körében a szérumbeli előfordulás két idősoros adata 2002/03-ig folyamatos emelkedést mutatott, egy harmadik pedig a 2001-es tetőzés után csökkenést jelzett. Litvániában a 2003-ra vonatkozó adatok a HIV-fertőzés előfordulásának növekedését – az 1997–2002 között mért 1,0–1,7%-ról 2003-ban 2,4%-ra (27/1112) nőtt – mutatták a kábítószer miatti kezelésen, tűcsere programokban és kórházakban megvizsgált injekciós kábítószer-használók körében.
I de baltiske statene tilsier tilgjengelige seroprevalenstall at smitteoverføringen mellom sprøytebrukere muligens ennå ikke er under kontroll (figur 10). I Estland tyder en ny studie på at HIV-prevalensen blant sprøytebrukere øker i én region (Tallinn: fra 41 % av et utvalg på 964 i 2001 til 54 % av 350 i 2005), og at den er eksepsjonelt høy i en annen (Kohtla-Järve: 90 % av 100). I Latvia viser to tidsserier med seroprevalenstall for sprøytebrukere vedvarende økning fram til 2002-03, mens en tredje serie antyder en nedgang siden toppnivået i 2001. I Litauen tyder data fra 2003 på en økning i HIV-prevalensen fra 1,0-1,7 % i perioden 1997-2002, til 2,4 % (27/1 112) i 2003. De som ble testet, var sprøytebrukere i behandling, i sprøytebytteprogram og på sykehus.
W krajach bałtyckich dostępne dane seroepidemiologiczne wskazują, że wśród osób zażywających narkotyki dożylnie zakażenia nadal nie zostały opanowane (wykres 10). W Estonii niedawne badanie wykazało, że wskaźnik zakażeń wśród osób dożylnie zażywających narkotyki wzrasta w jednym z regionów (Tallin: z 41% spośród 964 próbek w 2001 r. do 54% spośród 350 próbek w 2005 r.), a szczególnie wysokie było w innym regionie (Kohtla-Järve: 90 na 100 próbek). Na Łotwie dwie serie czasowe danych seroepidemiologicznych dotyczących osób zażywających narkotyki dożylnie wykazują stały wzrost zakażeń do 2002/2003 r., podczas gdy trzecia seria wykazuje spadek po osiągnięciu maksymalnej wartości w 2001 r. Na Litwie dane za 2003 r. wskazują wzrost zakażeń HIV wśród badanych osób przyjmujących narkotyki dożylnie, przechodzących terapię, uczestniczących w programach wymiany igieł i hospitalizowanych, z wartości 1,0–1,7% w latach 1997–2002 do 2,4% (27 na 1112 przypadków) w 2003 r.
În statele baltice, datele disponibile privind seroprevalenţa indică faptul că transmiterea în rândul CDI este posibil să nu fie încă sub control (Figure 10). În Estonia, un studiu efectuat recent indică creşterea prevalenţei în rândul CDI într-o regiune (Tallinn: de la 41 % dintr-un eşantion de 964 în 2001 la 54 % din 350 în 2005) şi creşterea semnificativă în altă regiune (Kohtla-Järve: 90% din 100). În Letonia, două serii diferite de date privind seroprevalenţa în rândul CDI indică o creştere continuă până în 2002/03, în timp ce o a treia serie de date indică o scădere de la punctul de vârf din anul 2001. În Lituania, datele pe 2003 indică o creştere a cazurilor de infecţie cu HIV în rândul CDI testaţi, mai ales al celor aflaţi sub tratament pentru dependenţă de droguri, implicaţi în programe de schimb al acelor şi în spitale, de la 1,0 % şi 1,7 % între 1997–2002 la 2,4 % (27/1 112) în 2003.
V pobaltských štátoch dostupné údaje o séroprevalencii udávajú, že prenos medzi IDU ešte stále asi nie je pod kontrolou (obrázok 10). V Estónsku nedávna štúdia naznačuje, že prevalencia u IDU sa v jednom regióne zvyšuje (Tallin: zo 41 % zo vzorky 964 osôb v roku 2001na 54 % zo vzorky 350 osôb v roku 2005) a je mimoriadne vysoká v ďalšom regióne (Kohtla-Järve: 90% zo 100). V Lotyšsku dve časové série údajov o séroprevalencii medzi IDU ukazujú pokračujúce zvyšovanie až do roku 2002/2003, kým tretia séria naznačuje znižovanie od vrcholu v roku 2001. V Litve údaje pre rok 2003 naznačujú zvýšenie HIV medzi testovanými IDU, ktorí sú v protidrogovom liečení, programoch výmeny ihiel a v nemocniciach z 1,0 až 1,7 % počas obdobia 1997 – 2002 na 2,4 % (27/1 112) v roku 2003.
V baltskih državah razpoložljivi podatki o seroprevalenci kažejo, da prenos med injicirajočimi uživalci drog najbrž še vedno ni pod nadzorom (prikaz 10). Nedavna študija kaže, da se v Estoniji razširjenost med injicirajočimi uživalci drog povečuje v eni regiji (Talin: z 41 % pri vzorcu 964 oseb leta 2001 na 54 % od 350 oseb v letu 2005) in je izredno visoka v drugi (Kohtla-Järve: 90 % od 100 oseb). V Latviji dva časovna niza podatkov o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog kažeta nenehno naraščanje do obdobja 2002/03, tretji niz pa kaže zmanjševanje od vrha leta 2001. V Litvi podatki za leto 2003 kažejo, da se je število okužb z virusom HIV med testiranimi injicirajočimi uživalci drog na zdravljenju zaradi drog, v programih zamenjave injekcijskih igel in v bolnišnicah povečalo z vrednosti, ki je bila med 1,0 % in 1,7 % v obdobju 1997–2002, na 2,4 % (27/1 112) v letu 2003.
Tillgängliga uppgifter om seroprevalens från Östersjöregionen tyder på att smittöverföring bland injektionsmissbrukare fortfarande inte är under kontroll (Figur 10). I Estland tyder en nyligen genomförd studie på att prevalensen hos injektionsmissbrukare ökar i en region (Tallinn: från 41 % i ett urval på 964 missbrukare år 2001 till 54 % i ett urval på 350 missbrukare år 2005) och är exceptionellt hög i en annan (Kohtla-Järve: 90 % av 100). I Lettland visar två tidsserier med uppgifter om seroprevalens bland injektionsmissbrukare att en stadig ökning skett fram till 2002/2003 medan en tredje serie antyder att antalet fall har minskat sedan toppen nåddes 2001. Av uppgifter för 2003 från Litauen kan utläsas att en ökning av antalet hiv-fall har skett bland testade injektionsmissbrukare i narkotikabehandling, sprututbytetsprogram och i sjukhus; från mellan 1,0 % och 1,7 % under perioden 1997–2002 till 2,4 % (27/1 112) 2003.
Baltık ülkelerinde, mevcut seroprevalans verileri EUK’lar arasında yayılmanın hala kontrol altında olmayabileceğine işaret etmektedir (Şekil 10). Estonya’da, yeni bir çalışma EUK’lar arasında yaygınlığın bir bölgede arttığını (Talin: 2001’de 964’lük bir örneğin % 41’inden 2005’te 350’lik bir örneğin % 54’üne) ve bir diğerinde olağanüstü derecede yüksek olduğunu (Kohtla-Järve: 100 üzerinden % 90) göstermektedir. Letonya’da, EUK’lar arasında iki seroprevalans verileri zaman dizisi 2002/03’e kadar sürekli bir artış gösterirken üçüncü bir dizi 2001’deki doruk noktasından itibaren bir düşüş ortaya koymaktadır. Litvanya’da, 2003 verileri uyuşturucu tedavisi gören, iğne değişim programlarında ve hastanelerde bulunan, test edilmiş EUK’lar arasında HIV görülmesinde 1997-2002 boyunca % 1,0 ile % 1,7 arasından 2003’te % 2,4’e (27/1 112) bir artış göstermektedir.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Tomēr Shearer un Gowing (2004. g.) vispusīgajā pētījumā par farmakoterapijas izmantošanu psihostimulantu lietotāju ārstēšanā ir secināts, ka aizvietotājterapija, kas ir izrādījusies sekmīga opioīdu un nikotīna atkarības ārstēšanā un spēj piesaistīt un noturēt pacientus, stimulantu lietotāju ārstēšanā vēl nav pietiekami pārbaudīta.
There is not enough evidence to support pharmacological treatment for cocaine or other psychostimulant dependence. However, in their comprehensive review of the use of pharmacotherapies for psychostimulant users, Shearer and Gowing (2004) conclude that substitution therapy, which is successful in the case of opioid and nicotine dependence and has the potential for attracting and retaining users in treatment, has not yet been adequately tested in stimulant users. A literature review on the responses to and effectiveness of cocaine treatment, including responses to mental health disorders among crack cocaine users, has been published recently by the EMCDDA (158).
Les données existantes ne suffisent pas à étayer le bien-fondé du traitement pharmacologique pour la dépendance à la cocaïne ou à d'autres substances psychostimulantes. Cependant, dans leur analyse exhaustive de l'usage de pharmacothérapies pour les usagers de psychostimulants, Shearer et Gowing (2004) concluent que la thérapie de substitution, qui fonctionne dans le cas de la dépendance aux opiacés et à la nicotine et peut attirer et maintenir les usagers en traitement, n'a pas été testée de manière adéquate chez les usagers de stimulants. Une étude de la littérature sur les réactions et l'efficacité du traitement de dépendance à la cocaïne, y compris les réponses aux troubles mentaux chez les usagers de crack, a été publiée récemment par l'OEDT (158).
Die Wirksamkeit einer pharmakologischen Behandlung der Abhängigkeit von Kokain oder anderen Psychostimulanzien ist nicht hinreichend belegt. In ihrer umfassenden Untersuchung über den Einsatz von Pharmakotherapien bei Konsumenten von Psychostimulanzien kommen jedoch Shearer und Gowing (2004) zu dem Schluss, dass die Substitutionstherapie, die bei einer Abhängigkeit von Opioiden oder Nikotin erfolgreich eingesetzt wird und geeignet ist, Konsumenten dazu zu bewegen, sich in Behandlung zu begeben und darin zu verbleiben, noch nicht in angemessener Weise an Konsumenten von Stimulanzien getestet wurde. Eine Auswertung der vorhandenen Literatur über die Reaktionen auf Kokainbehandlungen und die Wirksamkeit dieser Therapien, einschließlich der Maßnahmen im Hinblick auf psychische Erkrankungen von Crack-Konsumenten, wurde vor kurzem von der EBDD veröffentlicht (158).
Todavía no existen pruebas suficientes para abogar por el tratamiento farmacológico de la adicción a la cocaína u otros psicoestimulantes. Sin embargo, en su completo examen de la bibliografía sobre el uso de farmacoterapias en consumidores de psicoestimulantes, Shearer y Gowing (2004) concluyen que la terapia de sustitución, que ha cosechado el éxito en el caso de la adicción a los opiáceos y la nicotina y posee el potencial de atraer y retener a los consumidores en tratamiento, todavía no ha sido probada de forma conveniente entre los consumidores de estimulantes. El OEDT ha publicado recientemente un examen (158) de la bibliografía sobre la reacción y la efectividad del tratamiento de los consumidores de cocaína, incluidas las respuestas a los trastornos mentales de los consumidores de crack.
Non esistono dati sufficienti a confermare la validità del trattamento farmacologico della dipendenza dalla cocaina o da altri psicostimolanti. Tuttavia, nella loro analisi esaustiva dell’uso delle farmacoterapie nei consumatori di psicostimolanti Shearer e Gowing (2004) concludono che la terapia sostitutiva, che produce risultati positivi nel trattamento della dipendenza da oppiacei e nicotina, e ha il vantaggio di attirare e mantenere in cura i consumatori, non è stata adeguatamente sperimentata nei consumatori di stimolanti. Di recente l'OEDT ha pubblicato una revisione della letteratura sulle risposte dei pazienti alla terapia della tossicodipendenza da cocaina e sulla sua efficacia, comprese tra queste le risposte ai disturbi di salute mentale tra i consumatori di cocaina crack (158).
Não há provas suficientes que fundamentem o tratamento farmacológico da dependência de cocaína ou de outro psicoestimulante. Contudo, na sua vasta análise da utilização de farmacoterapias no tratamento dos consumidores de psicoestimulantes, Shearer e Gowing (2004) concluem que o tratamento de substituição, que apresenta bons resultados no caso da dependência dos opiáceos e da nicotina e tem possibilidades de atrair e manter os consumidores em tratamento, ainda não foi adequadamente testado nos consumidores de estimulantes. O OEDT publicou recentemente uma análise da literatura sobre as respostas e a eficácia do tratamento da dependência de cocaína, tendo também em conta as doenças mentais presentes entre os consumidores de cocaína crack (158).
Δεν υπάρχουν επαρκή στοιχεία που να αποδεικνύουν ότι μπορεί να υπάρξει φαρμακευτική θεραπεία για την κοκαΐνη ή άλλη ψυχοδιεγερτική εξάρτηση. Ωστόσο, στην ολοκληρωμένη επισκόπησή τους σχετικά με τη χρήση φαρμακοθεραπειών στους χρήστες ψυχοδιεγερτικών ουσιών, οι Shearer και Gowing (2004) καταλήγουν στη διαπίστωση ότι η θεραπεία υποκατάστασης, η οποία είναι επιτυχημένη στην περίπτωση της εξάρτησης από οπιοειδή και από τη νικοτίνη και είναι σε θέση να προσελκύει και να διατηρεί τους χρήστες υπό θεραπεία, δεν έχει δοκιμαστεί ακόμα επαρκώς σε χρήστες διεγερτικών. Το ΕΚΠΝΤ δημοσίευσε πρόσφατα μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας σχετικά με τους τρόπους αντιμετώπισης και την αποτελεσματικότητα της θεραπείας απεξάρτησης από την κοκαΐνη, συμπεριλαμβανομένων τρόπων αντιμετώπισης διαταραχών ψυχικής υγείας σε χρήστες κρακ (158).
Er is niet genoeg bewijs ter ondersteuning van een farmacologische behandeling voor verslaving aan cocaïne of andere psychostimulantia. In hun uitvoerige overzicht van het gebruik van farmacotherapieën voor gebruikers van psychostimulantia stellen Shearer en Gowing (2004) echter vast dat substitutietherapie – hoewel succesvol voor opioïden- en nicotineverslaving en in principe geschikt om gebruikers te bewegen in behandeling te gaan en te blijven – nog niet afdoende is getest voor gebruikers van stimulerende middelen. Onlangs heeft het EWDD een literatuuronderzoek gepubliceerd over maatregelen inzake en de effectiviteit van de behandeling van cocaïneverslaving, waarin eveneens wordt ingegaan op maatregelen inzake geestelijke gezondheidsstoornissen onder gebruikers van crack-cocaïne (158).
Na podporu farmakologické léčby závislosti na kokainu či jiných psychostimulantech není k dispozici dostatek důkazů. Ve svém komplexním přehledu farmakoterapií pro uživatele psychostimulantů však Shearer a Gowing (2004) vyvozují, že substituční terapie, která se úspěšně používá v případě závislosti na opiátech a nikotinu a má také potenciál přivést uživatele k léčbě a udržet ho v ní, nebyla dosud mezi uživateli stimulantů odpovídajícím způsobem vyzkoušena. Nedávno EMCDDA vydala přehled literatury o reakcích na léčbu závislosti na kokainu a o její účinnosti, včetně reakcí na duševní poruchy uživatelů cracku (158).
Der foreligger ikke tilstrækkelig dokumentation til støtte for en farmakologisk behandling af afhængighed af kokain eller andre psykostimulanser. I deres omfattende gennemgang af brugen af farmakoterapier til brugere af psykostimulanser konkluderer Shearer og Gowing (2004) imidlertid, at substitutionsbehandling, som anvendes med godt resultat i forbindelse med opioid- og nikotinafhængighed og har potentiale til at tiltrække og fastholde brugerne i behandling, endnu ikke er blevet tilstrækkeligt testet i forbindelse med stimulansbrugere. En gennemgang af litteraturen om tilgangen til og effektiviteten af kokainbehandling, herunder tilgangen til psykiske forstyrrelser blandt brugere af crackkokain, er for nylig blevet offentliggjort af EONN (158).
Kokaiini- või muude psühhostimulantide sõltuvuse farmakoloogiliselt ravimise toetuseks ei ole veel küllaldaselt tõendeid. Kuid oma põhjalikus ülevaates farmakoteraapia kasutamisest psühhostimulantide tarbijatel jõuavad Shearer ja Gowing (2004) järeldusele, et stimulantide tarbijate puhul ei ole veel küllaldaselt uuritud asendusravi, mis on edukas opioidi- ja nikotiinisõltuvuse korral ning mille puhul on suur tõenäosus, et uimastitarbijad alustavad ning jätkavad ravi. EMCDDA(158) avaldas hiljuti kokaiinisõltuvuse ravi ja selle tõhususe, samuti crack-kokaiini tarbijate vaimsete häirete ravi kohta kirjanduse ülevaate.
Lääkehoidon tehosta kokaiiniriippuvuuteen tai muihin psykoaktiivisiin piristeisiin liittyvään riippuvuuteen ei ole vielä riittävästi näyttöä. Psykoaktiivisten piristeiden käyttäjille annetusta lääkehoidosta laatimassaan kattavassa arviossa Shearer ja Gowing (2004) toteavat, että vaikka korvaushoidolla on onnistuttu vähentämään opioidi- ja nikotiiniriippuvuutta ja vaikka se voi lisätä käyttäjien hoitoon hakeutumista ja siihen sitoutumista, sitä ei toistaiseksi ole testattu riittävän perusteellisesti piristeiden käyttäjillä. EMCDDA onkin julkaissut äskettäin kirjallisuuskatsauksen kokaiininkäyttäjien hoidon vasteesta ja tehosta, myös hoidon vaikutuksesta crack-kokaiinin käyttäjien mielenterveyshäiriöihin (158).
A kokaintól, illetve az egyéb pszichostimulánsoktól való függőség gyógyszeres kezelésének alátámasztására nincs elegendő bizonyíték. A pszichostimulánsok használói esetében alkalmazott gyógyszeres terápiáról szóló összefoglaló tanulmányukban Shearer és Gowing (2004) azonban arra a következtetésre jutottak, hogy az opiát- és a nikotinfüggőséggel szemben sikeres helyettesítő kezelést, amely alkalmas arra, hogy a használókat bevonja és megtartsa a kezelésben, a serkentőszerek használóinál nem tesztelték megfelelően. Az EMCDDA nemrég adott ki egy szakirodalmi áttekintést a kokainkezelésre adott válaszokról és a kezelés hatékonyságáról, a krekk kokaint használók körében előforduló mentális egészségügyi rendellenességekre adott válaszokat is beleértve158.
Hensiktsmessigheten ved farmakologisk behandling av kokainavhengighet eller avhengighet av andre psykostimulerende stoffer er ennå ikke godt nok dokumentert. I en omfattende gjennomgang av bruken av farmakoterapi i behandlingen av brukere av psykostimulerende midler konkluderte imidlertid Shearer og Gowing (2004) at substitusjonsterapi, som brukes med suksess i behandlingen av opioid- og nikotinavhengighet, og som potensielt kan få brukere inn i behandlingsapparatet og holde dem der, ikke har vært tilstrekkelig utprøvd på brukere av sentralstimulerende midler. En litteraturgjennomgang av tiltakene mot og effektiviteten av behandlingen av kokainbruk, inkludert tiltak rettet mot psykiske helselidelser blant crackbrukere, ble nylig publisert av EONN (158).
Brak jest wystarczających dowodów wspierających leczenie farmakologiczne uzależnienia od kokainy lub innych psychostymulantów. Jednak w obszernym przeglądzie poświęconym stosowaniu farmakoterapii wobec osób zażywających psychostymulanty, Shearer i Gowing (2004) wnioskują, że leczenie zastępcze, które jest skuteczne w przypadku uzależnienia od opiatów i tytoniu i ma szanse przyciągnąć osoby zażywające i sprawić, że wytrwają w leczeniu, dotychczas nie zostało wystarczająco zbadane w odniesieniu do osób zażywających stymulanty. Przegląd literatury poświęconej reakcjom na leczenie uzależnienia od kokainy i jego skuteczności, w tym reakcjom na zaburzenia zdrowia psychicznego występujące wśród osób zażywających krak, opublikowało ostatnio EMCDDA (158).
Neexistuje dostatok dôkazov na podporu farmakologickej liečby kvôli užívaniu kokaínu alebo inej závislosti od psychostimulansov. Shearer a Gowing (2004) konštatujú vo svojej komplexnom prieskume o používaní farmakoterapie pre užívateľov psychostimulansov, že substitučná terapia, ktorá je úspešná v prípade závislosti od opiátov a nikotínu a má potenciál na priťahovanie a udržanie užívateľov v liečbe, nebola ešte testovaná u užívateľov stimulansov. Prehľad literatúry o reakciách na liečbu kvôli užívaniu kokaínu a o jej účinnosti vrátane reakcií na poruchy duševného zdravia u užívateľov kraku nedávno zverejnilo EMCDDA (158).
Farmakološko zdravljenje odvisnosti od kokaina ali drugih psihostimulansov ni dovolj dobro podprto z dokazi. Vendar pa Shearer in Gowing (2004) v svojem celovitem pregledu uporabe farmakoterapije pri uživalcih psihostimulansov zaključujeta, da nadomestna terapija, ki je uspešna pri odvisnosti od opiatov in nikotina in ima možnosti, da pritegne in obdrži osebe na zdravljenju, pri uporabnikih stimulansov še ni dovolj preverjena. Pregled literature o odzivih na zdravljenje odvisnosti od kokaina in o učinkovitosti takega zdravljenja, vključno z odzivi na motnje duševnega zdravja med uživalci crack kokaina, je nedavno objavil Center (158).
Det finns inte tillräckliga belägg för att stödja farmakologiska behandlingar av kokainberoende eller beroende av andra psykostimulantia. I en övergripande översyn av användning av farmakologiska behandlingar för användare av psykostimulantia, sluter sig Shearer and Gowing (2004) till att substitutionsterapi, som är framgångsrik när det gäller beroende av opiater och nikotin och som har potential att locka till sig och hålla kvar missbrukare i behandling, inte ännu har blivit tillräckligt provad för användare av stimulantia. En granskning av litteraturen om resultat av och effektivitet hos behandling av kokainberoende, inklusive reaktioner på behandling av psykiska problem hos användare av crack-kokain, har nyligen offentliggjorts av ECNN (158).
Kokain veya diğer psikostimülan bağımlılığı için farmakolojik tedaviyi destekleyecek yeterli kanıt bulunmamaktadır. Bununla birlikte, psikostimülan kullanıcıları için farmakoterapi kullanımı hakkında yaptıkları kapsamlı bir değerlendirmede Shearer ve Gowing (2004), opioid ve nikotin bağımlılığı durumunda başarılı olan ve tedavi gören kullanıcıları çekme ve tutma potansiyeline sahip ikame tedavisinin, uyarıcı (stimülan) kullananlarda henüz gerektiği gibi test edilmediği sonucuna varmaktadır. Crack kokain kullanıcıları arasındaki ruhsal bozukluklara karşı tepkileri de içeren kokain tedavisine tepkilerle bu tedavinin etkinliğine dair bir literatür araştırması yakın zamanda EMCDDA tarafından yayımlanmıştır (158).
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Turklāt dažas opioīdu narkotikas ražo uz vietas ES, bet ražošana parasti aprobežojas ar nelielu daudzumu mājās gatavotiem magoņu preparātiem (tie ir, piemēram, magoņu salmi vai no sasmalcinātiem magoņu kātiem un galviņām izgatavots magoņu koncentrāts), kas top vairākās ES austrumdaļas valstīs, piemēram, Lietuvā, kur magoņu kātu un magoņu koncentrāta tirgus šķiet stabilizējies, un Polijā, kur ,,poļu heroīna” ražošana, iespējams, samazinās (CND, 2006. g.).
In Europe, two forms of imported heroin are found: the commonly available brown heroin (its chemical base form) and the less common and usually more expensive white heroin (a salt form), which typically originates from South-east Asia. In addition, some opioid drugs are produced within the EU, but manufacture is mainly confined to small-scale production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries, for example Lithuania, where the market for poppy stalks and concentrate seems to have stabilised, and Poland, where production of ‘Polish heroin’ might be decreasing (CND, 2006).
En Europe, l'héroïne importée se présente sous deux formes: l'héroïne brune, qui est la plus courante (sa forme chimique de base), et l'héroïne blanche, moins courante et généralement plus chère (une forme de sel), qui provient habituellement d'Asie du Sud-Est. En outre, certains opiacés sont produits à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'est de l'UE, comme la Lituanie, où le marché des tiges de pavots et du concentré de pavot semble s'être stabilisé, et la Pologne, où la production d'«héroïne polonaise» pourrait diminuer (CND, 2006).
In Europa kommt importiertes Heroin in zwei Formen vor: als das allgemein verfügbare braune Heroin (Heroinbase) und als das weniger verbreitete und teurere weiße Heroin (in Salzform), das in der Regel aus Südostasien stammt. Daneben werden einige Opioide innerhalb der EU hergestellt. Dies ist jedoch hauptsächlich auf Produkte aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) beschränkt, die in einigen östlichen EU-Ländern wie beispielsweise Litauen und Polen in geringen Mengen hergestellt werden. In Litauen hat sich der Markt für Mohnstiele und Mohnkonzentrat offenbar stabilisiert, während die Herstellung von „polnischem Heroin“ rückläufig sein dürfte (CND, 2006).
En Europa, la heroína importada se encuentra en dos formas: la más común es la heroína marrón (su forma química de base) y la menos común y más cara es la heroína blanca (una forma salina), que procede generalmente del sureste de Asia. Además, dentro de la UE se producen algunos opiáceos, aunque la producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países orientales de la UE, como Lituania, donde el mercado de tallos y concentrado de adormidera parece haberse estabilizado, y Polonia, donde la producción de «heroína polaca» podría estar disminuyendo (CND, 2005).
In Europa sono disponibili due tipi di eroina importata: l’eroina brown più comune (forma chimica base) e l’eroina bianca, meno comune e solitamente più costosa (sotto forma di sale), che tradizionalmente proviene dall’Asia sudorientale. Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’Unione europea. Questa produzione è perlopiù confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale come la Lituania, dove il mercato degli steli di papavero e del concentrato di papavero in generale sembra essersi stabilizzato, e la Polonia, dove la produzione di “eroina polacca” potrebbe essere in calo (CND, 2006).
Na Europa, a heroína importada pode ser encontrada sob duas formas: a heroína castanha (forma química de base), de maior disponibilidade, e a heroína branca (forma de sal), menos comum e em geral mais cara, que é habitualmente originária do Sudeste Asiático. Além disso, existem drogas opiáceas produzidas na UE, mas o seu fabrico está essencialmente limitado a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, por exemplo a Lituânia, onde o mercado de caules e concentrado de papoila parece ter estabilizado, e a Polónia, onde a produção de “heroína polaca” poderá estar a diminuir (CND, 2006).
Στην Ευρώπη απαντώνται δύο μορφές εισαγόμενης ηρωίνης: η συνηθέστερα διαθέσιμη καφέ ηρωίνη (βάση ηρωίνης) και η λιγότερο συνηθισμένη και πιο ακριβή λευκή ηρωίνη (άλας), που συνήθως προέρχεται από τη Νοτιοανατολική Ασία. Επιπλέον, ορισμένα οπιοειδή ναρκωτικά παρασκευάζονται εντός της ΕΕ, αλλά πρόκειται για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως για παράδειγμα η Λιθουανία, όπου η αγορά μίσχων παπαρούνας για άλεσμα και συμπυκνώματος φαίνεται να έχει σταθεροποιηθεί, και η Πολωνία, όπου η παραγωγή της «πολωνικής ηρωίνης» ενδεχομένως μειώνεται (CND, 2006).
Europa kent twee soorten geïmporteerde heroïne: de meest gangbare vorm is de bruine heroïne (de chemische basisvorm), terwijl witte heroïne (een zoutvorm) beperkter verkrijgbaar en gewoonlijk duurder is. Witte heroïne is meestal afkomstig uit Zuidoost-Azië. Daarnaast worden sommige opioïden binnen de EU geproduceerd, maar dit is overwegend beperkt tot de kleinschalige productie van “homemade” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen, bijvoorbeeld Litouwen, waar de markt voor papaverstengels en -concentraat zich lijkt te hebben gestabiliseerd, en in Polen, waar de productie van “Poolse heroïne” mogelijk afneemt (CND, 2006).
V Evropě se importovaný heroin objevuje ve dvou formách: běžně dostupný hnědý heroin (jeho základní chemická forma) a méně běžný a obvykle dražší bílý heroin (ve formě soli), který zpravidla pochází z jihovýchodní Asie. Vedle toho se některé opiátové drogy vyrábějí přímo v EU, ale výroba se omezuje na podomácku získávané produkty z máku (např. maková stébla, koncentrát z drcených stvolů máku nebo makovic) v několika zemích na východě EU, například v Litvě, kde se zřejmě trh s makovými stvoly a makovým koncentrátem ustálil, a v Polsku, kde produkce „polského heroinu“ možná klesá (CND, 2006).
I Europa findes to former for importeret heroin: den almindelige brune heroin (stoffets kemiske grundform), som er let at skaffe, og den mindre almindelige og normalt dyrere hvide heroin (i saltform), som typisk kommer fra Sydøstasien. Endvidere produceres nogle opioider i EU, men produktionen begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller -hoveder) i en række østlige EU-lande, f.eks. Litauen, hvor markedet for valmuestængler og -koncentrat synes at have stabiliseret sig, og Polen, hvor produktionen af "polsk heroin" kan være faldende (CND, 2006).
Euroopas leidub heroiini kahel kujul: üldiselt kättesaadav pruun heroiin (selle keemiline baasvorm) ning vähem levinud ja tavaliselt kallim valge heroiin (soolavorm), mis on enamasti pärit Kagu-Aasiast. Lisaks toodetakse ELis mõnesid opioidideks liigitatavaid uimasteid, kuid tootmine on väiksemahuline ja piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodetega (näiteks unimagunavarred, purustatud unimagunavartest või kupardest valmistatud kontsentraat), mida toodetakse mitmes ELi idapoolses riigis, näiteks Leedus, kus unimagunavarte ja kontsentraadi turg tundub olevat stabiliseerunud, ning Poolas, kus nn “poola heroiini” tootmine võib olla vähenemas (CND, 2006).
Eurooppaan tuodaan kahdenlaista heroiinia: yleisesti saatavilla olevaa ruskeaa heroiinia (emäksisessä muodossa) ja harvinaisempaa, kalliimpaa valkoista heroiinia (suolan muodossa), joka on yleensä peräisin Kaakkois-Aasiasta. Lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opioideja, mutta tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Liettuassa, jossa unikon varsien ja mykeröiden markkinat vaikuttavat vakiintuneen, ja Puolassa, jossa ”puolalaisen heroiinin” tuotanto saattaa olla vähenemässä (CND, 2006).
Az importált heroin Európában két formában található meg: az egyik az általában elérhető barna heroin (a heroin bázikus formája), a másik a kevésbé általános és drágább fehér heroin (só forma), amely jellemzően Délkelet-Ázsiából származik. Emellett néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek, de ez főleg házi mákkészítmények (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákgubókból vagy mákszárakból) szerény keretek között történő előállítására korlátozódik néhány keleti EU-országban, például Litvániában, ahol a mákszárak és koncentrátumok piaca stabilizálódni látszik, illetve Lengyelországban, ahol a „lengyel heroin” előállítása mintha csökkenőben lenne (CND, 2006).
I Europa forekommer importert heroin i to former: den lett tilgjengelige brune heroinen (heroin i baseform), og den mindre vanlige og vanligvis dyrere hvite heroinen (i saltform), som typisk kommer fra Sørøst-Asia. I tillegg produseres noen opioider innen EU, men det er her for det meste snakk om en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrat av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Litauen, hvor markedet for valmuestengler og konsentrat synes å ha stabilisert seg, og Polen, hvor produksjonen av ”polsk heroin” kan være på vei ned (CND, 2006).
W Europie importowana heroina występuje w dwóch postaciach: powszechnie dostępnej brązowej heroiny (w postaci zasady chemicznej) oraz mniej spotykanej i zwykle droższej białej heroiny (w postaci soli), która zazwyczaj pochodzi z Azji Południowo-Wschodniej. Ponadto w UE produkuje się niektóre narkotyki opiatowe, ale jest to głównie ograniczona do małej skali domowa produkcja wyrobów z maku lekarskiego (np. słomy makowej, koncentratu makowego ze zmiażdżonych łodyg lub makówek) w wielu wschodnich krajach UE, np. na Litwie, gdzie rynek na łodygi i koncentrat makowy prawdopodobnie się ustabilizował, a także w Polsce, gdzie produkcja „polskiej heroiny” wydaje się spadać (CND, 2006).
În Europa, heroina se găseşte sub două forme de import: heroina brună obişnuită (forma sa chimică de bază) şi heroina albă (sub formă de sare) care este mai rar întâlnită şi, de obicei, mai scumpă, provenind de obicei din Asia de Sud-Est. Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană, dar fabricarea este în esenţă limitată la producerea pe scară redusă a preparatelor „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu obţinut din tulpini sau capsule zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Lituania, unde piaţa de tulpini de mac opiaceu şi concentrat de mac opiaceu din tulpini pare să se fi stabilizat, precum şi Polonia, unde se pare că producţia de „heroină poloneză” este în descreştere (CND, 2006).
V Európe sa zistili dve formy dovážaného heroínu: bežne dostupný hnedý heroín (jeho chemická základná forma) a menej bežný a obvykle drahší biely heroín (vo forme soli), ktorý obvykle pochádza z juhovýchodnej Ázie. Okrem toho sa v rámci EÚ vyrábajú niektoré opiátové drogy, ale výroba je obmedzená najmä na malú domácku výrobu z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východných krajinách EÚ, napríklad v Litve, kde sa zdá, že trh pre makové stonky a koncentrát sa stabilizoval, a v Poľsku, kde sa výroba „poľského heroínu“ asi znížila (CND, 2006).
