that in – Traduction – Dictionnaire Keybot

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch English Spacer Help
Langues sources Langues cibles
Keybot 17 Résultats  ar2005.emcdda.europa.eu
  Table 1  
(3) The Cyprus strategy notes that, in order to meet the objective of the strategy, financial and human resources will be made available – no specification of figures in the text.
(3) La stratégie de Chypre précise que, pour atteindre son objectif, des ressources financières et humaines seront libérées. Aucun chiffre n'apparaît dans le texte.
(3) In der Strategie Zyperns wird angegeben, dass für die Erreichung der Ziele der Strategie finanzielle Ressourcen und Mitarbeiter bereitgestellt werden – keine Spezifizierung der Zahlen im Text.
(3) La estrategia de Chipre indica que, para alcanzar su objetivo, se facilitarán recursos humanos y financieros, sin que se especifiquen cifras en el texto.
√** La strategia cipriota sottolinea che, per conseguire l’obiettivo strategico, saranno messe a disposizione risorse umane e finanziarie – non figurano nel testo dettagli sulle cifre.
(3) A estratégia de Chipre faz notar que serão disponibilizados recursos financeiros e humanos para atingir o seu objectivo – sem especificar os respectivos valores no texto.
(3) Στη στρατηγική της Κύπρου αναφέρεται ότι, για την εκπλήρωση του στόχου της στρατηγικής, θα διατεθούν οικονομικοί και ανθρώπινοι πόροι – δεν προσδιορίζονται αριθμητικά στοιχεία στο κείμενο.
(3) In de strategie van Cyprus wordt opgemerkt dat er financiële en personele middelen ter beschikking zullen worden gesteld om de doelstellingen van de strategie te verwezenlijken - geen specificatie van cijfers in de tekst.
(3) Kyperská strategie uvádí, že, budou dány k dispozici finanční a lidské zdroje, aby bylo možné splnit cíle strategie – text neobsahuje žádné konkrétní číselné údaje.
(3) I Cyperns strategi bemærkes det, at der med henblik på at nå strategiens mål vil blive stillet økonomiske og menneskelige ressourcer til rådighed – ingen talspecifikationer i teksten.
(3) Küprose strateegias märgitakse, et strateegia eesmärkide täitmiseks eraldatakse rahalisi ja inimressursse – numbreid ei ole täpsustatud.
(3) Kyproksen strategiassa tuodaan esiin, että strategian tavoitteiden saavuttamiseksi varmistetaan riittävät taloudelliset ja henkilöstöresurssit – tekstissä ei ole tarkennettu lukuja.
(3) A ciprusi stratégiában megjegyzik, hogy a stratégia célkitűzésének teljesítése érdekében pénzügyi és emberi erőforrásokat bocsátanak rendelkezésre – ennek számszerű részletezése nem szerepel a szövegben.
(3) Kypros’ strategi anfører at for å nå strategiens målsetting, må finansielle og menneskelige ressurser stilles til rådighet – uten at dette er tallfestet i strategien.
(3) Strategia Cypru stwierdza, że dla osiągnięcia jej celu udostępnione zostaną zasoby finansowe i ludzkie – w tekście brak specyfikacji co do liczb.
(3) În strategia Ciprului se arată că, pentru a îndeplini obiectivul strategiei, se vor asigura resursele financiare şi umane – nu se indică cifre exacte în text.
(3) V cyperskej stratégii je poznámka, že na dosiahnutie cieľa stratégie budú k dispozícii finančné a ľudské zdroje – text neobsahuje číselné údaje.
(3) Ciprska strategija opozarja, da bodo za izpolnitev cilja strategije na voljo finančni in človeški viri – v besedilu ni nobenih podrobnih številk o tem.
(3) Cyperns strategi påpekas det att ekonomiska resurser och personal kommer att göras tillgängliga för att uppfylla målet med strategin – ingen siffror anges i texten.
(3) Kipras stratēģijā ir atzīmēts, ka, lai sasniegtu stratēģijas mērķus, tiks nodrošinātas finanses un darbinieki – skaitļi nav norādīti.
  Box 8  
WHO estimates of the coverage of highly active antiretroviral therapy (HAART) suggest that, in the EU and most of central Europe, over 75 % of persons in need of treatment have access to HAART.
Les estimations de l'OMS sur la couverture de la thérapie antirétrovirale très active (HAART) suggèrent que, dans l'UE et la majeure partie de l'Europe centrale, plus de 75 % des personnes nécessitant un traitement ont accès au traitement HAART.
Schätzungen der WHO über den Erfassungsgrad der hochaktiven antiretroviralen Therapie (HAART) zufolge haben in der EU und den meisten mitteleuropäischen Ländern über 75 % der behandlungsbedürftigen Menschen Zugang zu HAART.
Le stime dell’OMS riferite alla copertura di una terapia antiretrovirale altamente efficace (HAART) indicano che, nell’UE e nella maggior parte dell’Europa centrale, oltre il 75% delle persone bisognose di trattamento hanno la possibilità di accedere alla HAART.
As estimativas da OMS sobre a cobertura da terapia antiretroviral altamente activa (HAART) sugerem que, na UE e na maior parte da Europa Central, mais de 75% das pessoas que necessitam de tratamento têm acesso a esta terapia.
Οι εκτιμήσεις της ΠΟΥ σχετικά με την κάλυψη της υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκής θεραπείας (HAART) δείχνουν ότι, στην ΕΕ και στο μεγαλύτερο μέρος της Κεντρικής Ευρώπης, περισσότερο από 75 % των ατόμων που έχουν ανάγκη θεραπείας έχουν πρόσβαση στη HAART.
Uit schattingen van de WHO over de dekking van de Hoog Actieve AntiRetrovirale Therapie (HAART) blijkt dat in de EU en in het grootste deel van Midden-Europa meer dan 75% van de mensen die een behandeling nodig hebben, gebruik kan maken van antiretrovirale therapie.
Odhady pokrytí vysoce účinnou antiretrovirovou léčbou Světové zdravotnické organizace svědčí o tom, že v EU a ve většině střední Evropy má více než 75 % osob, které potřebují léčbu, přístup k vysoce účinné antiretrovirové léčbě.
WHO-skøn over dækningsgraden af højaktiv antiretroviral behandling (HAART) viser, at i EU og i størstedelen af Centraleuropa har over 75 % af de personer, der har behov for behandling, adgang til HAART.
Maailma Tervishoiuorganisatsiooni hinnang aktiivse retroviirusevastase ravi katvuse kohta viitab sellele, et ELis ja enamikus Kesk-Euroopa riikides on 75% ravi vajavatest inimestest juurdepääs nimetatud ravile.
WHO:n arviot erittäin tehokkaan antiretroviraalisen hoidon (HAART) kattavuudesta viittaavat siihen, että EU:ssa ja suurimmassa osassa Keski-Eurooppaa yli 75 prosenttia hoitoa tarvitsevista henkilöistä voi saada HAART-hoitoa.
A hatékony antiretrovirális gyógykezelés (HAART) tekintetében meglévő lefedettségről készült WHO-becslés szerint az EU-ban és Közép-Európa legnagyobb részében a gyógykezelésre szoruló személy több mint 75%-ának van hozzáférése a HAART-hoz.
WHOs estimater over dekningen av høyaktiv antiretroviral behandling (HAART) tyder på at i EU og det meste av Sentral-Europa har over 75 % av de som behøver behandling, tilgang til HAART.
Dane szacunkowe WHO o zasięgu wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART) sugerują, że w UE i na większości obszaru Europy Środkowej ponad 75% osób wymagających leczenia ma dostęp do HAART.
Estimările realizate de OMS cu privire la acoperirea terapiei antiretrovirale intens active (HAART) arată că, în Uniunea Europeană şi în majoritatea ţărilor din Europa Centrală, peste 75 % din persoanele care au nevoie de tratament au acces la HAART.
WHO na základe odhadov pokrytia vysoko aktívnou antiretrovírusovou terapiou (HAART) usudzuje, že v EÚ a vo väčšine strednej Európy má k HAART prístup vyše 75 % osôb, ktoré ju potrebujú.
Ocene Svetovne zdravstvene organizacije o pokritosti izredno aktivne protiretrovirusne terapije (Highly active antiretroviral therapy, HAART) kažejo, ima v EU in večini osrednje Evrope več kot 75 % oseb, ki potrebujejo zdravljenje, dostop do terapije HAART.
WHO:s skattningar av täckningen när det gäller högaktiv antiretroviral terapi (ART) tyder på att mer än 75 % av de personer inom EU och större delen av Centraleuropa som behöver behandling har tillgång till ART.
  Box 11  
In a survey carried out in 2004 in the Czech Republic, police officers working in regional headquarters estimated that approximately 40 % of ordinary thefts and approximately 30 % of burglaries had been committed in order to buy drugs. In the same country, routine data on recorded crime showed that, in 2003, 0.7 % of all offences were committed while the offenders were under the influence of narcotic or psychotropic substances (alcohol excluded) (Czech national report).
Dans le cadre d'une enquête menée en République tchèque en 2004, des officiers de police d'un commissariat régional ont estimé que 40 % environ des vols ordinaires et 30 % environ des cambriolages avaient été commis dans le but d'acheter de la drogue. Dans le même pays, des données génériques sur les crimes et délits recensés ont montré qu'en 2003, 0,7 % de l'ensemble de ceux-ci ont été commis alors que leurs auteurs étaient sous l'influence de stupéfiants ou de substances psychotropes (à l'exclusion de l'alcool) (rapport national tchèque).
In einer im Jahr 2004 in der Tschechischen Republik durchgeführten Umfrage gaben in regionalen Dienststellen beschäftigte Polizeibeamte an, dass schätzungsweise etwa 40 % der einfachen Diebstähle und etwa 30 % der Einbruchsdiebstähle verübt wurden, um Drogen beschaffen zu können. Die in der Tschechischen Republik routinemäßig erhobenen Daten über erfasste Straftaten belegen, dass 0,7 % aller Straftaten im Jahr 2003 begangen wurden, während die Straftäter unter dem Einfluss von Suchtstoffen oder psychotropen Substanzen standen (wobei Alkohol nicht berücksichtigt ist) (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik).
En una encuesta realizada en el año 2004 en la República Checa, los agentes de policía que trabajan en los cuarteles regionales calcularon que el 40% de los robos ordinarios y el 30% de los robos con allanamiento se habían cometido con el fin de comprar droga. En el mismo país, los datos rutinarios sobre delitos registrados revelan que, en 2003, el 0,7 % de todos los delitos se cometieron bajo influencia de sustancias narcóticas o psicotrópicas (excepto el alcohol) (informe nacional checo).
In un’indagine condotta nel 2004 nella Repubblica ceca gli agenti di polizia impiegati presso sedi regionali calcolano che circa il 40% dei furti ordinari e il 30% circa dei furti aggravati sono stati commessi per acquistare droga. Nello stesso paese i dati routinari sui reati denunciati mostrano che nel 2003 lo 0,7% di tutti i reati è stato commesso da soggetti sotto l’influsso di sostanze stupefacenti o psicotrope (escluso l’alcol) (relazione nazionale ceca).
Num inquérito realizado em 2004 na República Checa, os agentes de polícia que trabalham nos comandos regionais calcularam que aproximadamente 40% dos roubos comuns e cerca de 30% dos assaltos tinham sido cometidos com a finalidade de comprar drogas. No mesmo país, os dados de rotina sobre os crimes registados revelaram que, em 2003, 0,7% dos delitos tinham sido cometidos sob o domínio de substâncias estupefacientes ou psicotrópicas (excluindo o álcool) (relatório nacional checo).
Σε έρευνα που διενεργήθηκε το 2004 στην Τσεχική Δημοκρατία, οι αστυνομικοί των περιφερειακών αρχηγείων της αστυνομίας εκτίμησαν ότι περίπου 40 % των κοινών κλοπών και περίπου 30 % των διαρρήξεων διαπράχθηκαν με σκοπό την αγορά ναρκωτικών. Στην ίδια χώρα, τα συστηματικά στοιχεία για την καταγεγραμμένη εγκληματικότητα έδειξαν ότι, το 2003, 0,7 % του συνόλου των αδικημάτων διαπράχθηκαν από δράστες που τελούσαν υπό την επήρεια ναρκωτικών ή ψυχοτρόπων ουσιών (εκτός αλκοόλ) (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας).
Uit een enquête die in 2004 in Tsjechië is uitgevoerd, blijkt dat politiefunctionarissen op regionale hoofdbureaus het aantal “gewone” diefstallen en inbraken om aan geld voor drugs te komen, op 40% respectievelijk 30% schatten. Uit standaardgegevens over de geregistreerde criminaliteit blijkt dat 0,7% van alle delicten in Tsjechië in 2003 onder invloed van verdovende middelen of psychotrope stoffen (met uitzondering van alcohol) zijn gepleegd (Tsjechisch nationaal verslag).
V průzkumu provedeném v roce 2004 v České republice policisté pracující na krajském vedení policie odhadli, že asi 40 % běžných krádeží a 30 % vloupání bylo spácháno s cílem zakoupit drogy. V téže zemi z běžných údajů o nahlášených trestných činech vyplynulo, že v roce 2003 bylo 0,7 % všech trestných činů spácháno, když byli pachatelé pod vlivem narkotických nebo psychotropních látek (alkohol nebyl do tohoto údaje zařazen) (česká národní zpráva).
I en undersøgelse, der blev gennemført i Tjekkiet i 2004, skønnede politifolk, der arbejdede på regionale politistationer, at ca. 40 % af de simple tyverier og ca. 30 % af indbrudstyverierne var blevet begået med henblik på at kunne købe stoffer. I samme land viste rutinemæssige data om registreret kriminalitet, at 0,7 % af alle lovovertrædelser i 2003 blev begået, mens lovovertræderne var under indflydelse af narkotiske eller psykotrope stoffer (undtagen alkohol) (Tjekkiets nationale rapport).
2004. aastal Tšehhi Vabariigis teostatud uuringu tulemusena leidsid piirkondlikes peakorterites töötavad politseiametnikud, et hinnanguliselt ligikaudu 40% tavalistest vargustest ja ligikaudu 30% murdvargustest pandi toime selleks, et osta uimasteid. Samas riigis näitas regulaarselt kuritegude kohta salvestatud info, et 2003. aastal saadeti 0,7% kõigist õigusrikkumistest korda narkootiliste või psühhotroopsete ainete (välja arvatud alkohol) mõju all olevate isikute poolt (Tšehhi Vabariigi siseriiklik aruanne).
Tšekissä vuonna 2004 tehdyssä tutkimuksessa alueellisissa esikunnissa työskentelevät poliisiviranomaiset arvioivat, että noin 40 prosenttia tavallisista varkauksista ja noin 30 prosenttia murroista tehtiin huumeiden oston rahoittamiseksi. Kirjatuista rikoksista tässä samassa maassa rutiininomaisesti kerätyistä tiedoista ilmenee, että vuonna 2003 0,7 prosenttia kaikista rikoksista oli tehty huumeiden tai psykotrooppisten aineiden (paitsi alkoholin) vaikutuksen alaisena (Tšekin kansallinen raportti).
Egy 2004-ben Csehországban elvégzett felmérés során a regionális főkapitányságoknál dolgozó rendőrtisztek becslésükben azt állították, hogy a közönséges lopások körülbelül 40%-át és a rablások körülbelül 30%-át kábítószerek vásárlása érdekében követték el. Ugyanebben az országban a nyilvántartott bűncselekményekre vonatkozó rutinadatok azt mutatták, hogy 2003-ban az összes bűncselekmény 0,7%-át követték el narkotikus vagy pszichotróp anyagok befolyása alatt (az alkohol kizárásával) (cseh országjelentés).
I en undersøkelse fra Den tsjekkiske republikk i 2004 anslo polititjenestemenn ved de regionale politidistriktene at om lag 40 % av alle tilfeller av simpelt tyveri og om lag 30 % av alle innbrudd ble begått for å finansiere kjøp av narkotika. I det samme landet viste rutinedata om registrerte forbrytelser at 0,7 % av alle lovbrudd i 2003 ble begått av personer påvirket av narkotiske eller psykotrope stoffer (alkohol ikke medregnet) (Tsjekkias nasjonale rapport).
W badaniu sondażowym przeprowadzonym w roku 2004 w Republice Czeskiej, funkcjonariusze policji pracujący w centralach regionalnych oszacowali, że około 40% zwyczajnych kradzieży i około 30% włamań zostało dokonanych w celu zakupu narkotyków. Również w Republice Czeskiej rutynowe dane o zgłaszanych przestępstwach wykazały, że w roku 2003 0,7% wszystkich przestępstw było popełnionych przez osoby będące pod wpływem substancji odurzającej lub psychotropowej (z wyłączeniem alkoholu) (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej).
În cadrul unui sondaj realizat în 2004 în Republica Cehă, ofiţerii de poliţie din departamentele regionale au estimat că aproximativ 40 % din furturile comune şi circa 30 % din tâlhării au fost comise pentru a cumpăra droguri. În aceeaşi ţară, datele de rutină privind infracţiunile înregistrate au arătat că, în 2003, 0,7 % din totalitatea delictelor au fost comise sub influenţa stupefiantelor sau a substanţelor psihotrope (cu excepţia alcoolului) (raportul naţional al Republicii Cehe).
V prieskume vykonanom v roku 2004 v Českej republike odhadli policajní dôstojníci, ktorí pracovali v regionálnych ústredniach, že približne 40 % obyčajných krádeží a približne 30 % vlámaní bolo spáchaných s cieľom nakúpiť drogy. Z rutinných údajov o zaznamenaných trestných činoch v tej istej krajine vyplýva, že v roku 2003 bolo 0,7 % všetkých trestných činov spáchaných páchateľmi pod vplyvom omamných alebo psychotropných látok (okrem alkoholu) (česká národná správa).
V raziskavi, ki je bila izvedena leta 2004 na Češkem, so policijski uradniki, ki delajo na regionalni postaji, ocenili, da je bilo okoli 40 % običajnih tatvin in okoli 30 % vlomov storjenih z namenom nakupa drog. V isti državi so rutinski podatki o prijavljenem kriminalu pokazali, da je leta 2003 0,7 % vseh kaznivih dejanj storjenih, ko so bili storilci pod vplivom narkotičnih ali psihotropnih snovi (alkohol izključen) (češko nacionalno poročilo).
I en undersökning som genomfördes år 2004 i Tjeckien bedömde poliserna som arbetar vid regionala huvudkontor att omkring 40 % av de vanliga stölderna och omkring 30 % av inbrotten begicks för att kunna köpa narkotika. I samma land visar rutindata om anmäld brottslighet att 0,7 % av alla brott år 2003 begicks av brottslingar som var påverkade av narkotika eller psykotropa ämnen (alkohol har ej medräknats) (Tjeckiens nationella rapport).
  press5-en  
According to today’s report, recent estimates for drug injecting in prison vary greatly, ranging from less than 1% to 34% of inmates, depending on the prison population studied. This means that, in the worst affected populations, one in three prisoners has injected while incarcerated, underlining the importance of harm- reduction measures to curb the spread of infectious diseases (e.g. HIV, HCV).
Ifølge dagens rapport er det store variasjoner i estimatene over sprøytebruk i fengsel, fra under 1% til 34% av de innsatte, avhengig av hvilken fengselspopulasjon som ble undersøkt. Dette betyr at i de mest berørte populasjonene har en av tre innsatte injisert under soning, noe som understreker betydningen av skadereduserende tiltak for å forhindre spredning av smittsomme sykdommer (f.eks. HIV, HCV).
Potrivit raportului prezentat astǎzi, estimǎrile recente privind numǎrul deIinuIilor care consumǎ droguri pe cale injectabilǎ variazǎ considerabil, de la sub 1% pânǎ la 34%, în funcIie de populaIia de deIinuIi studiatǎ. Aceasta înseamnǎ cǎ, în populaIiile cele mai afectate, unul din trei deIinuIi şi-a injectat droguri în perioada detenIiei,
Enligt rapporten varierar de senaste uppskattningarna av injicering av narkotika i fängelserna kraftigt, från mindre än 1 till 34% av internerna, beroende på den fängelsepopulation som studerats. Detta innebär att en av tre interner i de värst drabbade fängelserna har injicerat i fängelset, vilket understryker vikten av åtgärder för att minska skadeverkningarna och därmed stoppa spridningen av infektionssjukdomar (t.ex. hiv och HCV).
  Commentary  
Prevalence of cocaine use varies considerably in Europe, but again the trend generally appears upwards. Survey data suggest that, in Spain and the UK in particular, cocaine use increased substantially during the late 1990s, and recently there have been further, albeit small, increases. In both of these countries, estimates for the recent use of cocaine among young adults now exceed those for ecstasy and amphetamine.
La prévalence de l'usage de cocaïne varie sensiblement en Europe, mais, une fois encore, la tendance générale semble orientée à la hausse. Les données provenant des enquêtes montrent qu'en Espagne et au Royaume-Uni, en particulier, l'usage de cocaïne a considérablement augmenté à la fin des années 1990 et que récemment, de nouvelles hausses, quoique réduites, se sont produites. Dans ces deux pays, les estimations de l'usage récent de cocaïne chez les jeunes adultes dépassent désormais celles de l'ecstasy et des amphétamines.
Die Prävalenz des Kokainkonsums variiert erheblich in Europa, wobei jedoch auch hier generell ein Aufwärtstrend zu verzeichnen ist. Aus Umfragedaten geht hervor, dass insbesondere in Spanien und dem Vereinigten Königreich der Kokainkonsum Ende der 90er Jahre erheblich zugenommen hat und es in jüngerer Zeit weitere, wenn auch geringe Steigerungen gegeben hat. In diesen beiden Ländern liegen die Schätzungen für den jüngsten Kokainkonsum junger Erwachsener jetzt über den entsprechenden Werten für Ecstasy und Amphetamin.
La prevalencia del consumo de cocaína presenta considerables variaciones en Europa, pero también en este caso se observa una tendencia al alza con carácter general. Los datos de las encuestas indican que —en España y Reino Unido en particular— el consumo de cocaína aumentó notablemente a finales de la década de 1990 y recientemente se han registrado incrementos adicionales, aunque pequeños. En estos dos países, las estimaciones de consumo reciente de cocaína entre adultos jóvenes superan ya a las de éxtasis y anfetaminas.
Η επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης ποικίλλει σημαντικά στην Ευρώπη, αλλά και σε αυτή την περίπτωση η τάση γενικά μοιάζει να είναι ανοδική. Τα ερευνητικά δεδομένα υποδηλώνουν ότι, ιδίως στην Ισπανία και στο Ηνωμένο Βασίλειο, η χρήση κοκαΐνης αυξήθηκε σημαντικά στα τέλη της δεκαετίας του 1990 και ότι πρόσφατα παρατηρήθηκαν περαιτέρω, αν και μικρές, αυξήσεις. Σε αμφότερες τις χώρες αυτές οι εκτιμήσεις για την πρόσφατη χρήση κοκαΐνης μεταξύ των νεαρών ενηλίκων υπερβαίνουν πλέον τις αντίστοιχες για τη χρήση έκστασης και αμφεταμινών.
Prevalence kokainu se v Evropě výrazně liší, ale i zde se zdá, že trend obecně stoupá. Údaje z průzkumů svědčí o tom, že užívání kokainu koncem 90. let 20. století výrazně vzrostlo, a to zvláště ve Španělsku a Spojeném království, a že v poslední době došlo k dalšímu, byť malému, zvýšení. V obou těchto zemích nyní odhady užívání kokainu v poslední době mezi mladými dospělými převyšují odhady užívání extáze a amfetaminů.
Udbredelsen af kokainbrugen varierer meget i Europa, men igen synes der generelt at være en stigende tendens. Det fremgår af undersøgelsesdata, at kokainbrugen navnlig steg betydeligt i Spanien og Det Forenede Kongerige i slutningen af 1990'erne, og for nylig har der været yderligere, om end mindre, stigninger. I begge disse lande overstiger skønnene over nylig brug af kokain blandt unge voksne nu skønnene med hensyn til ecstasy og amfetamin.
Kokaiinin käytön levinneisyydessä on voimakkaita eroja Euroopan sisällä, mutta suuntaus on jälleen kerran nouseva. Tutkimuksista saadut tiedot viittaavat siihen, että erityisesti Espanjassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa kokaiinin käyttö lisääntyi huomattavasti 1990-luvulla, ja se on viime aikoina lisääntynyt edelleen, joskin vähemmässä määrin. Molemmissa näissä maissa arviot kokaiinin hiljattaisesta käytöstä nuorten aikuisten keskuudessa ovat nyt korkeammat kuin ekstaasia ja amfetamiinia koskevat arviot.
A kokainhasználat előfordulásában Európán belül nagy eltéréseket találunk, de az általános tendencia itt is felfelé mutat. A felmérések adatai azt jelzik, hogy a kokainhasználat az 1990-es évek vége felé jelentősen nőtt, különösen Spanyolországban és az Egyesült Királyságban, és a közelmúltban újabb, bár ezúttal kismértékű növekedésekre került sor. A közelmúltbeli végzett kokainhasználattal kapcsolatos, fiatal felnőttekre vonatkozó becslések már mindkét országban meghaladják az extasy és az amfetamin becsült használatát.
Det er store variasjoner i prevalensen for kokainbruk i Europa, men igjen synes trenden generelt å gå opp. Data fra undersøkelser tyder på at særlig i Spania og Storbritannia økte kokainbruken vesentlig på slutten av 1990-tallet, og i den senere tid har det vært ytterligere, om enn små, økninger. I begge disse landene er anslagene for nyere bruk av kokain nå høyere blant unge voksne enn anslagene for ecstasy og amfetamin.
Prevalenţa consumului de cocaină variază considerabil în Europa, iar tendinţa pare în general să fie tot una crescătoare. Datele din sondaje sugerează că, în special în Spania şi în Regatul Unit, consumul de cocaină a înregistrat o creştere considerabilă la sfârşitul anilor 1990, iar recent au existat creşteri suplimentare, deşi mai reduse. În ambele ţări, estimările privind consumul recent de cocaină în rândul adulţilor tineri sunt mai mari decât cele privind consumul de Ecstasy şi de amfetamină.
Prevalencia užívania kokaínu sa v Európe značne mení, ale trend má všeobecne opäť stúpajúcu tendenciu. Údaje z prieskumu svedčia, že v Španielsku a najmä v Spojenom kráľovstve sa koncom deväťdesiatych rokov podstatne rozšírilo užívanie kokaínu a aj najnovšie sa potvrdili ďalšie, hoci malé prírastky. Odhady nedávneho užívania kokaínu medzi mladými dospelými v oboch týchto krajinách prevýšili odhadované užívanie extázy a amfetamínu.
Razširjenost uživanja kokaina se v Evropi precej razlikuje, vendar se ponovno zdi, da trend na splošno narašča. Podatki iz raziskav kažejo, da je zlasti v Španiji in Združenem kraljestvu uživanje kokaina občutno naraslo v poznih devetdesetih letih, v zadnjem času pa je prišlo do dodatnega, čeprav majhnega porasta. V obeh državah ocene o številu mlajših odraslih, ki so kokain uživali v zadnjih 12 mesecih, sedaj presegajo število tistih, ki so uživali ekstazi in amfetamine.
Prevalensen för kokainanvändning varierar betydligt i Europa, men även här tycks trenden överlag peka uppåt. Uppgifter från undersökningar tyder på att bruket av kokain, särskilt i Spanien och Storbritannien, ökade väsentligt i slutet av 1990-talet och ytterligare ökningar, om än små, har också skett på senare tid. I båda dessa länder beräknas andelen unga vuxna som har använt kokain de senaste tolv månaderna nu vara större än andelen som har använt ecstasy och amfetamin.
  Chapter 7: Crime and pr...  
In a survey carried out in 2004 in the Czech Republic, police officers working in regional headquarters estimated that approximately 40 % of ordinary thefts and approximately 30 % of burglaries had been committed in order to buy drugs. In the same country, routine data on recorded crime showed that, in 2003, 0.7 % of all offences were committed while the offenders were under the influence of narcotic or psychotropic substances (alcohol excluded) (Czech national report).
Dans le cadre d'une enquête menée en République tchèque en 2004, des officiers de police d'un commissariat régional ont estimé que 40 % environ des vols ordinaires et 30 % environ des cambriolages avaient été commis dans le but d'acheter de la drogue. Dans le même pays, des données génériques sur les crimes et délits recensés ont montré qu'en 2003, 0,7 % de l'ensemble de ceux-ci ont été commis alors que leurs auteurs étaient sous l'influence de stupéfiants ou de substances psychotropes (à l'exclusion de l'alcool) (rapport national tchèque).
In einer im Jahr 2004 in der Tschechischen Republik durchgeführten Umfrage gaben in regionalen Dienststellen beschäftigte Polizeibeamte an, dass schätzungsweise etwa 40 % der einfachen Diebstähle und etwa 30 % der Einbruchsdiebstähle verübt wurden, um Drogen beschaffen zu können. Die in der Tschechischen Republik routinemäßig erhobenen Daten über erfasste Straftaten belegen, dass 0,7 % aller Straftaten im Jahr 2003 begangen wurden, während die Straftäter unter dem Einfluss von Suchtstoffen oder psychotropen Substanzen standen (wobei Alkohol nicht berücksichtigt ist) (Nationaler Bericht der Tschechischen Republik).
En una encuesta realizada en el año 2004 en la República Checa, los agentes de policía que trabajan en los cuarteles regionales calcularon que el 40% de los robos ordinarios y el 30% de los robos con allanamiento se habían cometido con el fin de comprar droga. En el mismo país, los datos rutinarios sobre delitos registrados revelan que, en 2003, el 0,7 % de todos los delitos se cometieron bajo influencia de sustancias narcóticas o psicotrópicas (excepto el alcohol) (informe nacional checo).
In un’indagine condotta nel 2004 nella Repubblica ceca gli agenti di polizia impiegati presso sedi regionali calcolano che circa il 40% dei furti ordinari e il 30% circa dei furti aggravati sono stati commessi per acquistare droga. Nello stesso paese i dati routinari sui reati denunciati mostrano che nel 2003 lo 0,7% di tutti i reati è stato commesso da soggetti sotto l’influsso di sostanze stupefacenti o psicotrope (escluso l’alcol) (relazione nazionale ceca).
Σε έρευνα που διενεργήθηκε το 2004 στην Τσεχική Δημοκρατία, οι αστυνομικοί των περιφερειακών αρχηγείων της αστυνομίας εκτίμησαν ότι περίπου 40 % των κοινών κλοπών και περίπου 30 % των διαρρήξεων διαπράχθηκαν με σκοπό την αγορά ναρκωτικών. Στην ίδια χώρα, τα συστηματικά στοιχεία για την καταγεγραμμένη εγκληματικότητα έδειξαν ότι, το 2003, 0,7 % του συνόλου των αδικημάτων διαπράχθηκαν από δράστες που τελούσαν υπό την επήρεια ναρκωτικών ή ψυχοτρόπων ουσιών (εκτός αλκοόλ) (εθνική έκθεση Τσεχικής Δημοκρατίας).
Uit een enquête die in 2004 in Tsjechië is uitgevoerd, blijkt dat politiefunctionarissen op regionale hoofdbureaus het aantal “gewone” diefstallen en inbraken om aan geld voor drugs te komen, op 40% respectievelijk 30% schatten. Uit standaardgegevens over de geregistreerde criminaliteit blijkt dat 0,7% van alle delicten in Tsjechië in 2003 onder invloed van verdovende middelen of psychotrope stoffen (met uitzondering van alcohol) zijn gepleegd (Tsjechisch nationaal verslag).
V průzkumu provedeném v roce 2004 v České republice policisté pracující na krajském vedení policie odhadli, že asi 40 % běžných krádeží a 30 % vloupání bylo spácháno s cílem zakoupit drogy. V téže zemi z běžných údajů o nahlášených trestných činech vyplynulo, že v roce 2003 bylo 0,7 % všech trestných činů spácháno, když byli pachatelé pod vlivem narkotických nebo psychotropních látek (alkohol nebyl do tohoto údaje zařazen) (česká národní zpráva).
I en undersøgelse, der blev gennemført i Tjekkiet i 2004, skønnede politifolk, der arbejdede på regionale politistationer, at ca. 40 % af de simple tyverier og ca. 30 % af indbrudstyverierne var blevet begået med henblik på at kunne købe stoffer. I samme land viste rutinemæssige data om registreret kriminalitet, at 0,7 % af alle lovovertrædelser i 2003 blev begået, mens lovovertræderne var under indflydelse af narkotiske eller psykotrope stoffer (undtagen alkohol) (Tjekkiets nationale rapport).
Saksamaal vähenes otseste majanduslik-kompulsiivsete kuritegude (kuriteod, mis pannakse toime narkootikumide, asendusainete või alternatiivsete uimastete saamiseks) arv 2003. aastal 2568 juhtumile, millest 70% olid seotud retseptide võltsimise või retseptiblankettide vargusega (BKA, 2004).
Tšekissä vuonna 2004 tehdyssä tutkimuksessa alueellisissa esikunnissa työskentelevät poliisiviranomaiset arvioivat, että noin 40 prosenttia tavallisista varkauksista ja noin 30 prosenttia murroista tehtiin huumeiden oston rahoittamiseksi. Kirjatuista rikoksista tässä samassa maassa rutiininomaisesti kerätyistä tiedoista ilmenee, että vuonna 2003 0,7 prosenttia kaikista rikoksista oli tehty huumeiden tai psykotrooppisten aineiden (paitsi alkoholin) vaikutuksen alaisena (Tšekin kansallinen raportti).
