cea – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 48 Résultats  ar2006.emcdda.europa.eu
  fig11-ro  
Clasamente în în funcţie de „extinderea consumului” au fost oferite de experţi din toate cele 25 de ţări membre UE, plus Bulgaria şi Norvegia. Comunitatea Francofonă şi cea Flamandă din Belgia au oferit evaluări separate, ridicând la 28 numărul total de răspunsuri.
Ratings on the 'extent of use' were provided by experts from all 25 EU countries plus Bulgaria and Norway. The French and Flemish Communities in Belgium provided separate ratings, bringing the total number of replies to 28.
Kasutusulatuse hinnangud saadeti ELi kõigi 25 liikmesriigi ekspertidelt, samuti Bulgaariast ja Norrast. Belgia prantsuse ja flaami kogukond saatsid eraldi hinnangud, mistõttu vastuste koguarv on 28.
  Figura 11  
Clasamente în în funcţie de „extinderea consumului” au fost oferite de experţi din toate cele 25 de ţări membre UE, plus Bulgaria şi Norvegia. Comunitatea Francofonă şi cea Flamandă din Belgia au oferit evaluări separate, ridicând la 28 numărul total de răspunsuri.
Ratings on the 'extent of use' were provided by experts from all 25 EU countries plus Bulgaria and Norway. The French and Flemish Communities in Belgium provided separate ratings, bringing the total number of replies to 28.
Les notes concernant l’«étendue de l’usage» ont été fournies par les experts des 25 États membres plus la Bulgarie et la Norvège. En Belgique, les communautés française et flamande ont transmis des notes distinctes, ce qui porte le nombre total des réponses à 28.
Ranglisten zum „Umfang des Einsatzes“ wurden von Experten aller 25 EU‑Länder sowie aus Bulgarien und Norwegen vorgelegt. Die Gesamtzahl der Rückmeldungen beträgt 28, da die französische und die flämische Gemeinschaft in Belgien getrennte Ranglisten vorgelegt haben.
Sobre la «extensión del consumo» se pronunciaron expertos de los 25 países de la UE más Bulgaria y Noruega. La comunidad francesa y la flamenca de Bélgica respondieron por separado, lo que se tradujo en un total de 28 respuestas.
Le informazioni sull’ “entità dell’uso” sono state fornite da esperti dei 25 Stati membri dell’UE più Bulgaria e Norvegia. Le comunità francese e fiamminga del Belgio hanno fornito informazioni separate, il che porta a 28 il numero totale di risposte.
As classificações relativas ao “âmbito de aplicação” foram fornecidas por peritos de todos os 25 Estados-Membros da UE, da Bulgária e da Noruega. As comunidades francesa e flamenga da Bélgica forneceram classificações em separado, o que elevou o número total de respostas a 28.
Στοιχεία σχετικά με το «εύρος εφαρμογής» παρασχέθηκαν από εμπειρογνώμονες και από τα 25 κράτη μέλη, καθώς και από τη Βουλγαρία και τη Νορβηγία. Η γαλλική και η φλαμανδική κοινότητα του Βελγίου προσκόμισαν ξεχωριστά στοιχεία, γεγονός που ανεβάζει τον συνολικό αριθμό των απαντήσεων σε 28.
Een classificatie over “de mate van gebruik” is verschaft door deskundigen uit alle 25 EU-landen plus Bulgarije en Noorwegen. De Franse en Vlaamse Gemeenschappen in België hebben een aparte classificatie verschaft, hetgeen het totaal aantal antwoorden op 28 brengt.
Hodnocení o „rozsahu uplatnění“ opatření poskytli experti ze všech 25 zemí EU a Bulharska a Norska. V Belgii hodnocení vypracovalo Francouzské a Vlámské společenství zvlášť, celkem tedy bylo poskytnuto 28 odpovědí.
Vurderinger af ”brugens omfang” blev indgivet af eksperter fra alle 25 EU-lande plus Bulgarien og Norge. Det franske og det flamske fællesskab i Belgien indgav hver især en vurdering, og det samlede antal svar var således 28.
Kasutusulatuse hinnangud saadeti ELi kõigi 25 liikmesriigi ekspertidelt, samuti Bulgaariast ja Norrast. Belgia prantsuse ja flaami kogukond saatsid eraldi hinnangud, mistõttu vastuste koguarv on 28.
Tiedot toimien käytön laajuudesta saatiin kaikkien 25 jäsenvaltion asiantuntijoilta sekä Bulgariasta ja Norjasta. Belgian ranskankielinen ja flaaminkielinen alue toimittivat omat tietonsa erikseen, joten vastauksia saatiin kaikkiaan 28.
Az „igénybevétel mértékével” kapcsolatos besorolásokat mind a 25 tagállam plusz Bulgária és Norvégia szakértői bocsátottak rendelkezésre. A belgiumi francia és flamand közösség egymástól független besorolásokat adott át, amivel az összes válasz száma 28-ra nőtt.
Eksperter fra alle de 25 EU-landene pluss Bulgaria og Norge la fram tall om ”grad av bruk”. Den fransktalende og den flamsktalende delen av Belgia framla tall separat, så det totale antall er oppe i 28.
Wskaźniki dotyczące “zakresu stosowania” wpłynęły od ekspertów z wszystkich 25 państw UE plus Bułgarii i Norwegii. Francuskie i flamandzkie społeczności w Belgii dostarczyły oddzielne wskaźniki dostarczając łączną liczbę odpowiedzi wynoszącą 28.
Ohodnotenie „rozšíreného užívania“ poskytli odborníci zo všetkých 25 krajín EÚ, z Bulharska a Nórska. Flámska a francúzsky hovoriaca komunita z Belgicka poskytli oddelené ohodnotenia, čo predstavuje celkový počet 28 odpovedí.
Ocene o ”razširjenosti uporabe” so posredovali strokovnjaki iz vseh 25 držav EU ter iz Bolgarije in Norveške. Francoska in flamska skupnost v Belgiji sta posredovali vsaka svojo lestvico, tako da je škupno število odgovorov 28.
Uppgifter om “omfattningen av användning” lämnades av experter från samtliga 25 EU-länder plus Bulgarien och Norge. De franska och flamländska språkgemenskaperna i Belgien lämnade separata uppgifter, vilket gör att totala antalet svar uppgår till 28.
'Kullanım derecesi' değerlendirmeleri AB üyesi 25 ülkenin tümünden ve Bulgaristan ile Norveç'ten uzmanlar tarafından sağlanmıştır. Belçika'daki Fransız ve Flaman toplulukları ayrı değerlendirmeler sunduklarından toplam yanıt sayısı 28 olmuştur.
Novērtējumu par “izmantošanas apjomu” iesniedza eksperti no visām 25 ES valstīm, kā arī no Bulgārijas un Norvēģijas. Franču un flāmu kopienas Beļģijā deva atsevišķu novērtējumu, sastādot kopā 28 novērtējumus.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Creşterea recentă a numărului de cazuri de infecţie cu HIV raportate în unele ţări este confirmată în cea mai mare parte de datele disponibile privind seroprevalenţa, deşi aceste date sugerează că respectivele ţări nu sunt singurele în care este necesară o precauţie crescută.
The recent increases in HIV in some countries recorded in the case reporting data are mostly confirmed by the available seroprevalence data, although the latter would suggest that these are not the only countries in which increased vigilance is necessary.
Les hausses récemment enregistrées dans le nombre de cas de VIH signalés dans certains pays sont, pour la plupart, confirmées par les données disponibles sur la séroprévalence. Cependant, ces dernières donnent à penser que ce ne sont pas les seuls pays qui requièrent une vigilance accrue.
Die jüngsten in den Berichten einiger Länder über HIV-Fälle verzeichneten Anstiege werden zumeist durch die verfügbaren Seroprävalenzdaten bestätigt, die jedoch belegen, dass eine erhöhte Wachsamkeit nicht nur in diesen Ländern geboten ist.
Los recientes incrementos de los casos de VIH que revelan los informes de algunos países se confirman, en su mayoría, por los datos de seroprevalencia disponibles, aunque esta información sugiere que estos países no son los únicos donde es necesario aumentar el control.
I recenti aumenti di casi di HIV in alcuni paesi, registrati dai dati sulle segnalazioni dei casi, sono perlopiù confermati dai dati disponibili sulla sieroprevalenza, nonostante questi ultimi facciano supporre che non sono soltanto questi paesi a necessitare di maggiori misure di vigilanza.
Os recentes aumentos registados na notificação de casos de infecção pelo VIH em alguns países são, na sua maioria, confirmados pelos dados disponíveis sobre a prevalência desta infecção, embora estes últimos sugiram que tais países não são os únicos a exigir maior vigilância.
Οι πρόσφατες αυξήσεις του HIV σε ορισμένες χώρες, οι οποίες καταγράφονται από τα στοιχεία αναφοράς περιπτώσεων, επιβεβαιώνονται σε μεγάλο βαθμό από τα διαθέσιμα στοιχεία για τον επιπολασμό οροθετικότητας, μολονότι από τα τελευταία προκύπτει ότι οι εν λόγω χώρες δεν είναι οι μόνες στις οποίες απαιτείται αυξημένη επαγρύπνηση.
De recente stijgingen in het aantal gerapporteerde HIV-gevallen in sommige landen worden over het algemeen bevestigd door de beschikbare seroprevalentiegegevens, al lijken die laatste erop te duiden dat niet alleen in die landen verscherpte waakzaamheid geboden is.
Nedávný nárůst počtu případů HIV zaznamenaný v některých zemích v rámci hlášení případů je většinou potvrzen dostupnými údaji o séroprevalenci, ačkoli tyto údaje naznačují nutnost zvýšené opatrnosti i v jiných zemích.
De nylige stigninger, der er registreret i caserapporterne vedrørende hiv i nogle lande, bekræftes i de fleste tilfælde af de foreliggende seroprævalensdata, selv om sidstnævnte viser, at dette ikke er de eneste lande, hvor en øget agtpågivenhed er nødvendig.
Kättesaadavad seropositiivsuse andmed kinnitavad suures osas aruandluse andmetes registreeritud HIV juhtude arvu hiljutist suurenemist mõnes riigis, kuid seropositiivsuse andmed annavad alust arvata, et kõrgendatud valvsus on vajalik ka teistes riikides peale kõnealuste.
Saatavilla olevat levinneisyystiedot vahvistavat useimmiten joidenkin maiden ilmoittaman hiv-tapausten viimeaikaisen lisääntymisen, joskin ne myös viittaavat siihen, etteivät kyseiset maat ole ainoita, joissa valppautta on lisättävä.
A HIV-esetek bejelentésében egyes országokban feljegyzett közelmúltbeli növekedéseket a rendelkezésre álló szérumbeli előfordulási adatok többnyire megerősítik, bár utóbbiak arra is felhívják a figyelmet, hogy nemcsak ezekben az országokban van szükség fokozott éberségre.
Den senere tids økning av HIV som noen land har registrert, underbygges av tilgjengelige seroprevalenstall, selv om disse tyder på at disse landene ikke er alene om å ha behov for økt årvåkenhet.
Potwierdzeniem odnotowanego ostatnio w niektórych krajach wzrostu liczby zakażeń HIV, o którym świadczą dane ze zgłoszonych przypadków, są przede wszystkim dostępne dane seroepidemiologiczne, chociaż mogą one wskazywać potrzebę zachowania wzmożonej czujności także w innych krajach.
Nedávne zvýšenia HIV v niektorých krajinách registrované v údajoch o prípadoch sú väčšinou potvrdené dostupnými údajmi o séroprevalencii, hoci tieto údaje naznačujú, že toto nie sú jediné krajiny, v ktorých je potrebná zvýšená ostražitosť.
Nedavna povečanja števila okužb z virusom HIV v nekaterih državah, zabeležena v podatkih o prijavljenih primerih, so večinoma potrjena z razpoložljivimi podatki o seroprevalenci, čeprav ti kažejo, da te države niso edine, kjer bi bila potrebna dodatna previdnost.
I fallrapporteringen har vissa länder redovisat ökningar av antalet anmälda hiv-fall och dessa uppgifter bekräftas till stor del av de tillgängliga uppgifterna om seroprevalens, även om de senare tyder på att det inte enbart är i dessa länder man bör vara extra vaksam.
Bazı ülkelerde vaka raporlama verilerinde kayıtlı bulunan HIV’deki yeni artışlar, her ne kadar mevcut seroprevalans verileri daha fazla tedbir gerektiren ülkelerin yalnızca bunlar olmadığını gösterse de, çoğunlukla eldeki seroprevalans verileriyle teyit edilmektedir.
Neseno HIV izplatības pieaugumu dažās valstīs, ko apliecina HIV gadījumu atskaites, pieejamie serozās izplatības dati lielākoties apstiprina, lai gan tie liecina, ka šīs valstis nav vienīgās, kur būtu jāpaaugstina modrība.
  Capitolul 3: Canabis  
În 2004, un număr estimat de 12 800 de capturi în Uniunea Europeană şi ţările candidate a dus la recuperarea a aproximativ 22 de milioane de plante de canabis şi 9,5 tone de plante de canabis, Turcia reprezentând ţara cu cea mai mare cantitate capturată (46).
In 2004, an estimated 12 800 seizures in the EU and candidate countries resulted in the recovery of about 22 million cannabis plants and 9.5 tonnes of cannabis plants, with Turkey accounting for the greatest quantities seized (46). The number of seizures of cannabis plants has increased since 1999 and, based upon data from reporting countries, continued to increase in 2004.
En 2004, on estime le nombre de saisies dans l'UE et dans les pays candidats à 12 800, soit quelques 22 millions de plants de cannabis et 9,5 tonnes de plants de cannabis récupérés, la Turquie enregistrant les quantités saisies les plus élevées (46). Le nombre de saisies de plants de cannabis a progressé depuis 1999 et, sur la base des données fournies par les pays déclarants, il a poursuivi son ascension en 2004.
Im Jahr 2004 wurden bei schätzungsweise 12 800 Sicherstellungen in der EU und den Kandidatenländern etwa 22 Mio. Cannabispflanzen beschlagnahmt, das entspricht einer Menge von etwa 9,5 Tonnen. Dabei entfiel der größte Anteil der sichergestellten Mengen auf die Türkei (46). Die Zahl der Sicherstellungen von Cannabispflanzen ist seit 1999 gestiegen. Den Angaben der Berichtsländer zufolge setzte sich dieser Anstieg im Jahr 2004 fort.
En 2004, se estima que en la UE y en los países candidatos se llevaron a cabo 12 800 incautaciones, lo que supuso la aprehensión de aproximadamente 22 millones de plantas de cannabis, correspondientes a 9,5 toneladas, siendo Turquía el país donde se llegaron a aprehender las mayores cantidades (46). El número de incautaciones de plantas de cannabis ha aumentado desde 1999 y, en base a los datos facilitados por los países, siguió incrementándose en 2004.
Nel 2004 i 12 800 sequestri segnalati negli Stati membri dell’UE e nei paesi candidati all’adesione hanno consentito di recuperare circa 22 milioni di piante di cannabis, pari a 9,5 tonnellate; i quantitativi più ingenti di sostanze prelevate sono stati riferiti dalla Turchia (46). Il numero di sequestri di piante di cannabis è aumentato dal 1999 e, secondo quanto riferito dagli Stati membri, ha continuato a crescere nel 2004.
Em 2004, um número estimado de 12 800 apreensões na UE e nos países candidatos levou à apreensão de cerca de 22 milhões de plantas de cannabis, equivalentes a 9,5 toneladas, sendo a Turquia responsável pelas maiores quantidades apreendidas (46). O número de plantas de cannabis apreendidas tem vindo a crescer desde 1999 e segundo os dados dos países que comunicaram informações, continuou a aumentar em 2004.
Το 2004 οι 12 800 κατασχέσεις που υπολογίζεται ότι έγιναν στην ΕΕ και στις υποψήφιες χώρες είχαν ως αποτέλεσμα την κατάσχεση περίπου 22 εκατομμυρίων φυτών κάνναβης και 9,5 τόνων φυτών κάνναβης, με τις μεγαλύτερες ποσότητες να κατάσχονται στην Τουρκία (46). Ο αριθμός των κατασχέσεων φυτών κάνναβης παρουσιάζει αύξηση από το 1999 και, βάσει των στοιχείων από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, συνέχισε να αυξάνεται το 2004.
In 2004 resulteerden de naar schatting 12 800 vangsten in de EU- en kandidaat-lidstaten in de inbeslagname van ongeveer 22 miljoen cannabisplanten met een totaalgewicht van 9,5 ton, waarbij Turkije de grootste hoeveelheid voor zijn rekening nam (46). Het aantal vangsten van cannabisplanten is sinds 1999 gestegen en is, op basis van de verstrekte gegevens, in 2004 blijven stijgen.
V roce 2004 bylo v EU a v kandidátských zemích při 12 800 záchytech zadrženo 22 milionů kusů rostlin konopí o hmotnosti 9,5 tuny. Největší objem záchytů byl zaznamenán v Turecku (46). Počet zadržených rostlin konopí se od roku 1999 zvyšuje a podle dostupných údajů k jeho nárůstu nadále docházelo i v roce 2004.
I 2004 førte skønsmæssigt 12 800 beslaglæggelser i EU og kandidatlandene til konfiskation af ca. 22 millioner cannabisplanter og 9,5 tons cannabisplanter, hvor Tyrkiet tegnede sig for de største mængder, der blev beslaglagt (46). Antallet af beslaglæggelser af cannabisplanter er steget siden 1999 og er – på grundlag af data fra de indberettende lande – fortsat med at stige i 2004.
2004. a oli ELis ja kandidaatriikides hinnanguliselt 12 800 konfiskeerimist, mille käigus saadi kätte umbes 22 miljonit kanepitaime ja 9,5 tonni kanepitaimi, kusjuures konfiskeeritud koguste poolest oli esikohal Türgi.(46) Kanepitaimede konfiskeerimiste arv on 1999. a alates kasvanud ning see kasv jätkus 2004. aastal.
EU:ssa ja ehdokasvaltioissa vuonna 2004 tehdyissä noin 12 800 takavarikossa otettiin haltuun noin 22 miljoonaa kannabiskasvia ja 9,5 tonnia kasveja. Suurimmat määrät takavarikoitiin Turkissa (46). Kannabiskasvitakavarikkojen lukumäärä on kasvanut vuodesta 1999 lähtien, ja tietoja raportoineiden maiden ilmoitusten perusteella kasvu jatkui vuonna 2004.
2004-ben az EU-ban és a tagjelölt országokban történt, 12 800-ra becsült lefoglalás körülbelül 22 millió kannabisznövény, illetve 9,5 tonnányi kannabisznövény megtalálásához vezetett, a lefoglalt mennyiségeket tekintve Törökországgal az élen46. A kannabisznövények lefoglalásainak száma 1999 óta emelkedett, és – e jelentéstevő országok adatai alapján – ez az emelkedés 2004-ben is folytatódott.
De anslagsvis 12 800 beslagene som ble gjort i EU og søkerlandene i 2004, omfatter ca. 22 millioner cannabisplanter, eller 9,5 tonn. De største beslagene ble gjort i Tyrkia (46). Antallet beslag av cannabisplanter har økt siden 1999, og ut fra innrapporterte data fortsetter økningen i 2004.
Ocenia się, że w 2004 r. w UE miało miejsce 12 800 przypadków konfiskaty, w wyniku których przejęto około 22 milionów roślin konopi indyjskich i 9,5 t roślin konopi indyjskich, z czego większość przypadała na Turcję (46). Liczba przypadków konfiskaty roślin konopi indyjskich wzrosła od 1999 r. i, według danych z krajów objętych sprawozdaniem, w 2004 r. nadal rosła.
Odhadovaných 12 800 zachytení v EÚ a v kandidátskych krajinách v roku 2004 malo za následok získanie 22 miliónov rastlín kanabisu a 9,5 ton rastlín kanabisu, z čoho Turecko predstavovalo najväčšie zachytené množstvá (46). Počet zachytení rastlín kanabisu sa od roku 1999 zvýšil a na základe údajov z krajín, ktoré poskytli správy, zvyšovanie pokračovalo aj v roku 2004.
Leta 2004 je ocenjeno število 12.800 zasegov v EU in državah kandidatkah pomenilo zaseg približno 22 milijonov rastlin konoplje in 9,5 tone rastlin konoplje, pri čemer je bila v Turčiji zasežena največja količina (46). Število zasegov rastlin konoplje se je po letu 1999 povečevalo in se je po podatkih iz držav poročevalk povečevalo vse do leta 2004.
Under 2004 ledde uppskattningsvis 12 800 antal beslag i EU och kandidatländerna till att cirka 22 miljoner cannabisplantor eller 9,5 ton cannabisplantor konfiskerades där Turkiet stod för den största beslagtagna mängden (46). Antalet beslag av cannabisplantor har ökat sedan 1999 och baserat på uppgifter från rapporterande länder fortsätter denna trend under 2004.
2004 yılında, AB ile aday ülkelerdeki tahmini 12.800 ele geçirme, 22 milyon kenevir bitkisi ile 9,5 ton kenevir bitkisinin bulunmasıyla sonuçlanırken, en büyük miktarlar Türkiye’de ele geçirilmiştir (46). Kenevir bitkisi ele geçirmelerinin sayısı 1999’dan beri artmış ve rapor eden ülkelerden alınan veriler temel alındığında, 2004’te de artmaya devam etmiştir.
ES un kandidātvalstīs 2004. gadā ir bijuši aptuveni 12 800 atsavināšanas gadījumu, konfiscējot apmēram 22 miljonus kaņepju stādu un 9,5 tonnas kaņepju stādu, no kuriem lielākais daudzums ir konfiscēts Turcijā (46). Kaņepju stādu atsavināšanas gadījumu skaits kopš 1999. gada ir pieaudzis un, pamatojoties uz ziņojumā aplūkoto valstu datiem, ir turpinājis augt arī 2004. gadā.
  Capitolul 3: Canabis  
În Regatul Unit, consumul recent de canabis în rândul adulţilor tineri (cu vârste între 15 şi 34 de ani) a înregistrat valoarea cea mai mare din Europa la începutul anilor 1990, dar a scăzut uşor din 1998 până în 2004/2005 (67), în timp ce în Spania şi Franţa ratele de consum au atins recent (în 2002 sau 2003) valorile înregistrate în Regatul Unit (Figura 3).
In the United Kingdom, recent cannabis use among young adults (aged 15–34) was the highest in Europe in the early 1990s but slowly declined from 1998 to 2004/05 (67), while in Spain and France rates have recently (2002 or 2003) reached those in found in the United Kingdom (Figure 3). Similar high prevalence levels are also reported for the Czech Republic.
Au Royaume-Uni, la consommation récente de cannabis chez les jeunes adultes (15 à 34 ans) était la plus élevée d'Europe au début des années 1990, mais a lentement reculé entre 1998 et 2004-2005 (67), alors qu'en Espagne et en France, les taux ont récemment (2002 ou 2003) atteint ceux observés au Royaume‑Uni (Figure 3). Des niveaux similaires de prévalence élevée sont également rapportés par la République tchèque.
Zu Beginn der 90er Jahre verzeichnete das Vereinigte Königreich beim jüngsten Cannabiskonsum (Konsum in den letzten 12 Monaten) unter jungen Erwachsenen (im Alter von 15 bis 34 Jahren) die europaweit höchsten Raten, die jedoch von 1998 bis 2004/2005 (67) leicht zurückgingen, während die Konsumraten in Spanien und Frankreich in den letzten Jahren (2002 bzw. 2003) ebenso hoch waren wie im Vereinigten Königreich (Abbildung 3). Ähnlich hohe Prävalenzraten wurden aus der Tschechischen Republik gemeldet.
A principios de los años noventa, las mayores tasas de consumo reciente de cannabis entre los adultos jóvenes (de entre 15 y 34 años) correspondían al Reino Unido, si bien fueron descendiendo paulatinamente a partir de 1998 hasta 2004/2005 (67), mientras que en España y Francia las tasas han alcanzado recientemente (en 2002 o 2003) los antiguos niveles del Reino Unido (gráfico 3). La República Checa también informa de niveles de prevalencia similares.
Nel Regno Unito il consumo recente di cannabis tra i giovani adulti (15–34 anni) era il più alto in Europa all’inizio degli anni Novanta, ma ha fatto registrare un graduale declino tra il 1998 e il 2004-2005 (67), mentre in Spagna e in Francia le percentuali segnalate hanno raggiunto di recente (2002 o 2003) quelle del Regno Unito (grafico 3). Dati analogamente alti sulla prevalenza vengono riferiti anche dalla Repubblica ceca.
No Reino Unido, o consumo recente de cannabis entre os jovens adultos (15 a 34 anos) foi o mais elevado da Europa no início da década de 90, mas diminuiu lentamente entre 1998 e 2004/2005 (67), embora em Espanha e França as taxas de consumo tenham atingido, recentemente (2002 ou 2003), os valores registados no Reino Unido (Figura 3). Registaram-se níveis de prevalência igualmente elevados na República Checa.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, τα ποσοστά της πρόσφατης χρήσης κάνναβης στους νεαρούς ενηλίκους (ηλικίας 15–34) ήταν τα υψηλότερα στην Ευρώπη στις αρχές της δεκαετίας του 1990, αλλά μειώθηκαν σιγά-σιγά από το 1998 έως το 2004/05 (67), ενώ στην Ισπανία και τη Γαλλία τα ποσοστά προσφάτως (2002 ή 2003) προσέγγισαν εκείνα του Ηνωμένου Βασιλείου (Διάγραμμα 3). Παρόμοια υψηλά επίπεδα επικράτησης αναφέρονται επίσης για την Τσεχική Δημοκρατία.
In het Verenigd Koninkrijk was het percentage voor recent cannabisgebruik onder jongvolwassenen (15-34 jaar) begin jaren negentig het hoogst van Europa, maar dit is in de periode van 1998 tot 2004/2005 (67) langzaam gedaald, terwijl de percentages in Spanje en Frankrijk recentelijk (2002 of 2003) het zelfde niveau bereikten dat in het Verenigd Koninkrijk werd aangetroffen (Figuur 3). Ook voor Tsjechië worden vergelijkbaar hoge prevalentieniveaus gemeld.
Ve Spojeném království bylo nedávné užití konopí u mladých dospělých (ve věku 15–34 let) nejvyšší v Evropě na počátku 90. let 20. století, avšak v období mezi lety 1998 a 2004/2005 se mírně snižovalo (67), zatímco údaje ze Španělska a Francie v nedávné době (2002 či 2003) dosáhly úrovní zjištěných ve Spojeném království (obr. 3). Podobně vysoká prevalence je hlášena rovněž z České republiky.
I Det Forenede Kongerige var nylig brug af cannabis blandt unge voksne (15–34 år) den højeste i Europa i begyndelsen af 1990'erne, men faldt langsomt fra 1998 til 2004/2005 (67), mens udbredelsen i Spanien og Frankrig for nylig (2002 eller 2003) er nået op på samme niveau som i Det Forenede Kongerige (figur 3). En lignende høj udbredelse er også angivet for Tjekkiet.
Ühendkuningriigis oli hiljutise kanepi tarbimise määr noorte täiskasvanute (vanuses 15–34) hulgas 1990aastate algul kõige kõrgem kogu Euroopas, kuid vähenes aeglaselt ajavahemikul 1998 kuni 2004/2005.(67) Vastav määr Hispaanias ja Prantsusmaal on aga viimasel ajal (2002 või 2003) tõusnud Ühendkuningriigi tasemele (joonis 3). Sama suurest määrast teatas ka Tšehhi Vabariik.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa kannabista äskettäin käyttäneiden nuorten aikuisten (15–34-vuotiaat) osuus oli 1990-luvun alussa Euroopan korkein, mutta se laski vähitellen vuodesta 1998 vuosiin 2004 ja 2005 (67). Espanjassa ja Ranskassa osuudet ovat hiljattain (vuosina 2002 tai 2003) kohonneet Yhdistyneen kuningaskunnan tasolle (kaavio 3). Yhtä korkeita levinneisyyslukuja raportoidaan Tšekistä.
Az 1990-es évek elején Európán belül az Egyesült Királyságban volt a legmagasabb a fiatal felnőttek körében (15–34 évesek) mért közelmúltbeli kannabiszhasználat, de ez 1998-tól 2004/05-ig lassan csökkent67, és eközben a spanyolországi és franciaországi arányok nemrég (2002-ben vagy 2003-ban) utolérték az Egyesült Királyságban tapasztaltakat (Figure 3). Csehországból hasonlóan magas előfordulási szinteket jelentenek.
Storbritannia hadde høyest nyere bruk av cannabis blant unge voksne (i aldersgruppen 15-34) i Europa på begynnelsen av 1990-tallet, men prevalensen gikk sakte ned fra 1998 til 2004-05 (67). I Spania og Frankrike har imidlertid nivået nylig (2002 eller 2003) nådd samme nivå som i Storbritannia (figur 3). Den tsjekkiske republikk har rapportert om tilsvarende høye prevalenstall.
W Wielkiej Brytanii zażywanie konopi indyjskich w ostatnim okresie przez młodych dorosłych (w wieku 15–34 lata) osiągnęło na początku lat 90-tych najwyższy poziom w Europie, ale powoli spadało w latach 1998–2004/05. (67), podczas gdy w Hiszpanii i we Francji poziom ten ostatnio (w 2002 lub 2003 r.) zrównał się z poziomem w Wielkiej Brytanii (wykres 3). Równie wysoki poziom rozpowszechnienia odnotowuje się w Czechach.
V Spojenom kráľovstve bolo v nedávnej minulosti užívanie kanabisu medzi mladými dospelými (vo veku 15 – 34 rokov) najvyššie v Európe začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia, ale pomaly klesalo od roku 1998 do roku 2004/2005 (67), kým v Španielsku a Francúzsku dosiahli miery v nedávnej minulosti (2002 alebo 2003) hodnoty, ktoré sa zistili v Spojenom kráľovstve (obrázok 3). Podobné vysoké úrovne prevalencie sa tiež uvádzali pre Českú republiku.
V Združenem kraljestvu je bilo nedavno uživanje med mlajšimi odraslimi (v starosti od 15 do 34 let) na začetku 90. let najvišje v Evropi, ki pa se je od leta 1998 do 2004/5 počasi zmanjševalo (67), medtem ko so v Španiji in Franciji odstotki pred kratkim (2002 ali 2003) dosegli odstotke iz Združenega kraljestva (prikaz 3). O podobno visokih odstotkih razširjenosti poročajo tudi iz Češke republike.
I Storbritannien var siffran för antalet unga vuxna (15-34 år) som sagt sig nyligen ha använt cannabis den högsta i Europa under det tidiga 90-talet men minskade långsamt från 1998 till 2004/05 (67), medan siffrorna i Spanien och Frankrike nyligen (2002 eller 2003) nådde samma nivå som i Storbritannien (Figur 3). Samma höga prevalensnivåer rapporteras också från Tjeckien.
Birleşik Krallık'ta, genç yetişkinler (15-34 yaş) arasında yakın zamanda esrar kullanımı 1990’ların başında Avrupa’nın en yükseğiydi ama bu oranlar 1998’den 2004/05’e kadar yavaş yavaş düşerken (67) İspanya ve Fransa’daki oranlar yakın zamanda (2002 veya 2003) Birleşik Krallık'ınkilere ulaşmıştır (Şekil 3). Çek Cumhuriyeti için de benzer yüksek yaygınlık düzeyleri rapor edilmektedir.
Apvienotajā Karalistē 90. gadu sākumā bija Eiropā lielākais neseno lietotāju skaits gados jaunu (15–34 gadus vecu) pieaugušo vidū, bet laikposmā no 1998. līdz 2004./2005. gadam tas ir pakāpeniski samazinājies (67), savukārt Spānijā un Francijā šie rādītāji nesen (2002. vai 2003. gadā) ir sasnieguši Apvienotās Karalistes rādītājus (3. attēls). Tikpat augsts izplatības līmenis ir konstatēts arī Čehijā.
  Capitolul 3: Canabis  
În aproape toate ţările pentru care există date disponibile, proporţia pacienţilor noi înregistraţi ca solicitând tratament pentru consumul de canabis este mai mare decât proporţia tuturor pacienţilor; în câteva ţări proporţiile sunt aproximativ egale (74). Cea mai mare cerere de tratament pentru consumul de canabis se înregistrează în servicii de ambulatoriu (75).
In almost all countries for which data are available, the proportion of new clients reported as seeking treatment for cannabis use is higher than the proportion of all clients; in a few countries the proportions are roughly equal (74). The greatest demand for treatment for cannabis use is in outpatient settings (75).
Dans la quasi-totalité des pays pour lesquels des données sont disponibles, le nombre de nouveaux patients déclarés en demande de traitement pour usage de cannabis est supérieur à celui de l'ensemble des patients. Les proportions sont sensiblement les mêmes dans quelques pays (74). La demande la plus élevée de traitement pour usage de cannabis porte sur les structures de soins ambulatoires (75).
In fast allen Ländern, für die Daten verfügbar sind, ist der Anteil der Patienten, die wegen Cannabisabhängigkeit eine Behandlung in Anspruch nehmen, bei den Erstpatienten höher als bei den Patienten insgesamt. In einigen wenigen Ländern sind die Anteile in etwa gleich hoch (74). Die größte Nachfrage nach Therapien wegen Cannabisproblemen wird in ambulanten Behandlungseinrichtungen verzeichnet (75).
En casi todos los países que han facilitado datos, el porcentaje de pacientes que solicitan tratamiento por consumo de cannabis es mayor entre los nuevos pacientes que entre el total de pacientes, con escasas excepciones, en que los porcentajes se aproximan (74). La mayor demanda de tratamiento por consumo de cannabis se da en entornos ambulatorios (75).
Nella quasi totalità dei paesi per i quali sono disponibili dati, la proporzione di nuovi pazienti che chiedono un trattamento per consumo di cannabis è maggiore rispetto al numero complessivo di pazienti, con l’eccezione di pochi Stati in cui il rapporto è più o meno lo stesso (74). Il maggior numero di richieste di trattamento per consumo di cannabis è rivolta ai centri che erogano un servizio in regime ambulatoriale (75).
Em quase todos os países com dados disponíveis, a percentagem de novos utentes que procuraram tratamento por este motivo é superior à percentagem do total de utentes; em alguns países, as percentagens são aproximadamente iguais (74). A maior procura de tratamento por consumo de cannabis verifica-se nos centros de tratamento em regime ambulatório (75).
Σε όλες τις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, το ποσοστό των ατόμων που αναφέρεται ότι ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη είναι υψηλότερο από το συνολικό ποσοστό των ατόμων υπό θεραπεία, με λιγοστές μόνον εξαιρέσεις, όπου τα ποσοστά είναι περίπου ίσα (74). Η μεγαλύτερη ζήτηση για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη παρουσιάζεται σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής (75).
In vrijwel alle landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, is het percentage cliënten dat voor cannabis in behandeling gaat hoger onder nieuwe cliënten dan onder alle cliënten; in enkele landen is de verhouding min of meer 50:50 (74). De vraag naar behandeling voor cannabisgebruik is het grootst in de extramurale zorg (75).
Téměř ve všech zemích, z nichž jsou údaje k dispozici, je podíl klientů, kteří vyhledali léčbu v souvislosti s užíváním konopí, vyšší u nových klientů než u všech klientů; v několika málo zemích jsou však příslušná procenta zhruba stejná (74). V případě konopí je největší poptávka po ambulantní léčbě (75).
I næsten alle lande, for hvilke der foreligger data, er andelen af nye klienter, der angives at have søgt behandling for cannabisbrug, højere end andelen af alle klienter; i nogle få lande er andelene stort set lige store (74). Den største efterspørgsel efter behandling for cannabisbrug er i forbindelse med ambulant behandling (75).
Peaaegu kõikides riikides, mille kohta andmed on kättesaadavad, on kanepi tõttu ravi taotlevate patsientide osakaal uute patsientide hulgas suurem kui kõikide patsientide hulgas kokku; mõnes riigis on need arvud laias laastus võrdsed.(74) Kõige suurem on kanepitarbimisega seotud ravinõudlus ambulatoorsetes ravikeskustes.(75)
Kaikissa maissa, joista tietoja on saatavilla, kannabiksen käytön takia hoitoon hakeutuvien asiakkaiden osuus on korkeampi uusien asiakkaiden joukossa kuin kaikkien asiakkaiden joukossa, lukuun ottamatta muutamaa poikkeusta, joissa nämä osuudet ovat lähes samat (74). Kannabikseen liittyvä hoidon kysyntä on suurin avohoidossa (75).
Szinte minden olyan országban, ahonnan adatokkal rendelkezünk, a kannabiszhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező páciensek aránya magasabb az új páciensek között, mint az összes páciens között; néhány országban ezek az arányok nagyjából megegyeznek74. A kannabiszhasználat miatt a legnagyobb kezelési igény a járóbeteg-ellátásban jelentkezik75.
I nesten alle land som har lagt fram data, er andelen som søker behandling for cannabisbruk blant nye klienter høyere enn blant alle klienter, med unntak av et par land der andelene er omtrent like store (74). Det mest etterspurte behandlingstilbudet for cannabisbruk er poliklinisk behandling (75).
W prawie wszystkich krajach, z których uzyskano dane, odsetek pacjentów zgłaszających się na leczenie w związku z zażywaniem konopi indyjskich jest wyższy wśród pacjentów nowych niż u wszystkich pacjentów, z kilkoma jedynie wyjątkami, gdzie te proporcje są prawie równe (74). Największe zapotrzebowanie na leczenie z powodu zażywania konopi indyjskich dotyczy terapii w systemie ambulatoryjnym (75).
V takmer všetkých krajinách, pre ktoré sú k dispozícii údaje, podiel nových klientov , o ktorých sa uvádza, že vyhľadali liečenie kvôli užívaniu kanabisu, je vyšší ako podiel všetkých klientov; v niekoľkých krajinách sú tieto podiely zhruba rovnaké (74). Najväčší dopyt po liečbe kvôli užívaniu kanabisu je v ambulantných zariadeniach (75).
V skoraj vseh državah, za katere so na voljo podatki, je zabeleženi delež novih uživalcev, ki iščejo zdravljenje zaradi uživanja konoplje, večji od deleža vseh uživalcev, samo v nekaj državah je delež približno enak (74). Največje povpraševanje po zdravljenju zaradi uživanja konoplje je v izvenbolnišničnih okoljih (75).
I nästan alla länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter är andelen klienter som söker behandling för cannabismissbruk högre bland nya klienter än bland klienterna totalt, utom i några få fall, där andelarna är ungefär lika stora (74). Den största efterfrågan på behandling för cannabismissbruk möter man i öppenvården (75).
Veri bulunan neredeyse tüm ülkelerde, esrar için tedavi görmek istediği rapor edilen yeni hastaların oranı tüm hastaların oranından daha yüksektir; bir kaç ülkede oranlar kabaca eşittir (74). Esrar kullanımı için en fazla tedavi talebi ayakta tedavi şeklindedir (75).
Gandrīz visās valstīs, par kurām ir pieejami dati, to pacientu skaits, kas vēlas atmest kaņepju lietošanu, jauno pacientu vidū proporcionāli ir lielāks nekā visu pacientu vidū; dažās valstīs proporcijas ir apmēram vienādas (74). Visvairāk kaņepju lietotāju ārstniecības pieprasījumu saņem ambulatorās ārstniecības iestādes (75).
  Capitolul 7: Boli infec...  
În toate cele patru ţări din Europa Occidentală cel mai grav afectate de SIDA, adică Spania, Franţa, Italia şi Portugalia, incidenţa a scăzut, cam din 1996 în cazul primelor trei ţări şi numai din 1999 în Portugalia. Portugalia rămâne în continuare ţara cu incidenţa cea mai ridicată SIDA în rândul CDI, înregistrând 31 cazuri la un milion de locuitori în 2004.
In all four countries in Western Europe most affected by AIDS, i.e. Spain, France, Italy and Portugal, the incidence has declined, since about 1996 in the case of the first three countries, but only since 1999 in Portugal. Portugal is still the country with the highest incidence of IDU-related AIDS, with 31 cases per million population in 2004. However, in Latvia the incidence is similar, 30 cases per million.
Dans les quatre pays d’Europe occidentale les plus touchés par le SIDA (à savoir l’Espagne, la France, l’Italie et le Portugal), l’incidence de la maladie a baissé depuis 1996 environ pour les trois premiers, mais depuis 1999 seulement au Portugal. Le Portugal est toujours le pays qui enregistre l’incidence la plus élevée de SIDA liée à l’usage de drogue par voie intraveineuse, avec 31 cas par million d’habitants en 2004. Cependant, l’incidence est similaire en Lettonie, avec 30 cas par million d’habitants.
Was die vier westeuropäischen Länder mit der höchsten AIDS-Inzidenz betrifft, d. h. Spanien, Frankreich, Italien und Portugal, so ist die Inzidenz in den drei erstgenannten Ländern seit 1996 und in Portugal erst seit 1999 zurückgegangen. Portugal ist mit 31 Fällen je 1 Million Einwohner im Jahr 2004 nach wie vor das EU-Land mit der höchsten AIDS-Inzidenz unter IDU. In Lettland ist jedoch die Inzidenz mit 30 Fällen je 1 Million Einwohner fast genauso hoch.
En los cuatro países de Europa Occidental con mayor número de casos de sida, es decir, España, Francia, Italia y Portugal, la incidencia ha disminuido desde 1996 en el caso de los primeros tres países, pero sólo desde 1999 en Portugal, que sigue siendo el país con la mayor incidencia de sida entre consumidores por vía parenteral. En este país se registraron 31 casos por millón de habitantes en 2004, aunque la incidencia obtenida en Letonia fue similar: 30 casos por millón de habitantes.
In tutti e quattro i paesi dell’Europa occidentale più colpiti dall’AIDS, ossia Spagna, Francia, Italia e Portogallo, l’incidenza è in flessione, dal 1996 circa nei primi tre paesi e soltanto dal 1999 in Portogallo. Il Portogallo continua a essere il paese con la più elevata incidenza di casi di AIDS riconducibili al consumo di stupefacenti per via parenterale, con 31 casi ogni milione di abitanti nel 2004. Un’incidenza analoga si ha in Lettonia, con 30 casi ogni milione di abitanti.
Nos quatro países da Europa Ocidental mais afectados pela SIDA, isto é, Espanha, França, Itália e Portugal, a incidência diminuiu, desde 1996, aproximadamente, no caso dos primeiros três países, mas só a partir de 1999 em Portugal, que continua a ser o país com maior incidência de SIDA relacionada com o consumo de droga injectada, com 31 casos por milhão de habitantes em 2004. Contudo, na Letónia a incidência é semelhante: 30 casos por milhão.
Και στις τέσσερις χώρες της Δυτικής Ευρώπης που πλήττονται περισσότερο από το AIDS, δηλαδή την Ισπανία, τη Γαλλία, την Ιταλία και την Πορτογαλία, η επίπτωση παρουσίασε μείωση, ήδη από το 1996 στην περίπτωση των τριών πρώτων χωρών, αλλά μόλις από το 1999 στην Πορτογαλία. Η Πορτογαλία παραμένει η χώρα με την υψηλότερη επίπτωση του AIDS που συνδέεται με την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών, με 31 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους το 2004. Ωστόσο, και στη Λεττονία η επίπτωση είναι παρόμοια, με 30 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους.
In de vier West-Europese landen met de hoogste aids-incidentie, te weten Spanje, Frankrijk, Italië en Portugal, is de incidentie gedaald. In het geval van de eerste drie landen is deze daling ingezet in 1996, in Portugal pas in 1999. Portugal is nog altijd het land met de hoogste aids-incidentie onder ID’s, met 31 gevallen per miljoen inwoners in 2004. De incidentie in Letland is evenwel niet veel lager, met 30 gevallen per miljoen.
Ve všech čtyřech západoevropských zemích nejvíce postižených AIDS (tj. ve Španělsku, Francii, Itálii a Portugalsku) došlo k poklesu výskytu této choroby. V prvních třech uvedených zemích byl pokles zaznamenán přibližně od roku 1996, v Portugalsku až od roku 1999. Portugalsko je i nadále zemí s nejvyšším výskytem AIDS souvisejícím s injekčním užíváním drog (31 případů na milion obyvatel v roce 2004). V Lotyšsku je však výskyt podobný (30 případů na milion obyvatel).
I alle fire lande i Vesteuropa, hvor aids er mest udbredt, dvs. Spanien, Frankrig, Italien og Portugal, er forekomsten faldet siden omkring 1996 i de tre første landes tilfælde, men først siden 1999 i Portugal. Portugal er stadig det land, hvor forekomsten af aids blandt intravenøse stofbrugere er størst, med 31 tilfælde pr. 1 million indbyggere i 2004. I Letland er der imidlertid en lignede forekomst, nemlig 30 tilfælde pr. 1 million indbyggere.
Kõigis neljas Lääne-Euroopa riigis, kus AIDSi esineb kõige rohkem, see tähendab Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias ja Portugalis, on haigestumus vähenenud, kolmes esimeses riigis alates umbes 1996. a, kuid Portugalis alles 1999. a. Portugalis on AIDSi haigestumus uimastisüstijate hulgas ikka veel kõige kõrgem, 2004. a oli see 31 juhtu miljoni inimese kohta. Kuid Lätis on haigestumus peaaegu sama kõrge, 30 juhtu miljoni inimese kohta.
Kaikissa aidsista eniten kärsivissä neljässä Länsi-Euroopan maassa, eli Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Portugalissa, esiintyvyys on vähentynyt: kolmessa ensin mainitussa maassa vuodesta 1996 lähtien, mutta Portugalissa vasta vuodesta 1999 lähtien. Injektiokäyttöön liittyvän aidsin esiintyvyys on edelleen korkein Portugalissa, jossa todettiin 31 tapausta miljoonaa asukasta kohti vuonna 2004. Esiintyvyys on lähes yhtä korkea Latviassa, jossa todettiin 30 tapausta miljoonaa kohti.
Az AIDS által leginkább érintett négy nyugat-európai ország – azaz Spanyolország, Franciaország, Olaszország és Portugália – mindegyikében csökkent az esetek száma, az első háromban már 1996-tól, Portugáliában csak 1999-től. Még mindig Portugáliában a legmagasabb az injekciós kábítószer-használattal összefüggő AIDS-es esetek száma, ami 2004-ben 31 esetet jelentett egymillió lakosra nézve. Az esetszám azonban Lettországban is hasonló, 30 eset/1 millió lakos.