V Evropi je mogoče najti dve obliki uvoženega heroina: običajno je na voljo rjavi heroin (njegova osnovna kemična oblika), manj pogosto pa ponavadi dražji beli heroin (oblika soli), ki navadno izvira iz jugovzhodne Azije. Poleg tega se nekateri opiati proizvajajo v EU, vendar je proizvodnja v glavnem omejena na proizvodnjo domačih proizvodov iz vrtnega maka v majhnem obsegu (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, na primer v Litvi, kjer je videti, da se je trg makovih stebel in koncentrata ustalil, in na Poljskem, kjer se proizvodnja "poljskega heroina" morda zmanjšuje (CND, 2006).
I Europa uppträder heroin i två former: det vanligt förekommande bruna heroinet (den kemiska basformen) och det ovanligare och dyrare vita heroinet (en saltform), som brukar ha sitt ursprung i Sydostasien. Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Litauen, där marknaden för vallmostjälkar och koncentrat förefaller ha stabiliserats, och Polen, där produktionen av ”polskt heroin” synes minska (CND, 2006).
Avrupa’da iki tür ithal eroin bulunmaktadır: yaygın olarak bulunan kahverengi eroin (kimyasal baz formu) ile tipik olarak Güneydoğu Asya kaynaklı olan, daha az yaygın ve genellikle daha pahalı olan beyaz eroin (bir tuz formu). Bunun yanında, bazı opioid uyuşturucular AB içerisinde üretilmekle beraber, imalat genellikle bir dizi doğu AB ülkesinde ev yapımı haşhaş ürünlerinin (örneğin haşhaş kamışı, ezilmiş haşhaş sapı veya başlarından elde edilen haşhaş konsantresi) küçük ölçekli üretimiyle sınırlıdır. Bu ülkelere birkaç örnek, haşhaş sapı ve konsantresi pazarının dengelenmiş göründüğü Litvanya ile ‘Polonya eroini’ üretiminin düşmekte olabileceği Polonya’dır (CND, 2006).
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Ģimenes profilakse ES kļūst mērķtiecīgāka, un tai ir vajadzīgs stingrāks pamats. Vairākas dalībvalstis (Vācija, Spānija, Īrija, Itālija un Apvienotā Karaliste) ir atzinušas, ka, cenšoties nodibināt kontaktus ar problemātiskām ģimenēm, iestādēm nākas sastapties ar grūtībām.
Family-based prevention in the EU is becoming more targeted and more firmly needs based. Several Member States (Germany, Spain, Ireland, Italy and the United Kingdom) have acknowledged that it can be difficult for institutions to contact problem families. As a result, in the United Kingdom the FRANK campaign has developed an action pack for drug and alcohol action teams and prevention practitioners on how to reach the family, and in several other Member States selective prevention programmes targeted at families at risk are now being implemented. These programmes employ several techniques to attract at-risk families (e.g. providing food, financial incentives, babysitting) mostly based on Kumpfer’s Strengthening Families Program (Kumpfer et al., 1996).
Au sein de l'UE, la prévention au niveau de la famille devient de plus en plus ciblée et répond davantage aux besoins. Plusieurs États membres (Allemagne, Espagne, Irlande, Italie et Royaume-Uni) ont reconnu qu'il était parfois difficile pour les institutions d'entrer en contact avec les familles à problème. C’et ainsi que le Royaume-Uni a lancé un kit d'intervention dans le cadre de la campagne FRANK, destiné aux équipes d'action contre la drogue et l'alcool et aux praticiens de la prévention afin de les former à la manière de contacter les familles. Dans plusieurs autres États membres, des programmes de prévention sélective destinés aux familles à risques sont désormais en place. Ces programmes recourent à diverses techniques pour attirer les familles à risques (par exemple, en distribuant de la nourriture, en fournissant des incitations financières, en proposant des services de garde d'enfants), lesquelles reposent essentiellement sur le programme de renforcement des familles de Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
In der EU werden zunehmend zielorientierte und auf die Bedürfnisse der Zielgruppen ausgerichtete familienbasierte Präventionsmaßnahmen durchgeführt. Mehrere Mitgliedstaaten (Deutschland, Spanien, Irland, Italien und das Vereinigte Königreich) haben erkannt, dass es für die Einrichtungen zuweilen schwierig sein kann, Problemfamilien zu erreichen. Aus diesem Grund wurde im Vereinigten Königreich die Initiative FRANK erarbeitet, ein Maßnahmenpaket, das die Drogen- und Alkohol-Aktionsteams sowie im Bereich der Prävention tätige Ärzte dabei unterstützen soll, Kontakt zu den Familien herzustellen. In mehreren anderen Mitgliedstaaten werden derzeit Präventionsprogramme für gefährdete Familien durchgeführt. Im Rahmen dieser Programme werden unterschiedliche Methoden genutzt, um gefährdete Familien anzusprechen (z. B. Angebot von Lebensmitteln, finanzielle Anreizen oder Kinderbetreuung), die größtenteils auf dem von Karol Kumpfer entwickelten Strengthening Families Program [Programm zur Stärkung von Familien] (Kumpfer et al., 1996) basieren.
Las medidas preventivas basadas en la familia que se aplican en la UE son cada vez más selectivas y centradas en en las necesidades. Varios Estados miembros (Alemania, España, Irlanda, Italia y el Reino Unido) han reconocido que las instituciones pueden encontrar dificultades para contactar con familias problemáticas. En consecuencia, en el Reino Unido la campaña FRANK ha desarrollado un paquete de medidas para ayudar a los equipos de acción en materia de drogas y alcohol y a los médicos comprometidos con la prevención a llegar a la familia, mientras en otros Estados miembros se están poniendo en práctica los programas de prevención selectiva orientados a familias en riesgo. Estos programas emplean diversas técnicas para atraer a las familias en riesgo (por ejemplo, ofreciéndoles alimentos, incentivos financieros, servicio de canguro), la mayoría de ellos basados en el programa de reforzamiento familiar «Strengthening Families Program» desarrollado por Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
La prevenzione in famiglia nell’UE si pone sempre più al centro dell’attenzione ed è sempre più saldamente fondata sulle esigenze delle famiglie. Alcuni Stati membri (Germania, Spagna, Irlanda, Italia e Regno Unito) riconoscono che può essere difficile per le istituzioni raggiungere le famiglie problematiche. Di conseguenza, nel Regno Unito la campagna FRANK ha elaborato un pacchetto di azioni per gruppi di intervento contro il consumo di alcol e stupefacenti e per operatori della prevenzione spiegando come fare per raggiungere le famiglie; in altri Stati membri sono stati invece avviati programmi di prevenzione selettivi destinati nello specifico alle famiglie a rischio. Questi programmi si avvalgono di alcune tecniche per attirare le famiglie a rischio (per esempio, alimenti gratuiti, incentivi finanziari, servizi di babysitting), basati perlopiù sul programma di rafforzamento delle famiglie di Kumpfer (Kumpfer e altri, 1996).
Na União Europeia, a prevenção baseada na família está tornar-se mais direccionada e mais centrada na resposta às necessidades. Vários Estados-Membros (Alemanha, Espanha, Irlanda, Itália e Reino Unido) reconheceram que as instituições podem ter dificuldade em contactar as famílias problemáticas. Consequentemente, no Reino Unido, a campanha FRANK desenvolveu um “pacote” de acções sobre o modo de contactar as famílias, destinado às equipas e aos técnicos que intervêm na prevenção do consumo de drogas e de álcool, e noutros Estados-Membros estão actualmente em curso programas de prevenção selectiva dirigidos às famílias em risco. Estes programas utilizam várias técnicas para atrair as famílias em risco (por exemplo, distribuindo alimentos, oferecendo incentivos financeiros, tomando conta de crianças) na sua maioria baseadas no Programa Kumpfer de Reforço das Famílias (Kumpfer et al., 1996).
Η πρόληψη στην οικογένεια στο πλαίσιο της ΕΕ γίνεται πιο στοχοθετημένη και προσαρμοσμένη στην κάλυψη αναγκών. Αρκετά κράτη μέλη (Γερμανία, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία και Ηνωμένο Βασίλειο) αναγνωρίζουν ότι η επικοινωνία των θεσμικών φορέων με προβληματικές οικογένειες μπορεί να παρουσιάζει δυσκολίες. Ως αποτέλεσμα, στο Ηνωμένο Βασίλειο στο πλαίσιο της εκστρατείας με τίτλο FRANK δημιουργήθηκε ένα πληροφοριακό πακέτο για ομάδες δράσης κατά των ναρκωτικών και του αλκοόλ και επαγγελματίες στον χώρο της πρόληψης, το οποίο αφορά τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να επιδιωχθεί η επικοινωνία με την οικογένεια, και σε αρκετά άλλα κράτη μέλη εφαρμόζονται τώρα προγράμματα επικεντρωμένης πρόληψης που στοχεύουν οικογένειες που διατρέχουν κίνδυνο. Στο πλαίσιο των προγραμμάτων αυτών χρησιμοποιούνται διάφορες τεχνικές για την προσέλκυση οικογενειών που διατρέχουν κίνδυνο (π.χ. μέσω της παροχής τροφίμων, οικονομικών κινήτρων, της επιτήρησης μικρών παιδιών), που βασίζονται κατά κύριο λόγο στο πρόγραμμα ενίσχυσης της οικογένειας του Kumpfer (Kumpfer κ.ά.,1996).
Gezinsgerichte preventie in de EU wordt steeds specifieker en steeds nadrukkelijker op de behoeften gericht. Verschillende lidstaten (Duitsland, Spanje, Ierland, Italië en het Verenigd Koninkrijk) hebben erkend dat het voor instanties moeilijk kan zijn in contact te komen met probleemgezinnen. Daarom is in het Verenigd Koninkrijk in het kader van de FRANK-campagne een actiepakket voor alcohol- en drugsteams en preventiewerkers ontwikkeld waarin handvaten geboden worden om dergelijke gezinnen te bereiken, en in verschillende andere lidstaten worden op dit moment programma’s voor selectieve preventie uitgevoerd die op risicovolle gezinnen gericht zijn. In deze programma’s worden diverse technieken gebruikt om probleemgezinnen tot deelname te bewegen (bijv. voedselverstrekking, financiële prikkels, babysitting), technieken die veelal gebaseerd zijn op het Strengthening Families Program van Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
Prevence zaměřená na rodinu začíná být v EU cílenější a výrazněji vychází z potřeb. Několik členských států (Německo, Španělsko, Irsko, Itálie a Spojené království) uznalo, že kontaktovat problémové rodiny může být pro instituce obtížné. Proto ve Spojeném království v rámci kampaně FRANK vznikl pro protialkoholické akční týmy a pracovníky prevence soubor opatření jak oslovit rodinu a v několika dalších členských státech jsou nyní realizovány programy selektivní prevence zaměřené na ohrožené rodiny. Tyto programy využívají k oslovení ohrožených rodin různé techniky (např. poskytování potravin, finanční pobídky, hlídání dětí), většinou vycházející z Kumpferova programu posilování rodiny (Kumpfer a kol., 1996).
Den familiebaserede forebyggelse i EU er ved at blive mere målrettet og i højere grad behovsbaseret. En række medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien og Det Forenede Kongerige) har anerkendt, at det kan være vanskeligt for institutioner at kontakte problemfamilier. På baggrund heraf er der i Det Forenede Kongerige som led i FRANK-kampagnen udviklet en aktionspakke til narkotika- og alkoholteam og forebyggelseseksperter med vejledning i, hvordan man når ud til familien, og i mange andre medlemsstater er der nu ved at blive gennemført selektive forebyggelsesprogrammer, der er målrettet mod udsatte familier. I disse programmer gøres der brug af en række forskellige metoder til at nå ud til udsatte familier (f.eks. tilvejebringelse af mad, økonomiske incitamenter, babysitting), som hovedsagelig er baseret på Kumpfers "Strengthening Families Program" (Kumpfer m.fl., 1996).
Perekonnapõhine ennetustöö on Euroopa Liidus aina eesmärgikindlam ja lähtub rohkem vajadustest. Mitu liikmesriiki (Saksamaa, Hispaania, Iirimaa, Itaalia ja Ühendkuningriik) on tunnistanud, et ametiasutustel on raske probleemsete perekondadega kontakti leida. Selle tulemusel on Ühendkuningriigis kampaania FRANK raames uimastite ja alkoholi tarbimise ennetamise rühmade ja ennetustöö tegijate jaoks välja töötatud tegevuskavad, kuidas perekonnaga kontakti saavutada, ning mitmes teises liikmesriigis rakendatakse nüüd riskiperekondadele suunatud ennetusprogramme. Need programmid kasutavad mitmesuguseid võtteid, et riskirühma kuuluvaid perekondi ligi meelitada (näiteks toiduabi, rahalised stiimulid, lapsehoidmine), peamiselt kooskõlas perekondade tugevdamise Kumpferi programmiga (Kumpfer et al., 1996).
EU:ssa perhelähtöinen ehkäisytyö on muuttumassa yhä kohdennetummaksi ja tarvepohjaisemmaksi. Monissa jäsenvaltioissa (Saksa, Espanja, Irlanti, Italia ja Yhdistynyt kuningaskunta) on havaittu, että laitosten voi olla vaikeaa saada yhteyttä ongelmaperheisiin. Yhdistyneen kuningaskunnan FRANK-kampanjassa onkin kehitetty huume- ja alkoholityön toimintaryhmille ja ehkäisevän huumetyön tekijöille toimenpidepaketti, jota nämä voivat käyttää perheiden tavoittamisessa. Useissa muissa jäsenvaltioissa on käynnissä riskiryhmään kuuluville perheille suunnattuja valikoivan ehkäisevän huumetyön ohjelmia. Ohjelmissa käytetään monenlaisia keinoja riskiperheiden houkuttelemiseksi avun piiriin (esim. elintarvikeapu, rahalliset kannustimet, lastenhoito). Ne perustuvat useimmiten Kumpferin perheiden tukiohjelmaan (Strengthening Families Program) (Kumpfer et al., 1996).
A családi megelőzés az EU-ban kezd célzottabbá válni, és egyre határozottabban az igényeken alapul. Számos tagállamban (Németország, Spanyolország, Írország, Olaszország és az Egyesült Királyság) elismerték, hogy az intézmények nehezen kerülnek kapcsolatba a problémás családokkal. Ennek eredményeként dolgozták ki a FRANK kampányt az Egyesült Királyságban, amelyhez intézkedési csomagot állítottak össze a kábítószer- és alkoholproblémákra szakosodott munkacsoportok és prevenciós szakemberek részére a családok elérésének mikéntjéről; számos más tagállamban pedig most kezdték meg a kockázatnak kitett családokra irányuló, célzott megelőzési programok végrehajtását. Ezek a programok különféle technikák segítségével próbálnak vonzónak látszani a kockázatnak kitett családok számára (pl. élelmiszer, pénzügyi ösztönzők, gyermekmegőrzés biztosításával), főként a Kumpfer-féle családerősítő program alapján (Kumpfer és mások, 1996).
Det familiebaserte forebyggende arbeidet i EU blir stadig mer målrettet og mer behovsbasert. Flere medlemsstater (Tyskland, Spania, Irland, Italia og Storbritannia) har erfart at det kan være vanskelig for institusjoner å henvende seg til problemfamilier. Dette er bakgrunnen for at FRANK-kampanjen i Storbritannia har utarbeidet en tiltakspakke for spesielle narkotika- og alkoholteam og fagfolk innen forebygging for å lette arbeidet med å nå fram til familiene, og en rekke andre medlemsstater gjennomfører selektive forebyggingsprogrammer rettet mot risikoutsatte familier. Disse programmene benytter ulike teknikker for å trekke til seg risikoutsatte familier (f.eks. utdeling av mat, økonomiske insentiver, barnevakt), hovedsakelig basert på Kumpfers ”Strengthening Families Program” (SFP)(Kumpfer et al., 1996).
W UE prewencja w rodzinie jest coraz lepiej ukierunkowana i w większym stopniu oparta na rzeczywistych potrzebach. Niektóre państwa członkowskie (Niemcy, Hiszpania, Irlandia, Włochy i Wielka Brytania) przyznały, że instytucje mogą napotykać trudności przy próbie nawiązania kontaktu z rodzinami, w których występują problemy. W związku z tym w Wielkiej Brytanii w ramach kampanii FRANK opracowano pakiet przeznaczony dla antynarkotykowych i antyalkoholowych grup zadaniowych oraz osób zajmujących się profilaktyką, zawierający informacje o metodach docierania do rodzin, a kilka innych państw członkowskich wdraża obecnie programy wybiórczych działań zapobiegawczych ukierunkowane na rodziny z grup ryzyka. W programach tych stosuje się różne techniki przyciągania rodzin z grup ryzyka (np. dostarczanie żywności, zachęty finansowe, zapewnienie opieki nad dziećmi) opracowane głównie na podstawie Programu na rzecz umocnienia rodziny (Strengthening Families Program) Kumpfera (Kumpfer et al., 1996).
În UE, prevenirea prin familie devine mai orientată şi mai ferm axată pe nevoi. Câteva state membre (Germania, Spania, Irlanda, Italia şi Regatul Unit) şi-au dat seama că instituţiilor le poate fi dificil să contacteze familiile cu probleme. Ca urmare, în Regatul Unit, campania FRANK a dezvoltat un pachet de acţiune pentru echipele de combatere a drogurilor şi alcoolului şi pentru practicienii de prevenire despre cum să contacteze familiile, iar în câteva alte state membre se pun în aplicare programe selective de prevenire, orientate pe familiile aflate în pericol. Aceste programe utilizează mai multe tehnici de atragere a familiilor aflate în pericol (de exemplu prin asigurarea de alimente, prin stimulente financiare, îngrijirea copiilor), bazate în cea mai mare parte pe Programul Kumpfer de consolidare a familiilor (Kumpfer et al., 1996).
Prevencia v EÚ založená na rodine sa stáva zameranejšou a pevnejšie založenou na potrebách. Viaceré členské štáty (Nemecko, Španielsko, Írsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo) potvrdili, že pre inštitúcie môže byť ťažké skontaktovať sa s problémovými rodinami. V dôsledku toho pripravila kampaň FRANK v Spojenom kráľovstve akčný balík pre protidrogové a protialkoholické akčné tímy a odborníkov na prevenciu o tom, ako sa dostať do blízkosti rodín a vo viacerých iných členských štátoch sa teraz realizujú programy selektívnej prevencie zamerané na ohrozené rodiny. Tieto programy využívajú viacero techník, aby pritiahli ohrozené rodiny (napríklad poskytovaním jedla, finančnými stimulmi, opatrovaním dieťaťa), ktoré sú väčšinou založené na Kumpferovom programe upevňovania rodín (Kumpfer a kol., 1996).
V EU postaja preprečevanje v družinah vse bolj ciljno naravnano in vse bolj temelji na potrebah. Več držav članic (Nemčija, Španija, Irska, Italija in Združeno kraljestvo) je priznalo, da imajo ustanove lahko težave pri navezovanju stikov s problematičnimi družinami. Zato je v Združenem kraljestvu kampanja FRANK pripravila sveženj ukrepov za akcijske skupine za droge in alkohol in strokovne delavce za preprečevanje, kako navezati stik z družino, v več drugih državah članicah pa se izvajajo programi selektivnega preprečevanja, namenjeni ogroženim družinam. Ti programi uporabljajo več tehnik za pritegnitev ogroženih družin (npr. zagotavljanje hrane, finančne spodbude, varovanje otrok), ki v glavnem temeljijo na Kumpferjevem programu za krepitev družin (Kumpfer et al., 1996).
I EU håller familjebaserad prevention på att bli mer målinriktad och tydligare behovsstyrd. Flera medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien och Storbritannien) har konstaterat att det kan vara svårt för myndigheter att kontakta problemfamiljer. Som ett resultat har FRANK-kampanjen i Storbritannien utvecklat ett åtgärdspaket för insatsgrupper på narkotika- och alkoholområdet och för preventionsverksamma som innehåller råd om hur familjen kan nås. I flera andra medlemsstater genomförs nu riktade preventionsprogram som siktar in sig på riskutsatta familjer. I dessa program använder man sig av flera tekniker för att locka till sig familjer i riskzonen (t.ex. att tillhandahålla mat, ge ekonomiska incitament, erbjuda barnvakt) som främst baseras på Kumpfers program för att stärka familjer (Strengthening Families Program, SFP) (Kumpfer et al., 1996).
AB’de aile esaslı önleme daha hedefe odaklı ve ihtiyaç esaslı hale gelmektedir. Bazı Üye Devletler (Almanya, İspanya, İrlanda, İtalya ve Birleşik Krallık), kurumların sorunlu ailelerle iletişim kurmasının zor olabileceğini kabul etmektedir. Dolayısıyla, Birleşik Krallık'ta FRANK kampanyası, aileye nasıl ulaşılacağına dair uyuşturucu ve alkol eylem ekipleri ile önleme uygulayıcıları için bir eylem paketi geliştirmiş olup diğer birkaç Üye Devlet’te risk altındaki aileleri hedef alan seçici önleme programları uygulanmaya başlamıştır. Bu programlar, risk altındaki aileleri çekmek için, çoğunlukla Kumpfer’in Aile Güçlendirme Programı’na (Kumpfer vd., 1996) dayanan birkaç teknikten faydalanmaktadır (örneğin gıda, finansal teşvik, bebek bakıcılığı sağlamak).
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
gadā sešu mēnešu novērtēšanas periodā pārraugot vienu šādu istabu Vācijā Frankfurtē, ir konstatēts, ka ir uzraudzīti vairāk nekā 1400 lietošanas seansi, bet vienlaikus ir notikušas 332 kontaktsarunas, 40 konsultācijas un 99 cilvēki ir nosūtīti uz citiem narkotiku dienestiem.
A more controversial approach has been adopted in some cities in Europe, where the concept of safe consumption rooms, usually targeting drug injection, has been extended to drug inhalation. Rooms for supervised inhalation have been opened in several Dutch, German and Swiss cities (EMCDDA, 2004c). Although the supervision of consumption hygiene is a main objective of such services, there is some evidence that they could also act as a conduit to other care options; for example, monitoring of one service in Frankfurt, Germany, reported that, during a 6-month evaluation period in 2004, more than 1 400 consumptions were supervised, while 332 contact talks, 40 counselling sessions and 99 referrals to other drugs services were documented.
Quelques villes européennes ont adopté une approche plus controversée, qui étend le concept de salles de consommation sûre (concernant généralement les injecteurs de drogue) à l’inhalation de drogue. Des salles où se pratique l'inhalation surveillée ont été ouvertes dans différentes villes néerlandaises, allemandes et suisses (OEDT, 2004c). Bien que la surveillance de l'hygiène soit un objectif essentiel de ces services, certains éléments tendent à prouver qu'ils pourraient également servir de point d'accès à d'autres types de soins. Par exemple, à Francfort (Allemagne), un service de surveillance de ce genre a signalé, au cours d'une période d'évaluation de 6 mois en 2004, plus de 1 400 prises de drogue, 332 conversations de prises de contact, 40 séances d'orientation et 99 renvois vers d'autres services d'aide aux usagers de drogue.
Ein stärker umstrittenes Konzept wurde in einigen europäischen Städten umgesetzt, in denen die sicheren Drogenkonsumräume, die in der Regel für den injizierenden Drogenkonsum eingerichtet wurden, nun auch das Inhalieren von Drogen ermöglichen. In mehreren Städten in den Niederlanden, Deutschland und der Schweiz wurden überwachte Konsumräume geschaffen, in denen Drogen inhaliert werden können (EBDD, 2004c). Zwar liegt eines der Hauptziele dieser Dienste darin, einen Drogenkonsum unter hygienischen Umständen zu ermöglichen, es gibt jedoch einige Belege dafür, dass die Räume auch als Kontaktstellen für die Vermittlung in andere Betreuungsdienste dienen können. Beispielsweise wurden im Jahr 2004 während der sechsmonatigen Beobachtung eines Dienstes in Frankfurt 1 400 überwachte Konsumvorgänge, 332 Kontaktgespräche, 40 Beratungen und 99 Vermittlungen in andere Drogendienste dokumentiert.
En algunas ciudades europeas se han adoptado enfoques más controvertidos, como integrar la inhalación de drogas en las salas de consumo seguro, normalmente dirigidas al consumo de drogas por vía parenteral. Se han abierto salas para la inhalación supervisada en varias ciudades neerlandesas, alemanas y suizas (OEDT, 2004c). A pesar de que el principal objetivo de estos servicios es supervisar la higiene en el consumo, existen también indicios que apuntan a que pueden servir para orientar a los consumidores hacia otras opciones de asistencia. Por ejemplo, el seguimiento de una de estas salas en Fráncfort, Alemania, ha demostrado que, durante un período de evaluación de seis meses en 2004, se supervisaron más de 1 400 consumos, mientras que se registraron 332 conversaciones de contacto, 40 sesiones de asesoramiento y 99 derivaciones a otros servicios para la drogodependencia.
Un approccio più controverso è stato adottato in alcune città europee, dove il concetto di locali di consumo sicuri, riservati in genere alla somministrazione per via parenterale, è stato esteso anche all’inalazione di droga. Locali per l’inalazione controllata sono stati aperti in alcune città olandesi, tedesche e svizzere (OEDT, 2004c). Benché il controllo del consumo in condizioni igieniche sia l’obiettivo principale di questi servizi, non mancano le prove che essi possano fungere da anticamera ad altre opzioni terapeutiche; per esempio, dal monitoraggio di un servizio di questo genere a Francoforte, in Germania, è emerso che, in un periodo di valutazione di sei mesi nel 2004, si sono potute sottoporre al controllo più di 1 400 somministrazioni, in occasione delle quali sono stati documentati 322 colloqui di contatto, 40 sedute di consulenza e 99 casi di affidamento ad altri servizi di trattamento.
Uma abordagem mais controversa foi adoptada em algumas cidades da Europa, onde o conceito de salas de consumo seguro, normalmente destinadas ao consumo de droga injectada, foi alargado ao consumo de droga por inalação. Foram abertas salas de inalação vigiada em várias cidades holandesas, alemãs e suíças (OEDT, 2004c). Não obstante a vigilância das condições de higiene em que o consumo se realiza ser um dos objectivos fundamentais desses serviços, há indícios de que eles também podem ajudar a canalizar os utentes para outras opções de assistência; por exemplo, a monitorização de um desses serviços em Francoforte, Alemanha, concluiu que, durante um período de avaliação de seis meses, em 2004, foram vigiados mais de 1 400 consumos, para além de se terem registado 332 conversas de contacto, 40 sessões de aconselhamento e 99 encaminhamentos para outros serviços de tratamento da toxicodependência.
Μια πιο αμφιλεγόμενη προσέγγιση υιοθετήθηκε σε ορισμένες ευρωπαϊκές πόλεις, στο πλαίσιο της οποίας η ιδέα των αιθουσών ασφαλούς, επιτηρούμενης χρήσης ναρκωτικών, που συνήθως αφορούν την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών, επεκτάθηκε στην εισπνοή ναρκωτικών ουσιών. Αίθουσες για επιτηρούμενη εισπνοή άνοιξαν σε αρκετές πόλεις των Κάτω Χωρών, της Γερμανίας και της Ελβετίας (ΕΚΠΝΤ, 2004γ). Μολονότι βασικός στόχος των υπηρεσιών αυτών είναι η επιτήρηση των συνθηκών υγιεινής κατά τη χρήση, υπάρχουν στοιχεία που αποδεικνύουν ότι θα μπορούσαν επίσης να λειτουργήσουν ως δίαυλος προς άλλες επιλογές περίθαλψης· για παράδειγμα, από την παρακολούθηση μιας υπηρεσίας στην Φραγκφούρτη της Γερμανίας προέκυψε ότι κατά τη διάρκεια εξάμηνης περιόδου αξιολόγησης το 2004, επιτηρήθηκαν περισσότερες από 1 400 χρήσεις και καταγράφηκαν 332 συνομιλίες επικοινωνίας, 40 συνεδρίες συμβουλευτικής και 99 παραπομπές σε άλλες υπηρεσίες κατά των ναρκωτικών.
In sommige steden in Europa is voor een meer omstreden benadering gekozen: daar is het concept van veilige gebruikersruimten, die normaal gesproken bedoeld zijn voor het spuiten van drugs, uitgebreid tot het inhaleren van drugs. In verscheidene Nederlandse, Duitse en Zwitserse steden zijn ruimten geopend voor inhalatie onder toezicht (EWDD, 2004c). Hoewel toezicht op de gebruikshygiëne het hoofddoel vormt van dergelijke diensten, zijn er aanwijzingen dat ze ook zouden kunnen dienen als ingang tot andere zorgmogelijkheden. De toezichthouders van een dienst in de Duitse stad Frankfurt rapporteerden bijvoorbeeld dat er gedurende een evaluatieperiode van een halfjaar in 2004 meer dan 1 400 keer onder toezicht crack-cocaïne was gebruikt, waarbij 332 contactgesprekken, 40 adviessessies en 99 verwijzingen naar andere drugsdiensten werden gedocumenteerd.
Poněkud kontroverznější přístup zvolila některá evropská města, v nichž byl koncept bezpečných aplikačních místností, který se obvykle soustředí na injekční užívání drog, rozšířen i na jejich inhalaci. Místnosti pro inhalaci drogy pod dohledem byly otevřeny v několika holandských, německých a švýcarských městech (EMCDDA, 2004c). Ačkoli hlavním cílem těchto zařízení je dohled nad hygienou při aplikaci drogy, existují jisté náznaky, že tato centra mohou být rovněž východiskem pro další možnosti péče. Údaje ze sledování jednoho zařízení ve Frankfurtu nad Mohanem v Německu uvádějí, že za šestiměsíční hodnotící období v roce 2004 proběhlo více než 1 400 aplikací pod dohledem a bylo dokumentováno 332 kontaktních pohovorů, 40 poradenských sezení a 99 doporučení do jiných protidrogových zařízení.
Man har valgt en mere kontroversiel tilgang i nogle byer i Europa, hvor begrebet sikre brugerrum, som normalt er målrettet mod intravenøs stofbrug, er blevet udvidet til at omfatte inhalation af stoffer. Der er åbnet sådanne overvågede brugerrum i en række nederlandske, tyske og schweiziske byer (EONN, 2004c). Selv om overvågningen af hygiejnen i forbindelse med indtagelsen er et væsentligt formål med sådanne tilbud, er der noget, der tyder på, at de også kan fungere som en kanal til andre behandlingsmuligheder; f.eks. fremgik det af overvågningen af ét brugerrum i Frankfurt, Tyskland, at der i en evalueringsperiode på 6 måneder i 2004 blev overvåget over 1 400 indtagelser, mens der blev dokumenteret 332 kontaktsamtaler, 40 rådgivningssessioner og 99 henvisninger til andre narkotikatjenester.
Mõnes Euroopa linnas on rakendatud vastuolulisemat lähenemist, mille raames on tavaliselt süstivatele uimastitarbijatele mõeldud ohutu tarbimise ruumid avatud ka narkootikumide sissehingajaile. Mitmes linnas Madalmaades, Saksamaal ja Šveitsis on avatud ruume järelevalve all sisse hingamiseks (EMCDDA, 2004c). Selliste teenuste pakkumise peamine eesmärk on küll tarbimishügieeni kontrollimine, kuid on tõendeid, et need teenused võivad juhtida muude hooldusvõimalusteni; näiteks selgus ühe Saksamaal Frankfurdis tegutseva kõnealust teenust pakkuva asutuse kontrolli käigus, et kuuekuulise hindamisperioodi jooksul 2004. a tarbiti järelevalve all uimasteid rohkem kui 1400 korda, samas registreeriti 332 kontaktvestlust, 40 nõustamisseanssi ning 99 suunamist teistesse uimastiravi asutustesse.
Muutamissa Euroopan kaupungeissa on omaksuttu hieman kiistanalaisempia lähestymistapoja, kun tavallisesti vain huumeiden piikitykseen varattuja turvallisia tiloja on alettu perustaa myös huumeen nuuskaamista varten. Valvottuja nuuskaustiloja on nyt avattu useissa Alankomaiden, Saksan ja Sveitsin kaupungeissa (EMCDDA, 2004c). Vaikka tällaisten palvelujen päätavoitteena onkin valvoa käyttöhygieniaa, ne saattavat joidenkin tietojen mukaan myös toimia kanavina muihin hoitovaihtoehtoihin; esimerkiksi Frankfurtissa Saksassa perustetun palvelun seurantatutkimuksessa saatujen tulosten mukaan kuuden kuukauden arviointijakson aikana vuonna 2004 oli yli 1 400 valvotun nuuskauksen lisäksi käyty 332 kontaktikeskustelua, pidetty 40 neuvontatilaisuutta ja kirjoitettu 99 lähetettä muihin huumehoitopalveluihin.
Ellentmondásosabb szemléletet sikerült elfogadni néhány olyan európai városban, ahol az általában az injekciós droghasználatot célzó biztonságos fogyasztó helyiségek koncepcióját a kábítószer inhalálás útján történő használatára is kiterjesztették. Több holland, német és svájci városban is nyitottak ellenőrzött inhalálásra szolgáló helyiségeket (EMCDDA, 2004c). Bár az ilyen szolgáltatások fő célja a fogyasztási higiénia felügyelete, vannak arra utaló bizonyítékok, hogy ezek olykor elvezethetnek az ellátás más formáihoz is; az egyik frankfurti (Németország) szolgálat megfigyelése alapján például azt jelentették, hogy 2004-ben egy hat hónapos értékelési időszak során több mint 1400 fogyasztást felügyeltek, és eközben 332 kapcsolatteremtő beszélgetést, 40 tanácsadó összejövetelt és 99, más drogsegély szolgálatokhoz való beutalást dokumentáltak.
Enkelte byer i Europa har iverksatt et mer kontroversielt tiltak der sprøyterom, som vanligvis er ment for sprøytebruk, nå også åpnes for bruk av crack. I flere nederlandske, tyske og sveitsiske byer har det blitt åpnet inhaleringsrom med tilsyn (EONN, 2004c). Selv om slike tjenester primært er ment å sikre hygienen ved bruk av narkotika, er det bevis for at de også kan fungere som kanaler til andre omsorgstilbud. Tilsynstjenesten i Frankfurt, Tyskland, rapporterte f.eks. at de i løpet av en evalueringsperiode på 6 måneder i 2004 førte tilsyn med over 1 400 bruksepisoder, samtidig som de kunne dokumentere 332 kontaktsamtaler, 40 veiledningstimer og 99 henvisninger til andre narkotikatjenester.