Egy 2004-ben Csehországban elvégzett felmérés során a regionális főkapitányságoknál dolgozó rendőrtisztek becslésükben azt állították, hogy a közönséges lopások körülbelül 40%-át és a rablások körülbelül 30%-át kábítószerek vásárlása érdekében követték el. Ugyanebben az országban a nyilvántartott bűncselekményekre vonatkozó rutinadatok azt mutatták, hogy 2003-ban az összes bűncselekmény 0,7%-át követték el narkotikus vagy pszichotróp anyagok befolyása alatt (az alkohol kizárásával) (cseh országjelentés).
I en undersøkelse fra Den tsjekkiske republikk i 2004 anslo polititjenestemenn ved de regionale politidistriktene at om lag 40 % av alle tilfeller av simpelt tyveri og om lag 30 % av alle innbrudd ble begått for å finansiere kjøp av narkotika. I det samme landet viste rutinedata om registrerte forbrytelser at 0,7 % av alle lovbrudd i 2003 ble begått av personer påvirket av narkotiske eller psykotrope stoffer (alkohol ikke medregnet) (Tsjekkias nasjonale rapport).
W badaniu sondażowym przeprowadzonym w roku 2004 w Republice Czeskiej, funkcjonariusze policji pracujący w centralach regionalnych oszacowali, że około 40% zwyczajnych kradzieży i około 30% włamań zostało dokonanych w celu zakupu narkotyków. Również w Republice Czeskiej rutynowe dane o zgłaszanych przestępstwach wykazały, że w roku 2003 0,7% wszystkich przestępstw było popełnionych przez osoby będące pod wpływem substancji odurzającej lub psychotropowej (z wyłączeniem alkoholu) (Sprawozdanie krajowe Republiki Czeskiej).
În cadrul unui sondaj realizat în 2004 în Republica Cehă, ofiţerii de poliţie din departamentele regionale au estimat că aproximativ 40 % din furturile comune şi circa 30 % din tâlhării au fost comise pentru a cumpăra droguri. În aceeaşi ţară, datele de rutină privind infracţiunile înregistrate au arătat că, în 2003, 0,7 % din totalitatea delictelor au fost comise sub influenţa stupefiantelor sau a substanţelor psihotrope (cu excepţia alcoolului) (raportul naţional al Republicii Cehe).
V prieskume vykonanom v roku 2004 v Českej republike odhadli policajní dôstojníci, ktorí pracovali v regionálnych ústredniach, že približne 40 % obyčajných krádeží a približne 30 % vlámaní bolo spáchaných s cieľom nakúpiť drogy. Z rutinných údajov o zaznamenaných trestných činoch v tej istej krajine vyplýva, že v roku 2003 bolo 0,7 % všetkých trestných činov spáchaných páchateľmi pod vplyvom omamných alebo psychotropných látok (okrem alkoholu) (česká národná správa).
V raziskavi, ki je bila izvedena leta 2004 na Češkem, so policijski uradniki, ki delajo na regionalni postaji, ocenili, da je bilo okoli 40 % običajnih tatvin in okoli 30 % vlomov storjenih z namenom nakupa drog. V isti državi so rutinski podatki o prijavljenem kriminalu pokazali, da je leta 2003 0,7 % vseh kaznivih dejanj storjenih, ko so bili storilci pod vplivom narkotičnih ali psihotropnih snovi (alkohol izključen) (češko nacionalno poročilo).
I en undersökning som genomfördes år 2004 i Tjeckien bedömde poliserna som arbetar vid regionala huvudkontor att omkring 40 % av de vanliga stölderna och omkring 30 % av inbrotten begicks för att kunna köpa narkotika. I samma land visar rutindata om anmäld brottslighet att 0,7 % av alla brott år 2003 begicks av brottslingar som var påverkade av narkotika eller psykotropa ämnen (alkohol har ej medräknats) (Tjeckiens nationella rapport).
Somijā laikā no 2000. līdz 2003. gadam slepkavību un uzbrukumu skaits, kas izdarīti, atrodoties nelikumīgo vielu ietekmē, proporcionālais daudzums bija daudz zemāks nekā tie noziegumi, kurus pārkāpēji izdarījuši alkohola ietekmē (6% salīdzinājumā ar 64% slepkavību ziņā un 2% salīdzinājumā ar 71% uzbrukumu ziņā) (
  Drug-related infectious...  
Seroprevalence data from IDUs (per cent infected in samples of IDUs) are an important complement to HIV case reporting data. Repeated seroprevalence studies and routine monitoring of data from diagnostic tests can validate trends in case reporting and can also provide more detailed information on specific regions and settings. However, the prevalence data are from a variety of sources that, in some cases, may be difficult to compare, and they should therefore be interpreted with caution.
Les données relatives à la séroprévalence chez les UDVI (pourcentage de personnes infectées dans des échantillons d'UDVI) sont un complément important des données relatives au signalement de cas de VIH. Des études répétées sur la séroprévalence et le suivi de routine des données provenant des tests de diagnostic peuvent valider des tendances du signalement de cas et fournir des informations plus détaillées sur des régions et des leux spécifiques. Cependant, les données relatives à la prévalence émanent de diverses sources qui, dans certains cas, peuvent être difficiles à comparer. Elles doivent donc être interprétées avec prudence.
Seroprävalenzdaten von injizierenden Drogenkonsumenten (prozentualer Anteil der Infizierten in Stichproben von IDU) stellen eine wichtige Ergänzung zu den Berichtsdaten über HIV-Fälle dar. Wiederholte Seroprävalenz-Studien sowie die regelmäßige Überwachung der Daten aus diagnostischen Tests können Tendenzen in der Fallberichterstattung validieren und ferner detailliertere Informationen über bestimmte Regionen und Settings bereitstellen. Die Prävalenzdaten stammen jedoch aus den unterschiedlichsten Quellen, die in einigen Fällen unter Umständen schwer vergleichbar sind, und sollten daher mit Bedacht interpretiert werden.
Los datos de seroprevalencia de los consumidores por vía parenteral (porcentaje infectado en muestras de estos consumidores) son un complemento importante para la notificación de casos de VIH. Los estudios sucesivos de seroprevalencia y el seguimiento rutinario de los datos obtenidos de pruebas diagnósticas pueden confirmar las tendencias en el registro de casos y también pueden proporcionar información más detallada sobre regiones y entornos específicos. Sin embargo, los datos de prevalencia provienen de diversas fuentes que, en algunos casos, son difíciles de comparar, por lo que deben interpretarse con precaución.
I dati sulla sieroprevalenza provenienti dai consumatori di stupefacenti per via parenterale (percentuale infetta in campioni prelevati da questi soggetti) sono un elemento complementare importante rispetto ai dati di segnalazione di casi di HIV. Gli studi ripetuti sulla sieroprevalenza e il monitoraggio routinario dei dati dai test diagnostici possono convalidare l’andamento delle segnalazioni e possono fornire informazioni più dettagliate sulle regioni e sugli ambienti specifici interessati da questo fenomeno. Tuttavia, i dati sulla prevalenza provengono da fonti diverse e, in alcuni casi, è difficile confrontarli; pertanto devono essere interpretati con cautela.
Os dados sobre a prevalência da infecção pelo VIH entre os CDI (percentagem de infectados nas amostras de consumidores de droga injectada) constituem uma importante informação complementar da notificação de casos de infecção pelo VIH. As tendências resultantes da dita notificação podem ser validadas por estudos repetidos sobre a prevalência desta infecção e pela monitorização de rotina dos dados provenientes dos testes de diagnóstico, os quais também podem fornecer informações mais pormenorizadas sobre regiões e contextos específicos. No entanto, os dados sobre a prevalência provêm de várias fontes que, em alguns casos, podem ser difíceis de comparar, devendo ser, por isso, interpretados com cautela.
Τα στοιχεία επιπολασμού οροθετικότητας από ΧΕΝ (εκατοστιαία αναλογία πασχόντων σε δείγματα ΧΕΝ) αποτελούν σημαντικό συμπλήρωμα των στοιχείων αναφοράς περιπτώσεων HIV. Οι επαναλαμβανόμενες μελέτες επιπολασμού οροθετικότητας και η τακτική παρακολούθηση των στοιχείων από τις διαγνωστικές εξετάσεις μπορούν να επικυρώσουν τις τάσεις στην αναφορά περιπτώσεων καθώς και να παράσχουν λεπτομερέστερες πληροφορίες για συγκεκριμένες περιοχές και χώρους. Ωστόσο, τα στοιχεία για τον επιπολασμό προέρχονται από ποικιλία πηγών που, σε ορισμένες περιπτώσεις, είναι δύσκολο να συγκριθούν, και επομένως πρέπει να ερμηνεύονται με προσοχή.
Seroprevalentiegegevens van ID’s (het percentage geïnfecteerden in steekproeven onder ID’s) vormen een belangrijke aanvulling op de informatie die bekend is over HIV-gevallen. Longitudinale seroprevalentieonderzoeken en een gestandaardiseerde monitoring van diagnostische testgegevens kunnen gebruikt worden ter onderbouwing van de trends in HIV-incidentie. Op deze manier kan ook meer informatie worden verkregen over specifieke regio’s en settings. De prevalentiegegevens komen echter uit uiteenlopende bronnen die in sommige gevallen moeilijk te vergelijken zijn en daarom met de nodige voorzichtigheid geïnterpreteerd dienen te worden.
Údaje o seroprevalenci mezi injekčními uživateli drog (infikované procento ve vzorcích injekčních uživatelů drog) jsou důležitým doplňkem k údajům hlášení případů HIV. Opakované studie seroprevalence a rutinní monitorování údajů z diagnostických testů mohou potvrdit trendy v hlášení případů a mohou rovněž poskytnout podrobnější informace o konkrétních regionech a prostředích. Údaje o prevalenci však pocházejí z množství zdrojů, které lze v některých případech obtížně porovnávat, a proto je třeba při jejich výkladu postupovat opatrně.
Seroprævalensdata om intravenøse stofbrugere (procentdel smittet blandt testede intravenøse stofbrugere) er et vigtigt supplement til case-rapporterne vedrørende hiv. Gennemførelse af flere seroprævalensundersøgelser og rutinemæssig overvågning af data fra diagnostiske test kan validere tendenserne i case-rapporterne og også give mere detaljerede oplysninger om specifikke regioner og miljøer. Prævalensdataene er imidlertid fra forskellige kilder, som i nogle tilfælde kan være vanskelige at sammenligne, og de bør derfor fortolkes med forsigtighed.
Süstivate narkomaanide seropositiivsuse andmed (nakatunute protsent uimastisüstijate proovide hulgas) on oluline täiendus andmetele HIV juhtude kohta. Seropositiivsuse kordusuuringute ja diagnostiliste analüüside andmete pideva kontrollimise abil on võimalik kontrollida suundumusi aruandluses ja samuti esitada üksikasjalikumat teavet eri piirkondade ja keskkondade kohta. Kuid levimusandmed on pärit erinevatest allikatest ja neid on kohati raske võrrelda, seepärast tuleks neid tõlgendada ettevaatusega.
Tieto hiv:n levinneisyydestä injektiokäyttäjien keskuudessa (tartunnan saaneiden osuus injektiokäyttäjistä) on tärkeä täydennys hiv-tapauksia koskeviin tietoihin. Toistuvat levinneisyystutkimukset ja diagnosointitestien tulosten rutiininomainen seuranta voivat tukea tapauksissa havaittuja suuntauksia ja tarjota yksityiskohtaista tietoa tietyiltä alueilta ja ympäristöistä. Levinneisyystiedot ovat kuitenkin peräisin useista lähteistä, joita voi toisinaan olla vaikea verrata keskenään, ja niitä on siksi tulkittava varoen.
Az injekciós kábítószer-használók szérumbeli előfordulási adatai (a fertőzöttek százalékos aránya az injekciós kábítószer-használók mintáiban) fontos kiegészítést jelentenek a HIV-esetekről beszámoló adatok mellett. Az ismételt szérumbeli előfordulási vizsgálatok és a diagnosztikai tesztekből kapott adatok rutin monitorozása igazolhatja az esetek bejelentései alapján kirajzolódó tendenciákat, és konkrét régiók vagy körülmények tekintetében részletesebb információt nyújthat. Az előfordulási adatok azonban források sokaságából származnak, amelyek összehasonlítása gyakran nehéz, ezért körültekintő értelmezést kívánnak.
Seroprevalensdata for sprøytebrukere (prosent smittet av utvalg av sprøytebrukere) er et viktig tillegg til innrapporterte data om HIV-tilfeller. Repeterte seroprevalensstudier og rutineovervåking av data fra diagnostiske tester kan validere trender for innrapporterte tilfeller og kan også gi mer detaljert informasjon om spesifikke regioner og miljøer. Imidlertid kommer prevalensdata fra forskjellige kilder, og disse kan i enkelte tilfeller være vanskelige å sammenligne og bør derfor tolkes med varsomhet.
Dane seroepidemiologiczne dotyczące osób zażywających narkotyki dożylnie (odsetek zarażonych w próbkach osób wstrzykujących narkotyki) to ważne uzupełnienie danych sprawozdawczych o przypadkach zakażenia wirusem HIV. Powtarzane badania seroepidemiologiczne i rutynowe monitorowanie danych z testów diagnostycznych może potwierdzić trendy pochodzące z raportowania przypadków oraz przedstawić bardziej szczegółowe informacje dotyczące konkretnych regionów i obiektów. Jednak dane o rozpowszechnieniu pochodzą z różnych źródeł, które czasami mogą być trudne do porównania, zatem należy interpretować je ostrożnie.
Datele privind seroprevalenţa determinată de CDI (procent de infectaţi din eşantioanele de CDI) constituie o completare semnificativă a datelor privind cazurile de infecţie cu HIV raportate. Studiile repetate de seroprevalenţă şi monitorizarea de rutină a datelor obţinute din testele diagnostice pot valida tendinţele în ceea ce priveşte cazurile raportate şi pot de asemenea furniza informaţii mai detaliate privind anumite regiuni şi medii. Cu toate acestea, datele privind prevalenţa provin dintr-o varietate de surse care, în anumite cazuri, pot fi dificil de comparat şi, prin urmare, trebuie interpretate cu precauţie.
Údaje o séroprevalencii medzi IDU (percento nakazených vo vzorkách IDU) sú dôležitým doplnkom oznamovaných údajov prípadov nákazy HIV. Opakované štúdie séroprevalencie a rutinné sledovanie údajov z diagnostických testov môžu potvrdiť trendy v evidencii prípadov a môžu poskytnúť aj podrobnejšie informácie o určitých regiónoch a prostrediach. Údaje o prevalencii sú však z rozličných zdrojov, takže v niektorých prípadoch môže byť porovnanie ťažké a preto ich treba vykladať opatrne.
Podatki o seroprevalenci med injicirajočimi uživalci drog (delež okuženih v vzorcih injicirajočih uživalcev drog) so pomembno dopolnilo k podatkom o prijavljenih primerih okužbe z virusom HIV. Zaporedne študije o seroprevalenci in redno spremljanje podatkov diagnostičnih testov lahko potrdijo trende glede poročanja primerov ter zagotovijo podrobnejše informacije o določenih regijah in okoljih. Vendar podatki o razširjenosti prihajajo iz različnih virov, ki jih je v nekaterih primerih težko primerjati, zato jih je treba razlagati previdno.
Uppgifter om seroprevalens från injektionsmissbrukare (procent smittade i urval av injektionsmissbrukare) är ett viktigt komplement till anmälda hiv-fall. Upprepade seroprevalensstudier och rutinövervakning av uppgifter från diagnostiska tester kan bekräfta trender i fallrapporteringen och dessutom ge mer detaljerad information om specifika regioner och miljöer. Uppgifterna om prevalensen kommer emellertid från flera olika källor som i vissa fall kan vara svåra att jämföra och de bör därför tolkas försiktigt.
  Medically assisted trea...  
The latest figures show that in 2003 there were more than 450 000 clients in substitution treatment in specialised units in the EU (Table 4), of whom more than 90 % were receiving methadone. In addition to these were clients receiving other kinds of substitution treatment (such as dihydrocodeine, slow-release morphine or heroin) and those who received substitution treatment in settings such as at their general practitioner.
Les chiffres les plus récents montrent qu'en 2003, on recensait plus de 450 000 patients suivant un traitement de substitution dans des unités spécialisées de l'UE (Tableau 4), dont plus de 90 % recevaient de la méthadone. En plus de ces patients, d'autres recevaient d'autres types de traitement de substitution (dihydrocodéine, morphine à libération prolongée ou héroïne) et d'autres encore suivaient leur traitement de substitution chez un généraliste. Malheureusement, un grand nombre d'États membres ne disposent pas encore de données fiables sur ces aspects des traitements de substitution et il n'est dès lors pas possible de produire des données agrégées pour l'ensemble de l'Union européenne.
Den jüngsten Daten zufolge unterzogen sich im Jahr 2003 in der EU mehr als 450 000 Patienten in spezialisierten Einrichtungen einer Substitutionstherapie (Tabelle 4), wobei über 90 % Methadon erhielten. Weitere Patienten erhielten andere Substitutionssubstanzen (wie Dihydrocodein, retardiertes Morphin oder Heroin), wieder andere unterzogen sich der Substitutionsbehandlung bei anderen Stellen wie beispielsweise bei ihrem Hausarzt. Bedauerlicherweise sind derzeit in vielen Mitgliedstaaten keine zuverlässigen Daten über diese Formen der Substitutionsbehandlung verfügbar. Folglich ist es nicht möglich, aggregierte Zahlen für die EU insgesamt zu berechnen.
Las últimas cifras revelan que, en 2003, más de 450.000 pacientes se sometieron a tratamientos de sustitución en unidades especializadas de la UE (cuadro 4), más del 90 % de los cuales recibían metadona. A estos hay que sumar los pacientes que recibían otros tipos de tratamiento de sustitución (como dihidrocodeína, morfina o heroína de liberación lenta), y los que recibían tratamientos de sustitución en entornos como la consulta del médico de cabecera. Lamentablemente, muchos Estados miembros no disponen en la actualidad de datos fiables sobre estos aspectos de los tratamientos de sustitución, por lo que no es posible determinar cifras globales para el conjunto de la UE.
Le ultime cifre dimostrano che nel 2003 erano oltre 450 000 nell’UE i pazienti in terapia sostitutiva ricoverati in unità specializzate (Tabella 4), di cui oltre il 90% in cura con metadone. A questi vanno aggiunti i pazienti sottoposti ad altri tipi di terapie sostitutive (come diidrocodeina, morfina a rilascio lento o eroina) e quelli che hanno ricevuto una terapia sostitutiva in ambienti quali l’ambulatorio del medico generico. Purtroppo, non sono attualmente disponibili in molti Stati membri dati affidabili su questi aspetti della terapia sostitutiva e, di conseguenza, non è possibile ottenere cifre aggregate per tutta l’Unione europea.
Os dados quantitativos mais recentes mostram que, em 2003, existiam na UE mais de 450 000 utentes a fazer tratamento de substituição em unidades especializadas (Quadro 4), mais de 90% dos quais recebiam metadona. Para além deles, existiam utentes que recebiam outros tipos de tratamento de substituição (por exemplo, com dihidrocodeína, morfina de libertação lenta ou heroína) e outros que recebiam tratamento de substituição através, por exemplo, do seu médico de clínica geral. Infelizmente, não estão actualmente disponíveis dados fiáveis sobre estes aspectos do tratamento de substituição em muitos Estados-Membros e, consequentemente, não é possível determinar valores agregados para a UE no seu conjunto.
Τα τελευταία στοιχεία δείχνουν ότι το 2003 υπήρχαν περισσότερα από 450 000 άτομα υπό θεραπεία υποκατάστασης σε εξειδικευμένες μονάδες στην ΕΕ (πίνακας 4), εκ των οποίων περισσότερα από 90 % λάμβαναν μεθαδόνη. Επιπλέον αυτών, υπήρχαν άτομα υπό θεραπεία που υποβάλλονταν σε άλλου είδους θεραπεία υποκατάστασης (π.χ. με διυδροκωδεΐνη, μορφίνη βραδείας αποδέσμευσης ή ηρωίνη) και άτομα που υποβάλλονταν σε θεραπεία υποκατάστασης σε χώρους όπως το ιατρείο του γενικού ιατρού τους. Δυστυχώς, δεν υπάρχουν επί του παρόντος αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με αυτές τις πτυχές της θεραπείας υποκατάστασης σε πολλά κράτη μέλη, και επομένως δεν είναι δυνατόν να προσδιορισθούν συνολικά αριθμητικά στοιχεία για το σύνολο της ΕΕ.
Uit de meest recente cijfers blijkt dat er in 2003 in de EU meer dan 450 000 cliënten via gespecialiseerde centra een substitutiebehandeling volgden (tabel 4), waarvan meer dan 90% met methadon. Daarnaast waren er ook nog cliënten die een ander soort substitutiebehandeling kregen (bijvoorbeeld met dihydrocodeïne, “slow-release”- morfine of heroïne) en drugsgebruikers die via andere kanalen, zoals huisartsen, in substitutiebehandeling waren. Helaas zijn er op dit moment in veel lidstaten geen betrouwbare gegevens beschikbaar over deze aspecten van substitutiebehandelingen en is het derhalve ook niet mogelijk om voor de EU als geheel de bijbehorende cijfers te bepalen.
Nejnovější údaje ukazují, že v roce 2003 se substitučního léčení ve specializovaných zařízeních v EU účastnilo více než 450 000 klientů (tabulka 4), z nichž více než 90 % dostávalo metadon. Kromě nich to byli klienti, kteří se podrobovali jiným typům substituční léčby (např. dihydrokodeinem, morfinem s prodlouženým uvolňováním nebo heroinem), a klienti, kterým byla poskytována substituční léčba v takových prostředích jako např. u praktického lékaře. Bohužel v mnoha členských státech nejsou o těchto aspektech k dispozici spolehlivé údaje, a v důsledku toho není možné pro EU jako celek stanovit souhrnné číselné údaje.
Det fremgår af de seneste tal, at der i 2003 var over 450 000 klienter i substitutionsbehandling i specialiserede enheder i EU (tabel 4), hvoraf over 90 % fik metadon. Herudover var der klienter, der modtog andre former for substitutionsbehandling (f.eks. dihydrocodein, depotmorfin eller heroin), og personer, som var i substitutionsbehandling f.eks. hos praktiserende læger. Der foreligger desværre ikke for øjeblikket pålidelige data om disse aspekter af substitutionsbehandlingen i mange medlemsstater, og det er derfor ikke muligt at fremlægge samlede tal for EU som helhed.
Viimastel andmetel oli 2003. aastal Euroopa Liidu eriraviasutustes üle 450 000 asendusravi kliendi (tabel 4), kellest rohkem kui 90% sai metadooni. Neile lisandusid kliendid, kes said teistsugust asendusravi (dihüdrokodeiini, aeglase toimega morfiini või heroiini), ning need, kes said asendusravi näiteks oma üldarsti juures. Kahjuks pole usaldusväärsed andmed asendusravi nende valdkondade kohta paljudes liikmesriikides kättesaadavad ning seetõttu ei ole võimalik teha kindlaks koondarve Euroopa Liidu kohta tervikuna.
Tuoreimmat luvut osoittavat, että EU:ssa oli vuonna 2003 erikoistuneiden yksiköiden tarjoamassa korvaushoidossa yli 450 000 asiakasta (taulukko 4), joista yli 90 prosenttia sai metadonia. Näiden lisäksi oli asiakkaita, jotka saivat muunlaista korvaushoitoa (kuten sellaista, jossa käytetään dihydrokodeiinia, hitaasti vapautuvaa morfiinia tai heroiinia), ja asiakkaita, jotka saivat korvaushoitoa muussa ympäristössä, kuten yleislääkärin määräämänä. Monet jäsenvaltiot eivät valitettavasti ole toimittaneet luotettavaa tietoa näistä korvaushoidon muodoista, eikä EU:n kattavia kokonaislukuja voida näin ollen laskea.
A legfrissebb számadatok azt mutatják, hogy 2003-ban több mint 450 000 páciens állt helyettesítő kezelés alatt az erre szakosodott egységekben az EU-ban (Table 4), akiknek több mint 90%-a metadonkezelést kapott. Rajtuk kívül további páciensek részesültek más anyagokkal (pl. dihidrokodein, lassan felszabaduló morfin vagy heroin) végzett helyettesítő kezelésben, illetve voltak, akik más körülmények között, például háziorvosuknál kaptak helyettesítő kezelést. Sajnos a helyettesítő kezelés e vonatkozásairól jelenleg sok tagállamból nem állnak rendelkezésre megbízható adatok, következésképpen az EU egészére vonatkozó összesített számadatokat nem lehet meghatározni.
De siste tallene viser at det i 2003 var mer enn 450 000 klienter i substitusjonsbehandling i spesialiserte enheter i EU (tabell 4), og over 90 % av disse fikk metadon. I tillegg til disse kommer klienter som fikk andre former for substitusjonsbehandling (f.eks. dihydrokodein, metadon i depotform eller heroin) eller substitusjonsbehandling f.eks. hos allmennlegen. Mange medlemsstater har pr. i dag dessverre ikke lagt fram pålitelige data om disse sidene ved substitusjonsbehandling, og det er derfor ikke mulig å legge fram aggregerte tall for EU sett under ett.
Najnowsze dane wskazują, że w 2003 roku w UE ponad 450 000 pacjentów uczestniczyło w leczeniu zastępczym przeprowadzanym przez wyspecjalizowane jednostki (Tabela 4), a ponad 90% z nich otrzymywało metadon. Ponadto odnotowano także pacjentów otrzymujących inne rodzaje leczenia zastępczego (np. z zastosowaniem dwuhydrokodeiny, morfiny o powolnym uwalnianiu lub heroiny) oraz osoby, które przechodziły leczenie zastępcze w obiektach, takich jak ich przychodnie rejonowe. Niestety obecnie, w przypadku wielu Państw Członkowskich nie są dostępne wiarygodne dane o tych aspektach leczenia zastępczego i w rezultacie nie jest możliwe określenie łącznych danych liczbowych dla całej UE.
Cele mai recente cifre arată că în 2003 au existat peste 450 000 de clienţi sub terapie de substituţie în unităţile specializate din Uniunea Europeană (Tabelul 4), dintre care peste 90 % primeau metadonă. Pe lângă aceştia, mai existau clienţii cărora li se administrau alte tipuri de terapie de substituţie (cum ar fi cu dihidrocodeină, morfină de tip retard sau heroină) şi cei care beneficiau de terapie de substituţie în alte unităţi, cum ar fi cabinetele medicilor de familie. Din păcate, în multe state membre nu există deocamdată date fiabile privind aceste aspecte ale terapiei de substituţie şi, prin urmare, nu se pot determina valori totale pentru Uniunea Europeană în ansamblu.
Najnovšie čísla ukazujú, že v roku 2003 bolo v substitučnej liečbe v špecializovaných zariadeniach EÚ vyše 450 000 klientov, z ktorých vyše 90 % dostávalo metadón (tabuľka 4). Okrem nich sa klienti zúčastňovali na iných druhoch substitučnej liečby (napr. dihydrokodeínom, pomaly uvoľňovaným morfínom alebo heroínom) a ďalších substitučne liečili v inom prostredí napr. praktickí lekári. Spoľahlivé údaje o týchto aspektoch substitučnej liečby, žiaľ, vo viacerých členských štátoch nie sú v súčasnosti k dispozícii a v dôsledku toho nie je možné určiť súhrnné údaje za EÚ ako celok.
Najnovejši podatki kažejo, da je bilo leta 2003 več kot 450.000 oseb vključenih v nadomestno zdravljenje v specializiranih enotah v EU (tabela 4), od tega jih je več kot 90 % prejemalo metadon. Poleg tega so bile to osebe, ki so prejemale druge vrste nadomestnega zdravljenja (kot so dihidrokodein, morfij, ki se počasi sprošča, ali heroin), ali tiste, ki so nadomestno zdravljenje prejemale v okoljih, kot je njihov splošni zdravnik. Na žalost v mnogih državah trenutno ni na voljo zanesljivih podatkov o teh vidikih nadomestnega zdravljenja, zato ni mogoče določiti skupnih številk za EU kot celoto.
De senaste siffrorna visar att fler än 450 000 genomgick substitutionsbehandling under år 2003 vid specialiserade enheter inom EU (tabell 4) och att fler än 90 % av dessa fick metadon. Förutom dessa fanns det även klienter som fick andra typer av substitutionsbehandling (exempelvis dihydrokodein, morfin med långsam frisättning eller heroin) och sådana som fick substitutionsbehandling av exempelvis sin allmänläkare. Dessvärre saknas tillförlitliga uppgifter om dessa aspekter av substitutionsbehandling för närvarande i många medlemsstater och därför går det inte att fastställa samlade siffror för EU som helhet.
  Trends  
A comparison of the results of the 1995, 1999 and 2003 ESPAD schools surveys (Hibell et al., 2004) shows that, in almost all Member States and candidate countries that participated in the survey, the prevalence of lifetime use of cannabis among 15- to 16-year-old school students increased by 2 % or more (Figure 5). In more than half of these countries, prevalence estimates have doubled or trebled since 1995. The highest relative increases occurred mainly in eastern European Member States that had reported lifetime cannabis prevalence rates of less than 10 % in 1995. In none of the countries surveyed by ESPAD was there a continuous and noticeable decrease in lifetime use of cannabis across the three surveys.
Une comparaison des résultats des enquêtes ESPAD en milieu scolaire réalisées en 1995, 1999 et 2003 (Hibell et al., 2004) montre que, dans presque tous les États membres et les pays candidats qui ont participé à l'enquête, la prévalence au cours de la vie de la consommation de cannabis chez les élèves de 15 à 16 ans a augmenté de 2 % ou plus (graphique 5). Dans plus de la moitié de ces pays, les estimations de prévalence ont doublé ou triplé depuis 1995. Les hausses relatives les plus élevées concernent principalement les États membres d'Europe orientale qui ont fait état de taux de prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis inférieurs à 10 % en 1995. Dans aucun des pays participant à l'enquête ESPAD il n’a été observé, au fil des trois enquêtes, une baisse continue et remarquable de l'usage de cannabis au cours de la vie.
Ein Vergleich der Ergebnisse aus den ESPAD-Schulumfragen der Jahre 1995, 1999 und 2003 (Hibell et al., 2004) zeigt, dass in fast allen an der Umfrage beteiligten Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern die Prävalenz des Lebenszeitkonsums von Cannabis unter 15- bis 16-jährigen Schülern um 2 % oder mehr gestiegen ist (Abbildung 5). In über der Hälfte dieser Länder haben sich die Prävalenzschätzungen seit 1995 verdoppelt oder verdreifacht. Die höchsten relativen Zunahmen wurden vor allem in den osteuropäischen Mitgliedstaaten verzeichnet, die 1995 für den Cannabiskonsum Lebenszeitprävalenzraten von unter 10 % gemeldet hatten. In keinem der im Rahmen der ESPAD untersuchten Länder wurde im Zuge der drei Erhebungen ein kontinuierlicher und spürbarer Rückgang der Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums festgestellt.
La comparación de los resultados de las encuestas escolares ESPAD de los años 1995, 1999 y 2003 (Hibell y cols., 2004) demuestra que, en casi todos los Estados miembros y países candidatos participantes en la encuesta, la prevalencia de vida del consumo de cannabis aumentó un 2 % o más entre los escolares de 15 y 16 años (gráfico 5). En más de la mitad de estos países, las estimaciones de prevalencia se han doblado o triplicado desde 1995. Los mayores incrementos relativos se produjeron principalmente en los Estados miembros de Europa del Este que habían declarado tasas de prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida inferiores al 10 % en 1995. Ninguno de los países encuestados por el ESPAD registró un descenso continuado e importante del consumo de cannabis a lo largo de la vida en ninguna de las tres encuestas.
Un confronto con i risultati delle indagini ESPAD nelle scuole del 1995, 1999 e 2003 (Hibell e altri, 2004) mostra che, in quasi tutti gli Stati membri e nei paesi candidati che hanno partecipato all’attività, la prevalenza del consumo una tantum di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni è aumentata del 2% o più (Grafico 5). In oltre la metà di questi paesi le stime sulla prevalenza sono raddoppiate o triplicate dal 1995. Gli aumenti relativi più alti si sono avuti soprattutto negli Stati membri dell’Europa orientale, che hanno riferito una prevalenza dell’uso una tantum di cannabis pari a meno del 10% nel 1995. In nessuno dei paesi partecipanti alle tre indagini si è registrato un calo continuo ed evidente del consumo una tantum di cannabis.
Η σύγκριση των πορισμάτων των ερευνών του ESPAD σε μαθητές τα έτη 1995, 1999 και 2003 (Hibell κ.ά., 2004) δείχνει ότι, σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες που συμμετείχαν στην έρευνα, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αυξήθηκε κατά τουλάχιστον 2 % (διάγραμμα 5). Σε περισσότερες από τις μισές από τις χώρες αυτές, οι εκτιμήσεις για την επικράτηση διπλασιάσθηκαν ή τριπλασιάσθηκαν από το 1995. Οι υψηλότερες σχετικές αυξήσεις καταγράφονται κυρίως στα κράτη μέλη της Ανατολικής Ευρώπης που είχαν αναφέρει ποσοστά επικράτησης της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή κατώτερα του 10 % το 1995. Σε καμία από τις χώρες που συμμετείχαν στις έρευνες του ESPAD δεν παρατηρείται συνεχής και αξιοσημείωτη μείωση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή μεταξύ των τριών ερευνών.
Uit een vergelijking van de ESPAD-schoolenquêtes 1995, 1999 en 2003 (Hibell et al., 2004) blijkt dat de prevalentie van het “ooit”-gebruik onder 15- en 16-jarige scholieren in vrijwel alle lidstaten en kandidaat-lidstaten die aan de enquête hebben deelgenomen, met 2% of meer is toegenomen (figuur 5). In meer dan de helft van deze landen zijn de prevalentieschattingen sinds 1995 verdubbeld of verdrievoudigd. De hoogste relatieve stijgingen doen zich in de Oost-Europese lidstaten voor, waar voor 1995 prevalentiepercentages voor het “ooit”-gebruik van cannabis werden gerapporteerd van minder dan 10%. Voor geen van de landen die deelgenomen hebben aan de drie ESPAD-enquêtes is een continue en waarneembare afname van het “ooit”-gebruik van cannabis geconstateerd.