Alle de fire vesteuropeiske landene som har høyest forekomst av AIDS, dvs. Spania, Frankrike, Italia og Portugal, har opplevd en nedgang, siden omkring 1996 i de tre første landene, bare siden 1999 i Portugal. Portugal er fremdeles det landet som har høyest forekomst av AIDS blant sprøytebrukere, med 31 tilfeller pr. million innbyggere i 2004. Latvia har omtrent samme forekomst – 30 tilfeller pr. million.
We wszystkich czterech krajach Europy Zachodniej najbardziej dotkniętych przez AIDS, tj. w Hiszpanii, we Francji, we Włoszech i w Portugalii, liczba zachorowań spadła — w przypadku trzech pierwszych krajów od 1996 r., ale w Portugalii dopiero od 1999 r. Portugalia nadal jest krajem o najwyższym wskaźniku zachorowań na AIDS związanych z dożylnym zażywaniem narkotyków, wynoszącym w 2004 r. 31 przypadków na milion mieszkańców. Jednak podobny wskaźnik zachorowań, wynoszący 30 przypadków na milion, występuje na Łotwie.
Vo všetkých štyroch krajinách západnej Európy, ktoré sú najviac postihnuté AIDS, t. j. v Španielsku, vo Francúzsku, v Taliansku a Portugalsku výskyt poklesol, v prípade prvých troch krajín od roku 1996, v Portugalsku však iba od roku 1999. Portugalsko je stále krajinou s najvyšším výskytom AIDS u IDU s 31 prípadmi na milión obyvateľov v roku 2004. Výskyt v Lotyšsku je však podobný, 30 prípadov na milión obyvateľov.
V vseh štirih zahodnoevropskih državah, ki so najbolj prizadete zaradi aidsa, in sicer v Španiji, Franciji, Italiji in na Portugalskem, se je pojavnost zmanjševala, in sicer v prvih treh državah približno od leta 1996, na Portugalskem pa šele od leta 1999. Portugalska je še vedno država z največjo pojavnostjo aidsa v zvezi z injicirajočimi uživalci drog z 31 primeri na milijon prebivalcev v letu 2004. Vendar pa je v Latviji pojavnost podobna, in sicer 30 primerov na milijon.
I samtliga fyra länder i Västeuropa som är mest drabbade av aids, dvs. Spanien, Frankrike, Italien och Portugal, har incidensen minskat. För det första tre länderna skedde detta från cirka 1996 men endast från 1999 i Portugal. Portugal är fortfarande det land som har den högsta incidensen av injektionsrelaterad aids, med 31 fall per en miljon invånare 2004. I Lettland är bilden ungefär densamma, med 30 fall per en miljon invånare.
Batı Avrupa’da AIDS’den en çok etkilenen dört ülkenin hepsinde, yani İspanya, Fransa, İtalya ve Portekiz’de, ilk üç ülkeye ilişkin olarak aşağı yukarı 1996’dan beri, Portekiz’de ise yalnızca 1999’dan beri görülme oranları azalmıştır. Portekiz, 2004’te bir milyon kişi başına 31 vakayla hala EUK’a bağlı AIDS vakasının en çok görüldüğü ülkedir. Bununla beraber, Letonya’da da görülme oranı milyon başına 30 vakayla benzerdir.
Visās četrās AIDS visvairāk piemeklētajās Rietumeiropas valstīs, t.i., Spānijā, Francijā, Itālijā un Portugālē AIDS sastopamība ir samazinājusies: pirmajās trijās valstīs aptuveni kopš 1996. gada, bet Portugālē tikai kopš 1999. gada. Portugāle joprojām ir valsts, kur AIDS IDU vidū ir sastopams visbiežāk, 2004. gadā ir konstatēts 31 AIDS gadījums uz miljons iedzīvotājiem. Lai gan Latvijā sastopamība ir gandrīz tāda pati, proti, 30 gadījumi uz miljons iedzīvotājiem.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
În mod tradiţional, sondajele realizate la nivelul populaţiei au arătat că, după canabis, amfetaminele şi ecstasy sunt substanţele ilegale cele mai des consumate, deşi prevalenţa generală a consumului acestora este mai redusă decât cea a canabisului.
Traditionally, population surveys have shown that, next to cannabis, amphetamines and ecstasy are the illegal substances most commonly used, albeit the overall prevalence of their use is lower than that of cannabis. Use of ecstasy became popular during the 1990s, whereas amphetamines have been used for much longer.
Traditionnellement, les enquêtes de population ont montré qu'après le cannabis, les amphétamines et l'ecstasy sont les substances illicites les plus couramment consommées, bien que leur prévalence globale soit inférieure à celle du cannabis. La consommation d'ecstasy s'est popularisée au cours des années 1990, tandis que les amphétamines sont utilisées depuis beaucoup plus longtemps.
Demografischen Erhebungen zufolge sind Amphetamine und Ecstasy nach Cannabis traditionell die am häufigsten konsumierte illegale Substanz, wenngleich die Gesamtprävalenz des Amphetamin- und Ecstasykonsums deutlich geringer ist als bei Cannabis. Der weit verbreitete Konsum von Ecstasy begann erst in den 90er Jahren, während Amphetamine bereits seit wesentlich längerer Zeit konsumiert werden.
Tradicionalmente, las encuestas de población han demostrado que, después del cannabis, las anfetaminas y el éxtasis son las sustancias ilegales de mayor consumo, aunque la prevalencia general del consumo de anfetaminas y éxtasis es claramente inferior a la del cannabis. El consumo de éxtasis se hizo popular en los años noventa, mientras que la anfetamina tiene una historia más dilatada.
Dalle indagini svolte in passato presso risulta che, assieme alla cannabis, le anfetamine e l’ecstasy sono le sostanze illecite più frequentemente usate, sebbene la prevalenza complessiva del consumo di queste sostanze sia più bassa rispetto alla cannabis. Il consumo di ecstasy si è diffuso negli anni Novanta, mentre le anfetamine vengono usate da più tempo.
Tradicionalmente, os inquéritos à população têm revelado que, a seguir à cannabis, as anfetaminas e o ecstasy são as substâncias ilegais mais consumidas, apesar de a prevalência global do seu consumo ser inferior à da cannabis. O consumo de ecstasy popularizou-se na década de 90, enquanto as anfetaminas são consumidas há muito mais tempo.
Παραδοσιακά, οι έρευνες πληθυσμού δείχνουν ότι οι αμφεταμίνες και η έκσταση είναι, μετά την κάνναβη, οι παράνομες ουσίες που χρησιμοποιούνται συχνότερα, μολονότι η συνολική επικράτηση της χρήσης τους είναι σαφώς χαμηλότερη από εκείνη της κάνναβης. Η χρήση της έκστασης έγινε δημοφιλής κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990, ενώ οι αμφεταμίνες χρησιμοποιούνται εδώ και πολύ μεγαλύτερο διάστημα.
Uit enquêtes onder de bevolking blijkt al jaren dat amfetamine en ecstasy naast cannabis de meest gebruikte illegale drugs zijn, al is de totale prevalentie ervan duidelijk lager dan die van cannabis. Het gebruik van ecstasy is populair geworden in de jaren negentig, terwijl amfetaminen al veel langer worden gebruikt.
Průzkumy populace tradičně ukazují, že amfetaminy a extáze jsou po konopí nejběžněji užívanými nelegálními látkami, i když celková prevalence jejich užívání je nižší než u konopí. Užívání extáze si získalo oblibu v 90. letech 20. století, kdežto amfetaminy se užívají již mnohem déle.
Befolkningsundersøgelser har traditionelt vist, at det næst efter cannabis er amfetamin og ecstasy, der er de mest anvendte illegale stoffer, selv om udbredelsen af dem er mindre end udbredelsen af cannabis. Brugen af ecstasy blev populær i løbet af 1990'erne, mens amfetaminer er blevet brugt i meget længere tid.
Rahvastiku-uuringud on näidanud, et amfetamiinid ja ecstasy on illegaalsete uimastite hulgas tarbimise sageduse poolest tavaliselt kanepi järel teisel kohal, kuid nende üldine levimus on madalam kui kanepil. Ecstasy tarbimine muutus populaarseks 1990ndatel aastatel, aga amfetamiine on tarbitud palju kauem.
Väestötutkimuksissa on perinteisesti ilmennyt, että amfetamiinit ja ekstaasi ovat kannabiksen jälkeen tavallisimmin käytettyjä laittomia huumausaineita, vaikka niiden yleinen levinneisyys on selvästi suppeampi. Ekstaasin suosio alkoi 1990-luvulla, kun taas amfetamiinin historia on paljon pidempi.
A lakossági felmérések hagyományosan azt mutatták, hogy a kannabisz után az amfetaminok és az extasy a leggyakrabban használt tiltott anyagok, noha használatuk összesített előfordulása alacsonyabb a kannabiszénál. Az extasy használata az 1990-es években vált népszerűvé, az amfetaminokat viszont ennél sokkal régebb óta használják.
Tradisjonelt har befolkningsundersøkelser vist at nest etter cannabis er amfetamin og ecstasy de mest brukte illegale rusmidlene, men at bruken av disse er klart mindre utbredt enn bruken av cannabis. Ecstasy ble populært på 1990-tallet, mens amfetamin har vært brukt i mye lengre tid.
Tradycyjnie już badania populacji wykazują, że po konopiach indyjskich amfetaminy i ekstazy są najczęściej zażywanymi substancjami nielegalnymi, choć ogólny poziom rozpowszechnienia ich spożycia jest niższy niż rozpowszechnienie konopi indyjskich. Zażywanie ekstazy zyskało popularność w latach 90-tych, natomiast amfetaminy zażywano już znacznie wcześniej.
Prieskumy medzi obyvateľstvom tradične uvádzajú, že amfetamíny a extáza sú hneď po kanabise najbežnejšie užívanými nezákonnými látkami, hoci celková prevalencia ich užívania je nižšia ako u kanabisu. Užívanie extázy sa stalo populárnym v deväťdesiatych rokoch minulého storočia, kým amfetamíny sa užívajú oveľa dlhšie.
Raziskave med prebivalstvom največkrat kažejo, da so amfetamini in ekstazi največkrat uporabljene prepovedane snovi za konopljo, čeprav je njihovo uživanje manj splošno razširjeno kot uživanje konoplje. Uživanje ekstazija je postalo priljubljeno v 90. letih prejšnjega stoletja, medtem ko se amfetamini uživajo že mnogo dlje.
Befolkningsundersökningar har traditionellt visat att amfetaminer och ecstasy är de näst vanligaste olagliga drogerna efter cannabis, även om prevalensen för amfetaminanvändning är lägre än för cannabisanvändning. Användning av ecstasy blev populär först under 1990-talet, medan amfetaminer har använts mycket längre.
Geleneksel olarak, nüfus araştırmaları, kullanımlarının genel yaygınlığı esrardan daha düşük olmasına rağmen, amfetamin ve ecstasy’nin esrarla birlikte en yaygın olarak kullanılan yasadışı maddeler olduğunu göstermiştir. Ecstasy kullanımı 1990’larda popüler hale gelirken amfetaminler çok daha uzun süre kullanılmıştır.
Iedzīvotāju aptaujas parasti rāda, ka amfetamīni un ekstazī ir visbiežāk lietotās nelegālās vielas tūlīt aiz kaņepēm, lai gan kopumā to lietošana nav tik izplatīta kā kaņepju lietošana. Ekstazī lietošana kļuva populāra 90. gados, bet amfetamīni ir pazīstami daudz ilgāk.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Majoritatea consumatorilor de droguri care iau supradoze sunt bărbaţi (202), aceştia reprezentând 65–100 % dintre cazuri, iar în majoritatea ţărilor proporţia se situează între 75 % şi 90 %, cu cea mai ridicată proporţie a femeilor în Republica Cehă, Polonia şi Finlanda şi cea mai scăzută în Grecia, Italia şi Cipru.
The majority of drug users who overdose are men (202), accounting for 65–100 % of cases, and in most countries the proportion ranges between 75 % and 90 %, with the highest proportion of females in the Czech Republic, Poland and Finland and the lowest in Greece, Italy and Cyprus. These finding must be interpreted in the context of differential rates of opioid use and injecting between men and women.
La majorité des usagers de drogue victimes de surdose sont des hommes (202) - 60 à 100 % des cas - et, dans la plupart des pays, le pourcentage varie entre 75 et 90 %, les pourcentages les plus élevés chez les femmes étant enregistrés en République tchèque, en Pologne et en Finlande, et les plus bas en Grèce, en Italie et à Chypre. Ces résultats doivent être interprétés à la lumière des pourcentages différents d’usage d’opiacés et d’injection entre hommes et femmes.
Am häufigsten werden Überdosen von männlichen Drogenkonsumenten eingenommen (202): In 65 % bis 100 % der Fälle sind Männer betroffen, wobei dieser Anteil in den meisten Ländern zwischen 75 % und 90 % liegt. In der Tschechischen Republik, Polen und Finnland werden die höchsten und in Griechenland, Italien und Zypern die niedrigsten Anteile von Frauen gemeldet. Diese Ergebnisse müssen im Zusammenhang mit den unterschiedlichen Raten des Opioidkonsums und des injizierenden Drogenkonsums bei Männern und Frauen interpretiert werden.
La mayoría de consumidores que sufren sobredosis son hombres (202): representan entre un 65 % y un 100 % de los casos y, en la mayoría de países, la proporción oscila entre un 75 % y un 90 %. Los países donde se registran las tasas más elevadas de sobredosis entre las mujeres son la República Checa, Polonia y Finlandia y las más bajas, en Grecia, Italia y Chipre. Estos datos deben interpretarse teniendo en cuenta la diferencia que existe entre las tasas de consumo de opiáceos y consumo por vía parenteral de la población masculina y femenina.
La maggior parte dei consumatori di droga che muoiono per overdose è di sesso maschile (202), per un totale del 65–100% dei casi; nella maggioranza dei paesi la percentuale è compresa tra il 75% e il 90%, con la proporzione maggiore tra le donne in Repubblica ceca, Polonia e Finlandia e la proporzione minore in Grecia, Italia e Cipro. Questi risultati vanno interpretati facendo una distinzione tra le percentuali di consumo di oppiacei e di consumo di oppiacei per via parenterale tra uomini e donne.
A maioria dos consumidores de droga vítimas de overdose é do sexo masculino (202), em 65 a 100% dos casos, e na maior parte dos países essa percentagem varia entre 75% e 90%, registando-se as percentagens mais elevadas de mulheres na República Checa, Polónia e Finlândia e as mais baixas na Grécia, Itália e Chipre. Estes resultados devem ser interpretados no contexto das diferentes taxas de consumo e injecção de opiáceos entre homens e mulheres.
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών που πεθαίνουν λόγω υπερβολικής δόσης είναι άνδρες (202), καθώς αντιπροσωπεύουν το 65–100 % των περιπτώσεων. Στις περισσότερες χώρες το ποσοστό κυμαίνεται μεταξύ 75 και 90 %, με το υψηλότερο ποσοστό γυναικών να καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία, την Πολωνία και τη Φινλανδία και το χαμηλότερο στην Ελλάδα, την Ιταλία και τη Κύπρο. Οι διαπιστώσεις αυτές πρέπει να ερμηνεύονται στο πλαίσιο των διαφοροποιημένων ποσοστών χρήσης οπιοειδών και ενέσιμης χρήσης μεταξύ των ανδρών και των γυναικών.
De meeste slachtoffers van overdoses (65-100%) zijn mannen (202) en in de meeste landen varieert dat percentage tussen de 75 en 90%, waarbij het hoogste aandeel van vrouwen voorkomt in Tsjechië, Polen en Finland en het laagste in Griekenland, Italië en Cyprus. Bij het interpreteren van deze bevindingen moet rekening worden gehouden met de verschillende cijfers voor het gebruik en de injectie van opioïden door mannen en vrouwen.
Většina uživatelů drog, u kterých dojde k předávkování, jsou muži (202), kteří představují 65–100 % případů. Ve většině zemí se jejich podíl pohybuje mezi 75– 90 %. Nejvyšší podíl žen je v České republice, Polsku a Finsku a nejnižší v Řecku, Itálii a na Kypru. K těmto zjištěním je třeba přistupovat s ohledem na odlišnou míru užívání/injekčního užívání opiátů u mužů a žen.
Størsteparten af de stofbrugere, der får en overdosis, er mænd (202), som tegner sig for 65–100 % af tilfældene, og i de fleste lande ligger andelen på mellem 75 % og 90 %, med den højeste andel af kvinder i Tjekkiet, Polen og Finland og den laveste i Grækenland, Italien og Cypern. Disse resultater skal fortolkes på den baggrund, at der er forskelle med hensyn til opioidbrug og intravenøs brug mellem mænd og kvinder.
Enamik üleannustavatest uimastitarbijatest on mehed,(202) kokku 65–100% juhtudest, enamikus riikides on meeste osakaal 75–90%, kusjuures naiste osakaal on kõige suurem Tšehhi Vabariigis, Poolas ja Soomes ning kõige väiksem Kreekas, Itaalias ja Küprosel. Kõnealuseid näitajaid tuleb tõlgendada opioidide tarbimise ja süstimise määrade kontekstis, mis on meestel ja naistel erinevad.
Suurin osa yliannostukseen kuolleista huumeidenkäyttäjistä on miehiä (202), joiden osuus kaikista tapauksista on 65–100 prosenttia, ja useimmissa maissa heidän osuutensa vaihtelee 75:stä 90 prosenttiin. Naisten osuus on korkein Tšekissä, Puolassa ja Suomessa ja alhaisin Kreikassa, Italiassa ja Kyproksella. Näiden tulosten tulkinnassa on otettava huomioon, että opioidien käytön ja injektiokäytön yleisyys on erilainen miesten ja naisten keskuudessa.
A túladagoló kábítószer-használók többsége férfi202, az esetek 65–100%-ában, de a legtöbb országban a férfiak aránya a 75% és 90% között van. A nők aránya Csehországban, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb, Görögországban, Olaszországban és Cipruson a legalacsonyabb. Ezeket a megállapításokat az opiáthasználat és az injekciózás nők és férfiak körében mért eltérő arányaival összefüggésben kell értelmezni.
De fleste narkotikabrukere som tar overdose, er menn (202). De utgjør 65-100 % av tilfellene, i de fleste land mellom 75 % og 90 %. De høyeste kvinneandelene finnes i Den tsjekkiske republikk, Polen og Finland, og de laveste i Hellas, Italia og på Kypros. Funnene må fortolkes i lys av hvordan opioidbruk og sprøytebruk fordeler seg mellom menn og kvinner.
W grupie osób zażywających narkotyki, które przekraczają maksymalne dawki, większość stanowią mężczyźni (202). Stanowią oni 65–100% przypadków przedawkowania, a w większości krajów odsetek ten waha się od 75% do 90%, przy czym najwyższy odsetek kobiet odnotowano w Czechach, Polsce i Finlandii, a najniższy w Grecji, we Włoszech i na Cyprze. Dane te należy interpretować w kontekście różnic we wskaźniku zażywania opiatów i przyjmowania narkotyków dożylnie, obserwowanych między mężczyznami i kobietami.
Väčšina užívateľov drog, ktorí sa predávkujú, sú muži (202), ktorí predstavujú 65 –100 % prípadov a vo väčšine krajín sa podiel pohybuje medzi 75 % a 90 % s najvyšším podielom žien v Českej republike, Poľsku a vo Fínsku a s najnižším podielom v Grécku, Taliansku a na Cypre. Tieto zistenia sa musia interpretovať v kontexte rozdielnych mier užívania a injekčného užívania opiátov medzi mužmi a ženami.
Večina uživalcev drog, ki vzamejo prevelik odmerek, je moških (202), 65 do 100 % primerov, in v večini držav ta delež znaša med 75 in 90 %, največji delež žensk je v Češki republiki, na Poljskem in Finskem, najnižji pa v Grčiji, Italiji in na Cipru. Pri razlagi te ugotovitve je treba upoštevati različne stopnje uživanja opioidov in vbrizgavanja med moškimi in ženskami.
Majoriteten av de narkotikamissbrukare som tar överdoser är män (202), och utgör 65–100 % av fallen. I de flesta länder är andelen män som tar överdoser mellan 75 och 90 % med den högsta andelen kvinnor i Tjeckien, Polen och Finland och den lägsta i Grekland, Italien och Cypern. Dessa rön måste tolkas mot bakgrund av skilda grader av opiatmissbruk och injektionsmissbruk hos män respektive kvinnor.
Aşırı dozdan ölen uyuşturucu kullanıcılarının çoğunluğunu oluşturan erkekler (202), vakaların % 65-100’üne karşılık gelmekte ve çoğu ülkede bu oran % 75 ile % 90 arasında değişmekte olup en yüksek kadın oranları Çek Cumhuriyeti, Polonya ve Finlandiya’da ve en düşükleri de Yunanistan, İtalya ve Kıbrıs’ta bulunmaktadır. Bu bulgular erkekler ve kadınlar arasındaki diferansiyel opioid kullanımı ve enjekte etme oranları bağlamında yorumlanmalıdır.
Narkotiku lietotāji, kas pārdozē, lielākoties ir vīrieši (202), proporcionāli 65–100 % no visiem narkotiku pārdozēšanas iespaidā mirušajiem; lielākajā daļā valstu šī proporcija svārstās no 75 līdz 90 %, savukārt proporcionāli vislielākais sieviešu skaits ir Čehijā, Polijā un Somijā, bet vismazākais Grieķijā, Itālijā un Kiprā. Interpretējot šos faktus, nedrīkst aizmirst par dzimumatšķirībām opioīdu lietotāju un injicētāju skaitliskajos rādītājos.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
Amfetamina şi metamfetamina sunt substanţe stimulatoare ale sistemului nervos central. Dintre cele două droguri, amfetamina este de departe cea mai uşor disponibilă în Europa. La nivel mondial, nivelurile tot mai ridicate ale consumului de metamfetamină produc motive întemeiate de îngrijorare, deoarece acest drog este asociat cu o serie de probleme serioase de sănătate.
Amphetamine and methamphetamine are central nervous system stimulants. Of the two drugs, amphetamine is by far the more commonly available in Europe. Worldwide, increasing levels of use of methamphetamine are a cause for considerable concern, as the drug is associated with a range of severe health problems. Within Europe, significant methamphetamine use appears to be restricted to the Czech Republic.
Les amphétamines et les méthamphétamines sont des stimulants du système nerveux central. De ces deux substances, les amphétamines sont de loin les plus aisément disponibles en Europe. De par le monde, les niveaux croissants de consommation de méthamphétamines sont très préoccupants dans la mesure où cette drogue est associée à une série de graves problèmes de santé. En Europe, la consommation importante de méthamphétamines semble limitée à la République tchèque.
Amphetamin und Methamphetamin sind Stimulanzien, die auf das zentrale Nervensystem wirken. Von diesen beiden Drogen ist Amphetamin die in Europa wesentlich weiter verbreitete Substanz. Weltweit gibt jedoch der Anstieg des Methamphetaminkonsums Anlass zu großer Besorgnis, da die Droge eine Reihe gravierender gesundheitlicher Probleme verursachen kann. In Europa scheint sich der signifikante Methamphetaminkonsum auf die Tschechische Republik zu beschränken.
La anfetamina y la metanfetamina son estimulantes del sistema nervioso central. De estas dos drogas, la anfetamina es, con diferencia, la más fácil de adquirir en Europa. En términos globales, los niveles de consumo de metanfetamina tienden al alza, lo que es motivo de gran preocupación, ya que es una droga conocida por estar asociada a diversos problemas graves de salud. Dentro de Europa, el consumo de metanfetamina parece limitarse a la República Checa.
Le anfetamine e le metanfetamine sono stimolanti del sistema nervoso centrale. Delle due, le anfetamine sono le sostanze di gran lunga più diffuse in Europa. A livello mondiale il consumo crescente di metanfetamina è fonte di notevoli preoccupazioni, dal momento che questa sostanza è associata a una serie di gravi problemi sanitari. In Europa un consumo significativo di metanfetamina sembra essere limitato alla Repubblica ceca.
As anfetaminas e metanfetaminas são estimulantes do sistema nervoso central. Das duas drogas, as anfetaminas são claramente mais fáceis de obter na Europa. A nível mundial, os crescentes níveis de consumo das metanfetaminas suscitam grande preocupação, uma vez que esta droga está associada a vários problemas de saúde graves. O consumo significativo de metanfetaminas a nível europeu parece estar restringido à República Checa.
Η αμφεταμίνη και η μεθαμφεταμίνη είναι ουσίες που διεγείρουν το κεντρικό νευρικό σύστημα. Εξ αυτών, η αμφεταμίνη είναι με διαφορά η ευρύτερα διαδεδομένη στην Ευρώπη. Παγκοσμίως, η αύξηση των επιπέδων χρήσης της μεθαμφεταμίνης αποτελεί αιτία σημαντικού προβληματισμού καθώς πρόκειται για ένα ναρκωτικό που συνδέεται με πολλά και σοβαρά προβλήματα υγείας Στην Ευρώπη, σημαντική χρήση μεθαμφεταμίνης φαίνεται να παρατηρείται μόνον στην Τσεχική Δημοκρατία.
Amfetamine en metamfetamine stimuleren het centrale zenuwstelsel. Van beide drugs is amfetamine verreweg het meest algemeen verkrijgbaar in Europa. Wereldwijd is het toenemende gebruik van metamfetamine zorgwekkend, aangezien het gebruik van deze drug in verband wordt gebracht met een reeks ernstige gezondheidsproblemen. Binnen Europa lijkt het gebruik van metamfetamine op grotere schaal beperkt te blijven tot Tsjechië.
Amfetamin a metamfetamin jsou látky stimulující centrální nervovou soustavu. Z těchto dvou drog je v Evropě mnohem dostupnější amfetamin. Celosvětově je vzrůstající míra užívání metamfetaminu důvodem ke značným obavám, jelikož je tato droga spojována s celou řadou závažných zdravotních problémů. V Evropě se zdá, že užívání metamfetaminu je závažné pouze v České republice.
Amfetamin og metamfetamin er stoffer, som stimulerer det centrale nervesystem. Af de to stoffer er amfetamin langt det mest tilgængelige i Europa. På verdensplan vækker den stigende brug af metamfetamin stor bekymring, da stoffet forbindes med en række alvorlige helbredsproblemer. I Europa synes det kun at være Tjekkiet, der har et større forbrug af metamfetaminer.
Amfetamiin ja metamfetamiin on kesknärvisüsteemi stimulandid. Neist kahest on Euroopas amfetamiin palju laialdasemalt kättesaadav. Kogu maailmas põhjustab metamfetamiini tarbimise kasv suurt muret, sest seda uimastit seostatakse mitmete tõsiste terviseprobleemidega. Euroopas piirdub metamfetamiini märkimisväärne tarbimine Tšehhi Vabariigiga.
Amfetamiini ja metamfetamiini kuuluvat keskushermostoa stimuloiviin huumeisiin. Näistä amfetamiini on selvästi yleisempi Euroopassa. Metamfetamiinin käyttö on lisääntymässä maailmanlaajuisesti; tämä on erittäin huolestuttavaa, sillä aineeseen liittyy useita vakavia terveysongelmia. Toistaiseksi vaikuttaa siltä, että Euroopassa metamfetamiinia käytetään merkittävässä määrin vain Tšekissä.
Az amfetamin és a metamfetamin a központi idegrendszer serkentőszerei. A két kábítószer közül Európában egyértelműen az amfetamin az általánosabban elérhető. Ugyanakkor a metamfetamin használatának növekedése világszerte komoly aggodalomra ad okot, mivel ehhez a kábítószerhez egy sor súlyos egészségügyi probléma kapcsolódik. Európán belül úgy tűnik, hogy a jelentős metamfetaminhasználat egyelőre Csehországra korlátozódik.
Amfetamin og metamfetamin er stoffer som stimulerer sentralnervesystemet. Av disse to er amfetamin det stoffet som er lettest tilgjengelig i Europa. På verdensbasis er den økende bruken av metamfetamin meget bekymringsverdig, ettersom stoffet er forbundet med en lang rekke alvorlige helseproblemer. I Europa synes omfattende bruk av metamfetamin å være begrenset til Den tsjekkiske republikk.
Amfetamina i metamfetamina pobudzają centralny układ nerwowy. Z tych dwóch narkotyków amfetamina jest zdecydowanie najbardziej dostępnym narkotykiem w Europie. Na całym świecie duże zaniepokojenie budzi wzrost poziomu spożycia metamfetaminy, ponieważ narkotyk ten wiąże się z wieloma poważnymi problemami zdrowotnymi. W Europie znaczne spożycie metamfetaminy obserwuje się przede wszystkim Czechach.
Amfetamín a metamfetamín sú stimulansy centrálneho nervového systému. Amfetamín je z týchto dvoch drog v Európe oveľa dostupnejší. Celosvetovo sú narastajúce úrovne užívania metamfetamínu príčinou značnej obavy, pretože táto droga súvisí s viacerými závažnými zdravotnými problémami. V rámci Európy sa zdá, že užívanie metamfetamínu sa významne obmedzilo na Českú republiku.
Amfetamin in metamfetamin stimulirata osrednji živčni sistem. Od teh dveh drog je daleč najpogostejši v Evropi amfetamin. Po svetu vzbujajo precejšno zaskrbljenost vse večje stopnje uživanja metamfetamina, ker je droga povezana z vrsto hudih zdravstvenih težav. Zdi se, da je v Evropi znatno uživanje metamfetamina omejeno na Češko republiko.
Amfetamin och metamfetamin stimulerar det centrala nervsystemet. Av de två drogerna är amfetamin absolut lättast att få tag på i Europa. Ökad användning av metamfetamin i världen ger anledning till betydande oro, eftersom drogen är förknippad med flera allvarliga hälsoproblem. I Europa förefaller metamfetaminanvändning i en mer betydande utsträckning bara förekomma i Tjeckien.
Amfetamin ile metamfetamin merkezi sistem uyarıcılarıdır. İki uyuşturucudan amfetamin Avrupa’da daha yaygın olarak bulunanıdır. Metamfetamin çok çeşitli ağır sağlık sorunlarıyla ilişkili olduğundan, bu uyuşturucunun kullanım seviyelerinin artması tüm dünyada ciddi bir endişe sebebidir. Avrupa içersinde metamfetaminin önemli oranda kullanımı Çek Cumhuriyeti’yle sınırlı görünmektedir.
Amfetamīns un metamfetamīns ir centrālās nervu sistēmas stimulanti. No šīm divām vielām Eiropā daudz pieejamāks ir amfetamīns. Pasaulē pieaugošais metamfetamīna lietošanas līmenis rada lielas bažas, jo šīs narkotikas lietošana ir saistīta ar daudzām nopietnām veselības problēmām. Šķiet, ka Eiropā metamfetamīnu ievērojamā daudzumā lieto vienīgi Čehijā.
  Capitolul 4: Amfetamine...  
După toate probabilităţile, noile forme de consum de droguri sunt adoptate iniţial de câţiva indivizi, din rândul unor subpopulaţii reduse sau în aşezări sau spaţii geografice limitate. În consecinţă, identificarea şi monitorizarea noilor tendinţe necesită o altă abordare decât cea folosită în monitorizarea principalelor tipuri de consum de droguri.
Prevalence estimates for the use of new or emerging as drugs are much lower than those for the use of more established illicit drugs. New forms of drug use are likely to be adopted initially by a few individuals, among small subpopulations or in limited geographical locations or settings. Consequently, the identification and monitoring of emerging trends demands a different type of approach from that used for monitoring the main types of drug use.
Les estimations de prévalence pour l'usage de drogues nouvelles ou émergentes sont nettement inférieures à celles relatives à l'usage de substances illicites mieux établies. Au départ, de nouvelles habitudes de consommation seront vraisemblablement adoptées par quelques individus, au sein de petits sous-groupes de la population ou dans des lieux géographiquement limités. En conséquence, l'identification et le contrôle des nouvelles tendances requièrent une approche différente de celle utilisée pour la surveillance des principaux modes de consommation.
Die Prävalenzschätzungen für den Konsum neuer oder aufkommender Drogen liegen weit unter den Schätzungen für den Konsum herkömmlicher illegaler Drogen. Neue Formen des Drogenkonsums werden tendenziell zunächst von einigen wenigen Menschen übernommen, in kleinen Teilgruppen, geografisch begrenzten Gebieten oder bestimmten Settings. Folglich ist für die Ermittlung und Beobachtung sich abzeichnender Tendenzen ein anderer Ansatz erforderlich als für die Beobachtung der Hauptformen des Drogenkonsums.
Se estima que la prevalencia de consumo de nuevas drogas o drogas emergentes es muy inferior a la relativa al consumo de drogas ilegales tradicionales. Probablemente, los nuevos tipos de consumo de drogas se empiezan a extender dentro de un grupo reducido de personas, entre subpoblaciones pequeñas o en ubicaciones o entornos geográficamente limitados. En consecuencia, la identificación y el seguimiento de las tendencias emergentes exige un enfoque diferente del utilizado para controlar los tipos principales de consumo de droga.
Le stime sulla prevalenza del consumo di nuovi stupefacenti o di stupefacenti emergenti sono molto più basse rispetto a quelle sul consumo di sostanze illecite più tradizionali. È probabile che nuove forme di consumo di droga siano inizialmente adottate da poche persone, all’interno di piccoli sottogruppi o in zone geografiche o in ambienti circoscritti. Di conseguenza, l’individuazione e il monitoraggio delle tendenze emergenti richiede un approccio diverso rispetto a quello usato per il monitoraggio dei principali tipi di consumo di droga.
As estimativas da prevalência do consumo de drogas novas ou emergentes são muito inferiores às do consumo de drogas ilegais mais estabelecidas. É provável que, inicialmente, os novos tipos de consumo de droga sejam adoptados por um pequeno número de pessoas, em pequenas subpopulações ou locais e contextos geográficos limitados. Consequentemente, a identificação e a monitorização das tendências emergentes exige um tipo de abordagem diferente do utilizado para monitorizar os principais tipos de consumo de droga.
Οι εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης νέων ναρκωτικών είναι πολύ χαμηλότερες από εκείνες για τη χρήση πιο καθιερωμένων παράνομων ναρκωτικών. Οι νέες μορφές χρήσης ναρκωτικών κατά κανόνα υιοθετούνται αρχικά από μεμονωμένο αριθμό ατόμων που ανήκουν σε μικρούς υποπληθυσμούς ή σε περιορισμένες γεωγραφικές περιοχές ή χώρους. Συνεπώς, ο εντοπισμός και η παρακολούθηση των νέων τάσεων απαιτεί διαφορετική μορφή προσέγγισης από εκείνη που χρησιμοποιείται για την παρακολούθηση των κύριων μορφών χρήσης ναρκωτικών.
Volgens prevalentieschattingen worden nieuwe of opkomende drugs veel minder gebruikt dan de meer bekende, illegale drugs. Waarschijnlijk vinden nieuwe vormen van drugsconsumptie in eerste instantie ingang bij een enkele gebruiker, onder kleine bevolkingsgroepen of in specifieke geografische gebieden of settings. Om opkomende trends te kunnen herkennen en volgen is daarom een andere benadering nodig dan voor de belangrijkste vormen van drugsgebruik.
Odhady prevalence užívání nových nebo nově se rozmáhajících drog jsou mnohem nižší než v případě užívání zavedenějších nezákonných drog. Nové formy užívání drog bývají zpočátku přejímány několika jednotlivci, v rámci menších skupin obyvatel či na omezeném geografickém území nebo jen na určitých místech. V důsledku toho zjišťování a sledování nastupujících trendů vyžaduje odlišný přístup než sledování hlavních typů užívání drog.
Skønnene over udbredelsen af brugen af forskellige former for nye stoffer er meget lavere end skønnene over brugen af de mere gængse illegale stoffer. Nye former for stofbrug påbegyndes i starten sædvanligvis kun af nogle få personer, blandt mindre undergrupper eller i begrænsede geografiske sammenhænge eller miljøer. Identificeringen og overvågningen af nye tendenser kræver derfor en anden metode end den, der er blevet anvendt til overvågning af de gængse former for stofbrug.
Uute või esilekerkivate uimastite tarbimise levimus on palju väiksem kui juba tuntud ebaseaduslike uimastite tarbimise levimus. Uute uimastite tarbimist alustavad tõenäoliselt mõned inimesed, see toimub väikeste rahvastikurühmade sees või piiratud geograafilistes piirkondades. Seepärast nõuab esilekerkivate suundumuste kindlakstegemine ja jälgimine teistsugust lähenemist kui peamiste uimastirühmade puhul kasutatav.
Uusien huumeiden levinneisyydestä esitetyt arviot ovat paljon alhaisempia kuin vakiintuneempia laittomia huumeita koskevat arviot. Huumeidenkäytön uusia muotoja esiintyy aluksi vain muutaman henkilön kesken, pienissä alaryhmissä tai rajoitetuilla maantieteellisillä alueilla tai ympäristöissä. Näin ollen huumausaineisiin liittyvien uusien suuntauksien havaitsemisessa ja seurannassa on käytettävä erilaista lähestymistapaa kuin pääasiallisten käyttötapojen seurannassa.
Az új vagy kábítószerként újonnan megjelenő anyagok használatának előfordulását sokkal alacsonyabbra becsülik, mint a már „bejáratottabb” tiltott kábítószerekét. A kábítószer-használat új formáit kezdetben feltehetőleg csak néhány személy veszi át, kis részpopulációkon belül, illetve behatárolható földrajzi helyszíneken vagy körülmények között. Az újonnan megjelenő tendenciák felismerése és megfigyelése ilyenformán a kábítószer-használat fő típusainak figyeléséhez alkalmazottól eltérő hozzáállást kíván.
Prevalensestimater for bruken av nye stoffer er mye lavere enn for mer etablerte illegale stoffer. Nye stoffer tas innledningsvis i bruk av noen få personer, i små undergrupper av befolkningen eller i begrensede områder eller situasjoner. Følgelig kreves det andre tilnærminger når man skal identifisere og kartlegge nye trender enn for kartlegging av de mest utbredte typene av narkotikabruk.
Według szacunkowych danych rozpowszechnienie nowych lub pojawiających się narkotyków jest znacznie niższe niż bardziej znanych nielegalnych narkotyków. Nowe formy zażywania narkotyków przyjmują się początkowo tylko w małych grupkach osób, w niewielkich podpopulacjach lub w ograniczonych geograficznie obszarach lub środowiskach. W związku z tym identyfikacja i monitorowanie pojawiających się tendencji wymaga innego rodzaju podejścia niż stosuje się przy monitorowaniu głównych form zażywania narkotyków.
Odhady prevalencie pre užívanie nových alebo objavujúcich sa drog sú oveľa nižšie ako odhady pre užívanie zavedenejších nezákonných drog. Nové formy užívania drog sú spočiatku pravdepodobne prijímané niekoľkými jednotlivcami, medzi malými dielčími populáciami alebo v obmedzených geografických lokalitách alebo zariadeniach. Takže identifikácia a monitorovanie objavujúcich sa trendov si vyžadujú odlišný typ prístupu od prístupu používaného na monitorovanie hlavných typov užívania drog.
Ocene razširjenosti uživanja novih ali pojavljajočih se drog so mnoge nižje od ocen uživanja bolj uveljavljenih prepovedanih drog. Za nove oblike uživanja drog je verjetno, da jih najprej sprejme nekaj posameznikov iz manjših podpopulacij ali omejenih geografskih lokacij ali okolij. Prepoznavanje in spremljanje pojavljajočih se trendov zato zahteva pristop, drugačen od pristopa, ki se uporablja za spremljanje glavnih vrst uživanja drog.
Prevalensestimat för användning av nya eller framväxande droger är mycket lägre än för användning av mer etablerade olagliga droger. Nya former av narkotikamissbruk inleds vanligtvis av ett fåtal personer, i små subpopulationer eller på begränsade geografiska platser eller miljöer. Identifiering och kontroll av framväxande trender kräver därför ett annat tillvägagångssätt än det som används för att övervaka de viktigaste typerna av narkotikamissbruk.
Yeni veya ortaya çıkmakta olan uyuşturucular için yaygınlık tahminleri daha çok bilinen yasadışı uyuşturucuların kullanım tahminlerinden çok daha düşüktür. Yeni uyuşturucu kullanma şekillerinin, başta küçük alt nüfuslar arasında veya sınırlı coğrafi alanlar veya ortamlarda, birkaç kişi tarafından benimsenmesi olasıdır. Dolayısıyla, ortaya çıkmakta olan eğilimlerin saptanması ve izlenmesi, başlıca uyuşturucu kullanımı tiplerini izlemek içın kullanılandan farklı türde bir yaklaşım gerektirmektedir.
Jaunu vai topošu narkotiku lietošanas tendenču analīze liecina, ka jaunu narkotiku lietošanas izplatība ir daudz mazāka nekā tradicionālu nelegālo narkotiku lietošanas izplatība. Jaunas narkotiku lietošanas ievirzes sākotnēji izplatās atsevišķu personu un nelielu grupu vidū, kā arī ierobežotā ģeogrāfiskā teritorijā vai vidē. Līdz ar to topošu tendenču apzināšanā un pārraudzībā ir jāpiemēro citāda nostāja, nekā pārraugot plašāk izplatītos narkotiku lietošanas veidus.
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Deşi măsurile sociale reprezintă încă o reacţie mai puţin răspândită la problema consumului de droguri decât tratamentul, intervenţiile care combină tratamentul cu acţiuni sociale şi de protejare a sănătăţii sunt recunoscute de specialişti drept cea mai bună reacţie destinată să realizeze reabilitarea consumatorilor de droguri.
The 2005–08 action plan calls on Member States to ‘improve access to and coverage of rehabilitation and social reintegration programmes’. Although social measures are still a less well-established response to problem drug use than treatment, interventions combining treatment, health and social actions are recognised by professionals as the best response to achieve drug user rehabilitation.
Le plan d'action pour la période 2005-2008 invite les États membres à «améliorer l'accès aux programmes de rééducation et de réinsertion sociale et à en élargir la portée». Bien que les mesures sociales soient encore une réponse moins répandue à l'usage problématique de drogue, les interventions combinant traitement et mesures sanitaires et sociales sont reconnues par les professionnels comme la meilleure réponse pour parvenir à rééduquer l'usager de drogue.
Im Drogenaktionsplan 2005-2008 werden die Mitgliedstaaten zur „Verbesserung des Zugangs zu Programmen zur Rehabilitation und gesellschaftlichen Wiedereingliederung sowie [zur] Verbesserung ihrer Reichweite“ aufgefordert. Zwar sind soziale Maßnahmen im Zusammenhang mit dem problematischen Drogenkonsum noch immer weniger verbreitet als Therapien, jedoch werden Konzepte, die therapeutische, gesundheitsbezogene und soziale Elemente kombinieren, von Fachleuten als optimale Strategie anerkannt, um eine Rehabilitation der Drogenkonsumenten zu erreichen.
El Plan de Acción 2005-2008 insta a los Estados miembros a la «mejora del acceso a los programas de rehabilitación y reinserción social y de la cobertura de los mismos». A pesar de que las medidas sociales aún son una respuesta al consumo problemático de drogas que no está tan extendida como el tratamiento, las intervenciones que combinan elementos sociales, terapéuticos y relativos a la salud son reconocidas por los profesionales como la mejor respuesta para lograr la rehabilitación de los consumidores de droga.
Il piano d’azione per il periodo 2005-2008 chiede agli Stati membri di “migliorare l’accesso ai programmi di recupero e reintegrazione sociale e la loro copertura”. Benché le misure sociali rappresentino ancora una risposta meno consolidata al fenomeno della tossicodipendenza rispetto al trattamento, gli interventi che combinano trattamento e azioni sanitarie e sociali sono riconosciuti dagli operatori del settore come la migliore strategia per conseguire l’obiettivo del recupero dei tossicodipendenti.
O plano de acção para 2005–2008 exorta os Estados-Membros a “melhorar o acesso e alargar o raio de acção dos programas de reabilitação e de reintegração social”. Apesar de as medidas sociais ainda serem uma resposta menos consolidada ao consumo problemático de drogas do que o tratamento, os profissionais reconhecem que as intervenções que combinam o tratamento com as acções sanitárias e sociais são a melhor forma de reabilitar os consumidores de droga.
Το σχέδιο δράσης για την περίοδο 2005-08 καλεί τα κράτη μέλη να βελτιώσουν την πρόσβαση και την κάλυψη των προγραμμάτων αποκατάστασης και κοινωνικής επανένταξης. Παρόλο που τα κοινωνικά μέτρα εξακολουθούν να αποτελούν λιγότερο καθιερωμένη μέθοδο αντιμετώπισης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών από την προσέγγιση της θεραπείας, οι παρεμβάσεις που συνδυάζουν τη θεραπεία με δράσεις για την υγεία και δράσεις κοινωνικού χαρακτήρα αναγνωρίζονται από τους επαγγελματίες του χώρου ως ο καλύτερος τρόπος για την επίτευξη της επανένταξης των χρηστών ναρκωτικών.
In het actieplan (2005-2008) worden de lidstaten opgeroepen “toegang en bereik van rehabilitatie- en socialeherintegratieprogramma’s te verbeteren”. Hoewel maatregelen op sociaal vlak nog steeds minder gangbaar zijn dan behandelingen als het gaat om de aanpak van problematisch drugsgebruik, worden interventies waarbij maatregelen op het gebied van behandeling, gezondheid en sociale situatie worden gecombineerd door beroepsbeoefenaren aangemerkt als de beste aanpak voor de reïntegratie van drugsgebruikers.
Protidrogový akční plán na období 2005–2008 vyzývá členské státy k tomu, aby „zlepšily přístup k rehabilitačním programům a programům pro opětovné začlenění do společnosti a zlepšily jejich rozsah“. Ačkoli sociální opatření nadále zůstávají méně zavedenou odezvou na problémové užívání drog než léčba, zásahy kombinující léčbu, zdravotní a sociální opatření uznávají odborníci jako nejlepší cestu k dosažení rehabilitace uživatelů drog.
I henhold til handlingsplanen for 2005–2008 skal medlemsstaterne sørge for en "forbedring af adgangen til og dækningen af programmer for revalidering og resocialisering". Selv om sociale foranstaltninger stadig anvendes sjældnere som løsning på et stofbrugsproblem end behandling, er tiltag, som kombinerer behandling og sundhedsmæssige og sociale foranstaltninger, af fagfolk anerkendt som den bedste metode til revalidering af stofbrugere.
Tegevuskava aastateks 2005–2008 kutsub liikmesriike üles parandama taastusabi ja ühiskonda taasintegreerimise programmide hõlmavust ja kättesaadavust. Kuigi sotsiaalsed meetmed on narkoprobleemide lahendamisel ikka veel vähem levinud kui ravi, on asjatundjad tunnistanud, et uimastitarvitajate taastusabis on kõige tõhusamad niisugused meetodid, kus ühendatakse ravi, tervislik ja sotsiaalne tegevus.