W niektórych miastach w Europie przyjęto bardziej kontrowersyjne podejście, w którym koncepcję bezpiecznych pomieszczeń do zażywania narkotyków, przeznaczonych zwykle dla osób przyjmujących narkotyki dożylnie, rozszerzono na inhalację narkotyków. Pomieszczenia do kontrolowanego wdychania otwarto w kilku miastach w Holandii, w Niemczech i w Szwajcarii (EMCDDA, 2004c). Chociaż głównym celem tego typu usług jest kontrola higienicznego sposobu zażywania narkotyku, istnieją pewne dowody na to, że mogą one pełnić inne funkcje opiekuńcze. Np. monitorowanie jednej z usług we Frankfurcie w Niemczech wykazało, że w 2004 r. podczas 6-miesięcznego okresu oceny nadzorowano ponad 1400 przypadków konsumpcji, a jednocześnie udokumentowano 332 rozmowy kontaktowe, 40 sesji doradczych i 99 skierowań do innych ośrodków pomocy antynarkotykowej.
În mai multe oraşe din Europa s-a adoptat o abordare mai controversată, în care conceptul de camere pentru consumul în siguranţă al drogurilor, având, de obicei, drept obiectiv consumatorii prin injectare, s-a extins şi la consumul de droguri prin inhalare. S-au deschis camere pentru inhalare supravegheată în mai multe oraşe olandeze, germane şi elveţiene (EMCDDA, 2004c). Deşi supravegherea igienei consumului constituie obiectivul principal al acestui tip de servicii, există unele dovezi că acestea ar putea acţiona drept catalizator pentru alte opţiuni de îngrijire; de exemplu, monitorizarea unui serviciu din Frankfurt (Germania), a prezentat faptul că, în cursul unei perioade de evaluare care a durat 6 luni în 2004, au fost supravegheate peste 1 400 acte de consum, în timp ce au fost consemnate 332 convorbiri de contact, 40 de şedinţe de consiliere şi 99 de trimiteri la alte servicii specializate pentru probleme legate de droguri.
Niektoré mestá v Európe prijali kontroverznejší prístup, pri ktorom sa koncepcia miestností s bezpečným užívaním, obvykle zameraná na vstrekovanie drog, rozšírila na inhalovanie. Vo viacerých holandských, nemeckých a švajčiarskych mestách sa otvorili miestnosti pre inhalovanie pod dozorom (EMCDDA, 2004c). Hoci dozor nad hygienou užívania je hlavným cieľom takýchto služieb, existujú určité dôkazy, že môžu pôsobiť aj ako cesta k iným možnostiam starostlivosti; napríklad monitorovanie jednej služby vo Frankfurte v Nemecku uvádzalo, že počas 6-mesačného obdobia hodnotenia v roku 2004 sa dozeralo viac ako na 1 400 užívaní, zatiaľ čo bolo dokumentovaných 332 kontaktných rozhovorov, 40 poradenských sedení a 99 žiadostí o iné protidrogové služby.
Bolj sporen pristop se uporablja v nekaterih evropskih mestih, kjer se je koncept varnih prostorov za uživanje drog, ponavadi namenjen injicirajočim uživalcem, razširil na inhaliranje drog. Prostori za nadzorovano kajenje so se odprli v več nizozemskih, nemških in švicarskih mestih (EMCDDA, 2004c). Čeprav je nadzor higiene pri uživanju glavni cilj teh storitev, obstajajo nekateri dokazi, da bi lahko te storitve služile tudi kot pot do nekaterih drugih možnosti oskrbe. Spremljanje ene take storitve v Frankfurtu v Nemčiji je na primer pokazalo, da je bilo v šestmesečnem ocenjevalnem obdobju v letu 2004 nadzorovanih 1400 uporab droge, dokumentiranih pa je bilo 332 pogovorov, 40 svetovalnih storitev in 99 napotitev na druge storitve na področju drog.
Ett mer omdebatterat tillvägagångssätt har införts i vissa städer i Europa där metoden att tillhandahålla säkra rum för konsumtion av narkotika, vanligtvis främst injicering, har utvidgats till droginhalering. Rum för övervakad inhalering har öppnats i flera städer i Nederländerna, Tyskland och Schweiz (EMCDDA, 2004c). Även om det främsta syftet med dessa tjänster är att övervaka hygienen finns det vissa belägg för att de också kan fungera som inkörsport till andra vårdmöjligheter. Övervakning av en sådan tjänst i Frankfurt, Tyskland, visade exempelvis att fler än 1 400 konsumtioner övervakades under en sex månader lång utvärderingsperiod 2004 och att 332 kontaktsamtal, 40 rådgivningssessioner och 99 remitteringar till andra narkotikarelaterade tjänster dokumenterades under samma period.
Genellikle uyuşturucu enjeksiyonunu hedef alan güvenli tüketim odaları kavramının uyuşturucu teneffüsünü içerecek şekilde genişletildiği Avrupa’nın bazı şehirlerinde daha tartışmalı bir yaklaşım benimsenmiştir. Bazı Hollanda, Alman ve İsviçre şehirlerinde denetim altında teneffüs için odalar açılmıştır (EMCDDA, 2004c). Her ne kadar bu gibi hizmetlerin başlıca bir hedefi tüketimde hijyen gözetimi de olsa, aynı zamanda başka bakım seçenekleri için de bir mecra görevi görebileceklerine dair bazı kanıtlar vardır; örneğin, Frankfurt, Almanya’daki bir servisin 2004’te 6 aylık bir değerlendirme dönemi boyunca izlenmesi sonucunda 1.400’den fazla tüketim vakası denetlenirken, 332 iletişim konuşması, 40 danışmanlık oturumu ve başka uyuşturucu servislerine 99 sevkiyatın belgelendiği rapor edilmiştir.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Ģimenes profilakse ES kļūst mērķtiecīgāka, un tai ir vajadzīgs stingrāks pamats. Vairākas dalībvalstis (Vācija, Spānija, Īrija, Itālija un Apvienotā Karaliste) ir atzinušas, ka, cenšoties nodibināt kontaktus ar problemātiskām ģimenēm, iestādēm nākas sastapties ar grūtībām.
Family-based prevention in the EU is becoming more targeted and more firmly needs based. Several Member States (Germany, Spain, Ireland, Italy and the United Kingdom) have acknowledged that it can be difficult for institutions to contact problem families. As a result, in the United Kingdom the FRANK campaign has developed an action pack for drug and alcohol action teams and prevention practitioners on how to reach the family, and in several other Member States selective prevention programmes targeted at families at risk are now being implemented. These programmes employ several techniques to attract at-risk families (e.g. providing food, financial incentives, babysitting) mostly based on Kumpfer’s Strengthening Families Program (Kumpfer et al., 1996).
Au sein de l'UE, la prévention au niveau de la famille devient de plus en plus ciblée et répond davantage aux besoins. Plusieurs États membres (Allemagne, Espagne, Irlande, Italie et Royaume-Uni) ont reconnu qu'il était parfois difficile pour les institutions d'entrer en contact avec les familles à problème. C’et ainsi que le Royaume-Uni a lancé un kit d'intervention dans le cadre de la campagne FRANK, destiné aux équipes d'action contre la drogue et l'alcool et aux praticiens de la prévention afin de les former à la manière de contacter les familles. Dans plusieurs autres États membres, des programmes de prévention sélective destinés aux familles à risques sont désormais en place. Ces programmes recourent à diverses techniques pour attirer les familles à risques (par exemple, en distribuant de la nourriture, en fournissant des incitations financières, en proposant des services de garde d'enfants), lesquelles reposent essentiellement sur le programme de renforcement des familles de Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
In der EU werden zunehmend zielorientierte und auf die Bedürfnisse der Zielgruppen ausgerichtete familienbasierte Präventionsmaßnahmen durchgeführt. Mehrere Mitgliedstaaten (Deutschland, Spanien, Irland, Italien und das Vereinigte Königreich) haben erkannt, dass es für die Einrichtungen zuweilen schwierig sein kann, Problemfamilien zu erreichen. Aus diesem Grund wurde im Vereinigten Königreich die Initiative FRANK erarbeitet, ein Maßnahmenpaket, das die Drogen- und Alkohol-Aktionsteams sowie im Bereich der Prävention tätige Ärzte dabei unterstützen soll, Kontakt zu den Familien herzustellen. In mehreren anderen Mitgliedstaaten werden derzeit Präventionsprogramme für gefährdete Familien durchgeführt. Im Rahmen dieser Programme werden unterschiedliche Methoden genutzt, um gefährdete Familien anzusprechen (z. B. Angebot von Lebensmitteln, finanzielle Anreizen oder Kinderbetreuung), die größtenteils auf dem von Karol Kumpfer entwickelten Strengthening Families Program [Programm zur Stärkung von Familien] (Kumpfer et al., 1996) basieren.
Las medidas preventivas basadas en la familia que se aplican en la UE son cada vez más selectivas y centradas en en las necesidades. Varios Estados miembros (Alemania, España, Irlanda, Italia y el Reino Unido) han reconocido que las instituciones pueden encontrar dificultades para contactar con familias problemáticas. En consecuencia, en el Reino Unido la campaña FRANK ha desarrollado un paquete de medidas para ayudar a los equipos de acción en materia de drogas y alcohol y a los médicos comprometidos con la prevención a llegar a la familia, mientras en otros Estados miembros se están poniendo en práctica los programas de prevención selectiva orientados a familias en riesgo. Estos programas emplean diversas técnicas para atraer a las familias en riesgo (por ejemplo, ofreciéndoles alimentos, incentivos financieros, servicio de canguro), la mayoría de ellos basados en el programa de reforzamiento familiar «Strengthening Families Program» desarrollado por Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
La prevenzione in famiglia nell’UE si pone sempre più al centro dell’attenzione ed è sempre più saldamente fondata sulle esigenze delle famiglie. Alcuni Stati membri (Germania, Spagna, Irlanda, Italia e Regno Unito) riconoscono che può essere difficile per le istituzioni raggiungere le famiglie problematiche. Di conseguenza, nel Regno Unito la campagna FRANK ha elaborato un pacchetto di azioni per gruppi di intervento contro il consumo di alcol e stupefacenti e per operatori della prevenzione spiegando come fare per raggiungere le famiglie; in altri Stati membri sono stati invece avviati programmi di prevenzione selettivi destinati nello specifico alle famiglie a rischio. Questi programmi si avvalgono di alcune tecniche per attirare le famiglie a rischio (per esempio, alimenti gratuiti, incentivi finanziari, servizi di babysitting), basati perlopiù sul programma di rafforzamento delle famiglie di Kumpfer (Kumpfer e altri, 1996).
Na União Europeia, a prevenção baseada na família está tornar-se mais direccionada e mais centrada na resposta às necessidades. Vários Estados-Membros (Alemanha, Espanha, Irlanda, Itália e Reino Unido) reconheceram que as instituições podem ter dificuldade em contactar as famílias problemáticas. Consequentemente, no Reino Unido, a campanha FRANK desenvolveu um “pacote” de acções sobre o modo de contactar as famílias, destinado às equipas e aos técnicos que intervêm na prevenção do consumo de drogas e de álcool, e noutros Estados-Membros estão actualmente em curso programas de prevenção selectiva dirigidos às famílias em risco. Estes programas utilizam várias técnicas para atrair as famílias em risco (por exemplo, distribuindo alimentos, oferecendo incentivos financeiros, tomando conta de crianças) na sua maioria baseadas no Programa Kumpfer de Reforço das Famílias (Kumpfer et al., 1996).
Η πρόληψη στην οικογένεια στο πλαίσιο της ΕΕ γίνεται πιο στοχοθετημένη και προσαρμοσμένη στην κάλυψη αναγκών. Αρκετά κράτη μέλη (Γερμανία, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία και Ηνωμένο Βασίλειο) αναγνωρίζουν ότι η επικοινωνία των θεσμικών φορέων με προβληματικές οικογένειες μπορεί να παρουσιάζει δυσκολίες. Ως αποτέλεσμα, στο Ηνωμένο Βασίλειο στο πλαίσιο της εκστρατείας με τίτλο FRANK δημιουργήθηκε ένα πληροφοριακό πακέτο για ομάδες δράσης κατά των ναρκωτικών και του αλκοόλ και επαγγελματίες στον χώρο της πρόληψης, το οποίο αφορά τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να επιδιωχθεί η επικοινωνία με την οικογένεια, και σε αρκετά άλλα κράτη μέλη εφαρμόζονται τώρα προγράμματα επικεντρωμένης πρόληψης που στοχεύουν οικογένειες που διατρέχουν κίνδυνο. Στο πλαίσιο των προγραμμάτων αυτών χρησιμοποιούνται διάφορες τεχνικές για την προσέλκυση οικογενειών που διατρέχουν κίνδυνο (π.χ. μέσω της παροχής τροφίμων, οικονομικών κινήτρων, της επιτήρησης μικρών παιδιών), που βασίζονται κατά κύριο λόγο στο πρόγραμμα ενίσχυσης της οικογένειας του Kumpfer (Kumpfer κ.ά.,1996).
Gezinsgerichte preventie in de EU wordt steeds specifieker en steeds nadrukkelijker op de behoeften gericht. Verschillende lidstaten (Duitsland, Spanje, Ierland, Italië en het Verenigd Koninkrijk) hebben erkend dat het voor instanties moeilijk kan zijn in contact te komen met probleemgezinnen. Daarom is in het Verenigd Koninkrijk in het kader van de FRANK-campagne een actiepakket voor alcohol- en drugsteams en preventiewerkers ontwikkeld waarin handvaten geboden worden om dergelijke gezinnen te bereiken, en in verschillende andere lidstaten worden op dit moment programma’s voor selectieve preventie uitgevoerd die op risicovolle gezinnen gericht zijn. In deze programma’s worden diverse technieken gebruikt om probleemgezinnen tot deelname te bewegen (bijv. voedselverstrekking, financiële prikkels, babysitting), technieken die veelal gebaseerd zijn op het Strengthening Families Program van Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
Prevence zaměřená na rodinu začíná být v EU cílenější a výrazněji vychází z potřeb. Několik členských států (Německo, Španělsko, Irsko, Itálie a Spojené království) uznalo, že kontaktovat problémové rodiny může být pro instituce obtížné. Proto ve Spojeném království v rámci kampaně FRANK vznikl pro protialkoholické akční týmy a pracovníky prevence soubor opatření jak oslovit rodinu a v několika dalších členských státech jsou nyní realizovány programy selektivní prevence zaměřené na ohrožené rodiny. Tyto programy využívají k oslovení ohrožených rodin různé techniky (např. poskytování potravin, finanční pobídky, hlídání dětí), většinou vycházející z Kumpferova programu posilování rodiny (Kumpfer a kol., 1996).
Den familiebaserede forebyggelse i EU er ved at blive mere målrettet og i højere grad behovsbaseret. En række medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien og Det Forenede Kongerige) har anerkendt, at det kan være vanskeligt for institutioner at kontakte problemfamilier. På baggrund heraf er der i Det Forenede Kongerige som led i FRANK-kampagnen udviklet en aktionspakke til narkotika- og alkoholteam og forebyggelseseksperter med vejledning i, hvordan man når ud til familien, og i mange andre medlemsstater er der nu ved at blive gennemført selektive forebyggelsesprogrammer, der er målrettet mod udsatte familier. I disse programmer gøres der brug af en række forskellige metoder til at nå ud til udsatte familier (f.eks. tilvejebringelse af mad, økonomiske incitamenter, babysitting), som hovedsagelig er baseret på Kumpfers "Strengthening Families Program" (Kumpfer m.fl., 1996).
Perekonnapõhine ennetustöö on Euroopa Liidus aina eesmärgikindlam ja lähtub rohkem vajadustest. Mitu liikmesriiki (Saksamaa, Hispaania, Iirimaa, Itaalia ja Ühendkuningriik) on tunnistanud, et ametiasutustel on raske probleemsete perekondadega kontakti leida. Selle tulemusel on Ühendkuningriigis kampaania FRANK raames uimastite ja alkoholi tarbimise ennetamise rühmade ja ennetustöö tegijate jaoks välja töötatud tegevuskavad, kuidas perekonnaga kontakti saavutada, ning mitmes teises liikmesriigis rakendatakse nüüd riskiperekondadele suunatud ennetusprogramme. Need programmid kasutavad mitmesuguseid võtteid, et riskirühma kuuluvaid perekondi ligi meelitada (näiteks toiduabi, rahalised stiimulid, lapsehoidmine), peamiselt kooskõlas perekondade tugevdamise Kumpferi programmiga (Kumpfer et al., 1996).
EU:ssa perhelähtöinen ehkäisytyö on muuttumassa yhä kohdennetummaksi ja tarvepohjaisemmaksi. Monissa jäsenvaltioissa (Saksa, Espanja, Irlanti, Italia ja Yhdistynyt kuningaskunta) on havaittu, että laitosten voi olla vaikeaa saada yhteyttä ongelmaperheisiin. Yhdistyneen kuningaskunnan FRANK-kampanjassa onkin kehitetty huume- ja alkoholityön toimintaryhmille ja ehkäisevän huumetyön tekijöille toimenpidepaketti, jota nämä voivat käyttää perheiden tavoittamisessa. Useissa muissa jäsenvaltioissa on käynnissä riskiryhmään kuuluville perheille suunnattuja valikoivan ehkäisevän huumetyön ohjelmia. Ohjelmissa käytetään monenlaisia keinoja riskiperheiden houkuttelemiseksi avun piiriin (esim. elintarvikeapu, rahalliset kannustimet, lastenhoito). Ne perustuvat useimmiten Kumpferin perheiden tukiohjelmaan (Strengthening Families Program) (Kumpfer et al., 1996).
A családi megelőzés az EU-ban kezd célzottabbá válni, és egyre határozottabban az igényeken alapul. Számos tagállamban (Németország, Spanyolország, Írország, Olaszország és az Egyesült Királyság) elismerték, hogy az intézmények nehezen kerülnek kapcsolatba a problémás családokkal. Ennek eredményeként dolgozták ki a FRANK kampányt az Egyesült Királyságban, amelyhez intézkedési csomagot állítottak össze a kábítószer- és alkoholproblémákra szakosodott munkacsoportok és prevenciós szakemberek részére a családok elérésének mikéntjéről; számos más tagállamban pedig most kezdték meg a kockázatnak kitett családokra irányuló, célzott megelőzési programok végrehajtását. Ezek a programok különféle technikák segítségével próbálnak vonzónak látszani a kockázatnak kitett családok számára (pl. élelmiszer, pénzügyi ösztönzők, gyermekmegőrzés biztosításával), főként a Kumpfer-féle családerősítő program alapján (Kumpfer és mások, 1996).
Det familiebaserte forebyggende arbeidet i EU blir stadig mer målrettet og mer behovsbasert. Flere medlemsstater (Tyskland, Spania, Irland, Italia og Storbritannia) har erfart at det kan være vanskelig for institusjoner å henvende seg til problemfamilier. Dette er bakgrunnen for at FRANK-kampanjen i Storbritannia har utarbeidet en tiltakspakke for spesielle narkotika- og alkoholteam og fagfolk innen forebygging for å lette arbeidet med å nå fram til familiene, og en rekke andre medlemsstater gjennomfører selektive forebyggingsprogrammer rettet mot risikoutsatte familier. Disse programmene benytter ulike teknikker for å trekke til seg risikoutsatte familier (f.eks. utdeling av mat, økonomiske insentiver, barnevakt), hovedsakelig basert på Kumpfers ”Strengthening Families Program” (SFP)(Kumpfer et al., 1996).
W UE prewencja w rodzinie jest coraz lepiej ukierunkowana i w większym stopniu oparta na rzeczywistych potrzebach. Niektóre państwa członkowskie (Niemcy, Hiszpania, Irlandia, Włochy i Wielka Brytania) przyznały, że instytucje mogą napotykać trudności przy próbie nawiązania kontaktu z rodzinami, w których występują problemy. W związku z tym w Wielkiej Brytanii w ramach kampanii FRANK opracowano pakiet przeznaczony dla antynarkotykowych i antyalkoholowych grup zadaniowych oraz osób zajmujących się profilaktyką, zawierający informacje o metodach docierania do rodzin, a kilka innych państw członkowskich wdraża obecnie programy wybiórczych działań zapobiegawczych ukierunkowane na rodziny z grup ryzyka. W programach tych stosuje się różne techniki przyciągania rodzin z grup ryzyka (np. dostarczanie żywności, zachęty finansowe, zapewnienie opieki nad dziećmi) opracowane głównie na podstawie Programu na rzecz umocnienia rodziny (Strengthening Families Program) Kumpfera (Kumpfer et al., 1996).
În UE, prevenirea prin familie devine mai orientată şi mai ferm axată pe nevoi. Câteva state membre (Germania, Spania, Irlanda, Italia şi Regatul Unit) şi-au dat seama că instituţiilor le poate fi dificil să contacteze familiile cu probleme. Ca urmare, în Regatul Unit, campania FRANK a dezvoltat un pachet de acţiune pentru echipele de combatere a drogurilor şi alcoolului şi pentru practicienii de prevenire despre cum să contacteze familiile, iar în câteva alte state membre se pun în aplicare programe selective de prevenire, orientate pe familiile aflate în pericol. Aceste programe utilizează mai multe tehnici de atragere a familiilor aflate în pericol (de exemplu prin asigurarea de alimente, prin stimulente financiare, îngrijirea copiilor), bazate în cea mai mare parte pe Programul Kumpfer de consolidare a familiilor (Kumpfer et al., 1996).
Prevencia v EÚ založená na rodine sa stáva zameranejšou a pevnejšie založenou na potrebách. Viaceré členské štáty (Nemecko, Španielsko, Írsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo) potvrdili, že pre inštitúcie môže byť ťažké skontaktovať sa s problémovými rodinami. V dôsledku toho pripravila kampaň FRANK v Spojenom kráľovstve akčný balík pre protidrogové a protialkoholické akčné tímy a odborníkov na prevenciu o tom, ako sa dostať do blízkosti rodín a vo viacerých iných členských štátoch sa teraz realizujú programy selektívnej prevencie zamerané na ohrozené rodiny. Tieto programy využívajú viacero techník, aby pritiahli ohrozené rodiny (napríklad poskytovaním jedla, finančnými stimulmi, opatrovaním dieťaťa), ktoré sú väčšinou založené na Kumpferovom programe upevňovania rodín (Kumpfer a kol., 1996).
V EU postaja preprečevanje v družinah vse bolj ciljno naravnano in vse bolj temelji na potrebah. Več držav članic (Nemčija, Španija, Irska, Italija in Združeno kraljestvo) je priznalo, da imajo ustanove lahko težave pri navezovanju stikov s problematičnimi družinami. Zato je v Združenem kraljestvu kampanja FRANK pripravila sveženj ukrepov za akcijske skupine za droge in alkohol in strokovne delavce za preprečevanje, kako navezati stik z družino, v več drugih državah članicah pa se izvajajo programi selektivnega preprečevanja, namenjeni ogroženim družinam. Ti programi uporabljajo več tehnik za pritegnitev ogroženih družin (npr. zagotavljanje hrane, finančne spodbude, varovanje otrok), ki v glavnem temeljijo na Kumpferjevem programu za krepitev družin (Kumpfer et al., 1996).
I EU håller familjebaserad prevention på att bli mer målinriktad och tydligare behovsstyrd. Flera medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien och Storbritannien) har konstaterat att det kan vara svårt för myndigheter att kontakta problemfamiljer. Som ett resultat har FRANK-kampanjen i Storbritannien utvecklat ett åtgärdspaket för insatsgrupper på narkotika- och alkoholområdet och för preventionsverksamma som innehåller råd om hur familjen kan nås. I flera andra medlemsstater genomförs nu riktade preventionsprogram som siktar in sig på riskutsatta familjer. I dessa program använder man sig av flera tekniker för att locka till sig familjer i riskzonen (t.ex. att tillhandahålla mat, ge ekonomiska incitament, erbjuda barnvakt) som främst baseras på Kumpfers program för att stärka familjer (Strengthening Families Program, SFP) (Kumpfer et al., 1996).
AB’de aile esaslı önleme daha hedefe odaklı ve ihtiyaç esaslı hale gelmektedir. Bazı Üye Devletler (Almanya, İspanya, İrlanda, İtalya ve Birleşik Krallık), kurumların sorunlu ailelerle iletişim kurmasının zor olabileceğini kabul etmektedir. Dolayısıyla, Birleşik Krallık'ta FRANK kampanyası, aileye nasıl ulaşılacağına dair uyuşturucu ve alkol eylem ekipleri ile önleme uygulayıcıları için bir eylem paketi geliştirmiş olup diğer birkaç Üye Devlet’te risk altındaki aileleri hedef alan seçici önleme programları uygulanmaya başlamıştır. Bu programlar, risk altındaki aileleri çekmek için, çoğunlukla Kumpfer’in Aile Güçlendirme Programı’na (Kumpfer vd., 1996) dayanan birkaç teknikten faydalanmaktadır (örneğin gıda, finansal teşvik, bebek bakıcılığı sağlamak).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
gada daudzas ES valstis ziņo par narkotiku nāves gadījumu skaita samazināšanos, iespējams, tas ir saistīts ar plašāku terapijas pieejamību un plašākām kaitējuma mazināšanas iniciatīvām, lai gan svarīga loma var būt arī mazākai narkotiku lietošanas izplatībai.
Since 2000, many EU countries have reported decreases in the numbers of drug-related deaths, possibly related to increases in treatment availability and harm reduction initiatives, although declines in the prevalence of drug use may also be important. At European level, drug deaths fell by 6 % in by 2001, 13 % in 2002 and by 7 % in 2003. Despite these improvements, there were still almost 7 000 reported drug-related deaths in 2003 (data from Belgium, Spain and Ireland are missing). However, among countries reporting data in 2004 (19), there was a small increase of 3 %. Although inferences about 2004 should be made with caution, 13 out of the 19 countries that reported information recorded an increase of some degree.
Depuis 2000, bon nombre de pays de l’UE ont mentionné une réduction du nombre de décès liés à la drogue, qui est peut-être à mettre en rapport avec l’augmentation de la disponibilité des traitements et des initiatives de réduction des risques, même si la diminution de la prévalence de l’usage de drogue peut également jouer un rôle considérable. Au niveau européen, les décès liés à la drogue ont chuté de 6 % en 2001, de 13 % en 2002 et de 7 % en 2003. En dépit de cette amélioration de la situation, on comptait néanmoins toujours près de 7 000 cas déclarés de décès liés à la drogue en 2003 (les données relatives à la Belgique, à l’Espagne et à l’Irlande sont manquantes). Toutefois, parmi les pays ayant fourni des données en 2004 (19), on observait une petite hausse de 3 %. Même s’il convient d’interpréter avec prudence les données de 2004, 13 des 19 pays ont déclaré une augmentation de quelques pour-cent.
Seit 2000 berichten viele EU-Länder über einen Rückgang der Zahl der drogenbedingten Todesfälle, was möglicherweise auf die bessere Verfügbarkeit von Behandlungen und vermehrte Maßnahmen zur Schadensminimierung zurückzuführen ist, wobei jedoch auch die sinkende Prävalenz des Drogenkonsums eine wichtige Rolle spielen könnte. Auf europäischer Ebene ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle 2001 um 6 %, 2002 um 13 % und 2003 um 7 % gesunken. Trotz dieser Verbesserungen wurden 2003 noch immer fast 7 000 drogenbedingte Todesfälle gemeldet (aus Belgien, Spanien und Irland liegen keine Daten vor). In den 19 Ländern, die im Jahr 2004 Daten vorgelegt haben, wurde ein geringer Anstieg um 3 % ermittelt. Zwar sollten für das Jahr 2004 nur vorsichtige Rückschlüsse gezogen werden, jedoch weisen 13 der 19 Berichte auf einen gewissen Anstieg hin.
Desde el año 2000 un nutrido número de países de la UE han informado de un descenso en el número de muertes relacionadas con las drogas, posiblemente debido al aumento de la disponibilidad de tratamientos e iniciativas de reducción de daños, aunque el descenso en la prevalencia del consumo de drogas también podría ser relevante. A escala europea, las muertes causadas por drogas disminuyeron en un 6 % en 2001, un 13 % en 2002 y un 7 % en 2003. A pesar de estas mejoras, en 2003 se siguieron registrando cerca de 7 000 muertes relacionadas con las drogas (no hay datos disponibles de Bélgica, España ni Irlanda). No obstante, entre los países que aportaron información en 2004 (19), se registró un pequeño incremento del 3 %. Las conclusiones para el año 2004 deben extraerse con cautela; aun así, 13 de los 19 países que facilitaron datos registraron un cierto aumento de las cifras.
Dal 2000 molti paesi dell’Unione europea hanno riferito un calo nel numero dei decessi correlati al consumo di stupefacenti, probabilmente in conseguenza di una maggiore disponibilità delle cure e di iniziative di riduzione del danno, sebbene possa incidere in maniera significativa su questo dato anche la diminuzione della prevalenza del consumo di droga. A livello europeo le percentuali sui decessi per stupefacenti sono scese del 6% nel 2001, del 13% nel 2002 e del 7% nel 2003. Nonostante questi miglioramenti, nel 2003 sono stati segnalati ancora quasi 7 000 decessi correlati al consumo di stupefacenti (mancano i dati di Belgio, Spagna e Irlanda). Tuttavia, tra i paesi che forniscono informazioni nel 2004 (19) si osserva un leggero aumento del 3%. Nonostante sia possibile avanzare deduzioni sul 2004 soltanto con cautela, vale la pena notare che 13 paesi su 19 hanno riferito un aumento più o meno marcato.
A partir de 2000, muitos países da União comunicaram uma diminuição do número de mortes relacionadas com o consumo de droga, possivelmente graças ao aumento da disponibilidade de tratamento e das iniciativas de redução dos danos, embora a diminuição da prevalência do consumo também possa ter desempenhado um papel importante. A nível europeu, estas mortes diminuíram 6% em 2001, 13% em 2002 e 7% em 2003, mas, apesar destas melhorias, ainda se registaram, nesse ano, quase 7 000 mortes relacionadas com o consumo de droga (não há dados em relação à Bélgica, à Espanha e à Irlanda). Contudo, entre os países que forneceram dados em 2004 (19), verificou-se um pequeno aumento de 3%. Ainda que se aconselhe cautela na extracção de conclusões dos dados relativos a 2004, é possível inferir que 13 dos 19 países registaram algum aumento.
Από το 2000 πολλές χώρες της ΕΕ αναφέρουν μείωση στον αριθμό των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, γεγονός που πιθανώς συνδέεται με την αύξηση της διαθεσιμότητας θεραπείας και τις πρωτοβουλίες για τον περιορισμό των επιβλαβών συνεπειών, μολονότι εξίσου σημαντική μπορεί να είναι επίσης η μείωση στην επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών. Σε ευρωπαϊκό επίπεδο, οι θάνατοι που οφείλονται στα ναρκωτικά μειώθηκαν κατά 6 % το 2001, 13 % το 2002 και 7 % το 2003. Παρά τις βελτιώσεις αυτές, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι που αναφέρθηκαν το 2003 ανέρχονταν σε σχεδόν 7 000 (δεν υπάρχουν στοιχεία από το Βέλγιο, την Ισπανία και την Ιρλανδία). Ωστόσο, στις χώρες που ανέφεραν στοιχεία το 2004 (19), υπήρξε μικρή αύξηση 3 %. Μολονότι η εξαγωγή συμπερασμάτων για το 2004 πρέπει να γίνεται με προσοχή, στις 13 από τις 19 χώρες που ανέφεραν στοιχεία καταγράφηκε αύξηση σε κάποιο βαθμό.
Sinds 2000 wordt door veel EU-landen een daling gemeld in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Dit zou verband kunnen houden met de toegenomen beschikbaarheid van behandeling en met schadebeperkingsinitiatieven, hoewel ook dalingen in de prevalentie van het drugsgebruik zouden kunnen meewegen. Op Europees niveau is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen in 2001 met 6%, in 2002 met 13% en in 2003 met 7% gedaald. Ondanks deze positieve trends werden er in 2003 nog altijd bijna 7 000 sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik gerapporteerd (gegevens uit België, Spanje en Ierland ontbreken). In de landen die gegevens over 2004 hebben verstrekt (19) was er echter sprake van een kleine stijging van 3%. Hoewel terughoudendheid geboden is bij het trekken van conclusies over 2004, kan gesteld worden dat 13 van de 19 rapporterende landen een zekere stijging registreerden.
Od roku 2000 uvádí mnoho členských států EU pokles počtu úmrtí souvisejících s drogami, což pravděpodobně souvisí se zvýšením dostupnosti léčby a rozšířením iniciativ zaměřených na minimalizaci škodlivých účinků drog, ačkoli poklesy prevalence užívání drog mohou být rovněž důležité. Na evropské úrovni poklesl počet úmrtí souvisejících s drogami o 6 % v roce 2001, o 13 % v roce 2002 a o 7 % v roce 2003. Navzdory těmto zlepšením bylo v roce 2003 hlášeno téměř 7 000 úmrtí souvisejících s drogami (scházejí údaje z Belgie, Španělska a Irska). U zemí uvádějících údaje za rok 2004 (19 zemí) byl však zaznamenán menší nárůst o 3 %. Ačkoli závěry pro rok 2004 je třeba činit s opatrností, 13 z 19 nahlášených informací dokládá určitý nárůst.
Siden 2000 har mange EU-lande meldt om fald i antallet af narkotikarelaterede dødsfald, muligvis som følge af en forbedret adgang til behandling og skadesreduktionsinitiativer, selv om fald i udbredelsen af stofbrug også kan være af betydning. På europæisk plan faldt antallet af narkotikadødsfald med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og med 7 % i 2003. Trods disse forbedringer blev der stadig indberettet næsten 7 000 narkotikarelaterede dødsfald i 2003 (data fra Belgien, Spanien og Irland mangler). Blandt de lande, der har fremlagt oplysninger for 2004 (19), var der imidlertid en mindre stigning på 3 %. Selv om konklusioner vedrørende 2004 bør drages med forsigtighed, meldte 13 ud af de 19, der har fremlagt oplysninger, om en stigning af en vis størrelsesorden.
