ts – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 91 Results  ar2005.emcdda.europa.eu  Page 8
  2. tabula  
Ļoti izplatīts
Very common
Très courant
Sehr verbreitet
Molto frequenti
Informação
Πολύ συνηθισμένες
Meestal beschikbaar
Velmi často
Meget almindeligt
Erittäin yleisesti
Nagyon gyakori
Svært vanlig
Umiejętności życiowe
Foarte frecvent
Celkom bežné
Zelo pogosto
Mycket vanligt
  Debates nacionālajos p...  
(9) MILDT (2004), 43. lpp., citēts Francijas nacionālajā ziņojumā.
(9) MILDT (2004), p. 43, cited in the French national report.
(9) MILDT (2004), p. 43, cité dans le rapport national français.
(9) MILDT (2004), S. 43, zitiert im nationalen Bericht Frankreichs.
(9) MILDT (2004), p. 43, citado en el informe nacional francés.
(9) MILDT (2004), pag. 43, citato nella relazione nazionale francese.
(9) MILDT (2004), σ. 43, αναφέρεται στην εθνική έκθεση της Γαλλίας.
(9) MILDT (2004), blz. 43, zoals geciteerd in het Franse nationale verslag.
(9) MILDT (2004), str. 43, citováno ve francouzské národní zprávě.
(9) MILDT (2004), s. 43, citeret i Frankrigs nationale rapport.
(9) MILDT (2004), lk 43, tsiteeritud Prantsuse riiklikus aruandes.
(9) MILDT (2004), s. 43, lainaus Ranskan kansallisessa raportissa.
(9) MILDT (2004), 43. o., a francia országjelentés idézi.
(9) MILDT (2004), s. 43, sitert i Frankrikes nasjonale rapport.
(9) MILDT (2004), str. 43, cytowane w sprawozdaniu rocznym Francji.
(9) MILDT (2004), s. 43, citát z francúzskej národnej správy.
(9)  MILDT (2004), str. 43, citirano v francoskem nacionalnem poročilu.
(9) MILDT (2004), s. 43, hänvisning i Frankrikes nationella rapport.
  13. attÄ“ls  
Melnais kvadrāts = paraugi ar nacionālo segumu; zilais trijstūris = paraugi ar vietējo/ reģionālo segumu.
Black square = samples with national coverage; blue triangle = samples with local/regional coverage.
Carré noir = échantillons ayant une couverture nationale; triangle bleu = échantillons ayant une couverture locale ou régionale
Schwarzes Quadrat = Stichproben mit nationaler Erfassung; blaues Dreieck = Stichproben mit lokaler/regionaler Erfassung
Recuadro negro = muestras de ámbito nacional; triángulo azul = muestras de ámbito local/regional.
Quadrado preto = amostra nacional; triângulo azul = amostras locais/regionais.
Μαύρο τετράγωνο = δείγματα με εθνικό εύρος κάλυψης, Μπλε τρίγωνο = δείγματα με τοπικό/περιφερειακό εύρος κάλυψης
Zwart vierkant = steekproeven met een landelijke dekking; blauwe driehoek = steekproeven met een lokale/regionale dekking.
Černý čtvereček = vzorky s celostátním pokrytím; modrý trojúhelník = vzorky s místním/regionálním pokrytím.
Sort firkant = stikprøver med national dækning; blå trekant = stikprøver med lokal/regional dækning.
Must ruut = riikliku katvusega valimid; sinine kolmnurk = kohaliku/piirkondliku katvusega valimid
Musta neliö = kansalliset otokset; sininen kolmio = paikalliset/alueelliset otokset
Fekete négyzet = minták országos lefedettséggel; kék háromszög = minták helyi/regionális lefedettséggel
Svart kvadrat = nasjonale utvalg; blå trekant = lokale/regionale utvalg.
Czarny kwadrat = próbki ogólnokrajowe; niebieski trójkąt = próbki lokalne/regionalne.
Pătrat negru = eşantioane cu acoperire naţională; triunghi albastru = eşantioane cu acoperire locală/regională
Čierny štvorec = vzorky s pokrytím na celoštátnej úrovni; modrý trojuholník = vzorky s pokrytím na miestnej/regionálnej úrovni.
Črni kvadratek = vzorci na nacionalni ravni; modri trikotnik = vzorci na lokalni/regionalni ravni.
Svart fyrkant = urval med nationell täckning; blå triangel = urval med lokal/regional täckning.
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
HIV un AIDS | B un C hepatīts
HIV and AIDS | Hepatitis B and C
VIH et SIDA | Hépatites B et C
HIV und AIDS | Hepatitis B und C
VIH y SIDA | Hepatitis B y C
HIV e AIDS | Epatite B e C
VIH e SIDA | Hepatites B e C
Ιός HIV και AIDS | Ηπατίτιδα B και C
HIV en aids | Hepatitis B en C
HIV a AIDS | Hepatitida B a C
Hiv og aids | Hepatitis B og C
HIV ja AIDS | B- ja C-hepatiit
Hiv ja aids | B-hepatiitti ja C-hepatiitti
HIV és AIDS | Hepatitis B és C
HIV og AIDS | Hepatitt B og C
HIV i AIDS | Wirusowe zapalenie wątroby typu B i C
Infecţia cu HIV şi SIDA | Hepatita B şi C
HIV a AIDS | Hepatitída typu B a C
HIV in AIDS | Hepatitisa B in C
Hiv och aids | Hepatit B och C
  Oficiāls paziņojums  
Reproducēšana atļauta ar nosacījumu, ka ir norādīts avots.
Reproduction is authorised provided the source is acknowledged.
La reproduction est autorisée sous réserve de l’indication de la source.
Nachdruck mit Quellenangabe gestattet.
Reproducción autorizada, con indicación de la fuente bibliográfica.
Riproduzione autorizzata con citazione della fonte
Reprodução autorizada mediante indicação da fonte.
Επιτρέπεται η αναπαραγωγή με αναφορά της πηγής.
Overname is toegestaan mits de bron wordt vermeld.
Reprodukce je povolena pod podmínkou uvedení zdroje.
Gengivelse er tilladt med kildeangivelse.
Reprodutseerimine on lubatud algallikale viitamisel.
Jäljentäminen on sallittua, mikäli lähde mainitaan.
Másolás a forrás megnevezésének feltételével engedélyezett.
Gjengivelse er tillatt med kildeangivelse.
Powielanie dozwolone pod warunkiem podania źródła informacji.
Reproducerea este permisă numai cu menţionarea sursei.
Reprodukcia sa povoľuje za predpokladu, že sa uvedie zdroj.
Razmnoževanje je dovoljeno ob navedbi vira.
Kopiering tillåten med angivande av källan.
  B un C hepatÄ«ts  
Jūs esat šeit: Sākumlapa > Ziņojums > 6.nodaļa: Heroīns un injicējamo narkotiku lietošana > Ar narkotiku lietošanu saistītas infekcijas slimības > B un C hepatīts
You are here: Home > Report > Chapter 6: Heroin and injecting drug use > Drug-related infectious diseases > Hepatitis B and C
Vous êtes ici: Accueil > Rapport > Chapitre 6: Héroïne et usage de drogue par injection > Maladies infectieuses liées à la drogue > Hépatites B et C
Sie sind hier: Startseite > Bericht > Kapitel 6: Heroinkonsum und injizierender Drogenkonsum > Drogenbedingte Infektionskrankheiten > Hepatitis B und C
Está usted aquí: inicio > Informe > Capítulo 6: Consumo de heroína y drogas por vía parenteral > Enfermedades infecciosas relacionadas con las drogas > Hepatitis B y C
Siete qui: Home > Relazione > Capitolo 6: Eroina e consumo per via parenterale > Malattie infettive correlate alla droga > Epatite B e C
Encontra-se aqui: Página inicial > Relatório > Capítulo 6: Heroína e consumo de droga injectada > Doenças infecto-contagiosas relacionadas com o consumo de drogas > Hepatites B e C
Βρίσκεστε εδώ: Αρχική σελίδα > Έκθεση > Κεφάλαιο 6: Ηρωίνη και ενέσιμη χρήση ναρκωτικών > Λοιμώδη νοσήματα που συνδέονται με τα ναρκωτικά > Ηπατίτιδα B και C
U bevindt zich hier: Home > Verslag > Hoofdstuk 6: Heroïne en injecterend drugsgebruik > Infectieziekten ten gevolge van drugsgebruik > Hepatitis B en C
Jste zde: Domů > Zpráva > Kapitola 6: Heroin a nitrožilně užívané drogy > Infekční nemoci související s užíváním drog > Hepatitida B a C
Du er her: Hjem > Beretning > Kapitel 6: Heroin og intravenøs brug > Narkotikarelaterede smitsomme sygdomme > Hepatitis B og C
Te olete siin: Avalehele > Aruanne > 6. peatükk: Heroiin ja uimastite süstimine > Uimastitega seotud nakkushaigused > B- ja C-hepatiit
Olet tässä: Sivuston alkuun > Raportti > Luku 6: Heroiini ja suonensisäinen huumeidenkäyttö > Huumeisiin liittyvät tartuntataudit > B-hepatiitti ja C-hepatiitti
Ön most itt van: Kezdőlap > Jelentés > 6. fejezet : Heroin- és injekciós kábítószer-használat > A kábítószerekhez kapcsolódó fertőző betegségek > Hepatitis B és C
Du er her: Hjem > Rapport > Kapittel 6: Heroin og injeksjonsbruk > Narkotikarelaterte smittsomme sykdommer > Hepatitt B og C
Jesteś tutaj: Powrót > Sprawozdanie > Rozdział 6: Heroina oraz stosowanie narkotyków w drodze iniekcji > Choroby zakaźne związane z zażywaniem narkotyków > Wirusowe zapalenie wątroby typu B i C
Sunteţi aici: Prima pagină > Raport > Capitolul 6: Heroina şi consumul de droguri injectabile > Boli infecţioase legate de consumul de droguri > Hepatita B şi C
Ste tu: Späť > Správa > Kapitola 6: Heroín a injekčné užívanie drog > Infekčné choroby súvisiace s drogami > Hepatitída typu B a C
Vi ste tukaj: Domov > Poročilo > Poglavje 6: Heroin in uživanje drog z vbrizgavanjem > Z drogo povezane nalezljive bolezni > Hepatitisa B in C
Du är här: Hem > Rapporten > Kapitel 6: Heroin samt injektionsmissbruk av narkotika > Narkotikarelaterade infektionssjukdomar > Hepatit B och C
  Ievada piezÄ«me  
ar narkotikām saistīts traucējums sabiedrībai: stratēģijas tendences un profilakses pasākumi;
drug-related public nuisance: trends in policy and preventive measures;
problèmes publics résultant de l’usage de drogues : tendances en matière de politiques et de mesures préventives;
Drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung: politische Tendenzen und Präventionsmaßnahmen;
Alteraciones del orden público relacionadas con las drogas: tendencias en las políticas y medidas;
reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga: evoluzione delle strategie e delle misure;
Perturbação da ordem pública relacionada com a droga: tendências das políticas e medidas;
Όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά: τάσεις στην πολιτική και μέτρα πρόληψης
drugsgerelateerde publieke overlast: trends in beleid en preventieve maatregelen;
rušení veřejného pořádku související s drogami: trendy v protidrogové politice a opatřeních,
Narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden: tendenser med hensyn til politikker og foranstaltninger;
narkootikumidega seotud üldsust häiriv tegevus: poliitikasuunad ja ennetusmeetmed;
huumeisiin liittyvät julkiset haitat: politiikan ja ehkäisytoimenpiteiden suuntaukset
kábítószerrel összefüggő közrendzavarás: tendenciák a politika és a megelőző intézkedések terén;
Narkotikarelaterte ordensforstyrrelser: trender for politikk og tiltak,
naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami; trendy w polityce i działaniach zapobiegawczych;
tulburarea ordinii publice legată de droguri: tendinţe ale politicilor şi măsurilor;
verejné pohoršenie súvisiace s drogami: trendy politiky a preventívnych opatrení;
z drogami povezano motenje javnega reda in miru: trendi v politiki in preventivni ukrepi;
Den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten: trender inom politik och förebyggande åtgärder.
  Tendences saistÄ«bā ar...  
(158) Ņemot vērā tikai gadījumus EMCDDA ‘Izlase D’ ietvaros, kas ietver nelegālās narkotikas. Nacionālā definīcija ietver daudzus gadījumus, kas ir psihoaktīvo medikamentu rezultāts (75 %).
(158) Considering only cases under EMCDDA ‘Selection D’, which includes illegal drugs. The national definition includes many cases resulting from psychoactive medicines (75%).
(158) En ne tenant compte que des cas relevant de la «Sélection D» de l'OEDT, qui couvre les drogues illicites. La définition générale peut inclure de nombreux cas dus à l'absorption de médicaments psychoactifs (75 %).
(158) Unter ausschließlicher Berücksichtigung der Fälle, die unter „Auswahl D“ der EBDD fallen; dazu gehören auch illegale Drogen. Die nationale Definition schließt viele Fälle ein, die auf psychoaktive Arzneimittel zurückzuführen sind (75 %).
(158) Solamente se consideran los casos sujetos a la «Selección D» del OEDT, que incluye drogas ilegales. La definición nacional incluye muchos casos debidos a medicamentos psicoactivos (75 %).
(158) Considerando solo i casi riportati nella “Selezione D” dell’OEDT, che comprende le droghe illecite. Nella definizione nazionale rientrano molti decessi provocati da farmaci psicoattivi (75%).
(158) Considerando apenas os casos abrangidos pela “Selecção D” do OEDT, que inclui as drogas ilegais. A definição nacional inclui muitos casos resultantes de medicamentos psicoactivos (75%).
(158) Λαμβάνοντας υπόψη μόνον τις περιπτώσεις που εμπίπτουν στη «Διαλογή Δ» του ΕΚΠΝΤ, η οποία περιλαμβάνει παράνομες ναρκωτικές ουσίες. Ο εθνικός ορισμός περιλαμβάνει πολλές περιπτώσεις θανάτων οφειλόμενων σε ψυχοδραστικά φάρμακα (75 %).
(158) Zou eigenlijk alleen betrekking moeten hebben op “Selectie D” van het EWDD, die ook illegale drugs omvat. De nationale definitie omvat ook sterfgevallen als gevolg van psychoactieve geneesmiddelen (75%).
(158) V úvahu se berou jen případy podle EMCDDA „výběru D“, který zahrnuje nelegální drogy. Národní definice zahrnuje mnohé případy vyplývající z psychoaktivních léčiv (75 %).
(158) Kun på grundlag af tilfælde under EONN's 'Udvalg D', som omfatter illegale stoffer. Den nationale definition omfatter mange tilfælde som følge af psykoaktiv medicin (75 %).
(158) Arvestades ainult Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse „valik D” alla kuuluvaid juhtumeid, mis hõlmab illegaalseid narkootikume. Siseriiklik definitsioon hõlmab paljusid juhtumeid, mis on tingitud psühhoaktiivsetest ravimitest (75%).
(158) Kun otetaan huomioon vain tapaukset, jotka kuuluvat EMCDDA:n D-valikoimaan, johon sisältyvät laittomat huumeet. Kansallinen määritelmä kattaa useita tapauksia, jotka johtuvat psykoaktiivisista lääkkeistä (75 %).
(158) Csak az EMCDDA „D válogatás”-ába tartozó eseteket tekintve, amely a tiltott drogokat tartalmazza. A nemzeti meghatározás sok pszichoaktív gyógyszerekből eredő esetet is magában foglal (75 %).
(158) Bare basert på tilfeller i EONNs ”Utvalg D”, som omfatter illegale rusmidler. Den nasjonale definisjonen omfatter mange tilfeller som skyldes psykoaktive legemidler (75 %).
(158) Biorąc pod uwagę jedynie przypadki zgodne z „Selekcją D” EMCDDA, która obejmuje nielegalne narkotyki. Definicja krajowa obejmuje wiele przypadków wynikających z zażycia leków psychoaktywnych (75%).
(158) Dacă se iau în considerare numai cazurile cuprinse în OEDT „Selection D” („Selecţia D”), care cuprinde drogurile ilegale. Definiţia de la nivel naţional cuprinde multe cazuri determinate de medicamente psihoactive (75 %).
(158) Berúc do úvahy len prípady podľa „Výberu D“ EMCDDA, do ktorého patria nelegálne drogy. Národná definícia zahŕňa mnoho prípadov zapríčinených psychoaktívnymi liekmi (75 %).
(158) Upoštevajoč samo primere v okviru "Izbora D" Centra, ki vključuje prepovedane droge. Nacionalna opredelitev vključuje veliko primerov, ki izhajajo iz psihoaktivnih zdravil (75 %).
(158) Endast fall i ECNN:s ”Urval D”, där illegala droger ingår, har beaktats. I den nationella definitionen ingår många fall som orsakats av psykoaktiva mediciner (75 %).
  2005. gada ziņojums  
ziņojumā uzslavēti trīs izvēlētie jautājumi, kuros apskatīts: ar narkotiku lietošanu saistīti sabiedriskās kārtības traucējumi; ieslodzījuma alternatīvas narkotiku lietotājiem, kas izdarījuši noziegumu; un buprenorfīna izmantošana aizvietotājterapijā;
la relazione viene integrata da tre questioni specifiche dedicate a: turbative dell’ordine pubblico connesse alla droga, alternative alla detenzione per delinquenti che fanno uso di doghe e l’impiego della buprenorfina nelle terapie sostitutive;
Het verslag wordt aangevuld met drie specifieke thema’s: drugsgerelateerde verstoring van de openbare orde, alternatieven voor gevangenisstraf voor drugsdelinquenten en het gebruik van buprenorfine bij substitutietherapie.
Zprávu doplňují tři vybraná témata, která pojednávají o: rušení veřejného pořádku souvisejícím s drogami; alternativních trestech pro drogově závislé pachatele; a používání buprenorfinu při substituční léčbě.
Beretningen suppleres med tre udvalgte temaer med fokus på: Narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden, alternativer til fængsling af stofbrugende overovertrædere og anvendelse af buprenorphin i substitutionsbehandling.
Vuosiraporttia täydentää kolme erityiskysymystä: huumeisiin liittyvät julkiset haitat, vaihtoehdot huumeidenkäyttörikosten tekijöiden vankilarangaistuksille ja buprenorfiinin käyttö korvaushoidossa.
A jelentést három választott témakör egészíti ki, amelyek a következőkre összpontosítanak: kábítószerrel összefüggő közrendzavarás; a kábítószer-használó bűnelkövetők börtönbüntetésének alternatívái; és a buprenorfin használata helyettesítő kezelés keretében.
Rapporten er supplert med tre utvalgte aspekter som fokuserer på henholdsvis narkotikarelaterte ordensforstyrrelser, alternativer til fengselsstraff for lovbrytere som bruker narkotika, samt bruken av buprenorfin i substitusjonsbehandling.
Sprawozdanie uzupełniają trzy wybrane zagadnienia: naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami; alternatywy wobec więzienia dla przestępców uzależnionych od narkotyków; stosowanie buprenorfiny w leczeniu zastępczym.
Raportul este completat cu trei extrase care se ocupă de: tulburarea ordinii publice legată de droguri; alternative la pedeapsa cu închisoarea pentru delincvenţii consumatori de droguri; şi utilizarea buprenorfinei în programele de terapie de substituţie.
  21. attÄ“ls  
Ir jāatceras, ka indekss ir aprēķināts, izmantojot datus no ierobežota valstu skaita. Tāpat ir jāatceras, ka Čehijas Republikā un Igaunijā ir lielākā daļa to upuru, kas jaunāki par 25 gadiem.
It is important to remember that the index has been computed using data from a limited number of countries. Also note that the Czech Republic and Estonia account for a substantial proportion of victims younger than 25.
Il convient de rappeler que l'indice a été calculé sur la base de données provenant d'un nombre limité de pays. Il est également à noter que la République tchèque et l'Estonie comptent pour une part importante des victimes de moins de 25 ans.
Es ist unbedingt zu berücksichtigen, dass der Index auf der Grundlage von Daten aus einer begrenzten Anzahl von Ländern berechnet wurde. Ferner ist zu beachten, dass auf die Tschechische Republik und Estland ein erheblicher Anteil der Opfer im Alter von unter 25 Jahren entfällt.
Es importante recordar que el índice se ha calculado utilizando datos procedentes de un número limitado de países. Téngase también en cuenta que la República Checa y Estonia representan un porcentaje importante de víctimas menores de 25 años.
Si rammenta che l’indice è stato calcolato sulla base dei dati provenienti da un numero limitato di paesi. Va notato inoltre che una percentuale consistente di vittime di età inferiore ai 25 anni è stata registrata nella Repubblica ceca e in Estonia.
É importante recordar que o índice foi calculado a partir dos dados comunicados por um número limitado de países. Note-se também que a República Checa e a Estónia são responsáveis por uma percentagem substancial de vítimas com idades inferiores a 25 anos.
Είναι σημαντικό να υπενθυμισθεί ότι ο δείκτης υπολογίσθηκε με τη χρήση στοιχείων από περιορισμένο αριθμό χωρών. Επίσης, αξίζει να σημειωθεί ότι η Τσεχική Δημοκρατία και η Εσθονία αντιπροσωπεύουν σημαντικό ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών.
Vermeld dient te worden dat de berekening van de index plaatsgevonden heeft op basis van gegevens van een beperkt aantal landen. Daarbij dient opgemerkt te worden dat Tsjechië en Estland verantwoordelijk zijn voor een aanzienlijk gedeelte van de slachtoffers onder de 25 jaar.
Je nutné mít na paměti, že index byl vypočten pomocí údajů z omezeného množství zemí. Rovněž si všimněte, že velká část obětí mladších 25 let pochází z České republiky a Estonska.
Det er vigtigt at huske, at indekset er blevet beregnet på grundlag af data fra et begrænset antal lande. Det skal endvidere bemærkes, at Tjekkiet og Estland tegner sig for en væsentlig del af ofrene under 25 år.
Tuleb silmas pidada, et indeks on arvutatud piiratud arvu riikide andmete alusel. Samuti tuleks tähele panna, et alla 25aastaste ohvrite oluline osakaal moodustub Tšehhi Vabariigi ja Eesti andmete põhjal.
Indeksin laskennassa on käytetty tietoja, jotka on saatu rajallisesta määrästä maita. Tšekin ja Viron osuus alle 25-vuotiaita uhreja koskevissa luvuissa on huomattavan suuri.
Fontos szem előtt tartani, hogy az index kiszámítása korlátozott számú ország adatai alapján történt. Szintén meg kell jegyezni, hogy a 25 évesnél fiatalabb áldozatok tekintélyes részét Csehország és Észtország adja.
Det er viktig å ha på minnet at indeksen er beregnet på grunnlag av data fra et begrenset antall land. Merk også at Den tsjekkiske republikk og Estland står for en vesentlig andel av ofrene under 25 år.
Należy pamiętać, że indeks został obliczony przy wykorzystaniu danych pochodzących z ograniczonej liczby państw. Trzeba też zauważyć, że na Republikę Czeską i Estonię przypada znaczy odsetek ofiar poniżej 25 roku życia.
Este important de reţinut că indicele a fost calculat folosind date dintr-un număr restrâns de ţări. De asemenea, trebuie remarcat faptul că Republica Cehă şi Estonia reprezintă o proporţie considerabilă a victimelor sub 25 de ani.
Je dôležité pripomenúť, že index bol vypočítaný s využitím údajov z obmedzeného počtu krajín. Pripomíname tiež, že Česká republika a Estónsko majú podstatný podiel na obetiach mladších ako 25 rokov.
Treba je opozoriti, da se je indeks izračunal z uporabo podatkov iz omejenega števila držav. Opozoriti je treba tudi, da Češka in Estonija predstavljata velik delež žrtev, mlajših od 25 let.
Det är viktigt att komma ihåg att index har beräknats utifrån uppgifter från ett begränsat antal länder. Notera även att en avsevärd andel av offren under 25 kommer från Tjeckien och Estland.
  fig21-lv  
Ir jāatceras, ka indekss ir aprēķināts, izmantojot datus no ierobežota valstu skaita. Tāpat ir jāatceras, ka Čehijas Republikā un Igaunijā ir lielākā daļa to upuru, kas jaunāki par 25 gadiem.
It is important to remember that the index has been computed using data from a limited number of countries. Also note that the Czech Republic and Estonia account for a substantial proportion of victims younger than 25.
Vermeld dient te worden dat de berekening van de index plaatsgevonden heeft op basis van gegevens van een beperkt aantal landen. Daarbij dient opgemerkt te worden dat Tsjechië en Estland verantwoordelijk zijn voor een aanzienlijk gedeelte van de slachtoffers onder de 25 jaar.
Det er vigtigt at huske, at indekset er blevet beregnet på grundlag af data fra et begrænset antal lande. Det skal endvidere bemærkes, at Tjekkiet og Estland tegner sig for en væsentlig del af ofrene under 25 år.
Det er viktig å ha på minnet at indeksen er beregnet på grunnlag av data fra et begrenset antall land. Merk også at Den tsjekkiske republikk og Estland står for en vesentlig andel av ofrene under 25 år.
Należy pamiętać, że indeks został obliczony przy wykorzystaniu danych pochodzących z ograniczonej liczby państw. Trzeba też zauważyć, że na Republikę Czeską i Estonię przypada znaczy odsetek ofiar poniżej 25 roku życia.
Treba je opozoriti, da se je indeks izračunal z uporabo podatkov iz omejenega števila držav. Opozoriti je treba tudi, da Češka in Estonija predstavljata velik delež žrtev, mlajših od 25 let.
  Opiāta lietotāju visp...  
Līdz ar opiātu lietotāju vecuma pieaugumu progresīvi palielinās mirstība dēļ cēloņiem, kas saistīti ar hroniskiem apstākļiem (kā piemēram, ciroze, vēzis, elpošanas ceļu saslimšanas, endokardīts, AIDS), un šie nāves gadījumi pievienojas tiem, ko ir izraisījusi pārdozēšana un ārējie apstākļi, kā piemēram, pašnāvības un vardarbība (Holandes nacionālais ziņojums).
As opiate users age, mortality progressively increases as deaths from chronic conditions (such as cirrhosis, cancer, respiratory diseases, endocarditis, AIDS) are added to deaths from overdose and external causes such as suicide and violence (Dutch national report).
Tout comme l'âge des usagers d'opiacés, la mortalité augmente progressivement, à mesure que les décès dus à des maladies chroniques (cirrhose, cancer, maladies respiratoires, endocardite, SIDA) s'ajoutent aux décès par surdose et aux décès causés par des facteurs extérieurs, tels que le suicide et la violence (rapport national néerlandais).
Mit dem Alter der Opiatkonsumenten steigt nach und nach auch die Mortalität, da zu den Todesfällen durch eine Überdosis und externe Ursachen wie Selbstmord und Gewalt auch Todesfälle aufgrund chronischer Krankheiten (Zirrhose, Krebs, Atemwegserkrankungen, Endocarditis, AIDS) hinzukommen (Nationaler Bericht der Niederlande).
A medida que envejecen los consumidores de opiáceos, la mortalidad aumenta de forma progresiva debido a que las muertes provocadas por estados crónicos (como la cirrosis, el cáncer, las enfermedades respiratorias, la endocarditis o el SIDA) se suman a las muertes por sobredosis y por causas externas como el suicidio y la violencia (informe nacional neerlandés).
La mortalità dei consumatori di oppiacei aumenta progressivamente con l’aumentare dell’età, perché ai decessi per overdose o per cause esterne (suicidio e violenza) si aggiungono condizioni croniche come cirrosi, cancro, malattie respiratorie, endocarditi, AIDS (relazione nazionale olandese).
Με τη γήρανση των χρηστών οπιούχων, η θνησιμότητα αυξάνει σταδιακά καθώς οι θάνατοι από χρόνιες παθήσεις (όπως κίρρωση, καρκίνος, νόσοι του αναπνευστικού, ενδοκαρδίτιδα, AIDS) προστίθενται στους θανάτους από υπερβολική δόση και από εξωγενή αίτια, όπως η αυτοκτονία και η βία (εθνική έκθεση Κάτω Χωρών).
Naarmate opiatengebruikers ouder worden, neemt de sterfte progressief toe doordat sterfgevallen als gevolg van chronische aandoeningen (zoals levercirrose, kanker, ademhalingsaandoeningen, endocarditis, aids) opgeteld worden bij het aantal sterfgevallen door overdoses en door externe oorzaken zoals zelfmoord en geweld (Nederlands nationale verslag).
Jak uživatelé opiátů stárnou, úmrtnost se progresivně zvyšuje s tím, jak se k úmrtím z předávkování a externích příčin (např. sebevraždy a násilí) přičítají úmrtí z chronických stavů (např. cirhóza, rakovina, dýchací choroby, endokarditida, AIDS) (holandská národní zpráva).
Efterhånden som opiatbrugerne bliver ældre, stiger dødeligheden gradvis, da der foruden dødsfald som følge af overdosis og eksterne årsager som f.eks. selvmord og vold også optræder dødsfald som følge af kroniske sygdomstilstande (f.eks. levercirrhose, cancer, åndedrætssygdomme, endocarditis, aids) (Nederlandenes nationale rapport).
Opiaaditarbijate vananedes suureneb suremus progressiivselt, sest üledoosidest ja välistest teguritest, nagu näiteks enesetapud ja vägivald, tingitud surmajuhtumitele lisanduvad krooniliste seisundite (nagu tsirroos, vähk, respiratoorsed haigused, endokardiit, AIDS) tagajärjel aset leidvad surmajuhtumid (Madalmaade riiklik aruanne).
Opiaattien käyttäjien ikääntyessä kuolleisuus kasvaa, kun yliannostusten ja ulkoisten syiden, kuten itsemurhien ja väkivallan, aiheuttamiin kuolemiin lisätään ne, jotka johtuvat kroonisista sairauksista (kuten kirroosista, syövästä, hengityselinsairauksista, sydämen sisäkalvon tulehduksesta, aidsista) (Alankomaiden kansallinen raportti).
Az opiáthasználók öregedésével a mortalitás fokozottan emelkedik, mivel a krónikus állapotokból (mint például a májzsugor, rák, légzőszervi megbetegedések, endocarditis, AIDS) eredő halálesetek összeadódnak túladagolásos és külső okokból – mint például az öngyilkosság vagy az erőszak miatt – bekövetkező elhalálozással (holland országjelentés).
Etter hvert som opiatbrukerne blir eldre, øker dødeligheten progressivt da dødsfall som skyldes kroniske tilstander (som skrumplever, kreft, luftveissykdommer, endokarditt, AIDS) kommer i tillegg til dødsfall på grunn av overdose og eksterne årsaker som selvmord og vold (Nederlands nasjonale rapport).
Wraz ze starzeniem się osób uzależnionych od opiatów, zwiększa się także ich śmiertelność, gdyż oprócz zgonów z powodu przedawkowania czy czynników zewnętrznych, takich jak samobójstwa i przemoc, dodać należy także zgony spowodowane schorzeniami chronicznymi (np. marskość wątroby, rak, choroby układu oddechowego, zapalenie wsierdzia, AIDS) (Sprawozdanie krajowe Holandii).
Pe măsură ce consumatorii de opiacee înaintează în vârstă, mortalitatea creşte progresiv deoarece decesele provocate de afecţiuni cronice (cum ar fi ciroză, cancer, boli respiratorii, endocardită, SIDA) se adaugă la decesele provocate de supradoze şi de cauze externe, cum ar fi sinuciderea şi violenţa (raportul naţional al Ţărilor de Jos).
S pribúdajúcim vekom užívateľov opiátov sa postupne zvyšuje ich úmrtnosť, pretože k predávkovaniu a vonkajším príčinám smrti ako sú samovraždy a násilie (holandská národná správa) pribúdajú chronické okolnosti (ako je cirhóza, rakovina, choroby dýchacích ciest, endokarditída, AIDS).
S staranjem uživalcev opiatov smrtnost postopoma narašča, saj poleg smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka in zunanjih vzrokov, kot sta samomor in nasilje (nizozemsko nacionalno poročilo), smrt povzročajo tudi kronične bolezni (kot so ciroza, rak, bolezni dihal, endokarditis, aids).
I takt med att opiatmissbrukarna åldras ökar dödligheten allt mer eftersom det förutom de dödsfall som orsakas av överdoser och externa orsaker såsom självmord och våld även förekommer dödsfall som orsakas av kroniska tillstånd (exempelvis skrumplever, cancer, sjukdomar i andningsvägarna, endokardit, aids) (Nederländernas nationella rapport).
  PriekÅ¡vārds  
Šī gada Eiropas Narkotiku un narkomānijas uzraudzības centra gada pārskatam pievienoti papildu tiešsaistes elementi, ieskaitot mūsu jauno statistikas biļetenu, ko izstrādājam otro gadu un kas ir paplašināts ar vairāk nekā 200 skaitlisku datu avotu tabulām, kurās sīki aprakstīta narkotiku lietošanas situācija Eiropā.
This year’s annual report of the European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction is accompanied by additional online elements including our new statistical bulletin, now in its second year, which has grown to include over 200 source tables of quantitative data detailing the European drug situation.
Cette année, le rapport annuel de l’Observatoire européen des drogues et des toxicomanies s’assortit de la mise à disposition en ligne de ressources complémentaires comme notre nouveau bulletin statistique qui, pour sa seconde édition, s’est considérablement enrichi et comporte plus de 200 tableaux de données quantitatives sur la situation européenne en matière de toxicomanie.
In diesem Jahr werden begleitend zum Jahresbericht der Europäischen Beobachtungsstelle für Drogen und Drogensucht zusätzliche Online-Elemente veröffentlicht. Dazu zählt unser neues, nunmehr bereits im zweiten Jahr herausgegebenes Statistical Bulletin, das inzwischen mehr als 200 Tabellen mit Quellenmaterial in Form von quantitativen Angaben zur Drogensituation in Europa enthält.
Este año, el informe anual del Observatorio Europeo de la Droga y las Toxicomanías viene acompañado de algunos anexos en línea, como nuestro nuevo boletín estadístico, que va ya por su segundo año y ha crecido hasta contar con más de 200 cuadros de datos cuantitativos originales que perfilan la situación de la droga en Europa.
Quest’anno, la relazione annuale dell’Osservatorio europeo delle droghe e delle tossicodipendenze è corroborata da ulteriori elementi on-line comprendenti il nostro nuovo bollettino statistico, attualmente alla sua seconda edizione, che è giunto ad integrare oltre 200 tabelle di dati quantitativi che illustrano la situazione della droga in Europa.
O relatório anual do Observatório Europeu da Droga e da Toxicodependência deste ano vê-se completado por recursos adicionais disponíveis em linha, como o nosso novo boletim estatístico que, nesta sua segunda edição, foi consideravelmente enriquecido, comportando agora mais de 200 quadros-fonte de dados quantitativos descrevendo a situação da Europa em matéria de toxicodependência.
Η φετινή ετήσια έκθεση του Ευρωπαϊκού Κέντρου Παρακολούθησης Ναρκωτικών και Τοξικομανίας (ΕΚΠΝΤ) συνοδεύεται από πρόσθετα επί γραμμής στοιχεία, όπως είναι το νέο δελτίο στατιστικών στοιχείων, το οποίο, για το δεύτερο έτος κυκλοφορίας του, έχει εμπλουτιστεί και περιλαμβάνει περισσότερους από 200 πίνακες ποσοτικών δεδομένων που περιγράφουν λεπτομερώς την κατάσταση των ναρκωτικών στην Ευρώπη.
Samen met het jaarverslag van het Europees Waarnemingscentrum voor drugs en drugsverslaving (EWDD) verschijnen diverse documenten online, waaronder – nu voor het tweede jaar – ons nieuw statistisch bulletin dat inmiddels meer dan 200 tabellen omvat met uitvoerige kwantitatieve gegevens over de drugssituatie in Europa.
Letošní výroční zpráva Evropského monitorovacího centra pro drogy a drogovou závislost je doplněna o online prvky, které zahrnují i odkazy na statistický věstník (vycházející již podruhé), který je rozsáhlejší než loni a obsahuje více než 200 zdrojových tabulek kvantitativních údajů, které podrobně popisují drogovou situaci v Evropě.
Denne årsberetning for Det Europæiske Overvågningscenter for Narkotika og Narkotikamisbrug (EONN) er suppleret med onlinelementer, herunder den nye ”Statistical bulletin”, som nu har eksisteret i to år. ”Statistical bulletin” er endda blevet så omfattende, at den nu indeholder over 200 kildetabeller med kvantitative oplysninger, som giver en en nærmere beskrivelse af narkotikasituationen i Europa.
Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse (EMCDDA) käesoleva aasta aruandele kaasnevad elektroonilised lisadokumendid, sealhulgas nüüdseks teist aastat ilmuv uus ja mahukaks muutunud statistikabülletään enam kui 200 kvantitatiivsete allikandmete tabeliga, mis kirjeldavad üksikasjalikult uimastiolukorda Euroopas.
Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskuksen tämän vuoden vuosiraporttiin liittyy myös online-osia, kuten uusi tilastotiedotteemme. Se ilmestyy nyt toista vuotta ja on kasvanut sisältämään yli 200 lähdetaulukkoa, joiden kvantitatiiviset tiedot kuvaavat yksityiskohtaisesti Euroopan huumetilannetta.
A Kábítószer és Kábítószer-függőség Európai Megfigyelőközpontjának (EMCDDA) idei éves jelentését olyan on-line elemek egészítik ki, melyek magukba foglalják új, immár második éve megjelenő statisztikai értesítőnket is, mely mára már több mint 200, mennyiségi adatokkal szolgáló, az európai kábítószer-helyzetet részletesen bemutató forrástáblázatot tartalmaz.
Denne årsrapporten fra Det europeiske overvåkingssenter for narkotika og narkotikamisbruk er supplert med nettelementer, inkludert nye Statistiske opplysninger, som nå legges ut for annen gang. Statistiske opplysninger 2005 er enda mer omfattende enn fjorårets utgave og inneholder mer enn 200 kildetabeller med kvantitative data som gir en nærmere beskrivelse av narkotikasituasjonen i Europa.
Tegoroczne sprawozdanie Europejskiego Centrum Monitorowania Narkotyków i Narkomanii zawiera dodatkowe elementy dostępne on-line, w tym nasz nowy biuletyn statystyczny, który liczy sobie już dwa lata i obecnie obejmuje ponad 200 tabel źródłowych z danymi ilościowymi na temat sytuacji narkotykowej w Europie.
Raportul anual al Observatorului European pentru Droguri şi Toxicomanie (OEDT) pe anul acesta este însoţit de elemente suplimentare disponibile online, inclusiv de noul nostru buletin statistic, aflat acum în al doilea an de apariţie, care s-a dezvoltat ajungând să cuprindă peste 200 de tabele sursă de date cantitative privind situaţia din Europa în domeniul drogurilor.
Tohtoročná výročná správa Európskeho monitorovacieho centra pre drogy a drogovú závislosť (EMCDDA) je doplnená on-line prvkami, vrátane novej štatistickej ročenky, ktorá vyšla po druhýkrát s väčším objemom údajov, s viac ako 200 tabuľkami obsahujúcimi kvantitatívne údaje podrobne monitorujúce drogovú situáciu v Európe.
Letošnje letno poročilo Evropskega centra za spremljanje drog in odvisnosti od drog (European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA – v nadaljevanju Center) spremljajo še dodatni spletni elementi, vključno z našim novim statističnim biltenom, ki ga izdajamo že drugo leto in sedaj vsebuje že več kot 200 tabel z natančnimi količinskimi podatki glede stanja na področju drog v Evropi.
Till årets årsrapport från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk bifogas ytterligare direktanslutna delar, exempelvis vår nya statistikbulletin som är inne på sitt andra år och som har växt till att omfatta mer än 200 källtabeller med kvantitativa uppgifter som ger en mer detaljerad bild av narkotikasituationen i Europa.
  Narkotikas darba vietā  
Īrijā Likums par drošību, veselību un labklājību darbā tika publicēts 2004. gada jūnijā. Viena no tā sadaļām nosaka prasību darbiniekiem nodrošināt, lai viņi neatrastos toksisko vielu ietekmē darbā tādā mērā, cik tas varētu apdraudēt viņu pašu un citu personu drošību, veselību un labklājību darbā.
In Ireland, the Safety, Health and Welfare at Work Bill was published in June 2004. One section requires that employees ensure that they are not under the influence of any intoxicant(s) while at work to the extent that they would endanger their own safety, health or welfare at work, or that of any other person. It also requires employees, if reasonably required by their employer, to submit to any appropriate, reasonable and proportionate tests by a competent person.
En Irlande, la proposition de loi sur la sécurité, la santé et le bien-être au travail a été publiée en juin 2004. L'un des articles impose aux travailleurs de veiller à ce qu'ils ne soient pas sous l'influence d'une substance intoxicante au travail dans la mesure où ils mettraient en danger leur propre sécurité, santé ou bien-être au travail ou ceux de toute autre personne. Elle impose également aux travailleurs, si leur employeur leur en fait raisonnablement la demande, de se soumettre à tout test approprié, raisonnable et proportionné réalisé par une personne compétente.
[Gesetzesentwurf über Sicherheit, Gesundheit und Wohlbefinden am Arbeitsplatz] veröffentlicht. Den Bestimmungen dieses Gesetzesentwurfs zufolge haben Arbeitnehmer dafür Sorge zu tragen, dass sie am Arbeitsplatz nicht unter dem Einfluss von Rauschmitteln stehen, sofern sie dadurch für sich selbst oder andere eine Gefahr für Sicherheit, Gesundheit oder Wohlbefinden darstellen würden. Ferner sind die Arbeitnehmer verpflichtet, sich im Falle einer berechtigten Aufforderung des Arbeitgebers jedem angemessenen, zumutbaren und verhältnismäßigen Test durch eine hierfür befähigte Person zu unterziehen.
. Uno de sus apartados exige a los empleados que se abstengan de trabajar bajo los efectos de sustancias tóxicas que puedan poner en peligro su propia seguridad, salud o bienestar en el trabajo, o de otras personas. También exige que los empleados, previa petición razonable por parte del empresario, presenten un análisis adecuado, razonable y proporcionado realizado por una persona competente.
Nel giugno 2004 è stata pubblicata in Irlanda la proposta di legge sulla sicurezza, la salute e il benessere sul lavoro. Una sezione di questa proposta impone ai dipendenti di garantire di non fare uso di sostanze inebrianti durante l’orario di lavoro se tali sostanze possono mettere a repentaglio la loro sicurezza, salute o il loro benessere sul lavoro o quello di qualsiasi altra persona. Impone inoltre ai dipendenti, dietro ragionevole richiesta del datore di lavoro, di presentare test adeguati, ragionevoli e proporzionati effettuati da persona competente.
Na Irlanda, o projecto de lei relativo à segurança, saúde e bem-estar no trabalho foi publicado em Junho de 2004. Uma das suas secções exige que os trabalhadores garantam não estar sob a influência de qualquer narcótico no trabalho, na medida em que possam pôr em risco a segurança, saúde ou bem-estar no trabalho deles próprios ou de terceiros. Exige igualmente que os trabalhadores, se tal lhes for solicitado com razoabilidade pela entidade patronal, se submetam a análises adequadas, aceitáveis e proporcionais efectuadas por um técnico competente.
Στην Ιρλανδία, το σχέδιο νόμου για την ασφάλεια, την υγεία και την ευημερία στην εργασία δημοσιεύθηκε τον Ιούνιο του 2004. Ένα άρθρο του απαιτεί από τους εργαζομένους να διασφαλίζουν ότι δεν είναι υπό την επήρεια οποιασδήποτε εθιστικής ουσίας ενόσω εργάζονται, στον βαθμό που θα μπορούσαν να θέσουν σε κίνδυνο την ασφάλεια, την υγεία και την ευημερία στην εργασία των ιδίων ή οποιουδήποτε άλλου προσώπου. Απαιτεί επίσης από τους εργαζομένους, εφόσον αυτό ζητείται εύλογα από τον εργοδότη τους, να υποβάλλονται στις κατάλληλες, εύλογες και ανάλογες εξετάσεις από αρμόδιο πρόσωπο.
In Ierland is in juni 2004 de wet veiligheid, gezondheid en welzijn op het werk gepubliceerd. In een van de artikelen wordt bepaald dat werknemers ervoor moeten zorgen op hun werk niet onder een zodanige invloed van een bedwelmend middel te verkeren dat de veiligheid, gezondheid of het welzijn van henzelf of van anderen hierdoor in gevaar wordt gebracht. Indien een werkgever in redelijkheid daarom vraagt, zijn werknemers ook verplicht een relevante, redelijke en proportionele test door een bevoegd persoon te laten afnemen.
V Irsku byl v červnu roku 2004 vydán „Safety, Health and Welfare at Work Bill“ [návrh zákona o bezpečnosti práce a pracovním zdraví]. Jedna jeho část vyžaduje, aby zaměstnanci zajistili, že na pracovišti nebudou pod vlivem jakéhokoli omamného prostředku v míře, která by ohrozila jejich vlastní bezpečnost, zdraví nebo blaho na pracovišti nebo zdraví a bezpečnost třetích osob. Zákon rovněž vyžaduje, aby zaměstnanci na základě přiměřeného požadavku svého zaměstnavatele podstoupili jakékoli vhodné, odpovídající a přiměřené testy provedené kompetentní osobou.