Srovnání výsledků průzkumů ESPAD ve školách v letech 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol., 2004) ukazuje, že ve většině členských a kandidátských států, které se průzkumu zúčastnily, se prevalence celoživotního užívání konopí studenty ve věku 15–16 let zvýšila o 2 % či více (obr. 5). Ve více než polovině z těchto zemí se odhady prevalence od roku 1995 zdvojnásobily či ztrojnásobily. K nejvyššímu relativnímu zvýšení došlo především ve východoevropských členských zemích, které v roce 1995 uváděly celoživotní prevalenci užívání konopí nižší než 10 %. Ani v jedné ze zemí, jež byly předmětem průzkumu ESPAD, neexistoval v rámci tří provedených průzkumů trvalý a zjevný trend poklesu celoživotního užívání konopí.
En sammenligning af resultaterne af ESPAD-skoleundersøgelserne fra 1995, 1999 og 2003 (Hibell m.fl., 2004) viser, at i næsten alle medlemsstater og kandidatlande, der deltog i undersøgelsen, steg langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt 15–16-årige skoleelever med 2 % eller mere (figur 5). I mere end halvdelen af disse lande er prævalensskønnene blevet fordoblet eller tredoblet siden 1995. De højeste relative stigninger forekom hovedsagelig i de østeuropæiske medlemsstater, som havde indberettet en langtidsprævalens for cannabisbrug på under 10 % i 1995. I ingen af de lande, der var omfattet af ESPAD-undersøgelserne, var der et kontinuerligt og mærkbart fald i langtidsprævalensen for cannabisbrug i løbet af de tre undersøgelser.
1995., 1999. ja 2003. aasta ESPADi kooliuuringute tulemuste võrdlemine (Hibell et al., 2004) näitab, et peaaegu kõikides uuringus osalenud liikmesriikides ja kandidaatriikides suurenes elu jooksul kanepi tarbimise levimus 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas 2% või rohkem (joonis 5). Rohkem kui pooltes nendest riikidest on levimuse määr pärast 1995. aastat kahe- või kolmekordistunud. Suhteline kasv oli kõige suurem peamiselt nendes Ida-Euroopa liikmesriikides, kus 1995. aastal oli elu jooksul kanepi tarbimise levimuse määr alla 10%. Kolme küsitlusuuringu jooksul ei ilmnenud ühegis riigis, kus ESPADi uuring läbi viidi, et kanepi tarbimise määr oleks elu jooksul püsivalt ja märgatavalt vähenenud.
Vuosien 1995, 1999 ja 2003 ESPAD-koululaiskyselyjen tulosten vertailussa (Hibell et al., 2004) ilmenee, että lähes kaikissa kyselyyn osallistuneissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa kannabista ainakin kerran käyttäneiden 15- ja 16-vuotiaiden osuus on kasvanut vähintään 2 prosenttia (kaavio 5). Yli puolessa näistä maista levinneisyysarviot ovat kaksin- tai kolminkertaistuneet vuodesta 1995. Kasvu on ollut suhteellisesti voimakkainta lähinnä itäeurooppalaisissa jäsenvaltioissa, jotka ilmoittivat kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuudeksi alle 10 prosenttia vuonna 1995. Kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus ei ole vähentynyt jatkuvasti ja huomattavasti yhdessäkään ESPAD-kyselyyn osallistuneessa maassa näiden kolmen kyselyn aikana.
Az 1995-ös, 1999-es és 2003-as ESPAD iskolai felmérések (Hibell és mások, 2004) eredményeinek összehasonlítása azt mutatja, hogy szinte valamennyi, a felmérésben részt vevő tagállamban és tagjelölt országban a kannabiszhasználat életprevalenciája a 15–16 éves diákoknál 2%-kal vagy többel nőtt (Figure 5). Az előfordulás 1995 óta a becslések szerint ezen országok több mint felében megduplázódott vagy akár meg is háromszorozódott. A legmagasabb relatív növekedés főként a kelet-európai tagállamokban következett be, ahol 1995-ben a kannabisz tekintetében 10% alatti életprevalenciát jelentettek. A kannabiszhasználat életprevalenciájában folyamatos és észrevehető mértékű csökkenést az ESPAD által vizsgált országok egyikében sem figyeltek meg a három felmérés során.
En sammenligning av resultatene fra ESPAD-skoleundersøkelsene i 1995, 1999 og 2003 (Hibell et al., 2004) viser at i nesten alle medlemsstatene og søkerlandene som deltok i undersøkelsen, var livstidsprevalensen for cannabisbruk blant 15-16 år gamle skoleelever gått opp med 2 % eller mer (figur 5). I mer enn halvparten av disse landene er anslagene over utbredelsen doblet eller tredoblet siden 1995. De høyeste relative økningene fant hovedsakelig sted i de medlemsstatene i Øst-Europa som i 1995 oppga en livstidsprevalens for cannabis på under 10 %. Ingen av landene som deltok i ESPAD-undersøkelsen, hadde en kontinuerlig, merkbar nedgang i livstidsbruken av cannabis i de tre undersøkelsene.
Porównanie wyników szkolnych badań ESPAD przeprowadzonych w latach 1995, 1999 i 2003 (Hibell et al., 2004) wykazuje, że w prawie wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących, które uczestniczyły w badaniu, wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich w grupie 15- i 16-letniej młodzieży szkolnej wzrósł o 2% lub więcej (Wykres 5). W ponad połowie z tych państw, dane szacunkowe co do rozpowszechnienia podwoiły się lub potroiły od 1995 roku. Najwyższy wzrost odnotowano głównie w Państwach Członkowskich z Europy Wschodniej, które w 1995 roku zanotowały wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich na poziomie poniżej 10%. W trakcie trzech badań, w żadnym z państw badanych przez ESPAD nie zanotowano stałego lub zauważalnego spadku wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi.
O comparaţie a rezultatelor sondajelor ESPAD din şcoli din 1995, 1999 şi 2003 (Hibell et al., 2004) a arătat că, în majoritatea statelor membre şi a ţărilor candidate, prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii la elevii cu vârste între 15 şi 16 ani a crescut cu 2 % sau mai mult (Figura 5). În peste jumătate dintre aceste ţări, estimările privind prevalenţa au crescut de peste două sau trei ori faţă de 1995. Cea mai mare creştere relativă s-a produs în special în statele membre din Europa de Est, care declaraseră rate de prevalenţă a consumului de canabis pe parcursul vieţii sub 10 % în 1995. În nici una dintre ţările incluse în sondajul ESPAD nu s-a înregistrat o scădere continuă şi observabilă a consumului de canabis pe parcursul vieţii în cadrul celor trei sondaje.
Porovnanie výsledkov z prieskumov ESPAD na školách v rokoch 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol. 2004) ukazuje v takmer všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách, ktoré sa na prieskume zúčastnili, zvýšenie prevalencie celoživotného užívania kanabisu medzi 15- až 16-ročnými žiakmi o 2 % alebo viac (obrázok 5). Vo viac ako polovici týchto krajín sa od roku 1995 odhadovaná prevalencia zdvojnásobila alebo strojnásobila. K najvyššiemu relatívnemu nárastu došlo hlavne vo východoeurópskych členských štátoch, ktoré v roku 1995 uvádzali hodnoty celoživotnej prevalencie užívania kanabisu pod 10 %. V žiadnej z krajín, v ktorých sa uskutočnila trojica prieskumov ESPAD, nenastal sústavný a významný pokles celoživotného užívania kanabisu.
Primerjava rezultatov šolskih raziskav ESPAD za leta 1995, 1999 in 2003 (Hibell et al., 2004) kaže, da se je v skoraj vseh državah članicah in državah kandidatkah, ki so sodelovale v raziskavi, število 15- in 16-letnih dijakov, ki so konopljo v življenju kdaj že zaužili, povečalo za 2 % ali več (prikaz 5). V več kot polovici teh držav so se ocene o razširjenosti od leta 1995 podvojile ali potrojile. Najvišje relativno povečanja je bilo zlasti zaslediti v vzhodnoevropskih državah članicah, v katerih so leta 1995 poročali, da je v življenju že kdaj poskusilo konopljo manj kot 10 % ljudi. V nobeni od držav, vključenih v raziskavo ESPAD, ni bilo v vseh treh raziskavah opaziti nobenega stalnega in opaznega zmanjšanja števila ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili.
En jämförelse av resultaten av ESPAD-undersökningarna i skolor 1995, 1999 och 2003 (Hibell m.fl., 2004) visar att livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland skolelever i åldern 15–16 år ökade med 2 % eller mer (figur 5) i nästan alla medlemsstater och kandidatländer. I mer än hälften av dessa länder har den uppskattade prevalensen fördubblats eller tredubblats sedan 1995. De största relativa ökningarna inträffade i medlemsstater i Östeuropa som hade rapporterat prevalenstal under 10 % år 1995. I inget av de länder som omfattades av ESPAD-undersökningarna minskade livstidsprevalensen för cannabisanvändning stadigt eller märkbart under de tre undersökningarna.
  Treatment demand data  
Cocaine is often used in combination with another subsidiary drug, often cannabis (40 %) or alcohol (37 %). Local studies of drug injectors suggest that, in some areas, the combination of heroin and cocaine within an injection is becoming more popular (sometimes referred to by drug injectors as ‘speedballing’). If this is the case, it is not evident in the overall treatment demand data from most countries, in which only a small proportion of clients report the combined use of heroin and cocaine. However, this is not true for all countries; for example, in the Netherlands, an analysis of treatment demand data for cocaine users suggests that many cocaine clients are polydrug consumers and that the largest group is composed of those using both cocaine and heroin (Mol et al., 2002).
La cocaïne est fréquemment utilisée avec une autre drogue subsidiaire, souvent le cannabis (40 % des cas) ou l'alcool (37 %). Des études locales menées auprès d'usagers qui s'injectent la drogue montrent que, dans certaines régions, l'injection d'une combinaison d'héroïne et de cocaïne (parfois appelée «speedballing» ou «cocktail») devient de plus en plus populaire. Si tel est effectivement le cas, cette constatation ne ressort pas des données globales sur les demandes de traitement de la plupart des pays, où seule une petite partie des patients déclare combiner héroïne et cocaïne. Ce n'est toutefois pas vrai dans tous les pays. Aux Pays-Bas, par exemple, une analyse des données relatives aux demandes de traitement pour les cocaïnomanes suggère que de nombreux usagers de cocaïne sont des polytoxicomanes et que le groupe le plus important se compose de patients qui consomment à la fois de la cocaïne et de l'héroïne (Mol et al., 2002).
Kokain wird häufig in Kombination mit anderen Sekundärdrogen konsumiert, zumeist mit Cannabis (40 %) oder Alkohol (37 %). Lokale Studien unter injizierenden Drogenkonsumenten belegen, dass in einigen Gebieten die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion (von den Drogenkonsumenten zuweilen als „Speedballing“ bezeichnet) zunehmend Verbreitung findet. Sollte dies zutreffen, kommt es in den Gesamtdaten zur Behandlungsnachfrage der meisten Länder nicht zum Ausdruck, in denen nur ein kleiner Teil der Patienten angibt, eine Kombination aus Heroin und Kokain zu konsumieren. Dies gilt jedoch nicht für alle Länder. In den Niederlanden wurde beispielsweise in einer Analyse der Behandlungsnachfragedaten von Kokainkonsumenten festgestellt, dass viele Kokainkonsumenten mehrere Drogen konsumieren und die meisten dieser polyvalenten Drogenkonsumenten sowohl Kokain als auch Heroin einnehmen (Mol et al., 2002).
») Si esto es así, no resulta evidente a partir de los datos totales de solicitudes de tratamiento facilitados por la mayoría de países, donde sólo un pequeño porcentaje de los pacientes declara consumir heroína y cocaína combinadas. No obstante, esto no es aplicable a todos los países; por ejemplo, en los Países Bajos, un análisis de los datos de las solicitudes de tratamiento realizadas por consumidores de cocaína indica que muchos de los pacientes de cocaína son politoxicómanos, y que quienes consumen cocaína y heroína conforman el grupo de mayor tamaño (Mol y cols., 2002).
). Se così fosse, ciò tuttavia non emergerebbe dai dati generali riferiti alle richieste di terapia provenienti dalla maggior parte dei paesi, dove solo una percentuale minore di pazienti ammette l’uso combinato di eroina e cocaina. Questo non si verifica ovunque: nei Paesi Bassi, per esempio, un’analisi dei dati riferiti alle richieste di terapia dei consumatori di cocaina evidenzia che molti pazienti cocainomani fanno uso di più sostanze stupefacenti e che il gruppo più corposo è costituito dai soggetti che usano la cocaina in associazione all’eroina (Mol e altri, 2002).
Η κοκαΐνη χρησιμοποιείται συχνά σε συνδυασμό με μια άλλη δευτερεύουσα ουσία, συχνά την κάνναβη (40 %) ή το αλκοόλ (37 %). Τοπικές έρευνες σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών υποδηλώνουν ότι, σε ορισμένες περιοχές, ο συνδυασμός ηρωίνης και κοκαΐνης στην ίδια ένεση γίνεται ολοένα και πιο διαδεδομένος (ορισμένες φορές αναφέρεται από τους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών ως «speedballing»). Εάν ισχύει κάτι τέτοιο, αυτό δεν είναι εμφανές στα συνολικά στοιχεία σχετικά με την αίτηση για θεραπεία από τις περισσότερες χώρες, στα οποία ένα μικρό μόνον ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρει συνδυασμένη χρήση ηρωίνης και κοκαΐνης. Ωστόσο, αυτό δεν ισχύει για όλες τις χώρες· για παράδειγμα, στις Κάτω Χώρες, η ανάλυση των στοιχείων σχετικά με την αίτηση για θεραπεία για τους χρήστες κοκαΐνης υποδηλώνει ότι πολλά άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη κάνουν πολλαπλή χρήση ναρκωτικών και ότι η μεγαλύτερη ομάδα απαρτίζεται από άτομα που κάνουν χρήση κοκαΐνης και ηρωίνης (Mol κ.ά., 2002).
Cocaïne wordt veelal in combinatie met een andere secundaire drug gebruikt, vaak met cannabis (40%) of alcohol (37%). Uit lokale onderzoeken naar drugsspuiters blijkt dat de combinatie van heroïne en cocaïne in één spuit in bepaalde gebieden aan populariteit wint (door de drugsspuiters zelf soms “speedballing” genoemd). Dit wordt in de meeste landen overigens niet bevestigd door de algemene gegevens over de behandelvraag omdat slechts een klein percentage van de cliënten aangeeft heroïne in combinatie met cocaïne te gebruiken. Dit geldt echter niet voor alle landen. Uit een analyse van de gegevens over de vraag naar behandeling onder cocaïnegebruikers in Nederland blijkt bijvoorbeeld dat veel cocaïnecliënten polydrugsgebruikers zijn en dat de grootste groep zowel cocaïne als heroïne gebruikt. (Mol et al., 2002).
Kokain se často užívá v kombinaci s jinou vedlejší drogou, mnohdy konopím (40 %) nebo alkoholem (37 %). Místní studie osob užívajících drogu nitrožilně naznačují, že v některých oblastech se kombinace heroinu a kokainu v jedné injekci stává stále populárnější (tyto osoby o tomto často hovoří jako o „speedballingu“). Pokud tomu tak je, není tato skutečnost zřejmá z celkových údajů o žádostech o léčbu z většiny zemí, ve kterých pouze malá část klientů uvádí kombinované užívání heroinu a kokainu. To však neplatí pro všechny země, např. v Nizozemsku rozbor údajů o žádostech o léčbu pro uživatele kokainu naznačuje, že mnozí klienti žádající o léčbu v souvislosti s konopím jsou konzumenti více druhů drog a že největší skupina se skládá z osob užívajících jak kokain, tak heroin (Mol a kol., 2002).
Kokain bruges ofte sammen med et andet stof, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale undersøgelser af intravenøse stofbrugere viser, at blandingen af heroin og kokain i samme sprøjte er ved at blive mere populær i nogle områder (af intravenøse stofbrugere undertiden kaldet en 'speedball'). Hvis dette er tilfældet, fremgår det ikke klart af dataene om den generelle behandlingsefterspørgsel fra de fleste lande, hvor kun en lille andel af klienterne angiver kombineret brug af heroin og kokain. Dette gælder imidlertid ikke for alle lande; f.eks. i Nederlandene viser en analyse af data om behandlingsefterspørgsel blandt kokainbrugere, at mange kokainklienter er blandingsbrugere, og at den største gruppe består af personer, der bruger både kokain og heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaiinia käytetään usein yhdessä toissijaisen päihteen, yleensä kannabiksen (40 %) tai alkoholin (37 %), kanssa. Suonensisäisten huumeiden käyttäjistä tehdyt paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että heroiinin ja kokaiinin yhdistelmä ruiskeena (jota käyttäjät kutsuvat toisinaan "speedballiksi") on joillakin alueilla kasvattamassa suosiotaan. Jos tämä pitää paikkansa, se ei näy tiedoista, joita useimmat maat ovat toimittaneet yleisestä hoidontarpeesta ja joiden mukaan vain pieni osa asiakkaista ilmoittaa käyttävänsä heroiinia ja kokaiinia yhdessä. Tämä ei kuitenkaan koske kaikkia maita, esimerkiksi Alankomaiden tiedot kokaiinin käyttäjien hoidontarpeesta viittaavat siihen, että monet kokaiiniasiakkaat ovat huumeiden sekakäyttäjiä ja että heistä suurimman ryhmän muodostavat ne, jotka käyttävät sekä kokaiinia että heroiinia (Mol et al., 2002).
A kokaint gyakran más kiegészítő kábítószerrel, sokszor kannabisszal (40%) vagy alkohollal (37%) kombináltan használják. A kábítószert injektálók között végzett helyi vizsgálat azt mutatta, hogy egyes területeken kezd népszerűvé válni a heroin és kokain egy injekcióban beadott kombinációja (ezt a kábítószert injektálók olykor a „speedballing” néven említik). Ha ez így is van, a legtöbb ország átfogó gyógykezelési igényekről jelentett adataiból ez nem tűnik ki, ezek szerint ugyanis csak a páciensek kis része számolt be a kokain és a heroin kombinált használatáról. Ez azonban nem mondható el mindegyik országról; így például Hollandiában a kokainhasználókra vonatkozó gyógykezelési igények adatainak elemzése arra utal, hogy sok kokainfogyasztó valójában polidrogfogyasztó, és hogy a legnagyobb csoport a kokaint és heroint egyaránt használókból áll (Mol és mások, 2002).
Kokain brukes ofte i kombinasjon med et annet rusmiddel, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale studier blant sprøytebrukere viser at det i enkelte områder er blitt populært å kombinere heroin og kokain i sprøytene (sprøytebrukerne kaller det gjerne selv ”speedballing”). Hvis så er tilfelle, er ikke dette noe som vises igjen i de samlede dataene over behandlingsbehov i de fleste land, hvor bare en liten andel av klientene oppgir kombinasjonsbruk av heroin og kokain. Dette gjelder imidlertid ikke alle land, for i Nederland tyder en analyse av dataene for kokainbrukeres behandlingsbehov på at mange kokainklienter er blandingsbrukere, og at den største gruppen består av folk som bruker både kokain og heroin (Mol et al., 2002).
Kokaina częsta zażywana jest w połączeniu z innym narkotykiem drugorzędnym, często są nim pochodne konopi indyjskich (40%) lub alkohol (37%). Lokalne badania nad osobami wstrzykującymi narkotyk sugerują, że na niektórych obszarach coraz bardziej popularne staje się połączenie heroiny i kokainy w ramach jednej iniekcji (sami zażywający określają to czasami jako „speedballing”). Jeżeli jest tak faktycznie, nie jest to widoczne w danych o całościowym zapotrzebowaniu na leczenie pochodzących z większości państw. Dane wspominają jedynie o niewielkich liczbach pacjentów zażywających łącznie heroinę i kokainę. Nie jest tak jednak w przypadku wszystkich państw, przykładowo holenderska analiza danych o zapotrzebowaniu na leczenie z uzależnienia od kokainy wskazuje, że wielu pacjentów uzależnionych od kokainy to w rzeczywistości osoby stosujące kilka narkotyków, a ich największa grupa to ludzie zażywający zarówno kokainę, jak i heroinę (Mol et al., 2002).
Cocaina este consumată adesea în combinaţie cu un alt drog secundar, de multe ori canabis (40 %) sau cu alcool (37 %). Studiile locale privind consumatorii prin injectare sugerează că, în unele zone, combinarea heroinei şi a cocainei în aceeaşi injecţie câştigă popularitate (şi este numită uneori de consumatorii prin injectare „speedball”). Dacă situaţia stă într-adevăr aşa, datele generale privind cererile de tratament din majoritatea ţărilor nu sugerează acest lucru, deoarece conform acestora numai o mică parte dintre clienţi declară un consum combinat de heroină şi cocaină. Totuşi, acest lucru nu este valabil pentru toate ţările; de exemplu, în Ţările de Jos, o analiză a datelor privind cererile de tratament din partea consumatorilor de cocaină sugerează că mulţi clienţi ai tratamentului pentru dependenţă de cocaină sunt consumatori de mai multe droguri şi că dintre aceştia cei mai numeroşi sunt cei care consumă şi cocaină şi heroină (Mol et al., 2002).
Kokain se pogosto uporablja v kombinaciji z drugo pomožno drogo, pogosto konopljo (40 %) ali alkoholom (37 %). Lokalne študije o injicirajočih uživalcih drog kažejo, da na nekaterih območjih kombinacija heroina in kokaina v injekciji postaja vedno bolj priljubljena (včasih jo injicirajoči uživalci drog imenujejo "speedball"). To v skupnih podatkih o povpraševanjih po zdravljenju iz večine držav ni jasno, saj v teh državah samo majhen delež oseb poroča o kombiniranem uživanju heroina in kokaina. Vendar to ne velja za vse države; na Nizozemskem analiza podatkov o povpraševanju po zdravljenju zaradi uživanja kokaina na primer kaže, da veliko uživalcev kokaina uživa več drog hkrati ter da največjo skupino sestavljajo tisti, ki uživajo kokain in heroin (Mol et al., 2002).
Kokain används ofta i kombination med andra droger, till exempel cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokala undersökningar av injektionsmissbrukare tyder på att kombinationen heroin och kokain i injektioner på vissa håll håller på att öka i popularitet (en kombination som av injektionsmissbrukare ibland kallas ”speedballing”). Om så är fallet märks detta inte i uppgifterna om den totala behandlingsefterfrågan från de flesta länder, där bara en liten andel av klienterna säger sig använda en kombination av heroin och kokain. Detta gäller emellertid inte alla länder. I Nederländerna tyder en analys av uppgifterna om behandlingsefterfrågan bland kokainmissbrukare exempelvis på att många kokainklienter missbrukar flera droger och att den största gruppen består av personer som använder både kokain och heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaīnu bieži lieto kombinācijā ar citām narkotikām, bieži tās ir kaņepes (40 %) vai alkohols (37 %). Vietējie pētījumi par narkotiku injicēšanu norāda, ka dažās zonās populārāka kļūst heroīna un kokaīna apvienošana injekcijās (narkotiku lietotāji, kas narkotikas injicē, to bieži sauc par "ātrumbumbu"). Ja tas tā ir, tas nav saskatāms vispārējos datos par ārstēšanās pieprasījumu lielākajā daļā valstu, kurās tikai neliela daļa pacientu atzīst kombinētu heroīna un kokaīna lietošanu. Taču tas neattiecas uz visām valstīm, piemēram, Nīderlandē analīze par ārstēšanās pieprasījumu kokaīna lietotājiem norāda, ka daudzi kokaīna pacienti lieto vairākas narkotikas, un lielāko daļu veido lietotāji, kas lieto gan kokaīnu, gan heroīnu (Mol et al., 2002).
  Seizures and market inf...  
Heroin consumed in the EU is predominantly manufactured in Afghanistan (increasingly) or along trafficking routes for opium, notably in Turkey (UNODC, 2003a; INCB, 2005), and enters Europe by two major trafficking routes. The historically important Balkan route continues to play a crucial role in heroin smuggling. Following transit through Pakistan, Iran and Turkey, the route then diverges into a southern branch, through Greece, the former Yugoslav republic of Macedonia (FYROM), Albania, part of Italy, Serbia, Montenegro and Bosnia–Herzegovina, and a northern branch, through Bulgaria, Romania, Hungary and Austria. The INCB (2005) reports that, in 2003, the northern branch of the Balkan route became the dominant one for heroin trafficking. Since the mid-1990s, heroin has increasingly been smuggled to Europe through the ‘Silk route’ via Central Asia, the Caspian Sea and the Russian Federation, Belarus or Ukraine (Reitox national reports, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Although these routes are the most important, several countries in eastern and western Africa and the Americas have made seizures of heroin destined for Europe in 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
L'héroïne consommée dans l'UE est principalement produite en Afghanistan (et de plus en plus) ou le long des routes empruntées par le trafic d'opium, notamment en Turquie (ONUDC, 2003a; OICS, 2005), et entre en Europe par deux axes principaux. La route des Balkans continue de jouer un rôle historique essentiel dans la contrebande d'héroïne. Après un transit par le Pakistan, l'Iran et la Turquie, la route se scinde ensuite en une branche méridionale qui traverse la Grèce, l'ancienne République yougoslave de Macédoine (ARYM), l'Albanie, une partie de l'Italie, la Serbie, le Monténégro et la Bosnie-et-Herzégovine, et une branche septentrionale traversant la Bulgarie, la Roumanie, la Hongrie et l'Autriche. L'OICS (2005) rapporte qu'en 2003, la branche septentrionale de la route des Balkans est devenue la route principale du trafic d'héroïne. Depuis le milieu des années 1990, l'héroïne est de plus en plus exportée en contrebande vers l'Europe par la «route de la soie» via l'Asie centrale, la mer Caspienne et la Fédération de Russie, le Belarus ou l'Ukraine (rapports nationaux Reitox, 2004; ONUDCa, 2003; CND, 2005; OICS, 2005). Bien que ces itinéraires soient les plus importants, plusieurs pays d'Afrique de l'Est et de l'Ouest et d'Amérique ont effectué des saisies d'héroïne destinée au marché européen en 2003 (CND, 2005; OICS, 2005).
Das in der EU konsumierte Heroin wird vor allem (und in zunehmendem Maße) in Afghanistan oder entlang der Routen des Opiumhandels, insbesondere in der Türkei (UNODC, 2003a; INCB, 2005), hergestellt und gelangt über zwei große Drogenhandelsrouten nach Europa. Die traditionell wichtige Balkanroute spielt weiterhin eine wesentliche Rolle im Heroinschmuggel. Nach dem Transit durch Pakistan, den Iran und die Türkei gabelt sich die Route in einen südlichen und einen nördlichen Teil: Die südliche Route führt durch Griechenland, die ehemalige jugoslawische Republik Mazedonien (FYROM), Albanien, einen Teil Italiens, Serbien und Montenegro sowie Bosnien-Herzegowina, während die nördliche Route durch Bulgarien, Rumänien, Ungarn und Österreich führt. In INCB (2005) wird berichtet, dass 2003 der Heroinhandel insbesondere über den nördlichen Teil der Balkanroute der erfolgte. Seit Mitte der 90er Jahre wird Heroin zunehmend entlang der „Seidenstraße“ über Zentralasien, das Kaspische Meer und die Russische Föderation, Weißrussland oder die Ukraine geschmuggelt (Nationale Reitox-Berichte, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Obwohl dies die wichtigsten Routen sind, wurde im Jahr 2003 auch in mehreren Ländern Ost- und Westafrikas sowie Nord-, Mittel- und Südamerikas Heroin sichergestellt, das für Europa bestimmt war (CND, 2005; INCB, 2005).
La heroína que se consume en la UE se produce principalmente (y cada vez más) en Afganistán o a lo largo de las rutas de tráfico de opio, sobre todo en Turquía (ONUDD, 2003a; JIFE, 2005), y entra en Europa por dos rutas principales. La ruta de los Balcanes, de importancia histórica, sigue desempeñando un papel vital en el contrabando de heroína. Tras atravesar Pakistán, Irán y Turquía, la ruta se divide en dos tramos: al sur por Grecia, la Antigua República Yugoslava de Macedonia (ARYM), Albania, parte de Italia, Serbia, Montenegro y Bosnia y Herzegovina; y al norte por Bulgaria, Rumanía, Hungría y Austria. La JIFE (2005) señala que, en 2003, el tramo norte de la ruta de los Balcanes pasó a ser la ruta predominante para el tráfico de heroína. Desde mediados de la década de 1990, ha aumentado el contrabando de heroína hacia Europa a través de la «ruta de la seda» por Asia Central, el Mar Caspio y la Federación Rusa, Bielorrusia o Ucrania (Informes nacionales de la red Reitox, 2004; ONUDD, 2003a; CDE, 2005; JIFE, 2005). Aunque estas rutas son las más importantes, varios países de África Oriental y Occidental y América se incautaron en 2003 de heroína destinada a Europa (CDE, 2005; JIFE, 2005).
L’eroina consumata nell’UE risulta prodotta prevalentemente in Afghanistan (in aumento) o lungo le rotte del traffico di oppio, particolarmente in Turchia (UNODC, 2003a, INCB, 2005). L’eroina entra in Europa seguendo due principali rotte di traffico. Di queste, la rotta dei Balcani, storicamente importante, continua a svolgere un ruolo cruciale nel contrabbando di eroina: quest’ultima transita attraverso il Pakistan, l’Iran e la Turchia, dove la rotta si scinde in un percorso meridionale, attraverso la Grecia, l’ex Repubblica iugoslava di Macedonia (FYROM), l’Albania, una parte dell’Italia, la Serbia, il Montenegro e la Bosnia-Erzegovina, e in un percorso settentrionale attraverso Bulgaria, Romania, Ungheria e Austria. L’INCB (2005) riferisce che, nel 2003, il ramo settentrionale della rotta balcanica si è imposto sul traffico di eroina. Dalla metà degli anni Novanta, l’eroina viene contrabbandata in Europa sempre maggiormente attraverso un’ulteriore percorso, noto come “via della seta”: Asia centrale, Mar Caspio e Federazione russa, Bielorussia o Ucraina (relazioni nazionali Reitox, 2003; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Benché queste rotte siano le più importanti, nel 2003 è stata sequestrata eroina destinata all’Europa anche in alcuni paesi dell’Africa orientale e occidentale e delle Americhe (CND, 2005; INCB, 2005).
A heroína consumida na UE é maioritariamente produzida no Afeganistão (crescentemente) ou ao longo das rotas de tráfico do ópio, nomeadamente na Turquia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), e entra na Europa através de duas rotas de tráfico principais. A rota dos Balcãs, historicamente importante, continua a desempenhar um papel crucial no contrabando de heroína. Após atravessar o Paquistão, o Irão e a Turquia, países de trânsito, esta rota subdivide-se num ramo meridional, através da Grécia, da Antiga República Jugoslava da Macedónia (ARJM), da Albânia, de parte de Itália, da Sérvia, de Montenegro e da Bósnia-Herzegovina, e num ramo setentrional, através da Bulgária, da Roménia, da Hungria e da Áustria. O INCB (2005) comunica que, em 2003, o ramo setentrional da rota dos Balcãs passou a ser o dominante no tráfico de heroína. Desde meados da década de 1990, o contrabando de heroína para a Europa tem-se intensificado através da “Rota da Seda”, que atravessa a Ásia Central, o mar Cáspio e a Federação Russa, a Bielorrússia ou a Ucrânia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004; UNODCa, 2003; CND, 2005; INCB, 2005). Apesar de estas rotas serem as mais importantes, vários países da África Oriental e Ocidental e do continente americano efectuaram apreensões de heroína destinada à Europa em 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Η ηρωίνη που καταναλώνεται στην ΕΕ παρασκευάζεται πρωτίστως στο Αφγανιστάν (ολοένα και περισσότερο) ή κατά μήκος των οδών διακίνησης του οπίου, ειδικότερα στην Τουρκία (UNODC, 2003α INCB, 2005), και εισάγεται στην Ευρώπη από δύο σημαντικές οδούς διακίνησης. Η ιστορικά σημαντική βαλκανική οδός εξακολουθεί να διαδραματίζει καθοριστικό ρόλο στο λαθρεμπόριο ηρωίνης. Η μεταφορά γίνεται μέσω Πακιστάν, Ιράν και Τουρκίας και στη συνέχεια η οδός χωρίζεται σε ένα νότιο παρακλάδι που διέρχεται την Ελλάδα, την πρώην Γιουγκοσλαβική Δημοκρατία της Μακεδονίας (πΓΔΜ), την Αλβανία, μέρος της Ιταλίας, τη Σερβία, το Μαυροβούνιο και τη Βοσνία-Ερζεγοβίνη, και σε ένα βόρειο παρακλάδι μέσω Βουλγαρίας, Ρουμανίας, Ουγγαρίας και Αυστρίας. Το Διεθνές Όργανο Ελέγχου των Ναρκωτικών (INCB) (2005) ανέφερε ότι, το 2003, το βόρειο παρακλάδι της βαλκανικής οδού έγινε κυρίαρχο στη διακίνηση ηρωίνης. Από τα μέσα της δεκαετίας του 1990, η ηρωίνη εισάγεται λαθραία στην Ευρώπη ολοένα και συχνότερα από τον λεγόμενο «δρόμο του μεταξιού» μέσω της Κεντρικής Ασίας, της Κασπίας θάλασσας και της Ρωσικής Ομοσπονδίας, της Λευκορωσίας ή της Ουκρανίας (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004· UNODC, 2003a· CND, 2005· INCB, 2005). Μολονότι αυτές είναι οι σημαντικότερες οδοί, αρκετές χώρες της ανατολικής και της δυτικής Αφρικής και της αμερικανικής ηπείρου κατέσχεσαν ποσότητες ηρωίνης που προορίζονταν για την Ευρώπη το 2003 (CND, 2005· INCB, 2005).