Alates 2000. a on paljud ELi riigid teatanud uimastitega seotud surmajuhtumite arvu vähenemisest, mis võib olla seotud ravi kättesaadavuse paranemise ja kahjude vähendamise algatuste arvu suurenemisega, kuid oluline võib olla ka uimastitarbimise levimuse vähenemine. Euroopa ulatuses vähenes uimastitega seotud surmade arv 6% 2001. a, 13% 2002. a ja 7% 2003. a. Nendele edusammudele vaatamata teatati 2003. a siiski peaaegu 7000 uimastitega seotud surmajuhtumist (Belgia, Hispaania ja Iirimaa andmed puuduvad). Kuid 2004. a leidis andmed esitanud riikides (19) siiski aset väike (3%) tõus. 2004. aasta kohta järeldusi tehes tuleks küll ettevaatlik olla, kuid 19-st andmed esitanud riigist 13-s registreeriti teatav tõus.
Vuoden 2000 jälkeen useat EU-maat ovat ilmoittaneet huumekuolemien vähentyneen, mikä saattaa johtua hoidon tarjonnan ja haittojen vähentämiseen liittyvien aloitteiden lisääntymisestä, mutta myös huumeidenkäytön levinneisyysasteen laskulla saattaa olla merkitystä. Huumekuolemien määrä väheni Euroopassa 6 prosenttia vuonna 2001, 13 prosenttia vuonna 2002 ja 7 prosenttia vuonna 2003. Näistä parannuksista huolimatta vuonna 2003 ilmoitettiin vielä lähes 7 000 huumekuolemaa (Belgian, Espanjan ja Irlannin tiedot puuttuvat). Tietoja vuonna 2004 toimittaneissa maissa (19 maassa) huumekuolemien kokonaismäärä kuitenkin kasvoi 3 prosenttia. Vaikka päätelmiä vuodesta 2004 onkin tehtävä varoen, 13 maata 19:stä ilmoitti jonkinasteisesta kasvusta.
2000 óta azonban az EU sok országából a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának csökkenéséről számoltak be, feltehetőleg a kezelés jobb elérhetőségének és az ártalomcsökkentő intézkedéseknek köszönhetően, bár a kábítószer-használat előfordulásának visszaesése ugyancsak fontos tényezőként lehetett jelen. Európai szinten nézve a kábítószer miatti halálesetek száma 2001-ben 6%-kal, 2002-ben 13%-kal, 2003-ban pedig 7%-kal csökkent. E fejlemények ellenére 2003-ban még mindig közel 7000 kábítószerrel összefüggő halálesetet jelentettek (Belgiumból, Spanyolországból és Írországból nem volt adat). A 2004-re vonatkozóan adatot szolgáltató országok (19) körében viszont enyhe, 3%-os emelkedés volt tapasztalható. Bár a 2004-es évvel kapcsolatban csak óvatos következtetéseket szabad levonni, tény, hogy a 19 bejelentett információból 13 valamilyen mértékű emelkedésre vonatkozott.
Siden 2000 har mange EU-land rapportert om en nedgang i antallet narkotikarelaterte dødsfall. Dette kan skyldes økt tilgjengelighet av behandling og skadereduserende tiltak, men redusert narkotikabruk kan også ha betydning. På europeisk nivå falt antallet narkotikadødsfall med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og 7 % i 2003. På tross av dette ble det rapportert om nærmere 7 000 narkotikarelaterte dødsfall i 2003 (data fra Belgia, Spania og Irland mangler). I de landene som rapporterte data i 2004 (19), var det imidlertid en liten økning på 3 %. Selv om en skal være forsiktig med å trekke slutninger om 2004, rapporterte 13 av 19 land om en viss økning.
Od 2000 r., w wielu krajach UE odnotowano spadek liczby zgonów związanych z narkotykami, prawdopodobnie spowodowany wzrostem dostępności leczenia i działaniami w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych, chociaż spadek rozpowszechnienia narkotyków może również odgrywać istotną rolę. Na poziomie europejskim liczba zgonów związanych z narkotykami spadła o 6% w 2001 r., o 13% w 2002 r. i o 7% w 2003 r. Pomimo poprawy sytuacji w 2003 r. odnotowano prawie 7000 zgonów związanych z narkotykami (brakuje danych z Belgii, Hiszpanii i Irlandii). Jednakże w krajach, które zgłosiły dane za 2004 r. (19 krajów) odnotowano niewielki wzrost o 3%. Chociaż przy wyciąganiu wniosków w odniesieniu do 2004 r. wskazana jest ostrożność, w 13 spośród 19 sprawozdań podano informacje o wzroście.
Din anul 2000, multe ţări ale Uniunii Europene au raportat scăderea numărului de decese legate de consumul de droguri, probabil datorită creşterii disponibilităţii tratamentelor şi iniţiativelor de reducere a consecinţelor negative ale consumului de droguri, deşi scăderea prevalenţei consumului de droguri poate fi, de asemenea, importantă. La nivel european, numărul deceselor legate de consumul de droguri a scăzut cu 6 % în 2001, 13 % în 2002 şi cu 7 % în 2003. În ciuda acestor schimbări pozitive, au mai fost încă raportate aproape 7 000 de decese legate de consumul de droguri în 2003 (lipsesc datele din Belgia, Spania şi Irlanda). Cu toate acestea, pe baza datelor din ţările (19) care au prezentat rapoarte în 2004, rezultă o creştere uşoară de 3 %. Deşi concluziile privind anul 2004 trebuie trase cu precauţie, 13 din cele 19 informaţii raportate au înregistrat o oarecare creştere.
Od roku 2000 mnoho krajín EÚ uvádzalo zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami, čo možno súviselo so zvýšením dostupnosti liečby a iniciatívami na znižovanie škôd súvisiacich s užívaním drog, hoci pokles v prevalencii užívania drog mohol byť tiež dôležitý. Na európskej úrovni poklesol počet úmrtí súvisiacich s drogami o 6 % v roku 2001, o 13 % v roku 2002 a o 7 % v roku 2003. Napriek týmto zlepšeniam sa v roku 2003 ešte stále uvádzalo takmer 7 000 úmrtí súvisiacich s drogami (údaje z Belgicka, Španielska a Írska chýbajú). Avšak v krajinách, ktoré poskytli údaje v roku 2004 (19), došlo k malému nárastu o 3 %. Hoci závery týkajúce sa roku 2004 by sa mali robiť s opatrnosťou, v 13 z 19 poskytnutých informácií sa uviedlo zvýšenie o určitý stupeň.
Od leta 2000 so mnoge države EU poročale o zmanjšanju števila z drogo povezanih smrtnih primerov, kar je morebiti povezano s povečano razpoložljivostjo zdravljenja in pobudami za zmanjševanje škode, čeprav je lahko pomembno tudi upadanje razširjenosti uživanja drog. Na evropski ravni se je število z drogo povezanih smrtnih primerov zmanjšalo za 6 % leta 2001, za 13 % leta 2002 in za 7 % leta 2003. Kljub tem izboljšanjem so leta 2003 še vedno poročali o skoraj 7000 z drogo povezanih smrtnih primerih (manjkajo podatki iz Belgije, Španije in Irske). V državah, ki so sporočile podatke za leto 2004 (19), je prišlo do manjšega, 3-odstotnega povečanja. Pri oblikovanju sklepov za leto 2004 je sicer potrebna previdnost, vendar pa so v 13 od 19 primerov sporočene informacije pokazale rahlo povečanje.
Sedan år 2000 har många EU-länder rapporterat att antalet narkotikarelaterade dödsfall minskar. Möjligtvis kan detta knytas till större tillgång på behandling och till insatser för att minska skadeverkningar, även om minskad prevalens av narkotikaanvändning också kan vara viktig. På europeisk nivå föll antalet narkotikarelaterade dödsfall med 6 % år 2001, 13 % under 2002 och med 7 % under 2003. Trots dessa förbättringar redovisades nästan 7 000 narkotikarelaterade dödsfall 2003 (uppgifter från Belgien, Spanien och Irland saknas). Bland de länder som rapporterat in uppgifter under 2004 (19) konstaterades en liten ökning på 3 %. Även om slutledningar om 2004 bör dras med försiktighet, redovisade 13 av de 19 rapporterande länderna någon grad av ökning.
2000 yılından beri pek çok AB ülkesi, olasılıkla tedavi bulunabilirliği ile hasar azaltma girişimlerindeki artışlara bağlı olarak, uyuşturucuya bağlı ölümlerin sayısında düşüşler rapor etmiş olmakla beraber uyuşturucu kullanımının yaygınlığındaki düşüşler de önemli olabilir. Avrupa düzeyinde, uyuşturucu ölümleri 2001 itibariyle % 6, 2002’de % 13 ve 2003’te % 7 oranında düşmüştür. Bu gelişmelere rağmen, 2003’te hala yaklaşık 7.000 rapor edilmiş uyuşturucuya bağlı ölüm meydana gelmiştir (Belçika, İspanya ve İrlanda verileri eksiktir). Bununla beraber, 2004’te veri bildiren ülkeler arasında (19) % 3’lük küçük bir artış olmuştur. 2004 hakkında çıkarım yaparken dikkatli olmak gerekmekle beraber, rapor edilen 19 bilgiden 13’ünde belli oranda bir artış kaydediliyordu.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Nesen veiktā neaizsargātu jauniešu profilakses programmu metaanalīzē (Roe un Becker, 2005. g.) ir konstatēts, ka informatīva nostāja gan vispārējās, gan selektīvās profilakses programmās ar lietošanu saistīto uzvedību un attieksmi iespaido ļoti maz vai neiespaido vispār.
Many European selective prevention interventions tend towards the provision of information on cannabis. Several more evidence-based approaches, including normative restructuring (e.g. learning that most peers disapprove of use), assertiveness training, motivation and goal-setting, as well as myth correction (on value associations with cannabis), have yet to become established as standard elements of cannabis prevention programmes. A recent meta-analysis of prevention programmes for vulnerable young people (Roe and Becker, 2005) found that information-based approaches have little or no impact on consumption behaviours or attitudes, whether in universal prevention or selective prevention. The same authors found that comprehensive social influence programmes have an important effect on vulnerable young people.
De nombreuses initiatives européennes de prévention sélective visent à fournir des informations sur le cannabis. Diverses approches davantage axées sur des données démontrées, y compris la restructuration normative (par exemple, apprendre que la plupart des pairs désapprouvent l'usage de drogue), la formation à l'assertivité, la motivation et la fixation d'objectifs, ainsi que la rectification de mythes (sur les valeurs associées au cannabis) doivent encore devenir des éléments standard des programmes de prévention du cannabis. Une méta-analyse récente des programmes de prévention destinés aux jeunes à risques (Roe et Becker, 2005) a montré que les approches fondées sur l'information ont peu ou pas d'impact sur les comportements ou les habitudes de consommation, qu'il s'agisse de prévention universelle ou sélective. Les mêmes auteurs concluent que les programmes globaux sur l'influence sociale ont un effet important sur les jeunes à risques.
In Europa werden in vielen selektiven Präventionsmaßnahmen tendenziell Informationen über Cannabis vermittelt. Mehrere stärker evidenzbasierte Konzepte, darunter die Veränderung der normativen Einstellungen (z. B. zu lernen, dass die meisten Mitglieder der Peer-Gruppe den Konsum ablehnen), Selbstbehauptungstraining, Motivation und Festlegung von Zielen sowie Entmystifizierung (der mit Cannabis assoziierten Werte), müssen noch als Standardverfahren für Cannabispräventionsprogramme etabliert werden. Bei einer kürzlich durchgeführten Meta-Analyse von Präventionsprogrammen für gefährdete Jugendliche (Roe und Becker, 2005) wurde festgestellt, dass informationsbasierte Konzepte sowohl in der universalen als auch in der selektiven Prävention kaum oder gar keine Auswirkungen auf das Konsumverhalten oder die Haltung gegenüber dem Drogenkonsum haben. Die Autoren konstatierten darüber hinaus, dass umfassende sozialpädagogische Programme starken Einfluss auf gefährdete Jugendliche haben.
Numerosas intervenciones de prevención selectiva en Europa tienden a facilitar información sobre el cannabis. Varios enfoques más factuales, que incluyen la reestructuración normativa (por ejemplo, aprender que la mayoría de los jóvenes desaprueba el consumo), la práctica de la reafirmación personal, la motivación y el establecimiento de objetivos, así como la rectificación de falsos mitos (de los valores asociados con el cannabis) aún deben establecerse como elementos estándar de los programas de prevención del consumo de cannabis. Un metaanálisis reciente sobre los programas de prevención para jóvenes vulnerables (Roe y Becker, 2005) reveló que los enfoques basados en la información apenas inciden o no inciden en absoluto en los comportamientos o actitudes en relación con el consumo, tanto en la prevención universal como en la prevención selectiva. Los mismos autores descubrieron que los programas exhaustivos de influencia social tienen un efecto importante en los jóvenes vulnerables.
Molti interventi di prevenzione selettiva a livello europeo prevedono la diffusione di informazioni sulla cannabis. Alcuni approcci, basati più sull’esperienza, tra cui una ristrutturazione normativa (per esempio, apprendere che la maggior parte dei pari disapprova l’uso di droga), la formazione all’assertività, la motivazione e la fissazione di obiettivi nonché la correzione di miti (su valori associati alla cannabis), non si sono ancora imposti come componenti standard nei programmi di prevenzione del consumo di questa sostanza. Da una recente meta-analisi dei programmi di prevenzione per giovani vulnerabili (Roe e Becker, 2005) è emerso che gli approcci che puntano sulle strategie informative hanno un impatto trascurabile o non hanno alcun impatto sui comportamenti o sugli atteggiamenti di consumo, sia nella prevenzione universale che in quella di tipo selettivo. Gli stessi autori hanno scoperto che i programmi globali di influenza sociale hanno un effetto importante sui giovani vulnerabili.
Muitas intervenções europeias de prevenção selectiva tendem para o fornecimento de informações sobre a cannabis. Há ainda que estabelecer como elementos normais dos programas de prevenção do consumo de cannabis várias abordagens mais fundamentadas em provas, incluindo a reestruturação normativa (por exemplo, a aprendizagem de que a maioria dos pares desaprova o consumo), o treino da assertividade, a motivação e o estabelecimento de objectivos, bem como a correcção de mitos (sobre as associações valorativas com a cannabis). Uma meta-análise recente dos programas de prevenção para jovens vulneráveis (Roe e Becker, 2005) concluiu que as abordagens baseadas na informação têm pouco ou nenhum impacto nos comportamentos ou atitudes relativos ao consumo, tanto na prevenção universal como na prevenção selectiva. Os mesmos autores concluíram que os programas com uma influência social global produzem efeitos relevantes nos jovens vulneráveis.
Πολλές ευρωπαϊκές παρεμβάσεις επικεντρωμένης πρόληψης συνίστανται κυρίως στην παροχή πληροφοριών για την κάνναβη. Διάφορες προσεγγίσεις που βασίζονται περισσότερο σε τεκμηριωμένα στοιχεία, όπως η μεταβολή των κανονιστικών πεποιθήσεων (π.χ. μαθαίνοντας ότι οι περισσότεροι συνομήλικοι δεν εγκρίνουν τη χρήση ναρκωτικών), η εκπαίδευση στην επίδειξη αυτοεπιβολής, η παρώθηση και η θέσπιση στόχων καθώς και η διάψευση των μύθων (όσον αφορά τις αξίες με τις οποίες έχει συσχετιστεί η κάνναβη), δεν έχουν ακόμα εδραιωθεί ως τυποποιημένα στοιχεία των προγραμμάτων πρόληψης της κάνναβης. Μια πρόσφατη μετα-ανάλυση των προγραμμάτων πρόληψης για ευάλωτους νέους (Roe και Becker, 2005) διαπίστωσε ότι οι προσεγγίσεις που βασίζονται σε πληροφορίες έχουν μικρό ή μηδενικό αντίκτυπο στις συμπεριφορές ή τη στάση έναντι της χρήσης, στο πλαίσιο είτε της καθολικής είτε της επικεντρωμένης πρόληψης. Οι ίδιοι ερευνητές διαπίστωσαν ότι τα συνολικά προγράμματα κοινωνικής επιρροής έχουν σημαντική επίδραση στους ευάλωτους νέους.
Veel Europese selectieve preventie-interventies richten zich op het verstrekken van informatie over cannabis. Diverse benaderingen die in hogere mate zijn gebaseerd op wetenschappelijk bewijs, waaronder normatieve herstructurering (d.w.z. leren dat de meeste leeftijdsgenoten drugsgebruik afkeuren), assertiviteitstraining, motivatie en het formuleren van doelen, in combinatie met het uit de wereld helpen van bepaalde mythen en fabels (over de waardering van cannabis), moeten nog als standaardelement in preventieprogramma’s voor cannabis worden opgenomen. Uit een recente meta-analyse van preventieprogramma’s voor kwetsbare jongeren (Roe en Becker, 2005) bleek dat benaderingen die zijn gebaseerd op informatie weinig tot geen effect hebben op consumptiegedrag of attituden; dit gold zowel voor algemene preventie als voor selectieve preventie. Dezelfde auteurs ontdekten dat uitgebreide sociale beïnvloedingsprogramma’s wel een aanzienlijk effect hebben op kwetsbare jongeren.
Řada evropských intervencí selektivní prevence se přiklání k poskytování informací o konopí. Některé další na důkazech založené přístupy, např. normativní restrukturalizace (např. zjištění, že většina vrstevníků užívání neschvaluje), kurzy asertivity, motivace a stanovení cílů nebo např. uvedení mýtů na pravou míru (o hodnotách spojovaných s konopím), se doposud nestaly standardní součástí programů prevence u konopí. Nedávná metaanalýza programů prevence pro ohroženou mládež (Roe a Becker, 2005) zjistila, že metody založené na informovanosti mají minimální nebo nulový dopad na chování či postoje spotřebitelů, a to jak v prevenci všeobecné, tak selektivní. Titíž autoři zjistili, že na ohroženou mládež významně působí komplexní programy sociálních vlivů.
Mange europæiske selektive forebyggelsestiltag går i retning af at tilvejebringe oplysninger om cannabis. En række i højere grad evidensbaserede tilgange, herunder normativ restrukturering (f.eks. oplysning om, at de fleste jævnaldrende er imod brugen), træning i selvhævdelse, motivation og målsætning samt myteaflivning (med hensyn til værdiassociationer i forbindelse med cannabis), er endnu ikke blevet etableret som standardelementer i cannabisforebyggelsesprogrammer. Det fremgik af en nylig metaanalyse af forebyggelsesprogrammer for udsatte unge (Roe og Becker, 2005), at informationsbaserede tilgange har en ringe eller ingen virkning på forbrugsadfærd eller -holdninger, hverken i forbindelse med universal forebyggelse eller selektiv forebyggelse. De samme forfattere fandt, at de omfattende programmer med fokus på social indflydelse har en stor effekt på udsatte unge.
Euroopas keskenduvad paljud valikulise ennetustöö raames läbi viidavad sekkumisprojektid teabe jagamisele kanepi kohta. Mitmed muud faktipõhised lähenemisviisid, muuhulgas normatiivne restruktureerimine (nt selgitamine, et enamik kaaslasi ei kiida uimastite tarbimist heaks), enesekindluse treening, motiveerimine ja eesmärkide püstitamine ning müütide kummutamine (kanepiga seotud väärtushinnangute kohta), tuleb alles teha kanepitarbimisega seotud ennetusprogrammide tavapäraseks osaks. Hiljutise meta-analüüsi käigus, mis käsitles tundlikele noortele mõeldud ennetusprogramme (Roe, Becker, 2005), selgus, et teabepõhised meetmed mõjutavad vähe või ei mõjuta üldse uimastitarbimisega seotud käitumisviise ja suhtumisi, olgu siis tegemist üldise või valikulise ennetustööga. Samad autorid leidsid, et ulatuslikud sotsiaalse mõjutamise programmid avaldavad tundlikele noortele suurt mõju.
Euroopassa tehtävässä valikoivassa ehkäisevässä huumetyössä painotetaan monesti kannabiksen vaaroista tiedottamista. Sen lisäksi on olemassa useita muitakin näyttöön pohjautuvia lähestymistapoja, kuten normien uudelleenjärjestely (eli sen oppiminen, että useimmat ikätoverit paheksuvat huumeidenkäyttöä), itsevarmuuden kehittäminen, motivointi ja tavoitteiden asettaminen sekä myyttien oikaiseminen (kannabikseen liitettävien arvojen muuttaminen), jotka eivät vielä ole täysin vakiintuneet osaksi kannabiksen käyttöä ehkäiseviä ohjelmia. Haavoittuvassa asemassa olevia nuoria koskevista ehkäisyohjelmista äskettäin laaditussa meta-analyysisssä (Roe ja Becker, 2005) havaittiin, että tietopohjaisilla ohjelmilla on vähän tai ei lainkaan vaikutusta kulutuskäyttäytymiseen tai -asenteisiin, olipa kyse yleisestä tai valikoivasta ehkäisytyöstä. Samat tutkijat havaitsivat, että laajoilla sosiaalisen vaikuttamisen ohjelmilla on merkittävä vaikutus haavoittuvassa asemassa oleviin nuoriin.
A célzott megelőző beavatkozások Európában sok esetben a kannabiszról szóló tájékoztatás irányába tartanak. A kannabiszmegelőző programok állandó elemévé kellene tenni számos más, határozottabban bizonyítékokon alapuló szemléletmódot, például a normatív szemléletváltást (azaz annak tudatosítását, hogy a társak túlnyomó többsége helyteleníti a használatot), a magabiztosságot növelő képzést, a motiválást és a célok kitűzését, valamint a mítoszok helyesbítését (a kannabiszhoz kapcsolt értékek terén). A sérülékeny fiataloknak szóló prevenciós programok nemrég készített metaelemzése (Roe és Becker, 2005) azt állapította meg, hogy a tájékoztatáson alapuló módszerek – akár az egyetemes, akár a célzott megelőzés keretében – kevéssé vagy egyáltalán nem befolyásolják a fogyasztási viselkedéseket vagy attitűdöket. Ugyanezek a szerzők azt is megállapították, hogy az átfogó társadalmi befolyásolásra irányuló programoknak viszont komoly hatásuk van a sérülékeny fiatalokra.
Mange selektive forebyggingstiltak i Europa baserer seg på å gi informasjon om cannabis. Andre mer evidensbaserte tilnærminger, inklusive normativ restrukturering (dvs. lære at ens jevnaldrende er imot bruk), selvhevdelsestrening, motivering og målsetting, så vel som korrigering av myter (om verdien forbundet med cannabis), er ennå ikke etablert som standardelementer i forebyggingsprogrammer for cannabis. En fersk metaanalyse av forebyggende programmer for sårbar ungdom (Roe og Becker, 2005) fant at informasjonsbaserte tilnærminger har liten eller ingen effekt på rusatferd, verken når det gjaldt generell eller selektiv forebygging. De samme forfatterne fant at de generelle forebyggende programmene som baserer seg på sosial påvirkning, har god effekt på sårbar ungdom.
Wiele spośród stosowanych w Europie wybiórczych działań prewencyjnych polega na dostarczaniu informacji na temat konopi indyjskich. Inne metody, w większym stopniu oparte na dowodach, takie jak odnowa normatywna (np. nauczanie, że większość rówieśników nie aprobuje zażywania narkotyku), szkolenie z zakresu asertywności, motywacja i wyznaczanie celów oraz korekta mitów (dotyczących wartości wiązanych z konopiami indyjskimi), należy dopiero wprowadzić jako znormalizowane elementy programów profilaktyki zażywania konopi indyjskich. Przeprowadzona niedawno analiza programów prewencji dla młodzieży zagrożonej (Roe i Becker, 2005) wykazała, że metody oparte na przekazywaniu informacji mają niewielki lub żaden wpływ na zachowania lub postawy wobec zażywania, niezależnie od tego, czy wchodzą w zakres zapobiegania ogólnego czy wybiórczego. Ci sami autorzy stwierdzili, że programy kompleksowego oddziaływania społecznego wywierają istotny wpływ na zagrożoną młodzież.
Multe intervenţii de prevenire selectivă la nivel european se direcţionează spre furnizarea de informaţii privind canabisul. Câteva abordări, bazate mai mult pe fapte, inclusiv restructurarea normativă (de exemplu, a afla că majoritatea egalilor dezaprobă consumul), formarea în dezvoltarea unui comportamentul asertiv, motivaţia şi stabilirea unor scopuri, precum şi corectarea unor mituri (privind valorile asociate canabisului), încă mai trebuie stabilite ca elemente standard ale programelor de prevenire a consumului de canabis. O meta-analiză recentă a programelor de prevenire destinate tinerilor vulnerabili (Roe şi Becker, 2005) a revelat că abordările bazate pe informaţii au un impact redus sau nul asupra comportamentelor sau atitudinilor de consum, indiferent dacă vizează prevenirea universală sau cea selectivă. Aceiaşi autori au constatat că programele extinse de influenţare socială au un efect semnificativ asupra tinerilor vulnerabili.
Mnoho európskych selektívnych preventívnych zásahov smeruje k poskytovaniu informácií o kanabise. Viacero ďalších prístupov založených na dôkazoch vrátane normatívnej reštrukturalizácii (napríklad informácia, že väčšina rovesníkov odmieta užívanie), výcvik v asertivite, motivovanie a stanovovanie cieľov ako aj korekcia mýtov (o hodnotových asociáciách súvisiacich s kanabisom) sa už stalo uznávanými ako štandardné prvky programov prevencie kanabisu. Nedávna meta-analýza programov prevencie pre zraniteľných mladých ľudí (Roe a Becker, 2005) zistila, že prístupy založené na informáciách majú malý alebo žiadny vplyv na konzumné správanie alebo postoje, či už v univerzálnej prevencii alebo selektívnej prevencii. Tí istí autori zistili, že komplexné programy sociálneho vplyvu majú dôležitý účinok na zraniteľných mladých ľudí.
Mnoge evropske intervencije selektivnega preprečevanja težijo k zagotavljanju informacij o konoplji. Več z dokazili podprtih pristopov, vključno z normativnim prestrukturiranjem (npr. spoznanje, da večina sovrstnikov ne soglaša z uživanjem), učenjem samozavesti, motivacijo in postavljanjem ciljev ter popravljanjem mitov (o koristih, povezanih s konopljo), mora še postati standardni sestavni del programov za preprečevanje uživanja konoplje. Nedavna meta-analiza programov preprečevanja za ranljive mlade (Roe and Becker, 2005) je ugotovila, da z informacijami podprti pristopi malo ali nič ne vplivajo na vedenje pri uživanju, niti v splošnem niti v selektivnem preprečevanju. Isti avtorji so ugotovili, da obsežni programi družbenega vpliva pomembno vplivajo na ranljive mlade ljudi.
Många europeiska insatser för selektiv prevention inriktas på information om cannabis. Flera mer evidensbaserade tillvägagångssätt för unga personer som exempelvis att förändra normer (genom att t.ex. visa att majoriteten av deras jämnåriga ogillar narkotikaanvändning), att träna dem i att stå på sig, att arbeta med motivation och målformulering, liksom att avslöja myter (om värdeassociationer till cannabis) har ännu inte blivit fasta inslag i preventionsprogram för cannabis. En nyare metaanalys av preventionsprogram för sårbara unga (Roe and Becker, 2005) fann att informationsbaserade metoder har liten eller ingen effekt på konsumtionsmönster eller attityder, oavsett om det gäller allmän eller selektiv prevention. Samma författare fann att övergripande allmänpreventiva program för social påverkan däremot har stor effekt på sårbara ungdomar.
Pek çok Avrupa seçici önleme müdahalesi, esrar hakkında bilgilendirmeye yönelmektedir. Bunun dışında, normatif yeniden yapılandırma (örneğin akranların çoğunun kullanımı onaylamadığını öğrenmek), özgüven eğitimi, motivasyon ve hedef koymanın yanı sıra, (esrarla değer ilişkileri üzerine) yanlış inanışları düzeltme de dahil olmak üzere bir kaç kanıt esaslı yaklaşımın daha, esrar önleme programlarının standart unsurları olarak benimsenmesi gerekmektedir. Etkilenmeye daha açık gençler için önleme programlarının yeni bir meta analizi (Roe ve Becker, 2005), ister evrensel önleme ister seçici önlemede olsun, bilgi temelli yaklaşımların tüketim davranışları veya tutumları üzerindeki etkisinin az veya sıfır olduğunu ortaya koymuştur. Aynı kişiler, kapsamlı sosyal etki programlarının etkilenmeye daha açık gençler üzerinde önemli bir etkisi olduğunu ortaya koymuştur.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Etiķskābes anhidrīda likumīgā tirdzniecība ir samērā plaša, un tas apgrūtina šīs ķimikālijas kontroli. To ilustrē fakts, ka kopš 2001. gada 22 eksportētājvalstis/teritorijas ir iesniegušas INCB 7684 pirmseksporta paziņojumus par vairāk nekā 1 350 000 etiķskābes anhidrīda tonnām.
Acetic anhydride (169) is an important precursor used in the illicit manufacture of heroin. Operation Topaz is an international initiative to monitor licit trade in acetic anhydride and to investigate methods and routes of diversion (INCB, 2006b). There is considerable licit trade in acetic anhydride, making it difficult to control. This is illustrated by the fact that, since 2001, 22 exporting countries/territories have provided 7 684 pre-export notifications to the INCB involving over 1 350 000 tonnes of acetic anhydride. Seizures in Turkey (1 600 litres in 2004) have significantly declined in recent years, perhaps indicating that traffickers have developed new routes and methods of diversion. In 2004, for the first time, seizures in Europe (Bulgaria) were identified as having come from South-west Asia (INCB, 2006b).
L'anhydride acétique (169) est un précurseur important utilisé dans la fabrication illicite d'héroïne. L'opération Topaze est une initiative internationale visant à contrôler le commerce licite d'anhydride acétique et à étudier les méthodes et les voies de détournement de cette substance (OICS, 2006b). Le commerce licite d'anhydride acétique est considérable et donc difficile à contrôler. En témoigne le fait que, depuis 2001, 22 pays exportateurs ont adressé 7 684 notifications préalables à l'exportation à l'OICS pour plus de 1 350 000 tonnes d'anhydride acétique. Les saisies réalisées en Turquie (1 600 litres en 2004) ont sensiblement baissé ces dernières années, ce qui pourrait indiquer que les trafiquants ont trouvé de nouveaux itinéraires et de nouvelles méthodes de détournement. En 2004, pour la première fois, des saisies effectuées en Europe (Bulgarie) ont été identifiées comme provenant d'Asie du Sud-Ouest (OICS) 2006b).
Essigsäureanhydrid (169) ist ein wichtiger Grundstoff, der zur illegalen Herstellung von Heroin eingesetzt wird. Die „Operation Topaz“ ist eine internationale Initiative zur Überwachung des legalen Handels mit Essigsäureanhydrid, in deren Rahmen auch nach den für die Abzweigung genutzten Methoden und Routen gefahndet wird (INCB, 2006b). Da erhebliche Mengen von Essigsäureanhydrid legal gehandelt werden, ist eine Kontrolle nur schwer möglich. Dies wird durch die Tatsache verdeutlicht, dass seit dem Jahr 2001 22 exportierende Länder/Gebiete 7 684 Vorabmeldungen über Ausfuhren von insgesamt mehr als 1 350 000 Tonnen Essigsäureanhydrid an das INCB erstattet haben. Die Sicherstellungen in der Türkei (1 600 Liter im Jahr 2004) sind in den letzten Jahren stark zurückgegangen, was möglicherweise darauf hinweist, dass die Drogenhändler neue Routen und Methoden für die Abzweigung entwickelt haben. Im Jahr 2004 wurde in Europa (Bulgarien) erstmals Essigsäureanhydrid sichergestellt, das nachweislich aus Südwestasien stammte (INCB, 2006b).
El anhídrido acético (169) es un importante precursor utilizado en la producción ilegal de heroína. La operación «Topaz» es una iniciativa internacional que tiene como objeto realizar un seguimiento del comercio legal de anhídrido acético e investigar los métodos y las rutas de desvío (JIFE, 2006b). Existe un comercio legal considerable de esta sustancia, lo que dificulta su control. De hecho, desde 2001, 22 países/territorios exportadores han presentado 7 684 notificaciones previas a la exportación a la JIFE relativas a más de 1 350 000 toneladas de anhídrido acético. Las incautaciones en Turquía (1 600 litros en 2004) han disminuido notablemente en los últimos años y quizá indiquen que los traficantes han desarrollado nuevas rutas y métodos para el desvío. En 2004, se incautó por primera vez en Europa (Bulgaria) anhídrido acético proveniente del sureste de Asia (JIFE, 2006b).
L’anidride acetica (169) è un importante precursore usato nella produzione illecita di eroina. L’operazione Topaz è un’iniziativa internazionale volta a monitorare il commercio lecito di anidride acetica e a investigare metodi e percorsi di diversione (INCB, 2006b). Il volume del commercio lecito di anidride acetica ha dimensioni notevoli, al punto che i controlli sono difficili da realizzare. Lo dimostra il fatto che dal 2001 un insieme di 22 paesi o territori esportatori ha inviato all’INCB 7 684 notifiche preventive all’esportazione, per un totale di 1 350 000 tonnellate di anidride acetica. Il numero di sequestri in Turchia (1 600 litri nel 2004) è precipitato negli ultimi anni, a indicare forse che i trafficanti hanno sperimentato nuovi percorsi e nuovi metodi di diversione. Nel 2004 si è appurato, per la prima volta, che la merce sequestrata in Europa (Bulgaria) proveniva dall’Asia sudoccidentale (INCB, 2006b).
O anidrido acético (169) é um importante precursor utilizado na produção ilegal de heroína. A operação “Topázio” é uma iniciativa internacional que visa monitorizar o comércio legal de anidrido acético e investigar os métodos e rotas usados no seu desvio (INCB, 2006b). O comércio legal de anidrido acético é considerável, sendo por isso difícil de controlar, como mostra o facto de, desde 2001, 22 países/territórios de exportação terem fornecido 7 684 notificações prévias exportação ao INCB, relativas a mais de 1 350 000 toneladas desta substância. As apreensões efectuadas na Turquia (1 600 litros em 2004) diminuíram significativamente nos últimos anos, o que poderá indicar que os traficantes desenvolveram novas rotas e novos métodos de desvio. Em 2004, pela primeira vez, a substância apreendida na Europa (Bulgária) foi identificada como sendo originária do Sudoeste Asiático (INCB, 2006b).