I Irland blev lovforslaget om sikkerhed, sundhed og velfærd på arbejdspladsen offentliggjort i juni 2004. Ifølge en af paragrafferne skal arbejdstagere sørge for, at de under arbejdet ikke er under indflydelse af noget rusmiddel i en sådan grad, at de vil være til fare for deres egen eller enhver anden persons sikkerhed, sundhed eller velfærd. Arbejdstagere skal også, hvis det med rimelighed kræves af arbejdsgiveren, underkaste sig enhver passende, rimelig og forholdsmæssig test foretaget af en kompetent person.
Iirimaal avaldati 2004. aasta juunis seadus ohutuse, tervise ja heaolu kohta töökohal. Selle ühes paragrahvis nõutakse töötajailt selle tagamist, et nad ei ole töö juures mis tahes joovastava(te) aine(te) mõju all sellisel määral, mis ohustaks nende või teiste inimeste turvalisust, tervist või heaolu töökohal. Samuti nõutakse töötajate testimist mis tahes sobivate, mõistlike ja asjakohaste testidega pädeva isiku poolt, kui tööandjal on selleks mõistlik põhjendus.
Irlannissa annettiin kesäkuussa 2004 työterveyttä, -turvallisuutta ja -hyvinvointia koskeva lakiehdotus. Sen erään pykälän mukaan työntekijöiden on varmistettava, etteivät he ole työssä siinä määrin päihteiden vaikutuksen alaisena, että he vaarantavat itsensä tai toisen työturvallisuuden, -terveyden tai -hyvinvoinnin. Lisäksi työntekijöiden on käytävä pätevän henkilön suorittamissa asianmukaisissa, kohtuullisissa ja oikeasuhteisissa testeissä, jos työnantaja sitä kohtuudella vaatii.
Írországban a munkahelyi biztonságról, egészségről és jólétről szóló törvénytervezetet 2004 júniusában hirdették ki. Ennek egyik szakasza előírja, hogy az alkalmazottaknak biztosítaniuk kell, hogy a munkavégzés idején nem állnak semmilyen bódulatkeltő anyag hatása alatt olyan mértékben, ami veszélyeztetné saját vagy bárki más biztonságát, egészségét vagy jólétét a munkahelyen. A tervezet előírja azt is, hogy ha a munkaadó ezt ésszerű okokból megköveteli, az alkalmazott köteles alávetni magát bármilyen megfelelő, indokolt és arányos vizsgálatnak, amelyet illetékes személy végez el.
I Irland ble Lov om sikkerhet, helse og velferd i arbeidslivet (Safety, Health and Welfare at Work Bill) offentliggjort i juni 2004. Én paragraf krever at ansatte skal forsikre at de ikke er så påvirket av rusmidler i arbeidstiden, at de setter egen eller andres sikkerhet, helse eller velferd i fare. Loven krever også at ansatte, hvis arbeidsgiver har saklig grunn for å kreve det, underkaster seg relevante, rimelige og forholdsmessige tester som skal gjennomføres av kompetent personell.
W Irlandii w czerwcu 2004 roku przedstawiono projekt ustawy o bezpieczeństwie, zdrowiu i dobrobycie w pracy. Jeden z jego ustępów wymaga, by pracownicy zapewnili, że w czasie pracy nie są pod wpływem jakiegokolwiek środka odurzającego (lub kilku z nich) w stopniu zagrażającym własnwmu bezpieczeństwu, zdrowiu i dobrobytowi w pracy lub innych osób. Wymaga on też, by pracownicy, jeśli istnieje uzasadnione wymaganie ze strony pracodawcy, poddali się odpowiednim, uzasadnionym i proporcjonalnym testom przeprowadzonym przez kompetentną osobę.
În Irlanda, Legea privind sănătatea, securitatea şi bunăstarea la locul de muncă a fost publicată în iunie 2004. Una dintre secţiuni prevede că lucrătorii au responsabilitatea de a nu se afla sub influenţa nici unei/unor substanţe toxice când se află la locul de muncă într-o măsură în care să îşi pună în pericol propria siguranţă, sănătate sau bunăstare şi pe a celorlalţi. De asemenea, angajaţii au obligaţia de a prezenta, la solicitarea rezonabilă a angajatorului, orice teste adecvate efectuate de o persoană competentă, în limite rezonabile şi păstrând proporţiile.
). V jednom paragrafe sa vyžaduje od zamestnancov zabezpečiť, že v práci nebudú pod vplyvom žiadnej toxickej látky v takej miere, aby pri práci mohli ohroziť bezpečnosť, zdravie a duševnú pohodu seba alebo inej osoby. Od zamestnancov sa tiež vyžaduje, aby sa podrobili akémukoľvek vhodnému, odôvodnenému a primeranému testovaniu príslušnej osoby, ak to zamestnávateľ odôvodnene požaduje.
Na Irskem je bil junija 2004 objavljen osnutek zakona o varnosti, zdravju in dobrem počutju na delovnem mestu. Kot zahteva eno poglavje zakona, morajo zaposleni zagotoviti, da med delom niso toliko pod vplivom nobenih prepovedanih sredstev za omamljanje, da bi bila ogrožena njihova varnost, zdravje ali dobro počutje na delovnem mestu ali varnost, zdravje in dobro počutje katere koli druge osebe. Prav tako morajo zaposleni, če delodajalec to upravičeno zahteva, opraviti vsak ustrezen, razumen in sorazmeren preizkus, ki ga izvede pristojna oseba.
I Irland offentliggjordes i juni 2004 lagen om säkerhet, hälsa och välfärd i arbetslivet. Enligt en paragraf i denna lag måste arbetstagare garantera att de vid utförandet av sina arbetsuppgifter inte är påverkade av berusningsmedel i en sådan grad att de äventyrar sin egen eller andras säkerhet, hälsa eller välfärd i arbetslivet. Enligt lagen är arbetstagare också skyldiga att uppfylla skäliga krav från arbetsgivarens sida om uppvisande av ett lämpligt, skäligt och proportionerligt test utfört av en behörig person.
  3.nodaļa: Kaņepes  
gada pārskatā (EMCDDA, 2004a) sniegtie dati par kaņepju lietošanas biežumu pēdējo 30 dienu laikā norādīja, ka aptuveni viena ceturtā daļa (19–33%) no tiem, kas ir jebkad lietojuši marihuānu pēdējā mēneša laikā, ir darījuši to katru dienu vai gandrīz katru dienu (39), un lielākā daļa no šiem lietotājiem bija gados jauni vīrieši. Tika aprēķināts, ka 15 līdz 34 gadus veco eiropiešu vidū 0,9 - 3,7% ir ikdienas kaņepju lietotāji, un aptuveni 3 miljoni cilvēku Eiropā, iespējams, lieto šo vielu katru dienu vai gandrīz katru dienu.
In the 2004 Annual Report (EMCDDA, 2004a), data presented on frequency of cannabis use in the last 30 days suggested that approximately one-quarter (19–33 %) of those who had used cannabis in the last month were doing so on a daily or almost daily basis (39), most of them young males. It was estimated that among 15- to 34-year-old Europeans, 0.9–3.7 % were daily cannabis users, and that roughly 3 million people in Europe could be using the substance daily or almost daily.
Dans le rapport annuel 2004 (OEDT, 2004a), les données relatives à la fréquence de l'usage de cannabis au cours des 30 derniers jours indiquaient que près d'un quart (19 à 33 %) des personnes qui avaient consommé du cannabis au cours du dernier mois en consommaient quotidiennement ou presque quotidiennement (39), la majorité d'entre elles étant de jeunes hommes. Selon les estimations, parmi les Européens âgés de 15 à 34 ans, entre 0,9 et 3,7 % sont des consommateurs quotidiens de cannabis, avec près de 3 millions de personnes pouvant consommer cette substance tous les jours ou presque en Europe.
Den im Jahresbericht 2004 (EBDD, 2004a) vorgelegten Daten zur Häufigkeit des Cannabiskonsums in den vergangenen 30 Tagen zufolge nahm ungefähr ein Viertel (19 % bis 33 %) derer, die Cannabis während des vergangenen Monats konsumiert hatten, die Droge täglich oder fast täglich (39). Dabei handelte es sich größtenteils um junge Männer. Es wurde geschätzt, dass 0,9 % bis 3,7 % der 15- bis 34-jährigen Europäer tägliche Cannabiskonsumenten waren und wahrscheinlich etwa drei Millionen Menschen in Europa die Substanz täglich oder fast täglich konsumierten.
En el Informe anual de 2004 (OEDT, 2004a), los datos de frecuencia del consumo de cannabis en los últimos 30 días indican que alrededor de una cuarta parte (del 19 % al 33 %) de la población que había consumido cannabis en el último mes lo hacía a diario o casi a diario (39), siendo la mayoría de consumidores hombres jóvenes. Se estima que entre el 0,9 % y el 3,7 % de los europeos de 15 a 34 años son consumidores diarios y alrededor de 3 millones de personas podrían consumir la sustancia a diario o casi a diario en toda Europa.
I dati contenuti nella relazione annuale 2004 (EMCDDA, 2004a) e riferiti alla frequenza dell’uso di cannabis negli ultimi 30 giorni suggeriscono che circa un quarto (19-33%) dei soggetti che ha consumato cannabis negli ultimi mesi fa uso di questa sostanza con frequenza quotidiana o quasi quotidiana (39); tra questi prevalgono i giovani di sesso maschile. Si calcola che tra i giovani europei di età compresa tra i 15 e i 34 anni lo 0,9-3,7% consumi cannabis quotidianamente, e che circa 3 milioni di persone in Europa potrebbero utilizzare questa sostanza ogni giorno o quasi ogni giorno.
Στην ετήσια έκθεση του 2004 (ΕΚΠΝΤ, 2004α), τα αναφερόμενα στοιχεία σχετικά με τη συχνότητα της χρήσης κάνναβης κατά τις τελευταίες 30 ημέρες υποδηλώνουν ότι περίπου ένα τέταρτο (19 έως 33 %) εκείνων που έκαναν χρήση κάνναβης κατά τον τελευταίο μήνα κάνει καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση της ουσίας (39), και οι περισσότεροι εξ αυτών είναι νεαροί άνδρες. Εκτιμάται ότι στους Ευρωπαίους ηλικίας 15 έως 34 ετών, ποσοστό 0,9–3,7 % κάνει καθημερινά χρήση κάνναβης, και ότι περίπου 3 εκατομμύρια άτομα στην Ευρώπη ενδέχεται να κάνουν χρήση της ουσίας καθημερινά ή σχεδόν καθημερινά.
In het jaarverslag 2004 (EWDD, 2004a) zijn gegevens opgenomen over de frequentie van het cannabisgebruik gedurende de laatste 30 dagen. Hieruit blijkt dat ongeveer een kwart (19-33%) van degenen die in de laatste maand cannabis hebben gebruikt, dit ook (vrijwel) elke dag doet (39); het betreft hierbij voornamelijk jonge mannen. Naar schatting gebruikt 0,9-3,7% van de 15- tot 34-jarige Europeanen dagelijks cannabis en zo’n 3 miljoen Europeanen deze stof mogelijk (vrijwel) elke dag.
Údaje o četnosti užívání konopí během posledních 30 dnů uvedené ve výroční zprávě za rok 2004 (EMCDDA, 2004a) svědčily o tom, že přibližně jedna čtvrtina (19–33 %) těch, kdo užívali konopí v minulém měsíci, tak činila téměř každodenně (39). Většina z nich byli mladí muži. Bylo odhadnuto, že 0,9–3,7 % Evropanů ve věku 15–34 let denně užívá konopí a že by tuto látku mohly v Evropě denně nebo téměř denně užívat zhruba 3 miliony lidí.
I årsberetningen for 2004 (EONN, 2004a) fremgik det af data om hyppigheden af cannabisbrug inden for de seneste 30 dage, at ca. en fjerdedel (19–33 %) af dem, der havde brugt cannabis inden for den seneste måned, havde et dagligt eller næsten dagligt forbrug (39), de fleste af dem unge mænd. Det blev anslået, at blandt de 15–34-årige europæere var 0,9–3,7 % daglige brugere af cannabis, og at ca. 3 millioner personer i Europa således kan være daglige eller næsten daglige brugere af stoffet.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse 2004. aasta aruandes (EMCDDA, 2004a) sisalduvad viimase 30 päeva jooksul kanepi tarbimise sageduse kohta esitatud andmed näitasid, et ligikaudu veerand (19–33%) inimestest, kes tarbisid kanepit viimase kuu jooksul, tegid seda iga päev või peaaegu iga päev (39), enamik neist noored mehed. Hinnanguliselt 0,9–3,7% 15–34aastastest eurooplastest tarbis kanepit iga päev, laias laastus võib öelda, et 3 miljonit inimest Euroopas tarbib kõnealust ainet iga päev või peaaegu iga päev.
Vuoden 2004 vuosiraportissa (EMCDDA, 2004a) kannabiksen käytöstä viimeisten 30 päivänä aikana esitetyt tiedot viittasivat siihen, että noin neljäsosa (19–33 %) kannabista viimeisen kuukauden aikana käyttäneistä käytti sitä päivittäin tai lähes päivittäin (39) ja useimmat heistä olivat nuoria miehiä. Vuosiraportissa arvioitiin, että 0,9–3,7 prosenttia 15–34-vuotiaista eurooppalaisista käyttää kannabista päivittäin ja että noin kolme miljoonaa ihmistä Euroopassa saattaa käyttää tätä ainetta päivittäin tai lähes päivittäin.
A 2004-es éves jelentésben (EMCDDA, 2004a) az előző 30 napi kannabiszhasználat gyakoriságáról közölt adatok arra utaltak, hogy az előző hónapban kannabiszt használóknak, többségében a fiatal férfiak, körülbelül egynegyede (19–33%-a) napi vagy majdnem napi gyakorisággal használta(39). Becslések szerint a 15–34 éves európaiak között 0,9–3,7% a napi kannabiszhasználók aránya, ami azt jelenti, hogy Európában nagyjából 3 millió fő használja mindennap vagy majdnem mindennap az anyagot.
I årsrapporten for 2004 (EONN, 2004a) framkom det at frekvensen av cannabisbruk siste 30 dager tilsa at om lag en firedel (19-33 %) av de som hadde brukt cannabis siste måned, gjorde det på daglig eller nesten daglig basis (39), flesteparten unge menn. Det ble anslått at av alle 15-34-åringer i Europa brukte 0,9-3,7 % cannabis daglig, og at grovt regnet 3 millioner mennesker i Europa bruker stoffet daglig eller nesten daglig.
W sprawozdaniu rocznym 2004 (EMCDDA, 2004a), dane o częstotliwości zażywania pochodnych konopi w ciągu ostatnich 30 dni sugerują, że około jedna czwarta (19-33%) osób, które zażyły pochodne konopi w ciągu ostatniego miesiąca, robiła to codziennie lub prawie codziennie (39). Większość z nich stanowili młodzi mężczyźni. Oszacowano, że od 0,9% do 3,7% Europejczyków w wieku od 15 do 34 lat zażywało pochodne konopi indyjskich codziennie oraz że około 3 miliony ludzi w Europie mogło zażywać je codziennie lub prawie codziennie.
În raportul anual 2004 (OEDT, 2004a), datele privind frecvenţa consumului de canabis în ultimele 30 de zile sugerează că aproximativ un sfert (19–33 %) dintre cei care au consumat canabis în ultima lună au consumat zilnic sau aproape zilnic (39), majoritatea fiind bărbaţi tineri. S-a estimat că dintre europenii cu vârste cuprinse între 15 şi 34 de ani, 0,9–3,7 % erau consumatori zilnici de canabis, şi că este posibil ca aproximativ 3 milioane de persoane din Europa să consume substanţa zilnic sau aproape zilnic.
Údaje uvedené vo výročnej správe 2004 (EMCDDA 2004a) o frekvencii užívania kanabisu za uplynulých 30 dní hovoria, že približne štvrtina (19 až 33 %) opýtaných, väčšinou mladých mužov, ktorí užívali kanabis minulý mesiac, užívali ho denne alebo takmer denne (39). Podľa odhadu bolo medzi 15- až 34-ročnými mladými Európanmi 0,9 až 3,7 % denných užívateľov kanabisu a zhruba 3 milióny ľudí v Európe mohlo užívať túto látku denne alebo takmer denne.
V Letnem poročilu 2004 (EMCDDA, 2004a) so podatki o pogostosti uživanja konoplje v zadnjih 30 dneh pokazali, da je približno ena četrtina (19–33 %) tistih, ki so konopljo užili v zadnjem mesecu, to drogo uživalo vsak dan ali skoraj vsak dan (39), večina od njih pa je bila mlajših moških. Ocenjeno je bilo, da je 0,9–3,7 % Evropejcev, starih med 15 in 24 let, vsakodnevnih uživalcev konoplje in da okoli 3 milijone ljudi v Evropi snov uživa vsak dan ali skoraj vsak dan.
I årsrapporten 2004 (ECNN, 2004a) visade uppgifterna om hur ofta cannabis hade använts de senaste 30 dagarna att ungefär en fjärdedel (19–33 %) av dem som hade använt cannabis den senaste månaden hade gjort det dagligen eller nästan dagligen(39) och att merparten var unga män. Det uppskattades att 0,9–3,7 % av Europas invånare i åldern 15–34 år använde cannabis dagligen och att ungefär 3 miljoner människor i Europa använder denna drog dagligen eller nästan dagligen.
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
) rezultāts, kura novērš pāreju uz AIDS stadiju cilvēkiem, kuri ir inficējušies ar HIV (skatīt sadaļu par HAART). Attiecībā uz injicējamo narkotiku lietotājiem nozīme varētu būt bijusi arī HIV profilakses pasākumiem, un dažās valstīs viens no ietekmējošiem faktoriem varētu būt bijusi injicējamo narkotiku lietotāju skaita samazināšanās (skatīt „Narkotiku injicēšana”).
The decline in AIDS incidence in the late 1990s is the result of the introduction in 1996 of highly active antiretroviral therapy (HAART), which prevents the development of AIDS in people infected with HIV (see box on HAART). In the case of IDUs, HIV prevention measures may also have played an important role and, in some countries, a decrease in the number of injectors may have been a factor (see ‘Drug injecting’).
Le recul de l'incidence du SIDA à la fin des années 1990 est le résultat de l'introduction d'une thérapie antirétrovirale très active (HAART) en 1996, qui empêche le développement du SIDA chez les personnes infectées par le VIH (voir encadré sur la thérapie antirétrovirale très active (HAART)). Dans le cas des usagers de drogue par voie intraveineuse, les mesures de prévention contre le VIH ont peut-être aussi joué un rôle important et, dans certains pays, la diminution du nombre d'usagers qui s'injectent la drogue peut également avoir eu une influence (voir «Injection de drogue»).
Der Rückgang der AIDS-Inzidenz Ende der 90er Jahre ist das Ergebnis der Einführung der hochaktiven antiretroviralen Therapie (HAART) im Jahr 1996, die dem Ausbruch von AIDS bei HIV-Infizierten vorbeugt (siehe Kasten zu HAART). Bei IDU haben unter Umständen auch HIV-Präventionsmaßnahmen eine große Rolle gespielt, und in einigen Ländern dürfte auch die Abnahme der Zahl der injizierenden Konsumenten ein wichtiger Faktor gewesen sein (siehe „Injizierender Drogenkonsum“).
El descenso de la incidencia del SIDA a finales de la década de 1990 se debe a la introducción, en 1996, de una terapia antirretroviral altamente activa (HAART), que previene el desarrollo del SIDA en personas afectadas por el VIH (véase el recuadro sobre la terapia HAART). En el caso de los consumidores por vía parenteral, las medidas de prevención del VIH también han desempeñado un papel importante y, en algunos países, uno de los factores puede haber sido la reducción del número de consumidores por vía parenteral (véase «Consumo de drogas por vía parenteral»).
La flessione nell’incidenza dei casi di AIDS osservata alla fine degli anni Novanta è il frutto dell’introduzione nel 1996 di una terapia antiretrovirale estremamente attiva (HAART), in grado di prevenire lo sviluppo dell’AIDS nei soggetti infetti dall’HIV (cfr. il riquadro sulla HAART). Nel caso dei consumatori di stupefacenti per via parenterale possono aver giocato un ruolo altrettanto importante anche le misure di prevenzione dell’HIV e, in taluni Stati, può aver contribuito a questo risultato anche la diminuzione del numero di persone che si iniettano la droga (cfr. “Consumo di stupefacenti per via parenterale”).
Esta diminuição da incidência da SIDA no final da década de 1990 é resultante da introdução, em 1996, de um tratamento anti-retroviral muito activo (HAART), que impede o desenvolvimento da SIDA em pessoas infectadas com o VIH (ver caixa sobre o HAART). No caso dos CDI, as medidas de prevenção do VIH também podem ter desempenhado um papel importante e, em alguns países, a diminuição do número de consumidores de droga injectada pode ter contribuído para a referida diminuição (ver “Consumo de droga injectada”).
αντιρετροϊκής Η μείωση του επιπολασμού του AIDS στα τέλη της δεκαετίας του 1990 είναι αποτέλεσμα της εφαρμογής από το 1996 υψηλής δραστικότητας θεραπείας (HAART), η οποία προλαμβάνει την εμφάνιση του AIDS σε άτομα που έχουν προσβληθεί από τον ιό του HIV (βλέπε πλαίσιο σχετικά με HAART). Στην περίπτωση ΧΕΝ, τα μέτρα πρόληψης του ιού HIV ενδέχεται να διαδραμάτισαν επίσης σημαντικό ρόλο και, σε ορισμένες χώρες, μπορεί να συνέβαλε επίσης η μείωση του αριθμού των ΧΕΝ (βλέπε «Ενέσιμη χρήση ναρκωτικών»).
De afname van de aids-incidentie aan het eind van de jaren negentig is het gevolg van de introductie in 1996 van een zeer actieve antiretrovirale behandeling (HAART), die de ontwikkeling van aids voorkomt bij mensen die met HIV geïnfecteerd zijn (zie het kader over HAART). Met betrekking tot ID’s kunnen ook HIV-gerichte preventiemaatregelen een belangrijke rol hebben gespeeld en in sommige landen kan daarnaast de afname van het aantal drugsspuiters een factor van betekenis zijn geweest (zie “Drugsgebruik via injectie”).
Pokles výskytu AIDS koncem 90. let 20. století je výsledkem zavedení vysoce účinné antiretrovirové léčby („highly effective antiretroviral therapy“, HAART) v roce 1996, která zabraňuje rozvoji AIDS u lidí infikovaných HIV (viz rámeček týkající se vysoce účinné antiretrovirové léčby). V případě injekčních uživatelů drog zřejmě také hrály důležitou roli preventivní opatření proti HIV a v některých zemích mohl být faktorem i pokles počtu osob užívajících drogy injekčním způsobem (viz „Injekční užívání drog“).
Faldet i aids-forekomsten i slutningen af 1990'erne kan tilskrives introduktionen i 1996 af højaktiv antiretroviral behandling (HAART), som forhindrer udvikling af aids hos personer, der er smittet med hiv (se boks om HAART). I forbindelse med intravenøse stofbrugere kan foranstaltninger til forebyggelse af hiv også have spillet en vigtig rolle, og i nogle lande kan et fald i antallet af intravenøse stofbrugere have været en faktor (se 'Intravenøs stofbrug').
AIDSi haigestumuse vähenemine 1990ndate aastate lõpus on 1996. aastal kasutusele võetud aktiivse retroviirusevastase ravi tulemus, mis hoiab ära AIDSi tekkimise HIV‑sse nakatunud inimestel (vt kasti aktiivse retroviirusevastase ravi kohta). Süstivate narkomaanide puhul võis oluline roll olla ka HIV ennetamise meetmetel ning mõnedes riikides võis üheks mõjuteguriks olla süstijate arvu vähenemine (vt „Uimastite süstimine”).
Aidsin esiintyvyys väheni 1990‑luvun lopulla, kun käyttöön otettiin erittäin aktiivinen antiretroviraalinen hoito (HAART), joka ehkäisee aidsin kehittymistä hiv-tartunnan saaneilla henkilöillä (ks. HAARTia koskeva laatikko). Huumeiden injektiokäyttäjien kohdalla aidsin esiintyvyyden vähenemiseen ovat saattaneet vaikuttaa myös hiv:n ehkäisytoimet ja joissakin maissa injektiokäyttäjien määrän väheneminen (ks. "Huumeiden injektiokäyttö").
Az AIDS előfordulásában az 1990-es évek végétől megfigyelhető csökkenés a rendkívül aktív antiretrovirális terápia (HAART) 1996-os bevezetésének eredménye, amely a HIV-fertőzöttekben megakadályozza az AIDS kialakulását (ld. a HAART-ról szóló rovatot). Az injekciós kábítószer-használók esetében a HIV-megelőző intézkedések szintén fontos szerepet játszhattak, és néhány országban az injekciós használók számának csökkenése is közrejátszhatott (ld. „Kábítószer-injektálás”).
Nedgangen i AIDS-forekomsten på slutten av 1990-tallet skyldes innføringen av høyaktiv antiretroviral behandling (HAART) i 1996, som forebygger utviklingen av AIDS hos personer med HIV-smitte (se boks om HAART). Når det gjelder sprøytebrukere, kan også tiltak for å forebygge HIV ha spilt en viktig rolle, og i enkelte land har en nedgang i antallet sprøytebrukere vært en faktor (se ”Sprøytebruk”).
Spadek zachorowalności na AIDS w późnych latach 90-tych spowodowany jest wprowadzeniem w 1996 roku wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART), która zapobiega rozwojowi AIDS u osób zakażonych wirusem HIV (patrz okienko dot. HAART). W przypadku osób zażywających narkotyki dożylnie istotną rolę mogły także odegrać metody zapobiegania zakażeniu wirusem HIV, a w kilku państwach także spadek liczby osób wstrzykujących narkotyki (patrz „Podawanie narkotyków w drodze iniekcji”).
Scăderea incidenţei SIDA la sfârşitul anilor 1990 este rezultatul introducerii, în 1996, a terapiei antiretrovirale extrem de active (HAART), care împiedică dezvoltarea SIDA la persoanele infectate cu HIV (vezi căsuţa privind HAART). În cazul CDI, este posibil ca măsurile de prevenire a infecţiei cu HIV să fi jucat un rol important, iar în anumite ţări un alt factor este posibil să fi fost reprezentat de scăderea numărului de consumatori prin injectare (vezi Injectarea drogurilor).
Pokles výskytu AIDS koncom deväťdesiatych rokov je dôsledkom zavedenia vysoko aktívnej antiretrovírusovej liečby (HAART) v roku 1996, ktorá bráni rozvinutiu AIDS u ľudí nakazených HIV (pozri rámček HAART). V prípade IDU mohli hrať dôležitú úlohu aj preventívne opatrenia proti HIV a v niektorých krajinách mohol byť faktorom pokles počtu injekčných užívateľov (pozri „Injekčné užívanie drog“)
Zmanjšanje pojava aidsa v poznih devetdesetih je rezultat uvedbe izredno aktivne protiretrovirusne terapije (highly active antiretroviral therapy – HAART) leta 1996, ki preprečuje razvoj aidsa pri ljudeh, okuženih s HIV (glej polje o HAART). Pri injicirajočih uživalcih drog imajo pomembno vlogo tudi ukrepi za preprečevanje HIV in v nekaterih državah je dejavnik tudi zmanjšanje števila ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (glej "Vbrizgavanje drog").
Minskningen av aids-incidensen i slutet av 1990-talet är ett resultat av den mycket aktiva antiretrovirala terapin (ART) som infördes år 1996. Denna förhindrar att människor som är hiv-smittade utvecklar aids (se rutan om ART). När det gäller injektionsmissbrukare kan även hiv-preventiva åtgärder ha spelat en viktig roll och i vissa länder kan det faktum att antalet injektionsmissbrukare minskat haft betydelse (se ”Injektionsmissbruk av narkotika”).
  Narkotiku tirdzniecÄ«ba  
martā Padome pieņēma rekomendāciju par norādījumiem aizturēto narkotiku paraugu ņemšanai. Ir ieteicams gadījumos, kad tas vēl nav izdarīts, dalībvalstīm ieviest paraugu ņemšanas sistēmu atbilstoši starptautiskajiem pieņemtajiem norādījumiem.
The Council adopted on 30 March 2004 a recommendation regarding guidelines for taking samples of seized drugs. It recommends that, where this is not already done, Member States introduce a system of taking samples in accordance with internationally accepted guidelines. The Council also adopted a Resolution on cannabis and a progress report in relation to the implementation plans on demand and supply reduction of drugs and the supply of synthetic drugs.
Le 30 mars 2004, le Conseil a adopté une recommandation concernant les lignes directrices relatives au prélèvement d'échantillons des drogues saisies, laquelle recommande que, lorsque tel n'est pas encore le cas, les États membres instaurent un système de prélèvement d'échantillons conformément à des lignes directrices acceptées internationalement. Le Conseil a également adopté une résolution sur le cannabis et un rapport d'avancement sur les plans de mise en œuvre de la réduction de l'offre et de la demande de drogues et l'offre de drogues de synthèse.
El 30 de marzo de 2004, el Consejo adoptó una recomendación sobre directrices para la toma de muestras de drogas incautadas. En ella se recomienda a los Estados miembros que introduzcan, en caso de que no exista ya, un sistema de toma de muestras con arreglo a directrices internacionalmente aceptadas. El Consejo también adoptó una Resolución sobre el cannabis y un informe de situación referente a la aplicación de planes para la reducción de la oferta y la demanda de drogas y el suministro de drogas sintéticas.
Il 30 marzo 2004 il Consiglio ha adottato una raccomandazione sugli orientamenti per il prelievo di campioni della droga sequestrata. Nel documento si raccomanda agli Stati membri che ancora non l’abbiano fatto di adottare un sistema di prelievo dei campioni in conformità con gli orientamenti accolti a livello internazionale. Il Consiglio ha inoltre adottato una risoluzione sulla cannabis e una relazione sull’andamento dei piani di attuazione sul contenimento della domanda e sulla riduzione dell’offerta di droghe nonché sulla fornitura di droghe sintetiche.
Στις 30 Μαρτίου 2004 το Συμβούλιο ενέκρινε σύσταση σχετικά με τις κατευθυντήριες γραμμές για τη δειγματοληψία κατασχεθέντων ναρκωτικών, με την οποία συνιστά στα κράτη μέλη, που δεν το έχουν ήδη πράξει, να θεσπίσουν ένα σύστημα για τη λήψη δειγμάτων σύμφωνα με διεθνώς αποδεκτές κατευθυντήριες γραμμές. Το Συμβούλιο ενέκρινε επίσης ψήφισμα σχετικά με την κάνναβη και έκθεση προόδου σχετικά με τα σχέδια υλοποίησης για τη μείωση της ζήτησης και της προσφοράς ναρκωτικών και της προσφοράς συνθετικών ναρκωτικών.
Op 30 maart 2004 heeft de Raad een aanbeveling inzake richtsnoeren voor de monsterneming van in beslag genomen drugs aangenomen. Voor zover dit nog niet is gebeurd, beveelt de Raad de lidstaten aan om een systeem van monsterneming in te voeren overeenkomstig de internationaal aanvaarde richtsnoeren. De Raad heeft ook een resolutie inzake cannabis aangenomen en een verslag goedgekeurd over de vooruitgang inzake de uitvoeringsnota’s betreffende het terugdringen van vraag en aanbod van drugs en het aanbod van synthetische drugs.
Dne 30. března 2004 Rada přijala doporučení, kterým se stanoví pokyny pro odběr vzorků zabavených drog. Doporučuje, aby tam, kde tomu tak ještě není, členské státy zavedly systém odběru vzorků v souladu s mezinárodně uznávanými pokyny. Rada rovněž přijala usnesení o konopí a zprávu o postupu prací, která se týkala implementačních plánů pro snižování drogové nabídky a poptávky a nabídky syntetických drog.
Den 30. marts 2004 vedtog Rådet en henstilling vedrørende retningslinjer for udtagning af prøver af beslaglagt narkotika. Det henstiller til, at medlemsstaterne, hvor dette ikke allerede er sket, indfører en ordning med udtagning af prøver i henhold til internationalt accepterede retningslinjer. Rådet vedtog tillige en resolution om cannabis og en rapport om fremskridt med hensyn til gennemførelsesplanerne om reduktion af udbuddet af og efterspørgslen efter narkotika og af forsyningen med syntetisk narkotika.
30. märtsil 2004 võttis nõukogu vastu soovituse konfiskeeritud uimastitest proovide võtmise suuniste kohta. Dokumendis soovitatakse liikmesriikidel kehtestada rahvusvaheliselt tunnustatud suunistega kooskõlas olev proovide võtmise süsteem, juhul kui seda juba tehtud ei ole. Nõukogu võttis samuti vastu resolutsiooni kanepi kohta ning uimastite nõudluse ja pakkumise vähendamisega ning sünteetiliste uimastite pakkumisega seotud rakenduskavade arenguaruande.
Neuvosto antoi 30. maaliskuuta 2004 suosituksen takavarikoiduista huumausaineista tapahtuvaa näytteenottoa koskeviksi suuntaviivoiksi. Siinä suositetaan, että jäsenvaltiot ottavat käyttöön kansainvälisesti hyväksyttyjen suuntaviivojen mukaisen näytteenottojärjestelmän, jollei sellaista ole jo käytössä. Neuvosto antoi myös päätöslauselman kannabiksesta ja tilanneselvityksen huumausaineiden kysynnän ja tarjonnan vähentämistä sekä synteettisten huumausaineiden tarjontaa koskevista täytäntöönpanosuunnitelmista.
A Tanács 2004. március 30-án elfogadott egy ajánlást a lefoglalt kábítószerekből való mintavételre vonatkozó iránymutatásokról. Az ajánlás azt javasolja, hogy – ahol ezt még nem tették meg – a tagállamok vezessenek be a nemzetközileg elfogadott iránymutatásoknak megfelelő mintavételi rendszert. A Tanács emellett elfogadott egy kannabiszról szóló állásfoglalást és egy helyzetjelentést a kábítószerek keresletének és kínálatának csökkentésére és a szintetikus kábítószerek kínálatára irányuló végrehajtási tervekről.
Rådet vedtok 30. mars 2004 en rekommandasjon vedrørende retningslinjer for prøvetaking av beslaglagte narkotiske stoffer. Den anbefaler at medlemsstatene, hvis de ikke allerede har gjort det, innfører et system for prøvetaking i samsvar med internasjonalt anerkjente retningslinjer. Rådet vedtok også en resolusjon om cannabis og en framdriftsrapport om planene for gjennomføring av etterspørsels- og tilbudsreduserende tiltak i forhold til narkotika og tilbudet av syntetiske stoffer.
30 marca 2004 r. Rada przyjęła zalecenie w sprawie wytycznych do pobierania próbek przejętych narkotyków. Zaleca ono, by te Państwa Członkowskie, które jeszcze tego nie robią, wprowadziły system pobierania próbek zgodny z wytycznymi międzynarodowymi. Rada przyjęła również rozporządzenie w sprawie konopi indyjskich i sprawozdanie o stanie prac w odniesieniu do wykonywania planów dotyczących ograniczenia popytu i podaży narkotyków oraz podaży narkotyków syntetycznych.
Consiliul a adoptat la 30 martie 2004 o recomandare privind liniile directoare pentru prelevarea de probe din drogurile confiscate. Aceasta recomandă introducerea de către statele membre, în cazurile în care nu există deja, a unui sistem de prelevare de probe în conformitate cu liniile directoare acceptate la nivel internaţional. Consiliul a adoptat de asemenea o Rezoluţie privind canabisul şi un raport privind evoluţia punerii în aplicare a planurilor de reducere a cererii şi ofertei de droguri şi a ofertei de droguri sintetice.
Dňa 30. marca 2004 schválila Rada odporúčanie týkajúce sa usmernenia o odbere vzoriek zachytených drog. Odporúča, aby členské štáty zaviedli systém odberu vzoriek v súlade s medzinárodne uznávanými usmerneniami, ak ho ešte nezaviedli. Rada tiež schválila uznesenie o kanabise a situačnú správu o vykonávacích plánoch znižovania dopytu po drogách, ponuky drog a zásobovania syntetickými drogami.
Svet je 30. marca 2004 sprejel priporočilo o smernicah za vzorčenje zaseženih drog. V njem priporoča, da morajo države, ki tega še niso storile, uvesti sistem vzorčenja v skladu z mednarodno sprejetimi smernicami. Svet je sprejel tudi resolucijo o konoplji in poročilo o napredku v zvezi z izvedbenimi načrti o zmanjšanju povpraševanja in ponudbe droge ter ponudbe sintetičnih drog.
Den 30 mars 2004 antog rådet en rekommendation om riktlinjer för provtagning av beslagtagen narkotika, i vilken medlemsstater som ännu inte har gjort detta rekommenderades införa ett system för provtagning som uppfyller internationellt godkända riktlinjer. Rådet antog också en resolution om cannabis och en lägesrapport om genomförandeplanerna för att minska efterfrågan på och tillgången till narkotika samt tillgången till syntetiska droger.
  Ar narkotiku lietoÅ¡anu...  
Jaunajā ES narkotiku apkarošanas stratēģijā (2005.–2012. g.) liela prioritāte ir likta uz virkni pakalpojumu, kas varētu samazināt ar narkotiku lietošanu saistīto saslimstību un mirstību, un ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits ir izvēlēts kā viens no galvenajiem progresa indikatoriem šī mērķa sasniegšanai pirmajā četru gadu rīcības plānā (2005. –2008. g.) (161).
The new EU drugs strategy (2005–12) places a high priority on improving access to a range of services that can reduce the morbidity and mortality associated with drug dependence, and the number of drug-related deaths has been chosen as one of the main indicators of progress towards this aim in the first four-year action plan (2005–08) (161).
La nouvelle stratégie antidrogue de l’UE (2005-2012) met fortement l'accent sur l'amélioration de l'accès à divers services susceptibles de réduire la morbidité et la mortalité associées à l'usage de drogue, et le nombre de décès liés à la drogue a été retenu comme l'un des principaux indicateurs de progrès dans la réalisation de cet objectif dans le premier plan d'action quadriennal (2005-2008) (161).
In der neuen EU-Drogenstrategie (2005 bis 2012) liegt ein wichtiger Schwerpunkt auf der Verbesserung des Zugangs zu einer Reihe von Diensten, die geeignet sind, die mit der Drogenabhängigkeit verbundene Morbidität und Mortalität einzudämmen. Ferner wurde im ersten Vierjahresaktionsplan (2005 bis 2008) die Zahl der drogenbedingten Todesfälle als einer der Hauptindikatoren für die Bewertung der Fortschritte im Hinblick auf dieses Ziel festgelegt (161).
La nueva estrategia de la UE en materia de drogas (2005–2012) da prioridad a la mejora del acceso a una serie de servicios que pueden reducir la morbilidad y la mortalidad asociadas a las drogodependencias, y el número de muertes relacionadas con las drogas ha sido escogido como uno de los principales indicadores de avance en el cumplimiento de este objetivo en el primer plan de acción cuatrienal (2005–2008) (161).
La nuova strategia dell’Unione europea in materia di droga (2005-2012) attribuisce alta priorità al miglioramento dell’accesso ad un ventaglio di servizi in grado di ridurre la morbilità e la mortalità associate alla tossicodipendenza e il numero di decessi correlati al consumo di stupefacenti è stato selezionato come uno dei principali indicatori di progresso verso questo obiettivo nel primo piano d’azione quadriennale (2005-2008) (161).
Nos países em que mais de metade da população de consumidores problemáticos de droga está a fazer tratamento de substituição, é provável uma redução dos níveis de consumo de droga injectada e dos comportamentos de risco a este associados, com a consequente redução das mortes por
Η νέα στρατηγική της ΕΕ για τα ναρκωτικά (2005–2012) αποδίδει υψηλή προτεραιότητα στη βελτίωση της πρόσβασης σε ένα φάσμα υπηρεσιών που μπορούν να μειώσουν τη νοσηρότητα και τη θνησιμότητα που συνδέονται με την εξάρτηση από τα ναρκωτικά, και ο αριθμός των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων επιλέχθηκε ως ένας από τους κύριους δείκτες προόδου προς την κατεύθυνση της επίτευξης του στόχου αυτού στο πρώτο τετραετές σχέδιο δράσης (2005–08) (161).
In de nieuwe EU-strategie inzake drugs (2005-2012) wordt een hoge prioriteit gegeven aan het verbeteren van de toegang tot bepaalde hulpverleningsmogelijkheden die het ziektecijfer en de sterfte als gevolg van drugsverslavingen kunnen terugdringen. Daarnaast is het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik aangemerkt als een van de hoofdindicatoren voor de vooruitgang in de eerste vier jaar van het actieplan (2005-2008) (161).
Nová protidrogová strategie EU (2005–2012) klade velký důraz na zlepšení přístupu k řadě služeb, které mohou snížit nemocnost a úmrtnost spojenou s drogovou závislostí. Počet úmrtí souvisejících s drogami byl zvolen jako jeden z hlavních ukazatelů pokroku směrem k tomuto cíli v prvním čtyřletém akčním plánu (2005–2008) (161).
I den nye EU-narkotikastrategi (2005–2012) prioriteres en forbedret adgang til en række tjenester, som kan nedbringe sygeligheden og dødeligheden i forbindelse med stofafhængighed, og antallet af narkotikarelaterede dødsfald er blevet valgt som en af hovedindikatorerne for fremskridtene i forbindelse med dette mål i den første fireårige handlingsplan (2005–2008) (161).
Uues ELi uimastistrateegias (2005–2012) asetatakse suur rõhk juurdepääsu parandamisele mitmetele erinevatele teenustele, mis võivad vähendada uimastisõltuvusega seostatavat haigestumust ja suremust, uimastitega seotud surmade arv on valitud üheks peamiseks eesmärgi saavutamise edu indikaatoriks esimese nelja-aastase tegevuskava jooksul (2005–2008) (161).
Uudessa EU:n huumausainestrategiassa (2005–2012) asetetaan etusijalle useiden sellaisten palvelujen saatavuuden parantaminen, joilla voidaan vähentää huumeriippuvuuteen liittyvää sairastuvuutta ja kuolleisuutta, ja huumekuolemien määrä on valittu ensimmäisessä nelivuotisessa toimintasuunnitelmassa (2005–2008) yhdeksi tärkeimmäksi indikaattoriksi, jolla mitataan tämän tavoitteen saavuttamista (161).
Az új EU kábítószer-stratégia (2005–12) nagy hangsúlyt helyez a hozzáférés javítására azon szolgáltatások köréhez, amelyek csökkenthetik a kábítószer-függőséggel összefüggő morbiditást és mortalitást, és az e cél felé tett előrehaladás egyik fő mutatójaként az első négyéves cselekvési tervben (2005–08) a kábítószerrel összefüggő halálesetek számát választották ki(161).
Blant de fremste prioriteringene i EUs nye narkotikastrategi (2005-2012) er forbedret tilgang til en rekke tjenester som kan redusere sykelighet og dødelighet relatert til narkotikaavhengighet, og antallet narkotikarelaterte dødsfall er pekt ut som en av de viktigste indikatorene på framgang mot dette målet i den første fireårige handlingsplanen (2005-08) (161).
Nowa strategia antynarkotykowa UE (2005-2012) przykłada dużą wagę do poprawy dostępu do różnorodnych świadczeń, które mogą zmniejszyć zachorowalność i śmiertelność związaną z uzależnieniem od narkotyków, a liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków została wybrana jako jeden z głównych wskaźników postępu w osiąganiu tego celu w ciągu pierwszego, czteroletniego planu działania (2005-2008) (161).
Noua Strategie a Uniunii Europene privind drogurile (2005–2012) acordă o mare prioritate îmbunătăţirii accesului la o serie de servicii care pot reduce morbiditatea şi mortalitatea asociate toxicomaniei, iar numărul de decese legate de consumul de droguri a fost ales ca unul dintre principalii indicatori ai progresului în sensul atingerii acestui obiectiv în primul plan de acţiune pe patru ani (2005–2008) (161).
Nová protidrogová stratégia EÚ (2005 – 2012) priznáva vysokú prioritu zlepšovaniu prístupu k radu služieb, ktoré môžu znížiť chorobnosť a úmrtnosť spojenú s drogovou závislosťou a počet úmrtí súvisiacich s drogami bol zvolený za jeden z hlavných indikátorov napredovania k tomuto cieľa v prvom štvorročnom akčnom pláne (2005 – 08) (161).
Nova strategija EU na področju drog (2005–2012) daje velik poudarek izboljšanju dostopa do številnih storitev, ki lahko znižajo obolevnost in smrtnost, povezano z odvisnostjo do drog, število z drogo povezanih smrtnih primerov pa je bilo izbrano kot eden od kazalcev napredka za dosego tega cilja v prvem štiriletnem akcijskem načrtu (2005–2008) (161).
I den nya narkotikastrategin för EU (2005–2012) prioriteras förbättrad tillgång på tjänster som kan minska morbiditeten och dödligheten som är kopplade till narkotikamissbruk. Vidare har antalet narkotikarelaterade dödsfall utsetts till en av de viktigaste indikatorerna mot detta mål i handlingsplanen för de första fyra åren (2005–2008)(161).
  Ar fentanila un bupreno...  