De heroïne die in de EU wordt gebruikt, wordt voornamelijk (en in toenemende mate) in Afghanistan en langs de handelsroutes voor opium (met name in Turkije) geproduceerd (UNODC, 2003a; INCB, 2005). Heroïne komt via twee hoofdroutes in Europa terecht. De van oudsher belangrijke Balkanroute speelt nog steeds een essentiële rol in de heroïnesmokkel. De route splitst zich na doorvoer via Pakistan, Iran en Turkije in een zuidelijke tak (via Griekenland, de voormalige Joegoslavische Republiek Macedonië, Albanië, een deel van Italië, Servië, Montenegro en Bosnië-Herzegovina) en een noordelijke tak (via Bulgarije, Roemenië, Hongarije en Oostenrijk). Het INCB (2005) meldt dat de noordelijke tak via de Balkan zich in 2003 tot de belangrijkste handelsroute voor heroïne heeft ontwikkeld. Sinds het midden van de jaren negentig vindt de heroïnesmokkel ook steeds vaker via de “zijderoute” plaats, dat wil zeggen via Centraal-Azië, de Kaspische Zee en de Russische Federatie, Wit-Rusland of Oekraïne (nationale Reitox-verslagen, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Hoewel dit de belangrijkste routes zijn, hebben er in 2003 ook elders incidentele vangsten plaatsgevonden van voor Europa bestemde heroïne, bijvoorbeeld in een aantal Oost- en West-Afrikaanse landen en in Amerika (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroin spotřebovávaný v EU se převážně vyrábí v Afghánistánu (stále více) nebo podél obchodních tras pro opium, zejména v Turecku (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a do Evropy vstupuje dvěma hlavními obchodními trasami. Historicky důležitá balkánská trasa nadále hraje rozhodující úlohu při pašování heroinu. Po průchodu Pákistánem, Íránem a Tureckem se rozděluje na jižní větev (přes Řecko, Bývalou jugoslávskou republiku Makedonii, Albánii, část Itálie, Srbsko, Černou horu a Bosnu) a Hercegovinu a na severní větev (přes Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakousko). INCB (2005) uvádí, že v roce 2003 se severní větev balkánské trasy stala pro nezákonný obchod s heroinem dominantní. Od poloviny 90. let 20. století se heroin stále více pašoval do Evropy po „Hedvábné cestě“ přes střední Asii, Kaspické moře a Ruskou federaci, Bělorusko nebo Ukrajinu (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Ačkoli jsou tyto trasy nejdůležitější, několik zemí ve východní a západní Africe a v Severní a Jižní Americe zachytilo v roce 2003 heroin určený pro Evropu (CND, 2005; INCB, 2005).
Den heroin, der forbruges i EU, er primært produceret i Afghanistan (i stigende grad) eller langs opiumruterne, især i Tyrkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og føres ind i Europa ad to større smuglerruter. Den traditionelt meget vigtige Balkan-rute spiller fortsat en afgørende rolle inden for heroinsmugling. Ruten, der løber igennem Pakistan, Iran og Tyrkiet, deler sig i en sydlig gren gennem Grækenland, Den Tidligere Jugoslaviske Republik Makedonien (FYROM), Albanien, en del af Italien, Serbien, Montenegro og Bosnien-Herzegovina og en nordlig gren gennem Bulgarien, Rumænien, Ungarn og Østrig. Ifølge INCB (2005) blev den nordlige gren af Balkan-ruten i 2003 den dominerende gren med hensyn til heroinsmugling. Siden midten af 1990'erne bliver heroin stadig oftere smuglet til Europa via 'Silkeruten' gennem Centralasien, Det Kaspiske Hav og Den Russiske Føderation, Belarus eller Ukraine (nationale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse ruter er de vigtigste, foretog en række lande i Øst- og Vestafrika samt Nord-, Mellem- og Sydamerika i 2003 beslaglæggelser af heroin, der var bestemt til Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
Rahvusvaheline Narkootikumide KontrollinõukoguEuroopa Liidus tarbitav heroiin toodetakse valdavalt Afganistanis (kasvutendents) või oopiumi kaubateedel, eelkõige Türgis (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ning tuuakse Euroopasse kaht peamist kaubateed kasutades. Ajalooliselt tähtsal Balkani marsruudil on jätkuvalt otsustav roll heroiini salakaubaveos. Pärast transiitvedu läbi Pakistani, Iraani ja Türgi marsruut hargneb, kulgedes mööda lõunapoolset haru läbi Kreeka, endise Jugoslaavia Makedoonia Vabariigi, Albaania, osa Itaaliast, Serbia, Montenegro ja Bosnia-Hertsegoviina ning mööda põhjapoolset haru läbi Bulgaaria, Rumeenia, Ungari ja Austria. (INCB, 2005) teatab, et 2003. aastal sai Balkani marsruudi põhjaharust peamine heroiini kaubatee. Alates 1990ndate aastate keskpaigast on heroiini salakaubana Euroopasse toimetatud üha sagedamini mööda „Siiditeed” Kesk-Aasia, Kaspia mere ja Vene Föderatsiooni, Valgevene või Ukraina kaudu (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Kõnealused marsruudid on kõige tähtsamad, kuid 2003. aastal on Euroopasse saadetavat heroiini konfiskeeritud ka mitmes Ida- ja Lääne-Aafrika ning Lõuna- ja Põhja-Ameerika riigis (CND, 2005; INCB, 2005).
EU:ssa käytettävä heroiini tuotetaan pääasiallisesti (yhä enenevässä määrin) Afganistanissa tai oopiumin salakuljetusreittien varrella, varsinkin Turkissa (UNODC, 2003a; INCB, 2005), ja se saapuu Eurooppaan kahta merkittävää salakuljetusreittiä pitkin. Historiallisesti tärkeällä Balkanin reitillä on edelleen keskeinen merkitys heroiinin salakuljetuksessa. Reitti kulkee Pakistanin, Iranin ja Turkin kautta ja jakautuu sitten eteläiseen haaraan, joka kulkee Kreikan, entisen Jugoslavian tasavallan Makedonian (EJTM), Albanian, osittain Italian, Serbia ja Montenegron sekä Bosnia ja Hertsegovinan kautta, sekä pohjoiseen haaraan, joka kulkee Bulgarian, Romanian, Unkarin ja Itävallan kautta. INCB (2005) raportoi, että Balkanin reitin pohjoisesta haarasta tuli vuonna 2003 heroiinin salakuljetuksen tärkein reitti. Heroiinia on 1990-luvun puolivälistä lähtien salakuljetettu Eurooppaan yhä enemmän ns. "silkkitietä" pitkin Keski-Aasian, Kaspianmeren ja Venäjän, Valko-Venäjän tai Ukrainan kautta (Reitoxin kansalliset raportit, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Nämä ovat tärkeimmät reitit, mutta Eurooppaan tarkoitettua heroiinia takavarikoitiin vuonna 2003 myös useissa eteläisen ja läntisen Afrikan sekä Amerikan maissa (CND, 2005; INCB, 2005).
Az Európai Unióban fogyasztott heroin termelése elsősorban (növekvő mértékben) Afganisztánban történik, illetve az ópium kereskedelmi útvonalai mentén, konkrétan Törökországban (UNODC, 2003a; INCB, 2005), és két fő kereskedelmi útvonalon éri el Európát. A történetileg fontos balkáni útvonal változatlanul kulcsszerepet tölt be a heroincsempészetben. A Pakisztánon, Iránon és Törökországon való átszállítást követően az útvonal elágazik egy déli ágra Görögországon, a Macedónia volt Jugoszláv Köztársaságon, Albánián, Olaszország egy részén, Szerbián, Montenegrón és Bosznia-Hercegovinán keresztül, valamint egy északi ágra Bulgárián, Románián, Magyarországon és Ausztrián át. Az INCB (2005) jelentése szerint 2003-ban a balkáni útvonal északi ága vált a heroinkereskedelem fő útvonalává. Az 1990-es évek közepe óta a heroint egyre inkább a „Selyemúton” csempészik be Európába Közép-Ázsián, a Kaszpi-tengeren és az Orosz Föderáción, Fehéroroszországon vagy Ukrajnán keresztül (Reitox országjelentések, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Bár ezek az útvonalak a legfontosabbak, 2003-ban Kelet- és Nyugat-Afrika, illetve az amerikai kontinens több országából is jelentették Európába szánt heroinszállítmányok lefoglalását (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroinen som brukes i EU er overveiende produsert i Afghanistan eller langs smuglerrutene, dvs. framfor alt i Tyrkia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), og den føres inn i Europa langs to hovedruter. Den historisk viktige Balkan-ruten spiller fortsatt en avgjørende rolle i heroinsmuglingen. Etter sin vei gjennom Pakistan, Iran og Tyrkia deler ruten seg i en sørlig rute gjennom Hellas, Den tidligere jugoslaviske republikken Makedonia (FYROM), Albania, deler av Italia, Serbia, Montenegro og Bosnia-Hercegovina, og en nordlig rute gjennom Bulgaria, Romania, Ungarn og Østerrike. INCB (2005) oppgir at den nordlige grenen av Balkan-ruten i 2003 ble dominerende i heroinsmuglingen. Siden midten av 1990-tallet har smuglingen av heroin til Europa i økende grad fulgt Silkeveien via Sentral-Asia, Kaspihavet og Den russiske føderasjon, Hvite-Russland eller Ukraina (nasjonale Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Selv om disse rutene er de viktigste, er det flere land i Øst- og Vest-Afrika og Nord- og Sør-Amerika som har gjort beslag av heroin som skulle til Europa i 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroina spożywana w UE produkowana jest głównie w Afganistanie (w coraz większym stopniu) lub wzdłuż szlaków handlowych opium, zwłaszcza w Turcji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), a wprowadzana jest do Europy dwoma głównymi szlakami handlowymi. Tradycyjnie ważny szlak bałkański w dalszym ciągu odgrywa kluczową rolę w przemycie heroiny. Po przejściu przez Pakistan, Iran oraz Turcję, szlak ten rozdziela się następnie na odnogę południową przechodzącą przez Grecję, byłą Jugosłowiańską Republikę Macedonii (FYROM), Albanię, część Włoch, Serbię, Czarnogórę oraz Bośnię i Hercegowinę, oraz na odnogę północną przebiegającą przez Bułgarię, Rumunię, Węgry oraz Austrię. INCB (2005) donosi, że w 2003 roku odnoga północna szlaku bałkańskiego zyskała dominację w przemycie heroiny. Od połowy lat 90-tych heroina w coraz większej ilości przemycana jest do Europy „jedwabnym szlakiem” przez Azję Środkową, Morze Kaspijskie oraz Federację Rosyjską, Białoruś lub Ukrainę (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Mimo że szlaki te należą do najważniejszych, w 2003 roku w kilku państwach na wschodzie i zachodzie Afryki oraz w obu Amerykach dokonano konfiskat heroiny przeznaczonej na rynek europejski (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroina consumată în Uniunea Europeană este produsă predominant în Afganistan (din ce în ce mai mult) sau de-a lungul rutelor de trafic cu opiu, mai ales în Turcia (UNODC, 2003a; INCB, 2005), şi pătrunde în Europa pe două rute principale de trafic. Ruta tradiţională balcanică continuă să joace un rol crucial în contrabanda cu heroină. După tranzitul prin Pakistan, Iran şi Turcia, ruta se desparte într-un braţ sudic, prin Grecia, fosta Republică Iugoslavă a Macedoniei, Albania, o parte din Italia, Serbia, Muntenegru şi Bosnia–Herţegovina, şi un braţ nordic, prin Bulgaria, România, Ungaria şi Austria. INCB (2005) arată că, în 2003, braţul nordic al rutei balcanice a devenit cel dominant în traficul cu heroină. De la mijlocul anilor 1990, contrabanda cu heroină în Europa sa realizat tot mai mult pe „drumul mătăsii”, prin Asia Centrală, Marea Caspică şi Federaţia Rusă, Belarus sau Ucraina (rapoartele naţionale Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Deşi aceste rute sunt cele mai importante, în mai multe ţări din Africa de est şi de vest şi de pe continentele americane s-au realizat capturi de heroină destinate Europei în 2003 (CND, 2005; INCB, 2005).
Heroín konzumovaný v EÚ sa (stále vo väčšej miere) vyrába väčšinou v Afganistane alebo pozdĺž trás obchodu s ópiom, najmä v Turecku (UNODC 2003a; INCB 2005) a do Európy vstupuje dvoma hlavnými obchodnými cestami. Historicky dôležitá balkánska cesta naďalej hrá pri pašovaní heroínu rozhodujúcu úlohu. Po prechode cez Pakistan, Irán a Turecko sa potom trasa rozdelí na južnú vetvu prechádzajúcu Gréckom, Bývalou juhoslovanskou republikou Macedónskom, Albánskom, časťou Talianska, Srbskom, Čiernou Horou a Bosnou a Hercegovinu a na severnú vetvu cez Bulharsko, Rumunsko, Maďarsko a Rakúsko. INCB (2005) uvádza, že v roku 2003 bola severná vetva balkánskej cesty hlavnou cestou obchodu s heroínom. Od polovice deväťdesiatych rokov minulého storočia sa heroín v čoraz väčšom rozsahu pašuje do Európy po „Hodvábnej ceste“ cez Strednú Áziu, Kaspické more a Ruskú federáciu, Bielorusko alebo Ukrajinu (národné správy Reitox 2004; UNODC 2003; CND 2005; INCB 2005). Hoci tieto trasy sú najdôležitejšie, heroín určený do Európy zachytili v roku 2003 vo viacerých krajinách východnej a západnej Afriky a oboch Amerík (CND 2005; INCB 2005).
Največ heroina, ki se ga porabi v EU, se pridela v Afganistanu (vedno več) ali ob trgovskih poteh za opij, predvsem v Turčiji (UNODC, 2003a; INCB, 2005), v Evropo pa vstopi po dveh glavnih trgovskih poteh. Glavno vlogo pri tihotapljenju heroina ima še vedno zgodovinsko pomembna balkanska pot. Ta gre prek Pakistana, Irana in Turčije in se potem razdeli na južno vejo, ki poteka prek Grčije, Nekdanje jugoslovanske republike Makedonije, Albanije, dela Italije, Srbije, Črne gore ter Bosne in Hercegovine, in na severno vejo, ki poteka prek Bolgarije, Romunije, Madžarske in Avstrije. Mednarodna uprava urad za kontrolo narkotikov (INCB) (2005) poroča, da je leta 2003 severna veja balkanske poti postala prevladujoča pri tihotapljenju heroina. Od sredine devetdesetih let je bilo vse več heroina pretihotapljenega v Evropo po "svileni poti" prek Srednje Azije, Kaspijskega morja in Ruske federacije; Belorusije ali Ukrajine (nacionalna poročila Reitox, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Čeprav so to najpomembnejše poti, pa so heroin, namenjen v Evropo, leta 2003 zasegali tudi v več državah vzhodne in zahodne Afrike ter v obeh Amerikah (CND, 2005; INCB, 2005).
Större delen av det heroin som konsumeras i EU framställs i Afghanistan (och detta blir allt vanligare) eller längs handelsvägarna för opium, framför allt i Turkiet (UNODC, 2003a; INCB, 2005), och kommer sedan in i Europa längs två huvudsakliga handelsvägar. Den sedan länge betydelsefulla Balkanrutten spelar fortfarande en ytterst viktig roll för heroinsmugglingen. Efter att ha passerat genom Pakistan, Iran och Turkiet delar sig denna rutt i en sydlig gren, som går genom Grekland, före detta jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, delar av Italien, Serbien och Montenegro och Bosnien och Hercegovina, och en nordlig gren, som går genom Bulgarien, Rumänien, Ungern och Österrike. INCB (2005) rapporterar att den nordliga grenen av Balkanrutten blev den vanligaste för heroinhandeln år 2003. Sedan mitten av 1990-talet har allt mer heroin smugglats till Europa längs ”silkesvägen” via Centralasien, Kaspiska havet, Ryssland, Vitryssland och Ukraina (Nationella Reitox-rapporter, 2004; UNODC, 2003a; CND, 2005; INCB, 2005). Även om dessa rutter är de viktigaste gjorde flera länder i östra och västra Afrika samt Nord- och Sydamerika år 2003 heroinbeslag som var avsedda för Europa (CND, 2005; INCB, 2005).
  Commentary  
To a large extent, this remains true today, but comparison of data on recent use (last year prevalence) suggests that in a few European countries levels of cannabis, ecstasy and cocaine use among young adults are now similar to those in the USA.
Historiquement, les niveaux de la consommation de drogue aux États-Unis sont plus élevés qu'en Europe. Cette constatation reste vraie dans une large mesure, mais la comparaison des données sur l'usage récent (prévalence au cours de la dernière année) suggère que dans quelques pays européens, les niveaux de la consommation de cannabis, d'ecstasy et de cocaïne chez les jeunes adultes sont désormais similaires à ceux des États-Unis (voir graphique). En outre, dans le cas de l'usage récent d'ecstasy par les jeunes adultes, les estimations américaines sont inférieures à celles de plusieurs pays européens, ce qui reflète peut-être la forte connexion européenne dans l'évolution historique de la consommation de cette drogue. Toutefois, dans l'ensemble, la moyenne de la population européenne reste inférieure à la moyenne américaine pour tous les indicateurs. Dans de nombreux pays européens, l'expansion de l'usage de drogue est survenue plus tard qu'aux États-Unis et cela se reflète peut-être dans les estimations plus élevées de prévalence au cours de la vie aux États-Unis (voir graphique 1, 2 et 3 dans le bulletin statistique 2005), qui peuvent, dans une certaine mesure, être considérées comme des indicateurs cumulés des niveaux de consommation dans le temps.
In der Vergangenheit lag der Drogenkonsum in den USA stets beträchtlich höher als in den europäischen Ländern. Diese Aussage trifft auch heute noch weitgehend zu. Allerdings lässt ein Vergleich jüngster Konsumdaten (Prävalenz während des letzten Jahres) die Vermutung zu, dass in einigen wenigen europäischen Ländern der Konsum von Cannabis, Ecstasy und Kokain bei jungen Erwachsenen heute ein ähnliches Ausmaß wie in den USA erreicht hat (siehe Abbildung). Beim jüngsten Ecstasy-Konsum junger Erwachsener liegen die US-Schätzungen unter denen einiger europäischer Länder, was wahrscheinlich auf die herausragende Rolle zurückzuführen ist, die Europa historisch bei der Entwicklung des Konsums dieser Droge gespielt hat. Insgesamt gesehen liegt der Durchschnittswert in der europäischen Bevölkerung jedoch in allen Erhebungen weiterhin unter dem US-amerikanischen Durchschnitt. In vielen europäischen Ländern entwickelte sich ein weit verbreiteter Drogenkonsum historisch gesehen später als in den USA. Dies schlägt sich unter Umständen in den höheren Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz in den USA nieder (siehe Abbildung im Statistical Bulletin 2005), die in gewisser Weise als kumulative Indikatoren für die Konsumintensität im Zeitverlauf betrachtet werden können.
Históricamente, Estados Unidos ha registrado niveles de consumo de drogas notablemente más elevados que los países europeos. En gran medida, la situación sigue siendo la misma hoy en día, pero la comparación de los datos de consumo reciente (prevalencia del año anterior) indica que algunos países europeos registran niveles de consumo de cannabis, éxtasis y cocaína entre los adultos jóvenes similares a los existentes en EE.UU. (véase el gráfico). En el caso del consumo reciente de éxtasis por los adultos jóvenes, las estimaciones estadounidenses son inferiores a las de varios países europeos, lo cual quizá refleje el fuerte vínculo europeo con la evolución histórica del consumo de esta droga. Sin embargo, en términos generales, la media poblacional europea sigue siendo inferior a la media estadounidense en todos los indicadores. En muchos países europeos, la generalización del consumo de esta droga fue más tardía que en Estados Unidos, lo que se refleja en las estimaciones estadounidenses de prevalencia a lo largo de la vida, que dan cifras más altas (véase el gráficos 1, 2 y 3 de boletín estadístico de 2005), y que en cierto modo pueden considerarse indicadores acumulativos de los niveles de consumo a lo largo del tiempo.
Il livello di consumo di droga negli USA è sempre stato molto più alto rispetto a quello registrato nei paesi europei. Questa affermazione rimane valida in larga misura anche al giorno d’oggi, benché il confronto dei dati sul consumo recente (prevalenza nell’ultimo anno) suggerisca che in una manciata di paesi europei la prevalenza del consumo di cannabis, ecstasy e cocaina tra i giovani adulti sia oggi simile a quella riscontrata negli USA (cfr. grafico). Inoltre, per quanto riguarda il consumo recente di ecstasy da parte dei giovani adulti, le stime americane sono inferiori a quelle di alcuni paesi europei, un fatto questo che probabilmente riflette il forte legame con l’Europa nell’evoluzione storica del consumo di questa sostanza. Tuttavia, in generale, la media della popolazione coinvolta nell’UE rimane inferiore alla media statunitense in tutti i rilevamenti. In molti paesi europei il consumo diffuso di stupefacenti è un fenomeno più recente rispetto agli USA, un fatto questo che può riflettersi nelle stime sul consumo una tantum negli USA, che sono più alte rispetto a quelle europee (cfr. grafici 1, 2 e 3 nel bollettino statistico 2005). Queste stime, infatti, possono essere considerate in certa misura indicatori cumulativi dei livelli di consumo nel tempo.
Τα επίπεδα χρήσης ναρκωτικών στις ΗΠΑ ήταν πάντοτε σημαντικά υψηλότερα από τα αντίστοιχα στις ευρωπαϊκές χώρες. Αυτό εξακολουθεί να ισχύει σε μεγάλο βαθμό, αλλά από τη σύγκριση των δεδομένων σχετικά με την πρόσφατη χρήση (επικράτηση της χρήσης κατά το τελευταίο έτος) προκύπτει ότι σε λίγες ευρωπαϊκές χώρες τα επίπεδα χρήσης κάνναβης, έκστασης και κοκαΐνης στους νέους ενηλίκους είναι πλέον αντίστοιχα με αυτά των ΗΠΑ (βλέπε Διάγραμμα). Μάλιστα, στην περίπτωση της πρόσφατης χρήσης έκστασης από νεαρούς ενηλίκους, οι εκτιμήσεις για τις ΗΠΑ είναι χαμηλότερες από εκείνες για αρκετές ευρωπαϊκές χώρες, κάτι που πιθανώς αντικατοπτρίζει το γεγονός ότι η εξέλιξη της χρήσης αυτού του ναρκωτικού είναι στενά συνδεδεμένη με την ευρωπαϊκή ήπειρο. Ωστόσο, συνολικά, ο μέσος αριθμός χρηστών στον πληθυσμό της ΕΕ εξακολουθεί να είναι, από κάθε άποψη, μικρότερος του αντίστοιχου στις ΗΠΑ. Σε πολλές ευρωπαϊκές χώρες η χρήση ναρκωτικών διαδόθηκε πολύ αργότερα από ό,τι στις ΗΠΑ και αυτό μπορεί να αντικατοπτρίζεται στις υψηλότερες εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή στις ΗΠΑ (Βλέπε διαγράμματα 1, 2 και 3 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2005), οι οποίες σε ορισμένο βαθμό μπορούν να θεωρηθούν αθροιστικοί δείκτες των επιπέδων χρήσης σε βάθος χρόνου.
Het drugsgebruik is in de Verenigde Staten altijd aanzienlijk hoger geweest dan in Europa. Dat is grotendeels nog steeds zo, maar uit een vergelijking van de gegevens over recent gebruik (afgelopen jaar) blijkt dat in enkele landen in Europa het gebruik van cannabis, ecstasy en cocaïne onder jongvolwassenen eenzelfde niveau heeft bereikt als dat in de Verenigde Staten (zie figuur). In het geval van recent gebruik van ecstasy door jongvolwassenen blijven de schattingen in de Verenigde Staten zelfs achter bij die van diverse landen in Europa. Een mogelijke verklaring hiervoor is de grote invloed die Europa heeft gehad in de opkomst van deze drug. Over het geheel genomen vallen de metingen voor de Europese populatie gemiddeld echter nog steeds lager uit dan die in de Verenigde Staten. In veel landen in Europa deed het verschijnsel van drugsgebruik op grote schaal later zijn intrede dan in de Verenigde Staten, wat wellicht tot uiting komt in de hogere schattingen voor het “ooit”-gebruik in de Verenigde Staten (zie figuren 1, 2 en 3 in het Statistical Bulletin van 2005). Die schattingen kunnen in zekere zin worden gezien als cumulatieve indicatoren van de historische gebruiksniveaus.
Úroveň užívání drog v USA je historicky podstatně vyšší, než je tomu v evropských zemích. Ve velké míře to platí i dnes, ale srovnání údajů o užívání v poslední době (prevalence v minulém roce) svědčí o tom, že v několika evropských zemích je úroveň užívání konopí, extáze a kokainu mezi mladými dospělými podobná úrovni užívání v USA (viz obrázek). Pokud jde o užívání extáze mladými dospělými v poslední době, jsou odhady v USA nižší než odhady v několika evropských zemích, což pravděpodobně odráží výraznou souvislost s historickým vývojem užívání této drogy v Evropě. Celkově však zůstává průměr populace v EU podle všech ukazatelů nižší než v USA. V mnoha evropských zemích došlo k všeobecnému rozšíření užívání drog později než v USA a tato skutečnost se může odrážet ve vyšších odhadech celoživotní prevalence v USA (viz obrázky 1, 2 a 3 Statistickém věstníku 2005), které lze do jisté míry chápat jako kumulativní indikátory úrovně užívání v čase.
Brugen af stoffer har traditionelt været betydeligt mere udbredt i USA end i de europæiske lande. Dette er i vidt omfang stadig tilfældet i dag, selv om det fremgår af en sammenligning af data om nylig brug (sidste års prævalens), at brugen af cannabis, ecstasy og kokain blandt unge voksne i nogle få europæiske lande nu ligger på niveau med brugen i USA (se figur). Og med hensyn til nylig brug af ecstasy blandt unge voksne ligger skønnene i USA under skønnene i mange europæiske lande, hvilket måske afspejler den stærke europæiske forbindelse i den historiske udvikling af brugen af dette stof. Generelt er gennemsnittet for befolkningen i EU imidlertid fortsat lavere end gennemsnittet for USA i alle henseender. I mange europæiske lande indtrådte den almindelig udbredelse af stofbrug senere end i USA, og dette afspejles muligvis i de højere skøn over langtidsprævalensen i USA (se figur 1, 2 og 3 i Statistical bulletin 2005), hvilket i en vis udstrækning kan betragtes som kumulative indikatorer for prævalensen over tid.
Uimastitarbimise määr Ameerika Ühendriikides on läbi aegade olnud märgatavalt suurem kui Euroopa riikides. See on suures osas tõsi ka praegu, kuid hiljutist tarbimist puudutavad andmed (levimus viimase aasta jooksul) näitavad, et mitmetes Euroopa riikides sarnanevad kanepi, ecstasy ja kokaiini kasutamise määrad noorte täisealiste hulgas nüüd Ameerika Ühendriikide näitajatega (vaata joonist). Ecstasy hiljutise tarvitamise puhul noorte täisealiste seas on näitajad Ameerika Ühendriikides madalamad kui mitmetes Euroopa riikides, mis võib viidata antud uimasti kasutuselevõtu tugevale seosele Euroopaga. Sellegipoolest on keskmine uimastitarbimise määr kõigi näitajate osas ELi rahvastiku hulgas jätkuvalt madalam kui Ameerika Ühendriikides. Paljudes Euroopa riikides muutus uimastitarbimine laialt levinuks hiljem kui Ameerika Ühendriikides, mida kajastavad Ameerika Ühendriikide suuremad näitajad uimastite hinnangulise tarbimise osas inimese elu jooksul (vaata joonist 1, 2 ja 3 2005. aasta statistikabülletäänis), mida võib teatud määral käsitleda kui kumulatiivseid näitajaid uimastitarbimise taseme kohta aja jooksul.
Huumeita on jo menneinä vuosina käytetty Yhdysvalloissa huomattavasti enemmän kuin Euroopan maissa. Tilanne edelleenkin pitkälti sama, mutta äskettäistä käyttöä (käyttö viimeisen vuoden aikana) koskevien tietojen vertailu osoittaa, että kannabiksen, ekstaasin ja kokaiinin käyttö nuorten aikuisten keskuudessa on muutamassa Euroopan maassa samalla tasolla kuin Yhdysvalloissa (ks. kaavio). Nuorten aikuisten ekstaasin äskettäisen käytön kohdalla Yhdysvaltojen arviot ovat jopa alhaisempia kuin joidenkin Euroopan maiden arviot, mikä saattaa heijastaa Euroopan tiivistä kytköstä kyseisen huumeen käytön historialliseen kehitykseen. Huumeidenkäyttö on kuitenkin kaikkien mittareiden osalta keskimäärin vähäisempää EU:n kuin Yhdysvaltojen väestössä. Huumeiden käyttö yleistyi useissa Euroopan maissa myöhemmin kuin Yhdysvalloissa, ja tämä saattaa heijastua Yhdysvaltojen korkeisiin arvioihin huumeita ainakin kerran käyttäneiden määrästä (ks. kaavio 1, 2 ja 3 vuoden 2005 Tilastotiedotteessa). Näitä arvioita voidaan pitää jossain määrin kumulatiivisina indikaattoreina käytön levinneisyydestä pitkällä aikavälillä.
A kábítószer-használat szintje az USA-ban mindig is lényegesen magasabb volt, mint Európa országaiban. Ez nagyobbrészt ma is igaz, de a közelmúltbeli használat (elmúlt évi prevalencia) adatainak összehasonlítása azt jelzi, hogy a kannabisz-, extasy- és kokainhasználat szintje a fiatal felnőttek körében néhány európai országban már hasonló az USA-ban mért szintekhez (lásd az ábrát). A fiatal felnőttek körében előforduló extasy-használat terén pedig az amerikai becslések el is maradnak több európai ország értékeitől, ami valószínűleg tükrözi Európa kiemelt szerepét e kábítószer használatának történeti fejlődésében. Összességében azonban az EU népességi átlaga minden mérésben alacsonyabb maradt az USA átlagánál. A széles körű kábítószer-használat sok európai országban az USA-nál később jelentkezett; valószínűleg ezt tükrözik az USA magasabb életprevalencia becslései (Lásd az 1., 2. és 3. ábrát a 2005. évi statisztikai értesítoben), amelyeket bizonyos mértékben a használati szintek időbeli összesített mutatóinak is tekinthetünk.
Nivåene av narkotikabruk har historisk sett vært mye høyere i USA enn i landene i Europa. Dette gjelder i høy grad også i dag, men en sammenligning av data for nyere bruk (siste års prevalens) tyder på at noen land i Europa har like høye nivåer av cannabis-, ecstasy- og kokainbruk blant unge voksne som USA (se figur). Og når det gjelder nyere bruk av ecstasy blant unge voksne, ligger de amerikanske anslagene under anslagene i flere land i Europa, noe som muligens gjenspeiler den sterke europeiske tilknytningen til den historiske utviklingen av bruken av dette stoffet. Imidlertid viser alle målinger at gjennomsnittet for befolkningen i EU fremdeles er lavere enn gjennomsnittet for befolkningen i USA. I mange land i Europa utviklet narkotikabruk seg på et senere tidspunkt enn i USA, og dette gjenspeiles muligens i de høyere amerikanske anslagene for livstidsprevalens (se figur 1, 2 og 3 i Statistiske opplysninger 2005), som til en viss grad kan betraktes som kumulative indikatorer for bruksnivåer over tid.
Wskaźniki związane z zażywaniem narkotyków w USA są od dawna wyższe niż podobne dane w krajach europejskich. W znacznej mierze tendencja ta utrzymuje się do dzisiaj, jednak porównanie ostatnich danych (występowanie narkomanii w ubiegłym roku) sugeruje, że w kilku krajach europejskich poziom spożycia pochodnych konopi indyjskich, ekstazy i kokainy wśród młodych osób dorosłych osiągnął poziom zbliżony do USA (zob. rysunek). W przypadku zażywania ekstazy przez młode osoby dorosłe, ostatnie dane szacunkowe z USA są niższe niż w kilku krajach europejskich, co być może odzwierciedla ścisły związek Europy z rozpowszechnieniem zażywania tego narkotyku. Jednak średnia dla populacji UE pozostaje pod każdym względem niższa od średniej dla USA. W wielu krajach europejskich zażywanie narkotyków rozpowszechniło się później niż w USA, co może znajdować swoje odbicie w wyższych dla USA szacunkowych wskaźnikach przynajmniej jednokrotnego zażycia (zob. rysunek 1, 2 i 3 w biuletynie statystycznym z 2005 r.), które w pewnym zakresie można traktować jako zbiorcze wskaźniki poziomu narkomanii w czasie.