Toimintasuunnitelmassa vuosiksi 2005–2008 kehotetaan jäsenvaltioita ”parantamaan mahdollisuuksia osallistua kuntoutusohjelmiin ja yhteiskuntaan sopeutumista koskeviin ohjelmiin ja laajentamaan niitä”. Vaikka sosiaaliset toimenpiteet eivät vieläkään ole yhtä vakiintuneita huumeiden ongelmakäytön ehkäisymuotoja kuin varsinainen hoito, alan ammattilaiset pitävät hoidon, terveydenhuollon ja sosiaalisten toimien yhdistelmää parhaana keinona huumeidenkäyttäjien kuntouttamiseksi.
A 2005–08-ra szóló cselekvési terv felszólítja a tagállamokat, hogy „javítsák a rehabilitációs és a társadalmi visszailleszkedést szolgáló programok hozzáférhetőségét és lefedettségét”. Bár a szociális intézkedések a kezelésnél továbbra is kevésbé bejáratott megoldást kínálnak a problémás kábítószer-használatra, a szakemberek az egészségügyi és szociális intézkedéseket a kábítószer-használók rehabilitációjának eléréséhez adható legjobb válaszként ismerik el.
Handlingsplanen for 2005-08 oppfordrer alle medlemsstatene til å “forbedre tilgangen til og dekningen av rehabiliteringsprogrammer og programmer for sosial reintegrasjon”. Selv om sosiale tiltak ikke er en like veletablert respons mot problembruk som behandling, anser fagfolk en kombinasjon av behandling og helsemessige og sosiale tiltak å være den beste løsningen for rehabilitering av narkotikabrukere.
W planie działania na lata 2005–2008 wzywa się państwa członkowskie do „zwiększenia dostępu do programów rehabilitacji i integracji społecznej oraz do rozszerzenia ich zakresu”. I chociaż działania społeczne nadal stanowią słabiej ugruntowany niż leczenie sposób przeciwdziałania problemowemu zażywaniu narkotyków, specjaliści uznają działania interwencyjne łączące terapię oraz działania zdrowotne i społeczne za najlepszą metodę rehabilitacji osób zażywających narkotyki.
Akčný plán na roky 2005 – 2008 požaduje od členských štátov, aby „zlepšili prístup a pokrytie programami rehabilitácie a sociálnej reintegrácie“. Hoci sociálne opatrenia sú ešte stále menej zavedenou reakciou na problém užívania drog ako liečenie, zásahy, ktoré kombinujú liečenie, zdravotné a sociálne opatrenia, sú uznávané odborníkmi ako najlepšia reakcia na dosiahnutie rehabilitácie užívateľov drog.
Akcijski načrt 2005–2008 od držav članic zahteva, da "izboljšajo dostopnost in povečajo število vključenih v programe rehabilitacije in socialne reintegracije". Kljub temu da so socialni ukrepi še vedno manj uveljavljeni odziv na problematično uživanje drog kot zdravljenje, strokovnjaki priznavajo, da so intervencije, ki združujejo zdravljenje ter zdravstvene in socialne ukrepe, najboljši način za rehabilitacijo uživalcev drog.
I handlingsplanen 2005–2008 uppmanas medlemsstaterna att ”förbättra tillträde till och spridning av program för rehabilitering och återintegrering i samhället”. Även om sociala insatser fortfarande är en mindre väletablerad åtgärd för att komma till rätta med problemmissbruk än vad behandling är, erkänner personer som arbetar med missbrukare att åtgärder som kombinerar behandling, hälsovård och sociala åtgärder är den bästa lösningen för att lyckas med rehabilitering av missbrukare.
2005-08 eylem planı, Üye Devletler’den ‘rehabilitasyon ve sosyal yeniden entegrasyon programlarının kapsamını ve bunlara erişimi artırmayı’ talep etmektedir. Her ne kadar sosyal tedbirler uyuşturucu kullanımı sorununa karşı hala tedaviden daha az benimsenen bir tepki oluştursa da, tedavi, sağlık ve sosyal eylemleri birleştiren müdahaleler uzmanlarca uyuşturucu kullanıcısının rehabilitasyonunu gerçekleştirmek için en iyi tepki addedilmektedir.
ES 2005. – 2008. gada rīcības plāns aicina dalībvalstis ,,uzlabot rehabilitācijas un sociālās reintegrācijas programmu pieejamību un pārklājumu”. Lai gan problemātiskas narkotiku lietošanas gadījumos sociālos pasākumus joprojām piemēro retāk nekā ārstēšanas pasākumus, profesionāļi ir atzinuši, ka iejaukšanās, kas apvieno ārstēšanas, veselības aizsardzības un sociālos pasākumus, ir labākais risinājums narkotiku lietotāju rehabilitācijas panākšanai.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Puritatea medie a heroinei brune la nivelul consumatorului a variat în 2004 de la 10 % în Bulgaria la 48 % în Turcia, în timp ce cea a heroinei albe a variat între 20 % în Germania şi 63 % în Danemarca, iar a heroinei de tip nedeterminat a variat între 16 % în Ungaria şi 42–50 % (166) în Ţările de Jos (167).
The average purity of brown heroin at user level varied in 2004 from 10 % in Bulgaria to 48 % in Turkey, while that of white heroin varied between 20 % in Germany and 63 % in Denmark, and that of heroin of type undistinguished ranged from 16 % in Hungary to 42–50 % (166) in the Netherlands (167). The average purity of heroin products has been fluctuating in most reporting countries (168) since 1999, making it difficult to identify any overall trend.
La pureté moyenne de l'héroïne brune pour le consommateur a oscillé en 2004 entre 10 % en Bulgarie et 48 % en Turquie, tandis que celle de l'héroïne blanche allait de 20 % en Allemagne à 63 % au Danemark et que celle de l'héroïne de type indéterminé s'échelonnait entre 16 % en Hongrie et 42 à 50 % (166) aux Pays‑Bas (167). La pureté moyenne des produits à base d'héroïne a fluctué dans la plupart des pays déclarants (168) depuis 1999 et rend difficile la détermination d'une quelconque tendance générale.
Der durchschnittliche Reinheitsgrad des konsumierten braunen Heroins lag 2004 zwischen 10 % in Bulgarien und 48 % in der Türkei, während die Reinheit des weißen Heroins von 20 % in Deutschland bis zu 63 % in Dänemark reichte und die Reinheit des nicht spezifizierten Heroins zwischen 16 % in Ungarn und 42 % bis 50 % (166) in den Niederlanden lag (167). Da der durchschnittliche Reinheitsgrad von Heroinprodukten in den meisten Berichtsländern (168) seit 1999 schwankt, ist es kaum möglich, eine Gesamttendenz zu ermitteln.
En 2004, la pureza media de la heroína marrón para el consumidor osciló entre un 10 % en Bulgaria y un 48 % en Turquía, mientras que la pureza de la heroína blanca fluctuó entre un 20 % en Alemania y un 63 % en Dinamarca. La pureza de la heroína sin distinción de tipo varió entre un 16 % en Hungría y un 42-50 % (166) en los Países Bajos (167). La pureza media de los productos de heroína oscila desde 1999 en la mayoría de países que han facilitado datos (168), hecho que dificulta determinar una tendencia general.
Nel 2004 la purezza media dell’eroina brown al dettaglio andava dal 10% in Bulgaria al 48% in Turchia, mentre i dati sulla purezza dell’eroina bianca andavano dal 20% in Germania al 63% in Danimarca e quelli dell’eroina senza distinzione di tipo dal 16% in Ungheria al 42–50% (166) nei Paesi Bassi (167). La purezza media dei derivati dell’eroina ha avuto un andamento oscillante nella maggior parte dei paesi (168) a partire dal 1999, rendendo difficile individuare una tendenza generale.
Em 2004, a pureza média da heroína castanha a nível do consumidor variava entre 10% na Bulgária e 48% na Turquia, ao passo que a da heroína branca variava entre 20% na Alemanha e 63% na Dinamarca, e a da heroína de tipo indistinto entre 16% na Hungria e 42–50% (166) nos Países Baixos (167). Desde 1999 que a pureza média dos produtos de heroína apresenta oscilações na maioria dos países que apresentaram dados (168), o que dificulta a identificação de uma tendência global.
Η μέση καθαρότητα της καφέ ηρωίνης σε επίπεδο χρήστη το 2004 κυμάνθηκε από 10 % στη Βουλγαρία έως 48 % στην Τουρκία, της λευκής ηρωίνης κυμάνθηκε μεταξύ 20 % στη Γερμανία και 63 % στη Δανία και της ηρωίνης αδιευκρίνιστης μορφής κυμάνθηκε από 16 % στην Ουγγαρία έως 42–50 % (166) στις Κάτω Χώρες (167). Από το 1999 η μέση καθαρότητα των προϊόντων ηρωίνης παρουσιάζει διακυμάνσεις στις περισσότερες χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις (168), γεγονός που καθιστά δύσκολο τον προσδιορισμό κάποιας γενικής τάσης.
De gemiddelde zuiverheid van bruine heroïne op gebruikersniveau varieerde in 2004 van 10% in Bulgarije tot 48% in Turkije, terwijl die van witte heroïne uiteenliep van 20% in Duitsland tot 63% in Denemarken, en die van niet nader aangeduide heroïne lag tussen 16% in Hongarije en 42-50% (166) in Nederland (167). Sinds 1999 is in de meeste rapporterende landen sprake van een wisselende gemiddelde zuiverheid van heroïneproducten (168), zodat het moeilijk is om een algemene trend vast te stellen.
Průměrná čistota hnědého heroinu na spotřebitelské úrovni se v roce 2004 pohybovala v rozmezí od 10 % v Bulharsku do 48 % v Turecku, zatímco u bílého heroinu to bylo od 20 % v Německu až po 63 % v Dánsku a v případě heroinu nerozlišeného typu v rozmezí od 16 % v Maďarsku do 42–52 % (166) v Nizozemsku (167). Průměrná čistota heroinových produktů ve většině sledovaných zemí od roku 1999 kolísala (168), takže je obtížné zjistit nějaký celkový trend.
Den gennemsnitlige renhedsgrad for brun heroin på brugerniveau varierede i 2004 fra 10 % i Bulgarien til 48 % i Tyrkiet, mens renhedsgraden for hvid heroin varierede mellem 20 % i Tyskland og 63 % i Danmark, og renhedsgraden for uspecificeret heroin lå mellem 16 % i Ungarn og 42–50 % (166) i Nederlandene (167). Den gennemsnitlige renhedsgrad for heroinprodukter har været svingende i de fleste indberettende lande (168) siden 1999, hvilket gør det vanskeligt at identificere en generel tendens.
Tarbija tasandil varieerus pruuni heroiini keskmine puhtus 2004. a 10%-st Bulgaarias kuni 48%-ni Türgis, samas kui valge heroiini puhtus varieerus 20%-st Saksamaal kuni 63%-ni Taanis, ning täpsustamata tüüpi heroiini puhtus ulatus 16%-st Ungaris kuni 42–50%-ni(166) Madalmaades.(167) 1999. a alates on heroiinitoodete keskmine puhtus olnud kõikuv enamikus andmed esitanud riikides,(168) nii et üldist suundumust on raske välja selgitada.
Vuonna 2004 ruskean heroiinin keskimääräinen puhtausaste katukaupassa vaihteli Bulgarian 10 prosentista Turkin 48 prosenttiin, valkoisen heroiinin puhtausaste vaihteli Saksan 20 prosentista Tanskan 63 prosenttiin, ja määrittelemättömän heroiinin puhtausaste vaihteli Unkarin 16 prosentista Alankomaiden 42–50 prosenttiin (166) (167). Heroiinituotteiden keskimääräinen puhtausaste on vaihdellut useimmissa raportoineissa maissa (168) vuoden 1999 jälkeen, ja siksi on vaikea tunnistaa yleisiä suuntauksia.
A barna heroin átlagos tisztasága felhasználói szinten 2004-ben a bulgáriai 10% és a törökországi 48% között mozgott, ami a fehér heroin esetében a németországi 20% és a dániai 63% között volt, a típus szerint nem megkülönböztetett heroinnál pedig a magyarországi 16% és a hollandiai 42–50%166 között alakult167. A herointermékek átlagos tisztasága a legtöbb jelentéstevő országban 1999 óta ingadozásokat mutatott168, ami megnehezíti bármilyen összesített tendencia meghatározását.
Gjennomsnittsrenheten for brun heroin på brukernivå varierte i 2004 fra 10 % i Bulgaria til 48 % i Tyrkia, mens renheten for hvit heroin varierte mellom 20 % i Tyskland til 63 % i Danmark. For heroin av ubestemt type varierte renheten fra 16 % i Ungarn til 42-50 % (166) i Nederland (167). Siden 1999 har gjennomsnittsrenheten på heroinprodukter variert i de fleste landene vi har mottatt rapporter fra (168), noe som gjør det vanskelig å identifisere noen generell trend.
W 2004 r. średnia czystość brązowej heroiny dostępnej na rynku detalicznym wahała się od 10% w Bułgarii do 48% w Turcji, natomiast czystość białej heroiny wahała się od 20% w Niemczech do 63% w Danii, a heroiny nieokreślonego rodzaju — od 16% na Węgrzech do 42–50% (166) w Holandii (167). W większości objętych sprawozdaniem krajów średnia czystość zawierających heroinę produktów podlegała fluktuacjom (168) od 1999 r., co utrudnia określenie ogólnej tendencji.
Priemerná čistota hnedého heroínu sa pohybovala v roku 2004 na úrovni užívateľov od 10 % v Bulharsku po 48 % v Turecku, kým čistota bieleho heroínu sa pohybovala od 20 % v Nemecku po 63 % v Dánsku a čistota heroínu nerozlíšeného typu sa pohybovala od 16 % v Maďarsku do 42 – 50 % (166) v Holandsku (167). Priemerná čistota heroínových výrobkov kolíše vo väčšine krajín, ktoré poskytli správy (168), od roku 1999, čo sťažuje identifikovanie akéhokoľvek celkového trendu.
Povprečna čistost rjavega heroina na ravni uživalcev je bila v letu 2004 med 10 % v Bolgariji do 48 % v Turčiji, belega heroina od 20 % v Nemčiji do 63 % na Danskem, heroina neznane vrste pa od 16 % na Madžarskem do 42–50 % (166) na Nizozemskem (167). Od leta 1999 je povprečna čistost proizvodov iz heroina v večini držav poročevalk (168) nihala, tako da je težko opredeliti kakršen koli splošen trend.
Den genomsnittliga renhetsgraden i missbrukarledet för brunt heroin inom EU varierade år 2004 mellan 10 % i Bulgarien och 48 % i Turkiet, medan priset för vitt heroin varierade mellan 20 % i Tyskland och 63 % i Danmark. Genomsnittliga renhetsgraden i missbrukarledet för heroin av okänd typ varierade mellan 16 % i Ungern och 42–50 % (166) i Nederländerna (167). Sedan 1999 har den genomsnittliga renhetsgraden för heroinprodukter fluktuerat i de flesta rapporterande länder (168), vilket gör det svårt att se någon övergripande trend.
2004’te kullanıcı düzeyindeki kahverengi eroinin ortalama saflığı Bulgaristan’da % 10’dan Türkiye’de % 48’e değişirken, beyaz eroininki Almanya’da % 20 ile Danimarka’da % 63 arasında ve özelliksiz türde eroininki de Macaristan’da % 16 ile Hollanda’da (166) % 42-50 arasında (167) değişiyordu. Eroin ürünlerinin ortalama saflığı rapor eden ülkelerin çoğunda 1999’dan beri dalgalandığından (168), herhangi bir genel eğilim saptamak güçleşmektedir.
Brūnā heroīna vidējā tīrība lietotāju līmenī 2004. gadā ir svārstījusies no 10 % Bulgārijā līdz 48 % Turcijā, savukārt baltā heroīna tīrība ir svārstījusies no 20 % Vācijā līdz 63 % Dānijā, bet nenoteikta veida heroīna tīrība ir bijusi no 16 % Ungārijā līdz 42–50 % (166) Nīderlandē (167). Heroīna preparātu vidējā tīrība kopš 1999. gada vairumā ziņojumā aplūkoto valstu ir bijusi svārstīga (168), tādēļ ir grūti noteikt vienu kopēju tendenci.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Majoritatea consumatorilor de droguri care iau supradoze sunt bărbaţi (202), aceştia reprezentând 65–100 % dintre cazuri, iar în majoritatea ţărilor proporţia se situează între 75 % şi 90 %, cu cea mai ridicată proporţie a femeilor în Republica Cehă, Polonia şi Finlanda şi cea mai scăzută în Grecia, Italia şi Cipru.
The majority of drug users who overdose are men (202), accounting for 65–100 % of cases, and in most countries the proportion ranges between 75 % and 90 %, with the highest proportion of females in the Czech Republic, Poland and Finland and the lowest in Greece, Italy and Cyprus. These finding must be interpreted in the context of differential rates of opioid use and injecting between men and women.
La majorité des usagers de drogue victimes de surdose sont des hommes (202) - 60 à 100 % des cas - et, dans la plupart des pays, le pourcentage varie entre 75 et 90 %, les pourcentages les plus élevés chez les femmes étant enregistrés en République tchèque, en Pologne et en Finlande, et les plus bas en Grèce, en Italie et à Chypre. Ces résultats doivent être interprétés à la lumière des pourcentages différents d’usage d’opiacés et d’injection entre hommes et femmes.
Am häufigsten werden Überdosen von männlichen Drogenkonsumenten eingenommen (202): In 65 % bis 100 % der Fälle sind Männer betroffen, wobei dieser Anteil in den meisten Ländern zwischen 75 % und 90 % liegt. In der Tschechischen Republik, Polen und Finnland werden die höchsten und in Griechenland, Italien und Zypern die niedrigsten Anteile von Frauen gemeldet. Diese Ergebnisse müssen im Zusammenhang mit den unterschiedlichen Raten des Opioidkonsums und des injizierenden Drogenkonsums bei Männern und Frauen interpretiert werden.
La mayoría de consumidores que sufren sobredosis son hombres (202): representan entre un 65 % y un 100 % de los casos y, en la mayoría de países, la proporción oscila entre un 75 % y un 90 %. Los países donde se registran las tasas más elevadas de sobredosis entre las mujeres son la República Checa, Polonia y Finlandia y las más bajas, en Grecia, Italia y Chipre. Estos datos deben interpretarse teniendo en cuenta la diferencia que existe entre las tasas de consumo de opiáceos y consumo por vía parenteral de la población masculina y femenina.
La maggior parte dei consumatori di droga che muoiono per overdose è di sesso maschile (202), per un totale del 65–100% dei casi; nella maggioranza dei paesi la percentuale è compresa tra il 75% e il 90%, con la proporzione maggiore tra le donne in Repubblica ceca, Polonia e Finlandia e la proporzione minore in Grecia, Italia e Cipro. Questi risultati vanno interpretati facendo una distinzione tra le percentuali di consumo di oppiacei e di consumo di oppiacei per via parenterale tra uomini e donne.
A maioria dos consumidores de droga vítimas de overdose é do sexo masculino (202), em 65 a 100% dos casos, e na maior parte dos países essa percentagem varia entre 75% e 90%, registando-se as percentagens mais elevadas de mulheres na República Checa, Polónia e Finlândia e as mais baixas na Grécia, Itália e Chipre. Estes resultados devem ser interpretados no contexto das diferentes taxas de consumo e injecção de opiáceos entre homens e mulheres.
Η πλειονότητα των χρηστών ναρκωτικών που πεθαίνουν λόγω υπερβολικής δόσης είναι άνδρες (202), καθώς αντιπροσωπεύουν το 65–100 % των περιπτώσεων. Στις περισσότερες χώρες το ποσοστό κυμαίνεται μεταξύ 75 και 90 %, με το υψηλότερο ποσοστό γυναικών να καταγράφεται στην Τσεχική Δημοκρατία, την Πολωνία και τη Φινλανδία και το χαμηλότερο στην Ελλάδα, την Ιταλία και τη Κύπρο. Οι διαπιστώσεις αυτές πρέπει να ερμηνεύονται στο πλαίσιο των διαφοροποιημένων ποσοστών χρήσης οπιοειδών και ενέσιμης χρήσης μεταξύ των ανδρών και των γυναικών.
De meeste slachtoffers van overdoses (65-100%) zijn mannen (202) en in de meeste landen varieert dat percentage tussen de 75 en 90%, waarbij het hoogste aandeel van vrouwen voorkomt in Tsjechië, Polen en Finland en het laagste in Griekenland, Italië en Cyprus. Bij het interpreteren van deze bevindingen moet rekening worden gehouden met de verschillende cijfers voor het gebruik en de injectie van opioïden door mannen en vrouwen.
Většina uživatelů drog, u kterých dojde k předávkování, jsou muži (202), kteří představují 65–100 % případů. Ve většině zemí se jejich podíl pohybuje mezi 75– 90 %. Nejvyšší podíl žen je v České republice, Polsku a Finsku a nejnižší v Řecku, Itálii a na Kypru. K těmto zjištěním je třeba přistupovat s ohledem na odlišnou míru užívání/injekčního užívání opiátů u mužů a žen.
Størsteparten af de stofbrugere, der får en overdosis, er mænd (202), som tegner sig for 65–100 % af tilfældene, og i de fleste lande ligger andelen på mellem 75 % og 90 %, med den højeste andel af kvinder i Tjekkiet, Polen og Finland og den laveste i Grækenland, Italien og Cypern. Disse resultater skal fortolkes på den baggrund, at der er forskelle med hensyn til opioidbrug og intravenøs brug mellem mænd og kvinder.
Enamik üleannustavatest uimastitarbijatest on mehed,(202) kokku 65–100% juhtudest, enamikus riikides on meeste osakaal 75–90%, kusjuures naiste osakaal on kõige suurem Tšehhi Vabariigis, Poolas ja Soomes ning kõige väiksem Kreekas, Itaalias ja Küprosel. Kõnealuseid näitajaid tuleb tõlgendada opioidide tarbimise ja süstimise määrade kontekstis, mis on meestel ja naistel erinevad.
Suurin osa yliannostukseen kuolleista huumeidenkäyttäjistä on miehiä (202), joiden osuus kaikista tapauksista on 65–100 prosenttia, ja useimmissa maissa heidän osuutensa vaihtelee 75:stä 90 prosenttiin. Naisten osuus on korkein Tšekissä, Puolassa ja Suomessa ja alhaisin Kreikassa, Italiassa ja Kyproksella. Näiden tulosten tulkinnassa on otettava huomioon, että opioidien käytön ja injektiokäytön yleisyys on erilainen miesten ja naisten keskuudessa.
A túladagoló kábítószer-használók többsége férfi202, az esetek 65–100%-ában, de a legtöbb országban a férfiak aránya a 75% és 90% között van. A nők aránya Csehországban, Lengyelországban és Finnországban a legmagasabb, Görögországban, Olaszországban és Cipruson a legalacsonyabb. Ezeket a megállapításokat az opiáthasználat és az injekciózás nők és férfiak körében mért eltérő arányaival összefüggésben kell értelmezni.
De fleste narkotikabrukere som tar overdose, er menn (202). De utgjør 65-100 % av tilfellene, i de fleste land mellom 75 % og 90 %. De høyeste kvinneandelene finnes i Den tsjekkiske republikk, Polen og Finland, og de laveste i Hellas, Italia og på Kypros. Funnene må fortolkes i lys av hvordan opioidbruk og sprøytebruk fordeler seg mellom menn og kvinner.
W grupie osób zażywających narkotyki, które przekraczają maksymalne dawki, większość stanowią mężczyźni (202). Stanowią oni 65–100% przypadków przedawkowania, a w większości krajów odsetek ten waha się od 75% do 90%, przy czym najwyższy odsetek kobiet odnotowano w Czechach, Polsce i Finlandii, a najniższy w Grecji, we Włoszech i na Cyprze. Dane te należy interpretować w kontekście różnic we wskaźniku zażywania opiatów i przyjmowania narkotyków dożylnie, obserwowanych między mężczyznami i kobietami.
Väčšina užívateľov drog, ktorí sa predávkujú, sú muži (202), ktorí predstavujú 65 –100 % prípadov a vo väčšine krajín sa podiel pohybuje medzi 75 % a 90 % s najvyšším podielom žien v Českej republike, Poľsku a vo Fínsku a s najnižším podielom v Grécku, Taliansku a na Cypre. Tieto zistenia sa musia interpretovať v kontexte rozdielnych mier užívania a injekčného užívania opiátov medzi mužmi a ženami.
Večina uživalcev drog, ki vzamejo prevelik odmerek, je moških (202), 65 do 100 % primerov, in v večini držav ta delež znaša med 75 in 90 %, največji delež žensk je v Češki republiki, na Poljskem in Finskem, najnižji pa v Grčiji, Italiji in na Cipru. Pri razlagi te ugotovitve je treba upoštevati različne stopnje uživanja opioidov in vbrizgavanja med moškimi in ženskami.
Majoriteten av de narkotikamissbrukare som tar överdoser är män (202), och utgör 65–100 % av fallen. I de flesta länder är andelen män som tar överdoser mellan 75 och 90 % med den högsta andelen kvinnor i Tjeckien, Polen och Finland och den lägsta i Grekland, Italien och Cypern. Dessa rön måste tolkas mot bakgrund av skilda grader av opiatmissbruk och injektionsmissbruk hos män respektive kvinnor.
Aşırı dozdan ölen uyuşturucu kullanıcılarının çoğunluğunu oluşturan erkekler (202), vakaların % 65-100’üne karşılık gelmekte ve çoğu ülkede bu oran % 75 ile % 90 arasında değişmekte olup en yüksek kadın oranları Çek Cumhuriyeti, Polonya ve Finlandiya’da ve en düşükleri de Yunanistan, İtalya ve Kıbrıs’ta bulunmaktadır. Bu bulgular erkekler ve kadınlar arasındaki diferansiyel opioid kullanımı ve enjekte etme oranları bağlamında yorumlanmalıdır.
Narkotiku lietotāji, kas pārdozē, lielākoties ir vīrieši (202), proporcionāli 65–100 % no visiem narkotiku pārdozēšanas iespaidā mirušajiem; lielākajā daļā valstu šī proporcija svārstās no 75 līdz 90 %, savukārt proporcionāli vislielākais sieviešu skaits ir Čehijā, Polijā un Somijā, bet vismazākais Grieķijā, Itālijā un Kiprā. Interpretējot šos faktus, nedrīkst aizmirst par dzimumatšķirībām opioīdu lietotāju un injicētāju skaitliskajos rādītājos.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Cu excepţia Republicii Cehe şi a Franţei, unde tratamentul cu buprenorfină în doză mare (HDBT) este raportat ca fiind opţiunea cea mai obişnuită, peste 90 % dintre tratamentele din celelalte ţări s-au făcut cu metadonă.
According to the EMCDDA, as a minimum estimate from the EU Member States, Bulgaria, Romania and Norway, more than 500 000 clients received substitution treatment during the year (see Table 4 in the 2005 annual report). Excluding the Czech Republic and France, where high-dose buprenorphine treatment (HDBT) is reported to be the most common option, more than 90 % of treatments in all other countries were with methadone.
Selon l'OEDT, les estimations minimales des États membres de l'UE, de Bulgarie, de Roumanie et de Norvège situent à plus de 500 000 le nombre de patients qui ont reçu un traitement de substitution durant l'année (voir Tableau 4 du rapport annuel 2005). À l'exclusion de la République tchèque et de la France, où le traitement de substitution à forte dose de buprénorphine est l'option la plus courante, dans les autres pays, plus de 90 % des traitements ont recours à la méthadone.
Einer Mindestschätzung der EBDD zufolge haben im Laufe des Jahres in den EU-Mitgliedstaaten sowie in Bulgarien, Rumänien und Norwegen mehr als 500 000 Patienten eine Substitutionsbehandlung erhalten (siehe Tabelle 4 im Jahresbericht 2005). Lediglich in der Tschechischen Republik und Frankreich findet den Berichten zufolge die hochdosierte Buprenorphintherapie am häufigsten Anwendung, während in allen anderen Ländern bei 90 % der Substitutionsbehandlungen Methadon eingesetzt wird.
Según el OEDT, se calcula que en los Estados miembros de la UE, Bulgaria, Rumanía y Noruega, como mínimo, más de 500 000 pacientes recibieron tratamiento de sustitución a lo largo del año (véase el cuadro 4 del Informe anual de 2005). Exceptuando la República Checa y Francia, donde la opción más frecuente es el tratamiento con buprenorfina a altas dosis, en más del 90 % de los tratamientos que se ofrecen en los demás países se emplea la metadona.
Secondo l’OEDT, una stima minima per gli Stati membri dell’Unione europea e Bulgaria, Romania e Norvegia fa pensare a un numero di oltre 500 000 pazienti in trattamento sostitutivo nel corso dell’anno (cfr. la tabella 4 nella relazione annuale del 2005). Escludendo Repubblica ceca e Francia, dove il trattamento con buprenorfina a dosaggi elevati (HDBT) è riferito come l’opzione più diffusa, la sostanza d’elezione in oltre il 90% dei trattamenti in tutti gli altri paesi è il metadone.
De acordo com o OEDT, calcula-se que, no mínimo, mais de 500 000 utentes receberam tratamento de substituição, durante o ano, nos Estados-Membros da UE, Bulgária, Roménia e Noruega (ver Quadro 4 no relatório anual de 2005). Excluindo a República Checa e a França, países onde o tratamento com buprenorfina em altas doses é mencionado como a opção mais comum, mais de 90% dos tratamentos realizados em todos os outros países utilizam a metadona.
Σύμφωνα με το ΕΚΠΝΤ, κατ’ ελάχιστη εκτίμηση στα κράτη μέλη της ΕΕ, τη Βουλγαρία, τη Ρουμανία και τη Νορβηγία, περισσότερα από 500 000 άτομα υποβλήθηκαν σε θεραπεία υποκατάστασης κατά τη διάρκεια του έτους (βλέπε Πίνακα 4 στην ετήσια έκθεση για το 2005). Εξαιρουμένων της Τσεχικής Δημοκρατίας και της Γαλλίας, όπου η θεραπεία απεξάρτησης μέσω της χορήγησης υψηλών δόσεων βουπρενορφίνης (HDBT) αναφέρεται ως η πιο διαδεδομένη θεραπευτική επιλογή, περισσότερο από το 90 % των θεραπειών υποκατάστασης σε όλες τις υπόλοιπες χώρες αφορούσαν τη χρήση μεθαδόνης.
Volgens het EWDD hebben op basis van minimumschattingen van de EU-lidstaten, Bulgarije, Roemenië en Noorwegen ruim 500 000 cliënten in de loop van het jaar substitutiebehandeling ontvangen (zie tabel 4 in het jaarverslag 2005). Met uitzondering van Tsjechië en Frankrijk, waar behandelingen met hoge doses buprenorfine volgens de meldingen het meest worden toegepast, gaat het in alle overige landen in meer dan 90% van de gevallen om behandelingen met methadon.
Podle EMCDDA (na základě minimálních odhadů z členských států EU, Bulharska, Rumunska a Norska,) podstoupilo substituční léčbu v daném roce více než 500 000 klientů (viz tab. 4 ve výroční zprávě za rok 2005). S výjimkou České republiky a Francie, které uvádějí jako nejběžnější volbu léčbu vysokými dávkami buprenorfinu, se jednalo ve více než 90 % případů substituční léčby ve všech ostatních zemích o léčbu metadonem.
Som et minimumsskøn fra EU-medlemsstaterne, Bulgarien, Rumænien og Norge modtog over 500 000 klienter ifølge EONN substitutionsbehandling i løbet af året (se tabel 4 i årsberetningen for 2005). Bortset fra Tjekkiet og Frankrig, hvor højdosisbehandling med buprenorphin (HDBT) angives at være den mest almindelige behandlingsmetode, var over 90 % af behandlingerne i alle andre lande med metadon.
EMCDDA andmetel oli aasta jooksul EL liikmesriikides, Rumeenias ja Norras asendusravi saanud patsientide arv miinimumhinnangul rohkem kui 500 000 (vaata tabel 4 2005. a aruandes). Peale Tšehhi Vabariigi ja Prantsusmaa, kus ravi suurtes annustes buprenorfiiniga on kõige tavalisem ravivõimalus, kasutati kõikides teistes riikides rohkem kui 90% juhtudest metadooniravi.
EMCDDA arvioi, että viime vuonna vähintään 500 000 potilasta sai korvaushoitoa EU:n jäsenvaltioissa, Norjassa, Bulgariassa ja Romaniassa (ks. taulukko 4 vuoden 2005 vuosikertomuksessa). Metadonia käytetään yli 90 prosentissa hoidoista kaikissa muissa maissa kuin Tšekissä ja Ranskassa, joissa buprenorfiinihoito on yleisin vaihtoehto.
Az EMCDDA szerint az EU-tagállamoktól, Bulgáriától, Romániától és Norvégiától származó minimum becslés alapján az év folyamán több mint 500 000 páciens részesült helyettesítő kezelésben (lásd a 2005-ös éves jelentés 4. táblázatát). Leszámítva Csehországot és Franciaországot, ahol a jelentések szerint a nagy adagokban adott buprenorfinnal végzett kezelés (HDBT) a gyakoribb, az összes többi országban a kezelések több mint 90%-ában metadont használtak.
Ifølge EONN viser et minsteanslag fra EUs medlemsstater samt Bulgaria, Romania og Norge at mer enn 500 000 klienter mottok substitusjonsbehandling i løpet av året (se tabell 4 i årsrapporten for 2005). Med unntak av Den tsjekkiske republikk og Frankrike, hvor behandling med høydosert buprenorfin er vanligst, omfatter over 90 % av all behandling i de andre landene metadon.
Według EMCDDA minimalne szacunkowe dane z państw członkowskich UE, Bułgarii, Rumunii i Norwegii wskazują, że ponad 500 000 pacjentów poddano w ciągu roku leczeniu zastępczemu (patrz tabela 4 w Sprawozdaniu rocznym za 2004 r.). Z wyjątkiem Czech i Francji, w których najbardziej rozpowszechnioną opcją jest leczenie dużymi dawkami buprenorfiny (HDBT), leczenie we wszystkich pozostałych krajach opiera się w ponad 90% na metadonie.
Podľa EMCDDA, ako minimálny odhad z členských štátov EÚ, Bulharska, Rumunska a Nórska, počas roku viac ako 500 000 klientov dostávalo substitučnú liečbu (pozri tabuľku 4 vo výročnej správe za rok 2005). Ak sa vylúčia Česká republika a Francúzsko, ktoré uvádzajú liečbu vysokými dávkami buprenorfínu (HDBT) ako najbežnejšiu možnosť, viac ako 90 % liečby vo všetkých ostatných krajinách predstavuje metadón.
Po podatkih Centra je bilo po najnižji oceni v državah članicah EU, na Norveškem, v Bolgariji in Romuniji med letom vključenih v nadomestno zdravljenje več kot 500.000 oseb (glej tabelo 4 v letnem poročilu 2005). Razen Češke republike in Francije, kjer se poroča, da je najbolj pogosto zdravljenje z visokimi odmerki buprenorfina, se pri več kot 90 % zdravljenj v vseh drugih državah uporablja metadon.
Ett minimiestimat baserat på EU:s medlemsstater, Bulgarien, Rumänien och Norge är enligt ECNN att drygt 500 000 klienter erhåller substitutionsbehandling under ett år (se Tabell 4 i årsrapporten 2005). Med undantag av Tjeckien och Frankrike, där behandling med höga doser av buprenorfin (HDBT) rapporteras vara vanligast används metadon i drygt 90 % av behandlingarna i alla andra länder.
EMCDDA’ya göre, AB Üye Devletler, Bulgaristan, Romanya’dan ve Norveç elde edilen asgari bir tahmin olarak, yıl boyunca 500.000’den fazla hasta ikame tedavisi görmüştür (bkz. 2005 yıllık raporunda Tablo 4). Yüksek dozda buprenorfin tedavisinin (YDBT) en yaygın seçenek olduğu bildirilen Çek Cumhuriyeti ve Fransa dışında, diğer ülkelerin tümünde tedavilerin % 90’ından fazlası metadonlu idi.
Saskaņā ar EMCDDA informāciju pēc ES dalībvalstu, Bulgārijas, Rumānijas un Norvēģijas minimālajām aplēsēm gadā aizvietotājterapiju ir saņēmuši vairāk nekā 500 000 pacientu (skatīt 4. tabulu 2005. gada ziņojumā). Izņemot Čehiju un Franciju, kur vairāk izplatīta ir ārstēšana ar lielām buprenorfīna devām (HDBT), pārējās valstīs vairāk nekā 90 % pacientu ir ārstēti ar metadonu.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Proporţia consumatorilor de droguri prin injectare în rândul pacienţilor care solicită tratament pentru dependenţa de opiacee este cea mai scăzută în Ţările de Jos (13 %) şi cea mai ridicată în Letonia (86 %) (182).
Across Europe, among new opioid clients seeking treatment in outpatient centres and for whom the route of administration is known, just over half are injecting the drug. In general, levels of injecting are higher among opioid users seeking treatment in the new Member States (above 60 %) than in the EU-15 Member States (below 60 %), with the exception of Italy and Finland, where the proportion of opioid injectors among clients is 74 % and 79.3 % respectively. The proportion of injectors among opioid clients is lowest in the Netherlands (13 %) and highest in Latvia (86 %) (182).
En Europe, parmi les nouveaux patients usagers d'opiacés en demande de traitement dans des structures de soins ambulatoires et dont on connaît le mode d'administration, un peu plus de la moitié s'injectent la drogue. En règle générale, les niveaux d'injection sont plus élevés chez les usagers d'opiacés en demande de traitement dans les nouveaux États membres (plus de 60 %) que dans les États membres de l'UE‑15 (moins de 60 %), à l'exception de l'Italie et de la Finlande, où la proportion d'injecteurs d'opiacés s'élève respectivement à 74 % et 79,3 %. Le pourcentage d'UDVI chez les patients usagers d'opiacés est le plus faible aux Pays‑Bas (13 %) et le plus élevé en Lettonie (86 %) (182).
Knapp über die Hälfte aller neuen Opioidpatienten, die europaweit eine Behandlung in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen und bei denen die Applikationsform bekannt ist, injiziert die Droge. Insgesamt sind die Anteile der injizierenden Konsumenten an den Opioidkonsumenten, die eine Behandlung beantragen, in den neuen Mitgliedstaaten (über 60 %) höher als in den EU-15-Mitgliedstaaten (unter 60 %). Eine Ausnahme bilden Italien und Finnland, wo der Anteil der injizierenden Opioidkonsumenten an den Opioidpatienten 74 % bzw. 79,3 % beträgt. Der niedrigste Anteil der injizierenden Opioidpatienten wird aus den Niederlanden gemeldet (13 %), während der höchste Anteil dieser Patienten in Lettland (86 %) festgestellt wurde (182).
En Europa, sólo algo más de la mitad de los nuevos pacientes de opiáceos que solicitan tratamiento en centros ambulatorios y, en cuyo caso se conoce el procedimiento de administración, se inyectan la droga. En general, los niveles de consumo por vía parenteral son más elevados entre los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento en los nuevos Estados miembros (más del 60 %) que entre los que lo hacen en los antiguos Estados miembros (menos del 60 %), a excepción de Italia y Finlandia, donde la proporción de pacientes que consumen opiáceos por vía parenteral alcanza un 74 % y un 79,3 % respectivamente. Los Países Bajos presentan el menor porcentaje de pacientes de opiáceos que se inyectan la droga (13 %), mientras que el porcentaje más elevado se registró en Letonia (86 %) (182).
In Europa, tra i nuovi pazienti in terapia nei centri che offrono un servizio ambulatoriale e per i quali la via di assunzione è nota, si inietta la sostanza poco più della metà. In generale, il tasso di consumo per via parenterale è più alto tra i consumatori di oppiacei che fanno richiesta di trattamento nei nuovi Stati membri (oltre il 60%) rispetto agli Stati membri dell’Europa a 15 (meno del 60%), con l’eccezione di Italia e Finlandia, dove la percentuale di tossicodipendenti che si inietta la sostanza ammonta, rispettivamente, al 74% e al 79,3%. La percentuale più bassa di consumatori di oppiacei per via parenterale tra i pazienti in cura per questa tossicodipendenza si registra nei Paesi Bassi (13%) e la più alta in Lettonia (86%) (182).
A nível europeu, pouco mais de metade dos novos utentes consumidores de opiáceos, que procuram tratamento em regime ambulatório e cuja via de administração é conhecida, consome a droga por via endovenosa. De um modo geral, esta via de consumo regista níveis mais elevados entre os consumidores de opiáceos que procuram tratamento nos novos Estados-Membros (acima de 60%) do que nos Estados-Membros da UE-15 (menos de 60%), com excepção da Itália e da Finlândia, onde a percentagem de utentes que injectam opiáceos é de 74% e 79,3%, respectivamente. A percentagem mais baixa de utentes consumidores de opiáceos por injecção é a dos Países Baixos (13%) e a mais elevada é a da Letónia (86%) (182).
Σε όλη την Ευρώπη, μεταξύ των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή για πρώτη φορά σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής και για τα οποία είναι γνωστός ο τρόπος χρήσης, ενέσιμη χρήση κάνει ποσοστό μόλις πάνω από 50 %. Γενικά, τα επίπεδα ενέσιμης χρήσης είναι υψηλότερα στους χρήστες οπιοειδών που προσφεύγουν σε θεραπεία στα νέα κράτη μέλη (άνω του 60 %) από ό,τι στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 (κάτω του 60 %), με εξαίρεση την Ιταλία και τη Φινλανδία, όπου το ποσοστό των χρηστών οπιοειδών που κάνουν ενέσιμη χρήση επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή είναι 74 % και 79,3 % αντίστοιχα. Το χαμηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνει ενέσιμη χρήση οπιοειδών επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή καταγράφεται στις Κάτω Χώρες (13 %) και το υψηλότερο στη Λεττονία (86 %) (182).
In heel Europa bestaat iets meer dan de helft van nieuwe opioïdencliënten die om extramurale behandeling vragen en voor wie de wijze van toediening bekend is, uit spuiters. In het algemeen ligt het percentage injecterende cliënten onder opioïdengebruikers die om behandeling vragen in de nieuwe lidstaten (meer dan 60%) hoger dan in de oude vijftien lidstaten (minder dan 60%). Uitzondering hierop zijn Italië en Finland, waar het percentage opioïdenspuiters onder de cliënten respectievelijk 74% en 79,3% bedraagt. Het percentage injecterende gebruikers onder opioïdencliënten is het laagst in Nederland (13%) en het hoogst in Letland (86%) (182).
V celé Evropě je mezi novými uživateli opiátů, kteří vyhledávají léčbu v ambulantních zařízeních a u nichž je znám způsob aplikace, těsně nadpoloviční většina těch, kteří drogu užívají injekčně. Celkově je injekční užívání rozšířenější mezi uživateli opiátů vyhledávajícími léčbu v nových členských státech (nad 60 %) než v členských státech evropské patnáctky (pod 60 %), s výjimkou Itálie a Finska, kde podíl injekčních uživatelů opiátů mezi klienty činí 74 % (Itálie) a 79,3 % (Finsko). Podíl injekčních uživatelů drog na celkovém počtu klientů užívajících opiáty je nejnižší v Nizozemsku (13 %) a nejvyšší v Lotyšsku (86 %) (182).
Blandt nye opioidklienter, der søger ambulant behandling, og som har kendskab til indtagelsesmåden, er det i Europa godt halvdelen, der injicerer stoffet. Generelt er den intravenøse brug højere blandt opioidbrugere, der søger behandling i de nye medlemsstater (over 60 %) end i EU-15-medlemsstaterne (under 60 %), med undtagelse af Italien og Finland, hvor andelen af intravenøse opioidbrugere er henholdsvis 74 og 79,3 %. Andelen af intravenøse brugere blandt opioidklienter er lavest i Nederlandene (13 %) og højest i Letland (86 %) (182).
Kogu Euroopas süstivad opioide pisut rohkem kui pooled uutest ambulatoorsetesse ravikeskustesse ravile pöördunud opioide tarbivatest patsientidest ja nendest, kelle kohta on teada, mil viisil nad uimasteid manustavad. Üldiselt on uutes liikmesriikides ravi taotlevate opioiditarbijate hulgas süstimise sagedus kõrgem (üle 60%) kui EL-15 riikides (alla 60%), erandiks on Itaalia ja Soome, kus opioide süstimise teel manustavate uimastitarbijate osakaal patsientide hulgas on vastavalt 74% ja 79,3%. Uimastisüstijate osakaal opioiditarbijate hulgas on kõige madalam Madalmaades (13%) ja kõige kõrgem Lätis (86%).(182)
Euroopan tasolla hieman yli puolet avohoitoon hakeutuvista uusista opioidiasiakkaista, joiden käyttötapa tunnetaan, käyttää huumetta suonensisäisesti. Injektiokäytön aste on yleisesti katsoen korkeampi niiden opioidien käyttäjien joukossa, jotka hakeutuvat hoitoon uusissa jäsenvaltioissa (yli 60 %) kuin EU-15-jäsenvaltioissa (alle 60 %), lukuun ottamatta Italiaa, jossa opioidien injektiokäyttäjien osuus asiakkaista on 74 prosenttia, ja Suomea, jossa heidän osuutensa on 79,3 prosenttia. Injektiokäyttäjien osuus opioidien käyttäjistä on alhaisin Alankomaissa (13 %) ja korkein Latviassa (86 %) (182).
Európa-szerte megfigyelhető, hogy az opiáthasználat miatt a járóbeteg-ellátó központokban kezelést kérő új páciensek között, illetve azok körében, akiknél a beadási mód ismert, csak körülbelül a páciensek fele használja injekció formájában a kábítószert. Az injekciós használat szintjei a kezelést kérő opiáthasználók körében általában véve magasabbak az új tagállamokban (60% fölött), mint az EU-15 tagállamaiban (60% alatt), Olaszország és Finnország kivételével, ahol az injekciós opiáthasználók aránya a páciensek között 74%, illetve 79,3%. Az opiátok miatt kezelt páciensek között az injekciós használók aránya Hollandiában a legalacsonyabb (13%) és Lettországban a legmagasabb (86%)182.
Blant nye opioidklienter som søker poliklinisk behandling, der inntaksmetoden er kjent, er litt over halvparten sprøytebrukere. Sprøytebruk er generelt mer utbredt blant opioidbrukere som søker behandling i de nye medlemsstatene (rundt 60 %) enn i det opprinnelige EU 15 (under 60 %), unntatt i Italia og Finland, hvor andelen sprøytebrukere blant opioidklienter er på henholdsvis 74 % og 79,3 %. Andelen sprøytebrukere blant opioidklientene er lavest i Nederland (13 %) og høyest i Latvia (86 %) (182).