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden. Informationen über drogenbedingte Todesfälle im Zusammenhang mit Buprenorphin sind dem ausgewählten Thema über Buprenorphin zu entnehmen.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej. Informacje dotyczące roli buprenorfiny w zgonach związanych z zażywaniem narkotyków znajdują się w części zagadnień wybranych dotyczącej buprenorfiny.
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi. Pentru informaţii privind rolul buprenorfinei în decesele legate de consumul de droguri, vezi extrasul privind buprenorfina.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
  Ar metadona lietoÅ¡anu ...  
Vairāki pētījumi ir norādījuši, ka nāves gadījumi, kuros tiek atklāts metadons, ir nelegālas nevis medicīniski parakstītas lietošanas gadījumi, un vēl citi attiecināmi uz metadona uzturēšanas terapijas sākuma posmiem.
As is the case with all opiates, methadone is a potentially toxic substance, but research has shown that substitution treatment reduces the risk of overdose mortality among programme participants. Several studies have indicated that deaths in which methadone is implicated are more likely to be the result of illicit rather than prescribed use, and others have found a higher risk during the initial phases of methadone maintenance treatment. These findings suggest the need to ensure good quality standards in substitution programmes.
Comme c'est le cas de tous les opiacés, la méthadone est une substance potentiellement toxique, mais la recherche a montré que le traitement de substitution réduit le risque de mortalité par surdose parmi les participants au programme. Plusieurs études ont indiqué qu'il est probable que les décès impliquant la méthadone soient le résultat d'un usage illicite et non sur prescription et d'autres ont conclu à un risque accru durant la phase initiale des traitements d'entretien à la méthadone. Ces conclusions mettent en évidence la nécessité de veiller au respect de normes de qualité élevées pour les programmes de substitution.
Wie alle anderen Opiate ist auch Methadon eine potenziell toxische Substanz. Forschungen haben jedoch gezeigt, dass eine Substitutionstherapie das Risiko eines Todes infolge einer Überdosierung unter den Teilnehmern einer Methadon-Erhaltungstherapie verringert. Aus einigen Studien geht hervor, dass Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon eher Folge des illegalen als des ärztlich verschriebenen Methadonkonsums sind, während in anderen Studien ein höheres Risiko in der Anfangsphase einer Methadon-Erhaltungstherapie festgestellt wurde. Diese Forschungsergebnisse legen nahe, dass hohe Qualitätsstandards für Substitutionsprogramme gewährleistet werden müssen.
Como cualquier opiáceo, la metadona es una sustancia potencialmente tóxica, aunque los estudios revelan que los tratamientos de sustitución reducen el riesgo de mortalidad por sobredosis entre los participantes en estos programas. Varios estudios indican que las muertes en las que interviene la metadona suelen ser resultado del consumo ilícito y no del consumo con receta, mientras que otros observan un mayor riesgo durante las fases iniciales del tratamiento de mantenimiento con metadona. Estos resultados reflejan la necesidad de garantizar un alto nivel de calidad en los programas de sustitución.
Al pari di tutti gli oppiacei, il metadone è una sostanza potenzialmente tossica, ma le ricerche condotte mostrano che le terapie sostitutive riducono il rischio di mortalità per overdose tra i partecipanti al programma. Da alcuni studi è emerso che i decessi in cui è presente il metadone sono dovuti più probabilmente all’uso illecito, piuttosto che a quello autorizzato della sostanza; altri hanno riscontrato un rischio più elevato durante le fasi iniziali delle terapie di mantenimento con metadone. Questi risultati suggeriscono l’esigenza di garantire buoni standard di qualità nei programmi di sostituzione.
entre os participantes nesses programas. Segundo diversos estudos, é mais provável que as mortes em que se detectou a presença de metadona tenham sido provocados por metadona obtida ilegalmente do que por metadona prescrita, sendo que outros demonstraram existir um risco mais elevado durante a fase inicial dos tratamentos de substituição com metadona. Estes resultados põem em evidência a necessidade de assegurar que os programas de substituição obedeçam a normas de qualidade elevada.
Όπως κάθε οπιούχος ουσία, η μεθαδόνη είναι δυνητικά τοξική ουσία, αλλά η έρευνα δείχνει ότι η θεραπεία υποκατάστασης μειώνει τον κίνδυνο θανάτου από υπερβολική δόση στα άτομα που συμμετέχουν σε προγράμματα. Αρκετές μελέτες υποδεικνύουν ότι ο θάνατος είναι πιθανότερο να συνδέεται με παράνομη παρά με συνταγογραφημένη χρήση μεθαδόνης, ενώ άλλες διαπίστωσαν υψηλότερο κίνδυνο κατά τα αρχικά στάδια της θεραπείας συντήρησης με μεθαδόνη. Τα στοιχεία αυτά υποδηλώνουν την αναγκαιότητα διασφάλισης προτύπων ποιότητας για τα προγράμματα υποκατάστασης.
Net als alle opiaten is methadon een middel dat in aanleg giftig is, maar onderzoeken hebben duidelijk aangetoond dat het risico op overlijden als gevolg van een overdosis kleiner is bij deelnemers aan substitutieprogramma’s. Uit een aantal studies is gebleken dat sterfgevallen waarbij methadon is betrokken, naar alle waarschijnlijkheid eerder veroorzaakt zijn door illegaal drugsgebruik dan door het gebruik van drugs op recept. In andere onderzoeken is er wel op gewezen dat er tijdens de eerste fases van onderhoudsbehandelingen met methadon een verhoogd risico bestaat. Uit deze bevindingen kan in ieder geval geconcludeerd worden dat het noodzakelijk is om goede kwaliteitsnormen voor substitutieprogramma’s vast te stellen.
Tak jako všechny opiáty je i metadon potenciálně toxickou látkou. Výzkum však prokázal, že substituční léčení snižuje mezi účastníky programu riziko úmrtí předávkováním. Několik studií naznačilo, že úmrtí, na nichž se podílí metadon, jsou pravděpodobně spíše důsledkem nelegálního než předepsaného užívání. Další výzkumy zjistily vyšší riziko během počátečních stádií udržovací léčby metadonem. Tato zjištění svědčí o potřebě zajistit v rámci substitučních programů náležité standardy kvality.
Som det er tilfældet med alle opiater, er metadon et potentielt giftigt stof, men forskningen har vist, at substitutionsbehandling reducerer risikoen for dødelighed som følge af overdoser blandt deltagerne i behandlingsprogrammerne. Af en række undersøgelser fremgår det, at dødsfald, hvor metadon er involveret, snarere er resultatet af illegal brug end ordineret brug, og andre undersøgelser viser, at der er en højere risiko i begyndelsen af metadonbehandlingen. Disse resultater indikerer, at det er nødvendigt at sikre gode kvalitetsstandarder i forbindelse med substitutionsprogrammerne.
Nagu kõik opiaadid on ka metadoon potentsiaalselt toksiline aine, kuid uuringud on näidanud, et asendusravi vähendab üledoosist tingitud suremuse ohtu programmis osalejate hulgas. Mitmed uuringud viitavad sellele, et metadooni mainimisega surmajuhtumid on väga tõenäoliselt põhjustatud ebaseaduslikust tarbimisest, mitte aga arsti poolt väljakirjutatud ravimist, mõnedes uuringutes on ka leitud, et metadooni asendusravi algusetappidel on oht suurem. Need leiud viitavad vajadusele tagada heade kvaliteedistandardite järgimine asendusravi programmides.
Metadoni voi kaikkien muiden opiaattien tavoin olla myrkyllinen aine, mutta tutkimukset ovat osoittaneet, että korvaushoito vähentää ohjelmaan osallistuvien riskiä kuolla yliannostukseen. Useissa tutkimuksissa on myös ilmennyt, että kuolemat, joihin liittyy metadonia, johtuvat todennäköisemmin laittomasta kuin lääkärin määräämästä käytöstä, ja toisissa tutkimuksissa on huomattu, että riski on korkein metadonikorvaushoidon alkuvaiheessa. Nämä tulokset osoittavat, että on tärkeää varmistaa korvaushoito-ohjelmien laatu.
Mint minden opiátféle, a metadon is potenciálisan toxikus anyag, azonban a kutatások azt mutatják, hogy a program résztvevőinél a helyettesítő kezelés csökkenti a túladagolásos halálozás veszélyét. Számos tanulmány jelezte, hogy azok a halálesetek, amelyekben metadon jelenléte merül fel, valószínűleg inkább a tiltott, mintsem az orvos által felírt metadonhasználat eredményei. Mások azt találták, hogy nagyobb veszélyt jelent a metadonfenntartó kezelés első fázisa. Ezek az eredmények a helyettesítési programok jó minőségszabványai biztosításának szükségességét jelzik.
Som ethvert annet opiat er metadon potensielt giftig, men forskningen har dokumentert at substitusjonsbehandling reduserer risikoen for overdosedødsfall blant dem som deltar i programmer. Flere studier har indikert at dødsfall hvor metadon er involvert, mer sannsynlig skyldes illegal snarere enn forskrevet bruk, og andre har funnet høyere risiko i de innledende fasene av vedlikeholdsbehandling med metadon. Dette tyder på at det er behov for å sikre god kvalitetsstandard på programmene for substitusjonsbehandling.
Podobnie jak opiaty, metadon jest substancją potencjalnie toksyczną, jednak badania wykazują, że stosowanie terapii zastępczej redukuje ryzyko zgonu z przedawkowania wśród pacjentów programu leczenia. W kilku badaniach pokazano, że zgony z udziałem metadonu są prawdopodobnie wynikiem raczej nielegalnego niż medycznego stosowania, a inne badania wykazały podwyższone ryzyko śmierci w okresie początkowej fazy leczenia zachowawczego metadonem. Wyniki te sugerują konieczność zapewnienia wysokich norm jakościowych w programach leczenia zastępczego.
Ca şi în cazul tuturor opiaceelor, metadona este o substanţă care poate deveni toxică, dar studiile au arătat că terapia de substituţie reduce riscul mortalităţii prin supradoză în rândul participanţilor la program. Mai multe studii au arătat că decesele în care este implicată metadona au tendinţa de a fi mai degrabă rezultatul consumului ilicit decât al consumului prescris, iar alte studii au indicat prezenţa unui risc mai înalt în fazele iniţiale ale tratamentului de menţinere pe metadonă. Aceste rezultate indică nevoia de a asigura standarde de bună calitate în programele de substituţie.
Metadón, rovnako ako všetky opiáty, je potenciálne toxickou látkou, ale výsledky výskumov jednoznačne ukazujú, že substitučná liečba znižuje medzi účastníkmi programu riziko úmrtnosti z predávkovania. Niekoľko štúdií preukázalo, že úmrtia, pri ktorých je prítomný metadón, spôsobilo skôr jeho nelegálne, než predpísané užívanie a pri iných štúdiách sa zistilo zvýšené riziko v počiatočných štádiách metadónovej udržiavacej liečby. Tieto zistenia poukazujú na potrebu zabezpečiť dobré štandardy kvality substitučných programov.
Kot vsak drug opiat je tudi metadon potencialno toksična snov, vendar pa so raziskave jasno ugotovile, da nadomestno zdravljenje zmanjšuje tveganje za umrljivost zaradi prevelikih odmerkov drog med udeleženci programa. Številne študije so pokazale, da so smrtni primeri, v katerih je udeležen metadon, najverjetneje posledica nedovoljene, ne pa predpisane uporabe, druge pa so ugotovile, da je tveganje večje v začetnih fazah metadonskega vzdrževalnega zdravljenja. Na podlagi teh ugotovitev je treba zagotoviti dobre standarde kakovosti za programe nadomestnega zdravljenja.
Liksom alla andra opiater kan metadon vara giftigt, men forskningen visar att substitutionsbehandling minskar risken att dö av en överdos. Det finns flera studier som tyder på att de dödsfall där metadon är inblandat oftare hänger samman med olaglig än läkarförskriven användning av ämnet, och i andra studier har det konstaterats att risken är större i de tidiga skedena av underhållsbehandling med metadon. Dessa rön tyder på att man måste se till att substitutionsprogrammen håller hög kvalitet.
  Tendences saistÄ«bā ar...  
gadam, kas, iespējams, ir saistīts ar tādiem faktoriem, kā atteikšanās no injicēšanas opiātu lietotāju vidū vairākās valstīs, un uzlabota ārstēšanās pieejamība, kā arī iespējama opiātu lietotāju skaita samazināšanās vai stabilizēšanās, pašreizējie skaitļi saglabājas augsti, skatoties ilgtermiņa perspektīvā, un ir norādes, ka uzlabojumi varētu neturpināties.
It can be concluded that, despite positive developments from 2000 until 2002, possibly related to factors such as a shift away from injection among opiate users in a number of countries and increased treatment provision, and the possible stabilisation or decline in the number of opiate users, the current figures remain high from a longer-term perspective, and there are indications that the improvement may not continue.
On peut conclure de ces éléments qu'en dépit des évolutions positives enregistrées entre 2000 et 2002, vraisemblablement liées à des facteurs tels que l'abandon de l'injection par les usagers d'opiacés dans plusieurs pays et l'augmentation de l'offre de traitement ainsi que la stabilisation ou la baisse possible du nombre d’usagers d'opiacés, les chiffres actuels restent élevés dans une perspective à plus long terme et que certains signes indiquent que l'amélioration pourrait ne pas se poursuivre.
Zusammenfassend ist festzustellen, dass trotz der positiven Entwicklungen zwischen 2000 und 2002, die möglicherweise auf Faktoren wie den Rückgang der injizierenden Opiatkonsumenten in einigen Ländern und das ausgeweitete Therapieangebot zurückzuführen sind, und ungeachtet der möglichen Stabilisierung oder Abnahme der Zahl der Opiatkonsumenten die aktuellen Zahlen langfristig gesehen hoch bleiben und es Anzeichen dafür gibt, dass sich die Verbesserung unter Umständen nicht fortsetzen wird.
Cabe concluir que, a pesar de las tendencias positivas registradas desde 2000 hasta 2002, posiblemente gracias a factores como el abandono del consumo por vía parenteral entre los consumidores de opiáceos de varios países y una mayor disponibilidad de tratamiento, así como a la posible estabilización o descenso del número de consumidores de opiáceos, las cifras actuales siguen siendo elevadas desde una perspectiva a largo plazo, y existen indicios de que esta mejora podría frenarse.
Si può concludere che, nonostante gli sviluppi favorevoli incorsi tra il 2000 e il 2002, probabilmente correlati al calo di assunzione di droga per via parenterale tra i consumatori di oppiacei in alcuni paesi, all’aumento dei servizi terapeutici disponibili nonché alla possibile stabilizzazione o diminuzione dei consumatori di oppiacei, per un verso le cifre attuali restano elevate in una prospettiva di più lungo termine e per altro verso alcuni segnali indicano che l’andamento positivo potrebbe interrompersi.
Pode concluir-se que, apesar da evolução positiva verificada entre 2000 e 2002, possivelmente relacionada com factores como o decréscimo na prevalência do consumo injectado entre os consumidores de opiáceos, em vários países, e o aumento da oferta de tratamento, bem como a possível estabilização ou diminuição do número de consumidores de opiáceos, os valores actuais mantêm-se elevados numa perspectiva de longo prazo e há indícios de que as melhorias poderão não continuar.
Συμπερασματικά, παρά τις θετικές εξελίξεις από το 2000 έως το 2002 που πιθανώς συνδέονται με παράγοντες όπως η εγκατάλειψη της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών από χρήστες οπιούχων σε ορισμένες χώρες και η αυξημένη παροχή θεραπείας, καθώς και η πιθανή σταθεροποίηση ή μείωση του αριθμού των χρηστών οπιούχων, τα τρέχοντα στοιχεία παραμένουν υψηλά από την άποψη της μακροπρόθεσμης προοπτικής, και υπάρχουν ενδείξεις ότι η βελτίωση ενδέχεται να μην συνεχισθεί.
Ondanks de positieve ontwikkelingen tussen 2000 en 2002 (mogelijk als gevolg van een afname van het injecteren onder opiatengebruikers in een aantal landen en een toename van het behandelaanbod) en de mogelijke stabilisatie of afname in het aantal opiatengebruikers, moet geconstateerd worden dat de huidige percentages vanuit een langetermijnperspectief te hoog blijven. Daarnaast zijn er aanwijzingen dat de verbeteringen niet zullen doorzetten.
Na závěr lze konstatovat, že navzdory pozitivnímu vývoji od roku 2000 až do roku 2002, možná v souvislosti s faktory, jako jsou odklon od injekce u uživatelů opiátů v řadě zemí, zlepšenému poskytování léčby a možné stabilizaci nebo poklesu v počtu uživatelů opiátů, zůstávají současné hodnoty z dlouhodobější perspektivy vysoké a vyskytují se náznaky, že zlepšení nemusí pokračovat.
Det kan konkluderes, at trods en vis positiv udvikling i perioden 2000–2002, muligvis som følge af faktorer som et skifte fra injektion blandt opiatbrugere i en række lande og forbedrede behandlingstilbud og den mulige stabilisering af eller det mulige fald i antallet af opiatbrugere, vil niveauet ud fra de aktuelle tal også forblive højt på længere sigt, og der er tegn på, at forbedringen muligvis ikke fortsætter.
Kokkuvõtteks võib öelda, et hoolimata positiivsetest arengutest aastatel 2000–2002, mis võisid olla seotud selliste teguritega nagu laienev süstimisest loobumine opiaaditarbijate hulgas mitmetes riikides ja ulatuslikum raviteenuste osutamine ning opiaaditarbijate arvu võimalik stabiliseerumine või vähenemine, on praegused näitajad pikemas perspektiivis vaadelduna siiski kõrged ning näha on märke sellest, et olukorra paranemine võib peatuda.
Edellä mainitusta voidaan päätellä, että vaikka kehitys oli vuosina 2000–2002 myönteistä – mahdollisesti siksi, että injektiokäyttö väheni opiaattien käyttäjien keskuudessa useissa maissa ja hoidon tarjonta lisääntyi – ja vaikka opiaattien käyttäjien määrä on saattanut vakiintua tai vähetä, luvut ovat pitkällä aikavälillä tarkasteltuina edelleen korkeita ja myönteisen kehityksen päättymisestä on jo havaittavissa merkkejä.
Azt a következtetést lehet levonni, hogy bár 2000 és 2002 között történtek pozitív fejlemények, valószínűleg olyan tényezőknek köszönhetően, mint például az opiátok injekciós használatának csökkenése számos országban, a kezelés szélesebb körű biztosítása, valamint az opiáthasználók számának lehetséges stabilizálódása vagy csökkenése, a jelenlegi számadatok hosszabb távú nézőpontból továbbra is magasak, és bizonyos jelek arra utalnak, hogy a javulás talán nem fog folytatódni.
Man kan konkludere med at til tross for positive utviklinger fra 2000 til 2002, som muligens skyldes faktorer som f.eks. en overgang fra sprøytebruk blant opiatbrukere i en rekke land, økt behandlingstilbud og mulig stabilisering eller nedgang i antallet opiatbrukere, er dagens tall i et lengre tidsperspektiv fremdeles høye, og mye tyder på at forbedringen ikke kommer til å vedvare.
Można stwierdzić na zakończenie, że pomimo pozytywnej sytuacji w latach 2000-2002, prawdopodobnie powiązanej z czynnikami takimi jak odejście od przyjmowania narkotyków dożylnie w grupie osób uzależnionych od opiatów w pewnej liczbie państw oraz zwiększony dostęp do leczenia, jak również z możliwą stabilizacją lub spadkiem liczby osób uzależnionych od opiatów, obecne dane przyjmują wysokie wartości z perspektywy długoterminowej, a istnieją także oznaki wskazujące, że poprawa sytuacji może nie być trwała.
Se poate trage concluzia că, în ciuda evoluţiilor pozitive din 2000-2002, probabil legate de factori cum ar fi renunţarea la injectare în rândul consumatorilor de opiacee în anumite ţări şi asigurarea tratamentului pe scară mai largă, precum şi posibila stabilizare sau scădere a numărului de consumatori de opiacee, cifrele actuale rămân la un nivel ridicat din perspectiva evoluţiei pe termen lung şi există indicii conform cărora este posibil ca situaţia să nu se mai amelioreze.
Možno uzavrieť, že napriek pozitívnemu vývoju v rokoch 2000 až 2002, súvisiacemu možno s faktormi, ako bol vo viacerých krajinách ústup užívateľov opiátov od injekčného užívania a zlepšenie poskytovania liečby ako aj možná stabilizácia alebo pokles počtu užívateľov opiátov, sú z dlhodobej perspektívy súčasné čísla vysoké a nasvedčujú, že zlepšenie pravdepodobne nepokračuje.
Lahko sklenemo, da kljub pozitivnemu napredku od leta 2000 do 2002, ki je verjetno povezan z dejavniki, kot so prenehanje vbrizgavanja med uživalci opiatov v številnih državah in povečano zagotavljanje zdravljenja ter možna stabilizacija ali upad števila uživalcev opiatov, pa gledano bolj dolgoročno trenutne številke ostajajo visoke in poleg tega ostajajo znaki, da bi se napredek lahko nadaljeval.
Trots att utvecklingen under åren 2000–2002 har varit positiv, vilket kan bero på att injektionsmissbruket minskar bland opiatmissbrukare i ett antal länder och att behandlingen har byggts ut, och att antalet opiatmissbrukare eventuellt har stabiliserats eller minskat så ligger de aktuella siffrorna fortfarande högt i ett mer långsiktigt perspektiv. Det finns dessutom tecken på att förbättringen inte kommer att fortgå.
  7. aile  
gadā no jauna diagnosticētu inficēšanās gadījumu skaits, kas saistīti ar intravenozo narkotiku lietošanu, strauji pieauga Igaunijā un Krievijas Federācijā, sasniedzot attiecīgi 991 un 333 gadījumus uz miljonu iedzīvotājiem.
Human immunodeficiency virus (HIV) has shown massive and recent epidemic spread among IDUs in Russia and the Ukraine, as it has in the EU Member States of the Baltic region. In 2001, the rate of newly diagnosed infections related to intravenous drug use peaked in Estonia and in the Russian Federation, at 991 and 333 cases per million population respectively. However, in the Ukraine, the peak was reached earlier in 1997, at 146 cases per million, as a result of widespread IDU-related transmission, after which rates of new IDU-related HIV diagnoses declined but more recently have increased again.
Le virus d'immunodéficience humaine (VIH) a provoqué récemment une épidémie massive parmi les UDVI en Russie et en Ukraine tout comme dans les pays baltes membres de l'UE. En 2001, le taux d'infections nouvellement diagnostiquées liées à l'usage de drogue par injection a atteint un niveau record en Estonie et dans la Fédération de Russie, avec respectivement 991 et 333 cas par million d'habitants. En Ukraine, le pic a toutefois été atteint en 1997, avec 146 cas par million d'habitant en raison d'une transmission étendue due à l'usage de drogue par injection. Par la suite, les pourcentages de nouveaux cas de VIH diagnostiqués liés à l'usage de drogue par voie intraveineuse ont baissé, avant de remonter plus récemment.
In jüngster Zeit war eine massive epidemische Ausbreitung des Human-Immunschwäche-Virus unter injizierenden Drogenkonsumenten in Russland und der Ukraine sowie in den baltischen EU-Mitgliedstaaten zu beobachten. Im Jahr 2001 erreichte die Rate der neu diagnostizierten Infektionen im Zusammenhang mit dem intravenösen Drogenkonsum in Estland und der Russischen Föderation mit 991 bzw. 333 Fällen je eine Million Einwohner ihren Höhepunkt. In der Ukraine jedoch wurde mit 146 Fällen je eine Million Einwohner der Höchststand bereits 1997 verzeichnet. Dies war eine Folge der weit verbreiteten Übertragung durch injizierende Drogenkonsumenten. Danach gingen die Raten der neu diagnostizierten HIV-Infektionen im Zusammenhang mit injizierenden Drogenkonsumenten zurück, stiegen jedoch in letzter Zeit erneut an.
El virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) se ha propagado en los últimos tiempos de forma masiva y epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral de Rusia y Ucrania, al igual que en los Estados miembros de la UE de la Región Báltica. En 2001, la tasa de nuevos diagnósticos de infecciones relacionadas con el consumo intravenoso de drogas alcanzó su máximo en Estonia y en la Federación Rusa, con cifras de 991 y 333 casos por millón de habitantes, respectivamente. Sin embargo, Ucrania ya había alcanzado su máximo en 1997, con 146 casos por millón de habitantes (debido a una transmisión generalizada relacionada con el consumo de drogas por vía parenteral), después lo cual se registró un descenso de las tasas de nuevos diagnósticos de casos de VIH relacionados con este tipo de consumo, si bien han vuelto a aumentar recientemente.
Negli ultimi anni il virus dell’immunodeficienza umana (HIV) ha fatto registrare una diffusione epidemica massiccia tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale in Russia e in Ucraina, così come nei paesi Baltici. Nel 2001 il tasso più elevato di nuove infezioni diagnosticate nei consumatori di stupefacenti per via parenterale è stato segnalato dall’Estonia e dalla Federazione russa, con rispettivamente 991 e 333 casi per milione di abitanti. Tuttavia, nel 1997 il picco è stato riportato dall’Ucraina, con 146 casi per milione di abitanti, in conseguenza di un’ampia trasmissione dovuta al consumo di sostanze stupefacenti per via parenterale; la percentuale dei nuovi casi di HIV diagnosticati per consumo di stupefacenti per via parenterale è quindi scesa, per di nuovo aumentare di recente.
O vírus da imunodeficiência humana (VIH) tem revelado uma propagação epidémica maciça e recente entre os consumidores de droga injectada (CDI) na Rússia e na Ucrânia, tal como nos Estados-Membros da UE da região do Báltico. Em 2001, a taxa de casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados relacionados com o consumo de droga por via endovenosa atingiu um pico na Estónia e na Federação Russa, com 991 e 333 casos por milhão de habitantes, respectivamente. Na Ucrânia, porém, o pico foi atingido mais cedo, em 1997, com 146 casos por milhão de habitantes, em resultado de uma vasta transmissão relacionada com o consumo de droga injectada, a que se seguiu uma diminuição das taxas de novos casos de VIH relacionados com este consumo, os quais voltaram, no entanto, a aumentar recentemente.
Ο ιός της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) εμφάνισε μαζική και πρόσφατη επιδημική εξάπλωση τους ΧΕΝ στη Ρωσία και την Ουκρανία, όπως και στα κράτη μέλη της ΕΕ στη Βαλτική. Το 2001, ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών λοιμώξεων που συνδέονταν με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών κορυφώθηκε στην Εσθονία και στη Ρωσική Ομοσπονδία, με 991 και 333 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους αντίστοιχα. Ωστόσο, στην Ουκρανία, ο μέγιστος αριθμός περιπτώσεων καταγράφηκε νωρίτερα, το 1997, με 146 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους, ως αποτέλεσμα της ευρείας μετάδοσης που συνδεόταν με τη χρήση ενέσιμων ναρκωτικών· στη συνέχεια, ο αριθμός των νέων διαγνώσεων του ιού HIV που συνδέονταν με ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μειώθηκε, αλλά πρόσφατα σημείωσε εκ νέου αύξηση.
Het Humaan Immunodeficiëntie Virus (HIV) heeft zich onlangs massaal, zelfs epidemisch verspreid onder ID’s in Rusland en Oekraïne en in de lidstaten van de EU in de Baltische regio. In 2001 bereikte het aantal nieuw gediagnosticeerde infecties als gevolg van injecterend drugsgebruik een piek in Estland en de Russische Federatie met 991 respectievelijk 333 gevallen per miljoen inwoners. In Oekraïne heeft die piek zich al eerder voorgedaan, en wel in 1997 met 146 gevallen per miljoen inwoners, als gevolg van een omvangrijke besmetting onder injecterende drugsgebruikers. Na 1997 is het aantal nieuwe HIV-diagnoses onder ID’s weliswaar afgenomen, maar onlangs is het aantal HIV-gevallen weer toegenomen.
Virus lidské imunodeficience (HIV) se v poslední době mohutně a epidemicky rozšířil mezi injekčními uživateli drog v Rusku a na Ukrajině stejně jako v pobaltských členských státech EU. V roce 2001 dosáhla míra nově diagnostikovaných infekcí souvisejících s nitrožilním užíváním drog vrcholu v Estonsku a Ruské federaci (v Estonsku bylo zaznamenáno 991 případů na milion obyvatel a v Ruské federaci 333). Na Ukrajině však bylo maxima dosaženo dříve, v roce 1997, kdy bylo zaznamenáno 146 případů na milion obyvatel v důsledku široce rozšířeného přenosu spojeného s nitrožilní aplikací drog. Poté začal počet nově diagnostikovaných případů HIV v souvislosti s nitrožilní aplikací drog klesat, ale v poslední době se začal opět zvyšovat.
Med hensyn til human immundefekt virus (hiv) har der været en massiv og nylig epidemisk spredning blandt intravenøse stofbrugere i Rusland og Ukraine samt i EU-medlemsstaterne i Østersøregionen. I 2001 toppede antallet af nydiagnosticerede tilfælde af infektion, som var relateret til intravenøs stofbrug, i Estland og Den Russiske Føderation med henholdsvis 991 og 333 tilfælde pr. én million indbyggere. I Ukraine toppede antallet imidlertid tidligere i 1997 med 146 tilfælde pr. én million indbyggere som følge af en udbredt smittespredning blandt intravenøse stofbrugere, hvorefter antallet af nye hiv-diagnoser blandt intravenøse stofbrugere faldt, men i den senere tid igen er steget.
Inimese immuunpuudulikkuse viiruse (HIV) epideemia on viimasel ajal levinud laialdaselt süstivate uimastitarbijate hulgas Venemaal ja Ukrainas, nii nagu ka ELi liikmesriikides Balti regioonis. Uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr veeni süstivate narkomaanide hulgas jõudis Eestis ja Vene Föderatsioonis maksimumini 2001. aastal, olles vastavalt 991 ja 333 juhtumit miljoni elaniku kohta. Ukrainas jõudis antud määr maksimumini varem, 1997. aastal, saavutades taseme 146 juhtumit miljoni kohta, olles põhjustatud laialdasest nakkuse edasikandumisest süstivate narkomaanide hulgas; seejärel uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr süstivate narkomaanide puhul alanes, kuid on viimasel ajal hakanud taas tõusma.
Immuunikatovirus (hiv) on levinnyt viimeaikoina voimakkaana epidemiana injektiokäyttäjien keskuudessa Venäjällä ja Ukrainassa samoin kuin Baltian alueen EU-maissa. Vuonna 2001 huumeiden injektiokäyttöön liittyvien uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi huippuunsa Virossa (991 tapausta miljoonaa asukasta kohti) ja Venäjällä (333 tapausta miljoonaa asukasta kohti). Ukrainassa huippu saavutettiin kuitenkin jo aikaisemmin vuonna 1997, jolloin luku nousi injektiokäyttöön liittyvien tartuntojen epidemian seurauksena 126 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti. Uusien injektiokäyttöön liittyvien hiv-tapausten määrä laski sittemmin, mutta se on viime aikoina kääntynyt jälleen kasvuun.
A humán immundeficiencia vírus (HIV) nemrégiben masszív járványszerű elterjedést mutatott az injekciós kábítószer-használóknál Oroszországban és Ukrajnában, valamint a balti régió EU-tagállamaiban. Észtországban és az Orosz Föderációban az intravénás kábítószer-használattal összefüggésbe hozható, újonnan diagnosztizált fertőzések száma 2001-ben tetőzött, egymillió lakosra jutó 991, illetve 333 esettel. Ukrajnában azonban a csúcsot korábban, 1997-ben érték el, amikor az injekciós kábítószer-használók közötti széles körű fertőzés következtében 146 eset/millió fő arányt jegyeztek fel; ezt követően az injekciós kábítószer-használókkal összefüggő, újonnan diagnosztizált HIV-fertőzés gyakorisága visszaesett, de a közelmúltban ismét emelkedett.
HIV (humant immunsviktvirus) har hatt en massiv epidemisk spredning blant sprøytebrukere i Russland og Ukraina i den senere tid, og det samme er tilfellet i EU-medlemsstatene i den baltiske region. I 2001 nådde antallet nye diagnostiserte tilfeller som følge av intravenøs narkotikabruk en topp i Estland og Den russiske føderasjon med hhv. 991 og 333 tilfeller pr. million innbyggere. Ukraina nådde imidlertid toppen tidligere, i 1997, med 146 tilfeller pr. million, som et resultat av omfattende sprøytebrukrelatert smitte. Antallet nye sprøytebrukrelaterte HIV-diagnoser gikk deretter ned, for så å øke igjen.
Ludzki wirus niedoboru odporności (HIV) rozprzestrzenił się ostatnio na skalę epidemii masowej wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w Rosji i na Ukrainie, to samo dotyczy sytuacji Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego. W roku 2001 wskaźnik nowo zdiagnozowanych zakażeń wśród osób zażywających narkotyki dożylnie osiągnął wartości najwyższe w Estonii i w Federacji Rosyjskiej - odnotowano wtedy odpowiednio 991 i 333 przypadki zakażeń na milion osób populacji. Na Ukrainie wartości szczytowe otrzymano wcześniej, tj. w roku 1997, gdy wskaźnik wynosił 146 przypadków na milion, a to z powodu powszechnej transmisji w grupie osób wstrzykujących narkotyki. Następnie dane o nowych przypadkach zakażenia wirusem HIV w tej grupie zmniejszyły się, by w ostatnich latach ponownie wzrosnąć.
Virusul imunodeficienţei umane (HIV) a prezentat o răspândire epidemică masivă şi recentă în rândul CDI din Rusia şi Ucraina, dar şi în statele membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice În 2001, rata cazurilor noi de infecţie diagnosticate legate de consumul de droguri intravenoase a atins punctul de vârf în Estonia şi în Federaţia Rusă, cu 991 şi, respectiv, 333 de cazuri la un milion de locuitori. În Ucraina, punctul de vârf a fost atins mai devreme, în 1997, cu 146 cazuri la un milion de locuitori, ca urmare a transmisiei pe scară largă prin CDI, după care ratele noilor cazuri diagnosticate de infecţie cu HIV legate de CDI au scăzut, dar recent au început din nou să crească.
Virus človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) se med injicirajočimi uživalci drog v Rusiji in Ukrajini hitro širi z množičnimi epidemijami, kot se je na primer zgodilo v državah članicah EU baltske regije. Leta 2001 je stopnja na novo odkritih okužb, povezanih z intravenoznim uživanjem drog, dosegla vrh v Estoniji in Ruski federaciji z 991 oziroma 333 primeri na milijon prebivalcev. Vendar je bil vrh v Ukrajini dosežen prej v začetku leta 1997, saj je znašal 146 primerov na milijon prebivalcev, zaradi zelo razširjenega prenašanja v zvezi z injicirajočimi uživalci drog, po katerem je delež novo odkritih diagnoz okužbe s HIV upadlo, vendar pa je nedavno ponovno naraslo.
Hiv-viruset har på senare tid haft en kraftig epidemisk spridning bland injektionsmissbrukarna i såväl Ryssland och Ukraina som EU:s medlemsstater i Östersjöregionen. 2001 nådde antalet nydiagnostiserade infektioner med koppling till intravenöst narkotikamissbruk en topp i Estland och Ryssland med 991 respektive 333 fall per en miljon invånare. I Ukraina nådde man redan år 1997 en topp med 146 fall per en miljon invånare, vilket var ett resultat av omfattande smitta med koppling till injektionsmissbruk. Därefter sjönk antalet nya hiv-diagnoser med koppling till injektionsmissbruk, men på senare tid har de ökat igen.
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Kopumā ar narkotikām saistīto nāves gadījumu skaits par 25 gadiem jaunāku cilvēku vidū ir stabili samazinājies kopš 1996. gada, norādot uz iespējamu gados jauno injicējamo narkotiku lietotāju skaita samazināšanos (19. un 20. attēls), kas ir samazināšanās vai stabilitātes tendences rezultāts ES -15 dalībvalstīs, izņemot Franciju, Zviedriju un Norvēģiju.
Overall, drug-related deaths among people younger than 25 years old have been decreasing relatively steadily since 1996, indicating a possible decrease in the number of young injectors (Figures 19 and 20), the result of a decreasing or stable trend in most of the EU-15 Member States, except France, Sweden and Norway. However, in several new Member States, a clear increase in the proportion of victims younger than 25 years was observed between the mid-1990s and 2000–02, suggesting increasing recruitment of young users (155). In addition, the decrease observed at EU-15 level since 2000 has taken place mainly among men (a 21.9 % decrease). Women have exhibited a much smaller decrease (14.5 %), and in 2003, in contrast to men, the decreasing trend among women appears to have been reversed (156).
Dans l'ensemble, les décès liés à la drogue chez les jeunes de moins de 25 ans diminuent de manière relativement constante depuis 1996, ce qui indique une baisse possible du nombre de jeunes UDVI (graphiques 19 et 20) résultant d'une tendance à la baisse ou à la stabilisation dans la plupart des États membres de l'UE-15, à l'exception de la France, de la Suède et de la Norvège. Toutefois, dans plusieurs nouveaux États membres, une hausse manifeste du nombre des victimes de moins de 25 ans a été observée entre le milieu des années 1990 et la période 2000-2002, ce qui indiquerait un recrutement accru de jeunes usagers de drogue (155). Par ailleurs, la baisse observée au niveau de l'UE-15 depuis 2000 concernait essentiellement les hommes (recul de 21,9 %). Le nombre des victimes féminines a nettement moins baissé (14,5 %) et, en 2003, à l'inverse des hommes, la tendance à la baisse chez les femmes semble s'être inversée (156).
Insgesamt ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle unter jungen Menschen im Alter von unter 25 Jahren seit 1996 weitgehend kontinuierlich gesunken. Dies könnte auf einen möglichen Rückgang der Zahl junger injizierender Drogenkonsumenten (Abbildung 19 und 20) infolge der rückläufigen oder stabilen Tendenz hinweisen, die in den meisten EU-15-Mitgliedstaaten mit Ausnahme Frankreichs, Schwedens und Norwegens zu beobachten ist. In mehreren neuen Mitgliedstaaten wurde jedoch seit Mitte der 90er Jahre bis zum Zeitraum 2000 bis 2002 eine eindeutige Erhöhung des Anteils der Opfer im Alter von unter 25 Jahren festgestellt, die auf den zunehmenden Einstieg junger Drogenkonsumenten schließen lässt (155). Darüber hinaus betraf der in EU-15 seit 2000 beobachtete Rückgang in erster Linie Männer (ein Rückgang von 21,9 %). Unter den Frauen war der Rückgang wesentlich schwächer (14,5 %), und 2003 scheint sich im Gegensatz zu der bei Männern beobachteten Entwicklung die sinkende Tendenz bei Frauen umgekehrt zu haben (156).
En general, las muertes relacionadas con las drogas entre jóvenes de menos de 25 años han ido disminuyendo de forma progresiva desde 1996, lo cual indica un posible descenso del número de jóvenes que se inyectan (gráficos 19 y 20), consecuencia de una tendencia decreciente o estable en la mayoría de los Quince, salvo Francia, Suecia y Noruega. Sin embargo, en varios de los nuevos Estados miembros se observa un claro incremento del porcentaje de víctimas menores de 25 años entre mediados de la década de 1990 y el período 2000-2002, lo que hace pensar en un aumento de los nuevos consumidores jóvenes (155). Además, el descenso observado en los Quince desde 2000 ha tenido lugar principalmente entre los hombres (un descenso del 21,9 %). Entre las mujeres, el descenso ha sido mucho menor (14,5 %), y en 2003, al contrario que en los hombres, parece haberse invertido la tendencia a la baja entre las mujeres (156).
In generale i decessi correlati al consumo di stupefacenti tra soggetti di età inferiore ai 25 anni sono diminuiti a un ritmo relativamente costante dal 1996, il che indica un possibile decremento anche del numero dei giovani che si iniettano la droga (Grafici 19 e 20), frutto di una tendenza decrescente o stabile nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 a eccezione di Francia, Svezia e Norvegia. Tuttavia, in alcuni nuovi Stati membri, si è osservato nel periodo metà anni Novanta e 2000-2002 un netto incremento della percentuale di vittime di età inferiore ai 25 anni, cosa che fa pensare a un aumento del numero di giovani consumatori di droga (155). Inoltre, il calo osservato nell’ambito dell’UE a 15 dal 2000 si è ravvisato perlopiù tra gli uomini (diminuzione del 21,9%) mentre è rimasto di molto inferiore quello registrato tra le donne (14,5%); nel 2003, a differenza degli uomini, la tendenza decrescente tra le donne sembra addirittura invertita (156).
Globalmente, as mortes relacionadas com o consumo de droga entre os jovens com menos de 25 anos de idade têm vindo a diminuir com relativa regularidade desde 1996, o que indica uma possível diminuição do número de jovens consumidores de droga injectada (Figuras 19 e 20), resultante de uma tendência decrescente ou estável na maioria dos Estados-Membros da UE-15, excepto em França, na Suécia e na Noruega. No entanto, em vários novos Estados-Membros, observou-se um nítido aumento da percentagem de vítimas com menos de 25 anos de idade, entre meados da década de 1990 e os anos de 2000–2002, o que sugere um recrutamento crescente de jovens consumidores (155). Além disso, o decréscimo observado ao nível da UE-15 desde 2000 teve lugar principalmente entre os homens (uma diminuição de 21,9%). As mulheres revelaram uma diminuição muito mais pequena (14,5%) e, em 2003, ao contrário dos homens, a tendência decrescente entre as mulheres parece ter-se invertido (156).
Συνολικά, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι ατόμων ηλικίας κάτω των 25 ετών εμφανίζουν σχετικά σταθερή μείωση από το 1996, υποδηλώνοντας πιθανή μείωση του αριθμού των νεαρών ΧΕΝ (διαγράμματα 19 και 20), ως αποτέλεσμα της τάσης μείωσης ή σταθεροποίησης στα περισσότερα από τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, με εξαίρεση τη Γαλλία, τη Σουηδία και τη Νορβηγία. Ωστόσο, σε αρκετά νέα κράτη μέλη, παρατηρήθηκε σαφής αύξηση στο ποσοστό των θυμάτων ηλικίας κάτω των 25 ετών από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 έως το 2000–02, γεγονός που δηλώνει αύξηση των νέων νεαρών χρηστών (155). Επιπλέον, η μείωση που παρατηρήθηκε στο επίπεδο της ΕΕ των 15 από το 2000 αφορούσε κυρίως τους άνδρες (μείωση 21,9 %). Η μείωση στις γυναίκες υπήρξε πολύ μικρότερη (14,5 %), και το 2003, σε αντίθεση με ό,τι ισχύει για τους άνδρες, η καθοδική τάση στις γυναίκες φαίνεται να αντιστράφηκε (156).
In het algemeen is de drugsgerelateerde sterfte onder mensen jonger dan 25 jaar sinds 1996 gestaag afgenomen, wat op een mogelijke daling van het aantal jonge drugsspuiters zou kunnen duiden (figuren 19 en 20). Dit is met name het gevolg van een neerwaartse dan wel stabiele trend in de meeste van de vijftien oude lidstaten (met uitzondering van Frankrijk, Zweden en Noorwegen). In een aantal nieuwe lidstaten is er tussen het midden van de jaren negentig en 2000-2002 echter sprake van een duidelijke toename van het percentage slachtoffers onder de 25 jaar, wat zou kunnen betekenen dat het aantal nieuwe, jonge drugsgebruikers in die landen is gestegen (155). Daarnaast heeft de daling die zich in de oude lidstaten sinds 2000 heeft voorgedaan, voornamelijk onder mannen plaatsgevonden (een afname met 21,9%). De daling onder vrouwen is veel kleiner (14,5%) en in tegenstelling tot bij de mannen lijkt het alsof de neerwaartse trend onder vrouwen in 2003 naar een opwaartse trend is omgebogen (156).
Celkově úmrtí související s drogami mezi lidmi mladšími 25 let od roku 1996 poměrně vytrvale klesají, a naznačují tak možný pokles počtu mladých osob užívajících drogy nitrožilně (obr. 19 a 20), což je výsledek klesajícího nebo stabilního trendu ve většině členských států evropské patnáctky, s výjimkou Francie, Švédska a Norska. V několika nových členských státech však byl mezi polovinou 90. let 20. století a léty 2000–2002 pozorován jasný vzestup podílu obětí mladších než 25 let svědčící o zvyšujícím se počtu mladých uživatelů drog (155). Kromě toho pokles pozorovaný na úrovni evropské patnáctky od roku 2000 se týkal hlavně mužů (pokles o 21,9 %). Ženy vykazovaly mnohem menší pokles (14,5 %) a pro rok 2003 se na rozdíl od mužů zdá, že se klesající trend u žen obrátil (156).
Generelt har antallet af narkotikarelaterede dødsfald blandt unge under 25 år været forholdsvis stødt faldende siden 1996, hvilket indikerer et muligt fald i antallet af unge intravenøse stofbrugere (figur 19 og 20), resultatet af en faldende eller stabil tendens i de fleste af EU-15-medlemsstaterne, undtagen Frankrig, Sverige og Norge. I flere nye medlemsstater blev der imidlertid registreret en klar stigning i andelen af ofre under 25 år mellem midten af 1990'erne og 2000–2002, hvilket tyder på en stigende rekruttering af unge brugere (155). Endvidere har det fald, der er registreret blandt EU-15-medlemsstaterne siden 2000, hovedsagelig fundet sted blandt mænd (et fald på 21,9 %). Blandt kvinder har der været tale om et meget mindre fald (14,5 %), og i 2003 synes den faldende tendens blandt kvinder, i modsætning til mænd, at have vendt sig (156).