Nivelurile consumului de droguri din SUA au fost în mod istoric considerabil mai ridicate decât cele din ţările europene. În mare măsură, acest lucru este valabil şi în prezent, dar compararea datelor privind consumul recent (prevalenţa în ultimul an) sugerează că în câteva ţări europene nivelurile consumului de canabis, Ecstasy şi cocaină în rândul adulţilor tineri sunt acum similare cu cele din SUA (vezi Figura). Iar în ceea ce priveşte consumul recent de Ecstasy de către adulţii tineri, estimările pentru Statele Unite sunt mai mici decât cele pentru mai multe ţări europene, fapt care este posibil să reflecte rolul important pe care l-a avut Europa în dezvoltarea istorică a consumului acestui drog. Cu toate acestea, pe ansamblu, media pentru populaţia Uniunii Europene este, conform tuturor evaluărilor, mai scăzută decât cea pentru Statele Unite. În multe ţări europene, consumul de droguri pe scară largă a survenit mai târziu decât în SUA, fiind posibil ca acest lucru să fie reflectat de estimările mai ridicate privind rata de prevalenţă pe parcursul vieţii din Statele Unite (Vezi figurile 1, 2 şi i 3 din Buletinul statistic 2005), care poate fi considerată într-o oarecare măsură un indicator cumulativ al nivelurilor consumului în timp.
Úrovne užívania drog v Spojených štátoch sú historicky výrazne nad úrovňami v európskych krajinách. Vo veľkej miere to ešte stále platí, ale porovnanie údajov o nedávnom užívaní (prevalencia za posledný rok) svedčí o tom, že v niekoľkých európskych krajinách je v súčasnosti užívanie kanabisu, extázy a kokaínu medzi mladými dospelými podobné užívaniu v Spojených štátoch (pozri obrázok). A v prípade nedávneho užívania extázy mladými dospelými sú americké odhady nižšie ako odhady z niektorých európskych krajín, ktoré možno vyjadrujú silnú európsku súvislosť s historickým vývojom užívania tejto drogy. Celkovo však vo všetkých hodnotách ostáva priemer populácie EÚ nižší ako priemer Spojených štátov. V mnohých európskych krajinách k rozšírenému užívaniu drog došlo neskôr ako v Spojených štátoch a to pravdepodobne vyjadrujú vyššie odhady americkej celoživotnej prevalencie (pozri obrázok 1, 2, 3 v štatistickej ročenke 2005), ktoré do istej miery možno chápať ako kumulatívne indikátory úrovní užívania v čase.
Stopnje uživanja drog v ZDA so bile v zgodovini precej višje od stopenj v evropskih državah. To večinoma drži še danes, čeprav primerjava podatkov o uživanju v zadnjem času (razširjenost v zadnjem letu) kaže, da so v nekaterih evropskih državah stopnje uživanja konoplje, ekstazija in kokaina med mlajšimi odraslimi sedaj podobne kot v ZDA (glej prikaz). Pri uživanju ekstazija med mlajšimi odraslimi v zadnjem času pa so ocene v ZDA nižje od stopenj v več evropskih državah, kar verjetno odraža močno evropsko povezavo z zgodovinskim razvojem uživanja te droge. Vendar pa na splošno povprečje med prebivalci EU ostaja nižje od povprečja ZDA na vseh področjih. V mnogih evropskih državah se je splošno razširjeno uživanje drog pojavilo pozneje kot v ZDA in to se lahko odraža v višjih ocenah števila ljudi v ZDA, ki so droge zaužili kadar koli v življenju (glej prikaz v Statističnem biltenu 2005), kar bi lahko v določenem obsegu obravnavali kot skupne kazalce stopenj uživanja skozi čas.
Narkotikaanvändningen i USA har historiskt sett varit betydligt större än i de europeiska länderna. Så är i hög grad fallet även i dag, men en jämförelse av uppgifterna om användning de senaste tolv månaderna tyder på att användningen av cannabis, ecstasy och kokain bland unga vuxna i några europeiska länder nu har ungefär samma omfattning som i USA (se figur). Och när det gäller användning av ecstasy de senaste tolv månaderna bland unga vuxna är de amerikanska talen lägre än i flera europeiska länder, vilket kan bero på att denna drogs historiska utveckling har en stark europeisk koppling. Användningen bland befolkningen som helhet är emellertid fortfarande lägre i EU än i USA beträffande samtliga prevalensmått. I många europeiska länder är en utbredd narkotikaanvändning ett nyare fenomen än i USA, vilket kan vara orsaken till att livstidsprevalenstalen är högre i USA (se figur 1, 2 och 3 i den statistiska bulletinen för 2005), eftersom de i viss utsträckning kan betraktas som kumulativa indikatorer på narkotikaanvändningens omfattning över tiden.
  Commentary  
This may be attributable to the increasing availability of highly active antiretroviral therapy (HAART) since 1996, the increase in treatment and harm reduction services and declining numbers of drug injectors in most affected countries. Estimates from WHO suggest that in most European countries over 75 % of those needing HAART have access to it.
Dans l'ensemble, l'incidence du sida résultant de l'usage de drogue par injection recule depuis un certain temps. Les relations hétérosexuelles sont aujourd'hui le premier facteur de risque de la propagation du sida en Europe, devant l'usage de drogue par injection. Cette évolution résulte peut-être de la disponibilité croissante de la thérapie antirétrovirale très active (HAART) depuis 1996, de la multiplication des centres de traitement et des services de réduction des risques et de la baisse du nombre d'usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI) dans les pays les plus touchés. Selon des estimations de l'OMS, dans la plupart des pays européens, plus de 75 % des personnes qui ont besoin d'un traitement antirétroviral très actif y ont accès. La couverture est toutefois jugée médiocre dans plusieurs pays baltes, ce qui se traduit par une hausse des nouveaux cas de sida parmi les UDVI, à tout le moins dans certains pays de la région. À un moment donné, le pourcentage des nouvelles infections à VIH a augmenté de manière spectaculaire dans certains pays baltes, mais les chiffres récents ont baissé tout aussi spectaculairement, probablement en raison de la saturation des populations les plus exposées. En outre, le développement de l'offre de services pourrait avoir produit ses effets dans certaines régions.
Insgesamt nimmt die Inzidenz von AIDS infolge des injizierenden Drogenkonsums seit einiger Zeit ab. Heterosexuelle Kontakte haben nun den injizierenden Drogenkonsum als wichtigsten Risikofaktor für die Verbreitung von AIDS in Europa abgelöst. Gründe dafür könnten die zunehmende Verfügbarkeit der hochaktiven antiretroviralen Therapie (HAART) seit 1996, die Zunahme von Diensten zur Behandlung und Schadensminimierung sowie die rückläufigen Zahlen injizierender Drogenkonsumenten in den meisten betroffenen Länder sein. Schätzungen der WHO zufolge haben in den meisten europäischen Ländern mehr als 75 % der behandlungsbedürftigen Menschen Zugang zu HAART. Es ist jedoch davon auszugehen, dass die Versorgung in einigen baltischen Ländern schlecht ist. Dies könnte zumindest in einigen Ländern dieser Region die Ursache für eine Zunahme der AIDS-Inzidenz bei injizierenden Drogenkonsumenten sein. Zwar stieg die Rate neuer HIV-Infektionen auch in einigen baltischen Ländern mitunter drastisch an, die Raten haben jedoch in jüngster Zeit ebenso stark abgenommen. Dies ist wahrscheinlich auf den hohen Erfassungsgrad der am meisten gefährdeten Bevölkerungsgruppen zurückzuführen. Außerdem könnte auch ein Ausbau des Dienstangebots in einigen Gebieten Wirkung entfalten.
En general, la incidencia del SIDA causado por el consumo de drogas por vía parenteral ha ido en descenso durante algún tiempo; ha tomado el relevo el contacto heterosexual como mayor factor de riesgo para el desarrollo del SIDA en Europa. Esto puede ser imputable a la mayor disponibilidad de la terapia antirretroviral de alta eficacia (HAART) desde 1996, el incremento del número de servicios de tratamiento y reducción de daños y el descenso de los consumidores de drogas por vía parenteral en casi todos los países afectados. Las estimaciones de la OMS indican que, en la mayoría de los países europeos, más del 75 % de las personas que necesitan la terapia HAART tienen acceso a ella. Sin embargo, se cree que la cobertura es escasa en algunos países bálticos, y esto puede verse reflejado en el aumento de los nuevos casos de SIDA entre los consumidores de drogas por vía parenteral, al menos en algunos países de esta zona. Hubo un momento en el que las nuevas infecciones por VIH también aumentaban de forma drástica en algunos países bálticos, pero los últimos índices han disminuido de forma igualmente radical, probablemente debido a la saturación de las poblaciones en mayor situación de riesgo; además, es posible que la mayor oferta de servicios esté surtiendo efectos en algunas zonas.
Per un certo periodo l’incidenza dell’AIDS riconducibile al consumo di stupefacenti per via parenterale ha fatto registrare, in generale, un calo. Il contatto eterosessuale ha superato oggi il consumo di droga per via parenterale come principale fattore di rischio per la trasmissione dell’AIDS in Europa. Ciò può essere attribuito all’accresciuta disponibilità della terapia antiretrovirale altamente efficace (HAART) a partire dal 1996, all’aumentata reperibilità di servizi terapeutici e di riduzione dei danni e alla diminuzione del numero di consumatori di droga per via parenterale nella maggior parte dei paesi colpiti. Le stime messe a disposizione dall’OMS suggeriscono che nella maggior parte degli Stati europei ha accesso alla terapia HAART più del 75% delle persone che ne hanno bisogno. La copertura, tuttavia, è considerata scarsa in alcuni paesi baltici, con un conseguente probabile aumento del numero di nuovi casi di AIDS tra i tossicodipendenti che si iniettano la droga, perlomeno in alcuni paesi di questa regione. Ci sono stati in passato anche drastici aumenti dei nuovi casi di infezione da HIV in taluni paesi baltici, sia pur contrastati di recente da altrettanti drastici cali, probabilmente dovuti alla saturazione delle popolazioni più a rischio. Inoltre, è presumibile che l’aumento della prestazione di servizi abbia avuto un impatto positivo in alcune zone.
Συνολικά, τα κρούσματα AIDS λόγω ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών μειώνονται εδώ και αρκετά χρόνια. Η ετεροφυλοφιλική σεξουαλική επαφή είναι πλέον ο κυριότερος παράγοντας κινδύνου για τη διάδοση του AIDS στην Ευρώπη. Αυτό ενδέχεται να οφείλεται στην αυξανόμενη διαθεσιμότητα υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκής θεραπείας (HAART) από το 1996, στην αύξηση των θεραπευτικών υπηρεσιών και των υπηρεσιών για τη μείωση των επιβλαβών συνεπειών, καθώς και στον μειούμενο αριθμό των χρηστών ενέσιμων ναρκωτικών στις περισσότερες χώρες. Εκτιμήσεις της ΠΟΥ δείχνουν ότι στις περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες ποσοστό μεγαλύτερο του 75 % εκείνων που έχουν ανάγκη HAART έχει πρόσβαση σε αυτή. Ωστόσο, η κάλυψη εκτιμάται ότι είναι μικρή στις χώρες της Βαλτικής, και αυτό μπορεί να αντικατοπτρίζεται στην αύξηση των νέων κρουσμάτων AIDS μεταξύ των χρηστών ενέσιμων ναρκωτικών τουλάχιστον σε ορισμένες χώρες της περιοχής. Κάποια στιγμή παρατηρήθηκε επίσης δραματική αύξηση νέων κρουσμάτων μόλυνσης από τον ιό HIV σε ορισμένες χώρες της Βαλτικής, αλλά πρόσφατα τα σχετικά ποσοστά παρουσίασαν εξίσου δραματική μείωση, η οποία πιθανώς οφείλεται στον κορεσμό των πληθυσμών υψηλού κινδύνου. Επιπλέον, κατά μία άποψη, η αύξηση των παρεχόμενων υπηρεσιών μπορεί να είχε αντίκτυπο σε ορισμένες περιοχές.
Over het algemeen vertoont de incidentie van aids als gevolg van injecterend drugsgebruik al enige tijd een daling. Heteroseksueel contact heeft in Europa nu de plaats van drugsinjectie overgenomen als belangrijkste risicofactor voor de ontwikkeling van aids. De daling is mogelijk te danken aan de toenemende beschikbaarheid van de sterk actieve antiretrovirale therapie (HAART) sinds 1996, de uitbreiding van het behandelaanbod en van schadebeperkende diensten en de afname van het aantal injecterende drugsgebruikers in de meeste landen. Volgens schattingen van de Wereldgezondheidsorganisatie heeft in de meeste landen in Europa meer dan 75% van de mensen die HAART nodig hebben, toegang tot deze therapie. Daarentegen is de dekking in enkele Baltische landen naar schatting laag, hetgeen een verklaring kan zijn voor het toegenomen aantal nieuwe aidsgevallen onder drugsspuiters in ten minste enkele landen in deze regio. Ook het aantal nieuwe hiv-infecties liet daar in het verleden een zeer sterke stijging zien, maar sinds kort neemt dit aantal weer even sterk af, waarschijnlijk doordat het plafond is bereikt voor de populaties die het grootste risico lopen. Daarnaast is het niet onwaarschijnlijk dat in sommige landen het effect van een verhoogd dienstenaanbod merkbaar is.
Obecně platí, že výskyt AIDS v důsledku nitrožilního užívání drog již po nějakou dobu klesá. Heterosexuální kontakt nyní předstihl nitrožilní užívání drog jako nejrizikovější faktor šíření AIDS v Evropě. Může to být dáno rostoucí dostupností vysoce účinné antiretrovirové léčby od roku 1996, rozšiřováním léčby a minimalizace škodlivých účinků drog a klesajícím počtem injekčních uživatelů drog ve většině postižených zemí. Odhady Světové zdravotnické organizace svědčí o tom, že ve většině evropských zemí má přístup k vysoce účinné antiretrovirové léčbě 75 % osob, které ji potřebují. Odhaduje se však, že její rozšíření je v řadě pobaltských zemí nedostatečné , což se pravděpodobně odráží v nárůstu nových případů AIDS u injekčních uživatelů drog, minimálně v některých zemích regionu. Kdysi počet osob nově infikovaných HIV v některých pobaltských zemích dramaticky vrostl, ale v poslední době stejně dramaticky poklesl, což je pravděpodobně způsobeno saturací nejvíce ohrožených populací. Kromě toho může mít na některé oblasti vliv zvýšení poskytování služeb.
Forekomsten af aids som følge af intravenøs stofbrug har generelt været faldende i nogen tid. Heteroseksuel kontakt har nu overhalet intravenøs stofbrug som den højeste risikofaktor for udvikling af aids i Europa. Dette kan tilskrives den øgede adgang til højaktiv antiretroviral behandling (HAART) siden 1996, den øgede behandlings- og skadesreduktionsindsats samt faldet i antallet af intravenøse stofbrugere i de lande, hvor udbredelsen er størst. Det fremgår af skøn fra WHO, at i de fleste europæiske lande har over 75 % af de personer, der har behov for HAART, adgang hertil. Dækningsgraden vurderes imidlertid som ringe i en række baltiske lande, og dette kan afspejles i en stigning i antallet af nye aids-tilfælde blandt intravenøse stofbrugere i det mindste i nogle lande i dette område. På et tidspunkt steg antallet af nye tilfælde af hiv-infektion også drastisk i en række baltiske lande, men nylige tal er faldet lige så drastisk, formentlig på grund af, at forekomsten har nået et mætningspunkt i højrisikogrupperne; desuden kan en udvidelse af tilbuddene have en virkning på nogle områder.
Üldiselt on uimastisüstimisest põhjustatud AIDSi haigestumiste arv mõnda aega vähenenud. Heteroseksuaalne kontakt kujutab nüüd uimastite süstimise asemel AIDSi levikul kõige kõrgemat riskifaktorit Euroopas. Haigestumuse vähenemine võib tuleneda aktiivse retroviirusevastase ravi paremast kättesaadavusest alates 1996. aastast, raviteenuste ja kahjude vähendamise teenuste laienemisest ja uimastisüstijate arvu vähenemisest enamikus riikides, kus nakkus esineb. Maailma Tervishoiuorganisatsiooni andmetel on enamikus Euroopa riikides üle 75% aktiivset retroviirusevastast ravi vajavate inimeste jaoks see ravi kättesaadav. Katvust peetakse siiski väikeseks mitmetes Balti riikides ja see võib kajastuda uimastisüstijate seas uute AIDSi juhtumite arvu suurenemises vähemalt mõnes selle piirkonna riigis. Teatud ajaperioodil suurenes uute HIV-nakkusjuhtumite arv mõnedes Balti riikides märgatavalt, kuid viimased näitajad on sama palju langenud, tõenäoliselt tänu kõige kõrgema riskiga rahvastiku osas piiriarvu saavutamisele; lisaks võib seotud teenuste pakkumise suurenemine olla mõjutanud olukorda mõnedes piirkondades.
Injektiokäytöstä johtuvien aids-tapausten määrä on yleisesti ottaen vähentynyt jo jonkin aikaa. Heteroseksuaalinen seksi on ohittanut huumeiden injektiokäytön aidsin suurimpana riskitekijänä Euroopassa. Tämä saattaa johtua siitä, että erittäin tehokkaan antiretroviraalisen hoidon (HAART) saatavuus on lisääntynyt vuoden 1996 jälkeen, että hoitopalvelut ja haittojen vähentämiseen tähtäävät palvelut ovat lisääntyneet ja että injektiokäyttäjien määrä on vähentynyt useimmissa tästä ongelmasta eniten kärsivissä maissa. WHO:n arviot viittaavat siihen, että useimmissa Euroopan maissa yli 75 prosenttia henkilöistä, jotka tarvitsevat HAART-hoitoa, voivat saada sitä. HAART-hoidon kattavuus arvioidaan kuitenkin heikoksi useissa Baltian maissa, ja tämä saattaa heijastua uusien aids-tapausten määrän kasvuun injektiokäyttäjien keskuudessa ainakin muutamissa kyseisen alueen maista. Myös hiv-tartuntojen määrä lisääntyi aiemmin voimakkaasti joissakin Baltian maissa, mutta määrä on viime aikoina vähentynyt aivan yhtä voimakkaasti, mikä johtuu todennäköisesti siitä, että suurimmassa riskiryhmässä oleva väestö on jo saanut tartunnan, ja kenties – tosin epätodennäköisemmin – myös palvelujen tarjonnan lisääntyminen on saattanut vaikuttaa tilanteeseen joillakin alueilla.
Az AIDS injekciós kábítószer-használat miatti előfordulása összességében egy ideje visszaesést mutat. Ezáltal az AIDS európai terjedésében az injekciós kábítószer-használatot megelőzve a heteroszexuális kapcsolat vált a legfőbb kockázati tényezővé. Ez talán az 1996 óta egyre inkább elérhető, igen aktív antiretrovirális kezelésnek (HAART), a kezelési és ártalomcsökkentési szolgáltatások gyarapodásának, és a leginkább érintett országokban az injekciós kábítószer-használók csökkenő számának tudható be. A WHO becslései alapján a legtöbb európai országban a rászorulók több mint 75 %-a hozzájut a HAART kezeléshez. A becslések szerint ugyanakkor több balti országban gyenge a lefedettség, és valószínűleg ez tükröződik az injekciós kábítószer-használók között újonnan diagnosztizált AIDS-es esetek számának növekedésében, legalábbis néhány országban e térségen belül. Az új HIV-fertőzések arányai egy időben drámaian megnőttek a balti országokban, de a legutóbbi arányok ugyanennyire drámai visszaesést mutattak, valószínűleg a legnagyobb kockázatnak kitett népesség telítődése következtében; emellett néhány területen a szolgáltatások nagyobb területi lefedettségének is lehetett némi hatása, bár ez vitatott.
Generelt har forekomsten av AIDS på grunn av sprøytebruk gått ned en god stund. Heteroseksuell kontakt har nå tatt over for sprøytebruk som største risikofaktor for utviklingen av AIDS i Europa. Dette kan skyldes økt tilgjengelighet av høyaktiv antiretroviral behandling (HAART) siden 1996, utbyggingen av behandlings- og skadereduksjonstiltak og en nedgang i antall sprøytebrukere i de landene som er hardest rammet. Anslag fra WHO tyder på at i de fleste landene i Europa har over 75 % av de som har behov for HAART, tilgang til denne behandlingen. Dekningen anslås imidlertid å være lav i flere av de baltiske statene, og det er mulig at det er dette vi ser igjen i økningen i nye AIDS-tilfeller blant sprøytebrukere i enkelte områder i Baltikum. Tidligere økte også antallet nye HIV-tilfeller dramatisk i denne delen av Europa, men tallene den senere tid har falt like dramatisk, sannsynligvis på grunn av en metning i de mest risikoutsatte populasjonene. I tillegg kan utbyggingen av tjenestetilbudet ha en virkning i noen områder.
Zasadniczo liczba przypadków zachorowań na AIDS spowodowanych podawaniem narkotyków przez iniekcję spada od pewnego czasu. Kontakty heteroseksualne zajęły obecnie miejsce zajmowane dotychczas przez iniekcje narkotyków jako czynnik najwyższego zagrożenia AIDS w Europie. Można to przypisać rosnącej od 1996 roku dostępności wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART), rozwojowi usług terapeutycznych i redukujących szkody oraz malejącej liczbie osób zażywających narkotyki dożylnie w krajach najbardziej dotkniętych tym problemem. Dane szacunkowe Światowej Organizacji Zdrowia (WHO) sugerują, że w większości krajów europejskich ponad 75% osób wymagających terapii HAART ma do niej dostęp. Szacuje się jednak, że zasięg terapii jest niewielki w kilku państwach nadbałtyckich, co może mieć odbicie we wzroście nowych zachorowań na AIDS wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w przynajmniej kilku krajach tego obszaru geograficznego. Przez pewien czas wskaźniki nowych zachorowań na AIDS również rosły w zastraszającym tempie w niektórych krajach nadbałtyckich, jednak ostatnie dane wykazują równie znaczący spadek, prawdopodobnie z powodu nasycenia najbardziej zagrożonych populacji. Ponadto niewykluczone jest, że w niektórych miejscach udział w tym spadku miał rozwój świadczonych usług.
Pe ansamblu, incidenţa SIDA provocată de injectarea drogurilor este de mai mult timp în scădere. Contactele heterosexuale au depăşit în prezent consumul de droguri prin injectare, devenind cel mai important factor de risc pentru dezvoltarea SIDA în Europa. Această situaţie ar putea fi atribuită disponibilităţii din ce în ce mai mari a terapiei antiretrovirale extrem de active (HAART) începând din 1996, dezvoltării serviciilor de tratament şi a celor destinate reducerii consecinţelor negative ale consumului de droguri şi scăderii numărului de consumatori prin injectare în majoritatea ţărilor afectate. Estimările OMS sugerează că, în majoritatea ţărilor europene, peste 75 % dintre persoanele care au nevoie de HAART au acces la aceasta. Cu toate acestea, se estimează că acoperirea este insuficientă în mai multe ţări baltice, fapt care ar putea fi reflectat şi de creşterea numărului de cazuri noi de SIDA în rândul consumatorilor de droguri prin injectare cel puţin în unele ţări din această zonă. A existat o perioadă în care rata cazurilor noi de infecţie cu virusul HIV a crescut de asemenea dramatic în unele ţări baltice, dar ratele recente au scăzut la fel de dramatic, probabil din cauză că populaţia cea mai expusă riscului a ajuns la saturaţie; în plus, deşi acest lucru este discutabil, este posibil ca şi dezvoltarea furnizării de servicii să fi avut un efect în anumite zone.
Od určitého času celkovo klesá výskyt AIDS v dôsledku injekčného užívania drog. Heterosexuálny styk predstihol injekčné užívanie drog ako najrizikovejší faktor šírenia AIDS v Európe. Pripísať to možno zlepšujúcej sa dostupnosti vysoko aktívnej antiretrovírusovej liečby (HAART) od roku 1996, rozširovaniu liečebných služieb a služieb v oblasti harm reduction ako aj klesajúcim počtom injekčných užívateľov drog vo väčšine dotknutých krajín. Podľa odhadov SZO má vo väčšine európskych krajín prístup k liečbe HAART vyše 75 % osôb, ktoré ju potrebujú. Odhaduje sa však biedne pokrytie vo viacerých pobaltských krajinách a to sa pravdepodobne prejavuje vo zvýšenom počte nových prípadov AIDS medzi injekčnými užívateľmi drog, prinajmenšom v niektorých krajinách tejto oblasti. V niektorých pobaltských krajinách odrazu dramaticky vzrástli aj podiely nových prípadov nákazy HIV, ale najnovšie rovnako dramaticky tieto podiely klesli, pravdepodobne v dôsledku nasýtenia v najrizikovejších populáciách; okrem toho má možno v niektorých oblastiach účinok rozšírenie poskytovaných služieb.
Na splošno pojav aidsa zaradi vbrizgavanja drog že nekaj časa upada. Heteroseksualni spolni odnos je sedaj kot največji dejavnik tveganja za razvoj aidsa v Evropi prehitel uživanjem drog z vbrizgavanjem. To lahko pripišemo vedno večji razpoložljivosti izredno učinkovite protiretrovirusne terapije (highly active antiretroviral therapy, HAART) od leta 1996 naprej, povečanju zdravstvenih storitev in storitev za zmanjšanje škode ter zmanjšanju števila injicirajočih uživalcev drog v najbolj okuženih državah. Ocene Svetovne zdravstvene organizacije kažejo, da ima v večini evropskih držav več kot 75 % vseh ljudi, ki potrebujejo terapijo HAART, dostop do nje. Vendar se ocenjuje, da je pokritost slaba v številnih baltskih državah, to pa se lahko odraža v povečanju novih primerov aidsa med injicirajočimi uživalci drog v vsaj nekaterih državah na tem območju. Nekoč so stopnje novih okužb z virusom HIV tudi močno naraščale v nekaterih baltskih državah, vendar pa so nedavne stopnje prav tako močno padle, verjetno zaradi zasičenosti najbolj ogroženih prebivalcev; poleg tega naj bi povečanje zagotavljanja storitev vplivalo na nekatera območja.
Aids-incidensen till följd av injektionsmissbruk har totalt sett varit på nedgång en längre tid. Heterosexuella kontakter har nu gått förbi injektionsmissbruk som den största riskfaktorn för utveckling av aids i Europa. Detta kan bero på att tillgången till högaktiv antiretroviral terapi (ART) har ökat sedan 1996, att behandlingsinsatserna och insatserna för att minska skadeverkningarna har ökat och att antalet injektionsmissbrukare har minskat i de mest drabbade länderna. Beräkningar från Världshälsoorganisationen (WHO) tyder på att i de flesta europeiska länder har mer än 75 % av dem som behöver ART också tillgång till det. I flera av de baltiska staterna uppskattas täckningen dock vara undermålig, vilket kan vara orsaken till att antalet nya aidsfall bland injektionsmissbrukare har ökat i åtminstone några av dessa länder. Tidigare ökade också antalet nya hiv-fall dramatiskt i vissa av baltstaterna, men på senare tid har det skett en lika dramatisk nedgång, förmodligen på grund av en mättnad bland de största riskgrupperna. Det ökade vårdutbudet har förmodligen också spelat en roll i vissa områden.
  Hepatitis B and C  
Prevalence data from young IDUs (aged under 25) are available from only a few countries and, in some cases, sample sizes are small. Where available, the highest prevalence among young IDUs in 2002–03 (over 40 %) is found in samples from Greece, Austria and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from Hungary, Slovenia, Finland and the United Kingdom (132). Data on HCV prevalence among new injectors (injecting for less than two years) are even more limited but what information is available for 2002–03 shows that the highest prevalence (over 40 %) is in samples from Belgium and Poland and the lowest prevalence (under 20 %) in samples from the Czech Republic, Greece and Slovenia (133). Hepatitis C notification data for the period 1992–2003 suggest that, in those countries providing data, IDUs account for the large majority of notified cases of hepatitis C (notifications are mostly limited to diagnosed cases of acute infection) (Figure 17).
Des données sur la prévalence chez les jeunes UDVI (moins de 25 ans) ne sont disponibles que dans quelques rares pays et, dans certains cas, la taille des échantillons est réduite. Lorsque des données sont disponibles pour la période 2002-2003, les taux de prévalence les plus élevés chez les jeunes UDVI (plus de 40 %) sont observés dans des échantillons grecs, autrichiens et polonais et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) apparaît dans des échantillons de Hongrie, de Slovénie, de Finlande et du Royaume‑uni (132). Les données sur la prévalence du VHC chez les nouveaux usagers par voie intraveineuse (qui s'injectent de la drogue depuis moins de deux ans) sont encore plus rares, mais les informations disponibles pour la période 2002-2003 montrent que la prévalence la plus élevée (plus de 40 %) est observée dans des échantillons de Belgique et de Pologne, et la prévalence la plus basse (moins de 20 %) dans des échantillons de République tchèque, de Grèce et de Slovénie (133). Les données de signalement de l'hépatite C couvrant la période 1992-2003 donnent à penser que, dans les pays qui fournissent des données, les UDVI représentent la grande majorité des cas signalés d'hépatite C (les signalements se limitent essentiellement aux cas diagnostiqués d'infection aiguë) (graphique 17).
Prävalenzdaten für junge IDU (unter 25 Jahren) sind nur aus einigen wenigen Ländern verfügbar und beruhen zum Teil auf kleinen Stichproben. Den verfügbaren Daten zufolge wurden bei jungen injizierenden Drogenkonsumenten in den Jahren 2002/2003 in Stichproben aus Griechenland, Österreich und Polen die höchsten Prävalenzraten (über 40 %) und in Stichproben aus Ungarn, Slowenien, Finnland und dem Vereinigten Königreich die niedrigsten Prävalenzraten (unter 20 %) ermittelt (132). Über die HCV-Prävalenz unter neuen injizierenden Drogenkonsumenten (die seit weniger als zwei Jahren injizieren) liegen noch weniger Daten vor, jedoch geht aus den für die Jahre 2002/2003 verfügbaren Informationen hervor, dass in Stichproben aus Belgien und Polen die höchsten (über 40 %) und in Stichproben aus der Tschechischen Republik, Griechenland und Slowenien die niedrigsten (unter 20 %) Prävalenzraten festgestellt wurden (133). Den Meldedaten bezüglich Hepatitis C für den Zeitraum 1992 bis 2003 zufolge machen in den Ländern, die Daten bereitgestellt haben, IDU die große Mehrheit der gemeldeten Fälle von Hepatitis C aus (die Meldungen sind zumeist auf diagnostizierte Fälle akuter Infektionen beschränkt) (Abbildung 17).
Sólo algunos países han facilitado datos de prevalencia de consumidores por vía parenteral jóvenes (menores de 25 años) y, en algunos casos, el tamaño de las muestras es pequeño. Cuando se dispone de información, la máxima prevalencia entre jóvenes consumidores por vía parenteral en 2002–03 (más del 40 %) se observa en muestras de Grecia, Austria y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en muestras de Hungría, Eslovenia, Finlandia y Reino Unido (132). La información sobre la prevalencia del VHC entre los nuevos consumidores por vía parenteral (que se inyectan droga desde hace menos de dos años) es todavía más limitada, pero de la información disponible de 2002–03 se desprende que la máxima prevalencia (más del 40 %) se observa en las muestras de Bélgica y Polonia, y la mínima (menos del 20 %) en las muestras de la República Checa, Grecia y Eslovenia (133). Los datos de notificación de la hepatitis C para el período 1992-2003 indican que, en los países que facilitan datos, los consumidores de drogas por vía parenteral representan la gran mayoría de los casos de hepatitis C notificados (las notificaciones se limitan básicamente a casos diagnosticados de infección aguda) (gráfico 17).
I dati sulla prevalenza tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale (di età inferiore ai 25 anni) sono pervenuti solo da pochi Stati e, in alcuni casi, si è trattato di un numero di campioni esiguo. Se disponibile, la prevalenza più alta tra i giovani consumatori di stupefacenti per via parenterale nel 2002-2003 (oltre il 40%) è stata osservata nei campioni di Grecia, Austria e Polonia e la prevalenza più bassa (sotto il 20%) nei campioni di Ungheria, Slovenia, Finlandia e Regno Unito (132). I dati sulla prevalenza dell’HCV nei nuovi consumatori di droga per via parenterale (che si iniettano la sostanza da meno di due anni) sono ancora più scarsi, ma le informazione disponibili per il periodo 2002-2003 mostrano che la prevalenza maggiore (oltre il 40%) riguarda i campioni provenienti da Belgio e Polonia e quella minore (meno del 20%) i campioni provenienti da Repubblica ceca, Grecia e Slovenia (133). I dati sulle notifiche dell’epatite C per il periodo 1992-2003 suggeriscono che, nei paesi che hanno fornito informazioni, i consumatori di stupefacenti per via parenterale contribuiscono alla stragrande maggioranza dei casi notificati di epatite C (le notifiche limitandosi perlopiù ai casi diagnosticati di infezione acuta) (Grafico 17).
Só existem dados disponíveis sobre a prevalência entre os jovens CDI (com menos de 25 anos) em relação a alguns países e, em alguns casos, as amostras são de pequena dimensão. Nos casos em que existem dados disponíveis, a prevalência mais elevada entre os jovens CDI em 2002–2003 (mais de 40%) encontra-se em amostras da Grécia, Áustria e Polónia e a prevalência mais baixa (menos de 20%) em amostras da Hungria, Eslovénia, Finlândia e Reino Unido (132). Os dados sobre a prevalência do VHC entre os novos consumidores por via endovenosa (que se injectam há menos de dois anos) ainda são mais limitados, mas as informações disponíveis para 2002‑2003 mostram que a prevalência mais elevada (mais de 40%) ocorre em amostras da Bélgica e da Polónia e a mais baixa (menos de 20%) em amostras da República Checa, Grécia e Eslovénia (133). Os dados relativos à notificação dos casos de hepatite C para o período de 1992–2003 sugerem que, nos países que forneceram dados, os CDI correspondem à grande maioria dos casos notificados de hepatite C (as notificações limitam-se, na sua maioria, aos casos diagnosticados de infecção aguda) (Figura 17).