Ο οξικός ανυδρίτης (169) είναι μια σημαντική πρόδρομη χημική ουσία που χρησιμοποιείται στην παράνομη παρασκευή ηρωίνης. Η επιχείρηση «Topaz» είναι μια διεθνής πρωτοβουλία για την παρακολούθηση του νόμιμου εμπορίου οξικού ανυδρίτη και τη διερεύνηση μεθόδων και οδών εκτροπής (INCB, 2006β). Στο πλαίσιο του νόμιμου εμπορίου διακινούνται σημαντικές ποσότητες οξικού ανυδρίτη, γεγονός που δυσχεραίνει τον έλεγχο. Αυτό αποδεικνύεται από το γεγονός ότι, από το 2001, 22 εξαγωγικές χώρες/επικράτειες προέβησαν σε 7 684 εκ των προτέρων κοινοποιήσεις στο INCB που αφορούσαν περισσότερους από 1 350 000 τόνους οξικού ανυδρίτη. Οι κατασχέσεις στην Τουρκία (1 600 λίτρα το 2004) μειώθηκαν σημαντικά τα τελευταία χρόνια, γεγονός που ενδεχομένως υποδηλώνει ότι οι διακινητές ανέπτυξαν νέες οδούς και μεθόδους εκτροπής. Το 2004, για πρώτη φορά, κατασχέσεις που έγιναν στην Ευρώπη (Βουλγαρία) προσδιορίστηκαν ως προερχόμενες από τη Νοτιοδυτική Ασία (INCB, 2006β).
Azijnzuuranhydride (169) is een belangrijke precursor die wordt gebruikt bij de illegale productie van heroïne. Operatie Topaz is een internationaal initiatief om de illegale handel in azijnzuuranhydride te volgen en verspreidingsmethoden en -routes te onderzoeken (INCB, 2006b). De illegale handel in azijnzuuranhydride is omvangrijk en daardoor moeilijk te controleren. Dat blijkt wel uit het feit dat sinds 2001 22 exporterende landen/regio’s 7 684 voorafgaande kennisgevingen van uitvoer bij het INCB hebben ingediend voor ruim 1 350 000 ton azijnzuuranhydride. De vangsten in Turkije (1 600 liter in 2004) zijn in de afgelopen jaren aanmerkelijk afgenomen, wat er mogelijk op wijst dat de handelaren nieuwe verspreidingsmethoden en -routes hebben ontwikkeld. In 2004 zijn in Europa (Bulgarije) voor de eerste keer vangsten van partijen uit Zuidwest-Azië gemeld (INCB, 2006b).
Důležitým prekurzorem při výrobě heroinu je acetanhydrid (169). Operace Topaz je mezinárodní iniciativou ke sledování zákonného obchodu s acetanhydridem a vyšetřování metod a způsobů zneužívání této látky (INCB, 2006b). Acetanhydrid je předmětem rozsáhlého zákonného obchodu, takže je obtížné ho kontrolovat. To ilustruje skutečnost, že od roku 2001 úřad INCB obdržel od 22 vyvážejících zemí/oblastí 7 684 oznámení před vývozem na celkové množství přesahující 1 350 000 tun acetanhydridu. Záchyty v Turecku (1 600 litrů v roce 2004) v posledních letech významně poklesly, což pravděpodobně naznačuje, že překupníci si vytvořili nové cesty a metody zneužívání této látky. V roce 2004 byla poprvé při záchytech v Evropě (Bulharsko) identifikována jako místo původu jihozápadní Asie (INCB, 2006b).
Eddikesyreanhydrid (169) er en vigtig prækursor, som anvendes til illegal fremstilling af heroin. Operation Topaz er et internationalt initiativ, der har til formål at overvåge den lovlige handel med eddikesyreanhydrid og undersøge metoder og ruter til ulovlig anvendelse (INCB, 2006b). Der er en betydelig lovlig handel med eddikesyreanhydrid, hvilket gør det vanskeligt at foretage kontrol. Dette illustreres af, at 22 eksporterende lande/territorier siden 2001 har indgivet 7 684 forudgående eksportanmeldelser til INCB vedrørende over 1 350 000 tons eddikesyreanhydrid. Antallet af beslaglæggelser i Tyrkiet (1 600 liter i 2004) er faldet betydeligt i de senere år, hvilket måske viser, at narkotikasmuglerne har udviklet nye ruter og metoder til ulovlig anvendelse. I 2004 blev det for første gang påvist, at beslaglæggelser i Europa (Bulgarien) var kommet fra Sydvestasien (INCB, 2006b).
Äädikhappeanhüdriid(169) on oluline lähteaine, mida kasutatakse heroiini ebaseaduslikul tootmisel. Operatsioon „Topaz“ on rahvusvaheline algatus, mille raames jälgitakse seaduslikku kauplemist äädikhappeanhüdriidiga ning uuritakse selle kõrvale juhtimise meetodeid ja marsruute (INCB, 2006b). Seaduslik kauplemine äädikhappeanhüdriidiga on üsna ulatuslik, mistõttu seda on raske kontrollida. Seda illustreerib tõsiasi, et alates 2001. a on 22 eksportivat riiki/territooriumi esitanud INCBle 7684 ekspordieelset teatist kokku rohkem kui 1 350 000 tonni äädikhappeanhüdriidi kohta. Türgis on konfiskeerimised (1600 liitrit 2004. aastal) viimastel aastatel märgatavalt vähenenud, mis võib tähendada seda, et kaubitsejad on töötanud välja uued marsruudid ja meetodid selle aine kõrvaletoimetamiseks. 2004. a selgitati esimest korda välja, et Euroopas (Bulgaarias) konfiskeeritud kogused olid pärit Edela-Aasiast (INCB, 2006b).
Etikkahappoanhydridi (169) on tärkeä lähtöaine, jota käytetään heroiinin laittomassa valmistuksessa. Operaatio Topaz on kansainvälinen hanke, jossa seurataan etikkahappoanhydridin laillista kauppaa ja tutkitaan sen levitysmenetelmiä ja -reittejä (INCB, 2006b). Etikkahappoanhydridin laillinen kauppa on mittavaa, mikä vaikeuttaa sen valvontaa. Tätä kuvastaa se, että vuoden 2001 jälkeen 22 vientimaata/-aluetta on toimittanut INCB:lle yhteensä 7 684 vientiä edeltävää ilmoitusta, jotka kattoivat yli 1 350 000 tonnia etikkahappoanhydridiä. Turkissa tehdyt takavarikot (1 600 litraa vuonna 2004) ovat viime vuosina vähentyneet merkittävästi, mikä saattaa viitata siihen, että salakuljettajat ovat kehittäneet uusia levitysreittejä ja -menetelmiä. Euroopassa (Bulgariassa) takavarikoitiin vuonna 2004 ensimmäisen kerran aineita, jotka olivat peräisin Kaakkois-Aasiasta (INCB, 2006b).
Az ecetsavanhidrid169 a heroin tiltott előállításában felhasznált fontos prekurzor. A Topáz művelet nevű nemzetközi kezdeményezés célja az ecetsavanhidrid törvényes kereskedelmének figyelése és az eltérítési módszerek és útvonalak kinyomozása (INCB, 2006b). Mivel az ecetsavanhidrid jelentős törvényes kereskedelemmel bír, ez megnehezíti az ellenőrzést. Ezt szemlélteti az a tény, hogy 2001 óta 22 exportáló ország/terület 7684 export előtti értesítést nyújtott be az INCB-hez, összesen több mint 1 350 000 tonna ecetsavanhidridre vonatkozóan. A törökországi lefoglalások (2004-ben 1600 liter) az elmúlt években jelentősen visszaestek, ami talán azt jelzi, hogy a kereskedők új útvonalakat és módszereket találtak az eltérítéshez. 2004-ben történtek először olyan európai lefoglalások (Bulgáriában), amelyeket Délkelet-Ázsiából származóként azonosítottak (INCB, 2006b).
Eddiksyre (169) er en viktig prekursor i den illegale produksjonen av heroin. Operation Topaz er et internasjonalt tiltak for overvåking av lovlig handel med eddiksyre som undersøker metoder og ruter for ulovlig omsetning (INCB, 2006b). Den lovlige handelen med eddiksyre er omfattende, noe som gjør den vanskelig å kontrollere. For eksempel har 22 eksportland/territorier siden 2001 levert 7 684 forhåndsmeldinger om eksport til INCB. 1 350 000 tonn eddiksyre var involvert. Beslagene i Tyrkia (1 600 liter i 2004) har gått betydelig ned de siste årene, noe som kanskje er en indikasjon på at smuglerne har funnet nye ruter og metoder for ulovlig omsetning. I 2004 ble det for første gang gjort beslag i Europa (Bulgaria) av eddiksyre fra Sørvest-Asia (INCB, 2006b).
Bezwodnik octowy (169) jest ważnym prekursorem stosowanym w nielegalnej produkcji heroiny. Operacja Topaz jest międzynarodową inicjatywą mającą na celu monitorowanie legalnego handlu bezwodnikiem octowym oraz badanie metod i szlaków zmiany jego zastosowania (INCB, 2006b). Legalny handel bezwodnikiem octowym odbywa się na dużą skalę, co utrudnia jego kontrolę. Świadczy o tym fakt, że od 2001 r. 22 kraje/terytoria eksportujące złożyły do INCB 7684 zgłoszenia wywozu dotyczące ponad 1 350 000 t bezwodnika octowego. Liczba konfiskat w Turcji (1600 l w 2004 r.) uległa w ostatnich latach znacznemu obniżeniu, co może wskazywać na utworzenie przez handlarzy nowych szlaków handlowych i nowych metod zmiany zastosowania substancji. W 2004 r. po raz pierwszy zidentyfikowano substancje skonfiskowane w Europie (w Bułgarii) jako pochodzące z Azji Południowo-Wschodniej (INCB, 2006b).
Anhidrida acetică (169) este un precursor important folosit în fabricarea ilicită a heroinei. Operaţiunea Topaz este o iniţiativă internaţională de monitorizare a comerţului licit cu anhidridă acetică şi de investigare a metodelor şi rutelor de deturnare (INCB, 2006b). Există un comerţ licit considerabil cu anhidridă acetică, ceea ce îl face greu de controlat. Acest lucru este ilustrat de faptul că, din 2001, INCB a primit 7 684 de prenotificări la export de la 22 de ţări/teritorii exportatoare, în care au fost implicate peste 1 350 000 de tone de anhidridă acetică. Capturile din Turcia (1 600 de litri în 2004) au scăzut, în mod considerabil, în ultimii ani, indicând, probabil, faptul că traficanţii au dezvoltat noi rute şi metode de deturnare. În 2004, capturile din Europa (Bulgaria) au fost identificate pentru prima dată ca provenind din Asia de Sud-Vest (INCB, 2006b).
Anhydrid kyseliny octovej (169) je dôležitým prekurzorom, ktorý sa používa na nezákonnú výrobu heroínu. Operácia Topaz je medzinárodnou iniciatívou na monitorovanie zákonného obchodovania s anhydridom kyseliny octovej a na vyšetrovanie spôsobov a ciest jeho zneužívania (INCB, 2006b). Zákonné obchodovanie s anhydridom kyseliny octovej je značne veľké, čo sťažuje jeho kontrolu. Toto je ilustrované skutočnosťou, že od roku 2001 poskytlo 22 exportujúcich krajín/teritórií INCB 7 684 predexportných oznámení, ktoré zahŕňali 1 350 000 ton anhydridu kyseliny octovej. Zachytenia v Turecku (1 600 litrov v roku 2004) v posledných rokoch výrazne poklesli, čo snáď naznačuje, že drogoví priekupníci vyvinuli nové cesty a spôsoby zneužívania. V roku 2004 sa po prvýkrát identifikovali zachytenia v Európe (Bulharsko), ktoré pochádzali z juhozápadnej Ázie (INCB, 2006b).
Anhidrid ocetne kisline (169) je pomembna predhodna sestavina, ki se uporablja pri prepovedani proizvodnji heroina. Operacija Topaz ("Operation Topaz") je mednarodna pobuda za spremljanje dovoljene trgovine z anhidridom ocetne kisline in za raziskovanje načinov ter poti zlorabe (INCB, 2006b). Dovoljene trgovine z anhidridom ocetne kisline je veliko, zato jo je težko nadzorovati. To je razvidno iz dejstva, da je od leta 2001 22 držav/ozemelj, ki to snov izvažajo, INCB predložilo 7684 obvestil pred izvozom, v katera je bilo vključenih več kot 1.350.000 ton anhidrida ocetne kisline. Zasegi v Turčiji (1600 litrov v letu 2004) so se v zadnjih letih znatno zmanjšali, kar mogoče pomeni, da so preprodajalci našli nove poti in načine zlorabe. V letu 2004 se je prvič pokazalo, da je zaseženo blago v Evropi (v Bolgariji) prišlo iz jugozahodne Azije (INCB, 2006b).
Ättiksyraanhydrid (169) är en viktig prekursor som används i olaglig framställning av heroin. Operation Topaz är ett internationellt initiativ för att övervaka den lagliga handeln med ättiksyraanhydrid och undersöka vilka metoder och rutter som används vid avledning (INCB, 2006b). Den lagliga handeln med ättiksyraanhydrid är omfattande vilket gör den svår att övervaka. Detta faktum illustreras av att 22 exporterande länder/territorier sedan 2001 lämnat in 7 684 anmälan före export till INCB för totalt 1 350 000 ton ättiksyraanhydrid. Beslagen i Turkiet (1 600 liter 2004) har minskat markant på senare år, vilket eventuellt kan tyda på att smugglarna har funnit nya rutter och metoder för avledning. Under 2004 identifierades beslag i Europa (Bulgarien) för första gången ha sitt ursprung i Sydvästra Asien (INCB, 2006b).
Asetik anhidrit (169), yasadışı eroin imalatında kullanılan önemli bir öncül maddedir. Operasyon Topaz, yasal asetik anhidrit ticaretini izlemek ve saptırım yöntemleri ile yollarını araştırmak amaçlı uluslararası bir girişimdir (INCB, 2006b). Önemli ölçüde yasal asetik anhidrit ticareti yapıldığından kontrol edilmesi güçtür. Bu durum, 2001’den beri 22 ihracatçı ülke/bölgenin INCB’ye 1.350.000 tonun üzerinde asetik anhidritle ilgili 7.684 ihraç öncesi bildirimi sunmuş olması gerçeğiyle ortaya konmaktadır. Türkiye’deki ele geçirme vakalarının (2004’te 1.600 litre) son yıllarda önemli oranda düşmüş olması, kaçakçıların belki de yeni saptırım yolları ve yöntemleri geliştirdiğine işaret etmektedir. 2004 yılında, ilk kez olarak, Avrupa’daki (Bulgaristan) ele geçirmelerin Güneybatı Asya kaynaklı olduğu saptanmıştır (INCB, 2006b).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Dati par HCV antivielu izplatību neseno injicētāju vidū (narkotikas injicē mazāk nekā 2 gadus) ir trūcīgi un attiecīgo analīžu paraugu skaits ir niecīgs, tomēr tie var būt labāks pavisam nesenas izplatības līmeņa starprādītājs nekā dati par gados jauniem injicētājiem.
Data on HCV antibody prevalence among new injectors (injecting for less than 2 years) are scarce and suffer from small sample size, but they may provide a better proxy indicator of very recent incidence rates than data on young injectors. What information is available for 2003–04 shows that the highest prevalence rate among new injectors (over 40 %) was found in samples from Greece, Poland, the United Kingdom and Turkey and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, the Czech Republic, Greece, Cyprus and Slovenia. Low prevalence rates have been found in small but national samples of new injectors in Cyprus (only two of 23 injectors tested positive for HCV antibodies, a rate of 9 %), and Slovenia (two out of 32 tested positive, or 6 %).
Les données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les nouveaux injecteurs (qui s’injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont rares et la taille de l’échantillon est très petite, mais elles peuvent servir de meilleur indicateur par procuration des taux d’incidence très récents que les données sur les jeunes injecteurs. Les informations disponibles pour la période 2003-2004 montrent que la prévalence la plus élevée chez les nouveaux injecteurs (plus de 40 %) a été observée dans des échantillons venant de Grèce, de Pologne, du Royaume-Uni et de Turquie, et la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de Belgique, de République tchèque, de Grèce, de Chypre et de Slovénie. De petits échantillons nationaux de nouveaux injecteurs ont donné des taux de prévalence faibles à Chypre (deux injecteurs sur 23 injecteurs positifs aux anticorps du VHC, soit 9 %) et en Slovénie (deux sur 32 testés positifs, soit 6 %).
Zwar liegen Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) nur in begrenztem Umfang vor und stammen aus kleinen Stichproben, dennoch können sie einen besseren Ersatzindikator für die jüngsten Inzidenzraten darstellen als die Daten über junge IDU. Aus den für die Jahre 2003/2004 verfügbaren Informationen geht hervor, dass in Stichproben aus Griechenland, Polen, dem Vereinigten Königreich und der Türkei die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Zypern und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten unter neuen IDU festgestellt wurden. Niedrige Prävalenzraten wurden in kleinen, jedoch auf nationaler Ebene erhobenen Stichproben neuer IDU in Zypern (nur zwei von 23 IDU wurden positiv auf HCV-Antikörper getestet, das entspricht einem Anteil von 9 %) und Slowenien (zwei von 32 IDU, bzw. 6 % wurden positiv getestet) festgestellt.
Los datos sobre la prevalencia de los anticuerpos del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) son escasos y provienen de muestras de tamaño reducido. Sin embargo, representan un indicador de sustitución más adecuado sobre las tasas de incidencia más recientes que los datos sobre consumidores jóvenes por vía parenteral. La información disponible para los años 2003-2004 revela que las tasas máximas de prevalencia entre los nuevos consumidores (superiores al 40 %) se registraron en muestras de Grecia, Polonia, el Reino Unido y Turquía, mientras que las tasas mínimas (por debajo del 20 %) se observaron en muestras de Bélgica, la República Checa, Grecia, Chipre y Eslovenia. Los porcentajes de prevalencia más reducidos se registraron en muestras de tamaño reducido, obtenidas a escala nacional de nuevos consumidores por vía parenteral en Chipre, donde sólo dos de los 23 consumidores analizados (un porcentaje del 9 %) dieron positivo en el análisis de anticuerpos del VHC, y Eslovenia, donde dos de los 32 consumidores analizados dieron positivo (6 %).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale (che si iniettano la droga da meno di 2 anni) sono scarsi e riferiti a campioni di piccole dimensioni, ma possono fornire un indicatore approssimativo migliore dei tassi di incidenza più recenti rispetto ai dati sui giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale. Le informazioni disponibili per il biennio 2003–2004 mostrano che il tasso di prevalenza più alto tra i nuovi consumatori per via parenterale (oltre il 40%) è stato riscontrato nei campioni provenienti da Grecia, Polonia, Regno Unito e Turchia, il tasso di prevalenza più basso (meno del 20%) nei campioni di Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Cipro e Slovenia. Dati sulla prevalenza bassi sono stati riscontrati in campioni piccoli, ma su scala nazionale, di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale a Cipro (solo 2 su 23 soggetti esaminati sono risultati positivi al test sugli anticorpi anti-HCV, una percentuale pari al 9%) e in Slovenia (2 su 32 test positivi, pari al 6%).
Os dados sobre a prevalência de anticorpos do VHC entre os novos CDI (que se injectam há menos de dois anos) são escassos e prejudicados pela pequena dimensão das amostras, mas podem ser um melhor indicador substitutivo das taxas de incidência muito recentes do que os dados sobre os jovens CDI. As informações disponíveis para 2003–2004 mostram que a prevalência mais elevada entre os novos CDI (superior a 40%) foi encontrada em amostras da Grécia, Polónia, Reino Unido e Turquia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, República Checa, Grécia, Chipre e Eslovénia. Foram encontradas baixos índices de prevalência em amostras pequenas, mas nacionais, de novos CDI em Chipre (apenas dois dos 23 CDI tiveram resultados positivos nas análises aos anticorpos de VHC, um índice de 9%), e na Eslovénia (dois de 32 consumidores tiveram resultados positivos, um índice de 6%).
Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι λιγοστά και προέρχονται από δείγματα μικρού μεγέθους, αλλά μπορεί να αποτελούν καλύτερο προσεγγιστικό δείκτη των ποσοστών πολύ πρόσφατης επίπτωσης από ό,τι τα στοιχεία για τους νεαρούς ΧΕΝ. Τα διαθέσιμα στοιχεία για το διάστημα 2003–04 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού σε νέους ΧΕΝ (άνω του 40 %) καταγράφηκε σε δείγματα από την Ελλάδα, την Πολωνία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 40 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Κύπρο και τη Σλοβενία. Χαμηλά ποσοστά επιπολασμού καταγράφηκαν σε μικρά αλλά εθνικά δείγματα νέων ΧΕΝ στην Κύπρο (μόνον δύο από τους 23 ΧΕΝ που εξετάστηκαν ήταν θετικοί σε αντισώματα HCV, ποσοστό 9 %) και στη Σλοβενία (δύο από τους 32, ήτοι ποσοστό 6 %, ήταν θετικοί).
Over de prevalentie van HCV-antistoffen onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn weinig gegevens beschikbaar, en de gegevens die er zijn hebben bovendien het nadeel dat ze betrekking hebben op een kleine steekproefomvang. Niettemin bieden deze gegevens een betere vervangingsindicator voor zeer recente incidentiepercentages dan gegevens over jonge ID’s. Uit hetgeen er aan informatie beschikbaar is over 2003-2004 blijkt dat het hoogste prevalentiepercentage onder nieuwe drugsspuiters (meer dan 40%) werd aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Polen, het Verenigd Koninkrijk en Turkije, en de laatste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in België, Tsjechië, Griekenland, Cyprus en Slovenië. Lage prevalentiepercentages zijn gevonden in kleine maar landelijke steekproeven van nieuwe drugsspuiters in Cyprus (slechts twee positieve tests voor HCV-antistoffen onder 23 drugsspuiters, een percentage van 9%) en Slovenië (twee positieve tests op 32 drugsspuiters, ofwel 6%).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u nových injekčních uživatelů drog (injekčně užívajících drogy méně než 2 roky) jsou kusé a zahrnují malé vzorky, mohou však představovat lepší zástupný ukazatel nedávné míry výskytu než údaje o mladých injekčních uživatelích. Informace dostupné za období 2003–2004 ukazují, že nejvyšší prevalence u nových injekčních uživatelů drog (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Řecka, Polska, Spojeného království a Turecka a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, České republiky, Řecka, Kypru a Slovinska. Nízká prevalence byla zjištěna v malých (ale národních) vzorcích nových injekčních uživatelů na Kypru (pouze dva z 23 uživatelů měli pozitivní testy na protilátky HCV, tj. 9 %) a ve Slovinsku (dva z 32 uživatelů měli pozitivní testy, tj. 6 %).
Data om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffet i under 2 år) er meget begrænsede og baseret på små stikprøver, men de kan tilvejebringe en bedre alternativ indikator for den allerseneste forekomst end data om unge intravenøse stofbrugere. Det fremgår imidlertid af de oplysninger, der foreligger for 2003–2004, at den højeste udbredelse blandt nye intravenøse stofbrugere (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Grækenland, Polen, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Cypern og Slovenien. En lav udbredelse er fundet i små, men nationale stikprøver af nye intravenøse stofbrugere i Cypern (kun 2 ud af 23 intravenøse stofbrugere blev testet positive for HCV-antistoffer, en sats på 9 %) og Slovenien (2 ud af 32 blev testet positive, dvs. 6 %).
Andmeid C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade esinemissageduse kohta uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) on vähe ning kõnealused valimid on väikesed, kuid need võivad pakkuda paremaid asendusnäitajaid hiljutiste haigestumuse määrade kohta kui andmed noorte uimastisüstijate kohta. Aastate 2003–2004 kohta kättesaadavad andmed näitavad, et kõige kõrgem oli levimus uute uimastisüstijate hulgas (üle 40%) Kreeka, Poola, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites ning levimus oli kõige madalam (alla 20%) Belgia, Tšehhi Vabariigi, Kreeka, Küprose ja Sloveenia valimites. Levimus oli madal väikestes, kuid riikliku katvusega uute süstijate valimites Küprosel (ainult kahel 23-st uimastisüstijast oli C-hepatiidi viiruse antikehade analüüs positiivne, 9%) ja Sloveenias (kahel 32-st ehk 6% oli analüüs positiivne).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä uusilla injektiokäyttäjillä (joilla injektiokäyttö on kestänyt alle kaksi vuotta) on saatavilla vain vähän tietoa, ja siinäkin on haittana otosten pieni koko, mutta tämä tieto saattaa kertoa enemmän tuoreista esiintyvyysasteista kuin nuoria injektiokäyttäjiä koskeva tieto. Vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot osoittavat, että esiintyvyysaste oli uusien injektiokäyttäjien keskuudessa korkein (yli 40 %) Kreikan, Puolan, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Tšekin, Kreikan, Kyproksen ja Slovenian otoksissa. Alhaisia esiintyvyysasteita on todettu uusien injektiokäyttäjien pienissä mutta kansallisissa otoksissa Kyproksella (HCV-vasta-aineiden testin tulos oli positiivinen vain kahdella injektiokäyttäjällä 23:sta eli 9 %:lla) ja Sloveniassa (testin tulos oli positiivinen kahdella 32:sta eli 6 %:lla).
A HCV antitestek új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok ritkán állnak rendelkezésre, és rendszerint túl kicsi mintából származnak, mindazonáltal a legfrissebb esetszámokról talán pontosabb megközelítő mutatóval szolgálhatnak, mint a fiatal injekciós használókra vonatkozó adatok. A 2003–04-re rendelkezésre álló információk azt mutatják, hogy az új injekciós használók között a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölött) a Görögországból, Lengyelországból, az Egyesült Királyságból és Törökországból származó mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Csehország, Görögország, Ciprus és Szlovénia mintáiban. Fiatal injekciós használóktól származó kisméretű, de országos mintákban Cipruson (a 23 injekciós használóból csak kettőt, azaz 9%-ot találtak pozitívnak a HCV antitestekre) és Szlovéniában (32 injekciós használóból két pozitív, azaz 6%) találtak alacsony előfordulási arányt.
Det finnes lite data om prevalensen av HCV-antistoffer blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år), og utvalgene er små, men informasjonen kan likevel fungere bedre som proxy-indikator for ny forekomst enn data om unge sprøytebrukere. Tilgjengelige data for 2003-04 viser at de høyeste prevalenstallene blant nye sprøytebrukere (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Hellas, Polen, Storbritannia og Tyrkia, og at utvalg fra Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Kypros og Slovenia hadde lavest prevalens (under 20 %). Lav prevalens er også funnet i små, nasjonale utvalg av nye sprøytebrukere på Kypros (bare to av 23 sprøytebrukere testet positivt på antistoffer for HCV, eller 9 %) og Slovenia (to av 32 eller 6 % testet positivt).
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (krócej niż dwa lata) są nieliczne i oparte na niewielu próbkach, ale mogą stanowić lepszy wskaźnik zastępczy dla najnowszych przypadków zachorowań niż dane dotyczące młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie. Informacje dostępne za okres 2003–2004 wskazują, że najwyższe wskaźniki występowania wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (powyżej 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Polski, Wielkiej Brytanii i Turcji, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Belgii, Czech, Grecji, Cypru i Słowenii. Niskie wskaźniki występowania stwierdzono w małych, ale pobranych w skali krajowej próbkach obejmujących osoby od niedawna wstrzykujące narkotyki, pochodzące z Cypru (tylko u dwóch spośród 23 badanych osób wykryto przeciwciała HCV, wskaźnik wynosił więc 9%) i ze Słowenii (u dwóch z 32 badanych osób wynik był pozytywny — wskaźnik 6%).
Datele privind prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt limitate şi provin din eşantioane cu dimensiune redusă, dar pot furniza informaţii mai bune privind ratele de incidenţă foarte recente decât datele privind consumatorii tineri de droguri injectabile. Informaţiile care sunt disponibile pentru 2003–2004 arată că cea mai ridicată rată de prevalenţă în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Grecia, Polonia, Regatul Unit şi Turcia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Republica Cehă, Grecia, Cipru şi Slovenia. Rate scăzute de prevalenţă se înregistrează în eşantioane reduse dar naţionale de noi consumatori de droguri injectabile din Cipru (numai 2 din 23 de consumatori de droguri injectabile testaţi pozitiv, o rată de 9 %), şi Slovenia (2 din 32 testaţi pozitiv sau 6 %).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (ktorí injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sú zriedkavé a ovplyvnené malou veľkosťou štatistickej vzorky, ale môžu poskytnúť lepší predbežný ukazovateľ najnovších mier výskytu ako údaje o mladých injekčných užívateľoch drog. Informácie, ktoré sú k dispozícii pre roky 2003 – 2004, ukazujú, že najvyššie miery prevalencie medzi novými injekčnými užívateľmi drog (viac ako 40 %) sa zistili v štatistických vzorkách z Grécka, Poľska, Spojeného kráľovstva a Turecka a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Českej republiky, Grécka, Cypru a Slovinska. Nízke miery prevalencie sa zistili v malých, ale celoštátnych štatistických vzorkách nových injekčných užívateľov drog na Cypre (iba dvaja z 23 injekčných užívateľov boli pozitívne testovaní na protilátky proti HCV) a v Slovinsku (dvaja z 32 boli pozitívne testovaní, čo je 6 %).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med novimi injicirajočimi uživalci drog (tistimi, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) so nezadostni, velikosti vzorcev pa so majhne, vendar lahko zagotovijo boljše nadomestne kazalce za najnovejše stopnje razširjenosti kot podatki o mladih injicirajočih uživalcih drog. Informacije, ki so na voljo za obdobje 2003–2004, kažejo, da je bila najvišja stopnja razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (več kot 40 %) odkrita v vzorcih iz Grčije, Poljske, Združenega kraljestva in Turčije, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Češke republike, Grčije, Cipra in Slovenije. Nizke stopnje razširjenosti so bile odkrite v majhnih, a nacionalnih vzorcih novih injicirajočih uživalcev drog na Cipru (samo dva od triindvajsetih injicirajočih uživalcev sta imela pozitivne rezultate pri testiranju protiteles proti HCV, kar je 9-odstotna stopnja) in v Sloveniji (dva od dvaintridesetih sta bila pozitivna, kar je 6 %).
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) är få och urvalstorleken är liten, men de kan utgöra en bättre indirekt indikator på den allra senaste incidensen än uppgifter om unga injektionsmissbrukare. Den information som är tillgänglig för 2003–2004 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Grekland, Polen, Storbritannien och Turkiet och den lägsta prevalensen (under 20 %) i urval från Belgien, Tjeckien, Grekland, Cypern och Slovenien. Låg prevalens har konstaterats i små men nationella urval av nya injektionsmissbrukare i Cypern (endast två av 23 injektionsmissbrukare testade positivt för antikroppar mot HCV vilket motsvarar 9 %), och Slovenien (två av 32, eller 6 % testade positivt).
Yeni enjekte edenler arasında (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler) HCV antikoru yaygınlığına dair veriler nadir olup örnek boyutunun küçüklüğü sorun yaratmaktadır ama çok yeni vaka oranları için, enjekte eden gençlere dair verilerden daha iyi bir temsil göstergesi sunabilirler. 2003-04 için mevcut olan ne bilgi varsa, yeni enjekte edenler arasındaki en yüksek yaygınlık oranının (% 40’ın üzerinde) Yunanistan, Polonya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde ve en düşük yaygınlığın da (% 20’nin altında) Belçika, Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Kıbrıs ve Slovenya’dan örneklerde bulunduğunu göstermiştir. Kıbrıs (enjekte eden 23 kişiden yalnızca ikisi, % 9’luk bir oran, HCV antikorları testinde pozitif çıkmıştır) ve Slovenya’da (test edilen 32’den ikisi veya % 6 pozitiftir) yeni enjekte edenlerden oluşan küçük ama ulusal örneklerde düşük yaygınlık oranları bulunmuştur.
  1. nodaļa: Politika un...  
augustā raksturo divus svarīgus ES narkotiku piegāžu samazinājuma jomas aspektus. Ķīmisko prekursoru kontrole ir svarīgs narkotiku piegāžu samazinājuma aspekts, jo bez šīm vielām narkotiku ražošana nav iedomājama.
Two important activities in the EU in the field of drug supply reduction were characterised by the coming into force, on 18 August 2005, of the two EC regulations on precursors adopted in 2004. Controls on chemical precursors are an important aspect of drug supply reduction, as these substances are indispensable in the production of drugs. Action in this area in the EU takes two forms: first, the regulation of trade in certain substances between the EU and third countries and, second, regulation within the internal market.
Dans le domaine de la réduction de l’offre de drogue, deux activités importantes de l’UE ont été l’entrée en vigueur, le 18 août 2005, de deux règlements adoptés en 2004 sur les précurseurs. Les contrôles des précurseurs chimiques sont un volet important de la réduction de l’offre dans la mesure où ces substances sont indispensables à la production de drogue. Les actions de l’UE dans ce domaine revêtent deux formes: tout d’abord, la réglementation du commerce de certaines substances entre l’UE et les pays tiers et, ensuite, la réglementation dans le marché intérieur.
Zwei wichtige Maßnahmen der EU im Bereich der Reduzierung des Drogenangebots wurden mit den beiden im Jahr 2004 angenommenen EG-Verordnungen über Grundstoffe ergriffen, die am 18. August 2005 in Kraft traten. Die Kontrolle chemischer Grundstoffe ist ein wichtiger Aspekt der Angebotsreduzierung, da diese Substanzen für die Herstellung von Drogen unerlässlich sind. In der EU werden in diesem Zusammenhang zwei Maßnahmenbereiche abgedeckt: Zum einen die Regulierung des Handels mit bestimmten Stoffen zwischen der EU und Drittländern und zum anderen die Regulierung des Handels innerhalb des Binnenmarkts.