Üldiselt on uimastitega seotud surmad alla 25aastaste inimeste hulgas alates 1996. aastast suhteliselt stabiilselt vähenenud, mis osutab noorte süstijate arvu võimalikule vähenemisele (joonised 19 ja 20) ja on enamikus EL-15 liikmesriikides, Prantsusmaa, Rootsi ja Norra välja arvatud, valitseva vähenemise või stabiliseerumissuundumuse tulemus. Siiski täheldati mitmes uues liikmesriigis alla 25aastaste ohvrite osakaalu selget kasvu ajavahemikul 1990ndate keskpaigast kuni aastateni 2000–2002, mis osutab noorte narkomaanide arvu suurenemisele (155). Lisaks leidis alates 2000. aastast EL-15 tasandil täheldatud vähenemine aset peamiselt meeste hulgas (21,9% vähenemine). Naiste puhul oli see vähenemine palju väiksem (14,5%) ning erinevalt meestest näis 2003. aastal vähenemissuundumus naiste hulgas vastupidiseks pöörduvat (156).
Alle 25‑vuotiaiden huumekuolemat ovat yleisesti ottaen vähentyneet melko tasaisesti vuodesta 1996 lähtien, mikä saattaa viitata nuorten injektiokäyttäjien määrän vähenemiseen (kaaviot 19 ja 20), ja suuntaus on ollut laskeva tai vakaa useimmissa EU:n 15 vanhasta jäsenvaltiosta, paitsi Ranskassa ja Ruotsissa sekä Norjassa. Monessa uudessa jäsenvaltiossa alle 25‑vuotiaiden uhrien osuus on kuitenkin kasvanut selvästi 1990‑luvun puolivälin ja vuosien 2000–2002 välisenä aikana, mikä viittaa nuorten käyttäjien määrän lisääntymiseen (155). Lisäksi EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa vuodesta 2000 lähtien havaittu lasku koskee pääasiallisesti miehiä (21,9 %:n lasku). Naisten kohdalla lasku on ollut vähäisempää (14,5 %), ja vuonna 2003 laskusuuntaus vaikuttaa naisten kohdalla kääntyneen nousuun toisin kuin miehillä (156).
A 25 évesnél fiatalabbaknál a kábítószerrel összefüggő halálesetek száma 1996 óta viszonylag folyamatosan csökkent, ami a fiatal injekciós kábítószer-használók számának csökkenésére utalhat (19. és 20. ábra), Franciaország, Svédország és Norvégia kivételével az EU-15 legtöbb tagállamában tapasztalható csökkenő vagy stabil tendencia eredményeként. Számos új tagállamban viszont a 25 évesnél fiatalabb áldozatok arányának egyértelmű növekedését figyelték meg az 1990-es évek közepétől 2000–02-ig, ami a fiatal használók toborzásának fokozódására utal(155). Ezenkívül az EU-15 szintjén 2000 óta megfigyelt csökkenés elsősorban a férfiaknál ment végbe (21,9%-os csökkenés). A nők esetében ennél sokkal visszafogottabb csökkenést tapasztaltak (14,5%), 2003-ban pedig, a férfiakkal ellentétben, a nőknél a tendencia feltehetően megfordult(156).
Generelt har antallet narkotikarelaterte dødsfall blant personer under 25 år gått relativt jevnt ned siden 1996, noe som tyder på en mulig nedgang i antallet unge sprøytebrukere (figur 19 og 20), som er et ledd i en nedadgående eller stabil trend i de fleste EU-15-landene, unntatt Frankrike, Sverige og Norge. Imidlertid ble det observert en klar økning i andelen ofre under 25 år i flere av de nye medlemsstatene fra midten av 1990-tallet til 2000-2002, noe som tyder på økt rekruttering av unge brukere (155). I tillegg har en nedgang observert på EU-15-nivå etter 2000 funnet sted hovedsakelig blant menn (21,9 % nedgang). Blant kvinner har nedgangen vært mye mindre (14,5 %), og i motsetning til hva som er tilfellet for menn synes den nedadgående trenden blant kvinner å være reversert i 2003.(156).
Generalnie liczba zgonów związanych z zażywaniem narkotyków wśród osób poniżej 25 roku życia zmniejsza się, stosunkowo równomiernie, od roku 1996, wskazując na ewentualny spadek liczby młodych osób przyjmujących narkotyki dożylnie (Wykresy 19 i 20), wynikający z obniżających się lub stabilnych trendów w większości z 15 starych Państw Członkowskich UE, oprócz Francji, Szwecji i Norwegii. W przypadku niektórych nowych Państw Członkowskich odnotowano jednak wyraźny wzrost odsetka ofiar poniżej 25 roku życia od połowy lat 90-tych do okresu 2000-2002. Sugeruje to rosnącą liczbę nowych młodych narkomanów (155). Dodatkowo spadek zaobserwowany na poziomie 15 starych państw UE od roku 2000 dotyczy głównie mężczyzn (spadek o 21,9%). W przypadku kobiet odnotowano znacznie niższy spadek (14,5%), a w roku 2003, w odróżnieniu od sytuacji wśród mężczyzn, malejący trend wśród kobiet najprawdopodobniej się odwrócił (156).
Pe ansambru, numărul deceselor legate de consumul de droguri în rândul persoanelor sub 25 de ani a scăzut relativ constant din 1996, indicând o posibilă scădere a numărului de tineri consumatori prin injectare (Figurile 19 şi 20), ca rezultat al unei tendinţe în scădere sau stabile în majoritatea statelor membre ale Europei celor 15, cu excepţia Franţei, Suediei şi Norvegiei. Cu toate acestea, în câteva din noile state membre, la mijlocul anilor 1990 şi în 2000–2002 s-a constatat o creştere evidentă a proporţiei victimelor sub 25 de ani, ceea ce sugerează recrutarea unui număr tot mai mare de consumatori tineri (155). În plus, scăderea observată la nivelul Europei celor 15 începând din 2000 s-a înregistrat mai ales în rândul bărbaţilor (o scădere de 21,9 %). Femeile au prezentat o scădere mult mai redusă (14,5 %), iar în 2003, spre deosebire de bărbaţi, se pare că tendinţa de scădere în rândul femeilor s-a inversat (156).
Úmrtia mladých ľudí do 25 rokov veku súvisiace s drogami celkovo klesajú relatívne plynulo od roku 1996, naznačujúc možný pokles počtu mladých injekčných užívateľov (obrázky 19 a 20) v dôsledku klesajúceho alebo stabilizovaného trendu vo väčšine z členských štátov EÚ-15 okrem Francúzska, Švédska a Nórska. V niekoľkých nových členských štátoch však od polovice deväťdesiatych rokov do roku 2000 – 2002 pozorovali zreteľný rast podielu obetí mladších ako 25 ročných, ktorý svedčí o rastúcom získavaní mladých užívateľov (155). Navyše, k poklesu pozorovanému na úrovni EÚ-15 od roku 2000 došlo iba medzi mužmi (pokles o 21,9 %). Pri ženách bol pokles oveľa menší (14,5 %) a zdá sa, že na rozdiel od mužov, sa pri ženách trend v roku 2003 obracia (156).
Na splošno so se z drogo povezani smrtni primeri med osebami, mlajšimi od 25 let, od leta 1996 sorazmerno enakomerno zmanjševali, kar nakazuje na možen upad števila mladih ljudi, ki si drogo vbrizgavajo (prikaza 19 in 20), kar je rezultat padajočega ali stabilnega trenda v večini držav članic EU-15, razen v Franciji, na Švedskem in Norveškem. Vendar je bil v več novih držav članic v obdobju od sredine devetdesetih do let 2000–02 opazen porast deleža žrtev, mlajših od 25 let, kar kaže na večjo vključitev mlajših uživalcev v zdravljenje (155). Poleg tega je do opaznega zmanjšanja na ravni EU-15 od leta 2000 prišlo zlasti med moškimi (padec v višini 21,9 %). Pri ženskah je bil padec veliko manjši (14,5 %), leta 2003 pa se zdi, da je padajoči trend med ženskami v primerjavi z moškimi obrnjen (156).
Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall hos personer som är yngre än 25 minskat relativt stadigt sedan 1996, vilket tyder på en möjlig minskning av antalet unga injektionsmissbrukare (figurerna 19 och 20), som i sin tur beror på en minskande eller stabil trend i de flesta av EU 15-medlemsstaterna, med undantag för Frankrike, Sverige och Norge. I flera av de nya medlemsstaterna skedde det emellertid en markant ökning av andelen offer som är yngre än 25 från mitten av 1990-talet och fram till 2000–2002, vilket tyder på att det skett en nyrekrytering av unga missbrukare(155). Den minskning som har skett på EU 15-nivå sedan år 2000 har dessutom främst skett bland män (en minskning med 21,9 %). Kvinnorna står för en betydligt mindre minskning (14,5 %) och under 2003 har den nedåtgående trenden förefallit att vända, till skillnad från när det gäller männen(156).
  Profilakse skolās  
programma meklē veidus, lai noteiktu, kā starptautisko izpēti par efektīvu narkotiku profilaksi var pielāgot Anglijas skolu sistēmai, un tā ir balstīta uz pierādījumiem, kas liek domāt, ka, apvienojot skolu izglītības programmas par narkotikām ar vecāku iesaistīšanu, mediju kampaņām, vietējām veselības iniciatīvām un sabiedrības aktivitātēm, rezultāts ir daudz labāks nekā izmantojot tikai skolās veiktos pasākumus.
soll festgestellt werden, wie internationale Forschungen im Bereich effizienter Drogenprävention im englischen Schulsystem verwertet werden können. Es basiert auf der Erkenntnis, dass eine Kombination aus schulbasierter Drogenerziehung unter Einbeziehung der Eltern und Medienkampagnen, lokalen Gesundheitsinitiativen und gemeindenahen Partnerschaften wirksamer ist als schulische Maßnahmen alleine. Für dieses Programm wurden 6 Mio. Pfund (8,5 Mio. EUR) für einen Zeitraum von fünf Jahren bereitgestellt (32).
procura determinar o modo de adaptar a investigação internacional sobre uma prevenção eficaz da droga ao sistema escolar inglês e baseia-se em dados que sugerem que é mais eficaz combinar a educação escolar em matéria de droga com o envolvimento dos pais, as campanhas mediáticas, as iniciativas de saúde locais e as parcerias comunitárias do que efectuar intervenções isoladas nas escolas. Foi afectada uma dotação de seis milhões de libras (8,5 milhões de euros) a este programa, para um período de cinco anos (32).
sa snaží zistiť, ako prispôsobiť medzinárodný výskum účinnej drogovej prevencie anglickému školskému systému a založený je na dokazovaní tvrdenia, že kombinovanie školského vzdelávania o drogách so zapojením rodičov, s mediálnymi kampaňami, miestnymi zdravotníckymi podujatiami a partnerstvom spoločenstva je účinnejšie, než osamotené školské zásahy. Za päť rokov bolo na tento program vyčlenených šesť miliónov libier (8,5 mil. eur) (32).
  Ä€rstēšana no opiātu...  
), ārstēšana bez zālēm un ārstējot bez konkrētās narkotikas (pēdējais veids šajā ziņojumā nav apskatīts). Taču atkarības un atteikšanās problēmu risināšana ir tikai viens sekmīgas opiātu atkarības ārstēšanas aspekts.
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany). Jednakże zajęcie się kwestiami uzależnienia i głodu narkotycznego to zaledwie jeden aspekt udanego leczenia problemów z uzależnieniem od opiatów. Pomoc danej osobie w powrocie do społeczeństwa na drodze integracji społecznej, tj. znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej. Wiele badań wskazuje, że osoby z problemami uzależnienia od opiatów często mają wielokrotny kontakt z leczeniem, a cele terapeutyczne, zwłaszcza abstynencja, niekoniecznie mogą zostać osiągnięte przy pierwszym takim kontakcie, jednak mogą być uzyskane dzięki powtarzanym interwencjom terapeutycznym.
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document). Cu toate acestea, abordarea problemelor de dependenţă şi sevraj reprezintă doar un aspect al tratării cu succes a problemelor legate de consumul de opiacee. Sprijinirea indivizilor să se reintegreze în societate prin inserţie socială, adică prin găsirea unui loc de muncă şi a unei locuinţe stabile, şi dezvoltarea competenţelor sociale necesare pentru a evita recidiva pot fi la fel de importante în vederea asigurării unui rezultat pozitiv pe termen lung. Numeroase studii au arătat că persoanele cu probleme legate de consumul de opiacee încep de mai multe ori tratamentul, dar că este posibil ca obiectivele terapiei, în special abstinenţa, să nu fie îndeplinite la prima încercare de tratament a individului, ci se obţin prin intervenţii terapeutice repetate.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
  Narkotikas darba vietā  
Taču nav pieejami precīzi dati par šo pieņemto parādību, un narkotiku testi, kas nav attiecināmi tikai uz faktisko reibuma stāvokli, var radīt sarežģītas juridiskās problēmas attiecībā uz privātās dzīves neaizskaramību saskaņā ar vairākiem nacionālajiem un starptautiskajiem likumdošanas aktiem. Šobrīd tiek turpināts privāts ieguldījums ar mērķi paaugstināt testēšanas komplektu precizitāti un ērtību lietotājam.
Prevention in specific settings, such as in the workplace, is now highlighted in the new EU action plan. The increased emphasis on targeted prevention may be a counterweight to the general trend towards the reduction in the severity of penalties for drug users, perhaps as a result of concern about the prevalence and frequency of drug use in the EU. However, there are no clear figures on the true size of this perceived phenomenon, and drug testing for anything other than actual influence may raise complicated legal issues of privacy under certain national and international laws. Meanwhile, private investment continues with the aim of improving the accuracy and user-friendliness of the testing kits.
La prévention dans des endroits particuliers, comme sur le lieu de travail, est mise en évidence dans le nouveau plan d'action de l'Union européenne. L'accent accru en faveur d'une prévention ciblée peut faire contrepoids à la tendance généralisée à la réduction de la sévérité des sanctions infligées aux usagers de drogue, en raison peut-être de l'inquiétude concernant la prévalence et la fréquence de la consommation de drogue dans l'UE. Toutefois, il n'existe pas de chiffres précis sur l'ampleur véritable de ce phénomène, et le dépistage de drogues pour toute autre raison que la détermination de leur influence réelle pourrait soulever des questions juridiques complexes liées à la vie privée dans le cadre de certaines législations nationales et internationales. Entre-temps, les investissements privés se poursuivent afin d'améliorer la précision et la facilité d'utilisation des kits de dépistage.
Präventionsmaßnahmen für bestimmte Situationen, wie z. B. am Arbeitsplatz, werden nun im neuen EU-Aktionsplan besonders hervorgehoben. Die verstärkte Betonung der gezielten Prävention könnte ein Gegengewicht zu der allgemeinen Tendenz darstellen, mildere Strafen für Drogenkonsumenten einzuführen, und ist unter Umständen auf die Besorgnis angesichts der Prävalenz und Häufigkeit des Drogenkonsums in der EU zurückzuführen. Es liegen jedoch keine eindeutigen Zahlen über das wahre Ausmaß dieses beobachteten Phänomens vor, und Drogentests aus anderen Gründen als tatsächlichem Drogeneinfluss könnten nach Maßgabe mancher einzelstaatlicher und internationaler Rechtsvorschriften komplexe rechtliche Fragen mit Blick auf die Privatsphäre aufwerfen. In der Zwischenzeit wird weiterhin von privater Seite investiert, um die Genauigkeit und Nutzerfreundlichkeit der Test-Kits zu verbessern.
En el nuevo plan de acción de la UE se destaca la prevención en entornos específicos, como por ejemplo el lugar de trabajo. El mayor hincapié en la prevención específica puede ser un contrapeso a la tendencia general de reducción de la gravedad de las penas para los consumidores de droga, quizá debido a la preocupación por la prevalencia y frecuencia del consumo de drogas en la UE. Sin embargo, no hay cifras claras sobre el verdadero alcance de este fenómeno, y los análisis de detección del consumo de drogas que no se limiten a detectar su influencia efectiva pueden dar lugar a complicados problemas jurídicos de privacidad en virtud de determinadas leyes nacionales e internacionales. Mientras tanto, la investigación privada continúa intentando mejorar la precisión de los equipos de análisis y su aceptación por los consumidores.
La prevenzione in taluni ambienti specifici, come il posto di lavoro, è uno degli argomenti menzionati nel nuovo piano d'azione dell’Unione europea. L’accresciuta enfasi sulla prevenzione mirata può controbilanciare la tendenza generale a ridurre la gravità delle pene per i consumatori di droga, forse a fronte dei timori sulla prevalenza e la frequenza del consumo di stupefacenti nell’Unione europea. Tuttavia, non vi sono cifre chiare sulla vera entità di questo fenomeno percepito, e l’esecuzione dei test sulla droga per ragioni diverse dal rilevamento del consumo attuale può sollevare questioni giuridiche complicate in materia di privacy in alcuni ordinamenti giuridici nazionali e internazionali. Nel frattempo continuano gli investimenti privati allo scopo di migliorare l’accuratezza e la facilità di impiego di questi kit d’analisi.
A prevenção em locais específicos, tais como o local de trabalho, é agora destacada no novo plano de acção da UE. A maior ênfase conferida à prevenção específica pode servir de contrapeso à tendência geral para reduzir a severidade das penas aplicáveis aos consumidores de droga, talvez devido à preocupação com a prevalência e a frequência do consumo de droga na União Europeia. Não existem, todavia, dados quantitativos claros sobre a verdadeira dimensão do fenómeno assim percepcionado e a realização de análises de despistagem do consumo de drogas com outros objectivos que não a simples influência de comportamentos pode suscitar problemas jurídicos complicados de privacidade nos termos de algumas legislações nacionais e internacionais. Entretanto, o investimento privado continua a procurar melhorar a precisão e a facilidade de utilização dos
Η πρόληψη σε συγκεκριμένους χώρους, όπως στον χώρο εργασίας, υπογραμμίζεται πλέον στο νέο σχέδιο δράσης της ΕΕ. Η αυξημένη έμφαση στη στοχοθετημένη πρόληψη αποτελεί ίσως αντιστάθμισμα στη γενικότερη τάση για μείωση της αυστηρότητας των ποινών που επιβάλλονται στους χρήστες ναρκωτικών, ενδεχομένως ως αποτέλεσμα του προβληματισμού σχετικά με την επικράτηση και τη συχνότητα της χρήσης ναρκωτικών στην ΕΕ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία σχετικά με τις πραγματικές διαστάσεις του φαινομένου, και οι εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών για λόγους άλλους εκτός από την εργασία υπό την πραγματική επήρεια ναρκωτικών ενδέχεται να εγείρουν πολύπλοκα νομικά ζητήματα προστασίας της ιδιωτικής ζωής βάσει ορισμένων εθνικών και διεθνών κανόνων δικαίου. Στο μεταξύ, συνεχίζονται οι ιδιωτικές επενδύσεις με στόχο τη βελτίωση της ορθότητας και της φιλικότητας προς τον χρήστη των σχετικών εξετάσεων.
In het nieuwe EU-actieplan wordt ook aandacht besteed aan preventie in specifieke settings, zoals de werkplek. De grotere nadruk op een gerichte preventie - wellicht veroorzaakt door de bezorgdheid over de prevalentie en frequentie van het drugsgebruik in de EU - zou een tegenwicht kunnen bieden aan de algemene tendens om de strafmaat voor drugsgebruikers te verlagen. Er zijn echter geen eenduidige cijfers beschikbaar over de ware omvang van dit verschijnsel. Daarnaast zou het testen op drugs om een andere reden dan om te bepalen of iemand feitelijk onder invloed verkeert, onder de nationale of internationale wetgeving tot ingewikkelde juridische of privacykwesties kunnen leiden. Inmiddels worden particuliere initiatieven op dit gebied voortgezet, die de nauwkeurigheid en gebruiksvriendelijkheid van de testkits moeten verbeteren.
V současné době je v novém akčním plánu EU zdůrazňována prevence ve specifických prostředích, např. na pracovišti. Zvýšený důraz kladený na cílenou prevenci může být protiváhou obecného trendu snižování přísnosti trestů pro uživatele drog – možná v důsledku obav z prevalence a frekvence užívání drog v EU. Nejsou však k dispozici jasné číselné údaje o skutečném rozsahu tohoto sledovaného fenoménu a testování na jakékoli jiné drogy než ty, pod jejichž vlivem se daná osoba momentálně nachází, může podle některých národních a mezinárodních právních předpisů vést ke složitým právním otázkám ochrany soukromí. Mezitím pokračují soukromé investice s cílem zkvalitnit přesnost a snadnost použití testovacích souprav.
Forebyggelse i specifikke situationer, f.eks. på arbejdspladsen, er nu rykket i forgrunden i den nye EU-handlingsplan. Den øgede fokus på målrettet forebyggelse udgør i givet fald en modvægt til den generelle tendens til at nedsætte straffene for stofbrugere, måske som følge af bekymring over udbredelsen og hyppigheden af stofbrug i EU. Der foreligger imidlertid ingen klare tal for det opfattede problems egentlige omfang, og narkotikatestning til påvisning af alt andet end faktisk påvirkning kan rejse komplekse retlige problemer med hensyn til privatlivets fred i henhold til visse nationale og internationale love. I mellemtiden foretages der fortsat private investeringer med henblik på at forbedre testudstyrets præcision og brugervenlighed.
ELi uues tegevuskavas on erilise tähelepanu all ennetustöö konkreetsetes tingimustes, nt töökohal. Võib-olla tulenevalt murest uimastite tarbimise leviku ja sageduse üle ELis võib suurenenud tähelepanu pööramine suunatud ennetusele olla vastukaaluks üldisele suundumusele leevendada uimastitarvitajatele määratavaid karistusi. Täpseid arve selle nähtuse tegeliku ulatuse kohta siiski ei ole ning uimastitestimine muul otstarbel kui tegeliku mõju mõõtmiseks võib teatud riiklike või rahvusvaheliste seaduste alusel viia keeruliste privaatsust puudutavate õiguslike küsimusteni. Vahepeal jätkuvad erainvesteeringud, eesmärgiga tõsta testimisvahendite täpsust ja kasutajasõbralikkust.
Uudessa EU:n toimintasuunnitelmassa korostetaan ehkäisevää huumetyötä tietyissä ympäristöissä, kuten työpaikalla. Kohdennetun ehkäisevän huumetyön korostaminen saattaa olla vastapaino yleiselle suuntaukselle, jossa huumeidenkäyttäjille määrättäviä seuraamuksia on lievennetty, koska huumeidenkäytön levinneisyys ja yleisyys ovat EU:ssa suuri huolenaihe. Ilmiön todellisesta laajuudesta ei kuitenkaan ole selkeitä lukuja, ja huumausainetestit muille kuin vaikutuksen alaisille henkilöille voivat herättää yksityisyyteen liittyviä monimutkaisia oikeudellisia kysymyksiä kansallisessa ja kansainvälisessä lainsäädännössä. Samalla pyritään kuitenkin parantamaan testausvälineiden tarkkuutta ja helppokäyttöisyyttä.
A megelőzés sajátos környezetekben, így például a munkahelyeken kiemelt hangsúlyt kap az EU új cselekvési tervében. A célzott megelőzésre helyezett kiemelt hangsúly ellensúly lehet a kábítószer-használókra kirótt büntetések súlyosságának csökkenése felé mutató általános tendenciával szemben, ami talán a kábítószer-használat EU-n belüli előfordulása és gyakorisága miatti aggodalom eredménye. Ennek a tapasztalt jelenségnek a valódi méretéről azonban nincsenek egyértelmű adataink, és a tényleges befolyásoltságon kívül bármilyen más okból elvégzett drogteszt bizonyos nemzeti és nemzetközi jogszabályok értelmében bonyolult személyes adatvédelmi jogi kérdéseket vetne fel. Eközben tovább folyik a tesztkészletek pontosságát és felhasználóbarát tulajdonságait javítani szándékozó magánberuházás.
EUs nye handlingsplan vektlegger nå forebyggende arbeid i utvalgte miljøer, som arbeidslivet. Det økte fokuset på målrettet forebygging kan virke som en motvekt mot den generelle trenden med mildere straffer for narkotikabruk, kanskje fordi bekymringen over at narkotikabruken i EU øker både i utbredelse og hyppighet. Det finnes imidlertid ingen entydige tall over omfanget av dette fenomenet, og bruk av rusmiddeltesting for noe annet formål enn påvisning av faktisk påvirkning, kan reise kompliserte nasjonale og internasjonale juridiske problemstillinger vedrørende personvern. I mellomtiden fortsetter private investorer å arbeide for å gjøre prøvetakingsutstyret mer nøyaktig og brukervennlig.
Nowy plan działania UE uwydatnia rolę zapobiegania w konkretnych miejscach, takich jak miejsce pracy. Zwiększona uwaga poświęcona zapobieganiu celowemu może być przeciwwagą dla ogólnego trendu ograniczania surowości kar dla uzależnionych od narkotyków, prawdopodobnie jako wynik niepokoju dotyczącego rozpowszechnienia i częstotliwości zażywania narkotyków w UE. Nie istnieją jednak dokładne dane o prawdziwym rozmiarze zauważonego zjawiska, a testy narkotykowe badające problemy inne niż pozostawanie pod wpływem danej substancji mogą, zgodnie z niektórymi przepisami krajowymi i międzynarodowymi, powodować powstanie skomplikowanych zagadnień prawnych dotyczących prywatności. Prywatni producenci nadal jednak zaangażowani są w pracę nad ulepszaniem dokładności i łatwości użycia zestawów testowych.
Prevenirea în contexte specifice, de exemplu la locul de muncă, este acum subliniată în cadrul noului plan de acţiune al Uniunii Europene. Este posibil ca accentul din ce în ce mai puternic pus pe prevenirea selectivă să contrabalanseze tendinţa generală de reducere a gravităţii pedepselor pentru consumatorii de droguri, probabil ca rezultat al preocupării legate de prevalenţa şi frecvenţa consumului de droguri din Uniunea Europeană. Totuşi, nu există cifre exacte privind amploarea reală a acestui fenomen, iar testele antidrog în orice alte scopuri decât pentru stabilirea influenţei efective a acestora pot genera probleme juridice complexe privind viaţa privată în contextul anumitor legi naţionale şi internaţionale. Între timp, se fac în continuare investiţii private în vederea îmbunătăţirii şi a accesibilităţii pentru utilizator a truselor de test.
V novom akčnom pláne EÚ sa zdôrazňuje prevencia v určitých prostrediach, napr. aj na pracovisku. Zvýšený dôraz na cielenú prevenciu môže vyvažovať všeobecný trend zmierňovania trestov pre užívateľov drog, možno v dôsledku obáv so zreteľom na prevalenciu a frekvenciu užívania drog v EÚ. Nejestvujú však žiadne spoľahlivé údaje o skutočnej veľkosti tohto vnímaného javu a drogové testy čohokoľvek iného než skutočného vplyvu môžu vyvolať v niektorých vnútroštátnych a medzinárodných právnych systémoch zložité právne otázky okolo súkromia. Medzičasom pokračujú súkromné investície, ktorých cieľom je zlepšiť presnosť a používateľské pohodlie testovacích súprav.
V novem akcijskem načrtu EU je izpostavljeno preprečevanje v posebnih okoljih, kot je delovno mesto. Večji poudarek na ciljnem preprečevanju je lahko protiutež splošnemu trendu za zmanjšanje strogosti kazni za uživalce drog, morda kot posledica zaskrbljenosti zaradi razširjenosti in pogostosti uživanja drog v EU. Vendar ni jasnih podatkov o dejanskem obsegu tega ugotovljenega pojava, testiranje na droge za vse drugo razen za dejanski vpliv pa lahko po nekaterih nacionalnih in mednarodnih zakonih sproži zapletena pravna vprašanja o zasebnosti. Medtem se z zasebnimi naložbami še naprej prizadeva izboljšati natančnost opreme za testiranje in jo narediti uporabniku prijaznejšo.
Preventiva insatser i särskilda miljöer, till exempel arbetsplatser, tas numera upp i EU:s nya handlingsplan. Den ökade tonvikten på riktad prevention kan vara en motvikt till den allmänna utvecklingen mot sänkta straff för narkotikamissbrukare och är kanske en följd av oron över narkotikabrukets utbredning och frekvens i EU. Det finns emellertid inga säkra siffror som visar hur stort detta fenomen egentligen är, och drogtester som gäller något annat än faktisk påverkan kan enligt vissa nationella och internationella lagar leda till komplicerade rättsliga frågeställningar rörande integritetsskydd. Samtidigt fortsätter privata investeringar som syftar till att göra testerna mer exakta och användarvänliga.
  Narkotikas darba vietā  
Taču nav pieejami precīzi dati par šo pieņemto parādību, un narkotiku testi, kas nav attiecināmi tikai uz faktisko reibuma stāvokli, var radīt sarežģītas juridiskās problēmas attiecībā uz privātās dzīves neaizskaramību saskaņā ar vairākiem nacionālajiem un starptautiskajiem likumdošanas aktiem. Šobrīd tiek turpināts privāts ieguldījums ar mērķi paaugstināt testēšanas komplektu precizitāti un ērtību lietotājam.
Prevention in specific settings, such as in the workplace, is now highlighted in the new EU action plan. The increased emphasis on targeted prevention may be a counterweight to the general trend towards the reduction in the severity of penalties for drug users, perhaps as a result of concern about the prevalence and frequency of drug use in the EU. However, there are no clear figures on the true size of this perceived phenomenon, and drug testing for anything other than actual influence may raise complicated legal issues of privacy under certain national and international laws. Meanwhile, private investment continues with the aim of improving the accuracy and user-friendliness of the testing kits.
La prévention dans des endroits particuliers, comme sur le lieu de travail, est mise en évidence dans le nouveau plan d'action de l'Union européenne. L'accent accru en faveur d'une prévention ciblée peut faire contrepoids à la tendance généralisée à la réduction de la sévérité des sanctions infligées aux usagers de drogue, en raison peut-être de l'inquiétude concernant la prévalence et la fréquence de la consommation de drogue dans l'UE. Toutefois, il n'existe pas de chiffres précis sur l'ampleur véritable de ce phénomène, et le dépistage de drogues pour toute autre raison que la détermination de leur influence réelle pourrait soulever des questions juridiques complexes liées à la vie privée dans le cadre de certaines législations nationales et internationales. Entre-temps, les investissements privés se poursuivent afin d'améliorer la précision et la facilité d'utilisation des kits de dépistage.
Präventionsmaßnahmen für bestimmte Situationen, wie z. B. am Arbeitsplatz, werden nun im neuen EU-Aktionsplan besonders hervorgehoben. Die verstärkte Betonung der gezielten Prävention könnte ein Gegengewicht zu der allgemeinen Tendenz darstellen, mildere Strafen für Drogenkonsumenten einzuführen, und ist unter Umständen auf die Besorgnis angesichts der Prävalenz und Häufigkeit des Drogenkonsums in der EU zurückzuführen. Es liegen jedoch keine eindeutigen Zahlen über das wahre Ausmaß dieses beobachteten Phänomens vor, und Drogentests aus anderen Gründen als tatsächlichem Drogeneinfluss könnten nach Maßgabe mancher einzelstaatlicher und internationaler Rechtsvorschriften komplexe rechtliche Fragen mit Blick auf die Privatsphäre aufwerfen. In der Zwischenzeit wird weiterhin von privater Seite investiert, um die Genauigkeit und Nutzerfreundlichkeit der Test-Kits zu verbessern.
En el nuevo plan de acción de la UE se destaca la prevención en entornos específicos, como por ejemplo el lugar de trabajo. El mayor hincapié en la prevención específica puede ser un contrapeso a la tendencia general de reducción de la gravedad de las penas para los consumidores de droga, quizá debido a la preocupación por la prevalencia y frecuencia del consumo de drogas en la UE. Sin embargo, no hay cifras claras sobre el verdadero alcance de este fenómeno, y los análisis de detección del consumo de drogas que no se limiten a detectar su influencia efectiva pueden dar lugar a complicados problemas jurídicos de privacidad en virtud de determinadas leyes nacionales e internacionales. Mientras tanto, la investigación privada continúa intentando mejorar la precisión de los equipos de análisis y su aceptación por los consumidores.
La prevenzione in taluni ambienti specifici, come il posto di lavoro, è uno degli argomenti menzionati nel nuovo piano d'azione dell’Unione europea. L’accresciuta enfasi sulla prevenzione mirata può controbilanciare la tendenza generale a ridurre la gravità delle pene per i consumatori di droga, forse a fronte dei timori sulla prevalenza e la frequenza del consumo di stupefacenti nell’Unione europea. Tuttavia, non vi sono cifre chiare sulla vera entità di questo fenomeno percepito, e l’esecuzione dei test sulla droga per ragioni diverse dal rilevamento del consumo attuale può sollevare questioni giuridiche complicate in materia di privacy in alcuni ordinamenti giuridici nazionali e internazionali. Nel frattempo continuano gli investimenti privati allo scopo di migliorare l’accuratezza e la facilità di impiego di questi kit d’analisi.
A prevenção em locais específicos, tais como o local de trabalho, é agora destacada no novo plano de acção da UE. A maior ênfase conferida à prevenção específica pode servir de contrapeso à tendência geral para reduzir a severidade das penas aplicáveis aos consumidores de droga, talvez devido à preocupação com a prevalência e a frequência do consumo de droga na União Europeia. Não existem, todavia, dados quantitativos claros sobre a verdadeira dimensão do fenómeno assim percepcionado e a realização de análises de despistagem do consumo de drogas com outros objectivos que não a simples influência de comportamentos pode suscitar problemas jurídicos complicados de privacidade nos termos de algumas legislações nacionais e internacionais. Entretanto, o investimento privado continua a procurar melhorar a precisão e a facilidade de utilização dos
Η πρόληψη σε συγκεκριμένους χώρους, όπως στον χώρο εργασίας, υπογραμμίζεται πλέον στο νέο σχέδιο δράσης της ΕΕ. Η αυξημένη έμφαση στη στοχοθετημένη πρόληψη αποτελεί ίσως αντιστάθμισμα στη γενικότερη τάση για μείωση της αυστηρότητας των ποινών που επιβάλλονται στους χρήστες ναρκωτικών, ενδεχομένως ως αποτέλεσμα του προβληματισμού σχετικά με την επικράτηση και τη συχνότητα της χρήσης ναρκωτικών στην ΕΕ. Ωστόσο, δεν υπάρχουν σαφή στοιχεία σχετικά με τις πραγματικές διαστάσεις του φαινομένου, και οι εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών για λόγους άλλους εκτός από την εργασία υπό την πραγματική επήρεια ναρκωτικών ενδέχεται να εγείρουν πολύπλοκα νομικά ζητήματα προστασίας της ιδιωτικής ζωής βάσει ορισμένων εθνικών και διεθνών κανόνων δικαίου. Στο μεταξύ, συνεχίζονται οι ιδιωτικές επενδύσεις με στόχο τη βελτίωση της ορθότητας και της φιλικότητας προς τον χρήστη των σχετικών εξετάσεων.
In het nieuwe EU-actieplan wordt ook aandacht besteed aan preventie in specifieke settings, zoals de werkplek. De grotere nadruk op een gerichte preventie - wellicht veroorzaakt door de bezorgdheid over de prevalentie en frequentie van het drugsgebruik in de EU - zou een tegenwicht kunnen bieden aan de algemene tendens om de strafmaat voor drugsgebruikers te verlagen. Er zijn echter geen eenduidige cijfers beschikbaar over de ware omvang van dit verschijnsel. Daarnaast zou het testen op drugs om een andere reden dan om te bepalen of iemand feitelijk onder invloed verkeert, onder de nationale of internationale wetgeving tot ingewikkelde juridische of privacykwesties kunnen leiden. Inmiddels worden particuliere initiatieven op dit gebied voortgezet, die de nauwkeurigheid en gebruiksvriendelijkheid van de testkits moeten verbeteren.
V současné době je v novém akčním plánu EU zdůrazňována prevence ve specifických prostředích, např. na pracovišti. Zvýšený důraz kladený na cílenou prevenci může být protiváhou obecného trendu snižování přísnosti trestů pro uživatele drog – možná v důsledku obav z prevalence a frekvence užívání drog v EU. Nejsou však k dispozici jasné číselné údaje o skutečném rozsahu tohoto sledovaného fenoménu a testování na jakékoli jiné drogy než ty, pod jejichž vlivem se daná osoba momentálně nachází, může podle některých národních a mezinárodních právních předpisů vést ke složitým právním otázkám ochrany soukromí. Mezitím pokračují soukromé investice s cílem zkvalitnit přesnost a snadnost použití testovacích souprav.
Forebyggelse i specifikke situationer, f.eks. på arbejdspladsen, er nu rykket i forgrunden i den nye EU-handlingsplan. Den øgede fokus på målrettet forebyggelse udgør i givet fald en modvægt til den generelle tendens til at nedsætte straffene for stofbrugere, måske som følge af bekymring over udbredelsen og hyppigheden af stofbrug i EU. Der foreligger imidlertid ingen klare tal for det opfattede problems egentlige omfang, og narkotikatestning til påvisning af alt andet end faktisk påvirkning kan rejse komplekse retlige problemer med hensyn til privatlivets fred i henhold til visse nationale og internationale love. I mellemtiden foretages der fortsat private investeringer med henblik på at forbedre testudstyrets præcision og brugervenlighed.
ELi uues tegevuskavas on erilise tähelepanu all ennetustöö konkreetsetes tingimustes, nt töökohal. Võib-olla tulenevalt murest uimastite tarbimise leviku ja sageduse üle ELis võib suurenenud tähelepanu pööramine suunatud ennetusele olla vastukaaluks üldisele suundumusele leevendada uimastitarvitajatele määratavaid karistusi. Täpseid arve selle nähtuse tegeliku ulatuse kohta siiski ei ole ning uimastitestimine muul otstarbel kui tegeliku mõju mõõtmiseks võib teatud riiklike või rahvusvaheliste seaduste alusel viia keeruliste privaatsust puudutavate õiguslike küsimusteni. Vahepeal jätkuvad erainvesteeringud, eesmärgiga tõsta testimisvahendite täpsust ja kasutajasõbralikkust.
Uudessa EU:n toimintasuunnitelmassa korostetaan ehkäisevää huumetyötä tietyissä ympäristöissä, kuten työpaikalla. Kohdennetun ehkäisevän huumetyön korostaminen saattaa olla vastapaino yleiselle suuntaukselle, jossa huumeidenkäyttäjille määrättäviä seuraamuksia on lievennetty, koska huumeidenkäytön levinneisyys ja yleisyys ovat EU:ssa suuri huolenaihe. Ilmiön todellisesta laajuudesta ei kuitenkaan ole selkeitä lukuja, ja huumausainetestit muille kuin vaikutuksen alaisille henkilöille voivat herättää yksityisyyteen liittyviä monimutkaisia oikeudellisia kysymyksiä kansallisessa ja kansainvälisessä lainsäädännössä. Samalla pyritään kuitenkin parantamaan testausvälineiden tarkkuutta ja helppokäyttöisyyttä.
A megelőzés sajátos környezetekben, így például a munkahelyeken kiemelt hangsúlyt kap az EU új cselekvési tervében. A célzott megelőzésre helyezett kiemelt hangsúly ellensúly lehet a kábítószer-használókra kirótt büntetések súlyosságának csökkenése felé mutató általános tendenciával szemben, ami talán a kábítószer-használat EU-n belüli előfordulása és gyakorisága miatti aggodalom eredménye. Ennek a tapasztalt jelenségnek a valódi méretéről azonban nincsenek egyértelmű adataink, és a tényleges befolyásoltságon kívül bármilyen más okból elvégzett drogteszt bizonyos nemzeti és nemzetközi jogszabályok értelmében bonyolult személyes adatvédelmi jogi kérdéseket vetne fel. Eközben tovább folyik a tesztkészletek pontosságát és felhasználóbarát tulajdonságait javítani szándékozó magánberuházás.
EUs nye handlingsplan vektlegger nå forebyggende arbeid i utvalgte miljøer, som arbeidslivet. Det økte fokuset på målrettet forebygging kan virke som en motvekt mot den generelle trenden med mildere straffer for narkotikabruk, kanskje fordi bekymringen over at narkotikabruken i EU øker både i utbredelse og hyppighet. Det finnes imidlertid ingen entydige tall over omfanget av dette fenomenet, og bruk av rusmiddeltesting for noe annet formål enn påvisning av faktisk påvirkning, kan reise kompliserte nasjonale og internasjonale juridiske problemstillinger vedrørende personvern. I mellomtiden fortsetter private investorer å arbeide for å gjøre prøvetakingsutstyret mer nøyaktig og brukervennlig.
Nowy plan działania UE uwydatnia rolę zapobiegania w konkretnych miejscach, takich jak miejsce pracy. Zwiększona uwaga poświęcona zapobieganiu celowemu może być przeciwwagą dla ogólnego trendu ograniczania surowości kar dla uzależnionych od narkotyków, prawdopodobnie jako wynik niepokoju dotyczącego rozpowszechnienia i częstotliwości zażywania narkotyków w UE. Nie istnieją jednak dokładne dane o prawdziwym rozmiarze zauważonego zjawiska, a testy narkotykowe badające problemy inne niż pozostawanie pod wpływem danej substancji mogą, zgodnie z niektórymi przepisami krajowymi i międzynarodowymi, powodować powstanie skomplikowanych zagadnień prawnych dotyczących prywatności. Prywatni producenci nadal jednak zaangażowani są w pracę nad ulepszaniem dokładności i łatwości użycia zestawów testowych.
Prevenirea în contexte specifice, de exemplu la locul de muncă, este acum subliniată în cadrul noului plan de acţiune al Uniunii Europene. Este posibil ca accentul din ce în ce mai puternic pus pe prevenirea selectivă să contrabalanseze tendinţa generală de reducere a gravităţii pedepselor pentru consumatorii de droguri, probabil ca rezultat al preocupării legate de prevalenţa şi frecvenţa consumului de droguri din Uniunea Europeană. Totuşi, nu există cifre exacte privind amploarea reală a acestui fenomen, iar testele antidrog în orice alte scopuri decât pentru stabilirea influenţei efective a acestora pot genera probleme juridice complexe privind viaţa privată în contextul anumitor legi naţionale şi internaţionale. Între timp, se fac în continuare investiţii private în vederea îmbunătăţirii şi a accesibilităţii pentru utilizator a truselor de test.
V novom akčnom pláne EÚ sa zdôrazňuje prevencia v určitých prostrediach, napr. aj na pracovisku. Zvýšený dôraz na cielenú prevenciu môže vyvažovať všeobecný trend zmierňovania trestov pre užívateľov drog, možno v dôsledku obáv so zreteľom na prevalenciu a frekvenciu užívania drog v EÚ. Nejestvujú však žiadne spoľahlivé údaje o skutočnej veľkosti tohto vnímaného javu a drogové testy čohokoľvek iného než skutočného vplyvu môžu vyvolať v niektorých vnútroštátnych a medzinárodných právnych systémoch zložité právne otázky okolo súkromia. Medzičasom pokračujú súkromné investície, ktorých cieľom je zlepšiť presnosť a používateľské pohodlie testovacích súprav.
V novem akcijskem načrtu EU je izpostavljeno preprečevanje v posebnih okoljih, kot je delovno mesto. Večji poudarek na ciljnem preprečevanju je lahko protiutež splošnemu trendu za zmanjšanje strogosti kazni za uživalce drog, morda kot posledica zaskrbljenosti zaradi razširjenosti in pogostosti uživanja drog v EU. Vendar ni jasnih podatkov o dejanskem obsegu tega ugotovljenega pojava, testiranje na droge za vse drugo razen za dejanski vpliv pa lahko po nekaterih nacionalnih in mednarodnih zakonih sproži zapletena pravna vprašanja o zasebnosti. Medtem se z zasebnimi naložbami še naprej prizadeva izboljšati natančnost opreme za testiranje in jo narediti uporabniku prijaznejšo.
Preventiva insatser i särskilda miljöer, till exempel arbetsplatser, tas numera upp i EU:s nya handlingsplan. Den ökade tonvikten på riktad prevention kan vara en motvikt till den allmänna utvecklingen mot sänkta straff för narkotikamissbrukare och är kanske en följd av oron över narkotikabrukets utbredning och frekvens i EU. Det finns emellertid inga säkra siffror som visar hur stort detta fenomen egentligen är, och drogtester som gäller något annat än faktisk påverkan kan enligt vissa nationella och internationella lagar leda till komplicerade rättsliga frågeställningar rörande integritetsskydd. Samtidigt fortsätter privata investeringar som syftar till att göra testerna mer exakta och användarvänliga.
  Tendences saistÄ«bā ar...  
Laika posmā no 1990. līdz 2000. gadam, neskatoties uz samazinājumu atsevišķās valstīs, vispārējā pieauguma tendence Eiropā turpinājās, kaut arī zemākā līmenī. 2000. gadā tika ziņots par 8 930 nāves gadījumiem, salīdzinājumā ar 6 426 gadījumiem 1990.