W Europie wśród nowych pacjentów zażywających opiaty potrzebujących opieki ambulatoryjnej, w których przypadku znany jest sposób przyjmowania narkotyku, niewiele ponad połowa zażywa go dożylnie. Ogólnie w nowych państwach członkowskich odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie wśród osób zgłaszających się na terapię z powodu opiatów jest wyższy (ponad 60%) niż w 15 „starych” państwach członkowskich UE (poniżej 60%), z wyjątkiem Włoch i Finlandii, w których odsetek osób zażywających opiaty dożylnie wśród ogółu pacjentów wynosi odpowiednio 74% i 79,3%. Odsetek osób przyjmujących opiaty dożylnie w grupie pacjentów je zażywających jest najniższy w Holandii (13%), a najwyższy na Łotwie (86%) (182).
V Európe, medzi novými klientmi, ktorí užívajú opiáty a vyhľadávajú liečbu v ambulantných strediskách a ktorí poznajú administratívny postup, čosi viac ako polovica si drogu vstrekuje. Vo všeobecnosti sú úrovne injekčného užívania medzi užívateľmi opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, v nových členských štátoch vyššie (nad 60 %) ako v členských štátoch EÚ-15 (pod 60 %), s výnimkou Talianska a Fínska, kde podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi 74 % a 79.3 %. Podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi najnižší v Holandsku (13 %) a najvyšší v Lotyšku (86 %) (182).
V Evropi si med novimi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti v izvenbolnišničnih centrih in za katere je znan način uživanja, malo več kot polovica drogo vbrizgava. Na splošno so ravni vbrizgavanja med uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, višje v novih državah članicah (več kot 60 %) kot v 15 starih državah članicah EU (manj kot 60 %), razen Italije in Finske, kjer je delež injicirajočih uživalcev opiatov 74 % oziroma 79,3 %. Delež injicirajočih uživalcev opiatov je najnižji na Nizozemskem (13 %), najvišji pa v Latviji (86 %) (182).
Bland nya klienter som söker behandling i öppenvården i Europa för sitt opiatmissbruk och där det är känt hur de använder drogen, beräknas drygt hälften injicera. I allmänhet förekommer injicering oftare bland opiatanvändare som söker behandling i de nya medlemsstaterna (över 60 %) än i EU-15 (under 60 %), med undantag av Italien och Finland där andelen som injektionsmissbrukare bland klienterna är 74 % respektive 79,3 %. Lägsta andelen opiatklienter som är injektionsmissbrukare finns i Nederländerna (13 %) och den högsta i Lettland (86 %) (182).
Avrupa’da, ayakta tedavi merkezlerinde tedavi görmek isteyen ve yönetime giden yolu bilen yeni opioid hastalarının yarısından yalnızca biraz fazlası uyuşturucuyu enjekte etmektedir. Genelde, enjekte etme seviyeleri yeni Üye Devletler’de tedavi görmek isteyen opioid hastaları arasında (% 60’ın yukarısında) AB-15 Üye Devletleri’nde olduğundan (% 60’ın altında) daha fazla olup, hastalar arasında opioid enjekte edenlerin oranının sırasıyla % 74 ve % 79,3 olduğu İtalya ve Finlandiya buna istisna oluşturmaktadır. Opioid hastaları arasında enjekte edenlerin oranı Hollanda’da en düşük (% 13) ve Letonya’da en yüksektir (% 86) (182).
Visā Eiropā to jauno opioīdu pacientu vidū, kas vēlas ārstēties ambulatorajos ārstniecības centros un kuru narkotiku administrēšanas veids ir zināms, narkotikas injicē tikai nedaudz vairāk nekā puse pacientu. Kopumā vairāk injicētāju ir starp ārstēties gribošajiem opioīdu lietotājiem jaunajās dalībvalstīs (vairāk nekā 60 %), ES 15 dalībvalstīs injicētāju nav tik daudz (mazāk nekā 60 %), izņemot Itāliju un Somiju, kur pacientu vidū ir attiecīgi 74 % un 79,3 % opioīdu injicētāju. Proporcionāli vismazāk injicētāju ir starp opioīdu pacientiem Nīderlandē (13 %), bet visvairāk Latvijā (86 %) (182).
  Comentariu ‘“ problema ...  
Disponibilitatea şi consumul ciupercilor halucinogene se pare că au crescut de la sfârşitul anilor 1990, dar au rămas în mare măsură neobservate. În cea mai mare parte, consumul acestui tip de drog apare ca experimental, iar raportarea problemelor este rară.
In 2006, the EMCDDA published a technical paper on hallucinogenic mushrooms, and this issue is again summarised in our annual reporting. The availability and use of hallucinogenic mushrooms appears to have been increasing since the late 1990s but to large extent has passed unnoticed. For the most part, use of this type of drug appears to be experimental and reports of problems remain rare. However, a growing awareness among policy makers of the availability of hallucinogenic mushrooms has led to the introduction of some actions to increase control measures.
En 2006, l’OEDT a publié un document technique relatif aux champignons hallucinogènes, et cette question est encore une fois résumée dans notre rapport annuel. La disponibilité et la consommation de champignons hallucinogènes semblent avoir augmenté depuis la fin des années 90, mais cela est largement passé inaperçu. Dans la plupart des cas, l’usage de ce type de drogue semble être de nature expérimentale et les problèmes signalés restent rares. Toutefois, une sensibilisation accrue des décideurs politiques quant à la disponibilité de champignons hallucinogènes a mené à l’introduction de plusieurs actions visant à accroître les mesures de contrôle.
Im Jahr 2006 hat die EBDD einen Fachbericht über halluzinogene Pilze veröffentlicht, und dieses Thema wird auch in unserem Jahresbericht wieder angesprochen. Verfügbarkeit und Konsum von halluzinogenen Pilzen scheinen seit den späten 90er Jahren zugenommen zu haben, sind aber weitgehend unbemerkt geblieben. In den meisten Fällen dürfte der Konsum dieser Drogen experimentell sein, und es gibt nur wenige Berichte über Probleme. Das wachsende Bewusstsein bei politischen Entscheidungsträgern für die Verfügbarkeit halluzinogener Pilze hat jedoch die Einführung einiger Maßnahmen zur Verstärkung der Kontrolle veranlasst.
En 2006, el OEDT publicó un documento técnico sobre los hongos alucinógenos, y esta cuestión vuelve a aparecer resumida en nuestro informe anual. La oferta y el consumo de hongos alucinógenos parece haber aumentado desde finales de los años noventa, pero ha pasado, en gran medida, desapercibida. Al parecer, la mayor parte del consumo de este tipo de drogas tiene un carácter experimental y apenas se han notificado problemas en relación con las mismas. Sin embargo, el incremento de la oferta de hongos alucinógenos ha hecho que los responsables políticos adopten algunas medidas para incrementar el control sobre estas drogas.
Nel 2006 l’OEDT ha pubblicato un documento tecnico sui funghi allucinogeni, un altro tra gli argomenti di cui è riportata una sintesi nella relazione annuale. La disponibilità e il consumo di funghi allucinogeni sembrano essere aumentati dalla fine degli anni Novanta, passando in larga misura inosservati. Il consumo di questa sostanza sembra perlopiù di tipo sperimentale ed è raro che vengano segnalati problemi. Tuttavia, una crescente informazione nel mondo politico sulla disponibilità dei funghi allucinogeni ha portato all’introduzione di alcune azioni volte ad aumentare le misure di controllo.
Em 2006, o OEDT publicou um documento técnico sobre os cogumelos alucinogénios, e esta questão volta a ser sucintamente abordada no nosso relatório anual. A disponibilidade e o consumo de cogumelos alucinogénios parecem ter vindo a aumentar desde finais da década de 90, mas passaram em grande medida despercebidos. Na maior parte dos casos, o consumo deste tipo de droga parece ser experimental, e as notícias de problemas continuam a ser raras. Contudo, uma crescente sensibilização dos responsáveis políticos para a disponibilidade dos cogumelos alucinogénios levou à adopção de algumas acções para aumentar as medidas de controlo.
Το 2006, το ΕΚΠΝΤ δημοσίευσε τεχνικό έγγραφο για τα παραισθησιογόνα μανιτάρια, και το θέμα αυτό παρουσιάζεται συνοπτικά στην ετήσια έκθεσή μας. Η διαθεσιμότητα και η χρήση των παραισθησιογόνων μανιταριών φαίνεται ότι αυξάνεται από τα τέλη της δεκαετίας του ’90 αλλά σε μεγάλο βαθμό δεν καταγράφεται. Η χρήση αυτού του είδους ναρκωτικής ουσίας φαίνεται ότι είναι ως επί το πλείστον πειραματική και υπάρχουν ελάχιστες αναφορές προβλημάτων. Ωστόσο, η αυξανόμενη συνειδητοποίηση της διαθεσιμότητας των παραισθησιογόνων μανιταριών από τους φορείς χάραξης πολιτικής οδήγησε στη θέσπιση ορισμένων δράσεων για την αύξηση των μέτρων ελέγχου.
In 2006 heeft het EWDD een technisch document gepubliceerd over hallucinogene paddestoelen, en dit vraagstuk is opnieuw samengevat in onze jaarlijkse rapportage. De beschikbaarheid en het gebruik van hallucinogene paddestoelen blijkt sinds het einde van de jaren negentig te zijn toegenomen, maar is grotendeels onopgemerkt gebleven. Het gebruik van dit soort drugs blijkt hoofdzakelijk van experimentele aard, en er worden zelden problemen gerapporteerd. Beleidsmakers zijn zich echter meer bewust geworden van de beschikbaarheid van hallucinogene paddestoelen, wat ertoe heeft geleid dat er een aantal acties zijn ingevoerd om te zorgen voor meer controlemaatregelen.
V roce 2006 vydala EMCDDA odborný článek o halucinogenních houbách a tuto otázku znovu shrnujeme v naší výroční zprávě. Dostupnost a užívání halucinogenních drog jsou podle všeho od konce 90. let 20. století na vzestupu, avšak do značné míry dosud unikaly pozornosti. Většinou se užívání tohoto typu drog ukazuje jako experimentální a nadále jsou problémy hlášeny jen zřídka. Rostoucí povědomí politických činitelů o dostupnosti halucinogenních hub však vedlo k zavedení některých kroků ke zvýšení kontrolních opatření.
I 2006 offentliggjorde EONN et teknisk dokument om hallucinogene svampe, og dette tema er også opsummeret i årsberetningen. Tilgængeligheden og brugen af hallucinogene svampe synes at have været stigende siden slutningen af 1990'erne, men er i vidt omfang gået ubemærket hen. Brugen af denne stoftype synes for størstedelens vedkommende at være eksperimenterende, og der forekommer fortsat sjældent indberetninger om problemer. En øget opmærksomhed blandt beslutningstagerne om tilgængeligheden af hallucinogene svampe har imidlertid medført, at der er blevet indført en række tiltag med henblik på at øge kontrolforanstaltningerne.
2006. aastal andis EMCDDA välja tehnilise dokumendi hallutsinogeensete seente kohta ning seda teemat on kokkuvõtvalt käsitletud ka meie aastaaruandes. Alates 1990ndate lõpust on hallutsinogeensete seente kättesaadavus ja tarbimine suurenenud, kuid laiemalt pole sellele tähelepanu pööratud. Mainitud uimasti tarbimine on enamasti eksperimentaalne ja teateid probleemidest on vähe. Kuna aga poliitikakujundajad on saanud teadlikumaks hallutsinogeensete seente kättesaadavusest, on selle tulemusena kasutusele võetud kontrolli tugevdavaid meetmeid.
EMCDDA julkaisi vuonna 2006 teknisen asiakirjan hallusinogeenisista sienistä, ja tätä kysymystä käsitellään lyhyesti myös vuosiraportissa. Hallusinogeenisten sienten saatavuus ja käyttö näyttävät lisääntyneen 1990-luvun loppupuolelta lähtien, mutta tämä on jäänyt suurelta osin huomaamatta. Tällaisten huumeiden käyttö on useimmiten kokeiluluonteista, eikä ongelmista ole juuri ilmoitettu. Päättäjien lisääntynyt tietoisuus hallusinogeenisten sienten saatavuudesta on kuitenkin johtanut joihinkin valvontaa lisääviin toimiin.
2006-ban az EMCDDA kiadott egy szakmai dokumentumot a hallucinogén gombákról, amelynek összegzését az idei jelentésünk tartalmazza. Bár úgy tűnik, hogy a hallucinogén gombák elérhetősége és használata a 90-es évek végétől növekedésnek indult, nem fordítottak rá nagyobb figyelmet. Leginkább azért nem, mert a szer használata főként kísérleti jellegűnek tűnik, és továbbra is csak ritkán számolnak be problémákról. Mivel azonban a szakpolitikusok körében is ismertebbekké váltak a hallucinogén gombák, lépéseket tettek az ellenőrzési intézkedések szigorítása érdekében.
I 2006 utga EONN en fagartikkel om hallusinogene sopper, som vi har gitt et kort sammendrag av i årsrapporten. Tilgjengeligheten av hallusinogene sopper og bruken av dem synes å ha økt siden slutten av 1990-tallet, men har likevel for det meste gått ubemerket hen. Bruken av denne typen rusmidler synes for det meste å være eksperimentell, og det foreligger få rapporter om problemer i den forbindelse. Økt bevissthet blant beslutningstakerne om tilgjengeligheten av hallusinogene sopper har imidlertid ført til en viss innskjerping av kontrolltiltakene.
W 2006 r. EMCDDA opublikowało dokument techniczny o grzybach halucynogennych i zagadnienie to także podsumowano w sprawozdaniu rocznym. Wydaje się, że dostępność i spożycie grzybów halucynogennych wzrosło od końca lat 90-tych, choć fakt ten pozostał w dużej mierze niezauważony. W większości przypadków zażywanie tego rodzaju narkotyków ma charakter eksperymentalny i rzadko zgłasza się związane z nim problemy. Jednak rosnąca świadomość władz w zakresie dostępności grzybów halucynogennych wpływa na wprowadzanie pewnych działań służących wzmocnieniu środków kontroli.
V roku 2006 uverejnilo EMCDDA odborný článok o halucinogénnych hubách a táto otázka je znovu zhrnutá v našej výročnej správe. Zdá sa, že dostupnosť a užívanie halucinogénnych húb sa od konca deväťdesiatych rokov minulého storočia zvyšuje, ale vo veľkej miere zostáva nepovšimnuté. Zdá sa, že z najväčšej časti je tento druh drogy experimentálny a správy o problémoch zostávajú zriedkavé. Avšak narastajúce povedomie medzi politickými činiteľmi o dostupnosti halucinogénnych húb viedlo k zavedeniu niektorých akcií, aby sa zvýšili kontrolné opatrenia.
Leta 2006 je Center objavil tehnični dokument o halucinogenih gobah in to vprašanje je zopet povzeto tudi v letnem poročilu. Kot kaže, se razpoložljivost in uživanje halucinogenih gob širita že od konca 90. let, vendar precej neopazno. Zdi se, da je uživanje te vrste droge večinoma na ravni poskušanja, poročila o težavah pa so še vedno redka. Vendar pa so bili zaradi vse boljše obveščenosti oblikovalcev politik o razpoložljivosti halucinogenih gob, uvedeni nekateri ukrepi za boljši nadzor.
Under 2006 har ECNN lagt fram en teknisk rapport om hallucinogena svampar och denna fråga sammanfattas också i vår årliga rapportering. Hallucinogena svampars tillgänglighet och användning förefaller ha ökat sedan slutet av 1990-talet men detta har i stor utsträckning passerat obemärkt. Användning av denna typ av drog förefaller oftast vara experimentell och rapporter om problem är fortfarande sällsynta. En allt större medvetenhet bland beslutsfattare om hallucinogena svampars tillgänglighet har emellertid lett till att vissa insatser har gjorts för att öka kontrollåtgärderna.
2006 yılında EMCDDA halüsinojenik mantarlar hakkında teknik bir belge yayımlamış ve bu sayı yıllık raporumuzda tekrar özetlenmiştir. Halüsinojenik mantarların bulunabilirliği ile kullanımının 1990’ların sonlarından beri arttığı gözlemlenmektedir ancak bu durumun büyük ölçüde farkına varılmamıştır. Genellikle bu tür uyuşturucunun kullanımı deneysel gibi görünmekte ve nadiren sorun rapor edilmektedir. Bununla beraber, politika yapıcılar arasında halüsinojenik mantarların bulunabilirliğine dair bilinçlenmenin artması, kontrol tedbirlerinin artırılmasına yönelik bazı eylemlerin uygulamaya konmasına yol açmıştır.
EMCDDA 2006. gadā ir publicējusi tehniska rakstura dokumentu par halucinogēnajām sēnēm, un šis jautājums ir īsi aplūkots arī šāgada ziņojumā. Liekas, ka halucinogēno sēņu pieejamība un lietošanas izplatība kopš 90. gadu beigām ir pieaugusi, bet tas nav radījis plašu rezonansi. Šā veida narkotiku lietošanai lielākoties ir eksperimentāls raksturs un ziņojumi par problēmām joprojām ir reti. Tomēr, redzot halucinogēno sēņu pieejamību, politikas veidotāji ir apstiprinājuši dažus kontroli pastiprinošus pasākumus.
  Capitolul 6: Consumul d...  
În ciuda tendinţei generale spre diversificarea fenomenului, estimările din multe ţări legate de consumul problematic de droguri se bazează exclusiv pe consumul problematic de heroină sau alte opiacee ca substanţe principale. Acest lucru poate fi observat în ratele estimate ale consumului problematic de opiacee (vezi Figura 8), care sunt, în cea mai mare parte, foarte asemănătoare cu cele ale CPD (170).
Despite the general trend towards diversification of the phenomenon, in many countries estimates of problem drug use are exclusively based on problem use of heroin or other opioids as the primary substance. This can be seen in the estimated rates of problem opioid use (see Figure 8), which for the most part are very similar to those of PDU (170). It is not clear whether in the other countries the prevalence of non-opioid problem use is almost negligible or, possibly, significant but too difficult to estimate.
En dépit de la tendance générale à la diversification du phénomène, dans bon nombre de pays, les estimations de l'usage problématique de drogue reposent exclusivement sur l'usage problématique d'héroïne ou d'autres opiacés en tant que drogue primaire. Cela ressort des pourcentages estimés de l'usage problématique d'opiacés (voir Figure 8), qui, pour la plupart, sont très similaires à ceux de l'usage problématique de drogue (170). Il est malaisé de savoir si, dans les autres pays, la prévalence de l'usage problématique de substances autres que les opiacés est quasiment négligeable ou si elle est éventuellement significative, mais trop difficile à estimer.
Ungeachtet der allgemeinen Tendenz zu einer Diversifizierung des Phänomens basieren in vielen Ländern die Schätzungen für den problematischen Drogenkonsum ausschließlich auf dem problematischen Konsum von Heroin oder anderen Opioiden als Primärdroge. Dies geht aus den Prävalenzschätzungen für den problematischen Opioidkonsum hervor (siehe Abbildung 8), die weitgehend mit den Schätzungen für den problematischen Drogenkonsum übereinstimmen (170). Unklar ist, ob in anderen Ländern die Prävalenz des problematischen Konsums anderer Drogen als Opioiden nahezu vernachlässigt werden kann oder ob es vielmehr zu schwierig ist, Schätzungen über den möglicherweise erheblichen Konsum vorzunehmen.
A pesar de la tendencia general hacia la diversificación del fenómeno, en muchos países las estimaciones sobre el consumo problemático de drogas se basan únicamente en la heroína y otros opiáceos como sustancias primarias. Este hecho se aprecia en los porcentajes estimados de consumo problemático de opiáceos (véase el gráfico 8), que en su mayor parte son muy similares a las cifras de CPD (170). No queda claro si en los demás países la prevalencia del consumo problemático de drogas que no sean opiáceos es prácticamente insignificante o bien es significativo pero demasiado difícil de calcular.
Nonostante la generale tendenza alla diversificazione del fenomeno, in molti paesi le stime sul consumo problematico di droga si fondano esclusivamente sul consumo problematico di eroina o di altri oppiacei come sostanza principale, come emerge dalle percentuali di consumo problematico di oppiacei calcolate (cfr. il grafico 8), che sono per la maggior parte molto simili a quelle del PDU (170). Non è chiaro se negli altri paesi la prevalenza del consumo problematico di sostanze diverse dagli oppiacei sia quasi trascurabile o se invece sia significativa, ma difficile da calcolare.
Apesar da tendência geral para a diversificação do fenómeno, em muitos países as estimativas do consumo problemático de droga são exclusivamente baseadas no consumo problemático de heroína ou de outros opiáceos como substância principal. Isto é visível nas taxas estimadas de consumo problemático de opiáceos (ver Figura 8), que em geral são muito semelhantes às do consumo problemático de droga (170). Não é claro se nos outros países a prevalência do consumo problemático de drogas não-opiáceas é quase insignificante, ou se poderá ser importante mas demasiado difícil de estimar.
Παρά τη γενικότερη τάση διαφοροποίησης του φαινομένου, σε πολλές χώρες οι εκτιμήσεις της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών βασίζονται αποκλειστικά στην προβληματική χρήση ηρωίνης ή άλλων οπιοειδών, ως κύριας ουσίας. Αυτό είναι εμφανές στα εκτιμώμενα ποσοστά προβληματικής χρήσης οπιοειδών (βλέπε Διάγραμμα 8), τα οποία σε πολύ μεγάλο βαθμό προσομοιάζουν με εκείνα της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών (170). Δεν είναι σαφές κατά πόσον στις λοιπές χώρες η επικράτηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών πλην των οπιοειδών είναι σχεδόν αμελητέα ή, ενδεχομένως, σημαντική αλλά δύσκολο να εκτιμηθεί.
Hoewel er in algemene zin sprake is van een trend naar toenemende diversiteit bij dit verschijnsel, zijn de schattingen van problematisch drugsgebruik in veel landen uitsluitend gebaseerd op problematisch gebruik van drugs met heroïne of andere opioïden als primaire stof. Dat is terug te zien in de geschatte percentages problematisch opioïdengebruik (zie Figuur 8), die overwegend sterk overeenkomen met die van problematisch drugsgebruik (170). Het is niet duidelijk of in de andere landen de prevalentie van problematisch gebruik van niet-opioïden bijna verwaarloosbaar is of mogelijk significant maar te lastig om in te schatten.
Bez ohledu na obecný trend směřující k diverzifikaci tohoto jevu v mnoha zemích vycházejí odhady problémového užívání drog výhradně z problémového užívání heroinu nebo jiných opiátů jako primární drogy. To lze vyčíst z odhadované míry problémového užívání opiátů (viz obr. 8), které jsou z velké části velmi podobné odhadům problémového užívání drog (170). Není jasné, zda je v ostatních zemích prevalence problémového užívání jiných drog než opiátů téměř zanedbatelná, nebo zda je přece jen významná, avšak obtížně odhadnutelná.
Trods den generelle tendens mod en diversificering af fænomenet er skønnene over problematisk stofbrug i mange lande udelukkende baseret på problematisk brug af heroin eller andre opioider som det primære stof. Dette fremgår af skønnene over problematisk opioidbrug (se figur 8), som for størstedelens vedkommende stort set svarer til skønnene over problematisk stofbrug (170). Det er ikke klart, om udbredelsen af problematisk brug af ikke-opioider i de andre lande er næsten ubetydelig eller eventuelt betydelig, men for vanskelig at anslå.
Hoolimata üldisest suundumusest probleemse opioidide tarbimise mitmekesistumise suunas, põhinevad probleemse uimastitarbimise määrad paljudes riikides ainult andmetel heroiini või muude opioidide probleemse tarbimise kohta peamise uimastina. Seda on näha probleemse opioidide tarbimise hinnangulistest määradest (vt joonis 8), mis on suures osas väga sarnased probleemse uimastitarbimise määradega (170). Ei ole selge, kas teistes riikides on opioidide hulka mittekuuluvate uimastite probleemse tarbimise levimus peaaegu olematu või, mis on samuti võimalik, see on märkimisväärne, kuid seda on liiga raske hinnata.
Vaikka ilmiön monipuolistuminen on yleinen suuntaus, huumeiden ongelmakäyttöä koskevat arviot perustuvat monissa maissa yksinomaan sellaiseen ongelmakäyttöön, jossa päähuumeena on heroiini tai jokin muu opioidi. Tämä käy ilmi opioidien ongelmakäytön arvioista (ks. kaavio 8), jotka ovat suurimmaksi osaksi hyvin samankaltaisia kuin huumeiden ongelmakäytön arviot (170). On epäselvää, onko toisissa maissa muiden huumeiden kuin opioidien ongelmakäytön levinneisyys lähes merkityksetöntä vai onko se kenties merkittävää mutta liian vaikea arvioida.
A jelenség diverzifikálódása felé mutató általános tendencia ellenére a problémás kábítószer-használatra vonatkozó becslések sok országban még mindig kizárólag a heroin vagy más opiátok, mint elsőszámú anyagok problémás használatán alapulnak. Ez látható a problémás opiáthasználat becsült arányaiból (ld. Figure 8), amelyek legnagyobb része nagyon hasonló a PDU becsléseihez170. Nem világos, hogy a többi országban az opiátokétól eltérő problémás használat előfordulása szinte elhanyagolható-e, vagy esetleg jelentős, de túl nehéz lenne felbecsülni.
Til tross for den generelle utviklingen mot diversifisering, er estimatene over problembruk av narkotika i mange land kun basert på problembruk av heroin eller andre opioider som primærrusmiddel. Dette gjenspeiler seg i anslagene over problembruk av opioider (se figur 8), som i stor grad sammenfaller med tallene for problembruk av narkotika (170). Det er uklart om problembruk av ikke-opioider i de andre landene er nærmest ikke-eksisterende eller om den er signifikant men for vanskelig å anslå.
Pomimo ogólnej tendencji do różnicowania zjawiska, w wielu krajach dane szacunkowe dotyczące problemowego zażywania narkotyków ograniczają się wyłącznie do problemowego zażywania heroiny lub innych opiatów jako substancji głównej. Świadczą o tym wskaźniki problemowego zażywania opiatów (patrz wykres 8), w większości bardzo zbliżone do danych dotyczących problemowego zażywania narkotyków (170). Nie jest jasne, czy w innych krajach rozpowszechnienie problemowego zażywania narkotyków innych niż opiaty jest tak małe, że można je pominąć, czy być może ma znaczenie, ale trudne do oszacowania.
Napriek všeobecnému trendu smerom k diverzifikácii tohto javu, v mnohých krajinách sú odhady problémového užívania drog založené výlučne na problémovom užívaní heroínu alebo iných opiátov ako primárnej látky. Toto možno vidieť v odhadovaných mierach problémového užívania opiátov (pozri obrázok 8), ktoré sú väčšinou veľmi podobné mieram PDU (170). Nie je jasné, či je v iných krajinách prevalencia problémového užívania drog, ktoré nie sú opiátmi, takmer zanedbateľná alebo možno významná, ale sa ťažko odhaduje.
Kljub splošnemu trendu raznolikosti tega pojava ocene problematičnega uživanja drog v veliko državah temeljijo izključno na problematičnem uživanju heroina ali drugih opiatov kot primarne snovi. To je mogoče ugotoviti iz ocen stopenj problematičnega uživanja opiatov (glej prikaz 8), ki so večinoma zelo podobne ocenam problematičnega uživanja drog (170). Ni jasno, ali je v drugih državah razširjenost problematičnega uživanja drog, ki niso opiati, skoraj zanemarljiva, ali pa je morda znatna, vendar jo je pretežko oceniti.
Trots den allmänna tendensen mot varierat missbruk, baseras skattningar av problemmissbruk i många länder enbart på problemmissbruk av heroin eller andra opiater som primärdrog. Detta kan konstateras i skattningar av problematiskt opiatmissbruk (se Figur 8), som till stor del liknar skattningarna för problematiskt narkotikamissbruk (170). Det är inte känt om förekomst av annat problemmissbruk än av opiater nästan är försumbart eller om det möjligen är betydande men alltför svårt att uppskatta.
Genel bir farklılaşma eğilimine rağmen, pek çok ülkede sorunlu uyuşturucu kullanımı tahminleri özellikle birincil madde olarak eroin veya başka opioidlerin sorunlu kullanımına dayanmaktadır. Bu durum, çoğu zaman SUK oranlarına çok benzeyen tahmini sorunlu opioid kullanımı oranlarında görülebilmektedir (bkz. Şekil 8) (170). Diğer ülkelerde opioid dışındaki sorunlu kullanım yaygınlığının neredeyse görmezden gelinebilir bir oran mı olduğu yoksa belki de dikkate değer olup değerlendirmek için fazla zor mu olduğu açık değildir.
Lai gan problemātiskas narkotiku lietošanas vispārējā tendence ir aizvien lielāka daudzveidība, daudzās valstīs problemātiskas narkotiku lietošanas izplatības aplēšu pamatā ir vienīgi heroīna vai citu opioīdu kā primārās narkotikas problemātiska lietošana. Tas atspoguļojas aplēstajos problemātiskās opioīdu lietošanas izplatības rādītājos (skatīt 8. attēlu), kas lielākoties ir ļoti līdzīgi PDU rādītājiem (170). Nav skaidrs, vai pārējās valstīs citu narkotiku, izņemot opioīdus, lietošanas līmenis ir praktiski neievērojams, vai drīzāk ievērojams, bet pārāk grūti nosakāms.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Totuşi, în patru ţări (Republica Cehă, Ungaria, Polonia şi Slovacia), terapia prin abstinenţă a fost raportată ca fiind cea mai obişnuită, iar în două ţări, Spania şi Suedia, s-a raportat un echilibru între opţiunile pentru tratamentul sub supraveghere şi terapia prin abstinenţă.
Data on the relative availability of different types of treatment for opioid problems in Europe are currently limited. In response to an EMCDDA questionnaire, experts in most (16) Member States indicated that substitution treatment is the principal form of treatment available. However, in four countries (the Czech Republic, Hungary, Poland and Slovakia), drug-free treatment is reported to be more common, and in two countries, Spain and Sweden, a balance between medically assisted treatment and drug-free treatment options is reported.
Les données concernant la disponibilité relative des différents types de traitement de l'usage problématique d'opiacés en Europe sont actuellement limitées. En réponse à un questionnaire de l'OEDT, des experts de la plupart des États membres (16) ont indiqué que le traitement de substitution est la principale forme de traitement disponible. Cependant, dans quatre pays (République tchèque, Hongrie, Pologne et Slovaquie), le traitement sans substitution est plus fréquent et deux autres pays, l'Espagne et la Suède, rapportent qu'il existe un équilibre entre le traitement médicalement assisté et le traitement sans substitution.
In Europa liegen gegenwärtig nur in begrenztem Maße Daten über die relative Verfügbarkeit unterschiedlicher Therapieformen für Probleme im Zusammenhang mit Opioiden vor. In Beantwortung eines EBDD-Fragebogens gaben Fachleute in den meisten (16) Mitgliedstaaten an, dass die Substitutionsbehandlung die am häufigsten angebotene Therapieform darstellt. In vier Ländern (Tschechische Republik, Ungarn, Polen und Slowakei) sind den Berichten zufolge drogenfreie Behandlungen weiter verbreitet, und zwei Länder (Spanien und Schweden) melden ein ausgewogenes Verhältnis zwischen medikamentengestützten und drogenfreien Therapieformen.
Actualmente, la información sobre la disponibilidad de los distintos tipos de tratamiento para los problemas con opiáceos en Europa es limitada. De acuerdo con las respuestas a un cuestionario del OEDT, los expertos de la mayoría de Estados miembros (16) declararon que el tratamiento de sustitución es la forma principal de tratamiento disponible. No obstante, en cuatro países (República Checa, Hungría, Polonia y Eslovaquia), el tratamiento sin drogas es más común, y en dos países, España y Suecia, las opciones de tratamiento con asistencia médica y tratamiento sin drogas están equilibradas.
I dati sulla disponibilità relativa dei vari tipi di trattamento delle dipendenze dall’uso di oppiacei in Europa sono attualmente limitati. In risposta a un questionario dell’OEDT, gli esperti della maggior parte (16) degli Stati membri rivelano che il trattamento sostitutivo rappresenta la principale forma di cura disponibile. Tuttavia, in quattro paesi (Repubblica ceca, Ungheria, Polonia e Slovacchia) il trattamento in situazione di astinenza è il più diffuso, mentre altri due paesi (Spagna e Svezia) riferiscono un equilibrio tra il trattamento medicalmente assistito e il trattamento in situazione di astinenza.
Os dados sobre a disponibilidade relativa dos diversos tipos de tratamento para os problemas de consumo de opiáceos na Europa ainda são limitados. Em resposta a um questionário do OEDT, os peritos da maioria dos Estados-Membros (16) indicaram que o tratamento de substituição é a principal forma de tratamento disponível. Contudo, quatro países (República Checa, Hungria, Polónia e Eslováquia) informam que o tratamento sem droga é o mais comum, e dois países, Espanha e Suécia, afirmam que existe uma situação de equilíbrio entre as opções de tratamento medicamente assistido e as que não recorrem a drogas.
Επί του παρόντος δεν υπάρχουν πολλά στοιχεία για τη σχετική διαθεσιμότητα των διαφόρων μορφών θεραπείας στην Ευρώπη για προβλήματα οπιοειδών. Ανταποκρινόμενοι σε ερωτηματολόγιο του ΕΚΠΝΤ, εμπειρογνώμονες από τα περισσότερα (16) κράτη μέλη ανέφεραν ότι η θεραπεία υποκατάστασης είναι η κύρια διαθέσιμη μορφή θεραπείας. Ωστόσο, σε τέσσερις χώρες (Τσεχική Δημοκρατία, Ουγγαρία, Πολωνία και Σλοβακία), ως πιο διαδεδομένα αναφέρονται τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα, και σε δύο χώρες, την Ισπανία και τη Σουηδία, αναφέρεται ότι υπάρχει ισορροπία μεταξύ των επιλογών της θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και των στεγνών θεραπευτικών προγραμμάτων.
Op dit moment zijn gegevens over de relatieve beschikbaarheid van verschillende soorten behandeling voor opioïdenproblemen in Europa slechts beperkt voorhanden. In het kader van een EWDD-enquête hebben deskundigen in de meeste (zestien) lidstaten aangegeven dat substitutiebehandeling de belangrijkste van de beschikbare behandelmethoden is. Vier landen (Tsjechië, Hongarije, Polen en Slowakije) melden echter dat drugsvrije behandeling meer gebruikelijk is, terwijl twee landen (Spanje en Zweden) melding maken van een evenwicht tussen behandelingen met behulp van medicatie en drugsvrije therapieën.
Údaje o relativní dostupnosti různých typů léčby problémů spojených s užíváním opiátů v Evropě jsou v současné době omezené. V dotazníku EMCDDA odborníci většiny (šestnácti) členských států uvedli, že substituční léčba je hlavní formou dostupné léčby. Čtyři země (Česká republika, Maďarsko, Polsko a Slovensko) však udávají abstinenční léčbu jako běžnější a další dvě země (Španělsko a Švédsko) uvádějí vyrovnaný podíl léčby s farmakologickou podporou a abstinenční léčby.
Der foreligger på nuværende tidspunkt kun begrænsede data om den relative tilgængelighed af forskellige former for behandling af opioidproblemer i Europa. I forbindelse med et spørgeskema fra EONN angav eksperter i de fleste (16) medlemsstater, at substitutionsbehandling er den primære behandlingsform, der er tilgængelig. I fire lande (Tjekkiet, Ungarn, Polen og Slovakiet) angives stoffri behandling imidlertid at være mere udbredt, og i to lande, Spanien og Sverige, meldes der om en balance mellem medicinsk støttet behandling og stoffrie behandlingsmuligheder.
Andmed opioiditarbijatele mõeldud eri tüüpi ravivõimaluste suhtelise kättesaadavuse kohta Euroopas on praegu piiratud. Vastuseks EMCDDA küsimustikule teatasid enamiku liikmesriikide (16) eksperdid, et peamine kättesaadav ravivõimalus on asendusravi. Kuid neljas riigis (Tšehhi Vabariigis, Ungaris, Poolas ja Slovakkias) on tavalisem ravimivaba ravi, ning kahes riigis, Hispaanias ja Rootsis, on tasakaalus ravimitega ravi ja ravimivaba ravi.
Opioidiongelmien erilaisten hoitomuotojen suhteellisesta saatavuudesta Euroopassa on tällä hetkellä vain vähän tietoa. EMCDDA:n kyselylomakkeeseen toimittamissaan vastauksissa useimpien (16:n) jäsenvaltioiden asiantuntijat ilmoittivat pääasialliseksi hoitomuodoksi korvaushoidon. Neljä maata (Tšekki, Unkari, Puola ja Slovakia) ilmoittivat kuitenkin lääkkeettömän hoidon yleisemmäksi, ja kaksi maata (Espanja ja Ruotsi) ilmoittivat lääkehoidon ja lääkkeettömän hoidon olevan yhtä yleisiä.
Az opiátproblémák különböző típusú kezeléseinek relatív elérhetőségéről jelenleg korlátozottan állnak rendelkezésre európai adatok. Az EMCDDA kérdőívére adott válaszukban a legtöbb (16) tagállam szakértői a helyettesítő kezelést nevezték meg az elérhető kezelés fő formájaként. Négy országból viszont (Csehország, Magyarország, Lengyelország és Szlovákia) a kábítószermentes kezelést jelentették gyakoribbnak, két ország – Spanyolország és Svédország – pedig úgy nyilatkozott, hogy a gyógyszeresen támogatott kezelés és a kábítószermentes lehetőségek egyensúlyban vannak.
Det er for tiden begrenset med data om den relative tilgjengeligheten av forskjellige typer behandling av opioidproblemer i Europa. I et spørreskjema fra EONN oppga de fleste (16) medlemsstatene at substitusjonsbehandling var den mest benyttede behandlingsformen. I fire land (Den tsjekkiske republikk, Ungarn, Polen og Slovakia) var imidlertid stoff-fri behandling vanligere, mens to land, Spania og Sverige, rapporterte at legemiddelassistert rehabilitering og stoff-fri behandling ble like mye benyttet.
Ilość danych dotyczących względnej dostępności różnych form leczenia problemów związanych z opiatami jest w Europie ograniczona. W ankiecie EMCDDA eksperci w większości (16) państw członkowskich wskazali leczenie zastępcze jako główny dostępny wariant leczenia. Jednak w czterech krajach (w Czechach, na Węgrzech, w Polsce i w Słowacji) odnotowano, że bardziej rozpowszechnione jest leczenie niefarmakologiczne, a w dwóch krajach — w Hiszpanii i w Szwecji — zaobserwowano równy udział leczenia farmakologicznego i niefarmakologicznego.
Údaje o relatívnej dostupnosti rôznych druhov liečby kvôli problémom s opiátmi sú v súčasnosti v Európe obmedzené. V odpovedi na dotazník EMCDDA experti vo väčšine (16) členských štátov uviedli, že substitučná liečba je hlavnou formou dostupnej liečby. No v štyroch krajinách (Česká republika, Maďarsko, Poľsko a Slovensko) sa uvádza, že liečba bez drog je bežnejšia a v dvoch krajinách, v Španielsku a vo Švédsku sa uvádzala rovnováha medzi možnosťou lekársky podporovanej liečbou a liečby bez drog.
Podatki o sorazmerni razpoložljivosti različnih načinov zdravljenja težav z opiati v Evropi so trenutno omejeni. V odgovorih na vprašalnik Centra so strokovnjaki v večini (16) držav članic navedli, da je nadomestno zdravljenje glavna oblika zdravljenja, ki je na voljo. Vendar v štirih državah (Češki republiki, Madžarski, Poljski in Slovaški) poročajo, da je zdravljenje brez drog bolj pogosto, v dveh državah, Španiji in Švedski, pa poročajo, da sta z zdravili podprto zdravljenje in zdravljenje brez drog v ravnovesju.
De finns för närvarande få uppgifter om tillgång på olika alternativ för behandling av opiatmissbruk i Europa. Som svar på ett frågeformulär som ECNN sänt ut konstaterade experter i de flesta (16) medlemsstater att substitutionsbehandling är den vanligaste behandlingsformen. I fyra länder (Tjeckien, Ungern, Polen och Slovakien) rapporteras drogfri behandling vara vanligare och i två länder, Spanien och Sverige, redovisas alternativ som bygger på parallell behandling med läkemedel och drogfri behandling.
Avrupa’da opioid sorunları için farklı tipte tedavilerin göreli bulunabilirliğine dair veriler hali hazırda sınırlıdır. Çoğu Üye Devlet’teki (16) uzmanlar, bir EMCDDA anketine cevaben, ikame tedavisinin bulunan başlıca tedavi şekli olduğunu belirtmiştir. Ancak dört ülkede (Çek Cumhuriyeti, Macaristan, Polonya ve Slovakya), uyuşturucusuz tedavinin daha yaygın olduğu ve iki ülke, İspanya ve İsveç’te de, tıbbi destekli tedavi ile uyuşturucusuz tedavi seçenekleri arasında denge olduğu rapor edilmektedir.
Informācija par opioīdu problēmu ārstēšanas dažādo iespēju salīdzinošo pieejamību Eiropā pašlaik ir ierobežota. Atbildot uz EMCDDA aptaujas jautājumiem, eksperti lielākajā daļā (16) dalībvalstu apgalvo, ka galvenā pieejamā ārstniecības metode ir aizvietotājterapija. Tomēr četrās valstīs (Čehijā, Ungārijā, Polijā un Slovākijā) izplatītāka ir bezzāļu terapija, bet divas valstis, Spānija un Zviedrija, ziņo, ka vienādi izplatīta ir gan zāļu, gan bezzāļu terapija.
  Capitolul 7: Boli infec...  
În majoritatea ţărilor, conform avizului experţilor privind diferitele strategii de intervenţie cu scopul reducerii deceselor cauzate de o supradoză de droguri, tratamentul de substituţie pentru opiacee este abordarea cea mai însemnată (212).
In most countries, expert opinion on the use of different intervention strategies to reduce drug overdose deaths considers opioid substitution treatment to be the most valuable approach (212). In Hungary and Sweden, although this type of treatment is available, it is not considered a means of reducing drugs deaths. And in Estonia and Poland, the low level of substitution treatment provision means that methadone substitution treatment is not currently considered a major response to reduce overdose deaths.
Dans la plupart des pays, l’avis des experts sur le recours à différentes stratégies d’intervention pour réduire le nombre de décès par surdose de drogue est que le traitement de substitution d’opiacés est l’approche la plus intéressante (212). Bien que ce type de traitement existe en Hongrie et en Suède, il n’y est pas considéré comme un moyen de réduire les décès liés à la drogue. En Estonie et en Pologne, le faible niveau de l’offre de traitement de substitution a pour effet que le traitement de substitution à la méthadone n’est actuellement pas considéré comme une mesure majeure de réduction des décès par surdose.
In den meisten Ländern wird in Fachkreisen im Hinblick auf den Einsatz unterschiedlicher Präventionsstrategien die Auffassung vertreten, dass die opioidgestützte Substitutionstherapie das erfolgversprechendste Konzept darstellt, um eine Reduzierung der Todesfälle durch Überdosierung zu erreichen (212). In Ungarn und Schweden ist diese Therapieform zwar verfügbar, wird jedoch nicht als Instrument für die Verringerung der drogenbedingten Todesfälle betrachtet. In Estland und Polen wiederum hat das geringe Angebot von Substitutionstherapien zur Folge, dass in diesen Ländern die methadongestützte Substitutionsbehandlung gegenwärtig nicht als wichtige Maßnahme zur Reduzierung der Todesfälle durch Überdosierung gilt.
En la mayoría de países, según la opinión de los expertos sobre la aplicación de distintas estrategias de intervención para reducir el número de muertes por sobredosis, el tratamiento de sustitución a base de opiáceos es la medida más beneficiosa (212). En Hungría y Suecia, aunque se ofrece este tipo de tratamiento, no se considera un medio adecuado para reducir el número de muertes relacionadas con las drogas. En Estonia y Polonia, la oferta de este tipo de tratamiento es reducida y, por este motivo, el tratamiento de sustitución con metadona no se considera actualmente una medida relevante para reducir el número de muertes por sobredosis.
Nella maggior parte dei paesi il parere degli esperti sull’uso di diverse strategie di intervento allo scopo di ridurre i decessi per overdose considera il trattamento sostitutivo con oppiacei l’approccio più valido (212). In Ungheria e Svezia, pur essendo disponibile, questo genere di trattamento non è giudicato come una soluzione utile a ridurre il numero di decessi. E in Estonia e Polonia, l’erogazione, ancora a livelli bassi, della terapia sostitutiva significa che la terapia sostitutiva con metadone non è ritenuta una risposta valida per abbattere il numero dei decessi per overdose.
Na maior parte dos países, os peritos consideram que o tratamento de substituição dos opiáceos é a mais útil das diversas estratégias de intervenção utilizadas para reduzir as mortes por overdose de droga (212). Na Hungria e na Suécia, este tipo de tratamento, apesar de estar disponível, não é considerado como uma forma de reduzir as mortes relacionadas com o consumo de droga. Além disso, na Estónia e na Polónia, o baixo nível de oferta de tratamento de substituição leva a que o tratamento de substituição com metadona não seja actualmente considerado como uma resposta importante para reduzir as mortes por overdose.
Στις περισσότερες χώρες, η θεραπεία υποκατάστασης για τους χρήστες οπιοειδών θεωρείται από τους εμπειρογνώμονες ως η καλύτερη προσέγγιση από την άποψη της χρησιμότητας των διαφόρων στρατηγικών παρέμβασης για τη μείωση των θανάτων από υπερβολική δόση (212). Στην Ουγγαρία και τη Σουηδία, παρότι αυτή η μέθοδος θεραπείας είναι διαθέσιμη, δεν αντιμετωπίζεται ως τρόπος μείωσης των θανάτων που οφείλονται στα ναρκωτικά. Και στην Εσθονία και την Πολωνία το χαμηλό επίπεδο παροχής θεραπείας υποκατάστασης σημαίνει ότι η θεραπεία υποκατάστασης με μεθαδόνη δεν θεωρείται επί του παρόντος σημαντικός τρόπος αντιμετώπισης των θανάτων από υπερβολική δόση.