Στοιχεία για τον επιπολασμό από νεαρούς ΧΕΝ (ηλικίας κάτω των 25 ετών) είναι διαθέσιμα μόνον από μερικές χώρες και, σε ορισμένες περιπτώσεις, το μέγεθος των δειγμάτων είναι μικρό. Εκεί όπου υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία, τα υψηλότερα ποσοστά επιπολασμού στους νεαρούς ΧΕΝ το 2002–03 (άνω του 40 %) καταγράφονται σε δείγματα από την Ελλάδα, την Αυστρία και την Πολωνία, ενώ τα χαμηλότερα ποσοστά επιπολασμού (κάτω του 20 %) σε δείγματα από την Ουγγαρία, τη Σλοβενία, τη Φινλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο (132). Τα στοιχεία για τον επιπολασμό του HCV στους νέους ΧΕΝ (ενέσιμη χρήση εδώ και λιγότερο από δύο χρόνια) είναι ακόμη πιο περιορισμένα, αλλά οι πληροφορίες που είναι διαθέσιμες για το 2002–03 δείχνουν ότι το υψηλότερο ποσοστό επιπολασμού (άνω του 40 %) αφορά δείγματα από το Βέλγιο και την Πολωνία, ενώ το χαμηλότερο ποσοστό επιπολασμού (κάτω του 20 %) αφορά δείγματα από την Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα και τη Σλοβενία (133). Τα στοιχεία για την αναφορά ηπατίτιδας C για το διάστημα 1992–2003 υποδηλώνουν ότι, στις χώρες που παρείχαν στοιχεία, οι ΧΕΝ αντιπροσωπεύουν την πλειονότητα των κρουσμάτων ηπατίτιδας C που αναφέρθηκαν (οι αναφορές περιορίζονται κυρίως σε διαγνωσθείσες περιπτώσεις οξείας μόλυνσης) (διάγραμμα 17).
Slechts een paar landen hebben de beschikking over prevalentiegegevens onder jonge ID’s (jonger dan 25 jaar) en in sommige gevallen zijn deze steekproeven maar klein. Van de landen met beschikbare informatie wordt de hoogste prevalentie onder jonge ID’s in 2002-2003 (meer dan 40%) aangetroffen in steekproeven in Griekenland, Oostenrijk en Polen; de laagste prevalentiepercentages (minder dan 20%) zijn afkomstig van steekproeven in Hongarije, Slovenië, Finland en het Verenigd Koninkrijk (132). Over de HCV-prevalentie onder nieuwe drugsspuiters (die minder dan twee jaar injecteren) zijn nog minder gegevens beschikbaar. Uit de beperkte informatie die voor 2002-2003 voorhanden is, blijkt dat de hoogste prevalentie (meer dan 40%) in steekproeven in België en Polen voorkomt en de laagste prevalentie (minder dan 20%) in steekproeven in Tsjechië, Griekenland en Slovenië (133). Uit de registratiegegevens van hepatitis C voor de periode tussen 1992 en 2003 blijkt dat in de landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, de ID’s het merendeel van het aantal gerapporteerde HCV-gevallen voor hun rekening nemen (registraties hebben overigens meestal alleen betrekking op gediagnosticeerde acute infectiegevallen) (figuur 17).
Údaje týkající se prevalence u mladých uživatelů drog (mladších než 25 let) jsou k dispozici jen z několika zemí a v některých případech se jedná o malé vzorky. Tam, kde jsou k dispozici, byla nejvyšší prevalence mezi mladými injekčními uživateli drog v letech 2002–2003 (přes 40 %) zjištěna u vzorků z Řecka, Rakouska a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z Maďarska, Slovinska, Finska a Spojeného království (132). Údaje o prevalenci viru hepatitidy typu C mezi novými osobami užívajícími drogy nitrožilně (po dobu kratší než dva roky) jsou dokonce ještě skrovnější, ale informace, které jsou k dispozici pro období let 2002 a 2003, ukazují, že nejvyšší prevalence (přes 40 %) je ve vzorcích z Belgie a Polska a nejnižší prevalence (pod 20 %) ve vzorcích z České republiky, Řecka a Slovinska (133). Z údajů o hlášení hepatitidy typu C za období 1992–2003 se zdá, že v zemích poskytujících údaje se injekční uživatelé drog podílejí na velké většině oznámených případů hepatitidy typu C (oznámení jsou většinou omezena na diagnostikované případy akutní infekce) (obr. 17).
Der foreligger kun oplysninger om udbredelsen blandt unge intravenøse stofbrugere (under 25 år) fra nogle få lande, og stikprøvestørrelserne er i nogle tilfælde små. I de tilfælde, hvor der foreligger data, findes den højeste udbredelse blandt unge intravenøse stofbrugere i 2002–2003 (over 40 %) i stikprøver fra Grækenland, Østrig og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Ungarn, Slovenien, Finland og Det Forenede Kongerige (132). Data om HCV-udbredelsen blandt nye intravenøse stofbrugere (personer, som har injiceret stoffer i under to år) er endnu mere begrænsede, men det fremgår af de oplysninger, der foreligger for 2002–2003, at den højeste udbredelse (over 40 %) findes i stikprøver fra Belgien og Polen og den laveste udbredelse (under 20 %) i stikprøver fra Tjekkiet, Grækenland og Slovenien (133). Det fremgår af anmeldelsesdata for hepatitis C for perioden 1992–2003, at i de lande, for hvilke der foreligger data, tegner intravenøse stofbrugere sig for langt hovedparten af de anmeldte tilfælde af hepatitis C (anmeldelserne er for det meste begrænset til diagnosticerede tilfælde af akut infektion) (figur 17).
Andmed levimuse kohta noorte (alla 25aastaste) süstivate narkomaanide hulgas on kättesaadavad üksnes mõnede riikide kohta ja mõnedel juhtudel on valimid väikesed. Olemasolevate andmete põhjal on levimus noorte süstivate narkomaanide hulgas aastatel 2002–2003 kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Kreeka, Austria ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Ungari, Sloveenia, Soome ja Ühendkuningriigi valimites (132). Andmeid C-hepatiidi viiruse levimuse kohta uute süstijate (süstinud vähem kui kaks aastat) hulgas on veelgi vähem, aga aastate 2002–2003 teabe põhjal on levimus kõige kõrgem (rohkem kui 40%) Belgia ja Poola valimites ning kõige madalam (vähem kui 20%) Tšehhi Vabariigi, Kreeka ja Sloveenia valimites (133). C-hepatiidist teatamise andmed ajavahemiku 1992–2003 kohta näitavad, et andmeid esitanud riikides on suure osa teatatud C-hepatiidi juhtude puhul nakatumise põhjuseks narkootikumide süstimine (tavaliselt teatatakse üksnes diagnoositud ägeda nakatumise juhtudest) (joonis 17).
Nuoria injektiokäyttäjiä (alle 25‑vuotiaat) koskevia levinneisyystietoja on saatavilla vain muutamasta maasta, ja joissakin tapauksissa otokset ovat pieniä. Saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys nuorten injektiokäyttäjien keskuudessa oli vuonna 2002–2003 korkein (yli 40 %) Kreikan, Itävallan ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Unkarin, Slovenian, Suomen ja Yhdistyneen kuningaskunnan otoksissa (132). Tiedot HCV:n levinneisyydestä uusien injektiokäyttäjien keskuudessa (injektiokäyttö kestänyt alle kaksi vuotta) ovat vielä rajallisempia, mutta vuodelta 2002–2003 saatavilla olevien tietojen perusteella levinneisyys on korkein (yli 40 %) Belgian ja Puolan otoksissa ja alhaisin (alle 20 %) Tšekin, Kreikan ja Slovenian otoksissa (133). C-hepatiitin ilmoitustiedot vuosilta 1992–2003 viittaavat siihen, että tietoja toimittaneissa maissa suurin osa ilmoitetuista C-hepatiittitapauksista on havaittu huumeiden injektiokäyttäjillä (ilmoitukset rajoittuvat pääasiallisesti diagnosoituihin akuutteihin infektioihin) (kaavio 17).
A fiatal (25 év alatti) injekciós kábítószer-használókra vonatkozó előfordulási adatok csak néhány országból állnak rendelkezésre, és némely esetben a minták is túl kicsik. A rendelkezésre álló adatok alapján 2002–03-ban a fiatal injekciós kábítószer-használók körében a legmagasabb előfordulási rátákat (40% fölött) a görögországi, ausztriai és lengyelországi mintákban találták, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Magyarország, Szlovénia, Finnország és az Egyesült Királyság mintáiban(132). A HCV új (két évnél rövidebb ideje injekciózó) injekciós kábítószer-használók közötti előfordulására vonatkozó adatok még ennél is korlátozottabbak, de annyi a 2002–03-ról elérhető információkból kiderül, hogy a legmagasabb előfordulási arányt (40% fölötti) a mintákban Belgiumban és Lengyelországban, a legalacsonyabb előfordulást (20% alatt) pedig Csehország, Görögország és Szlovénia mintáiban találták(133). Az 1992–2003 közötti időszakban a hepatitis C bejelentési adatai arra utalnak, hogy az adatszolgáltató országokban a bejelentett hepatitis C esetek túlnyomó többsége az injekciós kábítószer-használóknak tulajdonítható (a bejelentések többnyire az akut fertőzés diagnosztizált eseteire korlátozódnak) (Figure 17).
Det er bare noen få land som har lagt fram prevalensdata for unge sprøytebrukere (under 25 år), og i en del tilfeller er utvalgsstørrelsene små. Framlagte data viser at utbredelsen var høyest blant unge sprøytebrukere i 2002-03 (over 40 %) i utvalg fra Hellas, Østerrike og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Ungarn, Slovenia, Finland og Storbritannia (132). Data over HCV-prevalens blant nye sprøytebrukere (har injisert under to år) er enda mer begrenset, men framlagt informasjon for 2002-03 viser høyest prevalens (over 40 %) i utvalg fra Belgia og Polen, og lavest (under 20 %) i utvalg fra Den tsjekkiske republikk, Hellas og Slovenia (133). Meldingsdata for hepatitt C for perioden 1992-2003 tyder på at i alle land som oppgir data, står sprøytebrukere for et stort flertall av de meldte tilfellene av hepatitt C (meldingene er stort sett begrenset til diagnostiserte tilfeller av akutt infeksjon) (figur 17).
Dane o rozpowszechnieniu wśród młodych osób zażywających narkotyki dożylnie (w wieku poniżej 25 lat) dostępne są jedynie w kilku państwach, a w przypadku niektórych z nich próbki są zbyt małe. Według dostępnych danych w latach 2002-2003 najwyższe rozpowszechnienie wśród młodych osób wstrzykujących narkotyki (ponad 40%) odnotowano w próbkach pochodzących z Grecji, Austrii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Węgier, Słowenii, Finlandii i Wielkiej Brytanii (132). Dane dotyczące rozpowszechnienia HCV wśród nowych osób wstrzykujących narkotyki (przyjmujących narkotyki dożylnie krócej niż dwa lata) są jeszcze bardziej ograniczone, choć na podstawie informacji dostępnych za lata 2002-2003 widać, że najwyższe rozpowszechnienie (ponad 40%) występuje w próbkach z Belgii i Polski, a najniższe (poniżej 20%) w próbkach z Republiki Czeskiej, Grecji i Słowenii (133). Dane o zgłoszeniach wirusowego zapalenia wątroby typu C za lata 1992-2003 sugerują, że w państwach, które dostarczają dane, osoby zażywające narkotyki dożylnie stanowią ogromną większość zgłoszonych przypadków zapalenia wątroby typu C (zgłoszenia ograniczone są najczęściej do zdiagnozowanych przypadków ostrej infekcji (Wykres 17).
Datele privind prevalenţa la CDI tineri (sub 25 de ani) sunt disponibile doar în câteva ţări şi, în anumite cazuri, dimensiunile eşantioanelor sunt reduse. Dintre ţările în care astfel de date sunt disponibile, cea mai înaltă prevalenţă la CDI tineri în 2002–2003 (peste 40 %) s-a înregistrat în eşantioanele din Grecia, Austria şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Ungaria, Slovenia, Finlanda şi Regatul Unit (132). Datele prin prevalenţa HCV în rândul noilor consumatori de droguri injectabile (care se injectează de mai puţin de doi ani) sunt şi mai limitate, dar informaţiile care sunt disponibile pentru 2002–2003 arată că cea mai ridicată prevalenţă (peste 40 %) se înregistrează în eşantioanele din Belgia şi Polonia, iar cea mai scăzută prevalenţă (sub 20 %) în eşantioanele din Republica Cehă, Grecia şi Slovenia (133). Datele privind notificarea hepatitei C în perioada 1992–2003 arată că, în ţările care furnizează astfel de date, CDI reprezintă marea majoritate a cazurilor notificate de hepatită C (notificările se limitează în mare parte la cazurile diagnosticate de infecţie acută) (Figura 17).
Údaje o prevalencii u mladých IDU (mladších ako 25 rokov) sú k dispozícii len z niekoľkých krajín a v niektorých prípadoch sú veľkosti vzoriek malé. Z dostupných údajov bola medzi mladými IDU v rokoch 2002 – 03 zistená najvyššia prevalencia (nad 40 %) vo vzorkách z Grécka, Rakúska a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Maďarska, zo Slovinska, z Fínska a zo Spojeného kráľovstva (132). Údaje o prevalencii HCV medzi novými injekčnými užívateľmi (injekčné užívanie počas menej ako dvoch rokov) sú dokonca ešte striedmejšie, ale dostupné informácie za roky 2002 – 03 ukazujú, že najvyššia prevalencia (nad 40 %) je vo vzorkách z Belgicka a Poľska a najnižšia prevalencia (pod 20 %) vo vzorkách z Českej republiky, Grécka a Slovinska (133). Údaje o hepatitíde C oznamované za obdobie 1992 – 2003 nasvedčujú, že v krajinách, ktoré údaje poskytli, pripadá veľká väčšina oznámených prípadov hepatitídy C na IDU (oznámenia sa väčšinou obmedzili na diagnostikované prípady akútnej infekcie) (obrázok 17).
Podatki o razširjenosti med mladimi injicirajočimi uživalci drog (mlajšimi od 25 let) so na voljo samo iz nekaterih držav in v nekaterih primerih so vzorci majhni. Kadar so podatki le na voljo, lahko najvišjo razširjenost med mladimi injicirajočimi uživalci drog v letih 2002–03 (nad 40 %) najdemo v vzorcih iz Grčije, Avstrije in Poljske, najnižjo razširjenost (pod 20 %) pa v vzorcih iz Madžarske, Slovenije, Finske in Združenega kraljestva (132). Podatki o razširjenosti HCV med novimi uživalci, ki si drogo vbrizgavajo (vbrizgavanje manj kot dve leti), so še bolj omejeni, vendar razpoložljive informacije za leto 2002–03 kažejo, da je najvišja razširjenost v vzorcih iz Belgije in Poljske ter najnižja (pod 20 %) v vzorcih iz Češke, Grčije in Slovenije (133). Podatki o prijavi hepatitisa C za obdobje med letoma 1992 in 2003 kažejo, da v državah, ki so zagotovile podatke, injicirajoči uživalci drog predstavljajo veliko večino prijavljenih primerov hepatitisa C (prijave so večinoma omejene na ugotovljene primere akutne okužbe) (prikaz 17).
Prevalensuppgifter från unga injektionsmissbrukare (under 25 år) finns endast tillgängliga från ett fåtal länder, och i vissa fall är urvalsstorlekarna små. Bland de länder där uppgifter finns tillgängliga för år 2002–2003 var prevalensen högst bland unga injektionsmissbrukare (över 40 %) i urval från Grekland, Österrike och Polen och lägst (under 20 %) i urval från Ungern, Slovenien, Finland och Storbritannien(132). När det gäller HCV-prevalens bland nya injektionsmissbrukare (som injicerat under kortare tid än 2 år) finns det ännu färre uppgifter men den information som är tillgänglig för 2002–2003 visar att den högsta prevalensen (över 40 %) finns i urval från Belgien och Polen och den lägsta prevalensen (under 20 %) finns i urval från Tjeckien, Grekland och Slovenien(133). Antalet anmälda hepatit C-fall för perioden 1992–2003 tyder på att injektionsmissbrukarna utgör den stora majoriteten av anmälda hepatit C-fall i de länder som redovisat uppgifter (de anmälda fallen gäller främst diagnostiserade fall av akut infektion) (figur 17).
Izplatības dati par jaunajiem injicējamo narkotiku lietotājiem (jaunāki par 25 gadiem) ir pieejami tikai no dažām valstīm, un atsevišķos gadījumos, paraugu daudzums ir ļoti neliels. Gadījumos, kad dati ir pieejami, augstākā izplatība starp jauniem injicētājiem 2002.–2003. gadā (augstāka par 40 %) ir paraugos no Grieķijas, Austrijas un Polijas, un zemākā izplatība (zemāka par 20 %) ir paraugos no Ungārijas, Slovēnijas, Somijas un Apvienotās Karalistes (132). Dati par HCV izplatību starp jaunajiem narkotiku injicētājiem (kuri injicē narkotikas mazāk par diviem gadiem) ir pat vēl ierobežotāki, taču par 2002.–2—3. gadu pieejamā informācija liecina, ka augstākā izplatība (augstāka par 40%) ir paraugos no Beļģijas un Polijas, un zemākā izplatība (zemāka par 20 %) ir paraugos no Čehijas Republikas, Grieķijas un Slovēnijas (133). Dati par C hepatītu par laika periodu no 1992. līdz 2003. gadam liecina, ka šajās valstīs, kuras ir sniegušas datus, lielākā daļa no atklātajiem C hepatīta gadījumiem attiecas uz injicējamo narkotiku lietotājiem (atklātie gadījumi parasti aprobežojas ar diagnosticētajiem akūtas inficēšanās gadījumiem) (17. attēls).
  Medically assisted trea...  
Despite the lack of estimates of the prevalence of problem drug use in other new Member States and candidate countries, the level of substitution treatment is far behind that in the EU-15 Member States.
La disponibilité des traitements de substitution diffère sensiblement entre les pays de l'UE-15 et les nouveaux États membres et les pays candidats. Bien qu'ils représentent plus de 20 % de la population totale, les nouveaux États membres et les pays candidats n'interviennent qu'à hauteur de 1,3 % dans le nombre de patients suivant un traitement de substitution (à l'exception de la Turquie, pour laquelle aucune donnée n'est disponible en ce qui concerne les traitements de substitution). Parmi les nouveaux États membres, deux seulement, à savoir la République tchèque et la Slovénie, ont fourni des estimations sur la prévalence de l'usage problématique de drogue et, dans ces deux pays, les traitements de substitution ne sont disponibles que pour une partie des usagers de drogue à problème (16 % et 26 %, respectivement) inférieure à la moyenne de l'UE-15 (35 %). En dépit de l'absence d'estimations de la prévalence de l'usage problématique de drogue dans d'autres nouveaux États membres et dans les pays candidats, le nombre de traitements de substitution est largement inférieur à celui des États membres de l'UE-15. Étant donné le risque élevé de propagation de maladies infectieuses dans certains pays et le rôle préventif que les traitements médicalement assistés peuvent jouer pour réduire ce risque (voir, par exemple, ONUDC, 2002), la situation est préoccupante.
Hinsichtlich der Verfügbarkeit der Substitutionsbehandlungen gibt es gravierende Unterschiede zwischen den EU-15-Mitgliedstaaten, den neuen Mitgliedstaaten und den Beitritts- bzw. Kandidatenländern. Obwohl sie über 20 % der Gesamtbevölkerung ausmachen, beträgt der Anteil der neuen Mitgliedstaaten sowie der Beitritts- bzw. Kandidatenländer an der Gesamtzahl der Patienten in Substitutionsbehandlung lediglich 1,3 % (ausschließlich der Türkei, für die keine Daten über Substitutionsbehandlungen vorliegen). Nur zwei der neuen Mitgliedstaaten, die Tschechische Republik und Slowenien, stellen Schätzungen über die Prävalenz des problematischen Drogenkonsums bereit, und in beiden Ländern steht für einen verglichen mit dem entsprechenden EU-Wert (35 %) unterdurchschnittlichen Anteil der problematischen Drogenkonsumenten (16 % bzw. 26 %) eine Substitutionstherapie zur Verfügung. Trotz der mangelnden Schätzungen zur Prävalenz des problematischen Drogenkonsums in anderen neuen Mitgliedstaaten sowie in den Beitritts- bzw. Kandidatenländern kann festgestellt werden, dass hier das Angebot von Substitutionsbehandlungen weit unter dem in den EU-15-Mitgliedstaaten liegt. Angesichts des hohen Risikos der Verbreitung von Infektionskrankheiten in einigen Ländern und der präventiven Rolle, die eine medikamentengestützte Behandlung bei deren Begrenzung spielen kann (siehe beispielsweise UNODC, 2002), gibt diese Situation Anlass zur Besorgnis.
El nivel de disponibilidad de los tratamientos de sustitución presenta notables diferencias entre los Quince y los nuevos Estados miembros y países candidatos. Aunque constituyen más del 20 % de la población total, los nuevos Estados miembros y los países candidatos sólo representan el 1,3 % de los pacientes sometidos a tratamiento de sustitución (sin contar Turquía, que no dispone de datos referentes a este tipo de tratamientos). Sólo dos de los nuevos Estados miembros —la República Checa y Eslovenia— disponen de estimaciones de prevalencia del consumo problemático de drogas, y en ambos países el tratamiento de sustitución sólo está a disposición de un pequeño porcentaje de drogodependientes (16 % y 26 % respectivamente), inferior a la media de los Quince (35 %). A pesar de la falta de estimaciones de prevalencia de las drogodependencias en otros nuevos Estados miembros y países candidatos, el nivel de tratamiento de sustitución es muy inferior al de los Quince. Si se tiene en cuenta el elevado riesgo de propagación de enfermedades infecciosas en algunos países y el papel preventivo que el TAM puede desempeñar para limitarlo (véase, por ejemplo, ONUDD, 2002), la situación resulta preocupante.
Sussiste una differenza enorme, in termini di disponibilità della terapia sostitutiva, tra gli Stati dell’UE a 15, da un lato, e i nuovi Stati membri e i paesi candidati all’adesione, dall’altro. Quest’ultimo gruppo di paesi, pur rappresentando più del 20% della popolazione totale, riporta soltanto l’1,3% dei pazienti in terapia sostitutiva (il dato non comprende la Turchia, per la quale non vi sono informazioni disponibili sull’argomento). Dei nuovi Stati membri, soltanto due (Repubblica ceca e Slovenia) danno stime sulla prevalenza del consumo di droga problematico e in questi due paesi la terapia sostitutiva è disponibile per una percentuale più esigua di consumatori di droga problematici (16% e 26% rispettivamente) rispetto alla media registrata nell’UE a 15 (35%). Nonostante la carenza di stime sulla prevalenza del consumo problematico di droga in altri nuovi Stati membri e nei paesi candidati all’adesione, il livello riferito per la terapia sostituita è ben al di sotto rispetto all’UE a 15. Se si considera l’elevato rischio di diffusione delle malattie infettive in alcuni paesi e il potenziale ruolo preventivo del trattamento medicalmente assistito (cfr., per esempio, UNODC, 2002), la situazione deve destare una certa preoccupazione.
Existem acentuadas diferenças quanto ao nível da oferta de tratamento de substituição entre os Estados-Membros da UE-15 e os novos Estados-Membros e países candidatos. Não obstante representarem mais de 20% da população total, os novos Estados-Membros e países candidatos correspondem apenas a 1,3% dos utentes em tratamento de substituição (não incluindo a Turquia, onde não existem quaisquer dados disponíveis sobre o tratamento de substituição). Dos novos Estados-Membros, apenas dois, a República Checa e a Eslovénia, fornecem estimativas do consumo problemático de droga e em ambos os países o tratamento de substituição está disponível para uma percentagem mais pequena dos consumidores problemáticos de droga (16% e 26%, respectivamente) do que a média da UE-15 (35%). Apesar da falta de estimativas da prevalência do consumo problemático de droga noutros novos Estados-Membros e países candidatos, o nível do tratamento de substituição está muito aquém do existente nos Estados-Membros da UE-15. Considerando o elevado risco de propagação de doenças infecto-contagiosas em alguns países e o papel preventivo que o tratamento medicamente assistido pode desempenhar na sua limitação (ver, por exemplo, UNODC, 2002), a situação é motivo de preocupações.
Το επίπεδο διαθεσιμότητας θεραπείας υποκατάστασης διαφέρει σημαντικά μεταξύ των χωρών της ΕΕ των 15 και των νέων κρατών μελών και των υποψήφιων χωρών. Παρά το γεγονός ότι αντιπροσωπεύουν περισσότερο από 20 % του συνολικού πληθυσμού, τα νέα κράτη μέλη και οι υποψήφιες χώρες αντιπροσωπεύουν μόνον 1,3 % των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης (μη συμπεριλαμβανομένης της Τουρκίας, όπου δεν υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τη θεραπεία υποκατάστασης). Από τα νέα κράτη μέλη, μόνον δύο, η Τσεχική Δημοκρατία και η Σλοβενία, παρέχουν εκτιμήσεις σχετικά με την επικράτηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών, και στις δύο αυτές χώρες θεραπεία υποκατάστασης είναι διαθέσιμη για ποσοστό προβληματικών χρηστών ουσιών (16 % και 26 % αντίστοιχα) κατώτερο από τον μέσο όρο της ΕΕ των 15 (35 %). Παρά την έλλειψη εκτιμήσεων για την επικράτηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών σε άλλα νέα κράτη μέλη και υποψήφιες χώρες, το επίπεδο της θεραπείας υποκατάστασης υστερεί σημαντικά σε σχέση με εκείνο στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15. Λαμβάνοντας υπόψη τον υψηλό κίνδυνο διάδοσης λοιμωδών νοσημάτων σε ορισμένες χώρες και τον ρόλο πρόληψης που μπορεί να διαδραματίσει η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη για τον περιορισμό της διάδοσης αυτής (βλέπε, για παράδειγμα, UNODC, 2002), η κατάσταση εμπνέει ανησυχία.
Er is een groot verschil in het behandelaanbod tussen de vijftien oude lidstaten van de EU en de nieuwe lidstaten en kandidaat-lidstaten. Hoewel 20% van de populatie opiatengebruikers zich in de nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten bevindt, dragen deze landen slechts 1,3% bij aan het totale aantal cliënten in substitutiebehandeling (waarbij Turkije niet is inbegrepen, omdat er voor dit land geen gegevens over substitutiebehandelingen beschikbaar zijn). Slechts twee nieuwe lidstaten, Tsjechië en Slovenië, hebben een schatting gegeven van de prevalentie van problematisch drugsgebruik. In vergelijking met het gemiddelde van de EU van de vijftien oude lidstaten (35%), is het aantal problematische drugsgebruikers dat in Tsjechië en Slovenië een substitutiebehandeling ondergaat, lager (respectievelijk 16 en 26%). Ondanks het gebrek aan schattingen van de prevalentie van problematisch drugsgebruik in de andere nieuwe lidstaten en kandidaat-lidstaten, ligt het niveau van de substitutiebehandelingen in die landen beduidend lager dan in EU-15. Gezien het grote risico op de verspreiding van infectiezieken in sommige landen en de preventieve rol die behandelingen met behulp van medicatie hierbij kunnen spelen (zie bijvoorbeeld UNODC, 2002), verdient deze situatie beslist meer aandacht.
Úroveň dostupnosti substituční léčby se značně liší mezi zeměmi evropské patnáctky a novými členskými státy či kandidátskými zeměmi. Ačkoli se na celkové populaci podílejí více než 20 %, podíl nových členských států a kandidátských zemí je jen asi 1,3 % klientů v substitučním léčení (nepočítaje Turecko, kde nejsou k dispozici žádné údaje týkající se substituční léčby). Z nových členských států jen dva, a to Česká republika a Slovinsko, poskytují odhady prevalence problémového užívání drog a v obou těchto zemích je substituční léčba dostupná pro menší část problémových uživatelů drog (v České republice pro 16 % a ve Slovinsku pro 26 %), než je průměr pro evropskou patnáctku (35 %). Navzdory nedostatku odhadů prevalence problémového užívání drog je úroveň substituční léčby v dalších nových členských státech a kandidátských zemích daleko za úrovní v členských státech evropské patnáctky. Při zvážení vysokého rizika šíření infekčních onemocnění v některých zemích a preventivní úlohy, kterou léčba s farmakologickou podporou může hrát při jeho omezování (viz např. UNODC, 2002), je situace důvodem k obavám.
Mulighederne for at få substitutionsbehandling varierer meget mellem EU-15-landene og de nye medlemsstater og kandidatlandene. Selv om de nye medlemsstater og kandidatlandene tegner sig for over 20 % af den samlede befolkning, tegner de sig kun for 1,3 % af klienterne i substitutionsbehandling (uden Tyrkiet, hvor der ikke foreligger data om substitutionsbehandling). Af de nye medlemsstater er det kun to lande, Tjekkiet og Slovenien, der har fremlagt skøn over udbredelsen af problematisk stofbrug, og i begge disse lande er der adgang til substitutionsbehandling for en mindre andel af de problematiske stofbrugere (henholdsvis 16 % og 26 %) end gennemsnittet i EU-15 (35 %). Trods de manglende skøn over udbredelsen af problematisk stofbrug i andre nye medlemsstater og kandidatlande er substitutionsbehandling langt mindre udbredt end i EU-15-medlemsstaterne. I betragtning af den høje risiko for spredning af smitsomme sygdomme i nogle lande og den præventive rolle, som medicinsk støttet behandling kan spille med hensyn til at begrænse dette (se f.eks. UNODC, 2002), giver situationen anledning til bekymring.
Asendusravi kättesaadavuse tase erineb EL-15 riikide, uute liikmesriikide ja kandidaatriikide vahel märkimisväärselt. Kuigi uute liikmesriikide ja kandidaatriikide arvele langeb üle 20% kogu rahvastikust, on nende osa asendusravi saavate klientide üldarvust vaid 1,3% (hõlmamata Türgit, kus asendusravi puudutavad andmed pole kättesaadavad). Uutest liikmesriikidest vaid kaks, Tšehhi Vabariik ja Sloveenia, pakuvad probleemse uimastitarbimise levimuse hinnanguid ning mõlemas riigis on asendusravi kättesaadav väiksemale osale probleemsetest narkomaanidest (vastavalt 16% ja 26%) kui EL-15 keskmiselt (35%). Hoolimata hinnangute puudumisest probleemse uimastitarbimise levimuse kohta teistes uutes liikmesriikides ja kandidaatriikides, jääb asendusravi tase EL-15 liikmesriikide omale kõvasti alla. Arvestades suurt nakkushaiguste leviku ohtu mõnedes riikides ja ravimitega ravi ennetavat rolli selle piiramisel (vt näiteks UNODC, 2002), on olukord murettekitav.
Korvaushoidon saatavuudessa on huomattavia eroja EU:n 15 vanhan jäsenvaltion sekä uusien jäsenvaltioiden ja ehdokasvaltioiden välillä. Uusien jäsenvaltioiden ja ehdokasvaltioiden osuus kokonaisväestöstä on yli 20 prosenttia, mutta niissä asuu vain 1,3 prosenttia korvaushoidossa olevista asiakkaista (lukuun ottamatta Turkkia, josta ei ole saatavilla mitään tietoa korvaushoidosta). Vain kaksi uutta jäsenvaltiota, Tšekki ja Slovenia, ovat esittäneet arvioita huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä, ja kummassakin näistä maista korvaushoitoa on tarjolla pienemmälle osalle huumeiden ongelmakäyttäjiä (Tšekissä 16 %:lle ja Sloveniassa 26 %:lle) kuin keskimäärin EU:n 15 vanhassa jäsenvaltiossa (35 %). Vaikka huumeiden ongelmakäytön levinneisyydestä ei olekaan saatavilla arvioita muista uusista jäsenvaltioista ja ehdokasvaltioista, korvaushoidon saatavuus on niissä paljon alhaisempi kuin 15 vanhassa jäsenvaltiossa. Tilanne on huolestuttava, kun otetaan huomioon, että tartuntatautien leviämisen riski on joissakin maissa korkea ja että leviämistä voidaan rajoittaa lääkehoidolla (ks. esim. UNODC, 2002).
A helyettesítő kezelések elérhetőségének mértéke jelentős eltéréseket mutat az EU-15, illetve az új tagállamok és tagjelölt országok között. Bár az új tagállamok az összlakosság több mint 20%-át jelentik, a helyettesítő kezelésben részesülő páciensek számának csak 1,3%-át teszik ki az új tagállamok és a tagjelölt országok lakosai (nem beleértve Törökországot, ahonnan a helyettesítő kezelésről nem állnak rendelkezésre adatok). Az új tagállamok közül csak kettő, Csehország és Szlovénia közölt becsléseket a problematikus kábítószer-használat előfordulásáról, és mindkét országra igaz, hogy a helyettesítő kezelés a problematikus kábítószer-használók kisebb része számára elérhető (16%, illetve 26%), mint az EU-15 átlagában (35%). Noha a problematikus kábítószer-használat előfordulásáról a többi új tagállamban és tagjelölt országban nincsenek becslések, a helyettesítő kezelés szintje egyértelműen elmarad az EU-15 tagállamokétól. Figyelembe véve a fertőző betegségek terjedésének magas kockázatát az országok némelyikében, valamint a gyógyszeresen támogatott kezelés megelőző szerepét ennek korlátok közé szorításában (ld. pl. UNODC, 2002), a helyzet aggodalomra ad okot.