With these limits in mind, some general trends can be identified for the EU, in particular for the EU-15 Member States, where longer and more systematic series of data are available. Overall, a marked increase in drug-related deaths was observed during the 1980s and early 1990s. During the period 1990–2000, and despite decreases in some countries, the overall increasing trend continued in Europe, although at a lower rate. In 2000, 8 930 deaths were reported, compared with 6 426 in 1990 (a 40 % increase) (152). In most of the longer-standing Member States, an ageing trend can be observed among overdose victims, suggesting an ‘ageing cohort effect’, which could be related to a decline in the recruitment of young addicts (Figure 19).
Compte tenu de ces limites, on peut néanmoins dégager certaines tendances générales au sein de l'UE, et notamment de l'UE-15, pour laquelle des séries de données plus longues et plus systématiques sont disponibles. Dans l'ensemble, une progression importante des décès liés à la drogue a été observée durant les années 1980 et au début des années 1990. Entre 1990 et 2000, en dépit des baisses enregistrées dans quelques pays, la tendance générale à la hausse s'est poursuivie en Europe, bien qu'à un rythme moins élevé. En 2000, 8 930 décès ont été déclarés, contre 6 426 en 1990, soit une augmentation de 40 % (152). Dans la plupart des anciens États membres, on peut observer une tendance au vieillissement des victimes de surdose, ce qui suggère un «effet de vieillissement de la cohorte», qui pourrait être lié à une diminution du recrutement de jeunes usagers de drogue (graphique 19).
Unter Berücksichtigung dieser Einschränkungen können einige allgemeine Tendenzen für die EU ermittelt werden, vor allem für die EU-15-Mitgliedstaaten, für die längere und systematischere Datenreihen verfügbar sind. Insgesamt wurde in den 80er und frühen 90er Jahren ein deutlicher Anstieg der drogenbedingten Todesfälle beobachtet. Trotz einer rückläufigen Tendenz in einigen Ländern setzte sich die allgemein steigende Tendenz, wenn auch langsamer, von 1990 bis 2000 in Europa fort. Im Jahr 2000 wurden 8 930 drogenbedingte Todesfälle gemeldet, gegenüber 6 426 im Jahr 1990 (eine Zunahme um 40 %) (152). In den meisten alten EU-Ländern ist die Tendenz zu beobachten, dass die Opfer einer Überdosis älter werden, was auf einen „Alterungseffekt der Kohorten“ hinweist. Dieser könnte darauf zurückzuführen sein, dass weniger junge Menschen in die Abhängigkeit geraten (Abbildung 19).
Teniendo en cuenta estos límites, pueden identificarse algunas tendencias generales en la UE, en particular en los Quince, que disponen de series de datos más sistemáticas y más prolongadas. En general, durante la década de 1980 y principios de la siguiente se observó un notable aumento del número de muertes relacionadas con la droga. Durante el período 1990–2000, y a pesar de los descensos en algunos países, se mantuvo la tendencia general, aunque a un ritmo inferior. En 2000, se notificaron 8.930 muertes, en comparación con las 6.426 en 1990 (lo que representa un aumento del 40 %) (152). En la mayoría de los Estados miembros más antiguos puede observarse una tendencia al envejecimiento entre las víctimas de sobredosis, lo que indica un «efecto de cohorte asociado a la edad», que podría relacionarse con un descenso de los nuevos jóvenes adictos (gráfico 19).
Tenendo conto quindi di tali limiti è comunque possibile individuare un andamento generale per l’Unione europea, in particolare per gli Stati membri dell’UE a 15, per i quali si dispone di una raccolta più corposa e sistematica di dati. Nel corso degli anni Ottanta e dei primi anni Novanta è stato osservato un marcato incremento complessivo dei decessi correlati al consumo di stupefacenti. Nel periodo 1990-2000, nonostante il decremento registrato in alcuni paesi, è proseguita in Europa la tendenza complessiva al rialzo, anche se a un ritmo meno accentuato. Nel 2000 sono stati registrati 8 930 decessi rispetto ai 6 426 del 1990 (un incremento del 40%) (152). Nella maggior parte degli Stati dell’UE a 15 si osserva che l’età media delle vittime da overdose è in aumento, il che suggerisce un “effetto coorte di invecchiamento" che potrebbe essere dovuto al calo del numero di nuovi consumatori tra i giovani (Grafico 19).
Λαμβάνοντας υπόψη τους περιορισμούς αυτούς, είναι δυνατόν να εντοπισθούν ορισμένες γενικές τάσεις για την ΕΕ, ιδίως για τα κράτη μέλη της ΕΕ των 15, όπου είναι διαθέσιμες μεγαλύτερες και συστηματικότερες σειρές στοιχείων. Γενικά, έντονη αύξηση των θανάτων που συνδέονται με τα ναρκωτικά παρατηρήθηκε κατά τη δεκαετία του 1980 και στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Στο διάστημα 1990–2000, και παρά τις μειώσεις σε ορισμένες χώρες, η γενική αυξητική τάση συνεχίσθηκε στην Ευρώπη, μολονότι σε χαμηλότερους ρυθμούς. Το 2000, αναφέρθηκαν 8 930 θάνατοι, σε σύγκριση με 6 426 το 1990 (αύξηση 40 %) (152). Στα περισσότερα από τα «παλαιά» κράτη μέλη, παρατηρείται μια τάση γήρανσης στα θύματα υπερβολικής δόσης ναρκωτικών, γεγονός που υποδηλώνει «γήρανση της κοορτής», η οποία ενδέχεται να συνδέεται με τη μείωση του αριθμού νέων νεαρών τοξικομανών (διάγραμμα 19).
Met inachtneming van deze beperkingen kunnen een aantal gemeenschappelijke EU-trends worden onderscheiden. Dat geldt overigens met name voor de EU van de vijftien oude lidstaten omdat zij al langer en meer systematisch reeksen gegevens verzamelen. In het algemeen is er in de jaren tachtig en negentig sprake van een aanzienlijke toename in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Tussen 1990 en 2000 heeft die opwaartse trend zich, ondanks een daling in sommige landen voortgezet, zij het in een trager tempo. In 2000 werden 8 930 sterfgevallen gemeld tegenover 6 426 in 1990 (een toename met 40%) (152). In de meeste lidstaten die al geruime tijd gegevens verzamelen, blijkt uit een analyse van de overdosisslachtoffers dat deze een steeds hogere leeftijd hebben. Dit zou op een “leeftijdscohorteffect” kunnen duiden, wat verband zou kunnen houden met een afname van de instroom van nieuwe, jonge verslaafden (figuur 19).
S ohledem na tato omezení lze v EU identifikovat některé všeobecné trendy, zejména pokud jde o členské státy evropské patnáctky, kde jsou k dispozici delší a systematičtější soubory údajů. Celkově byl pozorován znatelný vzestup úmrtí souvisejících s drogami během osmdesátých let a na počátku 90. let 20. století. V letech 1990–2000, navzdory poklesu v některých zemích, pokračoval v Evropě vzestupný trend, ačkoli nižším tempem. V roce 2000 bylo oznámeno 8 930 úmrtí, tj. 40% růst ve srovnání s 6 426 úmrtími v roce 1990 (152). Ve většině dlouholetých členských států lze mezi oběťmi předávkování pozorovat trend zvyšujícího se věku naznačující „efekt stárnoucí kohorty“, který by bylo možné dát do souvislosti s poklesem počtu nových mladých uživatelů drog (obr. 19).
Under hensyntagen til disse begrænsninger kan der identificeres visse generelle tendenser for EU, navnlig for de EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger længere og mere systematiske dataserier. I 1980'erne og begyndelsen af 1990'erne blev der generelt konstateret en markant stigning i antallet af narkotikarelaterede dødsfald. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle stigende tendens, dog i et langsommere tempo, selv om der i visse lande kunne konstateres et fald. I 2000 blev der meldt om 8 930 dødsfald mod 6 426 i 1990 (en stigning på 40 %) (152). I de fleste af de 'gamle' medlemsstater kan der konstateres en tendens til, at ofrene for overdoser bliver stadig ældre, hvilket kunne tyde på en 'aldrende kohorteffekt', som kan sættes i forbindelse med et fald i rekrutteringen af unge stofafhængige (figur 19).
Loetletud piiranguid meeles pidades võib välja tuua mõned üldised suundumused ELis, eelkõige EL-15 liikmesriikides, mille kohta on olemas pikemad ja süstemaatilisemad andmekogumid. Üldiselt täheldati 1980ndatel ja 1990ndate alguses uimastitega seotud surmade arvu märgatavat suurenemist. Hoolimata vähenemistest mõnedes riikides jätkus Euroopas ajavahemikul 1990–2000 üldine tendents suurenemise suunas, ehkki madalamas tempos. 2000. aastal teatati 8930 surmajuhtumist võrreldes 6426 surmajuhtumiga 1990. aastal (kasv 40%) (152). Enamikus vanemates liikmesriikides võib üledoosi ohvrite puhul täheldada vanuse tõusu trendi, mis viitab vanusekohordi mõjule, seda võib seostada noorte narkomaanide kaasamise vähenemisega (joonis 19).
Näiden rajoitusten puitteissa EU:ssa voidaan tunnistaa joitakin yleisiä suuntauksia, etenkin EU:n 15 vanhan jäsenvaltion osalta, joista on saatavilla pidempiä ja järjestelmällisempiä tietosarjoja. Huumekuolemat lisääntyivät merkittävästi 1980-luvulla ja 1990-luvun alussa. Joissakin maissa tapahtuneesta laskusta huolimatta yleinen noususuuntaus jatkui vuosina 1990–2000, vaikkakin se hidastui. Vuonna 2000 ilmoitettiin 8 930 huumekuolemaa, kun vuonna 1990 niitä ilmoitettiin 6 426 (40 %:n kasvu) (152). Useimmissa vanhoissa jäsenvaltioissa yliannostuksen uhrien ikä on noussut, mikä viittaa "kohortin ikääntymiseen", joka saattaa liittyä nuorten käyttäjien määrän vähenemiseen (kaavio 19).
Mindezeket a korlátokat szem előtt tartva, néhány általános tendencia azért megfigyelhető az EU-n belül, különös tekintettel az EU-15 tagállamaira, amelyekről hosszabb és szisztematikusabb adatsorok állnak rendelkezésre. Általános, markáns emelkedés volt tapasztalható a kábítószerrel összefüggő halálozásban az 1980-as évek során és az 1990-es évek elején. Az 1990 és 2000 közötti időszakban néhány országban tapasztalható csökkenés ellenére az összesített növekedési irányzat folytatódott, bár kisebb ütemben. 2000-ben 8930 halálesetet jelentettek, szemben az 1990-es 6426 esettel (40%-os növekedés)(152). Az Európai Unió legtöbb tagállamában a túladagolásos áldozatok egyre idősebbek, ami „öregedő kohorsz hatást” sejtet; ez kapcsolódhat a fiatal kábítószerfüggők toborzásában tapasztalható visszaeséshez (Figure 19).
Med disse begrensningene i tankene kan vi identifisere noen generelle trender for EU, særlig for EU-15, som det finnes lengre og mer systematiske dataserier for. Generelt ble det observert en klar økning i antallet narkotikarelaterte dødsfall i 1980-årene og begynnelsen av 1990-årene. I perioden 1990-2000 fortsatte den generelle oppadstigende trenden, om enn ikke like kraftig, og noen land hadde nedgang. I 2000 ble 8 930 dødsfall rapportert, mot 6 426 i 1990 (40 % økning) (152). I de fleste gamle medlemsstatene er det en tendens til at overdoseofrene blir eldre, noe som tyder på en ”alders- og kohorteffekt”, som kan være knyttet til en nedgang i rekrutteringen av unge avhengige (figur 19).
Pamiętając o tych ograniczeniach, można jednak określić pewne ogólne trendy charakterystyczne dla UE, zwłaszcza dla 15 starych Państw Członkowskich UE, z których dane dostępne są dłużej i w bardziej systematycznych seriach. Generalnie w latach 80-tych i wczesnych latach 90-tych odnotowano znaczny wzrost liczby zgonów związanych z zażywaniem narkotyków. W latach 1999-2000, pomimo spadku danych w niektórych państwach, nadal utrzymywał się w Europie trend rosnący, choć na niższą skalę. W roku 2000 odnotowano 8 930 zgonów w porównaniu z 6 426 zgonami w roku 1990 (wzrost o 40%) (152). W większości Państw Członkowskich o dłuższym stażu unijnym można zaobserwować trend starzenia się wśród ofiar przedawkowania, sugerujący istnienie „efektu starzejącej się grupy”, który można połączyć ze spadkiem liczby pojawiania się młodych osób uzależnionych (Wykres 19).
Având în vedere aceste limite, se pot identifica o serie de tendinţe generale în Uniunea Europeană, în special pentru statele membre ale Europei celor 15, în cazul cărora există serii mai lungi şi mai sistematice de date. În ansamblu, s-a remarcat o creştere accentuată a numărului de decese legate de consumul de droguri în anii 1980 şi la începutul anilor 1990. În perioada 1990–2000, în ciuda scăderilor înregistrate în anumite ţări, tendinţa generală de creştere s-a menţinut în Europa, dar la o rată mai redusă. În anul 2000 s-au raportat 8 930 de decese faţă de numai 6 426 în 1990 (o creştere de 40 %) (152). În majoritatea statelor membre mai vechi ale Uniunii Europene, se poate observa o tendinţă de îmbătrânire a victimelor supradozelor, indicând un „efect de cohortă îmbătrânită” care poate fi legat de o scădere a recrutării de tineri dependenţi (Figura 19).
Majúc na zreteli tieto hranice, možno v EÚ identifikovať niektoré všeobecné trendy, najmä v členských štátoch EÚ-15, odkiaľ sú k dispozícii dlhodobejšie a systematickejšie súbory údajov. Celkovo, bol výrazný nárast úmrtnosti spojenej s drogami pozorovaný v osemdesiatych rokoch a začiatkom deväťdesiatych rokov minulého storočia. Napriek poklesu v niektorých krajinách, tento nárast, hoci miernejším tempom, pokračoval v Európe aj v období 1990 – 2000. V roku 2000 sa uvádzalo 8 930 úmrtí v porovnaní so 6 426 v roku 1990 (t.j. 40-percentný nárast) (152). Vo väčšine starších členských štátov možno pozorovať trend starnutia obetí predávkovania, ktorý svedčí o „efekte starnúcej kohorty“, ktorý by mohol súvisieť s klesajúcim počtom nových mladých toxikomanov (obrázok 19).
Z upoštevanjem teh omejitev lahko prepoznamo nekatere splošne trende za EU, zlasti za države članice EU-15, v katerih so na voljo daljši in bolj sistematični nizi podatkov. Število z drogo povezanih smrtnih primerov se je na splošno povečalo v osemdesetih in zgodnjih devetdesetih letih. V obdobju 1990–2000 se je, kljub upadanju v nekaterih državah, splošen trend naraščanja nadaljeval, čeprav v manjšem obsegu. Leta 2000 je bilo prijavljenih 8930 smrtnih primerov v primerjavi s 6426 primeri v letu 1990 (40-odstotno povečanje) (152). V večini starejših držav EU je pri žrtvah prevelikega odmerka opazen trend staranja, kar spodbuja domnevo o "učinku starajoče se kohorte" ("ageing cohort effect"), ki bi lahko bila povezana z manjšim številom vključitev mladih odvisnikov v zdravljenje (prikaz 19).
Med detta i åtanke kan vissa trender fastställas för EU, framför allt för EU 15-medlemsstaterna där längre och mer systematiska uppgiftsserier finns tillgängliga. Totalt sett konstaterades det en markant ökning av de narkotikarelaterade dödsfallen under 1980-talet och början av 1990-talet. Under perioden 1990–2000 fortsatte den övergripande uppåtgående trenden i Europa – trots minskningar i vissa länder – även om ökningstakten var långsammare. År 2000 redovisades 8 930 dödsfall, att jämföra med 6 426 år 1990 (en ökning med 40 %)(152). I de flesta länder som har varit EU-medlemmar länge blir de som dör av överdoser allt äldre. Detta tyder på att medelåldern i missbrukargruppen stiger, vilket kan bero på att nyrekryteringen av unga missbrukare minskat (figur 19).
  Profilakse  
No valstīm, kurās pastāvēja narkotiku pārbaude, šī prakse vairs netiek turpināta Vācijā un Portugālē. Nīderlandē narkotiku pārbaudi veic tikai laboratorijās, un Francijā ir ierosināts atcelt narkotiku testus uz vietas.
Mobile prevention projects are adapting to fragmentation of the ‘rave’ culture, so that the target group of young recreational drug users may still be reached, for instance through contact points for every ‘scene’. Among the countries where pill testing existed, the practice has been discontinued in Germany and Portugal. In the Netherlands, pill testing is carried out only in laboratories, and in France the abandonment of on-site pill testing has been proposed. Among the reasons for these changes are the reduced frequency of adulterated pills in western Europe and continuing concerns over the legality of the practice. In the Czech Republic, however, pill testing projects continued and were, in fact, the subject of media debate.
Des projets de prévention mobile s'adaptent à la fragmentation de la culture «rave», de sorte que le groupe cible des jeunes usagers récréatifs de drogues peut encore être atteint, par exemple grâce aux points de contact pour chaque «scène». Parmi les pays où des contrôles de pilules ont eu lieu, l'Allemagne et le Portugal ont interrompu cette pratique. Aux Pays-Bas, les contrôles de pilules ne sont pratiqués qu'en laboratoire et, en France, l'abandon des contrôles de pilules sur place a été proposé. Parmi les raisons de ces changements figurent la faible occurrence de pilules trafiquées en Europe de l'Ouest et les préoccupations récurrentes quant à la légalité de cette pratique. En République tchèque, toutefois, les projets de contrôle des pilules se poursuivent et ont fait l'objet d'un débat dans les médias.
Mobile Präventionsmaßnahmen werden gegenwärtig auf die Zersplitterung der „Rave“-Kultur zugeschnitten, so dass die Zielgruppe junger Menschen, die in ihrer Freizeit Drogen konsumieren, weiterhin erreicht werden kann. Dies erfolgt beispielsweise durch Kontaktpunkte in den einzelnen „Szenen“. Von den Ländern, in denen Pillentests durchgeführt wurden, haben Deutschland und Portugal dieses Verfahren inzwischen eingestellt. In den Niederlanden erfolgen Pillentests ausschließlich in Labors, und in Frankreich wurde die Abschaffung der vor Ort durchgeführten Pillentests vorgeschlagen. Diese Veränderungen sind unter anderem darauf zurückzuführen, dass der Konsum verschnittener Pillen in Westeuropa zurückgegangen ist und nach wie vor Zweifel an der Rechtmäßigkeit dieses Verfahrens bestehen. In der Tschechischen Republik wurden die Pillentestprogramme jedoch weitergeführt und waren Gegenstand von Medienberichten.
, in modo da poter continuare a rivolgersi al gruppo bersaglio dei giovani utenti di droga per fini ricreativi, per esempio attraverso i punti di contatto su ciascuna “scena”. Tra i paesi in cui era stato introdotto il test delle pasticche, la pratica è stata interrotta in Germania e in Portogallo. Nei Paesi Bassi il test delle pasticche viene effettuato unicamente in laboratorio, mentre in Francia è stato proposto di rinunciare ai test in loco. Tra i motivi di queste decisioni vanno annoverate la ridotta frequenza delle pasticche adulterate nell’Europa occidentale e i dubbi sollevati circa la legalità di questa prassi. Peraltro, in Repubblica ceca, i progetti sui test delle pasticche sono continuati e, di fatto, sono stati fatti oggetto di discussione da parte dei mass media.
Τα κινητά σχέδια πρόληψης προσαρμόζονται στον κατακερματισμό της κουλτούρας «ρέιβ», ώστε να παραμείνει δυνατή η προσέγγιση της ομάδας στόχου των νεαρών ψυχαγωγικών χρηστών, για παράδειγμα μέσω σημείων επαφής σε κάθε «σκηνή». Από τις χώρες στις οποίες πραγματοποιούνταν εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών έκστασης, η πρακτική αυτή εγκαταλείφθηκε στη Γερμανία και στην Πορτογαλία. Στις Κάτω Χώρες, εξετάσεις για την ανίχνευση χαπιών διενεργούνται μόνον σε εργαστήρια, ενώ στη Γαλλία προτάθηκε η εγκατάλειψη της επιτόπιας εξέτασης για την ανίχνευση χαπιών. Δύο από τους λόγους για τις αλλαγές αυτές είναι η μειωμένη συχνότητα εμφάνισης νοθευμένων χαπιών στη Δυτική Ευρώπη και ο συνεχιζόμενος προβληματισμός σχετικά με τη νομιμότητα της πρακτικής. Στην Τσεχική Δημοκρατία, ωστόσο, τα σχέδια εξετάσεων για την ανίχνευση χαπιών συνεχίσθηκαν αποτελώντας αντικείμενο συζητήσεων στα μέσα ενημέρωσης.
Mobiele preventieprojecten passen zich aan de fragmentering van de “rave”-cultuur aan zodat de doelgroep van jonge recreatieve drugsgebruikers toch bereikt kan worden, bijvoorbeeld door contactpunten in elke ”scene”. In Duitsland en Portugal is men inmiddels gestopt met het testen van pillen. In Nederland gebeurt dat testen alleen nog maar in laboratoria en in Frankrijk is ook voorgesteld om het testen van pillen op locatie af te schaffen. Deze veranderingen worden mede veroorzaakt door een geringer aanbod van “onzuivere” pillen in West-Europa en vanwege de vraagtekens die bij de rechtsgeldigheid van het testen van pillen gezet worden. In Tsjechië worden projecten voor het testen van pillen echter wel voortgezet, hoewel dit ook daar onderwerp van discussie in de media is.
Projekty mobilní prevence se přizpůsobují roztříštění „divoké“ kultury tak, aby se s cílovou skupinou mladých rekreačních uživatelů drog bylo možné spojit, např. přes kontaktní místa pro každou „scénu“. Ze zemí, kde existovalo testování tablet, byla tato praxe zrušena v Německu a v Portugalsku. V Nizozemsku se testování tablet provádí pouze v laboratořích a ve Francii bylo navrženo upustit od testování tablet v terénu. Mezi důvody pro tyto změny patří snížená četnost tablet s příměsí v západní Evropě a pokračující obavy ze zákonnosti postupu. V České republice však projekty testování tablet pokračovaly a byly dokonce předmětem mediální diskuse.
Mobile forebyggelsesprojekter tilpasses den fragmenterede karakter, 'rave'-kulturen har, således at målgruppen i form af unge fritidsstofbrugere stadig kan nås, f.eks. gennem kontaktpunkter for hvert 'miljø'. Blandt de lande, hvor der tidligere fandtes pilletestning, er man ophørt med denne praksis i Tyskland og Portugal. I Nederlandene udføres pilletestning kun på laboratorier, og i Frankrig er der stillet forslag om at opgive pilletestning på stedet. Blandt årsagerne til disse ændringer er, at der ikke længere så hyppigt forekommer forfalskede piller i Vesteuropa, og der fortsat er betænkeligheder med hensyn til lovligheden af denne praksis. I Tjekkiet blev pilletestningsprojekterne imidlertid videreført og var faktisk genstand for debat i medierne.
Mobiilsed ennetusprojektid püüavad kohaneda reivikultuuri killustumisega, et oleks siiski võimalik jõuda meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbivate noorteni, näiteks luues eraldi kontaktpunkte erinevate huvigruppide ja subkultuuride jaoks. Maadest, kus tabletianalüüse tehti, on see Saksamaal ja Portugalis lõpetatud. Madalmaades tehakse tabletianalüüse ainult laboratooriumites ja Prantsusmaal on tehtud ettepanek sündmuskohal tabletianalüüside tegemise lõpetamiseks. Nende muutuste põhjuseks on võltsitud tablettide hulga vähenemine Lääne-Euroopas ning püsivad kahtlused selle tegevuse seaduslikkuse suhtes. Tšehhi Vabariigis aga jätkati tablettide analüüsimise projekte ja vaieldi nende üle meedias.
Liikkuvat ehkäisyhankkeet mukautuvat "ravekulttuurin" pirstaloitumiseen siten, että nuorten huumeiden viihdekäyttäjien kohderyhmä pystytään edelleen tavoittamaan esimerkiksi erilaisten "piirien" yhteyshenkilöiden kautta. Niistä maista, joissa pillereitä on testattu, käytäntö on lopetettu Saksassa ja Portugalissa. Alankomaissa pillereitä testataan vain laboratorioissa, Ranskassa on ehdotettu, että pillereiden testaamisesta paikan päällä luovuttaisiin. Syitä näihin muutoksiin ovat muun muassa muunneltujen pillereiden vähentyminen Länsi-Euroopassa ja epäselvyys käytännön laillisuudesta. Tšekissä pillereiden testaushankkeita on kuitenkin jatkettu ja niistä on keskusteltu tiedotusvälineissä.
A mobil prevenciós projektek igazodnak a „rave” kultúra töredezettségéhez, hogy így a fiatal rekreációs kábítószer-használók célcsoportját még el tudják érni, például az összes „helyszínre” kihelyezett kapcsolattartók segítségével. Azon országok közül, ahol korábban a tablettatesztelés működött, Németországban és Portugáliában megszüntették ezt a gyakorlatot. Hollandiában a tablettatesztelést kizárólag laboratóriumokban végzik, Franciaországban pedig javasolták a helyszíni tablettatesztelés megszüntetését. E változások oka többek között az volt, hogy Nyugat-Európában ritkábban fordultak elő hamisított tabletták, ugyanakkor a gyakorlat törvényessége változatlanul vitatott. Csehországban azonban a tablettatesztelési projektek folytatódtak, bár a médiában rendszeres vita tárgyát képezték.
Mobile forebyggende prosjekter tilpasser seg fragmenteringen av ”rave”-kulturen slik at målgruppen unge rekreasjonsbrukere fremdeles kan nås, for eksempel via kontaktpunkter for hver ”scene”. Blant de landene som utførte pilletesting har Tyskland og Polen avsluttet denne praksisen. I Nederland utføres pilletesting bare i laboratorier, og i Frankrike er det foreslått at pilletesting på stedet skal opphøre. Blant årsakene er at urene piller forekommer sjeldnere i Vest-Europa, samt tvil om hvorvidt pilletesting faktisk er lovlig. I Den tsjekkiske republikk har imidlertid pilletestingsprosjektene vedvart og vært tema for en viss debatt i media.
Ruchome projekty zapobiegawcze przystosowują się do rozdrobnionego charakteru kultury „rave”, nadal więc udaje się dotrzeć do grupy docelowej osób młodych zażywających narkotyki rekreacyjnie, na przykład przez organizację punktów kontaktowych dla każdej „sceny”. Niemcy i Portugalia, kraje które należały do grupy państw stosujących sprawdzanie czystości tabletek, wycofały się z tej praktyki. W Holandii sprawdzanie czystości tabletek przeprowadzane jest jedynie w laboratoriach, a we Francji proponuje się zrezygnować ze świadczenia takich usług na miejscu. Jako powody takich posunięć podaje się zmniejszoną częstotliwość występowania zanieczyszczonych tabletek w Europie Zachodniej i ciągłe rozważania nad legalnością takich praktyk. W Republice Czeskiej nadal jednak kontynuowano projekty sprawdzania czystości tabletek, choć były one przedmiotem debaty w mediach.
Proiectele mobile de prevenire se adaptează la fragmentarea culturii „rave” pentru a putea totuşi ajunge la grupul ţintă format din tineri care consumă droguri în scop de recreare, de exemplu prin intermediul punctelor de contact pentru fiecare „scenă”. Dintre ţările în care se realiza analiza pastilelor, Germania şi Portugalia au renunţat la această practică. În Ţările de Jos, analiza pastilelor este efectuată numai de laboratoare, iar în Franţa s-a propus abandonarea analizelor pentru pastile în diferite locuri. Printre motivele acestor modificări se numără şi scăderea numărului de pastile falsificate din Europa de vest şi preocupările privind legalitatea acestei practici. Totuşi, în Republica Cehă, proiectele de analiză a pastilelor au fost continuate şi au constituit şi obiectul unor dezbateri în presă.
Projekty mobilnej prevencie sa prispôsobujú fragmentácii „divokej“ kultúry, takže vždy možno zastihnúť cieľovú skupinu mladých, ktorí užívajú drogu rekreačne, napr. prostredníctvom kontaktných miest pre každú „scénu“. Spomedzi krajín, v ktorých existovalo testovanie tabletiek, sa táto prax prerušila v Nemecku a Portugalsku. V Holandsku sa tabletky testujú len v laboratóriách a vo Francúzsku navrhli, aby sa prestalo s testovaním tabletiek v teréne. Dôvodmi týchto zmien je znížený výskyt znehodnotených tabletiek v západnej Európe a pretrvávajúce obavy o zákonnosť postupu. V Českej republike sa však na projektoch testovania tabletiek pokračuje a projekty boli skutočne predmetom diskusií v médiách.
Mobilni preventivni projekti se prilagajajo razdrobitvi "raverske" kulture, tako da se ciljna skupina mladih rekreativnih uživalcev še vedno lahko doseže, na primer prek kontaktnih točk za vsako "sceno". Med državami, v katerih je obstajalo testiranje na tablete, se je praksa prekinila v Nemčiji in na Portugalskem. Na Nizozemskem se testiranje na tablete izvaja samo v laboratorijih, v Franciji pa so predlagali opustitev testiranja na tablete na kraju samem. Med razlogi za te spremembe so manjša pogostnost ponarejenih tablet v zahodni Evropi in stalna zaskrbljenost zaradi zakonitosti prakse. Vendar pa so se na Češkem projekti testiranja na tablete nadaljevali in so bili predmet medijskih razprav.
Mobila preventionsprojekt håller på att anpassa sig till den fragmenterade ”ravekulturen” så att det fortfarande går att nå ut till målgruppen av unga rekreationella droganvändare, till exempel genom kontaktpunkter för alla olika ”scener”. Bland de länder som utförde tablettanalyser har dessa upphört i Tyskland och Portugal. I Nederländerna utförs tablettanalyser bara i laboratorier och i Frankrike har det föreslagits att tablettanalyser på platsen skall upphöra. Några av skälen till detta är att förekomsten av utspädda tabletter i Västeuropa har minskat och att det fortfarande finns tvivel om sådana analyser är lagliga. I Tjeckien fortsatte dock tablettanalysprojekten och var föremål för debatter i medierna.
  LSD  
LSD tiek ražots un kontrabandas ceļā pārvadāts daudz mazākos apmēros nekā ATS. Līdz 2000. gadam lielākā daļa LSD atsavināšanas gadījumu ES notika Apvienotajā Karalistē, taču kopš tā laika Vācija (82) ir norādījusi augstāko atsavināšanas gadījumu skaitu (83).
LSD is manufactured and trafficked to a much smaller extent than ATS. Until 2000, most EU seizures of LSD occurred in the United Kingdom, but since then Germany (82) has accounted for the highest number of seizures (83). Over the period 1998–2002, at EU level, both the number of LSD seizures (84) and the quantities (85) seized decreased steadily – except for a plateau in 2000. However, in 2003, for the first time in nine years, both the number of LSD seizures and amounts intercepted increased. Exceptionally high quantities were seized in Spain, France and Poland. This might point to a revival of LSD trafficking (and possibly use) in the EU. In 2003, the average cost to users of a unit of LSD ranged from €4 in the United Kingdom to €25 in Italy (86).
Le LSD est fabriqué et vendu illégalement dans une bien moindre mesure que les STA. Jusqu'en 2000, le pays qui effectuait le plus grand nombre de saisies de LSD dans l'UE était le Royaume-Uni, mais il est désormais devancé par l'Allemagne (82) en termes de nombre de saisies (83). Au cours de la période 1998-2002, au niveau de l'UE, tant le nombre de saisies de LSD (84) que les quantités saisies (85) ont connu une baisse constante, si l'on excepte une stabilisation en 2000. En 2003, toutefois, pour la première fois depuis neuf ans, le nombre de saisies de LSD et les quantités interceptées ont augmenté. Des quantités exceptionnellement élevées ont été saisies en Espagne, en France et en Pologne. Cela pourrait indiquer une reprise du trafic de LSD (et éventuellement de la consommation de cette substance) dans l'UE. En 2003, le coût moyen pour le consommateur d'une dose de LSD allait de 4 euros au Royaume-Uni à 25 euros en Italie (86).
LSD wird in weit geringerem Umfang als ATS hergestellt und gehandelt. Bis zum Jahr 2000 war das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl an LSD-Sicherstellungen, inzwischen werden jedoch die meisten Sicherstellungen aus Deutschland (82) gemeldet (83). Im Zeitraum von 1998 bis 2002 haben EU-weit sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD (84) als auch die beschlagnahmte Menge der Droge (85) – abgesehen von einer Stagnation im Jahr 2000 – kontinuierlich abgenommen. Im Jahr 2003 sind jedoch erstmals seit neun Jahren sowohl die Zahl der Sicherstellungen von LSD als auch die beschlagnahmten Mengen erneut gestiegen. Besonders große Mengen wurden in Spanien, Frankreich und Polen sichergestellt. Dies könnte auf ein Wiedererstarken des LSD-Handels (und möglicherweise auch des LSD-Konsums) in der EU hindeuten. Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche Konsumentenpreis für eine LSD-Einheit zwischen 4 EUR im Vereinigten Königreich und 25 EUR in Italien (86).
La producción y el tráfico de LSD alcanzan cifras mucho menores que los EA. Hasta el año 2000, la mayor parte de las incautaciones de LSD llevadas a cabo en la UE tuvieron lugar en el Reino Unido, pero desde entonces Alemania (82) ha realizado el mayor número de ellas (83). A lo largo del período de 1998 a 2002, se observa un descenso progresivo tanto del número de incautaciones de LSD (84) como de las cantidades aprehendidas (85) en toda la UE, salvo por una fase de estabilización en 2000. Sin embargo, en 2003, aumentaron tanto el número de incautaciones como las cantidades incautadas de esta sustancia, por primera vez en nueve años. En España, Francia y Polonia se incautaron cantidades excepcionalmente elevadas. Quizá esto indique una recuperación del tráfico (y posiblemente del consumo) de LSD en la UE. En 2003, el coste medio para los consumidores de una pastilla de LSD oscilaba entre los 4 euros del Reino Unido y los 25 euros de Italia (86).
L’LSD viene prodotto e venduto in proporzione minore rispetto alle ATS. Fino al 2000 la maggior parte dei sequestri di LSD nell’Unione europea è avvenuta nel Regno Unito; a partire da questa data, tuttavia, è la Germania (82) a riferire il numero di sequestri più elevato (83). Nel periodo 1998-2002 sia il numero di sequestri di LSD a livello europeo (84) sia i quantitativi di sostanza intercettata (85) sono diminuiti in maniera costante, fatto salvo per una pausa di arresto nel 2000. Per contro, nel 2003, per la prima volta in nove anni, sono aumentati sia il numero di sequestri sia i volumi sequestrati. Quantitativi eccezionalmente elevati di LSD sono stati intercettati in Spagna, Francia e Polonia. Questo aumento potrebbe essere il preludio di una reviviscenza del traffico (e probabilmente del consumo) di LSD nell’Unione europea. Nel 2003 il costo medio per i consumatori di un’unità di LSD era compreso tra 4 euro nel Regno Unito e 25 euro in Italia (86).
O LSD é fabricado e traficado a uma escala muito inferior à dos ATS. Até 2000, o país da UE que efectuava o maior número de apreensões de LSD era o Reino Unido, mas entretanto foi superado (82) pela Alemanha (83). Ao longo do período de 1998‑2002, ao nível da UE, quer o número de apreensões de LSD (84) quer as quantidades apreendidas (85) diminuíram constantemente – salvo em 2000 em que a situação estacionou. No entanto, em 2003, pela primeira vez em nove anos, registou-se um aumento quer do número de apreensões de LSD quer das quantidades apreendidas. Em Espanha, França e Polónia foram apreendidas quantidades excepcionalmente elevadas. Este facto poderá indicar um recrudescimento do tráfico (e talvez do consumo) de LSD na UE. Em 2003, o custo médio no consumidor de um comprimido de LSD variou entre 4 euros no Reino Unido e 25 euros em Itália (86).
Το LSD παρασκευάζεται και διακινείται σε πολύ μικρότερο βαθμό από ό,τι τα ATS. Έως το 2000, η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων LSD ήταν το Ηνωμένο Βασίλειο, αλλά έκτοτε η Γερμανία (82) εμφανίζει τον μεγαλύτερο αριθμό κατασχέσεων (83). Στο διάστημα 1998–2002, σε επίπεδο ΕΕ, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD (84) όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες (85) μειώθηκαν σταθερά – με εξαίρεση τη σταθεροποίηση που παρατηρήθηκε το 2000. Ωστόσο, το 2003, για πρώτη φορά σε εννέα χρόνια, τόσο ο αριθμός των κατασχέσεων LSD όσο και οι κατασχεθείσες ποσότητες αυξήθηκαν. Ασυνήθιστα υψηλές ποσότητες κατασχέθηκαν στην Ισπανία, τη Γαλλία και την Πολωνία, πράγμα που ενδεχομένως να υποδηλώνει αναβίωση της διακίνησης (και πιθανώς της χρήσης LSD) στην ΕΕ. Το 2003, η μέση τιμή αγοράς ενός χαπιού LSD από χρήστη κυμαινόταν από 4 ευρώ στο Ηνωμένο Βασίλειο έως 25 ευρώ στην Ιταλία (86).
LSD wordt op veel kleinere schaal geproduceerd en verhandeld dan ATS. Tot 2000 vonden de meeste LSD-vangsten in het Verenigd Koninkrijk plaats, maar sindsdien is Duitsland (82) verantwoordelijk voor het grootste aantal vangsten (83). Op communautair niveau is tussen 1998 en 2002 zowel het aantal LSD-vangsten (84) als de in beslag genomen hoeveelheid (85) gestaag afgenomen - met uitzondering van een stabilisatie in 2000. Voor de eerste keer in negen jaar zijn in 2003 echter zowel het aantal LSD-vangsten als de in beslag genomen hoeveelheid toegenomen. In Spanje, Frankrijk en Polen zijn uitzonderlijk grote hoeveelheden LSD in beslag genomen. Dit zou kunnen wijzen op een opleving van de handel (en wellicht ook het gebruik) van LSD in de EU. De gemiddelde prijs van een LSD-eenheid liep in 2003 voor gebruikers in de EU uiteen van 4 EUR in het Verenigd Koninkrijk tot 25 EUR in Italië (86).
LSD se vyrábí a obchoduje se s ním v mnohem menším rozsahu než se stimulanty na bázi amfetaminu. Až do roku 2000 k většině záchytů LSD v EU došlo ve Spojeném království, ale od té doby má Německo (82) největší podíl na počtu záchytů (83). V letech 1998–2002 na úrovni EU vytrvale klesal jak počet záchytů (84), tak zachycená množství (85) – s výjimkou ustáleného stavu v roce 2000. V roce 2003 se však poprvé po devíti letech zvýšil počet záchytů LSD i zachycená množství. Výjimečně vysoká množství byla zachycena ve Španělsku, Francii a Polsku. To by mohlo ukazovat na obnovení obchodu s LSD (a případného užívání) v EU. V roce 2003 zaplatili uživatelé za jednu dávku LSD v průměru od 4 EUR ve Spojeném království do 25 EUR v Itálii (86).
Lsd produceres og smugles i meget mindre omfang end ATS. Indtil 2000 fandt de fleste lsd-beslaglæggelser i EU sted i Det Forenede Kongerige, men siden da har Tyskland (82) tegnet sig for det højeste antal beslaglæggelser (83). I perioden 1998–2002 var såvel antallet af lsd-beslaglæggelser (84) som de beslaglagte mængder (85) støt faldende på EU-plan – bortset fra en periode i 2000, hvor kurven fladede ud. I 2003 steg såvel antallet af beslaglæggelser som beslaglagte mængder imidlertid for første gang i ni år. Usædvanligt store mængder blev beslaglagt i Spanien, Frankrig og Polen. Dette kunne tyde på en fornyet stigning i den ulovlige handel med (og eventuelt brug af) lsd i EU. I 2003 betalte brugeren af en lsd-enhed i gennemsnit fra 4 EUR i Det Forenede Kongerige til 25 EUR i Italien (86).
LSDd toodetakse ja müüakse palju väiksemas ulatuses kui amfetamiini-tüüpi stimulante. Kuni 2000. aastani toimus suurem osa LSD konfiskeerimistest ELis Ühendkuningriigis, kuid pärast seda on Saksamaa (82) viinud läbi kõige suurema arvu konfiskeerimisi (83). Ajavahemikul 1998–2002 vähenesid ELi tasandil püsivalt nii LSD konfiskeerimiste arv (84) kui ka konfiskeeritud kogused (85) – kui välja arvata seisak 2000. aastal. 2003. aastal aga suurenesid pärast üheksat aastat esimest korda nii LSD konfiskeerimiste arv kui tabatud kogused. Ebatavaliselt suured kogused konfiskeeriti Hispaanias, Prantsusmaal ja Poolas. See võib viidata LSDga kauplemise (ja võib-olla ka selle tarbimise) hoogustumisele ELis. 2003. aastal ulatus LSD ühiku keskmine hind tarbijale 4 eurost Ühendkuningriigis kuni 25 euroni Itaalias (86).
LSD:tä valmistetaan ja salakuljetetaan selvästi vähemmän kuin amfetamiinin kaltaisia piristeitä. Vuoteen 2000 asti suurin osa LSD:n takavarikoista EU:ssa tehtiin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, mutta sen jälkeen takavarikkoja on tehty eniten (82) Saksassa (83). Sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) vähenivät EU:ssa tasaisesti vuosina 1998–2002, vuonna 2000 tapahtunutta tasaantumista lukuun ottamatta. Vuonna 2003 sekä LSD-takavarikkojen lukumäärä että takavarikoidut määrät kuitenkin kasvoivat ensimmäisen kerran yhdeksään vuoteen. Espanjassa, Ranskassa ja Puolassa takavarikoitiin poikkeuksellisen suuria määriä. Tämä saattaa viitata LSD:n kaupan (ja käytön) elpymiseen EU:ssa. LSD-yksikön keskihinta käyttäjille vaihteli vuonna 2003 Yhdistyneen kuningaskunnan 4 eurosta Italian 25 euroon (86).
Az LSD gyártása és kereskedelme sokkal kisebb mértékű, mint az ATS-é. 2000-ig a az Európai Unióban az Egyesült Királyság foglalta le a legtöbb LSD-t, ám azóta a legnagyobb számú lefoglalást már Németország(82) könyvelheti el(83). Az 1998–2002 közötti időszakban az EU szintjén mind az LSD-lefoglalások száma(84), mind pedig a lefoglalt mennyiség(85) folyamatosan csökkent, eltekintve egy stagnáló időszaktól 2000-ben. 2003-ban viszont, kilenc év óta először, az LSD-lefoglalások száma és a lefoglalt mennyiségek egyaránt nőttek. Rendkívül nagy mennyiségeket foglaltak le Spanyolországban, Franciaországban és Lengyelországban. Ez jelezheti az LSD-kereskedelem (és feltehetőleg a használat) feléledését az EU-ban. Az Európai Unióban 2003-ban egy egységnyi LSD átlagos felhasználói vételára az Egyesült Királyságbeli 4 euró és az Olaszországi 25 euró ártartományban mozgott(86).
LSD produseres og smugles i langt mindre omfang enn amfetaminlignende stoffer (ATS). Fram til 2000 skjedde de fleste LSD-beslagene i EU i Storbritannia, men etter dette har Tyskland (82) hatt det høyeste beslagantallet (83). For EU sett under ett har både antallet LSD-beslag (84) og beslaglagte kvanta av LSD (85) gått jevnt nedover i perioden 1998-2002, med unntak for en liten utflating i 2000. Imidlertid viser tallene for 2003 en økning for første gang på ni år, både i antallet LSD-beslag og i beslaglagte kvanta av LSD. Uvanlig store mengder ble beslaglagt i Spania, Frankrike og Polen. Dette kan tyde på en renessanse for handelen med LSD (og muligens bruk) i EU. I 2003 varierte gjennomsnittsprisen for en brukerdose LSD fra 4 euro i Storbritannia til 25 euro i Italia (86).
LSD jest wytwarzane i sprzedawane na o wiele mniejszą skalę niż ATS. Do roku 2000 większość konfiskat LSD miała miejsce w Wielkiej Brytanii, jednak od tamtego czasu to w Niemczech (82) odnotowuje się największą liczbę konfiskat (83). W latach od 1998 - 2002 na szczeblu UE zarówno liczba konfiskat LSD (84), jak również konfiskowane ilości (85) równomiernie spadały, z wyjątkiem stabilizacji w 2000 roku. Jednak w 2003 roku pierwszy raz w ciągu dziewięciu lat doszło do zwiększenia liczby konfiskat i ilości przechwyconego LSD. Szczególnie duże ilości skonfiskowano w Hiszpanii, Francji i Polsce. Może to wskazywać na powrót do handlu (i prawdopodobnie zażywania) LSD w UE. W 2003 roku średnia cena działki LSD na rynku detalicznym wahała się od 4 euro w Wielkiej Brytanii do 25 euro we Włoszech (86).