Als het gaat om het gebruik van verschillende interventiestrategieën om het aantal sterfgevallen als gevolg van een overdosis drugs te beperken zijn de deskundigen in de meeste landen van mening dat substitutiebehandeling voor opioïdengebruik de meest effectieve benadering is (212). In Hongarije en Zweden, waar dit type behandeling niet beschikbaar is, beschouwt men het niet als middel om het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen terug te brengen. In Estland en Polen valt uit het lage aanbod van substitutiebehandeling af te leiden dat substitutiebehandeling met methadon op dit moment niet wordt beschouwd als belangrijke maatregel tegen sterfgevallen door overdoses.
Ve většině zemí odborný názor na použití různých intervenčních strategií ke snížení počtu úmrtí předávkováním drogou pokládá substituční léčbu závislosti na opiátech za nejpřínosnější přístup (212). V Maďarsku a ve Švédsku tento typ léčby, přestože je k dispozici, není považován za prostředek snižování počtu úmrtí souvisejících s drogami. Malá rozšířenost substituční léčby v Estonsku a v Polsku znamená, že substituční léčba metadonem v současnosti není brána jako hlavní opatření ke snížení počtu úmrtí z předávkování.
I de fleste lande anses opioidsubstitutionsbehandling ifølge ekspertudtalelser om brugen af forskellige interventionsstrategier med henblik på at reducere antallet af narkotikarelaterede overdosisdødsfald for at være den mest hensigtsmæssige metode (212). Selv om der er adgang til denne form for behandling i Ungarn og Sverige, anses den ikke for at være en metode, der kan anvendes til at reducere antallet af narkotikadødsfald. I Estland og Polen betyder de få tilbud om substitutionsbehandling, at metadonsubstitutionsbehandling ikke på nuværende tidspunkt anses for at være et væsentligt tiltag med henblik på at reducere antallet af overdosisdødsfald.
Enamikus riikides peavad eksperdid uimastite üleannustamisest tingitud surmajuhtumite arvu vähendamise kõige tõhusamaks sekkumisstrateegiaks opioidide asendusravi.(212) Kuid Ungaris ja Rootsis, kus kõnealune ravi on küll kättesaadav, ei peeta seda uimastitega seotud surmade arvu vähendamise meetmeks. Ka Eestis ja Poolas, kus asendusravi teenuste pakkumise tase on madal, ei peeta asendusravi metadooniga praegu oluliseks üleannustamisest tingitud surmajuhtumite arvu vähendamise meetmeks.
Useimmissa maissa asiantuntijat pitävät yliannostuskuolemien vähentämiseen tarkoitetuista erilaisista interventiostrategioista hyödyllisimpänä opioidikorvaushoitoa (212). Unkarissa ja Ruotsissa tällaista hoitoa ei pidetä huumekuolemien vähentämisen keinona, vaikka sitä onkin saatavilla. Virossa ja Puolassa taas korvaushoidon vähäinen tarjonta tarkoittaa, ettei metadonikorvaushoitoa pidetä nykyään merkittävänä ratkaisuna yliannostuskuolemien vähentämisessä.
A különböző beavatkozási stratégiákról készült szakértői vélemények a legtöbb országban az opiáthelyettesítő kezelést találták a legértékesebb módszernek a kábítószer-túladagolásos halálesetek visszaszorítására212. Bár ez a fajta kezelés elérhető, Magyarországon és Svédországban nem tekintik a kábítószer miatti halálozások csökkentésére szolgáló eszköznek. Észtországban és Lengyelországban pedig a helyettesítő kezelés rendelkezésre állásának alacsony szintje miatt a metadonnal végzett helyettesítő kezelés jelenleg nem tekinthető meghatározó válaszlépésnek a túladagolásos halálesetek számának csökkentésében.
Eksperter på de forskjellige intervensjonsstrategiene for å redusere overdosedødsfall anser substitusjonsbehandling med opioider for å være den mest verdifulle tilnærmingen (212). I Ungarn og Sverige, hvor denne typen behandling er tilgjengelig, anses den derimot ikke å bidra til å redusere antallet narkotikadødsfall. I Estland og Polen betyr det lave tilbudet av substitusjonsbehandling at behandling med metadon for tiden ikke betraktes som et viktig tiltak for å redusere antallet overdosedødsfall.
Zdaniem ekspertów w większości krajów najlepszą metodą wśród różnych strategii obniżania liczby zgonów wskutek przedawkowania jest leczenie zastępcze uzależnienia od opiatów (212). Na Węgrzech i w Szwecji ten rodzaj leczenia jest dostępny, ale nie uważa się go za sposób obniżenia liczby zgonów związanych z narkotykami. Natomiast w Estonii i w Polsce niski stopień dostępności leczenia zastępczego oznacza, że leczenia zastępczego metadonem nie uważa się obecnie za podstawowe działanie w celu ograniczenia liczby zgonów wskutek przedawkowania.
Vo väčšine krajín odborné stanovisko k použitiu rôznych intervenčných stratégií na zníženie úmrtí súvisiacich s predávkovaním drog považuje substitučnú liečbu závislosti od opiátov za najcennejší prístup (212). Hoci je v Maďarsku a vo Švédsku tento druh liečby dostupný, nepovažuje sa za prostriedok na znižovanie počtu úmrtí súvisiacich s drogami. V Estónsku a Poľsku nízka úroveň poskytovania substitučnej liečby znamená, že substitučná liečba metadónom sa bežne nepovažuje za hlavnú reakciu, aby sa znížil počet úmrtí súvisiacich s predávkovaním.
V večini držav strokovnjaki glede uporabe različnih intervencijskih strategij za zmanjšanje števila smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka menijo, da je najbolj koristen pristop nadomestno zdravljenje z opioidi (212). Na Madžarskem in Švedskem je ta vrsta zdravljenja sicer na voljo, vendar pa ni upoštevana kot sredstvo za zmanjševanje smrtnih primerov zaradi uživanja drog. V Estoniji in na Poljskem nizka raven zagotavljanja nadomestnega zdravljenja pomeni, da nadomestno zdravljenje z metadonom trenutno ne šteje kot pomembnejši odziv za zmanjšanje števila smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka.
Att döma av expertutlåtanden om olika strategier för att minska dödsfall orsakade av överdoser, anses i de flesta länder substitutionsbehandling vara mest värdefull (212). I Ungern och Sverige finns visserligen denna behandling men den betraktas inte som ett sätt att minska narkotikarelaterade dödsfall. Och i Estland och Polen innebär den knappa tillgången på substitutionsbehandling att substitutionsbehandlig med metadon för närvarande inte betraktas som en viktig åtgärd för att minska antalet dödsfall orsakade av överdoser.
Çoğu ülkede, aşırı dozda uyuşturucu ölümlerini azaltmak üzere farklı müdahale stratejilerinin kullanılmasına dair uzman görüşü, opioid ikamesi tedavisini en yararlı yaklaşım olarak kabul etmektedir (212). Macaristan ve İsveç’te, bu tip tedavi mevcut olmasına rağmen, uyuşturucu ölümlerini azaltmanın bir yolu olarak görülmemektedir. Ayrıca Estonya ve Polonya’da, ikame tedavisi servisinin düşük seviyesi, metadon ikame tedavisinin hali hazırda aşırı doz ölümlerini azaltmakta önemli bir tepki olarak görülmediği anlamına gelmektedir.
Lielākajā daļā valstu eksperti ir atzinuši, ka no dažādajām iejaukšanās stratēģijām, ko izmanto nolūkā samazināt ar narkotiku pārdozēšanu saistīto nāves gadījumu skaitu, par vērtīgāko risinājumu ir uzskatāma opioīdu aizvietotājterapija (212). Ungārijā un Zviedrijā šis ārstniecības veids ir pieejams, tomēr to neuzskata par narkotiku nāves gadījumu skaita samazināšanas līdzekli. Savukārt Igaunijā un Polijā aizvietotājterapijas nodrošinājuma līmenis ir zems, liecinot, ka šajās valstīs metadona aizvietotājterapiju pašlaik neuzskata par svarīgu letālas pārdozēšanas novēršanas risinājumu.
  Capitolul 6: Consumul d...  
Proporţia consumatorilor de droguri prin injectare în rândul pacienţilor care solicită tratament pentru dependenţa de opiacee este cea mai scăzută în Ţările de Jos (13 %) şi cea mai ridicată în Letonia (86 %) (182).
Across Europe, among new opioid clients seeking treatment in outpatient centres and for whom the route of administration is known, just over half are injecting the drug. In general, levels of injecting are higher among opioid users seeking treatment in the new Member States (above 60 %) than in the EU-15 Member States (below 60 %), with the exception of Italy and Finland, where the proportion of opioid injectors among clients is 74 % and 79.3 % respectively. The proportion of injectors among opioid clients is lowest in the Netherlands (13 %) and highest in Latvia (86 %) (182).
En Europe, parmi les nouveaux patients usagers d'opiacés en demande de traitement dans des structures de soins ambulatoires et dont on connaît le mode d'administration, un peu plus de la moitié s'injectent la drogue. En règle générale, les niveaux d'injection sont plus élevés chez les usagers d'opiacés en demande de traitement dans les nouveaux États membres (plus de 60 %) que dans les États membres de l'UE‑15 (moins de 60 %), à l'exception de l'Italie et de la Finlande, où la proportion d'injecteurs d'opiacés s'élève respectivement à 74 % et 79,3 %. Le pourcentage d'UDVI chez les patients usagers d'opiacés est le plus faible aux Pays‑Bas (13 %) et le plus élevé en Lettonie (86 %) (182).
Knapp über die Hälfte aller neuen Opioidpatienten, die europaweit eine Behandlung in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen und bei denen die Applikationsform bekannt ist, injiziert die Droge. Insgesamt sind die Anteile der injizierenden Konsumenten an den Opioidkonsumenten, die eine Behandlung beantragen, in den neuen Mitgliedstaaten (über 60 %) höher als in den EU-15-Mitgliedstaaten (unter 60 %). Eine Ausnahme bilden Italien und Finnland, wo der Anteil der injizierenden Opioidkonsumenten an den Opioidpatienten 74 % bzw. 79,3 % beträgt. Der niedrigste Anteil der injizierenden Opioidpatienten wird aus den Niederlanden gemeldet (13 %), während der höchste Anteil dieser Patienten in Lettland (86 %) festgestellt wurde (182).
En Europa, sólo algo más de la mitad de los nuevos pacientes de opiáceos que solicitan tratamiento en centros ambulatorios y, en cuyo caso se conoce el procedimiento de administración, se inyectan la droga. En general, los niveles de consumo por vía parenteral son más elevados entre los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento en los nuevos Estados miembros (más del 60 %) que entre los que lo hacen en los antiguos Estados miembros (menos del 60 %), a excepción de Italia y Finlandia, donde la proporción de pacientes que consumen opiáceos por vía parenteral alcanza un 74 % y un 79,3 % respectivamente. Los Países Bajos presentan el menor porcentaje de pacientes de opiáceos que se inyectan la droga (13 %), mientras que el porcentaje más elevado se registró en Letonia (86 %) (182).
In Europa, tra i nuovi pazienti in terapia nei centri che offrono un servizio ambulatoriale e per i quali la via di assunzione è nota, si inietta la sostanza poco più della metà. In generale, il tasso di consumo per via parenterale è più alto tra i consumatori di oppiacei che fanno richiesta di trattamento nei nuovi Stati membri (oltre il 60%) rispetto agli Stati membri dell’Europa a 15 (meno del 60%), con l’eccezione di Italia e Finlandia, dove la percentuale di tossicodipendenti che si inietta la sostanza ammonta, rispettivamente, al 74% e al 79,3%. La percentuale più bassa di consumatori di oppiacei per via parenterale tra i pazienti in cura per questa tossicodipendenza si registra nei Paesi Bassi (13%) e la più alta in Lettonia (86%) (182).
A nível europeu, pouco mais de metade dos novos utentes consumidores de opiáceos, que procuram tratamento em regime ambulatório e cuja via de administração é conhecida, consome a droga por via endovenosa. De um modo geral, esta via de consumo regista níveis mais elevados entre os consumidores de opiáceos que procuram tratamento nos novos Estados-Membros (acima de 60%) do que nos Estados-Membros da UE-15 (menos de 60%), com excepção da Itália e da Finlândia, onde a percentagem de utentes que injectam opiáceos é de 74% e 79,3%, respectivamente. A percentagem mais baixa de utentes consumidores de opiáceos por injecção é a dos Países Baixos (13%) e a mais elevada é a da Letónia (86%) (182).
Σε όλη την Ευρώπη, μεταξύ των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή για πρώτη φορά σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής και για τα οποία είναι γνωστός ο τρόπος χρήσης, ενέσιμη χρήση κάνει ποσοστό μόλις πάνω από 50 %. Γενικά, τα επίπεδα ενέσιμης χρήσης είναι υψηλότερα στους χρήστες οπιοειδών που προσφεύγουν σε θεραπεία στα νέα κράτη μέλη (άνω του 60 %) από ό,τι στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 (κάτω του 60 %), με εξαίρεση την Ιταλία και τη Φινλανδία, όπου το ποσοστό των χρηστών οπιοειδών που κάνουν ενέσιμη χρήση επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή είναι 74 % και 79,3 % αντίστοιχα. Το χαμηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνει ενέσιμη χρήση οπιοειδών επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή καταγράφεται στις Κάτω Χώρες (13 %) και το υψηλότερο στη Λεττονία (86 %) (182).
In heel Europa bestaat iets meer dan de helft van nieuwe opioïdencliënten die om extramurale behandeling vragen en voor wie de wijze van toediening bekend is, uit spuiters. In het algemeen ligt het percentage injecterende cliënten onder opioïdengebruikers die om behandeling vragen in de nieuwe lidstaten (meer dan 60%) hoger dan in de oude vijftien lidstaten (minder dan 60%). Uitzondering hierop zijn Italië en Finland, waar het percentage opioïdenspuiters onder de cliënten respectievelijk 74% en 79,3% bedraagt. Het percentage injecterende gebruikers onder opioïdencliënten is het laagst in Nederland (13%) en het hoogst in Letland (86%) (182).
V celé Evropě je mezi novými uživateli opiátů, kteří vyhledávají léčbu v ambulantních zařízeních a u nichž je znám způsob aplikace, těsně nadpoloviční většina těch, kteří drogu užívají injekčně. Celkově je injekční užívání rozšířenější mezi uživateli opiátů vyhledávajícími léčbu v nových členských státech (nad 60 %) než v členských státech evropské patnáctky (pod 60 %), s výjimkou Itálie a Finska, kde podíl injekčních uživatelů opiátů mezi klienty činí 74 % (Itálie) a 79,3 % (Finsko). Podíl injekčních uživatelů drog na celkovém počtu klientů užívajících opiáty je nejnižší v Nizozemsku (13 %) a nejvyšší v Lotyšsku (86 %) (182).
Blandt nye opioidklienter, der søger ambulant behandling, og som har kendskab til indtagelsesmåden, er det i Europa godt halvdelen, der injicerer stoffet. Generelt er den intravenøse brug højere blandt opioidbrugere, der søger behandling i de nye medlemsstater (over 60 %) end i EU-15-medlemsstaterne (under 60 %), med undtagelse af Italien og Finland, hvor andelen af intravenøse opioidbrugere er henholdsvis 74 og 79,3 %. Andelen af intravenøse brugere blandt opioidklienter er lavest i Nederlandene (13 %) og højest i Letland (86 %) (182).
Kogu Euroopas süstivad opioide pisut rohkem kui pooled uutest ambulatoorsetesse ravikeskustesse ravile pöördunud opioide tarbivatest patsientidest ja nendest, kelle kohta on teada, mil viisil nad uimasteid manustavad. Üldiselt on uutes liikmesriikides ravi taotlevate opioiditarbijate hulgas süstimise sagedus kõrgem (üle 60%) kui EL-15 riikides (alla 60%), erandiks on Itaalia ja Soome, kus opioide süstimise teel manustavate uimastitarbijate osakaal patsientide hulgas on vastavalt 74% ja 79,3%. Uimastisüstijate osakaal opioiditarbijate hulgas on kõige madalam Madalmaades (13%) ja kõige kõrgem Lätis (86%).(182)
Euroopan tasolla hieman yli puolet avohoitoon hakeutuvista uusista opioidiasiakkaista, joiden käyttötapa tunnetaan, käyttää huumetta suonensisäisesti. Injektiokäytön aste on yleisesti katsoen korkeampi niiden opioidien käyttäjien joukossa, jotka hakeutuvat hoitoon uusissa jäsenvaltioissa (yli 60 %) kuin EU-15-jäsenvaltioissa (alle 60 %), lukuun ottamatta Italiaa, jossa opioidien injektiokäyttäjien osuus asiakkaista on 74 prosenttia, ja Suomea, jossa heidän osuutensa on 79,3 prosenttia. Injektiokäyttäjien osuus opioidien käyttäjistä on alhaisin Alankomaissa (13 %) ja korkein Latviassa (86 %) (182).
Európa-szerte megfigyelhető, hogy az opiáthasználat miatt a járóbeteg-ellátó központokban kezelést kérő új páciensek között, illetve azok körében, akiknél a beadási mód ismert, csak körülbelül a páciensek fele használja injekció formájában a kábítószert. Az injekciós használat szintjei a kezelést kérő opiáthasználók körében általában véve magasabbak az új tagállamokban (60% fölött), mint az EU-15 tagállamaiban (60% alatt), Olaszország és Finnország kivételével, ahol az injekciós opiáthasználók aránya a páciensek között 74%, illetve 79,3%. Az opiátok miatt kezelt páciensek között az injekciós használók aránya Hollandiában a legalacsonyabb (13%) és Lettországban a legmagasabb (86%)182.
Blant nye opioidklienter som søker poliklinisk behandling, der inntaksmetoden er kjent, er litt over halvparten sprøytebrukere. Sprøytebruk er generelt mer utbredt blant opioidbrukere som søker behandling i de nye medlemsstatene (rundt 60 %) enn i det opprinnelige EU 15 (under 60 %), unntatt i Italia og Finland, hvor andelen sprøytebrukere blant opioidklienter er på henholdsvis 74 % og 79,3 %. Andelen sprøytebrukere blant opioidklientene er lavest i Nederland (13 %) og høyest i Latvia (86 %) (182).
W Europie wśród nowych pacjentów zażywających opiaty potrzebujących opieki ambulatoryjnej, w których przypadku znany jest sposób przyjmowania narkotyku, niewiele ponad połowa zażywa go dożylnie. Ogólnie w nowych państwach członkowskich odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie wśród osób zgłaszających się na terapię z powodu opiatów jest wyższy (ponad 60%) niż w 15 „starych” państwach członkowskich UE (poniżej 60%), z wyjątkiem Włoch i Finlandii, w których odsetek osób zażywających opiaty dożylnie wśród ogółu pacjentów wynosi odpowiednio 74% i 79,3%. Odsetek osób przyjmujących opiaty dożylnie w grupie pacjentów je zażywających jest najniższy w Holandii (13%), a najwyższy na Łotwie (86%) (182).
V Európe, medzi novými klientmi, ktorí užívajú opiáty a vyhľadávajú liečbu v ambulantných strediskách a ktorí poznajú administratívny postup, čosi viac ako polovica si drogu vstrekuje. Vo všeobecnosti sú úrovne injekčného užívania medzi užívateľmi opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, v nových členských štátoch vyššie (nad 60 %) ako v členských štátoch EÚ-15 (pod 60 %), s výnimkou Talianska a Fínska, kde podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi 74 % a 79.3 %. Podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi najnižší v Holandsku (13 %) a najvyšší v Lotyšku (86 %) (182).
V Evropi si med novimi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti v izvenbolnišničnih centrih in za katere je znan način uživanja, malo več kot polovica drogo vbrizgava. Na splošno so ravni vbrizgavanja med uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, višje v novih državah članicah (več kot 60 %) kot v 15 starih državah članicah EU (manj kot 60 %), razen Italije in Finske, kjer je delež injicirajočih uživalcev opiatov 74 % oziroma 79,3 %. Delež injicirajočih uživalcev opiatov je najnižji na Nizozemskem (13 %), najvišji pa v Latviji (86 %) (182).
Bland nya klienter som söker behandling i öppenvården i Europa för sitt opiatmissbruk och där det är känt hur de använder drogen, beräknas drygt hälften injicera. I allmänhet förekommer injicering oftare bland opiatanvändare som söker behandling i de nya medlemsstaterna (över 60 %) än i EU-15 (under 60 %), med undantag av Italien och Finland där andelen som injektionsmissbrukare bland klienterna är 74 % respektive 79,3 %. Lägsta andelen opiatklienter som är injektionsmissbrukare finns i Nederländerna (13 %) och den högsta i Lettland (86 %) (182).
Avrupa’da, ayakta tedavi merkezlerinde tedavi görmek isteyen ve yönetime giden yolu bilen yeni opioid hastalarının yarısından yalnızca biraz fazlası uyuşturucuyu enjekte etmektedir. Genelde, enjekte etme seviyeleri yeni Üye Devletler’de tedavi görmek isteyen opioid hastaları arasında (% 60’ın yukarısında) AB-15 Üye Devletleri’nde olduğundan (% 60’ın altında) daha fazla olup, hastalar arasında opioid enjekte edenlerin oranının sırasıyla % 74 ve % 79,3 olduğu İtalya ve Finlandiya buna istisna oluşturmaktadır. Opioid hastaları arasında enjekte edenlerin oranı Hollanda’da en düşük (% 13) ve Letonya’da en yüksektir (% 86) (182).
Visā Eiropā to jauno opioīdu pacientu vidū, kas vēlas ārstēties ambulatorajos ārstniecības centros un kuru narkotiku administrēšanas veids ir zināms, narkotikas injicē tikai nedaudz vairāk nekā puse pacientu. Kopumā vairāk injicētāju ir starp ārstēties gribošajiem opioīdu lietotājiem jaunajās dalībvalstīs (vairāk nekā 60 %), ES 15 dalībvalstīs injicētāju nav tik daudz (mazāk nekā 60 %), izņemot Itāliju un Somiju, kur pacientu vidū ir attiecīgi 74 % un 79,3 % opioīdu injicētāju. Proporcionāli vismazāk injicētāju ir starp opioīdu pacientiem Nīderlandē (13 %), bet visvairāk Latvijā (86 %) (182).
  Capitolul 4: Amfetamine...  
În această subregiune, Estonia, Lituania şi Bulgaria joacă, de asemenea, un rol important în producerea ilegală de amfetamină şi, într-o măsură mai mică, Germania, Spania şi Norvegia, după cum rezultă din numărul de laboratoare de amfetamină dezafectate în 2004 în aceste ţări (UNODC, 2006) (82).
Worldwide, amphetamine production remains concentrated in Western and Central Europe, in particular in Belgium, the Netherlands and Poland. In this sub-region, Estonia, Lithuania and Bulgaria also play a significant role in the illicit manufacture of amphetamine, and to a lesser extent Germany, Spain and Norway, as shown by the dismantling of amphetamine laboratories in 2004 in these countries (UNODC, 2006) (82). Outside Europe, amphetamine is mainly manufactured in North America and Oceania (CND, 2006). Trafficking in amphetamine in 2004 remained mainly intraregional. Most amphetamine found on European illicit markets comes from Belgium, the Netherlands and Poland, and also from Estonia and Lithuania (in the Nordic Countries) (Reitox national reports, 2005; WCO, 2005).
Dans le monde, la production d'amphétamines reste concentrée en Europe centrale et occidentale et, en particulier en Belgique, aux Pays‑Bas et en Pologne. Dans cette sous-région, l'Estonie, la Lituanie et la Bulgarie jouent également un rôle important dans la fabrication illicite d'amphétamines, tout comme, mais dans une moindre mesure, l'Allemagne, l'Espagne et la Norvège, ainsi que le montre le démantèlement de laboratoires d'amphétamines en 2004 dans ces pays (ONUDC, 2006) (82). En dehors de l'Europe, les amphétamines sont surtout fabriquées en Amérique du Nord et en Océanie (CND, 2006). En 2004, le trafic d'amphétamines est resté essentiellement intrarégional. La majeure partie des amphétamines trouvées sur les marchés illicites européens proviennent de Belgique, des Pays‑Bas et de Pologne, mais aussi d'Estonie et de Lituanie (dans les pays nordiques) (rapports nationaux Reitox, 2005; OMD, 2005).
Die weltweite Amphetamin-Herstellung erfolgt weiterhin vorwiegend in West- und Mitteleuropa, vor allem in Belgien, den Niederlanden und Polen. Innerhalb Europas spielen auch Estland, Litauen und Bulgarien und in geringerem Maße auch Deutschland, Spanien und Norwegen eine wichtige Rolle in der illegalen Herstellung von Amphetamin. Dies geht aus der Anzahl der in diesen Ländern im Jahr 2004 ausgehobenen Amphetamin-Labors hervor (UNODC, 2006) (82). Außerhalb Europas wird Amphetamin hauptsächlich in Nordamerika und Ozeanien hergestellt (CND, 2006). Der Amphetaminhandel erfolgte im Jahr 2004 nach wie vor hauptsächlich auf intraregionaler Ebene. Der größte Teil des auf den europäischen illegalen Märkten sichergestellten Amphetamins stammt aus Belgien, den Niederlanden und Polen sowie (in den skandinavischen Ländern) aus Estland und Litauen (nationale Reitox-Berichte, 2005; WZO, 2005).
A escala mundial, la producción de anfetamina sigue concentrándose en Europa Occidental y Central, particularmente en Bélgica, los Países Bajos y Polonia. Dentro de Europa, Estonia, Lituania y Bulgaria desempeñan, asimismo, un papel importante en la producción ilegal de anfetamina y, en menor medida, Alemania, España y Noruega, como muestra el desmantelamiento de los laboratorios de anfetaminas llevado a cabo en estos países en el año 2004 (ONUDD, 2006) (82). Fuera de Europa, la anfetamina se produce principalmente en Norteamérica y Oceanía (CND, 2006). En 2004, el tráfico de anfetaminas continuó siendo fundamentalmente intrarregional. En su mayor parte, la anfetamina que se encuentra en los mercados ilegales europeos procede de Bélgica, los Países Bajos y Polonia, y en los países nórdicos también de Estonia y Lituania (informes nacionales de la red Reitox, 2005; OMA, 2005).
In tutto il mondo la produzione di anfetamine rimane concentrata nell’Europa occidentale e centrale, soprattutto in Belgio, Paesi Bassi e Polonia. In questa sottoregione giocano un ruolo non marginale nella produzione illecita di anfetamine anche Estonia, Lituania e Bulgaria nonché, in misura minore, Germania, Spagna e Norvegia, come dimostrato dallo smantellamento dei laboratori di anfetamine in questi paesi nel 2004 (UNODC, 2006) (82). Al di fuori dell’Europa, le anfetamine vengono prodotte perlopiù in America settentrionale e Oceania (CND, 2006). Il traffico di anfetamine nel 2004 è rimasto circoscritto a un livello perlopiù intraregionale. La maggior parte delle anfetamine rinvenute sui mercati illeciti europei proviene da Belgio, Paesi Bassi, Polonia nonché Estonia e Lituania (nei paesi nordici) (relazioni nazionali Reitox, 2005; OMD, 2005).
A produção mundial de anfetaminas continua a estar concentrada na Europa Ocidental e Central, em especial na Bélgica, Países Baixos e Polónia. Nesta sub-região, a Estónia, Lituânia e Bulgária também desempenham um papel significativo no fabrico ilegal de anfetaminas, bem como a Alemanha, a Espanha e a Noruega, embora em menor grau, como demonstrou o desmantelamento de laboratórios de anfetaminas nestes países, em 2004 (UNODC, 2006) (82). Fora da Europa, as anfetaminas são principalmente produzidas na América do Norte e na Oceânia (CND, 2006). Em 2004, o tráfico de anfetaminas continuou a ser essencialmente intra-regional. A maior parte das anfetaminas encontradas nos mercados ilegais da Europa provém da Bélgica, dos Países Baixos e da Polónia, bem como da Estónia e da Lituânia (nos países nórdicos) (Relatórios Nacionais Reitox, 2005; OMA, 2005).
Η παγκόσμια παραγωγή αμφεταμίνης παραμένει επικεντρωμένη στη Δυτική και Κεντρική Ευρώπη, ιδίως δε στο Βέλγιο, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία. Σε αυτή την υποπεριφέρεια, σημαντικό ρόλο στην παράνομη παρασκευή αμφεταμίνης διαδραματίζουν επίσης η Εσθονία, η Λιθουανία και η Βουλγαρία, και σε μικρότερο βαθμό η Γερμανία, η Ισπανία και η Νορβηγία, όπως προκύπτει από την εξάρθρωση εργαστηρίων αμφεταμίνης το 2004 στις χώρες αυτές (UNODC, 2006) (82). Εκτός ευρωπαϊκών συνόρων, αμφεταμίνη παρασκευάζεται κυρίως στη Βόρεια Αμερική και στην Ωκεανία (CND, 2006). Η αμφεταμίνη το 2004 εξακολούθησε να διακινείται κυρίως εντός της ίδιας περιοχής. Οι μεγαλύτερες ποσότητες αμφεταμίνης που κυκλοφορούν στις παράνομες αγορές της Ευρώπης προέρχονται από το Βέλγιο, τις Κάτω Χώρες και την Πολωνία, καθώς και από την Εσθονία και τη Λιθουανία (στις σκανδιναβικές χώρες) (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2005· ΠΟΤ, 2005).
De productie van amfetamine is nog steeds in West- en Midden-Europa geconcentreerd, met name in België, Nederland en Polen. In deze subregio spelen ook Estland, Litouwen en Bulgarije een belangrijke rol in de illegale productie van amfetamine, en in mindere mate Duitsland, Spanje en Noorwegen, zoals blijkt uit de ontmanteling van amfetaminelaboratoria in 2004 in deze landen (UNODC, 2006) (82). Buiten Europa wordt amfetamine hoofdzakelijk geproduceerd in Noord-Amerika en Oceanië (CND, 2006). De handel in amfetamine was ook in 2004 overwegend intraregionaal. De meeste op de Europese illegale markt aangetroffen amfetamine is afkomstig uit België, Nederland en Polen, en ook uit Estland en Litouwen (in de Noord-Europese landen) (nationale Reitox-verslagen, 2005; WDO, 2005).
Světová produkce amfetaminu se nadále soustřeďuje do západní a střední Evropy, zejména do Belgie, Nizozemska a Polska. V této dílčí oblasti hrají v nezákonné výrobě amfetaminu významnou roli Estonsko, Litva a Bulharsko a v menší míře pak Německo, Španělsko a Norsko, jak naznačují amfetaminové laboratoře zlikvidované v těchto zemích v roce 2004 (UNODC, 2006) (82). Mimo Evropu se amfetamin vyrábí zejména v Severní Americe a Oceánii (CND, 2006). Obchod s amfetaminem v roce 2004 nadále probíhal především v rámci regionů. Většina amfetaminu na evropském černém trhu pochází z Belgie, Nizozemska a Polska a dále také z Estonska a Litvy (ve skandinávských zemích) (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2005; WCO, 2005).
På verdensplan er produktionen af amfetamin fortsat koncentreret i Vest- og Centraleuropa, især i Belgien, Nederlandene og Polen. I denne underregion spiller Estland, Litauen og Bulgarien også en væsentlig rolle i den illegale fremstilling af amfetamin og i mindre grad Tyskland, Spanien og Norge, som det fremgik at lukningen af amfetaminlaboratorier i 2004 i disse lande (UNODC, 2006) (82). Uden for Europa fremstilles amfetamin hovedsagelig i Nordamerika og Oceanien (CND, 2006). Den ulovlige handel med amfetamin fandt i 2004 fortsat hovedsagelig sted inden for de enkelte regioner. Det meste af den amfetamin, der findes på de illegale markeder i Europa, kommer fra Belgien, Nederlandene og Polen samt også fra Estland og Litauen (i de nordiske lande) (nationale Reitox-rapporter, 2005; WCO, 2005).
Ülemaailmne amfetamiini tootmine on jätkuvalt koondunud Lääne- ja Kesk-Euroopasse, eelkõige Belgiasse, Madalmaadesse ja Poolasse. Selles piirkonnas mängivad amfetamiini ebaseaduslikus tootmises olulist rolli ka Eesti, Leedu ja Bulgaaria ning vähemal määral Saksamaa, Hispaania ja Norra, nagu näitab 2004. a nendes riikides demonteeritud amfetamiinilaborite arv (UNODC, 2006).(82) Väljaspool Euroopat toodetakse amfetamiini peamiselt Põhja-Ameerikas ja Okeaanias (CND, 2006). 2004. a oli amfetamiinikaubandus peamiselt piirkondliku ulatusega. Suurem osa Euroopa keelatud ainete turul leiduvast amfetamiinist on pärit Belgiast, Madalmaadest ja Poolast, aga ka Eestist ja Leedust (Põhjamaades) (Reitoxi riikide aruanded, 2005; WCO, 2005).
Maailmanlaajuinen amfetamiinin tuotanto keskittyy edelleen Länsi- ja Keski-Eurooppaan ja eritoten Belgiaan, Alankomaihin ja Puolaan. Tämän alueen eri maissa vuonna 2004 lakkautettujen laboratorioiden määrän perusteella myös Virossa, Liettuassa ja Bulgariassa sekä vähemmässä määrin Saksassa, Espanjassa ja Norjassa harjoitettiin merkittävää amfetamiinin laitonta tuotantoa (UNODC, 2006) (82). Euroopan ulkopuolella amfetamiinia valmistetaan pääasiassa Pohjois-Amerikassa ja Oseaniassa (CND, 2006). Vuonna 2004 amfetamiinin kauppa oli yhä pääasiallisesti alueen sisäistä. Suurin osa EU:n laittomilta markkinoilta löytyneestä amfetamiinista oli lähtöisin Belgiasta, Alankomaista ja Puolasta ja niiden jälkeen Virosta ja Liettuasta (Pohjoismaissa) (Reitoxin kansalliset raportit, 2005; WCO, 2005).
A világszintű amfetamintermelés továbbra is Nyugat- és Közép-Európában, különösen Belgiumban, Hollandiában és Lengyelországban koncentrálódik. Ebben a régióban Észtország, Litvánia és Bulgária, illetve kisebb mértékben Németország, Spanyolország és Norvégia ugyancsak jelentős szerepet tölt be az amfetamin tiltott előállításában, amint az a 2004-ben a felsorolt országokban megszüntetett amfetamin-laboratóriumok számából látható (UNODC, 2006)82. Európán kívül az amfetamint főként Észak-Amerikában és Óceániában állítják elő (CND, 2006). Az amfetaminkereskedelem 2004-ben is elsősorban a régiókon belül zajlott. A tiltott európai piacokon talált amfetamin legnagyobb része Belgiumból, Hollandiából és Lengyelországból, illetve (az északi országokban) Észtországból és Litvániából származott (Reitox országjelentések, 2005; WCO, 2005).
På verdensbasis er produksjonen av amfetamin konsentrert til Vest- og Sentral-Europa, da særskilt Belgia, Nederland og Polen. I denne regionen spiller også Estland, Litauen og Bulgaria en viktig rolle i den ulovlige produksjonen av amfetamin, og også i noen grad Tyskland, Spania og Norge, noe destrueringen av amfetaminlaboratorier i disse landene i 2004 viste (UNODC, 2006) (82). Utenfor Europa produseres amfetamin hovedsakelig i Nord-Amerika og Oseania (CND, 2006). Amfetaminhandelen var i 2004 primært intraregional. Mesteparten av amfetaminet som finnes på det ulovlige markedet i Europa kommer fra Belgia, Nederland og Polen, i tillegg til Estland og Litauen (i de nordiske landene) (nasjonale Reitox-rapporter, 2005; WCO (Verdens tollorganisasjon), 2005).
Światowa produkcja amfetaminy koncentruje się w Europie Zachodniej i Środkowej, szczególnie w Belgii, w Holandii i w Polsce. W tym regionie również Estonia, Litwa i Bułgaria odgrywają istotną rolę w nielegalnej produkcji amfetaminy, a w mniejszym stopniu Niemcy, Hiszpania i Norwegia, o czym świadczą likwidacje laboratoriów, w których ją wytwarzano, przeprowadzone w tych krajach w 2004 r. (UNODC, 2006) (82). Poza Europą amfetaminę produkuje się przede wszystkim w Ameryce Północnej i Oceanii (CND, 2006). Handel amfetaminą miał w 2004 r. zakres głównie wewnątrzregionalny. Większość amfetaminy na nielegalnych rynkach europejskich pochodzi z Belgii, Holandii i Polski, a także z Estonii i z Litwy (w krajach skandynawskich) (Sprawozdania krajowe Reitox, 2005 r.; WCO, 2005).
Z celosvetového hľadiska zostáva produkcia amfetamínu sústredená v západnej a strednej Európe, najmä v Belgicku, Holandsku a Poľsku. V tomto dielčom regióne hrajú Estónsko, Litva a Bulharsko tiež významnú úlohu v nezákonnej výrobe amfetamínu, v menšej miere aj Nemecko, Španielsko a Nórsko, na čo poukazuje zničenie amfetamínových laboratórií v roku 2004 v týchto krajinách (UNODC, 2006) (82). Mimo Európy sa amfetamín vyrába najmä v Severnej Amerike a Oceánii (CND, 2006). Obchodovanie s amfetamínom zostalo v roku 2004 najmä intraregionálne. Väčšina amfetamínu, ktorý sa našiel na európskych ilegálnych trhoch, pochádza z Belgicka, Holandska a Poľska a tiež z Estónska a Litvy (v škandinávskych krajinách) (národné správy siete Reitox, 2005; WCO, 2005).
Jedro svetovne proizvodnje amfetamina ostaja še naprej v zahodni in srednji Evropi, zlasti v Belgiji ter na Nizozemskem in Poljskem. V tej podregiji imajo pomembno vlogo pri nedovoljeni proizvodnji amfetamina tudi Estonija, Litva in Bolgarija, nekoliko manjšo pa Nemčija, Španija in Norveška, na kar kaže odkritje laboratorijev za amfetamin leta 2004 v teh državah (UNODC, 2006) (82). Zunaj Evrope se amfetamin proizvaja predvsem v Severni Ameriki in Oceaniji (CND, 2006). Promet z amfetaminom je leta 2004 še vedno potekal predvsem znotraj regij. Večina amfetamina, ki so ga našli na trgih s prepovedanimi drogami, je izhajala iz Belgije, Nizozemske in Poljske, pa tudi iz Estonije in Litve (v nordijskih državah) (nacionalna poročila Reitox, 2005; WCO, 2005).
Den globala amfetaminproduktionen är fortfarande koncentrerad till Väst- och Centraleuropa, i synnerhet till Belgien, Nederländerna och Polen. I denna subregion spelar Estland, Litauen och Bulgarien också en viktig roll i olaglig framställning av amfetamin och i mindre utsträckning Tyskland, Spanien och Norge, att döma av antalet oskadliggjorda amfetaminlaboratorier 2004 i dessa länder (UNODC, 2006) (82). Utanför Europa framställs amfetamin främst i Nordamerika och Oceanien (CND, 2006). Handel med amfetamin var 2004 fortfarande främst regional. Större delen av det amfetamin som finns på Europas olagliga marknader kommer från Belgien, Nederländerna och Polen samt från Estland och Litauen (på marknaderna i de nordiska länderna) (Nationella Reitox-rapporter, 2005, Världstullorganisationen, 2005).
Tüm dünyada amfetamin üretiminin yoğunlaşığı yerler halen, başta Belçika, Hollanda ve Polonya olmak üzere, Batı ve Orta Avrupa’dır. Bu alt bölgede Estonya, Litvanya ve Bulgaristan ile daha az ölçüde Almanya, İspanya ve Norveç de, bu ülkelerdeki amfetamin laboratuvarlarının 2004’teki tasfiye edilmesinden anlaşıldığı gibi, yasadışı amfetamin imalatında önemli bir rol oynamaktadır (UNODC, 2006) (82). Amfetamin, Avrupa dışında en çok Kuzey Amerika ve Okyanusya’da imal edilmektedir (CND, 2006). 2004’te amfetamin kaçakçılığı ağırlıklı olarak bölge dahilinde gerçekleşmiştir. Yasadışı Avrupa pazarlarında bulunan amfetaminin çoğu Belçika, Hollanda ve Polonya’nın yanı sıra (Kuzey Avrupa Ülkelerinde) Estonya ve Litvanya’dan gelmektedir (Reitox ulusal raporları, 2005; WCO, 2005).
Amfetamīnu pasaulē joprojām visvairāk ražo Rietum- un Centrāleiropā, jo īpaši Beļģijā, Nīderlandē un Polijā. Šajā apakšreģionā nelikumīgajā amfetamīna izgatavošanā svarīgu lomu spēlē arī Igaunija, Lietuva un Bulgārija, un mazākā mērā Vācija, Spānija un Norvēģija – par to liecina šajās valstīs 2004. gadā likvidēto amfetamīna laboratoriju skaits (UNODC, 2006. g.) (82). Ārpus Eiropas amfetamīnu pārsvarā izgatavo Ziemeļamerikā un Okeānijā (CND, 2006. g.). Amfetamīna nelikumīgā tirdzniecība 2004. gadā ir pārsvarā saglabājusi savu starpreģionālo raksturu. Eiropas nelegālajā tirgū atrastais amfetamīns lielākoties nāk no Beļģijas, Nīderlandes un Polijas, kā arī no Igaunijas un Lietuvas (Ziemeļvalstīs konfiscētais amfetamīns) (Reitox valsts ziņojumi, 2005. g.; WCO, 2005. g.).
  Capitolul 3: Canabis  
Există diferenţe marcante între ţări în ceea ce priveşte consumul de canabis în rândul noilor pacienţi, raportându-se cea mai mare proporţie a consumatorilor zilnici de canabis în Ţările de Jos şi Danemarca şi cele mai însemnate proporţii ale consumatorilor ocazionali sau ale celor care nu au folosit canabisul în luna precedentă tratamentului în Germania, Grecia şi Ungaria.
Overall, cannabis clients can be divided into three groups: those who use it occasionally (34 %), those using it once to several times a week (32 %) and those using it daily (34 %). There are marked differences between countries in the frequency of cannabis use among new clients, with the highest proportion of daily cannabis users being reported in the Netherlands and Denmark and the highest proportions of occasional users or those who have not used cannabis in the month prior to treatment being found in Germany, Greece and Hungary. This variation probably reflects differences in referral to treatment (e.g. more referrals from the criminal justice system or from social networks) (77).
Dans l'ensemble, les patients usagers de cannabis peuvent être classés en trois groupes: ceux qui en consomment occasionnellement (34 %), ceux qui en consomment plusieurs fois par semaine (32 %) et ceux qui en consomment quotidiennement (34 %). Les différences entre les pays sont prononcées en ce qui concerne la fréquence de l'usage de cannabis chez les nouveaux patients, le pourcentage le plus élevé d'usagers quotidiens de cannabis étant recensé aux Pays‑Bas et au Danemark et les pourcentages les plus élevés d'usagers occasionnels ou de personnes n'ayant pas pris de cannabis au cours du mois précédant le traitement étant enregistrés en Allemagne, en Grèce et en Hongrie. Cette variation est probablement le reflet de différences dans l'origine des demandes de traitement (par exemple, davantage de demandes de traitement provenant du système judiciaire ou de réseaux sociaux) (77).
Insgesamt können die Cannabispatienten in drei Gruppen eingeteilt werden, und zwar je nachdem, ob sie die Droge gelegentlich (34 %), einmal bzw. mehrmals wöchentlich (32 %) oder täglich konsumieren (34 %). Hinsichtlich der Häufigkeit des Cannabiskonsums unter Erstpatienten bestehen deutliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern: Der höchste Anteil täglicher Cannabiskonsumenten wird aus den Niederlanden und Dänemark gemeldet, während der Anteil der Gelegenheitskonsumenten oder derer, die im letzten Monat vor der Behandlung kein Cannabis konsumiert haben, in Deutschland, Griechenland und Ungarn am höchsten ist. Diese Abweichungen sind wahrscheinlich auf Unterschiede in der Überweisung zur Behandlung (z. B. mehr Überweisungen aus dem Strafvollzugssystem oder sozialen Netzen) zurückzuführen (77).
En general, los pacientes consumidores de cannabis se pueden dividir en tres grupos: aquellos que lo consumen de forma ocasional (34 %), los que lo consumen una o varias veces por semana (32 %) y los que lo consumen diariamente (34 %). Existen diferencias notables entre países en lo que respecta a la frecuencia del consumo de cannabis entre los nuevos pacientes, siendo los Países Bajos y Dinamarca aquellos en los que se registra el mayor porcentaje de consumidores de cannabis a diario, mientras que los mayores porcentajes de consumidores ocasionales o que no hayan consumido cannabis en el mes anterior al inicio del tratamiento se concentran en Alemania, Grecia y Hungría. Esta variación probablemente refleja las diferencias en las derivaciones a tratamiento (por ejemplo, más derivaciones del sistema de justicia penal o de redes sociales) (77).
Nel complesso, i pazienti in cura per uso di cannabis possono essere ripartiti in tre gruppi: i soggetti che ne fanno un uso occasionale (34%), i soggetti che riferiscono di farne uso una volta fino a più volte in una settimana (32%) e i soggetti che ammettono un consumo quotidiano di cannabis (34%). Vi sono differenze marcate da paese a paese in termini di frequenza del consumo di cannabis tra i nuovi pazienti; la percentuale più elevata di consumatori quotidiani di cannabis è riferita nei Paesi Bassi e in Danimarca, quella dei consumatori occasionali o dei soggetti che non hanno fatto uso della sostanza nel mese precedente il trattamento in Germania, Grecia e Ungheria. Queste differenze riflettono probabilmente differenze nel tipo di ricorso ai servizi terapeutici (per esempio, un maggior numero di casi inviati dalle autorità di giustizia penale o dalle reti dei servizi sociali) (77).
Globalmente, os utentes em tratamento por consumo de cannabis podem ser divididos em três grupos: aqueles que a consomem ocasionalmente (34%), os que a consomem uma ou várias vezes por semana (32%) e aqueles que a consomem diariamente (34%). Há grandes diferenças entre os países quanto à frequência do consumo de cannabis entre os novos utentes, registando-se a percentagem mais elevada de consumidores diários de cannabis nos Países Baixos e na Dinamarca, e as percentagens mais elevadas de consumidores ocasionais ou que não consumiram cannabis no mês anterior ao tratamento na Alemanha, Grécia e Hungria. Esta variação reflecte, provavelmente, as diferenças em matéria de encaminhamento para o tratamento (por exemplo, mais encaminhamentos do sistema judicial ou das redes de assistência social) (77).