Dos actividades importantes de la UE en materia de reducción del suministro de droga se pusieron en práctica con la entrada en vigor, el 18 de agosto de 2005, de los dos reglamentos de la CE sobre precursores, adoptados en 2004. Los controles sobre los precursores químicos constituyen un aspecto importante de la reducción del suministro de droga, dado que estas sustancias resultan indispensables en la producción de drogas. Las medidas que la UE desarrolla en esta área, son de dos tipos: en primer lugar, la regulación del comercio de ciertas sustancias entre la UE y terceros países y, en segundo lugar, la regulación dentro del mercado interior.
L’entrata in vigore, il 18 agosto 2005, di due regolamenti comunitari adottati nel 2004 sui precursori ha dato luogo nell’UE a due importanti attività nel campo della riduzione dell’offerta di stupefacenti. I controlli sui precursori chimici rappresentano infatti un aspetto importante della strategia di riduzione dell’offerta di stupefacenti, essendo tali sostanze indispensabili per la fabbricazione delle droghe. In questo settore l’azione comunitaria si svolge lungo due linee: la prima è il regolamento recante norme per il controllo del commercio di talune sostanze utilizzate per la fabbricazione illecita di stupefacenti tra l’Unione europea e i paesi terzi; la seconda è un regolamento analogo riferito al mercato interno.
Duas importantes actividades na UE no domínio da redução da oferta de droga foram caracterizadas pela entrada em vigor, em 18 de Agosto de 2005, dos dois regulamentos comunitários relativos aos precursores adoptados em 2004. O controlo dos precursores químicos constitui um aspecto importante da redução da oferta de droga, uma vez que estas substâncias são indispensáveis para a sua produção. As medidas comunitárias neste domínio assumem duas formas: em primeiro lugar, a regulamentação do comércio de determinadas substâncias entre a União Europeia e os países terceiros e, em segundo lugar, a regulamentação dentro do mercado interno.
Δύο σημαντικές δραστηριότητες στην ΕΕ στον τομέα της μείωσης της προσφοράς ναρκωτικών σηματοδοτήθηκαν από τη θέση σε ισχύ, στις 18 Αυγούστου 2005, των δύο κοινοτικών κανονισμών για τις πρόδρομες ουσίες που εγκρίθηκαν το 2004. Ο έλεγχος των χημικών πρόδρομων ουσιών αποτελεί σημαντική πτυχή της μείωσης της προσφοράς ναρκωτικών, καθώς οι ουσίες αυτές είναι απαραίτητες για την παραγωγή ναρκωτικών. Η δράση στον τομέα αυτό στην ΕΕ λαμβάνει δύο μορφές: πρώτον, κανονιστική ρύθμιση της εμπορίας ορισμένων ουσιών μεταξύ της ΕΕ και τρίτων χωρών και, δεύτερον, κανονιστική ρύθμιση εντός της εσωτερικής αγοράς.
Op het gebied van terugdringing van het drugsaanbod zijn twee belangrijke ontwikkelingen in de EU te melden. In de eerste plaats: de inwerkingtreding op 18 augustus 2005 van twee - in 2004 goedgekeurde - EG-verordeningen inzake precursoren. Controle op chemische precursoren is een belangrijk aspect van de activiteiten ter beperking van het drugsaanbod, aangezien deze stoffen noodzakelijk zijn voor de productie van drugs. Het optreden van de EU op dit gebied verloopt langs twee lijnen: enerzijds via de verordening inzake de handel in bepaalde stoffen tussen de EU en derde landen, anderzijds via de verordening inzake drugsprecursoren op de interne markt.
Dvě důležité aktivity v EU v oblasti snižování nabídky drog byly charakterizovány tím, že dne 18. srpna 2005 nabyla účinnosti dvě nařízení Evropské komise o prekurzorech přijatá v roce 2004. Kontrola chemických prekurzorů představuje významný aspekt snižování nabídky drog, protože tyto látky jsou při výrobě drog nenahraditelné. Kroky EU v této oblasti mají dvojí podobu: za prvé regulace obchodu s určitými látkami mezi EU a třetími zeměmi, za druhé regulace v rámci vnitřního trhu.
To vigtige aktiviteter i EU med hensyn til begrænsning af udbuddet af narkotika var ikrafttrædelsen den 18. august 2005 af to EU-forordninger om prækursorer, der blev vedtaget i 2004. Kontrol af kemiske prækursorer er et vigtigt aspekt i begrænsningen af narkotikaudbuddet, da disse stoffer er nødvendige ved fremstilling af narkotika. Der gøres en todelt indsats på dette område i EU: for det første regulering af handelen med visse stoffer mellem EU og tredjelande, og for det andet regulering inden for det indre marked.
Narkootikumide pakkumise vähendamise valdkonna kaht tähtsat ELi tegevust iseloomustas kahe 2004. aastal vastuvõetud Euroopa Komisjoni lähteaineid käsitleva määruse jõustumine 18. augustil 2005. Kontroll keemiliste lähteainete üle on narkootikumide pakkumise vähendamise oluline tegur, sest need ained on narkootikumide valmistamisel asendamatud. Euroopa Liidus tegutsetakse selles valdkonnas kahel suunal: esiteks reguleeritakse teatud ainetega kauplemist Euroopa Liidu ja kolmandate riikide vahel, teiseks reguleeritakse seda ka siseturul.
EU:ssa tapahtui merkittävää edistystä huumausaineiden tarjonnan vähentämiseksi, kun vuonna 2004 hyväksytyt kaksi huumausaineiden lähtöaineita koskevaa EY:n asetusta tulivat voimaan 18. elokuuta 2005. Kemiallisten lähtöaineiden valvonta on tärkeä osa huumausaineiden tarjonnan vähentämistä, sillä nämä aineet ovat välttämättömiä huumeiden valmistukselle. Tällä alalla EU on toteuttanut kahdenlaisia toimia, joilla säännellään tiettyjen aineiden kauppaa ensinnäkin EU:n ja kolmansien maiden välillä ja toiseksi EU:n sisämarkkinoilla.
A kábítószer-kínálat csökkentése terén az EU-ban két fontos tevékenységet alapjaiban befolyásolt a prekurzorokról 2004-ben elfogadott két EK-rendelet 2005. augusztus 18-i hatálybalépése. A vegyi prekurzorok ellenőrzése fontos szempont a kábítószer-kínálat csökkentésében, mivel ezek az anyagok nélkülözhetetlenek a kábítószerek előállításához. Az EU ezen a területen kétféleképpen lép fel: egyrészt szabályozza egyes anyagok EU és harmadik országok közötti kereskedelmét, másrészt szabályozza a belső piacot.
To viktige aktiviteter i EU innen tilbudsreduksjon er nærmere beskrevet i de to EF-forordningene om prekursorer som trådte i kraft 18. august 2005. Kontroll av kjemiske prekursorer er et viktig ledd i arbeidet for redusere tilbudet, da disse stoffene er utgangspunkt for framstillingen av narkotika. EU har to typer tiltak på dette området: for det første regulering av handelen med visse stoffer mellom EU og tredjeland, og for det andre reguleringen av det indre marked.
Dwa istotne działania w UE w dziedzinie obniżania podaży narkotyków charakteryzuje fakt wejścia w życie 18 sierpnia 2005 r. dwóch rozporządzeń WE o prekursorach, przyjętych w 2004 r. Kontrolowanie prekursorów chemicznych stanowi ważny aspekt ograniczenia podaży narkotyków, ponieważ substancje te są niezbędne w procesie ich produkcji. W UE działanie w tym obszarze przyjmuje dwie formy: po pierwsze rozporządzenia dotyczącego handlu niektórymi substancjami pomiędzy UE i krajami trzecimi, a po drugie rozporządzenia obowiązującego na rynku wewnętrznym.
Două activităţi importante din UE în domeniul reducerii ofertei de droguri au fost însoţite de intrarea în vigoare, la 18 august 2005, a celor două regulamente UE privind precursorii, adoptate în 2004. Controlul precursorilor chimici este un aspect important al reducerii ofertei de droguri, întrucât aceste substanţe sunt indispensabile producerii de droguri. În UE, acţiunile în acest domeniu îmbracă două forme: în primul rând, reglementarea comerţului cu anumite substanţe dintre UE şi ţări terţe, iar, în al doilea rând, reglementarea comerţului pe piaţa internă.
Dve dôležité činnosti v EÚ v oblasti znižovania ponuky drog boli charakterizované tým, že 18. augusta 2005 nadobudli platnosť dve nariadenia EK o prekurzoroch, ktoré boli prijaté v roku 2004. Kontroly chemických prekurzorov sú dôležitým aspektom znižovania ponuky drog, pretože tieto látky sú nevyhnutne potrebné pri výrobe drog. Činnosť v tejto oblasti nadobúda v EÚ dve formy: po prvé, regulácia obchodovania s niektorými látkami medzi EÚ a tretími krajinami a po druhé, regulácia v rámci vnútorného trhu.
V veljavo sta 18. avgusta 2005 stopili dve, leta 2004, sprejeti uredbi ES o predhodnih sestavinah, ki podrobno opisujeta dve pomembni dejavnosti na področju zmanjševanja ponudbe drog v EU. Nadzor nad kemičnimi predhodnimi sestavinami je pomemben vidik zmanjševanja ponudbe drog, saj so te sestavine nepogrešljive pri proizvodnji drog. EU na tem področju pozna dve obliki ukrepov: prvič, ureditev trgovine z nekaterimi snovmi med EU in tretjimi državami, in drugič, ureditev znotraj notranjega trga.
När det gäller åtgärder för att minska narkotikatillgången lyftes två viktiga verksamheter på EU-nivå fram när de två EG-förordningarna om prekursorer som antogs 2004 trädde i kraft den 18 augusti 2005. Kontroll av prekursorer är en viktig del av åtgärderna för att minska tillgången, eftersom dessa ämnen krävs för framställning av narkotika. Åtgärder på detta område genomförs på två plan, dels genom reglering av handeln med vissa ämnen mellan EU och tredje land och dels genom reglering av den inre marknaden.
AB’de uyuşturucu arzını azaltma alanındaki iki önemli faaliyeti, 2004’te kabul edilen öncüller hakkında iki AT tüzüğünün 18 Ağustos 2005 tarihinde yürürlüğe girmesi oluşturuyordu. Kimyasal öncüllerin kontrolü, bu maddeler uyuşturucu üretimi için vazgeçilmez olduğundan, uyuşturucu arzını azaltmanın önemli bir yönünü teşkil etmektedir. AB’de bu alandaki eylemler iki şekilde olmaktadır: birincisi, AB ve üçüncü ülkeler arasında belirli maddelerin ticaretinin düzenlenmesi, ikincisi ise, iç pazar dahilinde düzenlemedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
HIV izplatība pārbaudīto IDU vidū dažādās ES valstīs joprojām ir ļoti atšķirīga (10. attēls). Vairākās valstīs HIV izplatības līmenis IDU vidū ir pieaudzis nesen vai ir bijis augsts jau gadiem. Savukārt vairākās citās valstīs HIV izplatības līmenis IDU vidū 2003.
HIV prevalence among tested IDUs continues to vary widely between countries in the EU (Figure 10). In a number of countries HIV prevalence among IDUs has recently increased or has been high for many years. In contrast, in several countries, HIV prevalence among IDUs remained very low during 2003–04: HIV prevalence was less than or around 1 % in the Czech Republic, Greece, Hungary, Malta, Slovenia (based on national samples), and in Slovakia, Bulgaria, Romania, Turkey and Norway (based on subnational samples). In some of these countries (e.g. Hungary), both HIV prevalence and hepatitis C virus (HCV) prevalence are among the lowest in Europe, suggesting low levels of injecting (see ‘Hepatitis B and C’), although in some countries (e.g. Romania) there is evidence that the prevalence of hepatitis C is increasing.
La prévalence du VIH chez les UDVI ayant subi un test de dépistage varie toujours considérablement selon les pays de l’UE considérés (Figure 10). Dans plusieurs pays, la prévalence du VIH chez les UDVI a progressé récemment ou a été élevée pendant de nombreuses années. En revanche, dans d’autres pays, la prévalence du VIH chez les UDVI est restée très faible en 2003-2004. Ainsi, elle était inférieure ou voisine de 1 % en République tchèque, Grèce, Hongrie, Malte et Slovénie (sur la base d’échantillons nationaux), et en Slovaquie, Bulgarie, Roumanie, Turquie et Norvège (sur la base d’échantillons régionaux). Dans certains de ces pays (comme en Hongrie), la prévalence du VIH et du virus de l’hépatite C (VHC) figurent parmi les plus basses d’Europe, ce qui donne à penser que les niveaux d’injection sont faibles (voir Hépatites B et C), bien que dans d’autres (par ex. la Roumanie), il soit établi que la prévalence de l’hépatite C augmente.
Hinsichtlich der HIV-Prävalenz unter getesteten IDU bestehen nach wie vor große Unterschiede zwischen den EU-Mitgliedstaaten (Abbildung 10). In einer Reihe von Ländern ist die HIV-Prävalenz unter IDU in jüngster Zeit gestiegen oder bleibt seit vielen Jahren auf hohem Niveau stabil. Dagegen blieb die HIV-Prävalenz unter IDU in mehreren anderen Ländern im Zeitraum 2003/2004 sehr niedrig: Die HIV-Prävalenz lag in der Tschechischen Republik, Griechenland, Ungarn, Malta und Slowenien (basierend auf nationalen Erhebungen) sowie in der Slowakei, Bulgarien, Rumänien, der Türkei und Norwegen (basierend auf subnationalen Erhebungen) unter oder bei etwa 1 %. Einige dieser Länder (z. B. Ungarn) wiesen sowohl bei der HIV-Prävalenz als auch bei der Prävalenz des Hepatitis-C-Virus (HCV) die europaweit niedrigsten Raten auf, was auf niedrige Raten injizierender Drogenkonsumenten hinweist (siehe „Hepatitis B und C“). Jedoch gibt es in einigen Ländern (z. B. Rumänien) Belege für eine steigende Prävalenz von Hepatitis C.
La prevalencia de VIH entre los consumidores por vía parenteral analizados continúa siendo muy distinta entre los países de la UE (gráfico 10). En varios países la prevalencia de VIH entre los consumidores por vía parenteral ha experimentado un aumento reciente o bien se ha mantenido en un nivel elevado durante numerosos años, mientras que en otros alcanzó valores muy bajos durante el período 2003-2004. Por ejemplo, durante este período la prevalencia del VIH entre los consumidores por vía parenteral fue inferior al 1 % o se situó en torno a esta cifra en la República Checa, Grecia, Hungría, Malta, Eslovenia (según muestras nacionales), y en Eslovaquia, Bulgaria, Rumanía, Turquía y Noruega (según muestras subnacionales). En algunos de estos países, como Hungría, tanto la prevalencia del VIH como la prevalencia del virus de la hepatitis C (VHC) representan las tasas más bajas de Europa. Estos datos sugieren que los niveles de consumo por vía parenteral también son bajos (véase «Hepatitis B y C»), aunque en algunos países (p.ej. en Rumanía) existen indicios que corroboran que la prevalencia de hepatitis C está aumentando.
La prevalenza dell’infezione da HIV tra gli IDU sottoposti a esame continua a essere estremamente varia da paese a paese nell’Unione europea (cfr. grafico 10). In alcuni paesi questo dato è aumentato di recente o è rimasto per molti anni su valori alti. Al contrario, in alcuni paesi la prevalenza dell’infezione da HIV tra gli IDU è rimasta molto bassa nel biennio 2003-2004: meno dell’1% o intorno a questa percentuale in Repubblica ceca, Grecia, Ungheria, Malta, Slovenia (sulla base di campioni nazionali) e in Slovacchia, Bulgaria, Romania, Turchia e Norvegia (sulla base di campioni sottonazionali). In taluni di questi Stati (per esempio, in Ungheria), sia la prevalenza dell’infezione da HIV sia la prevalenza del virus dell’epatite C (HCV) sono tra le più basse in Europa, il che fa pensare a bassi livelli di consumatori di stupefacenti per via parenterale (cfr. “Epatite B e C’), anche se in alcuni paesi (ad es. Romania) emergono elementi che confermano una tendenza all’aumento dei casi di epatite C.
A prevalência do VIH entre os CDI testados continua a variar muito entre os Estados-Membros da UE (Figura 10). Em vários deles, a prevalência do VIH entre os CDI aumentou recentemente ou mantém-se elevada há vários anos. Noutros países, pelo contrário, a prevalência do VIH entre os CDI permaneceu muito baixa em 2003–2004, sendo igual ou inferior a 1% na República Checa, Grécia, Hungria, Malta, Eslovénia (segundo as amostras nacionais), e na Eslováquia, Bulgária, Roménia, Turquia e Noruega (de acordo com amostras subnacionais). Em alguns destes países (por exemplo, na Hungria), a prevalência do VIH e do vírus da hepatite C (VHC) são das mais baixas da Europa, o que sugere baixos níveis de consumo por via endovenosa (ver “Hepatite B e C”), embora em alguns deles (por exemplo, Roménia) haja indícios de que a prevalência da hepatite C está a aumentar.
Ο επιπολασμός του ιού HIV σε ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις εξακολουθεί να εμφανίζει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών της ΕΕ (Διάγραμμα 10). Σε μια σειρά χωρών ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ παρουσίασε πρόσφατα αύξηση ή παραμένει υψηλός για πολλά χρόνια. Αντίθετα, σε αρκετές χώρες ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ παρέμεινε πολύ χαμηλός κατά την περίοδο 2003–04: ο επιπολασμός του ιού HIV ήταν χαμηλότερος ή γύρω στο 1 % στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, τη Σλοβενία (βάσει δειγμάτων σε εθνικό επίπεδο), και στη Σλοβακία, τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία, την Τουρκία και τη Νορβηγία, (βάσει δειγμάτων σε υποεθνικό επίπεδο). Σε ορισμένες από τις χώρες αυτές (π.χ. Ουγγαρία), τόσο ο επιπολασμός του ιού HIV όσο και ο επιπολασμός του ιού της ηπατίτιδας C (HCV) είναι από τους χαμηλότερους στην Ευρώπη, γεγονός που υποδηλώνει χαμηλά επίπεδα κινδύνου ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών (βλέπε ενότητα «Ηπατίτιδα B και C»), μολονότι σε μερικές χώρες (π.χ. Ρουμανία) υπάρχουν στοιχεία ότι ο επιπολασμός της ηπατίτιδας C αυξάνεται.
De HIV-prevalentie onder geteste ID’s loopt nog altijd sterk uiteen tussen de verschillende EU-landen (Figuur 10). Voor een aantal landen geldt dat de HIV-prevalentie onder ID’s recentelijk is toegenomen of al jaren hoog is. Anderzijds zijn er ook meerdere landen waar de HIV-prevalentie onder ID’s in de periode 2003-2004 zeer laag is gebleven: zo lag de HIV-prevalentie onder of rond de 1% in Tsjechië, Griekenland, Hongarije, Malta en Slovenië (gebaseerd op nationale steekproeven), alsook in Slowakije, Bulgarije, Roemenië, Turkije en Noorwegen (gebaseerd op subnationale steekproeven). In sommige van deze landen (b.v. Hongarije), horen zowel de prevalentie van HIV als die van het hepatitis-C-virus (HCV) tot de laagste in Europa, hetgeen wijst op lage aantallen injecterende gebruikers (zie “Hepatitis B and C“), hoewel er in sommige landen (b.v. Roemenië) aanwijzingen zijn dat de HCV-prevalentie toeneemt.
V prevalenci HIV u testovaných injekčních uživatelů drog existují i nadále mezi státy Evropské unie velké rozdíly (obr. 10). V řadě zemí prevalence HIV mezi injekčními uživateli drog v nedávné době vzrostla nebo zůstává již mnoho let vysoká. Naproti tomu v několika zemích zůstala prevalence HIV mezi injekčními uživateli drog v období 2003–2004 velmi nízká. Prevalence HIV byla nižší než nebo přibližně rovna 1 % v České republice, Řecku, Maďarsku, na Maltě, ve Slovinsku (na základě národních vzorků), na Slovensku, Bulharsku, Rumunsku, Turecku a v Norsku, (na základě regionálních vzorků). V některých těchto zemích (např. v Maďarsku) patří prevalence HIV i prevalence viru hepatitidy C (HCV) k nejnižším v Evropě, což svědčí o nízké míře injekčního užívání drog (viz „Hepatitida B a C“). V některých zemích (např. v Rumunsku) však existují důkazy o nárůstu prevalence hepatitidy C.
Hiv-prævalensen blandt testede intravenøse stofbrugere varierer fortsat meget mellem landene i EU (figur 10). I en række lande er hiv-prævalensen blandt intravenøse stofbrugere steget for nylig eller har været høj i mange år. I modsætning hertil er udbredelsen af hiv blandt intravenøse stofbrugere i mange lande forblevet meget lav i perioden 2003–2004: hiv-prævalensen var under eller ca. 1 % i Tjekkiet, Grækenland, Ungarn, Malta, Slovenien (på grundlag af nationale stikprøver), og i Slovakiet, Bulgarien, Rumænienm, Tyrkiet og Norge (på grundlag af subnationale stikprøver). I nogle af disse lande (f.eks. Ungarn) er såvel prævalensen af hiv som af hepatitis C-virus (HCV) blandt de laveste i Europa, hvilket tyder på et lavt omfang af intravenøs stofbrug (se "Hepatitis B og C"), selv om der i nogle lande (f.eks. Rumænien) er bevis for, at prævalensen af hepatitis C er stigende.
HIV levimus kontrollitud uimastisüstijate hulgas on ELis riigiti endiselt väga erinev (joonis 10). Paljudes riikides on HIV levimus uimastisüstijate hulgas viimasel ajal suurenenud või olnud kõrge juba palju aastaid. Kontrastina aga oli HIV levimus uimastisüstijate hulgas mitmes riigis väga madal aastatel 2003–2004: HIV levimus oli alla ühe protsendi või umbes üks protsent Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Ungaris, Maltal, Sloveenias (üleriigiliste valimite põhjal) ning Slovakkias, Bulgaarias, Rumeenias, Türgis (piirkondlike valimite põhjal) ja Norras. Mõnes neist riikidest (näiteks Ungaris) on nii HIV levimus kui ka C-hepatiidi viiruse levimus madalam kui mujal Euroopas, mis viitab madalatele uimastisüstimise määradele (vt “B- ja C-hepatiit”), kuid samas on mõnes riigis (nt Rumeenias) ilmnenud tõendeid C-hepatiidi levimuse kasvust.
Hiv:n levinneisyys testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa vaihtelee edelleen voimakkaasti EU-maiden välillä (kaavio 10). Hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa on monessa maassa kasvanut viime aikoina tai pysynyt korkeana jo monta vuotta. Monessa muussa maassa taas hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa pysyi alhaisena vuosina 2003 ja 2004: hiv:n levinneisyys oli enintään 1 prosentti Tšekissä, Kreikassa, Unkarissa, Maltalla, Sloveniassa (kansallisten otosten perusteella), Slovakiassa, Bulgariassa, Romaniassa, Turkissa ja Norjassa (paikallisten otosten perusteella). Osassa näistä maista (esim. Unkarissa) sekä hiv:n että C-hepatiittiviruksen levinneisyysasteet ovat Euroopan alhaisimpia, mikä viittaa injektiokäytön alhaiseen asteeseen (ks. ”B- ja C-hepatiitti”), mutta joissakin maissa (esim. Romaniassa) on merkkejä C-hepatiitin leviämisestä.
A HIV előfordulása a megvizsgált injekciós kábítószer-használók körében továbbra is nagy országonkénti különbségeket mutat az EU-ban (Figure 10). Több országban a közelmúltban nőtt meg, vagy már évek óta magas volt a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók körében. Ezzel szemben 2003–04-ben számos országban nagyon alacsony maradt a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók között: 1% alatti vagy 1% körüli HIV-előfordulást tapasztaltak Csehország, Görögország, Magyarország, Málta, Szlovénia esetében (az országos minták alapján), illetve Szlovákiában, Bulgáriában, Romániában, Törökországban és Norvégiában (országosnál alacsonyabb szintű minták alapján). Ezen országok némelyikében (pl. Magyarországon) a HIV előfordulása és a hepatitis C vírus (HCV) előfordulása egyaránt az egyik legalacsonyabb Európában, ami az injekciós használat alacsony szintjét jelzi (ld. „A hepatitis B és C”), bár néhány országban (pl. Románia) vannak arra utaló jelek, hogy a hepatitis C előfordulása nő.
HIV-prevalensen blant testede sprøytebrukere varierer svært mye mellom EU-landene (figur 10). I mange land har HIV-prevalensen blant sprøytebrukere nylig økt eller vært høy i mange år. I enkelte land var HIV-prevalensen blant sprøytebrukere imidlertid svært lav i perioden 2003-04, og HIV-prevalensen var under eller omkring 1 % i Den tsjekkiske republikk, Hellas, Ungarn, Malta, Slovenia (basert på nasjonale utvalg), og i Slovakia, Bulgaria, Romania, Tyrkia og Norge (basert på subnasjonale utvalg). I enkelte av disse landene (f.eks. Ungarn) er prevalensen av både HIV og hepatitt C-viruset (HVC) blant de laveste i Europa, noe som indikerer lite sprøytebruk (se ”Hepatitt B og C”). I noen land (f.eks. Romania) er det derimot dokumentert at prevalensen av hepatitt C er på vei opp.
Wskaźnik zakażeń wirusem HIV wśród poddanych badaniom osób zażywających narkotyki dożylnie nadal wykazuje znaczne zróżnicowanie w poszczególnych krajach UE (wykres 10). W niektórych krajach wskaźnik zakażeń HIV u osób zażywających narkotyki dożylnie ostatnio wzrósł lub utrzymuje się od wielu lat na wysokim poziomie. Natomiast w kilku innych krajach w latach 2003–2004 wskaźnik ten utrzymywał się na bardzo niskim poziomie. Wskaźnik zakażeń wirusem HIV wynosił około 1% (i mniej) w Czechach, Grecji, na Węgrzech, na Malcie, w Słowenii (na podstawie próbek pobranych na poziomie krajowym) oraz w Słowacji, Bułgarii, Rumunii, Turcji i Norwegii, (na podstawie próbek pobranych na poziomie regionalnym). W niektórych spośród tych krajów (np. na Węgrzech) zarówno wskaźnik zakażeń wirusem HIV, jak i wirusowego zapalenia wątroby typu C (HCV) należą do najniższych w Europie, co wskazuje na niski udział dożylnego zażywania narkotyków (patrz „Wirusowe zapalenie wątroby typu B i C”). W niektórych krajach jednak (np. w Rumunii) istnieją dowody na wzrost zakażeń wirusowym zapaleniem wątroby typu C.
Prevalenţa HIV în rândul CDI testaţi prezintă în continuare variaţii semnificative în ţările Uniunii Europene (Figura 10). În anumite ţări, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI a crescut recent sau este ridicată de mulţi ani. Comparativ, în alte ţări, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI a rămas foarte scăzută în perioada 2003–2004: prevalenţa infecţiei cu HIV a fost în jur de 1 % sau mai mică în Republica Cehă, Grecia, Ungaria, Malta, Slovenia (pe baza eşantioanelor naţionale), şi în Slovacia, Bulgaria, România, Turcia şi Norvegia, (pe baza eşantioanelor subnaţioanale). În unele dintre aceste ţări (de ex. Ungaria), atât prevalenţa infecţiei cu HIV cât şi prevalenţa infecţiei cu virusul hepatitic C (HCV), sunt printre cele mai scăzute din Europa, ceea ce sugerează un nivel scăzut al riscului de injectare (vezi în continuare „Hepatita B şi C”), deşi în unele ţări (de ex. România) există dovezi că prevalenţa hepatitei C este în creştere.
Prevalencia HIV medzi testovanými IDU naďalej široko kolíše medzi krajinami v EÚ (obrázok 10). V niektorých krajinách sa prevalencia HIV medzi IDU nedávno zvýšila alebo je vysoká mnoho rokov. Naopak, vo viacerých krajinách zostala prevalencia HIV medzi IDU veľmi nízka v období 2003 – 2004: prevalencia HIV bola nižšia ako približne 1 % v Českej republike, Grécku, Maďarsku, na Malte, v Slovinsku (na základe národných štatistických vzoriek) a na Slovensku, v Bulharsku, Rumunsku, Turecku a Nórsku (na základe regionálnych štatistických vzoriek). V niektorých týchto krajinách (napr. v Maďarsku) prevalencia HIV aj prevalencia vírusu hepatitídy C (HCV) patria medzi najnižšie v Európe, čo naznačuje nízke úrovne injekčného užívania (pozri „Hepatitída B a C“), hoci v niektorých krajinách (napr. Rumunsko) existujú dôkazy, že sa zvyšuje prevalencia hepatitídy C.
Razširjenost virusa HIV med testiranimi injicirajočimi uživalci drog se še vedno zelo razlikuje med državami v EU (prikaz 10). V številnih državah se je razširjenost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog v zadnjem času povečala ali pa je velika že več let. V nasprotju s tem je ostala v nekaterih državah razširjenost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog zelo majhna v obdobju 2003–2004: razširjenost virusa HIV je bila manj kot 1 % ali okoli 1 % v Češki republiki, na Madžarskem, Malti, v Sloveniji (na podlagi nacionalnih vzorcev) in na Slovaškem, v Bolgariji, Romuniji, Turčiji in Norveškem (na podlagi subnacionalnih vzorcev). V nekaterih od teh držav (npr. na Madžarskem) sta razširjenost virusov HIV in hepatitisa C (HCV) med najnižjimi v Evropi, kar kaže na nizke stopnje vbrizgavanja (glej "Hepatitisa B in C"), čeprav v nekaterih državah (npr: Romunija) obstajajo dokazi, da se povečuje razširjenost hepatitisa C.
Hiv-prevalensen bland testade injektionsmissbrukare fortsätter att variera kraftigt mellan EU:s medlemsstater. I några länder har hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare nyligen ökat eller har legat på en hög nivå under flera år. I flera länder har däremot hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare förblivit mycket låg under 2003-2004. Hiv-prevalensen var under eller omkring 1 % i Tjeckien, Grekland, Ungern, Malta, Slovenien (baserat på nationella urval) och i Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Norge (baserat på regionala urval). I vissa av dessa länder (t.ex. Ungern) är både hiv-prevalensen och hepatit C-virusprevalensen (HCV) bland de lägsta i Europa, vilket tyder på lågt injektionsmissbruk (se ‘Hepatit B och C’). I några länder (t.ex. Rumänien) finns dock tecken som pekar på att hepatit C-prevalensen ökar.
Test edilmiş EUK’lar arasında HIV yaygınlığı AB’deki ülkeler arasında geniş ölçüde farklılık göstermeye devam etmektedir (Şekil 10). Bir dizi ülkede EUK’lar arasındaki HIV yaygınlığı yakın zamanda artmış veya uzun yıllar boyunca yüksek kalmıştır. Bunun aksine, bazı ülkelerde, EUK’lar arasındaki HIV yaygınlığı 2003-04 boyunca son derece düşük kalmıştır: Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Macaristan, Malta, Slovenya (ulusal örneklere dayanarak) ile Slovakya, Bulgaristan, Romanya, Türkiye’de ve Norveç (ulus altı örneklere dayanarak) HIV yaygınlığı % 1 civarında veya daha azdı. Bu ülkelerin bazılarında (örneğin Macaristan), hem HIV hem de hepatit C virüsü (HCV) yaygınlığı Avrupa'daki en düşük oranlar arasında olup, bazı ülkelerde (örneğin, Romanya) hepatit C yaygınlığının arttığına dair kanıt olmakla beraber, bu oranlar düşük enjekte etme seviyelerine işaret etmektedir (bkz. ‘Hepatit B ve C’).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
HIV izplatība pārbaudīto IDU vidū dažādās ES valstīs joprojām ir ļoti atšķirīga (10. attēls). Vairākās valstīs HIV izplatības līmenis IDU vidū ir pieaudzis nesen vai ir bijis augsts jau gadiem. Savukārt vairākās citās valstīs HIV izplatības līmenis IDU vidū 2003.
HIV prevalence among tested IDUs continues to vary widely between countries in the EU (Figure 10). In a number of countries HIV prevalence among IDUs has recently increased or has been high for many years. In contrast, in several countries, HIV prevalence among IDUs remained very low during 2003–04: HIV prevalence was less than or around 1 % in the Czech Republic, Greece, Hungary, Malta, Slovenia (based on national samples), and in Slovakia, Bulgaria, Romania, Turkey and Norway (based on subnational samples). In some of these countries (e.g. Hungary), both HIV prevalence and hepatitis C virus (HCV) prevalence are among the lowest in Europe, suggesting low levels of injecting (see ‘Hepatitis B and C’), although in some countries (e.g. Romania) there is evidence that the prevalence of hepatitis C is increasing.
La prévalence du VIH chez les UDVI ayant subi un test de dépistage varie toujours considérablement selon les pays de l’UE considérés (Figure 10). Dans plusieurs pays, la prévalence du VIH chez les UDVI a progressé récemment ou a été élevée pendant de nombreuses années. En revanche, dans d’autres pays, la prévalence du VIH chez les UDVI est restée très faible en 2003-2004. Ainsi, elle était inférieure ou voisine de 1 % en République tchèque, Grèce, Hongrie, Malte et Slovénie (sur la base d’échantillons nationaux), et en Slovaquie, Bulgarie, Roumanie, Turquie et Norvège (sur la base d’échantillons régionaux). Dans certains de ces pays (comme en Hongrie), la prévalence du VIH et du virus de l’hépatite C (VHC) figurent parmi les plus basses d’Europe, ce qui donne à penser que les niveaux d’injection sont faibles (voir Hépatites B et C), bien que dans d’autres (par ex. la Roumanie), il soit établi que la prévalence de l’hépatite C augmente.