Graden av tilgjengelighet av substitusjonsbehandling varierer meget mellom EU-15 og de nye medlemsstatene og søkerlandene. Selv om de nye medlemsstatene og søkerlandene utgjør over 20 % av EUs samlede befolkning, har de bare 1,3 % av alle EUs klienter i substitusjonsbehandling (Tyrkia er ikke medtatt, da data om substitusjonsbehandling ikke er tilgjengelig). Av de nye medlemsstatene er det bare to, Den tsjekkiske republikk og Slovenia, som har lagt fram estimater over utbredelsen av problematisk narkotikabruk, og i begge disse landene er substitusjonsbehandling tilgjengelig bare for en mindre del av problematiske narkotikabrukere (hhv. 16 % og 26 %) enn det som er gjennomsnittet for EU-15 (35 %). Til tross for manglende estimater over utbredelsen av problematisk narkotikabruk i de andre nye medlemsstatene og søkerlandene, er tilbudet om substitusjonsbehandling langt mindre utbygget enn i EU-15-landene. I betraktning av den store risikoen for smittespredning i enkelte land og den preventive rollen legemiddelassistert rehabilitering kan spille når det gjelder å begrense dette (se f.eks. UNODC, 2002), gir denne situasjonen grunn til bekymring.
Poziom dostępności leczenia zastępczego różni się znacznie między grupą 15 starych państw UE a grupą nowych Państw Członkowskich i państw kandydujących. Chociaż nowe Państwa Członkowskie oraz państwa kandydujące stanowią 20% całkowitej populacji, pacjenci podlegający leczeniu zastępczemu w tych państwach to jedynie 1,3% (z wyłączeniem Turcji, gdzie brak jest danych dotyczących leczenia zastępczego). Z grupy nowych Państw Członkowskich jedynie dwa kraje - Republika Czeska i Słowenia – prezentują szacunkowe dane na temat rozpowszechnienia problemowego zażywania narkotyków. W obydwu państwach leczenie zastępcze jest dostępne dla mniejszej grupy osób problemowo zażywających narkotyki (odpowiednio 16% i 26%) niż średnia dla UE 15 państw (35%). Pomimo braku danych szacunkowych o rozpowszechnieniu problemowego zażywania narkotyków w innych nowych Państwach Członkowskich i państwach kandydujących można stwierdzić, że poziom rozpowszechnienia w nich leczenia zastępczego jest o wiele niższy niż w 15 starych Państwach Członkowskich UE. Sytuacja taka jest powodem niepokoju z uwagi na wysokie ryzyko rozprzestrzeniania chorób zakaźnych w niektórych państwach oraz rolę zapobiegawczą, jaką może w tym zakresie spełniać leczenie farmakologiczne (patrz np. UNODC, 2002).
Măsura în care terapia de substituţie este disponibilă diferă semnificativ între statele membre ale Europei celor 15 şi noile state membre şi ţările candidate. Deşi reprezintă peste 20% din populaţia totală, noile state membre şi ţările candidate numără doar 1,3 % din clienţii terapiei de substituţie (fără a cuprinde Turcia, unde nu există date privind terapia de substituţie). Dintre noile state membre, numai două, Republica Cehă şi Slovenia, furnizează estimări privind prevalenţa consumului problematic de droguri, iar în ambele ţări terapia de substituţie este disponibilă pentru o proporţie mai redusă a consumatorilor problematici de droguri (16 % şi, respectiv, 26 % ) decât media pentru Europa celor 15 (35 %). Deşi lipsesc estimările privind prevalenţa consumului problematic de droguri în noile state membre şi în ţările candidate, măsura în care se asigură tratamentul de substituţie este net inferioară celei din statele membre ale Europei celor 15. Având în vedere riscul înalt de răspândire a bolilor infecţioase în anumite ţări şi rolul de prevenire pe care TSM îl poate juca pentru a limita acest fenomen [vezi, de exemplu, UNODC (Biroul Naţiunilor Unite pentru Droguri şi Criminalitate), 2002], această situaţie poate constitui un motiv de îngrijorare.
Úroveň dostupnosti substitučnej liečby sa medzi EÚ-15 a novými členskými štátmi a kandidátskymi krajinami značne líši. Hoci majú vyše 20 % celkového počtu obyvateľov, v nových členských štátoch a kandidátskych krajinách je len 1,3 % klientov v substitučnej liečbe (v tom nie je Turecko, odkiaľ nie sú údaje o substitučnej liečbe k dispozícii). Z nových členských štátov iba dva, Česká republika a Slovinsko, poskytli odhady prevalencie problémového užívania drog a v oboch týchto krajinách je substitučná liečba dostupná len pre menšiu časť problémových užívateľov drog (16 % v ČR a 26 % v Slovinsku), ako je priemer v európskej pätnástke (35 %). Napriek chýbajúcim odhadom prevalencie problémového užívania drog v ostatných nových členských štátoch a kandidátskych krajinách je úroveň substitučnej liečby hlboko pod úrovňou v členských štátoch EÚ-15. Situácia vzbudzuje znepokojenie, keď uvážime vysoké riziko šírenia infekčných chorôb v niektorých krajinách a preventívnu úlohu, ktorú môže zohrávať MAT pri jeho obmedzovaní (pozri napr. UNODC 2002).
Stopnja razpoložljivosti nadomestnega zdravljenja se močno razlikuje med državami EU-15, novimi državami članicami in državami kandidatkami. Čeprav znaša več kot 20 % skupnega števila prebivalcev, imajo nove države članice in države kandidatke samo 1,3 % oseb vključenih v nadomestno zdravljenje (brez Turčije, za katero podatki o nadomestnem zdravljenju niso na voljo). Od novih držav članic sta samo dve, Češka in Slovenija, zagotovili ocene o razširjenosti problematičnega uživanja drog in v obeh državah je nadomestno zdravljenje na voljo za manjši delež problematičnih uživalcev drog (16 % in 26 %) od povprečja za EU-15 (35 %). Kljub pomanjkanju ocen o razširjenosti problematičnega uživanja drog v drugih novih državah članicah in državah kandidatkah raven nadomestnega zdravljenja daleč zaostaja za ravnijo v državah članicah EU-15. Glede na veliko tveganje za širjenje nalezljivih bolezni v nekaterih državah članicah in preventivno vlogo, ki jo lahko ima z zdravili podprto zdravljenje pri omejevanju tega (glej na primer UNODC, 2002), je položaj zaskrbljujoč.
Tillgången på substitutionsbehandling skiljer sig markant mellan EU 15-medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna och kandidatländerna. Även om klienterna som får substitutionsbehandling i de nya medlemsstaterna och kandidatländerna utgör mer än 20 % av befolkningen som helhet utgör de endast 1,3 % av alla klienter i substitutionsbehandling (förutom Turkiet där uppgifter om substitutionsbehandling saknas). Av de nya medlemsstaterna är det endast två, Tjeckien och Slovenien, som lämnar skattningar över det problematiska narkotikamissbrukets omfattning och i båda dessa länder finns substitutionsbehandling tillgänglig för en mindre del av problemmissbrukarna (16 % respektive 26 %) än genomsnittet för EU 15-medlemsstaterna (35 %). Trots bristen på skattningar av det problematiska narkotikamissbrukets omfattning i andra nya medlemsstater och kandidatländer ligger man långt efter EU 15-medlemsstaterna när det gäller nivån för substitutionsbehandling. Med tanke på den höga risken för spridning av smittsamma sjukdomar i vissa länder och den förebyggande roll som behandling med läkemedel kan spela när det gäller att begränsa detta (se exempelvis UNODC, 2002), ger situationen upphov till oro.
  Deaths related to cocaine  
Several countries reported information about cocaine deaths in 2003 (Reitox national reports): Germany (25 cases involving cocaine alone and 93 involving cocaine in combination with other drugs; in 2002, the corresponding figures were 47 and 84), France (10 deaths due to cocaine alone and one associated with a medicine), Greece (two cases due to cocaine), Hungary (four deaths due to cocaine overdose), the Netherlands (17 deaths due to cocaine in 2003, with an increasing trend between 1994, two cases, and 2002, 37 cases), Austria (cocaine was found in 30 % of drug-related deaths, but alone in only three cases and in one case in association with gas), Portugal (cocaine was found in 37 % of drug-related deaths) and the United Kingdom (‘mentions’ of cocaine in death certificates increased from 85 in 2000, to 115 in 2001 and 171 in 2002, with an eightfold increase over the period 1993–2001). In its 2003 Reitox national report, Spain reported that, in 2001, cocaine was present in 54 % of all drug-related deaths; in 39 cases (8 % of all drug-related deaths) death occurred in the absence of opiates, of which 21 were caused by cocaine only and five were caused by cocaine and alcohol.
Plusieurs pays ont fourni des informations sur les décès liés à la cocaïne en 2003 (rapports nationaux Reitox), parmi lesquels l'Allemagne (25 cas dus uniquement à la cocaïne et 93 dus à un mélange de cocaïne et d'autres drogues; en 2002, les chiffres correspondants étaient de 47 et 84 décès), la France (10 décès dus uniquement à la cocaïne et un cas de cocaïne associée à un médicament), la Grèce (deux décès dus à la cocaïne), la Hongrie (quatre décès dus à une surdose de cocaïne), les Pays-Bas (17 décès liés à la cocaïne en 2003, avec une tendance à la hausse entre 1994 – 2 cas – et 2002 – 37 cas), l'Autriche (de la cocaïne a été décelée dans 30 % des décès liés à la drogue, mais trois décès étaient dus uniquement à la cocaïne et un décès à la cocaïne associée à un gaz), le Portugal (de la cocaïne a été décelée dans 37 % des décès liés à la drogue) et le Royaume-Uni (les «mentions» de cocaïne dans les certificats de décès sont passées de 85 en 2000 à 115 en 2001 et à 171 en 2002, soit une multiplication par huit entre 1993 et 2001). Dans son rapport national Reitox, l'Espagne indiquait qu'en 2001, de la cocaïne avait été décelée dans 54 % des décès liés à la drogue; dans 39 cas (8 % de tous les décès liés à la drogue), il n'y avait pas d'opiacés, 21 décès étant dus uniquement à la cocaïne et cinq au mélange cocaïne et alcool.
Im Jahr 2003 haben mehrere Länder Daten über kokainbedingte Todesfälle übermittelt (Nationale Reitox-Berichte): Deutschland (25 Fälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen waren, und 93 Fälle, in denen Kokain in Verbindung mit anderen Drogen im Spiel war; 2002 betrugen die entsprechenden Zahlen 47 bzw. 84); Frankreich (10 Todesfälle aufgrund von Kokain und ein Todesfall aufgrund von Kokain in Verbindung mit einem Arzneimittel), Griechenland (zwei Todesfälle durch Kokain), Ungarn (vier Todesfälle aufgrund einer Kokain-Überdosierung), die Niederlande (17 Todesfälle durch Kokain 2003, wobei zwischen 1994 mit zwei Fällen und 2002 mit 37 Fällen eine Zunahme zu verzeichnen war), Österreich (Kokain wurde in 30 % der drogenbedingten Todesfälle festgestellt, jedoch waren nur drei Fälle ausschließlich auf Kokain zurückzuführen; ein Todesfall durch Kokain in Verbindung mit Gas), Portugal (Kokain wurde in 37 % der drogenbedingten Todesfälle nachgewiesen) und das Vereinigte Königreich (Zunahme der „Erwähnungen“ von Kokain im Totenschein von 85 im Jahr 2000 auf 115 im Jahr 2001 und 171 im Jahr 2002; die Zahl der Erwähnungen verachtfachte sich im Zeitraum von 1993 bis 2001). Dem nationalen Reitox-Bericht 2003 Spaniens zufolge spielte im Jahr 2001 in 54 % aller drogenbedingten Todesfälle Kokain eine Rolle; von den 39 Todesfällen (8 % aller drogenbedingten Todesfälle), bei denen keine Opiate festgestellt wurden, waren 21 ausschließlich auf Kokain zurückzuführen und fünf wurden durch Kokain in Verbindung mit Alkohol verursacht.
Varios países han facilitado información sobre muertes por cocaína en 2003 (informes nacionales de la red Reitox): Alemania (25 casos por cocaína sola y 93 por cocaína combinada con otras drogas; en 2002, las cifras fueron 47 y 84, respectivamente), Francia (10 muertes por cocaína sola y una por cocaína asociada a un medicamento), Grecia (dos casos por cocaína), Hungría (cuatro muertes por sobredosis de cocaína), los Países Bajos (17 muertes por cocaína en 2003, con una tendencia al alza entre 1994 —dos casos— y 2002 —37 casos—), Austria (se halló cocaína en el 30 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas, aunque solamente en tres casos se halló cocaína sola y en un caso asociada a un gas), Portugal (se halló cocaína en el 37 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas) y el Reino Unido (la «mención» de la cocaína en los certificados de defunción pasó de 85 casos en 2000 a 115 en 2001 y 171 en 2002, multiplicándose por ocho entre 1993 y 2001). En su informe nacional Reitox, España ha declarado que, en 2001, la cocaína estuvo presente en el 54 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas; en 39 casos (el 8 % de todas las muertes relacionadas con drogas) la muerte se produjo en ausencia de opiáceos, y 21 de estos casos se debieron a cocaína únicamente y cinco a la mezcla de cocaína y alcohol.
Nel 2003 alcuni paesi hanno inoltrato informazioni sui decessi per cocaina (relazioni nazionali Reitox): la Germania (25 casi attribuibili alla sola cocaina e 93 dovuti a cocaina in associazione con altre droghe; nel 2002 i dati corrispondenti erano 47 e 84), la Francia (10 decessi per la sola cocaina e uno associato a un farmaco), la Grecia (due casi per cocaina), l’Ungheria (quattro decessi imputabili a un’overdose di cocaina), i Paesi Bassi (17 decessi per cocaina nel 2003, con una tendenza all’aumento tra il 1994, due casi, e il 2002, 37 casi), l’Austria (riscontro di cocaina nel 30% dei decessi per droga; la cocaina è stata individuata tuttavia come unica causa di decesso in soli tre casi e in un caso in associazione a gas), il Portogallo (riscontro di cocaina nel 37% dei decessi per droga) e il Regno Unito (le “menzioni” della cocaina nei certificati di morte sono aumentate da 85 nel 2000, a 115 nel 2001 e a 171 nel 2002, pari a un incremento di otto volte nel periodo 1993-2001). Nella relazione nazionale Reitox 2003, la Spagna riferisce che nel 2001 la cocaina era stata osservata nel 54% di tutti i decessi per droga. In 39 casi (l’8% di tutti i decessi per droga) il decesso si è verificato in assenza di oppiacei; 21 di questi casi erano imputabili alla sola cocaina, cinque al consumo di cocaina e alcol.
de cocaína), Países Baixos (17 mortes devidas à cocaína em 2003, com uma tendência crescente entre 1994, com dois casos, e 2002, com 37 casos), Áustria (foi detectada cocaína em 30% das mortes relacionadas com droga, mas apenas em três casos não estava associada a outras drogas e num caso houve associação com gás), Portugal (foi detectada cocaína em 37% das mortes relacionadas com a droga) e Reino Unido (as “menções” de cocaína em certificados de óbito aumentaram de 85 em 2000, para 115 em 2001 e 171 em 2002, tendo octuplicado no período de 1993 a 2001). No seu relatório nacional Reitox relativo a 2003, a Espanha comunicou que, em 2001, a cocaína estava presente em 54% das mortes relacionadas com a droga; em 39 casos (8% das mortes relacionadas com a droga) a morte verificou-se sem associação a opiáceos, sendo 21 deles causados apenas por cocaína e cinco por cocaína e álcool.
Αρκετές χώρες ανέφεραν στοιχεία σχετικά με θανάτους που οφείλονται σε κοκαΐνη το 2003 (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox): η Γερμανία (25 περιπτώσεις που αφορούσαν αποκλειστικά κοκαΐνη και 93 που αφορούσαν κοκαΐνη σε συνδυασμό με άλλα ναρκωτικά· το 2002, οι αντίστοιχοι αριθμοί ήταν 47 και 84), η Γαλλία (10 θάνατοι οφειλόμενοι αποκλειστικά στην κοκαΐνη και ένας σχετιζόμενος με ένα φάρμακο), η Ελλάδα (δύο περιπτώσεις οφειλόμενες σε κοκαΐνη), η Ουγγαρία (τέσσερις θάνατοι οφειλόμενοι σε υπερβολική δόση κοκαΐνης), οι Κάτω Χώρες (17 θάνατοι οφειλόμενοι σε κοκαΐνη το 2003, με αυξανόμενη τάση από το 1994, δύο περιπτώσεις, έως το 2002, 37 περιπτώσεις), η Αυστρία (ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 30 % των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά, τρεις θάνατοι οφειλόμενοι αποκλειστικά σε κοκαΐνη και μία περίπτωση σε συνδυασμό με φυσικό αέριο), η Πορτογαλία (ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 37 % των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά) και το Ηνωμένο Βασίλειο (οι «αναφορές» κοκαΐνης σε πιστοποιητικά θανάτου αυξήθηκαν από 85 το 2000 σε 115 το 2001 και 171 το 2002, και οκταπλασιάσθηκαν στην περίοδο 1993–2001). Στην εθνική έκθεση του δικτύου Reitox για το 2003, η Ισπανία ανάφερε ότι, το 2001, ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 54 % του συνόλου των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά· σε 39 περιπτώσεις (8 % του συνόλου των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά) ο θάνατος προκλήθηκε χωρίς την παρουσία οπιούχων, σε 21 εξ αυτών οφειλόταν αποκλειστικά στην κοκαΐνη και σε πέντε οφειλόταν στον συνδυασμό κοκαΐνης και αλκοόλ.
De volgende landen hebben informatie verstrekt over sterfgevallen in 2003 als gevolg van cocaïne (nationale Reitox-verslagen): Duitsland (25 gevallen waarbij uitsluitend cocaïne is betrokken en 93 gevallen van cocaïne in combinatie met andere drugs; de cijfers voor 2002 waren respectievelijk 47 en 84); Frankrijk (10 sterfgevallen als gevolg van uitsluitend cocaïne en 1 in combinatie met een geneesmiddel); Griekenland (2 gevallen als gevolg van cocaïne), Hongarije (4 sterfgevallen als gevolg van een cocaïneoverdosis), Nederland (17 sterfgevallen in 2003 als gevolg van cocaïne, met een stijgende tendens tussen 1994 - 2 sterfgevallen - en 2002 - 37 gevallen); Oostenrijk (in 30% van de drugsgerelateerde sterfgevallen werd cocaïne aangetroffen, maar in slechts 3 gevallen was er sprake van uitsluitend cocaïne en in 1 geval betrof het een combinatie van cocaïne en gas); Portugal (hier is in 37% van de drugsgerelateerde sterfgevallen cocaïne aangetroffen) en het Verenigd Koninkrijk (de “meldingen” van cocaïne op overlijdensakten is toegenomen van 85 in 2000, tot 115 in 2001 en 171 in 2002, zodat het aantal meldingen tussen 1993 en 2001 verachtvoudigd is). In het nationale Reitox-verslag 2003 meldt Spanje dat in 2001 in 54% van alle drugsgerelateerde sterfgevallen cocaïne aangetroffen is; in 39 gevallen (dat is 8% van alle drugsgerelateerde sterfgevallen) speelden opiaten geen rol, 21 van die 39 sterfgevallen waren uitsluitend aan cocaïne toe te schrijven en 5 aan cocaïne in combinatie met alcohol.
V roce 2003 několik zemí (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox) poskytlo informace o úmrtích souvisejících s kokainem: Německo (25 případů zahrnujících kokain samotný a 93 zahrnujících kokain v kombinaci s dalšími drogami; v roce 2002 byly odpovídající hodnoty 47 a 84), Francie (10 úmrtí v důsledku kokainu samotného a 1 spojené s léky), Řecko (2 případy v důsledku kokainu), Maďarsko (4 úmrtí v důsledku předávkování kokainem), Nizozemsko (17 úmrtí v důsledku kokainu v roce 2003, s rostoucím trendem od roku 1994 (2 případy) do roku 2002 (37 případů)), Rakousko (kokain byl zjištěn u 30 % úmrtí souvisejících s drogami, ale sám o sobě jen ve 3 případech a v 1 případě ve spojení s plynem), Portugalsko (kokain by zjištěn u 37 % úmrtí souvisejících s drogami) a Spojené království („zmínky“ o kokainu v úmrtních listech se zvýšily z 85 v roce 2000 na 115 v roce 2001 a 171 v roce 2002, přičemž v období 1993–2001 došlo k osminásobnému zvýšení). Španělsko ve své národní zprávě Reitox v roce 2003 uvedlo, že v roce 2001 byl kokain přítomen v 54 % všech úmrtí souvisejících s drogami; v 39 případech (8 % všech úmrtí souvisejících s drogami) nastala smrt při absenci opiátů, z nichž 21 bylo způsobeno jen kokainem a 5 kokainem a alkoholem.
En række lande indberettede oplysninger om kokainrelaterede dødsfald i 2003 (nationale Reitox-rapporter): Tyskland (25 tilfælde, der alene kunne tilskrives kokain, og 93 tilfælde, hvor kokain forekom sammen med andre stoffer; i 2002 var de tilsvarende tal 47 og 84), Frankrig (10 dødsfald forårsaget af kokain alene og ét i forbindelse med et lægemiddel), Grækenland (to tilfælde som følge af kokain), Ungarn (fire dødsfald forårsaget af en overdosis af kokain), Nederlandene (17 kokainrelaterede dødsfald i 2003, med en stigende tendens mellem 1994, to tilfælde, og 2002, 37 tilfælde), Østrig (kokain blev fundet i 30 % af de narkotikarelaterede dødsfald, men alene i kun tre tilfælde og i ét tilfælde i forbindelse med gas), Portugal (kokain blev fundet i 37 % af de narkotikarelaterede dødsfald) og Det Forenede Kongerige ('omtaler' af kokain i dødsattester steg fra 85 i 2000, til 115 i 2001 og 171 i 2002, med en ottedobling i perioden 1993–2001). I sin nationale Reitox-rapport for 2003 har Spanien angivet, at kokain i 2001 var involveret i 54 % af alle narkotikarelaterede dødsfald; i 39 tilfælde (8 % af alle narkotikarelaterede dødsfald) var der tale om dødsfald, uden at opiater var involveret, hvoraf 21 var forårsaget af kokain alene og fem af kokain og alkohol.
2003. aastal teatas mitu riiki kokaiinisurmadest (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riiklike teabekeskuste aruanded): Saksamaa (25 ainult kokaiiniga seotud juhtumit ja 93 juhtumit, kus kokaiin esines koos teiste uimastitega; 2002. aastal oli vastavad arvud 47 ja 84), Prantsusmaa (10 ainult kokaiinist tingitud surma ja üks koos ravimiga), Kreeka (kaks kokaiinist tingitud juhtumit), Ungari (neli surma kokaiini üledoosi tõttu), Madalmaad (17 surma kokaiini tõttu 2003. aastal, kasvava tendentsiga 1994. aasta kahest 2002. aasta 37 juhtumini), Austria (kokaiini leiti 30% uimastitega seotud surmade puhul, aga ainult kolmel juhul üksnes kokaiini ja ühel juhul kokaiini koos gaasiga), Portugal (kokaiini tuvastati 37% uimastitega seotud surmade puhul) ja Ühendkuningriik (kokaiini mainimine surmatunnistustel sagenes 85 juhtumilt 2000. aastal 115 juhtumile 2001. ja 171 juhtumile 2002. aastal, kaheksakordse kasvuga ajavahemikul 1993–2001). Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riigi teabekeskuse 2003. aasta aruandes teatas Hispaania, et 2001. aastal oli kokaiin esindatud 54%-l kõigist uimastitega seotud surmadest; 39 juhul (8% kõigist uimastitega seotud surmadest) ei olnud opiaadid surmaga seotud, neist 21 surmajuhtumit olid põhjustatud ainult kokaiinist ning viis kokaiini ja alkoholi koosmõjust.
Useat maat ilmoittivat vuonna 2003 tietoja kokaiinikuolemista (Reitoxin kansalliset raportit): Saksa (25 tapausta. joihin liittyi vain kokaiinia, ja 93 tapausta, joihin liittyi sekä kokaiinia että muita huumeita; vuonna 2002 nämä luvut olivat 47 ja 84), Ranska (10 yksinomaan kokaiinista aiheutunutta kuolemaa ja yksi, johon liittyi myös jokin lääke), Kreikka (kaksi kokaiinista aiheutunutta kuolemaa), Unkari (kolme kokaiinin yliannostuksesta johtunutta kuolemaa), Alankomaat (17 kokaiinista aiheutunutta kuolemaa vuonna 2003, lukumäärä on kasvanut kahdesta tapauksesta vuonna 1994 37 tapaukseen vuonna 2002), Itävalta (kokaiinia löydettiin 30 prosentissa huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista, mutta sitä esiintyi yksin vain kolmessa tapauksessa ja kaasun kanssa yhdessä tapauksessa), Portugali (kokaiinia löydettiin 37 prosentissa huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista) ja Yhdistynyt kuningaskunta (kokaiinin "maininnat" kuolintodistuksissa lisääntyivät 85:stä vuonna 2000 aina 115:een vuonna 2001 ja 171:een vuonna 2005, ja niiden määrä kahdeksankertaistui vuosina 1993–2001). Espanja ilmoitti vuoden 2003 Reitoxin kansallisessa raportissaan, että kokaiinia esiintyi 54 prosentissa kaikista huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista, 39 tapauksessa (8 prosentissa kaikista huumekuolemista) kuolemaan ei liittynyt opiaatteja, ja näistä 21 tapausta aiheutui yksinomaan kokaiinista ja viisi kokaiinista ja alkoholista.
Kokain okozta halálesetekről 2003-ban számos ország tett jelentést (Reitox országjelentések): Németország (25 esetben a kokain egymagában, 93 esetben más drogokkal kombináltan volt jelen; 2002-ben a megfelelő számadat 47, illetve 84), Franciaország (10 haláleset kizárólag a kokain miatt, egy esetben pedig egy gyógyszerrel együtt), Görögország (két kokain okozta eset), Magyarország (négy kokain-túladagolásos haláleset), Hollandia (17 haláleset a kokain miatt 2003-ban, az 1994-es két esettől a 2002-es 37 esetig növekvő tendenciával), Ausztria (a kábítószerrel összefüggő halálesetek 30%-ában találtak kokaint, de egymagában csak három esetben, illetve egy esetben gázzal együtt), Portugália (a kábítószerrel összefüggő halálesetek 37%-ában találtak kokaint) és az Egyesült Királyság (a kokain „említése” a halotti bizonyítványokon a 2000-es 85-ről 2001-re 115-re, 2002-re pedig 171-re emelkedett, az 1993–2001 közötti időszakban összesen nyolcszoros növekedés következtében). A 2003-as Reitox országjelentésben Spanyolország arról számolt be, hogy 2001-ben a kokain az összes kábítószerrel összefüggő haláleset 54%-ában volt jelen; 39 esetben (az összes kábítószerrel összefüggő haláleset 8%-a) a halál opiátok nélkül következett be, ezek közül 21-et kizárólag a kokain okozott, ötöt pedig a kokain és az alkohol együttesen.
Flere land la fram informasjon om kokaindødsfall i 2003 (nasjonale Reitox-rapporter): Tyskland (25 tilfeller med kokain alene og 93 med kokain i kombinasjon med andre rusmidler; tilsvarende tall for 2002 var 47 og 84), Frankrike (10 dødsfall som skyldtes kokain alene og ett i forbindelse med et legemiddel), Hellas (to tilfeller som skyldtes kokain), Ungarn (fire dødsfall på grunn av kokainoverdose), Nederland (17 dødsfall i 2003 på grunn av kokain, med en oppadgående trend fra to tilfeller i 1994 til 37 i 2002), Østerrike (kokain ble funnet i 30 % av alle narkotikarelaterte dødsfall, men alene i bare tre tilfeller og i forbindelse med gass i et tilfelle), Portugal (kokain funnet i 37 % av alle narkotikarelaterte dødsfall) og Storbritannia (antallet dødsattester hvor kokain nevnes, økte fra 85 i 2000 til 115 i 2001 og 171 i 2002, med en åttedobling i perioden 1993-2001). I sin nasjonale Reitox-rapport 2003 oppga Spania at kokain ble påvist i 54 % av alle narkotikarelaterte dødsfall i 2001. Av 39 dødsfall (8 % av alle narkotikarelaterte dødsfall) som inntraff uten spor av opiater, skyldtes 21 kokain alene og fem kokain og alkohol.
W 2003 roku kilka państw doniosło o przypadkach śmiertelnych spowodowanych przez kokainę (Sprawozdania krajowe Reitox). Były to Niemcy (25 przypadków związanych wyłącznie z kokainą i 93 przypadki dotyczące kokainy w powiązaniu z innymi narkotykami, w 2002 roku dane wynosiły odpowiednio 47 i 84), Francja (10 zgonów z powodu zażycia wyłącznie kokainy i jeden powiązany z lekiem), Grecja (dwa przypadki spowodowane kokainą), Węgry (cztery zgony z powodu przedawkowania kokainy), Holandia (17 przypadków śmiertelnych spowodowanych przez kokainę w roku 2003 z trendem rosnącym od roku 1994 – dwa przypadki do roku 2002 – 37 przypadków), Austria (kokainę wykryto w przypadku 30% zgonów powiązanych z narkotykami, choć kokaina występowała sama jedynie w trzech przypadkach, a w jednym w połączeniu z gazem), Portugalia (kokaina wykryta w przypadku 37% zgonów powiązanych z narkotykami) i Wielka Brytania (liczba „wzmianek” o kokainie w świadectwach zgonu wzrosła z 85 w 2000 roku do 115 w 2001 roku i 171 w 2002 roku, z ośmiokrotnym wzrostem w okresie 1993-2001). W swoim Sprawozdaniu krajowym Reitox za rok 2003 Hiszpania wykazała, że w roku 2001 kokaina była obecna w 54% przypadków zgonów powiązanych z narkotykami, w 39 przypadkach (8% wszystkich zgonów z powodu narkotyków) śmierć nastąpiła bez udziału opiatów, w tym 21 spowodowała wyłącznie kokaina, a pięć było wynikiem połączenia kokainy i alkoholu.
Mai multe ţări au raportat informaţii privind decesele legate de consumul cocaină în 2003 (Rapoartele naţionale Reitox): Germania (25 de cazuri în care a fost implicată numai cocaină şi 93 în care a fost implicată cocaina în combinaţie cu alte droguri; în 2002, cifrele au fost 47 şi respectiv 84), Franţa (10 provocate numai de cocaină şi unul în asociere cu un medicament), Grecia (două cazuri provocate de cocaină), Ungaria (patru cazuri provocate de supradoze de cocaină), Ţările de Jos (17 decese provocate de cocaină în 2003, cu o tendinţă de creştere între 1994, două cazuri, şi 2002, 37 de cazuri), Austria (cocaina a fost identificată în 30 % din decesele legate de consumul droguri, singură în numai trei cazuri şi într-un caz în asociere cu gaz), Portugalia (cocaina a fost identificată în 37 % dintre decesele legate de consumul de droguri) şi în Regatul Unit („menţionarea” cocainei în certificatele de deces a crescut de la 85 în 2000, la 115 în 2001 şi la 171 în 2002, pe parcursul perioadei 1993–2001 înregistrându-se o creştere de opt ori). În raportul său naţional Reitox 2003, Spania a raportat că, în 2001, cocaina a fost prezentă în 54 % din totalul deceselor legate de consumul de droguri; în 39 de cazuri (8 % din totalul deceselor legate de droguri) în deces nu au fost implicate opiacee, în 21 dintre acestea fiind implicată numai cocaina,, iar cinci au fost provocate de cocaină şi alcool.
V roku 2003 poskytli informácie o kokaínovej smrti viaceré krajiny (národné správy Reitox): Nemecko (25 prípadov súvisiacich len s kokaínom a 93 súvisiacich s kokaínom v kombinácii s inými drogami; v roku 2002, to bolo 47 a 84 prípadov), Francúzsko (10 úmrtí súvisiacich len s kokaínom a jeden súvisiaci s liekmi), Grécko (2 prípady súvisiace s kokaínom), Maďarsko (4 úmrtia po predávkovaní kokaínom), Holandsko (17 úmrtí zapríčinených kokaínom v roku 2003, so zvyšujúcim sa trendom od roku 1994 s dvoma prípadmi do roku 2002 s 37 prípadmi), Rakúsko (kokaín zistili v 30 % úmrtí súvisiacich s drogami, ale samotný kokaín iba v troch prípadoch a v jednom prípade v spojení s plynom), Portugalsko (kokaín bol zistený v 37 % úmrtí súvisiacich s drogami) a Spojené kráľovstvo (počet „zmienok“ o kokaíne v úmrtných listoch stúpol z 85 v roku 2000 na 115 v roku 2001 a na 171 v roku 2002, pritom v období 1993 až 2002 vzrástol osemnásobne). Španielsko uviedlo vo svojej národnej správe Reitox v roku 2003, že v roku 2001 bol kokaín prítomný pri 54 % všetkých úmrtí súvisiacich s drogami; v 39 prípadoch (8 % všetkých úmrtí súvisiacich s drogami) nastala smrť bez účasti opiátov, z nich 21 zapríčinil len kokaín a päť kokaín s alkoholom.