Γενικά, τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη μπορούν να διακριθούν σε τρεις ομάδες: σε όσους κάνουν περιστασιακή χρήση (34 %), σε όσους κάνουν χρήση από μία έως αρκετές φορές την εβδομάδα (32 %) και σε όσους κάνουν καθημερινή χρήση (34 %). Υπάρχουν έντονες διαφορές μεταξύ των χωρών σε ό,τι αφορά τη συχνότητα χρήσης της κάνναβης στα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία, καθώς το υψηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνουν καθημερινή χρήση αναφέρθηκε στις Κάτω Χώρες και τη Δανία και τα υψηλότερα ποσοστά περιστασιακών χρηστών ή ατόμων που δεν έχουν κάνει χρήση κάνναβης τον μήνα πριν από τη θεραπεία παρατηρείται στη Γερμανία, την Ελλάδα και την Ουγγαρία. Η διαφοροποίηση αυτή πιθανώς απηχεί διαφορές στην παραπομπή σε θεραπεία (π.χ. περισσότερες παραπομπές από το σύστημα ποινικής δικαιοσύνης ή από κοινωνικά δίκτυα) (77).
In het algemeen kunnen cannabiscliënten in drie groepen worden onderverdeeld: incidentele gebruikers (34%), cliënten die één keer tot een aantal keren per week cannabis gebruiken (32%) en dagelijkse gebruikers (34%). Er bestaan opmerkelijke verschillen tussen de landen in de frequentie van het cannabisgebruik onder nieuwe cliënten. Denemarken en Nederland melden de hoogste percentages dagelijkse cannabisgebruikers; de hoogste percentages incidentele cannabisgebruikers c.q. personen die in de maand voorafgaand aan de behandeling geen cannabis hebben gebruikt, worden gemeld door Duitsland, Griekenland en Hongarije. Waarschijnlijk hebben die verschillen te maken met de wijze waarop verwijzingen voor een behandeling plaatsvinden (bijvoorbeeld meer verwijzingen vanuit het strafrechtelijk systeem of vanuit sociale netwerken) (77).
Obecně lze klienty užívající konopí rozdělit do tří skupin: příležitostní uživatelé (34 %), klienti užívající drogu jednou až několikrát týdně (32 %) a klienti užívající drogu denně (34 %). Jednotlivé země se značně liší z hlediska četnosti užívání konopí v případě nových klientů, přičemž nejvyšší podíl každodenních uživatelů konopí uvádí Nizozemsko a Dánsko a nejvyšší podíl příležitostných uživatelů nebo klientů, kteří konopí neužili v měsíci předcházejícím léčbě, uvádí Německo, Řecko a Maďarsko. Tato odchylka je patrně odrazem rozdílů v doporučené léčbě (např. větší počet případů soudně nařízené léčby či léčby doporučené sociálními sítěmi) (77).
Generelt kan cannabisklienter inddeles i tre grupper: personer, der bruger stoffet lejlighedsvist (34 %), personer, der bruger det flere gange om ugen (32 %), og personer, der bruger det dagligt (34 %). Der er markante forskelle mellem landene med hensyn til hyppigheden af cannabisbrug blandt nye klienter, idet den højeste andel af daglige cannabisbrugere er i Nederlandene og Danmark, og de højeste andele af lejlighedsvise brugere eller personer, som ikke har brugt cannabis inden for den seneste måned inden behandlingen, findes i Tyskland, Grækenland og Ungarn. Dette udsving afspejler formentlig forskelle med hensyn til henvisning til behandling (f.eks. flere henvisninger fra det strafferetlige system eller fra sociale netværk) (77).
Üldiselt võib kanepit tarbivad patsiendid jagada kolme rühma: juhuslikud tarbijad (34%), üks või mitu korda nädalas tarbijad (32%) ning igapäevased tarbijad (34%). Uute patsientide kanepitarbimise sageduses on riigiti märgatavaid erinevusi. Iga päev kanepit tarbivate patsientide osakaal on kõige suurem Madalmaades ja Taanis. Patsientide osakaal, kes tarbivad kanepit juhuslikult või ei ole ravile pöördumisele eelnenud kuu jooksul kanepit tarbinud, on kõige suurem Saksamaal, Kreekas ja Ungaris. Selline varieerumine peegeldab ilmselt erinevusi ravile saatmise osas (nt rohkem juhtumeid, mil ravile saatjaks on kriminaalõigussüsteem või sotsiaaltöövõrgustik).(77)
Kannabisasiakkaat voidaan jakaa kolmeen ryhmään: satunnaisesti käyttäviin (34 %), kerran tai useampia kertoja viikossa käyttäviin (32 %) ja päivittäin käyttäviin (34 %) asiakkaisiin. Maiden välillä on suuria eroja siinä, kuinka usein uudet asiakkaat käyttävät kannabista. Kannabista päivittäin käyttävien osuus uusista kannabiksen käyttäjistä on suurin Alankomaissa ja Tanskassa, ja satunnaisten käyttäjien tai sellaisten henkilöiden osuus, jotka eivät ole käyttäneet kannabista hoitoa edeltäneen kuukauden aikana, on suurin Saksassa, Kreikassa ja Unkarissa. Tämä todennäköisesti heijastaa eroja hoitoon ohjaamisessa (esim. rikosoikeudellisen järjestelmän tai sosiaaliverkostojen välityksellä tapahtuvien hoitoonohjausten lisääntyminen) (77).
A kannabiszhasználó páciensek összességében három csoportra oszthatók: az alkalmi használókéra (34%), a heti több alkalommal használókra (32%) és a napi szintű használókra (34%). Az új páciensek kannabiszhasználatának gyakoriságában az egyes országok között markáns különbségek vannak: a mindennapi kannabiszhasználók legmagasabb arányát Hollandiából és Dániából jelentették, az alkalmi, illetve a kezelés előtti hónapban kannabiszt nem fogyasztó használók aránya pedig Németországban, Görögországban és Magyarországon volt a legmagasabb. Ezek az eltérések talán a kezelésre való beutalás különbözőségeit is tükrözik (pl. több embert utalnak be a büntetőbírósági rendszerből vagy a szociális hálózatoktól)77.
Generelt kan cannabisklientene deles inn i tre grupper: sporadiske brukere (34 %), personer som bruker stoffet én eller flere ganger i uken (32 %), og daglige brukere (34 %). Det er store forskjeller landene imellom når det gjelder hyppigheten av cannabisbruk blant nye klienter. Den største andelen daglige cannabisbrukere rapporteres i Nederland og Danmark, og den største andelen sporadiske brukere eller personer som ikke har brukt cannabis i måneden før behandlingen, finnes i Tyskland, Hellas og Ungarn. Forskjellene gjenspeiler sannsynligvis forskjeller i henvisningspraksis (dvs. flere henvisninger fra rettssystemet eller fra sosiale nettverk) (77).
Pacjentów poddawanych leczeniu ze względu na zażywanie konopi indyjskich można podzielić na trzy grupy: osoby zażywające narkotyk sporadycznie (34%), osoby zażywające go raz do kilku razy w tygodniu (32%) oraz osoby zażywające narkotyk codziennie (34%). W zależności od kraju istnieją wyraźne różnice w częstotliwości zażywania konopi indyjskich przez nowych pacjentów, przy czym najwyższy odsetek osób zażywających je codziennie odnotowano w Holandii i w Danii, a osób zażywających je sporadycznie lub osób, które ich nie zażywały w ciągu miesiąca przed podjęciem leczenia – w Niemczech, Grecji i na Węgrzech. Różnice te odzwierciedlają prawdopodobnie odmienne drogi kierowania na leczenie (np. większą liczbę zgłoszeń ze strony organów wymiaru sprawiedliwości lub sieci społecznych) (77).
Celkovo sa môžu klienti, ktorí užívajú kanabis, rozdeliť na tri skupiny: tých, ktorí ho užívajú príležitostne (34 %), tých, ktorí ho užívajú raz až niekoľkokrát za týždeň (32 %) a tých, ktorí ho užívajú denne (34 %). Existujú výrazné rozdiely medzi krajinami vo frekvencii užívania kanabisu novými klientmi, pričom najvyšší podiel denných užívateľov kanabisu uvádzajú Dánsko a Holandsko a najvyššie podiely príležitostných užívateľov alebo tých, ktorí neužívali kanabis v mesiaci pred liečením, sa nájdu v Nemecku, Grécku a Maďarsku. Táto odchýlka pravdepodobne odráža rozdiely v odporúčaniach na liečenie (napríklad viac odporúčaní zo systému trestného súdnictva alebo zo sociálnych sietí (77).
Na splošno se uživalci konoplje lahko razdelijo v tri skupine: tiste, ki jo uživajo občasno (34 %), tiste, ki jo zaužijejo enkrat do večkrat na teden (32 %), in tiste, ki jo uživajo vsakodnevno (34 %). Med državami so opazne razlike v pogostnosti uživanja konoplje med novimi uživalci, pri čemer o največjem deležu vsakodnevnih uživalcev konoplje poročajo iz Nizozemske in Danske, največji delež občasnih uživalcev ali tistih, ki niso zaužili konoplje v mesecu pred zdravljenjem, pa je bil ugotovljen v Nemčiji, Grčiji in na Madžarskem. To odstopanje verjetno odraža razlike v napotitvah na zdravljenje (npr. več napotitev iz kazensko sodnega sistema ali socialne mreže) (77).
Rent generellt kan cannabisklienter delas in i tre grupper: de som använder cannabis tillfälligt (34 %), de som använder drogen en till flera gånger i veckan (32 %) och de som använder cannabis varje dag (34 %). Det finns markanta skillnader mellan länderna när det gäller hur ofta nya klienter använder cannabis. Andelen nya cannabisklienter som använder drogen varje dag är högst i Danmark och Nederländerna, medan andelen tillfälliga användare eller personer som inte har använt cannabis månaden före behandlingen är högst i Tyskland, Grekland och Ungern. Dessa variationer speglar förmodligen skillnader i remitteringen till behandling (t.ex. fler remitteringar från domstolsväsendet eller från de sociala nätverken) (77).
Genel olarak, esrar hastaları üç gruba ayrılabilir: ara sıra kullananlar (% 34), haftada bir kez ile bir kaç kez arasında kullananlar (% 32) ve her gün kullananlar (% 34). Yeni hastalarda esrar kullanımının sıklığı bakımından ülkeler arasında belirgin farklılıklar bulunmaktayken, en yüksek oranda günlük esrar kullanıcısı Hollanda ve Danimarka’da bildirilmiş olup ara sıra kullananlar veya tedaviden önceki ay esrar kullanmamış olanların en yüksek oranda görüldüğü yerler Almanya, Yunanistan ve Macaristan’dır. Bu çeşitlilik muhtemelen tedaviye sevkteki farklılıkları yansıtmaktadır (örneğin, cezai adalet sistemi veya sosyal ağlardan daha fazla sevk olmaktadır) (77).
Kaņepju pacientus var iedalīt trīs grupās: gadījuma rakstura lietotāji (34 %), tie, kas lieto kaņepes vienu vai vairākas reizes nedēļā (32 %), un ikdienas lietotāji (34 %). Kaņepju lietošanas biežums jauno pacientu vidū dažādās valstīs ievērojami atšķiras: visvairāk ikdienas kaņepju lietotāju ir Nīderlandē un Dānijā, bet proporcionāli visvairāk gadījuma rakstura lietotāju vai lietotāju, kas nav lietojuši kaņepes pēdējā mēnesī pirms ārstēšanās, ir apzināti Vācijā, Grieķijā un Ungārijā. Šī dažādība visticamāk atspoguļo ārstēšanās nosūtījumu atšķirības (piemēram, lielāks kriminālās justīcijas sistēmas vai sociālo iestāžu tīklu nosūtījumu skaits) (77).
  Capitolul 6: Consumul d...  
Estimările disponibile variază, în mod considerabil, de la ţară la alta: din 2000, estimările la nivel naţional s-au încadrat, în cea mai mare parte, în intervalul cuprins între unu şi şase cazuri la 1 000 locuitori cu vârste între 15–64 ani, existând unele estimări mai ridicate înainte de anul 2000.
Most available estimates of injecting drug use are derived from either fatal overdose rates or data on infectious diseases (such as HIV). Available estimates vary considerably between countries: since 2000, estimates at national level have mostly ranged between one and six cases per 1 000 population aged 15–64, with some higher estimates existing prior to 2000. Since 2000, the highest national prevalence rates of injecting drug use, among the countries where estimates are available, have been reported by Luxembourg and Austria, with a rate of about six cases per 1 000 population aged 15–64. The lowest estimates are from Cyprus and Greece, at just over one case per 1 000.
La plupart des estimations disponibles sur l'usage de drogue par voie intraveineuse proviennent soit des données sur les décès par surdose, soit des données sur les maladies infectieuses (comme le VIH). Les estimations disponibles varient fortement selon les pays: depuis 2000, les estimations nationales oscillent entre 1 et 6 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans, avec certains chiffres plus élevés avant 2000. Depuis cette date, pour les pays pour lesquels des estimations sont disponibles, les taux de prévalence nationaux les plus élevés de l'usage de drogue par voie intraveineuse ont été rapportés par le Luxembourg et l'Autriche, avec près de 6 cas par 1 000 habitants âgés de 15 à 64 ans. Les chiffres les plus bas proviennent de Chypre et de Grèce, avec un peu plus de 1 cas par 1 000 habitants.
Die meisten verfügbaren Schätzungen für den injizierenden Drogenkonsum wurden entweder von den Raten der durch eine Überdosis bedingten Todesfälle oder den Daten über Infektionskrankheiten (wie HIV) abgeleitet. Die verfügbaren Schätzungen der einzelnen Länder weisen erhebliche Unterschiede auf: Seit dem Jahr 2000 lagen die Schätzungen auf nationaler Ebene vorwiegend zwischen einem und sechs Fällen je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren, wobei bis zum Jahr 2000 einige höhere Schätzungen gemeldet wurden. Seit dem Jahr 2000 melden unter den Ländern, die Schätzungen übermittelt haben, Luxemburg und Österreich mit etwa sechs Fällen je 1 000 Einwohner im Alter zwischen 15 und 64 Jahren die höchsten nationalen Prävalenzraten für den injizierenden Drogenkonsum, während Zypern und Griechenland mit knapp über einem Fall je 1 000 Erwachsene die niedrigste Schätzung vorgelegt haben.
La mayoría de estimaciones disponibles sobre el consumo de drogas por vía parenteral se deriva de las tasas registradas de muertes por sobredosis o bien de la información sobre enfermedades infecciosas (como el VIH). Estas estimaciones varían considerablemente entre los distintos países: desde el año 2000, las estimaciones de ámbito nacional se han mantenido normalmente entre uno y seis casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años de edad, aunque antes del año 2000 se registraron algunas estimaciones más elevadas. A partir del año 2000, las mayores tasas de prevalencia nacionales de consumo de drogas por vía parenteral entre los países que disponen de estimaciones se observaron en Luxemburgo y Austria, con un porcentaje en torno a los seis casos por cada 1 000 habitantes de entre 15 y 64 años. Las estimaciones más bajas se registraron en Chipre y Grecia, con algo más de un caso por cada 1 000 habitantes.
La maggior parte dei dati disponibili sul consumo di stupefacenti per via parenterale proviene dalle segnalazioni di overdosi letali o dai dati sulle malattie infettive (quali l’HIV). Le stime disponibili variano notevolmente da paese a paese: dal 2000 le stime a livello nazionale vanno perlopiù da 1-6 casi ogni 1 000 abitanti di età compresa nella fascia 15–64 anni, con dati talvolta anche superiori prima del 2000. Dal 2000 i tassi nazionali più alti sulla prevalenza del consumo di stupefacenti per via parenterale, nei paesi per i quali si dispone di informazioni, sono stati riferiti da Lussemburgo e Austria, con circa 6 casi ogni 1 000 abitanti di 15–64 anni, mentre Cipro e Grecia hanno segnalato il dato più basso, con poco più di un caso ogni 1 000 abitanti.
A maioria das estimativas disponíveis sobre o consumo de droga injectada é calculada a partir das taxas de overdoses fatais ou dos dados relativos às doenças infecto-contagiosas (como o VIH). As estimativas disponíveis variam consideravelmente entre os países: desde 2000, as estimativas nacionais têm-se situado maioritariamente entre um e seis casos por cada 1 000 habitantes com idades compreendidas entre 15 e 64 anos, com algumas estimativas mais elevadas antes do ano 2000. A partir desse ano, as taxas de prevalência nacionais mais elevadas do consumo de droga injectada, entre os países com estimativas disponíveis, foram comunicadas pelo Luxemburgo e a Áustria, com taxas de cerca de seis casos por cada 1 000 habitantes entre 15 e 64 anos. As estimativas mais baixas são as comunicadas por Chipre e Grécia, com pouco mais de um caso por 1 000 habitantes.
Οι περισσότερες διαθέσιμες εκτιμήσεις για την ενέσιμη χρήση ναρκωτικών προέρχονται είτε από ποσοστά θανάσιμων λήψεων υπερβολικής δόσεις ή από στοιχεία για λοιμώδη νοσήματα (όπως ο ιός HIV). Οι διαθέσιμες εκτιμήσεις διαφέρουν σημαντικά από χώρα σε χώρα: από το 2000, οι εκτιμήσεις σε εθνικό επίπεδο κυμαίνονται κατά κύριο λόγο από μία έως έξι περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών, ενώ πριν από το 2000 υπήρχαν ορισμένες υψηλότερες εκτιμήσεις. Από το 2000, οι υψηλότερες εθνικές εκτιμήσεις για την επικράτηση της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, μεταξύ των χωρών για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, αναφέρονται από το Λουξεμβούργο και την Αυστρία (περίπου έξι περιπτώσεις ανά 1 000 κατοίκους ηλικίας 15–64 ετών). Οι χαμηλότερες εκτιμήσεις προέρχονται από την Κύπρο και την Ελλάδα, όπου μόλις υπερβαίνουν τη μία περίπτωση ανά 1 000 κατοίκους.
De meeste beschikbare schattingen van injecterend drugsgebruik zijn gebaseerd op percentages fatale overdoses dan wel op gegevens over infectieziekten (zoals HIV). De beschikbare schattingen verschillen aanzienlijk per land: sinds 2000 liggen de schattingen op landelijk niveau meestal tussen 1 en 6 gevallen per 1 000 personen in de leeftijd tussen de 15 en 64 jaar, waarbij vóór het jaar 2000 enkele hogere schattingen voorkomen. Sinds 2000 zijn de hoogste landelijke prevalentiecijfers van injecterend drugsgebruik, onder de landen waar schattingen daarvan beschikbaar zijn, gemeld door Luxemburg en Oostenrijk: ongeveer 6 gevallen per 1 000 personen in de leeftijd tussen de 15 en 64 jaar. De laagste schatting is van Cyprus en Griekenland: iets meer dan één geval per 1 000.
Většina dostupných údajů o injekčním užívání drog je odvozena buďto z počtů smrtelných předávkování, nebo z údajů o infekčních chorobách (jako např. o HIV). Dostupné odhady se mezi zeměmi značně liší: od roku 2000 byly odhady na národní úrovni většinou v rozmezí 1 až 6 případů na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let, přičemž před rokem 2000 existovaly i některé vyšší odhady. Od roku 2000 hlásily nejvyšší celostátní prevalenci injekčního užívání drog (mezi zeměmi, kde jsou odhady k dispozici) Lucembursko a Rakousko, a to přibližně 6 případů na 1 000 obyvatel ve věku 15–64 let. Nejnižší odhady jsou z Kypru a Řecka, a to těsně nad hranicí jednoho případu na 1 000 obyvatel.
De fleste skøn over intravenøs stofbrug, der foreligger, er baseret på enten tal for overdoser med døden til følge eller data om smitsomme sygdomme (f.eks. hiv). De tilgængelige skøn varierer meget fra land til land: siden 2000 har skønnene på nationalt plan hovedsagelig ligget på mellem 1 og 6 tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år, og inden 2000 lå skønnene lidt højere. Siden 2000 er de højeste nationale prævalenssatser for intravenøs stofbrug blandt de lande, for hvilke der foreligger skøn, blevet indberettet af Luxembourg og Østrig med tal på ca. 6 tilfælde pr. 1 000 indbyggere i alderen 15–64 år. De laveste skøn er fra Cypern og Grækenland med godt 1 tilfælde pr. 1 000 indbyggere.
Enamik kättesaadavaid näitajaid uimastite süstimise kohta tuletatakse kas surmaga lõppenud üleannustamise määradest või andmetest nakkushaiguste (nagu näiteks HIV) kohta. Kättesaadavad näitajad on riigiti märkimisväärselt erinevad: alates 2000. a ulatuvad need ühe riigi ulatuses enamasti ühest kuni kuue juhtumini 1000 elaniku kohta 15–64aastaste vanuserühmas, kusjuures enne 2000. a esines ka kõrgemaid näitajaid. Alates 2000. a on riikide hulgas, kus kõnealused näitajad on kättesaadavad, uimastite süstimise levimus riigis olnud kõige kõrgem Luksemburgis ja Austrias, umbes kuus juhtumit 1000 elaniku kohta 15–64aastaste vanuserühmas. Kõige madalam on see määr Küprosel ja Kreekas, ainult pisut üle ühe juhtumi 1000 elaniku kohta.
Useimmat injektiokäytöstä saatavilla olevat arviot perustuvat joko yliannostuskuolemien määrään tai tartuntatauteja (kuten hiv:tä) koskeviin tietoihin. Arviot vaihtelevat suuresti maiden välillä: kansalliset arviot ovat vuodesta 2000 lähtien vaihdelleet lähinnä yhdestä kuuteen tapaukseen tuhatta 15–64-vuotiasta kohti, kun ennen vuotta 2000 esitettiin joitakin korkeampiakin arvioita. Niistä maista, joista arvioita on saatavilla, on injektiokäytön levinneisyysaste ollut vuoden 2000 jälkeen korkein Luxemburgissa ja Itävallassa, jotka ovat ilmoittaneet noin kuusi tapausta tuhatta 16–64-vuotiasta kohti. Alhaisimmat arviot ovat Kyprokselta ja Kreikasta, jotka ovat ilmoittaneet vain hieman yli yhden tapauksen tuhatta kohti.
Az injekciós kábítószer-használatról rendelkezésre álló becslések többsége vagy a halálos túladagolási arányokból, vagy a fertőző betegségekre (pl. a HIV-fertőzésre) vonatkozó adatokból származik. Az elérhető becslések országonként igen különbözőek: 2000 óta az országos szintű becslésekben az esetek száma többnyire egy és hat között mozog a 15–64 éves népességben, 1000 főre vetítve; 2000 előtt ennél valamivel magasabbak voltak a becslések. 2000 óta azon országok közül, ahol megvannak ezek a becslések, az injekciós kábítószer-használat legmagasabb előfordulási arányát – körülbelül hat eset/1000 fő a 15–64 éves népességben – Luxemburgból és Ausztriából jelentették. A legalacsonyabb becslések Ciprusról és Görögországból származnak, 1000 főre jutó alig több mint egy esettel.
De fleste tilgjengelige anslag over sprøytebruk er enten utledet av data om overdosedødsfall eller infeksjonssykdommer (som HIV). Tilgjengelige anslag varierer fra land til land, og siden 2000 har nasjonale anslag ligget på mellom ett og seks tilfeller pr. 1000 innbyggere i alderen 15-64, med noen høyere estimater før 2000. Siden 2000 har de høyeste nasjonale prevalenstallene for sprøytebruk, fra de landene som hadde anslag tilgjengelig, kommet fra Luxembourg og Østerrike, med ca. 6 tilfeller pr. 1000 innbyggere i alderen 15-64. De laveste anslagene er fra Kypros og Hellas, med bare litt over ett tilfelle pr. 1000.
Większość dostępnych danych szacunkowych dotyczących dożylnego zażywania narkotyków opiera się na wskaźnikach zgonów z powodu przedawkowania albo na danych dotyczących chorób zakaźnych (takich jak HIV). Dostępne dane szacunkowe różnią się znacznie w poszczególnych krajach: od 2000 r. szacunkowe wartości krajowe wahały się zwykle od jednego do sześciu przypadków na 1000 mieszkańców w wieku 15–64 lat, podczas gdy przed 2000 r. niektóre z tych wartości były wyższe. Od 2000 r. najwyższe krajowe wskaźniki rozpowszechnienia dożylnego zażywania narkotyków wśród krajów, które udostępniły dane, odnotowano w Luksemburgu i w Austrii, i wynosiły one około sześciu przypadków na 1000 mieszkańców w wieku 15–64 lat. Najniższe szacunki pochodzą z Cypru i Grecji, gdzie nieco przekraczają jeden przypadek na 1000 mieszkańców.
Najdostupnejšie odhady o injekčnom užívaní drog sú odvodené buď z mier smrteľného predávkovania alebo údajov o infekčných chorobách (napríklad HIV). Dostupné odhady sa medzi krajinami značne líšia: od roku 2000 sa odhady na národnej úrovni väčšinou pohybujú od jedného do šiestich prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov, pričom trochu vyššie odhady existovali pred rokom 2000. Od roku 2000 boli najvyššie národné miery prevalencie injekčného užívania drog, medzi krajinami, kde boli k dispozícii odhady, uvádzané Luxemburskom a Rakúskom s mierou asi šesť prípadov na 1 000 obyvateľov vo veku 15 – 64 rokov. Najnižšie odhady sú z Cypru a Grécka, čosi viac ako jeden prípad na 1 000 obyvateľov.
Večina razpoložljivih ocen uživanja drog z vbrizgavanjem izhaja iz stopenj smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov ali iz podatkov o nalezljivih boleznih (na primer HIV). Razpoložljive ocene se precej razlikujejo med posameznimi državami: od leta 2000 so bile ocene na nacionalni ravni v glavnem od enega do šest primerov na 1000 prebivalcev, starih od 15 do 64 let, pred letom 2000 pa je bilo nekaj višjih ocen. Od leta 2000 so o najvišjih stopnjah razširjenosti uživanja drog z vbrizgavanjem na nacionalni ravni od držav, za katere so ocene na voljo, poročali iz Luksemburga in Avstrije, kjer je stopnja okrog šest primerov na 1000 prebivalcev, starih od 15 do 64 let. Najnižje ocene prihajajo iz Cipra in Grčije, kjer imajo samo en primer na 1000 prebivalcev.
Större delen av de tillgängliga skattningarna av injektionsmissbruket har hämtats från siffror om överdoser som lett till dödsfall eller uppgifter om smittsamma sjukdomar (som exempelvis hiv). Tillgängliga skattningar varierar markant mellan länderna. Sedan 2000 har skattningar på nationell nivå legat i intervallet 1–6 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64 år, med några högre skattningar före år 2000. Bland de länder där skattningar finns tillgängliga, har den högsta nationella prevalensen av injektionsmissbruk sedan 2000 redovisats av Luxemburg och Österrike, med cirka 6 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64 år. De lägsta skattningarna rapporteras från Cypern och Grekland med strax över 1 fall per 1000 invånare.
Enjekte ederek uyuşturucu kullanımı hakkındaki mevcut verilerin çoğu ya ölümcül aşırı doz oranlarından ya da bulaşıcı hastalık (HIV gibi) verilerinden elde edilmektedir. Eldeki veriler ülkeler arasında önemli farklılıklar göstermektedir: 2000 yılından beri, ulusal düzeydeki tahminler çoğunlukla 15-64 yaşındaki 1.000 kişi başına bir ila altı vaka arasında değişmiş olup 2000 öncesi için daha yüksek tahminler mevcuttur. 2000’den beri, tahminlerin mevcut olduğu ülkeler arasında enjekte ederek uyuşturucu kullanımına dair en yüksek ulusal yaygınlık oranlarını, 15-64 yaşındaki 1.000 kişi başına yaklaşık altı vakayla Lüksemburg ve Avusturya rapor etmiştir. En düşük tahminler, 1.000 kişi başına bir vakanın biraz üzerinde bir oranla Kıbrıs ve Yunanistan’dan bildirilmiştir.
Lielākajā daļā no pieejamajiem aprēķiniem par narkotiku injicēšanu ir izmantoti vai nu dati par nāvi pārdozēšanas rezultātā vai dati par infekcijas slimībām (piemēram, HIV). Pieejamie aprēķini dažādās valstīs ievērojami atšķiras: kopš 2000. gada valsts aplēsēs visbiežāk ir minēti 1 līdz 6 gadījumi uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem, bet pirms 2000. gada rādītāji reizēm ir bijuši augstāki. No valstīm, kas ir sniegušas šādus aprēķinus, kopš 2000. gada augstākie narkotiku injicēšanas izplatības valsts rādītāji ir Luksemburgā un Austrijā, kas ziņo par apmēram 6 gadījumiem uz 1000 iedzīvotājiem vecumā no 15 līdz 64 gadiem. Zemākie rādītāji ir Kiprā un Grieķijā, kur uz 1000 iedzīvotājiem ir tikai nedaudz vairāk par vienu gadījumu.
  Capitolul 1: Politici Å...  
În Republica Cehă şi Lituania, au predominat infracţiunile legate de amfetamine, care au reprezentat 50 % şi respectiv 31 % dintre toate infracţiunile legate de droguri, în vreme ce în Luxemburg, substanţa cea mai raportată a fost cocaina (în 43 % dintre toate infracţiunile legate de droguri).
In most of the Member States, cannabis is the illicit drug most often involved (21) in reported drug law offences (22). In the countries where this is the case, cannabis-related offences in 2004 accounted for 34–87 % of all drug law offences. In the Czech Republic and Lithuania, amphetamines-related offences predominated, accounting, respectively, for 50 % and 31 % of all drug law offences; while in Luxembourg cocaine is the most reported substance (in 43 % of drug law offences).
Dans la plupart des États membres, le cannabis est la substance illicite la plus souvent impliquée (21) dans les infractions signalées au titre de la législation antidrogue (22). Dans les pays où c'est le cas, les délits liés au cannabis ont représenté en 2004 entre 34 et 87 % de toutes les infractions à la législation antidrogue. En République tchèque et en Lituanie, les délits liés aux amphétamines ont dominé, avec respectivement 50 % et 31 % des infractions à la législation antidrogue, tandis qu'au Luxembourg, la cocaïne est la substance la plus citée (dans 43 % des infractions à la législation antidrogue).
In den meisten Mitgliedstaaten ist Cannabis die am häufigsten mit gemeldeten Drogendelikten (21) in Verbindung stehende illegale Droge (22). In diesen Ländern machten die Drogendelikte im Zusammenhang mit Cannabis im Jahr 2004 zwischen 34 % und 87 % der gesamten Drogendelikte aus. In der Tschechischen Republik und Litauen standen die meisten Drogendelikte im Zusammenhang mit Amphetaminen (50 % bzw. 31 % aller Drogendelikte), während in Luxemburg die Mehrheit (43 %) der Drogendelikte mit Kokain in Verbindung gebracht wurde.
En la mayoría de los Estados miembros, el cannabis continua siendo la droga ilegal que más aparece mencionada (21) en las infracciones a la legislación antidroga (22). En los países en que éste es el caso, los delitos relacionados con el cannabis cometidos en 2004 representaron entre el 34 % y el 87 % de todas las infracciones a la legislación antidroga. En la República Checa y en Lituania predominaron los delitos relacionados con las anfetaminas, que correspondieron, respectivamente, al 50 % y al 31 % de todas las infracciones a las leyes antidroga; en cambio, en Luxemburgo la mayoría de los delitos en materia de drogas (el 43 %) tenían a la cocaína como protagonista.
Nella maggior parte degli Stati membri la cannabis è la sostanza illecita più spesso menzionata (21) nell’ambito dei reati per droga (22). In questi paesi i reati correlati alla cannabis rappresentavano nel 2004 una percentuale variabile tra il 34% e l’87% di tutti i reati per droga. Nella Repubblica ceca e in Lituania hanno prevalso i reati riguardanti le anfetamine, che in totale hanno rappresentato, rispettivamente, il 50% e il 31% di tutti i reati per droga; in Lussemburgo, invece, è la cocaina la sostanza maggiormente segnalata (43% di tutti i reati per droga).
Na maioria dos Estados-Membros, a cannabis é a droga ilegal mais frequentemente envolvida (21) nas infracções comunicadas (22). Nesses países, as infracções relacionadas com a cannabis em 2004 representaram 34 a 87% do total das infracções à legislação em matéria de droga. Na República Checa e na Lituânia, predominaram as infracções relacionadas com as anfetaminas, que correspondem, respectivamente, a 50% e 31% do total; ao passo que no Luxemburgo a cocaína é a substância mais referida (em 43% destas infracções).
Στα περισσότερα κράτη μέλη, η κάνναβη εξακολουθεί να αποτελεί το παράνομο ναρκωτικό που αφορούν συχνότερα (21) τα αναφερόμενα αδικήματα περί τα ναρκωτικά (22). Στις χώρες όπου συμβαίνει αυτό, τα αδικήματα που σχετίζονται με την κάνναβη αντιπροσώπευαν το 2004 από 34 % έως 87 % του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά. Στην Τσεχική Δημοκρατία και τη Λιθουανία κυριάρχησαν τα αδικήματα που σχετίζονται με τις αμφεταμίνες, αντιπροσωπεύοντας, αντίστοιχα, το 50 % και το 31 % του συνόλου των αδικημάτων που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών, ενώ στο Λουξεμβούργο η κοκαΐνη ήταν η συχνότερα αναφερόμενη ουσία (στο 43 % των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά).
In de meeste lidstaten is cannabis de illegale drug (21) die het vaakst bij de gerapporteerde drugsdelicten betrokken is (22). In de landen waar dit het geval is, kwam in 2004 34 tot 87% van alle drugsdelicten voor rekening van met cannabis verband houdende strafbare feiten. In Tsjechië en Litouwen voeren delicten in verband met amfetaminen de lijst aan, met een aandeel van respectievelijk 50% en 31% van alle drugsdelicten. In Luxemburg is cocaïne de drug die het vaakst gemeld wordt (43% van alle drugsdelicten).
Ve většině členských států je konopí nejčastější nezákonnou drogou (21), které se týkají trestné činy porušující protidrogové právní předpisy (22). V zemích, kde tomu tak je, tvořily trestné činy související s konopím 34 až 87 % všech trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy. V České republice a Litvě převládaly trestné činy související s amfetaminy, které v České republice tvořily 50 a v Litvě 31 % všech trestných činů porušujících drogové právní předpisy; zatímco v Lucembursku je nejčastěji hlášenou látkou kokain (ve 43 % případů trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy).
I de fleste medlemsstater er cannabis det illegale stof, der oftest er involveret (21) i indberettede narkotikalovovertrædelser (22). I de lande, hvor dette er tilfældet, tegnede cannabisrelaterede overtrædelser sig i 2004 for 34–87 % af samtlige narkotikalovovertrædelser. I Tjekkiet og Litauen var amfetaminrelaterede overtrædelser dominerede og tegnede sig for henholdsvis 50 og 31 % af alle narkotikalovovertrædelser, mens kokain er det hyppigst indberettede stof i Luxembourg (43 % af narkotikalovovertrædelserne).
Enamikus liikmesriikides on narkoseaduste rikkumise registreeritud juhud(21) kõige sagedamini seotud kanepiga.(22) Riikides, kus see nii on, oli 2004. a kanepiga seotud juhtumeid 34–87% kõigist narkoseaduste rikkumistest. Tšehhi Vabariigis ja Leedus oli kõige enam amfetamiiniga seotud rikkumisi, vastavalt 50% ja 31% kõigist narkoseaduste rikkumistest; Luksemburgis on kõige enam registreeritud kokaiiniga seotud juhtumeid (43% narkoseaduste rikkumistest).
Kannabis oli useimmissa jäsenvaltioissa edelleen yleisin huume (21), johon tilastoidut huumerikokset liittyivät (22). Näissä maissa kannabikseen liittyvien rikosten osuus kaikista huumerikoksista vaihteli 34:stä 87 prosenttiin vuonna 2004. Tšekissä ja Liettuassa olivat yleisimpiä amfetamiinirikokset, joiden osuudet olivat 50 ja vastaavasti 31 prosenttia kaikista huumerikoksista; Luxemburgista tuli eniten ilmoituksia kokaiinista (43 prosenttia huumerikoksista).
A legtöbb tagállamban leggyakrabban a kannabisz az érintett tiltott kábítószer21 a kábítószertörvényeket sértő bejelentett bűncselekményekben22. Ahol ez a helyzet áll fenn, ott a kannabisszal kapcsolatos bűncselekmények 2004-ben a kábítószertörvényeket sértő összes bűncselekmények 34–87%-át tették ki. Csehországban és Litvániában az amfetaminokkal kapcsolatos bűncselekmények jártak az élen a kábítószertörvényeket sértő összes bűncselekmény 50%-ával, illetve 31%-ával, Luxemburgban pedig a kokain volt a legtöbb bejelentésben szereplő anyag (a kábítószertörvényeket sértő bűncselekmények 43%-ában).
I de fleste medlemsstatene er cannabis det ulovlige stoffet som oftest er involvert (21) i rapporterte narkotikalovbrudd (22). I de landene hvor dette er tilfellet, utgjorde cannabisrelaterte lovbrudd i 2004 34-87 % av alle narkotikalovbrudd. I Den tsjekkiske republikk og Litauen dominerte amfetaminrelaterte lovbrudd, hvor de representerte henholdsvis 50 % og 31 % av alle narkotikalovbrudd, mens kokain er det hyppigst rapporterte stoffet i Luxembourg (43 % av alle narkotikalovbrudd).
W większości państw członkowskich w zgłoszonych naruszeniach prawa antynarkotykowego najczęściej występującym nielegalnym narkotykiem (21) są konopie indyjskie (22). W takich krajach przestępstwa związane z konopiami indyjskimi stanowiły w 2004 roku 34–87% wszystkich naruszeń prawa antynarkotykowego. W Czechach i na Litwie przeważały przestępstwa związane z amfetaminą, których udział we wszystkich naruszeniach prawa antynarkotykowego wynosił odpowiednio 50% i 31%, podczas gdy w Luksemburgu większość przypadków dotyczyła kokainy (43% wszystkich naruszeń prawa antynarkotykowego).
Vo väčšine členských štátov je kanabis nezákonnou drogou, ktorá je najčastejšie uvádzaná (21) v správach o porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami (22). V krajinách, kde sa toto deje, porušenia súvisiace s kanabisom dosiahli v roku 2004 34 – 87 % všetkých porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami. V Českej republike a Litve prevládajú porušenia súvisiace s amfetamínmi, keď dosahujú 50 % a 31 % všetkých porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami; kým v Luxembursku je kokaín najčastejšie uvádzanou látkou (so 43 % porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami).
V večini držav članic je konoplja tista prepovedana droga, ki je najpogosteje predmet (21) prijavljenih kršitev zakonov o drogah (22). V državah, v katerih ta trditev drži, so leta 2004 s konopljo povezane kršitve zajemale 34 do 87 % vseh kršitev zakonov o drogah. V Češki republiki in Litvi so prevladovale kršitve v zvezi z amfetamini, ki so predstavljale 50 % oziroma 31 % vseh kršitev zakonov o drogah, medtem ko je najpogosteje prijavljena snov v Luksemburgu kokain (43 % kršitev zakonov o drogah).
I de flesta medlemsstater är cannabis den olagliga drog som förekommer oftast (21) i samband med de rapporterade narkotikabrotten (22). I dessa länder stod de cannabisrelaterade brotten år 2004 för mellan 34 % och 87 % av samtliga narkotikabrott. I Tjeckien och Litauen dominerade amfetaminrelaterade brott och stod för 50 % respektive 31 % av samtliga narkotikabrott, medan kokain är den oftast rapporterade substansen i Luxemburg (förekom i 43 % av narkotikabrotten).
Üye Devletler’in çoğunda, rapor edilen uyuşturucu kanunu suçlarında (21), esrar en çok rastlanan yasadışı uyuşturucudur (22). Böyle bir durumun söz konusu olduğu ülkelerde, 2004’te esrarla ilgili suçlar, tüm uyuşturucu kanunu suçlarının % 34-87’sine tekabül etmekteydi. Çek Cumhuriyeti ve Litvanya’da, amfetaminlerle ilgili suçlar çoğunlukta olup tüm uyuşturucu kanunu suçlarının, sırasıyla % 50 ve % 31’ini oluştururken; Lüksemburg’da en çok rapor edilen madde kokaindir (uyuşturucu kanunu suçlarının % 43’ü).
Lielākajā daļā dalībvalstu paziņotajos narkotiku noziegumos (21) visbiežāk iesaistītās nelegālās narkotikas ir kaņepes (22). Šajās valstīs ar kaņepēm 2004. gadā ir bijuši saistīti 34–87 % no visiem narkotiku tiesību aktu pārkāpumiem. Čehijā un Lietuvā dominē ar amfetamīniem saistīti pārkāpumi, kopumā attiecīgi 50 % un 31 % no visiem narkotiku pārkāpumiem; bet Luksemburgā paziņotajos noziegumos visbiežāk iesaistītā narkotika ir kokaīns (43 % no visiem narkotiku pārkāpumiem).
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Aceste programe utilizează mai multe tehnici de atragere a familiilor aflate în pericol (de exemplu prin asigurarea de alimente, prin stimulente financiare, îngrijirea copiilor), bazate în cea mai mare parte pe Programul Kumpfer de consolidare a familiilor (Kumpfer et al., 1996).
Family-based prevention in the EU is becoming more targeted and more firmly needs based. Several Member States (Germany, Spain, Ireland, Italy and the United Kingdom) have acknowledged that it can be difficult for institutions to contact problem families. As a result, in the United Kingdom the FRANK campaign has developed an action pack for drug and alcohol action teams and prevention practitioners on how to reach the family, and in several other Member States selective prevention programmes targeted at families at risk are now being implemented. These programmes employ several techniques to attract at-risk families (e.g. providing food, financial incentives, babysitting) mostly based on Kumpfer’s Strengthening Families Program (Kumpfer et al., 1996).
Au sein de l'UE, la prévention au niveau de la famille devient de plus en plus ciblée et répond davantage aux besoins. Plusieurs États membres (Allemagne, Espagne, Irlande, Italie et Royaume-Uni) ont reconnu qu'il était parfois difficile pour les institutions d'entrer en contact avec les familles à problème. C’et ainsi que le Royaume-Uni a lancé un kit d'intervention dans le cadre de la campagne FRANK, destiné aux équipes d'action contre la drogue et l'alcool et aux praticiens de la prévention afin de les former à la manière de contacter les familles. Dans plusieurs autres États membres, des programmes de prévention sélective destinés aux familles à risques sont désormais en place. Ces programmes recourent à diverses techniques pour attirer les familles à risques (par exemple, en distribuant de la nourriture, en fournissant des incitations financières, en proposant des services de garde d'enfants), lesquelles reposent essentiellement sur le programme de renforcement des familles de Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
In der EU werden zunehmend zielorientierte und auf die Bedürfnisse der Zielgruppen ausgerichtete familienbasierte Präventionsmaßnahmen durchgeführt. Mehrere Mitgliedstaaten (Deutschland, Spanien, Irland, Italien und das Vereinigte Königreich) haben erkannt, dass es für die Einrichtungen zuweilen schwierig sein kann, Problemfamilien zu erreichen. Aus diesem Grund wurde im Vereinigten Königreich die Initiative FRANK erarbeitet, ein Maßnahmenpaket, das die Drogen- und Alkohol-Aktionsteams sowie im Bereich der Prävention tätige Ärzte dabei unterstützen soll, Kontakt zu den Familien herzustellen. In mehreren anderen Mitgliedstaaten werden derzeit Präventionsprogramme für gefährdete Familien durchgeführt. Im Rahmen dieser Programme werden unterschiedliche Methoden genutzt, um gefährdete Familien anzusprechen (z. B. Angebot von Lebensmitteln, finanzielle Anreizen oder Kinderbetreuung), die größtenteils auf dem von Karol Kumpfer entwickelten Strengthening Families Program [Programm zur Stärkung von Familien] (Kumpfer et al., 1996) basieren.
Las medidas preventivas basadas en la familia que se aplican en la UE son cada vez más selectivas y centradas en en las necesidades. Varios Estados miembros (Alemania, España, Irlanda, Italia y el Reino Unido) han reconocido que las instituciones pueden encontrar dificultades para contactar con familias problemáticas. En consecuencia, en el Reino Unido la campaña FRANK ha desarrollado un paquete de medidas para ayudar a los equipos de acción en materia de drogas y alcohol y a los médicos comprometidos con la prevención a llegar a la familia, mientras en otros Estados miembros se están poniendo en práctica los programas de prevención selectiva orientados a familias en riesgo. Estos programas emplean diversas técnicas para atraer a las familias en riesgo (por ejemplo, ofreciéndoles alimentos, incentivos financieros, servicio de canguro), la mayoría de ellos basados en el programa de reforzamiento familiar «Strengthening Families Program» desarrollado por Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
La prevenzione in famiglia nell’UE si pone sempre più al centro dell’attenzione ed è sempre più saldamente fondata sulle esigenze delle famiglie. Alcuni Stati membri (Germania, Spagna, Irlanda, Italia e Regno Unito) riconoscono che può essere difficile per le istituzioni raggiungere le famiglie problematiche. Di conseguenza, nel Regno Unito la campagna FRANK ha elaborato un pacchetto di azioni per gruppi di intervento contro il consumo di alcol e stupefacenti e per operatori della prevenzione spiegando come fare per raggiungere le famiglie; in altri Stati membri sono stati invece avviati programmi di prevenzione selettivi destinati nello specifico alle famiglie a rischio. Questi programmi si avvalgono di alcune tecniche per attirare le famiglie a rischio (per esempio, alimenti gratuiti, incentivi finanziari, servizi di babysitting), basati perlopiù sul programma di rafforzamento delle famiglie di Kumpfer (Kumpfer e altri, 1996).
Na União Europeia, a prevenção baseada na família está tornar-se mais direccionada e mais centrada na resposta às necessidades. Vários Estados-Membros (Alemanha, Espanha, Irlanda, Itália e Reino Unido) reconheceram que as instituições podem ter dificuldade em contactar as famílias problemáticas. Consequentemente, no Reino Unido, a campanha FRANK desenvolveu um “pacote” de acções sobre o modo de contactar as famílias, destinado às equipas e aos técnicos que intervêm na prevenção do consumo de drogas e de álcool, e noutros Estados-Membros estão actualmente em curso programas de prevenção selectiva dirigidos às famílias em risco. Estes programas utilizam várias técnicas para atrair as famílias em risco (por exemplo, distribuindo alimentos, oferecendo incentivos financeiros, tomando conta de crianças) na sua maioria baseadas no Programa Kumpfer de Reforço das Famílias (Kumpfer et al., 1996).