Hinsichtlich der HIV-Prävalenz unter getesteten IDU bestehen nach wie vor große Unterschiede zwischen den EU-Mitgliedstaaten (Abbildung 10). In einer Reihe von Ländern ist die HIV-Prävalenz unter IDU in jüngster Zeit gestiegen oder bleibt seit vielen Jahren auf hohem Niveau stabil. Dagegen blieb die HIV-Prävalenz unter IDU in mehreren anderen Ländern im Zeitraum 2003/2004 sehr niedrig: Die HIV-Prävalenz lag in der Tschechischen Republik, Griechenland, Ungarn, Malta und Slowenien (basierend auf nationalen Erhebungen) sowie in der Slowakei, Bulgarien, Rumänien, der Türkei und Norwegen (basierend auf subnationalen Erhebungen) unter oder bei etwa 1 %. Einige dieser Länder (z. B. Ungarn) wiesen sowohl bei der HIV-Prävalenz als auch bei der Prävalenz des Hepatitis-C-Virus (HCV) die europaweit niedrigsten Raten auf, was auf niedrige Raten injizierender Drogenkonsumenten hinweist (siehe „Hepatitis B und C“). Jedoch gibt es in einigen Ländern (z. B. Rumänien) Belege für eine steigende Prävalenz von Hepatitis C.
La prevalencia de VIH entre los consumidores por vía parenteral analizados continúa siendo muy distinta entre los países de la UE (gráfico 10). En varios países la prevalencia de VIH entre los consumidores por vía parenteral ha experimentado un aumento reciente o bien se ha mantenido en un nivel elevado durante numerosos años, mientras que en otros alcanzó valores muy bajos durante el período 2003-2004. Por ejemplo, durante este período la prevalencia del VIH entre los consumidores por vía parenteral fue inferior al 1 % o se situó en torno a esta cifra en la República Checa, Grecia, Hungría, Malta, Eslovenia (según muestras nacionales), y en Eslovaquia, Bulgaria, Rumanía, Turquía y Noruega (según muestras subnacionales). En algunos de estos países, como Hungría, tanto la prevalencia del VIH como la prevalencia del virus de la hepatitis C (VHC) representan las tasas más bajas de Europa. Estos datos sugieren que los niveles de consumo por vía parenteral también son bajos (véase «Hepatitis B y C»), aunque en algunos países (p.ej. en Rumanía) existen indicios que corroboran que la prevalencia de hepatitis C está aumentando.
La prevalenza dell’infezione da HIV tra gli IDU sottoposti a esame continua a essere estremamente varia da paese a paese nell’Unione europea (cfr. grafico 10). In alcuni paesi questo dato è aumentato di recente o è rimasto per molti anni su valori alti. Al contrario, in alcuni paesi la prevalenza dell’infezione da HIV tra gli IDU è rimasta molto bassa nel biennio 2003-2004: meno dell’1% o intorno a questa percentuale in Repubblica ceca, Grecia, Ungheria, Malta, Slovenia (sulla base di campioni nazionali) e in Slovacchia, Bulgaria, Romania, Turchia e Norvegia (sulla base di campioni sottonazionali). In taluni di questi Stati (per esempio, in Ungheria), sia la prevalenza dell’infezione da HIV sia la prevalenza del virus dell’epatite C (HCV) sono tra le più basse in Europa, il che fa pensare a bassi livelli di consumatori di stupefacenti per via parenterale (cfr. “Epatite B e C’), anche se in alcuni paesi (ad es. Romania) emergono elementi che confermano una tendenza all’aumento dei casi di epatite C.
A prevalência do VIH entre os CDI testados continua a variar muito entre os Estados-Membros da UE (Figura 10). Em vários deles, a prevalência do VIH entre os CDI aumentou recentemente ou mantém-se elevada há vários anos. Noutros países, pelo contrário, a prevalência do VIH entre os CDI permaneceu muito baixa em 2003–2004, sendo igual ou inferior a 1% na República Checa, Grécia, Hungria, Malta, Eslovénia (segundo as amostras nacionais), e na Eslováquia, Bulgária, Roménia, Turquia e Noruega (de acordo com amostras subnacionais). Em alguns destes países (por exemplo, na Hungria), a prevalência do VIH e do vírus da hepatite C (VHC) são das mais baixas da Europa, o que sugere baixos níveis de consumo por via endovenosa (ver “Hepatite B e C”), embora em alguns deles (por exemplo, Roménia) haja indícios de que a prevalência da hepatite C está a aumentar.
Ο επιπολασμός του ιού HIV σε ΧΕΝ που υποβλήθηκαν σε εξετάσεις εξακολουθεί να εμφανίζει μεγάλες διαφοροποιήσεις μεταξύ των χωρών της ΕΕ (Διάγραμμα 10). Σε μια σειρά χωρών ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ παρουσίασε πρόσφατα αύξηση ή παραμένει υψηλός για πολλά χρόνια. Αντίθετα, σε αρκετές χώρες ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ παρέμεινε πολύ χαμηλός κατά την περίοδο 2003–04: ο επιπολασμός του ιού HIV ήταν χαμηλότερος ή γύρω στο 1 % στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Ουγγαρία, τη Μάλτα, τη Σλοβενία (βάσει δειγμάτων σε εθνικό επίπεδο), και στη Σλοβακία, τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία, την Τουρκία και τη Νορβηγία, (βάσει δειγμάτων σε υποεθνικό επίπεδο). Σε ορισμένες από τις χώρες αυτές (π.χ. Ουγγαρία), τόσο ο επιπολασμός του ιού HIV όσο και ο επιπολασμός του ιού της ηπατίτιδας C (HCV) είναι από τους χαμηλότερους στην Ευρώπη, γεγονός που υποδηλώνει χαμηλά επίπεδα κινδύνου ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών (βλέπε ενότητα «Ηπατίτιδα B και C»), μολονότι σε μερικές χώρες (π.χ. Ρουμανία) υπάρχουν στοιχεία ότι ο επιπολασμός της ηπατίτιδας C αυξάνεται.
De HIV-prevalentie onder geteste ID’s loopt nog altijd sterk uiteen tussen de verschillende EU-landen (Figuur 10). Voor een aantal landen geldt dat de HIV-prevalentie onder ID’s recentelijk is toegenomen of al jaren hoog is. Anderzijds zijn er ook meerdere landen waar de HIV-prevalentie onder ID’s in de periode 2003-2004 zeer laag is gebleven: zo lag de HIV-prevalentie onder of rond de 1% in Tsjechië, Griekenland, Hongarije, Malta en Slovenië (gebaseerd op nationale steekproeven), alsook in Slowakije, Bulgarije, Roemenië, Turkije en Noorwegen (gebaseerd op subnationale steekproeven). In sommige van deze landen (b.v. Hongarije), horen zowel de prevalentie van HIV als die van het hepatitis-C-virus (HCV) tot de laagste in Europa, hetgeen wijst op lage aantallen injecterende gebruikers (zie “Hepatitis B and C“), hoewel er in sommige landen (b.v. Roemenië) aanwijzingen zijn dat de HCV-prevalentie toeneemt.
V prevalenci HIV u testovaných injekčních uživatelů drog existují i nadále mezi státy Evropské unie velké rozdíly (obr. 10). V řadě zemí prevalence HIV mezi injekčními uživateli drog v nedávné době vzrostla nebo zůstává již mnoho let vysoká. Naproti tomu v několika zemích zůstala prevalence HIV mezi injekčními uživateli drog v období 2003–2004 velmi nízká. Prevalence HIV byla nižší než nebo přibližně rovna 1 % v České republice, Řecku, Maďarsku, na Maltě, ve Slovinsku (na základě národních vzorků), na Slovensku, Bulharsku, Rumunsku, Turecku a v Norsku, (na základě regionálních vzorků). V některých těchto zemích (např. v Maďarsku) patří prevalence HIV i prevalence viru hepatitidy C (HCV) k nejnižším v Evropě, což svědčí o nízké míře injekčního užívání drog (viz „Hepatitida B a C“). V některých zemích (např. v Rumunsku) však existují důkazy o nárůstu prevalence hepatitidy C.
Hiv-prævalensen blandt testede intravenøse stofbrugere varierer fortsat meget mellem landene i EU (figur 10). I en række lande er hiv-prævalensen blandt intravenøse stofbrugere steget for nylig eller har været høj i mange år. I modsætning hertil er udbredelsen af hiv blandt intravenøse stofbrugere i mange lande forblevet meget lav i perioden 2003–2004: hiv-prævalensen var under eller ca. 1 % i Tjekkiet, Grækenland, Ungarn, Malta, Slovenien (på grundlag af nationale stikprøver), og i Slovakiet, Bulgarien, Rumænienm, Tyrkiet og Norge (på grundlag af subnationale stikprøver). I nogle af disse lande (f.eks. Ungarn) er såvel prævalensen af hiv som af hepatitis C-virus (HCV) blandt de laveste i Europa, hvilket tyder på et lavt omfang af intravenøs stofbrug (se "Hepatitis B og C"), selv om der i nogle lande (f.eks. Rumænien) er bevis for, at prævalensen af hepatitis C er stigende.
HIV levimus kontrollitud uimastisüstijate hulgas on ELis riigiti endiselt väga erinev (joonis 10). Paljudes riikides on HIV levimus uimastisüstijate hulgas viimasel ajal suurenenud või olnud kõrge juba palju aastaid. Kontrastina aga oli HIV levimus uimastisüstijate hulgas mitmes riigis väga madal aastatel 2003–2004: HIV levimus oli alla ühe protsendi või umbes üks protsent Tšehhi Vabariigis, Kreekas, Ungaris, Maltal, Sloveenias (üleriigiliste valimite põhjal) ning Slovakkias, Bulgaarias, Rumeenias, Türgis (piirkondlike valimite põhjal) ja Norras. Mõnes neist riikidest (näiteks Ungaris) on nii HIV levimus kui ka C-hepatiidi viiruse levimus madalam kui mujal Euroopas, mis viitab madalatele uimastisüstimise määradele (vt “B- ja C-hepatiit”), kuid samas on mõnes riigis (nt Rumeenias) ilmnenud tõendeid C-hepatiidi levimuse kasvust.
Hiv:n levinneisyys testattujen injektiokäyttäjien keskuudessa vaihtelee edelleen voimakkaasti EU-maiden välillä (kaavio 10). Hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa on monessa maassa kasvanut viime aikoina tai pysynyt korkeana jo monta vuotta. Monessa muussa maassa taas hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa pysyi alhaisena vuosina 2003 ja 2004: hiv:n levinneisyys oli enintään 1 prosentti Tšekissä, Kreikassa, Unkarissa, Maltalla, Sloveniassa (kansallisten otosten perusteella), Slovakiassa, Bulgariassa, Romaniassa, Turkissa ja Norjassa (paikallisten otosten perusteella). Osassa näistä maista (esim. Unkarissa) sekä hiv:n että C-hepatiittiviruksen levinneisyysasteet ovat Euroopan alhaisimpia, mikä viittaa injektiokäytön alhaiseen asteeseen (ks. ”B- ja C-hepatiitti”), mutta joissakin maissa (esim. Romaniassa) on merkkejä C-hepatiitin leviämisestä.
A HIV előfordulása a megvizsgált injekciós kábítószer-használók körében továbbra is nagy országonkénti különbségeket mutat az EU-ban (Figure 10). Több országban a közelmúltban nőtt meg, vagy már évek óta magas volt a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók körében. Ezzel szemben 2003–04-ben számos országban nagyon alacsony maradt a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók között: 1% alatti vagy 1% körüli HIV-előfordulást tapasztaltak Csehország, Görögország, Magyarország, Málta, Szlovénia esetében (az országos minták alapján), illetve Szlovákiában, Bulgáriában, Romániában, Törökországban és Norvégiában (országosnál alacsonyabb szintű minták alapján). Ezen országok némelyikében (pl. Magyarországon) a HIV előfordulása és a hepatitis C vírus (HCV) előfordulása egyaránt az egyik legalacsonyabb Európában, ami az injekciós használat alacsony szintjét jelzi (ld. „A hepatitis B és C”), bár néhány országban (pl. Románia) vannak arra utaló jelek, hogy a hepatitis C előfordulása nő.
HIV-prevalensen blant testede sprøytebrukere varierer svært mye mellom EU-landene (figur 10). I mange land har HIV-prevalensen blant sprøytebrukere nylig økt eller vært høy i mange år. I enkelte land var HIV-prevalensen blant sprøytebrukere imidlertid svært lav i perioden 2003-04, og HIV-prevalensen var under eller omkring 1 % i Den tsjekkiske republikk, Hellas, Ungarn, Malta, Slovenia (basert på nasjonale utvalg), og i Slovakia, Bulgaria, Romania, Tyrkia og Norge (basert på subnasjonale utvalg). I enkelte av disse landene (f.eks. Ungarn) er prevalensen av både HIV og hepatitt C-viruset (HVC) blant de laveste i Europa, noe som indikerer lite sprøytebruk (se ”Hepatitt B og C”). I noen land (f.eks. Romania) er det derimot dokumentert at prevalensen av hepatitt C er på vei opp.
Wskaźnik zakażeń wirusem HIV wśród poddanych badaniom osób zażywających narkotyki dożylnie nadal wykazuje znaczne zróżnicowanie w poszczególnych krajach UE (wykres 10). W niektórych krajach wskaźnik zakażeń HIV u osób zażywających narkotyki dożylnie ostatnio wzrósł lub utrzymuje się od wielu lat na wysokim poziomie. Natomiast w kilku innych krajach w latach 2003–2004 wskaźnik ten utrzymywał się na bardzo niskim poziomie. Wskaźnik zakażeń wirusem HIV wynosił około 1% (i mniej) w Czechach, Grecji, na Węgrzech, na Malcie, w Słowenii (na podstawie próbek pobranych na poziomie krajowym) oraz w Słowacji, Bułgarii, Rumunii, Turcji i Norwegii, (na podstawie próbek pobranych na poziomie regionalnym). W niektórych spośród tych krajów (np. na Węgrzech) zarówno wskaźnik zakażeń wirusem HIV, jak i wirusowego zapalenia wątroby typu C (HCV) należą do najniższych w Europie, co wskazuje na niski udział dożylnego zażywania narkotyków (patrz „Wirusowe zapalenie wątroby typu B i C”). W niektórych krajach jednak (np. w Rumunii) istnieją dowody na wzrost zakażeń wirusowym zapaleniem wątroby typu C.
Prevalenţa HIV în rândul CDI testaţi prezintă în continuare variaţii semnificative în ţările Uniunii Europene (Figura 10). În anumite ţări, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI a crescut recent sau este ridicată de mulţi ani. Comparativ, în alte ţări, prevalenţa infecţiei cu HIV în rândul CDI a rămas foarte scăzută în perioada 2003–2004: prevalenţa infecţiei cu HIV a fost în jur de 1 % sau mai mică în Republica Cehă, Grecia, Ungaria, Malta, Slovenia (pe baza eşantioanelor naţionale), şi în Slovacia, Bulgaria, România, Turcia şi Norvegia, (pe baza eşantioanelor subnaţioanale). În unele dintre aceste ţări (de ex. Ungaria), atât prevalenţa infecţiei cu HIV cât şi prevalenţa infecţiei cu virusul hepatitic C (HCV), sunt printre cele mai scăzute din Europa, ceea ce sugerează un nivel scăzut al riscului de injectare (vezi în continuare „Hepatita B şi C”), deşi în unele ţări (de ex. România) există dovezi că prevalenţa hepatitei C este în creştere.
Prevalencia HIV medzi testovanými IDU naďalej široko kolíše medzi krajinami v EÚ (obrázok 10). V niektorých krajinách sa prevalencia HIV medzi IDU nedávno zvýšila alebo je vysoká mnoho rokov. Naopak, vo viacerých krajinách zostala prevalencia HIV medzi IDU veľmi nízka v období 2003 – 2004: prevalencia HIV bola nižšia ako približne 1 % v Českej republike, Grécku, Maďarsku, na Malte, v Slovinsku (na základe národných štatistických vzoriek) a na Slovensku, v Bulharsku, Rumunsku, Turecku a Nórsku (na základe regionálnych štatistických vzoriek). V niektorých týchto krajinách (napr. v Maďarsku) prevalencia HIV aj prevalencia vírusu hepatitídy C (HCV) patria medzi najnižšie v Európe, čo naznačuje nízke úrovne injekčného užívania (pozri „Hepatitída B a C“), hoci v niektorých krajinách (napr. Rumunsko) existujú dôkazy, že sa zvyšuje prevalencia hepatitídy C.
Razširjenost virusa HIV med testiranimi injicirajočimi uživalci drog se še vedno zelo razlikuje med državami v EU (prikaz 10). V številnih državah se je razširjenost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog v zadnjem času povečala ali pa je velika že več let. V nasprotju s tem je ostala v nekaterih državah razširjenost virusa HIV med injicirajočimi uživalci drog zelo majhna v obdobju 2003–2004: razširjenost virusa HIV je bila manj kot 1 % ali okoli 1 % v Češki republiki, na Madžarskem, Malti, v Sloveniji (na podlagi nacionalnih vzorcev) in na Slovaškem, v Bolgariji, Romuniji, Turčiji in Norveškem (na podlagi subnacionalnih vzorcev). V nekaterih od teh držav (npr. na Madžarskem) sta razširjenost virusov HIV in hepatitisa C (HCV) med najnižjimi v Evropi, kar kaže na nizke stopnje vbrizgavanja (glej "Hepatitisa B in C"), čeprav v nekaterih državah (npr: Romunija) obstajajo dokazi, da se povečuje razširjenost hepatitisa C.
Hiv-prevalensen bland testade injektionsmissbrukare fortsätter att variera kraftigt mellan EU:s medlemsstater. I några länder har hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare nyligen ökat eller har legat på en hög nivå under flera år. I flera länder har däremot hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare förblivit mycket låg under 2003-2004. Hiv-prevalensen var under eller omkring 1 % i Tjeckien, Grekland, Ungern, Malta, Slovenien (baserat på nationella urval) och i Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Norge (baserat på regionala urval). I vissa av dessa länder (t.ex. Ungern) är både hiv-prevalensen och hepatit C-virusprevalensen (HCV) bland de lägsta i Europa, vilket tyder på lågt injektionsmissbruk (se ‘Hepatit B och C’). I några länder (t.ex. Rumänien) finns dock tecken som pekar på att hepatit C-prevalensen ökar.
Test edilmiş EUK’lar arasında HIV yaygınlığı AB’deki ülkeler arasında geniş ölçüde farklılık göstermeye devam etmektedir (Şekil 10). Bir dizi ülkede EUK’lar arasındaki HIV yaygınlığı yakın zamanda artmış veya uzun yıllar boyunca yüksek kalmıştır. Bunun aksine, bazı ülkelerde, EUK’lar arasındaki HIV yaygınlığı 2003-04 boyunca son derece düşük kalmıştır: Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Macaristan, Malta, Slovenya (ulusal örneklere dayanarak) ile Slovakya, Bulgaristan, Romanya, Türkiye’de ve Norveç (ulus altı örneklere dayanarak) HIV yaygınlığı % 1 civarında veya daha azdı. Bu ülkelerin bazılarında (örneğin Macaristan), hem HIV hem de hepatit C virüsü (HCV) yaygınlığı Avrupa'daki en düşük oranlar arasında olup, bazı ülkelerde (örneğin, Romanya) hepatit C yaygınlığının arttığına dair kanıt olmakla beraber, bu oranlar düşük enjekte etme seviyelerine işaret etmektedir (bkz. ‘Hepatit B ve C’).
  Komentārs par situāci...  
Eiropā kokaīna lietošanas vēsturiskais līmenis ir augsts, un pētījumi liecina, ka parasti ar kādas narkotikas lietošanu saistīto problēmu pieaugums dažus gadus atpaliek no lietošanas izplatības pieauguma.
It would be wrong to conclude that the signs of stabilisation in use of cocaine will necessarily result in a stabilisation in the extent of problems attributed to use of this drug. In Europe, cocaine use is at historically high levels, and studies suggest that it is a common pattern for increases in problems relating to a drug to lag some years behind increases in prevalence. This is because it takes time for intensive and regular patterns of drug use to develop and for problems to become visible. This may be beginning to happen in those Europe countries where cocaine use is now well established. In both the Netherlands and Spain, at least one in four treatment demands is now reported to be cocaine related, and overall in Europe new treatment demands for cocaine roughly doubled between 1999 and 2004. Although the use of crack cocaine remains very limited in Europe, reports of problems from some cities suggest that the situation may be deteriorating.
Il serait erroné de conclure que les signes de stabilisation de la consommation de cocaïne entraîneront nécessairement une stabilisation de l’étendue des problèmes attribués à la consommation de cette drogue. En Europe, la consommation de cocaïne se trouve à des niveaux historiquement élevés, et des études suggèrent qu’il est commun que les augmentations de problèmes liés à une drogue apparaissent quelques années après les augmentations de prévalence. Cela est dû au fait qu’il faut du temps pour que les habitudes de consommation intensive et régulière se développent et pour que les problèmes deviennent visibles. Ce phénomène commence peut-être à s’installer dans les pays européens où l’usage de cocaïne est aujourd’hui bien établi. Tant aux Pays-Bas qu’en Espagne, une demande de traitement sur quatre au moins est désormais liée à la cocaïne, et dans l’ensemble de l’Europe, les nouvelles demandes de traitement pour la cocaïne ont approximativement doublé entre 1999 et 2004. Bien que la consommation de crack reste très limitée en Europe, le nombre de problèmes signalés pour certaines villes laisse à penser que la situation se détériore peut-être.
Aus den Hinweisen auf einen stabilisierten Kokainkonsum zu schließen, dass sich auch das Ausmaß der Probleme stabilisieren wird, die mit dem Konsum dieser Droge verbunden sind, wäre falsch. In Europa hat der Kokainkonsum ein historisches Maximum erreicht, und Untersuchungen lassen ein übliches Muster erkennen, dass nämlich die Zunahme drogenbedingter Probleme der Zunahme der Prävalenz mit einigen Jahren Abstand folgt. Es dauert nämlich einige Zeit, biss sich intensive und regelmäßige Muster für den Drogenkonsum entwickelt haben und die Probleme sichtbar werden. Dies könnte jetzt in den europäischen Ländern beginnen, in denen Kokain inzwischen weit verbreitet ist. Sowohl die Niederlande als auch Spanien melden, dass mindestens eine von vier Behandlungsnachfragen in Zusammenhang mit Kokain steht, und in Gesamteuropa haben sich die kokainbezogenen Behandlungserstnachfragen von 1999 bis 2004 etwa verdoppelt. Auch wenn der Crackkonsum in Europa sehr begrenzt ist, deuten Problemberichte aus einigen Städten darauf hin, dass sich die Lage verschlechtern könnte.
Sería erróneo concluir que estos indicios de estabilización en el consumo de cocaína irán acompañados necesariamente de una estabilización de los problemas que se atribuyen a su consumo. Los niveles de consumo de cocaína en Europa son históricamente altos, y los estudios indican que el incremento de los problemas derivados del consumo de una droga suelen aparecer algunos años después del incremento de su prevalencia. Esto se debe a que los hábitos de consumo intenso y regular de drogas tardan cierto tiempo en desarrollarse, al igual que tardan en manifestarse los problemas. Esto es lo que puede estar sucediendo en aquellos países europeos en los que se ha afianzado el consumo de cocaína. Tanto en los Países Bajos como en España, al menos una de cada cuatro solicitudes de tratamiento está relacionada con la cocaína, y las nuevas solicitudes de tratamiento por parte de los consumidores de esta droga en Europa en general se duplicaron entre 1999 y 2004. Aunque el consumo de crack sigue siendo muy reducido en Europa, algunas ciudades señalan que la situación podría estar deteriorándose.
Sarebbe comunque un errore concludere che a questi segni di stabilizzazione del consumo di cocaina si affianca una stabilizzazione dell’entità dei problemi attribuiti al consumo di questa sostanza. In Europa, il consumo di cocaina è a livelli storicamente alti, e gli esperti suggeriscono che è normale che l’aumento dei problemi correlati al consumo di una sostanza stupefacente si verifichi soltanto a distanza di tempo rispetto all’aumento della prevalenza. Questo perchè è necessario del tempo perché i modelli di consumo intensivo e regolare di droga attecchiscano e i problemi correlati traspaiano. È questo quanto può iniziare ad accadere in quei paesi europei in cui il consumo di cocaina appare oggi consolidato. Sia Paesi Bassi che Spagna riferiscono che almeno una domanda di trattamento su quattro è legata al consumo di cocaina; in generale, il numero delle nuove domande di trattamento per tossicodipendenza da cocaina in Europa è quasi raddoppiato tra il 1999 e il 2004. Sebbene il consumo di cocaina crack rimanga molto limitato in Europa, le segnalazioni di problemi provenienti da alcune città fanno pensare che la situazione potrebbe peggiorare.
Seria incorrecto concluir que os sinais de estabilização do consumo de cocaína implicarão necessariamente uma estabilização dos muitos problemas a ele atribuídos. Na Europa, o consumo de cocaína atinge níveis historicamente elevados, e os estudos sugerem que, normalmente, os problemas associados a uma droga só se manifestam anos depois de a prevalência do seu consumo ter aumentado. Isto acontece porque é preciso tempo para os padrões de consumo intensivo e regular de uma droga se desenvolverem e os problemas se tornarem visíveis. É possível que essa situação já esteja a começar a verificar-se nos países europeus onde o consumo de cocaína se encontra bem implantado. Segundo os relatórios, nos Países Baixos e em Espanha, pelo menos um em cada quatro pedidos de tratamento está relacionado com o consumo de cocaína, e a nível europeu os novos pedidos de tratamento por consumo de cocaína quase duplicaram entre 1999 e 2004. Apesar de o consumo de cocaína crack continuar a ser muito limitado na Europa, as notícias de problemas em algumas cidades sugerem que a situação poderá estar a deteriorar-se.
Θα ήταν λάθος να συναχθεί το συμπέρασμα ότι οι ενδείξεις σταθεροποίησης στη χρήση κοκαΐνης θα οδηγήσουν κατ’ ανάγκη σε σταθεροποίηση της έκτασης των προβλημάτων που αποδίδονται στη χρήση αυτής της ναρκωτικής ουσίας. Η χρήση κοκαΐνης στην Ευρώπη βρισκόταν ανέκαθεν σε υψηλά επίπεδα και σύμφωνα με μελέτες φαίνεται ότι αποτελεί σύνηθες φαινόμενο να μεσολαβούν μερικά χρόνια από την αύξηση στην επικράτηση μιας ναρκωτικής ουσίας έως την αύξηση των προβλημάτων που συνδέονται με τη χρήση της. Αυτό συμβαίνει γιατί χρειάζεται χρόνος για να αναπτυχθούν πρότυπα εντατικής και συστηματικής χρήσης ναρκωτικών ουσιών και να γίνουν ορατά τα προβλήματα. Αυτό ενδεχομένως να έχει αρχίσει να συντελείται σε εκείνες τις ευρωπαϊκές χώρες όπου η χρήση της κοκαΐνης είναι καλά εδραιωμένη. Τόσο στις Κάτω Χώρες, όσο και στην Ισπανία, τουλάχιστον μία στις τέσσερις αιτήσεις για θεραπεία αναφέρεται τώρα ότι σχετίζεται με την κοκαΐνη και στο σύνολο της Ευρώπης ο αριθμός νέων αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη σχεδόν διπλασιάστηκε από το 1999 έως το 2004. Αν και η χρήση κρακ παραμένει πολύ περιορισμένη στην Ευρώπη, τα προβλήματα που αναφέρονται από ορισμένες πόλεις υποδηλώνουν ότι η κατάσταση ενδεχομένως να επιδεινωθεί.
Het zou verkeerd zijn te concluderen dat de tekenen van stabilisatie van het cocaïnegebruik noodzakelijkerwijs zullen leiden tot stabilisatie van de problemen die aan het gebruik van deze drug worden toegeschreven. In Europa bevindt het cocaïnegebruik zich op een historisch hoog niveau, en volgens studies is het een gebruikelijk patroon dat de toename van drugsgerelateerde problemen een paar jaar achterblijft op de stijging van de prevalentie. Dat komt doordat er tijd overheen gaat voordat intensieve en regelmatige patronen van drugsgebruik tot ontwikkeling komen en voordat problemen zichtbaar worden. Mogelijkerwijs is dit proces nu gaande in de Europese landen waar cocaïnegebruik een vast verschijnsel is geworden. Volgens de rapportages is zowel in Nederland als in Spanje ten minste een op de vier aanvragen voor behandeling gerelateerd aan cocaïne, en overal in Europa is het aantal nieuwe aanvragen voor behandeling van cocaïneverslaving tussen 1999 en 2004 ruwweg verdubbeld. Ofschoon het gebruik van cocaïne-crack in Europa nog heel beperkt is, wijzen rapportages van problemen in sommige steden erop dat de situatie wellicht verslechtert.
Bylo by mylné dojít k závěru, že známky stabilizace užívání kokainu nutně povedou ke stabilizaci co do rozsahu problémů připisovaných užívání této drogy. V Evropě je užívání kokainu na historicky nejvyšší úrovni a studie naznačují, že nárůst problémů souvisejících s nějakou drogou bývá běžně o několik let pozadu za nárůstem prevalence. To je proto, že určitou dobu trvá, než se vytvoří vzorce intenzivního a pravidelného užívání drogy a než problémy začnou být viditelné. K tomu možná začíná docházet v těch zemích Evropy, kde užívání kokainu už pevně zakořenilo. Podle hlášení jak v Nizozemsku, tak ve Španělsku dnes nejméně každá čtvrtá žádost o léčbu souvisí s kokainem a celkově v Evropě počet žádostí o léčbu závislosti na kokainu v letech 1999–2004 vzrostl přibližně na dvojnásobek. Přestože užívání cracku zůstává v Evropě velmi omezené, zprávy o problémech z některých měst naznačují, že situace se možná zhoršuje.
Det ville være forkert at konkludere, at tegnene på en stabilisering af brugen af kokain nødvendigvis vil resultere i en stabilisering af omfanget af de problemer, der kan tilskrives brugen af dette stof. I Europa ligger brugen af kokain på et historisk højt niveau, og undersøgelser viser, at det er et normalt mønster, at stigningen i antallet af problemer, der er knyttet til et stof, kommer nogle år senere end stigningen i udbredelsen. Grunden hertil er, at det tager tid, inden der udvikles et intensivt og regelmæssigt stofbrug, og problemerne bliver synlige. Dette kan være ved at ske i de europæiske lande, hvor brugen af kokain nu er veletableret. I både Nederlandene og Spanien angives mindst en ud af fire behandlingsanmodninger nu at være kokainrelateret, og generelt i Europa steg antallet af nye anmodninger om behandling for kokainbrug ca. med det dobbelte mellem 1999 og 2004. Selv om brugen af crackkokain fortsat er meget begrænset i Europa, tyder meldinger om problemer fra nogle byer på, at situationen kan blive forværret.
Oleks ekslik järeldada, et märgid kokaiinitarbimise stabiliseerumisest tähendavad ka kokaiiniga seotud probleemide stabiliseerumist. Euroopas on kokaiinitarbimise tase kõrgem kui kunagi varem ning uuringud näitavad, et tavaliselt kasvavad uimastiga seotud probleemid levimuse suurenemisest paar aastat hiljem, kuna intensiivse ja regulaarse harjumuse väljakujunemine ning probleemide ilmnemine võtab aega. Nüüd võivad need hakata esile kerkima riikides, kus kokaiini tarbimine on saanud väljakujunenud harjumuseks. Nii Madalamaades kui ka Hispaanias on vähemalt neljandik ravitaotlustest seotud kokaiiniga ning 1999.–2004. aastail enam-vähem kahekordistus kokaiiniga seotud ravinõudlus kogu Euroopas. Kuigi crack-kokaiini tarbitakse Euroopas piiratud kogustes, tundub mõne linna probleemiteadete põhjal, et olukord võib olla muutumas tõsisemaks.
Olisi harhaanjohtavaa päätellä, että kokaiinin käytön tasaantuminen näkyisi välttämättä myös siihen liittyvien ongelmien tasaantumisena. Kokaiinin käyttö on Euroopassa yleisempää kuin koskaan, ja tutkimusten mukaan huumeeseen liittyvien ongelmien kasvu näkyy yleensä muutaman vuoden viiveellä käytön lisäännyttyä. Tämä johtuu siitä, että runsaan ja säännöllisen käytön kehittyminen ja ongelmien ilmaantuminen vievät oman aikansa. Näin saattaa olla tapahtumassa niissä Euroopan maissa, joissa kokaiinin käyttö on nyt vakiintunutta. Vähintään neljäsosa hoidontarpeesta Alankomaissa ja Espanjassa liittyy nykyisin kokaiinin käyttöön, ja kokaiinin takia hoitoon ensimmäisen kerran hakeutuneiden määrä suunnilleen kaksinkertaistui Euroopassa vuosina 1999–2004. Tiedot crack-kokaiinin käytöstä Euroopassa ovat edelleen hyvin niukkoja, mutta tiettyjen kaupunkien ongelmien perusteella tilanne saattaa olla huononemassa.
Téves lenne levonni a következtetést, hogy a kokainhasználat stabilizálódása mindenképpen a kábítószerrel összefüggő problémák mértékének stabilizálódásához vezet. Európában a kokainhasználat még soha nem volt ilyen nagy mértékű, és a tanulmányok rámutattak arra, hogy a kábítószerekkel összefüggő problémák növekedési mintázata általában néhány éves késéssel követi a prevalencia megnövekedését. Ennek az az oka, hogy eltart egy bizonyos ideig, amíg az intenzív és szabályos kábítószer-használati mintázatok kialakulnak és a problémák megjelennek. Ez a folyamat talán már megkezdődött azokban az európai országokban, ahol a kokainhasználat régebb óta jelen van. Hollandiában és Spanyolországban négy kezelési kérelemből legalább egy kokainnal függ össze, és Európa-szerte a kokainproblémákkal kapcsolatos, új kezelési igények száma közel a duplájára emelkedett 1999 és 2004 között. Bár a krekk kokain továbbra is csak nagyon korlátozottan van jelen Európában, egyes nagyvárosokra vonatkozó beszámolók szerint a helyzet súlyosbodhat.
Det ville være feil å slutte av dette at tegnene til en stabilisering av bruken av kokain nødvendigvis vil føre til en stabilisering av omfanget av problemene som følger av bruken av dette stoffet. Det brukes mer kokain i Europa enn noen gang, og studier tilsier at det er helt vanlig at økningen i problemene forbundet med et stoff kommer med noen års forsinkelse i forhold til økningen i utbredelse. Dette er fordi det tar tid før intensive og regelmessige bruksmønstre utvikler seg og problemene blir synlige. Det er dette som kan begynne å skje i de landene i Europa hvor kokainbruken nå er etablert. Både Nederland og Spania rapporterer nå at minst en av fire søknader om narkotikabehandling er kokainrelatert, og generelt hadde vi en fordobling i antallet nye søknader om behandling for kokainbruk i Europa fra 1999 til 2004. Selv om bruken av crack er svært begrenset i Europa, kan rapporter fra en del byer tyde på at situasjonen er i ferd med å forverres.