Leta 2003 je podatke o smrtnih primerih zaradi uživanja kokaina sporočilo več držav (nacionalna poročila Reitox: Nemčija (25 primerov, ki vključujejo izključno kokain, in 93 primerov, ki vključujejo kokain v kombinaciji z drugimi drogami; ustrezni številki za leto 2002 sta bili 47 oziroma 84), Francija (10 smrtnih primerov izključno zaradi kokaina in en primer, povezan z zdravilom), Grčija (dva primera zaradi kokaina), Madžarska (štirje smrtni primeri zaradi prevelikega odmerka kokaina), Nizozemska (17 smrtnih primerov zaradi kokaina leta 2003 in naraščajoč trend med letom 1994, ko sta bila dva primera, in letom 2002, ko je bilo 37 primerov), Avstrija (kokain so odkrili v 30 % smrtnih primerov zaradi uživanja drog, izključno kokain pa samo v treh primerih in v enem primeru, povezanem s plinom), Portugalska (kokain je bil najden v 37 % smrtnih primerov zaradi uživanja drog) in Združeno kraljestvo (število "omemb" kokaina v mrliških listih se je s 85 leta 2000 povečalo na 115 leta 2001 ter 171 leta 2002, s kar osemkratnim povečanjem v obdobju med letoma 1993 in 2001). Španija je leta 2003 v svojem nacionalnem poročilu Reitox poročala, da je bil leta 2001 kokain prisoten v 54 % vseh smrtnih primerov zaradi uživanja drog; v 39 % primerih (8 % vseh smrtnih primerov zaradi uživanja drog) je smrt nastopila brez prisotnosti opiatov, od tega jo je v 21 primerih povzročil izključno kokain ter v 5 kokain in alkohol.
Flera länder rapporterade uppgifter om kokainrelaterade dödsfall 2003 (Nationella Reitox-rapporter): Tyskland (25 fall där enbart kokain förekom och 93 där kokain förekom i kombination med andra droger; år 2002 var motsvarande siffror 47 och 84), Frankrike (10 dödsfall som tillskrevs enbart kokain och ett dödsfall som tillskrevs ett läkemedel), Grekland (2 fall som tillskrevs kokain), Ungern (4 dödsfall till följd av kokainöverdoser), Nederländerna (17 dödsfall som tillskrevs kokain under 2003, med en stigande trend mellan 1994, 2 fall, och 2002, 37 fall), Österrike (kokain påträffades i 30 % av de drogrelaterade dödsfallen, men bara 3 fall tillskrevs enbart kokain och 1 fall kokain i förening med gas), Portugal (kokain påträffades i 37 % av de drogrelaterade dödsfallen) och Storbritannien (”omnämnandena” av kokain i dödsattester ökade från 85 år 2000, till 115 år 2001 och 171 år 2002, och ökade med åtta gånger under perioden 1993–2001). I sin nationella Reitox-rapport för 2003 rapporterade Spanien att kokain förekom i 54 % av alla drogrelaterade dödsfall 2001; i 39 fall (8 % av alla drogrelaterade dödsfall) inträffade döden utan att det fanns opiater med i bilden och i 21 av dessa fall var orsaken enbart kokain, medan 5 orsakades av kokain och alkohol.
  Drug-related infectious...  
In some other countries (France 2001–03, Portugal 1999–2000) local and regional data on new and young IDUs suggested some (increased) transmission, but sample sizes are too small for the trends to be statistically significant (127). On the other hand, it should be noted that in several countries HIV prevalence among IDUs remained very low during 2002–03.
L'évolution de la prévalence dans le temps diffère également selon les pays. Bien que des foyers se soient récemment déclarés dans la région balte, les données sur la séroprévalence du VIH dans les échantillons d'UDVI font apparaître une baisse depuis le milieu des années 1990 dans quelques-uns des pays les plus touchés (Espagne, France et Italie), suivie par une stabilisation au cours des dernières années (126). Toutefois, si la séroprévalence est élevée et stable, la transmission va probablement se poursuivre. Les données relatives aux nouveaux UDVI donnent à penser que la transmission s'est poursuivie et s'est même accrue en Espagne entre 1999 et 2000. Dans quelques autres pays (France en 2001-2003 et Portugal en 1999-2000), les données locales et régionales sur les nouveaux jeunes UDVI suggéraient une transmission (accrue), mais la taille des échantillons est trop réduite pour que les tendances soient statistiquement significatives (127). Par ailleurs, il est à noter que dans plusieurs pays, la prévalence du VIH chez les UDVI est restée très faible en 2002 et 2003. La prévalence du VIH était inférieure à 1 % en République tchèque, en Grèce (données nationales), en Hongrie, en Slovénie, en Slovaquie, en Finlande, en Roumanie (données ne concernant que 2001), en Bulgarie et en Norvège (données concernant Oslo). Dans certains de ces pays, comme la Hongrie, la prévalence du VIH et la prévalence du virus de l'hépatite C (VHC) sont parmi les plus faibles de l'UE, ce qui suggère que le risque lié à l'injection de drogue est faible (voir section «Hépatites B et C» ci-dessous).
Auch hinsichtlich der Tendenzen im Zeitverlauf gibt es bei der Prävalenz Unterschiede zwischen den Ländern. Zwar kam es im Baltikum in letzter Zeit zu HIV-Ausbrüchen, die HIV-Seroprävalenzdaten aus Stichproben von IDU lassen jedoch einen Rückgang seit Mitte der 90er Jahre in einigen der am meisten betroffenen Länder (Spanien, Frankreich, Italien) sowie eine Stabilisierung in den letzten Jahren (126) erkennen. Bei einer hohen und stabilen Seroprävalenz ist es jedoch wahrscheinlich, dass HIV weiterhin übertragen wird. In Spanien weisen die Daten für neue IDU eindeutig auf eine fortgesetzte und sogar verstärkte Übertragung im Zeitraum zwischen 1999 und 2000 hin. In einigen anderen Ländern (Frankreich 2001 bis 2003, Portugal 1999 bis 2000) deuten die lokalen und regionalen Daten über neue und junge IDU auf eine gewisse (erhöhte) Übertragung hin, die Strichproben sind jedoch zu klein, um statistisch signifikante Tendenzen feststellen zu können (127). Andererseits ist darauf hinzuweisen, dass in mehreren Ländern die HIV-Prävalenz unter IDU im Zeitraum 2002/2003 nach wie vor sehr niedrig war. Die Prävalenz von HIV lag in der Tschechischen Republik, Griechenland (nationale Daten), Ungarn, Slowenien, der Slowakei, Finnland, Rumänien (Daten nur für 2001), Bulgarien und Norwegen (Daten für Oslo) unter 1 %. Einige dieser Länder (z. B. Ungarn) wiesen sowohl bei der HIV-Prävalenz als auch bei der Prävalenz des Hepatitis-C-Virus (HCV) die EU-weit niedrigsten Raten auf, was auf ein niedriges Risiko für IDU hinweist (siehe Abschnitt „Hepatitis B und C“ unten).
Las tendencias temporales de prevalencia también presentan diferencias entre países. Aunque recientemente se han producido brotes en la región báltica, los datos de seroprevalencia del VIH en muestras de consumidores por vía parenteral presentan un descenso desde mediados de la década de 1990 en algunos de los países más afectados (España, Francia e Italia), seguido de una estabilización en los últimos años (126). No obstante, si la seroprevalencia es elevada y estable, es probable que continúe la transmisión. Los datos relativos a nuevos consumidores por vía parenteral indican que la transmisión en España se ha mantenido e incluso ha aumentado entre 1999 y 2000. En otros países (Francia 2001–03, Portugal 1999–2000) los datos locales y regionales de nuevos y jóvenes consumidores por vía parenteral indican un cierto (aumento del) nivel de transmisión, pero el tamaño de las muestras es demasiado pequeño para que las tendencias sean estadísticamente significativas (127). Por otro lado, hay que tener en cuenta que, en muchos países, la prevalencia del VIH entre consumidores por vía parenteral fue muy baja durante el período 2002–03. La prevalencia del VIH fue inferior al 1 % en la República Checa, Grecia (datos nacionales), Hungría, Eslovenia, Eslovaquia, Finlandia, Rumanía (datos sólo de 2001), Bulgaria y Noruega (datos de Oslo). En alguno de estos países (por ejemplo, Hungría), la prevalencia del VIH y del virus de la hepatitis C se encuentran entre las más bajas de la UE, lo que indica que los niveles de riesgo por inyección son bajos (véase el apartado «Hepatitis B y C» más adelante).
L’andamento nel tempo della prevalenza è diverso anche da paese a paese. Nonostante le recenti epidemie nella regione baltica, i dati sulla sieroprevalenza dell’HIV provenienti da campioni raccolti da consumatori di stupefacenti per via parenterale suggeriscono un calo a partire dalla metà degli anni Novanta in alcuni dei paesi più colpiti (Spagna, Francia e Italia), seguito da una stabilizzazione negli ultimi anni (126). Tuttavia, se la sieroprevalenza è elevata e stabile, la trasmissione probabilmente continuerà. In Spagna i dati riferiti ai nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale mostrano un livello di trasmissione in corso, persino in crescita, tra il 1999 e il 2000. In altri paesi (Francia 2001-2003, Portogallo 1999-2000) i dati locali e regionali sui nuovi consumatori di stupefacenti per via parenterale in giovane età fanno pensare a un (aumento della) trasmissione, sebbene questo andamento non sia statisticamente rilevante per via del numero troppo esiguo di campioni (127). Al tempo stesso va notato che in alcuni paesi la prevalenza dell’HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale è rimasta molto bassa nel periodo 2002-2003. Essa era cioè inferiore all’1% in Repubblica ceca, Grecia (dati nazionali), Ungheria, Slovenia, Slovacchia, Finlandia, Romania (dati disponibili solo per il 2001), Bulgaria e Norvegia (dati disponibili per la città di Oslo). In alcuni di questi paesi (per esempio, Ungheria), la prevalenza sia dell’HIV sia del virus dell’epatite C (HCV) è tra le più basse nell’UE, a suggerire un rischio di consumo di droga per via parenterale basso (cfr. la successiva sezione “Epatite B e C”).
As tendências da prevalência ao longo do tempo também diferem entre países. Embora se tenham verificado surtos recentes na região báltica, os dados sobre a prevalência da infecção pelo VIH proveniente de amostras de CDI sugerem uma diminuição, desde meados da década de 1990, em alguns dos países mais afectados (Espanha, França e Itália), seguida de uma estabilização nos últimos anos (126). Contudo, se a prevalência da infecção pelo VIH for elevada e estável, é provável que a transmissão continue. Os dados relativos aos novos CDI revelam fortes indícios de que a transmissão continuou, ou até aumentou, entre 1999 e 2000. Noutros países (França 2001–03, Portugal 1999–2000), os dados locais e regionais sobre os novos CDI e os CDI jovens sugerem alguma transmissão (acrescida), mas as dimensões das amostras são demasiado pequenas para que as tendências sejam estatisticamente significativas (127). Por outro lado, deve notar-se que em diversos países a prevalência de VIH entre os CDI permaneceu muito baixa, nos anos de 2002–2003. A prevalência do VIH foi inferior a 1% na República Checa, Grécia (dados nacionais), Hungria, Eslovénia, Eslováquia, Finlândia, Roménia (dados apenas referentes a 2001), Bulgária e Noruega (dados relativos a Oslo). Em alguns destes países (por exemplo, a Hungria), a prevalência do VIH e do vírus da hepatite C (VHC) figura entre as menores da UE, o que sugere a existência de baixos níveis de risco no consumo por via endovenosa (ver secção “Hepatite B e C” infra).
Οι διαχρονικές τάσεις επιπολασμού διαφέρουν επίσης από χώρα σε χώρα. Παρά τις πρόσφατες επιδημικές εκρήξεις στην περιοχή της Βαλτικής, τα στοιχεία επιπολασμού οροθετικότητας HIV από δείγματα ΧΕΝ υποδηλώνουν μείωση από τα μέσα της δεκαετίας του 1990 σε ορισμένες από τις περισσότερο πληγείσες χώρες (Ισπανία, Γαλλία και Ιταλία), την οποία ακολούθησε σταθεροποίηση τα τελευταία χρόνια (126). Ωστόσο, εάν η οροθετικότητα είναι υψηλή και σταθερή, η μετάδοση είναι πιθανό να συνεχισθεί. Τα στοιχεία για τους νέους ΧΕΝ υποδηλώνουν με έμφαση τη συνέχιση, ακόμη και την αύξηση, της μετάδοσης στην Ισπανία μεταξύ 1999 και 2000. Σε ορισμένες άλλες χώρες (Γαλλία 2001–03, Πορτογαλία 1999–2000), τα τοπικά και περιφερειακά στοιχεία σχετικά με τους νέους και νεαρούς ΧΕΝ υποδηλώνουν κάποια (αυξημένη) μετάδοση, αλλά το μέγεθος των δειγμάτων είναι πολύ μικρό ώστε οι τάσεις να είναι στατιστικά σημαντικές (127). Από την άλλη πλευρά, πρέπει να σημειωθεί ότι σε αρκετές χώρες ο επιπολασμός του ιού HIV στους ΧΕΝ παρέμεινε πολύ χαμηλός στο διάστημα 2002–03. Ο επιπολασμός του HIV ήταν χαμηλότερος του 1 % στην Τσεχική Δημοκρατία, την Ελλάδα (εθνικά στοιχεία), την Ουγγαρία, τη Σλοβενία, τη Σλοβακία, τη Φινλανδία, τη Ρουμανία (στοιχεία μόνον για το 2001), τη Βουλγαρία και τη Νορβηγία (στοιχεία για το Όσλο). Σε ορισμένες από τις χώρες αυτές (π.χ. Ουγγαρία), τόσο ο επιπολασμός του ιού HIV όσο και ο επιπολασμός του ιού της ηπατίτιδας C (HCV) είναι από τους χαμηλότερους στην ΕΕ, γεγονός που υποδηλώνει χαμηλά επίπεδα κινδύνου ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών (βλέπε ενότητα «Ηπατίτιδα B και C» κατωτέρω).
Ook in de trendmatige ontwikkelingen in de prevalentie bestaan er verschillen tussen landen. Hoewel er in de Baltische regio onlangs HIV-epidemieën zijn geconstateerd, duiden andere seroprevalentiegegevens voor HIV in steekproeven onder ID’s erop dat de prevalentie sinds het midden van de jaren negentig in een aantal landen met de hoogste prevalentie (Spanje, Frankrijk en Italië) is gedaald, waarna de afgelopen jaren weer een stabilisatie is ingezet (126). Indien die seroprevalentie echter op een hoog niveau stabiel is, zullen er wel nieuwe besmettingen blijven plaatsvinden. Gegevens over nieuwe ID’s bevatten sterke aanwijzingen dat er in 1999 en 2000 in Spanje sprake is geweest van een doorlopende, en zelfs toenemende besmetting. In een aantal andere landen (Frankrijk 2001-2003, Portugal 1999-2000) wijzen lokale en regionale gegevens over nieuwe en jonge ID’s op een kleine (stijgende) besmetting, maar vanwege de geringe omvang van de steekproeven zijn deze trends niet statistisch significant (127). Aan de andere kant dient opgemerkt te worden dat de HIV-prevalentie onder ID’s in een aantal landen in 2002-2003 zeer laag is gebleven. Die prevalentie is bijvoorbeeld minder dan 1% in Tsjechië, Griekenland (nationale gegevens), Hongarije, Slovenië, Slowakije, Finland, Roemenië (gegevens uitsluitend over 2001), Bulgarije en Noorwegen (gegevens voor Oslo). In een aantal van deze landen (zoals Hongarije) behoren zowel de HIV-prevalentie als de prevalentie van het hepatitis-C-virus (HCV) tot de laagste prevalenties in de EU, wat op een laag risico voor injecterend drugsgebruik zou kunnen wijzen (zie het gedeelte hierna over “Hepatitis B and C”).
Časové trendy v prevalenci se mezi zeměmi také liší. Ačkoli v baltické oblasti došlo nedávno k propuknutí nemoci, údaje o seroprevalenci HIV ze vzorku injekčních uživatelů drog naznačují pokles od poloviny 90. let 20. století v některých z nejvíce zasažených zemí (Španělsko, Francie a Itálie), po kterém následovala v posledních letech stabilizace (126). Bude-li však seroprevalence vysoká a stabilní, přenos bude pravděpodobně pokračovat. Údaje pro nové injekční uživatele drog silně naznačují trvalý a dokonce zvýšený přenos ve Španělsku mezi rokem 1999 a rokem 2000. V některých dalších zemích (Francie 2001–2003, Portugalsko 1999–2000) místní a regionální údaje o nových a mladých injekčních uživatelích drog naznačují určitý (zvýšený) přenos, ale velikosti vzorků jsou příliš malé na to, aby byly trendy statisticky významné (127). Na druhé straně je třeba poznamenat, že v několika zemích zůstala během let 2002–2003 prevalence HIV u injekčních uživatelů drog velmi nízká. Prevalence HIV byla menší než 1 % v České republice, Řecku (národní údaje), Maďarsku, Slovinsku, Slovensku, Finsku, Rumunsku (údaje pouze pro rok 2001), Bulharsku a Norsku (údaje pro Oslo). V některých zemích (např. Maďarsku) patří jak prevalence HIV, tak prevalence virové hepatitidy typu C (HCV) k nejnižším v EU a naznačují nízké hladiny injekčního rizika (viz část „Hepatitida B a C“ níže).
Tidstendenserne med hensyn til udbredelsen er også forskellige fra land til land. Selv om der har været nylige udbrud i Østersøregionen, tyder hiv-seroprævalensdata fra stikprøver af intravenøse stofbrugere på et fald siden midten af 1990'erne i nogle af de lande, hvor udbredelsen er størst (Spanien, Frankrig og Italien), efterfulgt af en stabilisering i de senere år (126). Hvis seroprævalensen er høj og stabil, vil der formentlig fortsat ske smitteoverførsel. Data om nye intravenøse stofbrugere tyder stærkt på, at der har været tale om en fortsat og endog øget smittespredning i Spanien i perioden 1999–2000. I nogle lande (Frankrig 2001–2003, Portugal 1999–2000) tydede lokale og regionale data om nye og unge intravenøse stofbrugere på en vis (øget) smitteoverførsel, men stikprøvestørrelserne er for små til, at tendenserne kan være statistisk signifikante (127). På den anden side skal det bemærkes, at hiv-udbredelsen blandt intravenøse stofbrugere forblev meget lav i mange lande i perioden 2002–2003. Hiv-prævalensen var under 1 % i Tjekkiet, Grækenland (nationale data), Ungarn, Slovenien, Slovakiet, Finland, Rumænien (data kun for 2001), Bulgarien og Norge (data for Oslo). I nogle af disse lande (f.eks. Ungarn) er såvel prævalensen af hiv som af hepatitis C virus (HCV) blandt de laveste i EU, hvilket tyder på en lav intravenøs risiko (se afsnittet om 'Hepatitis B og C' nedenfor).
Ka ajalises plaanis on levimuse suundumused riigiti erinevad. Kuigi Balti regioonis on viimasel ajal toimunud haiguspuhanguid, näitavad andmed HIV-seropositiivsuse kohta süstivate narkomaanide valimites, et alates 1990ndate aastate keskpaigast on mõnedes kõige suurema levimusega riikides toimunud vastava määra vähenemine (Hispaanias, Prantsusmaal, Itaalias) ning viimastel aastatel stabiliseerumine (126). Siiski, kui seropositiivsus on kõrge ja stabiilne, siis on tõenäoline, et nakatumine jätkub. Andmed uute uimastisüstijate kohta osutavad jätkuvale ja isegi kasvavale nakatumisele Hispaanias aastatel 1999 ja 2000. Mõnedes teistes riikides (Prantsusmaa 2001–2003, Portugal 1999–2000) osutavad kohalikud ja piirkondlikud andmed uute ja noorte süstivate narkomaanide kohta teatavale (kasvavale) nakatumisele, kuid valimid on liiga väikesed statistiliselt märkimisväärsete suundumuste väljaselgitamiseks (127). Teisest küljest aga tuleb tähele panna, et mitmetes riikides oli HIV levimus uimastisüstijate hulgas väga madal aastatel 2002–2003. HIV levimus oli vähem kui 1% Tšehhi Vabariigis, Kreekas (siseriiklikud andmed), Ungaris, Sloveenias, Slovakkias, Soomes, Rumeenias (andmed üksnes 2001. aasta kohta), Bulgaarias ja Norras (andmed Oslo kohta). Mõnedes nendest riikidest (nt Ungaris) on nii HIV levimuse kui C-hepatiidi levimuse määr madalaimate hulgas ELis, mis näitab, et süstimisriskid on madalad (vt järgnevat lõiku „B- ja C-hepatiit”).
Myös levinneisyyden aikasuuntauksissa on eroja maiden välillä. Vaikka Baltiassa onkin ilmennyt hiljattain epidemioita, huumeiden injektiokäyttäjien otoksiin perustuvat hiv:n levinneisyystiedot viittaavat siihen, että levinneisyys on vähentynyt 1990-luvun puolivälistä lähtien joissakin maissa, joissa se on ollut kaikkein korkein (Espanja, Ranska ja Italia), ja se on viime vuosina vakiintunut (126). Jos levinneisyys on korkea ja vakiintunut, tartunnat todennäköisesti jatkuvat. Uusia huumeiden injektiokäyttäjiä koskevat tiedot viittaavat siihen, että tartunnat ovat jatkuneet ja jopa lisääntyneet Espanjassa vuosina 1999–2000. Joissakin muissa maissa (Ranska 2001–2003, Portugali 1999–2000) uusia ja nuoria injektiokäyttäjiä koskevat paikalliset ja alueelliset tiedot viittaavat siihen, että tartunnat ovat lisääntyneet jossakin määrin, mutta otokset ovat liian pieniä, jotta suuntaukset voisivat olla tilastollisesti merkittäviä (127). Toisaalta on syytä tuoda esiin, että hiv:n levinneisyys huumeiden injektiokäyttäjien keskuudessa on monissa maissa pysynyt hyvin alhaisena vuosina 2002–2003. Hiv:n levinneisyys oli alle prosentin Tšekissä, Kreikassa (kansalliset tiedot), Unkarissa, Sloveniassa, Slovakiassa, Suomessa, Romaniassa (tiedot vain vuodelta 2001), Bulgariassa ja Norjassa (tiedot Oslon osalta). Joissakin näistä maista (esim. Unkarissa), sekä hiv:n levinneisyys että C-hepatiitin levinneisyys ovat alhaisimpia EU:ssa, jolloin injektiotartunnan riski on pienempi (ks. jäljempänä kohta "B-hepatiitti ja C-hepatiitti").
Az előfordulás időbeli tendenciái szintén eltérnek országonként. Bár a balti régióban a közelmúltban megfigyeltek néhány kitörést, a HIV szérumbeli előfordulása az injekciós kábítószer-használóktól vett mintákban az 1990-es évek közepe óta csökkenést mutat néhány leginkább érintett országban (Spanyolország, Franciaország és Olaszország), amit az utóbbi években jellemző stabilizálódás követett(126). Ha azonban a szérumbeli előfordulás magas és stabil, a fertőzés valószínűleg folytatódik. Az új injekciós kábítószer-használókra vonatkozó adatok határozottan a fertőzés folytatódására, sőt fokozódására utalnak Spanyolországban 1999 és 2000 között. Néhány országban (Franciaország 2001–03, Portugália 1999–2000) az új fiatal injekciós kábítószer-használókra vonatkozó helyi és regionális adatok valamilyen mértékű (fokozott) fertőzésre utaltak, de a minták mérete túl kicsi ahhoz, hogy a tendenciákat statisztikailag jelentős legyen(127). Meg kell jegyezni viszont, hogy a HIV előfordulása az injekciós kábítószer-használók körében 2002–03 során számos országban nagyon alacsony maradt. A HIV előfordulása 1% alatt maradt Csehországban, Görögországban (országos adat), Magyarországon, Szlovéniában, Szlovákiában, Finnországban, Romániában (csak 2001-re vonatkozó adatok), Bulgáriában és Norvégiában (Oslóra vonatkozó adatok). Ezen országok némelyikében (pl. Magyarországon) a HIV és a hepatitis C vírus (HCV) előfordulása egyaránt az egyik legalacsonyabb az EU-n belül, ami kis injektálási kockázatszintre utal (ld. a „Hepatitis B és C” szakaszt alább).
Tidstrendene for utbredelse varierer også fra land til land. Til tross for at det har vært nyere utbrudd i Baltikum, tyder HIV-seroprevalensdata fra utvalg av sprøytebrukere på en økning etter midten av 1990-tallet i noen av de landene som har vært hardest rammet (Spania, Frankrike og Italia), etterfulgt av en stabilisering i de senere år (126). Hvis seroprevalensen er høy og stabil, er det imidlertid stor fare for at smitten videreføres. Data for nye sprøytebrukere tyder i høy grad på pågående og til og med økt smitte i Spania i 1999-2000. I enkelte andre land (Frankrike 2001-03, Portugal 1999-2000) tyder lokale og regionale data vedrørende nye og unge sprøytebrukere på en viss (økt) smitte, men prøveutvalgene er for små til at trendene kan ha statistisk signifikans (127). På den annen side bør det anføres at utbredelsen av HIV blant sprøytebrukere fremdeles var veldig lav i flere land i 2002-03. HIV-prevalensen var under 1 % i Den tsjekkiske republikk, Hellas (nasjonale data), Ungarn, Slovenia, Slovakia, Finland, Romania (data bare for 2001), Bulgaria og Norge (data for Oslo). I noen av disse landene (f.eks. Ungarn) var utbredelsen av både HIV og hepatitt C-viruset (HCV) blant de laveste i EU, noe som tyder på lav risikoatferd blant sprøytebrukerne (se ”Hepatitt B og C” under).
Również trendy czasowe rozpowszechnienia różnią się między poszczególnymi państwami. Choć w regionie Morza Bałtyckiego zaobserwowano w ostatnim czasie wybuchy epidemii, dane seroepidemiologiczne dotyczące wirusa HIV zebrane z próbek osób zażywających narkotyki dożylnie sugerują, że od połowy lat 90-tych w kilku państwach poważnie dotkniętych problemem nastąpił spadek odnotowanych przypadków (Hiszpania, Francja i Włochy), a następnie stabilizacja utrzymująca się w ostatnich latach (126). Jednakże, jeśli dane seroepidemiologiczne przyjmują wartości wysokie i są stałe, istnieje duże prawdopodobieństwo trwania transmisji. Dane dotyczące nowych osób wstrzykujących narkotyki silnie sugerują utrzymywanie się, a nawet wzrost transmisji w Hiszpanii w latach 1999-2000. W przypadku kilku innych państw (Francja 2001-2003, Portugalia 1999-2000) dane lokalne i regionalne na temat nowych i młodych osób zażywających narkotyki dożylnie sugerują poziom (podwyższonej) transmisji, jednak rozmiary próbek są zbyt małe, by określić trendy istotne statystycznie (127). Z drugiej strony, należy zauważyć, że w przypadku kilku państw rozpowszechnienie wirusa HIV w grupie osób wstrzykujących narkotyki w latach 2002-2003 pozostało na bardzo niskim poziomie. Rozpowszechnienie wirusa HIV przyjęło poziom poniżej 1% w Republice Czeskiej, Grecji (dane krajowe), na Węgrzech, w Słowenii, na Słowacji, w Finlandii, Rumunii (dane jedynie za rok 2001), Bułgarii i Norwegii (dane z Oslo). W niektórych z tych państw (np. na Węgrzech) rozpowszechnienie zarówno wirusa HIV, jak i wirusowego zapalenia wątroby typu C (HCV) należy do najniższych w UE, sugerując niski poziom ryzyka iniekcji (patrz część „Wirusowe zapalenie wątroby typu B i C” poniżej).
Prevalenţa prezintă tendinţe diferite în timp de la o ţară la alta. Deşi au existat epidemii recente în regiunea Mării Baltice, datele privind seroprevalenţa HIV din eşantioanele de CDI sugerează o scădere de la jumătatea anilor 1990 în unele dintre ţările cel mai grav afectate (Spania, Franţa şi Italia), urmată de o stabilizare a situaţiei în ultimii ani (126). Cu toate acestea, dacă seroprevalenţa este înaltă şi stabilă, transmiterea poate continua. Datele privind noii CDI indică ferm transmiterea continuă şi chiar mai ridicată în Spania între 1999 şi 2000. În alte câteva ţări (Franţa 2001–2003, Portugalia 1999–2000), datele locale şi regionale privind CDI noi şi tineri au indicat un anumit nivel (mai ridicat) de transmitere, dar dimensiunile eşantioanelor sunt prea mici pentru ca aceste tendinţe să fie semnificative din punct de vedere statistic (127). Pe de altă parte, trebuie remarcat faptul că, în mai multe ţări, prevalenţa HIV în rândul CDI a rămas foarte scăzută în 2002–2003. Prevalenţa HIV a fost sub 1 % în Republica Cehă, Grecia (date de la nivel naţional), Ungaria, Slovenia, Slovacia, Finlanda, România (date numai pentru 2001), Bulgaria şi Norvegia (date pentru Oslo). În unele din aceste ţări (ex. Ungaria), atât prevalenţa infecţiei cu HIV cât şi prevalenţa infecţiei cu virusul hepatitic C (HCV) sunt printre cele mai scăzute din Uniunea Europeană, ceea ce sugerează un nivel scăzut al riscului de injectare (vezi în continuare secţiunea Hepatita B şi C).
Aj časové trendy prevalencie sa v rôznych krajinách líšia. Hoci v ostatných rokoch vypukli epidémie v pobaltskom regióne, údaje o séroprevalencii HIV zo vzoriek IDU svedčia o poklese od polovice uplynulých deväťdesiatych rokov v niektorých najviac postihnutých krajinách (Španielsko, Francúzsko a Taliansko) nasledovanom ustálením v ostatných rokoch (126). Ak je však séroprevalencia vysoká a ustálená, prenos bude pravdepodobne pokračovať. Údaje o nových IDU zjavne svedčia o pokračujúcom a dokonca stúpajúcom šírení v Španielsku v rokoch 1999 a 2000. V niektorých iných krajinách (vo Francúzsku 2001 – 2003, v Portugalsku 1999 – 2000) nasvedčovali miestne a regionálne údaje o nových mladých IDU určitému (zvýšenému) prenosu, ale veľkosti vzoriek sú príliš malé, aby trendy mohli byť štatisticky významné (127). Na druhej strane si treba všimnúť, že vo viacerých krajinách ostala v rokoch 2002 a 2003 prevalencia HIV medzi IDU veľmi nízka. Nižšia ako 1 % bola prevalencia HIV v Českej republike, Grécku (celoštátne údaje), Maďarsku, Slovinsku, na Slovensku, vo Fínsku, v Rumunsku (údaje len za rok 2001), Bulharsku a Nórsku (údaje za Oslo). V niektorých krajinách (napr. v Maďarsku) patrila tak prevalencia HIV, ako aj vírusu hepatitídy C (HCV) k najnižším v EÚ, svedčiac o nízkej úrovni rizika injekčného užívania (pozri ďalej odsek „Hepatitída typu B a C“).
Časovni trendi glede razširjenosti se prav tako razlikujejo med državami. Čeprav so se v zadnjem času pojavili izbruhi v baltski regiji, podatki o seroprevalenci HIV iz vzorcev injicirajočih uživalcev drog kažejo na zmanjšanje od sredine devetdesetih v nekaterih najbolj prizadetih državah (Španija, Francija in Italija), ki ji sledi stabilizacija v zadnjih letih (126). A če je seroprevalenca visoka in stabilna, se bo prenašanje verjetno nadaljevalo. Podatki za nove injicirajoče uživalce drog kažejo na stalno, ali celo povečano, prenašanje v Španiji med letoma 1999 in 2000. V nekaterih drugih državah (Francija 2001–03, Portugalska 1999–2000) so lokalni in regionalni podatki o novih in mladih injicirajočih uživalcih drog kazali na določeno (povečano) prenašanje, vendar so vzorci premajhni, da bi bili trendi lahko statistično pomembni (127). Na drugi strani je treba poudariti, da je razširjenost HIV med injicirajočimi uživalci drog v več državah med letoma 2002 in 2003 ostala zelo nizka. Razširjenost HIV je bila nižja od 1 % na Češkem, v Grčiji (nacionalni podatki), na Madžarskem, v Sloveniji, na Slovaškem, Finskem, v Romuniji (podatki samo za leto 2001), Bolgariji in na Norveškem (podatki za Oslo). V nekaterih od teh držav (npr. na Madžarskem) sta razširjenost okužbe z virusom HIV in virusom hepatitisa med najnižjimi v EU, kar kaže na nizke ravni tveganja za vbrizgavanje (glej razdelek "Hepatitisa B in C" spodaj).
Tidstrenderna när det gäller prevalens skiljer sig från land till land. Även om det har utbrutit nya epidemier i Östersjöregionen tyder uppgifterna om hiv-seroprevalens från urval av injektionsmissbrukare på att det i några av de mest drabbade länderna (Spanien, Frankrike och Italien) skett en minskning sedan mitten av 1990-talet som följts av en stabilisering på senare år(126). Om seroprevalensen är hög och stabil kommer dock smittan förmodligen fortsätta att spridas. Uppgifter om nya injektionsmissbrukare tyder på att smitta förekom och till och med ökade i Spanien mellan åren 1999 och 2000. I vissa andra länder (Frankrike 2001–2003, Portugal 1999–2000) tyder lokala och regionala uppgifter om nya och unga injektionsmissbrukare på viss (ökad) smitta, men urvalen är för små för att trenderna ska vara statistiskt signifikanta(127). Å andra sidan bör det noteras att hiv-prevalensen bland injektionsmissbrukare i flera länder fortsatte att vara mycket låg under 2002–2003. Hiv-prevalensen var mindre än 1 % i Tjeckien, Grekland (nationella uppgifter), Ungern, Slovenien, Slovakien, Finland, Rumänien (uppgifter endast för 2001), Bulgarien och Norge (uppgifter för Oslo). I vissa av dessa länder (exempelvis Ungern) är både hiv-prevalensen och hepatit C-virusprevalensen (HCV) bland de lägsta i hela EU, vilket tyder på låga risker med injektionsmissbruk (se avsnittet ”Hepatit B och C” nedan).