Η πρόληψη στην οικογένεια στο πλαίσιο της ΕΕ γίνεται πιο στοχοθετημένη και προσαρμοσμένη στην κάλυψη αναγκών. Αρκετά κράτη μέλη (Γερμανία, Ισπανία, Ιρλανδία, Ιταλία και Ηνωμένο Βασίλειο) αναγνωρίζουν ότι η επικοινωνία των θεσμικών φορέων με προβληματικές οικογένειες μπορεί να παρουσιάζει δυσκολίες. Ως αποτέλεσμα, στο Ηνωμένο Βασίλειο στο πλαίσιο της εκστρατείας με τίτλο FRANK δημιουργήθηκε ένα πληροφοριακό πακέτο για ομάδες δράσης κατά των ναρκωτικών και του αλκοόλ και επαγγελματίες στον χώρο της πρόληψης, το οποίο αφορά τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να επιδιωχθεί η επικοινωνία με την οικογένεια, και σε αρκετά άλλα κράτη μέλη εφαρμόζονται τώρα προγράμματα επικεντρωμένης πρόληψης που στοχεύουν οικογένειες που διατρέχουν κίνδυνο. Στο πλαίσιο των προγραμμάτων αυτών χρησιμοποιούνται διάφορες τεχνικές για την προσέλκυση οικογενειών που διατρέχουν κίνδυνο (π.χ. μέσω της παροχής τροφίμων, οικονομικών κινήτρων, της επιτήρησης μικρών παιδιών), που βασίζονται κατά κύριο λόγο στο πρόγραμμα ενίσχυσης της οικογένειας του Kumpfer (Kumpfer κ.ά.,1996).
Gezinsgerichte preventie in de EU wordt steeds specifieker en steeds nadrukkelijker op de behoeften gericht. Verschillende lidstaten (Duitsland, Spanje, Ierland, Italië en het Verenigd Koninkrijk) hebben erkend dat het voor instanties moeilijk kan zijn in contact te komen met probleemgezinnen. Daarom is in het Verenigd Koninkrijk in het kader van de FRANK-campagne een actiepakket voor alcohol- en drugsteams en preventiewerkers ontwikkeld waarin handvaten geboden worden om dergelijke gezinnen te bereiken, en in verschillende andere lidstaten worden op dit moment programma’s voor selectieve preventie uitgevoerd die op risicovolle gezinnen gericht zijn. In deze programma’s worden diverse technieken gebruikt om probleemgezinnen tot deelname te bewegen (bijv. voedselverstrekking, financiële prikkels, babysitting), technieken die veelal gebaseerd zijn op het Strengthening Families Program van Kumpfer (Kumpfer et al., 1996).
Prevence zaměřená na rodinu začíná být v EU cílenější a výrazněji vychází z potřeb. Několik členských států (Německo, Španělsko, Irsko, Itálie a Spojené království) uznalo, že kontaktovat problémové rodiny může být pro instituce obtížné. Proto ve Spojeném království v rámci kampaně FRANK vznikl pro protialkoholické akční týmy a pracovníky prevence soubor opatření jak oslovit rodinu a v několika dalších členských státech jsou nyní realizovány programy selektivní prevence zaměřené na ohrožené rodiny. Tyto programy využívají k oslovení ohrožených rodin různé techniky (např. poskytování potravin, finanční pobídky, hlídání dětí), většinou vycházející z Kumpferova programu posilování rodiny (Kumpfer a kol., 1996).
Den familiebaserede forebyggelse i EU er ved at blive mere målrettet og i højere grad behovsbaseret. En række medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien og Det Forenede Kongerige) har anerkendt, at det kan være vanskeligt for institutioner at kontakte problemfamilier. På baggrund heraf er der i Det Forenede Kongerige som led i FRANK-kampagnen udviklet en aktionspakke til narkotika- og alkoholteam og forebyggelseseksperter med vejledning i, hvordan man når ud til familien, og i mange andre medlemsstater er der nu ved at blive gennemført selektive forebyggelsesprogrammer, der er målrettet mod udsatte familier. I disse programmer gøres der brug af en række forskellige metoder til at nå ud til udsatte familier (f.eks. tilvejebringelse af mad, økonomiske incitamenter, babysitting), som hovedsagelig er baseret på Kumpfers "Strengthening Families Program" (Kumpfer m.fl., 1996).
Perekonnapõhine ennetustöö on Euroopa Liidus aina eesmärgikindlam ja lähtub rohkem vajadustest. Mitu liikmesriiki (Saksamaa, Hispaania, Iirimaa, Itaalia ja Ühendkuningriik) on tunnistanud, et ametiasutustel on raske probleemsete perekondadega kontakti leida. Selle tulemusel on Ühendkuningriigis kampaania FRANK raames uimastite ja alkoholi tarbimise ennetamise rühmade ja ennetustöö tegijate jaoks välja töötatud tegevuskavad, kuidas perekonnaga kontakti saavutada, ning mitmes teises liikmesriigis rakendatakse nüüd riskiperekondadele suunatud ennetusprogramme. Need programmid kasutavad mitmesuguseid võtteid, et riskirühma kuuluvaid perekondi ligi meelitada (näiteks toiduabi, rahalised stiimulid, lapsehoidmine), peamiselt kooskõlas perekondade tugevdamise Kumpferi programmiga (Kumpfer et al., 1996).
EU:ssa perhelähtöinen ehkäisytyö on muuttumassa yhä kohdennetummaksi ja tarvepohjaisemmaksi. Monissa jäsenvaltioissa (Saksa, Espanja, Irlanti, Italia ja Yhdistynyt kuningaskunta) on havaittu, että laitosten voi olla vaikeaa saada yhteyttä ongelmaperheisiin. Yhdistyneen kuningaskunnan FRANK-kampanjassa onkin kehitetty huume- ja alkoholityön toimintaryhmille ja ehkäisevän huumetyön tekijöille toimenpidepaketti, jota nämä voivat käyttää perheiden tavoittamisessa. Useissa muissa jäsenvaltioissa on käynnissä riskiryhmään kuuluville perheille suunnattuja valikoivan ehkäisevän huumetyön ohjelmia. Ohjelmissa käytetään monenlaisia keinoja riskiperheiden houkuttelemiseksi avun piiriin (esim. elintarvikeapu, rahalliset kannustimet, lastenhoito). Ne perustuvat useimmiten Kumpferin perheiden tukiohjelmaan (Strengthening Families Program) (Kumpfer et al., 1996).
A családi megelőzés az EU-ban kezd célzottabbá válni, és egyre határozottabban az igényeken alapul. Számos tagállamban (Németország, Spanyolország, Írország, Olaszország és az Egyesült Királyság) elismerték, hogy az intézmények nehezen kerülnek kapcsolatba a problémás családokkal. Ennek eredményeként dolgozták ki a FRANK kampányt az Egyesült Királyságban, amelyhez intézkedési csomagot állítottak össze a kábítószer- és alkoholproblémákra szakosodott munkacsoportok és prevenciós szakemberek részére a családok elérésének mikéntjéről; számos más tagállamban pedig most kezdték meg a kockázatnak kitett családokra irányuló, célzott megelőzési programok végrehajtását. Ezek a programok különféle technikák segítségével próbálnak vonzónak látszani a kockázatnak kitett családok számára (pl. élelmiszer, pénzügyi ösztönzők, gyermekmegőrzés biztosításával), főként a Kumpfer-féle családerősítő program alapján (Kumpfer és mások, 1996).
Det familiebaserte forebyggende arbeidet i EU blir stadig mer målrettet og mer behovsbasert. Flere medlemsstater (Tyskland, Spania, Irland, Italia og Storbritannia) har erfart at det kan være vanskelig for institusjoner å henvende seg til problemfamilier. Dette er bakgrunnen for at FRANK-kampanjen i Storbritannia har utarbeidet en tiltakspakke for spesielle narkotika- og alkoholteam og fagfolk innen forebygging for å lette arbeidet med å nå fram til familiene, og en rekke andre medlemsstater gjennomfører selektive forebyggingsprogrammer rettet mot risikoutsatte familier. Disse programmene benytter ulike teknikker for å trekke til seg risikoutsatte familier (f.eks. utdeling av mat, økonomiske insentiver, barnevakt), hovedsakelig basert på Kumpfers ”Strengthening Families Program” (SFP)(Kumpfer et al., 1996).
W UE prewencja w rodzinie jest coraz lepiej ukierunkowana i w większym stopniu oparta na rzeczywistych potrzebach. Niektóre państwa członkowskie (Niemcy, Hiszpania, Irlandia, Włochy i Wielka Brytania) przyznały, że instytucje mogą napotykać trudności przy próbie nawiązania kontaktu z rodzinami, w których występują problemy. W związku z tym w Wielkiej Brytanii w ramach kampanii FRANK opracowano pakiet przeznaczony dla antynarkotykowych i antyalkoholowych grup zadaniowych oraz osób zajmujących się profilaktyką, zawierający informacje o metodach docierania do rodzin, a kilka innych państw członkowskich wdraża obecnie programy wybiórczych działań zapobiegawczych ukierunkowane na rodziny z grup ryzyka. W programach tych stosuje się różne techniki przyciągania rodzin z grup ryzyka (np. dostarczanie żywności, zachęty finansowe, zapewnienie opieki nad dziećmi) opracowane głównie na podstawie Programu na rzecz umocnienia rodziny (Strengthening Families Program) Kumpfera (Kumpfer et al., 1996).
Prevencia v EÚ založená na rodine sa stáva zameranejšou a pevnejšie založenou na potrebách. Viaceré členské štáty (Nemecko, Španielsko, Írsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo) potvrdili, že pre inštitúcie môže byť ťažké skontaktovať sa s problémovými rodinami. V dôsledku toho pripravila kampaň FRANK v Spojenom kráľovstve akčný balík pre protidrogové a protialkoholické akčné tímy a odborníkov na prevenciu o tom, ako sa dostať do blízkosti rodín a vo viacerých iných členských štátoch sa teraz realizujú programy selektívnej prevencie zamerané na ohrozené rodiny. Tieto programy využívajú viacero techník, aby pritiahli ohrozené rodiny (napríklad poskytovaním jedla, finančnými stimulmi, opatrovaním dieťaťa), ktoré sú väčšinou založené na Kumpferovom programe upevňovania rodín (Kumpfer a kol., 1996).
V EU postaja preprečevanje v družinah vse bolj ciljno naravnano in vse bolj temelji na potrebah. Več držav članic (Nemčija, Španija, Irska, Italija in Združeno kraljestvo) je priznalo, da imajo ustanove lahko težave pri navezovanju stikov s problematičnimi družinami. Zato je v Združenem kraljestvu kampanja FRANK pripravila sveženj ukrepov za akcijske skupine za droge in alkohol in strokovne delavce za preprečevanje, kako navezati stik z družino, v več drugih državah članicah pa se izvajajo programi selektivnega preprečevanja, namenjeni ogroženim družinam. Ti programi uporabljajo več tehnik za pritegnitev ogroženih družin (npr. zagotavljanje hrane, finančne spodbude, varovanje otrok), ki v glavnem temeljijo na Kumpferjevem programu za krepitev družin (Kumpfer et al., 1996).
I EU håller familjebaserad prevention på att bli mer målinriktad och tydligare behovsstyrd. Flera medlemsstater (Tyskland, Spanien, Irland, Italien och Storbritannien) har konstaterat att det kan vara svårt för myndigheter att kontakta problemfamiljer. Som ett resultat har FRANK-kampanjen i Storbritannien utvecklat ett åtgärdspaket för insatsgrupper på narkotika- och alkoholområdet och för preventionsverksamma som innehåller råd om hur familjen kan nås. I flera andra medlemsstater genomförs nu riktade preventionsprogram som siktar in sig på riskutsatta familjer. I dessa program använder man sig av flera tekniker för att locka till sig familjer i riskzonen (t.ex. att tillhandahålla mat, ge ekonomiska incitament, erbjuda barnvakt) som främst baseras på Kumpfers program för att stärka familjer (Strengthening Families Program, SFP) (Kumpfer et al., 1996).
AB’de aile esaslı önleme daha hedefe odaklı ve ihtiyaç esaslı hale gelmektedir. Bazı Üye Devletler (Almanya, İspanya, İrlanda, İtalya ve Birleşik Krallık), kurumların sorunlu ailelerle iletişim kurmasının zor olabileceğini kabul etmektedir. Dolayısıyla, Birleşik Krallık'ta FRANK kampanyası, aileye nasıl ulaşılacağına dair uyuşturucu ve alkol eylem ekipleri ile önleme uygulayıcıları için bir eylem paketi geliştirmiş olup diğer birkaç Üye Devlet’te risk altındaki aileleri hedef alan seçici önleme programları uygulanmaya başlamıştır. Bu programlar, risk altındaki aileleri çekmek için, çoğunlukla Kumpfer’in Aile Güçlendirme Programı’na (Kumpfer vd., 1996) dayanan birkaç teknikten faydalanmaktadır (örneğin gıda, finansal teşvik, bebek bakıcılığı sağlamak).
Ģimenes profilakse ES kļūst mērķtiecīgāka, un tai ir vajadzīgs stingrāks pamats. Vairākas dalībvalstis (Vācija, Spānija, Īrija, Itālija un Apvienotā Karaliste) ir atzinušas, ka, cenšoties nodibināt kontaktus ar problemātiskām ģimenēm, iestādēm nākas sastapties ar grūtībām. Tādēļ Apvienotajā Karalistē, īstenojot FRANK kampaņu, ir izstrādāts narkotiku un alkohola profilakses rīcības grupām un profilakses darbiniekiem paredzēts operatīvu pasākumu kopums, lai palīdzētu nodibināt kontaktus ar ģimenēm, bet vairākās citās dalībvalstīs tiek īstenotas selektīvās profilakses programmas, kuru mērķgrupa ir riska ģimenes. Šajās programmās ir paredzēti vairāki riska grupas ģimeņu piesaistīšanas mehānismi (piemēram, nodrošināšana ar pārtiku, finansiāla palīdzība, bērnu pieskatīšana), kuru pamatā lielākoties ir Kumpfera ģimeņu nostiprināšanas programma (Kumpfer u.c., 1996. g.).
  Capitolul 2: Răspunsul...  
Rezultatele arată şi că, în majoritatea ţărilor, tratamentul pentru dependenţa de droguri este asigurat în mare măsură în ambulatoriu – numai în Letonia şi în Turcia tratamentul este asigurat în cea mai mare parte în spitale.
The results show a ratio largely in favour of medically assisted treatment, with the main substance used being methadone (except in the Czech Republic and France; for more details see Chapter 6). The results further show that drug-related treatment in most countries is predominantly provided in outpatient settings – only Latvia and Turkey provide most treatment in inpatient settings. Traditional psychotherapeutic treatment modalities (psychodynamic, cognitive-behavioural, systemic/family therapy or Gestalt therapy) are the most frequently used modalities in outpatient treatment in Ireland, Latvia, the United Kingdom, Bulgaria and Turkey. Nine countries report the provision of predominantly ‘supportive’ methods (which can include counselling, socio-educative and environmental therapy, motivational interviewing or relaxation techniques and acupuncture), and 10 countries combine the different methods in their outpatient work.
Les résultats font apparaître un large avantage pour les traitements médicalement assistés, la principale substance utilisée étant la méthadone (à l'exception de la République tchèque et de la France; pour plus de détails, voir Chapitre 6). Il ressort également des résultats de l'étude que, dans la plupart des pays, le traitement de la toxicomanie est essentiellement dispensé dans des centres de soins ambulatoires. Seules la Lettonie et la Turquie dispensent la plupart des traitement dans des centres résidentiels. Les psychothérapies traditionnelles (thérapie psychodynamique, cognitive-comportementale, systémique/familiale ou la thérapie de Gestalt) sont les modalités de traitement les plus fréquentes pour les patients soignés en ambulatoire en Irlande, en Lettonie, au Royaume-Uni, en Bulgarie et en Turquie. Neuf pays déclarent proposer des méthodes essentiellement de «soutien» (qui peuvent inclure des conseils, une thérapie socio-éducative et environnementale, des entrevues motivationnelles ou des techniques de relaxation et de l'acupuncture) et 10 pays combinent les différentes méthodes dans les soins ambulatoires.
Die Ergebnisse belegen, dass die medikamentengestützte Therapie bei weitem überwiegt und dabei vor allem Methadon zum Einsatz kommt (mit Ausnahme der Tschechischen Republik und Frankreichs; weitere Einzelheiten sind Kapitel 6 zu entnehmen). Darüber hinaus wurde festgestellt, dass die Drogentherapie in den meisten Ländern vor allem in ambulanten Einrichtungen stattfindet – lediglich in Lettland und der Türkei wird die Behandlung überwiegend stationär erbracht. In Irland, Lettland, dem Vereinigten Königreich, Bulgarien und der Türkei werden im Rahmen der ambulanten Behandlung in erster Linie die klassischen psychotherapeutischen Behandlungsverfahren (psychodynamische Therapie, kognitive Verhaltenstherapie, systemische und Familientherapie oder Gestalttherapie) angewandt. Neun Länder berichten über das Angebot von in erster Linie „unterstützenden“ Verfahren (wie beispielsweise Beratung, sozio-edukative und Milieutherapie, Motivierende Gesprächsführung, Entspannungstechniken und Akupunktur), während in zehn Ländern in der ambulanten Therapie verschiedene Verfahren kombiniert werden.
Los resultados arrojan un porcentaje claramente superior a favor de los tratamientos con asistencia médica, siendo la metadona la principal sustancia utilizada (excepto en la República Checa y Francia; para más información véase el capítulo 6). Asimismo, los resultados mostraron que en la mayoría de los países el tratamiento de drogodependencias se realiza sobre todo en régimen ambulatorio; sólo en Letonia y Turquía predomina el tratamiento en régimen de ingreso . Las modalidades tradicionales de tratamiento psicoterapéutico (psicodinámica, de comportamiento cognitivo, terapia sistémica/familiar o terapia Gestalt) son las que se utilizan con más frecuencia en el tratamiento ambulatorio en Irlanda, Letonia, el Reino Unido, Bulgaria y Turquía. Nueve países informan de la oferta de métodos predominantemente «de apoyo» (que pueden incluir asesoramiento, terapia socioeducativa y de entorno, entrevistas motivacionales o técnicas de relajación y acupuntura), y diez países combinan los diferentes métodos en el tratamiento ambulatorio.
I risultati mostrano una proporzione leggermente in favore del trattamento medicalmente assistito, con un uso prevalente del metadone (a eccezione di Repubblica ceca e Francia; per maggiori dettagli cfr. il capitolo 6). Emerge inoltre che in buona parte degli Stati il trattamento per tossicodipendenti viene erogato in prevalenza in regime ambulatoriale, a eccezione di Lettonia e Turchia, dove il trattamento avviene di preferenza in regime di ricovero ospedaliero. Le tradizionali modalità di trattamento psicoterapeutico (terapia psicodinamica, cognitivo-comportamentale, sistemica/familiare o la terapia Gestalt) sono le modalità più di frequente utilizzate in regime ambulatoriale in Irlanda, Lettonia, Regno Unito, Bulgaria e Turchia. Nove paesi riferiscono l’erogazione di metodi prevalentemente “di supporto” (in cui è possibile far rientrare la consulenza, la terapia socioeducativa e ambientale, le interviste motivazionali o le tecniche di rilassamento e l’agopuntura), dieci ricorrono, per l’erogazione del servizio ambulatoriale, a una combinazione di metodi diversi.
Os resultados revelam um rácio amplamente favorável ao tratamento medicamente assistido, sendo a metadona a principal substância utilizada (excepto na República Checa e em França; ver mais pormenores no Capítulo 6). Mostram também que, na maior parte dos países, o tratamento da toxicodependência é predominantemente realizado em contextos ambulatórios – só a Letónia e a Turquia fazem a maior parte dos tratamentos em regime de internamento. As modalidades de tratamento psicoterapêutico tradicionais (terapia psicodinâmica, cognitivo-comportamental, terapia sistémica/familiar ou terapia Gestalt) são as mais frequentemente utilizadas no tratamento ambulatório na Irlanda, Letónia, Reino Unido, Bulgária e Turquia. Nove países mencionam o recurso a métodos predominantemente de “apoio” (que podem incluir o aconselhamento, a terapia socioeducativa e ambiental, as entrevistas de motivação ou as técnicas de relaxamento e a acupunctura), e dez países combinam os diversos métodos nos seus tratamentos ambulatórios.
Από τα αποτελέσματα προκύπτει μια αναλογία σαφώς υπέρ της θεραπείας με ιατρική υποστήριξη, στο πλαίσιο της οποίας η βασική ουσία που χρησιμοποιείται είναι η μεθαδόνη (εκτός από την Τσεχική Δημοκρατία και τη Γαλλία· για περισσότερες πληροφορίες βλέπε Κεφάλαιο 6). Από τα αποτελέσματα προκύπτει περαιτέρω ότι η θεραπεία απεξάρτησης από τα ναρκωτικά στις περισσότερες χώρες παρέχεται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής – μόνον στην Τουρκία και τη Λεττονία η θεραπεία παρέχεται ως επί το πλείστον σε κέντρα εσωτερικής παραμονής. Οι παραδοσιακές ψυχοθεραπευτικές μέθοδοι απεξάρτησης (ψυχοδυναμική, γνωστική-συμπεριφοριστική, συστημική/οικογενειακή θεραπεία ή θεραπεία Gestalt) είναι αυτές που χρησιμοποιούνται συχνότερα σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής στην Ιρλανδία, τη Λεττονία, το Ηνωμένο Βασίλειο, τη Βουλγαρία και την Τουρκία. Εννέα χώρες αναφέρουν την παροχή κυρίως «υποστηρικτικών» μεθόδων (οι οποίες μπορεί να περιλαμβάνουν συμβουλευτική υποστήριξη, κοινωνικο-εκπαιδευτική θεραπεία και θεραπεία σχετικά με το περιβάλλον, παρακινητικές συνεντεύξεις ή τεχνικές χαλάρωσης και βελονισμό), και 10 χώρες συνδυάζουν τις διαφορετικές μεθόδους στο πλαίσιο του θεραπευτικού έργου που παρέχεται στα κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής.
Uit het onderzoek komt een duidelijke voorkeur voor met medicatie ondersteunde behandelingen naar voren, waarbij het hoofdzakelijk gaat om methadon (behalve in Tsjechië en Frankrijk; zie voor meer details Hoofdstuk 6). Verder blijkt uit de resultaten dat drugsgerelateerde behandelingen in de meeste landen voornamelijk in extramurale settings voorkomen; alleen Letland en Turkije verzorgen de meeste behandelingen in intramurale settings. Traditionele psychotherapeutische behandelingsmethoden (psychodynamische therapie, cognitieve gedragstherapie, systeem-/gezinstherapie of Gestalt-therapie) zijn de meest toegepaste methoden voor extramurale behandeling in Ierland, Letland, het Verenigd Koninkrijk, Bulgarije en Turkije. Negen landen melden dat ze hoofdzakelijk “ondersteunende” methoden toepassen (met onder meer counseling, sociaal-educatieve en omgevingsgerichte therapie, motivational interviewing of ontspanningstechnieken en acupunctuur) en tien landen geven aan dat ze verschillende methoden combineren bij extramurale behandelingen.
Výsledky ukazují poměr výrazně ve prospěch lékařsky asistované léčby, přičemž hlavní používanou látkou je metadon (s výjimkou České republiky a Francie; více informací viz kapitola 6). Z výsledků dále vyplývá, že léčba je ve většině zemí poskytována převážně v ambulantním prostředí – pouze Lotyšsko a Turecko poskytují většinou léčbu v lůžkových zařízeních. Nejčastěji uplatňovanými léčebnými postupy při ambulantní léčbě v Irsku, Lotyšsku, Spojeném království, Bulharsku a Turecku jsou tradiční psychoterapeutické léčebné postupy (psychodynamické, kognitivně behaviorální, systemické/rodinné terapie nebo Gestalt terapie). Devět zemí uvádí poskytování převážně „podpůrných“ metod (které mohou zahrnovat poradenství, sociálně vzdělávací terapii a terapii zaměřenou na prostředí, motivační pohovory nebo relaxační techniky a akupunkturu) a deset zemí při ambulantní práci kombinuje různé metody.
Resultaterne viser en overvægt af medicinsk støttet behandling, med metadon som det stof, der hovedsagelig anvendes (undtagen i Tjekkiet og Frankrig; flere oplysninger findes i kapitel 6). Resultaterne viser endvidere, at den narkotikarelaterede behandling i de fleste lande hovedsagelig foregår ambulant – kun i Letland og Tyrkiet foregår behandlingen hovedsagelig under indlæggelse. Traditionelle psykoterapeutiske behandlingsmetoder (psykodynamisk terapi, kognitiv adfærdsterapi, systemisk terapi/familieterapi eller Gestaltterapi) er de metoder, der hyppigst anvendes i forbindelse med ambulant behandling i Irland, Letland, Det Forenede Kongerige, Bulgarien og Tyrkiet. Ni lande har angivet, at de hovedsagelig anvender "understøttende" metoder (som kan omfatte rådgivning, uddannelses- og miljøterapi, motivationssamtaler eller afslapningsteknikker og akupunktur), og 10 lande kombinerer de forskellige metoder i deres ambulante behandling.
Tulemused näitavad, et märgatavalt rohkem rakendatakse ravimite kasutamist sisaldavad meetodeid, kusjuures peamiselt on kasutusel metadoon (välja arvatud Tšehhi Vabariigis ja Prantsusmaal; üksikasjalisemalt vt 6. peatükk). Tulemustest selgub ühtlasi, et enamikus riikides pakutakse peamiselt ambulatoorset ravi, ainult Lätis ja Türgis kasutatakse enamasti statsionaarset ravi. Traditsioonilisi psühhoteraapilisi meetodeid (psühhodünaamika, kognitiivkäitumuslik, süsteemne/pereteraapia ja Gestalt-teraapia) kasutatakse ambulatoorses ravis kõige sagedamini Iirimaal, Lätis, Ühendkuningriigis, Bulgaarias Türgis. Üheksa riiki teatasid, et kasutatakse peamiselt toetavaid meetodeid (sealhulgas nõustamist, sotsiaal-hariduslikku ja keskkonnateraapiat, motivatsioonivestlusi või lõõgastustehnikaid ning akupunktuuri), ning 10 riiki kasutavad ambulatoorses ravis kombineeritud meetodeid.
Kyselyn tulokset osoittivat lääkehoidon olevan selvästi suositumpaa, ja yleisin siinä käytetty aine on metadoni (paitsi Tšekissä ja Ranskassa; lisätiedot, ks. luku 6). Tulosten mukaan huumeriippuvaisia hoidetaan useimmissa maissa enimmäkseen avohoidossa – vain Latviassa ja Turkissa tarjotaan pääasiassa laitoshoitoa. Perinteiset psykoterapeuttiset hoitomuodot (psykodynaaminen terapia, kognitiivinen käyttäytymisterapia, systeeminen terapia/perheterapia tai hahmoterapia) ovat yleisimpiä avohoidon menetelmiä Irlannissa, Latviassa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa, Bulgariassa ja Turkissa. Yhdeksän maata ilmoitti käyttävänsä enimmäkseen ”tukevia” menetelmiä (esimerkiksi neuvonta, sosiaalikasvatus, ympäristöterapia, motivoiva haastattelu, rentoutusmenetelmät ja akupunktio), ja kymmenessä maassa avohoidossa yhdistellään näitä eri menetelmiä.
Az eredmények határozottan gyógyszeresen támogatott kezelés felé hajló arányt mutatnak, amelyben az elsőszámú anyag a metadon (kivéve Csehországban és Franciaországban; további részletekért ld. a 6. fejezetet). Az eredményekből emellett az is kitűnik, hogy a kábítószerrel összefüggő kezelést a legtöbb országban járóbeteg-ellátásként nyújtják, kivétel ez alól Lettország és Törökország, ahol többnyire a fekvőbeteg-ellátás a jellemező. A járóbeteg-ellátásban Írországban, Lettországban, az Egyesült Királyságban, Bulgáriában és Törökországban a hagyományos pszichoterápiás kezelési módokat (pszichodinamika, kognitív-viselkedési, szisztémás/családterápia vagy Gestalt-terápia) használják a leggyakrabban. Kilenc ország számolt be elsősorban „támogató” módszerek használatáról (ebbe beletartozhat a tanácsadás, a társadalmi-oktatási és környezeti terápia, motivációs interjú készítése vagy relaxációs technikák, akupunktúra), 10 ország pedig ötvözi a különböző módszereket a járó betegek gondozásában.
Resultatene viser at legemiddelassistert rehabilitering langt er mest utbredt, og at metadon er det stoffet som brukes mest (bortsett fra i Den tsjekkiske republikk og Frankrike. For ytterligere opplysninger, se kapittel 6). Videre viser resultatene at narkotikabehandling hovedsakelig skjer poliklinisk – bare i Latvia og Tyrkia er innleggelse mest utbredt. Tradisjonelle psykoterapeutiske behandlingsmetoder (psykodynamisk terapi, kognitiv atferdsterapi, systemisk/familieterapi eller gestaltterapi) er de mest brukte metodene innen poliklinisk behandling i Irland, Latvia, Storbritannia, Bulgaria og Tyrkia. Ni land rapporterer at de hovedsakelig tilbyr ”understøttende” metoder (som kan inkludere rådgivning, sosialpedagogisk behandling og miljøterapi, motiverende intervjuteknikk eller avslapningsteknikker og akupunktur), og 10 land kombinerer de forskjellige metodene i sitt polikliniske arbeid.
Wyniki wskazują na przewagę leczenia farmakologicznego, w którym jako główną substancję stosuje się metadon (z wyjątkiem Czech i Francji; więcej szczegółów podano w rozdziale 6). Badanie wykazało ponadto, że w większości krajów leczenie antynarkotykowe prowadzi się przeważnie w systemie ambulatoryjnym — jedynie na Łotwie i w Turcji przeważa leczenie szpitalne. Tradycyjne metody psychoterapeutyczne (terapia psychodynamiczna, poznawczo-behawioralna, systemowa/rodzinna czy terapia Gestalt) to najczęstsze sposoby leczenia ambulatoryjnego stosowane w Irlandii, na Łotwie, w Wielkiej Brytanii, Bułgarii i Turcji. Dziewięć krajów informuje o stosowaniu głównie metod „wspierających” (co może oznaczać doradztwo, terapię socjoedukacyjną i środowiskową, rozmowy motywacyjne czy też techniki relaksacyjne i akupunkturę), a w 10 krajach łączy się różne sposoby ambulatoryjnej pomocy pacjentom.
Výsledky ukazujú pomer vysoko v prospech liečenia pomocou liekov, pričom hlavnou používanou látkou je metadón (s výnimkou Českej republiky a Francúzska; podrobnosti si pozrite v kapitole 6). Výsledky ďalej ukazujú, že liečenie súvisiace s drogami je vo väčšine krajín poskytované najmä v ambulantných zariadeniach – iba Lotyšsko a Turecko poskytujú väčšinu liečenia v lôžkových zariadeniach. Tradičné metódy psychoterapeutického liečenia (psychodynamická terapia, terapia súvisiaca s poznávaním a správaním, systematická/rodinná terapia a Gestalt terapia) sú najčastejšie používanými metódami ambulantného liečenia v Írsku, Lotyšsku, Spojenom kráľovstve, Bulharsku a Turecku. Deväť krajín uvádza používanie prevažne "podporných" metód (ktoré môžu zahŕňať poradenstvo, sociálno-vzdelávacie terapiu a terapiu súvisiacu s prostredím, motivačné rozhovory alebo relaxačné postupy a akupunktúru) a 10 krajín kombinuje rôzne metódy pri svojej práci s ambulantnými pacientmi.
Rezultati kažejo razmerje, ki se precej bolj nagiba k zdravljenju, podprtemu z zdravili, pri čemer se kot glavna nadomestna snov uporablja metadon (razen v Češki republiki in Franciji, za podrobnosti glej poglavje 6). Rezultati še kažejo, da se zdravljenje odvisnosti od drog v večini držav zagotavlja pretežno v izvenbolnišničnih okoljih – samo Latvija in Turčija nudita več bolnišničnega zdravljenja. Tradicionalne oblike psihoterapevtskega zdravljenja (psihodinamična, kognitivno-vedenjska, sistemska/družinska terapija ali terapija Gestalt) so najpogosteje uporabljeni načini izvenbolnišničnega zdravljenja na Irskem ter v Latviji, Združenem kraljestvu, Bolgariji in Turčiji. Devet držav poroča o nudenju pretežno "podpornih" metod (med katerimi so lahko svetovanje, socialno-izobraževalna in okoljska terapija, motivacijski pogovori ali tehnike sproščanja in akupunktura), deset držav pa pri svojem izvenbolnišničnem delu združuje različne metode.
Resultaten visar att behandling med läkemedel var absolut vanligast och att metadon var den substans som främst användes (utom i Tjeckien och Frankrike, för närmare uppgifter se kapitel 6). Resultaten visar dessutom att behandling med läkemedel i de flesta länder främst sker i öppenvården, det är endast Lettland och Turkiet som rapporterar att slutenvård är vanligast. Traditionella psykoterapeutiska behandlingsmetoder (psykodynamisk terapi, kognitiv beteendeterapi, system/familjeterapi eller gestaltterapi) är de behandlingsmetoder som oftast används i öppenvård i Irland, Lettland, Storbritannien, Bulgarien och Turkiet. Nio länder rapporterar att de främst erbjuder ”stödjande” metoder (som kan innefatta rådgivning, socioterapi, miljöterapi, motivation eller avslappningsteknik och akupunktur) och i tio länder kombineras de olika metoderna i öppenvården.
Sonuçlar, büyük ölçüde ilaçla destek sağlanan tedaviden yana bir oran göstermekte olup kullanılan başlıca madde metadondur (Çek Cumhuriyeti ve Fransa dışında; ayrıntılı bilgi için bkz. Bölüm 6). Sonuçlar yine, çoğu ülkede uyuşturucu tedavisinin ağırlıklı olarak ayakta tedavi şeklinde sağlandığını göstermektedir – sadece Letonya ve Türkiye çoğunlukla yatarak tedavi sağlamaktadır. Geleneksel psikoterapötik tedavi şekilleri (psikodinamik, bilişsel-davranışsal, sistemik/aile terapisi veya Gestalt terapisi), İrlanda, Letonya, Birleşik Krallık, Bulgaristan ve Türkiye’de ayakta tedavide en sık kullanılan şekillerdir. Dokuz ülke ağırlıklı olarak (danışmanlık, sosyo-eğitsel ve çevresel terapi, motivasyonel görüşme veya rahatlama teknikleri ile akupunktur içerebilen) ‘destekleyici’ yöntemler sağlandığını rapor etmekte ve 10 ülke de ayakta tedavi çalışmalarında farklı yöntemleri bir arada kullanmaktadır.
Atbildes liecina, ka ārstniecībā dominē medikamentozās metodes un galvenokārt izmanto metadonu (izņemot Čehiju un Franciju; plašāku informāciju skatīt 6. nodaļā). Turklāt, spriežot pēc atbildēm, medikamentozā terapija lielākajā daļā valstu pārsvarā ir ambulatora – tikai Latvijā un Turcijā ārstēšanās lielākoties notiek stacionāra apstākļos. Tradicionālās psihoterapeitiskās ārstniecības metodes (psihodinamiskā, kognitīvās uzvedības, sistēmiskā/ģimenes jeb geštalta terapija) ir visbiežāk izmantotās ambulatoro pacientu ārstēšanas metodes Īrijā, Latvijā, Apvienotajā Karalistē, Bulgārijā un Turcijā. Deviņas valstis informē, ka izmanto pārsvarā ,,atbalsta” metodes (starp tām var minēt konsultācijas, sociāli izglītojošo un vides terapiju, motivējošas pārrunas vai relaksācijas metožu apguvi un akupunktūru), bet 10 valstis ambulatoro pacientu ārstēšanā kombinē dažādas metodes.
  Capitolul 7: Boli infec...  
Informaţiile care sunt disponibile pentru 2003–2004 arată că cea mai ridicată rată de prevalenţă în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Grecia, Polonia, Regatul Unit şi Turcia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Republica Cehă, Grecia, Cipru şi Slovenia.
Data on HCV antibody prevalence among new injectors (injecting for less than 2 years) are scarce and suffer from small sample size, but they may provide a better proxy indicator of very recent incidence rates than data on young injectors. What information is available for 2003–04 shows that the highest prevalence rate among new injectors (over 40 %) was found in samples from Greece, Poland, the United Kingdom and Turkey and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, the Czech Republic, Greece, Cyprus and Slovenia. Low prevalence rates have been found in small but national samples of new injectors in Cyprus (only two of 23 injectors tested positive for HCV antibodies, a rate of 9 %), and Slovenia (two out of 32 tested positive, or 6 %).
Les données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les nouveaux injecteurs (qui s’injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont rares et la taille de l’échantillon est très petite, mais elles peuvent servir de meilleur indicateur par procuration des taux d’incidence très récents que les données sur les jeunes injecteurs. Les informations disponibles pour la période 2003-2004 montrent que la prévalence la plus élevée chez les nouveaux injecteurs (plus de 40 %) a été observée dans des échantillons venant de Grèce, de Pologne, du Royaume-Uni et de Turquie, et la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de Belgique, de République tchèque, de Grèce, de Chypre et de Slovénie. De petits échantillons nationaux de nouveaux injecteurs ont donné des taux de prévalence faibles à Chypre (deux injecteurs sur 23 injecteurs positifs aux anticorps du VHC, soit 9 %) et en Slovénie (deux sur 32 testés positifs, soit 6 %).
Zwar liegen Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) nur in begrenztem Umfang vor und stammen aus kleinen Stichproben, dennoch können sie einen besseren Ersatzindikator für die jüngsten Inzidenzraten darstellen als die Daten über junge IDU. Aus den für die Jahre 2003/2004 verfügbaren Informationen geht hervor, dass in Stichproben aus Griechenland, Polen, dem Vereinigten Königreich und der Türkei die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Zypern und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten unter neuen IDU festgestellt wurden. Niedrige Prävalenzraten wurden in kleinen, jedoch auf nationaler Ebene erhobenen Stichproben neuer IDU in Zypern (nur zwei von 23 IDU wurden positiv auf HCV-Antikörper getestet, das entspricht einem Anteil von 9 %) und Slowenien (zwei von 32 IDU, bzw. 6 % wurden positiv getestet) festgestellt.
Los datos sobre la prevalencia de los anticuerpos del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) son escasos y provienen de muestras de tamaño reducido. Sin embargo, representan un indicador de sustitución más adecuado sobre las tasas de incidencia más recientes que los datos sobre consumidores jóvenes por vía parenteral. La información disponible para los años 2003-2004 revela que las tasas máximas de prevalencia entre los nuevos consumidores (superiores al 40 %) se registraron en muestras de Grecia, Polonia, el Reino Unido y Turquía, mientras que las tasas mínimas (por debajo del 20 %) se observaron en muestras de Bélgica, la República Checa, Grecia, Chipre y Eslovenia. Los porcentajes de prevalencia más reducidos se registraron en muestras de tamaño reducido, obtenidas a escala nacional de nuevos consumidores por vía parenteral en Chipre, donde sólo dos de los 23 consumidores analizados (un porcentaje del 9 %) dieron positivo en el análisis de anticuerpos del VHC, y Eslovenia, donde dos de los 32 consumidores analizados dieron positivo (6 %).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale (che si iniettano la droga da meno di 2 anni) sono scarsi e riferiti a campioni di piccole dimensioni, ma possono fornire un indicatore approssimativo migliore dei tassi di incidenza più recenti rispetto ai dati sui giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale. Le informazioni disponibili per il biennio 2003–2004 mostrano che il tasso di prevalenza più alto tra i nuovi consumatori per via parenterale (oltre il 40%) è stato riscontrato nei campioni provenienti da Grecia, Polonia, Regno Unito e Turchia, il tasso di prevalenza più basso (meno del 20%) nei campioni di Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Cipro e Slovenia. Dati sulla prevalenza bassi sono stati riscontrati in campioni piccoli, ma su scala nazionale, di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale a Cipro (solo 2 su 23 soggetti esaminati sono risultati positivi al test sugli anticorpi anti-HCV, una percentuale pari al 9%) e in Slovenia (2 su 32 test positivi, pari al 6%).
Os dados sobre a prevalência de anticorpos do VHC entre os novos CDI (que se injectam há menos de dois anos) são escassos e prejudicados pela pequena dimensão das amostras, mas podem ser um melhor indicador substitutivo das taxas de incidência muito recentes do que os dados sobre os jovens CDI. As informações disponíveis para 2003–2004 mostram que a prevalência mais elevada entre os novos CDI (superior a 40%) foi encontrada em amostras da Grécia, Polónia, Reino Unido e Turquia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, República Checa, Grécia, Chipre e Eslovénia. Foram encontradas baixos índices de prevalência em amostras pequenas, mas nacionais, de novos CDI em Chipre (apenas dois dos 23 CDI tiveram resultados positivos nas análises aos anticorpos de VHC, um índice de 9%), e na Eslovénia (dois de 32 consumidores tiveram resultados positivos, um índice de 6%).
Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι λιγοστά και προέρχονται από δείγματα μικρού μεγέθους, αλλά μπορεί να αποτελούν καλύτερο προσεγγιστικό δείκτη των ποσοστών πολύ πρόσφατης επίπτωσης από ό,τι τα στοιχεία για τους νεαρούς ΧΕΝ. Τα διαθέσιμα στοιχεία για το διάστημα 2003–04 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού σε νέους ΧΕΝ (άνω του 40 %) καταγράφηκε σε δείγματα από την Ελλάδα, την Πολωνία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 40 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Κύπρο και τη Σλοβενία. Χαμηλά ποσοστά επιπολασμού καταγράφηκαν σε μικρά αλλά εθνικά δείγματα νέων ΧΕΝ στην Κύπρο (μόνον δύο από τους 23 ΧΕΝ που εξετάστηκαν ήταν θετικοί σε αντισώματα HCV, ποσοστό 9 %) και στη Σλοβενία (δύο από τους 32, ήτοι ποσοστό 6 %, ήταν θετικοί).
Over de prevalentie van HCV-antistoffen onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn weinig gegevens beschikbaar, en de gegevens die er zijn hebben bovendien het nadeel dat ze betrekking hebben op een kleine steekproefomvang. Niettemin bieden deze gegevens een betere vervangingsindicator voor zeer recente incidentiepercentages dan gegevens over jonge ID’s. Uit hetgeen er aan informatie beschikbaar is over 2003-2004 blijkt dat het hoogste prevalentiepercentage onder nieuwe drugsspuiters (meer dan 40%) werd aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Polen, het Verenigd Koninkrijk en Turkije, en de laatste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in België, Tsjechië, Griekenland, Cyprus en Slovenië. Lage prevalentiepercentages zijn gevonden in kleine maar landelijke steekproeven van nieuwe drugsspuiters in Cyprus (slechts twee positieve tests voor HCV-antistoffen onder 23 drugsspuiters, een percentage van 9%) en Slovenië (twee positieve tests op 32 drugsspuiters, ofwel 6%).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u nových injekčních uživatelů drog (injekčně užívajících drogy méně než 2 roky) jsou kusé a zahrnují malé vzorky, mohou však představovat lepší zástupný ukazatel nedávné míry výskytu než údaje o mladých injekčních uživatelích. Informace dostupné za období 2003–2004 ukazují, že nejvyšší prevalence u nových injekčních uživatelů drog (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Řecka, Polska, Spojeného království a Turecka a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, České republiky, Řecka, Kypru a Slovinska. Nízká prevalence byla zjištěna v malých (ale národních) vzorcích nových injekčních uživatelů na Kypru (pouze dva z 23 uživatelů měli pozitivní testy na protilátky HCV, tj. 9 %) a ve Slovinsku (dva z 32 uživatelů měli pozitivní testy, tj. 6 %).
Data om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffet i under 2 år) er meget begrænsede og baseret på små stikprøver, men de kan tilvejebringe en bedre alternativ indikator for den allerseneste forekomst end data om unge intravenøse stofbrugere. Det fremgår imidlertid af de oplysninger, der foreligger for 2003–2004, at den højeste udbredelse blandt nye intravenøse stofbrugere (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Grækenland, Polen, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Cypern og Slovenien. En lav udbredelse er fundet i små, men nationale stikprøver af nye intravenøse stofbrugere i Cypern (kun 2 ud af 23 intravenøse stofbrugere blev testet positive for HCV-antistoffer, en sats på 9 %) og Slovenien (2 ud af 32 blev testet positive, dvs. 6 %).
Andmeid C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade esinemissageduse kohta uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) on vähe ning kõnealused valimid on väikesed, kuid need võivad pakkuda paremaid asendusnäitajaid hiljutiste haigestumuse määrade kohta kui andmed noorte uimastisüstijate kohta. Aastate 2003–2004 kohta kättesaadavad andmed näitavad, et kõige kõrgem oli levimus uute uimastisüstijate hulgas (üle 40%) Kreeka, Poola, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites ning levimus oli kõige madalam (alla 20%) Belgia, Tšehhi Vabariigi, Kreeka, Küprose ja Sloveenia valimites. Levimus oli madal väikestes, kuid riikliku katvusega uute süstijate valimites Küprosel (ainult kahel 23-st uimastisüstijast oli C-hepatiidi viiruse antikehade analüüs positiivne, 9%) ja Sloveenias (kahel 32-st ehk 6% oli analüüs positiivne).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä uusilla injektiokäyttäjillä (joilla injektiokäyttö on kestänyt alle kaksi vuotta) on saatavilla vain vähän tietoa, ja siinäkin on haittana otosten pieni koko, mutta tämä tieto saattaa kertoa enemmän tuoreista esiintyvyysasteista kuin nuoria injektiokäyttäjiä koskeva tieto. Vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot osoittavat, että esiintyvyysaste oli uusien injektiokäyttäjien keskuudessa korkein (yli 40 %) Kreikan, Puolan, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Tšekin, Kreikan, Kyproksen ja Slovenian otoksissa. Alhaisia esiintyvyysasteita on todettu uusien injektiokäyttäjien pienissä mutta kansallisissa otoksissa Kyproksella (HCV-vasta-aineiden testin tulos oli positiivinen vain kahdella injektiokäyttäjällä 23:sta eli 9 %:lla) ja Sloveniassa (testin tulos oli positiivinen kahdella 32:sta eli 6 %:lla).