LSD este fabricat şi comercializat în măsură mult mai mică decât ATS. Până în 2000, majoritatea capturilor de LSD din Uniunea Europeană au fost făcute în Regatul Unit, dar de atunci Germania (82) a realizat cel mai mare număr de capturi (83). Pe parcursul perioadei 1998–2002, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul capturilor de LSD (84) cât şi cantităţile (85) confiscate au scăzut constant – cu excepţia unui platou înregistrat în 2000. Totuşi, în 2003, pentru prima dată în ultimii nouă ani, atât numărul capturilor de LSD cât şi cantităţile interceptate au crescut. Au fost confiscate cantităţi excepţional de mari în Spania, Franţa şi Polonia. Este posibil ca această situaţie să indice un reviriment al traficului cu LSD (şi probabil a consumului) în Uniunea Europeană. În 2003, costul mediu la consumator al unei unităţi de LSD a variat între 4 EUR în Regatul Unit şi 25 EUR în Italia (86).
Výroba LSD a obchodovanie s ním majú oveľa menší rozsah než ATS. Do roku 2000 bolo v EÚ najčastejšie zachytené LSD v Spojenom kráľovstve, ale odvtedy vykazuje Nemecko (82) najvyšší počet zachytení (83). V rokoch 1998 – 2002, s výnimkou ustálenia v roku 2000, tak počty zachytení LSD (84), ako aj zachytené množstvá (85) na úrovni EÚ rovnomerne klesali. V roku 2003 však po prvý raz za deväť rokov oboje, počty zachytení LSD aj zachytené množstvá vzrástli. Výnimočne vysoké množstvá boli zachytené v Španielsku, vo Francúzsku a v Poľsku. Môže to byť znakom oživenia obchodu s LSD (a možno i jeho užívania) v EÚ. Užívateľské náklady na jednotku LSD sa v roku 2003 pohybovali od 4 eur v Spojenom kráľovstve do 25 eur v Taliansku (86).
LSD se proizvaja in prodaja v manjšem obsegu kot SAT. Do leta 2000 je bilo v okviru EU največ zasegov LSD v Združenem kraljestvu, vendar pa je od takrat Nemčija (82) zabeležila najvišje število zasegov (83). V obdobju med letoma 1998 in 2002 so na ravni EU neprestano upadali tako število zasegov LSD (84) kot zasežene količine (85) – z izjemo leta 2000, ko je raven ostala enaka. Vendar pa so se leta 2003 prvič v devetih letih število zasegov LSD in zasežene količine povečali. Izredno velike količine so bile zasežene v Španiji, Franciji in na Poljskem. To bi lahko opozorilo na ponovni razcvet trgovanja z LSD (in verjetno uživanje) v EU. Leta 2002 se je povprečna cena enote LSD za uporabnika gibala od 4 eurov v Združenem kraljestvu do 25 eurov v Italiji (86).
Framställningen av och handeln med LSD är betydligt mindre än för stimulantia av amfetamintyp. Fram till 2000 skedde de flesta EU-beslagen av LSD i Storbritannien, men därefter är det Tyskland(82) som har stått för de flesta beslagen(83). Under perioden 1998–2002 sjönk både antalet beslag(84) och beslagtagna kvantiteter(85) stadigt inom EU totalt – med undantag för en topp 2000. Under 2003 ökade dock både antalet beslag och beslagtagna kvantiteter för första gången på nio år. Exceptionellt stora kvantiteter beslagtogs i Spanien, Frankrike och Polen. Detta kan tyda på att handeln (och eventuellt konsumtionen) av LSD inom EU har ökat. År 2003 var genomsnittspriset för en enhet LSD mellan 4 euro i Storbritannien och 25 euro i Italien(86).
  Adatu un šļirču piee...  
Tā kā aģentūras, kam raksturīga augsts pieejamības līmenis, sekmīgi piekļūst slēptajām aktīvo narkotiku lietotāju populācijām, tās var kalpot kā labs sākumpunkts kontakta veidošanai, profilaksei, izglītībai un konsultācijām, kā arī ārstēšanās piedāvājumam.
NSPs are usually integrated firmly into the work of low-threshold drug counselling agencies (see box ‘Making services more accessible’), outreach work and the care for the homeless in the EU countries and Norway. As agencies that have a low threshold of access are successful in reaching hidden populations of active drug users, they can be an important starting point for contact, prevention, education and advice, as well as for referrals to treatment. It is also increasingly recognised that low-threshold services can be a vital platform for offering basic medical care, infectious disease screening and vaccination and viral treatment to members of the community who, for a variety of reasons, may find it difficult to access more formal healthcare services.
En règle générale, les PES s'inscrivent clairement dans le travail des structures de première ligne spécialisées dans les conseils sur l'usage de drogue (voir encadré «Renforcer l'accessibilité des services»), des opérateurs de proximité et des services aux sans-abris dans les pays de l'UE et en Norvège. Dans la mesure où les structures de première ligne réussissent à toucher des populations cachées d'usagers de drogue actifs, ils peuvent être un point de départ important pour le contact, la prévention, l'éducation et le conseil ainsi que pour l’orientation vers le traitement. Il est de plus en plus généralement admis que les services de première ligne constituent une plateforme essentielle pour la prestation de soins médicaux de base, de dépistage et de vaccination des maladies infectieuses et de traitement antiviral aux membres de la communauté qui, pour des raisons diverses et variées, peuvent éprouver des difficultés à accéder à des soins de santé plus formels.
In den EU-Ländern und Norwegen sind Nadel- und Spritzenaustauschprogramme in der Regel fester Bestandteil der Arbeit niedrigschwelliger Drogenberatungsdienste (siehe Kasten „Verbesserung des Zugangs zu Diensten“), der aufsuchenden Sozialarbeit und der Obdachlosenbetreuung. Dienste mit einer niedrigen Zugangsschwelle haben gute Chancen, schwer zugängliche Gruppen aktiver Drogenkonsumenten zu erreichen und können somit wichtige Ausgangspunkte für Kontakte, Prävention, Bildung und Beratung sowie für Überweisungen in Therapien darstellen. Ferner wird in zunehmendem Maße anerkannt, dass niedrigschwellige Dienste eine unverzichtbare Plattform für die medizinische Grundversorgung, das Angebot von Untersuchungen und Impfungen im Zusammenhang mit Infektionskrankheiten sowie die antivirale Behandlung von Menschen sind, die aus den unterschiedlichsten Gründen unter Umständen Schwierigkeiten haben, Zugang zu den offiziellen Gesundheitsdiensten zu finden.
Los programas de intercambio de agujas y jeringuillas suelen estar bien integrados en el trabajo de los centros de asesoramiento sobre drogas de bajo umbral (véase el recuadro «Facilitar el acceso a los servicios»), en el trabajo de proximidad y en el cuidado de los «sin techo» en los países de la UE y Noruega. Como los centros que tienen una bajo umbral de acceso consiguen llegar a las poblaciones ocultas de consumidores activos, pueden ser un importante punto de partida para establecer contacto y promover la prevención, la educación y el asesoramiento, así como para las derivaciones a tratamiento. También se reconoce cada vez más que los servicios de bajo umbral de acceso pueden ser una plataforma vital para ofrecer atención médica básica, detectar enfermedades infecciosas, y vacunar y aplicar tratamiento antivírico a los miembros de la comunidad que, por diversas razones, puedan encontrar dificultades para acceder a servicios sanitarios más formales.
I programmi di scambio vengono in genere saldamente integrati nell’operato degli enti di consulenza antidroga a bassa soglia (cfr. il riquadro Rendere i servizi più accessibili), nelle attività di prima assistenza e nei servizi di assistenza dei senzatetto nei paesi dell’UE e in Norvegia. Poiché gli enti che hanno una bassa soglia di accesso sono in grado di raggiungere le popolazioni nascoste dei consumatori attivi di stupefacenti, essi possono rappresentare un primo importante punto di contatto, prevenzione, informazione e consulenza nonché un punto di riferimento per l’avvio della terapia. Si riconosce inoltre sempre più che i servizi a bassa soglia possono essere una piattaforma vitale per offrire un’assistenza medica di base, uno screening delle malattie virali e una campagna vaccinale nonché una terapia antivirale ai membri della comunità che, per una serie di motivi, possono avere difficoltà ad accedere a servizi sanitari più formali.
Os PTS estão, de um modo geral, solidamente inseridos no trabalho das agências de aconselhamento de porta aberta (ver caixa “Tornar os serviços mais acessíveis”), no trabalho de proximidade e na assistência aos sem abrigo nos Estados-Membros da UE e na Noruega. Como as agências que têm um acesso de baixo limiar conseguem chegar a populações ocultas de consumidores de droga activos, podem constituir um importante ponto inicial de contacto, prevenção, educação e aconselhamento, bem como de encaminhamento para o tratamento. Também é cada vez mais reconhecido que os serviços de porta aberta podem ser uma plataforma vital para a oferta de cuidados de saúde básicos, o rastreio de doenças infecto-contagiosas, a vacinação e o tratamento antiviral aos membros da comunidade que, por variadas razões, podem ter dificuldade em aceder aos serviços de saúde mais formais.
Τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων είναι συνήθως καλά ενσωματωμένα στο έργο υπηρεσιών συμβουλευτικής για τα ναρκωτικά άμεσης πρόσβασης (βλέπε πλαίσιο «Διευκόλυνση της πρόσβασης στις υπηρεσίες»), φορέων εργασίας εκτός δομών και υπηρεσιών φροντίδας των αστέγων στις χώρες της ΕΕ και στη Νορβηγία. Καθώς οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης καταφέρνουν να προσεγγίσουν κρυφούς πληθυσμούς ενεργών χρηστών ναρκωτικών, μπορούν να αποτελέσουν σημαντικό σημείο εκκίνησης για την επικοινωνία, την πρόληψη, την εκπαίδευση και την παροχή συμβουλών καθώς και για την παραπομπή σε θεραπεία. Επίσης, αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ότι οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης μπορούν να αποτελέσουν καθοριστική πλατφόρμα για την παροχή βασικών ιατρικών υπηρεσιών, τη διενέργεια εξετάσεων για λοιμώδη νοσήματα και τον εμβολιασμό και την αντιιική θεραπεία για εκείνα τα μέλη της κοινότητας που, για διάφορους λόγους, δυσκολεύονται να προσεγγίσουν πιο επίσημες υπηρεσίες υγειονομικής περίθαλψης.
OvN’s zijn in de EU en in Noorwegen doorgaans goed geïntegreerd in de werkzaamheden van instanties die laagdrempelige drugscounseling verzorgen (zie het kader “Verbeteren van de toegankelijkheid van de hulpverlening”), in het straathoekwerk en in de daklozenzorg. Aangezien instanties met een laagdrempelige toegankelijkheid succesvol zijn in het bereiken van verborgen populaties actieve drugsgebruikers, kunnen zij een belangrijk startpunt vormen voor het leggen van contacten, voor preventie, voorlichting en advies, en voor het verwijzen naar behandelingen. In toenemende mate wordt eveneens onderkend dat laagdrempelige diensten als een cruciaal platform kunnen fungeren voor het verlenen van primaire medische zorg, voor het screenen op infectieziekten en voor het verzorgen van vaccinaties en antivirale behandelingen ten behoeve van mensen in onze samenleving die het om uiteenlopende redenen moeilijk vinden om gebruik te maken van de reguliere gezondheidszorgfaciliteiten.
V zemích EU a v Norsku jsou programy výměny jehel a stříkaček obvykle pevnou součástí činnosti nízkoprahových agentur zabývajících se drogovým poradenstvím (viz rámeček „Lepší zpřístupnění služeb“), prací v terénu a péčí o bezdomovce. Protože agentury, které mají nízký práh přístupu, jsou úspěšné při navazování spojení se skrytou populací aktivních uživatelů drog, mohou být důležitým výchozím bodem pro kontakty, prevenci, výchovu a osvětu i pro doporučení k léčbě. Stále více se rovněž připouští, že nízkoprahové agentury mohou být životně důležitou platformou pro nabízení základní lékařské péče, vyšetřování infekčních nemocí, vakcinaci a léčbu virových onemocnění členů společenství, kteří mohou mít z různých důvodů obtížný přístup k formálnějším zdravotnickým službám.
NSP'erne er normalt en fuldt ud integreret del af det arbejde, der udføres af lavtærskelrådgivningstjenester (se boks 'Mere tilgængelige tjenester'), samt det opsøgende arbejde og omsorgsarbejdet i forbindelse med hjemløse i EU-landene og Norge. Da lavtærskeltjenester har stor succes med at nå ud til skjulte befolkningsgrupper i form af aktive stofbrugere, kan de udgøre et vigtigt udgangspunkt for kontakt, forebyggelse, oplysning og rådgivning samt henvisning til behandling. Det anerkendes også i stigende grad, at lavtærskeltjenester kan fungere som en uundværlig platform for tilbuddene om basal lægebehandling, screening for smitsomme sygdomme samt vaccination og antiviralbehandling til personer i miljøet, som af en række forskellige grunde måske finder det vanskeligt at opsøge mere formelle sundhedstjenester.
ELi riikides ja Norras kaasatakse nõela- ja süstlavahetuspunktid tavaliselt kindlalt uimastialase nõustamise madala läve keskuste töösse (vt „Teenuste kättesaadavuse parandamine”), süstlalevitustöösse ja kodutute eest hoolitsemisesse. Kuna madala läve keskused suudavad jõuda aktiivsete narkomaanide varjatud kogukondadeni, võib nende keskuste tegevus olla kontaktiloomise, ennetustöö, harimise ja nõustamise, aga ka ravile saatmise oluliseks lähtepunktiks. Samuti leitakse üha sagedamini, et madala läve teenused on oluline platvorm esmase meditsiinilise abi osutamisel, nakkushaiguste kontrollimisel ja nende vastu vaktsineerimisel ning viirushaiguste ravi võimaldamisel nimetatud kogukondade nendele liikmetele, kes erinevatel põhjustel peavad ametlike tervishoiuteenuste kasutamist keeruliseks.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat ovat EU-maissa ja Norjassa yleensä tiukasti sidoksissa matalan kynnyksen huumeneuvontakeskusten työhön (ks. laatikko "Palvelujen saatavuuden parantaminen"), kenttätyöhön ja asunnottomien auttamiseen. Palvelut, joihin tulemisen kynnys on matala, onnistuvat tavoittamaan aktiivisten huumeidenkäyttäjien näkymättömiä ryhmiä, ja siksi ne voivat olla tärkeä lähtökohta yhteyden saannissa, ehkäisevässä työssä, valistuksessa ja neuvonnassa sekä hoitoon ohjaamisessa. Yhä laajemmin ollaan myös tunnustamassa matalan kynnyksen palvelujen merkitys sellaisten yhteisön jäsenten perusterveydenhuollossa, tartuntatautien seulonnassa, rokottamisessa ja antiviraalisessa hoidossa, joiden on jostakin syystä vaikeampi hakea virallisempia terveydenhuoltopalveluja.
Az EU országaiban és Norvégiában a tű- és fecskendőprogramok általában szervesen beépülnek az alacsony küszöbű drogtanácsadó ügynökségek munkájába (ld. „A szolgálatok hozzáférhetőségének növelése” rovatot), a terepmunkába és a hajléktalan-ellátásba. Mivel a könnyen hozzáférhető ügynökségek sikeresnek bizonyultak az aktív kábítószer-használók elérésében, ezek fontos kiindulópontként szolgálhatnak a kapcsolattartás, megelőzés, oktatás és tanácsadás, illetve a gyógykezelésre beutalás számára. Az is egyre nagyobb mértékben felismerik, hogy az alacsony küszöbű szolgáltatások létfontosságú platformot kínálnak a közösség azon tagjainak alapvető egészségügyi ellátásához, a fertőző betegségekre való szűréséhez, védőoltásához és antivirális kezeléséhez, akiknek a hivatalos egészségügyi ellátásban való részvétele különféle okok miatt nehéz.
Sprøytebytteprogrammer utgjør vanligvis en integrerende del av arbeidet til lavterskeltjenester (se boks ”Gjøre tjenestene lettere tilgjengelige”), feltarbeid og omsorg for hjemløse i EU-landene og Norge. Ettersom lavterskeltjenestene klarer å nå ut til skjulte populasjoner av aktive narkotikabrukere, kan de være et viktig startsted for kontakt, forebygging, opplæring og rådgivning i tillegg til henvisning til behandling. Det blir stadig klarere at lavterskeltjenester kan være helt avgjørende for å nå ut med grunnleggende medisinsk behandling, screening av smittsomme sykdommer og vaksinering og antiretroviral behandling til medlemmer av et samfunn som av ulike årsaker kan finne det vanskelig å få tilgang til de mer formelle helsetjenestene.
W państwach UE i w Norwegii programy wymiany igieł i strzykawek są zazwyczaj silnie powiązane z pracą niskoprogowych jednostek doradztwa antynarkotykowego (patrz okienko „Ułatwianie dostępu do usług”), pomocą potrzebującym oraz opieką nad bezdomnymi. Ponieważ jednostki o niskim progu dostępu zdolne są dotrzeć do ukrytych populacji aktywnych narkomanów, mogą one stać się ważnym punktem wyjścia do nawiązania kontaktu, przeprowadzenia działań zapobiegawczych, szerzenia edukacji i doradztwa, a także uzyskania skierowań na leczenie. Coraz większe uznanie zyskuje także teza, że służby niskoprogowe mogą tworzyć istotną platformę oferowania podstawowej opieki medycznej, badań przesiewowych chorób zakaźnych, szczepień oraz leczenia przeciwwirusowego tych członków społeczności, dla których dostęp do bardziej formalnych służb ochrony zdrowia może być z różnych powodów utrudniony.
De obicei, programele pentru ace şi siringi sunt integrate în activitatea agenţiilor de consiliere în privinţa drogurilor cu acces necondiţionat (vezi căsuţa Îmbunătăţirea accesibilităţii serviciilor), în activitatea de asistenţă socială de proximitate şi de îngrijire a persoanelor fără adăpost în statele membre ale Uniunii Europene şi în Norvegia. Având în vedere faptul că agenţiile cu acces necondiţionat reuşesc să ajungă la populaţii ascunse de consumatori activi de droguri, acestea pot constitui un punct de plecare important pentru contact, prevenire, educaţie şi consiliere, precum şi pentru trimiterea la tratament. De asemenea, se constată din ce în ce mai mult că serviciile cu acces necondiţionat pot constitui o platformă vitală pentru asigurarea asistenţei medicale primare, pentru depistarea bolilor infecţioase şi vaccinare şi pentru tratamentul antiviral pentru membrii comunităţii care, din diferite motive, se pot confrunta cu dificultăţi în ceea ce priveşte accesul la servicii de asistenţă medicală mai formale.
V krajinách EÚ a Nórsku sú NSP zvyčajne pevnou súčasťou činnosti nízkoprahových drogových poradenských agentúr (pozri rámček „Uľahčovanie prístupu k službám“), práce v teréne a starostlivosti o bezdomovcov. Pretože agentúry, ktoré majú nízky prah prístupu, úspešne zasahujú skryté populácie aktívnych užívateľov drog, môžu by dôležitým východiskovým bodom na styk, prevenciu, výchovu a osvetu ako aj odporúčanie na liečbu. Stále viac sa uznáva, že nízkoprahové služby môžu byť životne dôležitou platformou na poskytovanie základnej lekárskej starostlivosti, skríning infekčných chorôb, vakcináciu a liečbu vírusových ochorení členov spoločenstva, ktorí môžu z rozličných príčin považovať formálnejšie zdravotnícke služby za ťažko prístupné.
Programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo so po navadi tesno vključeni v delo nizkopražnih svetovalnih agencij za droge (glej polje "Večja dostopnost storitev"), delo na terenu in skrb za brezdomce v državah EU in na Norveškem. Ker so lahko agencije, ki imajo nizek prag dostopa, uspešne pri doseganju nedostopnih aktivnih uživalcev drog, so lahko pomembno izhodišče za kontaktiranje, preprečevanje, izobraževanje in svetovanje kakor tudi za napotitev na zdravljenje. Vedno bolj je tudi priznano, da so lahko nizkopražni programi za pomoč uživalcem drog pomembna podlaga za zagotavljanje osnovne zdravstvene oskrbe, pregledovanja nalezljivih bolezni ter cepljenja in protivirusnega zdravljenja članov skupnosti, ki so jim formalnejše zdravstvene storitve zaradi različnih razlogov težko dostopne.
Program för nål- och sprututbyte integreras oftast inom lågtröskelvården (se rutan ”Göra tjänster mer tillgängliga”), den uppsökande verksamheten och vården för hemlösa i EU-länderna och Norge. Eftersom lågtröskelvården är framgångsrik när det gäller att nå dolda aktiva narkotikamissbrukare kan den bli en viktig startpunkt för kontakt, prevention, utbildning och rådgivning samt för remittering till behandling. Lågtröskelvård blir dessutom alltmer erkänt som en viktig plattform för grundläggande sjukvård, test av smittsamma sjukdomar, vaccination samt antivirusbehandling till de medborgare som av olika skäl har svårt att komma i kontakt med den traditionella vården.
  6. aile  
Narkotiku atsavināšanas gadījumu skaitu valstī parasti uzskata par netiešu norādi uz narkotiku piegādi un pieejamību, kaut gan tas atspoguļo arī tiesībsargājošo institūciju resursus, prioritātes, stratēģijas, kā arī nelikumīgo tirgotāju neaizsargātību pret nacionālajām un starptautiskajām piegādes samazināšanas stratēģijām.
The number of drug seizures in a country is usually considered to be an indirect indicator of the supply and availability of drugs, although it also reflects law enforcement resources, priorities and strategies, as well as vulnerability of traffickers to national and international supply reduction strategies. Quantities seized may fluctuate widely from one year to the next, for example if in one year a few of the seizures are very large. For this reason, the number of seizures is considered by several countries to be a better indicator of trends. In all countries, the number of seizures contains a high proportion of small seizures at the retail level. The origin and destination of drugs seized may indicate trafficking routes and producing areas, but this information is not always known. The purity and price of drugs sold at retail level are reported by most of the Member States. However, data come from a range of different sources, which are not always comparable or reliable, making accurate comparisons between countries difficult.
Le nombre de saisies de drogue dans un pays est généralement considéré comme un indicateur indirect de l'offre et de la disponibilité des drogues, bien qu'il reflète également les ressources, les priorités et les stratégies d'application de la législation et la vulnérabilité des trafiquants face aux stratégies nationales et internationales de réduction de l'offre. Les quantités saisies peuvent varier considérablement d'une année à l'autre. Ainsi, au cours d'une année, les autorités peuvent réaliser un petit nombre de saisies, mais de quantités importantes de drogue. C'est la raison pour laquelle plusieurs pays considèrent que le nombre de saisies est un meilleur indicateur de tendance. Dans tous les pays, le nombre de saisies comprend une part élevée de petites saisies au niveau du détail. L'origine et la destination des drogues saisies peuvent fournir des indications sur les routes qu'empruntent le trafic et sur les zones de production, mais cette information n'est pas toujours connue. La pureté et le prix des drogues au détail sont déclarés par la plupart des États membres. Toutefois, les données proviennent de diverses sources, qui ne sont pas toujours comparables ou fiables, ce qui rend les comparaisons entre pays malaisées.
Die Zahl der Sicherstellungen in einem Land wird in der Regel als indirekter Indikator für das Angebot und die Verfügbarkeit von Drogen angesehen, spiegelt jedoch auch Strafverfolgungsressourcen, -prioritäten und -strategien sowie die Wahrscheinlichkeit wider, dass sich nationale und internationale Strategien zur Reduzierung des Angebots auf Drogenhändler auswirken. Die sichergestellten Mengen können von Jahr zu Jahr stark schwanken, etwa wenn in einem Jahr einige besonders umfangreiche Sicherstellungen erfolgt sind. Aus diesem Grund wird die Zahl der Sicherstellungen in mehreren Ländern als der bessere Indikator für Tendenzen angesehen. In allen Ländern umfasst die Zahl der Sicherstellungen einen großen Anteil kleinerer Sicherstellungen auf Kleinhandelsebene. Ursprungs- und Zielland der sichergestellten Drogen können Hinweise auf die Route des Drogenhandels und Erzeugungsgebiete liefern, jedoch ist diese Information nicht immer verfügbar. Daten über Preis und Reinheit der auf Kleinhandelsebene verkauften Drogen werden von den meisten Mitgliedstaaten bereitgestellt. Jedoch stammen die Daten aus einer Reihe verschiedener Quellen, die nicht immer vergleichbar oder zuverlässig sind, weshalb es schwierig ist, genaue Vergleiche zwischen den Ländern durchzuführen.
El número de incautaciones de drogas en un país suele considerarse un indicador indirecto de la oferta y disponibilidad de las mismas, aunque también refleja los recursos, prioridades y estrategias de la policía, así como la vulnerabilidad de los traficantes ante las estrategias de reducción de la oferta nacionales e internacionales. Las cantidades incautadas pueden variar mucho de un año a otro, por ejemplo si un año se registran algunas incautaciones especialmente grandes. Por esta razón, varios países consideran que el número de incautaciones es un indicador más adecuado de las tendencias. En todos los países, los datos incluyen un mayor número de pequeñas incautaciones de pequeños traficantes. El origen y el destino de las drogas incautadas pueden ser indicadores de rutas de tráfico y áreas de producción, pero no siempre se dispone de esta información. La mayoría de Estados miembros comunican el precio y la pureza de las drogas vendidas por los pequeños traficantes. No obstante, los datos proceden de una gran variedad de fuentes que no siempre son comparables o fiables, lo que hace difícil establecer una comparación exacta entre países.
Normalmente il numero di sequestri di stupefacenti in un paese è considerato un indicatore indiretto dell’offerta e della disponibilità di queste sostanze, sebbene dipenda anche dalle risorse delle forze dell’ordine, dalle priorità e dalle strategie nonché dalla vulnerabilità degli spacciatori nei confronti delle strategie nazionali e internazionali di riduzione dell’offerta. I quantitativi sequestrati possono variare notevolmente da un anno all’altro, per esempio se in un anno alcuni dei sequestri interessano quantitativi ingenti. Per tale motivo il numero di intercettazioni è considerato in alcuni paesi un migliore indicatore di tendenza. In tutti i paesi, una grande percentuale del numero di piccoli sequestri avviene al livello dello spaccio al dettaglio. L’origine e la destinazione delle sostanze sequestrate possono fornire indicazioni sulle vie del traffico e sulle aree di produzione; tali informazioni tuttavia non sono sempre note. Il prezzo e la purezza degli stupefacenti spacciati al dettaglio vengono segnalati dalla maggior parte degli Stati membri. Tuttavia i dati provengono da fonti diverse non sempre comparabili, il che rende difficile operare un confronto tra paesi.
O número de apreensões efectuadas num país é geralmente considerado um indicador indirecto da oferta e disponibilidade de drogas, mas reflecte também os recursos, as prioridades e estratégias dos serviços de aplicação da lei, bem como a vulnerabilidade dos traficantes face às estratégias nacionais e internacionais de redução da oferta. As quantidades apreendidas podem variar muito de ano para ano, por exemplo, se num ano se efectuarem apreensões muito volumosas. Por esta razão, vários países consideram que o número de apreensões é um melhor indicador das tendências. Em todos os países, o número de apreensões inclui uma grande percentagem de pequenas apreensões ao nível da venda a retalho. A origem e o destino da droga apreendida, quanto conhecidos, podem dar indicações sobre as rotas de tráfico e as zonas de produção. A maioria dos Estados-Membros comunica dados sobre a pureza e o preço das drogas ao nível da venda a retalho. Contudo, os dados provêm de uma série de fontes diferentes, nem sempre comparáveis ou fiáveis, o que dificulta a realização de comparações precisas.
Ο αριθμός των κατασχέσεων ναρκωτικών σε μια χώρα θεωρείται συνήθως έμμεσος δείκτης της προσφοράς και της διαθεσιμότητας ναρκωτικών, μολονότι απηχεί επίσης τους πόρους, τις προτεραιότητες και τις στρατηγικές της επιβολής του νόμου, καθώς και την αδυναμία των διακινητών απέναντι στις εθνικές και διεθνείς στρατηγικές με στόχο τη μείωση της προσφοράς. Οι κατασχεθείσες ποσότητες είναι δυνατόν να ποικίλλουν σημαντικά από χρόνο σε χρόνο, για παράδειγμα εάν σε ένα έτος μερικές από τις κατασχέσεις αφορούσαν πολύ μεγάλες ποσότητες. Για τον λόγο αυτό, ο αριθμός των κατασχέσεων θεωρείται από αρκετές χώρες καλύτερος δείκτης των τάσεων. Σε όλες τις χώρες, ο αριθμός των κατασχέσεων περιλαμβάνει μεγάλο ποσοστό μικρών κατασχέσεων σε επίπεδο λιανικής διακίνησης. Η προέλευση και ο προορισμός των κατασχεθέντων ναρκωτικών ενδέχεται να υποδεικνύει τις οδούς διακίνησης και τις περιοχές παραγωγής, αλλά οι πληροφορίες αυτές δεν είναι πάντοτε γνωστές. Τα περισσότερα κράτη μέλη αναφέρουν την καθαρότητα και την τιμή των ναρκωτικών που πωλούνται σε επίπεδο λιανικής διακίνησης. Ωστόσο, τα στοιχεία προέρχονται από πολλές διαφορετικές πηγές, οι οποίες δεν είναι πάντοτε συγκρίσιμες ή αξιόπιστες, γεγονός που καθιστά δυσχερείς τις ακριβείς συγκρίσεις μεταξύ χωρών.
De hoeveelheid in een land in beslag genomen drugs wordt meestal als een indirecte indicatie beschouwd van de aanvoer en beschikbaarheid van drugs. Het is echter ook een weerspiegeling van de middelen, prioriteiten en strategieën van strafvervolgingsinstanties alsmede van de kwetsbaarheid van drugshandelaren voor nationale en internationale strategieën voor het terugdringen van het aanbod. De in beslag genomen hoeveelheden kunnen van jaar tot jaar sterk fluctueren, bijvoorbeeld als in een bepaald jaar een paar grote vangsten hebben plaatsgevonden. Daarom beschouwen verschillende landen het aantal inbeslagnames als een betere indicatie voor trends. In alle landen bestaan de inbeslagnames voor een groot deel uit kleinere confiscaties op straathandelniveau. De herkomst en bestemming van de in beslag genomen drugs kunnen een indicatie geven van de routes en productielocaties, maar dergelijke gegevens zijn niet altijd beschikbaar. De meeste landen melden de zuiverheid en prijs van de drugs op straathandelniveau. De gegevens zijn echter afkomstig uit veel verschillende bronnen die niet altijd vergelijkbaar of betrouwbaar zijn, hetgeen een exacte vergelijking tussen landen bemoeilijkt.
Počet záchytů drog v určité zemi je obvykle považován za nepřímý ukazatel nabídky a dostupnosti drog, i když je i odrazem zdrojů, priorit a strategií vymáhání práva, ale i míry, v níž jsou obchodníci s drogami postižitelní národními a mezinárodními strategiemi pro omezení drogové nabídky. Množství zachycených drog se může v jednotlivých letech výrazně lišit, například pokud je v jednom roce provedeno několik velkých záchytů. Proto některé země považují za lepší indikátor trendů počet provedených záchytů. Ve všech zemích zahrnuje počet provedených záchytů vysoký podíl malých záchytů na maloobchodní úrovni. Původ a určení zachycených drog může indikovat trasy nezákonného obchodu s drogami a oblasti drogové produkce. Tyto informace však nejsou vždy známy. Čistota a cena drog prodaných na maloobchodní úrovni je hlášena většinou členských států. Údaje však pocházejí z mnoha různých zdrojů, které nejsou vždy srovnatelné nebo důvěryhodné, což ztěžuje provedení přesných srovnání mezi zeměmi.
Antallet af narkotikabeslaglæggelser i et land betragtes sædvanligvis som en indirekte indikator for forsyning og tilgængelighed af narkotika, selv om det også afspejler retshåndhævelsesmyndighedernes ressourcer, prioriteringer og strategier samt den udstrækning, hvori omsætningsleddene er udsat for at blive omfattet af nationale og internationale udbudsbegrænsende strategier. Mængderne, som beslaglægges, kan variere meget fra år til år, for eksempel hvis nogen af beslaglæggelserne et år er meget store. Af den grund betragter mange lande antallet af beslaglæggelser som en bedre indikator for tendenser. I alle lande omfatter antallet af beslaglæggelser en stor andel af små beslaglæggelser i detailleddet. Oprindelsen af og destinationen for beslaglagte stoffer kan give en indikation af smuglerruter og produktionsområder, men disse oplysninger foreligger ikke altid. De fleste medlemsstater rapporterer om renhed og priser for stoffer i detailleddet. Oplysningerne kommer imidlertid fra en række forskellige kilder som ikke altid er sammenlignelige eller pålidelige, og dette gør det vanskelig at foretage nøjagtige sammenligninger landene imellem.
Uimastikonfiskeerimiste arvu riigis peetakse tavaliselt uimastite pakkumise ja kättesaadavuse kaudseks näitajaks, kuigi see peegeldab ka õiguskaitsealaseid vahendeid, prioriteete ja strateegiaid ning riiklike ja rahvusvaheliste pakkumise vähendamise strateegiate mõju kaubitsejatele. Konfiskeeritud kogused võivad aastast aastasse suurel määral kõikuda, näiteks siis, kui ühel aastal on mõnel korral konfiskeeritud väga suuri koguseid. Seetõttu peavad mitmed riigid konfiskeerimiste arvu paremaks suundumuste näitajaks. Kõigis riikides moodustavad olulise osa konfiskeerimistest väikesed konfiskeerimised jaemüügi tasandil. Konfiskeeritud uimastite päritolu ja sihtkoht võivad viidata kaubateedele ja tootmispiirkondadele, kuid see teave ei ole alati kättesaadav. Enamik liikmesriike annab teavet jaemüügi tasandil levitatavate uimastite puhtuse ja hinna kohta. Andmed pärinevad siiski väga erinevatest allikatest, mis ei ole alati võrreldavad ega usaldusväärsed ning see teeb riikidevahelise võrdlemise raskeks.
Tietyssä maassa tehtyjen huumetakavarikkojen lukumäärää pidetään yleensä huumeiden tarjonnan ja saatavuuden epäsuorana indikaattorina, joskin se kuvastaa myös lainvalvonnan resursseja, prioriteetteja ja strategioita sekä sitä, miten hyvin kansalliset ja kansainväliset tarjonnan vähentämisen strategiat tehoavat salakuljettajiin. Takavarikoidut määrät saattavat vaihdella voimakkaasti eri vuosina esimerkiksi siksi, että jonakin vuonna on tehty muutama hyvin suuri takavarikko. Useat maat pitävät tästä syystä takavarikkojen lukumäärää parempana merkkinä suuntauksista. Takavarikkojen lukumäärään sisältyy kaikissa maissa suuri osuus vähittäiskaupan tasolla tehtyjä pieniä takavarikkoja. Takavarikoitujen huumeiden alkuperä ja määränpää saattavat kertoa salakuljetusreiteistä, mutta tätä tietoa ei aina ole saatavilla. Useimmat jäsenvaltiot ilmoittavat huumeiden puhtauden ja hinnan vähittäiskaupassa. Tiedot ovat kuitenkin peräisin useista erilaisista lähteistä, jotka eivät aina ole vertailukelpoisia tai luotettavia, joten maiden välillä on vaikea tehdä tarkkoja vertailuja.
Az egy országban történt kábítószer-lefoglalások számát a kábítószerek kínálata és elérhetősége szempontjából közvetett mutatónak tekintik, bár ugyancsak tükrözi a bűnüldöző szervek erőforrásait, prioritásait és stratégiáit, valamint a kereskedők sebezhetőségét a nemzeti és nemzetközi készletcsökkentő stratégiákkal szemben. A lefoglalt mennyiségek egyik évről a másikra nagyfokú ingadozást mutathatnak, ha például az adott évben a lefoglalások némelyike nagyon nagy. Emiatt a lefoglalások számát sok országra nézve meg kell vizsgálni, hogy tisztább mutatót kapjunk a tendenciáról. A lefoglalások száma minden országban nagy arányban tartalmaz kiskereskedelmi szinten történt kis lefoglalásokat. A lefoglalt kábítószerek származása és rendeltetési helye jelezheti a kereskedelmi útvonalakat és termelőterületeket, ez az információ azonban nem mindig ismert. A kiskereskedelmi szinten eladott kábítószerek tisztaságáról és áráról a legtöbb tagállam beszámol. Az adatok azonban számos különböző, nem mindig összehasonlítható vagy megbízható forrásból származnak, ami megnehezíti az országok közötti pontos összehasonlítást.
Antallet narkotikabeslag i et land betraktes gjerne som en indirekte indikator på tilbud og tilgjengelighet av narkotika, selv om de også gjenspeiler politiets ressurser, prioriteringer og strategier, og likeledes i hvilken grad nasjonale og internasjonale tilbudsreduserende tiltak virker inn på omsetningsleddene. Mengdene som beslaglegges kan variere fra år til år, f.eks. hvis noen av beslagene et år er svært store. Av denne grunn betrakter mange land antallet beslag som en bedre indikator på trender. I alle land omfatter antallet beslag en stor del små beslag på detaljistnivå. De beslaglagte stoffenes opprinnelse og destinasjon kan gi en indikasjon på smuglerruter og produksjonsområder, men denne informasjonen er ikke alltid kjent. De fleste medlemsstatene i EU rapporterer om renhet og pris på stoffene på detaljistnivå. Opplysningene kommer imidlertid fra en rekke ulike kilder som ikke alltid er sammenlignbare eller pålitelige, og dette gjør det vanskelig å foreta nøyaktige sammenligninger landene imellom.
Liczbę konfiskat narkotyków w danym kraju zwykle odbiera się jako pośredni wskaźnik wielkości podaży i dostępności narkotyków, ale odzwierciedla ona również zasoby egzekwowania prawa, priorytety i strategie oraz podatność handlarzy narkotyków na krajowe i międzynarodowe strategie ograniczania podaży. Skonfiskowane ilości mogą znacznie różnić się z roku na rok, jeżeli, na przykład, w danym roku kilka konfiskat opiewa na bardzo duże ilości. Z tego względu wiele państw uważa, że liczba konfiskat jest lepszym wskaźnikiem trendów. We wszystkich państwach dane o liczbie konfiskat dotyczą w dużej mierze drobnych konfiskat detalicznych. Miejsce pochodzenia oraz miejsce przeznaczenia skonfiskowanych narkotyków może pomóc we wskazaniu szlaków handlowych i ośrodków produkcji, nie zawsze jednak taka informacja jest dostępna. Większość Państw Członkowskich przekazuje dane o czystości i cenie narkotyków na poziomie użytkownika końcowego. Jednakże dane te pochodzą z różnorodnych źródeł, które nie zawsze można uznać za porównywalne lub rzetelne, a to utrudnia dokładne porównanie danych krajowych.
De obicei se consideră că numărul capturilor de droguri dintr-o ţară este un indicator indirect al ofertei şi disponibilităţii drogurilor, deşi reflectă de asemenea capacitatea, resursele şi strategiile de aplicare a legii, precum şi vulnerabilitatea traficanţilor faţă de strategiile naţionale şi internaţionale care urmăresc reducerea ofertei. Cantităţile capturate pot fluctua considerabil de la un an la altul, de exemplu dacă într-un an câteva capturi sunt de dimensiuni foarte mari. Din acest motiv, mai multe ţări consideră că numărul capturilor este un indicator mai bun al tendinţelor. În toate ţările, numărul capturilor cuprinde o proporţie ridicată de capturi mici la nivelul comerţului cu amănuntul. Originea şi destinaţia drogurilor capturate pot indica rutele de trafic şi zonele de producţie, dar aceste informaţii nu sunt întotdeauna cunoscute. Majoritatea statelor membre furnizează date privind puritatea şi preţul drogurilor vândute cu amănuntul. Datele provin însă dintr-o varietate de surse diferite, iar acestea nu sunt întotdeauna comparabile sau fiabile, comparaţiile corecte dintre ţări fiind astfel dificil de realizat.
Počet zachytení drog v krajine sa zvyčajne považuje za nepriamy indikátor dodávok a dostupnosti drog, hoci odzrkadľuje aj zdroje presadzovania práva, priority a stratégie ako aj zraniteľnosť obchodníkov voči národným a medzinárodnými stratégiám znižovania dodávok. Zachytené množstvá sa môžu z roka na rok podstatne meniť, ak sa napríklad v jednom roku párkrát zachytí veľmi veľké množstvo. Z tohto dôvodu niektoré krajiny považujú počet zachytení drog za lepší indikátor trendov. Vo všetkých krajinách vysoko prevládajú v počte zachytení drog zachytenia malých množstiev na maloobchodnej úrovni. Pôvod a miesto určenia zachytených drog môže naznačovať obchodné trasy a oblasti výroby, ale tieto informácie nie sú známe vždy. Čistotu a cenu maloobchodne predávaných drog uvádza väčšina členských štátov. Údaje však pochádzajú z radu rôznych zdrojov, nie vždy sú porovnateľné alebo spoľahlivé, a tým sťažujú presné porovnávanie medzi krajinami.
Število zasegov v državi se ponavadi uporablja kot posredni kazalec ponudbe in razpoložljivosti drog, odraža pa tudi vire organov pregona, prednostne naloge in strategije, kot tudi ranljivost preprodajalcev zaradi nacionalnih in mednarodnih strategij za zmanjšanje ponudbe. Zasežene količine se lahko močno razlikujejo od enega leta do drugega, v enem letu je na primer nekaj zasegov zelo velikih. Zato je po mnenju več držav boljši kazalec trendov število zasegov. V vseh državah je v število zasegov vštet velik del majhnih zasegov na ravni preprodajanja na drobno. Poreklo in namembni kraj drog lahko nakažeta trgovske poti in področja proizvodnje, vendar ti podatki niso vedno znani. Večina držav članic je poročala o cenah in čistosti drog na ravni prodaje na drobno. Vendar pa podatki prihajajo iz različnih virov, ki niso vedno primerljivi ali zanesljivi, zaradi česar je težko napraviti natančno primerjavo med državami.
Antalet narkotikabeslag i ett land anses vanligtvis vara en indirekt indikator på tillgången på narkotika och hur lätt det är att få tag på den, men speglar också kontrollorganens resurser, prioriteringar och strategier, samt i vilken mån de nationella och internationella strategierna för att minska tillgången kommer åt de personer som ägnar sig åt narkotikahandel. De mängder som beslagtas kan variera kraftigt från år till år, till exempel om några av beslagen under ett år är mycket stora. Av den anledningen anses det i många länder att antalet beslag är en bättre trendindikator. I alla länderna står små beslag i missbrukarledet för en stor del av antalet beslag. Om man känner till var den beslagtagna narkotikan kommer från och vart den skall, kan det ge en fingervisning om handelsvägar och produktionsområden, men denna information finns inte alltid tillgänglig. Renhetsgraden och priset på narkotikan i missbrukarledet rapporteras av de flesta medlemsstaterna. Men uppgifterna kommer från en rad olika källor, vilka inte alltid är jämförbara eller tillförlitliga och det blir därmed svårt att göra korrekta jämförelser mellan länderna.
  PierādÄ«jumi par adatu...  
Zinātniskie pētījumi par adatu un šļirču programmas efektivitāti HIV/AIDS izplatības samazināšanās starp injicējamo narkotiku lietotājiem ir pieejami, sākot no astoņdesmitiem gadiem (141). Literatūras pārskats, ko publicējusi PVO 2004.
Scientific research into the effectiveness of NSPs in reducing HIV/AIDS among IDUs dates back to the 1980s (141). A review of the literature, published by WHO in 2004, concludes that there is compelling evidence that increasing the availability and utilisation of sterile injecting equipment by IDUs reduces HIV infection substantially and that there is no evidence of any major unintended negative consequences (WHO, 2004). However, the review concluded that, by themselves, NSPs are not enough to control HIV infection among IDUs, and that these programmes must be supported by a range of complementary measures in order to control HIV infection among and from IDUs. Reviewing the cost-effectiveness of NSPs, de Wit and Bos (2004) conclude that NSPs seem to be cost-effective in preventing the spread of HIV and have additional and worthwhile benefits apart from reducing HIV, such as bringing a difficult-to-reach population of drug users into contact with health and social services.
Les recherches scientifiques sur l'efficacité des PES dans la réduction du VIH/SIDA chez les UDVI remontent aux années 1980 (141). Une analyse de la littérature, publiée en 2004 par l'OMS, conclut qu'il existe des preuves manifestes que la fourniture et l'utilisation accrues de matériel d'injection stérile par les UDVI réduisent considérablement l'infection par le VIH et qu'aucun effet négatif involontaire majeur n'a été démontré (OMS, 2004). L'analyse de l'OMS conclut toutefois que les PES ne suffisent pas, en soi, à contrôler l'infection par le VIH chez les UDVI et que ces programmes doivent aller de pair avec des mesures complémentaires en vue de contrôler l'infection par le VIH parmi les UDVI et sa transmission par cette population. En examinant le rapport coût-efficacité des PES, de Wit et Bos (2004) concluent que ces programmes semblent efficaces par rapport à leur coût pour éviter la propagation du VIH et ont d'autres effets bénéfiques en dehors de la limitation de la transmission du VIH, tel que l'établissement d'un contact entre une population d'usagers de drogue difficilement accessible et les services sociaux et sanitaires.