Błędne byłoby wyciąganie wniosku, że oznaki stabilizacji w zażywaniu kokainy muszą doprowadzić do stabilizacji w zakresie problemów przypisywanych przyjmowaniu tego narkotyku. W Europie zażywanie kokainy osiąga najwyższy w historii poziom, a badania sugerują, że zgodnie z powszechnym schematem nasilenie problemów związanych z narkotykiem wystąpi z opóźnieniem w stosunku do wzrostu wskaźnika jego rozpowszechnienia. Dzieje się tak, ponieważ na rozwinięcie się schematów intensywnego i regularnego zażywania narkotyku i na wystąpienie widocznych problemów potrzeba trochę czasu. Być może proces ten rozpoczyna się już w krajach europejskich, gdzie zażywanie kokainy jest od dawna rozpowszechnione. Zarówno w Holandii, jak i w Hiszpanii przynajmniej jedna czwarta zgłoszeń na leczenie jest związana z zażywaniem kokainy, a ogólnie w Europie liczba nowych wniosków o leczenie w związku z przyjmowaniem tego narkotyku w latach 1999–2004 prawie się podwoiła. Choć zażywanie kraku utrzymuje się w Europie na niskim poziomie, doniesienia o problemach występujących w niektórych miastach świadczą o tym, że sytuacja może się pogarszać.
Ar fi o greşeală să se tragă concluzia că semnele de stabilizare a consumului de cocaină vor conduce în mod necesar la o stabilizare a problemelor atribuite consumului acestui drog. În Europa, consumul de cocaină se situează la niveluri istorice ridicate, iar studiile întreprinse sugerează că, potrivit unui model obişnuit, problemele legate de un drog se amplifică cu un decalaj de câţiva ani de la creşterea prevalenţei. Aceasta deoarece numai după o perioadă de timp se poate dezvolta un model intensiv şi regulat de consum al unui drog, iar problemele devin vizibile. Acest lucru ar putea să înceapă să se întâmple în ţările europene în care consumul de cocaină este bine stabilit în prezent. Atât în Ţările de Jos, cât şi în Spania, cel puţin una din patru solicitări de tratament se înregistrează acum în legătură cu cocaina, iar pe ansamblul Europei noile solicitări de tratament pentru cocaină s-au dublat practic între 1999 şi 2004. Deşi consumul de cocaină crack rămâne foarte limitat în Europa, raportarea de probleme din unele oraşe sugerează că situaţia ar putea fi în curs de deteriorare.
Bolo by nesprávne konštatovať, že príznaky stabilizácie v užívaní kokaínu nevyhnutne povedú k stabilizácii rozsahu problémov pripisovaných užívaniu tejto drogy. V Európe je užívanie kokaínu na historicky vysokých úrovniach a štúdie naznačujú, že je bežné, že pre narastanie problémov súvisiacich s touto drogou zaostáva o niekoľko rokov za nárastom prevalencie. Je to kvôli tomu, že trvá určitú dobu, kým sa vyvinú intenzívne a pravidelné formy užívania drogy a kým sa problémy stanú viditeľnými. To sa možno začína diať v tých európskych krajinách, kde je teraz užívanie kokaínu dobre zavedené. V Holandsku aj Španielsku sa teraz uvádza, že prinajmenšom jedna zo štyroch žiadostí o liečbu súvisí s kokaínom a celkovo sa v Európe počet nových žiadostí o liečbu kvôli kokaínu zdvojnásobil v období medzi rokmi 1999 a 2004. Hoci užívanie kraku zostáva v Európe veľmi obmedzené, správy o problémoch z niektorých miest naznačujú, že situácia sa môže zhoršovať.
Napačno bi bilo sklepati, da se bo zaradi znakov umirjanja v uživanju kokaina nujno umiril tudi obseg problemov, povezanih z uživanjem te droge. V Evropi je bilo uživanje kokaina v preteklosti zelo razširjeno, študije pa kažejo, da je pogost vzorec za povečanje težav, povezanih z drogo, nekajletno zaostajanje za povečanjem razširjenosti. Vzrok za to je čas, ki mora preteči, preden se razvijejo intenzivni in redni vzorci uživanja droge in preden postanejo težave vidne. To se morda začenja dogajati v tistih evropskih državah, kjer je uživanje kokaina danes zelo razširjeno. Na Nizozemskem in v Španiji je po poročilih vsaj eno od štirih povpraševanj po zdravljenju povezano s kokainom, na splošno pa se je v Evropi število oseb, ki se želijo vključiti v zdravljenje zaradi uživanja kokaina, med letoma 1999 in 2004 skoraj podvojilo. Čeprav je v Evropi uživanje crack kokaina še vedno omejeno, kažejo poročila o težavah v nekaterih mestih na morebitno poslabšanje razmer.
Det vore fel att dra slutsatsen att tecknen på stabilisering av användningen av kokain automatiskt kommer att leda till en stabilisering av omfattningen av de problem som användning av denna drog orsakar. I Europa ligger kokainanvändningen på historiskt höga nivåer, och studier pekar på att ett vanligt mönster är att problem orsakade av en viss drog släpar efter och ökar först några år efter det att ökningar av prevalensen har konstaterats. Orsaken är att det tar tid innan mönster för intensiv och regelbunden narkotikaanvändning utvecklas och innan problemen blir synliga. Det kan börja ske i de europeiska länder där kokainanvändningen nu är väl etablerad. I såväl Nederländerna som Spanien rapporteras nu minst en av fyra ansökningar om behandling avse kokain och i hela Europa dubblerades grovt räknat antalet nya klienter som sökte behandling för kokainberoende mellan 1999 och 2004. Även om användning av crack-kokain fortfarande är mycket begränsad i Europa tyder rapporter om problem från vissa städer på att situationen kanske håller på att försämras.
Kokain kullanımında görülen dengelenme işaretlerinin kesin olarak bu uyuşturucunun kullanımına atfedilen sorunların kapsamında bir dengelenmeye yol açacağı sonucuna varmak yanlış olur. Avrupa’da, kokain kullanımı tarihsel olarak yüksek düzeylerdedir ve çalışmalar ortaya koymaktadır ki bir uyuşturucuya bağlı sorunlardaki artışlar genellikle yaygınlık artışlarını birkaç yıl geriden takip etmektedir. Bu durum, yoğun ve düzenli uyuşturucu kullanımı alışkanlıkları geliştirilmesinin ve sorunların belirgin hale gelmesinin zaman almasından ileri gelmektedir. Kokain kullanımın artık yerleşik bir hal aldığı Avrupa ülkelerinde meydana gelmeye başlayan durum da bu olabilir. Hollanda ve İspanya’da, hali hazırda dört tedavi talebinden en az birinin kokaine bağlı olduğu bildirilmektedir ve Avrupa genelinde ise, kokain için yeni tedavi talepleri 1999 ve 2004 arasında neredeyse iki kat artmıştır. Crack kokain kullanımı Avrupa’da oldukça sınırlı olmakla beraber, bazı ülkelerden rapor edilen sorunlar durumun kötüleşmekte olabileceğini ortaya koymaktadır.
  3. nodaļa: Kaņepes  
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Liela apjoma kaņepju sveķu ražošana ir ir koncentrēta dažās valstīs, jo īpaši Marokā, kā arī Pakistānā un Afganistānā. Ir aplēsts, ka pasaulē gadā saražo pavisam 7400 tonnas kaņepju sveķu (CND, 2006. g.).
Large-scale production of cannabis resin is concentrated in a few countries, in particular Morocco, but also Pakistan and Afghanistan. Total global production of cannabis resin is estimated to be 7 400 tonnes annually (CND, 2006). Most cannabis resin consumed in the EU originates in Morocco; it is smuggled mainly via the Iberian Peninsula, although the Netherlands seems to represent a secondary distribution centre for further transport to EU countries. Cannabis cultivation in Morocco was surveyed for the second time in 2004, and the findings revealed a 10 % decline compared with 2003, largely as a result of intervention by the government. In 2004, the total area under cultivation amounted to 120 500 hectares in the Rif region, which corresponds to a potential production of 2 760 tonnes of cannabis resin (UNODC and Government of Morocco, 2005).
La production à grande échelle de résine de cannabis est concentrée dans quelques pays, notamment le Maroc, mais aussi au Pakistan et en Afghanistan. La production mondiale totale de résine de cannabis est estimée à 7 400 tonnes par an (CND, 2006). La majeure partie de la résine de cannabis consommée dans l'UE provient du Maroc et entre principalement en Europe par la Péninsule ibérique, bien que les Pays‑Bas semblent également être un centre de distribution secondaire pour le transport vers d'autres pays de l'UE. La culture du cannabis au Maroc a fait l'objet d'une deuxième enquête en 2004 et les conclusions ont fait apparaître une baisse de 10 % par rapport à 2003, qui est surtout due à l'intervention du gouvernement. En 2004, la superficie totale cultivée représentait 120 500 hectares dans la région du Rif, ce qui correspond à une production potentielle de 2 760 tonnes de résine de cannabis (ONUDC et Gouvernement du Maroc, 2005).
Die großflächige Herstellung von Cannabisharz konzentriert sich auf einige wenige Länder, vor allem auf Marokko, gefolgt von Pakistan und Afghanistan. Die weltweite Herstellung von Cannabisharz wird auf insgesamt 7 400 Tonnen jährlich geschätzt (CND, 2006). Der Großteil des in der EU konsumierten Cannabisharzes stammt aus Marokko; es wird vor allem über die Iberische Halbinsel eingeschmuggelt, wobei die Niederlande offenbar einen zweiten Umschlagplatz für den Weitertransport in die EU-Länder bilden. Im Jahr 2004 wurde eine zweite Erhebung zum Cannabisanbau in Marokko durchgeführt. Dabei wurde gegenüber 2003 ein Rückgang um 10 % festgestellt, der weitgehend auf Maßnahmen der Regierung zurückzuführen ist. Im Jahr 2004 umfasste die Anbaufläche in der Rif-Region insgesamt 120 500 Hektar, was einem Herstellungspotenzial von 2 760 Tonnen Cannabisharz entspricht (UNODC und marokkanische Regierung, 2005).
La producción de resina de cannabis a gran escala se concentra en unos pocos países, especialmente en Marruecos, pero también en Pakistán y Afganistán. Se estima que la producción total de resina de cannabis a escala global alcanza anualmente las 7 400 toneladas (CND, 2006). La mayor parte de la resina de cannabis que se consume en la UE se produce en Marruecos y se introduce en Europa principalmente a través de la Península Ibérica, aunque aparentemente los Países Bajos representan un importante centro secundario de distribución hacia otros países de la UE. En 2004 se realizó por segunda vez una encuesta sobre el cultivo de cannabis en Marruecos, y los resultados revelaron un descenso del 10 % en relación con los datos de 2003, en gran parte a consecuencia de la intervención del Gobierno. En 2004, el área total de cultivo alcanzaba las 120 500 hectáreas en la región del Rif, lo que corresponde a una producción potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (ONUDD y Gobierno de Marruecos, 2005).
La produzione su larga scala della resina di cannabis è concentrata in pochi paesi, soprattutto in Marocco, ma anche in Pakistan e Afghanistan. La produzione globale complessiva della resina di cannabis si aggira, secondo le stime, intorno alle 7 400 tonnellate annue (CND, 2006). La maggior parte della resina di cannabis consumata nell’UE proviene dal Marocco; essa penetra nel continente europeo soprattutto attraverso la penisola iberica e, in misura minore, attraverso i Paesi Bassi, che rappresentano un centro di distribuzione secondario per il trasporto nei paesi dell’Unione europea. La coltivazione di cannabis in Marocco è stata censita per la seconda volta nel 2004; i risultati dell’indagine hanno rivelato un calo del 10% rispetto al 2003, dovuto prevalentemente all’intervento del governo. Nel 2004 l’area complessiva riservata alla coltivazione misurava 120 500 ettari nella regione del Rif, pari a una produzione potenziale di 2 760 tonnellate di resina di cannabis (UNODC e governo del Marocco, 2005).
A produção de resina de cannabis em larga escala está concentrada em alguns países, principalmente em Marrocos, mas também no Paquistão e no Afeganistão. Estima-se que a produção total mundial de resina de cannabis ascenda a 7 400 toneladas anuais (CND, 2006). A maior parte da resina de cannabis consumida na UE provém de Marrocos e é contrabandeada sobretudo através da Península Ibérica, embora os Países Baixos pareçam representar um centro de distribuição secundário em relação ao transporte subsequente para os Estados-Membros da UE. O cultivo de cannabis em Marrocos foi pela segunda vez estudado em 2004, tendo os resultados revelado uma diminuição de 10% relativamente a 2003, em grande medida devido à intervenção do governo. Em 2004, a superfície total cultivada elevava-se a 120 500 hectares na região do Rif, o que corresponde a uma produção potencial de 2 760 toneladas de resina de cannabis (UNODC e Governo de Marrocos, 2005).
CND, 2006). Το μεγαλύτερο μέρος ρητίνης κάνναβης που καταναλώνεται στην ΕΕ προέρχεται από το Μαρόκο και εισάγεται στην Ευρώπη κυρίως μέσω της Ιβηρικής Χερσονήσου, ενώ οι Κάτω Χώρες αποτελούν σημαντικό κέντρο δευτερογενούς διανομής για περαιτέρω μεταφορά σε χώρες της ΕΕ. Σύμφωνα με τα αποτελέσματα της έρευνας για την καλλιέργεια κάνναβης στο Μαρόκο που πραγματοποιήθηκε για δεύτερη φορά το 2004, υπήρξε μείωση 10% σε σύγκριση με το 2003, η οποία οφείλεται σε μεγάλο βαθμό στις παρεμβάσεις της κυβέρνησης. Το 2004, η συνολική καλλιεργούμενη έκταση ανήλθε σε 120 500 εκτάρια στην περιοχή του Ριφ, αριθμός που αντιστοιχεί σε δυνητική παραγωγή 2 760 τόνων ρητίνης κάνναβης (Γραφείο των Ηνωμένων Εθνών για τα Ναρκωτικά και το Έγκλημα (UNODC) και κυβέρνηση του Μαρόκου, 2005).
De grootschalige productie van cannabishars is in een paar landen geconcentreerd, met name in Marokko, maar ook in Pakistan en Afghanistan. De totale wereldwijde productie van cannabishars wordt geschat op 7 400 ton per jaar (CND, 2006). De meeste cannabishars die in de EU wordt geconsumeerd, is afkomstig uit Marokko; de hars wordt voornamelijk via het Iberisch schiereiland Europa binnengesmokkeld, hoewel Nederland een belangrijk secundair distributiecentrum lijkt voor doorvoer naar andere landen binnen de EU. In 2004 werd voor de tweede maal een onderzoek uitgevoerd naar de cannabisteelt in Marokko, waaruit een daling bleek van 10% in vergelijking met 2003, grotendeels ten gevolge van inspanningen van de overheid. In 2004 bedroeg het totale teeltgebied 120 500 hectaren in het Rif-gebied, hetgeen overeenkomt met een potentiële productie van 2 760 ton cannabishars (UNODC en de regering van Marokko, 2005).
Produkce konopné pryskyřice ve velkém se soustřeďuje do několika zemí, především do Maroka, ale také Pákistánu a Afghánistánu. Celková světová roční produkce konopné pryskyřice se odhaduje na 7 400 tun (CND, 2006). Většina konopné pryskyřice spotřebované v EU pochází z Maroka. Do Evropy se pašuje především přes Iberský poloostrov, i když důležitým sekundárním distribučním centrem pro další šíření do zemí EU je Nizozemsko. V roce 2004 byl podruhé proveden průzkum pěstování konopí v Maroku, v jehož rámci byl zjištěn 10% pokles oproti roku 2003, což lze velkou měrou přičítat zásahu vlády. V roce 2004 činila celková osevní plocha v regionu Rif 120 500 hektarů, což odpovídá potenciální produkci 2 760 tun konopné pryskyřice (UNODC a vláda Maroka, 2005).
Produktion af cannabisharpiks i stor målestok er koncentreret i nogle få lande, navnlig i Marokko, men også i Pakistan og Afghanistan. Den samlede globale produktion af cannabisharpiks anslås at udgøre 7 400 tons årligt (CND, 2006). Det meste cannabisharpiks, der forbruges i EU, stammer fra Marokko; stoffet smugles hovedsageligt via Den Iberiske Halvø, selv om Nederlandene synes at udgøre et sekundært distributionscenter, hvorfra stoffet videretransporteres til andre EU-lande. Cannabisdyrkningen i Marokko blev undersøgt for anden gang i 2004, og resultaterne viste et fald på 10 % i forhold til 2003, i vidt omfang som et resultat af indgreb fra de marokkanske myndigheders side. I 2004 udgjorde det samlede dyrkningsareal 120 500 ha i Rif-regionen, hvilket svarer til en potentiel produktion på 2 760 tons cannabisharpiks (UNODC og de marokkanske myndigheder, 2005).
Kanepivaigu laiaulatuslik tootmine on koondunud mõnesse riiki, eelkõige toodetakse seda Marokos, aga ka Pakistanis ja Afganistanis. Kanepivaigu ülemaailmne kogutoodang on hinnanguliselt 7400 tonni aastas (CND, 2006). Suurem osa ELis tarbitavast kanepivaigust on pärit Marokost; see toimetatakse salaja kohale peamiselt Pürenee poolsaare kaudu, kuid Madalmaad tunduvad olevat teine jaotuskeskus ELi riikidesse edasitoimetamiseks. 2004. a viidi teist korda läbi uuring kanepikasvatuse kohta Marokos ja uuringu tulemused näitasid, et võrreldes 2003. aastaga on see 10% vähenenud, peamiselt tänu valitsuse sekkumisele. 2004. a ulatus kanepikasvatuseks kasutatav maa-ala Rif’i piirkonnas kokku 120 500 hektarini, mille puhul potentsiaalne kanepivaigu toodang on 2760 tonni (UNODC and Government of Morocco, 2005).
Kannabishartsia tuotetaan suuressa mittakaavassa vain muutamassa maassa, etenkin Marokossa, mutta myös Pakistanissa ja Afganistanissa. Kannabishartsin vuotuisen tuotannon määräksi maailmassa on arvioitu 7 400 tonnia (CND, 2006). Suurin osa EU:ssa käytetystä kannabiksesta on lähtöisin Marokosta, josta sitä salakuljetetaan Pyreneiden niemimaan kautta, mutta Alankomaat on toinen tärkeä jakelukeskus, josta huumetta kuljetetaan edelleen muihin EU-maihin. Marokossa harjoitettavasta kannabisruohon viljelystä tehtiin toinen tutkimus vuonna 2004, ja sen tulosten perusteella tuotanto on laskenut 10 prosenttia vuodesta 2003; tämä johtuu pääasiassa viranomaisten puuttumisesta viljelyyn. Viljelty kokonaispinta-ala vuonna 2004 oli Rifin alueella 120 500 hehtaaria, ja tältä pinta-alalta on mahdollista tuottaa non 2 760 tonnia kannabishartsia (UNODC ja Marokon hallitus, 2005).
A kannabiszgyanta nagyarányú termelése néhány országban, köztük különösen Marokkóban koncentrálódik, de Pakisztán és Afganisztán sem elhanyagolható. A kannabiszgyanta világszintű össztermelését évi 7400 tonnára becsülik (CND, 2006). Az EU-ban elfogyasztott kannabiszgyanta legnagyobb része Marokkóból származik; ezt főként az Ibériai félszigeten keresztül csempészik be Európába, bár az EU-országokba való továbbszállítás szempontjából Hollandia is fontos másodlagos elosztóközpontnak tűnik. A marokkói kannabisztermelést 2004-ben vizsgálták meg második alkalommal: ekkor a 2003-ashoz képest 10%-os visszaesést tapasztaltak, ami főként a kormányzat beavatkozásának volt köszönhető. 2004-ben a teljes beültetett terület 120 500 hektár volt a Rif régióban, ami potenciálisan 2760 tonna kannabiszgyanta termelésének felel meg (UNODC és a marokkói kormány, 2005).
Pamatojoties uz nesen veiktu iedzīvotāju valsts aptauju rezultātiem, ir aplēsts, ka aptuveni 10 miljoni eiropiešu (145) vismaz vienreiz (ilgtermiņa izplatība) ir pamēģinājuši kokaīnu, tas nozīmē, ka kokaīnu kādreiz ir lietojuši vairāk nekā 3 % no visiem pieaugušajiem iedzīvotājiem (146).
Based on recent national population surveys, it is estimated that about 10 million Europeans (145) have tried cocaine at least once (lifetime prevalence), representing over 3 % of all adults (146). National figures on reported use range between 0.5 % and 6 %, with Italy (4.6 %), Spain (5.9 %) and the United Kingdom (6.1 %) at the upper end of this range. It is estimated that about 3.5 million adults have used cocaine in the last year, representing 1 % of all adults. National figures in most countries range between 0.3 % and 1 %, although prevalence levels are higher in Spain (2.7 %) and the United Kingdom (2 %).
Comme l'indiquent les récentes enquêtes nationales de population, près de 10 millions d'Européens (145) ont consommé au moins une fois de la cocaïne (prévalence au cours de la vie), soit plus de 3 % des adultes (146). Les chiffres nationaux sur la consommation déclarée s'échelonnent entre 0,5 % et 6 %, l'Italie, (4,6 %), l'Espagne (5,9 %) et le Royaume-Uni (6,1 %) se situant dans la partie supérieure de cette fourchette. On estime qu’environ 3,5 millions d'adultes ont consommé de la cocaïne au cours des douze derniers mois, soit 1 % de l'ensemble de la population adulte. Dans la plupart des pays, les chiffres nationaux sont compris entre 0,3 % et 1 %, bien que les niveaux de prévalence soient plus élevés en Espagne (2,7 %) et au Royaume-Uni (2 %).
Vor kurzem durchgeführten nationalen demografischen Erhebungen zufolge haben schätzungsweise etwa 10 Millionen Europäer (145) mindestens einmal im Leben Kokain konsumiert (Lebenszeitprävalenz), das entspricht über 3 % aller Erwachsenen (146). Die gemeldeten Zahlen der einzelnen Länder variieren zwischen 0,5 % und 6 %, wobei Italien (4,6 %), Spanien (5,9 %) und das Vereinigte Königreich (6,1 %) das obere Ende dieses Spektrums bilden. Schätzungsweise haben etwa 3,5 Millionen erwachsene Europäer in den letzten 12 Monaten Kokain konsumiert, das entspricht 1 % der erwachsenen Allgemeinbevölkerung. Die aus den meisten Ländern gemeldeten Raten liegen zwischen 0,3 % und 1 %, wobei die Prävalenzraten in Spanien (2,7 %) und dem Vereinigten Königreich (2 %) höher sind.
Según recientes encuestas de población nacionales, se calcula que unos 10 millones de europeos (145), es decir, más de un 3 % del total de la población adulta (146), han consumido cocaína al menos una vez (prevalencia de vida). Los porcentajes nacionales de personas que admiten haber consumido esta sustancia varían entre un 0,5 % y un 6 %, con Italia (4,6 %), España (5,9 %) y el Reino Unido (6,1 %) a la cabeza de la clasificación. Se estima que unos 3,5 millones de adultos han consumido cocaína durante el último año, es decir, un 1 % del total de la población adulta. Los porcentajes nacionales en la mayoría de países varían entre un 0,3 % y un 1 %, aunque los niveles de prevalencia son superiores en España (2,7 %) y el Reino Unido (2 %).
In base alle recenti indagini nazionali condotte sulla popolazione, si calcola che circa 10 milioni di europei (145) hanno provato almeno una volta la cocaina (prevalenza una tantum), pari al 3% e più della totalità degli adulti (146). Le cifre nazionali sul consumo riferito sono comprese tra lo 0,5% e il 6%; figurano in cima alle statistiche l’Italia (4,6%), la Spagna (5,9%) e il Regno Unito (6,1%). Si calcola che circa 3,5 milioni di adulti abbiano usato la cocaina negli ultimi 12 mesi, pari all’1% circa di tutta la popolazione adulta. Nella maggior parte dei paesi le cifre sono comprese tra lo 0,3% e l’1%, a eccezione di Spagna (2,7%) e Regno Unito (2%), che riferiscono una prevalenza più alta.
Segundo inquéritos nacionais à população recentemente realizados, calcula-se que cerca de 10 milhões de europeus (145) tenham experimentado cocaína pelo menos uma vez (prevalência ao longo da vida), o que equivale a mais de 3% da população adulta (146). Os dados nacionais sobre o consumo mencionado variam entre 0,5% e 6%, com a Itália (4,6%), a Espanha (5,9%) e o Reino Unido (6,1%) no extremo superior deste intervalo de variação. Estima-se que cerca de 3,5 milhões de adultos tenham consumido cocaína no último ano, valor que representa 1% da população adulta. Os dados nacionais, na maioria dos países, variam entre 0,3% e 1%, embora os níveis de prevalência sejam mais altos em Espanha (2,7%) e no Reino Unido (2%).
Βάσει πρόσφατων εθνικών ερευνών στον γενικό πληθυσμό, υπολογίζεται ότι περίπου 10 εκατομμύρια Ευρωπαίοι (145) έχουν δοκιμάσει κοκαΐνη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή τους (επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή), αριθμός που αντιστοιχεί σε άνω του 3 % όλων των ενηλίκων (146). Τα εθνικά ποσοστά αναφερόμενης χρήσης κυμαίνονται από 0,5 % έως 6 %, με την Ιταλία (4,6 %), την Ισπανία (5,9 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (6,1 %) να εμφανίζουν τα υψηλότερα ποσοστά. Υπολογίζεται ότι περίπου 3,5 εκατομμύρια ενήλικοι έκαναν χρήση κοκαΐνης κατά το τελευταίο έτος, αντιπροσωπεύοντας το 1 % του συνόλου των ενηλίκων. Τα εθνικά ποσοστά στις περισσότερες χώρες κυμαίνονται από 0,3 % έως 1 %. Εντούτοις, τα επίπεδα επικράτησης είναι υψηλότερα στην Ισπανία (2,7 %) και το Ηνωμένο Βασίλειο (2 %).
Op basis van recente bevolkingsenquêtes wordt geschat dat ongeveer 10 miljoen Europeanen (145), dat wil zeggen ruim 3% van alle volwassenen (146), minstens één keer in hun leven cocaïne hebben gebruikt (“ooit”-gebruik). Nationale cijfers over het aantal mensen dat verklaart cocaïne gebruikt te hebben lopen uiteen van 0,5% tot 6%, waarbij Italië (4,6%), Spanje (5,9%) en het Verenigd Koninkrijk (6,1%) de hoogste percentages rapporteren. Naar schatting hebben ongeveer 3,5 miljoen volwassenen, ofwel 1% van alle volwassenen, de afgelopen 12 maanden cocaïne gebruikt. Nationale cijfers liggen in de meeste landen tussen 0,3 en 1%, hoewel de prevalentieniveaus in Spanje (2,7%) en het Verenigd Koninkrijk (2%) hoger liggen.
Podle nedávných národních průzkumů se odhaduje, že cca 10 milionů Evropanů (145) zkusilo kokain alespoň jedenkrát v životě (celoživotní prevalence) , což představuje více než 3 % všech dospělých (146). Ohlášené národní údaje o užívání kokainu se pohybují mezi 0,5 a 6 %, přičemž při horní hranici tohoto intervalu se nachází Itálie (4,6 %), Španělsko (5,9 %) a Spojené království (6,1 %). Odhaduje se, že za poslední rok užilo kokain 3,5 milionů dospělých, což představuje 1 % dospělé populace. Národní údaje se ve většině zemí pohybují mezi 0,3 a 1 %, avšak hodnoty prevalence jsou vyšší ve Španělsku (2,7 %) a Spojeném království (2 %).
Ifølge nyere nationale befolkningsundersøgelser skønnes det, at ca. 10 millioner europæere (145) har prøvet kokain mindst én gang (langtidsprævalens), svarende til over 3 % af alle voksne (146). De nationale tal for den angivne brug ligger på mellem 0,5 og 6 %, idet Italien (4,6 %), Spanien (5,9 %) og Det Forenede Kongerige (6,1 %) ligger højest på listen. Det skønnes, at ca. 3,5 millioner voksne har brugt kokain inden for de seneste tolv måneder, svarende til 1 % af alle voksne. De nationale tal i de fleste lande ligger på mellem 0,3 og 1 %, selv om prævalensen er højere i Spanien (2,7 %) og Det Forenede Kongerige (2 %).
Hiljutiste siseriiklike rahvastiku-uuringute põhjal on vähemalt üks kord elus proovinud kokaiini (elu jooksul tarbimine) hinnanguliselt umbes 10 miljonit eurooplast,(145) see on üle 3% kõikidest täiskasvanutest.(146) Riikide tarbimisnäitajad on 0,5–6%, kusjuures tabeli tipus on Itaalia (4,6%), Hispaania (5,9%) ja Ühendkuningriik (6,1%). Viimase aasta jooksul on kokaiini tarbinud hinnanguliselt umbes 3,5 miljonit täiskasvanut, seega 1% kõikidest täiskasvanutest. Enamikus riikides on siseriiklikud näitajad 0,3–1%, kuid levimuse tase on kõrgem Hispaanias (2,7%) ja Ühendkuningriigis (2%).
Viimeisimpien kansallisten väestötutkimusten mukaan noin 10 miljoonaa henkilöä (145), yli 3 prosenttia kaikista aikuisista Euroopassa on käyttänyt kokaiinia ainakin kerran (146). Käyttöä koskevat kansalliset luvut vaihtelevat 0,5:stä 6 prosenttiin, ja kärjessä olivat Italia (4,6 %), Espanja (5,9 %) ja Yhdistynyt kuningaskunta (6,1 %). Kokaiinia ilmoittaa viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneensä noin 3,5 miljoonaa henkilöä (noin prosentti kaikista aikuisista). Useimmissa maissa määrä vaihtelee 0,3:sta 1 prosenttiin, mutta se on selvästi korkeampi Espanjassa (2,7 %) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (2 %).
A közelmúltbeli lakossági felmérések alapján úgy becsülik, hogy a kokaint körülbelül 10 millió európai145 próbálta már legalább egy alkalommal (életprevalencia), ami az összes felnőtt több mint 3%-át jelenti146. A bejelentett használatra vonatkozó országos adatok 0,5% és 6% között vannak, ezen belül az élen Olaszországgal (4,6%), Spanyolországgal (5,9%) és az Egyesült Királysággal (6,1%). Becslések szerint az elmúlt évben körülbelül 3,5 millió felnőtt használt kokaint, ami az összes felnőtt 1%-át jelenti. Az országos adatok a legtöbb országban a 0,3% és 1% közötti tartományban vannak, ugyanakkor az előfordulás Spanyolországban (2,7%) és az Egyesült Királyságban (2%) magasabb.
Ut fra nye nasjonale befolkningsundersøkelser kan det anslås at om lag 10 millioner europeere (145) har prøvd kokain minst én gang (livstidsprevalens), eller drøye 3 % av alle voksne (146). Nasjonale tall for rapportert bruk varierer mellom 0,5 % og 6 %, med Italia (4,6 %), Spania (5,9 %) og Storbritannia (6,1 %) i det øvre sjiktet. Det anslås ca. 3,5 millioner voksne har brukt kokain det siste året, noe som utgjør 1 % av alle voksne. Nasjonale tall i ligger i de fleste land mellom 0,3 % og 1 %, men prevalensen er høyere i Spania (2,7 %) og Storbritannia (2 %).
Na podstawie ostatnich krajowych badań ankietowych szacuje się, że około 10 milionów Europejczyków (145) przynajmniej raz w życiu zażywało kokainę, co stanowi ponad 3% wszystkich dorosłych osób (146). Dane krajowe dotyczące zgłoszonych przypadków zażywania wahają się od 0,5% do 6%, przy czym najwyższe wartości odnoszą się do Włoch (4,6%), Hiszpanii (5,9%) i Wielkiej Brytanii (6,1%). Szacuje się, że około 3,5 miliona dorosłych zażywało kokainę w ostatnim roku, co stanowi około 1% wszystkich osób dorosłych. Większość danych krajowych mieści się w przedziale od 0,3% do 1%, chociaż liczba osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, jest wyższa w Hiszpanii (2,7%) i w Wielkiej Brytanii (2%).
Pe baza anchetelor recente la nivelul populaţiei, se estimează că în jur de 10 milioane de europeni (145) au consumat cel puţin o dată această substanţă (consum pe parcursul vieţii), ceea ce reprezintă peste 3 % din totalul populaţiei adulte (146). Cifrele naţionale privind consumul raportat variază între 0,5 % şi 6 %, valorile cele mai mari înregistrându-se în Italia (4,6 %), Spania (5,9 %) şi în Regatul Unit (6,1 %). Se estimează că aproximativ 3,5 milioane de adulţi au consumat cocaină în ultimul an, reprezentând 1 % din totalul populaţiei adulte. În majoritatea ţărilor, cifrele naţionale variază între 0,3 % şi 1 %, deşi nivelurile de prevalenţă sunt mai ridicate în Spania (2,7 %) şi în Regatul Unit (2 %).
Na základe nedávnych celoštátnych prieskumov medzi obyvateľstvom sa odhaduje, že asi 10 miliónov Európanov (145) okúsilo kokaín najmenej raz (celoživotná prevalencia), čo predstavuje viac ako 3 % všetkých dospelých (146). Národné údaje o uvádzanom užívaní sa pohybujú medzi 0,5 % a 6 %, pričom Taliansko (4,6 %), Španielsko (5,9 %) a Spojené kráľovstvo (6,1 %) sú na hornom konci tohto rozpätia. Odhaduje sa, že asi 3,5 milióna dospelých užívalo kokaín v poslednom roku, čo predstavuje 1 % všetkých dospelých. Národné údaje sa vo väčšine krajín pohybujú medzi 0,3 % a 1 %, hoci úrovne prevalencie sú vyššie v Španielsku (2,7 %) a Spojenom kráľovstve (2 %).
Arrow 1 2 3 4 5 6 7 Arrow