A HCV antitestek új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok ritkán állnak rendelkezésre, és rendszerint túl kicsi mintából származnak, mindazonáltal a legfrissebb esetszámokról talán pontosabb megközelítő mutatóval szolgálhatnak, mint a fiatal injekciós használókra vonatkozó adatok. A 2003–04-re rendelkezésre álló információk azt mutatják, hogy az új injekciós használók között a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölött) a Görögországból, Lengyelországból, az Egyesült Királyságból és Törökországból származó mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Csehország, Görögország, Ciprus és Szlovénia mintáiban. Fiatal injekciós használóktól származó kisméretű, de országos mintákban Cipruson (a 23 injekciós használóból csak kettőt, azaz 9%-ot találtak pozitívnak a HCV antitestekre) és Szlovéniában (32 injekciós használóból két pozitív, azaz 6%) találtak alacsony előfordulási arányt.
Det finnes lite data om prevalensen av HCV-antistoffer blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år), og utvalgene er små, men informasjonen kan likevel fungere bedre som proxy-indikator for ny forekomst enn data om unge sprøytebrukere. Tilgjengelige data for 2003-04 viser at de høyeste prevalenstallene blant nye sprøytebrukere (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Hellas, Polen, Storbritannia og Tyrkia, og at utvalg fra Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Kypros og Slovenia hadde lavest prevalens (under 20 %). Lav prevalens er også funnet i små, nasjonale utvalg av nye sprøytebrukere på Kypros (bare to av 23 sprøytebrukere testet positivt på antistoffer for HCV, eller 9 %) og Slovenia (to av 32 eller 6 % testet positivt).
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (krócej niż dwa lata) są nieliczne i oparte na niewielu próbkach, ale mogą stanowić lepszy wskaźnik zastępczy dla najnowszych przypadków zachorowań niż dane dotyczące młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie. Informacje dostępne za okres 2003–2004 wskazują, że najwyższe wskaźniki występowania wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (powyżej 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Polski, Wielkiej Brytanii i Turcji, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Belgii, Czech, Grecji, Cypru i Słowenii. Niskie wskaźniki występowania stwierdzono w małych, ale pobranych w skali krajowej próbkach obejmujących osoby od niedawna wstrzykujące narkotyki, pochodzące z Cypru (tylko u dwóch spośród 23 badanych osób wykryto przeciwciała HCV, wskaźnik wynosił więc 9%) i ze Słowenii (u dwóch z 32 badanych osób wynik był pozytywny — wskaźnik 6%).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (ktorí injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sú zriedkavé a ovplyvnené malou veľkosťou štatistickej vzorky, ale môžu poskytnúť lepší predbežný ukazovateľ najnovších mier výskytu ako údaje o mladých injekčných užívateľoch drog. Informácie, ktoré sú k dispozícii pre roky 2003 – 2004, ukazujú, že najvyššie miery prevalencie medzi novými injekčnými užívateľmi drog (viac ako 40 %) sa zistili v štatistických vzorkách z Grécka, Poľska, Spojeného kráľovstva a Turecka a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Českej republiky, Grécka, Cypru a Slovinska. Nízke miery prevalencie sa zistili v malých, ale celoštátnych štatistických vzorkách nových injekčných užívateľov drog na Cypre (iba dvaja z 23 injekčných užívateľov boli pozitívne testovaní na protilátky proti HCV) a v Slovinsku (dvaja z 32 boli pozitívne testovaní, čo je 6 %).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med novimi injicirajočimi uživalci drog (tistimi, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) so nezadostni, velikosti vzorcev pa so majhne, vendar lahko zagotovijo boljše nadomestne kazalce za najnovejše stopnje razširjenosti kot podatki o mladih injicirajočih uživalcih drog. Informacije, ki so na voljo za obdobje 2003–2004, kažejo, da je bila najvišja stopnja razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (več kot 40 %) odkrita v vzorcih iz Grčije, Poljske, Združenega kraljestva in Turčije, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Češke republike, Grčije, Cipra in Slovenije. Nizke stopnje razširjenosti so bile odkrite v majhnih, a nacionalnih vzorcih novih injicirajočih uživalcev drog na Cipru (samo dva od triindvajsetih injicirajočih uživalcev sta imela pozitivne rezultate pri testiranju protiteles proti HCV, kar je 9-odstotna stopnja) in v Sloveniji (dva od dvaintridesetih sta bila pozitivna, kar je 6 %).
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) är få och urvalstorleken är liten, men de kan utgöra en bättre indirekt indikator på den allra senaste incidensen än uppgifter om unga injektionsmissbrukare. Den information som är tillgänglig för 2003–2004 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Grekland, Polen, Storbritannien och Turkiet och den lägsta prevalensen (under 20 %) i urval från Belgien, Tjeckien, Grekland, Cypern och Slovenien. Låg prevalens har konstaterats i små men nationella urval av nya injektionsmissbrukare i Cypern (endast två av 23 injektionsmissbrukare testade positivt för antikroppar mot HCV vilket motsvarar 9 %), och Slovenien (två av 32, eller 6 % testade positivt).
Yeni enjekte edenler arasında (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler) HCV antikoru yaygınlığına dair veriler nadir olup örnek boyutunun küçüklüğü sorun yaratmaktadır ama çok yeni vaka oranları için, enjekte eden gençlere dair verilerden daha iyi bir temsil göstergesi sunabilirler. 2003-04 için mevcut olan ne bilgi varsa, yeni enjekte edenler arasındaki en yüksek yaygınlık oranının (% 40’ın üzerinde) Yunanistan, Polonya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde ve en düşük yaygınlığın da (% 20’nin altında) Belçika, Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Kıbrıs ve Slovenya’dan örneklerde bulunduğunu göstermiştir. Kıbrıs (enjekte eden 23 kişiden yalnızca ikisi, % 9’luk bir oran, HCV antikorları testinde pozitif çıkmıştır) ve Slovenya’da (test edilen 32’den ikisi veya % 6 pozitiftir) yeni enjekte edenlerden oluşan küçük ama ulusal örneklerde düşük yaygınlık oranları bulunmuştur.
Dati par HCV antivielu izplatību neseno injicētāju vidū (narkotikas injicē mazāk nekā 2 gadus) ir trūcīgi un attiecīgo analīžu paraugu skaits ir niecīgs, tomēr tie var būt labāks pavisam nesenas izplatības līmeņa starprādītājs nekā dati par gados jauniem injicētājiem. Ciktāl informācija par 2003. un 2004. gadu ir pieejama, tā rāda, ka visaugstākie izplatības rādītāji (vairāk nekā 40 %) neseno injicētāju vidū ir paraugos no Grieķijas, Polijas, Apvienotās Karalistes un Turcijas, bet par viszemāko izplatību (mazāk par 20 %) liecina analīžu paraugi no Beļģijas, Čehijas, Grieķijas, Kipras un Slovēnijas. Zems izplatības līmenis ir konstatēts nelielos, tomēr valsts mēroga neseno injicētāju analīžu paraugos Kiprā (no 23 injicētāju analīžu paraugiem tikai divos HCV antivielu reakcija ir bijusi pozitīva, tātad rādītājs ir 9 %), un Slovēnijā (pozitīva reakcija 2 jeb 6 % no 32 pārbaudītajiem paraugiem).
  Capitolul 3: Canabis  
Pe ansamblu, tabloul consumului de canabis în rândul elevilor din Europa rămâne neschimbat. Cea mai ridicată prevalenţă a consumului de canabis pe parcursul vieţii în rândul elevilor de 15 şi 16 ani este în Republica Cehă şi Spania (44 % şi, respectiv, 41 %).
Five EU Member States (Belgium, Spain, Italy, Cyprus and the United Kingdom) reported new data from national school surveys, and Bulgaria reported data from school surveys conducted in two major cities. Overall, the picture of cannabis use among school students in Europe remains unchanged. The highest lifetime prevalence of cannabis use among 15- and 16-year-old school students is in the Czech Republic and Spain (44 % and 41 % respectively). Countries where the rate is higher than 25 % include Germany, Italy, the Netherlands, Slovenia and Slovakia (27–28 %) and Belgium, France, Ireland and the United Kingdom, where lifetime prevalence ranges from 32 % to 40 %. The lowest lifetime prevalence estimates (less than 10 %) occur in Greece, Cyprus, Sweden, Romania, Turkey and Norway (61).
Cinq États membres de l'UE (Belgique, Espagne, Chypre, Italie et Royaume-Uni) ont fourni de nouvelles données provenant des enquêtes nationales en milieu scolaire et la Bulgarie a communiqué des données relatives à des enquêtes menées dans les écoles de deux grandes villes. Dans l'ensemble, la situation de la consommation de cannabis chez les élèves reste inchangée en Europe. La prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis est la plus élevée chez les élèves de 15-16 ans de République tchèque et d'Espagne (respectivement 44 % et 41%). Les pays où le taux de prévalence est supérieur à 25 % sont l'Allemagne, l'Italie, les Pays‑Bas, la Slovénie et la Slovaquie (27-28 %) et la Belgique, la France, l'Irlande et le Royaume-Uni, où la prévalence au cours de la vie oscille entre 32 % et 40 %. Les estimations les plus basses concernant la prévalence au cours de la vie (moins de 10 %) viennent de Grèce, de Chypre, de Suède, de Roumanie, de Turquie et de Norvège (61).
Fünf EU-Mitgliedstaaten (Belgien, Spanien, Italien, Zypern und das Vereinigte Königreich) haben neue Daten aus nationalen Schulumfragen vorgelegt, und Bulgarien übermittelte Daten aus Schulumfragen in zwei Großstädten. Insgesamt ist der Cannabiskonsum unter Schülern in Europa weitgehend unverändert geblieben. Die höchste Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter 15- und 16-jährigen Schülern wurde in der Tschechischen Republik und Spanien (44 % bzw. 41 %) festgestellt. Zu den Ländern mit einer Lebenszeitprävalenzrate von über 25 % gehören Deutschland, Italien, die Niederlande, die Slowenien und Slowakia (27 % bis 28 %), während die Lebenszeitprävalenz in Belgien, Frankreich, Irland und dem Vereinigten Königreich zwischen 32 % und 40 % liegt. Die niedrigsten Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz (unter 10 %) werden aus Griechenland, Zypern, Schweden, Rumänien, der Türkei und Norwegen gemeldet (61).
Cinco Estados miembros de la UE (Bélgica, España, Italia, Chipre y Reino Unido) facilitaron nuevos datos a partir de encuestas escolares a nivel nacional, y Bulgaria aportó datos obtenidos a través de encuestas escolares llevadas a cabo en dos ciudades importantes. En general, la situación del consumo de cannabis entre los escolares europeos no ha experimentado ningún cambio. La mayor tasa de prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida entre escolares de 15 a 16 años se da en la República Checa y en España (44 % y 41 %, respectivamente). Entre los países en los que el porcentaje supera el 25 % se incluyen Alemania, Italia, los Países Bajos, Eslovenia y Eslovaquia (27-28 %), mientras que en Bélgica, Francia, Irlanda y el Reino Unido la prevalencia a lo largo de la vida oscila entre el 32 % y el 40 %. Según las estimaciones, la menor prevalencia a lo largo de la vida (menos del 10 %) se da en Grecia, Chipre, Suecia, Rumanía, Turquía y Noruega (61).
Cinque Stati membri dell’Unione europea (Belgio, Spagna, Italiam, Cipro, e Regno Unito) hanno presentato nuovi dati provenienti da indagini condotte nelle scuole a livello nazionale, mentre la Bulgaria riporta dati raccolti nell’ambito di indagini nelle scuole condotte in due grosse città. Nel complesso, il quadro sul consumo di cannabis tra gli studenti in Europa rimane invariato. Il dato più alto sulla prevalenza una tantum del consumo di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni proviene da Repubblica ceca e Spagna (44% e 41% rispettivamente). I paesi che segnalano un tasso superiore al 25% sono Germania, Italia, Paesi Bassi, Slovenia e Slovacchia (27–28%) nonché Belgio, Francia, Irlanda e Regno Unito, dove la prevalenza una tantum è compresa tra il 32% e il 40%. Le stime più basse sulla prevalenza una tantum (inferiore al 10%) sono state invece registrate in Grecia, a Cipro, in Svezia, Romania, Turchia e Norvegia (61).
Cinco Estados-Membros da UE (Bélgica, Espanha, Itália, Chipre e Reino Unido) forneceram novos dados resultantes dos inquéritos escolares nacionais e a Bulgária apresentou dados provenientes de inquéritos escolares realizados em duas grandes cidades. Globalmente, o panorama do consumo de cannabis entre os alunos das escolas europeias mantém-se inalterado. A maior prevalência ao longo da vida do consumo de cannabis entre os estudantes de 15 e 16 anos verifica-se na República Checa e em Espanha (44% e 41%, respectivamente). Entre os países com uma taxa superior a 25% figuram a Alemanha, a Itália, os Países Baixos, a Eslovénia e a Eslováquia (27–28%), bem como a Bélgica, a França, a Irlanda e o Reino Unido, onde a prevalência ao longo da vida varia entre 32% e 40%. As estimativas mais baixas de prevalência ao longo da vida (menos de 10%) registam-se em Grécia, Chipre, Suécia, Roménia, Turquia e Noruega (61).
Πέντε κράτη μέλη της ΕΕ (Βέλγιο, Ισπανία, Ιταλία, Κύπρος και Ηνωμένο Βασίλειο) ανέφεραν νέα στοιχεία από εθνικές έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό, και η Βουλγαρία ανέφερε στοιχεία από έρευνες στον μαθητικό πληθυσμό που πραγματοποιήθηκαν σε δύο μεγάλες πόλεις. Συνολικά, η εικόνα της χρήσης κάνναβης στους μαθητές στην Ευρώπη παραμένει αμετάβλητη. Η υψηλότερη εκτίμηση για την επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές παρατηρείται στην Τσεχική Δημοκρατία και την Ισπανία (44 % και 41 % αντίστοιχα). Στις χώρες με ποσοστό υψηλότερο από 25 % ανήκουν η Γερμανία, η Ιταλία, οι Κάτω Χώρες, η Σλοβενία και η Σλοβακία (27-28 %), και το Βέλγιο, η Γαλλία, η Ιρλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο όπου η επικράτηση της χρήσης κυμαίνεται από 32 % έως 40 %. Οι χαμηλότερες εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή (κάτω του 10 %) παρατηρούνται στην Ελλάδα, την Κύπρο, τη Σουηδία, τη Ρουμανία, την Τουρκία και τη Νορβηγία (61).
Vijf EU-lidstaten (België, Spanje, Italië, Cyprus en het Verenigd Koninkrijk) hebben nieuwe gegevens verstrekt die afkomstig zijn uit nationale schoolenquêtes, en Bulgarije kwam met gegevens van enquêtes die zijn gehouden op scholen in twee grote steden. In het algemeen blijft het beeld van het cannabisgebruik onder scholieren in Europa ongewijzigd. Het hoogste “ooit”-gebruik van cannabis onder 15- en 16-jarige scholieren wordt gevonden in Tsjechië en Spanje (respectievelijk 44 en 41%). Tot de landen met een “ooit”-gebruik van meer dan 25% behoren Duitsland, Italië, Nederland, Slovenië en Slowakije (27-28%) en België, Frankrijk, Ierland en het Verenigd Koninkrijk, waar het “ooit”-gebruik varieert van 32 tot 40%. De laagste schattingen voor het “ooit”-gebruik (minder dan 10%) zijn afkomstig van Griekenland, Cyprus, Zweden, Roemenië, Turkije en Noorwegen (61).
Pět členských států EU (Belgie, Španělsko, Itálie, Kypr a Spojené království) uvedlo nové údaje získané z celostátního průzkumu ve školách a Bulharsko uvedlo údaje z průzkumu provedeného ve školách ve dvou velkých městech. Celkově se obrázek užívání konopí mezi evropskými studenty škol nemění. Celoživotní prevalence užívání konopí mezi studenty ve věku 15–16 let je nejvyšší v České republice (44 %) a ve Španělsku (41 %). K zemím, v nichž byla překročena hodnota 25 %, patří Německo, Itálie, Nizozemsko, Slovinsko a Slovensko (27–28 %) a dále Belgie, Francie, Irsko a Spojené království, v nichž se celoživotní prevalence pohybuje od 32 % do 40 %. Nejnižší celoživotní prevalence (pod 10 %) se odhaduje na v Řecku, Kypru, Švédsku, Rumunsku, Turecku a Norsku (61).
Fem EU-medlemsstater (Belgien, Spanien, Italien, Cypern, og Det Forenede Kongerige) har indberettet nye data fra nationale skoleundersøgelser, og Bulgarien har indberettet data fra skoleundersøgelser gennemført i to storbyer. Generelt forbliver billedet af cannabisbrug blandt skoleelever i Europa uændret. Den højeste langtidsprævalens for cannabisbrug blandt 15- og 16-årige skoleelever er i Tjekkiet og Spanien (henholdsvis 44 og 41 %). De lande, hvor langtidsprævalensen ligger over 25 %, omfatter Tyskland, Italien, Nederlandene, Slovenien og Slovakiet (27–28 %) og Belgien, Frankrig, Irland og Det Forenede Kongerige, hvor langtidsprævalensen ligger på mellem 32 og 40 %. De laveste skøn over langtidsprævalensen (under 10 %) forekommer i Grækenland, Cypern, Sverige, Rumænien, Tyrkiet og Norge (61).
Viis ELi liikmesriiki (Belgia, Hispaania, Itaalia, Küpros ja Ühendkuningriik) esitasid uued andmed, mis olid saadud üleriigiliste kooliuuringute käigus, ning Bulgaaria esitas uued andmed, mis olid saadud kahes suuremas linnas läbi viidud kooliuuringute käigus. Üldiselt on pilt Euroopa kooliõpilaste kanepitarbimise harjumustest jäänud samaks. Elu jooksul kanepi tarbimise levimus 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas on kõige kõrgem Tšehhi Vabariigis ja Hispaanias (vastavalt 44% ja 41%). Riikide hulka, kus see on rohkem kui 25%, kuuluvad Saksamaa, Itaalia, Madalmaad, Sloveenia ja Slovakkia (27–28%) ning Belgia, Prantsusmaa, Iirimaa ja Ühendkuningriik, kus elu jooksul kanepi tarbimise levimus ulatub 32–40%. Kõige väiksem (vähem kui 10%) on elu jooksul kanepi tarbimise levimus Kreekas, Küprosel, Rootsis, Rumeenias, Türgis ja Norras.(61)
Viisi EU:n jäsenvaltiota (Belgia, Espanja, Italia, Kypros ja Yhdistynyt kuningaskunta) ilmoitti uusia tietoja kansallisista koululaiskyselyistä, ja Bulgaria raportoi tietoja kahdessa suuressa kaupungissa tehdyistä koululaiskyselyistä. Kaikkiaan kannabiksen käytön yleistilanne koululaisten keskuudessa on pysynyt Euroopassa ennallaan. Eniten kannabista ainakin kerran käyttäneitä 15- ja 16-vuotiaita koululaisia oli Tšekissä (44 %) ja Espanjassa (41 %). Osuus oli yli 25 prosenttia Saksassa, Italiassa, Alankomaissa, Sloveniassa ja Slovakiassa (27–28 %) sekä Belgiassa, Ranskassa, Irlannissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, joissa ainakin kerran käyttäneiden osuus oli 32–40 prosenttia. Arviot kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuudesta olivat alhaisimmat (alle 10 %) Kreikassa, Kyproksella, Ruotsissa, Romaniassa, Turkissa ja Norjassa (61).
Öt EU-tagállam (Belgium, Spanyolország, Olaszország, Ciprus és az Egyesült Királyság) közölt országos iskolai felmérésből származó új adatokat, Bulgária pedig két nagyváros iskolai felméréseinek adatairól számolt be. A diákok körében előforduló kannabiszhasználat összességében nem változott. A 15–16 éves diákok körében a kannabiszhasználat legmagasabb életprevalenciáját Csehországban és Spanyolországban mérték (44%, illetve 41%). 25%-nál magasabb arányt jelentettek Németországból, Olaszországból, Hollandiából, Szlovéniából és Szlovákiából (27–28%), illetve Belgiumból, Franciaországból, Írországból és az Egyesült Királyságból, ahol az életprevalencia a 32–40% közötti tartományba esett. A legalacsonyabb (10%-nál alacsonyabb) becsült életprevalenciát Görögországban, Cipruson, Svédországban, Romániában, Törökországban és Norvégiában mérték61.
Fem av EUs medlemsstater (Belgia, Spania, Italia, Kypros og Storbritannia) la fram nye data fra nasjonale skoleundersøkelser, og Bulgaria rapporterte data fra skoleundersøkelser i to store byer. Alt i alt er cannabisbruken blant skoleelever i Europa uendret. Den høyeste livstidsprevalensen for cannabisbruk i 15-16-årsalderen finner vi i Den tsjekkiske republikk og Spania (med henholdsvis 44 % og 41 %). Land med prevalenstall over 25 % omfatter Tyskland, Italia, Nederland, Slovenia og Slovakia (27-28 %), samt Belgia, Frankrike, Irland og Storbritannia, hvor livstidsprevalensen er mellom 32 % og 40 %. De laveste anslagene for livstidsprevalens (under 10 %) stammer fra Hellas, Kypros, Sverige, Romania, Tyrkia og Norge (61).
Pięć państw członkowskich UE (Belgia, Hiszpania, Włochy, Cypr i Wielka Brytania) zgłosiło nowe dane uzyskane w wyniku krajowych badań ankietowych przeprowadzonych w szkołach, a Bułgaria przedstawiła dane uzyskane w badaniach ankietowych przeprowadzonych w szkołach w dwóch dużych miastach. Ogólny obraz zażywania konopi indyjskich przez uczniów szkół europejskich pozostaje niezmieniony. Najwyższy wskaźnik liczby uczniów w wieku 15–16 lat, którzy przynajmniej raz zażywali konopie indyjskie, odnotowano w Czechach i Hiszpanii (odpowiednio 44% i 41%). Kraje, w których wskaźnik ten przekracza 25% to Niemcy, Włochy, Holandia, Słowenia i Słowacja (27–28%) oraz Belgia, Francja, Irlandia i Wielka Brytania, w których wskaźnik mieści się w przedziale 32–40%. Najniższe wartości szacunkowe (poniżej 10%) dotyczą Grecji, Cypru, Szwecji, Rumunii, Turcji i Norwegii (61).
Päť členských štátov EÚ (Belgicko, Španielsko, Taliansko, Cyprus a Spojené kráľovstvo) uviedlo nové údaje z celoštátnych prieskumov na školách a Bulharsko uviedlo údaje z prieskumov na školách vykonaných v dvoch veľkých mestách. Celkovo zostal obraz užívania kanabisu medzi žiakmi škôl v Európe nezmenený. Najvyššia celoživotná prevalencia užívania kanabisu medzi 15- a 16-ročnými žiakmi je v Českej republike a Španielsku (44 % a 41 %). Krajiny, kde je miera vyššia ako 25 %, zahŕňajú Nemecko, Taliansko, Holandsko, Slovinsko a Slovensko (27 – 28 %) a Belgicko, Francúzsko, Írsko a Spojené kráľovstvo, kde sa celoživotná prevalencia pohybuje od 32 % do 40 %. Najnižšie odhady celoživotnej prevalencie (menej ako 10 %) sa vyskytujú v Grécku, na Cypre, vo Švédsku, v Rumunsku, Turecku a Nórsku (61).
Pet držav članic EU (Belgija, Španija, Italija, Ciper in Združeno kraljestvo) je sporočilo nove podatke iz nacionalnih raziskav, izvedenih med šolsko mladino, Bolgarija pa je sporočila podatke iz raziskav, ki so jih izvedli med šolsko mladino v dveh velikih mestih. Na splošno ostaja slika uživanja konoplje med dijaki v Evropi nespremenjena. Najvišji odstotek dijakov v starosti 15 in 16 let, ki so konopljo že kdaj poskusili, imata Češka republika in Španija (44 % oziroma 41 %). Med države z nad 25 % sodijo Nemčija, Italija, Nizozemska, Slovenija in Slovaška (27 % do 28%) ter Belgija, Francija, Irska in Združeno kraljestvo, kjer se giba odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili, od 32 % do 40 %. Najnižji odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili (manj kot 10 %), imajo Grčija, Ciper,Švedska, Romunija, Turčija in Norveška (61).
Fem av EU:s medlemsstater (Belgien, Spanien, Italien, Cypern och Storbritannien) har rapporterat nya uppgifter från nationella enkäter bland skolelever och Bulgarien har rapporterat uppgifter från enkäter gjorda i skolor i två stora städer. Totalt sett är bilden av cannabisanvändning bland skolelever i Europa oförändrad. Den högsta livstidsprevalensen bland 15- och 16-åriga skolelever finner man i Tjeckien och Spanien (44 % respektive 41 %). Länder där andelen är högre än 25 % Tyskland, Italien, Nederländerna, Slovenien och Slovakien (27-28 %) och Belgien, Frankrike, Irland och Storbritannien där livstidsprevalensen varierar mellan 32 % och 40 %. De lägsta uppskattningarna av livstidsprevalensen (under 10 %) finns i Grekland, Cypern, Sverige, Rumänien, Turkiet och Norge (61).
Beş AB Üye Devleti (Belçika, İspanya, İtalya, Kıbrıs ve Birleşik Krallık) ulusal okul araştırmalarından yeni veriler rapor etmiş olup Bulgaristan iki büyük şehirde gerçekleştirilen okul araştırmalarından elde edilen verileri rapor etmiştir. Genel olarak, Avrupa’da okul çocukları arasında esrar kullanımının resmi şu anda da aynıdır.15 ve 16 yaşındaki okul çocukları arasında yaşam boyu esrar kullanımı yaygınlığının en yüksek olduğu yer Çek Cumhuriyeti ve İspanya’dır (sırasıyla % 44 ve % 41). Oranın % 25’ten fazla olduğu ülkeler arasında Almanya, İtalya, Hollanda, Slovenya ve Slovakya (% 27-28) ile yaşam boyu yaygınlığın % 32’den % 40’a kadar değiştiği Belçika, Fransa, İrlanda ve Birleşik Krallık bulunmaktadır. En düşük yaşam boyu yaygınlık tahminleri (% 10’dan az) Yunanistan, Kıbrıs, İsveç, Romanya, Türkiye ve Norveç’te bulunmaktadır gelmektedir (61).
Piecas ES dalībvalstis (Beļģija, Spānija, Itālija, Kipra un Apvienotā Karaliste) ir sniegušas jaunus valsts mēroga skolu aptauju datus, bet Bulgārija informē par skolu aptaujām divās lielākajās pilsētās. Kopumā kaņepju lietošanas izplatība Eiropas skolu audzēkņu vidū nav mainījusies. Kaņepju ilgtermiņa lietošana 15 un 16 gadus vecu skolu audzēkņu vidū visvairāk ir izplatīta Čehijā un Spānijā (attiecīgi 44 % un 41 %). Par 25 % augstāki rādītāji ir Vācijā, Itālijā, Nīderlandē, Slovēnijā un Slovākijā (27 % līdz 28 %), kā arī Beļģijā, Francijā, Īrijā un Apvienotajā Karalistē, kur ilgtermiņa lietošanas rādītāji svārstās no 32 % līdz 40 %. Par viszemākajiem ilgtermiņa lietošanas rādītājiem (mazāk par 10 %) informē Grieķija, Kipra, Zviedrija, Rumānija, Turcija un Norvēģija (61).
  Capitolul 7: Boli infec...  
Informaţiile care sunt disponibile pentru 2003–2004 arată că cea mai ridicată rată de prevalenţă în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Grecia, Polonia, Regatul Unit şi Turcia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Belgia, Republica Cehă, Grecia, Cipru şi Slovenia.
Data on HCV antibody prevalence among new injectors (injecting for less than 2 years) are scarce and suffer from small sample size, but they may provide a better proxy indicator of very recent incidence rates than data on young injectors. What information is available for 2003–04 shows that the highest prevalence rate among new injectors (over 40 %) was found in samples from Greece, Poland, the United Kingdom and Turkey and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Belgium, the Czech Republic, Greece, Cyprus and Slovenia. Low prevalence rates have been found in small but national samples of new injectors in Cyprus (only two of 23 injectors tested positive for HCV antibodies, a rate of 9 %), and Slovenia (two out of 32 tested positive, or 6 %).
Les données sur la prévalence d’anticorps du VHC chez les nouveaux injecteurs (qui s’injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont rares et la taille de l’échantillon est très petite, mais elles peuvent servir de meilleur indicateur par procuration des taux d’incidence très récents que les données sur les jeunes injecteurs. Les informations disponibles pour la période 2003-2004 montrent que la prévalence la plus élevée chez les nouveaux injecteurs (plus de 40 %) a été observée dans des échantillons venant de Grèce, de Pologne, du Royaume-Uni et de Turquie, et la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de Belgique, de République tchèque, de Grèce, de Chypre et de Slovénie. De petits échantillons nationaux de nouveaux injecteurs ont donné des taux de prévalence faibles à Chypre (deux injecteurs sur 23 injecteurs positifs aux anticorps du VHC, soit 9 %) et en Slovénie (deux sur 32 testés positifs, soit 6 %).
Zwar liegen Daten über die HCV-Antikörper-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) nur in begrenztem Umfang vor und stammen aus kleinen Stichproben, dennoch können sie einen besseren Ersatzindikator für die jüngsten Inzidenzraten darstellen als die Daten über junge IDU. Aus den für die Jahre 2003/2004 verfügbaren Informationen geht hervor, dass in Stichproben aus Griechenland, Polen, dem Vereinigten Königreich und der Türkei die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus Belgien, der Tschechischen Republik, Griechenland, Zypern und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten unter neuen IDU festgestellt wurden. Niedrige Prävalenzraten wurden in kleinen, jedoch auf nationaler Ebene erhobenen Stichproben neuer IDU in Zypern (nur zwei von 23 IDU wurden positiv auf HCV-Antikörper getestet, das entspricht einem Anteil von 9 %) und Slowenien (zwei von 32 IDU, bzw. 6 % wurden positiv getestet) festgestellt.
Los datos sobre la prevalencia de los anticuerpos del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (es decir, consumidores que se inyectan la droga desde hace menos de dos años) son escasos y provienen de muestras de tamaño reducido. Sin embargo, representan un indicador de sustitución más adecuado sobre las tasas de incidencia más recientes que los datos sobre consumidores jóvenes por vía parenteral. La información disponible para los años 2003-2004 revela que las tasas máximas de prevalencia entre los nuevos consumidores (superiores al 40 %) se registraron en muestras de Grecia, Polonia, el Reino Unido y Turquía, mientras que las tasas mínimas (por debajo del 20 %) se observaron en muestras de Bélgica, la República Checa, Grecia, Chipre y Eslovenia. Los porcentajes de prevalencia más reducidos se registraron en muestras de tamaño reducido, obtenidas a escala nacional de nuevos consumidores por vía parenteral en Chipre, donde sólo dos de los 23 consumidores analizados (un porcentaje del 9 %) dieron positivo en el análisis de anticuerpos del VHC, y Eslovenia, donde dos de los 32 consumidores analizados dieron positivo (6 %).
I dati sulla prevalenza degli anticorpi anti-HCV tra i nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale (che si iniettano la droga da meno di 2 anni) sono scarsi e riferiti a campioni di piccole dimensioni, ma possono fornire un indicatore approssimativo migliore dei tassi di incidenza più recenti rispetto ai dati sui giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale. Le informazioni disponibili per il biennio 2003–2004 mostrano che il tasso di prevalenza più alto tra i nuovi consumatori per via parenterale (oltre il 40%) è stato riscontrato nei campioni provenienti da Grecia, Polonia, Regno Unito e Turchia, il tasso di prevalenza più basso (meno del 20%) nei campioni di Belgio, Repubblica ceca, Grecia, Cipro e Slovenia. Dati sulla prevalenza bassi sono stati riscontrati in campioni piccoli, ma su scala nazionale, di nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale a Cipro (solo 2 su 23 soggetti esaminati sono risultati positivi al test sugli anticorpi anti-HCV, una percentuale pari al 9%) e in Slovenia (2 su 32 test positivi, pari al 6%).
Os dados sobre a prevalência de anticorpos do VHC entre os novos CDI (que se injectam há menos de dois anos) são escassos e prejudicados pela pequena dimensão das amostras, mas podem ser um melhor indicador substitutivo das taxas de incidência muito recentes do que os dados sobre os jovens CDI. As informações disponíveis para 2003–2004 mostram que a prevalência mais elevada entre os novos CDI (superior a 40%) foi encontrada em amostras da Grécia, Polónia, Reino Unido e Turquia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da Bélgica, República Checa, Grécia, Chipre e Eslovénia. Foram encontradas baixos índices de prevalência em amostras pequenas, mas nacionais, de novos CDI em Chipre (apenas dois dos 23 CDI tiveram resultados positivos nas análises aos anticorpos de VHC, um índice de 9%), e na Eslovénia (dois de 32 consumidores tiveram resultados positivos, um índice de 6%).
Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι λιγοστά και προέρχονται από δείγματα μικρού μεγέθους, αλλά μπορεί να αποτελούν καλύτερο προσεγγιστικό δείκτη των ποσοστών πολύ πρόσφατης επίπτωσης από ό,τι τα στοιχεία για τους νεαρούς ΧΕΝ. Τα διαθέσιμα στοιχεία για το διάστημα 2003–04 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού σε νέους ΧΕΝ (άνω του 40 %) καταγράφηκε σε δείγματα από την Ελλάδα, την Πολωνία, το Ηνωμένο Βασίλειο και την Τουρκία, και ο χαμηλότερος επιπολασμός (κάτω του 40 %) σε δείγματα από το Βέλγιο, την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα, την Κύπρο και τη Σλοβενία. Χαμηλά ποσοστά επιπολασμού καταγράφηκαν σε μικρά αλλά εθνικά δείγματα νέων ΧΕΝ στην Κύπρο (μόνον δύο από τους 23 ΧΕΝ που εξετάστηκαν ήταν θετικοί σε αντισώματα HCV, ποσοστό 9 %) και στη Σλοβενία (δύο από τους 32, ήτοι ποσοστό 6 %, ήταν θετικοί).
Over de prevalentie van HCV-antistoffen onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn weinig gegevens beschikbaar, en de gegevens die er zijn hebben bovendien het nadeel dat ze betrekking hebben op een kleine steekproefomvang. Niettemin bieden deze gegevens een betere vervangingsindicator voor zeer recente incidentiepercentages dan gegevens over jonge ID’s. Uit hetgeen er aan informatie beschikbaar is over 2003-2004 blijkt dat het hoogste prevalentiepercentage onder nieuwe drugsspuiters (meer dan 40%) werd aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Polen, het Verenigd Koninkrijk en Turkije, en de laatste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in België, Tsjechië, Griekenland, Cyprus en Slovenië. Lage prevalentiepercentages zijn gevonden in kleine maar landelijke steekproeven van nieuwe drugsspuiters in Cyprus (slechts twee positieve tests voor HCV-antistoffen onder 23 drugsspuiters, een percentage van 9%) en Slovenië (twee positieve tests op 32 drugsspuiters, ofwel 6%).
Údaje o prevalenci protilátek HCV u nových injekčních uživatelů drog (injekčně užívajících drogy méně než 2 roky) jsou kusé a zahrnují malé vzorky, mohou však představovat lepší zástupný ukazatel nedávné míry výskytu než údaje o mladých injekčních uživatelích. Informace dostupné za období 2003–2004 ukazují, že nejvyšší prevalence u nových injekčních uživatelů drog (přes 40 %) byla zjištěna ve vzorcích z Řecka, Polska, Spojeného království a Turecka a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Belgie, České republiky, Řecka, Kypru a Slovinska. Nízká prevalence byla zjištěna v malých (ale národních) vzorcích nových injekčních uživatelů na Kypru (pouze dva z 23 uživatelů měli pozitivní testy na protilátky HCV, tj. 9 %) a ve Slovinsku (dva z 32 uživatelů měli pozitivní testy, tj. 6 %).
Data om udbredelsen af HCV-antistoffer blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffet i under 2 år) er meget begrænsede og baseret på små stikprøver, men de kan tilvejebringe en bedre alternativ indikator for den allerseneste forekomst end data om unge intravenøse stofbrugere. Det fremgår imidlertid af de oplysninger, der foreligger for 2003–2004, at den højeste udbredelse blandt nye intravenøse stofbrugere (over 40 %) blev fundet i stikprøver fra Grækenland, Polen, Det Forenede Kongerige og Tyrkiet og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Belgien, Tjekkiet, Grækenland, Cypern og Slovenien. En lav udbredelse er fundet i små, men nationale stikprøver af nye intravenøse stofbrugere i Cypern (kun 2 ud af 23 intravenøse stofbrugere blev testet positive for HCV-antistoffer, en sats på 9 %) og Slovenien (2 ud af 32 blev testet positive, dvs. 6 %).
Andmeid C-hepatiidi viiruse (HCV) antikehade esinemissageduse kohta uute uimastisüstijate hulgas (süstinud vähem kui 2 aastat) on vähe ning kõnealused valimid on väikesed, kuid need võivad pakkuda paremaid asendusnäitajaid hiljutiste haigestumuse määrade kohta kui andmed noorte uimastisüstijate kohta. Aastate 2003–2004 kohta kättesaadavad andmed näitavad, et kõige kõrgem oli levimus uute uimastisüstijate hulgas (üle 40%) Kreeka, Poola, Ühendkuningriigi ja Türgi valimites ning levimus oli kõige madalam (alla 20%) Belgia, Tšehhi Vabariigi, Kreeka, Küprose ja Sloveenia valimites. Levimus oli madal väikestes, kuid riikliku katvusega uute süstijate valimites Küprosel (ainult kahel 23-st uimastisüstijast oli C-hepatiidi viiruse antikehade analüüs positiivne, 9%) ja Sloveenias (kahel 32-st ehk 6% oli analüüs positiivne).
HCV-vasta-aineiden esiintyvyydestä uusilla injektiokäyttäjillä (joilla injektiokäyttö on kestänyt alle kaksi vuotta) on saatavilla vain vähän tietoa, ja siinäkin on haittana otosten pieni koko, mutta tämä tieto saattaa kertoa enemmän tuoreista esiintyvyysasteista kuin nuoria injektiokäyttäjiä koskeva tieto. Vuosilta 2003 ja 2004 saatavilla olevat tiedot osoittavat, että esiintyvyysaste oli uusien injektiokäyttäjien keskuudessa korkein (yli 40 %) Kreikan, Puolan, Yhdistyneen kuningaskunnan ja Turkin otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Belgian, Tšekin, Kreikan, Kyproksen ja Slovenian otoksissa. Alhaisia esiintyvyysasteita on todettu uusien injektiokäyttäjien pienissä mutta kansallisissa otoksissa Kyproksella (HCV-vasta-aineiden testin tulos oli positiivinen vain kahdella injektiokäyttäjällä 23:sta eli 9 %:lla) ja Sloveniassa (testin tulos oli positiivinen kahdella 32:sta eli 6 %:lla).
A HCV antitestek új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok ritkán állnak rendelkezésre, és rendszerint túl kicsi mintából származnak, mindazonáltal a legfrissebb esetszámokról talán pontosabb megközelítő mutatóval szolgálhatnak, mint a fiatal injekciós használókra vonatkozó adatok. A 2003–04-re rendelkezésre álló információk azt mutatják, hogy az új injekciós használók között a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölött) a Görögországból, Lengyelországból, az Egyesült Királyságból és Törökországból származó mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Belgium, Csehország, Görögország, Ciprus és Szlovénia mintáiban. Fiatal injekciós használóktól származó kisméretű, de országos mintákban Cipruson (a 23 injekciós használóból csak kettőt, azaz 9%-ot találtak pozitívnak a HCV antitestekre) és Szlovéniában (32 injekciós használóból két pozitív, azaz 6%) találtak alacsony előfordulási arányt.
Det finnes lite data om prevalensen av HCV-antistoffer blant nye sprøytebrukere (bruk mindre enn 2 år), og utvalgene er små, men informasjonen kan likevel fungere bedre som proxy-indikator for ny forekomst enn data om unge sprøytebrukere. Tilgjengelige data for 2003-04 viser at de høyeste prevalenstallene blant nye sprøytebrukere (over 40 %) ble funnet i utvalg fra Hellas, Polen, Storbritannia og Tyrkia, og at utvalg fra Belgia, Den tsjekkiske republikk, Hellas, Kypros og Slovenia hadde lavest prevalens (under 20 %). Lav prevalens er også funnet i små, nasjonale utvalg av nye sprøytebrukere på Kypros (bare to av 23 sprøytebrukere testet positivt på antistoffer for HCV, eller 9 %) og Slovenia (to av 32 eller 6 % testet positivt).
Dane dotyczące występowania przeciwciał HCV wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (krócej niż dwa lata) są nieliczne i oparte na niewielu próbkach, ale mogą stanowić lepszy wskaźnik zastępczy dla najnowszych przypadków zachorowań niż dane dotyczące młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie. Informacje dostępne za okres 2003–2004 wskazują, że najwyższe wskaźniki występowania wśród osób od niedawna wstrzykujących narkotyki (powyżej 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Polski, Wielkiej Brytanii i Turcji, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Belgii, Czech, Grecji, Cypru i Słowenii. Niskie wskaźniki występowania stwierdzono w małych, ale pobranych w skali krajowej próbkach obejmujących osoby od niedawna wstrzykujące narkotyki, pochodzące z Cypru (tylko u dwóch spośród 23 badanych osób wykryto przeciwciała HCV, wskaźnik wynosił więc 9%) i ze Słowenii (u dwóch z 32 badanych osób wynik był pozytywny — wskaźnik 6%).
Údaje o prevalencii protilátok proti HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (ktorí injekčne užívajú drogy menej ako 2 roky) sú zriedkavé a ovplyvnené malou veľkosťou štatistickej vzorky, ale môžu poskytnúť lepší predbežný ukazovateľ najnovších mier výskytu ako údaje o mladých injekčných užívateľoch drog. Informácie, ktoré sú k dispozícii pre roky 2003 – 2004, ukazujú, že najvyššie miery prevalencie medzi novými injekčnými užívateľmi drog (viac ako 40 %) sa zistili v štatistických vzorkách z Grécka, Poľska, Spojeného kráľovstva a Turecka a najnižšie prevalencie (pod 20 %) v štatistických vzorkách z Belgicka, Českej republiky, Grécka, Cypru a Slovinska. Nízke miery prevalencie sa zistili v malých, ale celoštátnych štatistických vzorkách nových injekčných užívateľov drog na Cypre (iba dvaja z 23 injekčných užívateľov boli pozitívne testovaní na protilátky proti HCV) a v Slovinsku (dvaja z 32 boli pozitívne testovaní, čo je 6 %).
Podatki o razširjenosti protiteles proti HCV med novimi injicirajočimi uživalci drog (tistimi, ki si vbrizgavajo droge manj kot dve leti) so nezadostni, velikosti vzorcev pa so majhne, vendar lahko zagotovijo boljše nadomestne kazalce za najnovejše stopnje razširjenosti kot podatki o mladih injicirajočih uživalcih drog. Informacije, ki so na voljo za obdobje 2003–2004, kažejo, da je bila najvišja stopnja razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (več kot 40 %) odkrita v vzorcih iz Grčije, Poljske, Združenega kraljestva in Turčije, najmanjša razširjenost (manj kot 20 %) pa je bila odkrita v vzorcih iz Belgije, Češke republike, Grčije, Cipra in Slovenije. Nizke stopnje razširjenosti so bile odkrite v majhnih, a nacionalnih vzorcih novih injicirajočih uživalcev drog na Cipru (samo dva od triindvajsetih injicirajočih uživalcev sta imela pozitivne rezultate pri testiranju protiteles proti HCV, kar je 9-odstotna stopnja) in v Sloveniji (dva od dvaintridesetih sta bila pozitivna, kar je 6 %).
Uppgifter om prevalens av antikroppar mot HCV bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) är få och urvalstorleken är liten, men de kan utgöra en bättre indirekt indikator på den allra senaste incidensen än uppgifter om unga injektionsmissbrukare. Den information som är tillgänglig för 2003–2004 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Grekland, Polen, Storbritannien och Turkiet och den lägsta prevalensen (under 20 %) i urval från Belgien, Tjeckien, Grekland, Cypern och Slovenien. Låg prevalens har konstaterats i små men nationella urval av nya injektionsmissbrukare i Cypern (endast två av 23 injektionsmissbrukare testade positivt för antikroppar mot HCV vilket motsvarar 9 %), och Slovenien (två av 32, eller 6 % testade positivt).
Yeni enjekte edenler arasında (2 yıldan az bir süredir enjekte edenler) HCV antikoru yaygınlığına dair veriler nadir olup örnek boyutunun küçüklüğü sorun yaratmaktadır ama çok yeni vaka oranları için, enjekte eden gençlere dair verilerden daha iyi bir temsil göstergesi sunabilirler. 2003-04 için mevcut olan ne bilgi varsa, yeni enjekte edenler arasındaki en yüksek yaygınlık oranının (% 40’ın üzerinde) Yunanistan, Polonya, Birleşik Krallık ve Türkiye’den örneklerde ve en düşük yaygınlığın da (% 20’nin altında) Belçika, Çek Cumhuriyeti, Yunanistan, Kıbrıs ve Slovenya’dan örneklerde bulunduğunu göstermiştir. Kıbrıs (enjekte eden 23 kişiden yalnızca ikisi, % 9’luk bir oran, HCV antikorları testinde pozitif çıkmıştır) ve Slovenya’da (test edilen 32’den ikisi veya % 6 pozitiftir) yeni enjekte edenlerden oluşan küçük ama ulusal örneklerde düşük yaygınlık oranları bulunmuştur.
Dati par HCV antivielu izplatību neseno injicētāju vidū (narkotikas injicē mazāk nekā 2 gadus) ir trūcīgi un attiecīgo analīžu paraugu skaits ir niecīgs, tomēr tie var būt labāks pavisam nesenas izplatības līmeņa starprādītājs nekā dati par gados jauniem injicētājiem. Ciktāl informācija par 2003. un 2004. gadu ir pieejama, tā rāda, ka visaugstākie izplatības rādītāji (vairāk nekā 40 %) neseno injicētāju vidū ir paraugos no Grieķijas, Polijas, Apvienotās Karalistes un Turcijas, bet par viszemāko izplatību (mazāk par 20 %) liecina analīžu paraugi no Beļģijas, Čehijas, Grieķijas, Kipras un Slovēnijas. Zems izplatības līmenis ir konstatēts nelielos, tomēr valsts mēroga neseno injicētāju analīžu paraugos Kiprā (no 23 injicētāju analīžu paraugiem tikai divos HCV antivielu reakcija ir bijusi pozitīva, tātad rādītājs ir 9 %), un Slovēnijā (pozitīva reakcija 2 jeb 6 % no 32 pārbaudītajiem paraugiem).
1 2 3 4 5 Arrow