Bereits in den 80er Jahren wurden wissenschaftliche Forschungen über die Wirksamkeit von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen hinsichtlich der Eindämmung von HIV/AIDS unter injizierenden Drogenkonsumenten durchgeführt (141). Einem von der WHO im Jahr 2004 veröffentlichten Überblick über die einschlägige Literatur zufolge gibt es zwingende Beweise dafür, dass die erhöhte Verfügbarkeit und Nutzung steriler Spritzbestecke die Prävalenz von HIV-Infektionen unter IDU erheblich verringert. Auf der anderen Seite gibt es keinen Beleg für größere unbeabsichtigte negative Folgen (WHO, 2004). Bei der Untersuchung wurde jedoch der Schluss gezogen, dass Nadel- und Spritzenaustauschprogramme an sich nicht ausreichen, um HIV-Infektionen unter IDU zu bekämpfen, und dass diese Programme durch eine Reihe ergänzender Maßnahmen unterstützt werden müssen, um HIV-Infektionen von IDU sowie die Übertragung von HIV durch IDU einzudämmen. Bei einer Untersuchung der Kosteneffizienz von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen kommen de Wit und Bos (2004) zu dem Schluss, dass diese Programme offenbar im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV kosteneffizient sind und neben der Reduzierung von HIV zusätzliche lohnenswerte Vorteile mit sich bringen: Beispielsweise kommen durch sie schwer erreichbare Gruppen von Drogenkonsumenten in Kontakt mit Gesundheits- und Sozialdiensten.
La investigación científica sobre la eficacia de los programas de intercambio de agujas y jeringuillas para reducir el VIH/SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral se remonta a la década de 1980 (141). La revisión bibliográfica publicada por la OMS en 2004 concluye que existen indicios claros de que aumentar la disponibilidad y la utilización de material de inyección estéril por parte de los consumidores reduce notablemente la infección por VIH y que no existen pruebas de que tengan consecuencias negativas imprevistas (OMS, 2004). No obstante, esta revisión concluía que, por sí solos, estos programas no son suficientes para controlar la infección por VIH entre los consumidores por vía parenteral, y que deberían apoyarse con una serie de medidas complementarias. En un estudio de la rentabilidad de este tipo de programas, de Wit y Bos (2004) concluyeron que parecían eficaces para prevenir el contagio del VIH y que producen valiosos beneficios además de la reducción del VIH, como facilitar el contacto de los servicios sociales y sanitarios con la población de consumidores de drogas, a la que suele ser difícil llegar.
Gli studi di ricerca scientifici sull’efficacia dei programmi di scambio di aghi e siringhe nel ridurre l’incidenza di HIV/AIDS tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale risalgono agli anni Ottanta (141). Stando alle conclusioni di una revisione della letteratura pubblicata dall’OMS nel 2004, sarebbe ampiamente dimostrato che l’aumento della reperibilità e dell’impiego di strumenti sterili da parte dei consumatori di stupefacenti per via parenterale riduce in maniera sostanziale l’infezione da HIV e che non vi sarebbero prove di gravi conseguenze negative indesiderate (OMS, 2004). Tuttavia, si legge anche nelle conclusioni che i programmi di scambio di aghi e siringhe non sono di per sé sufficienti a controllare l’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, ma che, per poter contrastare l’infezione tra e da questo genere di consumatori di stupefacenti, tali programmi devono essere sostenuti da una serie di misure complementari. Rianalizzando l’efficacia rispetto ai costi dei programmi di scambio di aghi e siringhe, de Wit e Bos (2004) concludono che tali programmi sembrano essere efficaci rispetto ai costi nel prevenire la diffusione dell’HIV e producono inoltre ulteriori benefici validi oltre a ridurre l’infezione da HIV, tra cui quello di stabilire un contatto tra i servizi sanitari e sociali e una popolazione di consumatori di droga difficile da raggiungere.
A investigação científica sobre a eficácia dos PTS na redução do VIH/SIDA entre os CDI remonta à década de 1980 (141). Uma análise da literatura existente, publicada pela OMS em 2004, conclui que existem provas convincentes de que o aumento do acesso e da utilização de equipamento de injecção esterilizado pelos CDI reduz substancialmente a infecção pelo VIH e que não existem indícios de quaisquer consequências negativas inesperadas graves (OMS, 2004). No entanto, a análise concluiu que, só por si, os PTS não são suficientes para controlar a infecção pelo VIH entre os CDI, e que estes programas devem ser apoiados por uma série de medidas complementares a fim de controlar essa infecção entre os CDI e a partir deles. Analisando a relação custo-benefício dos PTS, de Wit e Bos (2004) concluíram que estes programas parecem ter uma boa relação custo-benefício na prevenção da propagação do VIH e que possuem vantagens complementares úteis para além de reduzirem o vírus, tais como a de porem populações de consumidores de droga difíceis de atingir em contacto com os serviços de saúde e sociais.
Οι επιστημονικές έρευνες σχετικά με την αποτελεσματικότητα των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων για τη μείωση του ιού HIV/AIDS στους ΧΕΝ ξεκίνησαν από τη δεκαετία του 1980 (141). Μια επισκόπηση της βιβλιογραφίας, που δημοσιεύθηκε από την ΠΟΥ το 2004, καταλήγει στο συμπέρασμα ότι υπάρχουν αδιάσειστα στοιχεία που δείχνουν ότι η αύξηση της διαθεσιμότητας και της χρήσης αποστειρωμένων συνέργων από τους ΧΕΝ μειώνει σημαντικά τη μόλυνση από τον ιό HIV και ότι δεν υπάρχουν ενδείξεις σημαντικών ανεπιθύμητων αρνητικών συνεπειών (ΠΟΥ, 2004). Ωστόσο, η έρευνα διαπιστώνει ότι τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων δεν επαρκούν από μόνα τους για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον ιό HIV στους ΧΕΝ, και ότι τα προγράμματα αυτά πρέπει να υποστηρίζονται από μια σειρά συμπληρωματικών μέτρων για τον έλεγχο της μόλυνσης από τον HIV στους ΧΕΝ και από αυτούς. Εξετάζοντας την αποδοτικότητα από άποψη κόστους των προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων, οι de Wit και Bos (2004) συμπεραίνουν ότι τα εν λόγω προγράμματα φαίνονται οικονομικά όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV και εμφανίζουν άλλα πρόσθετα και αξιόλογα πλεονεκτήματα πέραν της μείωσης του ιού HIV, όπως το γεγονός ότι φέρνουν σε επαφή με υγειονομικές και κοινωνικές υπηρεσίες έναν πληθυσμό τοξικομανών που είναι δύσκολο να προσεγγισθεί.
Al in de jaren tachtig is er wetenschappelijk onderzoek verricht naar de effectiviteit van OvN’s bij het terugdringen van HIV/aids onder ID’s (141). Uit een literatuuronderzoek dat in 2004 door de WHO is gepubliceerd, blijkt dat er overduidelijk bewijs voorhanden is dat het aantal HIV-infecties aanzienlijk kan worden verlaagd als er meer steriel injectiemateriaal wordt aangeboden en de ID’s hiervan beter gebruik maken. Daarentegen zijn er geen aanwijzingen gevonden voor eventuele onbedoelde negatieve effecten (WHO, 2004). Een van de conclusies van het onderzoek was echter ook dat er voor de bestrijding van HIV-infecties onder ID’s meer nodig is dan alleen OvN’s. Om de HIV-infecties onder ID’s effectief met deze programma’s onder controle te kunnen houden, zijn aanvullende maatregelen noodzakelijk. In het kader van een kosten-batenanalyse van OvN’s concluderen de Wit en Bos (2004) dat de programma’s niet alleen effectief lijken voor de preventie van HIV-verspreiding, maar dat zij naast het terugdringen van HIV ook nog aanvullende en waardevolle positieve effecten hebben, zoals het in contact brengen van een moeilijk te bereiken populatie drugsgebruikers met maatschappelijke instanties en de gezondheidszorg.
Vědecký výzkum účinnosti programů výměny jehel a stříkaček při minimalizaci HIV/AIDS mezi injekčními uživateli drog se datuje do 80. let 20. století (141). Přehled literatury, který publikovala Světová zdravotnická organizace v roce 2004, obsahuje závěr, že existuje přesvědčivý důkaz, že zvýšení dostupnosti a používání sterilního injekčního vybavení na straně injekčních uživatelů drog sníží podstatným způsobem infekci HIV, a že neexistuje žádný důkaz o významných nezáměrných negativních důsledcích (WHO, 2004). V uvedeném přehledu se však dospělo k závěru, že programy výměny jehel a stříkaček samy o sobě nepostačují k tomu, aby kontrolovaly infekci HIV mezi injekčními uživateli drog, a že je nutné, aby tyto programy byly podporovány řadou doplňkových opatření za účelem kontroly infekce mezi injekčními uživateli drog a jejího usměrňování ze strany samotných injekčních uživatelů drog. Při zkoumání nákladové efektivnosti programů výměny jehel a stříkaček de Wit a Bos (2004) bylo vyvozeno, že programy výměny jehel a stříkaček se zdají být nákladově efektivní při prevenci šíření HIV a mají kromě redukce HIV další cenné přínosy, např. že umožňují populaci uživatelů drog, která se obtížně kontaktuje, přístup k zdravotnickým a společenským službám.
Den videnskabelige forskning i effektiviteten af nåle- og sprøjteprogrammer (NSP'er) med hensyn til at begrænse hiv/aids blandt intravenøse stofbrugere går tilbage i 1980'erne (141). Ved en gennemgang af litteraturen, som blev offentliggjort af WHO i 2004, blev det konkluderet, at der er afgørende beviser for, at en øget adgang til og udnyttelse af sterilt sprøjteudstyr for intravenøse stofbrugere i vidt omfang begrænser hiv-smitte, og at der ikke foreligger beviser for nogen væsentlige utilsigtede negative konsekvenser (WHO, 2004). Det blev imidlertid også konkluderet, at NSP'er ikke alene er tilstrækkelig til at begrænse hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere, og at disse programmer skal støttes af en række supplerende foranstaltninger med henblik på at bekæmpe hiv-smitten blandt og fra intravenøse stofbrugere. Ved en gennemgang af omkostningseffektiviteten af NSP'er har de Wit og Bos (2004) konkluderet, at NSP'erne synes at være omkostningseffektive med hensyn til at forhindre spredning af hiv og er forbundet med yderligere fordele og nytte foruden at begrænse hiv, f.eks. ved at en gruppe af stofbrugere, som det ellers er vanskeligt at nå ud til, sættes i kontakt med sundhedstjenester og sociale tjenester.
Teaduslikke uuringuid nõela- ja süstlavahetusprogrammide efektiivsuse kohta HIV/AIDSi vähendamisel süstivate narkomaanide hulgas hakati läbi viima juba 1980ndatel aastatel (141). Asjakohase kirjanduse ülevaates, mille avaldas Maailma Tervishoiuorganisatsioon 2004. aastal, jõutakse järeldusele, et on olemas ülekaalukad tõendid selle kohta, et steriilsete süstimisvahendite kättesaadavuse parandamine ja kasutamise suurendamine süstivate narkomaanide hulgas vähendab oluliselt HIVi nakatumist ja puuduvad igasugused tõendid tõsiste soovimatute negatiivsete tagajärgede kohta (WHO, 2004). Siiski jõuti ülevaates ka sellisele järeldusele, et ainuüksi nõela- ja süstlavahetusprogrammidest ei piisa süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumise kontrolli all hoidmiseks ja et neid programme tuleb toetada erinevate täiendavate meetmetega, et hoida kontrolli all süstivate narkomaanide HIV‑sse nakatumist ja nakkuse edasikandmist. Nõela- ja süstlavahetusprogrammide tulemuslikkust uurides jõuavad de Wit ja Bos (2004) järeldusele, et need programmid tunduvad olevat tulemuslikud HIV leviku tõkestamisel ning et neil on lisaks HIV vähendamisele veel täiendavaid ja olulisi kasutegureid, näiteks see, et need aitavad luua kontakti narkomaanide raskesti ligipääsetavate kogukondade ning tervishoiu- ja sotsiaalteenistuste vahel.
Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien tehokkuutta hiv:n ja aidsin vähentämisessä injektiokäyttäjien keskuudessa on tutkittu tieteellisesti 1980-luvulta lähtien (141). WHO:n vuonna 2004 julkaisemassa kirjallisuuskatsauksessa todetaan, että on olemassa vakuuttavia todisteita siitä, että steriilien injektiovälineiden saatavuuden ja käytön lisääminen huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa vähentää hiv-tartuntoja huomattavasti, eikä mistään merkittävästä tahattomasta seurauksesta ole mitään näyttöä (WHO, 2004). Katsauksessa kuitenkin todetaan myös, etteivät neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yksinään riitä hiv-tartuntojen hillitsemiseen injektiokäyttäjien keskuudessa, vaan näitä ohjelmia on tuettava erilaisilla täydentävillä toimenpiteillä, jotta injektiokäyttäjien hiv-tartuntoja voitaisiin vähentää. Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien kustannustehokkuutta tarkastelleet de Wit ja Bos (2004) toteavat, että nämä ohjelmat vaikuttavat olevan kustannustehokkaita hiv:n leviämisen ehkäisyssä ja niillä on hiv:n vähenemisen lisäksi muitakin huomattavia etuja, kuten huumeidenkäyttäjien vaikeasti tavoitettavan väestöryhmän saattaminen yhteyteen terveys- ja sosiaalipalvelujen kanssa.
A tű- és fecskendőprogramok hatékonyságát a HIV/AIDS előfordulásának csökkentésében az injekciós kábítószer-használók körében az 1980-as évek óta vizsgálják(141). A WHO által 2004-ben közreadott szakirodalmi áttekintés arra a következtetésre jutott, hogy meggyőző bizonyítékok vannak arra, hogy a steril injekciós felszerelések hozzáférhetőségének javítása és használatának gyakoribbá tétele az injekciós kábítószer-használók körében jelentősen csökkenti a HIV-fertőzést, ugyanakkor nagyobb arányú nem kívánt negatív következményre nincs bizonyíték (WHO, 2004). Az áttekintés azonban arra is rávilágított, hogy az injekciós kábítószer-használók HIV-fertőzésének ellenőrzése érdekében a tű- és fecskendőprogramokat kiegészítő intézkedésekkel kell támogatni. A tű- és fecskendőprogramok költséghatékonyságát megvizsgálva de Wit és Bos (2004) arra következtet, hogy a tű- és fecskendőprogramok költséghatékonynak bizonyultak a HIV terjedésének megelőzésében, és a HIV csökkentésén kívül további érdemleges előnyökkel járnak, így például kapcsolatot teremtenek a kábítószer-használók nehezen elérhető populációja és az egészségügyi és szociális szolgálatok között.
Allerede på 1980-tallet begynte forskerne å undersøke sprøytebytteprogrammenes effektivitet mht. å redusere HIV/AIDS blant sprøytebrukere (141). En litteraturgjennomgang utgitt av Verdens helseorganisasjon i 2004 konkluderte med at det er klart dokumentert at økt tilgjengelighet og bruk av sterilt injeksjonsutstyr for sprøytebrukere medfører en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV-smitte, og at det ikke finnes noen dokumentasjon på eventuelle vesentlige utilsiktede negative konsekvenser (WHO, 2004). Gjennomgangen fastslo imidlertid at sprøytebytteprogrammene i seg selv ikke er nok til å få kontroll med HIV-smitten blant sprøytebrukere, og at disse programmene må understøttes av en rekke supplerende tiltak for å kontrollere HIV-smitte blant og fra sprøytebrukere. En gjennomgang av kostnadseffektiviteten ved sprøytebytteprogrammer av de Wit og Bos (2004) konkluder med at sprøytebytteprogrammer synes å være kostnadseffektive når det gjelder å forebygge spredningen av HIV, og at de faktisk har andre verdifulle fordeler enn akkurat å redusere HIV, som f.eks. å få narkotikabrukere som er vanskelige å nå, til å komme i kontakt med helse- og sosialtjenesten.
Badania naukowe w sprawie efektywności działania programów wymiany igieł i strzykawek w redukowaniu występowania HIV/AIDS w grupie osób zażywających narkotyki dożylne rozpoczęły się w latach 80-tych (141). Przegląd literatury opublikowany przez WHO w 2004 roku stwierdza, że istnieją istotne dowody potwierdzające tezę, że zwiększenie dostępności i wykorzystania sterylnego sprzętu do iniekcji przez osoby wstrzykujące narkotyki wyraźnie ogranicza rozwój zakażeń wirusem HIV oraz że nie ma dowodów na istnienie jakichkolwiek większych niezamierzonych, negatywnych konsekwencji tego działania (WHO, 2004). Z przeglądu wynika jednak także, że same programy wymiany igieł i strzykawek nie są wystarczającym środkiem na powstrzymanie występowania zakażeń wirusem HIV wśród osób wstrzykujących narkotyki, i że muszą one być wspierane przez inne działania uzupełniające, by zwalczać zakażenia wirusem HIV w grupie osób przyjmujących narkotyki dożylnie i zakażenia spowodowane przez jej członków. Badając efektywność kosztową programów wymiany igieł i strzykawek, de Wit i Bos (2004) wskazują, że są one efektywne pod względem kosztów w dziedzinie zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV, dają także dodatkową i wartościową korzyść, gdyż doprowadzają do nawiązania kontaktu między trudno dostępną populacją narkomanów a służbami medycznymi i opieki społecznej.
Încă din anii 1980 s-a desfăşurat studii de cercetare ştiinţifică privind eficienţa PAS la reducerea HIV/SIDA în rândul CDI (141). Într-o sinteză a literaturii de specialitate, publicată de OMS în 2004, se arată că există dovezi incontestabile conform cărora creşterea disponibilităţii şi a utilizării echipamentului steril de injectare de către CDI reduce substanţial infectarea cu HIV şi că nu s-au înregistrat nici un fel de consecinţe negative semnificative neintenţionate (OMS, 2004). Cu toate acestea, studiul a concluzionat că PAS singure nu sunt suficiente pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi că aceste programe trebuie susţinute de o serie de măsuri complementare pentru a ţine sub control infecţia cu HIV în rândul CDI şi determinată de aceştia. Analizând rentabilitatea PAS, de Wit şi Bos (2004) au tras concluzia că PAS par să fie rentabile la prevenirea răspândirii infecţiei cu HIV şi că prezintă beneficii suplimentare şi importante pe lângă reducerea nivelului de infectare cu HIV, cum ar fi stabilirea contactului dintre o populaţie de consumatori de droguri la care este dificil de ajuns şi serviciile de asistenţă medicală şi socială.
Vedecký výskum účinnosti NSP na obmedzovanie HIV/AIDS medzi IDU sa datuje od osemdesiatych rokov minulého storočia (141). Z prehľadu literatúry, ktorý uverejnila SZO v roku 2004, vyplýva, že existuje presvedčivý dôkaz o podstatnom ústupe infekcií HIV so zvyšujúcou sa dostupnosťou a využívaním sterilných injekčných pomôcok injekčnými užívateľmi drog a nejestvuje dôkaz o žiadnych veľkých nežiaducich negatívnych následkoch (SZO 2004). Prehľad však uzatvára, že samotné NSP nie sú dostatočné na kontrolovanie infekcie HIV medzi IDU a že tieto programy musí podporovať rad doplnkových opatrení na kontrolu šírenia infekcie HIV injekčnými užívateľmi drog a medzi nimi. Z kontroly efektívnosti nákladov NSP de Wit a Bos (2004) usudzujú, že z hľadiska nákladov sa NSP zdajú efektívne v prevencii šírenia HIV a okrem redukovania HIV prinášajú dodatočný a cenný prospech, napr. v nadväzovaní styku ťažko dosiahnuteľnej populácie užívateľov drog so zdravotníckymi a sociálnymi službami.
Znanstvene raziskave o učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo pri zmanjševanju HIV/aidsa med injicirajočimi uživalci drog segajo v osemdeseta leta (141). Kot je ugotovljeno v pregledu literature, ki jo je objavila Svetovna zdravstvena organizacija leta 2004, obstajajo utemeljeni dokazi, da se s povečevanjem razpoložljivosti in uporabe sterilne opreme za vbrizgavanje za injicirajoče uživalce droge občutno zniža okužba z virusom HIV in da ni nobenih dokazov o kakšnih večjih nepričakovanih negativnih posledicah (WHO, 2004). Vendar je bilo v poročilu ugotovljeno, da sami programi injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo ne zadostujejo za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter da je treba te programe dopolniti s številnimi dopolnilnimi ukrepi za nadzor nad okužbo z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog ter od njih. S pregledom stroškovne učinkovitosti programov injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo de Wit in Bos (2004) ugotavljata, da se zdijo ti programi stroškovno učinkoviti pri preprečevanju širjenja virusa HIV ter imajo poleg zmanjševanja okužbe s HIV dodatne in pomembne koristi, kot je možnost, da uživalci drog, ki jih je drugače težko doseči, stopijo v stik z zdravstvenimi in socialnimi službami.
Ända sedan1980-talet har det genomförts forskning om hur effektiva program för nål- och sprututbyte är när det gäller att minska hiv/aids bland injektionsmissbrukare(141). En granskning av litteraturen som WHO offentliggjorde år 2004 visar att det finns tydliga belägg för att ökad tillgång på och användning av steril injektionsutrustning för injektionsmissbrukare minskar hiv-smittan avsevärt och att det inte finns några tecken på större ej önskvärda negativa konsekvenser (WHO, 2004). I granskningen drogs dock slutsatsen att programmen för nål- och sprututbyte inte i sig är tillräckliga för att få kontroll över hiv-smittan bland och från injektionsmissbrukare, utan att de måste kompletteras med en rad andra åtgärder. de Wit och Bos (2004) undersökte hur kostnadseffektiva programmen för nål- och sprututbyte är och drog slutsatsen att programmen tycks vara kostnadseffektiva när det gäller att hindra spridningen av hiv och att de dessutom har andra fördelar, exempelvis när det gäller att få de narkotikamissbrukare som är svåra att nå att komma i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
  Profilakse izklaides vi...  
Arī strukturālās pieejas saglabā savu nozīmīgumu. Itālijā, Nīderlandē un Skandināvijā tīklu kontaktu veidošanu uzskata par priekšnoteikumu narkotiku lietošanas profilaksei, par mērķi izvirzot naktsdzīves kultūras ietekmēšanu.
Structural approaches remain important. In Italy, the Netherlands and Scandinavia networking is considered a prerequisite for drug prevention, the aim being to influence nightlife culture. To this end, prevention professionals liaise with the owners of premises typically used for recreational drug use (including coffee shops in the Netherlands) and others involved in the nightlife scene, such as doorkeepers and bar staff. In Sweden, such interventions are being rolled out to large cities other than Stockholm. A study of similar schemes in the Netherlands concluded, ‘visitors and organisers of parties behave considerably more responsibly on illegal drugs than expected’ (Pijlman et al., 2003). Integrated approaches such as these also have the advantage of deflecting public attention away from incidents and medical emergencies involving illegal drugs at large parties and focusing awareness on the overall risks of the clubbing setting. Safer nightlife guidelines fall into this category but are not yet widespread in Europe (Calafat et al., 2003).
Les approches structurelles restent un élément important. En Italie, aux Pays-Bas et en Scandinavie, la création de réseaux est considérée comme une condition préalable à la prévention de la toxicomanie, le but étant d'influencer la culture de la vie nocturne. À cette fin, des professionnels de la prévention établissent des contacts avec les propriétaires de lieux généralement utilisés pour la consommation récréative de drogue (y compris les coffee shops aux Pays-Bas) ainsi que d'autres acteurs de la nuit, comme les portiers et le personnel des bars. En Suède, ces interventions s'étendent à des grandes villes autres que Stockholm. Une étude de projets similaires aux Pays-Bas a conclu que «les visiteurs et les organisateurs de soirées se comportent de manière beaucoup plus responsable vis-à-vis des drogues illicites que ce que l'on pensait» (Pijlman et al., 2003). Des approches intégrées tels que celles-là présentent également l'avantage de détourner l'attention du public des incidents et des urgences médicales mettant en cause les drogues illicites dans les grandes soirées et de concentrer la sensibilisation sur les risques généraux des boîtes de nuit. Des lignes directrices pour une vie nocturne plus sûre relèvent de cette catégorie, mais ne sont pas encore très répandues en Europe (Calafat et al., 2003).
Strukturelle Ansätze spielen nach wie vor eine wichtige Rolle. In Italien, den Niederlanden und Skandinavien gilt die Zusammenarbeit in Netzen als unverzichtbar für die Drogenprävention. Ziel ist es, Einfluss auf das Nachtleben zu nehmen. Zu diesem Zweck nehmen die Mitarbeiter der Präventionsprogramme Kontakt zu den Eigentümern von Einrichtungen, in denen in der Regel Drogen in der Freizeit konsumiert werden (darunter auch der Coffeeshops in den Niederlanden), und zu anderen in der Nachtszene tätigen Personen wie Türstehern und Barkeepern auf. In Schweden werden solche Maßnahmen von Stockholm auch auf andere große Städte ausgeweitet. Eine Untersuchung ähnlicher Programme in den Niederlanden kam zu dem Schluss, dass „sich Besucher und Veranstalter von Parties im Hinblick auf illegale Drogen erheblich verantwortungsbewusster verhalten als erwartet“ (Pijlman et al., 2003). Integrierte Ansätze wie diese bringen auch den Vorteil mit sich, dass sie das öffentliche Interesse von den Vorfällen und medizinischen Notfällen im Zusammenhang mit illegalen Drogen bei großen Parties ablenken und verstärkt auf die allgemeinen Risiken in der Clubszene aufmerksam machen. Leitlinien für eine Verbesserung der Sicherheit im Nachtleben gehören ebenfalls in diese Kategorie, sind jedoch bisher in Europa kaum verbreitet (Calafat et al., 2003).
» en los Países Bajos) y con otras personas relacionadas con la vida nocturna, como los porteros y el personal de los locales. En Suecia, este tipo de intervenciones están llevándose a otras grandes ciudades, aparte de Estocolmo. Un estudio de programas similares en los Países Bajos concluyó que «los asistentes y organizadores de fiestas se comportan de forma mucho más responsable de lo esperado con respecto a las drogas ilegales» (Pijlman y cols., 2003). Los enfoques integrados de este tipo también poseen la ventaja de que desvían la atención del público de los incidentes y urgencias médicas relacionados con las drogas ilegales en grandes fiestas y sensibilizan sobre los riesgos generales del ambiente de clubs. Las orientaciones para una vida nocturna más segura entran dentro de esta categoría, pero todavía no están muy difundidas en Europa (Calafat y cols., 2003).
Gli approcci strutturali rimangono fondamentali. In Italia, Paesi Bassi e Scandinavia la creazione di reti è considerata un prerequisito importante per la prevenzione della droga, utile per influenzare la cultura notturna. A tal fine i professionisti della prevenzione contattano i proprietari dei locali usati di preferenza per il consumo ricreativo di droga (compresi i bar, nei Paesi Bassi) nonché altri attori che partecipano alla vita notturna (buttafuori e personale dei bar). In Svezia questi interventi stanno cominciando a prendere piede anche in altre grandi città, oltre a Stoccolma. Uno studio su analoghi schemi di intervento nei Paesi Bassi conclude: “i partecipanti alle feste e gli organizzatori hanno verso le droghe illecite un comportamento decisamente più responsabile di quanto si potesse pensare” (Pijlman e altri, 2003). Approcci integrati come questi hanno il vantaggio di sviare l’attenzione dell’opinione pubblica dagli incidenti e dalle emergenze mediche provocati dal consumo di droghe illecite nell’ambito di grandi feste verso i rischi generali rappresentati dagli ambienti più ristretti. Le linee guida per una vita notturna più sicura rientrano in questa categoria di interventi, ma non sono ancora molto diffuse in Europa (Calafat e altri, 2003).
” dos Países Baixos) e com outras pessoas ligadas a locais de diversão nocturna, tais como os porteiros e o pessoal dos bares. Na Suécia, essas intervenções estão a ser alargadas a outras grandes cidades para além de Estocolmo. Um estudo sobre projectos semelhantes levados a cabo nos Países Baixos concluiu que “os visitantes e os organizadores das festas comportam-se de forma consideravelmente mais responsável em relação às drogas ilegais do que se esperava” (Pijlman et al., 2003). As abordagens integradas deste tipo também têm a vantagem de desviar a atenção pública dos incidentes e emergências médicas causados pelas drogas ilegais nas grandes festas e de sensibilizar o público para os riscos globais dos locais de diversão nocturna. As orientações para uma vida nocturna mais segura enquadram-se nesta categoria, mas ainda não estão muito divulgadas na Europa (Calafat et al., 2003).
Οι διαρθρωτικές προσεγγίσεις παραμένουν σημαντικές. Στην Ιταλία, τις Κάτω Χώρες και τη Σκανδιναβία η δικτύωση θεωρείται προαπαιτούμενο για την πρόληψη των ναρκωτικών, με στόχο την άσκηση επίδρασης στην κουλτούρα της νυχτερινής διασκέδασης. Για τον σκοπό αυτό, ειδικοί του τομέα της πρόληψης συνεργάζονται με τους ιδιοκτήτες χώρων που χρησιμοποιούνται συνήθως για ψυχαγωγική χρήση ναρκωτικών (συμπεριλαμβανομένων των καφέ («coffee shops») στις Κάτω Χώρες) καθώς και με άλλα άτομα που εργάζονται σε χώρους νυχτερινής διασκέδασης, όπως πορτιέρηδες και προσωπικό των μπαρ. Στη Σουηδία, τέτοιου είδους παρεμβάσεις αναπτύσσονται σε μεγάλες πόλεις, εκτός της Στοκχόλμης. Μελέτη παρόμοιων προγραμμάτων στις Κάτω Χώρες κατέληξε στο συμπέρασμα ότι «οι συμμετέχοντες και οι οργανωτές των πάρτι δείχνουν πολύ πιο υπεύθυνη συμπεριφορά απέναντι στα παράνομα ναρκωτικά από ό,τι αναμενόταν» (Pijlman κ.ά., 2003). Οι ολοκληρωμένες προσεγγίσεις του είδους αυτού εμφανίζουν επίσης το πλεονέκτημα ότι αποσπούν το ενδιαφέρον του κοινού από τα συμβάντα και τα έκτακτα ιατρικά περιστατικά που συνδέονται με παράνομα ναρκωτικά στα μεγάλα πάρτι και επικεντρώνουν την προσοχή του στους γενικότερους κινδύνους των κλαμπ. Οι κατευθυντήριες γραμμές για ασφαλέστερη νυχτερινή διασκέδαση εμπίπτουν επίσης στην κατηγορία αυτή, αλλά δεν είναι επί του παρόντος διαδεδομένες στην Ευρώπη (Calafat κ.ά., 2003).
Een structurele aanpak blijft van groot belang. In Italië, Nederland en Scandinavië wordt actief netwerken voor drugspreventie absoluut noodzakelijk geacht om de nachtlevencultuur te beïnvloeden. Daarom werken preventiewerkers niet alleen samen met de eigenaren van locaties waar zich het recreatief drugsgebruik doorgaans afspeelt (inclusief coffeeshops in Nederland), maar ook met andere mensen die bij het nachtleven betrokken zijn, zoals uitsmijters en barpersoneel. In Zweden worden dergelijke interventies naast Stockholm nu ook steeds meer in andere grote steden toegepast. In een onderzoek naar soortgelijke programma’s in Nederland werd geconstateerd dat bezoekers en organisatoren van party’s zich veel verantwoordelijker gedragen dan verwacht werd (Pijlman et al., 2003). Een dergelijke geïntegreerde aanpak heeft ook als voordeel dat de aandacht van het publiek wordt afgeleid van incidenten en medische spoedgevallen als gevolg van illegale drugs op grote party’s en de aandacht meer wordt gevestigd op de algemene risico’s van recreatieve settings. Richtsnoeren voor een veiliger nachtleven behoren ook tot die geïntegreerde aanpak, maar deze worden in Europa nog niet op grote schaal toegepast (Calafat et al., 2003).
Důležité zůstávají strukturální přístupy. V Itálii, Nizozemsku a Skandinávii se vytváření sítí považuje za nezbytnou podmínku pro drogovou prevenci, přičemž cílem je ovlivnit kulturu nočního života. Za tímto účelem se odborníci na prevenci spojují s majiteli prostor většinou využívaných pro rekreační užívání drog (včetně kaváren v Nizozemsku) i s dalšími osobami, které jsou součástí nočního života, např. vrátnými a barovým personálem. Ve Švédsku se takové zásahy přesouvají do velkých měst mimo Stockholm. Ze studie o podobných programech v Nizozemsku vyplynulo, že „návštěvníci a organizátoři večírků se chovají podstatně odpovědněji, pokud jde o nelegální drogy, než se očekávalo“ (Pijlman a kol., 003). Integrované přístupy, jako jsou tyto, mají rovněž tu výhodu, že odvádějí pozornost veřejnosti od nehod a lékařských zásahů týkajících se nelegálních drog na velkých večírcích a zaměřují veřejné povědomí na celková rizika klubového prostředí. Do této kategorie spadají pravidla pro bezpečnější noční život, která však v Evropě ještě nejsou rozšířená (Calafat a kol., 2003).
Strukturbaserede tiltag er fortsat vigtige. I Italien, Nederlandene og Skandinavien betragtes etablering af netværk som en forudsætning for narkotikaforebyggelse, og målet er at påvirke nattelivskulturen. Med henblik herpå etablerer fagfolk inden for forebyggelse kontakt til ejerne af lokaler, der typisk anvendes til fritidsstofbrug (herunder coffee shops i Nederlandene), samt til andre, der arbejder i nattelivet, f.eks. dørmænd og barpersonale. I Sverige er sådanne tiltag blevet udbredt til andre store byer end Stockholm. En undersøgelse af lignende ordninger i Nederlandene konkluderede, at 'festdeltagere og -arrangører opfører sig væsentligt mere ansvarligt i forbindelse med illegale stoffer end forventet' (Pijlman m.fl., 2003). Integrerede tilgange som disse har også den fordel, at de afleder offentlighedens opmærksomhed fra episoder og nødsituationer i forbindelse med illegale stoffer ved store fester og fokuserer opmærksomheden på de generelle risici, som klubmiljøet frembyder. Retningslinjer for et mere sikkert natteliv falder ind under denne kategori, men er endnu ikke udbredt i Europa (Calafat m.fl., 2003).
Struktuurilised lähenemisviisid on jätkuvalt olulised. Itaalias, Madalmaades ja Skandinaavias peetakse uimastiennetuse eeltingimuseks koostööd, mille eesmärk on mõjutada ööelukultuuri. Selleks ühendavad uimastiennetustöötajad jõud nende asutuste omanikega, kus meelelahutuslikel eesmärkidel narkootikume tarbitakse, (sealhulgas kohvipoed Madalmaades), ja inimestega, kes töötavad ööklubides, nagu näiteks uksehoidjad ja baariteenindajad. Rootsis laiendatakse selliseid sekkumismeetmeid ka teistesse suurtesse linnadesse peale Stockholmi. Madalmaades läbiviidud uuring selliste sekkumismeetmete kohta näitas, et „peokülalised ja ‑korraldajad käituvad illegaalsete narkootikumidega seoses palju vastutustundlikumalt kui eelnevalt arvati” (Pijlman et al., 2003). Taoliste integreeritud lähenemisviiside eeliseks on ka see, et need juhivad avalikkuse tähelepanu kõrvale suurtel pidudel asetleidvatelt illegaalsete narkootikumidega seotud vahejuhtumitelt ja meditsiinilistelt hädaolukordadelt ning suunavad selle üldistele ohtudele ööklubide keskkonnas. Sellesse kategooriasse kuuluvad ka ohutuma ööelu juhised, kuid need ei ole veel Euroopas laialt levinud (Calafat et al., 2003).
Rakenteelliset lähestymistavat ovat edelleen tärkeitä. Italiassa, Alankomaissa ja Skandinaviassa verkostoitumista pidetään ehkäisevän huumetyön edellytyksenä, ja sen tavoitteena on vaikuttaminen yöelämäkulttuuriin. Tätä varten ehkäisevän huumetyön ammattilaiset pitävät yhteyttä sellaisten tilojen omistajiin, joissa tyypillisesti esiintyy huumeiden viihdekäyttöä (mukaan luettuina coffee shopit Alankomaissa), ja muihin yöelämässä toimiviin henkilöihin kuten ovimiehiin ja baarien henkilöstöön. Ruotsissa tällaisia toimia ollaan ulottamassa Tukholman lisäksi muihin suurkaupunkeihin. Samankaltaisista järjestelmistä Alankomaissa tehdyssä tutkimuksessa todettiin, että "juhlien vieraat ja järjestäjät suhtautuvat laittomiin huumausaineisiin huomattavasti oletettua vastuuntuntoisemmin" (Pijlman et al., 2003). Tällaisten integroitujen lähestymistapojen etuna on myös, että ne kääntävät yleisen huomion laittomiin huumausaineisiin suurissa juhlissa liittyvistä välikohtauksista ja hätätilanteista yökerhoympäristöjen yleisiin riskeihin. Turvallisemman yöelämän ohjeet kuuluvat tähän toimien ryhmään, mutta ne eivät ole vielä levinneet laajalle Euroopassa (Calafat et al., 2003).
A strukturális megoldások továbbra is fontosak. Olaszországban, Hollandiában és Skandináviában a hálózatba szervezést tekintik a drogmegelőzés előfeltételének, az éjszakai kultúra befolyásolásának céljával. Ennek érdekében a prevenciós szakemberek felveszik a kapcsolatot a rekreációs kábítószer-használat jellemző helyszíneinek tulajdonosaival (a hollandiai „kávézókat” is ideértve), illetve az éjszakai élet más résztvevőivel, így a bárok biztonsági őreivel és alkalmazottaival. Svédországban az ilyen beavatkozásokat próbálják Stockholmon túl más nagyvárosokra is kiterjeszteni. Hollandiában a hasonló rendszerekről készült tanulmány ezzel kapcsolatban azt a következtetést vonta le, hogy „a partik látogatói és szervezői a vártnál sokkal felelősségteljesebb magatartást tanúsítanak az illegális kábítószerekkel szemben” (Pijlman és mások, 2003). Az ilyen jellegű integrált módszerek azzal az előnnyel is járnak, hogy elvonják a nyilvánosság figyelmét a nagyobb partikon folyó illegális drogfogyasztással járó epizódokról és sürgős orvosi esetekről, és ezek helyett a klubhálózat általános kockázatait próbálják tudatosítani a lakosságban. Ebbe a kategóriába tartoznak a biztonságosabb éjszakai életről szóló útmutatók, amelyek azonban még Európában nem terjedtek el igazán (Calafat és mások, 2003).
Strukturelle tilnærminger er fremdeles viktig. I Italia, Nederland og Skandinavia betraktes etablering av nettverk som en forutsetning for det rusmiddelforebyggende arbeidet, og målet er å påvirke utelivskulturen. For å oppnå dette samarbeider fagfolk med eierne av steder som typisk brukes av rekreasjonsbrukere (inkludert kaffebarer i Nederland) og med andre aktører i utelivsmiljøet, f.eks. dørvakter og baransatte. I Sverige bygges slike intervensjoner også ut i andre storbyer enn Stockholm. En studie av lignende ordninger i Nederland konkluderte med at gjestene og de som organiserer fester oppfører seg betydelig mer ansvarlig mht. illegale rusmidler enn forventet (Pijlman et al., 2003). Integrerte tilnærminger av denne typen har også den fordelen at de leder den offentlige oppmerksomheten bort fra hendelser og medisinske akuttsitasjoner som involverer illegale stoffer på store fester, og retter fokus mot de generelle risikoene ved klubbmiljøet. Retningslinjer for tryggere utelivsmiljø faller inn i denne kategorien, men er ennå ikke helt vanlige i Europa (Calafat et al., 2003).
Podejście strukturalne nadal pozostaje istotne. We Włoszech, w Holandii i Skandynawii tworzenie sieci jest uważane za warunek wstępny zapobiegania narkotykom, a celem jest tutaj wpływ na kulturę życia nocnego. Aby go uzyskać, specjaliści ds. zapobiegania współpracują z właścicielami lokali zwyczajowo wykorzystywanych do rekreacyjnego zażywania narkotyków (włączając bary typu „coffee shop” w Holandii) oraz z innymi osobami powiązanymi ze sceną życia nocnego, np. „bramkarzami” i obsługą barów. W Szwecji tego typu interwencje wprowadza się obok Sztokholmu także do innych dużych miast. Badanie podobnych projektów w Holandii wykazało, że „uczestnicy i organizatorzy imprez zachowują się względem nielegalnych narkotyków o wiele bardziej odpowiedzialnie niż się tego spodziewano” (Pijlman et al., 2003). Podejścia zintegrowane tego typu dają również korzyść odciągnięcia uwagi publicznej od incydentów czy interwencji medycznych związanych z nielegalnymi narkotykami na wielkich imprezach i skoncentrowaniu uwagi oraz zwiększeniu świadomości ogólnego ryzyka obiektów klubowych. Wytyczne bezpieczniejszego życia nocnego przynależą do tej kategorii, choć nie są jeszcze rozpowszechnione w Europie (Calafat et al., 2003).
Abordările structurale sunt în continuare importante. În Italia, Ţările de Jos şi în Scandinavia, activităţile în reţea sunt considerare o condiţie preliminară pentru prevenirea consumului de droguri, obiectivul fiind acela de a influenţa cultura vieţii de noapte. În acest scop, specialiştii din domeniul prevenirii stabilesc legături cu proprietarii localurilor în care se consumă de obicei droguri cu scop de recreare (inclusiv coffee shop-urile din Ţările de Jos) precum şi cu alte persoane care participă la viaţa de noapte, cum sunt portarii şi personalul din baruri. În Suedia aceste intervenţii sunt extinse dincolo de Stocholm, în alte oraşe mari. Un studiu privind programe similare din Ţările de Jos a ajuns la concluzia că „participanţii şi organizatorii petrecerilor au un comportament mult mai responsabil în privinţa drogurilor decât se estimase” (Pijlman et al., 2003). Abordările integrate de acest tip prezintă şi avantajul de a devia atenţia publicului de la incidentele şi urgenţele medicale în care sunt implicate droguri ilegale din cadrul petrecerilor mari, concentrând atenţia asupra riscului general din mediul cluburilor. În această categorie se încadrează şi liniile directoare pentru o viaţă de noapte mai sigură, dar acestea nu sunt încă răspândite pe scară largă în Europa (Calafat et al., 2003).
Dôležité ostávajú štruktúrne prístupy. V Taliansku, Holandsku a Škandinávii sa za nevyhnutnú podmienku drogovej prevencie považuje sieť, ktorej s cieľom je vplývať na kultúru nočného života. Preventivisti sa v rámci nej spájajú s vlastníkmi priestorov, ktoré sa obvykle využívajú na rekreačné užívanie drog (v Holandsku vrátane obchodov s kávou) ako aj s inými predstaviteľmi scény nočného života, napr. vrátnikmi a personálom barov. Vo Švédsku sa takéto zásahy zavádzajú v ostatných veľkých mestách, mimo Štokholmu. Zo štúdie o podobných programoch v Holandsku vyplynulo, že „návštevníci i organizátori podujatí zaobchádzali s nelegálnymi drogami oveľa zodpovednejšie než sa očakávalo“ (Pijlman a kol. 2003). Takéto integrované prístupy majú tiež výhodu, že odpútavajú pozornosť verejnosti od prípadov a náhlych zdravotných príhod súvisiacich s nelegálnymi drogami na veľkých podujatiach a povedomie zameriavajú na celkové riziká klubového prostredia. Do tejto kategórie patria usmernenia na bezpečnejší nočný život, ktoré však dosiaľ nie sú v Európe veľmi rozšírené (Calafat a kol. 2003).
Še vedno je pomemben strukturiran pristop. V Italiji, na Nizozemskem in v Skandinaviji se povezovanje v mrežo pojmuje kot osnovni pogoj za preprečevanje zlorabe drog, katerega cilj je vplivati na kulturo nočnega življenja. Zato se strokovnjaki za preventivo združujejo z lastniki lokalov, ki se običajno uporabljajo za rekreativno uživanje drog (vključno s kavarnami na Nizozemskem), ter drugimi ljudmi, ki so vključeni v nočno življenje, kot so vratarji in barski delavci. Na Švedskem taka posredovanja bolj kot v Stockholmu potekajo v drugih večjih mestih. V študiji podobnih programov na Nizozemskem je bilo ugotovljeno, da se "obiskovalci in organizatorji zabav vedejo veliko bolj odgovorno glede prepovedanih drog, kot je pričakovati" (Pijlman et al., 2003). Takšni celostni pristopi imajo prav tako prednost, da pozornost javnosti odvračajo od incidentov in zdravniških nujnih primerov, ki vključujejo prepovedane droge na večjih zabavah, ter opozarjajo na splošna tveganja v klubskih okoljih. V to kategorijo sodijo smernice za varnejše nočno življenje, vendar v Evropi še niso razširjene (Calafat et al., 2003).
Strukturella arbetssätt spelar fortfarande en viktig roll. I Italien, Nederländerna och Skandinavien anses nätverk vara en förutsättning för narkotikaprevention och målet vara att påverka nattlivskulturen. Personer som arbetar med narkotikaprevention etablerar därför kontakter med ägare till nöjeslokaler som ofta används för rekreationell droganvändning (däribland ”coffee shops” i Nederländerna) och andra aktörer i utelivet, till exempel dörrvakter och barpersonal. I Sverige håller sådana insatser på att lanseras i andra större städer än Stockholm. En studie av liknande program i Nederländerna kom fram till att ”besökare och arrangörer av fester uppträder betydligt mer ansvarsfullt när det gäller olagliga droger än väntat” (Pijlman m.fl., 2003). Integrerade angreppssätt som dessa har också den fördelen att de avleder allmänhetens uppmärksamhet från incidenter och akutfall som involverar olagliga droger på stora fester och i stället riktar uppmärksamheten mot de allmänna riskerna i klubbmiljöer. Denna kategori insatser omfattar riktlinjer för ett säkrare nattliv, men sådana riktlinjer är ännu inte utbredda i Europa (Calafat et al., 2003).
  Ä€rstēšana no problem...  
Lielākā daļa zinātniskās literatūras par kokaīna problēmas ārstēšanu ir no Amerikas pētījumiem, un tāpēc var neatspoguļot Eiropas kontekstu. Diemžēl, ārstēšanās no kokaīna lietošanas problēmas izvērtēšana ES vēl joprojām ir zemā līmenī, daļēji vienkārši atspoguļojot faktu, ka pagātnē ārstēšanās pakalpojumu sniedzēji ar kokaīna problēmām saskārās reti.
Most of the scientific literature on treating cocaine problems is from American studies and therefore may not reflect the European context. Unfortunately, evaluation of treatment for problem cocaine use remains scarce in the EU, in part simply reflecting the fact that, historically, cocaine problems were encountered relatively rarely by treatment services. One European systematic review of literature on cocaine treatment (Rigter et al., 2004) noted that treatment compliance by problem cocaine users is generally low and relapse rates are high. Some evidence exists that psychotherapy could help to reduce consumption, and no strong evidence was found for the effectiveness of acupuncture for treating cocaine problems. However, overall, these findings should be viewed in the context of simply an absence of a strong European evidence base to guide therapeutic interventions in this area. For example, it is not even clearly known whether specific cocaine-targeted interventions are more effective than enrolling those with cocaine problems in more generic non-drug-specific treatment programmes. Furthermore, it remains an open question whether it is possible to develop a pharmacological treatment for problem cocaine users that can become the ‘standard treatment option’ in the way that methadone and buprenorphine have become standard approaches in the treatment of problem opiate use. It should be noted that there are important differences in the mechanisms by which opiate drugs and stimulants such as cocaine act on the body, which means that therapeutic options to treat drug problems are likely to differ. Some interesting work is currently being conducted in the USA to develop interventions that would temporarily block the effect of cocaine use on the user, and it will be interesting to see whether new treatment options become available from this work in the future.
La majeure partie de la littérature scientifique consacrée aux traitements des problèmes liés à la cocaïne sont des études américaines et ne reflètent donc pas le contexte européen. Malheureusement, les évaluations du traitement de l'usage problématique de cocaïne demeurent rares dans l'UE, en partie parce que, historiquement, les centres de traitement rencontraient relativement peu de problèmes liés à la cocaïne. Un examen systématique de la littérature européenne sur le traitement de la dépendance à la cocaïne (Rigter et al., 2004) a relevé que le respect du traitement par les cocaïnomanes à problème est généralement faible et que les taux de rechute sont élevés. Selon certains éléments, la psychothérapie pourrait aider à réduire la consommation, mais aucune preuve solide n'a été produite en ce qui concerne l'efficacité de l'acupuncture pour le traitement des problèmes liés à la cocaïne. Cependant, dans l'ensemble, ces conclusions doivent être examinées dans le contexte d'une absence pure et simple d’éléments solides au niveau européen permettant d'orienter les interventions thérapeutiques dans ce domaine. À titre d'exemple, on ignore même si des interventions spécifiquement axées sur la cocaïne sont plus efficaces que l'intégration des cocaïnomanes dans des programmes de traitement plus généraux et non spécifiques à cette drogue. Par ailleurs, la question reste posée de savoir s'il est possible de mettre au point un traitement pharmacologique pour les usagers de cocaïne à problème, qui soit susceptible de devenir l'«option de traitement standard», comme la méthadone et la buprénorphine le sont dans le traitement de la dépendance aux opiacés. Il convient de souligner qu'il existe des différences importantes dans la manière dont les opiacés et les stimulants tels que la cocaïne agissent sur le corps, ce qui signifie que les options thérapeutiques pour traiter la toxicomanie seront probablement différentes. D’importants travaux sont actuellement menés aux États-Unis pour mettre au point des interventions qui bloqueraient temporairement l'effet de la cocaïne sur l'usager et il sera intéressant de découvrir quels nouveaux traitements résulteront de ces recherches à l’avenir.
Die wissenschaftliche Literatur über die Behandlung von Kokainproblemen stammt größtenteils aus US-amerikanischen Studien und wird daher der Situation in Europa unter Umständen nicht gerecht. Bedauerlicherweise wird in der EU nach wie vor nur sehr wenig für die Entwicklung neuer Behandlungsmethoden für problematischen Kokainkonsum getan, was zum Teil einfach darauf zurückzuführen ist, dass die Behandlungsdienste in der Vergangenheit nur relativ selten mit Kokainproblemen konfrontiert waren. Im Rahmen einer systematischen europäischen Auswertung der vorhandenen Literatur zur Behandlung von Kokainproblemen (Rigter et at., 2004) wurde festgestellt, dass problematische Kokainkonsumenten in der Regel eine geringe Kooperationsbereitschaft bei der Therapie sowie hohe Rückfallquoten aufweisen. Es gibt einige Hinweise darauf, dass Psychotherapien dazu beitragen können, den Konsum zu reduzieren. Für die Effizienz der Akkupunkturbehandlung von Kokainproblemen konnten keine eindeutigen Beweise erbracht werden. Insgesamt sollte bei der Interpretation dieser Ergebnisse jedoch bedacht werden, dass es in Europa schlichtweg keine tragfähigen Evidenzdaten gibt, die als Richtschnur für die Durchführung therapeutischer Maßnahmen in diesem Bereich dienen könnten. So steht beispielsweise nicht einmal eindeutig fest, ob speziell auf Kokain zugeschnittene Maßnahmen effizienter sind als die Überweisung von Patienten mit Kokainproblemen in allgemeinere, nicht drogenspezifische Therapieprogramme. Darüber hinaus ist die Frage nicht geklärt, ob es möglich ist, eine pharmakologische Behandlungsmethode für problematische Kokainkonsumenten zu entwickeln, die zu der „Standardoption für die Behandlung“ werden kann, so wie Methadon und Buprenorphin inzwischen als Standardkonzepte für die Therapie problematischen Opiatkonsums anerkannt sind. Es ist zu beachten, dass hinsichtlich ihrer Wirkung auf den Körper große Unterschiede zwischen Opiaten und anderen Stimulanzien wie Kokain bestehen. Daraus folgt, dass für diese Drogenprobleme wahrscheinlich auch unterschiedliche Therapieformen angezeigt sind. Derzeit werden in den USA einige bemerkenswerte Ansätze verfolgt, um Maßnahmen zu entwickeln, die die Wirkung des Kokains auf den Konsumenten vorübergehend hemmen könnten. Ob aus dieser Arbeit künftig neue Behandlungsoptionen entstehen werden, bleibt abzuwarten.
La mayor parte de la literatura científica sobre el tratamiento de los problemas asociados a la cocaína proviene de estudios estadounidenses y, por lo tanto, es posible que no refleje bien el contexto europeo. Lamentablemente, la evaluación del tratamiento para el consumo problemático de cocaína sigue siendo escasa en la UE, lo cual, en parte, refleja simplemente el hecho de que, históricamente, los servicios de tratamiento raramente se han encontrado este tipo de problemas. Una revisión sistemática de la literatura existente a nivel europeo sobre el tratamiento de la adicción a la cocaína (Rigter y cols., 2004) revela que la observancia del tratamiento por parte de los consumidores de cocaína es por lo general baja, y que las tasas de recaída son elevadas. Existen indicios de que la psicoterapia puede ayudar a reducir el consumo, pero no se han encontrado pruebas claras de que la acupuntura sea eficaz en el tratamiento de los problemas por consumo de cocaína. Sin embargo, en general, estas conclusiones deben juzgarse en el contexto de la ausencia de una base establecida europea que orienten las intervenciones terapéuticas en este ámbito. Por ejemplo, no está del todo claro si las intervenciones dirigidas específicamente a la cocaína son más efectivas que la inclusión de sus consumidores problemáticos en programas de tratamiento más genéricos, no específicos de esta droga. Además, queda pendiente la cuestión de si es posible desarrollar un tratamiento farmacológico para los consumidores problemáticos de cocaína que pueda convertirse en una «opción de tratamiento estándar», al igual que la metadona y la buprenorfina se han convertido en tratamientos estándar para el problema del consumo de opiáceos. Hay que tener en cuenta que los mecanismos de actuación sobre el organismo de los opiáceos y de estimulantes como la cocaína presentan importantes diferencias, lo cual implica que las opciones terapéuticas para el tratamiento de estas drogodependencias han de ser probablemente distintas. Actualmente hay algunos trabajos interesantes en curso en EE.UU para desarrollar tratamientos que bloqueen de forma temporal los efectos del consumo de cocaína sobre el usuario, y será interesante comprobar si aparecen nuevas opciones de tratamiento en el futuro a partir de sus resultados.
La maggior parte della letteratura scientifica sul trattamento dei problemi collegati alla cocaina proviene da studi americani e, di conseguenza, non riflette il contesto europeo. Purtroppo, il trattamento dei pazienti che fanno uso di cocaina è un aspetto ancora poco valutato nell’Unione europea; ciò riflette in parte il fatto che, storicamente, i servizi terapeutici si sono imbattuti in problemi correlati al consumo di questa sostanza soltanto (relativamente) di rado. A livello europeo una revisione sistematica della letteratura sul trattamento dei pazienti cocainomani (Rigter e altri, 2004) ha evidenziato che l’osservanza della terapia da parte dei consumatori di cocaina è generalmente bassa e che le percentuali di ricaduta sono alte. La psicoterapia si è dimostrata utile per ridurre il consumo, mentre non vi sono prove convincenti dell’efficacia dell’agopuntura nel trattamento dei problemi collegati al consumo di cocaina. Tuttavia, in generale, questi risultati andrebbero visti nel contesto semplicemente di un’assenza di una base probante convincente a livello europeo capace di guidare gli interventi terapeutici in questo settore. Per esempio, non si sa nemmeno con chiarezza se gli interventi mirati specificatamente alla cocaina siano più efficaci del reclutamento dei soggetti con problemi di cocaina in programmi terapeutici più generici, aspecifici. Inoltre, rimane aperta la questione se sia possibile elaborare una terapia farmacologica per i consumatori problematici di cocaina che possa diventare un’opzione terapeutica standard come il metadone e la buprenorfina sono divenuti approcci standard nel trattamento del consumo problematico di oppiacei. Si deve tener presente che vi sono differenze importanti nei meccanismi con cui gli oppiacei e gli stimolanti come la cocaina agiscono sull’organismo, tali da rendere probabilmente diverse le opzioni terapeutiche disponibili per il trattamento dei problemi collegati alla droga. Negli Stati Uniti sono in corso alcune attività interessanti per individuare interventi che possano temporaneamente bloccare l’effetto del consumo di cocaina sulla persona che ne fa uso; sarebbe interessante sapere se in futuro, da queste attività, sarà possibile estrapolare nuove opzioni terapeutiche.
A maior parte da literatura científica sobre o tratamento de problemas causados pelo consumo de cocaína provém de estudos americanos e, por isso, poderá não reflectir o contexto europeu. Infelizmente, a avaliação do tratamento do consumo problemático de cocaína continua a escassear na UE, o que em parte se limita a reflectir o facto de, até agora, ser relativamente raro os serviços de tratamento depararem com problemas causados pelo consumo de cocaína. Uma análise europeia sistemática da literatura sobre o tratamento para o consumo de cocaína (Rigter et al., 2004) constatou que a observância do tratamento por parte dos consumidores problemáticos de cocaína é geralmente baixa e as taxas de recaída elevadas. Existem alguns indícios de que a psicoterapia poderá ajudar a reduzir o consumo, não tendo sido encontradas provas sólidas da eficácia da acupunctura no tratamento dos problemas causados pelo consumo de cocaína. No entanto, em termos globais, estas conclusões devem ser consideradas no contexto da ausência de uma sólida fundamentação europeia, baseada em provas, que oriente as intervenções terapêuticas neste domínio. Por exemplo, nem sequer se sabe ao certo se as intervenções especificamente orientadas para a cocaína são mais eficazes do que a inscrição das pessoas com problemas de consumo de cocaína em programas mais genéricos de tratamento da toxicodependência não especificamente relacionados com esta substância. Além disso, ainda está em aberto se é ou não possível desenvolver um tratamento farmacológico para os consumidores problemáticos de cocaína que possa vir a ser a “opção de tratamento normais”, da mesma forma que a metadona e a buprenorfina se transformaram em métodos normais de tratamento do consumo problemático de opiáceos. Note-se que os opiáceos e os estimulantes como a cocaína têm mecanismos de actuação no organismo muito diferentes, sendo por conseguinte normal que as opções terapêuticas para tratar os problemas de toxicodependência também sejam diferentes. Nos EUA está em curso um trabalho interessante tendo em vista desenvolver intervenções que bloqueiem temporariamente o efeito do consumo de cocaína no consumidor, e será interessante ver se este trabalho irá permitir disponibilizar novas opções de tratamento, no futuro.
Η πλειονότητα της επιστημονικής βιβλιογραφίας σχετικά με τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης κοκαΐνης προέρχεται από αμερικανικές μελέτες και επομένως ενδέχεται να μην απηχεί τις ευρωπαϊκές συνθήκες. Δυστυχώς, η αξιολόγηση της θεραπείας της προβληματικής χρήσης κοκαΐνης παραμένει σπάνια στην ΕΕ, απηχώντας εν μέρει απλώς το γεγονός ότι, ιστορικά, οι θεραπευτικές υπηρεσίες αντιμετωπίζουν σχετικά σπάνια προβληματική χρήση κοκαΐνης. Μία ευρωπαϊκή συστηματική επισκόπηση της βιβλιογραφίας σχετικά με τη θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη (Rigter κ.ά., 2004) επισημαίνει ότι η συμμόρφωση των προβληματικών χρηστών κοκαΐνης με τη θεραπεία είναι γενικά χαμηλή και τα ποσοστά υποτροπής υψηλά. Υπάρχουν ορισμένα στοιχεία που δείχνουν ότι η ψυχοθεραπεία θα μπορούσε να συμβάλει στη μείωση της κατανάλωσης, αλλά δεν υπάρχουν στοιχεία που να αποδεικνύουν με βεβαιότητα την αποτελεσματικότητα του βελονισμού για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης κοκαΐνης. Ωστόσο, γενικά, τα πορίσματα αυτά πρέπει να εξετάζονται στο πλαίσιο απλώς της απουσίας μιας ισχυρής αποδεικτικής βάσης στην Ευρώπη, η οποία θα κατευθύνει τις θεραπευτικές παρεμβάσεις στον τομέα αυτό. Για παράδειγμα, δεν είναι καν σαφές κατά πόσον οι παρεμβάσεις που αφορούν ειδικά την κοκαΐνη είναι πιο αποτελεσματικές από τη συμμετοχή των προβληματικών χρηστών κοκαΐνης σε γενικότερα προγράμματα θεραπείας που δεν αφορούν μία συγκεκριμένη ουσία. Επιπλέον, παραμένει ανοικτό το ερώτημα του κατά πόσον είναι δυνατόν να αναπτυχθεί μια φαρμακευτική θεραπεία για τους προβληματικούς χρήστες κοκαΐνης, η οποία θα μπορεί να γίνει η «πρότυπη θεραπευτική επιλογή», όπως η μεθαδόνη και η βουπρενορφίνη έγιναν πρότυπες προσεγγίσεις στη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Πρέπει να σημειωθεί ότι υπάρχουν σημαντικές διαφορές στους μηχανισμούς επίδρασης στον οργανισμό των οπιούχων και των διεγερτικών, όπως η κοκαΐνη, πράγμα που σημαίνει ότι οι θεραπευτικές επιλογές για την αντιμετώπιση των δύο προβλημάτων είναι πιθανό να διαφέρουν. Επί του παρόντος διενεργούνται ενδιαφέρουσες έρευνες στις ΗΠΑ για την ανάπτυξη παρεμβάσεων που θα αναστέλλουν προσωρινά τα αποτελέσματα της χρήσης κοκαΐνης στον χρήστη, και είναι ενδιαφέρον να δούμε κατά πόσον θα προκύψουν στο μέλλον νέες θεραπευτικές επιλογές από την προσπάθεια αυτή.
De meeste wetenschappelijke literatuur over het behandelen van cocaïneproblemen komt van Amerikaanse onderzoeken en de vraag is in hoeverre de situatie daar vergelijkbaar is met die in Europa. Helaas is er nog steeds weinig informatie beschikbaar over resultaten van de behandeling van problematisch cocaïnegebruik in de EU, wat deels een gevolg is van het feit dat de hulpverlening van oudsher relatief weinig geconfronteerd is geweest met cocaïneproblemen. Uit een systematisch Europees literatuuronderzoek naar behandelingen voor cocaïnegebruik (Rigter et al., 2004) is gebleken dat de discipline onder cocaïnegebruikers meestal slecht is en dat de terugvalpercentages hoog zijn. Er zijn enkele aanwijzingen dat het gebruik van cocaïne met behulp van psychotherapie verminderd zou kunnen worden, maar de effectiviteit van acupunctuur bij de behandeling van cocaïneproblemen is nog niet echt overtuigend aangetoond. In het algemeen moet bij deze bevindingen wel bedacht worden dat er eigenlijk geen eenduidig Europees onderzoeksmateriaal beschikbaar is dat als basis voor therapeutische interventies op dit gebied kan dienen. Het is bijvoorbeeld niet eens bekend of specifieke interventies gericht op cocaïnegebruik effectiever zijn dan een participatie van problematische cocaïnegebruikers aan meer algemene, niet specifiek op drugs gerichte therapieën. Daarnaast is het nog steeds de vraag of het mogelijk is om een farmacologische behandeling voor problematische drugsgebruikers te ontwikkelen die als “standaardbehandeling” kan gaan dienen, zoals het gebruik van methadon en buprenorfine als standaardbehandeling voor problematische opiatengebruikers. Daarbij moet aangetekend worden dat er wel grote verschillen zijn in de effecten die opiaten en stimulerende middelen op het lichaam hebben, en die verschillen zullen ook tot uiting moeten komen in de diverse behandelmethoden. Op dit moment vindt er in de Verenigde Staten veelbelovend onderzoek plaats naar de ontwikkeling therapieën die het effect van cocaïne op de gebruiker tijdelijk blokkeren. Afgewacht dient te worden of hier in de toekomst nieuwe therapeutische opties uit kunnen voortvloeien.
Většina vědecké literatury o léčení kokainových problémů se opírá o americké studie, a proto nemusí odrážet evropský kontext. Bohužel hodnocení léčení problémového užívání kokainu v EU je i nadále řídké, a zčásti tak odráží skutečnost, že z historického hlediska se léčebná zařízení s kokainovými problémy setkávala relativně málo. Jeden evropský systematický přehled literatury o léčení kokainové závislosti (Rigter a kol., 2004) zaznamenal, že dodržování léčby problémovými uživateli kokainu je všeobecně na nízké úrovni a míry návratu k droze jsou vysoké. Existují určité důkazy, že by snížení spotřeby mohla napomoci psychoterapie, ale nenašly se žádné přesvědčivé důkazy o účinnosti akupunktury při léčbě kokainových problémů. Celkově je však třeba na tato zjištění pohlížet jednoduše v kontextu absence silné evropské základny podkladů k vedení terapeutických zásahů v této oblasti. Např. není dokonce zcela známo, zda jsou určité zásahy zaměřené na kokain účinnější než zápis osob s kokainovými problémy do programů obecnější, drogově nespecifické léčby. Dále zůstává otevřenou otázkou, zda je možné vyvinout farmakologickou léčbu pro problémové uživatele kokainu, která se může stát „standardní možností léčby“, způsobem, jakým se metadon a buprenorfin staly standardním přístupem při léčení problémového užívání opiátů. Je třeba si povšimnout, že existují důležité rozdíly v mechanismu, jakým opiátové drogy a stimulanty jako kokain působí na tělo, což znamená, že se terapeutické možnosti léčení drogových problémů pravděpodobně liší. Poměrně zajímavá vědecká práce se v současné době věnuje v USA vývoji opatření, které by mohly dočasně blokovat účinek užití kokainu na uživatele. Bude zajímavé pozorovat, zda tato práce přinese do budoucnosti nové možnosti léčby.
Hovedparten af den videnskabelige litteratur om behandling af kokainproblemer er fra amerikanske undersøgelser og afspejler derfor muligvis ikke den europæiske kontekst. Der foreligger desværre fortsat kun få evalueringer af behandling for problematisk kokainbrug i EU, hvilket til dels blot er en afspejling af, at behandlingstjenesterne tidligere forholdsvis sjældent kom ud for personer med kokainproblemer. Det fremgik af en europæisk systematisk gennemgang af litteraturen om kokainbehandling (Rigter m.fl., 2004), at viljen til at undergå behandling generelt er lav blandt problematiske kokainbrugere, og at der ofte sker tilbagefald. Noget tyder på, at psykoterapi kan hjælpe med til at nedsætte forbruget, men der er ingen overbevisende data, der tyder på, at akupunktur er effektiv til at behandle kokainproblemer. Disse resultater bør imidlertid anskues på den baggrund, at der ganske enkelte mangler et stærkt europæisk evidensgrundlag, som behandlingsindsatsen på dette område kan baseres på. F.eks. ved man ikke med sikkerhed, om specifikke tiltag, der er målrettet mod kokain, er mere effektive, end hvis man lader personer med kokainproblemer deltage i mere generelle ikke-narkotikaspecifikke behandlingsprogrammer. Endvidere er det fortsat et åbent spørgsmål, om det er muligt at udvikle en farmakologisk behandling af problematisk kokainbrug, som kan blive 'standardbehandlingen' på samme måde, som metadon og buprenorphin er blevet standardmetoder i behandlingen af problematisk opiatbrug. Det skal bemærkes, at der er væsentlige forskelle med hensyn til de mekanismer, hvormed opiater og stimulanser som kokain virker på kroppen, hvilket betyder, at de terapeutiske muligheder for at behandle narkotikaproblemerne sandsynligvis vil være forskellige. I USA pågår der for øjeblikket interessant forskning, som tager sigte på at udvikle indgreb, som midlertidigt vil blokere virkningen af kokainbrug på brugeren, og det bliver interessant at se, om dette arbejde resulterer i nye behandlingsmuligheder i fremtiden.
Suurem osa teaduslikust kirjandusest kokaiiniprobleemide kohta põhineb Ameerika uuringutel ja ei pruugi olla kooskõlas Euroopa kontekstiga. Kahjuks ei teostata probleemse kokaiinitarbimise ravi hindamist ELis kuigi laialt, osaliselt seetõttu, et varem puutusid raviteenistused kokaiiniprobleemidega suhteliselt harva kokku. Ühes Euroopa süstemaatilises ülevaates kokaiiniravi alase kirjanduse kohta (Rigter et al., 2004) märgiti, et probleemsete kokaiinitarbijate ravivalmidus on üldiselt madal ja tagasilanguse määr kõrge. On olemas mõningaid tõendeid selle kohta, et psühhoteraapia võib aidata tarbimist vähendada, kuid kindlaid tõendeid akupunktuuri efektiivsuse kohta kokaiiniprobleemide ravimisel ei leitud. Nende järelduste käsitlemisel tuleb siiski meeles pidada, et puuduvad selged Euroopa kogemustel põhinevad juhised terapeutiliseks sekkumises selles valdkonnas. Näiteks ei ole selge isegi see, kas spetsiifilised, kokaiinitarbijatele suunatud sekkumismeetmed on efektiivsemad kui probleemsete kokaiinitarbijate kaasamine üldisesse, mittespetsiifilisse uimastiravisse. Samuti pole teada, kas probleemsete kokaiinitarbijate jaoks on võimalik välja töötada farmakoloogiline ravi, mis võiks edaspidi olla „standardne raviviis”, nii nagu metadooni- ja buprenorfiiniravi on standardne raviviis probleemsetele opiaaditarbijatele. Tuleb märkida, et opiaatide ja stimulantide, nagu näiteks kokaiini, toimemehhanism organismis on olulisel määral erinev, järelikult on tõenäoliselt ka nende uimastiprobleemide ravivõimalused teistlaadsed. Praegu tehakse USAs huvitavaid uurimusi sekkumismeetmete väljaarendamiseks, mis ajutiselt blokeeriksid kokaiini mõju selle tarbijale, ning on huvitav näha, kas selle töö tulemusena võetakse tulevikus kasutusel uued ravivõimalused.
Suurin osa kokaiiniongelmien käsittelyä koskevasta tieteellisestä kirjallisuudesta perustuu amerikkalaisiin tutkimuksiin, eikä siten heijasta välttämättä Euroopan tilannetta. Kokaiinin ongelmakäytön hoitoa ei valitettavasti ole juurikaan arvioitu EU:ssa, mikä johtuu osittain vain siitä, etteivät hoitopalvelut ole aikaisemmin olleet paljoakaan tekemisissä kokaiiniongelmien kanssa. Yhdessä Euroopassa tehdyssä kokaiinihoitoa koskevan kirjallisuuden järjestelmällisessä katsauksessa (Rigter et al., 2004) pantiin merkille, että kokaiinin ongelmakäyttäjien hoitomyöntyvyys on yleensä heikko ja heistä monet sortuvat uudelleen huumeisiin. Psykoterapian avusta käytön vähentämisessä on jonkin verran näyttöä, mutta akupunktion tehokkuudesta kokaiiniongelmien hoidossa ei ole mitään vahvaa näyttöä. Näiden tulosten tarkastelussa tulisi kuitenkin ottaa huomioon, ettei Euroopassa ole vahvaa näyttöpohjaa, joka ohjaisi hoitotoimia tällä alalla. On esimerkiksi epävarmaa, ovatko kokaiinin käyttäjille tarkoitetut erityiset toimet tehokkaampia kuin kokaiiniongelmaisten osallistuminen erikoistumattomiin hoito-ohjelmiin. Epävarmaa on myös, voidaanko kokaiinin ongelmakäyttäjille kehittää farmakologinen hoito, josta tulisi "yleinen hoitovaihtoehto" samalla tavoin kuin metadonista ja buprenorfiinista on tullut yleisiä lähestymistapoja opiaattien ongelmakäyttäjien hoidossa. On syytä tuoda esiin, että opiaattien ja kokaiinin kaltaisten piristeiden vaikutusmekanismeissa on eroja, joten huumeongelmien hoitovaihtoehdotkin ovat todennäköisesti erilaisia. Yhdysvalloissa tehdään parhaillaan kiinnostavaa työtä sellaisten toimien kehittämiseksi, jotka estäisivät tilapäisesti kokaiinin vaikutuksen käyttäjään, ja on mielenkiintoista nähdä, johtaako tämä työ uusiin hoitovaihtoehtoihin.
A kokainproblémák gyógykezeléséről szóló szakirodalom többsége amerikai tanulmányokból származik, ezért az európai viszonyokat nem feltétlenül tükrözi. A problematikus kokainhasználat gyógykezelésének értékelése sajnálatos módon az EU-ban még mindig ritka, részben egyszerűen abból a tényből eredően, hogy a kezelőszolgálatok történetileg nézve viszonylag ritkán találkoztak kokainproblémákkal. A kokain miatti gyógykezelés szakirodalmának egy rendszerezett európai áttekintése (Rigter és mások, 2004) megjegyezte, hogy a problematikus kokainhasználók között a gyógykezelés betartása általánosan alacsony szintű, és nagyarányú a visszaesés. Egyes bizonyítékok azt igazolják, hogy a pszichoterápia segíthet a fogyasztás csökkentésében, az akupunktúra hatékonyságát viszont a kokainproblémák kezelésében nem sikerült határozott bizonyítékokkal alátámasztani. Ezeket a megállapításokat azonban a terület terápiás beavatkozásaira nézve irányadó szilárd európai bizonyítékbázis hiányával együtt kell figyelembe venni. Például az sem derült még ki egyértelműen, hogy a kifejezetten a kokainra irányuló beavatkozások hatékonyabbak-e, mint a problematikus kokainhasználók bevonása egy nem drogspecifikus általános gyógykezelési programba. Nyitott kérdés továbbá, hogy ki lehet-e fejleszteni egy olyan farmakológiai kezelést a problematikus kokainhasználók számára, amely a „standard kezelési lehetőséget” jelentené, ahogyan a metadon és buprenorfin standard módszerré vált a problematikus opiáthasználat kezelésében. Meg kell jegyezni, hogy jelentős különbség van az opiát kábítószerek, illetve a serkentőszerek és a kokain testi hatásmechanizmusai között, ami azt jelenti, hogy a kábítószer okozta problémákra adható terápiás válasz is valószínűleg igen eltérő lehet. Az Egyesült Államokban jelenleg olyan beavatkozások kifejlesztésén dolgoznak, amelyek ideiglenesen blokkolnák a kokainhasználat hatását a fogyasztóra; egyelőre érdeklődve várjuk, hogy az említett munka nyomán születnek-e új kezelési lehetőségek a jövőben.
Mesteparten av den vitenskapelige litteraturen om behandling av kokainproblemer skriver seg fra amerikanske studier og vil muligens derfor ikke gjenspeile en europeisk virkelighet. Dessverre foreligger det fremdeles få evalueringer av behandling av problematisk kokainbruk i EU, noe som delvis simpelthen skyldes at europeiske behandlingstjenester historisk sett sjelden har vært konfrontert med kokainproblemer. En europeisk systematisk gjennomgang av litteratur om kokainbehandling (Rigter et al., 2004) viser at problematiske kokainbrukere vanligvis har lav behandlings-compliance og høye tilbakefallsrater. Det foreligger en viss dokumentasjon på at psykoterapi kan bidra til å redusere forbruket, men det er ikke funnet overbevisende dokumentasjon på at akupunktur kan være effektiv i behandlingen av kokainproblemer. Generelt bør imidlertid alle disse resultatene betraktes i lys av det faktum at det rett og slett ikke finnes noe solid europeisk evidensgrunnlag som kan legges til grunn for terapeutiske intervensjoner på dette området. For eksempel vet man ikke en gang med sikkerhet om intervensjoner spesifikt rettet mot kokain er mer effektive enn behandling i mer generelle, ikke-rusmiddelspesifikke programmer. Videre er det fortsatt et åpent spørsmål hvorvidt det er mulig å utvikle en farmakologisk behandling for problematisk kokainbruk som kan bli ”standardbehandling” på samme måte som metadon og buprenorfin er blitt standard tilnærmingsmåter i behandlingen av problematisk opiatbruk. Men siden det er store forskjeller i hvordan opiater og sentralstimulerende midler som kokain virker på kroppen, bør også behandlingen være forskjellig. Det pågår for tiden en del interessant arbeid i USA for å utrede mulighetene for midlertidig blokkering av effekten av kokain på brukeren, og det vil bli interessant å se om dette arbeidet kan føre til nye behandlingsmuligheter.
Większość literatury naukowej na temat leczenia uzależnienia od kokainy jest oparta na badaniach amerykańskich i w związku z tym nie odzwierciedla sytuacji w Europie. Niestety ocena leczenia problemowego zażywania kokainy nadal jest w UE rzadkością. Jest to po części odzwierciedleniem faktu, że historycznie problemy kokainowe były napotykane przez służby lecznicze stosunkowo rzadko. Jeden z europejskich przeglądów systematycznych literatury na temat leczenia z uzależnienia od kokainy (Rigter et al., 2004) stwierdza, że stopień przestrzegania zasad leczenia przez osoby problemowo uzależnione od kokainy jest ogólnie niski, a odsetek nawrotów – wysoki. Istnieją pewne dowody na poparcie tezy, że w ograniczeniu spożywania pomocna może okazać się psychoterapia. Nie ma natomiast silnych dowodów potwierdzających działanie akupunktury w leczeniu z uzależnienia od kokainy. Generalnie jednak wnioski te należy rozpatrywać w kontekście braku silnej, europejskiej bazy dowodowej, która mogłaby służyć pomocą interwencjom terapeutycznym w tej dziedzinie. Przykładowo, nie wiadomo nawet, czy konkretne interwencje skierowane na problemy z kokainą są bardziej efektywne niż włączanie osób uzależnionych od kokainy w bardziej ogólne, niekoncentrujące się na żadnym narkotyku, programy lecznicze. Co więcej, otwartą kwestą pozostaje, czy możliwe jest opracowanie leczenia farmakologicznego dla osób problemowo zażywających kokainę, które mogłoby stać się „standardową opcją leczenia” tak, jak stosowanie metadonu i buprenorfiny stało się standardowym podejściem w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty. Należy zauważyć, że istnieją istotne różnice w mechanizmach oddziaływania na organizm opiatów i środków pobudzających takich jak kokaina. Oznacza to, że możliwości terapeutyczne do zastosowania przy leczeniu problemów narkotykowych także najprawdopodobniej się różnią. Obecnie w USA przeprowadza się interesujące działania nad opracowaniem interwencji, które tymczasowo zablokowałyby efekty zażywania kokainy u osoby uzależnionej. Ciekawe będzie przekonać się, czy dzięki tej pracy w przyszłości pojawią się nowe opcje leczenia.
Majoritatea literaturii ştiinţifice dedicate tratării problemelor legate de cocaină se bazează pe studii americane şi de aceea este posibil să nu reflecte contextul european. Din păcate, evaluarea tratamentului pentru consumul problematic de cocaină este în continuare puţin frecventă în Uniunea Europeană, în parte pur şi simplu deoarece, din perspectivă istorică, serviciile de tratament s-au confruntat relativ rar cu probleme legate de cocaină. O trecere sistematică în revistă a literaturii europene privind tratamentul pentru dependenţa de cocaină (Rigter et al., 2004) a arătat că în general rata respectării tratamentului de către consumatorii problematici de cocaină este scăzută, iar ratele de recidivă sunt mari. Există şi unele dovezi care sugerează că psihoterapia ar putea ajuta la reducerea consumului, dar nu şi în ceea ce priveşte utilitatea acupuncturii în tratarea problemelor legate de cocaină. Totuşi, pe ansamblu, aceste rezultate trebuie interpretate luând în considerare pur şi simplu absenţa unei baze solide de dovezi din Europa destinate ghidării intervenţiilor terapeutice din acest domeniu. De exemplu, nu este clar nici măcar dacă intervenţiile destinate cocainei în mod specific sunt mai eficiente decât includerea persoanelor cu probleme legate de cocaină în programe de tratament mai generale care nu sunt specifice pentru un anumit drog. În plus, încă nu există un răspuns la întrebarea dacă este posibilă elaborarea unui tratament farmacologic pentru consumatorii problematici de cocaină care să devină „opţiunea standard de tratament”, aşa cum metadona şi buprenorfina fac parte din abordarea standard a tratamentului pentru consumul problematic de opiacee. Trebuie să avem în vedere existenţa unor diferenţe importante la nivelul mecanismelor prin care opiaceele şi substanţele stimulatoare aşa cum este cocaina acţionează asupra corpului, ceea ce înseamnă că este foarte posibil ca opţiunile terapeutice pentru tratarea acestor probleme să difere. În prezent în Statele Unite se desfăşoară lucrări foarte interesante destinate elaborării unor intervenţii care să blocheze temporar efectele consumului de cocaină asupra consumatorului, şi va fi interesant de văzut dacă se va ajunge astfel la crearea unor noi opţiuni de tratament.
Väčšina vedeckej literatúry o liečbe kokaínových problémov sa opiera o americké štúdie, a preto nemôže zohľadňovať európsky kontext. Žiaľ, hodnotenie liečby problémového užívania kokaínu v EÚ je stále zriedkavé, čiastočne jednoducho vzhľadom na skutočnosť, že liečebné zariadenia zaznamenali historicky relatívne zriedka kokaínové problémy. Jeden európsky systematický prehľad literatúry o kokaínovej liečbe (Rigter a kol. 2004) si všimol všeobecne nízke dodržiavanie liečebných opatrení problémovými užívateľmi kokaínu a vysoké percento recidív. Existuje niekoľko dôkazov, že psychoterapiou možno napomôcť zníženie spotreby, ale nenašiel sa žiadny presvedčivý dôkaz účinnosti akupunktúry na liečbu kokaínových problémov. Celkovo však treba tieto zistenia vidieť v kontexte jednoducho chýbajúcej presvedčivej európskej základne dôkazov na usmernenie liečebných zákrokov v tejto oblasti. Napríklad vôbec nie je nepochybne známe, či sú špecifické zákroky zamerané na kokaín účinnejšie, ako zaradenie klientov s kokaínovými problémami do programov všeobecnejšej, drogovo nešpecifickej liečby. Okrem toho ostáva otvorenou otázkou, či je možné pre problémových užívateľov kokaínu vyvinúť farmakologickú liečbu, ktorá by sa mohla stať „možnosťou štandardnej liečby“ tak, ako sa stali metadón a buprenorfín štandardnými prístupmi v liečbe závislosti od opiátov. Treba poznamenať, že mechanizmy, akými opiátové drogy a stimulanciá ako kokaín pôsobia na organizmus, sú rozdielne a to znamená, že aj terapeutické možnosti liečby drogových problémov sa pravdepodobne budú líšiť. Pomerne zaujímavá práca sa v súčasnosti venuje v Spojených štátoch vývoju opatrení, ktoré by mohli dočasne blokovať účinok užitia kokaínu na jeho užívateľa a bude zaujímavé vidieť, či táto práca prinesie do budúcnosti nové možnosti liečby.
Večina znanstvene literature o zdravljenju problemov zaradi kokaina prihaja iz ameriških študij in zato ne odražajo evropskega ozadja. Na žalost so ocene zdravljenja problematičnega uživanja kokaina v EU še vedno redke, saj delno samo odražajo dejstvo, da so v preteklosti zdravstvene službe na probleme zaradi kokaina naletele sorazmerno redko. V enem evropskem sistematičnem pregledu literature o zdravljenju kokaina (Rigter et al., 2004) je bilo ugotovljeno, da problematični uživalci kokaina na splošno slabo izpolnjujejo zdravstvene zahteve in da so stopnje ponovitve težav visoke. Obstajajo določeni dokazi, da bi lahko psihoterapija pomagala znižati uživanje, vendar pa ni nobenih trdnih dokazov za učinkovitost akupunkture pri zdravljenju problemov zaradi kokaina. Vendar bi lahko na splošno te ugotovitve pregledali tudi brez trdne evropske podlage dokazov, da bi usmerili terapevtske intervencije na tem področju. Na primer, jasno ni niti, ali so specifične intervencije, namenjene zdravljenju odvisnosti od kokaina, učinkovitejše od vključitve oseb s problemi zaradi uživanja kokaina v več splošnih programov zdravljenja, ki niso posebej namenjeni drogam. Poleg tega ostaja nerešeno vprašanje, ali je mogoče razviti farmakološko zdravljenje za problematične uživalce kokaina, ki lahko postane "standardna možnost zdravljenja", tako kot sta metadon in buprenorfin postala standardna pristopa k zdravljenju problematičnega uživanja opiatov. Treba je opozoriti, da obstajajo velike razlike v mehanizmih, po katerih droge v obliki opiatov in stimulansi, kot je kokain, delujejo na telo, kar pomeni, da se bodo terapevtske možnosti za zdravljenje težav z drogami verjetno razlikovale. Trenutno v ZDA delajo na zanimivem področju za razvoj intervencij, ki bi začasno zaustavile učinek uživanja kokaina na uživalca, in zanimivo bi bilo videti, ali bo ta trud v prihodnosti obrodil sadove in omogočil nove možnosti zdravljenja.
Merparten av den vetenskapliga litteraturen om behandling av kokainproblem härrör från amerikanska studier och speglar kanske därför inte den europeiska verkligheten. Tyvärr finns det fortfarande få utvärderingar av behandlingar för problematiskt kokainmissbruk i EU, vilket delvis beror på att kokainmissbruk historiskt sett har varit relativt sällsynt inom missbrukarvården. En europeisk systematisk genomgång av litteraturen om behandling av kokainmissbruk (Rigter m.fl., 2004) noterade att personer med problematiskt kokainmissbruk normalt har en låg behandlingsföljsamhet och en hög återfallsprocent. Det finns vissa belägg för att psykoterapi kan bidra till att minska konsumtionen. Det saknas övertygande bevis för att akupunktur är en effektiv behandling för kokainproblem. Dessa slutsatser bör dock på det hela taget ses mot bakgrund av att det helt enkelt saknas en stark europeisk bevisgrund som kan vägleda de terapeutiska insatserna på detta område. Det är till exempel inte ens helt klarlagt om specifika insatser inriktade på kokain är effektivare än att kokainmissbrukarna skrivs in i mer allmänna icke-drogspecifika behandlingsprogram. Det är också fortfarande en öppen fråga huruvida det går att utveckla en farmakologisk behandling för personer med ett problematiskt kokainmissbruk som kan bli en ”standardbehandling” på samma sätt som metadon och buprenorfin har blivit standardmetoder i behandlingen av problematiskt opiatmissbruk. Det bör påpekas att det finns stora skillnader mellan de mekanismer genom vilka opiater och stimulantia som kokain verkar i kroppen, vilket innebär att de terapeutiska alternativen för att behandla missbruksproblem sannolikt måste vara olika. En del intressant arbete pågår för närvarande i USA för att utveckla insatser som tillfälligt kan blockera kokainets effekt på missbrukaren och det blir intressant att se huruvida detta arbete i framtiden leder fram till nya behandlingsalternativ.
  16. attÄ“ls  
Melnais kvadrāts = paraugi ar nacionālo segumu; zilais trijstūris = paraugi ar vietējo/ reģionālo segumu.
Black square, samples with national coverage; blue triangle, samples with local/regional coverage.
Carré noir = échantillons ayant une couverture nationale; triangle bleu = échantillons ayant une couverture locale ou régionale.
Schwarzes Quadrat = Stichproben mit nationaler Erfassung; blaues Dreieck = Stichproben mit lokaler/regionaler Erfassung.
Recuadro negro: muestras de ámbito nacional; triángulo azul: muestras de ámbito local/regional.
Quadrato nero = campioni a copertura nazionale; triangolo blu = campioni a copertura locale/regionale.
Quadrado preto, amostra nacional; triângulo azul, amostras locais/regionais.
Μαύρο τετράγωνο = δείγματα με εθνικό εύρος κάλυψης, Μπλε τρίγωνο = δείγματα με τοπικό/περιφερειακό εύρος κάλυψης.
Zwart vierkant = steekproeven met een landelijke dekking; blauwe driehoek = steekproeven met een lokale/regionale dekking
Černý čtvereček = vzorky s celostátním pokrytím; modrý trojúhelník = vzorky s místním/regionálním pokrytím.
Sort firkant, stikprøver med national dækning; blå firkant, stikprøver med lokal/regional dækning.
Must ruut = riikliku katvusega valimid; sinine kolmnurk = kohaliku/piirkondliku katvusega valimid
Musta neliö = kansalliset otokset; sininen kolmio = paikalliset/alueelliset otokset.
Fekete négyzet = minták országos lefedettséggel; kék háromszög = minták helyi/regionális lefedettséggel.
Svart kvadrat: nasjonale utvalg; blå trekant: lokale/regionale utvalg.
Czarny kwadrat, próbki ogólnokrajowe; niebieski trójkąt, próbki lokalne/regionalne.
Pătrat negru, eşantioane cu acoperire naţională; triunghi albastru, eşantioane cu acoperire locală/regională
Čierny štvorec = vzorky s pokrytím na celoštátnej úrovni; modrý trojuholník = vzorky s pokrytím na miestnej/regionálnej úrovni.
Črni kvadratek = vzorci na nacionalni ravni; modri trikotnik = vzorci na lokalni/regionalni ravni.
Svart fyrkant , urval med nationell täckning; blå triangel, urval med lokal/regional täckning.
  7.nodaļa: Noziegumi un...  
; citēts Somijas nacionālajā ziņojumā). Lai arī izskatās, ka narkotiku klātbūtne zādzībās pēdējo desmit gadu laikā ir pieaugusi, alkohola klātbūtne zādzībās vēl joprojām ir izplatītāka (43 % no laupīšanas noziegumiem ir saistīti ar alkoholu, salīdzinājumā ar 9%, kuri ir saistīti ar narkotikām).
Lätis näitas siseministeeriumi regulaarselt kogutav info, et 2,8% kõigist 2003. aastal avastatud kuritegudest (3,1% 2002. aastal) pandi toime õigusrikkujate poolt, kes olid narkootiliste ainete mõju all (Läti siseriiklik aruanne).
Arrow 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow