kes – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 60 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tarbimine eelmisel aastal: 2 miljonit ehk viiendik inimestest, kes elu jooksul amfetamiini tarbivad
Usage au cours de la dernière année: 2 millions, soit un cinquième des usagers de drogue tout au long de la vie
Prävalenz während der letzten 12 Monate: 2 Millionen oder ein Fünftel der Personen mit Amphetaminerfahrung
Consumo en los últimos 12 meses: 2 millones, es decir, una quinta parte de los consumidores a lo largo de la vida.
Consumo nell’ultimo anno: 2 milioni, ossia un quinto dei consumatori una tantum
Consumo no último ano: 2 milhões, um quinto dos consumidores ao longo da vida
Χρήση κατά το τελευταίο έτος: 2 εκατομμύρια, ένα πέμπτο όσων κάνουν χρήση σε όλη τη ζωή
Gebruik vorig jaar: 2 miljoen, ofwel een vijfde van de mensen die het ooit gebruikt hebben
Užití v posledním roce: 2 miliony, jedna pětina osob, které za svůj život někdy užily amfetaminy
Brug inden for de seneste 12 måneder: 2 millioner, en femtedel af brugere med langtidserfaring
Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneet: 2 miljoonaa eli viidesosa ainakin kerran käyttäneistä aikuisista
Előző évi használat: 2 millió, az életük során használók egyötöde
Bruk siste år: 2 millioner, eller én femdel av alle som har livstidserfaring
Zażycie w ciągu ostatniego roku: 2 mln dorosłych Europejczyków, czyli jedna piąta osób, które zażyły narkotyk co najmniej jeden raz
Consumul din anul precedent: 2 milioane, o cincime din consumatorii pe parcursul vieţii
Užívanie v poslednom roku: 2 milióny, jedna pätina celoživotných užívateľov
Število tistih, ki so jih zaužili v zadnjem letu: 2 milijona, tretjina tistih, ki so jih poskusili vsaj enkrat v življenju
Antal som använt det senaste året: 2 miljoner, en femtedel av dem som någon gång använt dessa typer av droger
Geçmiş yıldaki kullanım: 2 milyon, yaşam boyu kullanıcıların beşte biri
Lietošana pēdējā gadā: 2 miljoni pieaugušo eiropiešu jeb viena piektdaļa ilgtermiņa lietotāju
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tarbimine eelmisel aastal: 22,5 miljonit täiskasvanud eurooplast ehk kolmandik inimestest, kes elu jooksul kanepit tarbivad
Last year use: 22.5 million European adults or one-third of lifetime users
Usage au cours de la dernière année: 22,5 millions d’adultes européens, soit un tiers des usagers de drogue tout au long de la vie
Prävalenz während der letzten 12 Monate: 22,5 Millionen europäische Erwachsene oder ein Drittel der Personen mit Cannabiserfahrung
Consumo en los últimos 12 meses: 22,5 millones de europeos adultos, es decir, una tercera parte de los consumidores a lo largo de la vida.
Consumo nell’ultimo anno: 22,5 milioni di adulti europei, ossia un terzo dei consumatori una tantum
Consumo no último ano: 22,5 milhões de adultos europeus, ou um terço dos consumidores ao longo da vida
Χρήση κατά το τελευταίο έτος: 22,5 εκατομμύρια ευρωπαίοι ενήλικες ή αλλιώς ένα τρίτο όσων κάνουν χρήση σε όλη τη ζωή
Gebruik vorig jaar: 22.5 miljoen Europese volwassenen ofwel een derde van de mensen die het ooit gebruikt hebben
Užití v posledním roce: 22,5 milionu dospělých Evropanů neboli jedna třetina osob, které za svůj život někdy užily konopí
Brug inden for de seneste 12 måneder: 22,5 millioner voksne europæere eller en tredjedel af brugere med langtidserfaring
Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneet: 22,5 miljoonaa eli kolmasosa ainakin kerran käyttäneistä aikuisista
Előző évi használat: 22,5 millió európai felnőtt vagy az életük során használók egyharmada
Bruk siste år: 22,5 millioner voksne i Europa, eller én tredel av alle som har livstidserfaring
Zażycie w ciągu ostatniego roku: 22,5 mln dorosłych Europejczyków, czyli jedna trzecia osób, które zażyły narkotyk co najmniej jeden raz
Consumul din anul precedent: 22,5 de milioane de europeni adulţi, adică o treime din consumatorii pe parcursul vieţii
Užívanie v poslednom roku: 22,5 milióna európskych dospelých alebo jedna tretina celoživotných užívateľov
Število tistih, ki so jo zaužili v zadnjem letu: 22,5 milijona odraslih Evropejcev ali tretjina tistih, ki so jo poskusili vsaj enkrat v življenju
Antal som använt det senaste året: 22,5 miljoner vuxna i Europa eller en tredjedel av dem som någon gång använt drogen
Geçmiş yıldaki kullanım: 22,5 milyon Avrupalı yetişkin veya yaşam boyu kullanıcılarının üçte biri
Lietošana pēdējā gadā: 22,5 miljoni pieaugušo eiropiešu jeb trešdaļa ilgtermiņa lietotāju
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tarbimine eelmisel aastal: 3,5 miljonit täiskasvanud eurooplast ehk kolmandik inimestest, kes elu jooksul kokaiini tarbivad
Last year use: 3.5 million European adults or one-third of lifetime users
Usage au cours de la dernière année: 3,5 millions d’adultes européens, soit un tiers des usagers de drogue tout au long de la vie
Prävalenz während der letzten 12 Monate: 3,5 Millionen europäische Erwachsene oder ein Drittel der Personen mit Kokainerfahrung
Consumo en los últimos 12 meses: 3,5 millones de europeos adultos, es decir, una tercera parte de los consumidores a lo largo de la vida.
Consumo nell’ultimo anno: 3,5 milioni di adulti europei, ossia un terzo dei consumatori una tantum
Consumo no último ano: 3,5 milhões de adultos europeus, ou um terço dos consumidores ao longo da vida
Χρήση κατά το τελευταίο έτος: 3,5 εκατομμύρια ευρωπαίοι ενήλικες ή αλλιώς ένα τρίτο όσων κάνουν χρήση σε όλη τη ζωή
Gebruik vorig jaar: 3,5 miljoen Europese volwassenen ofwel een derde van de mensen die het ooit gebruikt hebben
Užití v posledním roce: 3,5 milionu dospělých Evropanů neboli jedna třetina osob, které za svůj život někdy užily kokain
Brug inden for de seneste 12 måneder: 3,5 millioner voksne europæere eller en tredjedel af brugere med langtidserfaring
Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneet: 3,5 miljoonaa eli kolmasosa ainakin kerran käyttäneistä aikuisista
Előző évi használat: 3,5 millió európai felnőtt vagy az életük során használók egyharmada
Bruk siste år: 3,5 millioner voksne i Europa, eller én tredel av alle som har livstidserfaring
Zażycie w ciągu ostatniego roku: 3,5 mln dorosłych Europejczyków, czyli jedna trzecia osób, które zażyły narkotyk co najmniej jeden raz
Consumul din anul precedent: 3,5 milioane de europeni adulţi, adică o treime din consumatorii pe parcursul vieţii
Užívanie v poslednom roku: 3,5 milióna európskych dospelých alebo jedna tretina celoživotných užívateľov
Število tistih, ki so ga zaužili v zadnjem letu: 3,5 milijona odraslih Evropejcev ali tretjina tistih, ki so ga poskusili vsaj enkrat v življenju
Antal som använt det senaste året: 3,5 miljoner vuxna i Europa eller en tredjedel av dem som någon gång använt drogen
Geçmiş yıldaki kullanım: 3,5 milyon Avrupalı yetişkin veya yaşam boyu kullanıcılarının üçte biri
Lietošana pēdējā gadā: 3,5 miljoni pieaugušo eiropiešu jeb trešdaļa ilgtermiņa lietotāju
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tarbimine eelmisel aastal: 3 miljonit ehk kolmandik inimestest, kes elu jooksul ecstasy’t tarbivad
Usage au cours de la dernière année: 3 millions, soit un tiers des usagers de drogue tout au long de la vie
Prävalenz während der letzten 12 Monate: 3 Millionen europäische Erwachsene oder ein Drittel der Personen mit Ecstasyerfahrung
Consumo en los últimos 12 meses: 3 millones, es decir, una tercera parte de los consumidores a lo largo de la vida.
Consumo nell’ultimo anno: 3 milioni, ossia un terzo dei consumatori una tantum
Consumo no último ano: 3 milhões, ou um terço dos consumidores ao longo da vida
Χρήση κατά το τελευταίο έτος: 3 εκατομμύρια ευρωπαίοι ενήλικες ή αλλιώς ένα τρίτο όσων κάνουν χρήση σε όλη τη ζωή
Gebruik vorig jaar: 3 miljoen ofwel een derde van de mensen die het ooit gebruikt hebben
Užití v posledním roce: 3 miliony neboli jedna třetina osob, které za svůj život někdy užily extázi
Brug inden for de seneste 12 måneder: 3 millioner eller en tredjedel af brugere med langtidserfaring
Viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttäneet: 3 miljoonaa eli kolmasosa ainakin kerran käyttäneistä aikuisista
Előző évi használat: 3 millió vagy az életük során használók egyharmada
Bruk siste år: 3 millioner, eller én tredel av alle som har livstidserfaring
Zażycie w ciągu ostatniego roku: 3 mln dorosłych Europejczyków, czyli jedna trzecia osób, które zażyły narkotyk co najmniej jeden raz
Consumul din anul precedent: 3 milioane, adică o treime din consumatorii pe parcursul vieţii
Užívanie v poslednom roku: 3 milióny alebo jedna tretina celoživotných užívateľov
Število tistih, ki so ga zaužili v zadnjem letu: 3 milijone ali tretjina tistih, ki so ga poskusili vsaj enkrat v življenju
Antal som använt det senaste året: 3 miljoner eller en tredjedel av dem som någon gång använt drogen
Geçmiş yıldaki kullanım: 3 milyon veya yaşam boyu kullanıcılarının üçte biri
Lietošana pēdējā gadā: 3 miljoni pieaugušo eiropiešu jeb trešdaļa ilgtermiņa lietotāju
  3. peatükk: Kanep  
(62) ESCAPADi noorteuuring hõlmab 17–18aastaseid noori, kes ei käi koolis.
(62) ESCAPAD youth survey including 17- to 18-year-olds not attending school.
(62) L’enquête ESCAPAD sur les jeunes englobe les jeunes de 17-18 ans non scolarisés.
(62) ESCAPAD-Umfrage unter Jugendlichen, bei der auch 17- bis 18-Jährige einbezogen wurden, die keine Schule besuchen.
(62) Encuesta ESCAPAD realizada entre jóvenes, incluidos los de 17 y 18 años que hayan abandonado los estudios.
(62) Indagine ESCAPAD tra i giovani, compresi i ragazzi di 17-18 anni che non frequentano la scuola.
(62) Inquérito ESCAPAD à juventude, incluindo jovens de 17 e 18 anos que não frequentam a escola.
(62)  Έρευνα ESCAPAD που πραγματοποιήθηκε μεταξύ άλλων σε νέους 17 και 18 ετών που δεν πηγαίνουν σχολείο.
(62) Jongerenenquête ESCAPAD, inclusief 17- tot 18-jarige niet-schoolgaande jongeren.
(62) Průzkum mládeže ESCAPAD, včetně nestudujících ve věku 17–18 let.
(62) ESCAPAD-ungdomsundersøgelse, herunder 17–18-årige, der ikke går i skole.
(62) ESCAPAD-nuorisotutkimus, johon sisällytettiin 17–18-vuotiaat koulunsa keskeyttäneet nuoret.
(62) ESCAPAD ifjúsági felmérésbe az iskolába nem járó 17–18 évesek is beletartoznak.
(62)  ESCAPAD-undersøkelsen av 17-18-åringer som ikke går på skole.
(62) Badanie ankietowe ESCAPAD wśród młodzieży w wieku 17–18 lat nieuczęszczającej do szkoły.
(62) Sondajul ESCAPAD privind tinerii, inclusiv cei de 17 până la 18 ani care nu sunt şcolarizaţi.
(62) Prieskum ESCAPAD medzi mladými ľuďmi vo veku 17 – 18 rokov, ktorí nenavštevujú školu.
(62) Raziskava med mladimi ESCAPAD, v katero so bili vključeni 17- in 18-letniki, ki ne obiskujejo šole.
(62) ESCAPAD ungdomsenkät inbegripet ungdomar 17- 18-år som inte går i skolan.
(62) Okula gitmeyen 17-18 yaşındakileri de kapsayan ESCAPAD gençlik araştırması.
(62) ESCAPAD jauniešu aptauja, ieskaitot 17 līdz 18 gadus vecus jauniešus, kas neapmeklē skolu.
  Kast 9  
Lühimõjutus ei ole kulukas ning see võib eriti sobiv olla just kanepitarvitajate puhul, kuna see on osutunud tõhusaks narkootiliste ainete tarvitajate puhul, kes:
Brief interventions are cost-effective and may be particularly appropriate to cannabis users, as they are found to work well with drug users who:
Les interventions brèves ont un bon rapport coût-efficacité et conviennent particulièrement bien aux usagers de cannabis, dans la mesure où elles donnent de bons résultats avec des usagers de drogue qui:
Kurzinterventionen sind kosteneffizient und möglicherweise besonders für Cannabiskonsumenten geeignet, zumal festgestellt wurde, dass sie gut von Drogenkonsumenten angenommen werden, die
Las intervenciones de corta duración son rentables y pueden resultar especialmente adecuadas para los consumidores de cannabis, ya que parecen proporcionar buenos resultados con los consumidores que:
Gli interventi brevi sono economici e possono essere particolarmente adatti per i consumatori di cannabis, perché si sono dimostrati validi con consumatori di stupefacenti che:
Estas intervenções apresentam uma boa relação custo-eficácia e podem ser particularmente adequadas para os consumidores de cannabis, dado ter-se constatado que funcionam bem com consumidores de droga que:
Οι σύντομες παρεμβάσεις είναι οικονομικές και ενδεχομένως να είναι ιδιαίτερα κατάλληλες για τους χρήστες κάνναβης, καθώς διαπιστώνεται ότι είναι ιδιαίτερα αποτελεσματικές στις περιπτώσεις χρηστών ναρκωτικών οι οποίοι:
Korte interventies zijn kosteneffectief en wellicht vooral geschikt voor cannabisgebruikers, omdat blijkt dat dergelijke interventies goed werken bij drugsgebruikers die:
Krátké intervence jsou nákladově efektivní a mohou být zvláště vhodné pro uživatele konopí, protože se dobře osvědčily v případě uživatelů drog, kteří:
Korte interventioner er omkostningseffektive og kan være særlig hensigtsmæssige for cannabisbrugere, da det har vist sig, at de fungerer godt i forbindelse med stofbrugere, som:
Lyhyet interventiot ovat kustannustehokkaita ja voivat soveltua erityisen hyvin kannabiksen käyttäjille, sillä niiden on todettu tehoavan huumeidenkäyttäjiin,
A rövid beavatkozások költséghatékonyak, és a kannabiszhasználók esetében különösen alkalmasak lehetnek, mivel bizonyítottan jól működnek az olyan kábítószer-használóknál, akik:
Kortvarige intervensjoner er kostnadseffektive og kan være spesielt hensiktsmessige for cannabisbrukere, og de har vist seg å fungere bra for narkotikabrukere som:
Krótkie działania interwencyjne są opłacalne i mogą być szczególnie odpowiednie dla osób zażywających konopie indyjskie, ponieważ stwierdzono ich skuteczność w pomocy osobom, które:
Intervenţiile de scurtă durată sunt ieftine şi sunt potrivite în special pentru consumatorii de canabis, deoarece se pare că sunt eficiente în cazul consumatorilor de droguri care:
Krátke zásahy sú účinné z hľadiska nákladov a môžu byť zvlášť vhodné pre užívateľov kanabisu, pretože sa zistilo, že dobre fungujú u užívateľov drog, ktorí:
Kratke intervencije so stroškovno učinkovite in bi lahko bile še posebej primerne za uživalce konoplje, saj so se izkazale za uspešne pri uživalcih drog, ki:
Kortvariga insatser är kostnadseffektiva och kan vara särskilt lämpade för cannabisanvändare eftersom de har befunnits fungera bra för droganvändare som
Kısa müdahaleler uygun maliyetli olup esrar kullanıcıları için özellikle uygun olabilir çünkü aşağıdaki özelliklere sahip uyuşturucu kullanıcılarında işe yaradıkları görülmüştür:
Īslaicīgi iejaukšanās pasākumi ir izmaksu ziņā izdevīgi un var izrādīties īpaši piemēroti kaņepju lietotājiem, jo ir pierādījies, ka tie labvēlīgi ietekmē narkotiku lietotājus šādos gadījumos:
  Kast 13  
Kokaiini TA-CD vaktsiini tõenäoline tulemuslikkus on tekitanud vaktsiini kasutamise osas eetilise probleemi: kellele seda antakse, kes seda otsustab ja missuguste kriteeriumide põhjal jne.
The potential benefit of the cocaine vaccine TA-CD has raised ethical concerns about the use of vaccine: who would receive it, who would make the decision and on what criteria, etc.
L’avantage potentiel du vaccin TA-CD contre la cocaïne a soulevé des questions d’ordre éthique sur son utilisation: qui peut en bénéficier, qui prend la décision de l’administrer et sur la base de quels critères, etc.
Angesichts der möglichen Vorteile des Vakzins TA-CD wurden ethische Fragen bezüglich des Einsatzes dieses Impfstoffs laut: Wer würde ihn erhalten, wer würde anhand welcher Kriterien darüber entscheiden usw.
El beneficio potencial de la vacuna TA-CD para el tratamiento de la adicción a la cocaína ha provocado dilemas éticos sobre el uso de la vacuna, como quién recibiría la vacuna, quién tomaría la decisión y según qué criterios, etc.
Il potenziale beneficio del vaccino TA-CD contro la cocaina ha sollevato dubbi di tipo etico sull’uso del vaccino: chi dovrà essere vaccinato, chi deciderà se vaccinare o meno, sulla base di quali criteri, ecc.
Os potenciais benefícios da vacina contra a cocaína TA-CD suscitaram preocupações éticas a respeito da sua utilização: quem a receberia, quem tomaria a decisão e com base em que critérios, etc.
Το δυνητικό όφελος του εμβολίου κατά της κοκαΐνης TA-CD έχει εγείρει ηθικής φύσης προβληματισμούς σχετικά με τη χρήση του εμβολίου: σε ποιους θα χορηγείται, ποιος θα λαμβάνει την απόφαση και με βάσει ποια κριτήρια κλπ.
Het potentiële voordeel van het cocaïnevaccin TA-CD heeft geleid tot bezorgdheid op ethische gronden over het gebruik van het vaccin: wie krijgt het, wie besluit daartoe en op basis van welke criteria, e.d.
Potenciální přínos kokainové vakcíny TA-CD vyvolal etické otázky o použití této vakcíny: kdo by ji dostával, kdo by o tom rozhodoval a podle jakých kritérií apod.
Det potentielle fordel ved kokainvaccinen TA-CD har rejst etiske betænkeligheder med hensyn til brugen af vaccine: hvem vil få den, hvem vil træffe beslutningen, efter hvilke kriterier osv.
TA-CD-kokaiinirokotteen mahdollinen hyöty on herättänyt eettisiä huolia rokotteen käytöstä: kenelle sitä annettaisiin, kuka siitä päättäisi ja millä perusteilla jne.
A TA-CD kokain elleni vakcina potenciális előnyei nyomán etikai aggályok merültek fel a vakcina alkalmazásával kapcsolatban: kinek adnák be, ki döntene az alkalmazásról, milyen kritériumok alapján stb.
Den potensielle fordelen ved kokainvaksinen TA-CD stiller imidlertid visse etiske spørsmål: Hvem skal motta den, hvem skal ta avgjørelsen og på hvilke kriterier osv.
Ewentualna korzyść ze stosowania szczepionki antykokainowej TA-CD wzbudziła zaniepokojenie ze względu na pewne kwestie etyczne: kto mógłby otrzymać szczepionkę, kto powinien podejmować odpowiednie decyzje i na podstawie jakich kryteriów itd.
Avantajul potenţial al vaccinului TA-CD împotriva cocainei ridică chestiuni de ordin etic în ceea ce priveşte utilizarea vaccinului: cine va beneficia de acesta, cine va decide şi pe ce criterii, etc.
Potenciálny úžitok z vakcíny proti kokaínu TA-CD vyvolal etické obavy z používania tejto vakcíny: kto ju dostane, kto o tom bude rozhodovať a na základe akých kritérií atď.
Potencialna korist kokainskega cepiva TA-CD je povečala etično zaskrbljenost glede uporabe cepiva: kdo bi ga prejel, kdo bi sprejel odločitev in po kakšnih merilih itd.
Den potentiella fördelen med kokainvaccinet TA-CD har väckt etiska frågor beträffande användning av vaccin: vem ska få det, vem ska fatta beslutet och på vilka kriterier etc.
Kokain aşısı TA-CD’nin potansiyel faydası, aşı kullanımı hakkında etik kaygılar yaratmıştır: bunu kimin yaptıracağı, kimin ve hangi kriterlere dayanarak karar vereceği, vs. gibi.
TA-CD kokaīna vakcīnas potenciāli labvēlīgā ietekme liek uzdot ētiskas dabas jautājumus par tās lietošanu: kuras personas tiks vakcinētas, kas un pēc kādiem kritērijiem pieņems attiecīgos lēmumus utt.
  3. peatükk: Kanep  
Kanepi kasutamist üldiselt või koolides hinnatakse küsimustike abil, millest selgub hinnanguliselt nende inimeste osakaal, kes tunnistavad, et on kasutanud uimasteid teatud ajaperioodil: elu jooksul, viimase aasta jooksul, viimase kuu jooksul.
Cannabis use in the general or school population is assessed through surveys, which provide estimates of the proportion of people that declare having used drugs over defined periods of time: lifetime, last year or last month.
L’usage de drogue dans la population générale ou en milieu scolaire est évalué par le biais d’enquêtes, qui donnent des estimations du pourcentage de la population qui déclare avoir consommé de la drogue au cours de certaines périodes: au cours de la vie, au cours de la dernière année ou au cours du dernier mois.
Der Drogenkonsum in der Allgemeinbevölkerung oder unter Schülern wird anhand von Erhebungen ermittelt, die Schätzungen des Anteils der Bevölkerung ermöglichen, der angibt, über einen bestimmten Zeitraum Drogen konsumiert zu haben: Lebenszeitkonsum, Konsum in den letzten 12 Monaten und Konsum in den letzten 30 Tagen.
El consumo de drogas entre la población general o escolar se evalúa mediante encuestas que permiten estimar la proporción de personas que declaran haber consumido drogas durante determinados períodos de tiempo: a lo largo de su vida, durante el último año o el último mes.
Il consumo di stupefacenti presso la popolazione in generale o nelle scuole viene valutato con indagini che servono a stimare la percentuale della popolazione che dichiara di aver fatto uso di droga in determinati periodi di tempo: consumo una tantum, nell’ultimo anno o nell’ultimo mese.
O consumo de droga entre a população em geral ou entre a população escolar é avaliado através de inquéritos que proporcionam estimativas da percentagem de pessoas que declaram ter consumido drogas em determinados períodos: ao longo da vida, no último ano ou no último mês.
Η χρήση ναρκωτικών στον γενικό ή στον μαθητικό πληθυσμό αξιολογείται μέσω ερευνών, οι οποίες παρέχουν εκτιμήσεις για το ποσοστό των ατόμων που δηλώνουν ότι έκαναν χρήση ναρκωτικών σε καθορισμένες χρονικές περιόδους: τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή, κατά το τελευταίο έτος ή κατά τον τελευταίο μήνα.
Het drugsgebruik onder de algemene bevolking of onder scholieren wordt beoordeeld via enquêtes die schattingen opleveren van het deel van de bevolking dat gedurende een bepaalde periode drugs heeft gebruikt: ooit in je leven, gedurende het afgelopen jaar of gedurende de afgelopen maand.
Užívání drog v běžné nebo školní populaci se posuzuje pomocí průzkumů, které poskytují odhady podílu osob, které uvádějí, že užily drogy během definovaného časového období: za celý život, v posledním roce nebo v posledním měsíci.
Cannabisbrug i den almindelige befolkning eller blandt skoleelever vurderes gennem undersøgelser, som gør det muligt at anslå, hvor stor en andel af personerne der angiver at have brugt stoffer i nærmere bestemte tidsrum: langtidsprævalens, de seneste 12 måneder eller de seneste 30 dage.
Huumeiden käyttöä kokonaisväestössä tai koululaisten keskuudessa selvitetään kyselyillä, jotka tuottavat arvioita siitä väestön osuudesta, joka ilmoittaa käyttäneensä huumeita tiettynä ajanjaksona: ainakin kerran elämässä, viimeksi kuluneen vuoden aikana tai viimeksi kuluneen kuukauden aikana.
A kábítószer-használatot az általános vagy iskolai népességben felmérések útján értékelik, amelyek becslésekkel szolgálnak a populáció azon hányadáról, akik úgy nyilatkoznak, hogy egy megadott időtartamon belül használtak kábítószert: egész életük során, az elmúlt évben vagy az elmúlt hónapban.
Cannabisbruk i befolkningen generelt eller blant skoleelever vurderes gjennom undersøkelser som gir anslag over den andelen av befolkningen som oppgir å ha brukt narkotika i løpet av et gitt tidsrom – livstid, siste år eller siste måned.
Rozpowszechnienie zażywania narkotyków przez ogół populacji lub w środowisku szkolnym ocenia się na podstawie badań ankietowych pozwalających oszacować odsetek ludności, który przyznał się do zażywania narkotyków w określonych przedziałach czasowych: przynajmniej raz w życiu, w ciągu ostatniego roku lub w ciągu ostatniego miesiąca.
Consumul de canabis în general sau în rândul populaţiei din şcoli se evaluează prin anchete care oferă estimări ale proporţiei din cadrul populaţiei care a consumat droguri în intervale determinate de timp: consumul pe parcursul vieţii, consumul în ultimul an sau consumul în ultima lună.
Užívanie drog vo všeobecnej alebo v školskej populácii sa hodnotí prostredníctvom prieskumov, ktoré poskytujú odhady podielu ľudí, ktorí priznali, že užívali drogy počas definovaných období: celoživotne, posledný rok alebo posledný mesiac.
Uživanje drog med splošno ali šolsko populacijo se ocenjuje z raziskavami, ki dajejo ocene o deležu ljudi, ki izjavijo, da so droge uživali v določenih časovnih obdobjih: kdaj koli v življenju, v zadnjem letu ali mesecu.
Narkotikaanvändning bland befolkningen i allmänhet eller bland skolelever bedöms genom undersökningar som utmynnar i skattningar av antalet personer som uppger att de har använt narkotika under vissa bestämda tidsperioder: om de någon gång använt narkotika, om de använt det under de senaste 12 månaderna eller under de senaste 30 dagarna.
Genel nüfus veya okul nüfusu arasındaki uyuşturucu kullanımı, belirli dönemlerde, yani yaşam boyu, geçmiş yılda veya geçmiş ayda uyuşturucu kullanmış olduğunu bildiren kişilerin oranının tahminlerini veren anketler yoluyla değerlendirilmektedir.
Kaņepju lietošanas proporcionālo izplatību visu iedzīvotāju vai skolēnu vidū vērtē, izmantojot aptaujas, kas ļauj aplēst to iedzīvotāju skaitu, kuri atzīst, ka noteiktos laikposmos – ilgtermiņā, pēdējā gadā, pēdējā mēnesī – ir lietojuši narkotikas.
  Kast 4  
Madala läve keskused mängivad olulist rolli abi saavate uimastitarvitajate arvu suurendamisel. Neile, kes on „peidus” või kelleni on keeruline jõuda või kes on kaotanud kontakti hoolekandesüsteemiga, võivad madala läve keskused olla võimaluseks pääseda ligi meditsiini- ja sotsiaalteenustele.
Low-threshold agencies play a crucial role in increasing drug users’ access to care. For populations of drug users that are ‘hidden’ or more difficult to reach or have lost contact with the care system, these agencies can provide a point of contact and a setting for delivering medical and social services.
Les structures à bas seuil jouent un rôle déterminant dans le développement de l’accès des usagers de drogue aux soins. Pour les populations d’usagers de drogue «cachés», plus difficiles à atteindre ou qui ont perdu tout contact avec le système de soin, ces agences peuvent servir de point de contact et de prestation de services sociaux et médicaux.
Niedrigschwellige Dienste sind von zentraler Bedeutung, um den Zugang von Drogenkonsumenten zu Betreuungsdiensten zu verbessern. Für „versteckte“ oder schwerer zu erreichende Gruppen von Drogenkonsumenten oder jene, die den Kontakt zum Betreuungssystem verloren haben, können diese Dienste eine Anlaufstelle darstellen und ärztliche oder soziale Leistungen anbieten.
El papel de los centros de bajo umbral es crucial para incrementar el acceso de los consumidores de drogas a los programas de asistencia. Para las poblaciones «ocultas» de consumidores, a las que resulta más difícil llegar o que han perdido el contacto con los servicios de asistencia, estos centros pueden representar un punto de contacto y un entorno adecuado para prestar servicios médicos y sociales.
Le strutture a bassa soglia offrono un contributo importante per favorire l’accesso dei consumatori di stupefacenti ai servizi di cura. Per le popolazioni dei consumatori di stupefacenti “nascoste” o più difficilmente raggiungibili o, ancora, che hanno perso i contatti con il sistema assistenziale, queste strutture possono fornire un punto di contatto e un ambiente per l’erogazione dei servizi medici e sociali.
Os serviços de porta aberta são cruciais para que os consumidores de droga tenham um maior acesso a assistência, proporcionando às populações de consumidores de droga “ocultas”, mais difíceis de contactar ou que perderam o contacto com o sistema de assistência, um ponto de contacto e um contexto para a prestação de serviços médicos e sociais.
Οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης διαδραματίζουν καθοριστικό ρόλο στην αύξηση της πρόσβασης των χρηστών ναρκωτικών στην περίθαλψη. Για τους πληθυσμούς χρηστών ναρκωτικών που είναι «κρυφοί» ή πιο δύσκολα προσεγγίσιμοι ή έχουν χάσει την επαφή τους με το σύστημα περίθαλψης, οι υπηρεσίες αυτές μπορούν να αποτελέσουν σημεία επαφής και χώρους για την παροχή ιατρικών και κοινωνικών υπηρεσιών.
Laagdrempelige hulpverleningsinstanties spelen een cruciale rol in het verbeteren van de beschikbaarheid van zorg voor drugsgebruikers. Voor groepen drugsgebruikers die “verborgen” of moeilijker te bereiken zijn of het contact met de zorg hebben verloren, kunnen dergelijke instanties een contactpunt vormen en een omgeving bieden voor het verlenen van medische en maatschappelijke diensten.
Nízkoprahová zařízení mají zásadní úlohu ve zlepšování dostupnosti péče pro uživatele drog. V případě populací uživatelů drog, které jsou „skryté“ nebo obtížněji dosažitelné nebo ztratily kontakt se systémem péče, mohou tato zařízení sloužit jako kontaktní místo a prostředí pro zajišťování lékařských a sociálních služeb.
Lavtærskeltjenester spiller en afgørende rolle med hensyn til at øge stofbrugernes adgang til behandling. For grupper af stofbrugere, der er "skjulte" eller vanskeligere at nå ud til, eller som har mistet kontakten til behandlingssystemet, kan disse tjenester tilvejebringe et kontaktpunkt og en ramme for medicinske og sociale tilbud.
Matalan kynnyksen keskuksilla on keskeinen asema huumeidenkäyttäjien hoitoon pääsyn parantamisessa. Nämä keskukset voivat toimia yhteyspisteenä ja lääkintä- ja sosiaalipalvelujen tarjoamisen ympäristönä näkymättömille, vaikeasti tavoitettaville tai terveydenhuoltojärjestelmän ulkopuolelle ajautuneille huumeidenkäyttäjille.
Az alacsonyküszöbű ügynökségek meghatározó szerepet játszanak a kábítószer-használók ellátásokhoz való hozzáférésének javításában. A kábítószer-használók „rejtett”, nehezebben elérhető vagy az ellátórendszerrel való kapcsolatból kikerült populációi számára ezek az ügynökségek kapcsolatfelvételi pontként szolgálhatnak, továbbá az orvosi és szociális szolgáltatásokhoz alkalmas körülményeket tudnak biztosítani.
Lavterskeltjenester spiller en avgjørende rolle når det gjelder å øke narkotikabrukernes tilgang til pleie og omsorg. For grupper av narkotikabrukere som er "skjulte" eller vanskeligere å nå, eller som har mistet kontakten med helsevesenet, kan disse tjenestene fungere som et kontaktpunkt og et miljø der medisinske og sosiale tjenester tilbys.
Jednostki niskoprogowe odgrywają istotną rolę w zwiększaniu dostępu do opieki osobom zażywającym narkotyki. Dla grup narkomanów pozostających „w ukryciu”, do których dostęp jest utrudniony lub którzy przestali korzystać z systemu opieki, jednostki mogą stanowić miejsce kontaktu i świadczenia usług medycznych i społecznych.
Agenţiile cu acces necondiţionat joacă un rol crucial în creşterea accesului consumatorilor de droguri la îngrijire medicală. Pentru populaţiile de consumatori de droguri care sunt „ascunse” sau mai greu accesibile sau care au pierdut contactul cu sistemul de îngrijire medicală, aceste agenţii pot asigura un punct de contact şi un loc de furnizare a serviciilor medicale şi sociale.
Nízkoprahové agentúry hrajú veľmi dôležitú úlohu pri zvyšovaní prístupu užívateľov drog k starostlivosti. Pre populácie užívateľov drog, ktoré sú „skryté“ alebo ktoré sa ťažšie dosahujú alebo stratili kontakt so systémom starostlivosti, môžu tieto agentúry poskytnúť kontaktné miesto pre poskytovanie lekárskych a sociálnych služieb.
Nizkopražne agencije imajo bistveno vlogo pri povečevanju dostopa uživalcev drog do oskrbe. Za populacije uživalcev drog, ki so "skrite", ki jih je težje doseči ali ki so izgubile stik s sistemom oskrbe, so te agencije lahko kontaktna točka ter okolje za nudenje zdravstvenih in socialnih storitev.
Myndigheter som erbjuder lågtröskelvård spelar en viktig roll för att öka missbrukares tillgång till vård. Lågtröskelvården kan fungera som kontaktpunkt för missbrukare och erbjuda medicinska och sociala tjänster till grupper som är “dolda”, svåra att nå eller som har förlorat kontakten med vårdsystemet.
Düşük eşikli kurumlar, uyuşturucu kullanıcılarının sağlık hizmetlerine erişiminde hayati rol oynamaktadır. ‘Gizli’ veya ulaşılması daha zor veya sağlık hizmeti sistemiyle temasını kaybetmiş olan uyuşturucu kullanan kesimler için, bu kurumlar iletişim noktası oluşturmanın yanı sıra tıbbi ve sosyal hizmetler vermek için ortam sağlayabilir.
Zema sliekšņa pakalpojumu aģentūrām ir izšķirīga loma, paplašinot narkotiku lietotāju piekļuvi aprūpei. Šīs aģentūras var uzņemties kontaktpunktu funkcijas un būt vietas, kur ,,slēptas” vai grūtāk sasniedzamas narkotiku lietotāju grupas vai grupas, kas ir zaudējušas kontaktus ar aprūpes sistēmu, var saņemt medicīniskus un sociālus pakalpojumus.
  3. peatükk: Kanep  
Enamik patsiente teatab, et tarbis kanepit esmakordselt kõige noorematesse vanuserühmadesse kuulumise ajal, kusjuures 36,8% tarbis seda esmakordselt enne 15. eluaastat. Ravi taotlejate hulgas peaaegu ei olegi selliseid, kes teatavad, et tarbisid kanepit esmakordselt pärast 29. eluaastat.
Most clients report having first used cannabis when in the youngest age groups, with 36.8 % using the drug for the first time before the age of 15. Almost no one seeking treatment reports having used cannabis for the first time after the age of 29 years (80).
La plupart des patients déclarent avoir commencé à consommer du cannabis lorsqu'ils faisaient partie des groupes d'âge les plus jeunes, 36,8 % ayant pris du cannabis pour la première fois avant l'âge de 15 ans. Presque aucun des patients en demande de traitement ne déclare avoir pris du cannabis pour la première fois après l'âge de 29 ans (80).
Die meisten Patienten geben an, in sehr jungem Alter erstmals Cannabis konsumiert zu haben, wobei 36,8 % jünger als 15 Jahre waren, als sie die Droge zum ersten Mal konsumiert haben. Fast keiner der Patienten, die eine Behandlung beantragen, gibt an, im Alter von über 29 Jahren erstmals Cannabis konsumiert zu haben (80).
La mayoría de los pacientes reconoce haber probado el cannabis por primera vez a una edad muy temprana, con un porcentaje del 36,8 % que afirma haber consumido la droga por primera vez antes de los 15 años. Casi ningún solicitante de tratamiento declara haber probado el cannabis por primera vez después de los 29 años (80).
La maggior parte dei pazienti dichiara di aver cominciato a usare la cannabis quando faceva parte delle fasce di età più giovani; in particolare, il 36,8% ha provato per la prima volta questa sostanza prima dei 15 anni. Quasi nessuno dei soggetti che chiedono di poter accedere a una cura dichiara di aver provato la cannabis per la prima volta dopo i 29 anni (80).
A maioria dos utentes afirma ter começado a consumir cannabis quando pertencia a faixas etárias mais jovens, tendo 36,8% consumido a droga pela primeira vez antes dos 15 anos. Quase nenhum dos utentes que procuram tratamento diz ter consumido cannabis pela primeira vez depois dos 29 anos (80).
Στην πλειονότητά τους τα άτομα που ζητούν θεραπεία αναφέρουν ότι έκαναν για πρώτη φορά χρήση κάνναβης όταν βρίσκονταν στις νεαρότερες ηλικιακές ομάδες, καθώς το 36,8 % έκανε χρήση του ναρκωτικού για πρώτη φορά πριν από την ηλικία των 15 ετών. Σχεδόν κανένα από τα άτομα που ζητούν βοήθεια δεν ανέφερε ότι έκανε χρήση κάνναβης για πρώτη φορά μετά τα 29 έτη (80).
De meeste cliënten geven aan voor het eerst cannabis te hebben gebruikt toen ze behoorden tot de jongste leeftijdsgroepen: 36,8% gebruikte de drug voor de eerste keer vóór hun vijftiende. Vrijwel niemand die in behandeling gaat meldt ouder dan 29 jaar te zijn geweest toen hij of zij voor het eerst cannabis gebruikte (80).
Většina klientů uvádí, že poprvé užili konopí velmi mladí a 36,8 % z nich drogu poprvé užilo před dovršením patnácti let. Téměř nikdo z osob vyhledávajících léčbu neuvádí, že by konopí poprvé užil ve věku pozdějším než 29 let (80).
De fleste klienter angiver at have brugt cannabis første gang, da de var i de yngste aldersklasser, og 36,8 % brugte stoffet første gang, inden de blev 15 år. Næsten ingen af dem, der søger behandling, angiver at have brugt cannabis første gang, efter at de blev 29 år (80).
Useimmat asiakkaista ilmoittavat kokeilleensa kannabista ensimmäisen kerran kuuluessaan kaikkein nuorimpiin ikäryhmiin: 36,8 prosenttia on aloittanut sen käytön alle 15-vuotiaana. Juuri kukaan hoitoon hakeutuneista ei ilmoittanut käyttäneensä kannabista ensimmäisen kerran vasta 29 vuotta täytettyään (80).
A legtöbb páciens úgy nyilatkozik, hogy a kannabiszt először akkor használta, amikor még a legfiatalabb korcsoportokba tartozott; 36,8% azoknak az aránya, akik a kábítószert 15 éves koruk előtt használták először. A kezelésre jelentkezők között szinte senki nem volt, akinél az első kannabiszhasználat 29 éves kor után történt volna80.
De fleste klientene oppgir å ha brukt cannabis for første gang mens de befant seg i den yngste aldersgruppen. 36,8 % brukte stoffet for første gang før fylte 15 år. Nesten ingen som søker behandling rapporterer å ha brukt cannabis for første gang etter fylte 29 år (80).
Większość pacjentów po raz pierwszy zażywała konopie indyjskie w okresie, gdy należała do najmłodszej grupy wiekowej, przy czym 36,8% po raz pierwszy zażyło narkotyk w wieku poniżej 15 lat. Prawie żadna z osób zgłaszających się na leczenie nie informowała o zażywaniu po raz pierwszy konopi indyjskich po ukończeniu 29 lat (80).
Majoritatea pacienţilor declară că au consumat canabis pentru prima dată când făceau parte din grupe de vârstă mai mică, un procent de 36,8 % consumând drogul pentru prima dată înainte de vârsta de 15 ani. Aproape nici o persoană care solicită tratament nu declară că a consumat canabis pentru prima dată după vârsta de 29 de ani (80).
Väčšina klientov uvádza, že po prvýkrát okúsila kanabis v najmladších vekových skupinách, pričom 36,8 % okúsilo drogu po prvýkrát pred dosiahnutím veku 15 rokov. Takmer nikto, kto žiada o liečbu, neuvádza, že okúsil kanabis po prvýkrát po veku 29 rokov (80).
Večina uživalcev navaja, da so prvič poskusili konopljo, ko so bili v najnižjih starostnih skupinah, pri čemer jih je 36,8 % prvič poskusilo drogo pred 15. letom starosti. Po poročilih skoraj nihče, ki je iskal zdravljenje, ni prvič poskusil konoplje po 29. letu starosti (80).
Majoriteten av klienterna rapporterar att de provade cannabis första gången när de var i de yngsta åldersgrupperna, och 36,8 % använde drogen för första gången före 15 års ålder. Nästan ingen som söker behandling uppger att de använde cannabis för första gången efter 29 års ålder (80).
Çoğu hasta, esrarı ilk kez en genç yaş grubundayken kullandığını rapor etmektedir ve bunların % 36,8’i uyuşturucuyu ilk kez 15 yaşından önce kullanmıştır. Tedavi görmek isteyen neredeyse hiç kimse esrarı ilk kez 29 yaşından sonra kullandığını rapor etmemiştir (80).
Vairums pacientu atzīst, ka pirmo reizi ir lietojuši kaņepes, būdami pavisam jauni, 36,8 % pirmā reize ir bijusi pirms 15 gadu vecuma. Gandrīz neviens no ārstniecības pieprasītājiem nav sācis lietot kaņepes pēc 29 gadu vecuma (80).
  Kast 1  
a Soomes 15–16aastaste noorte seas tehtud uuring näitas, et ligikaudu 7% neist, kes on viimase aasta jooksul kanepit tarvitanud, on selleks raha leidnud ebaseaduslikul teel, neist üle poole uimasteid müües ja ülejäänud varastades (Kivivuori et al., 2005, viide Soome riiklikus aruandes).
A survey carried out in 2004 among 15- to 16-year-olds in Finland showed that about 7 % of those who had used cannabis in the last year had financed their use illegally, more than half by selling drugs and the rest mainly by stealing (Kivivuori et al., 2005, cited in the Finnish national report).
Une enquête réalisée en 2004 en Finlande auprès des 15-16 ans a montré que près de 7 % de ceux qui avaient pris du cannabis au cours de la dernière année avaient financé leur consommation de manière illégale, plus de la moitié d’entre eux par la revente de drogue et les autres essentiellement par le vol (Kivivuori et al., 2005, cité dans le rapport national finlandais).
Eine im Jahr 2004 in Finnland unter 15- bis 16-Jährigen durchgeführte Erhebung zeigte, dass etwa 7 % der Personen, die im Laufe der letzten 12 Monate Cannabis konsumiert haben, ihren Konsum illegal finanziert haben, und zwar mehr als die Hälfte durch den Verkauf von Drogen und die übrigen vorwiegend durch Diebstähle (Kivivuori et al., 2005, zitiert im nationalen Bericht Finnlands).
Una encuesta realizada en el año 2004 entre jóvenes de 15 a 16 años en Finlandia reveló que en torno al 7 % de los que habían consumido cannabis durante el último año habían financiado su consumo de manera ilegal, más de la mitad vendiendo drogas y el resto, principalmente, robando (Kivivuori et al., 2005, citado en el informe nacional de Finlandia).
Da un’indagine svolta nel 2004 tra quindicenni e sedicenni in Finlandia è emerso che il 7% circa dei ragazzi che nell’ultimo anno avevano fatto uso di cannabis aveva finanziato questo consumo in maniera illecita: oltre la metà vendendo stupefacenti e il resto, perlopiù, rubando (Kivivuori e altri, 2005, citato nella relazione nazionale finlandese).
Um inquérito realizado em 2004 entre os jovens finlandeses de 15 e 16 anos revelou que cerca de 7% dos que tinham consumido cannabis no último ano financiaram o seu consumo de forma ilegal, mais de metade através da venda de droga e os restantes sobretudo através de roubos (Kivivuori et al., 2005, citado no Relatório Nacional finlandês).
Έρευνα που πραγματοποιήθηκε το 2004 σε 15χρονους και 16χρονους στη Φινλανδία έδειξε ότι περίπου 7 % όσων είχαν κάνει χρήση κάνναβης κατά το τελευταίο έτος είχαν χρηματοδοτήσει τη χρήση τους παράνομα, οι περισσότεροι από τους μισούς πουλώντας ναρκωτικά και οι υπόλοιποι κυρίως διαπράττοντας κλοπές (Kivivuori κ.ά., 2005, αναφορά στην εθνική έκθεση της Φινλανδίας).
Uit een enquête die in 2004 is gehouden onder 15- en 16-jarigen in Finland bleek dat ongeveer 7% van degenen die in de laatste 12 maanden cannabis hadden gebruikt dit gebruik op illegale wijze bekostigden, meer dan de helft door drugs te verkopen en de rest voornamelijk door te stelen (Kivivuori et al., 2005, geciteerd in het Finse nationaal verslag).
Průzkum provedený v roce 2004 mezi 15–16letými ve Finsku ukázal, že přibližně 7 % těch, kteří v posledním roce užívali konopí, financovalo své užívání drog nezákonně; více než polovina z nich prodejem drog a ostatní především krádežemi (Kivivuori a kol., 2005, citováno ve finské národní zprávě).
Det fremgik af en undersøgelse, der blev gennemført i 2004 blandt 15–16-årige i Finland, at ca. 7 % af de unge, der havde brugt cannabis inden for det seneste år, havde finansieret deres brug illegalt, over halvdelen ved at sælge stoffer og resten hovedsagelig ved at stjæle (Kivivuori m.fl., 2005, omtalt i Finlands nationale rapport).
Suomessa 15- ja 16-vuotiaiden keskuudessa vuonna 2004 tehdyssä kyselyssä ilmeni, että noin 7 prosenttia niistä nuorista, jotka olivat käyttäneet vuoden sisällä kannabista, oli rahoittanut käytön laittomilla keinoilla, näistä yli puolet myymällä huumeita ja loput pääasiallisesti varastamalla (Kivivuori et al., 2005, mainittu Suomen kansallisessa raportissa).
Finnországban a 15–16 évesek körében végzett 2004-es felmérés azt mutatta, hogy az előző évben kannabiszt használók közül körülbelül 7% törvénytelen úton finanszírozta fogyasztását: ennek több mint fele kábítószer árusítása, a maradék többnyire lopás útján (Kivivuori és mások, 2005, a finn országjelentés idézi).
En undersøkelse utført i 2004 blant 15-16-åringer i Finland viste at rundt 7 % av de som hadde brukt cannabis det siste året, hadde finansiert bruken ulovlig, mer enn halvparten ved å selge narkotika og resten hovedsakelig ved å stjele (Kivivuori et al., 2005, sitert i Finlands nasjonale rapport).
Badanie przeprowadzone w 2004 r. w Finlandii wśród 15–16-latków wykazało, że około 7% osób zażywających w ciągu ostatniego roku konopie indyjskie zdobyło fundusze na ich zażywanie w nielegalny sposób — ponad połowa poprzez sprzedaż narkotyków, a pozostali przede wszystkim poprzez kradzież (Kivivuori et al., 2005, cytowany w sprawozdaniu krajowym Finlandii).
O anchetă efectuată în 2004 în Finlanda în rândul persoanelor cu vârste cuprinse între 15–16 ani a arătat că aproximativ 7 % dintre cei care folosiseră canabis în ultimul an, şi-au finanţat consumul în mod ilegal, mai mult de jumătate dintre aceştia prin vânzare de droguri iar restul prin furt (Kivivuori et al., 2005, citat în raportul naţional al Finlandei).
Prieskum, ktorý sa vykonal v roku 2004 medzi 15- až 16-ročnými vo Fínsku, ukázal, že asi 7 % z tých, ktorí užívali kanabis v poslednom roku, financovalo svoje užívanie nezákonne, viac ako polovica predávaním drog a zvyšok najmä krádežami (Kivivuori a kol., 2005, citované vo fínskej národnej správe).
Raziskava, opravljena leta 2004 med 15- in 16-letniki na Finskem, je pokazala, da je približno 7 % uživalcev konoplje v zadnjem letu pridobilo denar za svoje uživanje drog nezakonito; več kot polovica jih je prodajala droge, preostali pa so predvsem kradli (Kivivuori et al., 2005, navedeno v finskem nacionalnem poročilu).
En undersökning som genomfördes 2004 i åldersgruppen 15-16 år i Finland visade att cirka 7 % av dem som hade använt cannabis under föregående år hade finansierat sitt missbruk genom brott. Mer än hälften av dem hade sålt narkotika och resten hade främst ägnat sig åt stölder (Kivivuori et al., 2005, citeras i Finlands nationella rapport).
Finlandiya’da 2004’te 15-16 yaşındakiler arasında gerçekleştirilen bir araştırma geçen yıl esrar kullanmış olanların yaklaşık % 7’sinin kullanımlarını yasal olarak, yarısından fazlasının uyuşturucu satarak ve geri kalanının da çoğunlukla hırsızlık yaparak finanse ettiğini göstermiştir (Kivivuori vd., 2005, Finlandiya ulusal raporundan alınmıştır).
Somijā 2004. gadā veiktā 15 – 16 gadus vecu jauniešu aptaujā ir atklājies, ka aptuveni 7 % no jauniešiem, kas pēdējā gadā bija lietojuši kaņepes, līdzekļus kaņepju iegādei ir ieguvuši nelikumīgi, vairāk nekā puse no viņiem ir pārdevuši narkotikas, bet pārējie pārsvarā zaguši (Kivivuori u.c., 2005. g., atsauce Somijas valsts ziņojumā).
  3. peatükk: Kanep  
Samuti on oluline paremini mõista kanepitarbijate vajadusi rahvastiku ulatuses. EMCDDA hinnangul on ELis umbes 3 miljonit inimest, kes tarbivad kanepit intensiivselt (see tähendab kanepi tarbimist iga päev või peaaegu iga päev).
It also important to understand better the needs of cannabis users at the population level. The EMCDDA estimates there are around 3 million intensive cannabis users (defined as daily or almost daily cannabis use) in the EU. Although the number of these requiring interventions is unknown, the number of cannabis-related treatment demands is small in relation to this figure.
Il convient également de mieux comprendre les besoins des usagers de cannabis au niveau de la population. L'OEDT estime que l'UE compte quelque 3 millions d'usagers intensifs de cannabis (définis comme une consommation quotidienne ou quasi-quotidienne de cannabis). Bien que le nombre des personnes nécessitant une intervention ne soit pas connu, le nombre des demandes de traitement pour usage de cannabis est faible par rapport à ce chiffre.
Schätzungen der EBDD zufolge leben in der EU etwa 3 Millionen Menschen, die intensiv Cannabis konsumieren (definiert als täglicher oder fast täglicher Konsum). Zwar ist nicht bekannt, wie viele dieser Konsumenten einer Behandlung bedürfen, im Verhältnis zu dieser Zahl ist jedoch die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Cannabisproblemen klein.
También es importante comprender mejor las necesidades de los consumidores de cannabis a nivel de la población. El OEDT estima que en la UE existen alrededor de 3 millones de consumidores intensivos de cannabis (consumo diario o casi diario). Aunque se desconoce cuántos de estos consumidores solicitan tratamiento, el número de solicitudes de tratamiento asociadas con el consumo de cannabis es ínfimo en relación con esta cifra.
Altrettanto importante è tentare di comprendere meglio le esigenze dei consumatori di cannabis a livello di popolazione. L’OEDT calcola che vi siano all’incirca 3 milioni di consumatori intensivi di cannabis (definiti come consumatori quotidiani o quasi quotidiani di cannabis) nell’Unione europea. Benché il numero dei soggetti che chiedono di sottoporsi a un trattamento non sia noto, rispetto a questa cifra il numero delle richieste di trattamento correlate alla cannabis è comunque basso.
Também é importante compreender melhor as necessidades dos consumidores de cannabis a nível da população. O OEDT estima que existem na UE cerca de 3 milhões de consumidores intensivos de cannabis (pessoas que consomem esta droga diária ou quase diariamente). Embora se desconheça quantos destes consumidores necessitam de uma intervenção, o número de pedidos de tratamento relacionados com o consumo de cannabis é pequeno relativamente à supramencionada estimativa.
Είναι επίσης σημαντικό να γίνουν καλύτερα κατανοητές οι ανάγκες των χρηστών κάνναβης σε επίπεδο γενικού πληθυσμού. Το ΕΚΠΝΤ υπολογίζει ότι υπάρχουν περίπου 3 εκατομμύρια άτομα που κάνουν εντατική χρήση κάνναβης (οριζόμενη ως καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση κάνναβης) στην ΕΕ. Παρόλο που ο αριθμός των ατόμων που χρήζουν παρέμβασης δεν είναι γνωστός, ο αριθμός των αιτήσεων για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κάνναβης είναι μικρός σε σχέση με τον αριθμό αυτό.
Ook is het belangrijk om meer inzicht te krijgen in de behoeften van cannabisgebruikers op bevolkingsniveau. Het EWDD schat dat er in de EU ongeveer 3 miljoen intensieve cannabisgebruikers zijn, dat wil zeggen mensen die (vrijwel) dagelijks cannabis gebruiken. Hoewel onbekend is in hoeveel gevallen behandeling noodzakelijk is, is het aantal aanvragen voor behandeling in verband met cannabis klein in verhouding tot dit cijfer.
Je rovněž důležité lépe porozumět potřebám uživatelů konopí na úrovni populace. Podle odhadů EMCDDA jsou v EU přibližně 3 miliony intenzivních uživatelů konopí (což je definováno jako každodenní nebo téměř každodenní užívání konopí). Ačkoli není známo, kolik z těchto osob by vyžadovalo intervenci, je počet žádostí o léčbu v souvislosti s konopím ve srovnání s tímto číselným údajem nízký.
Det er også vigtigt at forstå behovene blandt cannabisbrugere på befolkningsplan bedre. EONN skønner, at der er ca. 3 millioner intensive cannabisbrugere (defineret som daglig eller næsten daglig brug af cannabis) i EU. Selv om det er ukendt, hvor mange der kræver foranstaltninger, er antallet af cannabisrelaterede behandlingsanmodninger lille i forhold til dette tal.
Olisi myös osattava hahmottaa paremmin kannabiksen käyttäjien tarpeet suhteessa koko väestöön. EMCDDA:n arvion mukaan noin 3 miljoonaa henkilöä EU:ssa käyttää kannabista runsaasti (päivittäin tai lähes päivittäin). Vaikka hoitoa hakeneiden osuutta tästä määrästä ei tiedetä tarkasti, tähän lukuun verrattuna kannabikseen liittyvää hoitoa hakeneiden määrä on melko pieni.
Ugyancsak fontos, hogy jobban megértsük a kannabiszhasználók igényeit a lakosság szintjén. Az EMCDDA becslése szerint az EU-ban körülbelül 3 millió intenzív kannabiszhasználó él (aki napi vagy közel napi szinten használ kannabiszt). Bár a beavatkozást igénylők száma nem ismert, a kannabisszal kapcsolatos kezelési igények száma ehhez viszonyítva mindenképpen alacsony.
Det er også viktig å få en bedre forståelse av behovene blant cannabisbrukere på befolkningsnivå. EONN har anslått at det finnes rundt 3 millioner intensive cannabisbrukere (definert som daglige eller nesten daglige brukere) i EU. Hvor mange av disse som søker behandling er ikke kjent, men antallet cannabisrelaterte behandlingssøknader er lavt i forhold.
Istotne jest również lepsze zrozumienie potrzeb osób zażywających konopie indyjskie na poziomie populacji. Według szacunków EMCDDA w UE jest około trzech milionów osób intensywnie (czyli codziennie lub prawie codziennie) zażywających konopie indyjskie. Chociaż liczba osób wymagających działań interwencyjnych nie jest znana, w porównaniu z nią liczba wniosków o leczenie związanych z konopiami indyjskimi jest niewielka.
De asemenea, este important ca populaţia să înţeleagă mai bine nevoile consumatorilor de canabis. OEDT estimează un număr de 3 milioane de consumatori intensivi de canabis (definiţi drept consumatori zilnici sau aproape zilnici de canabis) în Uniunea Europeană. Deşi numărul celor care solicită intervenţii nu se cunoaşte, numărul cererilor de tratament legate de canabis este mic faţă de această cifră.
Je tiež dôležité lepšie pochopiť potreby užívateľov kanabisu na úrovni populácie. EMCDDA odhaduje, že v EÚ existujú asi 3 milióny intenzívnych užívateľov kanabisu (definovaných ako denné alebo takmer denné užívanie kanabisu). Hoci počet tých, ktorí si vyžadujú zásah, nie je známy, počet žiadostí o liečbu súvisiacu s kanabisom je malý v porovnaní s týmto číslom.
Pomembno je tudi bolje razumeti potrebe uživalcev konoplje na ravni prebivalstva. Center ocenjuje, da je v EU približno tri milijone intenzivnih uživalcev konoplje (opredeljeno kot vsakodnevno ali skoraj vsakodnevno uživanje konoplje). Čeprav število tistih, ki zahtevajo intervencije, ni znano, je število povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje majhno v primerjavi s to številko.
Det är också av vikt att bättre förstå cannabisanvändarnas behov på populationsnivå. ECNN uppskattar att det finns ungefär 3 miljoner intensiva cannabisanvändare (definierade som de som använder cannabis dagligen eller nästan dagligen) i EU. Även om man inte känner till hur många av dessa som kräver insatser, är antalet cannabisrelaterade efterfrågan på behandling liten i förhållande till denna siffra.
Ayrıca esrar kullanıcılarının nüfus düzeyinde ihtiyaçlarını daha iyi anlamak da önemlidir. EMCDDA, AB’de 3 milyon civarında (günlük veya neredeyse günlük esrar kullanımı olarak tanımlanan) yoğun esrar kullanıcısı olduğunu tahmin etmektedir. Bunlardan müdahale gerektirenlerin sayısı bilinmemekle beraber, esrarla ilgili tedavi taleplerinin sayısı bu rakama göre küçüktür.
Svarīgi ir arī labāk izprast kaņepju lietotāju vajadzības, ievērojot šā kontingenta apmērus. EMCDDA lēš, ka ES ir aptuveni 3 miljoni intensīvu kaņepju lietotāju (t.i., personu, kas kaņepes lieto katru dienu vai gandrīz katru dienu). Lai gan nav zināms, cik daudziem no viņiem ir vajadzīga palīdzība, ir skaidrs, ka ar kaņepju lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits salīdzinājumā ar kaņepju lietotāju skaitu ir neliels.
  Kast 14  
(1) Riigid, kes teatasid viimase viie aasta jooksul (1999–2004) läbiviidud uuringutest ja esitasid andmed uimastitarbimise suundumustest vanglates, olid Belgia, Tšehhi Vabariik, Taani, Saksamaa, Kreeka, Prantsusmaa, Iirimaa, Itaalia, Läti, Leedu, Ungari, Malta, Madalmaad, Austria, Portugal, Sloveenia, Slovakkia, Soome, Rootsi, Ühendkuningriik, Bulgaaria ja Norra.
(1) Countries reporting studies carried out in the last 5 years (1999–2004) and providing data on drug use patterns in prison populations were Belgium, the Czech Republic, Denmark, Germany, Greece, France, Ireland, Italy, Latvia, Lithuania, Hungary, Malta, the Netherlands, Austria, Portugal, Slovenia, Slovakia, Finland, Sweden, the United Kingdom, Bulgaria and Norway.
(1) Les pays ayant notifié des études menées au cours des cinq dernières années (1999-2004) et ayant fourni des données sur les habitudes de consommation de drogue en milieu carcéral sont la Belgique, la République tchèque, le Danemark, l’Allemagne, la Grèce, la France, l’Irlande, l’Italie, la Lettonie, la Lituanie, la Hongrie, Malte, les Pays-Bas, l’Autriche, le Portugal, la Slovénie, la Slovaquie, la Finlande, la Suède, le Royaume‑Uni, la Bulgarie et la Norvège.
(1) Belgien, die Tschechische Republik, Dänemark, Deutschland, Griechenland, Frankreich, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Ungarn, Malta, die Niederlande, Österreich, Portugal, Slowenien, die Slowakei, Finnland, Schweden, das Vereinigte Königreich, Bulgarien und Norwegen berichteten über in den letzten fünf Jahren (1999 bis 2004) durchgeführte Studien und stellten Daten über die Muster des Drogenkonsums unter Haftinsassen bereit.
(1) Los países que han informado sobre estudios realizados durante los últimos cinco años (1999-2004) y proporcionaron información sobre las pautas de consumo de drogas de la población penitenciaria fueron Bélgica, la República Checa, Dinamarca, Alemania, Grecia, Francia, Irlanda, Italia, Letonia, Lituania, Hungría, Malta, los Países Bajos, Austria, Portugal, Eslovenia, Eslovaquia, Finlandia, Suecia, el Reino Unido, Bulgaria y Noruega.
(1) I paesi che fanno cenno a studi svolti negli ultimi 5 anni (1999–2004) e che forniscono dati sui modelli di consumo di stupefacenti tra i detenuti sono: Belgio, Repubblica ceca, Danimarca, Germania, Grecia, Francia, Irlanda, Italia, Lettonia, Lituania, Ungheria, Malta, Paesi Bassi, Austria, Portogallo, Slovenia, Slovacchia, Finlandia, Svezia, Regno Unito, Bulgaria e Norvegia.
(1) Os países que referiram estudos realizados nos últimos 5 anos (1999–2004) e que forneceram dados sobre os padrões do consumo de droga entre as populações prisionais foram a Bélgica, República Checa, Dinamarca, Alemanha, Grécia, França, Irlanda, Itália, Letónia, Lituânia, Hungria, Malta, Países Baixos, Áustria, Portugal, Eslovénia, Eslováquia, Finlândia, Suécia, Reino Unido, Bulgária e Noruega.
(1) Οι χώρες που ανέφεραν μελέτες που διεξήχθησαν την τελευταία πενταετία (1999–2004) και παρείχαν στοιχεία για τα πρότυπα χρήσης ναρκωτικών σε πληθυσμούς κρατουμένων ήταν οι εξής: Βέλγιο, Τσεχική Δημοκρατία, Δανία, Γερμανία, Ελλάδα, Γαλλία, Ιρλανδία, Ιταλία, Λεττονία, Λιθουανία, Ουγγαρία, Μάλτα, Κάτω Χώρες, Αυστρία, Πορτογαλία, Σλοβενία, Σλοβακία, Φινλανδία, Σουηδία, Ηνωμένο Βασίλειο, Βουλγαρία και Νορβηγία.
(1) De landen die melding maakten van studies die in de afgelopen vijf jaar (1999-2004) zijn uitgevoerd en gegevens hebben verschaft over patronen van drugsgebruik in gevangenispopulaties zijn België, Tsjechië, Denemarken, Duitsland, Griekenland, Frankrijk, Ierland, Italië, Letland, Litouwen, Hongarije, Malta, Nederland, Oostenrijk, Portugal, Slovenië, Slowakije, Finland, Zweden, het Verenigd Koninkrijk, Bulgarije en Noorwegen.
(1) Zeměmi, které uvedly studie provedené v posledních pěti letech (1999–2004) a které poskytly údaje o vzorcích užívání drog ve vězeňské populaci, jsou Belgie, Česká republika, Dánsko, Německo, Řecko, Francie, Irsko, Itálie, Lotyšsko, Litva, Maďarsko, Malta, Nizozemsko, Rakousko, Portugalsko, Slovinsko, Slovensko, Finsko, Švédsko, Spojené království, Bulharsko a Norsko.
(1) De lande, hvor der er gennemført undersøgelser i de seneste 5 år (1999–2004), og som har fremlagt data om stofbrugsmønstre blandt indsatte, var Belgien, Tjekkiet, Danmark, Tyskland, Grækenland, Frankrig, Irland, Italien, Letland, Litauen, Ungarn, Malta, Nederlandene, Østrig, Portugal, Slovenien, Slovakiet, Finland, Sverige, Det Forenede Kongerige, Bulgarien og Norge.
(1) Seuraavat maat raportoivat viiden viime vuoden (1999–2004) aikana tehdyistä tutkimuksista ja toimittivat tietoja vankien huumeiden käyttötavoista: Belgia, Tšekki, Tanska, Saksa, Kreikka, Ranska, Irlanti, Italia, Latvia, Liettua, Unkari, Malta, Alankomaat, Itävalta, Portugali, Slovenia, Slovakia, Suomi, Ruotsi, Yhdistynyt kuningaskunta, Bulgaria ja Norja.
1 Az utóbbi 5 évben (1999–2004) végzett vizsgálatokról és a börtönpopulációban tapasztalt kábítószer-használati mintákról a következő országok közöltek adatokat: Belgium, Csehország, Dánia, Németország, Görögország, Franciaország, Írország, Olaszország, Lettország, Litvánia, Magyarország, Málta, Hollandia, Ausztria, Portugália, Szlovénia, Szlovákia, Finnország, Svédország, az Egyesült Királyság, Bulgária és Norvégia.
(1) Følgende land har rapportert fra studier utført de siste 5 årene (1999-2004) og lagt fram data om narkotikabruksmønstre i fengselspopulasjoner: Belgia, Den tsjekkiske republikk, Danmark, Tyskland, Hellas, Frankrike, Irland, Italia, Latvia, Litauen, Ungarn, Malta, Nederland, Østerrike, Portugal, Slovenia, Slovakia, Finland, Sverige, Storbritannia, Bulgaria og Norge.
(1) Kraje, które zgłosiły przeprowadzenie badań w ciągu ostatnich 5 lat (1999–2004) i dostarczyły dane o schematach zażywania narkotyków w populacjach więźniów, to: Belgia, Czechy, Dania, Niemcy, Grecja, Francja, Irlandia, Włochy, Łotwa, Litwa, Węgry, Malta, Holandia, Austria, Portugalia, Słowenia, Słowacja, Finlandia, Szwecja, Wielka Brytania, Bułgaria i Norwegia.
(1) Ţările care au efectuat studii în ultimii 5 ani (1999–2004) şi care au furnizat date privind modelele de consum de droguri în rândul populaţiilor de deţinuţi au fost Belgia, Republica Cehă, Danemarca, Germania, Grecia, Franţa, Irlanda, Italia, Letonia, Lituania, Ungaria, Malta, Ţările de Jos, Austria, Portugalia, Slovenia, Slovacia, Finlanda, Suedia, Regatul Unit, Bulgaria şi Norvegia.
(1) Krajiny, ktoré uvádzajú štúdie vykonané v posledných 5 rokoch (1999 – 2004) a ktoré poskytujú údaje o formách užívania drog medzi väzenskou populáciou, sú Belgicko, Česká republika, Dánsko, Nemecko, Grécko, Francúzsko, Írsko, Taliansko, Lotyšsko, Litva, Maďarsko, Malta, Holandsko, Rakúsko, Portugalsko, Slovinsko, Slovensko, Fínsko, Švédsko, Spojené kráľovstvo, Bulharsko a Nórsko.
(1) Države, ki so poročale o raziskavah, opravljenih v zadnjih 5 letih (1999–2004) in ki so podale podatke o vzorcih uživanja drog pri populacijah zapornikov, so bile: Belgija, Češka republika, Danska, Nemčija, Grčija, Francija, Irska, Italija, Latvija, Litva, Madžarska, Malta, Nizozemska, Avstrija, Portugalska, Slovenija, Slovaška, Finska, Švedska, Združeno kraljestvo, Bolgarija in Norveška.
(1) Länder som har rapporterat studier genomförda under de senaste fem åren (1999–2004) och som har lämnat uppgifter om mönster för användning av droger i fängelser var Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien, Bulgarien och Norge.
(1) Son 5 yılda (1999-2004) gerçekleştirilen çalışmaları rapor eden ve hapishane mevcutları arasındaki uyuşturucu kullanımı şekillerine dair veri temin eden ülkeler Belçika, Çek Cumhuriyeti, Danimarka, Almanya, Yunanistan, Fransa, İrlanda, İtalya, Letonya, Litvanya, Macaristan, Malta, Hollanda, Avusturya, Portekiz, Slovenya, Slovakya, Finlandiya, İsveç, Birleşik Krallık, Bulgaristan ve Norveç’tir.
(1) Par pēdējos 5 gados (1999.–2004. g.) veiktiem pētījumiem ir ziņojušas un informāciju par narkotiku lietošanas ievirzēm cietumnieku vidū sniegušas šādas valstis: Beļģija, Čehija, Dānija, Vācija, Grieķija, Francija, Īrija, Itālija, Latvija, Lietuva, Ungārija, Malta, Nīderlande, Austrija, Portugāle, Slovēnija, Slovākija, Somija, Zviedrija, Apvienotā Karaliste, Bulgārija un Norvēģija.
  2. peatükk: Ülevaade na...  
(36) asa arvatud Prantsusmaa ja Ühendkuningriik, kes on koostanud täieulatuslikud C-hepatiidi ennetamise strateegiad: vastavalt „Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)” (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ja „Hepatitis C: Action Plan for England”, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Including France and England, both of which have established full-blown hepatitis C prevention strategies: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) and Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) respectively.
(36)  Y compris la France et l’Angleterre, qui ont toutes deux des stratégies complètes de prévention de l’hépatite C: Plan national Hépatites virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) et Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/), respectivement.
(36) Darunter auch in Frankreich und England, die beide vollständige Strategien zur Hepatitis-C-Prävention verabschiedet haben: Plan National Hepatites Virales C et B [Nationaler Plan zur Virushepatitis C und B] (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) bzw. Hepatitis C: Action Plan for England [Hepatitis C: Aktionsplan für England], 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Entre los que se incluyen Francia e Inglaterra, que han establecido estrategias integrales para prevenir la hepatitis C: Plan National Hepatites Virales C et B [Plan nacional sobre el virus de la hepatitis C y B] (2002-2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) y Hepatitis C: Action Plan for England, [Hepatitis C: Plan de acción para Inglaterra] 2004 (http://www.dh.gov.uk/), respectivamente.
(36)  Tra questi Francia e Inghilterra, che hanno elaborato entrambe strategie di prevenzione dell’epatite C ben rodate: “Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)“ (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) e “Hepatitis C: Action Plan for England”, 2004 (http://www.dh.gov.uk/), rispettivamente.
(36)  Incluindo a França e a Inglaterra, que instituíram estratégias circunstanciadas para a prevenção da hepatite C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) e Hepatite C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) respectivamente.
(36)  Όπως στη Γαλλία και την Αγγλία, οι οποίες έχουν αμφότερες εκπονήσει ολοκληρωμένες στρατηγικές για την πρόληψη της ηπατίτιδας C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) και Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/) αντίστοιχα.
(36)  Tot die landen behoren Frankrijk en Engeland, die beide volwaardige strategieën ter preventie van hepatitis C hebben vastgesteld, respectievelijk Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) en Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) Včetně Francie a Anglie, které obě vytvořily propracované strategie prevence šíření hepatitidy C: Francie Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (Národní plán pro hepatitidu B a C) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), Anglie Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (Hepatitida C: Akční plán pro Anglii) (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Herunder Frankrig og England, som begge har fastlagt omfattende strategier for forebyggelse af hepatitis C: henholdsvis Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) og Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Muun muassa Ranska ja Englanti ovat laatineet täysimittaiset C-hepatiitin ehkäisystrategiat: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ja Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) deértve Franciaországot és Angliát, amelyek egyformán kiérlelt stratégiákkal rendelkeznek a hepatitis C megelőzésére: ezek a Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), illetve a Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36) ) Inkludert Frankrike og England, som begge har fått på plass fullt utviklede strategier for hepatitt C, henholdsvis Plan National Hepatites Virales C et B (2002-2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) og Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  W tym we Francji i Anglii, które ustanowiły zaawansowane strategie zapobiegania wirusowemu zapaleniu wątroby typu C, odpowiednio: „Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005)” (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) i „Hepatitis C: Action Plan for England, 2004” (http://www.dh.gov.uk/).
(36) Inclusiv Franţa şi Anglia, care au instituit amândouă strategii complete de prevenire a hepatitei C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm), respectiv Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Vrátane Francúzska a Anglicka ktoré vytvorili plne rozvinuté stratégie prevencie hepatitídy C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) a Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Vključno s Francijo in Anglijo, od katerih sta obe sprejeli strategiji za preprečevanje povsem razvite oblike hepatitisa C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) and Hepatitis C: oziroma Action plan for England (Akcijski načrt za Anglijo), 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Inklusive Frankrike och England Båda dessa länder har antagit kompletta preventionsstrategier beträffande hepatit C: Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) respektive Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Fransa ve Birleşik Krallık dahildir. Her ikisi de tamamen uygulanan hepatit C önleme stratejileri oluşturmuştur: Sırasıyla Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) ve Hepatitis C: Action Plan for England, 2004 (http://www.dh.gov.uk/).
(36)  Tostarp Francijā un Anglijā, kas abas ir izstrādājušas klīniska C hepatīta profilakses stratēģijas: attiecīgi Plan National Hepatites Virales C et B (2002–2005) (http://www.sante.gouv.fr/htm/actu/hepatites/situation.htm) un C hepatīts: Anglijas rīcības plāns, 2004. g. (http://www.dh.gov.uk/).
  fig13-et  
Kümme riiki esitasid 2004. a kohta andmed, kuus ei esitanud. Seega on 2004. a arvud ligikaudsed, põhinedes 2003. ja 2004. aasta andmete võrdlusel ainult nendes riikide kohta, kes esitasid andmed mõlema aasta kohta.
Ten countries provided information for 2004 and six did not. Therefore, the figure for 2004 is provisional, based on a comparison of 2003 and 2004 data only for those countries providing data for both years.
Tien landen hebben informatie verschaft over 2004, van zes landen ontbreken gegevens over 2004. Daarom heeft het cijfer voor 2004 een voorlopig karakter; het is gebaseerd op een vergelijking tussen de gegevens over 2003 en 2004 voor alleen die landen die over beide jaren gegevens hebben geleverd.
10 lande har fremlagt data for 2004, og 6 har ikke. Tallet for 2004 er derfor foreløbigt og kun baseret på en sammenligning af data for 2003 og 2004 for de lande, som har fremlagt data for disse to år.
Ti land la fram informasjon for 2004, og seks land gjorde ikke. Derfor er tallene for 2004 foreløpige, basert på en sammenligning av data for 2003 og 2004 bare for de landene som har lagt fra data for begge år.
Deset držav je posredovalo informacije za leto 2004, šest pa ne. Zato je podatek za leto 2004 začasen in temelji na primerjavi podatkov za leti 2003 in 2004 samo za tiste države, ki so posredovale informacije za obe leti.
Desmit valstis ir sniegušas informāciju par 2004. gadu, bet par sešām valstīm informācijas nav. Tādēļ 2004. gada skaitļi ir provizoriski, jo aplēses ir veiktas, salīdzinot tikai to valstu 2003. un 2004. gada datus, kas bija sniegušas informāciju par abiem gadiem.
  7. peatükk: Uimastitega...  
Kümme riiki esitasid 2004. a kohta andmed, kuus ei esitanud. Seega on 2004. a arvud ligikaudsed, põhinedes 2003. ja 2004. aasta andmete võrdlusel ainult nendes riikide kohta, kes esitasid andmed mõlema aasta kohta.
Ten countries provided information for 2004 and six did not. Therefore, the figure for 2004 is provisional, based on a comparison of 2003 and 2004 data only for those countries providing data for both years.
Dix pays ont transmis des informations pour 2004 et six ne l’ont pas fait. Par conséquent, le chiffre relatif à 2004 est provisoire et repose sur une comparaison des données de 2003 et 2004 uniquement pour les pays qui ont fourni des données pour les deux années.
Für das Jahr 2004 haben zehn Länder Angaben zur Verfügung gestellt, während aus sechs Ländern keine Daten vorliegen. Daher ist die Angabe für das Jahr 2004 vorläufig und basiert auf einem Vergleich der Daten aus 2003 und 2004 lediglich der Länder, die für beide Jahre Daten übermittelt haben.
Diez países proporcionaron información para 2004 y seis países no facilitaron datos para este año. Por lo tanto, la cifra relativa a 2004 es provisional, y se basa en una comparación entre los datos de 2003 y 2004 solamente en el caso de los países que facilitaron datos de ambos años.
Dieci paesi hanno fornito informazioni per il 2004, sei non hanno fornito alcun dato. Pertanto, il dato per il 2004 è ancora provvisorio e si fonda su un confronto dei dati riferiti al 2003 e al 2004 soltanto per questi paesi che hanno messo a disposizione informazioni per entrambi gli anni.
Dez países forneceram informações relativas a 2004 e seis não o fizeram. Por este motivo, o valor referente a 2004 é provisório, baseando-se numa comparação dos dados de 2003 e 2004 apenas para os países que forneceram dados relativos aos dois anos.
πίνακα DRD-2 στο Δελτίο στατιστικών στοιχείων 2006 για τον αριθμό των θανάτων σε κάθε χώρα και τις σημειώσεις σχετικά με τη μεθοδολογία.
Tien landen hebben informatie verschaft over 2004, van zes landen ontbreken gegevens over 2004. Daarom heeft het cijfer voor 2004 een voorlopig karakter; het is gebaseerd op een vergelijking tussen de gegevens over 2003 en 2004 voor alleen die landen die over beide jaren gegevens hebben geleverd.
Informace za rok 2004 poskytlo deset zemí, šest zemí je nedodalo. Proto je údaj za rok 2004 provizorní, na základě porovnání údajů za roky 2003 a 2004 pouze z těch zemí, které poskytly údaje za oba roky.
10 lande har fremlagt data for 2004, og 6 har ikke. Tallet for 2004 er derfor foreløbigt og kun baseret på en sammenligning af data for 2003 og 2004 for de lande, som har fremlagt data for disse to år.
Vuodelta 2004 tiedot toimitti kymmenen maata ja kuusi maata ei toimittanut niitä. Näin ollen vuoden 2004 luku on väliaikainen, ja se perustuu vuosien 2003 ja 2004 väliseen vertailuun vain niiden maiden osalta, jotka ovat toimittaneet tietoja molemmilta vuosilta.
2004-re vonatkozóan tíz ország közölt adatot, hat pedig nem. A 2004-es számadat ezért ideiglenes, a 2003-as és a 2004-es adatok összehasonlításán alapul, kizárólag az adatokat mindkét évre közlő országokat figyelembe véve.
Ti land la fram informasjon for 2004, og seks land gjorde ikke. Derfor er tallene for 2004 foreløpige, basert på en sammenligning av data for 2003 og 2004 bare for de landene som har lagt fra data for begge år.
Dziesięć krajów podało informacje dotyczące 2004 r., a sześć ich nie podało. Z tego powodu dane za 2004 r. są tymczasowe, opracowane na podstawie porównania danych za 2003 i 2004 r. przeprowadzonego jedynie dla tych krajów, które dostarczyły informacje z obu lat.
Zece ţări au furnizat iar şase ţări nu au furnizat informaţii pentru 2004. Prin urmare, cifra pentru 2004 este provizorie, pe baza unei comparaţii între datele din 2003 şi 2004 numai pentru ţările care furnizează informaţii pentru ambii ani.
Desať krajín poskytlo informácie za rok 2004 a šesť krajín neposkytlo informácie. Preto je údaj za rok 2004 predbežný, založený na porovnaní údajov za rok 2003 a rok 2004 iba pre tie krajiny, ktoré poskytli údaje za oba roky.
Deset držav je posredovalo informacije za leto 2004, šest pa ne. Zato je podatek za leto 2004 začasen in temelji na primerjavi podatkov za leti 2003 in 2004 samo za tiste države, ki so posredovale informacije za obe leti.
Tio länder har lämnat uppgifter för 2004 och sex har inte gjort det. Därför är siffran för 2004 preliminär, baserad på en jämförelse mellan uppgifterna för 2003 och 2004 enbart för de länder som har lämnat uppgifter för båda dessa år.
On ülke 2004 için bilgi temin etmiş ve altısı etmemiştir. Bundan dolayı, yalnızca her iki yıl için de veri sağlayan ülkeler için 2003 ve 2004 verilerinin bir karşılaştırmasına dayanarak 2004 rakamı geçicidir.
Desmit valstis ir sniegušas informāciju par 2004. gadu, bet par sešām valstīm informācijas nav. Tādēļ 2004. gada skaitļi ir provizoriski, jo aplēses ir veiktas, salīdzinot tikai to valstu 2003. un 2004. gada datus, kas bija sniegušas informāciju par abiem gadiem.
  6. peatükk: Opioidide t...  
Hiljutine ülevaade uimastisõltuvuse ravi mõjust HIV leviku ennetamisele näitas, et käitumuslikud sekkumismeetmed võivad suurendada asendusravi positiivset mõju HIV leviku ennetamisele, samas aga on ainuüksi psühholoogilisel ravil vahelduv edu. Karskusel põhineva ravi tulemused olid HIV leviku ennetamise osas head nendel, kes said ravi 3 kuud või kauem (Farrell et al., 2005).
A recent review of the effectiveness of drug dependence treatment in preventing HIV transmission found that behavioural interventions can enhance the positive effects of substitution treatment on HIV prevention, whereas the effectiveness of psychological therapy alone is variable. Abstinence-based treatment showed good outcomes with regard to HIV prevention for those who remain in treatment for 3 months or more (Farrell et al., 2005).
Une étude récente de l'efficacité des traitements de dépendance à la drogue dans la prévention de la transmission du VIH a conclu que les thérapies comportementales peuvent renforcer les effets positifs du traitement substitution sur la prévention du VIH, tandis que l'efficacité de la seule psychothérapie est variable. Le traitement fondé sur l'abstinence donne de bons résultats en matière de prévention du VIH pour ceux qui suivent un traitement pendant plus de 3 mois (Farrell et al., 2005).
Im Zuge einer vor kurzem durchgeführten Studie über die Wirksamkeit der Drogentherapie bei der Prävention der Übertragung von HIV wurde festgestellt, dass verhaltensorientierte Maßnahmen die positiven Effekte der Substitutionsbehandlung bei der HIV-Prävention verstärken können, während die Wirksamkeit einer ausschließlichen psychotherapeutischen Behandlung Schwankungen unterliegt. Abstinenzorientierte Therapieformen zeitigten im Hinblick auf die HIV-Prävention bei den Patienten gute Ergebnisse, die über drei oder mehr Monate hinweg behandelt wurden (Farrell et al., 2005).
Un análisis reciente sobre la efectividad del tratamiento de la drogodependencia en la prevención de la transmisión del VIH ha revelado que las intervenciones orientadas al comportamiento pueden aumentar los efectos positivos del tratamiento de sustitución en la prevención del VIH, mientras que la efectividad de la terapia psicoterapéutica por sí sola es variable. Asimismo, los tratamientos basados en la abstinencia han demostrado cosechar buenos resultados en la prevención del VIH en las personas que reciben tratamiento durante un mínimo de tres meses (Farrell et al., 2005).
Da una recente analisi dell’efficacia del trattamento della tossicodipendenza ai fini della prevenzione della trasmissione dell’HIV è emerso che gli interventi a livello comportamentale possono valorizzare gli effetti positivi del trattamento sostitutivo orientato alla prevenzione dell’HIV, mentre l’efficacia della sola terapia psicologica è ancora incerta. I trattamenti basati sull’astinenza hanno prodotto risultati positivi dal punto di vista della prevenzione dell’HIV nei pazienti che sono rimasti in trattamento per almeno 3 mesi (Farrell e altri, 2005).
Uma análise recente da eficácia do tratamento da toxicodependência na prevenção da transmissão do VIH concluiu que as intervenções comportamentais podem reforçar os efeitos positivos do tratamento de substituição na prevenção deste vírus, ao passo que a psicoterapia utilizada isoladamente apresenta resultados variáveis. O tratamento baseado na abstinência revelou bons resultados quanto à prevenção do VIH nos indivíduos que mantêm o tratamento durante 3 meses ou mais (Farrell et al., 2005).
Σε πρόσφατη επισκόπηση της αποτελεσματικότητας της θεραπείας απεξάρτησης στην πρόληψη της μετάδοσης του ιού HIV διαπιστώθηκε ότι οι συμπεριφοριστικές παρεμβάσεις μπορούν να βελτιώσουν τα θετικά αποτελέσματα της θεραπείας υποκατάστασης για την πρόληψη του ιού HIV, ενώ η αποτελεσματικότητα που έχει η ψυχολογική θεραπεία από μόνη της παρουσιάζει διακυμάνσεις. Η θεραπεία βάσει της αποχής επέδειξε καλά αποτελέσματα σε ό,τι αφορά την πρόληψη του ιού HIV σε όσους παραμένουν υπό θεραπεία επί 3 ή περισσότερους μήνες (Farrell κ.ά., 2005).
Uit recent onderzoek naar de doeltreffendheid van de behandeling van drugsverslaving voor de preventie van HIV-besmetting is gebleken dat gedragsmatige interventies de positieve effecten van substitutiebehandeling op HIV-preventie kunnen versterken, terwijl de doeltreffendheid van uitsluitend psychologische therapie variabel is. Op onthouding gerichte behandeling heeft goede resultaten laten zien met betrekking tot HIV-preventie voor cliënten die ten minste drie maanden in behandeling blijven (Farrell et al., 2005).
Z nedávné analýzy účinnosti léčby drogové závislosti při prevenci přenosu HIV vyplynulo, že behaviorální intervence mohou zesílit pozitivní účinky substituční léčby při prevenci přenosu HIV, zatímco účinnost samotné psychologické terapie je proměnlivá. Léčba orientovaná na abstinenci ukázala dobré výsledky při prevenci HIV u osob, které se léčí po dobu tří měsíců a déle (Farrell a kol., 2005).
En nylig gennemgang af effektiviteten af behandling for stofafhængighed med hensyn til at forhindre hiv-overførsel viste, at adfærdsmæssige indgreb kan forstærke de positive virkninger af substitutionsbehandling med hensyn til forebyggelse af hiv, mens effektiviteten af psykologisk terapi alene varierer. Afholdenhedsbaseret behandling viste gode resultater med hensyn til forebyggelse af hiv for de personer, der forbliver i behandling i 3 måneder eller mere (Farrell m.fl., 2005).
Hiljattain tehdyssä tutkimuksessa, jossa tarkasteltiin huumehoidon tehokkuutta hiv:n leviämisen ehkäisemisessä, todettiin, että käyttäytymiseen kohdistuvilla toimilla voidaan tehostaa korvaushoidon myönteistä vaikutusta hiv:n torjuntaan, kun taas psyykkinen hoito yksinään tehoaa vaihtelevasti. Pidättäytymiseen pohjautuva hoito on tuottanut hyviä tuloksia hiv:n torjunnassa henkilöillä, jotka pysyvät hoidossa vähintään kolme kuukautta (Farrell et al., 2005).
A kábítószer-függőség kezelésének hatékonyságáról a HIV átadásának megelőzése szempontjából a közelmúltban készített áttekintés azt állapította meg, hogy a viselkedést megcélzó beavatkozások fokozhatják a helyettesítő kezelés HIV-megelőzésre kifejtett pozitív hatásait, míg az önmagában vett pszichoterápia hatékonysága változó. Az absztinencián alapuló kezelés a HIV megelőzése tekintetében jó eredményeket hozott azok esetében, akik legalább 3 hónapig kezelés alatt maradtak (Farrell és mások, 2005).
En fersk gjennomgang av effekten av avhengighetsbehandling fant at atferdstiltak kan forsterke den positive effekten av substitusjonsbehandling med hensyn til HIV-forebygging, mens effekten av psykologisk terapi som eneste behandling er variabel. Behandling basert på avholdenhet har vist gode resultater når det gjelder forebygging av HIV-infeksjon dersom behandlingen varer i 3 måneder eller mer (Farrell et al., 2005).
W niedawnym opracowaniu na temat skuteczności leczenia uzależnienia w zapobieganiu przenoszeniu wirusa HIV stwierdzono, że behawioralne działania interwencyjne mogą wzmocnić pozytywne skutki leczenia zastępczego w profilaktyce wirusa HIV, podczas gdy skuteczność samej psychoterapii jest zmienna. Leczenie oparte na abstynencji dało dobre wyniki w zapobieganiu HIV u osób poddawanych leczeniu przez 3 miesiące lub dłużej (Farrell et al., 2005).
O recentă trecere în revistă a eficienţei tratamentului pentru dependenţa de droguri în prevenirea transmiterii infecţiei HIV a arătat că intervenţiile comportamentale pot potenţa efectele pozitive ale terapiei de substituţie privind prevenirea infecţiei cu HIV, în timp ce eficienţa utilizării exclusive a terapiei psihologice este variabilă. Terapia prin abstinenţă a arătat rezultate bune în ceea ce priveşte prevenirea infecţiei cu HIV pentru aceia care rămân sub tratament timp de 3 luni sau mai mult (Farrell et al., 2005)
Nedávna analýza účinnosti liečby závislosti od drog, aby sa zabránilo prenosu HIV, zistila, že zásahy do správania môžu zlepšiť pozitívne účinky substitučnej liečby pri prevencii HIV, kým účinnosť samotnej psychologickej terapie je premenlivá. Liečba založená na abstinencii ukázala dobré výsledky ohľadom prevencie HIV u tých osôb, ktoré sa liečili 3 mesiace alebo dlhšie (Farrell a kol., 2005).
Nedavna proučitev učinkovitosti zdravljenja odvisnosti od drog pri preprečevanju prenosa virusa HIV je pokazala, da lahko vedenjske intervencije okrepijo pozitivne učinke nadomestnega zdravljenja pri preprečevanju prenosa virusa HIV, medtem ko je učinkovitost psihološke terapije same spremenljiva. Zdravljenje na podlagi abstinence je pokazalo dobre rezultate, kar zadeva preprečevanje prenosa virusa HIV pri osebah, ki so ostale na zdravljenju tri mesece ali več (Farrell et al., 2005).
En nyligen genomförd studie av hur effektiva behandlingsprogram mot narkotikaberoende är när det gäller att förebygga spridandet av hiv fann att insatser inriktade på beteendeträning kan förstärka substitutionsbehandlingens positiva effekter på förebyggandet av hiv, medan enbart psykologisk behandling har varierad effekt. Abstinensbaserad behandling visade goda resultat när det gällde förebyggandet av hiv för de patienter som fortsatte behandlingen under 3 månader eller längre (Farrell et al., 2005).
Uyuşturucu bağımlılığı tedavisinin HIV bulaşmasını önlemekteki etkinliğinin yeni bir değerlendirmesinde, davranışsal müdahalelerin ikame tedavisinin HIV’i önleme üzerindeki olumlu etkilerini artırabildiği ama tek başına psikolojik terapinin etkinliğinin değişken olduğu görülmüştür. Yoksunluk temelli tedavi, 3 ay veya daha uzun süreyle tedavide kalanlar için HIV’in önlenmesine ilişkin iyi sonuçlar vermiştir. (Farrell vd., 2005).
Nesen veiktā pētījumā par narkotiku atkarības ārstēšanas ietekmi uz HIV infekcijas profilaksi ir konstatēts, ka uz uzvedību vērsti iejaukšanās pasākumi var sekmēt aizvietotājterapijas pozitīvo ietekmi uz HIV pārnešanas novēršanu, kamēr piemērojot tikai psihoterapiju, rezultāti mēdz būt dažādi. Atturēšanās terapija sekmē HIV novēršanu, ja pacienti ārstējas 3 mēnešus vai ilgāk (Farrell u.c., 2005. g.).
  Kast 4  
Madala läve keskused mängivad olulist rolli abi saavate uimastitarvitajate arvu suurendamisel. Neile, kes on „peidus” või kelleni on keeruline jõuda või kes on kaotanud kontakti hoolekandesüsteemiga, võivad madala läve keskused olla võimaluseks pääseda ligi meditsiini- ja sotsiaalteenustele.
Low-threshold agencies play a crucial role in increasing drug users’ access to care. For populations of drug users that are ‘hidden’ or more difficult to reach or have lost contact with the care system, these agencies can provide a point of contact and a setting for delivering medical and social services.
Les structures à bas seuil jouent un rôle déterminant dans le développement de l’accès des usagers de drogue aux soins. Pour les populations d’usagers de drogue «cachés», plus difficiles à atteindre ou qui ont perdu tout contact avec le système de soin, ces agences peuvent servir de point de contact et de prestation de services sociaux et médicaux.
Niedrigschwellige Dienste sind von zentraler Bedeutung, um den Zugang von Drogenkonsumenten zu Betreuungsdiensten zu verbessern. Für „versteckte“ oder schwerer zu erreichende Gruppen von Drogenkonsumenten oder jene, die den Kontakt zum Betreuungssystem verloren haben, können diese Dienste eine Anlaufstelle darstellen und ärztliche oder soziale Leistungen anbieten.
El papel de los centros de bajo umbral es crucial para incrementar el acceso de los consumidores de drogas a los programas de asistencia. Para las poblaciones «ocultas» de consumidores, a las que resulta más difícil llegar o que han perdido el contacto con los servicios de asistencia, estos centros pueden representar un punto de contacto y un entorno adecuado para prestar servicios médicos y sociales.
Le strutture a bassa soglia offrono un contributo importante per favorire l’accesso dei consumatori di stupefacenti ai servizi di cura. Per le popolazioni dei consumatori di stupefacenti “nascoste” o più difficilmente raggiungibili o, ancora, che hanno perso i contatti con il sistema assistenziale, queste strutture possono fornire un punto di contatto e un ambiente per l’erogazione dei servizi medici e sociali.
Os serviços de porta aberta são cruciais para que os consumidores de droga tenham um maior acesso a assistência, proporcionando às populações de consumidores de droga “ocultas”, mais difíceis de contactar ou que perderam o contacto com o sistema de assistência, um ponto de contacto e um contexto para a prestação de serviços médicos e sociais.
Οι υπηρεσίες άμεσης πρόσβασης διαδραματίζουν καθοριστικό ρόλο στην αύξηση της πρόσβασης των χρηστών ναρκωτικών στην περίθαλψη. Για τους πληθυσμούς χρηστών ναρκωτικών που είναι «κρυφοί» ή πιο δύσκολα προσεγγίσιμοι ή έχουν χάσει την επαφή τους με το σύστημα περίθαλψης, οι υπηρεσίες αυτές μπορούν να αποτελέσουν σημεία επαφής και χώρους για την παροχή ιατρικών και κοινωνικών υπηρεσιών.
Laagdrempelige hulpverleningsinstanties spelen een cruciale rol in het verbeteren van de beschikbaarheid van zorg voor drugsgebruikers. Voor groepen drugsgebruikers die “verborgen” of moeilijker te bereiken zijn of het contact met de zorg hebben verloren, kunnen dergelijke instanties een contactpunt vormen en een omgeving bieden voor het verlenen van medische en maatschappelijke diensten.
Nízkoprahová zařízení mají zásadní úlohu ve zlepšování dostupnosti péče pro uživatele drog. V případě populací uživatelů drog, které jsou „skryté“ nebo obtížněji dosažitelné nebo ztratily kontakt se systémem péče, mohou tato zařízení sloužit jako kontaktní místo a prostředí pro zajišťování lékařských a sociálních služeb.
Lavtærskeltjenester spiller en afgørende rolle med hensyn til at øge stofbrugernes adgang til behandling. For grupper af stofbrugere, der er "skjulte" eller vanskeligere at nå ud til, eller som har mistet kontakten til behandlingssystemet, kan disse tjenester tilvejebringe et kontaktpunkt og en ramme for medicinske og sociale tilbud.
Matalan kynnyksen keskuksilla on keskeinen asema huumeidenkäyttäjien hoitoon pääsyn parantamisessa. Nämä keskukset voivat toimia yhteyspisteenä ja lääkintä- ja sosiaalipalvelujen tarjoamisen ympäristönä näkymättömille, vaikeasti tavoitettaville tai terveydenhuoltojärjestelmän ulkopuolelle ajautuneille huumeidenkäyttäjille.
Az alacsonyküszöbű ügynökségek meghatározó szerepet játszanak a kábítószer-használók ellátásokhoz való hozzáférésének javításában. A kábítószer-használók „rejtett”, nehezebben elérhető vagy az ellátórendszerrel való kapcsolatból kikerült populációi számára ezek az ügynökségek kapcsolatfelvételi pontként szolgálhatnak, továbbá az orvosi és szociális szolgáltatásokhoz alkalmas körülményeket tudnak biztosítani.
Lavterskeltjenester spiller en avgjørende rolle når det gjelder å øke narkotikabrukernes tilgang til pleie og omsorg. For grupper av narkotikabrukere som er "skjulte" eller vanskeligere å nå, eller som har mistet kontakten med helsevesenet, kan disse tjenestene fungere som et kontaktpunkt og et miljø der medisinske og sosiale tjenester tilbys.
Jednostki niskoprogowe odgrywają istotną rolę w zwiększaniu dostępu do opieki osobom zażywającym narkotyki. Dla grup narkomanów pozostających „w ukryciu”, do których dostęp jest utrudniony lub którzy przestali korzystać z systemu opieki, jednostki mogą stanowić miejsce kontaktu i świadczenia usług medycznych i społecznych.
Agenţiile cu acces necondiţionat joacă un rol crucial în creşterea accesului consumatorilor de droguri la îngrijire medicală. Pentru populaţiile de consumatori de droguri care sunt „ascunse” sau mai greu accesibile sau care au pierdut contactul cu sistemul de îngrijire medicală, aceste agenţii pot asigura un punct de contact şi un loc de furnizare a serviciilor medicale şi sociale.
Nízkoprahové agentúry hrajú veľmi dôležitú úlohu pri zvyšovaní prístupu užívateľov drog k starostlivosti. Pre populácie užívateľov drog, ktoré sú „skryté“ alebo ktoré sa ťažšie dosahujú alebo stratili kontakt so systémom starostlivosti, môžu tieto agentúry poskytnúť kontaktné miesto pre poskytovanie lekárskych a sociálnych služieb.
Nizkopražne agencije imajo bistveno vlogo pri povečevanju dostopa uživalcev drog do oskrbe. Za populacije uživalcev drog, ki so "skrite", ki jih je težje doseči ali ki so izgubile stik s sistemom oskrbe, so te agencije lahko kontaktna točka ter okolje za nudenje zdravstvenih in socialnih storitev.
Myndigheter som erbjuder lågtröskelvård spelar en viktig roll för att öka missbrukares tillgång till vård. Lågtröskelvården kan fungera som kontaktpunkt för missbrukare och erbjuda medicinska och sociala tjänster till grupper som är “dolda”, svåra att nå eller som har förlorat kontakten med vårdsystemet.
Düşük eşikli kurumlar, uyuşturucu kullanıcılarının sağlık hizmetlerine erişiminde hayati rol oynamaktadır. ‘Gizli’ veya ulaşılması daha zor veya sağlık hizmeti sistemiyle temasını kaybetmiş olan uyuşturucu kullanan kesimler için, bu kurumlar iletişim noktası oluşturmanın yanı sıra tıbbi ve sosyal hizmetler vermek için ortam sağlayabilir.
Zema sliekšņa pakalpojumu aģentūrām ir izšķirīga loma, paplašinot narkotiku lietotāju piekļuvi aprūpei. Šīs aģentūras var uzņemties kontaktpunktu funkcijas un būt vietas, kur ,,slēptas” vai grūtāk sasniedzamas narkotiku lietotāju grupas vai grupas, kas ir zaudējušas kontaktus ar aprūpes sistēmu, var saņemt medicīniskus un sociālus pakalpojumus.
  Kast 9  
Lühimõjutus on osutunud väga kasulikuks valikuliseks ennetusmeetmeks niisuguste kanepitarvitajate puhul, kes muidu raviprogrammi ei satuks. Intensiivse kanepitarvitaja puhul ei pruugi kasu olla koolitusprogrammidest, mis propageerivad täielikku uimastitest hoidumist.
Brief intervention has been found to be very useful in selective prevention measures targeted at cannabis users who would not normally come into contact with treatment settings. In the case of intensive cannabis users, education-based programmes that emphasise abstinence may not be effective.
Une intervention brève est très utile dans le cadre des mesures de prévention sélective destinées aux usagers de cannabis qui n’ont normalement pas de contact avec les centres de traitement. Dans le cas d’usagers intensifs de cannabis, des programmes éducatifs prônant l’abstinence peuvent ne pas donner de résultats.
Kurzinterventionen haben sich im Rahmen gezielter Präventionsmaßnahmen für Cannabiskonsumenten als sehr nützlich erwiesen, die normalerweise nicht mit Behandlungseinrichtungen in Kontakt kommen würden. Bei intensiven Cannabiskonsumenten sind aufklärungsorientierte Programme, die den Schwerpunkt auf Abstinenz legen, unter Umständen unwirksam.
La intervención de corta duración ha demostrado ser de gran utilidad en las medidas de prevención selectivas dirigidas a los consumidores de cannabis que no suelen entrar en contacto con servicios de tratamiento. En el caso de los consumidores intensivos de cannabis, los programas que se basan en la educación y ponen énfasis en la abstinencia pueden no resultar efectivos.
L’intervento breve si è dimostrato estremamente utile nelle misure di prevenzione selettiva destinate ai consumatori di cannabis che altrimenti non verrebbero in contatto con i servizi terapeutici. Nel caso dei consumatori di cannabis intensivi, i programmi di stampo educativo che puntano principalmente sull’astinenza a volte non sono efficaci.
As intervenções de curta duração foram consideradas muito úteis nas medidas de prevenção selectivas dirigidas a consumidores de cannabis que não entram normalmente em contacto com centros de tratamento. No caso dos consumidores intensivos de cannabis, os programas baseados na educação e que dão particular destaque à abstinência podem não ser eficazes.
Έχει διαπιστωθεί ότι η σύντομη παρέμβαση είναι ιδιαίτερα χρήσιμη στο πλαίσιο μέτρων επικεντρωμένης πρόληψης που έχουν ως στόχο χρήστες κάνναβης που δεν έρχονται συνήθως σε επαφή με θεραπευτικά περιβάλλοντα. Στην περίπτωση των ατόμων που κάνουν εντατική χρήση κάνναβης, τα προγράμματα στο πλαίσιο της εκπαίδευσης που δίνουν έμφαση στην αποχή ενδέχεται να μην είναι αποτελεσματικά.
Korte interventies zijn zeer waardevol gebleken in selectieve preventiemaatregelen die gericht zijn op cannabisgebruikers die normaal gesproken niet in een behandelomgeving terecht zouden komen. In het geval van intensieve cannabisgebruikers kan het zijn dat voorlichtingsprogramma’s waarin de nadruk wordt gelegd op onthouding niet doeltreffend zijn.
Krátká intervence se osvědčila jako velmi užitečná v opatřeních selektivní prevence zaměřených na uživatele konopí, kteří by běžně nepřišli do kontaktu s léčebným zařízením. Osvětové programy, které kladou důraz na abstinenci, nemusejí být v případě intenzivních uživatelů konopí účinné.
Kort intervention har vist sig at være meget hensigtsmæssig i forbindelse med selektive forebyggelsesforanstaltninger, der er målrettet mod cannabisbrugere, som ikke normalt ville komme i kontakt med behandlingsmiljøer. Oplysningsbaserede programmer, som lægger vægt på afholdenhed, er i givet fald ikke effektive i forbindelse med intensive cannabisbrugere.
Lyhyt interventio on todettu hyödylliseksi valikoivissa ehkäisytoimissa, joiden kohteena ovat sellaiset kannabiksen käyttäjät, jotka eivät tavallisesti olisi yhteydessä hoitopalveluihin. Koulutuspohjaiset ohjelmat, joissa painotetaan pidättyvyyttä, eivät välttämättä tehoa henkilöihin, jotka käyttävät runsaasti kannabista.
A rövid beavatkozást kifejezetten hasznosnak találták az olyan kannabiszhasználókra irányuló célzott megelőzési intézkedésekben, akikkel kezelési körülmények között rendes esetben nem lehet kapcsolatba kerülni. Az intenzív kannabiszhasználók esetében az absztinenciát hangsúlyozó, oktatáson alapuló programok nem feltétlenül hatékonyak.
Kortvarig intervensjon har vist seg å være svært nyttig i selektive forebyggingstiltak for cannabisbrukere som ikke vanligvis ville ha kommet i kontakt med behandlingsmiljøene. Når det gjelder intensive cannabisbrukere, er det ikke sikkert at opplæringsbaserte programmer som vektlegger rusfrihet, er effektive.
Krótkie działanie interwencyjne okazało się bardzo skuteczne jako wybiórczy środek zapobiegawczy ukierunkowany na osoby zażywające konopie indyjskie, które w normalnych okolicznościach nie zgłosiłyby się do placówki terapeutycznej. W przypadku osób intensywnie zażywających konopie indyjskie programy oparte na edukacji i promujące abstynencję mogą okazać się nieskuteczne.
S-a observat că intervenţia de scurtă durată este foarte utilă în măsurile selective de prevenire, având ca ţintă consumatorii de canabis care în mod normal nu ar intra în contact cu serviciile de tratament. Referitor la consumatorii intensivi de canabis, programele educative care pun accent pe abstinenţă, nu ar putea fi eficiente.
Zistilo sa, že krátky zásah je veľmi užitočný pri selektívnych preventívnych opatreniach zameraných na užívateľov kanabisu, ktorí by normálne neprišli do kontaktu s liečebnými zariadeniami. V prípade intenzívnych užívateľov kanabisu nemusia byť programy založené na vzdelávaní, ktoré zdôrazňujú abstinenciu, účinné.
Ugotovljeno je bilo, da je kratka intervencija zelo koristna pri selektivnih preventivnih ukrepih, namenjenih uživalcem konoplje, ki običajno ne bi prišli v stik z okolji zdravljenja. Pri intenzivnih uživalcih konoplje programi, ki temeljijo na izobraževanju in poudarjajo vzdržnost, morda ne bi bili učinkoviti.
Kortvariga insatser har befunnits vara mycket effektiva i selektiva preventionsåtgärder riktade mot cannabisanvändare som annars inte skulle komma i kontakt med behandlingsmiljön. För personer med intensivt missbruk av cannabis är troligen informationsbaserade program som betonar abstinens inte effektiva.
Kısa müdahalenin, normalde tedavi merkezleriyle iletişime geçmeyecek esrar kullanıcılarını hedef alan seçici önleme tedbirlerinde çok faydalı olduğu görülmüştür. Yoğun esrar kullanıcıları durumunda, yoksunluğu vurgulayan eğitim temelli programlar etkin olmayabilir.
Īslaicīgi iejaukšanās pasākumi ir izrādījušies ļoti noderīgi selektīvajā profilaksē ar mērķi uzrunāt kaņepju lietotājus, kas parasti necenšas nodibināt kontaktus ar ārstniecības iestādēm. Intensīvas kaņepju lietošanas gadījumos izglītojošas, uz atturēšanos vērstas programmas var izrādīties nederīgas.
  6. peatükk: Opioidide t...  
Europoli juhitava projekti “Mustard” eesmärk on välja selgitada ja sihikule võtta Türgi kuritegelikud rühmitused ja nendega seotud rühmitused, kelle tegevus on suunatud ELile või kes tegutsevad ELis ning tegelevad uimastikaubandusega, eelkõige heroiinikaubandusega.
Project Mustard, run by Europol, aims at identifying and targeting Turkish and associated criminal groups operating towards and within the EU and engaged in the trafficking of drugs, primarily heroin. It provides operational support to live investigations in participating states and enhances the strategic intelligence picture by providing insight into the activities of Turkish organised crime and associated groups (Europol, 2006).
Le projet Mustard, dirigé par Europol, a pour but d'identifier et de s'attaquer aux organisations criminelles turques et associées qui opèrent à destination et à l'intérieur de l'UE et sont impliquées dans le trafic de drogue, principalement d'héroïne. Ce projet apporte un soutien opérationnel aux enquêtes en cours dans les États participants et améliore les renseignements stratégiques en donnant un aperçu des activités du crime organisé turc et des groupes associés (Europol, 2006).
Das von Europol durchgeführte Projekt Mustard zielt auf die Ermittlung und Bekämpfung türkischer krimineller Vereinigungen und mit ihnen kooperierender krimineller Gruppierungen ab, deren Tätigkeit auf die EU ausgerichtet ist oder die innerhalb der EU agieren und in erster Linie mit dem Handel von Drogen, insbesondere von Heroin, befasst sind. Im Rahmen des Projekts wird operative Unterstützung bei laufenden Ermittlungsverfahren in den teilnehmenden Ländern geleistet und die strategische Intelligence ausgebaut, indem Einblicke in die Tätigkeiten türkischer Vereinigungen der organisierten Kriminalität und mit ihnen kooperierender Gruppierungen ermöglicht werden (Europol, 2006).
El proyecto «Mustard», que lleva a cabo Europol, tiene como objetivo identificar y perseguir a los grupos delictivos turcos y a los grupos vinculados a éstos que dirigen sus operaciones hacia y dentro de la UE y que trafican con drogas, principalmente heroína. Proporciona apoyo operativo a las investigaciones en curso en los Estados que toman parte en esta iniciativa y potencia el alcance de la inteligencia estratégica, ya que permite hacerse una idea de las actividades de la delincuencia organizada turca y otros grupos asociados (Europol, 2006).
Il progetto Mustard, gestito dall’Europol, si prefigge di individuare e agire nei confronti dei gruppi criminali turchi e dei gruppi a questi associati attivi verso e all’interno dell’Unione europea, soprattutto nel traffico di eroina. Il progetto offre sostegno operativo alle indagini effettive negli Stati partecipanti, valorizzando il quadro dell’intelligence strategica grazie alle informazioni dettagliate fornite sulle attività della criminalità organizzata turca e dei gruppi a questa associati (Europol, 2006).
O projecto “Mustard” da Europol pretende identificar e combater os grupos criminosos turcos e outros a eles associados, que operam dentro da UE e tendo a União como alvo e se dedicam ao tráfico de drogas, principalmente de heroína. O projecto presta apoio operacional às investigações em curso nos Estados participantes e reforça o panorama em matéria de informação estratégica, fornecendo informações sobre as actividades dos grupos de criminalidade organizada turcos e de outros a eles associados (Europol, 2006).
Στόχος του σχεδίου «Mustard», που διευθύνεται από την Ευρωπόλ, είναι ο εντοπισμός και η εξάρθρωση τουρκικών και συνεργαζόμενων εγκληματικών ομάδων που δραστηριοποιούνται προς και εντός της ΕΕ και εμπλέκονται στη διακίνηση ναρκωτικών και κυρίως ηρωίνης. Το σχέδιο παρέχει επιχειρησιακή υποστήριξη σε έρευνες που βρίσκονται σε εξέλιξη σε συμμετέχοντα κράτη μέλη και συμπληρώνει την εικόνα των στρατηγικών πληροφοριών ασφαλείας παρέχοντας στοιχεία για τις δραστηριότητες τουρκικών και συνεργαζόμενων ομάδων οργανωμένου εγκλήματος (Ευρωπόλ, 2006).
Het Mustard-project, dat door Europol wordt uitgevoerd, is gericht op het traceren en bestrijden van Turkse en verwante criminele organisaties die zich op de EU richten, binnen de EU opereren en zich inlaten met de handel in drugs, vooral heroïne. Het biedt operationele ondersteuning aan lopend onderzoek in deelnemende landen en zorgt voor een rijker aanbod aan strategische inlichtingen door inzicht te geven in de activiteiten van Turkse criminele en aanverwante organisaties (Europol, 2006).
Projekt Mustard, který realizuje Europol, se zaměřuje na zjišťování a rozkrývání tureckých a s nimi souvisejících kriminálních skupin působících směrem do EU a v rámci EU při obchodování s drogami, především heroinem. Poskytuje operační podporu probíhajícím vyšetřováním ve spolupracujících státech a rozšiřuje strategické zpravodajské informace tím, že podává přehled o činnosti tureckých skupin organizovaného zločinu a skupin s nimi souvisejících (Europol, 2006).
Mustard-projektet, der gennemføres af Europol, tager sigte på at identificere og fokusere på tyrkiske og tilknyttede kriminelle grupper, som opererer mod og inden for EU og er involveret i ulovlig handel med narkotika, primært heroin. Det yder operationel støtte til undersøgelser på stedet i deltagende stater og forstærker den strategiske efterforskning ved at give indsigt i aktiviteterne blandt tyrkiske kriminelle organisationer og tilknyttede grupper (Europol, 2006).
Europolin johtamassa Mustard-hankkeessa on tavoitteena tunnistaa ja pysäyttää EU:hun päin ja EU:n sisällä toimivia turkkilaisia rikollisryhmiä ja niiden liittolaisia, jotka salakuljettavat huumeita, pääasiallisesti heroiinia. Se tarjoaa operatiivista tukea osanottajamaissa käynnissä oleviin tutkintoihin ja tarkentaa strategisiin tiedustelutietoihin pohjautuvaa kuvaa tarjoamalla tietoja turkkilaisten järjestäytyneiden rikollisryhmien ja niiden liittolaisten toiminnasta (Europol, 2006).
Az Europol által működtetett Mustár projekt célja az EU felé, illetve az EU-n belül működő, kábítószer-kereskedelemmel, elsősorban heroinnal foglalkozó török és kapcsolódó bűnözői csoportok azonosítása és az ellenük való fellépés. A projekt operatív támogatást nyújt a részt vevő tagállamokban folyó nyomozásokhoz és javítja a stratégiai hírszerzési összképet azáltal, hogy betekintést ad a török bűnszervezetek és kapcsolódó csoportok tevékenységeibe (Europol, 2006).
Europols Project Mustard retter seg mot tyrkiske kriminelle grupper som driver mot og innen EU, og som er involvert i narkotikahandel, da særlig med heroin, samt grupper som samarbeider med dem. Prosjektet tilbyr operasjonell støtte til pågående etterforskning og styrker bildet av den strategiske etterforskningen ved å gi innsikt i Tyrkias organiserte kriminalitet (Europol, 2006).
Celem prowadzonego przez Europol projektu Mustard jest identyfikacja i zwalczanie tureckich i innych powiązanych z nimi grup przestępczych, których działania są ukierunkowane na UE lub prowadzone na jej obszarze, zajmujących się handlem narkotykami, a zwłaszcza heroiną. Projekt zapewnia wsparcie operacyjne w dochodzeniach prowadzonych w uczestniczących w projekcie państwach i uzupełnia obraz sytuacji uzyskany w drodze wywiadu strategicznego, umożliwiając wgląd w działalność tureckiej przestępczości zorganizowanej i powiązanych z nią grup (Europol, 2006).
Proiectul Mustard, desfăşurat de Europol, are ca obiectiv identificarea şi concentrarea asupra grupurilor criminale turceşti şi asociaţilor acestora, care operează înspre şi în interiorul Uniunii Europene, şi care sunt implicate în traficul de droguri, în special de heroină. Proiectul oferă sprijin operativ pentru a conduce investigaţii în statele participante şi potenţează imaginea serviciilor de informaţii strategice, oferind informaţii privind activităţile mafiei turceşti şi ale grupurilor asociate (Europol, 2006).
Project Mustard riadený Europolom sa snaží identifikovať a zamerať sa na turecké a pridružené zločinecké skupiny operujúce smerom k EÚ a v rámci nej, ktoré sa zaoberajú obchodovaním s drogami, najmä s heroínom. Poskytuje operačnú podporu prebiehajúcim vyšetrovaniam v participujúcich štátoch a vylepšuje strategický spravodajský obraz poskytovaním hlbokého pohľadu do činností tureckých skupín organizovaného zločinu a pridružených skupín (Europol, 2006).
Cilj Europolovega projekta Mustard ("Project Mustard") je odkrivanje turških in z njimi povezanih kriminalnih skupin, ki delujejo v smeri EU in znotraj nje ter trgujejo s prepovedanimi drogami, predvsem heroinom, in boj proti tem skupinam. Projekt nudi operativno podporo preiskavam na terenu v sodelujočih državah in izboljšuje strateško obveščevalno dejavnost z zagotavljanjem vpogleda v dejavnosti turškega organiziranega kriminala in z njim povezanih skupin (Europol, 2006).
Projekt Mustard, som drivs av Europol, syftar till att identifiera och rikta in sig på turkiska och närstående kriminella grupper som arbetar mot och inom EU och som sysslar med handel med droger, främst heroin. Projektet ger operativt stöd till aktiva undersökningar i de deltagande länderna och förbättrar den strategiska underrättelsebilden genom att ge insyn i de verksamheter som turkisk organiserad brottslighet och närstående grupper bedriver (Europol, 2006).
Europol’un yürüttüğü Hardal Projesi AB’ye yönelik ve AB içerisinde faaliyet gösteren ve başta eroin olmak üzere uyuşturucu kaçakçılığı yapan Türk ve bağlantılı suç gruplarını saptamayı ve hedeflemeyi amaçlamaktadır. Katılımcı devletlerdeki canlı soruşturmalara operasyonel destek sağlamakta ve Türk organize suç grupları ile bağlantılı grupların faaliyetlerine dair içgörü sunmak yoluyla stratejik istihbarat resmini geliştirmektedir (Europol, 2006).
Eiropols īsteno projektu ,,Mustard”, kura nolūks ir atklāt un apkarot Turcijas un ar Turciju saistītos noziedzīgos narkotiku kontrabandas grupējumus, kas darbojas ES virzienā un ES teritorijā un kuru primārais mērķis ir heroīna tirdzniecība. Konkrēti, ar projekta palīdzību iesaistītās dalībvalstis saņem operatīvās izmeklēšanas darbības atbalstu un, sniedzot ieskatu Turcijas un ar Turciju saistītās organizētās noziedzības darbībā, tiek pilnveidota stratēģiskā izlūkošana (Eiropols, 2006. g.).
  7. peatükk: Uimastitega...  
Riskidega seotud või avaliku süstimise vähendamiseks on neljas ELi riigis ja Norras avatud ruumid uimastite tarbimiseks, kus see toimub vastava väljaõppe saanud töötajate järelevalve all. (213) Sihtrühmaks on kõrgelt marginaliseeritud ja riskikäitumisele kalduvad uimastitarbijad, kes süstivad tänaval (EMCDDA, 2004c).
Local conditions of risk related to public injecting have led to the opening of professionally supervised drug consumption facilities in four EU countries and Norway (213). Their target groups are highly marginalised and risk-prone street injectors (EMCDDA, 2004c).
Au niveau local, les risques liés à l’injection dans les lieux publics ont conduit à l’ouverture de locaux de consommation de drogue supervisés par des professionnels dans quatre États membres de l’UE et en Norvège (213). Les groupes ciblés sont les UDVI extrêmement marginalisés et à risques qui s’injectent la drogue dans la rue (OEDT, 2004c).
Die mit dem injizierenden Drogenkonsum in der Öffentlichkeit verbundenen lokalen Risiken haben dazu geführt, dass in vier EU-Ländern und Norwegen (213) professionell überwachte Drogenkonsumräume eingerichtet wurden. Diese sollen vor allem jenen stark ausgegrenzten und risikofreudigen Drogenkonsumenten zur Verfügung stehen, die Drogen auf der Straße injizieren (EBDD, 2004c).
Las condiciones locales de riesgo relacionadas con el consumo en público de drogas por vía parenteral han comportado la creación de salas de consumo de drogas, vigiladas por profesionales, en cuatro países de la UE y en Noruega (213). Los grupos objetivo de estos centros son los consumidores que se inyectan la droga en la calle y que pertenecen a las capas más marginadas de la sociedad, proclives a exhibir comportamientos de riesgo (OEDT, 2004c).
L’esistenza di condizioni locali di rischio correlate alla pratica dell’iniezione collettiva è stato un fattore determinante nella decisione di aprire strutture per il consumo di droga controllato da operatori esperti in quattro Stati membri dell’Unione europea e in Norvegia (213). I gruppi a cui sono destinate queste strutture sono soggetti altamente emarginati e maggiormente a rischio, che hanno l’abitudine di iniettarsi la droga in strada (OEDT, 2004c).
As situações de risco a nível local, provocadas pelo consumo público de droga injectada, levaram à abertura de salas de consumo de droga vigiado por profissionais em quatro Estados-Membros da UE e na Noruega (213). Estas salas destinam-se a CDI muito marginalizados e em risco, que vivem na rua (OEDT, 2004c).
Οι τοπικές συνθήκες κινδύνου που δημιουργούνται από την ενέσιμη χρήση σε δημόσιους χώρους οδήγησαν στο άνοιγμα χώρων επιτηρούμενης από επαγγελματίες χρήσης ναρκωτικών σε τέσσερις χώρες της ΕΕ και τη Νορβηγία (213). Οι ομάδες στις οποίες απευθύνονται είναι οι ιδιαίτερα περιθωριοποιημένοι και εκτεθειμένοι σε κινδύνους χρήστες που κάνουν ενέσιμη χρήση στον δρόμο (ΕΚΠΝΤ, 2004γ).
Plaatselijk risicosituaties door injectie in het openbaar hebben in vier EU-landen en Noorwegen aanleiding gegeven tot de openstelling van ruimten waar onder professioneel toezicht drugs kunnen worden gebruikt (213). De doelgroep van deze gebruikersruimten zijn op straat injecterende gebruikers die sterk gemarginaliseerd zijn en grote risico’s lopen (EWDD, 2004c).
Místní podmínky rizik spojených s injekční aplikací drog na veřejnosti vedly k otevření aplikačních a uživatelských místností s odborným dohledem ve čtyřech zemích EU a v Norsku (213). Jejich cílovými skupinami jsou silně marginalizovaní a rizikům vystavení injekční uživatelé drog z ulice (EMCDDA, 2004c).
Lokale risici som følge af intravenøs stofbrug på offentlige steder har ført til, at der er etableret professionelt overvågede brugerrum i fire EU-lande og Norge (213). Målgrupperne er yderst marginaliserede og udsatte gadenarkomaner (EONN, 2004c).
Julkisen injektiokäytön ympäristölle aiheuttamat riskit ovat johtaneet ammattilaisten valvomien piikitystilojen avaamiseen neljässä EU-maassa ja Norjassa (213). Niiden kohderyhmänä ovat erittäin syrjäytyneet ja riskialttiit injektiokäyttäjät, jotka piikittävät julkisissa tiloissa (EMCDDA, 2004c).
A nyilvános injekciózáshoz kapcsolódó kockázatok helyi feltételei négy EU-országban és Norvégiában szakmai felügyelet alatt működő drogfogyasztási létesítmények megnyitásához vezettek213. Ezek célcsoportjait a fokozottan marginalizált és kockázatoknak kitett utcai injekciós használók jelentik (EMCDDA, 2004c).
I fire EU-land og Norge har lokale risikofaktorer relatert til sprøytebruk på offentlig sted ført til at det er blitt åpnet sprøyterom under tilsyn av fagfolk (213). Målgruppen er svært marginaliserte og risikoutsatte sprøytebrukere som holder til på gaten (EONN, 2004c).
Lokalne uwarunkowania ryzyka związanego ze wstrzykiwaniem narkotyków w miejscach publicznych w czterech krajach UE i w Norwegii doprowadziły do otwarcia miejsc przeznaczonych do zażywania narkotyków pod profesjonalnym nadzorem (213). Grupami docelowymi są w tym przypadku grupy o wysokim stopniu marginalizacji oraz narażone na ryzyko osoby wstrzykujące narkotyki na ulicach (EMCDDA, 2004c).
Condiţiile locale de risc legate de injectarea publică au determinat înfiinţarea unor unităţi pentru consum de droguri sub supraveghere de specialitate în 4 state ale UE şi în Norvegia (213). Grupurile ţintă ale acestor servicii sunt consumatorii de droguri injectabile de pe stradă puternic marginalizaţi şi expuşi riscurilor (EMCDDA, 2004c).
Miestne podmienky rizika súvisiaceho s verejným injekčným užívaním viedli k otvoreniu zariadení na užívanie drog pod profesionálnym dozorom v štyroch krajinách EÚ a Nórsku (213). Ich cieľovými skupinami sú silno marginalizovaní pouliční injekční užívatelia drog náchylní na riziko (EMCDDA, 2004c).
Lokalni pogoji tveganja, povezanega z vbrizgavanjem na javnih mestih, so pripeljali do odprtja strokovno nadzorovanih prostorov za uživanje drog v štirih državah EU in na Norveškem (213). Njihove ciljne skupine so visoko marginalizirani in tveganju izpostavljeni uživalci, ki si drogo vbrizgavajo na cesti (EMCDDA, 2004c).
Lokala förhållanden beträffande risker i samband med injicering på allmän plats har lett till att fyra EU-länder och Norge (213) har öppnat särskilda lokaler där narkotika kan konsumeras under överinseende av utbildad personal. Målgrupperna för dessa åtgärder är mycket marginaliserade och riskbenägna missbrukare som injicerar på gatorna (ECNN, 2004c).
Umumi enjekte etmekle ilgili yerel risk koşulları dört AB ülkesi ile Norveç’te profesyonel olarak denetlenen uyuşturucu tüketim merkezlerinin açılmasına yol açmıştır (213). Bunların hedef grupları, yüksek düzeyde marjinalleşmiş ve riske açık olan sokakta enjekte eden kişilerdir (EMCDDA, 2004c).
Vietējie apstākļi, kad risku rada narkotiku injicēšana sabiedriskās vietās, ir bijuši par iemeslu profesionāli uzraudzītu narkotiku lietošanas istabu atvēršanai četrās ES valstīs un Norvēģijā (213). Šo pakalpojumu mērķgrupas ir sociāli izolēti ielas narkomāni, kas narkotikas injicē un ir disponēti uz risku (EMCDDA, 2004c).
  Kast 9  
Näiteks Saksamaal on kanepitarvitajatele, kes soovivad vähendada või lõpetada kanepi tarbimist, internetipõhine nõustamisprogramm „Quit the Shit” (www.drugcom.de), millel on uuenduslik, telemaatiline lähenemine.
This kind of approach is now used in several countries, including Germany, the Netherlands, Austria and the United Kingdom, where interventions may take the form of counselling, ‘cannabis courses’ or even self-help websites. For example, the German website-based counselling programme Quit the Shit (www.drugcom.de) is an innovative approach, using telematics, for cannabis users who want to reduce or stop their drug use. Similar websites with self-help components include www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html by Jellinek (the Netherlands) and www.knowcannabis.org.uk/ by HIT (United Kingdom).
Dieses Konzept kommt gegenwärtig in mehreren Ländern zur Anwendung, darunter in Deutschland, den Niederlanden, Österreich und dem Vereinigten Königreich, wobei die Kurzinterventionen in Form von Beratungen, „Cannabis-Kursen“ oder auch Selbsthilfewebsites angeboten werden. Ein Beispiel aus Deutschland ist das internetbasierte Beratungsprogramm „Quit the Shit“ (www.drugcom.de), das sich der Telematik bedient. Dieses innovative Konzept soll Cannabiskonsumenten unterstützen, die ihren Drogenkonsum reduzieren oder einstellen möchten. Ähnliche Websites mit Selbsthilfeelementen sind unter anderem www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html von Jellinek (Niederlande) und www.knowcannabis.org.uk/ von HIT (Vereinigtes Königreich).
Este enfoque se emplea actualmente en varios países, incluidos Alemania, los Países Bajos, Austria y el Reino Unido, donde las intervenciones se presentan en forma de sesiones de asesoramiento, cursos sobre el cannabis o incluso páginas web de autoayuda. Por ejemplo, el programa alemán «Quit the Shit» [Deja la mierda] (www.drugcom.de) de asesoramiento a través de Internet es un enfoque innovador que emplea la telemática y se dirige a los consumidores de cannabis que quieren reducir el consumo o dejar de consumir esta droga. Otros sitios web similares con componentes de autoayuda son www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html de Jellinek (Países Bajos) y www.knowcannabis.org.uk/ de HIT (Reino Unido).
Questo genere di approccio è utilizzato in alcuni paesi, tra cui Germania, Paesi Bassi, Austria e Regno Unito, dove gli interventi possono assumere la forma di consulenze, “corsi sulla cannabis” o persino siti web di autoaiuto. Per esempio, il programma di consulenza tedesco “Quit the Shit” imperniato su un sito web (www.drugcom.de) è un approccio innovativo che si avvale della telematica ed è destinato ai consumatori di cannabis che intendono ridurre o interrompere il consumo di questa sostanza. Tra i siti web con componenti di autoaiuto vale la pena menzionare i seguenti: www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html di Jellinek (Paesi Bassi) e www.knowcannabis.org.uk/ di HIT (Regno Unito).
Este tipo de abordagem é actualmente aplicado em vários países, designadamente na Alemanha, Países Baixos, Áustria e Reino Unido, onde as intervenções podem assumir a forma de aconselhamento, “cursos sobre a cannabis”, ou até de sítios de auto-ajuda na Internet. Por exemplo, o programa de aconselhamento alemão baseado num sítio Internet “Quit the Shit” (www.drugcom.de) constitui uma abordagem inovadora, com recurso à telemática, para consumidores de cannabis que querem reduzir ou cessar o seu consumo. Entre os websites semelhantes, com componentes de auto-ajuda, incluem-se o www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html da Jellinek (Países Baixos) e o www.knowcannabis.org.uk/ do HIT (Reino Unido).
Αυτή η μορφή προσέγγισης χρησιμοποιείται πλέον σε αρκετές χώρες, μεταξύ των οποίων η Γερμανία, οι Κάτω Χώρες, η Αυστρία και το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου οι παρεμβάσεις μπορεί να λαμβάνουν τη μορφή συμβουλευτικής, ειδικών μαθημάτων για την κάνναβη ή ακόμα και ιστοθέσεων αυτοβοήθειας. Για παράδειγμα, το γερμανικό πρόγραμμα συμβουλευτικής μέσω ιστοθέσης «Quit the Shit» (www.drugcom.de) είναι μια καινοτόμος προσέγγιση που χρησιμοποιεί την τηλεματική και απευθύνεται σε χρήστες κάνναβης που επιθυμούν να μειώσουν ή να σταματήσουν τη χρήση της ουσίας. Άλλες παρόμοιες ιστοθέσεις με προγράμματα αυτοβοήθειας είναι οι εξής: www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html της Jellinek (Κάτω Χώρες) και www.knowcannabis.org.uk/ της HIT (United Kingdom).
Deze benadering wordt inmiddels toegepast in diverse landen, waaronder Duitsland, Nederland, Oostenrijk en het Verenigd Koninkrijk, waar interventies de vorm kunnen aannemen van counseling, “cannabiscursussen” en zelfs zelfhulpwebsites. Het Duitse counselingprogramma Quit the Shit (www.drugcom.de), dat gebaseerd is op een website, is een voorbeeld van een innovatieve aanpak, waarbij gebruik wordt gemaakt van telematica, voor cannabisgebruikers die hun drugsgebruik willen beperken of beëindigen. Soortgelijke websites met zelfhulponderdelen zijn onder andere www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html van de Jellinek (Nederland) en www.knowcannabis.org.uk/ van HIT (Verenigd Koninkrijk).
Tento přístup se nyní používá v několika zemích, včetně Německa, Nizozemska, Rakouska a Spojeného království, kde intervence mohou mít podobu poradenství, „kurzů pro uživatele konopí“, nebo dokonce svépomocných internetových stránek. Například německý poradenský program „Quit the Shit“ (www.drugcom.de) je inovativním projektem využívajícím telematiku pro uživatele konopí, kteří chtějí užívání drogy omezit nebo s ním přestat. K podobným internetovým stránkám se svépomocnými prvky patří www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html organizace Jellinek (Nizozemsko) a www.knowcannabis.org.uk/ organizace HIT (Spojené království).
Denne form for tilgang anvendes nu i en række lande, herunder Tyskland, Nederlandene, Østrig og Det Forenede Kongerige, hvor interventionerne kan være i form af rådgivning, "cannabiskurser" eller endog "hjælp til selvhjælp"-websteder. F.eks. er det tyske internetbaserede rådgivningsprogram "Quit the Shit" (www.drugcom.de) en innovativ tilgang, som anvender telematik, og som henvender sig til cannabisbrugere, der ønsker at reducere eller standse deres stofbrug. Lignende websteder med selvhjælpskomponenter omfatter Jellineks websted www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html (Nederlandene) og HIT's websted www.knowcannabis.org.uk/ (Det Forenede Kongerige).
Tätä lähestymistapaa käytetään nykyään monissa maissa, muun muassa Saksassa, Alankomaissa, Itävallassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, joissa interventiot voivat olla muodoltaan neuvontaa, ”kannabiskursseja” tai jopa verkkosivustoja. Esimerkiksi Saksan verkkosivustopohjainen neuvontaohjelma Quit the Shit (www.drugcom.de) on innovatiivinen telematiikkaa hyödyntävä lähestymistapa niille kannabiksen käyttäjille, jotka haluavat lopettaa huumeidenkäytön tai vähentää sitä. Samankaltaisia verkkosivustoja, joilta käyttäjät voivat itse hakea apua, ovat muun muassa Jellinekin www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html (Alankomaat) ja HIT:n www.knowcannabis.org.uk/ (Yhdistynyt kuningaskunta).
Ezt a fajta módszert most már több országban használják, köztük Németországban, Hollandiában, Ausztriában és az Egyesült Királyságban, a beavatkozásokra pedig tanácsadás, „kannabisztanfolyam” vagy akár „segíts magadon” típusú weboldalak formájában is sor kerülhet. Az innovatív módszerek között említhető a telematikát alkalmazó német webes alapú tanácsadó program, a „Quit the Shit” („szállj le a szerről”) (www.drugcom.de), amely a kábítószer-használatot csökkenteni vagy abbahagyni próbáló kannabiszhasználókat segíti. Hasonló, önsegítő elemet is tartalmazó weboldal még a www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html Jellinektől (Hollandia) és a www.knowcannabis.org.uk/ a HIT-től (Egyesült Királyság).
Denne tilnærmingsmåten brukes nå i flere land, herunder Tyskland, Nederland, Østerrike og Storbritannia, hvor intervensjonene kan ta form av rådgivning, ”cannabiskurs” eller til og med selvhjelpsnettsteder. Det tyske internettbaserte rådgivningsprogrammet ”Quit the Shit” (www.drugcom.de) er et nyskapende telematikkbasert tilbud til cannabisbrukere som ønsker å redusere eller slutte å bruke narkotika. Lignende nettsteder med selvhjelpskomponenter er bl.a. www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html av Jellinek (Nederland) og www.knowcannabis.org.uk/ av HIT (Storbritannia).
Podejście to wykorzystuje się w kilku krajach, np. w Niemczech, Holandii, Austrii i Wielkiej Brytanii. Działania interwencyjne polegają na doradztwie, „kursach na temat konopi indyjskich” lub nawet na prowadzeniu samopomocowych witryn internetowych. Na przykład niemiecki internetowy program doradczy „Quit the Shit” (www.drugcom.de) oferuje nowatorskie podejście z wykorzystaniem telematyki dla osób zażywających konopie indyjskie, które chciałyby ograniczyć lub przerwać zażywanie narkotyku. Podobne elementy samopomocy dostępne są w witrynach internetowych www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html (Jellinek, Holandia) i www.knowcannabis.org.uk/ (HIT, Wielka Brytania).
Acest tip de abordare este utilizat în prezent în câteva ţări, inclusiv în Germania, Ţările de Jos, Austria şi Regatul Unit, unde intervenţiile pot apărea sub forma consilierii, „cursuri privind canabisul” sau chiar site-uri de autoajutorare. De exemplu, programul german de consiliere virtuală „Quit the Shit” [Lasă-te de drog] de pe site-ul (www.drugcom.de) reprezintă o abordare inovativă, care foloseşte telematica şi se adresează consumatorilor de canabis care doresc să reducă sau să întrerupă consumul de droguri. Alte site-uri asemănătoare având opţiuni de autoajutorare: www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html, găzduit de Jellinek (Ţările de Jos) şi www.knowcannabis.org.uk/ de HIT (Regatul Unit).
Tento druh prístupu sa teraz používa vo viacerých krajinách vrátane Nemecka, Holandska, Rakúska a Spojeného kráľovstva, kde zásahy môžu mať formu poradenstva, „kurzov o kanabise“ alebo dokonca internetových stránok svojpomoci. Napríklad nemecký poradenský program založený na internetovej stránke Prestaň s drogami (www.drugcom.de) je inovačný prístup, ktorý používa telematiku pre užívateľov kanabisu, ktorí chcú znížiť užívanie drog alebo s ním skoncovať. Podobné internetové stránky s komponentmi svojpomoci zahŕňajú www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html od Jellineka (Holandsko) and www.knowcannabis.org.uk/ od HIT (Spojené kráľovstvo).
Takšen pristop zdaj uporabljajo v več državah, med drugim v Nemčiji, na Nizozemskem, v Avstriji in Združenem kraljestvu, kjer so intervencije lahko v obliki svetovanja, "tečajev o konoplji" ali celo spletnih strani za samopomoč. Nemški spletni svetovalni program Quit the Shit (www.drugcom.de), je primer inovativnega pristopa, ki uporablja telematiko in je namenjen uživalcem konoplje, ki želijo uživanje zmanjšati ali prekiniti. Med podobnimi spletnimi stranmi s sestavinami samopomoči so www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html, ki jo pripravlja Jellinek (Nizozemska), in www.knowcannabis.org.uk/, ki jo pripravlja HIT (Združeno kraljestvo).
Den här typen av åtgärder används nu i flera länder, bland annat Tyskland, Nederländerna, Österrike och Storbritannien. Insatserna kan ske i form av rådgivning, ”cannabiskurser” eller till och med webbsidor för självhjälp. Det tyska webbplatsbaserade rådgivningsprogrammet “Quit the Shit” (www.drugcom.de) är ett innovativt program som använder telematik och vänder sig till cannabisanvändare som vill minska sin användning eller helt sluta använda drogen. Liknande webbplatser med komponenter för självhjälp är bland annat www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html av Jellinek (Nederländerna) och www.knowcannabis.org.uk/ av HIT (Storbritannien).
Bu gibi bir yaklaşım artık, müdahalelerin danışmanlık, ‘esrar kursları’ ve hatta kendi kendine yardım web siteleri şeklini alabildiği Almanya, Hollanda, Avusturya ve Birleşik Krallık'ın de dahil olduğu bazı ülkelerde kullanılmaktadır. Örneğin, Alman web sitesi temelli danışmanlık programı Quit the Shit (www.drugcom.de), uyuşturucu kullanımını azaltmak veya bırakmak isteyen esrar kullanıcıları için, telematik sistemi kullanan, yenilikçi bir yaklaşımdır. Kendi kendine yardım içeriği bulunan web siteleri arasında www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html adresindeki Jellinek (Hollanda) ve www.knowcannabis.org.uk/ adresindeki HIT (Birleşik Krallık) bulunmaktadır.
Šāda veida nostāju pašlaik izmanto vairākās valstīs, tostarp Vācijā, Nīderlandē, Austrijā un Apvienotajā Karalistē, kur iejaukšanās pasākumi izpaužas kā konsultācijas, ,,kaņepju kursi” vai pat kā pašpalīdzības tīmekļa vietņu izveide. Piemēram, Vācijas tīmekļa konsultāciju programma ,,Quit the Shit” [,,Nost ar mēsliem”] (www.drugcom.de) ir novatorisks, telemātisks risinājums, kura mērķgrupa ir kaņepju lietotāji, kas vēlas samazināt vai pārtraukt narkotiku lietošanu. Līdzīgas tīmekļa vietnes ar pašpalīdzības elementiem ir Jellinek tīmekļa vietne www.jellinek.nl/zelfhulp/cannabis/frameset.html (Nīderlande) un HIT tīmekļa vietne www.knowcannabis.org.uk/ (Apvienotā Karaliste).
  4. peatükk: Amfetamiini...  
Seitsmes riigis oli viimase kuu jooksul tarbimise määr alla 3%. Levimus on tavaliselt suurem linnapiirkondades, eriti inimeste hulgas, kes käivad diskodel, klubides või tantsupidudel (vt valikteema uimastitarbimisest meelelahutuskohtades).
Ecstasy use is predominantly a youth phenomenon. In the 15–24 years age group, lifetime use ranges from 0.4 % to 18.7 %, with the highest figures reported by the Czech Republic (18.7 %) (116) and the United Kingdom (10.7 %), and with higher rates among males (0.3–23.2 %) than among females (0.4–13.9 %). Use in the last year ranges from 0.3 % to 12 %, with the Czech Republic (12 %) and Estonia (6.1 %) reporting the highest figures (Figure 5). Last month prevalence rates lower than 3 % are reported by seven countries. Prevalence rates are typically higher in urban areas, and in particular among people frequenting discos, clubs or dancing events (see the selected issue on drug use in recreational settings).
La consommation d'ecstasy est un phénomène qui touche essentiellement les jeunes. Dans la tranche d'âge des 15 à 24 ans, l'usage au cours de la vie se situe entre 0,4 % et 18,7 %, les chiffres les plus élevés étant ceux de la République tchèque (18,7 %) (116) et du Royaume‑Uni (10,7 %) et les pourcentages sont plus élevés chez les hommes (0,3 à 23,2 %) que chez les femmes (0,4 à 13,9 %). L'usage au cours des douze dernier mois fluctue entre 0,3 % et 12 %, la République tchèque (12 %) et l'Estonie (6,1 %) se situant en haut de l'échelle (Figure 5). Sept pays déclarent des taux de prévalence au cours du dernier mois inférieurs à 3 %. Les taux de prévalence sont généralement supérieurs dans les zones urbaines et, en particulier, parmi les personnes qui fréquentent les discothèques, les boîtes de nuit ou les soirées dansantes (voir la question particulière sur l'usage de drogue dans les lieux de divertissement).
Ecstasy wird vorwiegend von Jugendlichen konsumiert. In der Altersgruppe der 15- bis 24-Jährigen liegt die Lebenszeitprävalenz zwischen 0,4 % und 18,7 %, wobei die höchsten Zahlen aus der Tschechischen Republik (18,7 %) (116) und dem Vereinigten Königreich (10,7 %) gemeldet werden. Darüber hinaus wurden bei Männern (0,3 % bis 23,2 %) höhere Raten festgestellt als bei Frauen (0,4 % bis 13,9 %). Der Konsum in den letzten 12 Monaten liegt zwischen 0,3 % und 12 %, wobei den Berichten zufolge in der Tschechischen Republik (12 %) und Estland (6,1 %) die höchsten Raten festgestellt wurden (Abbildung 5). 30-Tage-Prävalenzraten von unter 3 % werden aus sieben Ländern gemeldet. In der Regel sind die Prävalenzraten in städtischen Gebieten höher, insbesondere unter den Besuchern von Diskotheken, Clubs oder Tanzveranstaltungen (siehe das ausgewählte Thema zum Drogenkonsum in Freizeitsettings).
El consumo de éxtasis es un fenómeno que se da predominantemente entre los jóvenes. En el grupo de 15 a 24 años, las tasas de consumo a lo largo de la vida oscilan entre el 0,4 % y el 18,7 %, siendo la República Checa (18,7 %) (116) y el Reino Unido (10,7 %) los países con las cifras más elevadas. En cuanto a las diferencias entre sexos, los hombres registran mayores tasas de consumo (0,3-23,2 %) que las mujeres (0,4-13,9 %). El consumo en el último año fluctúa entre el 0,3 % y el 12 %, siendo la República Checa (12 %) y Estonia (6,1 %) los países donde se han registrado las cifras más elevadas (gráfico 5). Siete países informan de tasas de prevalencia en el último mes inferiores al 3 %. Las tasas de prevalencia suelen ser más altas en áreas urbanas, y en particular entre los asiduos a las discotecas, clubes o eventos de baile (véase la cuestión particular sobre consumo de droga en entornos recreativos).
Il consumo di ecstasy è un fenomeno in larga misura giovanile. Nella fascia di età compresa tra i 15 e i 24 anni, il consumo una tantum va dallo 0,4% al 18,7%, con i dati più alti riferiti da Repubblica ceca (18,7%) (116) e Regno Unito (10,7%), e con percentuali più elevate di consumo tra i ragazzi (0,3–23,2%) rispetto alle ragazze (0,4–13,9%). Il consumo nell’ultimo anno va dallo 0,3% al 12%, con Repubblica ceca (12%) ed Estonia (6,1%) tra i paesi più colpiti dal fenomeno (grafico 5). Sette paesi segnalano una prevalenza nell’ultimo mese inferiore al 3%. I tassi di prevalenza sono più alti in genere nelle zone urbane, in particolare tra i giovani che frequentano discoteche, club o eventi danzanti (cfr. la questione specifica sul consumo di droga negli ambienti ricreativi).
O consumo de ecstasy é um fenómeno predominantemente juvenil. Na faixa etária dos 15 aos 24 anos, o consumo ao longo da vida varia entre 0,4% e 18,7%, sendo os valores mais elevados mencionados pela República Checa (18,7%) (116) e o Reino Unido (10,7%), com taxas superiores entre os jovens do sexo masculino (0,3–23,2%) do que entre os do sexo feminino (0,4–13,9%). O consumo no último ano varia entre 0,3% e 12%, sendo os valores mais elevados comunicados pela República Checa (12%) e pela Estónia (6,1%) (Figura 5). Sete países comunicam taxas de prevalência no último mês inferiores a 3%. As taxas de prevalência são habitualmente mais elevadas nas zonas urbanas e, em especial, entre os frequentadores de discotecas, clubes ou eventos de dança (ver tema específico relativo ao consumo de droga em contextos recreativos).
Η χρήση έκστασης είναι κυρίως ένα φαινόμενο που αφορά τους νέους. Στην ηλικιακή ομάδα των 15–24 ετών, η χρήση σε όλη τη ζωή κυμαίνεται από 0,4 % έως 18,7 %. Τα υψηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Τσεχική Δημοκρατία (18,7 %) (116) και το Ηνωμένο Βασίλειο (10,7 %), ενώ τα ποσοστά ήταν υψηλότερα στους άνδρες (0,3–23,2 %) από ό,τι στις γυναίκες (0,4–13,9 %). Η χρήση κατά το τελευταίο έτος κυμαίνεται από 0,3 % έως 12 %. Τα υψηλότερα ποσοστά αναφέρθηκαν από την Τσεχική Δημοκρατία (12 %) και την Εσθονία (6,1 %) (Διάγραμμα 5). Επτά χώρες ανέφεραν ποσοστά επικράτησης της χρήσης κατά τον τελευταίο μήνα που υπολείπονταν του 3 %. Τα ποσοστά επικράτησης είναι συνήθως υψηλότερα στις αστικές περιοχές και ιδίως σε άτομα που συχνάζουν σε ντίσκο, κλαμπ ή χορευτικές εκδηλώσεις (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για τη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας).
Het gebruik van ecstasy komt vooral onder jongeren voor. In de leeftijdsgroep van 15 tot 24 jaar geeft 0,4 tot 18,7% aan de stof ooit te hebben gebruikt, waarbij de hoogste percentages zijn gemeld door Tsjechië (18,7%) (116) en het Verenigd Koninkrijk (10,7%). Het gebruik is onder mannen hoger (0,3-23,2%) dan onder vrouwen (0,4-13,9%). Gebruik in de laatste 12 maanden loopt uiteen van 0,3 tot 12%, waarbij Tsjechië (12%) en Estland (6,1%) de hoogste cijfers laten zien (Figuur 5). Zeven landen rapporteren een percentage van minder dan 3% voor gebruik in de laatste 30 dagen. De prevalentiepercentages zijn gewoonlijk hoger in stedelijke gebieden, met name onder bezoekers van disco’s, clubs en danceparty’s (zie de speciale kwestie over drugsgebruik in recreatieve settings).
Užívání extáze je jev související převážně s mládeží. Ve věkové skupině 15–24 let se celoživotní prevalence pohybuje od 0,4 do 18,7 %, přičemž nejvyšší hodnoty hlásí Česká republika (18,7 %) (116) a Spojené království (10,7 %). Hodnoty jsou vyšší u mužů (0,3–23,2 %) než u žen (0,4–13,9 %). Užití za poslední rok se pohybuje mezi 0,3 a 12 %, přičemž nejvyšší údaje hlásí Česká republika (12 %) a Estonsko (6,1 %) (obr. 5). Sedm zemí hlásí prevalenci za poslední měsíc nižší než 3 %. Prevalence bývá vyšší v městských oblastech, zejména pak mezi návštěvníky diskoték, klubů či tanečních akcí (viz vybrané téma –užívání drog v rekreačních zařízeních).
Ecstasybrug er primært et ungdomsfænomen. I aldersgruppen 15–24 år varierer langtidsprævalensen fra 0,4 til 18,7 %, idet de højeste tal er rapporteret af Tjekkiet (18,7 %) (116) og Det Forenede Kongerige (10,7 %), og med højere satser blandt mænd (0,3–23,2 %) end blandt kvinder (0,4–13,9 %). Brug inden for de seneste 12 måneder varierer fra 0,3 til 12 %, idet Tjekkiet (12 %) og Estland (6,1 %) har indberettet de højeste tal (figur 5). Syv lande har rapporteret om prævalenssatser for brug inden for den seneste måned på under 3 %. Prævalenssatserne er typisk højere i byområder og navnlig blandt personer, der frekventerer diskoteker, klubber eller dansearrangementer (se det udvalgte tema om stofbrug i fritidsmiljøer).
Ekstaasin käyttö on pääasiallisesti nuorisoilmiö. Ekstaasia ainakin kerran käyttäneiden osuus vaihtelee 15–24-vuotiaiden ikäryhmässä 0,4:stä 18,7 prosenttiin; osuus on korkein Tšekissä (18,7 %) (116) ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa (10,7 %), ja käyttö on tässä ryhmässä yleisempää miesten (0,3–23,2 %) kuin naisten keskuudessa (0,4–13,9 %). Ekstaasia oli viimeksi kuluneen vuoden aikana käyttänyt 0,3–12 prosenttia nuorista, ja osuus on korkein Tšekissä (12 %) ja Virossa (6,1 %) (kaavio 5). Seitsemän maata ilmoitti viimeksi kuluneen kuukauden aikana käyttäneiden osuudeksi alle 3 prosenttia. Luvut ovat yleensä korkeampia kaupungeissa ja erityisesti diskoissa, yökerhoissa tai tanssitapahtumissa käyvien henkilöiden keskuudessa (ks. huumeiden viihdekäyttöä koskeva erityiskysymys).
Az extasyhasználat alapvetően a fiatalokra jellemző. A 15–24 éves korcsoportban az életprevalencia 0,4% és 18,7% között mozog; a legmagasabb számokat Csehországból (18,7%)116 és az Egyesült Királyságból (10,7%) jelentették, megfigyelhető továbbá, hogy az előfordulás a férfiak körében magasabb (0,3–23,2%), mint a nőknél (0,4–13,9%). Az elmúlt évi használat 0,3% és 12% között volt, itt Csehország (12%) és Észtország (6,1%) számolt be a legmagasabb számadatokról (Figure 5). Az elmúlt havi előfordulást tekintve hét ország közölt 3% alatti arányt. Az előfordulási arányok jellemzően a városi területeken magasabbak, különösen a diszkók, klubok vagy táncos események rendszeres látogatói körében (lásd a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használatról szóló kiválasztott témakört).
Bruken av ecstasy er hovedsakelig et ungdomsfenomen. I aldersgruppen 15-24 ligger livstidsbruken på mellom 0,4 % og 18,7 %. De høyeste tallene kommer fra Den tsjekkiske republikk (18,7 %) (116) og Storbritannia (10,7 %), og tallene er høyere for menn (0,3-23,2 %) enn for kvinner (0,4-13,9 %). Bruk siste år ligger mellom 0,3 % og 12 %. De høyeste tallene kommer fra Den tsjekkiske republikk (12 %) og Estland (6,1 %) (figur 5). Prevalensen for bruk for siste måned er under 3 % for syv av landene. Prevalensen er typisk høyere i urbane områder, og spesielt blant unge mennesker som jevnlig besøker diskoteker, klubber eller dance-arrangementer (se utvalgt aspekt om narkotikabruk i rekreasjonsmiljøer).
Zażywanie ekstazy to zjawisko obserwowane głównie wśród młodzieży. W grupie wiekowej 15–24 lata wskaźnik liczby osób, które zażywały narkotyk przynajmniej raz, waha się od 0,4% do 18,7%, przy czym najwyższy odsetek odnotowano w Czechach (18,7%) (116) i w Wielkiej Brytanii (10,7%), a wartość ta jest wyższa wśród mężczyzn (0,3%–23,2%) niż wśród kobiet (0,4%–13,9%). Odsetek osób, które zażywały ekstazy w ciągu ostatniego roku, waha się od 0,3% do 12%, przy czym najwyższy jest w Czechach (12%) i w Estonii (6,1%) (wykres 5). W siedmiu krajach w ciągu ostatniego miesiąca ekstazy zażywało mniej niż 3% osób. Wskaźniki rozpowszechnienia są zazwyczaj wyższe na obszarach miejskich, szczególnie wśród osób uczęszczających do dyskotek, klubów czy na zabawy taneczne (patrz wybrane zagadnienie dotyczące zażywania narkotyków w obiektach rozrywkowych).
Consumul de ecstasy este predominant un fenomen al tinerilor. În grupa de vârstă 15–24 de ani, consumul pe parcursul vieţii variază de la 0,4 % la 18,7 %, cele mai mari cifre fiind raportate de Republica Cehă (18,7 %) (116) şi de Regatul Unit (10,7 %), fiind înregistrate rate mai ridicate în rândul bărbaţilor (0,3–23,2 %) decât al femeilor (0,4–13,9 %). Consumul din ultimul an variază de la 0,3 % la 12 %, Republica Cehă (12 %) şi Estonia (6,1 %) raportând cele mai mari cifre (Figura 5). Rate de prevalenţă în ultima lună mai mici de 3 % sunt raportate de şapte ţări. Ratele de prevalenţă sunt de obicei mai mari în zonele urbane, în special în rândul persoanelor care frecventează discoteci, cluburi sau evenimente la care se dansează (vezi extrasul privind consumul în spaţii de recreere).
Užívanie extázy je predovšetkým javom mladosti. Vo vekovej skupine 15 – 24 rokov sa pohybuje celoživotné užívanie od 0,4 % do 18,7 %, pričom najvyššie hodnoty uvádzajú Česká republika (18,7 %) (116) a Spojené kráľovstvo (10,7 %) a vyššie miery sú u mužov (0,3 – 23,2 %) ako u žien (0,4 – 13,9 %). Užívanie v poslednom roku sa pohybuje od 0,3 % do 12 %, pričom Česká republika (12 %) a Estónsko (6,1 %) uvádzajú najvyššie hodnoty (obrázok 5). Miery prevalencie v poslednom mesiaci nižšie ako 3 % uvádza sedem krajín. Miery prevalencie sú obvykle vyššie v mestských oblastiach, najmä u ľudí, ktorí často navštevujú diskotéky, kluby alebo tanečné zábavy (pozri vybranú otázku užívania drog v rekreačných zariadeniach).
Ekstazi uživajo pretežno mladi. V starostni skupini od 15 do 24 let delež tistih, ki so že kdaj poskusili ekstazi, znaša od 0,4 % do 18,7 %, pri čemer sta najvišji stopnji sporočila Češka republika (18,7 %) (116) in Združeno kraljestvo (10,7 %); delež med moškimi (0,3–23,2 %) je višji kot med ženskami (0,4–13,9 %). Stopnja zaužitja v zadnjem letu znaša od 0,3 % do 12 %, najvišji stopnji pa sta sporočili Češka republika (12 %) in Estonija (6,1 %) (prikaz 5). Sedem držav je za razširjenost v zadnjem mesecu sporočilo stopnje, nižje od 3 %. Stopnje razširjenosti so ponavadi višje v mestnih območjih, zlasti med tistimi, ki pogosto zahajajo v diskoteke, klube ali na plesne prireditve (glej izbrano vprašanje o uživanju drog v sprostitvenih okoljih).
Ecstasy förekommer framför allt bland ungdomar. I åldersgruppen 15–24 år är livstidsprevalensen mellan 0,4 % och 18,7 %, med den högsta andelen i Tjeckien (18,7 %) (116) och Storbritannien (10,7 %). Män står för en högre andel (0,3 –23,2 %) än kvinnor (0,4–13,9 %). Andelen ungdomar som har använt ecstasy under de senaste tolv månaderna varierar mellan 0,3 % och 12 %, där Tjeckien (12 %) och Estland (6,1 %) rapporterat de högsta siffrorna (Figur 5). Andelen som har använt ecstasy under den senaste månaden ligger lägre än 3 % i sju av de rapporterande länderna. Prevalensen är vanligen högre i städer och särskilt bland personer som frekventerar diskotek, klubbar eller dansevenemang (se temakapitlet om narkotika i nöjesmiljöer).
Ecstasy kullanımı öncelikle gençlerin bir sorunudur. 15-24 yaş grubunda, yaşam boyu kullanım % 0,4 ile % 18,7 arasında değişirken, en yüksek rakamlar Çek Cumhuriyeti (% 18,7) (116) ile Birleşik Krallık (% 10i7) tarafından rapor edilmiştir ve bu oranlar erkekler arasında (% 0,3-23,2) kadınlar arasında (% 0,4-13,9) olduğundan daha yüksektir. Geçmiş yıl içerisinde kullanım % 0,3 ile % 12 arasında değişirken, Çek Cumhuriyeti (% 12) ve Estonya (% 6,1) en yüksek rakamları rapor etmiştir (Şekil 5). Geçmiş ay yaygınlığına ilişkin olarak yedi ülke % 3’ten düşük oranlar rapor etmiştir. Yaygınlık oranları kentsel alanlarda ve özellikle de diskolara, klüplere veya dans etkinliklerine giden kişiler arasında tipik olarak daha yüksektir (eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımı hakkındaki seçili yayına bakın).
Ekstazī pārsvarā lieto jaunieši. Vecuma grupā no 15–24 gadiem ilgtermiņa lietošanas līmenis svārstās no 0,4 % līdz 18,7 %, visaugstākais tas ir Čehijā (18,7 %) (116) un Apvienotajā Karalistē (10,7 %), turklāt vīriešu vidū ekstazī lietošana ir izplatītāka (0,3–23,2 %) nekā sieviešu vidū (0,4–13,9 %). Pēdējā gada lietošanas līmenis svārstās no 0,3 % līdz 12 %, par augstāko līmeni ziņo Čehija (12 %) un Igaunija (6,1 %) (5. attēls). Septiņas valstis informē par pēdējā mēneša lietošanas izplatības līmeni, kas ir zemāks par 3 %. Parasti izplatības līmenis ir augstāks pilsētvidē un jo īpaši starp iedzīvotājiem, kas bieži apmeklē diskotēkas, klubus un deju pasākumus (skatīt īpašo tēmu par narkotiku lietošanu izklaides vietās).
  3. peatükk: Kanep  
Iga päev kanepit tarbivate patsientide osakaal on kõige suurem Madalmaades ja Taanis. Patsientide osakaal, kes tarbivad kanepit juhuslikult või ei ole ravile pöördumisele eelnenud kuu jooksul kanepit tarbinud, on kõige suurem Saksamaal, Kreekas ja Ungaris.
Overall, cannabis clients can be divided into three groups: those who use it occasionally (34 %), those using it once to several times a week (32 %) and those using it daily (34 %). There are marked differences between countries in the frequency of cannabis use among new clients, with the highest proportion of daily cannabis users being reported in the Netherlands and Denmark and the highest proportions of occasional users or those who have not used cannabis in the month prior to treatment being found in Germany, Greece and Hungary. This variation probably reflects differences in referral to treatment (e.g. more referrals from the criminal justice system or from social networks) (77).
Dans l'ensemble, les patients usagers de cannabis peuvent être classés en trois groupes: ceux qui en consomment occasionnellement (34 %), ceux qui en consomment plusieurs fois par semaine (32 %) et ceux qui en consomment quotidiennement (34 %). Les différences entre les pays sont prononcées en ce qui concerne la fréquence de l'usage de cannabis chez les nouveaux patients, le pourcentage le plus élevé d'usagers quotidiens de cannabis étant recensé aux Pays‑Bas et au Danemark et les pourcentages les plus élevés d'usagers occasionnels ou de personnes n'ayant pas pris de cannabis au cours du mois précédant le traitement étant enregistrés en Allemagne, en Grèce et en Hongrie. Cette variation est probablement le reflet de différences dans l'origine des demandes de traitement (par exemple, davantage de demandes de traitement provenant du système judiciaire ou de réseaux sociaux) (77).
Insgesamt können die Cannabispatienten in drei Gruppen eingeteilt werden, und zwar je nachdem, ob sie die Droge gelegentlich (34 %), einmal bzw. mehrmals wöchentlich (32 %) oder täglich konsumieren (34 %). Hinsichtlich der Häufigkeit des Cannabiskonsums unter Erstpatienten bestehen deutliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern: Der höchste Anteil täglicher Cannabiskonsumenten wird aus den Niederlanden und Dänemark gemeldet, während der Anteil der Gelegenheitskonsumenten oder derer, die im letzten Monat vor der Behandlung kein Cannabis konsumiert haben, in Deutschland, Griechenland und Ungarn am höchsten ist. Diese Abweichungen sind wahrscheinlich auf Unterschiede in der Überweisung zur Behandlung (z. B. mehr Überweisungen aus dem Strafvollzugssystem oder sozialen Netzen) zurückzuführen (77).
En general, los pacientes consumidores de cannabis se pueden dividir en tres grupos: aquellos que lo consumen de forma ocasional (34 %), los que lo consumen una o varias veces por semana (32 %) y los que lo consumen diariamente (34 %). Existen diferencias notables entre países en lo que respecta a la frecuencia del consumo de cannabis entre los nuevos pacientes, siendo los Países Bajos y Dinamarca aquellos en los que se registra el mayor porcentaje de consumidores de cannabis a diario, mientras que los mayores porcentajes de consumidores ocasionales o que no hayan consumido cannabis en el mes anterior al inicio del tratamiento se concentran en Alemania, Grecia y Hungría. Esta variación probablemente refleja las diferencias en las derivaciones a tratamiento (por ejemplo, más derivaciones del sistema de justicia penal o de redes sociales) (77).
Nel complesso, i pazienti in cura per uso di cannabis possono essere ripartiti in tre gruppi: i soggetti che ne fanno un uso occasionale (34%), i soggetti che riferiscono di farne uso una volta fino a più volte in una settimana (32%) e i soggetti che ammettono un consumo quotidiano di cannabis (34%). Vi sono differenze marcate da paese a paese in termini di frequenza del consumo di cannabis tra i nuovi pazienti; la percentuale più elevata di consumatori quotidiani di cannabis è riferita nei Paesi Bassi e in Danimarca, quella dei consumatori occasionali o dei soggetti che non hanno fatto uso della sostanza nel mese precedente il trattamento in Germania, Grecia e Ungheria. Queste differenze riflettono probabilmente differenze nel tipo di ricorso ai servizi terapeutici (per esempio, un maggior numero di casi inviati dalle autorità di giustizia penale o dalle reti dei servizi sociali) (77).
Globalmente, os utentes em tratamento por consumo de cannabis podem ser divididos em três grupos: aqueles que a consomem ocasionalmente (34%), os que a consomem uma ou várias vezes por semana (32%) e aqueles que a consomem diariamente (34%). Há grandes diferenças entre os países quanto à frequência do consumo de cannabis entre os novos utentes, registando-se a percentagem mais elevada de consumidores diários de cannabis nos Países Baixos e na Dinamarca, e as percentagens mais elevadas de consumidores ocasionais ou que não consumiram cannabis no mês anterior ao tratamento na Alemanha, Grécia e Hungria. Esta variação reflecte, provavelmente, as diferenças em matéria de encaminhamento para o tratamento (por exemplo, mais encaminhamentos do sistema judicial ou das redes de assistência social) (77).
Γενικά, τα άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη μπορούν να διακριθούν σε τρεις ομάδες: σε όσους κάνουν περιστασιακή χρήση (34 %), σε όσους κάνουν χρήση από μία έως αρκετές φορές την εβδομάδα (32 %) και σε όσους κάνουν καθημερινή χρήση (34 %). Υπάρχουν έντονες διαφορές μεταξύ των χωρών σε ό,τι αφορά τη συχνότητα χρήσης της κάνναβης στα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία, καθώς το υψηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνουν καθημερινή χρήση αναφέρθηκε στις Κάτω Χώρες και τη Δανία και τα υψηλότερα ποσοστά περιστασιακών χρηστών ή ατόμων που δεν έχουν κάνει χρήση κάνναβης τον μήνα πριν από τη θεραπεία παρατηρείται στη Γερμανία, την Ελλάδα και την Ουγγαρία. Η διαφοροποίηση αυτή πιθανώς απηχεί διαφορές στην παραπομπή σε θεραπεία (π.χ. περισσότερες παραπομπές από το σύστημα ποινικής δικαιοσύνης ή από κοινωνικά δίκτυα) (77).
In het algemeen kunnen cannabiscliënten in drie groepen worden onderverdeeld: incidentele gebruikers (34%), cliënten die één keer tot een aantal keren per week cannabis gebruiken (32%) en dagelijkse gebruikers (34%). Er bestaan opmerkelijke verschillen tussen de landen in de frequentie van het cannabisgebruik onder nieuwe cliënten. Denemarken en Nederland melden de hoogste percentages dagelijkse cannabisgebruikers; de hoogste percentages incidentele cannabisgebruikers c.q. personen die in de maand voorafgaand aan de behandeling geen cannabis hebben gebruikt, worden gemeld door Duitsland, Griekenland en Hongarije. Waarschijnlijk hebben die verschillen te maken met de wijze waarop verwijzingen voor een behandeling plaatsvinden (bijvoorbeeld meer verwijzingen vanuit het strafrechtelijk systeem of vanuit sociale netwerken) (77).
Obecně lze klienty užívající konopí rozdělit do tří skupin: příležitostní uživatelé (34 %), klienti užívající drogu jednou až několikrát týdně (32 %) a klienti užívající drogu denně (34 %). Jednotlivé země se značně liší z hlediska četnosti užívání konopí v případě nových klientů, přičemž nejvyšší podíl každodenních uživatelů konopí uvádí Nizozemsko a Dánsko a nejvyšší podíl příležitostných uživatelů nebo klientů, kteří konopí neužili v měsíci předcházejícím léčbě, uvádí Německo, Řecko a Maďarsko. Tato odchylka je patrně odrazem rozdílů v doporučené léčbě (např. větší počet případů soudně nařízené léčby či léčby doporučené sociálními sítěmi) (77).
Generelt kan cannabisklienter inddeles i tre grupper: personer, der bruger stoffet lejlighedsvist (34 %), personer, der bruger det flere gange om ugen (32 %), og personer, der bruger det dagligt (34 %). Der er markante forskelle mellem landene med hensyn til hyppigheden af cannabisbrug blandt nye klienter, idet den højeste andel af daglige cannabisbrugere er i Nederlandene og Danmark, og de højeste andele af lejlighedsvise brugere eller personer, som ikke har brugt cannabis inden for den seneste måned inden behandlingen, findes i Tyskland, Grækenland og Ungarn. Dette udsving afspejler formentlig forskelle med hensyn til henvisning til behandling (f.eks. flere henvisninger fra det strafferetlige system eller fra sociale netværk) (77).
Kannabisasiakkaat voidaan jakaa kolmeen ryhmään: satunnaisesti käyttäviin (34 %), kerran tai useampia kertoja viikossa käyttäviin (32 %) ja päivittäin käyttäviin (34 %) asiakkaisiin. Maiden välillä on suuria eroja siinä, kuinka usein uudet asiakkaat käyttävät kannabista. Kannabista päivittäin käyttävien osuus uusista kannabiksen käyttäjistä on suurin Alankomaissa ja Tanskassa, ja satunnaisten käyttäjien tai sellaisten henkilöiden osuus, jotka eivät ole käyttäneet kannabista hoitoa edeltäneen kuukauden aikana, on suurin Saksassa, Kreikassa ja Unkarissa. Tämä todennäköisesti heijastaa eroja hoitoon ohjaamisessa (esim. rikosoikeudellisen järjestelmän tai sosiaaliverkostojen välityksellä tapahtuvien hoitoonohjausten lisääntyminen) (77).
A kannabiszhasználó páciensek összességében három csoportra oszthatók: az alkalmi használókéra (34%), a heti több alkalommal használókra (32%) és a napi szintű használókra (34%). Az új páciensek kannabiszhasználatának gyakoriságában az egyes országok között markáns különbségek vannak: a mindennapi kannabiszhasználók legmagasabb arányát Hollandiából és Dániából jelentették, az alkalmi, illetve a kezelés előtti hónapban kannabiszt nem fogyasztó használók aránya pedig Németországban, Görögországban és Magyarországon volt a legmagasabb. Ezek az eltérések talán a kezelésre való beutalás különbözőségeit is tükrözik (pl. több embert utalnak be a büntetőbírósági rendszerből vagy a szociális hálózatoktól)77.
Generelt kan cannabisklientene deles inn i tre grupper: sporadiske brukere (34 %), personer som bruker stoffet én eller flere ganger i uken (32 %), og daglige brukere (34 %). Det er store forskjeller landene imellom når det gjelder hyppigheten av cannabisbruk blant nye klienter. Den største andelen daglige cannabisbrukere rapporteres i Nederland og Danmark, og den største andelen sporadiske brukere eller personer som ikke har brukt cannabis i måneden før behandlingen, finnes i Tyskland, Hellas og Ungarn. Forskjellene gjenspeiler sannsynligvis forskjeller i henvisningspraksis (dvs. flere henvisninger fra rettssystemet eller fra sosiale nettverk) (77).
Pacjentów poddawanych leczeniu ze względu na zażywanie konopi indyjskich można podzielić na trzy grupy: osoby zażywające narkotyk sporadycznie (34%), osoby zażywające go raz do kilku razy w tygodniu (32%) oraz osoby zażywające narkotyk codziennie (34%). W zależności od kraju istnieją wyraźne różnice w częstotliwości zażywania konopi indyjskich przez nowych pacjentów, przy czym najwyższy odsetek osób zażywających je codziennie odnotowano w Holandii i w Danii, a osób zażywających je sporadycznie lub osób, które ich nie zażywały w ciągu miesiąca przed podjęciem leczenia – w Niemczech, Grecji i na Węgrzech. Różnice te odzwierciedlają prawdopodobnie odmienne drogi kierowania na leczenie (np. większą liczbę zgłoszeń ze strony organów wymiaru sprawiedliwości lub sieci społecznych) (77).
Pe ansamblu, consumatorii de canabis se pot împărţi în trei grupe: cei care consumă canabis ocazional (34 %), cei care îl consumă o dată sau de câteva ori pe săptămână (32 %) şi cei care îl consumă zilnic (34 %). Există diferenţe marcante între ţări în ceea ce priveşte consumul de canabis în rândul noilor pacienţi, raportându-se cea mai mare proporţie a consumatorilor zilnici de canabis în Ţările de Jos şi Danemarca şi cele mai însemnate proporţii ale consumatorilor ocazionali sau ale celor care nu au folosit canabisul în luna precedentă tratamentului în Germania, Grecia şi Ungaria. Această variaţie reflectă probabil diferenţe în ceea ce priveşte trimiterile la tratament (de exemplu, mai multe trimiteri din partea sistemului de urmărire penală sau din partea serviciilor sociale) (77).
Celkovo sa môžu klienti, ktorí užívajú kanabis, rozdeliť na tri skupiny: tých, ktorí ho užívajú príležitostne (34 %), tých, ktorí ho užívajú raz až niekoľkokrát za týždeň (32 %) a tých, ktorí ho užívajú denne (34 %). Existujú výrazné rozdiely medzi krajinami vo frekvencii užívania kanabisu novými klientmi, pričom najvyšší podiel denných užívateľov kanabisu uvádzajú Dánsko a Holandsko a najvyššie podiely príležitostných užívateľov alebo tých, ktorí neužívali kanabis v mesiaci pred liečením, sa nájdu v Nemecku, Grécku a Maďarsku. Táto odchýlka pravdepodobne odráža rozdiely v odporúčaniach na liečenie (napríklad viac odporúčaní zo systému trestného súdnictva alebo zo sociálnych sietí (77).
Na splošno se uživalci konoplje lahko razdelijo v tri skupine: tiste, ki jo uživajo občasno (34 %), tiste, ki jo zaužijejo enkrat do večkrat na teden (32 %), in tiste, ki jo uživajo vsakodnevno (34 %). Med državami so opazne razlike v pogostnosti uživanja konoplje med novimi uživalci, pri čemer o največjem deležu vsakodnevnih uživalcev konoplje poročajo iz Nizozemske in Danske, največji delež občasnih uživalcev ali tistih, ki niso zaužili konoplje v mesecu pred zdravljenjem, pa je bil ugotovljen v Nemčiji, Grčiji in na Madžarskem. To odstopanje verjetno odraža razlike v napotitvah na zdravljenje (npr. več napotitev iz kazensko sodnega sistema ali socialne mreže) (77).
Rent generellt kan cannabisklienter delas in i tre grupper: de som använder cannabis tillfälligt (34 %), de som använder drogen en till flera gånger i veckan (32 %) och de som använder cannabis varje dag (34 %). Det finns markanta skillnader mellan länderna när det gäller hur ofta nya klienter använder cannabis. Andelen nya cannabisklienter som använder drogen varje dag är högst i Danmark och Nederländerna, medan andelen tillfälliga användare eller personer som inte har använt cannabis månaden före behandlingen är högst i Tyskland, Grekland och Ungern. Dessa variationer speglar förmodligen skillnader i remitteringen till behandling (t.ex. fler remitteringar från domstolsväsendet eller från de sociala nätverken) (77).
Genel olarak, esrar hastaları üç gruba ayrılabilir: ara sıra kullananlar (% 34), haftada bir kez ile bir kaç kez arasında kullananlar (% 32) ve her gün kullananlar (% 34). Yeni hastalarda esrar kullanımının sıklığı bakımından ülkeler arasında belirgin farklılıklar bulunmaktayken, en yüksek oranda günlük esrar kullanıcısı Hollanda ve Danimarka’da bildirilmiş olup ara sıra kullananlar veya tedaviden önceki ay esrar kullanmamış olanların en yüksek oranda görüldüğü yerler Almanya, Yunanistan ve Macaristan’dır. Bu çeşitlilik muhtemelen tedaviye sevkteki farklılıkları yansıtmaktadır (örneğin, cezai adalet sistemi veya sosyal ağlardan daha fazla sevk olmaktadır) (77).
Kaņepju pacientus var iedalīt trīs grupās: gadījuma rakstura lietotāji (34 %), tie, kas lieto kaņepes vienu vai vairākas reizes nedēļā (32 %), un ikdienas lietotāji (34 %). Kaņepju lietošanas biežums jauno pacientu vidū dažādās valstīs ievērojami atšķiras: visvairāk ikdienas kaņepju lietotāju ir Nīderlandē un Dānijā, bet proporcionāli visvairāk gadījuma rakstura lietotāju vai lietotāju, kas nav lietojuši kaņepes pēdējā mēnesī pirms ārstēšanās, ir apzināti Vācijā, Grieķijā un Ungārijā. Šī dažādība visticamāk atspoguļo ārstēšanās nosūtījumu atšķirības (piemēram, lielāks kriminālās justīcijas sistēmas vai sociālo iestāžu tīklu nosūtījumu skaits) (77).
  2. peatükk: Ülevaade na...  
Riikide teabekeskuste aruannetest(35) selgub, et ka riiklike strateegiate eesmärgid ja sihtgrupid langevad Euroopa ulatuses suuresti kokku. Lisaks süstivatele narkomaanidele on sihtrühmaks seksitöötajad ja vangid.
According to the reports by NFPs (35), objectives and target groups in national strategies also show a high level of synergy at the European level. Besides drug injectors, target groups include prostitutes and prisoners. In the new Central European Member States in particular, but also in Norway, young people and non-injectors are clearly addressed as further important target groups for action to prevent infectious disease. Danish and Estonian policies widen the target groups even more and include groups in close contact with drug users.
Selon les rapports des PFN (35), les objectifs et les groupes cibles des stratégies nationales font également apparaître un niveau de synergie élevé au plan européen. Outre les usagers de drogue par voie intraveineuse (UDVI), les groupes cibles englobent les travailleurs sexuels et les détenus. Dans les nouveaux États membres d'Europe centrale, notamment, mais aussi en Norvège, les jeunes et les usagers autres que les injecteurs sont clairement visés comme d'autres groupes cibles importants des mesures de prévention des maladies infectieuses. Les politiques danoise et estonienne élargissent encore la portée des groupes cibles en incluant les groupes ayant des contacts étroits avec les usagers de drogue.
Den Berichten der nationalen Knotenpunkte zufolge (35) gibt es in den nationalen Strategien hinsichtlich der Ziele und Zielgruppen große Übereinstimmungen auf europäischer Ebene. Zu den Zielgruppen gehören neben injizierenden Drogenkonsumenten auch Sexarbeiter und Haftinsassen. Insbesondere in den neuen mitteleuropäischen Mitgliedstaaten, aber auch in Norwegen werden Jugendliche und nicht injizierende Drogenkonsumenten explizit als weitere wichtige Zielgruppen für Maßnahmen zur Prävention von Infektionskrankheiten genannt. In den Strategien Dänemarks und Estlands wurden die Zielgruppen sogar auf Personen ausgeweitet, die in engem Kontakt mit Drogenkonsumenten stehen.
Según los informes de los puntos focales nacionales (35), los objetivos y los grupos objetivo de las estrategias nacionales también coinciden en gran medida a nivel europeo. Además de consumidores de droga por vía parenteral, en los grupos objetivo se incluyen trabajadores/as del sexo y convictos. En particular en los nuevos Estados miembros de Europa Central, pero también en Noruega, los jóvenes y los consumidores de droga por vías diferentes de la parenteral están claramente identificados como otros grupos objetivo importantes de las medidas destinadas a la prevención de enfermedades infecciosas. Las políticas danesas y estonias llegan incluso a ampliar más los grupos objetivo e incluyen a grupos de personas en estrecho contacto con consumidores de droga.
Stando alle relazioni dei punti focali nazionali (NFP) (35), anche gli obiettivi e i gruppi bersaglio nelle strategie nazionali mostrano un elevato grado di sinergia a livello europeo. Oltre ai consumatori di stupefacenti per via parenterale, i gruppi bersaglio comprendono i lavoratori del sesso e i carcerati. Nei nuovi Stati membri dell’Europa centrale, in particolare, ma anche in Norvegia i giovani e anche i soggetti diversi dai consumatori di stupefacenti per via parenterale sono chiaramente indicati come ulteriori gruppi bersaglio critici delle azioni di prevenzione delle malattie infettive. Le politiche danesi ed estoni allargano ancora ulteriormente i confini dei gruppi bersaglio fino a includervi i gruppi in stretto contatto con i tossicodipendenti.
De acordo com os relatórios dos PFN (35), os objectivos e grupos-alvo mencionados nas estratégias nacionais também revelam uma elevada sinergia a nível europeu. Para além dos consumidores de droga injectada, incluem-se nesses grupos os trabalhadores do sexo e os reclusos. Nos novos Estados-Membros da Europa Central, em particular, mas também na Noruega, os jovens e os consumidores de droga não injectada figuram entre os outros grupos-alvo importantes relativamente aos quais devem ser adoptadas medidas de prevenção das doenças infecto-contagiosas. As políticas da Dinamarca e da Estónia alargam ainda mais esses grupos, incluindo nos mesmos as camadas que se encontram em estreito contacto com os consumidores de droga.
Σύμφωνα με τις εκθέσεις των εθνικών εστιακών σημείων (35), οι στόχοι και οι ομάδες στόχοι που περιλαμβάνονται στις εθνικές στρατηγικές μαρτυρούν υψηλό επίπεδο συνέργιας σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι ομάδες στόχοι περιλαμβάνουν, πέραν των χρηστών ενέσιμων ναρκωτικών, τα άτομα που ασκούν επαγγέλματα σχετιζόμενα με το σεξ και τους κρατουμένους. Ιδιαίτερα στα νέα κράτη μέλη της Κεντρικής Ευρώπης, αλλά και στη Νορβηγία, οι νέοι και όσοι δεν κάνουν ενέσιμη χρήση αντιμετωπίζονται σαφώς ως περαιτέρω ομάδες στόχοι για την ανάληψη δράσης στο πλαίσιο της πρόληψης των λοιμωδών νοσημάτων. Οι πολιτικές της Δανίας και της Εσθονίας διευρύνουν ακόμα περισσότερο τις ομάδες στόχους, περιλαμβάνοντας ομάδες που έρχονται σε στενή επαφή με χρήστες ναρκωτικών.
Volgens de verslagen van de NFP’s (35) is er ook wat betreft de doelstellingen en doelgroepen van de nationale strategieën sprake van de nodige synergie op Europees niveau. Naast drugsspuiters omvatten de doelgroepen ook sexwerkers en gevangenen. Met name in de nieuwe lidstaten in Midden-Europa, maar ook in Noorwegen, worden verder ook jongeren en niet-spuiters nadrukkelijk aangemerkt als belangrijke doelgroepen voor maatregelen ter voorkoming van besmettelijke ziekten. In het beleid van Denemarken en Estland wordt de doelgroep zelfs nog ruimer genomen; daar richt men zich ook op groepen in de onmiddellijke omgeving van drugsgebruikers.
Podle zpráv národních kontaktních míst (35) cíle a cílové skupiny v národních strategiích také ukazují na vysokou úroveň synergie na evropské úrovni. Vedle injekčních uživatelů drog tvoří cílové skupiny rovněž osoby poskytující sexuální služby a vězni. Zvláště v nových členských státech střední Evropy, ale i v Norsku jsou mladí lidé a neinjekční uživatelé drog jasně vymezeni jako další důležité cílové skupiny pro aktivity prevence infekčních chorob. Dánské a estonské politiky pojímají cílové skupiny ještě šířeji a zahrnují i skupiny v těsném kontaktu s uživateli drog.
Ifølge rapporterne fra nationale knudepunkter (35) viser målene og målgrupperne i nationale strategier også en høj grad af synergi på europæisk plan. Foruden intravenøse stofbrugere omfatter målgrupperne sexarbejdere og fængselsindsatte. I navnlig de nye centraleuropæiske medlemsstater, men også i Norge, er indsatsen for at forebygge smitsomme sygdomme klart rettet mod unge og ikke-intravenøse stofbrugere som yderligere vigtige målgrupper. Politikkerne i Danmark og Estland udvider målgrupperne endnu mere og omfatter grupper i nær kontakt med stofbrugere.
Kansallisten koordinointikeskusten raporttien mukaan(35) kansallisten strategioiden tavoitteiden ja kohderyhmien välillä on Euroopan tasolla paljon synergiaa. Kohderyhminä ovat huumeiden injektiokäyttäjien lisäksi seksityöntekijät ja vangit. Etenkin Keski-Euroopan uusissa jäsenvaltioissa, mutta myös Norjassa on selkeästi kohdennettu tartuntatautien ehkäisytoimia myös nuoriin ja muihin kuin huumeiden injektiokäyttäjiin. Tanskan ja Viron poliisit ovat menneet vielä pidemmälle ulottamalla toimet niihin ryhmiin, jotka ovat läheisessä yhteydessä huumeidenkäyttäjiin.
Az NFP-k országjelentései szerint35 a nemzeti stratégiákban szereplő célkitűzések és célcsoportok európai szinten ugyancsak nagyfokú szinergiát mutatnak. Az injekciós kábítószer-használók mellett a célcsoportok közé tartoznak a szexmunkások és a bebörtönzöttek is. A fiatalokat és a nem injekciós kábítószer-használókat különösen az új közép-európai tagállamokban, de rajtuk kívül Norvégiában is fontos célcsoportnak tekintik a fertőző betegségek megelőzésére irányuló intézkedések szempontjából. A dán és észt politikában a célcsoportokat még inkább kibővítve minden olyan csoportot ide sorolnak, amely szoros kapcsolatban van a kábítószer-használókkal.
Ifølge rapporter fra de nasjonale kontaktpunktene (35) er det en høy grad av sammenfall mellom målsettinger og målgrupper i de nasjonale strategiene i Europa. I tillegg til sprøytebrukere omfatter målgruppene også sexarbeidere og fengselsinnsatte. I de nye sentraleuropeiske medlemsstatene spesielt, men også i Norge, er ungdom og ikke-sprøytebrukere viktige målgrupper for det infeksjonsforebyggende arbeidet. Danske og estiske retningslinjer har utvidet målgruppene til å også omfatte personer som har nærkontakt med narkotikabrukere.
Według sprawozdań krajowych punktów kontaktowych (35) cele i grupy docelowe określone w krajowych strategiach wykazują wysoki poziom spójności na poziomie europejskim. Oprócz osób przyjmujących narkotyki dożylnie za grupy docelowe uznano osoby świadczące usługi seksualne i więźniów. Szczególnie w nowych państwach członkowskich w Europie Środkowej, ale również w Norwegii, za kolejne ważne grupy docelowe, w których należy prowadzić działania zapobiegające chorobom zakaźnym, uznano młodych ludzi oraz osoby zażywające narkotyki w inny sposób niż dożylnie. Polityka Danii i w Estonii przewiduje poszerzenie grup docelowych o grupy osób, które mają bliskie kontakty z osobami zażywającymi narkotyki.
Conform rapoartelor NFP (35), obiectivele şi grupurile ţintă ale strategiile naţionale se caracterizează printr-un nivel ridicat de sinergie la nivel european. În afara consumatorilor care îşi injectează droguri, grupurile ţintă mai includ lucrătorii sexuali şi deţinuţii. În special în noile state membre din Europa Centrală, dar şi în Norvegia, tinerii şi consumatorii de droguri care nu practică injectarea sunt consideraţi viitoare grupuri ţintă importante pentru acţiunea de prevenire a bolilor infecţioase. Politicile din Danemarca şi Estonia extind aceste grupuri ţintă şi mai mult, incluzând în ele şi persoanele care se află în relaţii apropiate cu consumatorii de droguri.
Podľa správ NFP (35) ciele a cieľové skupiny v národných stratégiách tiež ukazujú vysokú úroveň súčinnosti na európskej úrovni. Okrem osôb, ktoré si vstrekujú drogy injekčnými striekačkami, cieľové skupiny zahŕňajú sexuálnych pracovníkov a väzňov. Najmä v nových členských štátoch zo strednej Európy, ale aj v Nórsku, mladí ľudia a tí, ktorí si drogy nevstrekujú, sú jasne oslovení ako ďalšie dôležité cieľové skupiny pre opatrenie na zabránenie infekčným chorobám. Dánske a estónske politiky rozšírili cieľové skupiny ešte viac a zahrnuli skupiny v úzkom styku s užívateľmi drog.
Po poročilih nacionalnih kontaktnih točk (35) kažejo cilji in ciljne skupine v nacionalnih strategijah tudi visoko stopnjo sinergije na evropski ravni. Ciljna skupina so poleg injicirajočih uživalcev tudi spolne delavke in zaporniki. Zlasti v novih srednjeevropskih državah članicah, pa tudi na Norveškem, so mladi in neinjicirajoči uživalci drog jasno obravnavani kot naslednja pomembna ciljna skupina, kjer je treba ukrepati kar se tiče preprečevanja nalezljivih bolezni. Danska in estonska politika sta še bolj razširili ciljne skupine in vanje vključili tudi skupine, ki so z uživalci drog tesno povezane.
Enligt rapporter från de nationella kontaktpunkterna (35), visar mål och målgrupper i nationella strategier också en hög samverkansgrad på europeisk nivå. Förutom injektionsmissbrukare, innefattar målgrupperna sexarbetare och intagna på fängelser. I de nya centraleuropeiska medlemsstaterna i synnerhet, men också i Norge, finns tydlig inriktning på ungdomar och icke-injicerande missbrukare som andra viktiga målgrupper för insatser för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. I danska och estniska strategier breddas målgrupperna ytterligare och innefattar grupper som har nära kontakt med narkotikamissbrukare.
UON’lerin raporlarına göre (35), ulusal stratejilerdeki hedefler ve hedef gruplar da Avrupa düzeyinde yüksek düzeyde bir sinerji göstermektedir. Hedef gruplar, uyuşturucu enjekte edenlerin yanında seks alanında çalışanları ve mahkumları da içermektedir. Özellikle yeni Orta Avrupa Üye Devletleri ile aynı zamanda Norveç’te, gençler ile enjekte etmeyenler, bulaşıcı hastalıkların önlenmesine yönelik eylem için diğer önemli hedef gruplarını teşkil etmektedir. Danimarka ile Estonya politikaları hedef gruplarını daha da genişleterek uyuşturucu kullanıcıları ile yakın temasta bulunan grupları da içermektedir.
Saskaņā ar VKC pārskatos minēto informāciju (35), valsts stratēģijās iekļautos mērķus un mērķgrupas raksturo arī augsts Eiropas mēroga sinerģijas līmenis. Līdztekus narkotiku injicētājiem pie mērķgrupām pieder arī seksa pakalpojumu sniedzējas/-ji un cietumnieki. Jaunajās Centrāleiropas dalībvalstīs jo īpaši un arī Norvēģijā par svarīgām infekcijas slimību profilakses pasākumu mērķgrupām nepārprotami tiek uzskatīti arī jaunieši un narkotiku lietotāji, kas narkotikas neinjicē. Dānijas un Igaunijas politikā mērķgrupas ir vēl plašākas un aptver grupas, kam ir cieša saskare ar narkotiku lietotājiem.
  6. peatükk: Opioidide t...  
Mõnikord harva teatatakse väga noortest inimestest (alla 15aastased), kes taotlevad ravi heroiini tarbimise tõttu,(180) näiteks 11–12aastased lapsed Sofias, Bulgaarias, kuid üldiselt esineb heroiini tarbimise tõttu ravi taotlemist noorte inimeste hulgas harva.
It has been previously reported that the population of clients requesting treatment for opioid use is an ageing one, and this trend continued in 2004. Nearly all opioid users seeking treatment are over 20 years old, and almost half of them are over 30. Data available at European level show that only a small group of opioid users (less than 7 %) are younger than 20 when they first seek help (179). There are occasional reports of very young people (aged less than 15) seeking treatment for heroin use (180), for example children aged 11–12 in Sofia, Bulgaria, but, in general, demand for treatment for heroin appears to be rare among the young.
Dans le passé, il a été dit que la population de patients en demande de traitement pour usage d'opiacés est une population vieillissante et cette tendance s'est poursuivie en 2004. La quasi-totalité des usagers d'opiacés en demande de traitement ont plus de 20 ans et près de la moitié d'entre eux ont plus de 30 ans. Les données disponibles au niveau européen montrent que seul un petit groupe d'usagers d'opiacés (moins de 7 %) avaient moins de 20 ans lorsqu'ils ont demandé de l'aide pour la première fois (179). Occasionnellement, il est fait état de très jeunes personnes (moins de 15 ans) demandant un traitement pour dépendance à l'héroïne (180), comme des enfants de 11 ou 12 ans à Sofia (Bulgarie), mais, généralement, les demandes de traitement pour usage d'héroïne sont rares chez les jeunes.
Bereits in den Vorjahren wurde über das zunehmende Alter der Patienten berichtet, die eine Behandlung wegen des Konsums von Opioiden beantragen. Diese Tendenz setzte sich im Jahr 2004 fort. Fast alle Opioidkonsumenten, die sich in Behandlung begeben, sind älter als 20 Jahre, wobei fast die Hälfte bereits die 30 überschritten hat. Die auf europäischer Ebene verfügbaren Daten zeigen, dass die wenigsten Opioidkonsumenten (unter 7 %) jünger als 20 Jahre sind, wenn sie das erste Mal Hilfe in Anspruch nehmen (179). Vereinzelt wird über sehr junge Menschen (im Alter von unter 15 Jahren) berichtet, die sich wegen des Konsums von Heroin in Behandlung begeben (180), beispielsweise Kinder zwischen 11 und 12 Jahren in Sofia, Bulgarien. Im Allgemeinen werden jedoch Behandlungen im Zusammenhang mit Heroin offenbar nur selten von Jugendlichen nachgefragt.
En anteriores ocasiones se ha mencionado que los pacientes que solicitan tratamiento por consumo de opiáceos forman parte de un grupo de población con tendencia al envejecimiento, y esta trayectoria ha continuado en el año 2004. Casi todos los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento superan los 20 años de edad y casi la mitad de ellos tienen más de 30 años. La información de que se dispone a escala europea revela que sólo un reducido grupo de consumidores de opiáceos (menos del 7 %) son menores de 20 años cuando piden ayuda por primera vez (179). Hay algunos informes esporádicos de personas muy jóvenes (menores de 15 años) que solicitan tratamiento por consumo de heroína (180), por ejemplo, niños de 11 o 12 años en Sofía (Bulgaria); pero, en general, la demanda de tratamiento por heroína suele ser poco frecuente entre los más jóvenes.
In passato è stato inoltre segnalato che la popolazione dei pazienti che fanno domanda di trattamento per consumo di oppiacei è una popolazione che invecchia, una tendenza questa che nel 2004 è stata confermata. Quasi tutti i consumatori di oppiacei che chiedono di entrare in terapia hanno più di 20 anni e quasi la metà ha più di 30 anni. I dati riferiti all’Unione europea suggeriscono che soltanto un piccolo gruppo di consumatori di oppiacei (meno del 7%) ha meno di 20 anni quando fanno per la prima volta richiesta di entrare in terapia (179). Occasionalmente vengono segnalati pazienti giovanissimi (meno di 15 anni) che desiderano entrare in terapia per curare la tossicodipendenza da eroina (180), come i bambini di 11–12 a Sofia, in Bulgaria; in generale, tuttavia, la richiesta di trattamento per eroina è un'eventualità rara tra i giovani.
Já se referiu em relatórios anteriores que a população de utentes que procuram tratamento por consumo de opiáceos está a envelhecer, e esta tendência manteve-se em 2004. Quase todos os consumidores de opiáceos que procuram tratamento têm mais de 20 anos, e quase metade tem mais de 30 anos. Os dados disponíveis a nível europeu mostram que apenas um pequeno grupo de consumidores de opiáceos (menos de 7%) tem menos de 20 anos, quando procura ajuda pela primeira vez (179). Ocasionalmente há notícia de pessoas muito jovens (com menos de 15 anos) que procuram tratamento devido ao consumo de heroína (180), por exemplo, crianças de 11–12 anos em Sófia, Bulgária, mas, de um modo geral, a procura de tratamento por consumo de heroína parece ser rara entre os jovens.
Κατά τα προηγούμενα έτη είχε αναφερθεί ότι ο πληθυσμός των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή παρουσιάζει γήρανση και η τάση αυτή συνεχίστηκε το 2004. Το σύνολο σχεδόν των χρηστών οπιοειδών που ζήτησαν θεραπεία είναι άνω των 20 ετών, και το ήμισυ σχεδόν είναι άνω των 30 ετών. Τα στοιχεία που είναι διαθέσιμα σε ευρωπαϊκό επίπεδο δείχνουν ότι μόνο μια μικρή ομάδα χρηστών οπιοειδών (λιγότερο από 7 %) είναι κάτω των 20 ετών όταν ζητούν βοήθεια για πρώτη φορά (179). Υπάρχουν περιστασιακές αναφορές πολύ νεαρών ατόμων (ηλικίας κάτω των 15 ετών) που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (180), για παράδειγμα παιδιά ηλικίας 11–12 ετών στη Σόφια της Βουλγαρίας, αλλά, κατά κανόνα, η αίτηση θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη φαίνεται να είναι σπάνιο φαινόμενο στους νέους.
Eerder is al gerapporteerd dat de groep cliënten die behandeling wegens opioïdengebruik aanvraagt, ouder wordt, en die trend heeft zich in 2004 voortgezet. Bijna alle opioïdengebruikers die om behandeling vragen, zijn ouder dan 20 jaar, en bijna de helft is ouder dan 30 jaar. De op EU-niveau beschikbare gegevens laten zien dat slechts een kleine groep opioïdengebruikers (minder dan 7%) bestaat uit cliënten die jonger zijn dan 20 jaar wanneer zij voor het eerst hulp zoeken (179). Een enkele melding betreft zeer jonge mensen (jonger dan 15) die in behandeling willen wegens heroïnegebruik (180), bijvoorbeeld kinderen van 11 of 12 jaar in Sofia, Bulgarije, maar in het algemeen lijkt de vraag naar behandeling voor heroïne onder jongeren zeer gering te zijn.
Již dříve bylo uvedeno, že populace klientů žádajících o léčbu kvůli užívání opiátů stárne a tento trend v roce 2004 nadále pokračoval. Téměř všichni uživatelé opiátů vyhledávající léčbu jsou starší dvaceti let a téměř polovině z nich je přes třicet. Údaje dostupné na evropské úrovni ukazují, že pouze malá skupina uživatelů opiátů vyhledávajících léčbu je mladší než 20 let v době, kdy poprvé vyhledají pomoc (179). Existují občasné zprávy o velmi mladých lidech (mladších 15 let), kteří vyhledají léčbu kvůli užívání heroinu (180), například děti ve věku 11–12 let v bulharské Sofii, avšak celkově se žádosti o léčbu kvůli užívání heroinu mezi mladými lidmi jeví jako vzácné.
Det er tidligere blevet rapporteret, at gennemsnitsalderen i den gruppe af klienter, der anmoder om behandling for opioidbrug, er stadig stigende, og denne tendens fortsatte i 2004. Næsten alle opioidbrugere, der søgte behandling, er over 20 år, og næsten halvdelen af dem er over 30. Det fremgår af oplysninger, der foreligger på europæisk plan, at kun en lille gruppe af opioidbrugerne (under 7 %) er under 20 år, når de første gang søger om hjælp (179). Der er nu og da indberetninger om meget unge mennesker (under 15 år), der søger behandling for heroinbrug (180), f.eks. børn på 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men generelt synes anmodninger om heroinbehandling af være sjældne blandt de unge.
Aiemmin on raportoitu, että opioidien käytön takia hoitoon hakeutuvat asiakkaat ovat ikääntymässä, ja tämä suuntaus säilyi ennallaan vuonna 2004. Lähes kaikki hoitoon hakeutuvat opioidien käyttäjät ovat yli 20-vuotiaita, ja lähes puolet heistä on yli 30-vuotiaita. Euroopan tasolla saatavilla olevista tiedoista ilmenee, että vain pieni osa opioidien käyttäjistä (alle 7 %) on alle 20-vuotiaita, kun he hakeutuvat hoitoon ensimmäisen kerran (179). Erittäin nuorista (alle 15-vuotiaista) heroiinin takia hoitoon hakeutuvista henkilöistä raportoidaan satunnaisesti (180), esimerkiksi Sofiassa, Bulgariassa, on raportoitu 11- ja 12-vuotiaista lapsista, mutta yleisesti katsoen vaikuttaa siltä, että heroiiniin liittyvä hoidon kysyntä on harvinaista nuorten keskuudessa.
Arról már korábban is beszámoltak, hogy az opiáthasználat miatt kezelést kérő páciensek öregedő populációt képeznek, és ez a tendencia 2004-ben is folytatódott. A kezelést kérő opiáthasználók szinte valamennyien elmúltak már 20 évesek, és közel felük 30 évesnél is idősebb. Az európai szinten elérhető adatok azt mutatják, hogy az opiáthasználóknak csak egy kis csoportja (kevesebb mint 7%-uk) fiatalabb 20 évesnél az első segítségkérés idején179. Szórványos jelentések érkeztek ugyan nagyon fiatal (15 évesnél fiatalabb), heroinhasználat miatt kezelést kérő páciensekről180, a bulgáriai Szófia esetében például 11–12 éves gyermekekről, mindazonáltal úgy tűnik, hogy a heroin miatti kezelési igény általában véve ritkán fordul elő a fiatalok körében.
Det har tidligere vært rapportert at alderen på personer som søker behandling for opioidbruk er blitt høyere, og denne trenden fortsatte i 2004. Nesten alle som søker behandling for opioidbruk er over 20 år, og nesten halvparten er over 30. Europeiske data viser at bare en liten gruppe opioidbrukere (under 7 %) er under 20 år første gang de søker hjelp (179). Det kommer sporadisk rapporter om svært unge mennesker (under 15 år) som søker behandling for heroinbruk (180), f.eks. 11-12 år gamle i Sofia, Bulgaria, men generelt er det få unge som søker behandling for heroinbruk.
Jak podano wcześniej, pacjenci zgłaszający się na leczenie z uzależnienia opiatami należą do coraz starszej grupy wiekowej i w 2004 r. tendencja ta się utrzymywała. Prawie wszystkie ubiegające się o leczenie osoby zażywające opiaty były w wieku powyżej 20 lat, a prawie połowa z nich przekroczyła 30 lat. Dostępne dane na poziomie europejskim wskazują, że jedynie niewielka grupa osób zażywających opiaty (poniżej 7%) ma mniej niż 20 lat w chwili podjęcia terapii po raz pierwszy (179). Sporadycznie zdarzają się doniesienia o osobach bardzo młodych (w wieku poniżej 15 lat) zgłaszających się na leczenie z powodu zażywania heroiny (180), np. dotyczy to 11- i 12- letnich dzieci w Sofii (Bułgaria), ale ogólnie wydaje się, że wśród młodzieży przypadki zapotrzebowania na leczenie z powodu heroiny są rzadkie.
S-a constatat anterior o tendinţă de îmbătrânire a clientelei tratamentului pentru dependenţă de opiacee, iar această tendinţă a continuat în 2004. Aproape toţi consumatorii de opiacee care solicită tratament sunt de peste 20 de ani, iar aproape jumătate dintre aceştia sunt în vârstă de peste 30 de ani. Datele disponibile la nivel european indică faptul că numai un grup mic de consumatori de opiacee (mai puţin de 7 %) sunt în vârstă de sub 20 de ani atunci când solicită pentru prima dată ajutor (179). Există rapoarte sporadice privind persoane foarte tinere (sub 15 ani) care solicită tratament pentru consumul de heroină (180), de exemplu copiii între 11–12 ani din Sofia (Bulgaria), însă, în general, se pare că cererea de tratament pentru dependenţa de heroină este rară în rândul pacienţilor tineri.
Predtým sa uviedlo, že populácia klientov, ktorí žiadajú o liečbu kvôli užívaniu opiátov, starne, a že tento trend pokračoval v roku 2004. Takmer všetci užívatelia opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, sú starší ako 20 rokov a takmer polovica z nich má viac ako 30 rokov. Údaje, ktoré sú dostupné na európskej úrovni, ukazujú, že iba malá skupina užívateľov opiátov (menej ako 7 %) má menej ako 20 rokov, keď po prvýkrát vyhľadá pomoc (179). Existujú občasné správy o veľmi mladých ľuďoch (vo veku menej ako 15 rokov), ktorí vyhľadávajú liečbu kvôli užívaniu heroínu (180), napríklad deti vo veku 11 – 12 rokov v Sofii v Bulharsku, ale vo všeobecnosti dopyt po liečbe kvôli heroínu je medzi mladými ľuďmi zriedkavý.
Že prej se je poročalo, da se populacija uživalcev, ki se želijo zdraviti zaradi uporabe opiatov, stara, in v letu 2004 se je ta trend nadaljeval. Skoraj vsi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, so starejši od 20 let, in skoraj polovica jih je starejša od 30 let. Podatki, ki so na voljo na evropski ravni, kažejo, da je malo uživalcev (manj kot 7 %) mlajših od 20 let, ko si prvič poišče pomoč (179). Občasno se poroča o zelo mladih osebah (starih manj kot 15 let), ki se želijo zdraviti zaradi uživanja heroina (180), na primer otroci, stari od 11 do 12 let v Sofiji v Bolgariji, vendar se na splošno zdi, da je povpraševanje po zdravljenju zaradi heroina med mladimi redko.
Det har tidigare rapporterats att klienterna som söker behandling för opiatmissbruk blir allt äldre och denna trend fortsatte under 2004. Nästan samtliga opiatmissbrukare som söker behandling är äldre än 20 år och nästan hälften är äldre än 30 år. Uppgifter på europeisk nivå visar att endast en liten grupp opiatmissbrukare (mindre än 7 %) är yngre än 20 år när de första gången söker hjälp (179). Det finns spridda rapporter om mycket unga klienter (yngre än 15 år) som söker behandling för heroinmissbruk (180), exempelvis barn i åldrarna 11–12 år i Sofia, Bulgarien, men i allmänhet tycks efterfrågan på behandling för heroinmissbruk bland unga vara sällsynt.
Daha önce opioid kullanımı için tedavi görmek isteyen hasta nüfusunun yaşlanmakta olduğu rapor edilmiş ve bu eğilim 2004 yılında sürmüştür. Tedavi görmek isteyen opioid kullanıcılarının neredeyse tümü 20’nin ve yaklaşık yarısı da 30 yaşın üzerindedir. Avrupa düzeyinde mevcut veriler yalnızca küçük bir opioid kullanıcısı grubunun (% 7’den az) ilk yardım istediklerinde 20 yaşından genç olduğunu göstermektedir (179). Eroin kullanımı için tedavi görmek isteyen çok genç kişilere (15 yaşından küçük) dair raporlar nadiren bulunmaktadır (180). Örneğin Sofya, Bulgaristan’da 11-12 yaşında çocuklar bildirilmiştir ama genellikle eroin için tedavi talebi gençler arasında nadir gibi görünmektedir.
Jau iepriekš ir ziņots, ka opioīdu ārstniecības pieprasītāju vecums palielinās - šī tendence 2004. gadā ir turpinājusies. Gandrīz visi opioīdu lietotāji, kas vēlas ārstēties, ir vecāki par 20 gadiem un gandrīz puse ir vecāki par 30 gadiem. Eiropas līmenī pieejamā informācija liecina, ka tikai neliela daļa (mazāk nekā 7 %) opioīdu lietotāju pirmo reizi griežoties pēc palīdzības ir jaunāki par 20 gadiem (179). Reizēm pienāk ziņas par ļoti jauniem (15 gadus nesasniegušiem) pacientiem, kas vēlas ārstēties no heroīna atkarības (180), piemēram, par 11-12 gadus veciem bērniem Bulgārijā Sofijā, bet kopumā šķiet, ka ārstniecības pieprasījumi no gados jauniem heroīna lietotājiem ir reti.
  6. peatükk: Opioidide t...  
(175) Pandagu tähele, et ravinõudluse indikaator ei hõlma kõiki opioidide tarbimise tõttu ravi saavaid inimesi, keda on palju rohkem, vaid ainult neid patsiente, kes taotlesid ravi vastaval aruandeaastal.
In many countries, opioids (largely heroin) remain the principal drug for which clients seek treatment. Of the total treatment requests reported for 2004 under the treatment demand indicator, opioids were recorded as the principal drug in about 60 % of cases – and just over half (53 %) of these clients reported injecting the drug (175). It should be noted that the treatment demand indicator does not cover all people in opioid treatment, which is a considerably greater number, only clients requesting treatment during the reported year.
Dans bon nombre de pays, les opiacés (essentiellement l'héroïne) restent la principale drogue consommée par les patients en demande de traitement. Sur l'ensemble des demandes de traitement déclarées en 2004 en réponse à l'indicateur de demandes de traitement, 60 % concernent un traitement pour usage primaire d'opiacés et un peu plus de la moitié (53 %) des patients déclarent s'injecter la drogue (175). Il est à noter que l'indicateur de demandes de traitement ne couvre pas toutes les personnes qui suivent un traitement pour dépendance aux opiacés, qui représentent un nombre nettement plus élevé, mais uniquement les patients en demande de traitement durant l'année considérée.
In vielen Ländern werden nach wie vor Opioide (vor allem Heroin) von den meisten Patienten, die sich in Behandlung begeben, als Primärdroge angegeben. In etwa 60 % der im Jahr 2004 insgesamt zum Indikator Behandlungsnachfrage gemeldeten Fälle wurden Opioide als Primärdroge erfasst, wobei etwas mehr als die Hälfte (53 %) dieser Patienten angab, die Droge zu injizieren (175). Es ist darauf hinzuweisen, dass der Indikator Behandlungsnachfrage nicht alle Patienten erfasst, die sich wegen Opioidkonsums in Behandlung befinden – ihre Zahl ist erheblich größer –, sondern lediglich jene Patienten, die sich während des Berichtsjahrs in Behandlung begeben haben.
En muchos países, los opiáceos (sobre todo la heroína) siguen siendo la principal droga por la que se solicita tratamiento. En el 60 % de los casos de las solicitudes de tratamiento realizadas en 2004 de acuerdo con el indicador de demanda de tratamiento, las principales drogas consumidas eran opiáceos, y más de la mitad (53 %) de estos pacientes declararon inyectarse la droga (175). Cabe recordar que el indicador de demanda de tratamiento no incluye a todas las personas que reciben tratamiento por consumo de opiáceos, cuyo número sería mucho mayor, sino sólo a los pacientes que han solicitado tratamiento durante el año objeto del informe.
Nella maggior parte dei paesi gli oppiacei (perlopiù eroina) rimangono la droga principale per la quale i pazienti chiedono di entrare in terapia. Sul totale di richieste presentate nel 2004, secondo l’indicatore riferito alla richiesta di trattamento, gli oppiacei sono menzionati come sostanza primaria nel 60% circa dei casi; poco più della metà (53%) di questi consumatori di oppiacei si inietta la sostanza (175). Va sottolineato che l’indicatore riferito alla richiesta di trattamento non comprende tutti i soggetti in terapia per oppiacei (che sono molto più numerosi), bensì soltanto le persone che chiedono di entrare in terapia nell’anno di riferimento.
Em muitos países, os opiáceos (sobretudo a heroína) continuam a ser as principais drogas pelas quais os utentes procuram tratamento. Do total de pedidos de tratamento comunicados em relação a 2004, no âmbito do indicador da procura de tratamento, os opiáceos foram registados como droga principal em cerca de 60% dos casos – e pouco mais de metade (53%) destes utentes afirmou consumir a droga por via endovenosa (175). Note-se que o indicador da procura de tratamento não abrange todos os indivíduos em tratamento por consumo de opiáceos, que representam um número consideravelmente mais elevado, mas apenas os utentes que procuraram tratamento durante o ano em apreço.
Σε πολλές χώρες, τα οπιοειδή (και κυρίως η ηρωίνη) παραμένουν το κύριο ναρκωτικό από το οποίο επιδιώκουν να απεξαρτηθούν τα άτομα που προσφεύγουν σε θεραπεία. Από το σύνολο των αιτήσεων για θεραπεία που αναφέρθηκαν το 2004 στο πλαίσιο του δείκτη αίτησης θεραπείας, τα οπιοειδή καταγράφηκαν ως το κύριο ναρκωτικό σε περίπου 60 % των περιπτώσεων – και ποσοστό λίγο μεγαλύτερο από το ήμισυ (53 %) των ατόμων αυτών ανέφεραν ενέσιμη χρήση της ουσίας (175). Πρέπει να σημειωθεί ότι ο δείκτης αίτησης θεραπείας δεν καλύπτει όλα τα άτομα υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή, τα οποία συνθέτουν έναν σημαντικά μεγαλύτερο αριθμό, αλλά μόνον τα άτομα που ζητούν θεραπεία κατά τη διάρκεια του υπό εξέταση έτους.
In veel landen zijn opioïden (vooral heroïne) nog altijd de belangrijkste drug waarvoor cliënten in behandeling gaan. Van alle over 2004 gemelde aanvragen voor behandeling die onder de TDI (Treatment Demand Indicator - indicator voor de vraag naar behandeling) vallen, zijn opioïden de belangrijkste drug in ongeveer 60% van de gevallen – en iets meer dan de helft (53%) van deze cliënten geeft aan de drug te injecteren (175). Opgemerkt dient te worden dat de TDI niet alle cliënten in opioïdenbehandeling bestrijkt, want dat aantal is aanzienlijk hoger, maar alleen diegenen die behandeling hebben aangevraagd tijdens het jaar waarover wordt gerapporteerd.
V mnoha zemích zůstávají opiáty (převážně heroin) hlavní drogou, kvůli níž klienti vyhledají léčbu. Z celkového počtu žádostí o léčbu hlášených v roce 2004 (v rámci ukazatele žádosti o léčbu) byly opiáty zaznamenány jako hlavní droga asi v 60 % případů – a těsná nadpoloviční většina (53 %) těchto klientů uvedla, že drogu užívají injekčně (175). Je třeba poznamenat, že ukazatel počtu žádostí o léčbu nezahrnuje všechny osoby v léčbě závislosti na opiátech, jejichž počet je výrazně vyšší, nýbrž pouze klienty, kteří o léčbu požádali během sledovaného roku.
I mange lande er opioider (især heroin) fortsat det stof, som klienterne primært søger behandling for. Af den samlede efterspørgsel efter behandling, der blev indberettet for 2004 på grundlag af indikatoren for behandlingsefterspørgsel, blev opioider registreret som hovedstof i ca. 60 % af tilfældene – og kun godt halvdelen (53 %) af disse klienter angav intravenøs stofbrug (175). Det skal bemærkes, at indikatoren for behandlingsefterspørgsel ikke dækker alle klienter i opioidbehandling, som udgør et betydeligt større antal, men kun klienter, der søger behandling i det aktuelle år.
Opioidit (lähinnä heroiini) ovat monissa maissa edelleen pääasiallisia huumeita, joiden takia asiakkaat hakeutuvat hoitoon. Kaikista hoidon kysynnän indikaattorin mukaisista vuonna 2004 ilmoitetuista hoitopyynnöistä 60 prosentissa esitettiin opioidit pääasiallisina huumeina – ja hieman yli puolet (53 %) näistä asiakkaista oli injektiokäyttäjiä (175). On syytä tuoda esiin, ettei hoidon kysynnän indikaattori kata kaikkia opioidihoidossa olevia henkilöitä, joita on huomattavasti enemmän, vaan ainoastaan asiakkaat, jotka ovat hakeutuneet hoitoon raportointivuonna.
A páciensek sok országban továbbra is elsősorban az opiátok (nagyrészt a heroin) miatt kérnek kezelést. A kezelési igény mutató szerint 2004-ben bejelentett összes kezelési igényt tekintve az opiátokat az esetek 60%-ában nevezték meg fő kábítószerként, és e pácienseknek alig több mint a fele (53%-a) számolt be a kábítószer injekciós használatáról175. Meg kell jegyezni, hogy a kezelési igény mutató nem terjed ki az opiátkezelésben részt vevő összes személyre – ami sokkal nagyobb számot eredményezne –, csak azokra a páciensekre, akik a tárgyév során kértek kezelést.
I mange land er opioider (hovedsakelig heroin) fremdeles det rusmiddelet flest klienter søker behandling for. Av det totale antallet søknader om behandling innrapportert for 2004 under indikatoren for behandlingsetterspørsel, ble opioider registrert som primærrusmiddel i om lag 60 % av tilfellene – og drøye halvparten (53 %) av disse rapporterte at de injiserte stoffet (175). Det bør bemerkes at indikatoren for behandlingsetterspørsel ikke dekker alle opioidklienter i behandling, som er langt flere, men bare klienter som søkte behandling i løpet av rapportåret.
W wielu krajach opiaty (zwłaszcza heroina) są głównym narkotykiem, z powodu którego pacjenci zgłaszają się na leczenie. Spośród łącznej liczby wniosków o leczenie odnotowanych w 2004 r. jako wskaźnik zapotrzebowania na leczenie opiaty stanowią główny narkotyk w około 60% przypadków — nieco ponad połowa tych pacjentów (53%) przyjmowała narkotyk dożylnie (175). Należy zauważyć, że wskaźnik zapotrzebowania na leczenie nie obejmuje wszystkich osób poddanych terapii z powodu opiatów, bowiem ich liczba jest z reguły znacznie wyższa, lecz jedynie pacjentów, którzy zgłosili się na leczenie w roku objętym sprawozdaniem.
În multe ţări, opiaceele (într-o mare măsura heroina) rămân principalul drog pentru care pacienţii solicită tratament. Din totalul cererilor de tratament raportat pentru anul 2004 conform indicatorului cererii de tratament, opiaceele au fost înregistrate ca drogul principal în aproximativ 60% din cazuri – şi numai puţin peste jumătate (53 %) dintre aceşti pacienţi au declarat că îşi injectează drogul (175). Trebuie remarcat faptul că indicatorul cererii de tratament nu acoperă toate persoanele aflate sub tratament pentru dependenţă de opiacee, care reprezintă, în mod considerabil, un număr mai mare, ci numai pacienţii care au solicitat tratament în timpul anului raportat.
V mnohých krajinách opiáty (najmä heroín) zostávajú hlavnou drogou, kvôli ktorej klienti vyhľadávajú liečenie. Z celkového počtu žiadostí uvádzaných v roku 2004 podľa ukazovateľa dopytu po liečbe boli opiáty zaznamenané ako hlavná droga v asi 60 % prípadov – a niečo viac ako polovica (53 %) týchto klientov uvádzala injekčné užívanie drogy (175). Je potrebné si všimnúť, že ukazovateľ dopytu po liečbe nepokrýva všetkých ľudí v liečbe súvisiacej s opiátmi, počet ktorých je oveľa väčší, iba klientov, ktorí požadujú liečbu počas roku, za ktorý sa predkladá správa.
V veliko državah so opiati (v glavnem heroin) še vedno glavna droga, zaradi katere osebe povprašujejo po zdravljenju. Od vseh povpraševanj po zdravljenju, o katerih se je poročalo v letu 2004 v okviru kazalca povpraševanja po zdravljenju, so bili opiati kot primarna droga zabeleženi v okrog 60 % primerov – in malo več kot polovica teh oseb (53 %) je poročala, da si drogo vbrizgavajo (175). Opozoriti je treba, da kazalec povpraševanja po zdravljenju ne zajema vseh ljudi, ki se zdravijo zaradi uživanja opiatov (teh je seveda veliko več), ampak zajema samo osebe, ki so po zdravljenju povpraševale v letu poročanja.
I många länder är opiater (främst heroin) fortfarande den primärdrog som klienterna söker behandling för. Enligt indikatorn för behandlingsbegäran uppgav 60 % av alla klienter som rapporterats söka behandling 2004 ha opiater som primärdrog – och något över hälften (53 %) av dessa klienter rapporteras injicera drogen (175). Det bör noteras att indikatorn för behandlingsbegäran inte omfattar samtliga klienter som behandlas för opiatmissbruk, vilket är ett betydligt större antal, utan enbart klienter som sökt behandling under det aktuella året.
Pek çok ülkede, opioidler (büyük oranda eroin) hastaların tedavisini istediği başlıca uyuşturucudur. Tedavi talep göstergesi kapsamında 2004 için rapor edilen toplam tedavi taleplerinden, vakaların yaklaşık % 60’ında başlıca uyuşturucu olarak opioidler kaydedilmiş olup, bu hastaların yarısından yalnızca biraz fazlası (% 53) uyuşturucuyu enjekte ettiğini bildirmiştir (175). Tedavi talep göstergesinin, çok daha büyük sayıda olan opioid tedavisi gören herkesi değil, yalnızca raporlanan yılda tedavi talep eden hastaları kapsadığı göz önünde bulundurulmalıdır.
Daudzās valstīs opioīdi (galvenokārt heroīns) joprojām ir galvenā narkotika, no kuras pacienti vēlas atradināties, meklējot medicīnisku palīdzību. No visiem ārstniecības pieprasījumu rādītājos reģistrētajiem 2004. gada ārstniecības pieprasījumiem apmēram 60 % pieprasījumu kā galvenā narkotika ir minēti opioīdi – un tikai nedaudz vairāk nekā puse šo pacientu (53 %) atzīst, ka narkotikas injicē (175). Jāatzīmē, ka ārstniecības pieprasījumu rādītāji neaptver visus opioīdu pacientus – šādu pacientu ir daudz vairāk – bet tikai tos, kuru pieprasījumi ir saņemti atskaites gadā.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tuleb märkida, et ravinõudluse andmed näitavad ainult aasta jooksul ravi taotlenud inimeste arvu ja ei hõlma neid, kes ravi jätkavad, ning seetõttu on ravitavate inimeste arv tegelikult tunduvalt suurem.
Nearly 25 % of opioid treatment demands are made by individuals aged 35 years or more, with only 7 % of clients seeking treatment for the first time being aged under 20. It should be noted that treatment demand data reflect the number of clients requesting treatment during the reported year and do not include people continuing in treatment; consequently the total number of clients in treatment is considerably higher. Across Europe as a whole, the substantial growth in drug substitution treatment that has occurred in recent years means that the treatment system includes an increasing, and ageing, population of people with heroin problems, who are likely to require care and remain major consumers of resources for many years to come.
Près de 25 % des demandes de traitement pour les opiacés sont faites par des personnes âgées de 35 ans ou plus, et seulement 7 % des usagers souhaitant se faire traiter pour la première fois sont âgés de moins de 20 ans. Il convient de souligner que les données relatives aux demandes de traitement reflètent le nombre de toxicomanes demandant un nouveau traitement au cours de l’année concernée et ne comprennent pas les personnes poursuivant un traitement; par conséquent, le nombre total de toxicomanes en traitement est considérablement plus élevé. Dans l’ensemble de l’Europe, la croissance substantielle des traitements de substitution qui a été constatée ces dernières années signifie que le système de traitement concerne une population croissante, et vieillissante, de personnes présentant des problèmes liés à l’héroïne, et qui risquent d’avoir besoin de soins et de rester des consommateurs importants de ressources pendant de nombreuses années encore.
Nahezu 25 % der Opioidtherapien werden von Personen im Alter von 35 Jahren oder darüber nachgefragt, während nur 7 % der Patienten, die eine Erstbehandlung beantragen, jünger als 20 Jahre sind. Dabei ist zu beachten, dass die Daten zur Behandlungsnachfrage sich auf die Zahl der Patienten beziehen, die im Berichtsjahr eine Therapie beantragt haben, aber nicht die Personen einschließen, die bereits behandelt werden; die Gesamtzahl der behandelten Patienten liegt deshalb deutlich höher. Für Europa insgesamt bedeutet die erhebliche Zunahme der Drogensubstitutionsbehandlungen in den letzten Jahren, dass das Therapiesystem eine wachsende und alternde Gruppe von Personen mit Heroinproblemen betreut, die wahrscheinlich noch für viele weitere Jahre betreut werden müssen und beträchtliche Ressourcen in Anspruch nehmen.
Casi un 25 % de las solicitudes de tratamientos médicos con opioides fueron realizadas por personas mayores de 34 años, y tan sólo un 7 % de los pacientes que pedían tratamiento por primera vez eran menores de 20. Cabe señalar que estos datos reflejan el número de pacientes que solicitaron tratamiento durante el año objeto del informe y no incluyen a las personas que siguen en tratamiento, por lo que el total de pacientes en tratamiento es considerablemente superior. En todo el territorio europeo se ha registrado en los últimos años un aumento considerable de los tratamientos de sustitución, lo que implica que el sistema de tratamiento abarca una población cada vez más numerosa y de mayor edad con problemas de consumo de heroína, que probablemente necesitará atención y seguirá consumiendo importantes recursos durante muchos años.
Circa il 25% delle domande di trattamento per consumo di oppiacei è rappresentato da individui di 35 anni di età o più, mentre solo il 7% dei pazienti che chiede di sottoporsi al trattamento per la prima volta ha meno di 20 anni. È da notare che i dati sulle domande di trattamento riflettono il numero di pazienti che chiedono di accedere a un servizio di cura nel corso dell’anno considerato e non comprendono quindi le persone che sono già in trattamento. Pertanto, il numero totale di pazienti in terapia è nettamente superiore. In generale, in Europa, il dilagare delle terapie sostitutive osservato negli ultimi anni significa che il sistema terapeutico riguarda un gruppo crescente di persone con problemi legati al consumo di eroina, che invecchiano e che quindi possono necessitare di cure e rimanere importanti consumatori di risorse per molti anni a venire.
Quase 25% dos pedidos de tratamento por consumo de opiáceos provêm de indivíduos com 35 ou mais anos de idade, não sendo mais de 7% os utentes com menos de 20 anos que procuram tratamento pela primeira vez. Note-se que os dados relativos à procura de tratamento reflectem o número de utentes que solicitam tratamento no ano em causa e não incluem aqueles que já iniciaram o tratamento e nele permanecem, pelo que o número total de utentes em tratamento é muito superior. No conjunto da Europa, o crescimento substancial do tratamento de substituição registado nos últimos anos significa que o sistema de tratamento inclui uma população crescente e em envelhecimento de pessoas com problemas de consumo de heroína, que poderão continuar a necessitar de assistência e a consumir grande quantidade de recursos durante muitos anos.
Σχεδόν 25% των αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή υποβάλλονται από άτομα ηλικίας 35 και άνω. Μόνο 7% των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία για πρώτη φορά είναι ηλικίας κάτω των 20 ετών. Πρέπει να σημειωθεί ότι τα στοιχεία που αφορούν τις αιτήσεις για θεραπεία απηχούν τον αριθμό των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία κατά την υπό εξέταση περίοδο και δεν περιλαμβάνουν τα άτομα που συνεχίζουν τη θεραπεία απεξάρτησης· συνεπώς ο συνολικός αριθμός ατόμων υπό θεραπεία είναι σημαντικά μεγαλύτερος. Στο σύνολο της Ευρώπης η σημαντική αύξηση σε θεραπείες υποκατάστασης των ναρκωτικών που παρατηρείται τα τελευταία χρόνια σημαίνει ότι το σύστημα θεραπείας περιλαμβάνει έναν αυξανόμενο - και γηράσκοντα - πληθυσμό ατόμων με προβλήματα ηρωίνης, που το πιθανότερο είναι να χρήζουν περίθαλψης και να παραμένουν βασικοί αποδέκτες των πόρων για πολλά ακόμα χρόνια.
Bijna 25 procent van de aanvragen voor behandeling van een opioïdenverslaving is afkomstig van personen van 35 jaar en ouder, terwijl maar 7 procent van de cliënten die voor de eerste maal behandeling aanvragen jonger dan 20 is. Opgemerkt moet worden dat de gegevens over de aanvragen voor behandeling het aantal cliënten weergeven dat behandeling heeft aangevraagd tijdens het rapportagejaar, en niet betrekking hebben op personen die al langer onder behandeling waren; het totale aantal cliënten dat onder behandeling is, ligt dan ook een stuk hoger. Overal in Europa betekent de substantiële toename van de substitutiebehandeling van de afgelopen jaren dat een steeds grotere en steeds ouder wordende populatie van mensen met heroïneproblemen zich in het behandelingscircuit bevindt, die waarschijnlijk zorg behoeven en nog vele jaren een groot beslag zullen leggen op de middelen.
Téměř 25 % žádostí o léčbu závislosti na opiátech podávají lidé ve věku od 35 let, přičemž pouze 7 % klientů, kteří vyhledávají léčení poprvé, je mladších 20 let. Je třeba poznamenat, že údaje o počtu žádostí o léčbu vyjadřují počet klientů, kteří žádali léčbu během sledovaného roku, a nezahrnují osoby, které v léčbě pokračují; celkový počet léčených klientů proto může být značně vyšší. Podstatné rozšíření substituční léčby drogové závislosti, k němuž v posledních letech po celé Evropě dochází, znamená, že systém léčby zahrnuje narůstající a stárnoucí populaci lidí s problémovým užíváním heroinu, kteří pravděpodobně budou vyžadovat péči a budou i nadále spotřebovávat většinu zdrojů po mnoho dalších let.
Næsten 25 % af anmodningerne om behandling for opioidbrug kommer fra personer på 35 år eller derover, mens kun 7 % af de klienter, der søger om behandling for første gang, er under 20 år. Det bør bemærkes, at dataene om behandlingsefterspørgslen afspejler antallet af klienter, der søger behandling i indberetningsåret, og ikke omfatter personer, der fortsætter i behandling. Det samlede antal klienter i behandling er derfor betydeligt højere. I Europa som helhed betyder den betydelige udvidelse af substitutionsbehandling, der har fundet sted i de senere år, at behandlingssystemet omfatter stadig flere og stadig ældre personer med heroinproblemer, som formentlig vil have behov for behandling og fortsat lægge beslag på betydelige ressourcer i mange år fremover.
Lähes 25 % opioidihoitoon hakeutuneista on 35-vuotiaita tai sitä vanhempia, ja vain 7 % hoitoon ensimmäisen kerran hakeutuvista asiakkaista on alle 20-vuotiaita. On syytä huomata, että hoidon kysyntää koskevat tiedot kattavat vain raportointivuonna hoitoon hakeutuneet asiakkaat eivätkä kaikkia hoidossa olevia, joten hoitoa saavien asiakkaiden kokonaismäärä on huomattavasti suurempi. Korvaushoidon merkittävä lisääntyminen kaikkialla Euroopassa viime vuosina kertoo siitä, että hoitojärjestelmässä on yhä useampia ja yhä iäkkäämpiä heroiiniongelmista kärsiviä asiakkaita, jotka tarvitsevat hoitoa ja joiden hoitoon on käytettävä runsaasti resursseja todennäköisesti vielä vuosien ajan.
Az opiátokkal kapcsolatban kezelésre jelentkezők közel 25%-a 35 éves vagy annál idősebb volt, és csupán 7%-uk volt olyan 20 évesnél fiatalabb személy, aki először jelentkezett kezelésre. Ezzel kapcsolatban figyelembe kell venni, hogy a kezelési igényekre vonatkozó adatok a vizsgált évben kezelésre jelentkezők számát tükrözik, és nem tartalmazzák azokat, akik már kezelés alatt álltak. Így a kezelésben részesülő betegek összlétszáma ennél jóval nagyobb. Az elmúlt években Európa-szerte jelentősen megnövekedett a kábítószert helyettesítő kezelések száma, ezért a kezelési rendszerekben egyre több idősödő, heroinproblémával küzdő személy található, aki valószínűleg a következő években is ellátásra szorul majd, így ezek a személyek továbbra is jelentősen lekötik majd az erőforrásokat.
Nærmere 40 % av alle som søker behandling for opioidbruk er 35 år eller eldre, og bare 7 % av dem som søker behandling for første gang er under 20. Det bør anføres at dataene over behandlingsetterspørsel viser til antallet søknader om behandling som registreres i løpet av det året rapporten gjelder; de sier altså ikke noe om dem som allerede er inne i behandlingsapparatet. Det totale antallet klienter i behandling er altså mye større. Den store økningen i substitusjonsbehandling som har funnet sted i Europa i løpet av de senere årene, innebærer at en stadig større – og aldrende – populasjon med heroinproblemer nå er kommet inn i behandlingsapparatet, som i mange år framover nok vil måtte bruke store ressurser på å ta seg av dem.
Prawie 25% wniosków o leczenie uzależnień od opiatów pochodziło od osób w wieku powyżej 35 lat, a tylko 7% pacjentów zgłaszających się na terapię po raz pierwszy nie ukończyło 20 lat. Należy zwrócić uwagę, że dane dotyczące zgłoszeń na leczenie odzwierciedlają liczbę pacjentów rozpoczynających leczenie w roku sprawozdawczym i nie uwzględniają osób kontynuujących terapię. W związku z tym liczba osób poddanych leczeniu jest znacznie wyższa. Ujawniony w ubiegłych latach w całej Europie duży wzrost przypadków leczenia zastępczego z uzależnień narkotykowych oznacza, że system leczenia obejmuje rosnącą i starzejącą się populację osób zażywających heroinę, które prawdopodobnie wymagają opieki i pozostaną głównymi konsumentami zasobów przez wiele kolejnych lat.
Aproape 25 % dintre cererile de tratament pentru opiacee sunt făcute de persoane în vârstă de peste 35 de ani inclusiv, iar numai 7 % dintre pacienţii care solicită tratament pentru prima dată au sub 20 de ani. Trebuie remarcat că datele privind cererile de tratament reflectă numărul de pacienţi care solicită tratament în anul în curs şi nu includ pacienţii care continuă un tratament; prin urmare, numărul total de pacienţi sub tratament este mult mai mare. În Europa, luată în ansamblu, creşterea considerabilă a terapiei de substituţie din ultimii ani conduce la concluzia că sistemul de tratament cuprinde o populaţie mai numeroasă şi de vârstă mai ridicată de persoane cu probleme legate de heroină, care este probabil să solicite asistenţă şi să rămână consumatori principali de resurse mult timp de acum înainte.
Takmer 25 % žiadostí o liečbu kvôli opiátom podali jednotlivci vo veku 35 rokov alebo starší, pričom iba 7 % klientov, ktorí vyhľadali pomoc po prvýkrát, malo menej ako 20 rokov. Je potrebné si všimnúť, že údaje o dopyte po liečbe odrážajú počet klientov, ktorí požiadali o liečbu počas roku, za ktorý sa podáva správa, a nezahŕňajú ľudí, ktorí pokračujú v liečbe; takže celkový počet klientov v liečbe je značne vyšší. Podstatný nárast protidrogovej substitučnej liečby, ku ktorému došlo v celej Európe v posledných rokoch, znamená, že systém liečby zahŕňa narastajúcu a starnúcu populáciu ľudí s heroínovými problémami, ktorí si budú pravdepodobne vyžadovať starostlivosť a zostanú hlavnými konzumentmi zdrojov počas mnohých nadchádzajúcich rokov.
Skoraj 25 % povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja opioidov predstavljajo posamezniki v starosti 35 let ali več, medtem ko je tistih, ki povprašujejo po zdravljenju prvič in so mlajši od 20 let, samo 7 %. Treba je poudariti, da podatki o povpraševanju po zdravljenju izražajo število oseb, ki so povpraševale po zdravljenju v poročevalnem letu, in ne vključujejo oseb, ki so zdravljenje nadaljevale. Skupno število oseb, vključenih v zdravljenje, je zato znatno večje. V Evropi kot celoti veliko povečanje obsega zdravljenja z nadomestno snovjo v zadnjih letih pomeni, da je v sistem zdravljenja vključena vse večja in vse starejša populacija oseb s težavami zaradi uživanja heroina, za katere je verjetno, da bodo zahtevale oskrbo in da bodo v prihodnje še veliko let ostale največji porabniki sredstev.
Nästan 25 % av alla klienter som begär behandling för opiatmissbruk är 35 år eller äldre, och endast 7 % av de missbrukare som söker behandling för första gången är under 20 år. Det bör noteras att uppgifter om efterfrågan på behandling speglar antalet klienter som söker behandling under rapporteringsåret och inte innefattar klienter som fortsätter en behandling som har påbörjats tidigare år. Det totala antalet missbrukare som genomgår behandling är därför betydligt högre. Under de senaste åren har möjligheterna till substitutionsbehandling ökat markant i Europa som helhet, vilket innebär att behandlingssystemen innefattar en allt större grupp människor med heroinproblem, vilka blir allt äldre. Dessa människor kommer sannolikt att behöva vård och kräva stora resurser under många år framöver.
Opioid tedavisi taleplerinin neredeyse % 25’ı 35 yaş ve üzeri kişiler tarafından gerçekleştirilmiş olup, ilk kez tedavi talep eden hastaların yalnızca % 7’si 20 yaş altındadır. Tedavi talebi verilerinin, rapor edilen yıl içerisinde tedavi isteyenlerin sayısını yansıttığı ve tedaviye devam etmekte olan kişileri içermediği unutulmamalıdır; dolayısıyla tedavi altındaki hastaların toplam sayısı bundan önemli ölçüde daha yüksektir. Avrupa genelinde, uyuşturucu ikame tedavisinde son yıllarda meydana gelen ciddi büyüme, tedavi sisteminin, eroin sorunları bulunan artan sayıda yaşlanmakta olan ve daha pek çok sene bakım gerektirerek kaynakları önemli ölçüde tüketmeye devam etmesi kuvvetle muhtemel bir kesimi kapsadığı anlamına gelmektedir.
Gandrīz 25 % opioīdu ārstniecības pieprasītāju ir 35 gadus veci vai vecāki, un tikai 7 % no pacientiem, kas sāk ārstēties pirmo reizi, ir jaunāki par 20 gadiem. Jāievēro, ka ārstniecības pieprasījumu dati atspoguļo to pacientu skaitu, kas ir izteikuši vēlēšanos ārstēties atskaites gadā, un šeit neietilpst pacienti, kas turpina ārstēties; tādēļ kopējais terapiju saņemošo pacientu skaits ir daudz lielāks. Eiropā kopumā pēdējos gados ir ievērojami pieaudzis narkotiku aizvietotājterapijas apjoms, kas liecina par pieaugošu un novecojošu problemātisku heroīna pacientu kontingentu, kam visticamāk vēl gadiem ilgi būs vajadzīga aprūpe un kura labā būs jātērē ievērojami līdzekļi.
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Europoli juhitava projekti COLA eesmärk on välja selgitada ja sihikule võtta Ladina-Ameerika kuritegelikud rühmitused ja nendega seotud rühmitused, kelle tegevus on suunatud ELile või kes tegutsevad ELis ning kes tegelevad peamiselt kokaiinikaubandusega.
Project COLA, run by Europol, aims at identifying and targeting Latin American and associated criminal groups operating towards and within the EU and engaged primarily in the trafficking of cocaine. In particular, it provides operational support to live investigations in participating Member States and enhances the strategic intelligence picture. It is complemented by the Europol Cocaine Logo System, which collates, in an annually updated catalogue, modus operandi and photographic and other information on cocaine seizures and on logos/markings on the drugs and their packaging, in order to identify matches between seizures and promote international law enforcement cooperation and information exchange (Europol, 2006).
Le projet COLA, dirigé par Europol, vise à identifier et à cibler les groupes criminels latino-américains et leurs associés qui opèrent à destination et à l'intérieur de l'Union européenne et s'occupent essentiellement du trafic de cocaïne. Ce projet apporte notamment un soutien opérationnel aux enquêtes en cours dans les États membres participants et améliore le tableau fourni par les renseignements stratégiques collectés. Il est complété par le système des logos de la cocaïne d'Europol, qui reprend, dans un catalogue mis à jour chaque année, le mode opératoire et des informations photographiques et autres sur les saisies de cocaïne et sur les logos/marques figurant sur les drogues et leur emballage afin d'identifier les correspondances entre les saisies et de promouvoir la coopération internationale en matière de répression et d'échange d'informations (Europol, 2006).
Das von Europol durchgeführte Projekt COLA zielt auf die Ermittlung und Bekämpfung lateinamerikanischer krimineller Vereinigungen und mit ihnen kooperierender krimineller Gruppierungen ab, deren Tätigkeit auf die EU ausgerichtet ist oder die innerhalb der EU agieren und in erster Linie mit dem Kokainhandel befasst sind. Insbesondere wird im Rahmen des Projekts operative Unterstützung bei laufenden Ermittlungsverfahren in den teilnehmenden Mitgliedstaaten geleistet und die strategische Intelligence verbessert. Ergänzt wird das Projekt durch das Europol Cocaine Logo System, das in einem jährlich aktualisierten Katalog Modi operandi sowie fotografische und andere Informationen über Sicherstellungen von Kokain und über Logos/Kennzeichnungen auf den Drogen und ihren Verpackungen zusammenführt, um Übereinstimmungen zwischen Sicherstellungen zu ermitteln und zu einer Verbesserung der Zusammenarbeit bei der Strafverfolgung sowie des Informationsaustauschs auf internationaler Ebene beizutragen (Europol, 2006).
El proyecto COLA, que lleva a cabo Europol, tiene como objetivo identificar y perseguir a los grupos delictivos latinoamericanos y a los grupos vinculados a éstos que dirigen sus operaciones hacia y dentro de la UE y trafican, sobre todo, con cocaína. Más concretamente, proporciona apoyo operativo a las investigaciones en curso en los Estados miembros que toman parte en esta iniciativa y potencia el alcance de la inteligencia estratégica. Se complementa con el Sistema Europol de Logos de Cocaína (Europol Cocaine Logo System, ECLS) que, mediante un catálogo actualizado anualmente, coteja los modi operandi y la información fotográfica y de otros géneros obtenida de las incautaciones de cocaína con los logotipos/marcas de las drogas y sus embalajes para determinar las coincidencias entre las incautaciones y fomentar la cooperación entre los cuerpos y fuerzas de seguridad y el intercambio de información a escala internacional (Europol, 2006).
Il progetto COLA, gestito dall’Europol, si prefigge di individuare e di colpire i gruppi criminali latino americani ed i gruppi a questi associati che operano a destinazione e all’interno dell’Unione europea e che si occupano soprattutto del traffico di cocaina. In particolare, offre sostegno operativo alle indagini effettive negli Stati membri partecipanti al progetto, migliorando il quadro fornito dall’intelligence strategica. Un progetto a questo complementare è il sistema dell’Europol dei logo per la cocaina, che raccoglie in un catalogo aggiornato annualmente, le operazioni e le informazioni fotografiche o di altro genere sui sequestri di cocaina e sui logotipi/marchi applicati sulle droghe e sui loro imballaggi, allo scopo di individuare le analogie tra i sequestri e di promuovere la cooperazione e lo scambio di informazioni tra le forze di polizia a livello internazionale (Europol, 2006).
O projecto COLA, conduzido pela Europol, pretende identificar e combater os grupos criminosos latino-americanos e outros grupos a eles associados, que operam na UE ou tendo a UE como alvo e se dedicam principalmente ao tráfico de cocaína. Presta, designadamente, apoio operacional às investigações em curso nos Estados-Membros participantes, e reforça o panorama de informação estratégica. É complementado pelo Sistema de Logótipos de Cocaína da Europol, que compila, num catálogo actualizado anualmente, informações relativas ao modus operandi, fotográficas e outras sobre as apreensões de cocaína e os logótipos/marcas inscritos nas drogas e suas embalagens, a fim de identificar semelhanças entre as drogas apreendidas e promover a cooperação internacional e o intercâmbio de informações entre as autoridades responsáveis pela aplicação da lei (Europol, 2006).
Στόχος του σχεδίου COLA, που διευθύνεται από την Ευρωπόλ, είναι ο εντοπισμός και η εξάρθρωση λατινοαμερικανικών και συνεργαζόμενων εγκληματικών ομάδων που δραστηριοποιούνται προς και εντός της ΕΕ και εμπλέκονται κυρίως στη διακίνηση κοκαΐνης. Ειδικότερα, το σχέδιο παρέχει επιχειρησιακή υποστήριξη σε έρευνες που βρίσκονται σε εξέλιξη σε συμμετέχοντα κράτη μέλη και συμπληρώνει την εικόνα των στρατηγικών πληροφοριών ασφαλείας. Συμπληρώνεται από το σύστημα λογοτύπων για την κοκαΐνη της Ευρωπόλ, μέσω του οποίου συγκεντρώνονται, σε κατάλογο που επικαιροποιείται κάθε χρόνο, ο τρόπος λειτουργίας καθώς και φωτογραφικό και άλλο πληροφοριακό υλικό σχετικά με κατασχέσεις κοκαΐνης και λογότυπους/σήματα επί των ναρκωτικών και των συσκευασιών τους, για τον εντοπισμό ομοιοτήτων μεταξύ των κατασχέσεων και την προαγωγή της διεθνούς συνεργασίας και της ανταλλαγής πληροφοριών μεταξύ των υπηρεσιών επιβολής του νόμου (Ευρωπόλ, 2006).
Het COLA-project, dat wordt uitgevoerd door Europol, is gericht op het traceren en bestrijden van Latijns-Amerikaanse en verwante criminele organisaties die zich op de EU richten, binnen de EU opereren en zich hoofdzakelijk inlaten met de handel in cocaïne. Het project biedt met name operationele steun voor lopende onderzoeken in deelnemende lidstaten en zorgt voor een rijker aanbod aan strategische inlichtingen. Het wordt aangevuld door het Europol Cocaine Logo System, dat in een jaarlijks bijgewerkte catalogus werkwijzen en fotografische en andere informatie verzamelt over cocaïnevangsten en over logo’s/markeringen op de drugs en de verpakkingen ervan. Het doel hiervan is overeenkomsten te vinden tussen vangsten en de internationale samenwerking bij de rechtshandhaving en de uitwisseling van informatie te bevorderen (Europol, 2006).
Europolem řízený projekt COLA se zaměřuje na identifikaci a cílené sledování latinskoamerických a s nimi spřízněných kriminálních skupin zapojených zejména do obchodu s kokainem směrem do EU a v jejím rámci. Zejména pak poskytuje operační podporu aktuálním vyšetřováním probíhajícím v zúčastněných členských státech EU a rozšiřuje záběr strategických zpravodajských informací. Projekt doplňuje systém Europolu pro loga kokainu, který v každoročně aktualizovaném katalogu souhrnnou formou přináší způsoby provedení a fotografické a další informace o záchytech kokainu a o značení a použití log na drogách a jejich obalech pro účely identifikace shodných údajů při záchytech a na podporu mezinárodní spolupráce mezinárodních orgánů činných v trestním řízení a zkvalitnění výměny informací (Europol, 2006).
COLA-projektet, der gennemføres af Europol, tager sigte på at identificere og fokusere på latinamerikanske og tilknyttede kriminelle grupper, som opererer i retning af og inden for EU og primært er involveret i ulovlig handel med kokain. Det yder navnlig operationel støtte til undersøgelser på stedet i deltagende medlemsstater og forstærker den strategiske efterforskning. Det suppleres af Europols system for Kokain-logoer (Europol Cocaine Logo System), hvor der i et årligt opdateret katalog sammenstilles modus operandi og fotografisk og anden information om kokainbeslaglæggelser og om logoer/mærkninger på stofferne og deres emballage, hvorved det bliver muligt at identificere sammenfald mellem beslaglæggelser og fremme internationalt samarbejde og udveksling af oplysninger mellem retshåndhævende myndigheder (Europol, 2006).
Europolin johtaman COLA-hankkeen tavoitteena on tunnistaa ja pysäyttää pääasiassa kokaiinin salakuljetusta harjoittavia latinalaisamerikkalaisia rikollisryhmiä ja niiden liittolaisia, joiden toiminta suuntautuu ja sijoittuu EU:hun. Hankkeessa pyritään etenkin tarjoamaan operatiivista tukea osanottajamaissa käynnissä oleviin kenttätutkintoihin ja tarkentamaan strategiseen tiedusteluun pohjautuvaa kuvaa. Hanketta täydentää Europolin kokaiinilogojärjestelmä (Cocaine Logo System), vuosittain päivitettävä hakemisto, johon kerätään toimintatapojen kuvauksia, valokuvia ja muuta tietoa kokaiinitakavarikoista sekä huumeissa ja niiden pakkauksissa käytettävistä logoista ja merkinnöistä. Näin autetaan tunnistamaan yhteyksiä eri takavarikkojen välillä ja edistetään kansainvälistä lainvalvontayhteistyötä ja tietojenvaihtoa (Europol, 2006).
Az Europol COLA projektjének célja az EU irányába, illetve az EU-n belül működő, elsősorban kokainkereskedelemmel foglalkozó latin-amerikai és kapcsolódó bűnözői csoportok azonosítása és az ellenük való fellépés. Konkrétan operatív támogatást nyújt a részt vevő tagállamokban folyó nyomozásokhoz és javítja a stratégiai hírszerzési összképet. Ezt egészíti ki az Europol kokain logó rendszere, amely egy évente frissített katalógusban veti össze a működési módokat és a kokainlefoglalásokra, illetve a kábítószereken és csomagolásukon szereplő logókra/jelölésekre vonatkozó fényképes és egyéb jellegű információkat a lefoglalások közötti egyezések megállapítása és a nemzetközi bűnüldözési együttműködés és információcsere elősegítése érdekében (Europol, 2006).
Europols Project COLA retter seg mot latinamerikanske og andre kriminelle grupper som driver mot og innen EU, og som primært er involvert i kokainhandel. Prosjektet tilbyr spesielt operasjonell støtte til pågående etterforskning i deltakende medlemsstater og styrker den strategiske etterretningen. Det suppleres av Europols system for kokainlogoer, som i en årlig oppdatert katalog sammenstiller informasjon om modus operandi og fotografisk og annen informasjon om kokainbeslag og logoer/merker og innpakning. Målet er å identifisere treff mellom beslag og fremme internasjonalt politisamarbeid og informasjonsutveksling (Europol, 2006).
Celem prowadzonego przez Europol projektu COLA jest identyfikacja i zwalczanie latynoamerykańskich i innych powiązanych z nimi grup przestępczych handlujących głównie kokainą, których działania są ukierunkowane na UE lub prowadzone na jej obszarze. W szczególności stanowi on wsparcie operacyjne dochodzeń prowadzonych w uczestniczących w projekcie państwach członkowskich i uzupełnia obraz sytuacji uzyskany z wywiadu strategicznego. Jego uzupełnieniem jest system Europolu do identyfikacji logo kokainy (Europol Cocaine Logo System), w którym zestawiane są aktualizowane corocznie dane dotyczące metod działania oraz fotografie i innego rodzaju informacje o przypadkach konfiskaty kokainy i oznakowaniach narkotyków oraz ich opakowań. Dane te umożliwiają identyfikację pasujących do siebie skonfiskowanych partii narkotyków i wspierają międzynarodową współpracę i wymianę informacji między organami ścigania (Europol, 2006).
Proiectul COLA, desfăşurat de Europol, are ca scop identificarea şi concentrarea asupra grupurilor criminale latino-americane şi asociaţilor acestora care operează înspre şi în interiorul Uniunii Europene şi care sunt implicaţi, în primul rând, în traficul de cocaină. Programul oferă sprijin în special operativ pentru a conduce investigaţii în statele membre participante şi potenţează imaginea serviciilor de informaţii strategice. Acesta este completat de Europol Cocaine Logo System [Sistemul Europol pentru pictogramele cocaină], care colaţionează într-un catalog actualizat anual, informaţiile privind modus operandi şi informaţii fotografice şi alte informaţii privind capturile de cocaină şi pictogramele/marcările drogurilor şi ale ambalajelor acestora, pentru a identifica asemănările dintre capturi şi pentru a promova cooperarea internaţională şi schimbul de informaţii privind acţiunile de aplicare a legii (Europol, 2006).
Projekt COLA realizovaný Europolom sa snaží identifikovať a zamerať na latinskoamerické a pridružené zločinecké skupiny, ktoré pôsobia smerom k EÚ v rámci nej a ktoré sa primárne zaoberajú obchodovaním s kokaínom. Poskytuje najmä operačnú podporu prebiehajúcim vyšetrovaniam v participujúcich členských štátoch a zlepšuje obraz strategického spravodajstva. Je doplnený systémom loga Europolu pre kokaín, ktorý zhromažďuje, v ročne aktualizovanom katalógu, spôsob vykonávania zločinu a fotografické a iné informácie o zachyteniach kokaínu a o logách/označeniach drog na drogách a ich balení, aby sa identifikovali zhody medzi zachyteniami a podporovala medzinárodná spolupráca orgánov činných v trestnom konaní a výmena informácií (Europol, 2006).
Cilj Europolovega projekta COLA je odkrivanje latinskoameriških in z njimi povezanih kriminalnih skupin, ki delujejo v smeri EU in znotraj nje ter trgujejo s prepovedanimi drogami, predvsem kokainom, in boj proti tem skupinam. Projekt predvsem zagotavlja operativno podporo preiskavam na terenu v sodelujočih državah članicah in izboljšuje strateško obveščevalno dejavnost. Dopolnjuje ga Europolov sistem logotipov kokaina ("Europol Cocaine Logo System"), s katerim se v katalogu, ki se vsako leto posodablja, zbirajo načini delovanja, fotografske in druge informacije o zasegih kokaina ter logotipih/oznakah na drogah in embalaži, da bi ugotovili povezave med zasegi in spodbujali mednarodno policijsko sodelovanje in izmenjavo informacij (Europol, 2006).
Projektet COLA som drivs av Europol syftar till att identifiera och rikta in sig på latinamerikanska och närstående kriminella grupper som arbetar mot och inom EU främst med kokainhandel. Genom projektet lämnas operativt stöd till aktiva undersökningar i deltagande medlemsstater och förbättras den strategiska underrättelsebilden. Projektet kompletteras av Europol Cocaine Logo System, ECLS, som är en årligen uppdaterad katalog. I denna katalog sammanställs fotografisk och annan grundläggande information om kokainbeslag och om logotyper/märkning på drogerna och tillhörande förpackningar så att man kan identifiera matchningar mellan beslagtagna partier. Syftet är också att främja internationellt samarbete och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter (Europol, 2006).
Europol’un yürüttüğü COLA Projesi, AB’ye yönelik ve AB içerisinde faaliyet gösteren ve öncelikli olarak kokain kaçakçılığı yapan Latin Amerikalı ve bağlantılı suç gruplarını saptamayı ve hedef almayı amaçlamaktadır. Bilhassa katılımcı Üye Devletler’deki canlı soruşturmalara operasyonel destek sağlamakta ve stratejik istihbarat resmini geliştirmektedir. Projeyi, kokain ele geçirme vakaları ile uyuşturucuların logoları/işaretleri ve ambalajlarına dair çalışma biçimleri ile fotoŞekil ve diğer bilgileri, ele geçirmeler arasındaki benzerlikleri saptamak ve kanun uygulayıcılıkta uluslararası işbirliği ile bilgi alışverişini teşvik etmek üzere yıllık olarak güncellenen bir katalogda harmanlayan Europol Kokain Logo Sistemi tamamlamaktadır (Europol, 2006).
Eiropols vada projektu ,,COLA”, kura nolūks ir atklāt un apkarot Latīņamerikas un ar Latīņameriku saistītos noziedzīgos grupējumus, kas darbojas ES virzienā un ES teritorijā un kuru primārais mērķis ir kokaīna tirdzniecība. Konkrēti, ar projekta palīdzību iesaistītajām dalībvalstīm tiek sniegts operatīvās izmeklēšanas darbības atbalsts un tiek pilnveidota stratēģiskā izlūkošana. Projektu papildina Eiropola Kokaīna zīmolu sistēma, ar kuras palīdzību katru gadu precizējamā katalogā tiek apkopota informācija par kokaīna atsavināšanas operāciju norisi, kā arī fotogrāfiska un citāda ar atsavināšanu saistīta informācija, tostarp informācija par kokaīna un tā iesaiņojuma zīmoliem/marķējumu, lai apzinātu atsavināšanas gadījumu sakritības un sekmētu starptautisko tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestāžu sadarbību un informācijas apmaiņu (Eiropols, 2006. g.).
  1. peatükk: Poliitika j...  
Sama viieaastase perioodi jooksul on heroiiniga seotud „raportite“ arv ja/või osakaal narkoseaduste rikkumiste üldarvus vähenenud enamikus aruande esitanud riikides, välja arvatud Belgias, Austrias, Sloveenias ja Rootsis, kes teatasid heroiiniga seotud „raportite“(26) ja/või heroiiniga seotud õigusrikkumiste osakaalu(27) kasvavast suundumusest.
Over the same 5-year period, the number of ‘reports’ and/or the proportion of drug law offences involving heroin decreased in the majority of reporting countries, except Belgium, Austria, Slovenia and Sweden, which reported upward trends in the number of ‘reports’ involving heroin (26) and/or the proportion of drug offences that involved heroin (27).
Au cours de la même période de cinq ans, le nombre de «cas signalés» et/ou le pourcentage de délits liés à l'héroïne a reculé dans la plupart des pays déclarants, à l'exception de la Belgique, de l'Autriche, de la Slovénie et de la Suède, qui ont fait état d'une tendance à la hausse du nombre de «cas signalés» impliquant l'héroïne (26) et/ou du pourcentage de délits liés à l'héroïne (27).
Im selben Fünfjahreszeitraum sind in den meisten Berichtsländern die Anzahl der „Berichte“ und/oder der Anteil der Drogendelikte im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Ausnahmen bilden hier Belgien, Österreich, Slowenien und Schweden, die einen Aufwärtstrend bei der Zahl der „Berichte“ im Zusammenhang mit Heroin (26) und/oder beim Anteil der mit Heroin in Verbindung gebrachten Drogendelikte (27) verzeichneten.
Durante el mismo quinquenio, el número de «notificaciones» y/o el porcentaje de delitos relacionados con las drogas que incluyen heroína descendió en la mayoría de los países que facilitaron datos, excepto en Bélgica, Austria, Eslovenia y Suecia, que informaron de tendencias alcistas en el número de «notificaciones» relacionadas con la heroína (26) y/o el porcentaje de delitos relacionados con las drogas que incluyen heroína (27).
In riferimento allo stesso quinquennio, il numero di “segnalazioni” e/o la proporzione dei reati per droga riguardanti l’eroina sono scesi nella maggior parte dei paesi, salvo che in Belgio, Austria, Slovenia e Svezia, che invece hanno riferito una tendenza all’aumento del numero di “segnalazioni” relative a questa sostanza (26) e/o della proporzione di reati interessati da questa sostanza (27).
Durante o mesmo quinquénio, o número de “relatórios” e/ou a percentagem de infracções à legislação em matéria de droga relacionadas com a heroína diminuiu na maioria dos países que forneceram dados, excepto na Bélgica, Áustria, Eslovénia e Suécia, onde o número de “relatórios” (26) e/ou a percentagem de infracções que envolviam a heroína (27) registaram uma tendência crescente.
Κατά την ίδια πενταετή περίοδο, ο αριθμός των «αναφορών» ή/και το ποσοστό των αδικημάτων περί τα ναρκωτικά που σχετίζονται με την ηρωίνη μειώθηκε στην πλειονότητα των χωρών που υπέβαλαν εκθέσεις, με εξαίρεση το Βέλγιο, την Αυστρία, τη Σλοβενία και τη Σουηδία, οι οποίες ανέφεραν ανοδικές τάσεις στον αριθμό των «αναφορών» που αφορούν την ηρωίνη (26) ή/και στο ποσοστό αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά και ειδικότερα την ηρωίνη (27).
In dezelfde periode van vijf jaar valt in de meeste rapporterende landen een daling te constateren van het aantal “aangiften” en/of het percentage drugsdelicten waarbij heroïne betrokken is. Dat geldt niet voor België, Oostenrijk, Slovenië en Zweden, die melding maken van een stijgende trend bij het aantal “aangiften” in verband met heroïne (26) en/of het percentage met heroïne verband houdende drugsdelicten (27).
Během téhož pětiletého období počet „hlášení“ anebo podíl trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy v souvislosti s heroinem ve většině sledovaných zemí klesl, s výjimkou Belgie, Rakouska, Slovinska a Švédska, které hlásily vzestupný trend v počtu „hlášení“ týkajících se heroinu (26) anebo podílu drogových trestných činů, které se týkaly heroinu (27).
I samme 5-årsperiode faldt antallet af "indberetninger" og/eller andelen af narkotikalovovertrædelser i forbindelse med heroin i størstedelen af de indberettende lande, undtagen Belgien, Østrig, Slovenien og Sverige, som meldte om opadgående tendenser for antallet af "indberetninger" vedrørende heroin (26) og/eller andelen af narkotikalovovertrædelser, der involverede heroin (27).
Saman viisivuotisjakson aikana heroiinirikoksista tehtyjen ”ilmoitusten” määrä ja/tai niiden osuus kaikista huumerikoksista vähenivät suurimmassa osassa tietoja toimittaneista maista. Belgiassa, Itävallassa, Sloveniassa ja Ruotsissa havaittiin kuitenkin noususuuntauksia heroiinia koskevien ”ilmoitusten” määrässä (26) ja/tai heroiiniin liittyvien rikosten osuudessa kaikista huumerikoksista (27).
Ugyanebben az ötéves időszakban a kábítószertörvényeket sértő, heroinnal kapcsolatos bűncselekmények „feljelentéseinek” száma és/vagy aránya a jelentéstevő országok többségében csökkent, Belgium, Ausztria, Szlovénia és Svédország kivételével, ahonnan a heroinnal kapcsolatos „feljelentések” számában26 és/vagy a kábítószertörvényeket sértő bűncselekményeken belül a heroinnal kapcsolatos „feljelentések” arányában felfelé ívelő tendenciát jelentettek27.
I løpet av samme femårsperiode falt antallet “rapporter” og/eller andelen narkotikalovbrudd som involverer heroin i de fleste landene, med unntak av Belgia, Østerrike, Slovenia og Sverige, som rapporterte om stigende trender i antallet “rapporter” som involverte heroin (26) og i andelen lovbrudd som involverte heroin (27).
W ciągu tych samych 5 lat liczba „zgłoszeń” i/lub odsetek naruszeń prawa antynarkotykowego związanych z heroiną obniżył się w większości objętych sprawozdaniem krajów z wyjątkiem Belgii, Austrii, Słowenii i Szwecji, w których odnotowano tendencje wzrostowe w liczbie „zgłoszeń” dotyczących heroiny (26) i/lub odsetka przestępstw narkotykowych, w których występowała heroina (27).
Pe aceeaşi perioadă de cinci ani, numărul de „rapoarte” şi/sau proporţia infracţiunilor legate de droguri în care era implicată heroina a scăzut în majoritatea ţărilor, cu excepţia Belgiei, Austriei, Sloveniei şi Suediei, care au raportat tendinţe crescătoare în ceea ce priveşte numărul de „rapoarte” care implică heroina (26) şi/sau proporţia infracţiunilor legate de droguri în care era implicată heroina (27).
Počas toho istého 5-ročného obdobia počet „správ“ a/alebo podiel porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami, ktoré zahŕňali heroín, poklesol vo väčšine krajín, ktoré poskytli správy, s výnimkou Belgicka, Rakúska, Slovinska a Švédska, ktoré uvádzali narastajúce trendy v počte „správ“ zahŕňajúcich heroín (26) a/alebo podiel trestných činov súvisiacich s drogami, ktoré zahŕňali heroín (27).
V istem petletnem obdobju sta število "poročil" in/ali delež kršitev zakonov o drogah, povezanih s heroinom, upadla v večini držav poročevalk, razen v Belgiji, Avstriji, Sloveniji in na Švedskem, ki so poročale o trendih navzgor v številu "poročil", povezanih s heroinom (26), in/ali deležu s heroinom povezanih kaznivih dejanj (27).
Under samma femårsperiod minskade antalet ”rapporterade fall” och/eller andelen heroinrelaterade narkotikabrott i majoriteten av rapporterande länder förutom i Belgien, Österrike, Slovenien och Sverige. Dessa länder rapporterade stigande trender för antalet ”rapporterade fall” där heroin förekommit (26) och/eller andelen heroinrelaterade narkotikabrott (27).
Aynı 5 yıllık dönemde, yukarı doğru bir eğilim rapor eden Belçika, Avusturya, Slovenya ve İsveç dışında, eroinle ilgili ‘raporlar’ın sayısı ve/veya uyuşturucu kanunu suçlarının oranı, eroinle ilgili ‘raporlar’ın sayısı (26) ve/veya eroinle ilgili uyuşturucu suçlarının oranı (27) rapor eden ülkelerin çoğunda düşmüştür.
Tajā pašā piecu gadu periodā ar heroīnu saistītu ,,pārskatu” skaits un/vai ar heroīnu saistītu pārkāpumu skaits ir samazinājies lielākajā daļā šajā pārskatā aplūkoto valstu, izņemot Beļģiju, Austriju, Slovēniju un Zviedriju, kas informē par pieaugošu ar heroīnu saistītu ,,pārskatu” skaitu (26) un/vai ar heroīnu saistītu pārkāpumu skaitu (27).
  6. peatükk: Opioidide t...  
Enamik riike, kus heroiini tarbimise tõttu ravile pöörduvate uute patsientide arv aastas on suur (välja arvatud Saksamaa, kus aruandluse baasi on laiendatud), teatab langusest viimase 4–5 aasta jooksul, kuigi mitte nende patsientide hulgas, kes on varem ravil viibinud.
Most countries with significant numbers of new heroin clients each year (except Germany, where the reporting base has been extended) report that there has been a decrease in the last 4–5 years, although not among clients who have previously been in treatment. The numbers of repeat requests has generally not declined, and in most countries the total number of treatment demands for heroin has remained roughly stable. Notable exceptions are Germany and the United Kingdom, where total reported requests have increased. Overall, however, the percentage of treatment demands accounted for by heroin (all and new requests) has fallen; in the case of new demands it has declined from about two-thirds to around 40% between 1999 and 2004 in the face of increases in demands for cannabis and cocaine treatment (178).
La plupart des pays enregistrant chaque année un nombre significatif de nouveaux patients héroïnomanes (à l'exception de l'Allemagne, où la base de déclaration a été élargie) ont constaté une baisse au cours des 4 ou 5 dernières années, mais pas parmi les patients qui avaient suivi un traitement précédemment. De manière générale, le nombre de demandes répétées de traitement n'a pas baissé et, dans la plupart des pays, le nombre total de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne est resté assez stable. Des exceptions notables sont l'Allemagne et le Royaume-Uni, où le nombre total de demandes déclarées a augmenté. Toutefois, dans l'ensemble, le pourcentage de demandes de traitement pour dépendance à l'héroïne (ensemble des demandes et nouvelles demandes) a chuté. Dans le cas des nouvelles demandes, le nombre est passé d'environ deux tiers à près de 40 % entre 1999 et 2004 alors que les demandes de traitement pour usage de cannabis et de cocaïne ont progressé (178).
Die meisten Länder, in denen jährlich viele Heroinpatienten erstmals eine Behandlung beantragen (mit Ausnahme Deutschlands, wo die Basis für die Berichterstattung erweitert wurde), berichten über einen Rückgang der Heroinpatienten in den letzten vier bis fünf Jahren, allerdings nicht bei den Patienten, die sich bereits zuvor in Behandlung befanden. Die Zahl der wiederholten Behandlungsanträge ist insgesamt nicht zurückgegangen, und in den meisten Ländern ist die Gesamtzahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Heroin in etwa stabil geblieben. Bemerkenswerte Ausnahmen bilden Deutschland und das Vereinigte Königreich, wo die Gesamtzahl der gemeldeten Behandlungsnachfragen gestiegen ist. Insgesamt ist jedoch der prozentuale Anteil der Behandlungsnachfragen (sowohl der wiederholten als auch der neuen Behandlungsnachfragen) im Zusammenhang mit Heroin zurückgegangen. Im Falle der neuen Nachfragen ist er zwischen 1999 und 2004 von etwa zwei Dritteln auf etwa 40 % gesunken, während die Zahl der Behandlungsnachfragen wegen des Konsums von Cannabis oder Kokain gestiegen ist (178).
La mayoría de países que cada año registran cifras importantes de nuevos pacientes de heroína (excepto Alemania, donde se ha ampliado la base utilizada para el informe) declaran haber experimentado un descenso durante los últimos 4 o 5 años, aunque esta tendencia no se ha apreciado entre los pacientes que ya habían recibido tratamiento anteriormente. En general, el número de solicitudes repetidas no ha disminuido y, en la mayoría de países, el total de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína se ha mantenido prácticamente estable. Alemania y el Reino Unido representan una excepción significativa, ya que el total de solicitudes registradas en estos países ha aumentado. Sin embargo, en general, el porcentaje de solicitudes de tratamiento por consumo de heroína (tanto el total de solicitudes como las solicitudes nuevas) ha disminuido. En el caso de las solicitudes nuevas, el porcentaje se ha reducido de unos dos tercios a alrededor de un 40 % entre 1999 y 2004, mientras que las solicitudes de tratamiento por consumo de cannabis y cocaína han aumentado (178).
Il maggior numero di paesi con una percentuale significativa di nuovi pazienti eroinomani ogni anno (a eccezione della Germania, dove la base delle informazioni è stata allargata) riferisce un declino negli ultimi 4-5 anni, sebbene non tra i pazienti che in passato si erano già affidati alle cure mediche. In generale, non è diminuito il numero di richieste ripetute; nella maggioranza dei paesi il numero complessivo di richieste di trattamento per eroina è rimasto più o meno invariato. Fanno eccezione Germania e Regno Unito, dove invece il numero di richieste complessive è aumentato. In generale, tuttavia, la percentuale delle richieste di trattamento aventi come oggetto l’eroina (richieste nuove e richieste totali) è diminuito; nel caso delle nuove richieste è passato da circa due terzi al 40% approssimativamente, tra il 1999 e il 2004, a fronte di un aumento delle richieste di trattamento per consumo di cannabis e cocaina (178).
A maior parte dos países que registam um número significativo de novos utentes consumidores de heroína em cada ano (excepto a Alemanha, onde a base de notificação foi alargada) afirma que houve uma diminuição nos últimos 4–5 anos, mas não entre os utentes que já tinham estado em tratamento. O número de pedidos repetidos não diminuiu, de um modo geral, e na maioria dos países o número total de pedidos de tratamento por consumo de heroína tem-se mantido estável. A Alemanha e o Reino Unido, onde o número total de pedidos notificados aumentou, são excepções que merecem destaque. Globalmente, porém, a percentagem de pedidos de tratamento referentes à heroína (total de pedidos e novos pedidos) diminuiu; no caso dos novos pedidos baixou de cerca de dois terços para aproximadamente 40%, entre 1999 e 2004, devido ao crescimento dos pedidos de tratamento por consumo de cannabis e de cocaína (178).
Οι περισσότερες χώρες με σημαντικό αριθμό ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη κάθε χρόνο (εξαιρουμένης της Γερμανίας όπου διευρύνθηκε η βάση αναφοράς) αναφέρουν μείωση τα τελευταία 4–5 χρόνια, κάτι που δεν ισχύει, ωστόσο, για τα άτομα που έχουν υποβληθεί σε θεραπεία στο παρελθόν. Γενικά, οι αριθμοί των επαναλαμβανόμενων αιτήσεων δεν μειώθηκαν και στις περισσότερες χώρες ο συνολικός αριθμός αιτήσεων θεραπείας απεξάρτησης από την ηρωίνη παρέμεινε σχετικά σταθερός. Αξιοσημείωτες εξαιρέσεις αποτελούν η Γερμανία και το Ηνωμένο Βασίλειο, όπου οι συνολικά αναφερθείσες αιτήσεις θεραπείας αυξήθηκαν. Συνολικά, ωστόσο, το ποσοστό αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την ηρωίνη (σύνολο και νέες αιτήσεις) μειώθηκε· στην περίπτωση των νέων αιτήσεων στο διάστημα μεταξύ 1999 και 2004 το ποσοστό μειώθηκε, από σχεδόν δύο τρίτα στο 40% περίπου, δεδομένων των αυξήσεων στις αιτήσεις για θεραπεία απεξάρτησης από την κάνναβη και την κοκαΐνη (178).
De meeste landen met een aanmerkelijk aantal nieuwe heroïnecliënten elk jaar (behalve Duitsland, waar de rapportagebasis is uitgebreid) rapporteren dat er in de laatste vier tot vijf jaar sprake is geweest van een daling, zij het niet onder cliënten die al eerder in behandeling zijn geweest. De aantallen herhaalde aanvragen zijn in het algemeen niet afgenomen, en in de meeste landen is het totaalaantal aanvragen voor behandeling wegens heroïnegebruik grofweg stabiel gebleven. Belangrijke uitzonderingen hierop zijn Duitsland en het Verenigd Koninkrijk, waar het totaalaantal gerapporteerde aanvragen is gestegen. In het algemeen kan echter worden gezegd dat het percentage behandelaanvragen voor heroïne (alle en nieuwe aanvragen) is gedaald; in het geval van nieuwe aanvragen is het percentage tussen 1999 en 2004 afgenomen van ongeveer twee derde tot ongeveer 40%, terwijl tegelijkertijd de vraag naar behandeling voor cannabis- en cocaïnegebruik is toegenomen (178).
Většina zemí, které každoročně uvádějí významné počty nových klientů užívajících heroin (s výjimkou Německa, kde se základna pro podávání zpráv rozšířila), uvádí, že v posledních čtyřech až pěti letech dochází k poklesu, i když ne mezi klienty, kteří se už dříve léčili. Počty opakovaných žádostí o léčbu celkově nepoklesly a ve většině zemí celkový počet žádostí o léčbu závislosti na heroinu zůstal zhruba stejný. Výraznější výjimky tvoří Německo a Spojené království, kde celkový počet žádostí o léčbu vzrostl. Celkově však procento žádostí o léčbu kvůli heroinu (všechny a nové žádosti) pokleslo; v případě nových žádostí pokleslo v období 1999–2004 asi ze dvou třetin na přibližně 40 %, protože vzrostl počet žádostí o léčbu kvůli užívání konopí a kokainu (178).
De fleste lande med et betydeligt antal nye heroinklienter hvert år (undtagen Tyskland, hvor indberetningsgrundlaget er blevet udvidet) angiver, at der har været et fald i de seneste 4–5 år, dog ikke blandt klienter, som tidligere har været i behandling. Antallet af gentagne anmodninger er generelt ikke faldet, og i de fleste lande har den samlede efterspørgsel efter heroinbehandling stort set været stabil. Væsentlige undtagelser er Tyskland og Det Forenede Kongerige, hvor det samlede antal indberettede anmodninger er steget. Generelt er den procentdel af behandlingsanmodningerne, som heroin har tegnet sig for (alle og nye anmodninger), imidlertid faldet; med hensyn til nye anmodninger er den faldet fra ca. to tredjedele til ca. 40 % mellem 1999 og 2004 over for stigninger i efterspørgslen efter cannabis- og kokainbehandling (178).
Useimmat maat, joissa on joka vuosi merkittävä määrä uusia heroiiniasiakkaita (paitsi Saksa, jossa raportointipohjaa on laajennettu), raportoivat määrän laskeneen viimeisten 4–5 vuoden aikana, joskaan lasku ei koske asiakkaita, jotka ovat olleet aikaisemmin hoidossa. Hoitoon uudelleen hakeutuvien määrä ei yleisesti katsoen ole laskenut, ja useimmissa maissa heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen kokonaismäärä on säilynyt jokseenkin ennallaan. Merkille pantavia poikkeuksia ovat Saksa ja Yhdistynyt kuningaskunta, joissa raportoitujen hoitopyyntöjen kokonaismäärä on kasvanut. Heroiiniin liittyvien hoitopyyntöjen (kaikkien ja uusien pyyntöjen) prosenttiosuus on kuitenkin yleisesti katsoen laskenut; uusien pyyntöjen osalta se on laskenut vuosina 1999–2004 noin kahdesta kolmasosasta noin 40 prosenttiin, kun taas kannabikseen ja kokaiiniin liittyvät hoitopyynnöt ovat lisääntyneet (178).
A legtöbb olyan ország, ahol a heroin miatti új páciensek száma évről évre jelentős (Németország kivételével, ahol a beszámolási bázist kibővítették), az elmúlt 4–5 évben tapasztalt csökkenésről számolt be, bár nem azoknak a pácienseknek a körében, akiket korábban már kezeltek. Az ismételt kezeléskérések száma általában véve nem csökkent, és a legtöbb országban a heroin miatti kezelési igények teljes száma is nagyjából stabil maradt. Ez alól említésre méltó kivételt képez Németország és az Egyesült Királyság, ahol a bejelentett kérések teljes száma nőtt. Összességében azonban a heroinnak tulajdonított kezelési igények (az összes igény, illetve az újak) százaléka csökkent; az új igények esetében 1999 és 2004 között körülbelül kétharmadról megközelítőleg 40%-ra esett vissza, a kannabisz és a kokain miatti kezelési igények növekedésének megfelelően178.
De fleste land med et betydelig antall nye heroinklienter hvert år (bortsett fra Tyskland, hvis rapporteringsgrunnlag er blitt utvidet) rapporterer om en nedgang de siste 4-5 årene, men ikke blant klienter som tidligere har vært i behandling. Antallet gjentatte søknader har generelt ikke gått ned, og i de fleste land har det totale antallet behandlingssøknader for heroin holdt seg noenlunde stabilt. Viktige unntak er Tyskland og Storbritannia, hvor det totale antallet rapporterte søknader har gått opp. Generelt har andelen behandlingssøknader relatert til heroin (alle og nye søknader) imidlertid falt. Når det gjelder nye søknader, har andelen gått ned fra ca. to tredeler til rundt 40 % mellom 1999 og 2004. Samtidig har antallet søknader om behandling for cannabis og kokain gått opp (178).
W większości krajów o wzrastającej co roku liczbie nowych pacjentów uzależnionych od heroiny (z wyjątkiem Niemiec, gdzie rozszerzono podstawę sporządzania sprawozdania) odnotowano spadek w ciągu ostatnich 4–5 lat, ale nie dotyczył on pacjentów poddawanych już wcześniej leczeniu. Ogólna liczba wniosków o powtórne leczenie nie spadła, a w większości krajów łączna liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny utrzymuje się na mniej więcej stałym poziomie. Godne uwagi wyjątki to Niemcy i Wielka Brytania, gdzie odnotowano wzrost łącznej liczby zgłoszonych wniosków. Ogólnie jednak obniżyła się liczba zgłoszeń na leczenie z powodu heroiny (wszystkie i nowe wnioski). Odsetek nowych wniosków spadł w latach 1999–2004 z poziomu około dwóch trzecich do około 40% ze względu na wzrost zapotrzebowania na leczenie uzależnienia od konopi indyjskich i kokainy (178).
Majoritatea ţărilor cu un număr semnificativ de pacienţi noi care solicită tratament pentru dependenţă de heroină în fiecare an (cu excepţia Germaniei, unde baza de raportare a fost extinsă) raportează că s-a înregistrat o scădere în ultimii 4 -5 ani, deşi acest lucru nu este valabil pentru pacienţii care s-au aflat şi anterior sub tratament. Numărul de cereri repetate, în general, nu a scăzut şi în majoritatea ţărilor numărul total de cereri de tratament pentru dependenţa de heroină a rămas aproximativ stabil. Germania şi Regatul Unit constituie excepţii notabile, unde a crescut totalul cererilor raportate. Totuşi, pe ansamblu, procentul cererilor de tratament înregistrate în cazul heroinei (toate cererile şi cererile noi) a scăzut; în cazul cererilor noi, acesta a scăzut de la aproximativ două treimi la aproximativ 40 % între 1999–2000, în comparaţie cu creşterile înregistrate în cazul cererilor de tratament pentru dependenţa de canabis şi cocaină (178).
Väčšina krajín s významnými počtami nových klientov, ktorí užívajú heroín každý rok (s výnimkou Nemecka, kde sa základ podávania správ rozšíril), uvádza, že v posledných 4 – 5 rokoch došlo k poklesu, hoci nie medzi klientmi, ktorí boli predtým liečení. Počty opakovaných žiadostí vo všeobecnosti nepoklesli a vo väčšine krajín celkový počet dopytov po liečbe kvôli heroínu zostal zhruba stabilný. Výnimkami, ktoré stoja za pozornosť, sú Nemecko a Spojené kráľovstvo, kde sa celkový počet uvádzaných žiadostí zvýšil. Celkovo však percento dopytov po liečbe kvôli heroínu (všetky žiadosti a nové žiadosti) pokleslo; v prípade nových žiadostí pokleslo z asi dvoch tretín na približne 40 % medzi rokmi 1999 a 2004 v porovnaní so zvýšením počtu žiadostí o liečbu kvôli kanabisu a kokaínu (178).
Večina držav, v katerih se vsako leto znatno poveča število novih uživalcev heroina (razen Nemčije, kjer se je razširila osnova za poročanje), poroča o zmanjšanju v zadnjih štirih do petih letih, vendar ne med uživalci, ki so se zdravili že prej. Število ponovnih povpraševanj po zdravljenju se na splošno ni zmanjšalo in v večini držav je skupno število povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina ostalo približno nespremenjeno. Opazni izjemi sta Nemčija in Združeno kraljestvo, kjer se je povečalo zabeleženo skupno število povpraševanj. Vendar pa se je skupaj odstotek povpraševanj po zdravljenju zaradi heroina (vsa povpraševanja in nova povpraševanja) zmanjšal, glede na povečanje povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje in heroina se je v primeru novih povpraševanj zmanjšal s približno dveh tretjin na približno 40 % med letoma 1999 in 2004 (178).
De flesta länder som har ett större antal nya heroinklienter varje år (förutom Tyskland, där rapporteringsbasen har breddats) rapporterar att en minskning av antalet har skett under de senaste 4-5 åren, förutom när det gäller klienter som redan har varit i behandling. Antalet klienter som kommer tillbaka till vården för att söka förnyad behandling har i allmänhet inte minskat och i de flesta länder är det totala antalet klienter som söker behandling för heroinmissbruk mer eller mindre oförändrat. Markanta undantag är Tyskland och Storbritannien, där det totala antalet rapporterade behandlingsansökningar har ökat. Totalt sett har emellertid heroinmissbrukarnas (alla gamla och nya klienter som söker behandling) andel av behandlingsefterfrågan minskat. Antalet förstagångsklienter som missbrukar heroin minskade under perioden 1999 - 2004 från cirka två tredjedelar till cirka 40 % av det totala antalet, samtidigt som antalet klienter som sökte behandling för cannabismissbruk och kokainmissbruk ökade. (178).
Her yıl önemli sayıda yeni eroin hastası olan çoğu ülke (raporlama tabanının genişletildiği Almanya dışında), daha önce tedavi görmüş hastalar arasında olmasa da, son 4-5 yılda bir düşüş meydana geldiğini bildirmiştir. Tekrar taleplerinin sayısı genel olarak düşmemiştir ve çoğu ülkede eroin için tedavi taleplerinin toplam sayısı aşağı yukarı sabit kalmıştır. Buna önemli istisnalar, rapor edilen toplam taleplerin düşmüş olduğu Almanya ve Birleşik Krallık'tır. Bununla birlikte, genel olarak, eroin için yapılan tedavi taleplerinin (bütün ve yeni talepler) yüzdesi düşmüştür; yeni taleplere ilişkin olarak bu oran, 1999 ve 2004 arasında esrar ve kokain tedavisi taleplerindeki artışların karşısında üçte iki civarından yaklaşık % 40’a düşmüştür (178).
Lielākā daļa valstu, kur katru gadu ir ievērojams jaunu heroīna pacientu skaits (izņemot Vāciju, kur ir paplašināta ziņošanas bāze), informē, ka pēdējos 4–5 gados ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies, bet tas neattiecas uz pacientiem, kas jau kādreiz ir ārstējušies. Atkārtotu pieprasījumu skaits kopumā nav mazinājies, un lielākajā daļā valstu kopējais heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir palicis gandrīz nemainīgs. Liels izņēmums šajā ziņā ir Vācija un Apvienotā Karaliste, kur kopējais reģistrēto pieprasījumu skaits ir pieaudzis. Visumā tomēr ar heroīnu saistīto ārstniecības pieprasījumu (visu un jauno) proporcionālā daļa ir samazinājusies; ņemot vērā kaņepju un kokaīna ārstniecības pieprasījumu skaita pieaugumu, laikposmā no 1999. līdz 2004. gadam jauno heroīna ārstniecības pieprasījumu skaits ir samazinājies no aptuveni divām trešdaļām līdz aptuveni 40% (178).
  6. peatükk: Opioidide t...  
Süstivate uimastitarbijate osakaal ravi alustavate uimastitarbijate hulgas, kes tarbivad esmase uimastina heroiini, viitab samuti märkimisväärsetele erinevustele uimastite süstimise määrades eri riikides ning ka suundumuste varieerumisele ajalises plaanis.
The proportion of IDUs among primary heroin users entering drug treatment again suggests marked differences in levels of injecting drug use between countries as well as varying trends over time (173). In some countries (Spain, the Netherlands and Portugal), a relatively small proportion of treated heroin users inject, whereas in other countries injection appears to be still the main form of heroin use. In some EU-15 Member States from which data are available (Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the United Kingdom), rates of injecting among heroin users in treatment have declined. However, in most of the new Member States, at least where data exist, a large proportion of heroin users entering treatment are injectors.
Le pourcentage d'UDVI parmi les usagers primaires d'héroïne qui entament un traitement suggère une fois encore des différences marquées entre les niveaux d'usage de drogue par voie intraveineuse selon les pays ainsi que des tendances variables dans le temps (173). Dans certains pays (Espagne, Pays‑Bas et Portugal), un pourcentage relativement faible des héroïnomanes en traitement s'injectent la drogue, tandis que dans d'autres, l'injection semble demeurer la forme la plus courante de consommation de l'héroïne. Dans quelques États membres de l'UE‑15 pour lesquels des données sont disponibles (Danemark, Grèce, Espagne, France, Italie et Royaume-Uni), les taux d'injection chez les héroïnomanes en traitement ont baissé. Cependant, dans la majorité des nouveaux États membres, tout au moins lorsque des données existent, une grande partie des héroïnomanes qui entament un traitement sont des UDVI.
Der Anteil der IDU an den Heroinkonsumenten, die sich in Behandlung befinden, lässt hinsichtlich der Prävalenz des injizierenden Drogenkonsums erneut deutliche Unterschiede zwischen den einzelnen Ländern und schwankende Tendenzen im Zeitverlauf erkennen (173). In einigen Ländern (in Spanien, den Niederlanden und Portugal) ist der Anteil der injizierenden Heroinkonsumenten an allen Heroinpatienten relativ klein, wohingegen der injizierende Heroinkonsum in anderen Ländern offenbar noch immer die gängigste Form des Heroinkonsums darstellt. In einigen EU-15-Mitgliedstaaten, für die Daten zur Verfügung stehen (in Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und dem Vereinigten Königreich) ist der injizierende Heroinkonsum unter in Behandlung befindlichen Heroinkonsumenten zurückgegangen. In den meisten neuen Mitgliedstaaten, zumindest in jenen, für die Daten vorliegen, bilden die injizierenden Konsumenten einen großen Anteil aller Heroinkonsumenten, die sich in Behandlung begeben.
La proporción de consumidores por vía parenteral entre las personas que consumen principalmente heroína y reciben tratamiento muestra de nuevo diferencias destacadas en los niveles de consumo de drogas por vía parenteral entre países, así como tendencias temporales diversas (173). En algunos países (España, Países Bajos y Portugal), sólo una proporción relativamente pequeña de consumidores de heroína que reciben tratamiento se inyecta esta droga, mientras que en otros el consumo por vía parenteral todavía es la forma principal de consumir heroína. En algunos de los antiguos Estados miembros que han facilitado datos (Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y el Reino Unido) las tasas de consumo por vía parenteral entre los consumidores de heroína que reciben tratamiento ha disminuido. Sin embargo, en la mayoría de los nuevos Estados miembros, o al menos para los que se dispone de información, gran parte de los consumidores de heroína que reciben tratamiento son consumidores por vía parenteral.
Ancora una volta, la percentuale di IDU tra i consumatori di eroina come sostanza primaria che entrano in terapia rivela differenze molto marcate nei dati sul consumo di stupefacenti per via parenterale da paese a paese, nonché andamenti variabili nel tempo (173). In alcuni paesi (Spagna, Paesi Bassi, Portogallo), una percentuale relativamente bassa di eroinomani ricorre alla via parenterale, mentre in altri Stati l’assunzione di eroina per iniezione sembra essere tuttora la norma. In alcuni Stati dell’UE a 15 che hanno fornito informazioni (Danimarca, Grecia, Spagna, Francia Italia e Regno Unito), il numero di consumatori di eroina in terapia che fanno uso di questa sostanza per via parenterale è in calo. Tuttavia, nella maggior parte dei nuovi Stati membri, perlomeno di quelli in cui sono reperibili informazioni in merito, quasi tutti i consumatori di eroina in terapia si iniettano la sostanza.
A percentagem de CDI entre os consumidores de heroína como droga principal que iniciam o tratamento sugere, uma vez mais, a existência de grandes diferenças entre países no tocante aos níveis de consumo de droga injectada, bem como tendências variáveis ao longo do tempo (173). Em alguns países (Espanha, Países Baixos e Portugal), a percentagem de consumidores de heroína em tratamento que se injectam é relativamente pequena, ao passo que noutros países o consumo por via endovenosa parece continuar a ser a principal forma de consumo de heroína. Em alguns Estados-Membros da UE-15 que têm dados disponíveis (Dinamarca, Grécia, Espanha, França, Itália e Reino Unido), os índices de consumo por injecção entre os consumidores de heroína em tratamento diminuíram. No entanto, na maioria dos novos Estados-Membros, pelo menos naqueles que dispõem de dados, uma grande percentagem dos consumidores de heroína que iniciam o tratamento consome a droga por via endovenosa.
Το ποσοστό των ΧΕΝ επί του συνόλου των χρηστών ηρωίνης που προσφεύγουν σε θεραπεία απεξάρτησης υποδηλώνει και πάλι σημαντικές διαφορές στα επίπεδα της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών από χώρα σε χώρα καθώς και στις διαχρονικές τάσεις (173). Σε ορισμένες χώρες (Ισπανία, Κάτω Χώρες και Πορτογαλία), το ποσοστό των χρηστών ηρωίνης υπό θεραπεία που κάνουν ενέσιμη χρήση της ουσίας είναι σχετικά μικρό, ενώ στις περισσότερες άλλες χώρες η ενέσιμη χρήση της ηρωίνης παραμένει ο κανόνας. Σε ορισμένα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 για τα οποία υπάρχουν διαθέσιμα στοιχεία (Δανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Ιταλία και Ηνωμένο Βασίλειο), η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών στους χρήστες ηρωίνης υπό θεραπεία μειώθηκε. Ωστόσο, στα περισσότερα νέα κράτη μέλη, τουλάχιστον εκεί όπου υπάρχουν στοιχεία, μεγάλο ποσοστό των χρηστών ηρωίνης που προσφεύγουν σε θεραπεία κάνουν ενέσιμη χρήση της ουσίας.
Het percentage ID’s onder primaire heroïnegebruikers die in behandeling gaan, laat opnieuw duidelijke verschillen zien in de niveaus van injecterend drugsgebruik tussen landen, evenals verschillende trendmatige ontwikkelingen (173). In sommige landen (Spanje, Nederland en Portugal) injecteert een betrekkelijk klein deel van de behandelde heroïnegebruikers, terwijl in andere landen het spuiten juist nog altijd de belangrijkste wijze van heroïnegebruik lijkt te zijn. In sommige van de vijftien oude lidstaten waarvoor gegevens beschikbaar zijn (Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het Verenigd Koninkrijk), zijn de percentages spuiters onder heroïnegebruikers in behandeling gedaald. In de meeste nieuwe lidstaten, althans in die waarvoor gegevens beschikbaar zijn, gaat het bij een groot deel van de heroïnegebruikers die in behandeling gaan om spuiters.
Podíl injekčních uživatelů drog na celkovém počtu primárních uživatelů heroinu nastupujících léčbu drogové závislosti opět ukazuje výrazné rozdíly v míře injekčního užívání drog mezi jednotlivými zeměmi, jakož i odlišnost vývojových trendů v čase (173). V některých zemích (Španělsku, Nizozemsku a Portugalsku) injekčně užívá heroin relativně malý počet léčených uživatelů heroinu, zatímco v jiných zemích se injekční aplikace nadále jeví jako hlavní forma užívání heroinu. V některých členských státech evropské patnáctky, z nichž jsou údaje k dispozici (v Dánsku, Řecku, Španělsku, Francii, Itálii a Spojeném království), počty injekčních uživatelů mezi léčenými uživateli heroinu poklesly. Ve většině nových členských států – přinejmenším v těch, ze kterých jsou údaje k dispozici – je však velká část uživatelů heroinu nastupujících léčbu injekčními uživateli.
Andelen af intravenøse stofbrugere blandt primære heroinbrugere, der kommer i behandling, viser igen markante forskelle mellem landene med hensyn til udbredelsen af intravenøs stofbrug såvel som varierende tendenser over tid (173). I visse lande (Spanien, Nederlandene og Portugal) er en forholdsvis lille andel af de behandlede heroinbrugere intravenøse brugere, mens intravenøs brug i andre lande stadig synes at være den mest udbredte form for heroinbrug. I nogle EU-15-medlemsstater, for hvilke der foreligger data (Danmark, Grækenland, Spanien, Frankrig, Italien og Det Forenede Kongerige), er tallene for intravenøs brug blandt heroinbrugere i behandling faldet. I de fleste nye medlemsstater, i hvert fald dem, for hvilke der foreligger data, er en stor andel af de heroinbrugere, der kommer i behandling, dog intravenøse brugere.
Injektiokäyttäjien osuus hoitoon hakeutuvista heroiininkäyttäjistä viittaa siihen, että maiden välillä on suuria eroja injektiokäytön levinneisyydessä ja että suuntauksissa ilmenee vaihtelua (173). Joissakin maissa (Espanjassa, Alankomaissa ja Portugalissa) vain melko pieni osa hoidossa olevista heroiinin käyttäjistä on injektiokäyttäjiä, kun taas toisissa maissa injektiokäyttö vaikuttaa olevan edelleen heroiinin käytön pääasiallinen muoto. Joissakin tietoja toimittaneissa EU-15:n jäsenvaltioissa (Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa), injektiokäyttö on vähentynyt hoidossa olevien heroiininkäyttäjien keskuudessa. Mutta useimmissa uusissa jäsenvaltioissa, ainakin niissä, joista tietoja on saatavilla, suuri osa hoitoon hakeutuvista heroiininkäyttäjistä on injektiokäyttäjiä.
Az injekciós kábítószer-használók aránya az elsődlegesen heroint használó, kezelésre jelentkező személyek körében az injekciós kábítószer-használat szintjét tekintve ugyancsak markáns országonkénti különbségeket, illetve változatos időbeli tendenciákat sugall173. Néhány országban (Spanyolország, Hollandia és Portugália) a kezelt heroinhasználók között viszonylag kicsi az injekciós használók aránya, míg más országokban továbbra is az injekciós használat tűnik a heroinhasználat fő formájának. Az EU-15 néhány olyan tagállamában, ahol az adatok rendelkezésre állnak (Dánia, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Olaszország és az Egyesült Királyság), az injekciózás aránya a kezelésen részt vevő heroinhasználók körében csökkent. Az új tagállamok többségében viszont – legalábbis ahol megvannak ezek az adatok – a kezelésbe belépő heroinhasználók nagy része injekciós használó.
Andelen sprøytebrukere blant primære heroinbrukere som påbegynner behandling, tyder også på store forskjeller i utbredelsen av sprøytebruk landene imellom, samt på varierende trender over tid (173). I en del land (Spania, Nederland, Portugal) er det en relativt liten andel av heroinbrukerne som injiserer, mens injisering fortsatt er den viktigste inntaksmåten i andre land. I noen medlemsstater (EU-15) som har lagt fram data (Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og Storbritannia), har utbredelsen av sprøytebruk blant heroinbrukere i behandling gått ned. I de fleste nye medlemsstatene, i alle fall der data er tilgjengelige, er imidlertid en stor del av heroinbrukerne i behandling sprøytebrukere.
Odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie w grupie rozpoczynających leczenie osób zażywających heroinę jako narkotyk główny ponownie wskazuje na wyraźne różnice w poziomie dożylnego zażywania narkotyków pomiędzy krajami, jak również na zmienność tendencji w czasie (173). W niektórych państwach (w Hiszpanii, Holandii i Portugalii) stosunkowo niski jest odsetek poddanych leczeniu osób zażywających heroinę, które przyjmują narkotyk dożylnie, ale w innych krajach dożylne jej przyjmowanie nadal stanowi główny sposób zażywania heroiny. W przypadku kilku spośród 15 „starych” państw UE, które udostępniły dane (Dania, Grecja, Hiszpania, Francja, Włochy i Wielka Brytania), wskaźniki dożylnego przyjmowania narkotyków wśród poddanych leczeniu osób zażywających heroinę spadły. Jednak w większości nowych państw członkowskich, przynajmniej w przypadku tych, dla których są dostępne dane, zdecydowana większość poddanych leczeniu osób zażywających heroinę przyjmuje narkotyk dożylnie.
Proporţia CDI în rândul consumatorilor de heroină ca drog principal care încep tratamentul pentru dependenţă de droguri sugerează, din nou, diferenţe marcate la nivelul consumului de droguri injectabile de la o ţară la alta, precum şi tendinţe care variază în timp (173). În anumite ţări (Spania, Ţările de Jos şi Portugalia), doar o proporţie relativ mică de consumatori de heroină îşi injectează drogul, în timp ce în majoritatea celorlalte ţări heroina este consumată de regulă prin injectare. În câteva dintre cele 15 state membre UE în care sunt disponibile astfel de date (Danemarca, Grecia, Spania, Franţa, Italia şi Regatul Unit), ratele de injectare în rândul consumatorilor de heroină aflaţi sub tratament au scăzut. Cu toate acestea, în majoritatea noilor state membre, cel puţin unde sunt disponibile astfel de date, marea majoritate a consumatorilor de heroină aflaţi sub tratament şi-o injectează.
Podiel IDU medzi primárnymi užívateľmi heroínu, ktorí sa podrobujú protidrogovému liečeniu, opäť naznačuje výrazné rozdiely v úrovniach injekčného užívania drog medzi krajinami, ako aj kolísajúce časové trendy (173). V niektorých krajinách (Španielsko, Holandsko a Portugalsko) relatívne malá časť užívateľov heroínu si drogu vstrekuje, kým v iných krajinách sa zdá, že injekčné užívanie je ešte stále hlavnou formou užívania heroínu. V niektorých členských štátoch EÚ-15, ktorých údaje sú k dispozícii (Dánsko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo), klesajú miery injekčného užívania medzi liečenými užívateľmi heroínu. Avšak vo väčšine členských štátov, prinajmenšom kde existujú údaje, veľká časť užívateľov heroínu, ktorí sa podrobujú liečeniu, sú injekční užívatelia.
Pri deležih injicirajočih uživalcev droge med primarnimi uživalci heroina, ki se vključujejo v zdravljenje, se spet kažejo znatne razlike v ravneh uživanja drog z vbrizgavanjem med državami, prav tako pa se trendi spreminjajo skozi čas (173). V nekaterih državah (Španija, Nizozemska in Portugalska) si relativno majhen del zdravljenih uživalcev heroina vbrizgava drogo, medtem ko je v drugih državah videti, da je vbrizgavanje še vedno glavna oblika uživanja heroina. V nekaterih starih državah članicah EU, za katere so na voljo podatki (Danska, Grčija, Španija, Francija, Italija in Združeno kraljestvo), se je pogostost vbrizgavanja med uživalci heroina, ki se zdravijo, zmanjšala. Vendar pa v večini novih državah članic, vsaj v tistih, za katere obstajajo podatki, velik del uživalcev heroina, ki se vključijo v zdravljenje, heroin uživa z vbrizgavanjem.
Andelen injektionsmissbrukare av klienter som påbörjar behandling och som har heroin som primärdrog tyder på att länderna skiljer sig markant åt när det gäller injektionsmissbrukets omfattning och dessutom verkar trenderna variera över tiden (173). I några länder (Spanien, Nederländerna och Portugal) injicerar en liten andel av de heroinmissbrukare som genomgått behandling, medan injicering fortfarande förefaller vara den vanligaste formen för heroinanvändning i andra länder. I några av de länder som har varit EU-medlemmar under en lång tid och som kan redovisa uppgifter (Danmark, Spanien, Frankrike, Grekland, Italien och Storbritannien), har injektionsmissbrukets andel bland heroinmissbrukare i behandling minskat. I de flesta nya medlemsstater är nästan alla heroinmissbrukare i behandling injektionsmissbrukare, åtminstone i de länder som redovisat uppgifter.
Uyuşturucu tedavisine başlayan birincil eroin kullanıcıları arasında EUK’ların oranı yine, enjekte ederek uyuşturucu kullanımı seviyelerinde hem ülkeler arasında belirgin farklar hem de zaman içerisinde değişen eğilimler ortaya koymaktadır (173). Bazı ülkelerde (İspanya, Hollanda ve Portekiz) tedavi gören eroin kullanıcılarının nispeten küçük bir oranı enjekte ederken, diğer ülkelerde eroin kullanımının başlıca şekli hala enjeksiyon gibi görünmektedir. Veri bulunan bazı AB-15 Üye Devletleri’nde (Danimarka, Yunanistan, İspanya, Fransa, İtalya ve Birleşik Krallık), tedavi altındaki eroin kullanıcıları arasında enjekte etme oranları düşmüştür. Bununla beraber, yeni Üye Devletler’in çoğunda, en azından veri bulunanlarda, tedaviye başlayan eroin kullanıcılarının büyük bir oranı enjekte edenlerden oluşmaktadır.
IDU skaits to primāro heroīna lietotāju vidū, kuri sāk ārstēties, arī liek secināt, ka injicējamo narkotiku lietošanas līmenis, tāpat kā laika tendences dažādās valstīs ievērojami atšķiras (173). Dažās valstīs (Spānijā, Nīderlandē un Portugālē) narkotikas injicē samērā neliela daļa ārstēties sākušo heroīna lietotāju, bet citās valstīs injicēšana joprojām šķiet galvenais heroīna lietošanas veids. Dažās ES 15 dalībvalstīs, par kurām ir pieejami dati (Dānijā, Grieķijā, Spānijā, Francijā, Itālijā un Apvienotajā Karalistē), injicēšanas izplatība ārstēties sākušo heroīna lietotāju vidū ir samazinājusies. Tomēr lielākajā daļā jauno dalībvalstu, vismaz tajās, par kurām ir pieejami dati, liela daļa no ārstēties sākušajiem heroīna lietotājiem ir injicētāji.
  7. peatükk: Uimastitega...  
Ühe EMCDDA projekti raames alustatud koostööuuringu käigus uuriti suremust opioidide tarbijate hulgas, kes olid uuringusse värvatud ravikeskustes kaheksas Euroopa punktis. (196) Uuringus selgus, et opioidide tarbijate suremus on oma eakaaslastega võrreldes väga kõrge: meestel 6–20 korda kõrgem ja naistel 10–50 korda kõrgem.
A collaborative study that started within an EMCDDA project examined mortality among opioid users recruited in treatment in eight European locations (196). The study found a very high mortality among opioid users compared with their peers: 6–20 times higher among males and 10–50 times higher among females. It was estimated that in six of the locations (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rome and Vienna) 10–23 % of the overall mortality among adults aged 15–49 years could be attributed to opioid use, mainly overdoses, AIDS and external causes (accidents, suicides). Roughly one-third of these drug-related deaths were due to overdoses, although this proportion was higher in cities with a low prevalence of HIV infection among drug injectors, and is likely to increase once highly active antiretroviral treatment (HAART) becomes more widely available.
Une étude collaborative lancée dans le cadre d’un projet de l’OEDT a étudié la mortalité chez les usagers d’opiacés en traitement dans huit villes européennes (196). L’étude a relevé une mortalité très élevée parmi les usagers d’opiacés par rapport à leurs pairs: 6 à 20 fois supérieure chez les hommes et 10 à 50 fois supérieure chez les femmes. Selon les estimations, dans six des huit villes considérées (Amsterdam, Barcelone, Dublin, Londres, Rome et Vienne), entre 10 et 23 % de la mortalité globale des adultes âgés de 15 à 49 ans pourraient être attribués à la consommation d’opiacés, essentiellement par surdose, au SIDA et à des causes externes (accidents, suicides). Environ un tiers de ces décès liés à la drogue était dû à des surdoses, bien que la proportion soit supérieure dans les villes où la prévalence de l’infection par le VIH parmi les UDVI est faible, et que cette proportion pourrait augmenter dès que la thérapie antirétrovirale très active (HAART) sera plus largement disponible.
In einer im Rahmen eines EBDD-Projekts durchgeführten Gemeinschaftsstudie wurde die Mortalität unter in Behandlung befindlichen Opioidkonsumenten in acht europäischen Ländern bzw. Städten untersucht (196). Dabei wurde festgestellt, dass die Mortalitätsrate unter Opioidkonsumenten wesentlich höher ist als unter den Angehörigen derselben Altersgruppe in der Allgemeinbevölkerung: Die Mortalität unter Opioidkonsumenten ist bei Männern sechs bis 20 Mal, bei Frauen zehn bis 50 Mal höher. In sechs Städten (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom und Wien) können schätzungsweise 10 % bis 23 % aller Todesfälle unter Erwachsenen im Alter zwischen 15 und 49 Jahren mit dem Konsum von Opioiden in Verbindung gebracht werden, vor allem mit Überdosen, AIDS und externen Ursachen (Unfälle, Selbstmorde). Etwa ein Drittel dieser drogenbedingten Todesfälle war auf Überdosen zurückzuführen, wobei dieser Anteil in Städten mit einer niedrigen Prävalenz von HIV-Infektionen unter injizierenden Drogenkonsumenten höher war und vermutlich steigen wird, sobald die hochaktive antiretrovirale Therapie (HAART) flächendeckender angeboten wird.
Un estudio realizado en colaboración con otras entidades, que se originó como parte de un proyecto del OEDT, examinó las tasas de mortalidad entre los consumidores de opiáceos que reciben tratamiento en ocho lugares de Europa (196). Este estudio reveló una tasa muy elevada de mortalidad entre los consumidores de opiáceos comparado con el correspondiente grupo de edad de la población general: entre 6 y 20 veces superior entre los hombres y entre 10 y 50 veces superior entre las mujeres. Además, se calcula que en seis localidades europeas (Amsterdam, Barcelona, Dublín, Londres, Roma y Viena) entre el 10 % y el 23 % de la mortalidad total entre adultos de 15 a 49 años de edad podría atribuirse al consumo de opiáceos, en su mayor parte causada por sobredosis, sida y causas externas (accidentes, suicidios). En torno a un tercio de estas muertes relacionadas con el consumo de drogas se debieron a sobredosis, aunque esta proporción es mayor en las ciudades con una prevalencia reducida de infección de VIH entre los consumidores por vía parenteral y probablemente aumentará cuando se haya ampliado la disponibilidad de la terapia antirretroviral altamente activa (HAART).
Uno studio collaborativo avviato nell’ambito di un progetto dell’OEDT ha esaminato la mortalità tra i consumatori di oppiacei partecipanti a programmi di trattamento in otto località europee (196). Dallo studio è emerso un tasso di mortalità estremamente alto tra i consumatori di oppiacei rispetto ai loro coetanei: 6-20 volte più alto tra i maschi e 10-50 volte più alto tra le femmine. Si è calcolato inoltre che in sei città (Amsterdam, Barcellona, Dublino, Londra, Roma e Vienna) il 10–23% della mortalità generale tra gli adulti di età compresa tra i 15 e i 49 anni potrebbe essere riconducibile al consumo di oppiacei, e in particolare prevalentemente a overdosi, AIDS e cause esterne (incidenti, suicidi). Circa un terzo di questi decessi correlati agli stupefacenti è dovuto alle overdosi, con una percentuale più alta nelle città con bassa prevalenza dell’infezione da HIV tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale; questo dato è destinato ad aumentare con la diffusione della terapia antiretrovirale estremamente attiva (HAART).
Um estudo colaborativo, iniciado no âmbito de um projecto do OEDT, analisou a mortalidade entre consumidores de opiáceos recrutados nos serviços de tratamento em oito localidades europeias (196). O estudo constatou uma mortalidade muito elevada dos consumidores de opiáceos, em comparação com os seus pares: 6 a 20 vezes superior entre os homens e 10 a 50 vezes superior entre as mulheres. Estima-se que em seis desses locais (Amesterdão, Barcelona, Dublim, Londres, Roma e Viena) 10 a 23% da mortalidade global entre os adultos dos 15 aos 49 anos poderão ser atribuídos ao consumo de opiáceos, principalmente a overdoses, à SIDA e a causas externas (acidentes, suicídios). Aproximadamente um terço das mortes relacionadas com o consumo de droga foi causado por overdoses, embora esta percentagem fosse mais elevada nas cidades com uma baixa prevalência de infecção por VIH entre os CDI e possa vir a aumentar quando a terapia antiretroviral activa (HAART) ficar mais amplamente disponível.
Σε μια συνεργατική μελέτη που ξεκίνησε στο πλαίσιο ενός σχεδίου του ΕΚΠΝΤ εξετάστηκε η θνησιμότητα σε χρήστες ναρκωτικών προερχόμενων από θεραπευτικά προγράμματα σε οκτώ περιοχές στην Ευρώπη (196). Η μελέτη διαπίστωσε πολύ υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες οπιοειδών συγκριτικά με τους συνομηλίκους τους: 6–20 φορές υψηλότερη στους άνδρες και 10–50 φορές υψηλότερη στις γυναίκες. Εκτιμάται ότι σε έξι από τις περιοχές (Άμστερνταμ, Βαρκελώνη, Δουβλίνο, Λονδίνο, Ρώμη και Βιέννη) 10–23 % της συνολικής θνησιμότητας στους ενηλίκους ηλικίας 15–49 ετών μπορεί να αποδοθεί στη χρήση οπιοειδών, κυρίως δε στη λήψη υπερβολικής δόσης, στο AIDS και σε εξωγενή αίτια (ατυχήματα, αυτοκτονίες). Χονδρικά, το ένα τρίτο αυτών των σχετιζόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων οφείλεται σε λήψη υπερβολικής δόσης, μολονότι η αναλογία αυτή είναι υψηλότερη στις πόλεις με χαμηλό επιπολασμό μόλυνσης από τον ιό HIV στους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών, και πιθανότατα πρόκειται να αυξηθεί όταν γίνει ευρύτερα διαδεδομένη η υψηλής δραστικότητας αντιρετροϊκή θεραπεία (HAART).
In een gezamenlijk onderzoek dat werd gestart in het kader van een EWDD-project is de sterfte onderzocht onder opioïdengebruikers die benaderd zijn in acht Europese behandellocaties (196). De uitkomst was een zeer hoge sterfte onder opioïdengebruikers in vergelijking met hun leeftijdsgenoten: 6-20 maal hoger onder mannen en 10-50 maal hoger onder vrouwen. Naar schatting zou op zes van de locaties (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londen, Rome en Wenen) 10-23% van de totale sterfte onder volwassenen van 15-49 jaar kunnen worden toegeschreven aan het gebruik van opioïden, voornamelijk overdoses, aids en externe oorzaken (ongevallen, zelfmoorden). Ruwweg een derde van deze sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik werd aan overdoses toegeschreven, hoewel dit aandeel hoger was in steden waar de prevalentie van HIV-infectie onder drugsspuiters laag is, en dit aandeel zal waarschijnlijk nog stijgen zodra zeer actieve antiretrovirale behandeling (HAART) op grotere schaal beschikbaar komt.
Kolektivní studie, zahájená v rámci projektu EMCDDA, zkoumala úmrtnost uživatelů opiátů přijatých do léčení v osmi evropských lokalitách (196). Studie zjistila velmi vysokou úmrtnost uživatelů opiátů ve srovnání s jejich vrstevníky – šestkrát až dvacetkrát vyšší u mužů a desetkrát až padesátkrát vyšší u žen. V šesti sledovaných lokalitách (v Amsterodamu, Barceloně, Dublinu, Londýně, Římu a Vídni) bylo podle odhadů 10–23 % všech úmrtí dospělých ve věku 15–49 let způsobeno užíváním opiátů, zejména předávkováním, AIDS a externími příčinami (nehody, sebevraždy). Přibližně jedna třetina těchto úmrtí souvisejících s drogami byla způsobena předávkováním. Tento poměr byl však vyšší ve městech s nízkou prevalencí infekce HIV mezi injekčními uživateli drog a je pravděpodobné, že s rozšířením dostupnosti vysoce účinné antiretrovirové léčby (HAART) dojde ke zvýšení.
Som led i en fællesundersøgelse, der blev indledt inden for rammerne af et EONN-projekt, analyseredes dødeligheden blandt opioidbrugere rekrutteret fra behandlingscentre otte steder i Europa (196). Undersøgelsen viste en meget høj dødelighed blandt opioidbrugere i forhold til andre i samme aldersgruppe: 6–20 gange højere blandt mænd og 10–50 gange højere blandt kvinder. Det blev anslået, at på seks af stederne (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom og Wien) kunne 10–23 % af den samlede dødelighed blandt voksne i alderen 15–49 år tilskrives opioidbrug, især overdoser, aids og eksterne årsager (ulykker, selvmord). Cirka en tredjedel af disse narkotikarelaterede dødsfald skyldtes overdoser, selv om denne andel var højere i byer med en lav udbredelse af hiv-smitte blandt intravenøse stofbrugere og formentlig vil stige, når højaktiv antiretroviral behandling (HAART) bliver mere udbredt.
EMCDDA:n hankkeen yhteydessä aloitetussa yhteistyötutkimuksessa tarkasteltiin kuolleisuutta hoidossa olleiden opioidien käyttäjien keskuudessa kahdeksassa eurooppalaisessa kohteessa (196). Tutkimuksessa todettiin, että opioidien käyttäjien kuolleisuus oli hyvin korkea heidän ikätovereihinsa verrattuna: miehillä 6–20 kertaa korkeampi ja naisilla 10–50 kertaa korkeampi. Kuudessa kohteessa (Amsterdamissa, Barcelonassa, Dublinissa, Lontoossa, Roomassa ja Wienissä) arvioitiin, että 15–49‑vuotiaiden kuolemista 10–23 prosenttia johtui opioidien käytöstä, pääasiallisesti yliannostuksesta, aidsista ja ulkoisista syistä (onnettomuuksista, itsemurhista). Noin kolmasosa näistä huumekuolemista johtui yliannostuksesta, joskin niiden osuus oli korkeampi kaupungeissa, joissa hiv-tartuntojen määrä injektiokäyttäjien keskuudessa oli alhainen, ja se todennäköisesti kasvaa, kun HAART-hoidon saatavuus lisääntyy.
Egy EMCDDA-projekt keretében indult együttműködési vizsgálat nyolc európai helyszínen vizsgálta a kezelésbe bevont opiáthasználók halálozási arányát196. A vizsgálat a kortársakénál sokkal magasabb halálozási arányt állapított meg az opiáthasználók körében: a férfiak esetében 6–20-szor, a nőknél 10–50-szer magasabb értéket. A becslések szerint a helyszínek közül hat esetében (Amszterdam, Barcelona, Dublin, London, Róma és Bécs) a 15–49 éves felnőttek teljes halálozási arányának 10–23%-át lehetett az opiáthasználatnak tulajdonítani; ezek főként túladagolások, AIDS-es esetek és külső okok (balesetek, öngyilkosságok) voltak. Ezeknek a kábítószerrel összefüggő haláleseteknek durván egyharmada következett be túladagolás miatt, de ez az arány magasabb volt azokban a városokban, ahol a HIV-fertőzés az injekciós kábítószer-használók körében kisebb mértékben fordult elő, és valószínűleg tovább fog nőni, ha a hatékony antiretrovirális gyógykezelés (HAART) szélesebb körben is elérhetővé válik.
En samarbeidsstudie igangsatt innenfor rammen av et EONN-prosjekt, undersøkte dødelighet blant opioidbrukere i behandling åtte forskjellige steder i Europa (196). Studien fant en svært høy dødelighet for opioidbrukere sammenlignet med deres jevnaldrende: 6-20 ganger høyere for menn og 10-50 ganger høyere for kvinner. Det ble anslått at på seks av stedene (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Roma og Wien) kunne 10-23 % av den totale dødeligheten blant menn i alderen 15-49 tilskrives opioidbruk, hovedsakelig overdoser, AIDS og eksterne årsaker (ulykker, selvmord). Grovt regnet en tredel av de narkotikarelaterte dødsfallene skyldtes overdose. Denne andelen var høyere i byer med lav HIV-prevalens blant sprøytebrukere, og det er sannsynlig at den vil øke etter hvert som HAART blir mer tilgjengelig.
We wspólnym badaniu, które rozpoczęto w ramach projektu EMCDDA, analizowano śmiertelność wśród osób zażywających opiaty poddanych leczeniu w ośmiu miejscach w Europie (196). Badanie to wykazało bardzo wysoką śmiertelność wśród osób zażywających opiaty w porównaniu do ich rówieśników: 6–20 razy wyższą wśród mężczyzn i 10–50 razy wyższą wśród kobiet. Oszacowano, że w sześciu miastach (w Amsterdamie, Barcelonie, Dublinie, Londynie, Rzymie i Wiedniu) 10–23% wszystkich przypadków zgonu wśród osób dorosłych w wieku 15–49 lat można przypisać zażywaniu opiatów, przede wszystkim przedawkowaniu, AIDS i przyczynom zewnętrznym (wypadkom, samobójstwom). Przyczyną w przybliżeniu jednej trzeciej zgonów związanych z narkotykami było przedawkowanie, chociaż jego odsetek był wyższy w miastach o niskim rozpowszechnieniu zakażeń HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie. Prawdopodobnie wzrośnie on z chwilą szerszego udostępnienia wysoce aktywnej terapii antyretrowirusowej (HAART).
Un studiu în colaborare iniţiat în cadrul unui proiect OEDT a analizat mortalitatea în rândul consumatorilor de opiacee aflaţi sub tratament în opt locaţii europene (196). În urma studiului s-a constatat un nivel foarte ridicat de mortalitate în rândul consumatorilor de opiacee, comparativ cu mortalitatea persoanelor de aceeaşi vârstă: de 6–20 de ori mai ridicat la bărbaţi şi de 10–50 de ori mai ridicat la femei. S-a estimat că în şase dintre aceste locuri (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londra, Roma şi Viena), 10–23 % din mortalitatea globală în rândul adulţilor cu vârste cuprinse între 15–49 de ani se datorează consumului de opiacee, în special supradoze, SIDA şi cauze externe (accidente, sinucideri). Circa o treime din decesele legate de consumul de droguri au fost cauzate de supradoze, deşi această pondere a fost mai mare în oraşele cu o prevalenţă scăzută a infecţiei cu HIV în rândul consumatorilor de droguri injectabile, şi probabil va creşte atunci când tratamentul antiretroviral extrem de activ (HAART) devine disponibil pe scară mai largă.
Kolektívna štúdia, ktorá sa začala v rámci projektu EMCDDA, preskúmala úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov, ktorí sa zúčastnili na liečení v ôsmich európskych lokalitách (196). Štúdia zistila veľmi vysokú úmrtnosť medzi užívateľmi opiátov v porovnaní s ich vrstovníkmi: 6- až 20-krát vyššiu u mužov a10- až 15-krát vyššiu u žien. Odhadlo sa, že v šiestich lokalitách (Amsterdam, Barcelona, Dublin, Londýn, Rím a Viedeň) 10 – 23 % z celkovej úmrtnosti medzi dospelými vo veku 15 – 49 rokov by sa mohlo pripísať užívaniu opiátov, najmä predávkovaniam, AIDS a vonkajším príčinám (nehody, samovraždy). Zhruba jedna tretina z týchto úmrtí súvisiacich s drogami nastala kvôli predávkovaniu, hoci tento podiel bol vyšší v mestách s nízkou prevalenciou infekcie HIV medzi injekčnými užívateľmi drog a pravdepodobne sa zvýši, len čo sa vysoko aktívna antiretrovírusová liečba (HAART) stane širšie dostupnou.
Sodelovalna študija, ki se je začela v okviru projekta Centra, je preučila smrtnost med uživalci opioidov, vključenih v zdravljenje na osmih evropskih lokacijah (196). Ugotovila je zelo visoko smrtnost med uživalci opioidov v primerjavi z njihovimi sovrstniki: 6- do 20-krat višjo med moškimi in 10- do 50-krat višjo med ženskami. Ocenjeno je bilo, da bi lahko na šestih lokacijah (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rim in Dunaj) lahko 10 do 23 % celotne smrtnosti med odraslimi v starosti 15 do 49 let pripisali uživanju opioidov, predvsem prevelikim odmerkom, aidsu in zunanjim vzrokom (nezgode, samomori). Približno tretjina teh z drogo povezanih smrtnih primerov je bila posledica prevelikih odmerkov, čeprav je bil ta delež višji v mestih z nizko razširjenostjo okužbe z virusom HIV med injicirajočimi uživalci drog in se bo verjetno povečal, potem ko bo širše na voljo visoko aktivna antiretroviralna terapija (HAART).
En samarbetsanalys som inleddes inom ramen för ett ECNN-projekt granskade dödligheten bland opiatanvändare som påbörjat behandling i åtta europeiska städer (196). Studien fann mycket hög dödlighet bland opiatmissbrukare jämfört med deras jämnåriga: 6–20 gånger högre bland män och 10–50 gånger högre bland kvinnor. I sex av städerna (Amsterdam, Barcelona, Dublin, London, Rom och Wien) uppskattades att 10–23 % av den totala dödligheten bland vuxna i åldersgruppen 15–49 år kunde hänföras till opiatmissbruk, främst överdoser, aids och yttre orsaker (olyckor, självmord). Cirka en tredjedel av dessa narkotikarelaterade dödsfall berodde på överdoser även om den andelen var högre i städer med låg prevalens av hiv-smitta bland injektionsmissbrukare och sannolikt kommer att öka när högaktiv antiretroviral terapi (HAART) blir mer allmänt tillgänglig.
Bir EMCDDA projesi kapsamında başlayan ortak bir çalışma, Avrupa’da sekiz noktada tedaviye alınan opioid kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarını incelemiştir (196). Çalışma, opioid kullanıcıları arasında akranlarına oranla çok yüksek bir ölüm oranı olduğunu bulmuştur: bu oran erkekler arasında akranlarından 6-20 kat daha yüksek ve kadınlar arasında da 10-50 kat daha yüksektir. Noktaların altı tanesinde (Amsterdam, Barselona, Dublin, Londra, Roma ve Viyana) 15-49 yaşındaki yetişkinler arasındaki genel ölüm oranının % 10-23’ünün başta aşırı doz, AIDS ve dış sebepler (kazalar, intiharlar) olmak üzere, opioid kullanımına bağlanabileceği öngörülmüştür. Uyuşturucuya bağlı bu ölümlerin kabaca üçte biri aşırı dozdan kaynaklanmakla beraber, bu oran uyuşturucu enjekte edenler arasında HIV enfeksiyonu yaygınlığının düşük olduğu şehirlerde daha yüksektir ve yüksek oranda aktif antiretroviral tedavi (HAART) daha yaygınlaştığında artması muhtemeldir.
Apvienotā pētījumā, kas ir sākts, īstenojot EMCDDA projektu, ir pētīta mirstība ārstēšanā iesaistītu opioīdu lietotāju vidū astoņās Eiropas valstīs un pilsētās (196). Pētījumā ir atklājies, ka salīdzinājumā ar laikabiedriem mirstības līmenis opioīdu lietotāju vidū ir ļoti augsts: 6–20 reizes augstāks vīriešu vidū un 10–50 reizes augstāks sieviešu vidū. Ir aplēsts, ka sešās no pilsētām (Amsterdamā, Barselonā, Dublinā, Londonā, Romā un Vīnē) 10–23 % no kopējā nāves gadījumu skaita 15–49 gadus veco iedzīvotāju vidū ir saistīti ar opioīdu lietošanu, lielākoties pārdozēšanu, AIDS un ārējiem cēloņiem (nelaimes gadījumiem, pašnāvībām). Aptuveni trešdaļa no šiem narkotiku izraisītajiem nāves gadījumiem ir saistīta ar pārdozēšanu, lai gan šī proporcija ir lielāka pilsētās, kur HIV infekcija narkotiku injicētāju vidū ir maz izplatīta, un visticamāk palielināsies līdz ar augstas aktivitātes antiretrovirālās terapijas (HAART) plašāku pieejamību.
  Narkootikumide ja Narko...  
Aastaaruandes esitatakse Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse iga-aastane ülevaade narkomaania kui nähtuse kohta Euroopa Liidus ning see on heaks käsiraamatuks neile, kes otsivad uusimat teavet uimastiprobleemist Euroopas.
The annual report presents the EMCDDA’s yearly overview of the drug phenomenon in the EU and is an essential reference book for those seeking the latest findings on drugs in Europe.
Le rapport annuel présente la vue d’ensemble annuelle de l’OEDT sur le phénomène de la drogue dans l’Union européenne, et il constitue un ouvrage de référence essentiel pour ceux qui recherchent les dernières découvertes en matière de drogue en Europe.
Mit dem Jahresbericht bietet die EBDD einen jährlichen Überblick über die Drogenproblematik in der EU und gibt all jenen ein unentbehrliches Nachschlagewerk an die Hand, die sich für die neuesten Erkenntnisse auf dem Gebiet der Drogenproblematik in Europa interessieren.
El Informe anual, una visión general del OEDT sobre el fenómeno de las drogas en la Unión Europea, es un libro de referencia fundamental para quienes deseen conocer los últimos descubrimientos sobre drogas en Europa.
La relazione annuale presenta il panorama del fenomeno delle droghe, nell’Unione europea, tracciato dall’OEDT per l’anno appena trascorso. Si tratta di un testo di riferimento essenziale per chi cerca i dati più recenti sulle droghe in Europa.
O Relatório Anual apresenta a panorâmica geral anualmente traçada pelo OEDT do fenómeno da droga na UE, sendo uma obra de consulta essencial para quem procura os dados mais recentes sobre este fenómeno na Europa.
Οι εκδόσεις του Κέντρου αποτελούν κατεξοχήν πηγή πληροφόρησης για ένα ευρύ φάσμα κοινού, στο οποίο περιλαμβάνονται οι υπεύθυνοι χάραξης πολιτικής και οι σύμβουλοί τους, επαγγελματίες και ερευνητές που εργάζονται στον τομέα των ναρκωτικών και πέραν αυτών, τα μέσα ενημέρωσης και το ευρύ κοινό.
De publicaties van het waarnemingscentrum vormen een belangrijke informatiebron voor een zeer gevarieerde doelgroep, waaronder beleidsmakers en hun adviseurs, hulpverleners en onderzoekers op het gebied van drugs en, meer in het algemeen, voor de media en het grote publiek.
Výroční zpráva EMCDDA obsahuje přehled o stavu drogové problematiky v členských státech EU a je základním referenčním materiálem pro všechny zájemce o nejnovější poznatky o drogách v Evropě.
Årsberetningen præsenterer EONN’s årlige oversigt over narkotikafænomenet i EU, og den er en yderst vigtig opslagsbog for alle, der er interesseret i de seneste resultater om narkotika i Europa.
Vuosiraportissa EMCDDA esittää vuotuisen katsauksen huumausaineiden käytön ja tarjonnan tilanteeseen EU:ssa. Siten vuosiraportti on keskeinen hakuteos niille, jotka tarvitsevat ajantasaista tietoa huumeista Euroopassa.
A jelentés az EMCDDA éves áttekintését tartalmazza az Európai Unióbantapasztalható kábítószer-jelenség vonatkozásában, egybennélkülözhetetlen referencia azoknak, akik a kábítószerekkel kapcsolatoslegfrissebb európai eredmények iránt érdeklődnek.
I årsrapporten presenterer EONN sin årlige oversikt over narkotikasituasjonen i Europa. Rapporten er et viktig referansedokument for alle som søker siste nytt om narkotikasituasjonen i Europa.
Sprawozdanie roczne przedstawia roczny przegląd zjawiska narkomanii w państwach członkowskich UE przeprowadzony przez EMCDDA i jest istotną publikacją źródłową dla osób poszukujących najnowszych informacji na temat zjawiska narkomanii w Europie.
Raportul anual prezintă sinteza anuală a OEDT privind fenomenul drogurilor în UE şi constituie o referinţă de bază pentru cei interesaţi să afle ultimele informaţii despre situaţia drogurilor în Europa.
Výročná správa EMCDDA každoročne podáva prehľad o drogovom fenoméne v EÚ a je základným referenčným materiálom pre každého, kto má záujem o najnovšie zistenia týkajúce sa drog v Európe.
Letno poročilo predstavlja letni pregled pojava drog v Evropi s strani Centra in je najpomembnejša referenca za vse, ki iščejo najnovejše ugotovitve o drogah v Evropi.
Årsrapporten redovisar ECNN:s årliga översikt över narkotikasituationen i EU, och den är ett oumbärligt referensmaterial för den som vill ta del av de senaste rönen om narkotika i Europa.
Yıllık rapor, EMCDDA’nın AB’deki uyuşturucu sorununun yıllık değerlendirmesini sunmakta olup, Avrupa’da uyuşturucular hakkındaki en son bulguları öğrenmek isteyenler için temel bir referans kitabıdır.
Šajā gada ziņojumā ir EMCDDA gada pārskats par narkomānijas problēmu Eiropā, un šis ziņojums ir svarīgs atsauces materiāls tiem, kuri vēlas uzzināt jaunāko informāciju par narkotikām Eiropā.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Tuleb märkida, et ravinõudluse andmed näitavad ainult aasta jooksul ravi taotlenud inimeste arvu ja ei hõlma neid, kes ravi jätkavad, ning seetõttu on ravitavate inimeste arv tegelikult tunduvalt suurem.
Nearly 25 % of opioid treatment demands are made by individuals aged 35 years or more, with only 7 % of clients seeking treatment for the first time being aged under 20. It should be noted that treatment demand data reflect the number of clients requesting treatment during the reported year and do not include people continuing in treatment; consequently the total number of clients in treatment is considerably higher. Across Europe as a whole, the substantial growth in drug substitution treatment that has occurred in recent years means that the treatment system includes an increasing, and ageing, population of people with heroin problems, who are likely to require care and remain major consumers of resources for many years to come.
Près de 25 % des demandes de traitement pour les opiacés sont faites par des personnes âgées de 35 ans ou plus, et seulement 7 % des usagers souhaitant se faire traiter pour la première fois sont âgés de moins de 20 ans. Il convient de souligner que les données relatives aux demandes de traitement reflètent le nombre de toxicomanes demandant un nouveau traitement au cours de l’année concernée et ne comprennent pas les personnes poursuivant un traitement; par conséquent, le nombre total de toxicomanes en traitement est considérablement plus élevé. Dans l’ensemble de l’Europe, la croissance substantielle des traitements de substitution qui a été constatée ces dernières années signifie que le système de traitement concerne une population croissante, et vieillissante, de personnes présentant des problèmes liés à l’héroïne, et qui risquent d’avoir besoin de soins et de rester des consommateurs importants de ressources pendant de nombreuses années encore.
Nahezu 25 % der Opioidtherapien werden von Personen im Alter von 35 Jahren oder darüber nachgefragt, während nur 7 % der Patienten, die eine Erstbehandlung beantragen, jünger als 20 Jahre sind. Dabei ist zu beachten, dass die Daten zur Behandlungsnachfrage sich auf die Zahl der Patienten beziehen, die im Berichtsjahr eine Therapie beantragt haben, aber nicht die Personen einschließen, die bereits behandelt werden; die Gesamtzahl der behandelten Patienten liegt deshalb deutlich höher. Für Europa insgesamt bedeutet die erhebliche Zunahme der Drogensubstitutionsbehandlungen in den letzten Jahren, dass das Therapiesystem eine wachsende und alternde Gruppe von Personen mit Heroinproblemen betreut, die wahrscheinlich noch für viele weitere Jahre betreut werden müssen und beträchtliche Ressourcen in Anspruch nehmen.
Casi un 25 % de las solicitudes de tratamientos médicos con opioides fueron realizadas por personas mayores de 34 años, y tan sólo un 7 % de los pacientes que pedían tratamiento por primera vez eran menores de 20. Cabe señalar que estos datos reflejan el número de pacientes que solicitaron tratamiento durante el año objeto del informe y no incluyen a las personas que siguen en tratamiento, por lo que el total de pacientes en tratamiento es considerablemente superior. En todo el territorio europeo se ha registrado en los últimos años un aumento considerable de los tratamientos de sustitución, lo que implica que el sistema de tratamiento abarca una población cada vez más numerosa y de mayor edad con problemas de consumo de heroína, que probablemente necesitará atención y seguirá consumiendo importantes recursos durante muchos años.
Circa il 25% delle domande di trattamento per consumo di oppiacei è rappresentato da individui di 35 anni di età o più, mentre solo il 7% dei pazienti che chiede di sottoporsi al trattamento per la prima volta ha meno di 20 anni. È da notare che i dati sulle domande di trattamento riflettono il numero di pazienti che chiedono di accedere a un servizio di cura nel corso dell’anno considerato e non comprendono quindi le persone che sono già in trattamento. Pertanto, il numero totale di pazienti in terapia è nettamente superiore. In generale, in Europa, il dilagare delle terapie sostitutive osservato negli ultimi anni significa che il sistema terapeutico riguarda un gruppo crescente di persone con problemi legati al consumo di eroina, che invecchiano e che quindi possono necessitare di cure e rimanere importanti consumatori di risorse per molti anni a venire.
Quase 25% dos pedidos de tratamento por consumo de opiáceos provêm de indivíduos com 35 ou mais anos de idade, não sendo mais de 7% os utentes com menos de 20 anos que procuram tratamento pela primeira vez. Note-se que os dados relativos à procura de tratamento reflectem o número de utentes que solicitam tratamento no ano em causa e não incluem aqueles que já iniciaram o tratamento e nele permanecem, pelo que o número total de utentes em tratamento é muito superior. No conjunto da Europa, o crescimento substancial do tratamento de substituição registado nos últimos anos significa que o sistema de tratamento inclui uma população crescente e em envelhecimento de pessoas com problemas de consumo de heroína, que poderão continuar a necessitar de assistência e a consumir grande quantidade de recursos durante muitos anos.
Σχεδόν 25% των αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή υποβάλλονται από άτομα ηλικίας 35 και άνω. Μόνο 7% των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία για πρώτη φορά είναι ηλικίας κάτω των 20 ετών. Πρέπει να σημειωθεί ότι τα στοιχεία που αφορούν τις αιτήσεις για θεραπεία απηχούν τον αριθμό των ατόμων που κάνουν αίτηση για θεραπεία κατά την υπό εξέταση περίοδο και δεν περιλαμβάνουν τα άτομα που συνεχίζουν τη θεραπεία απεξάρτησης· συνεπώς ο συνολικός αριθμός ατόμων υπό θεραπεία είναι σημαντικά μεγαλύτερος. Στο σύνολο της Ευρώπης η σημαντική αύξηση σε θεραπείες υποκατάστασης των ναρκωτικών που παρατηρείται τα τελευταία χρόνια σημαίνει ότι το σύστημα θεραπείας περιλαμβάνει έναν αυξανόμενο - και γηράσκοντα - πληθυσμό ατόμων με προβλήματα ηρωίνης, που το πιθανότερο είναι να χρήζουν περίθαλψης και να παραμένουν βασικοί αποδέκτες των πόρων για πολλά ακόμα χρόνια.
Bijna 25 procent van de aanvragen voor behandeling van een opioïdenverslaving is afkomstig van personen van 35 jaar en ouder, terwijl maar 7 procent van de cliënten die voor de eerste maal behandeling aanvragen jonger dan 20 is. Opgemerkt moet worden dat de gegevens over de aanvragen voor behandeling het aantal cliënten weergeven dat behandeling heeft aangevraagd tijdens het rapportagejaar, en niet betrekking hebben op personen die al langer onder behandeling waren; het totale aantal cliënten dat onder behandeling is, ligt dan ook een stuk hoger. Overal in Europa betekent de substantiële toename van de substitutiebehandeling van de afgelopen jaren dat een steeds grotere en steeds ouder wordende populatie van mensen met heroïneproblemen zich in het behandelingscircuit bevindt, die waarschijnlijk zorg behoeven en nog vele jaren een groot beslag zullen leggen op de middelen.
Téměř 25 % žádostí o léčbu závislosti na opiátech podávají lidé ve věku od 35 let, přičemž pouze 7 % klientů, kteří vyhledávají léčení poprvé, je mladších 20 let. Je třeba poznamenat, že údaje o počtu žádostí o léčbu vyjadřují počet klientů, kteří žádali léčbu během sledovaného roku, a nezahrnují osoby, které v léčbě pokračují; celkový počet léčených klientů proto může být značně vyšší. Podstatné rozšíření substituční léčby drogové závislosti, k němuž v posledních letech po celé Evropě dochází, znamená, že systém léčby zahrnuje narůstající a stárnoucí populaci lidí s problémovým užíváním heroinu, kteří pravděpodobně budou vyžadovat péči a budou i nadále spotřebovávat většinu zdrojů po mnoho dalších let.
Næsten 25 % af anmodningerne om behandling for opioidbrug kommer fra personer på 35 år eller derover, mens kun 7 % af de klienter, der søger om behandling for første gang, er under 20 år. Det bør bemærkes, at dataene om behandlingsefterspørgslen afspejler antallet af klienter, der søger behandling i indberetningsåret, og ikke omfatter personer, der fortsætter i behandling. Det samlede antal klienter i behandling er derfor betydeligt højere. I Europa som helhed betyder den betydelige udvidelse af substitutionsbehandling, der har fundet sted i de senere år, at behandlingssystemet omfatter stadig flere og stadig ældre personer med heroinproblemer, som formentlig vil have behov for behandling og fortsat lægge beslag på betydelige ressourcer i mange år fremover.
Lähes 25 % opioidihoitoon hakeutuneista on 35-vuotiaita tai sitä vanhempia, ja vain 7 % hoitoon ensimmäisen kerran hakeutuvista asiakkaista on alle 20-vuotiaita. On syytä huomata, että hoidon kysyntää koskevat tiedot kattavat vain raportointivuonna hoitoon hakeutuneet asiakkaat eivätkä kaikkia hoidossa olevia, joten hoitoa saavien asiakkaiden kokonaismäärä on huomattavasti suurempi. Korvaushoidon merkittävä lisääntyminen kaikkialla Euroopassa viime vuosina kertoo siitä, että hoitojärjestelmässä on yhä useampia ja yhä iäkkäämpiä heroiiniongelmista kärsiviä asiakkaita, jotka tarvitsevat hoitoa ja joiden hoitoon on käytettävä runsaasti resursseja todennäköisesti vielä vuosien ajan.
Az opiátokkal kapcsolatban kezelésre jelentkezők közel 25%-a 35 éves vagy annál idősebb volt, és csupán 7%-uk volt olyan 20 évesnél fiatalabb személy, aki először jelentkezett kezelésre. Ezzel kapcsolatban figyelembe kell venni, hogy a kezelési igényekre vonatkozó adatok a vizsgált évben kezelésre jelentkezők számát tükrözik, és nem tartalmazzák azokat, akik már kezelés alatt álltak. Így a kezelésben részesülő betegek összlétszáma ennél jóval nagyobb. Az elmúlt években Európa-szerte jelentősen megnövekedett a kábítószert helyettesítő kezelések száma, ezért a kezelési rendszerekben egyre több idősödő, heroinproblémával küzdő személy található, aki valószínűleg a következő években is ellátásra szorul majd, így ezek a személyek továbbra is jelentősen lekötik majd az erőforrásokat.
Nærmere 40 % av alle som søker behandling for opioidbruk er 35 år eller eldre, og bare 7 % av dem som søker behandling for første gang er under 20. Det bør anføres at dataene over behandlingsetterspørsel viser til antallet søknader om behandling som registreres i løpet av det året rapporten gjelder; de sier altså ikke noe om dem som allerede er inne i behandlingsapparatet. Det totale antallet klienter i behandling er altså mye større. Den store økningen i substitusjonsbehandling som har funnet sted i Europa i løpet av de senere årene, innebærer at en stadig større – og aldrende – populasjon med heroinproblemer nå er kommet inn i behandlingsapparatet, som i mange år framover nok vil måtte bruke store ressurser på å ta seg av dem.
Prawie 25% wniosków o leczenie uzależnień od opiatów pochodziło od osób w wieku powyżej 35 lat, a tylko 7% pacjentów zgłaszających się na terapię po raz pierwszy nie ukończyło 20 lat. Należy zwrócić uwagę, że dane dotyczące zgłoszeń na leczenie odzwierciedlają liczbę pacjentów rozpoczynających leczenie w roku sprawozdawczym i nie uwzględniają osób kontynuujących terapię. W związku z tym liczba osób poddanych leczeniu jest znacznie wyższa. Ujawniony w ubiegłych latach w całej Europie duży wzrost przypadków leczenia zastępczego z uzależnień narkotykowych oznacza, że system leczenia obejmuje rosnącą i starzejącą się populację osób zażywających heroinę, które prawdopodobnie wymagają opieki i pozostaną głównymi konsumentami zasobów przez wiele kolejnych lat.
Aproape 25 % dintre cererile de tratament pentru opiacee sunt făcute de persoane în vârstă de peste 35 de ani inclusiv, iar numai 7 % dintre pacienţii care solicită tratament pentru prima dată au sub 20 de ani. Trebuie remarcat că datele privind cererile de tratament reflectă numărul de pacienţi care solicită tratament în anul în curs şi nu includ pacienţii care continuă un tratament; prin urmare, numărul total de pacienţi sub tratament este mult mai mare. În Europa, luată în ansamblu, creşterea considerabilă a terapiei de substituţie din ultimii ani conduce la concluzia că sistemul de tratament cuprinde o populaţie mai numeroasă şi de vârstă mai ridicată de persoane cu probleme legate de heroină, care este probabil să solicite asistenţă şi să rămână consumatori principali de resurse mult timp de acum înainte.
Takmer 25 % žiadostí o liečbu kvôli opiátom podali jednotlivci vo veku 35 rokov alebo starší, pričom iba 7 % klientov, ktorí vyhľadali pomoc po prvýkrát, malo menej ako 20 rokov. Je potrebné si všimnúť, že údaje o dopyte po liečbe odrážajú počet klientov, ktorí požiadali o liečbu počas roku, za ktorý sa podáva správa, a nezahŕňajú ľudí, ktorí pokračujú v liečbe; takže celkový počet klientov v liečbe je značne vyšší. Podstatný nárast protidrogovej substitučnej liečby, ku ktorému došlo v celej Európe v posledných rokoch, znamená, že systém liečby zahŕňa narastajúcu a starnúcu populáciu ľudí s heroínovými problémami, ktorí si budú pravdepodobne vyžadovať starostlivosť a zostanú hlavnými konzumentmi zdrojov počas mnohých nadchádzajúcich rokov.
Skoraj 25 % povpraševanj po zdravljenju zaradi uživanja opioidov predstavljajo posamezniki v starosti 35 let ali več, medtem ko je tistih, ki povprašujejo po zdravljenju prvič in so mlajši od 20 let, samo 7 %. Treba je poudariti, da podatki o povpraševanju po zdravljenju izražajo število oseb, ki so povpraševale po zdravljenju v poročevalnem letu, in ne vključujejo oseb, ki so zdravljenje nadaljevale. Skupno število oseb, vključenih v zdravljenje, je zato znatno večje. V Evropi kot celoti veliko povečanje obsega zdravljenja z nadomestno snovjo v zadnjih letih pomeni, da je v sistem zdravljenja vključena vse večja in vse starejša populacija oseb s težavami zaradi uživanja heroina, za katere je verjetno, da bodo zahtevale oskrbo in da bodo v prihodnje še veliko let ostale največji porabniki sredstev.
Nästan 25 % av alla klienter som begär behandling för opiatmissbruk är 35 år eller äldre, och endast 7 % av de missbrukare som söker behandling för första gången är under 20 år. Det bör noteras att uppgifter om efterfrågan på behandling speglar antalet klienter som söker behandling under rapporteringsåret och inte innefattar klienter som fortsätter en behandling som har påbörjats tidigare år. Det totala antalet missbrukare som genomgår behandling är därför betydligt högre. Under de senaste åren har möjligheterna till substitutionsbehandling ökat markant i Europa som helhet, vilket innebär att behandlingssystemen innefattar en allt större grupp människor med heroinproblem, vilka blir allt äldre. Dessa människor kommer sannolikt att behöva vård och kräva stora resurser under många år framöver.
Opioid tedavisi taleplerinin neredeyse % 25’ı 35 yaş ve üzeri kişiler tarafından gerçekleştirilmiş olup, ilk kez tedavi talep eden hastaların yalnızca % 7’si 20 yaş altındadır. Tedavi talebi verilerinin, rapor edilen yıl içerisinde tedavi isteyenlerin sayısını yansıttığı ve tedaviye devam etmekte olan kişileri içermediği unutulmamalıdır; dolayısıyla tedavi altındaki hastaların toplam sayısı bundan önemli ölçüde daha yüksektir. Avrupa genelinde, uyuşturucu ikame tedavisinde son yıllarda meydana gelen ciddi büyüme, tedavi sisteminin, eroin sorunları bulunan artan sayıda yaşlanmakta olan ve daha pek çok sene bakım gerektirerek kaynakları önemli ölçüde tüketmeye devam etmesi kuvvetle muhtemel bir kesimi kapsadığı anlamına gelmektedir.
Gandrīz 25 % opioīdu ārstniecības pieprasītāju ir 35 gadus veci vai vecāki, un tikai 7 % no pacientiem, kas sāk ārstēties pirmo reizi, ir jaunāki par 20 gadiem. Jāievēro, ka ārstniecības pieprasījumu dati atspoguļo to pacientu skaitu, kas ir izteikuši vēlēšanos ārstēties atskaites gadā, un šeit neietilpst pacienti, kas turpina ārstēties; tādēļ kopējais terapiju saņemošo pacientu skaits ir daudz lielāks. Eiropā kopumā pēdējos gados ir ievērojami pieaudzis narkotiku aizvietotājterapijas apjoms, kas liecina par pieaugošu un novecojošu problemātisku heroīna pacientu kontingentu, kam visticamāk vēl gadiem ilgi būs vajadzīga aprūpe un kura labā būs jātērē ievērojami līdzekļi.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Kokaiini esineb tihti opioididest põhjustatud surmajuhtumite toksikoloogilistes analüüsides ning mitmes riigis on kokaiinitarbimine muutunud tõsiseks probleemiks neile, kes ravivad heroiinisõltuvust. Andmed pole küll täielikud, aga liikmesriikide 2005.
Cocaine is often found in the toxicological analysis of deaths attributed to opioid drugs, and in a number of countries concurrent cocaine use has become a recognised problem for those treating heroin problems. Although data are limited, in the 2005 national reports over 400 deaths were identified as being causally related to cocaine use, and cocaine-related deaths appeared to be increasing in all high-prevalence countries. This figure is almost certainly an underestimate and the impact of cocaine use as a contributor to deaths due to cardiovascular problems remains unknown. The message is clear: if Europe is to avoid experiencing an increase in the public health costs associated with the use of this drug, any stabilisation in overall use of cocaine should not mask the need for both a better identification and understanding of cocaine-related problems and the need for investment in the development of effective responses.
La présence de cocaïne est souvent constatée dans les analyses toxicologiques des décès attribués aux opiacés et, dans plusieurs pays, l’usage concomitant de cocaïne est devenu un problème reconnu chez les personnes sous traitement pour des problèmes liés à l’héroïne. Bien que les données soient limitées, dans les rapports nationaux pour 2005, plus de 400 décès étaient imputés à l’usage de cocaïne, et les décès liés à la cocaïne semblaient augmenter dans tous les pays à prévalence élevée. Ce chiffre est presque certainement une sous-estimation et l’impact de la consommation de cocaïne en tant que facteur de mortalité due à des problèmes cardiovasculaires reste inconnu. Le message est clair: si l’Europe veut éviter de connaître une croissance des coûts de santé publique associés à l’utilisation de cette drogue, toute stabilisation de la consommation globale de cocaïne ne doit pas masquer la nécessité à la fois d’une meilleure identification/compréhension des problèmes liés à la cocaïne et de la nécessité d’investir dans l’élaboration de réponses efficaces.
Bei der toxikologischen Analyse von Todesfällen, die Opioiden zugeschrieben werden, lässt sich häufig Kokain nachweisen, und in einer Reihe von Ländern ist der begleitende Kokainkonsum zu einer anerkannten Komplikation bei der Behandlung von Heroinproblemen geworden. Trotz begrenzter Daten werden in den nationalen Berichten für 2005 über 400 Todesfälle gemeldet, die sich ursächlich auf Kokainkonsum zurückführen ließen, und in allen Ländern mit hoher Prävalenz scheinen die kokainbedingten Todesfälle zuzunehmen. Bei dieser Zahl handelt es sich mit großer Sicherheit um eine Unterschätzung, und in welchem Ausmaß der Kokainkonsum zu Todesfällen infolge kardiovaskulärer Probleme beiträgt, ist unbekannt. Die Botschaft ist eindeutig: wenn Europa einen durch den Konsum dieser Droge bedingten Kostenanstieg im Gesundheitswesen vermeiden möchte, darf die Stabilisierung des Kokaingesamtkonsums über zwei Punkte nicht hinweg täuschen — wir müssen lernen, kokainbezogene Probleme besser zu identifizieren und zu verstehen, und wir müssen in die Entwicklung wirksamer Antworten investieren.
La cocaína se encuentra a menudo en los análisis toxicológicos de muertes atribuidas a los opiáceos, y en varios países el consumo simultáneo de cocaína se ha convertido en un problema para los centros de tratamiento de la adicción a la heroína. Aunque los datos son escasos, los informes nacionales de 2005 indican que más de 400 muertes tenían una relación causal con el consumo de cocaína, y se observó un aumento de las muertes relacionadas con esta droga en todos los países con una alta prevalencia. Esta cifra es sin duda una subestimación y la contribución de la cocaína a las muertes provocadas por problemas cardiovasculares sigue sin conocerse. El mensaje es claro: si Europa desea evitar un aumento de los costes sanitarios derivados del consumo de esta droga, la estabilización del consumo de cocaína en general no debe hacernos olvidar que es necesario identificar y comprender mejor los problemas relacionados con la cocaína, así como invertir en el desarrollo de respuestas eficaces.
La cocaina è spesso riscontrata nelle analisi tossicologiche effettuate nei casi di decesso attribuiti al consumo di oppiacei. In alcuni paesi, inoltre, il consumo concomitante di cocaina è ormai un problema ben noto agli operatori che si occupano di problemi legati alla tossicodipendenza da eroina. Nonostante la scarsità dei dati disponibili, nelle relazioni nazionali del 2005 sono stati più di 400 i decessi individuati come correlati in un rapporto di causa-effetto al consumo di cocaina; i decessi legati al consumo di tale sostanza sembrano essere in aumento in tutti i paesi a elevata prevalenza. Questa cifra è sicuramente una sottostima e il contributo del consumo di cocaina al decesso, in conseguenza dei problemi cardiovascolari prodotti, continua a rimanere sconosciuto. Il messaggio è chiaro: se l’Europa vuole evitare un aumento dei costi della sanità pubblica derivanti dal consumo di questo stupefacente, qualsiasi segno di stabilizzazione del consumo generale di cocaina non deve indurre a sottovalutare la necessità sia di una migliore individuazione e comprensione dei problemi legati al consumo di cocaina, sia di investire nell’elaborazione di risposte efficaci.
A cocaína é frequentemente encontrada nas análises toxicológicas das mortes atribuídas ao consumo de opiáceos e, em vários países, o consumo concomitante de cocaína tornou-se um problema bem conhecido dos técnicos que tratam o consumo problemático de heroína. Embora os dados sejam limitados, nos relatórios nacionais de 2005 mais de 400 mortes foram causalmente relacionadas com o consumo de cocaína, afigurando-se que estas mortes estão a aumentar em todos os países com uma prevalência de consumo elevada. É quase certo que este valor se encontra subestimado, e desconhece-se ainda o impacto do consumo de cocaína nas mortes causadas por problemas cardiovasculares. A mensagem é clara: para que a Europa não sofra um aumento das despesas de saúde pública associadas ao consumo desta droga, a eventual estabilização do consumo global de cocaína não deverá obstar à necessidade de identificar e compreender melhor os problemas relacionados com o consumo de cocaína, bem como de investir no desenvolvimento de respostas eficazes.
Η κοκαΐνη συχνά ανιχνεύεται σε τοξικολογικές αναλύσεις θανάτων που αποδίδονται στα οπιοειδή ναρκωτικά και σε ορισμένες χώρες η ταυτόχρονη λήψη κοκαΐνης έχει αναγνωριστεί ως πρόβλημα από όσους ασχολούνται με τη αντιμετώπιση των προβλημάτων της ηρωίνης. Αν και τα στοιχεία είναι περιορισμένα, στις εθνικές εκθέσεις του 2005 η χρήση κοκαΐνης προσδιορίστηκε ως η αιτία στην οποία οφείλονται περισσότεροι από 400 θάνατοι και φαίνεται ότι ο αριθμός των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη αυξήθηκε σε όλες τις χώρες με υψηλή επικράτηση. Ο αριθμός αυτός είναι σχεδόν σίγουρα υποεκτιμημένος και ο αντίκτυπος της χρήσης της κοκαΐνης ως παράγοντα που συμβάλλει στους θανάτους που οφείλονται σε καρδιαγγειακά προβλήματα παραμένει άγνωστος. Το μήνυμα είναι ξεκάθαρο: εάν η Ευρώπη θέλει να αποφύγει να βιώσει αύξηση των δαπανών για τη δημόσια υγεία που σχετίζονται με τη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας, η όποια σταθεροποίηση στη συνολική χρήση της κοκαΐνης δεν πρέπει να θέτει σε δεύτερη μοίρα την ανάγκη τόσο για καλύτερο προσδιορισμό και κατανόηση των συνδεόμενων με την κοκαΐνη προβλημάτων όσο και την ανάγκη για πραγματοποίηση επενδύσεων στην ανάπτυξη αποτελεσματικών τρόπων αντιμετώπισης.
Cocaïne wordt vaak aangetroffen bij toxicologische analyses van sterfgevallen die aan opioïden worden toegeschreven, en in een aantal landen is het gelijktijdig gebruik van cocaïne een erkend probleem geworden voor hulpverleners die heroïneproblemen behandelen. Hoewel de gegevens beperkt zijn, werd in de nationale rapportages van 2005 van meer dan 400 sterfgevallen vastgesteld dat zij oorzakelijk verband hadden met cocaïnegebruik, en cocaïnegerelateerde sterfgevallen leken in alle landen met een hoge prevalentie een stijgende lijn te vertonen. Dit cijfer is vrijwel zeker te laag, en de effecten van cocaïnegebruik als medeoorzaak van sterfgevallen ten gevolge van cardiovasculaire problemen is nog onbekend. De boodschap is duidelijk: als Europa een stijging van de kosten van de volksgezondheid in verband met het gebruik van deze drug wil vermijden, dan mag stabilisatie van het algemeen cocaïnegebruik niet leiden tot miskenning van de behoefte aan zowel een betere vaststelling van en meer inzicht in cocaïnegerelateerde problemen als aan investeringen in de ontwikkeling van effectieve beleidsmaatregelen.
Kokain bývá mnohdy zjištěn při toxikologických analýzách úmrtí připisovaných opiátům a v řadě zemí se souběžné užívání kokainu a heroinu stalo zřetelným problémem v léčbě závislosti na heroinu. I když údaje jsou omezené, národní zprávy za rok 2005 uvádějí více než 400 úmrtí, u nichž byla zjištěna příčinná souvislost s užíváním kokainu, a zdá se, že počet úmrtí souvisejících s užíváním kokainu ve všech zemích s vysokou prevalencí stoupá. Toto číslo je téměř jistě podhodnocené a dopad užívání kokainu jako faktoru přispívajícího k úmrtí v důsledku kardiovaskulárních problémů zůstává neznámý. Sdělení je jasné: pokud se má Evropa vyhnout zvyšování nákladů na veřejné zdraví v souvislosti s užíváním této drogy, pak by případná stabilizace v celkovém užívání kokainu neměla zakrýt potřebu lepší identifikace a pochopení problémů souvisejících s kokainem a potřebu investovat do přípravy efektivních opatření.
Kokain findes ofte i toksikologiske analyser af dødsfald, der kan tilskrives opioider, og i en række lande er samtidig brug af kokain blevet er anerkendt problem for dem, der behandler heroinproblemer. Selv om dataene er begrænsede, blev der i de nationale rapporter for 2005 identificeret 400 dødsfald, som stod i forbindelse med kokainbrug, og antallet af kokainrelaterede dødsfald syntes at være stigende i alle lande med stor udbredelse. Dette tal er formentlig for lavt vurderet, og det er fortsat ukendt, i hvilket omfang kokainbrug er en medvirkende årsag til dødsfald som følge af hjerte-kar-problemer. Budskabet er klart: Hvis Europa skal undgå en stigning i sundhedsudgifterne i forbindelse med brugen af dette stof, er der trods en eventuel stabilisering af den generelle brug af kokain fortsat behov for både en bedre identificering og forståelse af kokainrelaterede problemer samt behov for investeringer i udviklingen af effektive tiltag.
Kokaiinia havaitaan usein opioidien aiheuttamien huumekuolemien toksikologisissa analyyseissa, ja monessa maassa kokaiinin rinnakkaiskäytöstä on tullut tunnustettu ongelma heroiiniongelmista kärsivien hoidossa. Tiedot ovat niukkoja, mutta vuoden 2005 kansallisissa raporteissa kokaiinin käytöllä oli syy-yhteys yli 400 kuolemaan ja kokaiiniin liittyvät kuolemat näyttivät olevan kasvussa kaikissa maissa, joissa kokaiinin levinneisyys on korkea. Tämä luku on lähes varmasti arvioitu liian pieneksi, eikä kokaiinin käytön vaikutusta sydän- ja verisuoniongelmien aiheuttamissa kuolemissa tiedetä. Viesti on selkeä: jotta tämän huumeen käyttöön liittyvät kansanterveydelliset kustannukset saataisiin pidettyä kurissa Euroopassa, kokaiinin käytön yleinen tasaantuminen ei saisi peittää tarvetta parantaa siihen liittyvien ongelmien tunnistamista ja ymmärtämistä sekä tarvetta panostaa tehokkaiden ratkaisujen kehittämiseen.
Az opiátok okozta halálesetek toxikológiai elemzésekor gyakran mutatják ki a kokaint, továbbá a heroinfüggők kezelésénél számos országban elismert probléma az egyidejű kokainhasználat. Bár korlátozott mennyiségű adat áll rendelkezésre, a 2005-ös nemzeti jelentések szerint több mint 400 haláleset hozható ok-okozati összefüggésbe a kokainhasználattal, és a kokainnal összefüggő halálesetek száma növekedni látszik minden magas prevalenciájú országban. Ez az adat szinte biztosan alulbecsüli a valódi helyzetet, illetve a szív- és érrendszeri problémák révén a halálhoz hozzájáruló kokainhasználat hatása még ismeretlen. Az üzenet világos: ha Európa el akarja kerülni a kokainhasználattal kapcsolatos közegészségügyi kiadások növekedését, nem szabad, hogy az összes használat stabilizációja elterelje a figyelmet arról, hogy szükség van a kokainnal kapcsolatos problémák jobb meghatározására és megértésére, és a hatásos megoldások kidolgozása befektetéseket igényel.
Kokain blir ofte påvist i toksikologiske analyser i forbindelse med dødsfall som tilskrives opioider, og i en rekke land har samtidig bruk av kokain hos heroinbrukere blitt et problem som behandlerne må forholde seg til. Selv om datatilfanget er begrenset, framgår det av de nasjonale rapportene for 2005 at over 400 dødsfall skyldtes kokainbruk, og antallet kokainrelaterte dødsfall synes å ha økt i alle høyprevalensland. Dette tallet er helt sikkert for lavt, og kokainbrukens betydning ved dødsfall som skyldes hjerte-karproblemer er ennå ukjent. Meldingen er helt klar: Om vi i Europa skal unngå økte helseutgifter som følge av bruken av kokain, bør ikke en stabilisering av den totale bruken av kokain maskere behovet for både å sikre en solid identifisering av og en grundig forståelse av problemene som bruken av kokain fører med seg, og behovet for å investere i utviklingen av effektive tiltak.
Kokainę często wykrywa się w analizach toksykologicznych zgonów przypisywanych zażywaniu opiatów, zaś w niektórych krajach jednoczesne przyjmowanie kokainy stało się częstym problemem rozpoznawanym przez osoby zajmujące się leczeniem problemów związanych z heroiną. Choć ilość danych jest niewielka, w 2005 r. w krajowych raportach zgłoszono ponad 400 zgonów związanych z zażywaniem kokainy. Liczba takich zgonów zdaje się rosnąć we wszystkich krajach o wysokim wskaźniku rozpowszechnienia narkotyku. Nie ulega wątpliwości, że dane te są zaniżone. Nie wiadomo również, do jakiego stopnia kokaina przyczynia się do zgonu związanego z zaburzeniami sercowo-naczyniowymi. Przesłanie jest jasne: jeśli Europa ma uniknąć wzrostu kosztów ochrony zdrowia publicznego spowodowanych zażywaniem kokainy, to żadna oznaka stabilizacji ogólnych wskaźników jej zażywania nie może przesłonić potrzeby zarówno lepszej identyfikacji, jak i zrozumienia problemów związanych z kokainą oraz konieczności ponoszenia nakładów na skuteczne działania.
Cocaina este deseori identificată în analizele toxicologice în cazul deceselor atribuite drogurilor opiacee, iar într-un număr de ţări consumul concomitent de cocaină a devenit o problemă recunoscută de cei care tratau problemele legate de heroină. Cu toate că datele sunt limitate, în rapoartele naţionale pe anul 2005 peste 400 de decese au fost identificate ca fiind legate cauzal de consumul de cocaină, iar decesele legate de cocaină par a fi tot mai numeroase în ţările cu prevalenţă ridicată. Cifra menţionată anterior este cu siguranţă mai mică decât cea reală, iar impactul consumului de cocaină ca factor care contribuie la decesele datorate problemelor cardiovasculare rămâne necunoscut. Mesajul transmis este clar: dacă Europa vrea să evite o creştere a costurilor de sănătate publică asociate consumului acestui drog, o stabilizare în consumul global de cocaină nu trebuie să mascheze necesitatea atât pentru o mai bună identificare şi înţelegere a problemelor legate de cocaină, cât şi necesitatea de a investi în dezvoltarea de reacţii eficiente.
Kokaín sa často nachádza pri toxikologických analýzach úmrtí pripísaných opiátovým drogám a vo viacerých krajinách sa súbežné užívanie kokaínu stalo uznávaným problémom pre tých, ktorí liečia problémy súvisiace s heroínom. Hoci sú údaje obmedzené, v národných správach z roku 2005 bolo identifikovaných viac ako 400 úmrtí kauzálne súvisiacich s užívaním kokaínu a zdá sa, že počet úmrtí súvisiacich s kokaínom narastá vo všetkých krajinách s vysokou prevalenciou. Tento údaj je takmer určite podhodnotený a vplyv užívania kokaínu ako prispievateľa k úmrtiam spôsobeným kardiovaskulárnymi problémami zostáva neznámy. Posolstvo je jasné: ak sa má Európa vyhnúť tomu, že zažije nárast nákladov na verejné zdravotníctvo súvisiacich s užívaním tejto drogy, akákoľvek stabilizácia celkového užívania kokaínu by nemala zamaskovať potrebu lepšieho identifikovania a chápania problémov súvisiacich s kokaínom a potrebu investovať do vývoja účinných reakcií.
Kokain pogosto odkrijejo pri toksikoloških analizah smrtnih primerov, ki se pripišejo opioidom, v mnogih državah pa so hkratno uživanje kokaina priznali kot težavo tisti, ki rešujejo težave zaradi uživanja heroina. Čeprav so podatki omejeni, je bilo v nacionalnih poročilih za leto 2005 za več kot 400 smrtnih primerov ugotovljeno, da so bili vzročno povezani z uživanjem kokaina, hkrati pa se zdi, da se število smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina povečuje v vseh državah, kjer je to zelo razširjeno. Podatek je skoraj zagotovo podcenjen, vpliv uživanja kokaina kot vzroka smrti zaradi kardiovaskularnih težav pa ostaja še naprej neznan. Sporočilo je jasno: če želi Evropa preprečiti povečevanje stroškov za javno zdravje, povezanih z uživanjem te droge, nobena umiritev na področju splošnega uživanja kokaina ne sme prikriti potrebe po boljšem prepoznavanju in razumevanju težav, povezanih z uživanjem kokaina, in potrebe po vlaganjih v razvoj učinkovitih odzivov.
Kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatrelaterade dödsfall och i flera länder har samtidigt bruk av kokain blivit ett erkänt problem vid behandling av heroinberoende. Uppgifterna är visserligen begränsade, men i 2005 års nationella rapporter rapporteras drygt 400 dödsfall ha orsakssamband med kokainanvändning och kokainrelaterade dödsfall förefaller öka i samtliga länder med hög prevalens. Siffran ovan är med största sannolikhet en underskattning och kokainanvändningens roll som bidragande faktor i dödsfall till följd av kardiovaskulära problem förblir okänd. Budskapet är tydligt: om Europa ska undvika en ökning av utgifterna för hälsovård som orsakas av användning av kokain, får en stabilisering av den totala konsumtionen av kokain inte tillåtas dölja vare sig behovet av bättre identifiering och förståelse av kokainrelaterade problem eller behovet att investera i utveckling av effektiva motåtgärder.
Opioid uyuşturucularına atfedilen ölümlerin toksikolojik analizlerinde kokain sıklıkla görülmekte olup, bazı ülkelerde eroin sorunlarını tedavi edenler için kokainin eroinle birlikte kullanımı belirgin bir sorun haline gelmiştir. Veriler sınırlı olmakla beraber, 2005 ulusal raporlarında 400’den fazla ölümün nedensel olarak kokain kullanımına bağlı olduğu tespit edilmiş ve kokaine bağlı ölümlerin yüksek yaygınlıklı ülkelerin tümünde artmakta olduğu gözlemlenmiştir. Bu rakam neredeyse kesin olarak gerçek rakamın altındadır ve kokain kullanımının kalp damar sorunlarına bağlı ölümlerdeki etkisi bilinmezliğini korumaktadır. Mesaj açıktır: Avrupa bu uyuşturucuyla ilişkili kamu sağlığı harcamalarında bir artış yaşamaktan kaçınacaksa, genel kokain kullanımında görülen herhangi bir dengelenmenin, kokaine ilişkin sorunların daha iyi teşhis edilmesi ve anlaşılması ihtiyacı ile etkin tepkiler geliştirilmesine yönelik yatırım yapma gereğini maskelememesi gerekmektedir.
Kokaīnu bieži konstatē ar opioīdu lietošanu saistīto nāves gadījumu toksikoloģiskajās analīzēs, un vairākās valstīs heroīna pacientu paralēlā aizraušanās ar kokaīnu ir kļuvusi par vērā ņemamu problēmu. Lai gan dati ir ierobežoti, 2005. gada valsts ziņojumos ir atrodama informācija par vairāk nekā 400 ar kokaīna lietošanu saistītiem nāves gadījumiem, un izskatās, ka šādu nāves gadījumu skaits pieaug visās augstas izplatības valstīs. Šie skaitļi visticamāk nav pilnīgi, turklāt joprojām nav skaidra kokaīna lietošanas veicinošā ietekme uz sirds un asinsvadu slimnieku nāvi. Skaidrs ir viens: ja Eiropa nevēlas piedzīvot ar kokaīna lietošanu saistītu sabiedrības veselības aizsardzības izmaksu pieaugumu, situācijā, ko raksturo kokaīna lietošanas līmeņa vispārēja stabilizācija, tomēr nedrīkst aizmirst nedz par kokaīna radīto problēmu pilnīgāku apzināšanu un izpratni, nedz par ieguldījumiem šo problēmu efektīvu risinājumu meklēšanai.
  8. peatükk: Probleemse ...  
On veel üks rühm uimastitarbijaid, kes tarbivad mitut ainet süstemaatilisel viisil samaaegselt, eesmärgiga kogeda vastava farmakoloogilise kombinatsiooni mõjusid; üheks näiteks on speedballing – heroiini ja kokaiini manustamine ühe süstina.
There is a second group of users who take several substances in a systematic way simultaneously, wanting the effects of the pharmacological combination, for instance speedballing – the simultaneous use of heroin and cocaine by injection.
Il existe un deuxième groupe d’usagers qui consomment systématiquement et simultanément plusieurs substances à la recherche des effets de la combinaison pharmacologique, par exemple le «speedball», c’est-à-dire la consommation simultanée de cocaïne et d’héroïne par voie intraveineuse.
Eine zweite Gruppe von Konsumenten nimmt systematisch mehrere Substanzen zugleich ein, um eine kombinierte pharmakologische Wirkung zu erzeugen. Ein Beispiel hierfür ist das „Speedballing“, die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion.
Existe un segundo grupo de consumidores que toman distintas sustancias al mismo tiempo de forma sistemática para obtener los efectos de una combinación farmacológica como, por ejemplo, el «espídbol», o consumo simultáneo de heroína y cocaína por vía parenteral.
C’è poi un secondo gruppo di utenti che assumono simultaneamente e sistematicamente più sostanze, alla ricerca degli effetti della combinazione farmacologica (si pensi, per esempio, al fenomeno dello speedballing, ossia il consumo concomitante di eroina e cocaina per via parenterale).
Há um segundo grupo de consumidores que toma várias substâncias sistematicamente e em simultâneo, a fim de obter os consequentes efeitos da combinação farmacológica, por exemplo o “speedballing” – consumo simultâneo de heroína e cocaína na mesma injecção.
Υπάρχει μια δεύτερη ομάδα χρηστών που κάνουν ταυτόχρονη χρήση διαφόρων ουσιών κατά συστηματικό τρόπο, επιδιώκοντας τα αποτελέσματα του φαρμακευτικού συνδυασμού, για παράδειγμα της ταυτόχρονης ενέσιμης χρήσης ηρωίνης και κοκαΐνης («speedballing»).
Een tweede groep gebruikt op systematische wijze verscheidene middelen tegelijkertijd, waarbij ze uit zijn op de effecten van de farmacologische combinatie. Een voorbeeld is speedballing: de simultane injectie van heroïne en cocaïne.
Existuje druhá skupina uživatelů, kteří systematicky užívají několik látek zároveň, aby dosáhli účinků farmakologické kombinace, například „speedball“ – současné užití heroinu a kokainu injekční cestou.
Der findes en anden gruppe brugere, som systematisk tager mange stoffer på samme tid, og som ønsker virkningerne af den farmakologiske kombination, f.eks. en "speedball" – intravenøs brug af heroin og kokain på samme tid.
Toinen käyttäjäryhmä haluaa saada aikaan huumeiden yhdistetyn vaikutuksen ottamalla useita aineita järjestelmällisesti samanaikaisesti esimerkiksi yhdistettynä heroiini- ja kokaiiniruiskeena eli ”speedballina”.
A használók egy másik csoportja szisztematikusan szed több anyagot egyidejűleg, mivel a gyógyszer-kombináció hatásait próbálja előidézni; ilyen például a heroin és a kokain egyidejű injekciós használata, a „speedballing”.
Det finnes en annen gruppe brukere som også tar flere rusmidler samtidig, men da systematisk. De søker effektene av den farmakologiske kombinasjonen, for eksempel ”speedballing” – samtidig bruk av heroin og kokain gjennom injeksjon.
Istnieje także grupa osób zażywających narkotyki, które systematycznie przyjmują jednocześnie kilka substancji, dążąc do uzyskania ich połączonego efektu; na tym polega np. speedballing — jednoczesne dożylne zażywanie heroiny i kokainy.
Există un al doilea grup de consumatori care consumă simultan câteva substanţe în mod sistematic, din dorinţa de a obţine efectele combinaţiei farmacologice, de exemplu speedballing – consumul simultan de heroină şi cocaină prin injectare.
Existuje druhá skupina užívateľov, ktorí berú viacero látok systematickým spôsobom súčasne, očakávajúc účinky farmakologickej kombinácie, napríklad speedballing – súčasné injekčné užívanie heroínu a kokaínu.
Obstaja druga skupina uživalcev, ki sistematično sočasno uživajo več snovi hkrati in iščejo učinke farmakološke kombinacije, na primer "speedballing" – hkratno uživanje heroina in kokaina z vbrizgavanjem.
Det finns en andra grupp av missbrukare som systematiskt konsumerar flera olika ämnen tillsammans. Syftet är att nå de särskilda effekter som den farmakologiska kombinationen ger, exempelvis s.k. “speedballing”, som innebär att en blandning av heroin och kokain injiceras.
Eroin ve kokainin enjeksiyon yoluyla aynı anda kullanımı anlamına gelen ‘speedballing’ gibi, farmakolojik kombinasyonun etkilerini isteyerek, aynı anda sistematik olarak birden fazla madde alan ikinci bir kullanıcı grubu vardır.
Cita lietotāju grupa sistemātiski lieto vairākas narkotikas vienlaikus, lai panāktu attiecīgās farmakoloģiskās kombinācijas iedarbību, šeit var minēt t.s. ,,ātrumbumbas”, kad vienā injekcijā apvieno heroīnu un kokaīnu.
  1. peatükk: Poliitika j...  
Rumeenias uuriti kohtuotsuste statistikat eesmärgiga jälgida nende uimastitarvitajate taasintegreerimist ühiskonda, kes on toime pannud muu kui uimastialase õigusrikkumise. Enamikul juhtudel karistati tingimisi ja rakendati järelevalvet.
In Romania, court sentencing statistics were examined in order to monitor the success of social reintegration of drug users who commit offences other than drug use. In the majority of cases, the penalty was suspension of the sanction under surveillance. From 2004, it was noted that the courts less often imposed compulsory treatment, effectively decreasing the involvement of the probation services and thus their contribution to the social rehabilitation of drug users.
En Roumanie, les statistiques relatives aux condamnations par les tribunaux ont été étudiées afin de vérifier le succès de la politique de réinsertion sociale des usagers de drogue qui commettent des délits autres que la consommation de drogue. Dans la majorité des cas, la peine consistait en la suspension de la sanction sous surveillance. Depuis 2004, on constate que les tribunaux ont imposé moins souvent des traitements obligatoires, réduisant effectivement la participation des services de probation et, partant, leur contribution à la réinsertion sociale des usagers de drogue.
In Rumänien wurden Strafstatistiken untersucht, um den Erfolg der sozialen Reintegration von Drogenkonsumenten zu überprüfen, die neben dem Drogenkonsum andere Straftaten begangen haben. In den meisten Fällen wurde die Strafe zur Bewährung ausgesetzt. Seit 2004 ist zu beobachten, dass die Gerichte seltener Zwangstherapien anordnen, wobei die Einbeziehung von Bewährungshelfern und somit deren Beitrag zur sozialen Rehabilitation von Drogenkonsumenten effektiv zurückgegangen ist.
En Rumanía, se sometieron a examen las estadísticas sobre imposición de penas para verificar el éxito de la reinserción social de los consumidores de droga que, además del consumo en sí, cometan otros delitos. En la mayoría de los casos, se suspendió la ejecución de la pena impuesta. Desde 2004 se ha observado que los tribunales imponen un tratamiento obligatorio con menor frecuencia, lo que ha llevado a que se reduzca, de hecho, la implicación de los servicios de libertad vigilada y su contribución a la rehabilitación social de consumidores de droga.
In Romania le statistiche sulle condanne pronunciate dai tribunali sono state esaminate allo scopo di monitorare il successo del reinserimento sociale dei tossicodipendenti che commettono reati diversi dal consumo di stupefacenti. Nella maggior parte dei casi la pena comminata è stata la sospensione della sanzione sotto sorveglianza. Si è notato che dal 2004 i tribunali impongono più di rado un trattamento coercitivo, riducendo così in maniera efficace il coinvolgimento dei servizi di probazione e quindi il loro contributo al reinserimento sociale dei tossicodipendenti.
Na Roménia, as estatísticas sobre as decisões judiciais foram analisadas para monitorizar o êxito da reintegração social dos consumidores de droga que cometem infracções para além do consumo. Na maioria dos casos, a sanção aplicada foi uma pena suspensa sob vigilância. A partir de 2004, constatou-se que os tribunais aplicavam o tratamento obrigatório com menor frequência, diminuindo efectivamente o envolvimento dos serviços responsáveis pelo acompanhamento das pessoas em liberdade condicional e, logo, o seu contributo para a reabilitação social dos consumidores de droga.
Στη Ρουμανία, μελετήθηκαν τα στατιστικά στοιχεία που αφορούν την επιβολή δικαστικών ποινών με στόχο την παρακολούθηση της επιτυχίας της κοινωνικής επανένταξης τοξικομανών που διαπράττουν άλλα αδικήματα πέραν της χρήσης ναρκωτικών. Στην πλειονότητα των περιπτώσεων, η ποινή συνίστατο σε αναστολή των ποινικών κυρώσεων υπό επιτήρηση. Μετά το 2004 διαπιστώθηκε ότι μειώθηκε η συχνότητα επιβολής υποχρεωτικής θεραπείας από τα δικαστήρια, με αποτέλεσμα τον σημαντικό περιορισμό της εμπλοκής των υπηρεσιών επιτήρησης και, ως εκ τούτου, της συμβολής τους στην κοινωνική αποκατάσταση των τοξικομανών.
In Roemenië zijn gegevens over rechterlijke uitspraken onderzocht om na te gaan in hoeverre resultaten geboekt worden bij de sociale reïntegratie van drugsgebruikers die zich buiten hun drugsgebruik aan andere strafbare feiten schuldig maken. In de meeste gevallen werd een voorwaardelijke straf opgelegd, met een verplichting van ondertoezichtstelling. Geconstateerd is dat de rechter sinds 2004 minder vaak verplichte behandeling oplegt, waardoor de betrokkenheid van de reclasseringsinstanties in feite is afgenomen en daarmee ook hun bijdrage aan de sociale reïntegratie van drugsgebruikers.
V Rumunsku byly zkoumány soudní statistiky uložených trestů s cílem monitorovat úspěšnost opětovného začlenění uživatelů drog, kteří se dopustí jiného trestného činu než užívání drog, do společnosti Ve většině případů postih spočíval v podmíněném trestu při uloženém dohledu. Bylo konstatováno, že od roku 2004 soudy méně často ukládaly povinnou léčbu, čímž vlastně omezily zapojení probačních služeb, a tím i jejich přispění k sociální rehabilitaci uživatelů drog.
I Rumænien blev statistikker over domsafsigelser undersøgt for at overvåge udfaldet af den sociale reintegration af stofbrugere, som begår andre lovovertrædelser end stofbrug. I hovedparten af tilfældene var straffen suspension af sanktionen under overvågning. Det blev konstateret, at domstolene fra og med 2004 ikke så ofte idømte tvangsbehandling, hvilket i realiteten har mindsket kriminalforsorgens inddragelse og dermed dens bidrag til den sociale rehabilitering af stofbrugere.
Romaniassa tutkittiin tuomioistuinten antamia tuomioita koskevia tilastoja sen selvittämiseksi, miten kuntoutus oli onnistunut niiden huumeidenkäyttäjien kohdalla, jotka olivat syyllistyneet muihinkin kuin huumeidenkäyttöä koskeviin rikoksiin. Useimmissa tapauksissa rangaistuksena oli valvottu ehdollinen tuomio. Tuomioistuinten on havaittu vuodesta 2004 lähtien vähentäneen huumausainerikollisten hoitoon pakottamista, mikä on käytännössä vähentänyt kriminaalihuoltopalvelujen osallistumista ja siten niiden arvokasta panosta huumeidenkäyttäjien kuntoutukseen.
Romániában azért vizsgálták meg a bírósági büntetőítéletek statisztikáit, hogy így figyelemmel lehessen kísérni a kábítószer-használattól eltérő bűncselekményt elkövetett kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedésének sikerességét. Az esetek többségében a büntetés felügyelet alatt felfüggesztett büntetés volt. Azt is megfigyelték, hogy a bíróságok 2004-től ritkábban ítéltek kötelező kezelést, ami által ténylegesen csökkent a próbaidős szolgálatok részvétele, és így a kábítószer-használók társadalmi visszailleszkedéséhez való hozzájárulásuk is.
I Romania ble domsstatistikken undersøkt for å måle effekten av sosial reintegrasjon av narkotikabrukere som begår andre lovbrudd enn narkotikalovbrudd. I de fleste tilfellene var straffen betinget med prøvetid. Fra 2004 omfattet dommene sjeldnere tvangsbehandling, noe som effektivt bidro til ikke å involvere kriminalomsorgen, og dermed svekket dens bidrag til sosial rehabilitering av narkotikabrukere.
W Rumunii przeprowadzono badania statystyczne dotyczące zasądzonych wyroków w celu monitorowania pomyślnych wyników integracji społecznej osób zażywających narkotyki, które popełniły przestępstwa innego rodzaju niż stosowanie narkotyków. W większości przypadków sankcją było zawieszenie kary i nadzór. Od 2004 r. odnotowano, że sądy rzadziej nakładały karę przymusowego leczenia, skutecznie zmniejszając udział służb kuratorskich, a więc i ich wkład w społeczną rehabilitację osób zażywających narkotyki.
În România, au fost studiate statisticile privind sentinţele pronunţate de instanţe în vederea monitorizării succesului reintegrării sociale a consumatorilor de droguri care au comis infracţiuni altele decât consumul de droguri. În majoritatea cazurilor, pedeapsa a fost suspendarea sancţiunii sub supraveghere. Începând cu 2004, s-a remarcat faptul că au fost impuse tot mai rar tratamente obligatorii, scăzând astfel în mod semnificativ implicarea serviciilor de probaţiune şi, deci, contribuţia acestora la reabilitarea socială a consumatorilor de droguri.
V Rumunsku sa skúmali štatistiky o ukladaní trestov súdmi, aby sa sledoval úspech opätovného sociálneho zaradenia užívateľov drog, ktorí spáchali iné trestné činy ako tie, ktoré súvisia s užívaním drog. Vo väčšine prípadov bolo trestom prerušenie sankcie s dozorom. Od roku 2004 sa pozoruje, že súdy zriedkavejšie nariaďujú povinné liečenie, čo účinne znižuje zapojenie úradov pre podmienečné prepustenie, čím sa prispieva k sociálnej rehabilitácii užívateľov drog.
V Romuniji je bila preučena statistika o izrečenih kaznih sodišča, da bi spremljali uspeh socialne reintegracije uživalcev drog, vpletenih tudi v druga kazniva dejanja, ne samo uživanje drog. V večini primerov je bila kazen izrečena v obliki odloga kazni pod nadzorom. Od leta 2004 se opaža, da sodišča manjkrat odredijo obvezno zdravljenje, kar dejansko zmanjšuje vpletenost služb za pogojne obsodbe in s tem njihov prispevek k socialni rehabilitaciji uživalcev drog.
I syfte att kartlägga framgångarna med social återanpassning av narkotikamissbrukare som begår andra brott än själva missbruket granskades i Rumänien statistik över straff som utdömts för narkotikabrott. I majoriteten av fallen dömdes till skyddstillsyn. Det konstaterades att domstolarna från 2004 mindre ofta dömde till tvångsintagning och därmed minskade de i praktiken tillsynsmyndigheternas medverkan och bidrag till social återanpassning av missbrukare.
Romanya’da, mahkemelerin hüküm vermesi ile ilgili istatistikler, uyuşturucu kullanımından başka suç işleyen uyuşturucu kullanıcılarının yeniden sosyal entegrasyonunun başarısını izlemek üzere incelenmiştir. Vakaların çoğunda ceza, gözlem altında askıya alınmıştır. 2004’ten itibaren, mahkemelerin daha az sıklıkla zorunlu tedaviye karar vermelerinden ötürü şartlı tahliye hizmetlerinden daha seyrek olarak faydalanıldığı ve böylelikle bu hizmetlerin uyuşturucu kullananların sosyal rehabilitasyonuna katılımlarının da önemli oranda azaldığı görülmüştür.
Rumānijā tiesas spriedumu statistika ir analizēta nolūkā pārraudzīt tādu narkotiku lietotāju sociālās reintegrācijas panākumus, kas izdara ar narkotiku lietošanu nesaistītus pārkāpumus. Lielākoties piespriestais sods ir bijis nosacīts sods tiesas uzraudzībā. Jāatzīmē, ka kopš 2004. gada tiesas ir retāk piespriedušas piespiedu ārstēšanu, faktiski samazinot probācijas dienestu iesaisti un līdz ar to arī šo dienestu ieguldījumu narkotiku lietotāju sociālās rehabilitācijas procesā.
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
Europoli juhitava projekti COLA eesmärk on välja selgitada ja sihikule võtta Ladina-Ameerika kuritegelikud rühmitused ja nendega seotud rühmitused, kelle tegevus on suunatud ELile või kes tegutsevad ELis ning kes tegelevad peamiselt kokaiinikaubandusega.
Project COLA, run by Europol, aims at identifying and targeting Latin American and associated criminal groups operating towards and within the EU and engaged primarily in the trafficking of cocaine. In particular, it provides operational support to live investigations in participating Member States and enhances the strategic intelligence picture. It is complemented by the Europol Cocaine Logo System, which collates, in an annually updated catalogue, modus operandi and photographic and other information on cocaine seizures and on logos/markings on the drugs and their packaging, in order to identify matches between seizures and promote international law enforcement cooperation and information exchange (Europol, 2006).
Le projet COLA, dirigé par Europol, vise à identifier et à cibler les groupes criminels latino-américains et leurs associés qui opèrent à destination et à l'intérieur de l'Union européenne et s'occupent essentiellement du trafic de cocaïne. Ce projet apporte notamment un soutien opérationnel aux enquêtes en cours dans les États membres participants et améliore le tableau fourni par les renseignements stratégiques collectés. Il est complété par le système des logos de la cocaïne d'Europol, qui reprend, dans un catalogue mis à jour chaque année, le mode opératoire et des informations photographiques et autres sur les saisies de cocaïne et sur les logos/marques figurant sur les drogues et leur emballage afin d'identifier les correspondances entre les saisies et de promouvoir la coopération internationale en matière de répression et d'échange d'informations (Europol, 2006).
Das von Europol durchgeführte Projekt COLA zielt auf die Ermittlung und Bekämpfung lateinamerikanischer krimineller Vereinigungen und mit ihnen kooperierender krimineller Gruppierungen ab, deren Tätigkeit auf die EU ausgerichtet ist oder die innerhalb der EU agieren und in erster Linie mit dem Kokainhandel befasst sind. Insbesondere wird im Rahmen des Projekts operative Unterstützung bei laufenden Ermittlungsverfahren in den teilnehmenden Mitgliedstaaten geleistet und die strategische Intelligence verbessert. Ergänzt wird das Projekt durch das Europol Cocaine Logo System, das in einem jährlich aktualisierten Katalog Modi operandi sowie fotografische und andere Informationen über Sicherstellungen von Kokain und über Logos/Kennzeichnungen auf den Drogen und ihren Verpackungen zusammenführt, um Übereinstimmungen zwischen Sicherstellungen zu ermitteln und zu einer Verbesserung der Zusammenarbeit bei der Strafverfolgung sowie des Informationsaustauschs auf internationaler Ebene beizutragen (Europol, 2006).
El proyecto COLA, que lleva a cabo Europol, tiene como objetivo identificar y perseguir a los grupos delictivos latinoamericanos y a los grupos vinculados a éstos que dirigen sus operaciones hacia y dentro de la UE y trafican, sobre todo, con cocaína. Más concretamente, proporciona apoyo operativo a las investigaciones en curso en los Estados miembros que toman parte en esta iniciativa y potencia el alcance de la inteligencia estratégica. Se complementa con el Sistema Europol de Logos de Cocaína (Europol Cocaine Logo System, ECLS) que, mediante un catálogo actualizado anualmente, coteja los modi operandi y la información fotográfica y de otros géneros obtenida de las incautaciones de cocaína con los logotipos/marcas de las drogas y sus embalajes para determinar las coincidencias entre las incautaciones y fomentar la cooperación entre los cuerpos y fuerzas de seguridad y el intercambio de información a escala internacional (Europol, 2006).
Il progetto COLA, gestito dall’Europol, si prefigge di individuare e di colpire i gruppi criminali latino americani ed i gruppi a questi associati che operano a destinazione e all’interno dell’Unione europea e che si occupano soprattutto del traffico di cocaina. In particolare, offre sostegno operativo alle indagini effettive negli Stati membri partecipanti al progetto, migliorando il quadro fornito dall’intelligence strategica. Un progetto a questo complementare è il sistema dell’Europol dei logo per la cocaina, che raccoglie in un catalogo aggiornato annualmente, le operazioni e le informazioni fotografiche o di altro genere sui sequestri di cocaina e sui logotipi/marchi applicati sulle droghe e sui loro imballaggi, allo scopo di individuare le analogie tra i sequestri e di promuovere la cooperazione e lo scambio di informazioni tra le forze di polizia a livello internazionale (Europol, 2006).
O projecto COLA, conduzido pela Europol, pretende identificar e combater os grupos criminosos latino-americanos e outros grupos a eles associados, que operam na UE ou tendo a UE como alvo e se dedicam principalmente ao tráfico de cocaína. Presta, designadamente, apoio operacional às investigações em curso nos Estados-Membros participantes, e reforça o panorama de informação estratégica. É complementado pelo Sistema de Logótipos de Cocaína da Europol, que compila, num catálogo actualizado anualmente, informações relativas ao modus operandi, fotográficas e outras sobre as apreensões de cocaína e os logótipos/marcas inscritos nas drogas e suas embalagens, a fim de identificar semelhanças entre as drogas apreendidas e promover a cooperação internacional e o intercâmbio de informações entre as autoridades responsáveis pela aplicação da lei (Europol, 2006).
Στόχος του σχεδίου COLA, που διευθύνεται από την Ευρωπόλ, είναι ο εντοπισμός και η εξάρθρωση λατινοαμερικανικών και συνεργαζόμενων εγκληματικών ομάδων που δραστηριοποιούνται προς και εντός της ΕΕ και εμπλέκονται κυρίως στη διακίνηση κοκαΐνης. Ειδικότερα, το σχέδιο παρέχει επιχειρησιακή υποστήριξη σε έρευνες που βρίσκονται σε εξέλιξη σε συμμετέχοντα κράτη μέλη και συμπληρώνει την εικόνα των στρατηγικών πληροφοριών ασφαλείας. Συμπληρώνεται από το σύστημα λογοτύπων για την κοκαΐνη της Ευρωπόλ, μέσω του οποίου συγκεντρώνονται, σε κατάλογο που επικαιροποιείται κάθε χρόνο, ο τρόπος λειτουργίας καθώς και φωτογραφικό και άλλο πληροφοριακό υλικό σχετικά με κατασχέσεις κοκαΐνης και λογότυπους/σήματα επί των ναρκωτικών και των συσκευασιών τους, για τον εντοπισμό ομοιοτήτων μεταξύ των κατασχέσεων και την προαγωγή της διεθνούς συνεργασίας και της ανταλλαγής πληροφοριών μεταξύ των υπηρεσιών επιβολής του νόμου (Ευρωπόλ, 2006).
Het COLA-project, dat wordt uitgevoerd door Europol, is gericht op het traceren en bestrijden van Latijns-Amerikaanse en verwante criminele organisaties die zich op de EU richten, binnen de EU opereren en zich hoofdzakelijk inlaten met de handel in cocaïne. Het project biedt met name operationele steun voor lopende onderzoeken in deelnemende lidstaten en zorgt voor een rijker aanbod aan strategische inlichtingen. Het wordt aangevuld door het Europol Cocaine Logo System, dat in een jaarlijks bijgewerkte catalogus werkwijzen en fotografische en andere informatie verzamelt over cocaïnevangsten en over logo’s/markeringen op de drugs en de verpakkingen ervan. Het doel hiervan is overeenkomsten te vinden tussen vangsten en de internationale samenwerking bij de rechtshandhaving en de uitwisseling van informatie te bevorderen (Europol, 2006).
Europolem řízený projekt COLA se zaměřuje na identifikaci a cílené sledování latinskoamerických a s nimi spřízněných kriminálních skupin zapojených zejména do obchodu s kokainem směrem do EU a v jejím rámci. Zejména pak poskytuje operační podporu aktuálním vyšetřováním probíhajícím v zúčastněných členských státech EU a rozšiřuje záběr strategických zpravodajských informací. Projekt doplňuje systém Europolu pro loga kokainu, který v každoročně aktualizovaném katalogu souhrnnou formou přináší způsoby provedení a fotografické a další informace o záchytech kokainu a o značení a použití log na drogách a jejich obalech pro účely identifikace shodných údajů při záchytech a na podporu mezinárodní spolupráce mezinárodních orgánů činných v trestním řízení a zkvalitnění výměny informací (Europol, 2006).
COLA-projektet, der gennemføres af Europol, tager sigte på at identificere og fokusere på latinamerikanske og tilknyttede kriminelle grupper, som opererer i retning af og inden for EU og primært er involveret i ulovlig handel med kokain. Det yder navnlig operationel støtte til undersøgelser på stedet i deltagende medlemsstater og forstærker den strategiske efterforskning. Det suppleres af Europols system for Kokain-logoer (Europol Cocaine Logo System), hvor der i et årligt opdateret katalog sammenstilles modus operandi og fotografisk og anden information om kokainbeslaglæggelser og om logoer/mærkninger på stofferne og deres emballage, hvorved det bliver muligt at identificere sammenfald mellem beslaglæggelser og fremme internationalt samarbejde og udveksling af oplysninger mellem retshåndhævende myndigheder (Europol, 2006).
Europolin johtaman COLA-hankkeen tavoitteena on tunnistaa ja pysäyttää pääasiassa kokaiinin salakuljetusta harjoittavia latinalaisamerikkalaisia rikollisryhmiä ja niiden liittolaisia, joiden toiminta suuntautuu ja sijoittuu EU:hun. Hankkeessa pyritään etenkin tarjoamaan operatiivista tukea osanottajamaissa käynnissä oleviin kenttätutkintoihin ja tarkentamaan strategiseen tiedusteluun pohjautuvaa kuvaa. Hanketta täydentää Europolin kokaiinilogojärjestelmä (Cocaine Logo System), vuosittain päivitettävä hakemisto, johon kerätään toimintatapojen kuvauksia, valokuvia ja muuta tietoa kokaiinitakavarikoista sekä huumeissa ja niiden pakkauksissa käytettävistä logoista ja merkinnöistä. Näin autetaan tunnistamaan yhteyksiä eri takavarikkojen välillä ja edistetään kansainvälistä lainvalvontayhteistyötä ja tietojenvaihtoa (Europol, 2006).
Az Europol COLA projektjének célja az EU irányába, illetve az EU-n belül működő, elsősorban kokainkereskedelemmel foglalkozó latin-amerikai és kapcsolódó bűnözői csoportok azonosítása és az ellenük való fellépés. Konkrétan operatív támogatást nyújt a részt vevő tagállamokban folyó nyomozásokhoz és javítja a stratégiai hírszerzési összképet. Ezt egészíti ki az Europol kokain logó rendszere, amely egy évente frissített katalógusban veti össze a működési módokat és a kokainlefoglalásokra, illetve a kábítószereken és csomagolásukon szereplő logókra/jelölésekre vonatkozó fényképes és egyéb jellegű információkat a lefoglalások közötti egyezések megállapítása és a nemzetközi bűnüldözési együttműködés és információcsere elősegítése érdekében (Europol, 2006).
Europols Project COLA retter seg mot latinamerikanske og andre kriminelle grupper som driver mot og innen EU, og som primært er involvert i kokainhandel. Prosjektet tilbyr spesielt operasjonell støtte til pågående etterforskning i deltakende medlemsstater og styrker den strategiske etterretningen. Det suppleres av Europols system for kokainlogoer, som i en årlig oppdatert katalog sammenstiller informasjon om modus operandi og fotografisk og annen informasjon om kokainbeslag og logoer/merker og innpakning. Målet er å identifisere treff mellom beslag og fremme internasjonalt politisamarbeid og informasjonsutveksling (Europol, 2006).
Celem prowadzonego przez Europol projektu COLA jest identyfikacja i zwalczanie latynoamerykańskich i innych powiązanych z nimi grup przestępczych handlujących głównie kokainą, których działania są ukierunkowane na UE lub prowadzone na jej obszarze. W szczególności stanowi on wsparcie operacyjne dochodzeń prowadzonych w uczestniczących w projekcie państwach członkowskich i uzupełnia obraz sytuacji uzyskany z wywiadu strategicznego. Jego uzupełnieniem jest system Europolu do identyfikacji logo kokainy (Europol Cocaine Logo System), w którym zestawiane są aktualizowane corocznie dane dotyczące metod działania oraz fotografie i innego rodzaju informacje o przypadkach konfiskaty kokainy i oznakowaniach narkotyków oraz ich opakowań. Dane te umożliwiają identyfikację pasujących do siebie skonfiskowanych partii narkotyków i wspierają międzynarodową współpracę i wymianę informacji między organami ścigania (Europol, 2006).
Proiectul COLA, desfăşurat de Europol, are ca scop identificarea şi concentrarea asupra grupurilor criminale latino-americane şi asociaţilor acestora care operează înspre şi în interiorul Uniunii Europene şi care sunt implicaţi, în primul rând, în traficul de cocaină. Programul oferă sprijin în special operativ pentru a conduce investigaţii în statele membre participante şi potenţează imaginea serviciilor de informaţii strategice. Acesta este completat de Europol Cocaine Logo System [Sistemul Europol pentru pictogramele cocaină], care colaţionează într-un catalog actualizat anual, informaţiile privind modus operandi şi informaţii fotografice şi alte informaţii privind capturile de cocaină şi pictogramele/marcările drogurilor şi ale ambalajelor acestora, pentru a identifica asemănările dintre capturi şi pentru a promova cooperarea internaţională şi schimbul de informaţii privind acţiunile de aplicare a legii (Europol, 2006).
Projekt COLA realizovaný Europolom sa snaží identifikovať a zamerať na latinskoamerické a pridružené zločinecké skupiny, ktoré pôsobia smerom k EÚ v rámci nej a ktoré sa primárne zaoberajú obchodovaním s kokaínom. Poskytuje najmä operačnú podporu prebiehajúcim vyšetrovaniam v participujúcich členských štátoch a zlepšuje obraz strategického spravodajstva. Je doplnený systémom loga Europolu pre kokaín, ktorý zhromažďuje, v ročne aktualizovanom katalógu, spôsob vykonávania zločinu a fotografické a iné informácie o zachyteniach kokaínu a o logách/označeniach drog na drogách a ich balení, aby sa identifikovali zhody medzi zachyteniami a podporovala medzinárodná spolupráca orgánov činných v trestnom konaní a výmena informácií (Europol, 2006).
Cilj Europolovega projekta COLA je odkrivanje latinskoameriških in z njimi povezanih kriminalnih skupin, ki delujejo v smeri EU in znotraj nje ter trgujejo s prepovedanimi drogami, predvsem kokainom, in boj proti tem skupinam. Projekt predvsem zagotavlja operativno podporo preiskavam na terenu v sodelujočih državah članicah in izboljšuje strateško obveščevalno dejavnost. Dopolnjuje ga Europolov sistem logotipov kokaina ("Europol Cocaine Logo System"), s katerim se v katalogu, ki se vsako leto posodablja, zbirajo načini delovanja, fotografske in druge informacije o zasegih kokaina ter logotipih/oznakah na drogah in embalaži, da bi ugotovili povezave med zasegi in spodbujali mednarodno policijsko sodelovanje in izmenjavo informacij (Europol, 2006).
Projektet COLA som drivs av Europol syftar till att identifiera och rikta in sig på latinamerikanska och närstående kriminella grupper som arbetar mot och inom EU främst med kokainhandel. Genom projektet lämnas operativt stöd till aktiva undersökningar i deltagande medlemsstater och förbättras den strategiska underrättelsebilden. Projektet kompletteras av Europol Cocaine Logo System, ECLS, som är en årligen uppdaterad katalog. I denna katalog sammanställs fotografisk och annan grundläggande information om kokainbeslag och om logotyper/märkning på drogerna och tillhörande förpackningar så att man kan identifiera matchningar mellan beslagtagna partier. Syftet är också att främja internationellt samarbete och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter (Europol, 2006).
Europol’un yürüttüğü COLA Projesi, AB’ye yönelik ve AB içerisinde faaliyet gösteren ve öncelikli olarak kokain kaçakçılığı yapan Latin Amerikalı ve bağlantılı suç gruplarını saptamayı ve hedef almayı amaçlamaktadır. Bilhassa katılımcı Üye Devletler’deki canlı soruşturmalara operasyonel destek sağlamakta ve stratejik istihbarat resmini geliştirmektedir. Projeyi, kokain ele geçirme vakaları ile uyuşturucuların logoları/işaretleri ve ambalajlarına dair çalışma biçimleri ile fotoŞekil ve diğer bilgileri, ele geçirmeler arasındaki benzerlikleri saptamak ve kanun uygulayıcılıkta uluslararası işbirliği ile bilgi alışverişini teşvik etmek üzere yıllık olarak güncellenen bir katalogda harmanlayan Europol Kokain Logo Sistemi tamamlamaktadır (Europol, 2006).
Eiropols vada projektu ,,COLA”, kura nolūks ir atklāt un apkarot Latīņamerikas un ar Latīņameriku saistītos noziedzīgos grupējumus, kas darbojas ES virzienā un ES teritorijā un kuru primārais mērķis ir kokaīna tirdzniecība. Konkrēti, ar projekta palīdzību iesaistītajām dalībvalstīm tiek sniegts operatīvās izmeklēšanas darbības atbalsts un tiek pilnveidota stratēģiskā izlūkošana. Projektu papildina Eiropola Kokaīna zīmolu sistēma, ar kuras palīdzību katru gadu precizējamā katalogā tiek apkopota informācija par kokaīna atsavināšanas operāciju norisi, kā arī fotogrāfiska un citāda ar atsavināšanu saistīta informācija, tostarp informācija par kokaīna un tā iesaiņojuma zīmoliem/marķējumu, lai apzinātu atsavināšanas gadījumu sakritības un sekmētu starptautisko tiesiskās kārtības nodrošināšanas iestāžu sadarbību un informācijas apmaiņu (Eiropols, 2006. g.).
  Kast 13  
Esialgne vaktsiin on juba teatud määral katsetused läbinud. Ühendkuningriigis välja töötatud vaktsiini katsetati väikese hulga kokaiinisõltlaste peal, kokku 18 inimesel 14 nädala jooksul. Leiti, et kaks kolmandikku vaktsineeritud kokaiinisõltlaste rühmast olid võimelised kolme kuu jooksul elama narkootikumivabalt ilma ebameeldivate kõrvalnähtudeta.
One exciting strand of research is the use of immunotherapy, i.e. the development of a vaccine that would effectively ‘neutralise’ the action of cocaine by preventing the drug from reaching the brain. The basic concept has undergone limited testing. A vaccine developed in the United Kingdom was tested in a small number of cocaine addicts, 18 in total, over a period of 14 weeks. It was found that three-quarters of the vaccinated cohort of cocaine addicts were able to remain drug free for a period of 3 months with no untoward side-effects. In addition, after 6 months, both those who relapsed and those who did not stated that the feelings of euphoria were not as potent as prior to vaccination. As a result of these findings, the vaccine, known as drug–protein conjugate TA-CD, is undergoing phase 2 clinical trials. An alternative immunotherapeutic approach involves the development of monoclonal antibodies to cocaine, but this has only been tested preclinically.
L’immunothérapie est une voie de recherche extrêmement intéressante. Il s’agit de la mise au point d’un vaccin qui «neutraliserait» efficacement l’action de la cocaïne en empêchant la drogue d’atteindre le cerveau. Le concept de base a fait l’objet de peu d’expérimentations. Un vaccin mis au point au Royaume-Uni a été testé sur un nombre limité de cocaïnomanes (18 au total), pendant 14 semaines. Les résultats ont montré que les trois-quarts de la cohorte de cocaïnomanes vaccinés étaient en mesure de se passer de drogue pendant 3 mois sans ressentir d’effets secondaires indésirables. En outre, après six mois, tant ceux qui avaient rechuté que les autres ont déclaré que le sentiment d’euphorie n’était plus aussi fort qu’avant le vaccin. Au vu de ces résultats, le vaccin connu sous le nom de conjugué protéine-drogue TA-CD est actuellement en phase 2 des essais cliniques. Une approche immunothérapeutique alternative envisage la mise au point d’anticorps monoclonaux à la cocaïne, mais les recherches en sont encore au stade des essais pré-cliniques.
Ein sehr interessanter Forschungsansatz ist die Immuntherapie: Man versucht, einen Impfstoff zu entwickeln, der die Wirkung des Kokains tatsächlich „neutralisiert“, indem er verhindert, dass die Droge das Gehirn erreicht. Das Grundkonzept wurde bereits ersten Tests unterzogen. Ein im Vereinigten Königreich entwickelter Impfstoff wurde an einer kleinen Gruppe von insgesamt 18 Kokainabhängigen über einen Zeitraum von 14 Wochen getestet. Dabei wurde festgestellt, dass drei Viertel der geimpften Kohorte der Kokainabhängigen ohne unerwünschte Nebenwirkungen in der Lage waren, über einen Zeitraum von drei Monaten drogenfrei zu bleiben. Darüber hinaus gaben sowohl die Patienten, die rückfällig geworden waren, als auch jene, die drogenfrei geblieben waren, sechs Monate später an, dass ihr Euphoriegefühl nicht mehr so stark sei wie vor der Impfung. Infolge dieser Ergebnisse durchläuft der als Drogen-Protein-Konjugat TA-CD bekannte Impfstoff die zweite Phase der klinischen Studien. Ein weiterer immuntherapeutischer Ansatz basiert auf der Entwicklung monoklonaler Antikörper gegen Kokain. Dieser hat jedoch erst vorklinische Studien durchlaufen.
Una vía de investigación interesante es el uso de la inmunoterapia, es decir la creación de una vacuna que impida que la droga llegue al cerebro y, por lo tanto, neutralice de forma efectiva la acción de la cocaína. El concepto básico se ha sometido a los primeros ensayos. Una vacuna desarrollada en el Reino Unido se analizó con un reducido número de adictos a la cocaína, un total de 18 personas, durante un período de 14 semanas. Los resultados revelaron que tres cuartos de la cohorte de consumidores adictos a la cocaína vacunados pudieron dejar de consumir la droga durante un período de tres meses sin experimentar ningún efecto secundario indeseado. Además, después de seis meses, tanto los consumidores que recayeron como los que no volvieron a consumir cocaína afirmaron que las sensaciones de euforia no eran tan fuertes como antes de la vacunación. Como consecuencia de estos resultados la vacuna, conocida como conjugado de droga-proteína TA-CD, se encuentra en la segunda fase de ensayos clínicos. Otro enfoque alternativo de inmunoterapia consiste en el desarrollo de anticuerpos monoclonales de cocaína, pero esta opción sólo ha sido sometida a ensayos preclínicos.
Un filone interessante della ricerca è quello dell’immunoterapia, ossia della creazione di un vaccino in grado di “neutralizzare” in maniera efficace l’azione della cocaina impedendo alla droga di raggiungere il cervello. Il concetto fondamentale è stato tuttavia sottoposto a prove ancora limitate. Un vaccino (sviluppato nel Regno Unito) è stato testato su un numero esiguo di cocainomani, 18 in totale, per un periodo di 14 settimane. Si è scoperto che tre quarti della coorte vaccinata dei cocainomani erano in grado di sopportare un’astinenza di 3 mesi senza subire effetti collaterali pregiudizievoli. Inoltre, dopo 6 mesi, sia i soggetti ricaduti nella dipendenza sia i rimanenti soggetti hanno dichiarato che la sensazione di euforia prodotta dal consumo della sostanza non era così potente come prima del vaccino Grazie a questi risultati il vaccino, denominato coniugato della proteina stupefacente TA-CD, è ora in fase di sperimentazione nell’ambito di due studi clinici di fase 2. Un approccio immunoterapeutico alternativo, che tuttavia è stato testato soltanto a livello preclinico, prevede lo sviluppo di anticorpi monoclonali alla cocaina.
Uma vertente de investigação estimulante é o recurso à imunoterapia, isto é, o desenvolvimento de uma vacina capaz de “neutralizar” eficazmente a acção da cocaína impedindo a droga de chegar ao cérebro. O conceito básico já foi sujeito a alguns testes, tendo-se ensaiado uma vacina desenvolvida no Reino Unido num pequeno número de dependentes de cocaína, 18 no total, ao longo de um período de 14 semanas. Concluiu-se que três quartos da coorte de dependentes de cocaína vacinados conseguiram permanecer livres de droga durante um período de 3 meses, sem quaisquer efeitos secundários desagradáveis. Além disso, ao fim de seis meses, tanto os que recaíram, como os que não recaíram declararam que as sensações de euforia não eram tão fortes como antes de serem vacinados. Em resultado destas conclusões, a vacina, denominada “conjugado droga-proteína TA-CD”, está a ser sujeita a uma segunda fase de ensaios clínicos. Outra abordagem imunoterapêutica alternativa envolve o desenvolvimento de anticorpos monoclonais à cocaína, mas ainda só foi objecto de testes pré-clínicos.
Ένα ενδιαφέρον ερευνητικό πεδίο είναι η χρήση ανοσοθεραπείας, δηλαδή η ανάπτυξη ενός εμβολίου που θα «εξουδετερώνει» αποτελεσματικά τη δράση της κοκαΐνης, μην επιτρέποντας στη ναρκωτική ουσία να φτάσει στον εγκέφαλο. Η βασική ιδέα έχει υποβληθεί σε περιορισμένες δοκιμές. Ένα εμβόλιο που αναπτύχθηκε στο Ηνωμένο Βασίλειο δοκιμάστηκε σε μικρό αριθμό κοκαϊνομανών, συνολικά 18, για διάστημα 14 εβδομάδων. Διαπιστώθηκε ότι τα τρία τέταρτα της κοορτής των κοκαϊνομανών που εμβολιάστηκαν απείχαν από τη χρήση της ουσίας για διάστημα 3 μηνών χωρίς ανεπιθύμητες παρενέργειες. Επιπλέον, έπειτα από έξι μήνες, τόσο όσοι υποτροπίασαν όσο και όσοι δεν υποτροπίασαν ανέφεραν ότι η αίσθηση ευφορίας που βίωναν δεν ήταν τόσο ισχυρή όσο πριν από τον εμβολιασμό. Κατόπιν των διαπιστώσεων αυτών, το εμβόλιο, γνωστό ως συζευτικό ναρκωτικής ουσίας-πρωτεΐνης TA-CD, υποβάλλεται σε κλινικές δοκιμές φάσης 2. Μια εναλλακτική ανοσοθεραπευτική προσέγγιση βασίζεται στην ανάπτυξη μονοκλωνικών αντισωμάτων κατά της κοκαΐνης, η οποία όμως έχει υποβληθεί μόνον σε προκλινικές δοκιμές.
Een interessante onderzoeksrichting is het gebruik van immunotherapie, oftewel de ontwikkeling van een vaccin dat de werking van cocaïne daadwerkelijk zou “neutraliseren” door te voorkomen dat de drug de hersenen bereikt. Het onderliggende concept is op beperkte schaal getest. Een in het Verenigd Koninkrijk ontwikkeld vaccin werd getest op een klein aantal cocaïneverslaafden, 18 in totaal, gedurende een periode van 14 weken. De uitkomst was dat driekwart van de gevaccineerde groep cocaïneverslaafden erin slaagde om gedurende een periode van drie maanden drugsvrij te blijven zonder ongewenste bijwerkingen. Bovendien verklaarden zowel degenen die terugvielen in hun oude gedrag als degenen die dat niet deden na zes maanden dat de gevoelens van euforie niet meer zo sterk waren als voor de vaccinatie. Het resultaat van deze bevindingen is dat het vaccin, dat bekendstaat als het drug-eiwitconjugaat TA-CD, zich in een tweede fase van klinische proeven bevindt. Een alternatieve immunotherapeutische benadering is gebaseerd op de ontwikkeling van monoklonale antilichamen tegen cocaïne, maar daarmee zijn alleen nog preklinische testen gedaan.
Jedním ze zajímavých směrů výzkumu je použití imunoterapie, tj. vývoj vakcíny, která by účinně „neutralizovala“ působení kokainu zabráněním tomu, aby se droga dostala do mozku. Základní koncepce prošla omezeným testováním. Vakcína (vyvinutá ve Spojeném království) byla testována na malém počtu osob závislých na kokainu, kterých bylo celkem osmnáct, po dobu čtrnácti týdnů. Bylo zjištěno, že tři čtvrtiny očkované kohorty osob závislých na kokainu dokázaly abstinovat po dobu tří měsíců bez nežádoucích vedlejších účinků. Navíc po šesti měsících uváděli jak ti, u kterých došlo k relapsu, tak ti, u kterých k němu nedošlo, že pocity euforie nebyly už tak silné jako před očkováním. V důsledku těchto zjištění je nyní vakcína, známá jako konjugát droga/protein TA-CD, podrobena klinické studii druhé fáze. Alternativním imunoterapeutickým přístupem je vývoj monoklonálních protilátek proti kokainu, ale ten je zatím ve fázi předklinického testování.
Et spændende forskningsområde er brugen af immunterapi, dvs. udviklingen af en vaccine, som effektivt kan "neutralisere" kokains virkning ved at hindre stoffet i at nå frem til hjernen. Det grundlæggende princip er kun blevet testet i begrænset omfang. En vaccine udviklet i Det Forenede Kongerige blev testet på et mindre antal kokainafhængige, 18 i alt, over en periode på 14 uger. Resultatet heraf var, at tre fjerdedele af den vaccinerede kohorte af kokainafhængige var i stand til at forblive stoffrie i en periode på 3 måneder uden nogen uheldige bivirkninger. Endvidere har både de personer, der fik tilbagefald, og de, der ikke gjorde, anført efter 6 måneder, at de euforiske følelser ikke havde samme styrke som inden vaccinationen. På grundlag af disse resultater gennemgår vaccinen, kaldet stofproteinkonjugat TA-CD, kliniske fase 2-undersøgelser. En alternativ immunterapeutisk tilgang indebærer udvikling af monoklone antistoffer til kokain, men dette er kun blevet testet i prækliniske undersøgelser.
Yksi kiinnostava tutkimusala on immunoterapian käyttö eli sellaisen rokotteen kehittäminen, joka neutraloisi tehokkaasti kokaiinin vaikutukset estämällä huumetta pääsemästä aivoihin. Perusideaa on testattu vähän. Yhdistyneessä kuningaskunnassa kehitettyä rokotetta testattiin pienellä määrällä kokaiiniriippuvaisia, yhteensä 18:lla, 14 viikon ajan. Tutkimuksessa todettiin, että kolme neljäsosaa rokotetuista kokaiiniriippuvaisista pystyi olemaan käyttämättä huumetta kolmen kuukauden ajan ilman odottamattomia haittavaikutuksia. Lisäksi sekä ne, jotka sortuivat huumeisiin, että ne, jotka eivät sortuneet, ilmoittivat kuusi kuukautta myöhemmin, ettei euforinen tunne ollut enää yhtä voimakas kuin ennen rokotusta. Näiden tulosten perusteella tämä rokote, joka kulkee nimellä lääkeaine-proteiinikonjugaatti TA-CD, on nyt läpikäymässä toisen vaiheen kliinisiä kokeita. Vaihtoehtoiseen immunoterapeuttiseen lähestymistapaan liittyy monoklonaalisten vasta-aineiden kehittäminen kokaiinille, mutta sitä on testattu vasta esikliinisesti.
A kutatás egyik érdekes ága az immunterápia alkalmazása, azaz egy olyan védőoltás kidolgozása, amely hatékonyan „semlegesíti” a kokain működését azáltal, hogy meggátolja, hogy a kábítószer elérje az agyat. A kiinduló koncepciót már korlátozott mértékben tesztelték. Egy az Egyesült Királyságban kifejlesztett védőoltást kokainfüggők kis létszámú, összesen 18 fős csoportján teszteltek, 14 héten át. Azt állapították meg, hogy a kokainfüggők vakcinázott kohorszának háromnegyede 3 hónapig kábítószer nélkül tudott maradni, kellemetlen mellékhatások nélkül. 6 hónap elteltével pedig a visszaesők és a nem visszaesők egyaránt arról számoltak be, hogy az eufória érzése nem volt már olyan erős, mint a védőoltást megelőzően. E megállapítások eredményeképpen a – TA-CD kábítószer–fehérje konjugátumként ismert – vakcinát alávetették a 2. fázisú klinikai kipróbálásnak. Egy másik immunterápiás módszer a monoklonális antitestek létrehozása a kokainhoz, de ennek tesztelése még a klinikai előtti szakaszban jár.
En spennende forskningsgren ser på bruken av immunterapi, dvs. utviklingen av en vaksine som effektivt kan ”nøytralisere” kokainens virkning ved å hindre at stoffet når hjernen. Det grunnleggende konseptet har vært gjenstand for begrenset testing. En vaksine utviklet i Storbritannia ble testet på et lite antall kokainavhengige, 18 i alt, over en periode på 14 uker. Det viste seg at tre firedeler av den vaksinerte kohorten av kokainavhengige var i stand til å holde seg stoff-frie i en periode på 3 måneder uten uheldige bivirkninger. Etter 6 måneder oppga både de som fikk og de som ikke fikk tilbakefall, at følelsen av eufori ikke var like sterk som før vaksinasjonen. Som et resultat av disse funnene undersøkes vaksinen, kjent som stoff-proteinkonjugat TA-CD, nå i kliniske fase 2-studier. En annen immunterapeutisk tilnærming ser på utviklingen av monoklonale antistoffer mot kokain, men dette har bare vært testet preklinisk.
Ekscytującym elementem badań jest zastosowanie immunoterapii, czyli opracowanie szczepionki skutecznie „neutralizującej” działanie kokainy poprzez zapobieganie dotarciu przez narkotyk do mózgu. Podstawowa koncepcja została już w pewnym zakresie przetestowana. Szczepionkę stworzoną przez firmę Xenova (Wielka Brytania) testowano przez 14 tygodni na niewielkiej grupie 18 osób uzależnionych od kokainy. Stwierdzono, że trzy czwarte spośród zaszczepionych osób uzależnionych od kokainy było w stanie powstrzymać się od zażywania narkotyków przez 3 miesiące bez niepożądanych skutków ubocznych. Dodatkowo po upływie sześciu miesięcy zarówno ci, którzy powrócili do nałogu, jak i ci, którzy nadal zażywali kokainę, stwierdzili, że uczucie euforii nie jest już tak silne jak przed szczepieniem. W wyniku tego odkrycia szczepionkę, określaną jako TA-CD — sprzężenie narkotyku i białka, poddano drugiemu etapowi badań klinicznych. Inna metoda immunoterapeutyczna polega na opracowaniu monoklonalnych przeciwciał dla kokainy, ale znajdują się one jeszcze w fazie badań przedklinicznych.
O abordare foarte interesantă a cercetărilor constă în utilizarea terapiei imunitare, şi anume descoperirea unui vaccin care ar putea „neutraliza” în mod eficient acţiunea cocainei, împiedicând drogul să ajungă la creier. Conceptul de bază a fost supus unor testări destul de limitate. Un vaccin realizat în Regatul Unit a fost testat pe un număr redus de dependenţi de cocaină, în total 18, pe o perioadă de 14 săptămâni. În urma acestei experienţe, s-a demonstrat că trei sferturi dintre dependenţii de cocaină vaccinaţi au reuşit să rămână abstinenţi timp de 3 luni, fără a avea efecte secundare severe. În plus, după 6 luni, atât cei care s-au reapucat cât şi cei care nu s-au reapucat de consum, au declarat că senzaţiile de euforie nu sunt la fel de intense ca înainte de vaccinare. În urma acestor descoperiri, vaccinul, cunoscut sub denumirea de vaccinul TA-CD (drog combinat cu proteine) este supus etapei a doua a testelor clinice. O abordare imunoterapeutică alternativă implică dezvoltarea unor anticorpi monoclonari pentru cocaină, dar această metodă nu a fost încă testată clinic.
Jedným vzrušujúcim smerom výskumu je používanie imunoterapie, t. j. vývoj vakcíny, ktorá by účinne „neutralizovala“ pôsobenie kokaínu zabránením, aby droga dosiahla mozog. Základná koncepcia bola podrobení obmedzenému testovaniu. Vakcína vyvinutá v Spojenom kráľovstve bola testovaná na malom počte narkomanov, ktorí užívajú kokaín, celkom 18, počas obdobia 14 týždňov. Zistilo sa, že tri štvrtiny očkovanej skupiny narkomanov, ktorí užívali kokaín, boli schopné zostať bez drogy počas obdobia 3 mesiacov bez neobvyklých vedľajších účinkov. Okrem toho po 6 mesiacoch tí, ktorí podľahli recidíve a tí, ktorí vydržali, uviedli, že pocity eufórie neboli také silné ako pred očkovaním. V dôsledku týchto zistení vakcína, známa ako drogovo-proteínový konjugát TA-CD, sa podrobuje 2. etape klinických skúšok. Alternatívny imunoterapeutický prístup zahŕňa vývoj monoklonálnych protilátok proti kokaínu, ale je iba v etape predklinických skúšok.
Zanimiv niz raziskav vključuje uporabo imunoterapije, tj. razvoja cepiva, ki bi učinkovito "nevtraliziralo" delovanje kokaina, tako da drogi prepreči, da doseže možgane. Osnovni koncept je bil omejeno preskušen. Cepivo, razvito v podjetju v Združenem kraljestvu, so 14 dni preskušali na majhnem številu kokainskih odvisnikov (18). Ugotovili so, da so tri četrtine cepljene kohorte kokainskih odvisnikov lahko tri mesece ostale brez drog brez kakršnih koli neprijetnih stranskih učinkov. Poleg tega so po šestih mesecih vsi tisti, ki so znova začeli uživati kokain, in tisti, ki ga niso, izjavili, da občutki evforije niso bili tako močni kot pred cepljenjem. Zaradi teh ugotovitev je cepivo, znano kot konjugat droge in proteina TA-CD, v drugi fazi kliničnih preskušanj. Alternativni imunoterapevtski pristop vključuje razvoj monoklonskih protiteles za kokain, vendar je bil preskušen zgolj predklinično.
En intressant del av forskningen är utnyttjandet av immunterapi, dvs. utveckling av ett vaccin som skulle “neutralisera” kokainets effekt genom att förhindra drogen från att nå hjärnan. Det underliggande konceptet har genomgått begränsade tester. Ett vaccin som utvecklats i Storbritannien har testats på ett litet antal (18 totalt) kokainberoende klienter under en period på 14 veckor. Man fann att tre fjärdedelar av den vaccinerade kohorten av kokainmissbrukare kunde hålla sig drogfria under en period på tre månader utan några obehagliga bieffekter. Efter sex månader uppgav både de som hade återfallit i missbruk och de som höll sig fortsatt drogfria att de euforiska känslorna inte var lika starka som före vaccinationen. Som ett resultat av dessa rön håller vaccinet, kallat narkotika–protein konjugat TA-CD, nu på att genomgå klinisk fas 2-prövningar. En alternativ immunoterapeutisk metod innefattar utveckling av monoklonala antikroppar mot kokain, men den metoden har ännu bara testats prekliniskt.
Heyecan verici bir araştırma kolu da immünoterapi, yani uyuşturucunun beyne gitmesini önleyerek kokainin hareketini etkin şekilde ‘nötralize’ edecek bir aşının geliştirilmesidir. Temel kavram sınırlı testlerden geçmiştir. Birleşik Krallık'ta geliştirilen bir aşı, toplamı 18 olan az sayıda kokain bağımlısında, 14 haftalık bir dönem için test edilmiştir. Aşılanan kokain bağımlılarının dörtte üçünün, istenmeyen hiçbir yan etki olmaksızın 3 aylık bir süre boyunca temiz kalmayı başardığı görülmüştür. Buna ek olarak, 6 aydan sonra, hem yeniden başlayanlar hem de başlamayanlar, keyif hissinin aşılama öncesinde olduğu kadar güçlü olmadığını ifade etmiştir. Bu bulguların bir sonucu olarak, uyuşturucu-protein bileşiği TA-CD olarak bilinen aşı, klinik testlerin 2. aşamasında bulunmaktadır. Alternatif bir immünoterapötik yaklaşım, kokaine karşı monoklonal antikorlar geliştirilmesiyle ilgilidir ama bu yalnızca klinik öncesi olarak test edilmiştir.
Aizraujošs pētniecības virziens ir imunoterapijas izmantošana, t.i., tādas vakcīnas radīšana, kas efektīvi ,,neitralizē” kokaīna iedarbību, neļaujot tam sasniegt smadzenes. Šajā jomā jau ir veikti ierobežoti pamatkoncepcijas testi. Apvienotā Karalistē izstrādātu vakcīnu 14 nedēļas izmēģināja neliela kokaīna pacientu grupa, pavisam 18 cilvēki. Pēcāk izrādījās, ka trīs ceturtdaļas no vakcinētās kokaīna pacientu grupas spēja 3 mēnešus atturēties no kokaīna lietošanas bez smagām blakusparādībām. Turklāt pēc 6 mēnešiem gan tie, kas bija atsākuši lietot kokaīnu, gan tie, kas bija noturējušies, apgalvoja, ka eiforija vairs nav tik spēcīga kā pirms vakcinācijas. Šo atklājumu rezultātā notiek šīs vakcīnas jeb narkotiku proteīnu konjugāta TA-CD otrās fāzes klīniskie izmēģinājumi. Alternatīvs imunoterapijas risinājums ir monoklonālu kokaīna antivielu radīšana, bet klīniski izmēģinājumi šajā jomā vēl nav veikti.
  1. peatükk: Poliitika j...  
aastast kõigis aruande esitanud riikides suurenenud. Bulgaaria on ainus riik, kes teatas kokaiiniga seotud õigusrikkumiste vähenemisest (nii rikkumiste arv kui osakaal narkoseaduste rikkumiste üldarvus).
The opposite trend can be observed for cocaine-related offences: in terms of both number of ‘reports’ (28) and the proportion of all drug offences (29), cocaine-related offences have increased since 1999 in most reporting countries. Bulgaria is the only country to report a downward trend in cocaine offences (both numbers and proportions of drug offences).
La tendance inverse a été observée pour les délits liés à la cocaïne. Ainsi, tant en ce qui concerne le nombre de «cas signalés» (28) que le pourcentage par rapport à l'ensemble des délits liés à la drogue (29), les délits liés à la cocaïne se sont multipliés dans la plupart des pays déclarants depuis 1999. La Bulgarie est le seul pays à faire état d’une réduction des délits liés à la cocaïne (tant en termes de nombre que de pourcentage par rapport à l'ensemble des délits liés à la drogue).
Bei Drogendelikten im Zusammenhang mit Kokain ist eine gegenläufige Entwicklung zu beobachten: Sowohl die Zahl der „Berichte“ (28) über Straftaten im Zusammenhang mit Kokain als auch der Anteil dieser Straftaten an allen Drogendelikten (29) sind in den meisten Ländern seit 1999 gestiegen. Bulgarien berichtet als einziges Land von einem Abwärtstrend bei den mit Kokain in Verbindung gebrachten Straftaten (sowohl der Zahlen als auch der Anteile an den Drogendelikten insgesamt).
En las infracciones relacionadas con la cocaína se puede observar la tendencia inversa: en cuanto al número de «notificaciones» (28) y el porcentaje en relación con todas las infracciones a las leyes antidroga (29), los delitos relacionados con la cocaína han experimentado un incremento desde 1999 en la mayoría de los países que facilitaron datos. Bulgaria es el único país que ha informado de una tendencia a la baja en delitos relacionados con la cocaína (tanto en lo que respecta al número como al porcentaje de delitos en materia de drogas).
Completamente opposta è la tendenza che si osserva invece per i reati correlati alla cocaina: questi reati sono in aumento nella maggior parte dei paesi a partire dal 1999, in termini sia di numero di "segnalazioni" (28) sia di proporzione rispetto all’insieme dei reati per droga (29). La Bulgaria è il solo paese a riferire una tendenza inversa per quanto riguarda i reati per cocaina (in termini sia di numero di segnalazioni, sia di proporzione rispetto ai reati per droga in generale).
Pode observar-se a tendência oposta nas infracções relacionadas com a cocaína: estas infracções aumentaram, desde 1999, na maioria dos países que apresentaram dados, tanto no tocante ao número de “relatórios” (28) como à percentagem das infracções à legislação em matéria de droga (29). A Bulgária é o único país que menciona uma tendência decrescente nas infracções ligadas à cocaína (tanto em números absolutos como em percentagem das infracções).
Αντίθετη τάση παρατηρείται στα αδικήματα που σχετίζονται με την κοκαΐνη: από την άποψη τόσο των αναφορών (28) όσο και του ποσοστού επί του συνόλου των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά (29), τα αδικήματα που σχετίζονται με την κοκαΐνη παρουσιάζουν αύξηση από το 1999 στις περισσότερες χώρες που υποβάλλουν στοιχεία. Η Βουλγαρία είναι η μοναδική χώρα που αναφέρει πτωτική τάση στα αδικήματα που σχετίζονται με την κοκαΐνη (τόσο στον αριθμό όσο και στα ποσοστά επί των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά).
Een tegengestelde trend geven de met cocaïne verband houdende delicten te zien: zowel in aantallen “aangiften” (28) als in percentage van alle drugsdelicten (29) is er sinds 1999 in de meeste rapporterende landen sprake van een stijging van met cocaïne verband houdende delicten. Bulgarije is het enige land dat melding maakt van een neerwaartse trend (zowel in aantallen als in percentage) bij cocaïnedelicten.
Opačný trend lze sledovat u trestných činů souvisejících s kokainem: jak co do počtu „hlášení“ (28), tak co do jejich podílu na všech drogových trestných činech (29), počet trestných činů souvisejících s kokainem od roku 1999 ve většině sledovaných zemí vzrostl. Jedinou zemí, která vykazuje sestupný trend trestné činnosti související s kokainem (co do počtu případů i jejich podílu na drogové kriminalitě), je Bulharsko.
Den modsatte tendens kan observeres for kokainrelaterede overtrædelser: med hensyn til både antallet af "indberetninger" (28) og andelen af samtlige narkotikalovovertrædelser (29) er de kokainrelaterede overtrædelser steget siden 1999 i de fleste indberettende lande. Bulgarien er det eneste land, hvor tendensen har være nedadgående med hensyn til kokainrelaterede overtrædelser (både antal og andel af narkotikalovovertrædelser).
Kokaiiniin liittyvissä rikoksissa suuntaus on päinvastainen: sekä kokaiinia koskevien ”ilmoitusten” määrä (28) että kokaiiniin liittyvien rikosten osuus kaikista huumerikoksista (29) on kasvanut vuodesta 1999 lähtien useimmissa maissa, joista saatiin tietoa. Bulgaria on ainoa maa, joka ilmoitti laskusuuntauksesta kokaiinirikoksissa (sekä ilmoitusten määrä että osuus huumerikoksista).
A kokainnal kapcsolatos bűncselekményeknél az ellenkező tendencia figyelhető meg: a kokainnal kapcsolatos bűncselekmények 1999 óta mind a „feljelentések” számát28, mind pedig az összes kábítószer-bűncselekményen belüli arányát tekintve29 gyakoribbak lettek a legtöbb jelentéstevő országban. Bulgária az egyetlen olyan ország, amely csökkenő tendenciáról számolt be a kokainnal kapcsolatos bűncselekményekben (ezek számát és a kábítószer-bűncselekményeken belüli arányát tekintve egyaránt).
Når det gjelder kokainrelaterte lovbrudd, er trenden den motsatte: både når det gjelder antall “rapporter” (28) og andelen av alle narkotikalovbrudd (29), har kokainrelaterte lovbrudd i de fleste landene økt siden 1999. Bulgaria er det eneste landet som rapporterer om en nedadgående trend for kokainlovbruddene (både med hensyn til antall og andelen av alle narkotikalovbrudd).
Przeciwstawną tendencję obserwuje się w odniesieniu do przestępstw związanych z kokainą: zarówno pod względem liczby „zgłoszeń” (28), jak i procentowego udziału we wszystkich przestępstwach narkotykowych (29), w większości objętych sprawozdaniem krajów od 1999 r. nastąpił wzrost liczby przestępstw związanych z kokainą. Bułgaria jest jedynym krajem, w którym odnotowano tendencję spadkową w odniesieniu do przestępstw związanych z kokainą (zarówno pod względem liczby, jak i procentowego udziału we wszystkich przestępstwach narkotykowych).
Pentru infracţiunile legate de cocaină, tendinţa este inversă: atât în termeni de număr de „rapoarte” (28), cât şi de proporţie în cadrul totalului infracţiunilor legate de droguri (29), infracţiunile în care este implicată cocaina au devenit mai numeroase faţă de 1999 în majoritatea ţărilor cuprinse în raport. Bulgaria este singura ţară care a raportat o tendinţă descrescătoare a infracţiunilor legate de cocaină (atât ca număr, cât şi ca proporţie în cadrul totalului infracţiunilor legate de droguri).
Opačný trend možno pozorovať pri trestných činoch súvisiacich s kokaínom: z hľadiska počtu „správ“ (28) a podielu všetkých trestných činov súvisiacich s drogami (29), počet trestných činov súvisiacich s kokaínom vzrástol od roku 1999 vo väčšine krajín, ktoré poskytli správy. Bulharsko je jedinou krajinou, ktorá uvádza klesajúci trend v trestných činoch súvisiacich s kokaínom (v počtoch aj podieloch trestných činov súvisiacich s drogami).
Nasprotni trend je opaziti pri kaznivih dejanjih, povezanih s kokainom: kazniva dejanja, povezana s kokainom, so od leta 1999 narasla v večini držav članic tako v smislu števila "poročil" (28) kot v smislu deleža vseh z drogo povezanih kaznivih dejanj (29). Bolgarija je edina država, ki poroča o upadu kaznivih dejanj, povezanih s kokainom (v številu "poročil" in deležu z drogo povezanih kaznivih dejanj).
Motsatt tendens kan noteras för kokainrelaterade brott. Såväl när det gäller antalet ”rapporterade fall” (28) som andelen av samtliga narkotikabrott (29), har kokainrelaterade brott sedan 1999 ökat i de flesta rapporterande länder. Bulgarien är det enda land som har rapporterat en nedåtgående trend för kokainrelaterade brott (såväl antal som andel av samtliga narkotikabrott).
Karşıt bir eğilim, kokainle ilgili suçlar için gözlemlenebilmektedir: hem ‘rapor’ların sayısı (28) hem de tüm uyuşturucu suçlarının oranı (29) anlamında, çoğu rapor eden ülkede kokainle ilgili suçlar 1999’dan beri artmıştır. Bulgaristan, kokain suçlarında (hem uyuşturucu suçu sayısı hem de oranında) aşağı doğru bir eğilim bildiren tek ülkedir.
Pretējas tendences ir vērojamas saistībā ar kokaīna pārkāpumiem - kopš 1999. gada lielākajā daļā šajā pārskatā aplūkoto valstu ir pieaudzis gan ar kokaīnu saistītu ,,pārskatu” skaits (28), gan pārkāpumu skaits salīdzinājumā ar visiem narkotiku pārkāpumiem (29). Bulgārija ir vienīgā valsts, kas informē par kokaīna pārkāpumu skaita samazināšanos (gan absolūtos skaitļos, gan proporcionāli).
  Kast 10  
Slovakkias on metamfetamiinist saanud viimastel aastatel kõige sagedasem esmane narkootikum nende hulgas, kes esimest korda ravile satuvad ning ka Ungaris on mõnede kogukondade seas avastatud suur metamfetamiini tarbimise levik.
Historically, methamphetamine use in Europe has been concentrated in the Czech Republic, where there are estimated to be twice as many problem methamphetamine (pervitin) users (20 300) as problem opioid users (9 700). In recent years, methamphetamine has become the most frequent primary drug among those demanding treatment for the first time in Slovakia, and high levels of methamphetamine use have also been found among some subpopulations in Hungary. In their 2005 Reitox reports, seven other countries (Denmark, France, Latvia, Slovenia, the United Kingdom, Bulgaria and Norway) reported an increase in seizures and/or use of this drug, mainly among frequent attendees at clubs and parties. Currently, the available information does not allow us to draw any firm conclusions on trends in methamphetamine use in these countries. Nevertheless, the spread of methamphetamine elsewhere in the world and the potential for this drug to cause significant health problems means that this is an area in which continued vigilance is required.
Historiquement, l’usage de méthamphétamines en Europe était concentrée en République tchèque, où l’on recense, selon les estimations, deux fois plus d’usagers de méthamphétamines (pervitine) à problème (20 300) que d’usagers d’opiacés à problème (9 700). Ces dernières années, les méthamphétamines sont devenues la drogue primaire la plus fréquente déclarée par les personnes qui demandent un traitement pour la première fois en Slovaquie, et des niveaux élevés de consommation de méthamphétamines ont également été observés dans certaines sous-populations en Hongrie. Dans leurs rapports Reitox 2005, sept autres pays (Danemark, France, Lettonie, Slovénie, Royaume-Uni, Bulgarie et Norvège) ont fait état d’une augmentation des saisies et/ou de l’usage de cette drogue, essentiellement au sein des personnes qui fréquentent assidûment les boîtes de nuit et les événements festifs. À l’heure actuelle, les informations disponibles ne permettent pas de tirer de conclusions définitives sur la tendance de l’usage de méthamphétamines dans ces pays. Néanmoins, la propagation des méthamphétamines dans d’autres régions du monde et les risques potentiels de graves problèmes de santé causés par cette drogue imposent une vigilance permanente dans ce domaine.
In der Vergangenheit konzentrierte sich der Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik, wo die Zahl der problematische Konsumenten von Methamphetamin (Pervitin) (20 300) schätzungsweise doppelt so hoch ist wie die Zahl der problematischen Opioidkonsumenten (9 700). Seit einigen Jahren jedoch wird Methamphetamin von Erstpatienten in der Slowakei am häufigsten als Primärdroge angegeben, und auch in Ungarn wurde in einigen Teilgruppen ein hoher Konsum von Methamphetamin ermittelt. In ihren Reitox-Berichten 2005 melden sieben weitere Länder (Dänemark, Frankreich, Lettland, Slowenien, Vereinigtes Königreich, Bulgarien und Norwegen) eine Zunahme der Sicherstellungen und/oder des Konsums dieser Droge, vor allem unter Menschen, die häufig Klubs und Partys besuchen. Derzeit ermöglichen die verfügbaren Informationen keine gesicherten Rückschlüsse auf die Tendenzen beim Methamphetaminkonsum in diesen Ländern. Angesichts der Ausbreitung des Methamphetaminkonsums in anderen Teilen der Welt und der Tatsache, dass diese Droge schwerwiegende gesundheitliche Probleme verursachen kann, steht jedoch fest, dass in diesem Bereich auch künftig Wachsamkeit geboten ist.
Tradicionalmente, el consumo de metanfetaminas en Europa se ha concentrado en la República Checa, donde se calcula que los consumidores problemáticos de metanfetaminas, o pervitín, (20 300) son el doble que los consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Durante los últimos años, las metanfetaminas se han convertido en la droga principal más frecuente entre los consumidores que solicitan tratamiento por primera vez en Eslovaquia, y se han detectado altos niveles de consumo de metanfetaminas en algunas subpoblaciones de Hungría. Según los informes de 2005 de la red Reitox, otros siete países (Dinamarca, Francia, Letonia, Eslovenia, el Reino Unido, Bulgaria y Noruega) han registrado un aumento en las incautaciones y/o el consumo de esta droga, principalmente entre las personas que frecuentan clubes y fiestas. En la actualidad, la información disponible no nos permite extraer conclusiones sólidas sobre las tendencias en el consumo de metanfetaminas en estos países. Sin embargo, la difusión de esta droga en el resto del mundo y el potencial que posee esta sustancia para causar importantes problemas para la salud deja patente la necesidad de realizar controles frecuentes en este ámbito.
Storicamente, il consumo di metanfetamina in Europa è concentrato nella Repubblica ceca, dove si calcola che vi siano il doppio di consumatori di metanfetamina (pervitina) (20 300) rispetto ai consumatori problematici di oppiacei (9 700). Di recente la metanfetamina è diventata la droga primaria menzionata più di frequente tra le persone che per la prima volta fanno richiesta di trattamento in Slovacchia, mentre elevati livelli di consumo di metanfetamine sono stati scoperti anche in alcuni sottogruppi della popolazione in Ungheria. Nelle relazioni Reitox del 2005, altri sette paesi (Danimarca, Francia, Lettonia, Slovenia, Regno Unito, Bulgaria e Norvegia) hanno riferito un aumento dei sequestri e/o del consumo di questa sostanza, perlopiù tra i frequenti avventori di club e feste. Attualmente le informazioni disponibili non consentono di trarre conclusioni certe sulle tendenze del consumo di metanfetamine in questi paesi. Nonostante ciò, la diffusione della metanfetamina in altre regioni del mondo e le potenzialità che questa sostanza provochi problemi di salute importanti impongono di continuare a prestare la massima attenzione a questo problema.
Historicamente, o consumo de metanfetaminas na Europa tem-se concentrado na República Checa, onde se estima que o número de consumidores problemáticos de metanfetaminas (pervitin) corresponda ao dobro (20 300) do dos consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Nos últimos anos, as metanfetaminas passaram a ser a droga primária mais frequentemente citada entre as pessoas que procuram tratamento pela primeira vez na Eslováquia, e também já foram detectados níveis elevados de consumo de metanfetaminas entre algumas subpopulações da Hungria. Nos seus relatórios Reitox relativos a 2005, sete outros países (Dinamarca, França, Letónia, Eslovénia, Reino Unido, Bulgária e Noruega) mencionaram um aumento das apreensões e/ou do consumo desta droga, principalmente entre os frequentadores assíduos de discotecas e festas. As informações actualmente disponíveis não permitem tirar conclusões sólidas sobre as tendências do consumo de metanfetaminas nestes países. No entanto, a expansão das metanfetaminas noutras regiões do mundo e o potencial desta droga para causar problemas de saúde significativos leva a que este domínio exija uma vigilância contínua.
Ανέκαθεν, η χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη επικεντρωνόταν στην Τσεχική Δημοκρατία, όπου εκτιμάται ότι ο αριθμός των προβληματικών χρηστών μεθαμφεταμίνης (pervitin) (20 300) είναι διπλάσιος από εκείνον των προβληματικών χρηστών οπιοειδών (9 700). Τα τελευταία χρόνια, η μεθαμφεταμίνη έχει γίνει η πιο συχνά χρησιμοποιούμενη κύρια ναρκωτική ουσία από τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης στη Σλοβακία, και υψηλά επίπεδα χρήσης μεθαμφεταμίνης διαπιστώνονται επίσης σε μερικούς υποπληθυσμούς στην Ουγγαρία. Στις εθνικές εκθέσεις Reitox 2005, επτά άλλες χώρες (Δανία, Γαλλία, Λεττονία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο, Βουλγαρία και Νορβηγία) ανέφεραν αύξηση στις κατασχέσεις ή/και στη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας σε άτομα που συχνάζουν σε κλαμπ και πάρτι. Επί του παρόντος, τα διαθέσιμα στοιχεία δεν μας επιτρέπουν να συνάγουμε σταθερά συμπεράσματα για τις τάσεις της χρήσης μεθαμφεταμίνης στις χώρες αυτές. Παρ’ όλα αυτά, η εξάπλωση της μεθαμφεταμίνης σε άλλα μέρη του κόσμου και το γεγονός ότι η εν λόγω ναρκωτική ουσία μπορεί να προκαλέσει σημαντικά προβλήματα υγείας συνεπάγεται ότι στον συγκεκριμένο τομέα απαιτείται συνεχής επαγρύπνηση.
Historisch gezien concentreert het gebruik van metamfetamine in Europa zich in Tsjechië, waar naar schatting tweemaal zoveel problematische gebruikers van metamfetamine (pervitin) zijn (20 300) als problematische gebruikers van opioïden (9 700). In de afgelopen jaren is metamfetamine uitgegroeid tot de meest gebruikte primaire drug onder mensen die voor het eerst in behandeling gaan in Slowakije, en hoge gebruiksniveaus voor metamfetamine zijn ook aangetroffen onder bepaalde subpopulaties in Hongarije. In hun Reitox-verslagen over 2005 hebben zeven andere landen (Denemarken, Frankrijk, Letland, Slovenië, het Verenigd Koninkrijk, Bulgarije en Noorwegen) een toename gemeld in vangsten en/of gebruik van deze drug, voornamelijk onder frequente bezoekers van clubs en feesten. Op dit moment kunnen we op basis van de beschikbare informatie geen harde conclusies trekken over de trends in het metamfetaminegebruik in deze landen. Desalniettemin betekenen de opmars van metamfetamine elders in de wereld en de aanzienlijke potentiële gezondheidsproblemen die deze drug veroorzaakt dat dit een gebied is dat voortdurende waakzaamheid vergt.
Z historického hlediska se užívání metamfetaminu v Evropě soustředilo do České republiky, kde se odhaduje, že je dvojnásobný počet (20 300) problémových uživatelů metamfetaminu (pervitinu) ve srovnání s počtem uživatelů opiátů (9 700). V posledních letech se stal metamfetamin na Slovensku nejčastější primární drogou mezi osobami poprvé žádajícími o léčbu a vysoká míra užívání metamfetaminu byla rovněž zjištěna u některých skupin populace v Maďarsku. Ve své zprávě pro síť Reitox uvedlo sedm dalších zemí (Dánsko, Francie, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené království, Bulharsko a Norsko) zvýšení záchytů anebo užívání této drogy, především mezi častými návštěvníky klubů a večírků. V současné době nám dostupné informace neumožňují vyvodit pevné závěry o trendech užívání metamfetaminu v těchto zemích. Šíření metamfetaminu jinde ve světě a potenciál této drogy způsobovat závažné zdravotní problémy znamená, že v této oblasti je i nadále potřebná ostražitost.
Traditionelt har brugen af metamfetamin i Europa været koncentreret i Tjekkiet, hvor der anslås at være dobbelt så mange problematiske brugere af metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiske opioidbrugere (9 700). I de senere år er metamfetamin blevet det hyppigst forekommende primære stof blandt klienter, der søger behandling for første gang i Slovakiet, og der er også registreret en omfattende metamfetaminbrug blandt nogle undergrupper i Ungarn. I de nationale Reitox-rapporter for 2005 har syv andre lande (Danmark, Frankrig, Letland, Slovenien, Det Forenede Kongerige, Bulgarien og Norge) meldt om en stigning i antallet af beslaglæggelser og/eller brugen af dette stof, især blandt personer, der hyppigt kommer i klubber og går til fester. På nuværende tidspunkt er det ikke muligt på grundlag af de foreliggende oplysninger at drage endelige konklusioner med hensyn til tendenserne i brugen af metamfetamin i disse lande. Dog betyder udbredelsen af metamfetamin andre steder i verden og dette stofs potentiale til at kunne forårsage betydelige sundhedsproblemer, at dette er et område, hvor der fortsat kræves agtpågivenhed.
Euroopassa metamfetamiinin käyttö on aikaisemmin keskittynyt Tšekkiin, jossa arvioidaan olevan kaksi kertaa enemmän metamfetamiinin (pervitiinin) ongelmakäyttäjiä (20 300) kuin opioidien ongelmakäyttäjiä (9 700). Viime vuosina metamfetamiini on yleistynyt ensimmäistä kertaa hoitoon hakeutuvien päähuumeena Slovakiassa, ja joissakin väestöryhmissä on todettu korkeita metamfetamiinin käyttöasteita Unkarissa. Vuoden 2005 Reitox-raporteissa seitsemän muuta maata (Tanska, Ranska, Latvia, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta, Bulgaria ja Norja) ilmoittivat kyseisen huumeen takavarikkojen ja/tai käytön lisääntyneen pääasiallisesti yökerhoissa ja juhlissa usein käyvien henkilöiden keskuudessa. Saatavilla olevien tietojen perusteella ei voida tehdä vankkoja päätelmiä metamfetamiinin käytön suuntauksista näissä maissa. Tällä alalla on kuitenkin pysyttävä valppaana, kun otetaan huomioon metamfetamiinin yleistyminen muualla maailmassa ja se, että tämä huume voi aiheuttaa vakavia terveysongelmia.
Európán belül a metamfetaminhasználat történetileg nézve Csehországban koncentrálódott, ahol a becslések szerint kétszer annyi problémás metamfetamin- (pervitin) használó él (20 300), mint ahány problémás opiáthasználó (9700). Szlovákiában az elmúlt években a metamfetamin lett a leggyakrabban előforduló elsőszámú kábítószer az első alkalommal kezelésre jelentkezők körében, de Magyarország egyes részpopulációinál is nagyarányú metamfetaminhasználatot tapasztaltak. A 2005-ös Reitox-jelentésekben további hét ország (Dánia, Franciaország, Lettország, Szlovénia, az Egyesült Királyság, Bulgária és Norvégia) számolt be e kábítószer lefoglalásainak és/vagy használatának növekedéséről, főként a szórakozóhelyek és partik rendszeres látogatóinak körében. A rendelkezésre álló információk jelenleg nem teszik lehetővé, hogy bármilyen határozott következtetést vonjunk le a metamfetaminhasználat tendenciáiról ezekben az országokban. Mindenesetre a metamfetamin terjedése a világ más részein, valamint a komoly egészségügyi problémák előidézésére való képessége arra figyelmeztet, hogy ezen a területen továbbra is szükség van az éberségre.
Historisk sett har bruken av metamfetamin i Europa vært konsentrert til Den tsjekkiske republikk, som anslås å ha dobbelt så mange problembrukere av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problembrukere av opioider (9 700). I de senere årene har metamfetamin blitt det hyppigst brukte primærrusmiddelet blant klienter om søker behandling for første gang i Slovakia, og utbredt metamfetaminbruk er også funnet i enkelte subpopulasjoner i Ungarn. I Reitox-rapportene for 2005 rapporterte syv andre land (Danmark, Frankrike, Latvia, Slovenia, Storbritannia, Bulgaria og Norge) om en økning i beslag og/eller bruken av dette rusmiddelet, framfor alt blant hyppige club- og festgjengere. På grunnlag av den informasjonen som er tilgjengelig, er det likevel umulig å trekke noen faste konklusjoner om trender for metamfetaminbruk i disse landene i dag. Spredningen av metamfetamin andre steder i verden og stoffets potensial for å forårsake betydelige helseproblemer betyr at dette er et område som krever kontinuerlig årvåkenhet.
Spożycie metamfetaminy w Europie przeważnie skupiało się w Czechach, gdzie liczbę osób problemowo zażywających metamfetaminę (perwitynę) (20 300) ocenia się na dwa razy wyższą od liczby osób zażywających problemowo opiaty (9700). W ostatnich latach w Słowacji metamfetamina stała się najbardziej rozpowszechnionym narkotykiem głównym wśród osób zgłaszających się po raz pierwszy na leczenie. Wysoki poziom zażywania metamfetaminy odnotowano również w niektórych podpopulacjach na Węgrzech. W sprawozdaniach Reitox za 2005 r. siedem innych krajów (Dania, Francja, Łotwa, Słowenia, Wielka Brytania, Bułgaria i Norwegia) zgłosiło wzrost liczby konfiskat i/lub zażywania tego narkotyku, głównie wśród osób często odwiedzających kluby i uczestniczących w zabawach. Obecnie dostępne informacje nie pozwalają na wyciąganie pewnych wniosków o tendencjach w zażywaniu metamfetaminy w tych krajach. Tym niemniej rozpowszechnienie metamfetaminy w innych regionach świata oraz możliwość poważnych szkód zdrowotnych powodowanych przez ten narkotyk oznaczają, że ta dziedzina wymaga stałego nadzoru.
Din punct de vedere istoric, consumul de metamfetamină în Europa s-a concentrat în Republica Cehă, unde se estimează că există de două ori mai mulţi consumatori problematici de metamfetamină (pervitin) (20 300) decât consumatori problematici de opiacee (9 700). În ultimii ani, metamfetamina a devenit drogul primar cel mai frecvent în rândul persoanelor care solicită tratament pentru prima dată în Slovacia, în timp ce în rândul unor subpopulaţii din Ungaria au fost depistate niveluri ridicate al consumului de metamfetamină. În rapoartele Reitox 2005, alte şapte ţări (Danemarca, Franţa, Letonia, Slovenia, Regatul Unit, Bulgaria şi Norvegia) au raportat o creştere a capturilor şi/sau a consumului acestui drog, în special în rândul celor care frecventează des cluburi şi petreceri. În prezent, informaţiile disponibile nu ne permit să tragem concluzii exacte privind tendinţele consumului de metamfetamină în ţările respective. Cu toate acestea, extinderea consumului de metamfetamină peste tot în lume şi probabilitatea ca acest drog să provoace probleme serioase de sănătate necesită acordarea unei precauţii permanente în această zonă.
Z historického hľadiska sa užívanie metamfetamínu sústredilo v Českej republike, kde sa odhaduje dvojnásobný počet problémových užívateľov metamfetamínu (pervitínu) (20 300) v porovnaní s počtom problémových užívateľov opiátov (9 700). V posledných rokoch sa metamfetamín stal najčastejšou primárnou drogou medzi tými, ktorí požadujú liečbu po prvýkrát na Slovensku a vysoké úrovne užívania metamfetamínu sa zistili aj medzi niektorými dielčími populáciami v Maďarsku. Vo svojich správach siete Reitox sedem ďalších krajín (Dánsko, Francúzsko, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo, Bulharsko a Nórsko) uvádzalo nárast zachytení a/alebo užívania tejto drogy, najmä medzi častými návštevníkmi klubov a večierkov. V súčasnosti nám dostupné informácie neumožňujú vyvodiť žiadne pevné závery o trendoch v užívaní metamfetamínu v týchto krajinách. Napriek tomu šírenie metamfetamínu inde vo svete a potenciál tejto drogy spôsobovať závažné zdravotné problémy znamená, že toto je oblasť, v ktorej sa naďalej vyžaduje ostražitosť.
V preteklosti je bilo uživanje metamfetamina v Evropi osredotočeno v Češki republiki, kjer ocenjujejo, da imajo dvakrat več problematičnih uživalcev metamfetamina (pervitina) (20.300) kot problematičnih uživalcev opioidov (9700). V zadnjih letih je metamfetamin postal najpogostejša primarna droga med tistimi, ki se na Slovaškem prvič odločijo za zdravljenje, visoke ravni uživanja metamfetamina pa so ugotovili tudi pri nekaterih podpopulacijah na Madžarskem. Še sedem drugih držav (Danska, Francija, Latvija, Slovenija, Združeno kraljestvo, Bolgarija in Norveška) je v svojih poročilih Reitox za leto 2005 poročalo o povečanju zasegov in/ali uživanja te droge, predvsem med pogostimi obiskovalci klubov in zabav. Trenutno razpoložljive informacije ne omogočajo, da bi oblikovali kakršne koli trdne sklepe glede trendov uživanja metamfetamina v teh državah. Vendar pa širjenje metamfetamina drugod po svetu in potencial te droge, da povzroči precejšnje zdravstvene probleme, kažeta, da gre za področje, ki ga je treba stalno budno spremljati.
Under lång tid har metamfetaminanvändningen i Europa varit koncentrerad till Tjeckien där man bedömer att det finns dubbelt så många problematiska missbrukare av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiska missbrukare av opiater (9 700). På senare år har metamfetamin blivit den vanligast förekommande primärdrogen bland dem som begär behandling för första gången i Slovakien och höga nivåer av metamfetaminanvändning har också konstaterats i vissa subpopulationer i Ungern. Sju andra länder (Danmark, Frankrike, Lettland, Slovenien, Storbritannien, Bulgarien och Norge) redovisade i sina nationella Reitox-rapporter 2005 en ökning av beslagen och/eller användningen av denna drog, främst bland personer som ofta besöker klubbar och fester. Det går dock inte att dra några fasta slutsatser om trender i metamfetaminanvändningen i dessa länder baserat på tillgängliga uppgifter. Spridningen av metamfetamin på andra platser i världen och risken att denna drog kan förorsaka betydande hälsoproblem innebär att detta är ett område där fortsatt vaksamhet är påkallad.
Tarihsel olarak, Avrupa’da metamfetamin kullanımı, sorunlu opioid kullanıcılarından (9.700) iki kat fazla sorunlu metamfetamin (pervitin) kullanıcısı (20.300) bulunduğu tahmin edilen Çek Cumhuriyeti’nde yoğunlaşmıştır. Son yıllarda, metamfetamin, Slovakya’da ilk kez tedavi talep edenler arasındaki en yaygın birincil uyuşturucu haline gelmiştir ve Macaristan’ın bazı alt nüfusları arasında da yüksek düzeylerde metamfetamin kullanımına rastlanmıştır. Bundan başka yedi ülke (Danimarka, Fransa, Letonya, Slovenya, Birleşik Krallık, Bulgaristan ve Norveç) 2005 Reitox raporlarında, başta kulüp ve parti müdavimleri arasında olmak üzere, bu uyuşturucunun kullanımı ve/veya ele geçirme vakalarında bir artış rapor etmiştir. Şu anda, eldeki bilgiler bu ülkelerdeki metamfetamin kullanımı eğilimlerine dair kesin sonuçlara varmamızı engellemektedir. Yine de, metamfetaminin dünyanın başka yerlerinde yayılması ve bu uyuşturucunun önemli sağlık sorunları yaratma potansiyeli, bunun sürekli tedbir gerektiren bir alan olduğu anlamına gelmektedir.
Eiropā metamfetamīna lietošana vēsturiski koncentrējas Čehijā – aplēses liecina, ka šajā valstī problemātisku metamfetamīna (pervitīna) lietotāju (20 300) ir divreiz vairāk nekā problemātisku opioīdu lietotāju (9700). Pēdējos gados metamfetamīns ir kļuvis par visbiežāk minēto primāro narkotiku jaunajos ārstniecības pieprasījumos Slovākijā, un ir noskaidrots, ka arī dažās Ungārijas narkotiku lietotāju apakšgrupās ir augsts metamfetamīna lietošanas izplatības līmenis. Septiņas citas valstis (Dānija, Francija, Latvija, Slovēnija, Apvienotā Karaliste, Bulgārija un Norvēģija) 2005. gada Reitox ziņojumos informē par šīs narkotikas konfiskāciju skaita un/vai lietošanas pieaugumu, galvenokārt biežu klubu un sarīkojumu apmeklētāju vidū. Pašlaik pieejamā informācija neļauj izdarīt drošus secinājumus par metamfetamīna lietošanas tendencēm šajās valstīs. Tomēr metamfetamīna izplatīšanās citur pasaulē un šīs narkotikas iespējamā nopietnā ietekme uz veselību nozīmē, ka modrība šajā jomā nedrīkst atslābt.
  Kast 14  
Nende vangide osakaal, kes tunnistavad, et on kunagi tarvitanud ebaseaduslikke uimasteid, erineb vanglate ja kinnipidamisasutuste lõikes, aga keskmised näitajad on ühest kolmandikust või pisut rohkemast Ungaris ja Bulgaarias kuni kahe kolmandiku või enamani Madalmaades, Ühendkuningriigis ja Norras, kusjuures enamik riike teatavad, et elu jooksul tarbimist on tunnistanud ligikaudu 50% (Belgia, Kreeka, Läti, Portugal, Soome).
Data on drug use among the prison population in the last 5 years (1999–2004) were provided by most European countries (1). They show that, compared with the general population, drug users are overrepresented in prison. The proportion of detainees who report ever having used an illicit drug varies among prisons and detention centres, but average rates range from one-third or fewer in Hungary and Bulgaria to two-thirds or more in the Netherlands, the United Kingdom and Norway, with most countries reporting lifetime prevalence rates of around 50 % (Belgium, Greece, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis remains the most frequently used illicit drug, with lifetime prevalence rates among prisoners ranging between 4 % and 86 %, compared with lifetime prevalence rates of 3–57 % for cocaine, 2–59 % for amphetamines and 4–60 % for heroin (2).
Des données relatives à l’usage de drogue au sein de la population carcérale au cours des cinq dernières années (1999-2004) ont été transmises par la plupart des pays européens (1). Elles montrent que, par rapport à la population générale, les usagers de drogue sont surreprésentés en prison. Le pourcentage de détenus qui déclarent avoir consommé une substance illicite varie selon les prisons et les centres de détention, mais les taux moyens oscillent entre un tiers ou moins en Hongrie et en Bulgarie et deux tiers ou plus aux Pays‑Bas, au Royaume‑Uni et en Norvège, la plupart des pays enregistrant des taux de prévalence au cours de la vie d’environ 50 % (Belgique, Grèce, Lettonie, Portugal, Finlande). Le cannabis reste la drogue illicite la plus fréquemment consommée, avec des taux de prévalence au cours de la vie parmi les détenus compris entre 4 et 86 %, comparés à des taux de prévalence au cours de la vie de 3 à 57 % pour la cocaïne, de 2 à 59 % pour les amphétamines et de 4 à 60 % pour l’héroïne (2).
Die meisten europäischen Länder (1) haben Daten über den Drogenkonsum unter Haftinsassen in den letzten fünf Jahren (1999 bis 2004) bereitgestellt. Diese belegen, dass Drogenkonsumenten im Vergleich zur Allgemeinbevölkerung im Strafvollzug überrepräsentiert sind. In den einzelnen Gefängnissen und anderen Hafteinrichtungen gaben unterschiedlich große Anteile der Insassen an, jemals eine illegale Droge konsumiert zu haben. Die Durchschnittsraten lagen jedoch zwischen einem Drittel oder weniger in Ungarn und Bulgarien und zwei Dritteln oder mehr in den Niederlanden, dem Vereinigten Königreich und Norwegen, wobei die meisten Länder Lebenszeitprävalenzraten von etwa 50 % meldeten (Belgien, Griechenland, Lettland, Portugal, Finnland). Cannabis ist unter Haftinsassen nach wie vor die am häufigsten konsumierte illegale Droge: Die Lebenszeitprävalenzraten des Cannabiskonsums liegen in dieser Bevölkerungsgruppe zwischen 4 % und 86 %, gegenüber 3 % bis 57 % für Kokain, 2 % bis 59 % für Amphetamine und 4 % bis 60 % für Heroin (2).
La mayoría de países europeos (1) facilitaron información sobre el consumo de drogas entre la población de presidiarios durante los últimos cinco años (1999-2004). Esta información demuestra que, en comparación con la población general, los consumidores de drogas están sobrerrepresentados en la población de los centros penitenciarios. El porcentaje de reclusos que afirman haber consumido una droga ilegal en alguna ocasión varía según la prisión u otro centro penitenciario: la tasa media oscila entre alrededor de un tercio o menos en Hungría y Bulgaria y en torno a dos tercios o más en los Países Bajos, el Reino Unido y Noruega, y la mayoría de países registran una tasa de prevalencia a lo largo de la vida de aproximadamente un 50 % (Bélgica, Grecia, Letonia, Portugal, Finlandia). El cannabis sigue siendo la droga ilegal más consumida, con una tasa de prevalencia de vida entre los presidiarios que fluctúa entre un 4 % y un 86 %, comparado con un tasa de prevalencia de vida de entre un 3 % y un 57 % en el caso de la cocaína, de entre un 2 % y un 59 % para las anfetaminas, y de entre un 4 % y un 60 % para la heroína (2).
Dati sul consumo di stupefacenti nella popolazione dei detenuti negli ultimi 5 anni (1999–2004) sono stati forniti dalla maggior parte dei paesi europei (1). Questi dati mostrano che, rispetto alla popolazione generale, i consumatori di stupefacenti sono sovrarappresentati nelle carceri. La percentuale dei detenuti che riferiscono di aver fatto uso di una sostanza illecita almeno una volta nella vita varia a seconda delle carceri e dei centri di detenzione, ma le percentuali medie si aggirano tra un terzo o meno in Ungheria e Bulgaria a due terzi o più in Paesi Bassi, Regno Unito e Norvegia, con la maggior parte dei paesi che segnalano una prevalenza una tantum del 50% circa (Belgio, Grecia, Lettonia, Portogallo, Finlandia). La cannabis rimane la sostanza illecita usata più di frequente, con una prevalenza una tantum tra i detenuti compresa tra il 4% e l’86%, rispetto a un dato della prevalenza una tantum del 3–57% per la cocaina, del 2–59% per le anfetamine e del 4–60% per l’eroina (2).
A maioria dos países europeus forneceu dados sobre o consumo de droga entre a população prisional, nos últimos cinco anos (1999–2004) (1). Estes dados mostram que, em comparação com a população em geral, os consumidores de droga estão sobre-representados nas prisões. A percentagem de detidos que afirmam já ter consumido uma droga ilegal varia consoante as prisões e os centros de detenção, mas as taxas médias vão desde um terço ou menos na Hungria e na Bulgária até dois terços ou mais nos Países Baixos, Reino Unido e Noruega, comunicando a maior parte dos países taxas de prevalência ao longo da vida de aproximadamente 50% (Bélgica, Grécia, Letónia, Portugal, Finlândia). A cannabis continua a ser a droga ilícita mais frequentemente consumida, apresentando taxas de prevalência ao longo da vida entre os reclusos que oscilam entre 4% e 86%, comparativamente a taxas de prevalência ao longo da vida de 3–57% para a cocaína, 2–59% para as anfetaminas e 4–60% para a heroína (2).
Στοιχεία για τη χρήση ναρκωτικών στον πληθυσμό των κρατουμένων τα τελευταία 5 χρόνια (1999–2004) παρείχαν οι περισσότερες ευρωπαϊκές χώρες (1). Τα στοιχεία αυτά δείχνουν ότι, σε σύγκριση με τον γενικό πληθυσμό, οι χρήστες ναρκωτικών υπερ-εκπροσωπούνται στον πληθυσμό των φυλακών. Η αναλογία των κρατουμένων που ανέφεραν ότι έκαναν έστω και μία φορά χρήση οποιασδήποτε παράνομης ουσίας ποικίλλει ανάλογα με το σωφρονιστικό ίδρυμα, αλλά η μέση αναλογία κυμαίνεται από ένα τρίτο ή λιγότερο στην Ουγγαρία και τη Βουλγαρία έως δύο τρίτα ή περισσότερο στις Κάτω Χώρες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Νορβηγία, με τις περισσότερες χώρες να αναφέρουν ποσοστά επικράτησης της χρήσης γύρω στο 50 % (Βέλγιο, Ελλάδα, Λεττονία, Πορτογαλία, Φινλανδία). Η κάνναβη παραμένει η συνηθέστερα χρησιμοποιούμενη παράνομη ναρκωτική ουσία, με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή που κυμαίνονται από 4 % έως 86 %, σε σύγκριση με ποσοστά επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή 3–57 % για την κοκαΐνη, 2–59 % για τις αμφεταμίνες και 4–60 % για την ηρωίνη (2).
De meeste Europese landen (1) hebben gegevens verschaft over het drugsgebruik onder de gevangenispopulatie in de afgelopen vijf jaar (1999-2004). Hieruit blijkt dat, vergeleken met de algemene bevolking, drugsgebruikers in gevangenissen oververtegenwoordigd zijn. Het percentage gedetineerden dat meldt ooit een illegale drug te hebben gebruikt verschilt tussen gevangenissen en huizen van bewaring, maar de gemiddelde percentages variëren van eenderde of minder in Hongarije en Bulgarije tot tweederde of meer in Nederland, het Verenigd Koninkrijk en Noorwegen, terwijl de meeste landen percentages voor het “ooit”-gebruik melden die rond de 50% liggen (België, Griekenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis blijft de meest gebruikte illegale drug, met percentages voor het “ooit”-gebruik onder gevangenen die variëren van 4 tot 86%, tegen percentages van 3 tot 57% voor het “ooit”-gebruik van cocaïne, 2 tot 59% voor amfetaminen en 4 tot 60% voor heroïne (2).
Údaje o užívání drog ve vězeňské populaci v posledních pěti letech (1999–2004) poskytla většina evropských zemí (1). Ukazují, že ve srovnání s běžnou populací jsou uživatelé drog ve věznicích nadměrně zastoupeni. Procento zadržovaných osob, které uvádějí, že někdy užily nelegální drogu, se mezi věznicemi a nápravnými zařízeními pro mladistvé liší, avšak průměrný podíl kolísá v rozmezí od jedné třetiny nebo méně v Maďarsku a Bulharsku do dvou třetin nebo více v Nizozemsku, Spojeném království a Norsku, přičemž většina zemí hlásí celoživotní prevalenci kolem 50 % (Belgie, Řecko, Lotyšsko, Portugalsko, Finsko). Nejčastěji užívanou nezákonnou drogou zůstává konopí, přičemž celoživotní prevalence jeho užívání mezi vězni je v rozmezí 4–86 %, ve srovnání s celoživotní prevalencí užívání kokainu v rozmezí 3–57 %, amfetaminu 2–59 % a heroinu 4–60 % (2).
Data om stofbrug blandt fængselsindsatte i de seneste 5 år (1999–2004) blev fremlagt af de fleste europæiske lande (1). Det fremgår heraf, at stofbrugere er overrepræsenteret i fængslerne sammenlignet med befolkningen som helhed. Andelen af indsatte, som har angivet, at de nogensinde har prøvet et illegalt stof, varierer mellem fængsler og arresthuse, men gennemsnittet ligger fra en tredjedel eller derunder i Ungarn og Bulgarien til to tredjedele eller derover i Nederlandene, Det Forenede Kongerige og Norge, idet de fleste lande har meldt om en langtidsprævalens på ca. 50 % (Belgien, Grækenland, Letland, Portugal, Finland). Cannabis er fortsat det illegale stof, der anvendes hyppigst, med en langtidsprævalens blandt indsatte fra mellem 4 og 86 %, i forhold til en langtidsprævalens på 3–57 % for kokain, 2–59 % for amfetaminer og 4–60 % for heroin (2).
Useimmat Euroopan maat (1) toimittivat tietoja vankien huumeidenkäytöstä viiden viime vuoden (1999–2004) ajalta. Niistä ilmenee, että huumeidenkäyttäjät ovat muuhun väestöön nähden yliedustettuina vankiloissa. Niiden vankien osuus, jotka ilmoittavat käyttäneensä ainakin kerran laittomia huumausaineita, vaihtelee vankiloiden ja säilöönottokeskusten välillä, ja se on alhaisimmillaan enintään kolmasosa Unkarissa ja Bulgariassa ja korkeimmillaan vähintään kaksi kolmasosaa Alankomaissa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Norjassa. Useimmat maat (Belgia, Kreikka, Latvia, Portugali, Suomi) ovat ilmoittaneet, että noin 50 prosenttia vangeista on käyttänyt huumeita ainakin kerran. Kannabis on edelleen yleisimmin käytetty laiton huume, ja sitä on käyttänyt ainakin kerran 4–86 prosenttia vangeista, kun vastaava luku on kokaiinin kohdalla 3–57 prosenttia, amfetamiinien kohdalla 2–59 prosenttia ja heroiinin kohdalla 4–60 prosenttia (2).
A legtöbb európai ország közölte a börtönben lévő populáció körében előforduló kábítószer-használatra vonatkozó adatokat az utolsó 5 évről (1999–2004)1. Ezekből kiderül, hogy az általános népességgel összehasonlítva a börtönökben túlreprezentáltak a kábítószer-használók. Azok aránya, akik saját bevallásuk szerint használtak már tiltott kábítószert, a börtönöket és fogdákat tekintve változó, de az átlag a Magyarországon és Bulgáriában mért legfeljebb egyharmad és a Hollandiában, az Egyesült Királyságban és Norvégiában tapasztalt legalább kétharmad közötti tartományba esik, ezen belül a legtöbb országban (Belgium, Görögország, Lettország, Portugália, Finnország) 50% körüli kipróbálási arányokkal. A kannabisz itt is a leggyakrabban használt tiltott kábítószer, a bebörtönzöttek körében 4% és 86% közötti kipróbálási arányokkal, szemben a kokain 3–57%-os, az amfetaminok 2–59%-os és a heroin 4–60%-os kipróbálási arányaival2.
De fleste europeiske land har lagt fram data om narkotikabruk blant fengselsbefolkningen de siste 5 årene (1999-2004) (1). Dataene viser at narkotikabrukere er overrepresentert i fengselsbefolkningen i forhold til befolkningen generelt. Andelen innsatte som rapporterer at de noen gang har brukt et illegalt rusmiddel, varierer fra fengsel til fengsel, men gjennomsnittlige anslag varierer fra en tredel eller færre i Ungarn og Bulgaria til to tredeler eller flere i Nederland, Storbritannia og Norge. De fleste land rapporterer om en livstidsprevalens på rundt 50 % (Belgia, Hellas, Latvia, Portugal, Finland). Cannabis er fortsatt det vanligste illegale rusmiddelet, med en livstidsprevalens blant innsatte på alt fra 4 % til 86 %, mot en livstidsprevalens på 3-57 % for kokain, 2-59 % for amfetamin og 4-60 % for heroin (2).
Większość krajów europejskich dostarczyła dane dotyczące zażywania narkotyków w populacji więźniów w ciągu ostatnich 5 lat (1999–2004) (1). Dane te wskazują, że w porównaniu z ogółem populacji w więzieniach występuje nadreprezentacja osób zażywających narkotyki. Odsetek zatrzymanych, którzy przyznają się do przynajmniej jednokrotnego zażycia nielegalnego narkotyku, jest różny w poszczególnych więzieniach i aresztach, ale średnie wskaźniki wynoszą od jednej trzeciej lub poniżej na Węgrzech i w Bułgarii do dwóch trzecich i powyżej w Holandii, Wielkiej Brytanii i Norwegii, przy czym w większości krajów wskaźnik ten wynosi około 50% (w Belgii, Grecji, na Łotwie, w Portugalii, Finlandii). Konopie indyjskie również w więzieniach są najczęściej zażywanym nielegalnym narkotykiem, a odsetek więźniów, którzy zażywali go przynajmniej raz, waha się od 4% do 86%. Dla porównania analogiczny wskaźnik dla kokainy wynosi 3–57%, dla amfetaminy 2–59% i dla heroiny 4–60% (2).
Majoritatea ţărilor europene  (1) au furnizat în ultimii 5 ani (1999–2004) date privind consumul de droguri în rândul populaţiei de deţinuţi. Aceste date arată că, faţă de populaţia generală, consumatorii de droguri sunt supra-reprezentaţi în cadrul populaţiei de deţinuţi. Proporţia deţinuţilor care declară folosirea unui drog ilicit variază în funcţie de închisoare şi centrul de detenţie, dar media generală fluctuează între 1/3 sau mai puţin în Ungaria şi Bulgaria şi 2/3 sau mai mult în Ţările de Jos, Regatul Unit şi Norvegia, în timp ce majoritatea ţărilor raportează rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de aproximativ 50 % (Belgia, Grecia, Letonia, Portugalia, Finlanda). Canabisul rămâne în continuare drogul ilicit cel mai frecvent consumat, raportându-se rate de prevalenţă pe parcursul vieţii în rândul deţinuţilor cu variaţii între 4 % şi 86 %, în comparaţie cu rate de prevalenţă pe parcursul vieţii de 3–57 % pentru cocaină, 2–59 % pentru amfetamine şi 4–60 % pentru heroină (2).
Údaje o užívaní drog medzi populáciou väzňov v posledných 5 rokoch (1999 – 2004) poskytla väčšina európskych krajín (1). Ukazujú, že v porovnaní so všeobecnou populáciou sú užívatelia drog nadmerne zastúpení vo väzniciach. Podiel zadržaných osôb, ktorí uviedli, že už niekedy užívali nezákonnú drogu, vo väzniciach a nápravných zariadeniach pre mladistvých kolíše, ale priemerné miery sa pohybujú od jednej tretiny alebo menej v Maďarsku a Bulharsku po dve tretiny alebo viac v Holandsku, Spojenom kráľovstve a Nórsku, pričom väčšina krajín uvádza miery celoživotnej prevalencie okolo 50 % (Belgicko, Grécko, Lotyšsko, Portugalsko, Fínsko). Kanabis zostáva najčastejšie užívanou nezákonnou drogou s mierami celoživotnej prevalencie medzi väzňami, ktorá sa pohybuje medzi 4 % a 86 % v porovnaní s mierami celoživotnej prevalencie 3 – 57 % pre kokaín, 2 – 59 % pre amfetamíny a 4 – 60 % pre heroín (2).
Podatke o uživanju drog med populacijo zapornikov v zadnjih petih letih (1999–2004) je zagotovila večina evropskih držav (1). Kažejo, da je v primerjavi s splošnim prebivalstvom zastopanost uživalcev drog v zaporih prevelika. Delež zapornikov, ki poročajo, da so že kdaj poskusili prepovedano drogo, se med zapori in centri za pridržanje razlikuje, vendar pa se povprečne stopnje gibljejo od tretjine ali manj na Madžarskem in v Bolgariji do dveh tretjin ali več na Nizozemskem, v Združenem kraljestvu in na Norveškem, največ držav pa poroča o 50-odstotni stopnji tistih, ki so v življenju drogo že kdaj uživali (Belgija, Grčija, Latvija, Portugalska, Finska). Konoplja ostaja najpogosteje uživana prepovedana droga, pri katerih stopnje tistih, ki so jo že kdaj poskusili, znašajo med 4 in 86 %, v primerjavi s 3 do 57 % za kokain, 2 do 59 % za amfetamine in 4 do 60 % za heroin (2).
De flesta europeiska länder (1) har lämnat uppgifter om narkotikamissbruk i fängelsepopulationen under de senaste fem åren (1999–2004). Dessa uppgifter visar att narkotikamissbrukare är kraftigt överrepresenterade bland internerna i fängelserna om man jämför med befolkningen som helhet. Andelen intagna som uppger att de någon gång har använt en olaglig drog varierar mellan fängelser och häkten, men genomsnittet varierar mellan en tredjedel eller färre i Ungern och Bulgarien och två tredjedelar eller mer i Nederländerna, Storbritannien och Norge. De flesta länder redovisar livstidsprevalens på cirka 50 % (Belgien, Grekland, Lettland, Portugal, Finland). Cannabis är fortfarande den olagliga drog som oftast används, med en livstidsprevalens bland fängelseintagna som varierar mellan 4 % och 86 %, jämfört med livstidsprevalens på 3–57 % för kokain, 2–59 % för amfetaminer och 4–60 % för heroin (2).
Çoğu Avrupa ülkesi tarafından hapishane nüfusu arasında son 5 yıldaki (1999-2004) uyuşturucu kullanımı hakkında veri temin edilmiştir (1). Bunlar, uyuşturucu kullanıcılarının, genel nüfusla karşılaştırıldığında, hapishanede aşırı temsil edildiğini göstermiştir. En azından bir kez yasadışı uyuşturucu kullanmış olduğunu rapor eden tutukluların oranı, hapishaneler ve tutukevlerinde değişiklik göstermekte ama ortalama oranlar Macaristan ve Bulgaristan’da üçte bir veya daha azından, Hollanda, Birleşik Krallık ve Norveç’te üçte iki veya daha fazlasına kadar değişmekte olup çoğu ülke % 50 civarında yaşam boyu yaygınlık oranları rapor etmiştir (Belçika, Yunanistan, Letonya, Portekiz, Finlandiya). Kokain için % 3-57’lik, amfetaminler için %2-59’luk ve eroin için % 4-60’lık yaşam boyu yaygınlık oranlarıyla karşılaştırıldığında, esrar mahkumlar arasında % 4 ve % 86 arasında değişen yaşam boyu yaygınlık oranlarıyla, en yaygın olarak kullanılan yasadışı uyuşturucudur (2).
Datus par narkotiku lietošanu cietumnieku vidū pēdējos 5 gados (1999.–2004. g.) ir sniegušas lielākā daļa valstu (1). Šī informācija rāda, ka salīdzinājumā ar iedzīvotājiem kopumā cietumos narkomāni ir pārstāvēti ļoti plaši. Proporcionālais apcietināto skaits, kas atzīst, ka kaut reizi ir lietojuši nelegālas narkotikas, dažādos cietumos un aizturēšanas centros ir atšķirīgs, vidējie rādītāji svārstās no trešdaļas un mazāk Ungārijā un Bulgārijā līdz divām trešdaļām un vairāk Nīderlandē, Apvienotajā Karalistē un Norvēģijā, bet vairākuma valstu minētais ilgtermiņa lietošanas rādītājs ir aptuveni 50 % (Beļģija, Grieķija, Latvija, Portugāle, Somija). Visbiežāk lietotā nelegālā narkotika joprojām ir kaņepes, to ilgtermiņa lietošanas rādītāji cietumnieku vidū svārstās no 4 % līdz 86 %, salīdzinot ar 3–57 % kokaīna, 2–59 % amfetamīnu un 4–60 % heroīna ilgtermiņa lietošanas rādītājiem (2).
  8. peatükk: Probleemse ...  
Üheks äärmuseks on mitme uimasti tarbimine intensiivsel ja kaootilisel moel, korraga või üksteise järel; paljudel juhtudel asendatakse üks uimasti teisega olenevalt kättesaadavusest. Nii on see näiteks probleemsete tarbijate puhul, kes tarbivaid eri opioide ning samuti ravimeid, kokaiini, amfetamiine ja alkoholi.
Within the general concept of multiple drug use, several specific meanings of the term must be considered. At one extreme, there is the use of several substances in an intensive and chaotic way, simultaneously or consecutively, in many cases each drug substituting for another according to availability. For instance, this is the case with problem users who use different opioids, as well as pharmaceuticals, cocaine, amphetamines and alcohol.
Dans le cadre de la notion générale d’usage de drogues multiples, il convient de prendre en considération plusieurs significations particulières de cette expression. D’un côté, on trouve l’usage de plusieurs substances de manière intensive et chaotique, simultanée ou consécutive, chaque substance remplaçant souvent une autre en fonction des disponibilités. C’est le cas, par exemple, des usagers de drogue à problème qui prennent différents opiacés, des médicaments, de la cocaïne, des amphétamines et de l’alcool.
Innerhalb des allgemeinen Begriffs des multiplen Drogenkonsums sind mehrere spezifische Bedeutungen des Terminus zu berücksichtigen. Zum einen gibt es den intensiven und wahllosen Konsum verschiedener Substanzen, die gleichzeitig oder nacheinander eingenommen werden, wobei in vielen Fällen eine Droge je nach Verfügbarkeit durch eine andere ersetzt wird. Dies ist beispielsweise bei problematischen Drogenkonsumenten der Fall, die unterschiedliche Opioide sowie Arzneimittel, Kokain, Amphetamine und Alkohol konsumieren.
Dentro del concepto general de consumo múltiple de drogas, deben considerarse distintos significados específicos. En un extremo, el consumo de varias sustancias de forma intensiva e incontrolada, simultánea o consecutiva, donde, a menudo, una droga sustituye a otra dependiendo de cuál esté disponible. Este sería el caso de los consumidores problemáticos que consumen distintos opiáceos además de sustancias farmacéuticas, cocaína, anfetaminas y alcohol.
Nella nozione generale di poliassunzione si può intravedere una serie di significati specifici. Da un lato, si ha un consumo di più sostanze in maniera intensiva e caotica, simultaneamente o consecutivamente, in molti casi alternando una sostanza all’altra, a seconda della disponibilità. È questo il caso, per esempio, dei consumatori problematici che fanno uso di diversi oppiacei nonché di medicinali, cocaina, anfetamine e alcol.
No conceito geral de policonsumo de droga, devem considerar-se várias acepções específicas deste termo. Num extremo, está o consumo intensivo e caótico de várias substâncias, em simultâneo ou consecutivamente, fazendo-se, muitas vezes, a substituição de umas drogas por outras de acordo com a sua disponibilidade. Isto acontece, por exemplo, com os consumidores problemáticos que utilizam diferentes opiáceos, bem como medicamentos, cocaína, anfetaminas e álcool.
Εντός της γενικής έννοιας της πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών πρέπει να εξεταστούν ορισμένες εξειδικευμένες σημασίες του όρου. Στο ένα άκρο βρίσκεται η χρήση διαφόρων ουσιών με εντατικό και χαοτικό τρόπο, ταυτόχρονα ή διαδοχικά, ενώ σε πολλές περιπτώσεις κάθε ναρκωτική ουσία υποκαθιστά κάποια άλλη ανάλογα με τη διαθεσιμότητά τους. Για παράδειγμα, αυτό ισχύει στην περίπτωση των προβληματικών χρηστών που κάνουν χρήση διαφόρων οπιοειδών, καθώς και φαρμάκων, κοκαΐνης, αμφεταμινών και αλκοόλ.
Binnen het algemene concept van polydrugsgebruik moeten verschillende betekenissen van deze term in aanmerking worden genomen. Het ene uiterste vormt een intensief, chaotisch gebruik van een aantal middelen, tegelijkertijd of afwisselend, waarbij in veel gevallen de ene drug wordt vervangen door de andere naar gelang van de beschikbaarheid. Dit is bijvoorbeeld het geval bij probleemgebruikers die verschillende opioïden gebruiken, naast geneesmiddelen, cocaïne, amfetaminen en alcohol.
V rámci obecného pojmu užívání více drog je třeba vzít v úvahu několik konkrétních významů tohoto termínu. Na jedné straně je to užívání několika látek intenzivním a chaotickým způsobem, současně nebo po sobě, přičemž v mnoha případech jedna droga nahrazuje druhou podle toho, která je právě k dispozici. To se týká například problémových uživatelů, kteří užívají různé opiáty a také farmaceutické přípravky, kokain, amfetaminy a alkohol.
Inden for det generelle begreb blandingsbrug skal mange specifikke betydninger af udtrykket tages i betragtning. I den ene ende af spektret er der brugen af mange stoffer på en intensiv og kaotisk måde, på samme tid eller efter hinanden, hvor det enkelte stof i mange tilfælde erstatter et andet alt efter tilgængelighed. Dette er f.eks. tilfældet med problematiske brugere, som bruger forskellige opioider samt farmaceutiske præparater, kokain, amfetaminer og alkohol.
Monien huumeiden käytön yleinen käsite kattaa useita termin erityismerkityksiä. Yhdessä ääripäässä on monien aineiden runsas ja kaoottinen käyttö samanaikaisesti tai perättäin, ja usein huume korvataan toisella sen mukaan, mitä on saatavilla. Tämä koskee esimerkiksi ongelmakäyttäjiä, jotka käyttävät erilaisia opioideja sekä lääkkeitä, kokaiinia, amfetamiineja ja alkoholia.
A többszörös kábítószer-használat általános fogalmán belül a kifejezés több konkrét jelentésével is foglalkozni kell. Az egyik szélsőséget sok anyag intenzív, kaotikus, egyidejű vagy egymást követő használata jelenti, sok esetben egyik kábítószerrel helyettesítve a másikat, az elérhetőség függvényében. Idetartoznak például azok a problémás használók, akik különböző opiátokat, valamint gyógyszereket, kokaint, amfetaminokat és alkoholt használnak.
Flere spesifikke betydninger av det generelle begrepet blandingsbruk må tas i betraktning. Ett ytterpunkt er bruken av flere stoffer på en intens og kaotisk måte, samtidig eller etter hverandre, der ett rusmiddel i mange tilfeller erstatter et annet, alt etter tilgjengelighet. Dette er f.eks. tilfelle med problembrukere som bruker ulike opioider i tillegg til legemidler, kokain, amfetamin og alkohol.
W ramach ogólnego pojęcia zażywania więcej niż jednego narkotyku należy uwzględnić kilka specjalnych znaczeń tego terminu. Z jednej strony jest to intensywne zażywanie kilku substancji w chaotyczny sposób, jednocześnie lub kolejno, często polegające na zastępowaniu jednego narkotyku innym zależnie od ich dostępności. Na przykład dotyczy to osób zażywających narkotyki problemowo, które zażywają różne opiaty, jak również produkty farmaceutyczne, kokainę, amfetaminy i alkohol.
Analizând conceptul general de consum multiplu de droguri, trebuie luate în considerare câteva sensuri specifice ale termenului. Pe de o parte, este vorba despre consumul câtorva substanţe în mod intensiv şi haotic, simultan sau consecutiv, în multe cazuri făcându-se substituţia unui drog cu altul în funcţie de disponibilitate. De exemplu, acesta este cazul consumatorilor problematici care consumă diferite opiacee, precum şi produse farmaceutice, cocaină, amfetamine şi alcool.
V rámci všeobecného pojmu užívania viacerých drog sa musí uvažovať s viacerými špecifickými významami tohto výrazu. Na jednej extrémnej strane existuje užívanie viacerých látok intenzívnym a chaotickým spôsobom, súčasne alebo za sebou, v mnohých prípadoch každá droga nahrádza inú podľa dostupnosti. Napríklad toto je prípad problémových užívateľov, ktorí užívajú rôzne opiáty, ako aj liečivá, kokaín, amfetamíny a alkohol.
V okviru splošnega koncepta uživanja več drog hkrati je treba upoštevati več posebnih pomenov tega izraza. Ena skrajnost zajema intenzivno in kaotično uživanje več snovi, ki poteka sočasno ali zaporedno, kjer velikokrat ena droga nadomesti drugo glede na razpoložljivost. To so na primer uživalci različnih opioidov ter farmacevtskih izdelkov, kokaina, amfetaminov in alkohola.
Inom det allmänna begreppet blandmissbruk ryms flera olika beteenden som måste beaktas. En ytterlighet är användning av flera ämnen på ett intensivt och kaotiskt sätt, i kombination eller efter varandra. I många fall får också de olika drogerna ersätta varandra beroende på tillgång. Detta är exempelvis fallet med problematiska missbrukare som använder olika opiater liksom läkemedel kokain, amfetaminer och alkohol.
Genel çoklu uyuşturucu kullanımı kavramı çerçevesinde, terimin belirli bazı anlamları göz önüne alınmalıdır. Bir uçta, birden fazla maddenin yoğun ve kaotik bir şekilde aynı anda veya ardı ardına, pek çok durumda her uyuşturucunun bulunabilirliğine göre birbiri yerine kullanılması bulunur. Bu duruma bir örnek, farklı opioidlerin yanı sıra ilaçlar, kokain, amfetaminler ve alkol kullanan sorunlu kullanıcılardır.
Jāatceras, ka vairāku narkotiku lietošanas vispārīgajam jēdzienam ir vairākas atsevišķas nozīmes. Kā vienu no galējībām var minēt vairāku narkotiku intensīvu un haotisku, vienlaicīgu vai secīgu lietošanu, daudzos gadījumos atkarībā no pieejamības aizvietojot vienu narkotiku ar citām. Šādi rīkojas, piemēram, problemātiski lietotāji, kas lieto dažādus opioīdus, kā arī medikamentus, kokaīnu, amfetamīnus un alkoholu.
  Kast 13  
Esialgne vaktsiin on juba teatud määral katsetused läbinud. Ühendkuningriigis välja töötatud vaktsiini katsetati väikese hulga kokaiinisõltlaste peal, kokku 18 inimesel 14 nädala jooksul. Leiti, et kaks kolmandikku vaktsineeritud kokaiinisõltlaste rühmast olid võimelised kolme kuu jooksul elama narkootikumivabalt ilma ebameeldivate kõrvalnähtudeta.
One exciting strand of research is the use of immunotherapy, i.e. the development of a vaccine that would effectively ‘neutralise’ the action of cocaine by preventing the drug from reaching the brain. The basic concept has undergone limited testing. A vaccine developed in the United Kingdom was tested in a small number of cocaine addicts, 18 in total, over a period of 14 weeks. It was found that three-quarters of the vaccinated cohort of cocaine addicts were able to remain drug free for a period of 3 months with no untoward side-effects. In addition, after 6 months, both those who relapsed and those who did not stated that the feelings of euphoria were not as potent as prior to vaccination. As a result of these findings, the vaccine, known as drug–protein conjugate TA-CD, is undergoing phase 2 clinical trials. An alternative immunotherapeutic approach involves the development of monoclonal antibodies to cocaine, but this has only been tested preclinically.
L’immunothérapie est une voie de recherche extrêmement intéressante. Il s’agit de la mise au point d’un vaccin qui «neutraliserait» efficacement l’action de la cocaïne en empêchant la drogue d’atteindre le cerveau. Le concept de base a fait l’objet de peu d’expérimentations. Un vaccin mis au point au Royaume-Uni a été testé sur un nombre limité de cocaïnomanes (18 au total), pendant 14 semaines. Les résultats ont montré que les trois-quarts de la cohorte de cocaïnomanes vaccinés étaient en mesure de se passer de drogue pendant 3 mois sans ressentir d’effets secondaires indésirables. En outre, après six mois, tant ceux qui avaient rechuté que les autres ont déclaré que le sentiment d’euphorie n’était plus aussi fort qu’avant le vaccin. Au vu de ces résultats, le vaccin connu sous le nom de conjugué protéine-drogue TA-CD est actuellement en phase 2 des essais cliniques. Une approche immunothérapeutique alternative envisage la mise au point d’anticorps monoclonaux à la cocaïne, mais les recherches en sont encore au stade des essais pré-cliniques.
Ein sehr interessanter Forschungsansatz ist die Immuntherapie: Man versucht, einen Impfstoff zu entwickeln, der die Wirkung des Kokains tatsächlich „neutralisiert“, indem er verhindert, dass die Droge das Gehirn erreicht. Das Grundkonzept wurde bereits ersten Tests unterzogen. Ein im Vereinigten Königreich entwickelter Impfstoff wurde an einer kleinen Gruppe von insgesamt 18 Kokainabhängigen über einen Zeitraum von 14 Wochen getestet. Dabei wurde festgestellt, dass drei Viertel der geimpften Kohorte der Kokainabhängigen ohne unerwünschte Nebenwirkungen in der Lage waren, über einen Zeitraum von drei Monaten drogenfrei zu bleiben. Darüber hinaus gaben sowohl die Patienten, die rückfällig geworden waren, als auch jene, die drogenfrei geblieben waren, sechs Monate später an, dass ihr Euphoriegefühl nicht mehr so stark sei wie vor der Impfung. Infolge dieser Ergebnisse durchläuft der als Drogen-Protein-Konjugat TA-CD bekannte Impfstoff die zweite Phase der klinischen Studien. Ein weiterer immuntherapeutischer Ansatz basiert auf der Entwicklung monoklonaler Antikörper gegen Kokain. Dieser hat jedoch erst vorklinische Studien durchlaufen.
Una vía de investigación interesante es el uso de la inmunoterapia, es decir la creación de una vacuna que impida que la droga llegue al cerebro y, por lo tanto, neutralice de forma efectiva la acción de la cocaína. El concepto básico se ha sometido a los primeros ensayos. Una vacuna desarrollada en el Reino Unido se analizó con un reducido número de adictos a la cocaína, un total de 18 personas, durante un período de 14 semanas. Los resultados revelaron que tres cuartos de la cohorte de consumidores adictos a la cocaína vacunados pudieron dejar de consumir la droga durante un período de tres meses sin experimentar ningún efecto secundario indeseado. Además, después de seis meses, tanto los consumidores que recayeron como los que no volvieron a consumir cocaína afirmaron que las sensaciones de euforia no eran tan fuertes como antes de la vacunación. Como consecuencia de estos resultados la vacuna, conocida como conjugado de droga-proteína TA-CD, se encuentra en la segunda fase de ensayos clínicos. Otro enfoque alternativo de inmunoterapia consiste en el desarrollo de anticuerpos monoclonales de cocaína, pero esta opción sólo ha sido sometida a ensayos preclínicos.
Un filone interessante della ricerca è quello dell’immunoterapia, ossia della creazione di un vaccino in grado di “neutralizzare” in maniera efficace l’azione della cocaina impedendo alla droga di raggiungere il cervello. Il concetto fondamentale è stato tuttavia sottoposto a prove ancora limitate. Un vaccino (sviluppato nel Regno Unito) è stato testato su un numero esiguo di cocainomani, 18 in totale, per un periodo di 14 settimane. Si è scoperto che tre quarti della coorte vaccinata dei cocainomani erano in grado di sopportare un’astinenza di 3 mesi senza subire effetti collaterali pregiudizievoli. Inoltre, dopo 6 mesi, sia i soggetti ricaduti nella dipendenza sia i rimanenti soggetti hanno dichiarato che la sensazione di euforia prodotta dal consumo della sostanza non era così potente come prima del vaccino Grazie a questi risultati il vaccino, denominato coniugato della proteina stupefacente TA-CD, è ora in fase di sperimentazione nell’ambito di due studi clinici di fase 2. Un approccio immunoterapeutico alternativo, che tuttavia è stato testato soltanto a livello preclinico, prevede lo sviluppo di anticorpi monoclonali alla cocaina.
Uma vertente de investigação estimulante é o recurso à imunoterapia, isto é, o desenvolvimento de uma vacina capaz de “neutralizar” eficazmente a acção da cocaína impedindo a droga de chegar ao cérebro. O conceito básico já foi sujeito a alguns testes, tendo-se ensaiado uma vacina desenvolvida no Reino Unido num pequeno número de dependentes de cocaína, 18 no total, ao longo de um período de 14 semanas. Concluiu-se que três quartos da coorte de dependentes de cocaína vacinados conseguiram permanecer livres de droga durante um período de 3 meses, sem quaisquer efeitos secundários desagradáveis. Além disso, ao fim de seis meses, tanto os que recaíram, como os que não recaíram declararam que as sensações de euforia não eram tão fortes como antes de serem vacinados. Em resultado destas conclusões, a vacina, denominada “conjugado droga-proteína TA-CD”, está a ser sujeita a uma segunda fase de ensaios clínicos. Outra abordagem imunoterapêutica alternativa envolve o desenvolvimento de anticorpos monoclonais à cocaína, mas ainda só foi objecto de testes pré-clínicos.
Ένα ενδιαφέρον ερευνητικό πεδίο είναι η χρήση ανοσοθεραπείας, δηλαδή η ανάπτυξη ενός εμβολίου που θα «εξουδετερώνει» αποτελεσματικά τη δράση της κοκαΐνης, μην επιτρέποντας στη ναρκωτική ουσία να φτάσει στον εγκέφαλο. Η βασική ιδέα έχει υποβληθεί σε περιορισμένες δοκιμές. Ένα εμβόλιο που αναπτύχθηκε στο Ηνωμένο Βασίλειο δοκιμάστηκε σε μικρό αριθμό κοκαϊνομανών, συνολικά 18, για διάστημα 14 εβδομάδων. Διαπιστώθηκε ότι τα τρία τέταρτα της κοορτής των κοκαϊνομανών που εμβολιάστηκαν απείχαν από τη χρήση της ουσίας για διάστημα 3 μηνών χωρίς ανεπιθύμητες παρενέργειες. Επιπλέον, έπειτα από έξι μήνες, τόσο όσοι υποτροπίασαν όσο και όσοι δεν υποτροπίασαν ανέφεραν ότι η αίσθηση ευφορίας που βίωναν δεν ήταν τόσο ισχυρή όσο πριν από τον εμβολιασμό. Κατόπιν των διαπιστώσεων αυτών, το εμβόλιο, γνωστό ως συζευτικό ναρκωτικής ουσίας-πρωτεΐνης TA-CD, υποβάλλεται σε κλινικές δοκιμές φάσης 2. Μια εναλλακτική ανοσοθεραπευτική προσέγγιση βασίζεται στην ανάπτυξη μονοκλωνικών αντισωμάτων κατά της κοκαΐνης, η οποία όμως έχει υποβληθεί μόνον σε προκλινικές δοκιμές.
Een interessante onderzoeksrichting is het gebruik van immunotherapie, oftewel de ontwikkeling van een vaccin dat de werking van cocaïne daadwerkelijk zou “neutraliseren” door te voorkomen dat de drug de hersenen bereikt. Het onderliggende concept is op beperkte schaal getest. Een in het Verenigd Koninkrijk ontwikkeld vaccin werd getest op een klein aantal cocaïneverslaafden, 18 in totaal, gedurende een periode van 14 weken. De uitkomst was dat driekwart van de gevaccineerde groep cocaïneverslaafden erin slaagde om gedurende een periode van drie maanden drugsvrij te blijven zonder ongewenste bijwerkingen. Bovendien verklaarden zowel degenen die terugvielen in hun oude gedrag als degenen die dat niet deden na zes maanden dat de gevoelens van euforie niet meer zo sterk waren als voor de vaccinatie. Het resultaat van deze bevindingen is dat het vaccin, dat bekendstaat als het drug-eiwitconjugaat TA-CD, zich in een tweede fase van klinische proeven bevindt. Een alternatieve immunotherapeutische benadering is gebaseerd op de ontwikkeling van monoklonale antilichamen tegen cocaïne, maar daarmee zijn alleen nog preklinische testen gedaan.
Jedním ze zajímavých směrů výzkumu je použití imunoterapie, tj. vývoj vakcíny, která by účinně „neutralizovala“ působení kokainu zabráněním tomu, aby se droga dostala do mozku. Základní koncepce prošla omezeným testováním. Vakcína (vyvinutá ve Spojeném království) byla testována na malém počtu osob závislých na kokainu, kterých bylo celkem osmnáct, po dobu čtrnácti týdnů. Bylo zjištěno, že tři čtvrtiny očkované kohorty osob závislých na kokainu dokázaly abstinovat po dobu tří měsíců bez nežádoucích vedlejších účinků. Navíc po šesti měsících uváděli jak ti, u kterých došlo k relapsu, tak ti, u kterých k němu nedošlo, že pocity euforie nebyly už tak silné jako před očkováním. V důsledku těchto zjištění je nyní vakcína, známá jako konjugát droga/protein TA-CD, podrobena klinické studii druhé fáze. Alternativním imunoterapeutickým přístupem je vývoj monoklonálních protilátek proti kokainu, ale ten je zatím ve fázi předklinického testování.
Et spændende forskningsområde er brugen af immunterapi, dvs. udviklingen af en vaccine, som effektivt kan "neutralisere" kokains virkning ved at hindre stoffet i at nå frem til hjernen. Det grundlæggende princip er kun blevet testet i begrænset omfang. En vaccine udviklet i Det Forenede Kongerige blev testet på et mindre antal kokainafhængige, 18 i alt, over en periode på 14 uger. Resultatet heraf var, at tre fjerdedele af den vaccinerede kohorte af kokainafhængige var i stand til at forblive stoffrie i en periode på 3 måneder uden nogen uheldige bivirkninger. Endvidere har både de personer, der fik tilbagefald, og de, der ikke gjorde, anført efter 6 måneder, at de euforiske følelser ikke havde samme styrke som inden vaccinationen. På grundlag af disse resultater gennemgår vaccinen, kaldet stofproteinkonjugat TA-CD, kliniske fase 2-undersøgelser. En alternativ immunterapeutisk tilgang indebærer udvikling af monoklone antistoffer til kokain, men dette er kun blevet testet i prækliniske undersøgelser.
Yksi kiinnostava tutkimusala on immunoterapian käyttö eli sellaisen rokotteen kehittäminen, joka neutraloisi tehokkaasti kokaiinin vaikutukset estämällä huumetta pääsemästä aivoihin. Perusideaa on testattu vähän. Yhdistyneessä kuningaskunnassa kehitettyä rokotetta testattiin pienellä määrällä kokaiiniriippuvaisia, yhteensä 18:lla, 14 viikon ajan. Tutkimuksessa todettiin, että kolme neljäsosaa rokotetuista kokaiiniriippuvaisista pystyi olemaan käyttämättä huumetta kolmen kuukauden ajan ilman odottamattomia haittavaikutuksia. Lisäksi sekä ne, jotka sortuivat huumeisiin, että ne, jotka eivät sortuneet, ilmoittivat kuusi kuukautta myöhemmin, ettei euforinen tunne ollut enää yhtä voimakas kuin ennen rokotusta. Näiden tulosten perusteella tämä rokote, joka kulkee nimellä lääkeaine-proteiinikonjugaatti TA-CD, on nyt läpikäymässä toisen vaiheen kliinisiä kokeita. Vaihtoehtoiseen immunoterapeuttiseen lähestymistapaan liittyy monoklonaalisten vasta-aineiden kehittäminen kokaiinille, mutta sitä on testattu vasta esikliinisesti.
A kutatás egyik érdekes ága az immunterápia alkalmazása, azaz egy olyan védőoltás kidolgozása, amely hatékonyan „semlegesíti” a kokain működését azáltal, hogy meggátolja, hogy a kábítószer elérje az agyat. A kiinduló koncepciót már korlátozott mértékben tesztelték. Egy az Egyesült Királyságban kifejlesztett védőoltást kokainfüggők kis létszámú, összesen 18 fős csoportján teszteltek, 14 héten át. Azt állapították meg, hogy a kokainfüggők vakcinázott kohorszának háromnegyede 3 hónapig kábítószer nélkül tudott maradni, kellemetlen mellékhatások nélkül. 6 hónap elteltével pedig a visszaesők és a nem visszaesők egyaránt arról számoltak be, hogy az eufória érzése nem volt már olyan erős, mint a védőoltást megelőzően. E megállapítások eredményeképpen a – TA-CD kábítószer–fehérje konjugátumként ismert – vakcinát alávetették a 2. fázisú klinikai kipróbálásnak. Egy másik immunterápiás módszer a monoklonális antitestek létrehozása a kokainhoz, de ennek tesztelése még a klinikai előtti szakaszban jár.
En spennende forskningsgren ser på bruken av immunterapi, dvs. utviklingen av en vaksine som effektivt kan ”nøytralisere” kokainens virkning ved å hindre at stoffet når hjernen. Det grunnleggende konseptet har vært gjenstand for begrenset testing. En vaksine utviklet i Storbritannia ble testet på et lite antall kokainavhengige, 18 i alt, over en periode på 14 uker. Det viste seg at tre firedeler av den vaksinerte kohorten av kokainavhengige var i stand til å holde seg stoff-frie i en periode på 3 måneder uten uheldige bivirkninger. Etter 6 måneder oppga både de som fikk og de som ikke fikk tilbakefall, at følelsen av eufori ikke var like sterk som før vaksinasjonen. Som et resultat av disse funnene undersøkes vaksinen, kjent som stoff-proteinkonjugat TA-CD, nå i kliniske fase 2-studier. En annen immunterapeutisk tilnærming ser på utviklingen av monoklonale antistoffer mot kokain, men dette har bare vært testet preklinisk.
Ekscytującym elementem badań jest zastosowanie immunoterapii, czyli opracowanie szczepionki skutecznie „neutralizującej” działanie kokainy poprzez zapobieganie dotarciu przez narkotyk do mózgu. Podstawowa koncepcja została już w pewnym zakresie przetestowana. Szczepionkę stworzoną przez firmę Xenova (Wielka Brytania) testowano przez 14 tygodni na niewielkiej grupie 18 osób uzależnionych od kokainy. Stwierdzono, że trzy czwarte spośród zaszczepionych osób uzależnionych od kokainy było w stanie powstrzymać się od zażywania narkotyków przez 3 miesiące bez niepożądanych skutków ubocznych. Dodatkowo po upływie sześciu miesięcy zarówno ci, którzy powrócili do nałogu, jak i ci, którzy nadal zażywali kokainę, stwierdzili, że uczucie euforii nie jest już tak silne jak przed szczepieniem. W wyniku tego odkrycia szczepionkę, określaną jako TA-CD — sprzężenie narkotyku i białka, poddano drugiemu etapowi badań klinicznych. Inna metoda immunoterapeutyczna polega na opracowaniu monoklonalnych przeciwciał dla kokainy, ale znajdują się one jeszcze w fazie badań przedklinicznych.
O abordare foarte interesantă a cercetărilor constă în utilizarea terapiei imunitare, şi anume descoperirea unui vaccin care ar putea „neutraliza” în mod eficient acţiunea cocainei, împiedicând drogul să ajungă la creier. Conceptul de bază a fost supus unor testări destul de limitate. Un vaccin realizat în Regatul Unit a fost testat pe un număr redus de dependenţi de cocaină, în total 18, pe o perioadă de 14 săptămâni. În urma acestei experienţe, s-a demonstrat că trei sferturi dintre dependenţii de cocaină vaccinaţi au reuşit să rămână abstinenţi timp de 3 luni, fără a avea efecte secundare severe. În plus, după 6 luni, atât cei care s-au reapucat cât şi cei care nu s-au reapucat de consum, au declarat că senzaţiile de euforie nu sunt la fel de intense ca înainte de vaccinare. În urma acestor descoperiri, vaccinul, cunoscut sub denumirea de vaccinul TA-CD (drog combinat cu proteine) este supus etapei a doua a testelor clinice. O abordare imunoterapeutică alternativă implică dezvoltarea unor anticorpi monoclonari pentru cocaină, dar această metodă nu a fost încă testată clinic.
Jedným vzrušujúcim smerom výskumu je používanie imunoterapie, t. j. vývoj vakcíny, ktorá by účinne „neutralizovala“ pôsobenie kokaínu zabránením, aby droga dosiahla mozog. Základná koncepcia bola podrobení obmedzenému testovaniu. Vakcína vyvinutá v Spojenom kráľovstve bola testovaná na malom počte narkomanov, ktorí užívajú kokaín, celkom 18, počas obdobia 14 týždňov. Zistilo sa, že tri štvrtiny očkovanej skupiny narkomanov, ktorí užívali kokaín, boli schopné zostať bez drogy počas obdobia 3 mesiacov bez neobvyklých vedľajších účinkov. Okrem toho po 6 mesiacoch tí, ktorí podľahli recidíve a tí, ktorí vydržali, uviedli, že pocity eufórie neboli také silné ako pred očkovaním. V dôsledku týchto zistení vakcína, známa ako drogovo-proteínový konjugát TA-CD, sa podrobuje 2. etape klinických skúšok. Alternatívny imunoterapeutický prístup zahŕňa vývoj monoklonálnych protilátok proti kokaínu, ale je iba v etape predklinických skúšok.
Zanimiv niz raziskav vključuje uporabo imunoterapije, tj. razvoja cepiva, ki bi učinkovito "nevtraliziralo" delovanje kokaina, tako da drogi prepreči, da doseže možgane. Osnovni koncept je bil omejeno preskušen. Cepivo, razvito v podjetju v Združenem kraljestvu, so 14 dni preskušali na majhnem številu kokainskih odvisnikov (18). Ugotovili so, da so tri četrtine cepljene kohorte kokainskih odvisnikov lahko tri mesece ostale brez drog brez kakršnih koli neprijetnih stranskih učinkov. Poleg tega so po šestih mesecih vsi tisti, ki so znova začeli uživati kokain, in tisti, ki ga niso, izjavili, da občutki evforije niso bili tako močni kot pred cepljenjem. Zaradi teh ugotovitev je cepivo, znano kot konjugat droge in proteina TA-CD, v drugi fazi kliničnih preskušanj. Alternativni imunoterapevtski pristop vključuje razvoj monoklonskih protiteles za kokain, vendar je bil preskušen zgolj predklinično.
En intressant del av forskningen är utnyttjandet av immunterapi, dvs. utveckling av ett vaccin som skulle “neutralisera” kokainets effekt genom att förhindra drogen från att nå hjärnan. Det underliggande konceptet har genomgått begränsade tester. Ett vaccin som utvecklats i Storbritannien har testats på ett litet antal (18 totalt) kokainberoende klienter under en period på 14 veckor. Man fann att tre fjärdedelar av den vaccinerade kohorten av kokainmissbrukare kunde hålla sig drogfria under en period på tre månader utan några obehagliga bieffekter. Efter sex månader uppgav både de som hade återfallit i missbruk och de som höll sig fortsatt drogfria att de euforiska känslorna inte var lika starka som före vaccinationen. Som ett resultat av dessa rön håller vaccinet, kallat narkotika–protein konjugat TA-CD, nu på att genomgå klinisk fas 2-prövningar. En alternativ immunoterapeutisk metod innefattar utveckling av monoklonala antikroppar mot kokain, men den metoden har ännu bara testats prekliniskt.
Heyecan verici bir araştırma kolu da immünoterapi, yani uyuşturucunun beyne gitmesini önleyerek kokainin hareketini etkin şekilde ‘nötralize’ edecek bir aşının geliştirilmesidir. Temel kavram sınırlı testlerden geçmiştir. Birleşik Krallık'ta geliştirilen bir aşı, toplamı 18 olan az sayıda kokain bağımlısında, 14 haftalık bir dönem için test edilmiştir. Aşılanan kokain bağımlılarının dörtte üçünün, istenmeyen hiçbir yan etki olmaksızın 3 aylık bir süre boyunca temiz kalmayı başardığı görülmüştür. Buna ek olarak, 6 aydan sonra, hem yeniden başlayanlar hem de başlamayanlar, keyif hissinin aşılama öncesinde olduğu kadar güçlü olmadığını ifade etmiştir. Bu bulguların bir sonucu olarak, uyuşturucu-protein bileşiği TA-CD olarak bilinen aşı, klinik testlerin 2. aşamasında bulunmaktadır. Alternatif bir immünoterapötik yaklaşım, kokaine karşı monoklonal antikorlar geliştirilmesiyle ilgilidir ama bu yalnızca klinik öncesi olarak test edilmiştir.
Aizraujošs pētniecības virziens ir imunoterapijas izmantošana, t.i., tādas vakcīnas radīšana, kas efektīvi ,,neitralizē” kokaīna iedarbību, neļaujot tam sasniegt smadzenes. Šajā jomā jau ir veikti ierobežoti pamatkoncepcijas testi. Apvienotā Karalistē izstrādātu vakcīnu 14 nedēļas izmēģināja neliela kokaīna pacientu grupa, pavisam 18 cilvēki. Pēcāk izrādījās, ka trīs ceturtdaļas no vakcinētās kokaīna pacientu grupas spēja 3 mēnešus atturēties no kokaīna lietošanas bez smagām blakusparādībām. Turklāt pēc 6 mēnešiem gan tie, kas bija atsākuši lietot kokaīnu, gan tie, kas bija noturējušies, apgalvoja, ka eiforija vairs nav tik spēcīga kā pirms vakcinācijas. Šo atklājumu rezultātā notiek šīs vakcīnas jeb narkotiku proteīnu konjugāta TA-CD otrās fāzes klīniskie izmēģinājumi. Alternatīvs imunoterapijas risinājums ir monoklonālu kokaīna antivielu radīšana, bet klīniski izmēģinājumi šajā jomā vēl nav veikti.
  1. peatükk: Poliitika j...  
Sama viieaastase perioodi jooksul on tarvitamise või tarvitamiseks omamise alaste õigusrikkumiste arv suurenenud kõigis aruande esitanud riikides, välja arvatud Itaalias, Portugalis, Sloveenias, Bulgaarias ja Türgis, kes on teatanud kahanevast suundumusest.
Over the same 5-year period, the number of offences for use/possession for use increased overall in all reporting countries, except Italy, Portugal, Slovenia, Bulgaria and Turkey, which reported a declining trend (19). The share of all drug law offences accounted for by these offences also increased in most reporting countries over the period, although the rate of increase was generally low, except in Cyprus, Poland and Finland, where more marked upward trends were reported. However, in Luxembourg, Portugal, Bulgaria and Turkey, the proportion of drug offences related to use/possession for use fell overall (20).
Au cours de la même période quinquennale, le nombre de délits pour usage/possession pour consommation a généralement progressé dans tous les pays déclarants, à l'exception de l'Italie, du Portugal, de la Slovénie, de la Bulgarie et de la Turquie, qui ont enregistré une tendance à la baisse (19). La part de ces délits dans l'ensemble des infractions à la législation antidrogue a également augmenté dans la plupart des pays déclarants au cours de la période considérée, bien que le rythme de la hausse soit généralement faible, hormis à Chypre, en Pologne et en Finlande, où des tendances plus marquées à la hausse ont été mentionnées. Toutefois, au Luxembourg, au Portugal, en Bulgarie et en Turquie, la proportion des délits liés à l'usage/possession pour consommation a globalement baissé (20).
Im selben Fünfjahreszeitraum ist die Zahl der Straftaten im Zusammenhang mit Drogenkonsum bzw. Drogenbesitz für den eigenen Gebrauch in allen Berichtsländern insgesamt gestiegen. Lediglich Italien, Portugal, Slowenien, Bulgarien und die Türkei meldeten eine rückläufige Entwicklung (19). Der Anteil dieser Straftaten an den Drogendelikten insgesamt ist in diesem Zeitraum in fast allen Berichtsländern ebenfalls gestiegen, wobei sich die Zunahme der Delikte im Allgemeinen langsam vollzog, mit Ausnahme Zyperns, Polens und Finnlands, die eine deutlich steigende Tendenz zu verzeichnen hatten. In Luxemburg, Portugal, Bulgarien und der Türkei ist jedoch der Anteil der Straftaten im Zusammenhang mit Drogenkonsum bzw. Drogenbesitz insgesamt zurückgegangen (20).
Durante el mismo quinquenio, el número de delitos relacionados con el consumo y posesión de drogas para su consumo aumentó en general en todos los países que facilitaron información, excepto en Italia, Portugal, Eslovenia, Bulgaria y Turquía, que registraron una tendencia a la baja (19). El porcentaje de estas infracciones con respecto a todos los delitos cometidos contra la legislación antidroga también aumentó durante ese período en la mayoría de los países que proporcionaron datos, aunque la tasa de incremento fue en general lenta, excepto en Chipre, Polonia y Finlandia, donde se observaron tendencias alcistas considerables. En cambio, en Luxemburgo, Portugal, Bulgaria y Turquía, la proporción de delitos contra las leyes antidroga relacionados con el consumo y la posesión de drogas para su consumo ha experimentado un descenso general (20).
Nello stesso periodo il numero di reati per uso o detenzione per uso personale è aumentato in tutti i paesi per i quali si dispone di informazioni, ad eccezione di Italia, Portogallo, Slovenia, Bulgaria e Turchia, che invece hanno riferito una tendenza decrescente (19). È inoltre aumentata in buona parte dei paesi, nell’arco di questo quinquennio, la percentuale di questo genere di reati rispetto a tutti i reati correlati agli stupefacenti; c’è da dire, tuttavia, che il tasso di incremento è generalmente basso, eccetto che per Cipro, Polonia e Finlandia, che hanno riferito tendenze al rialzo più marcate. Tuttavia, in Lussemburgo, Portogallo, Bulgaria e Turchia la percentuale dei reati di droga connessi con l’uso o la detenzione di stupefacenti per uso personale è diminuita in generale (20).
No mesmo quinquénio, o número de infracções por consumo/posse para consumo próprio aumentou globalmente na totalidade dos países que apresentaram dados, excepto Itália, Portugal, Eslovénia, Bulgária e Turquia, onde se registou uma tendência decrescente (19). A percentagem deste tipo de infracções no total das infracções à legislação em matéria de droga também aumentou na maioria dos países que apresentaram dados, durante este período, embora a taxa de aumento tenha sido geralmente baixa, com excepção de Chipre, Polónia e Finlândia, onde registou tendências mais acentuadas. Contudo, no Luxemburgo, Portugal, Bulgária e Turquia, a percentagem de infracções relacionadas com o consumo e a posse para consumo próprio diminuiu globalmente (20).
Κατά τη διάρκεια της ίδιας πενταετούς περιόδου, ο αριθμός των αδικημάτων που αφορούν χρήση/κατοχή για χρήση αυξήθηκε συνολικά σε όλες τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, εξαιρουμένων της Ιταλίας, της Πορτογαλίας, της Σλοβενίας, της Βουλγαρίας και της Τουρκίας, οι οποίες ανέφεραν πτωτική τάση (19). Το ποσοστό των αδικημάτων αυτών επί του συνόλου των αδικημάτων που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών επίσης αυξήθηκε στις περισσότερες χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις κατά τη διάρκεια της υπό εξέταση περιόδου, μολονότι ο ρυθμός της αύξησης ήταν σε γενικές γραμμές χαμηλός, με εξαίρεση την Κύπρο, την Πολωνία και τη Φινλανδία, όπου αναφέρθηκαν σημαντικότερες ανοδικές τάσεις. Ωστόσο στο Λουξεμβούργο, την Πορτογαλία, τη Βουλγαρία και την Τουρκία, το ποσοστό των αδικημάτων που αφορούν τα ναρκωτικά και ειδικότερα χρήση/κατοχή για χρήση παρουσίασε συνολική μείωση (20).
In dezelfde periode van vijf jaar is het aantal delicten in verband met het gebruik/bezit van drugs in alle rapporterende landen gestegen, met uitzondering van Italië, Portugal, Slovenië, Bulgarije en Turkije, die melding maakten van een dalende trend (19). Het percentage drugsdelicten dat met deze strafbare feiten verband houdt ten opzichte van het totaal aantal drugsdelicten is in deze periode eveneens gestegen in de meeste rapporterende landen, zij het over het algemeen in lichte mate, behalve in Cyprus, Polen en Finland, waar een sterker stijgende lijn werd gemeld. In Luxemburg, Portugal, Bulgarije en Turkje daarentegen was sprake van een algehele daling van het percentage drugsdelicten in verband met het gebruik/bezit van drugs (20).
Za stejné pětileté období počet trestných činů spočívajících v užívání nebo držení drog pro vlastní potřebu celkově ve všech sledovaných zemích vzrostl, s výjimkou Itálie, Portugalska, Slovinska, Bulharska a Turecka, které hlásily klesající trend (19). Podíl těchto trestných činů na celkovém počtu všech trestných činů porušujících protidrogové právní předpisy během tohoto období ve většině sledovaných zemí rovněž vzrostl, i když tempo růstu bylo obecně nízké, s výjimkou Kypru, Polska a Finska, kde byly hlášeny výraznější vzestupné trendy. V Lucembursku, Portugalsku, Bulharsku a Turecku však podíl drogových trestných činů týkajících se užívání nebo držení drog pro vlastní potřebu celkově poklesl (20).
I samme 5-årsperiode steg antallet af overtrædelser i form af brug/besiddelse til eget brug generelt i alle indberettende lande, undtagen Italien, Portugal, Slovenien, Bulgarien og Tyrkiet, som meldte om en faldende tendens (19). Andelen af alle narkotikalovovertrædelser, som vedrørte disse overtrædelser, steg også i de fleste indberettende lande i perioden, selv om stigningstakten generelt var lav, undtagen i Cypern, Polen og Finland, hvor der blev rapporteret om mere markante opadgående tendenser. I Luxembourg, Portugal, Bulgarien og Tyrkiet faldt andelen af narkotikalovovertrædelser, der vedrørte brug/besiddelse til eget brug, dog generelt (20).
Vuosina 1999–2004 käyttöä tai hallussapitoa omaa käyttöä varten koskevien rikosten määrä kasvoi kaikissa tietoja toimittaneissa maissa paitsi Italiassa, Portugalissa, Sloveniassa, Bulgariassa ja Turkissa, joissa määrä näyttää laskeneen (19). Näiden rikosten osuus kaikista huumerikoksista kohosi tarkastelujakson aikana kaikissa maissa, joista saatiin tietoa, vaikkakin noususuuntaus oli yleensä melko hidas. Selviä noususuuntauksia havaittiin vain Kyproksella, Puolassa ja Suomessa. Luxemburgissa, Portugalissa, Bulgariassa ja Turkissa käyttöä ja hallussapitoa omaa käyttöä varten koskevien rikosten osuus kaikista huumerikoksista laski yleisesti (20).
Ugyanezen ötéves időszak során a használat/használati célú birtoklás bűncselekményeinek száma összességében valamennyi jelentéstevő országban nőtt, Olaszország, Portugália, Szlovénia, Bulgária és Törökország kivételével, amelyek csökkenő tendenciáról számoltak be19. Ezen bűncselekmények aránya az összes kábítószertörvényeket sértő bűncselekményen belül a legtöbb jelentéstevő országban ugyancsak nőtt az adott időszakban, bár a növekedés általában kismértékű volt, Ciprus, Lengyelország és Finnország kivételével, ahonnan határozottabban felívelő tendenciákat jelentettek. Luxemburgban, Portugáliában, Bulgáriában és Törökországban viszont a használattal/használati célú birtoklással kapcsolatos kábítószer-bűncselekmények aránya összességében csökkent20.
I samme femårsperiode gikk antallet lovbrudd relatert til bruk/besittelse for bruk generelt opp i alle landene unntatt Italia, Portugal, Slovenia, Bulgaria og Tyrkia, som rapporterte en nedadgående trend (19). Andelen disse lovbruddene utgjorde av det totale antallet narkotikalovbrudd gikk også opp i denne perioden, selv om økningen generelt var lav, bortsett fra for Kypros, Polen og Finland, hvor man rapporterte om en mer markert stigende trend. I Luxembourg, Portugal, Bulgaria and Tyrkia derimot, sank andelen narkotikalovbrudd relatert til bruk/besittelse til egen bruk (20).
W tym samym 5-letnim okresie liczba przestępstw związanych z zażywaniem i posiadaniem narkotyków na użytek własny wzrosła we wszystkich krajach objętych sprawozdaniem z wyjątkiem Włoch, Portugalii, Słowenii, Bułgarii i Turcji, w których odnotowano tendencję spadkową (19). W tym okresie w większości objętych sprawozdaniem krajów w niewielkim stopniu wzrósł również udział wszystkich naruszeń prawa antynarkotykowego; wyjątek stanowiły Cypr, Polska i Finlandia, w których odnotowano wyraźniejszą tendencję wzrostową. Jednakże w Luksemburgu, Portugalii, Bułgarii i Turcji odnotowano ogólny spadek udziału przestępstw związanych zażywaniem i posiadaniem narkotyków (20).
Pe aceeaşi perioadă de cinci ani, numărul de infracţiuni legate de posesie şi consum a crescut global în toate ţările cuprinse în raport, cu excepţia Italiei, Portugaliei, Sloveniei, Bulgariei şi Turciei, care au raportat o tendinţă descrescătoare (19). Proporţia în cadrul infracţiunilor legate de droguri reprezentată de aceste infracţiuni a crescut de asemenea în majoritatea ţărilor vizate pe durata perioadei de raportare, deşi rata de creştere a fost în general redusă, cu excepţia Ciprului, Poloniei şi Finlandei, unde s-au înregistrat tendinţele crescătoare cele mai pronunţate. Cu toate acestea, în Luxemburg, Portugalia, Bulgaria şi Turcia, proporţia infracţiunilor legate de posesie şi consum de droguri a cunoscut o scădere globală (20).
Počas toho istého 5-ročného obdobia sa počet trestných činov užívania/prechovávania na užívanie celkovo zvýšil vo všetkých krajinách, ktoré poskytli správy, s výnimkou Talianska, Portugalska, Slovinska, Bulharska a Turecka, ktoré uvádzali klesajúci trend (19). Podiel všetkých porušení právnych predpisov súvisiacich s drogami zdôvodnených týmito porušeniami sa tiež počas tohto obdobia zvýšil vo väčšine krajín, ktoré poskytli správy, hoci miera nárastu bola vo všeobecnosti nízka s výnimkou Cypru, Poľska a Fínska, kde sa uvádzali výraznejšie stúpajúce trendy. V Luxembursku, Portugalsku, Bulharsku a Turecku však podiel trestných činov súvisiacich s drogami vzťahujúcich sa na užívanie/prechovávanie na užívanie celkovo poklesol (20).
V istem petletnem obdobju se je število kaznivih dejanj uživanja/posedovanja drog za uživanje na splošno povečalo v vseh državah poročevalkah, razen v Italiji, na Portugalskem, v Sloveniji, Bolgariji in Turčiji, ki so poročale o trendu upada (19). Delež vseh kršitev zakonov o drogah, ki so ga predstavljale te kršitve, se je v tem obdobju prav tako povečal v večini držav poročevalk, čeprav je bila stopnja povečanja na splošno nizka, razen na Cipru, Poljskem in Finskem, kjer so poročali o izrazitejših trendih navzgor. Vendar pa je v Luksemburgu, na Portugalskem in v Turčiji delež kršitev, povezanih z uživanjem/posedovanjem drog za uživanje, na splošno padel (20).
Under samma femårsperiod ökade antalet brott som avsåg användning/innehav för användning totalt sett i samtliga rapporterande länder förutom i Italien, Portugal, Slovenien, Bulgarien och Turkiet som redovisat en nedåtgående trend (19). Dessa brotts andel av samtliga narkotikabrott ökade också i de flesta rapporterande länder under perioden, även om ökningstakten i allmänhet var låg förutom i Cypern, Polen och Finland, där mer markant stigande trender kunde urskiljas. I Luxemburg, Portugal, Bulgarien och Turkiet föll andelen narkotikabrott som avsåg användning/innehav för användning totalt sett (20).
Aynı 5 yıllık dönemde, kullanmak/kullanmak üzere bulundurmak suçlarının sayısı, düşen bir eğilim bildiren İtalya, Portekiz, Slovenya, Bulgaristan ve Türkiye (19) dışındaki tüm rapor eden ülkelerde genel olarak artış göstermiştir. Bu gibi suçlara karşılık gelen tüm uyuşturucu kanunu suçlarının payı da, daha çok yukarı doğru eğilimlerin bildirildiği Kıbrıs, Polonya ve Finlandiya dışında artış oranı genellikle düşük olmasına rağmen, çoğu rapor eden ülkede gene artış göstermiştir. Ancak, Lüksemburg, Portekiz, Bulgaristan ve Türkiye’de, kullanmak/kullanmak üzere bulundurmaya bağlı uyuşturucu suçlarının oranı genel olarak düşmüştür (20).
Tajā pašā piecu gadu periodā ar lietošanu/turēšanu lietošanai saistīto pārkāpumu skaits kopumā ir pieaudzis visās šajā pārskatā aplūkotajās valstīs, izņemot Itāliju, Portugāli, Slovēniju, Bulgāriju un Turciju, kas informē par lejupslīdošu tendenci (19). Šajā periodā lielākajā daļā pārskatā aplūkoto valstu ir pieaugusi arī ar šiem pārkāpumiem saistīto visu narkotiku noziegumu daļa, lai gan pieauguma tempi kopumā nav bijuši strauji, izņemot Kipru, Poliju un Somiju, kur augšupejošās tendences ir izteiktākas. Tomēr Luksemburgā, Portugālē, Bulgārijā un Turcijā ar lietošanu/turēšanu lietošanai saistīto pārkāpumu skaits kopumā ir samazinājies (20).
  Kast 10  
Slovakkias on metamfetamiinist saanud viimastel aastatel kõige sagedasem esmane narkootikum nende hulgas, kes esimest korda ravile satuvad ning ka Ungaris on mõnede kogukondade seas avastatud suur metamfetamiini tarbimise levik.
Historically, methamphetamine use in Europe has been concentrated in the Czech Republic, where there are estimated to be twice as many problem methamphetamine (pervitin) users (20 300) as problem opioid users (9 700). In recent years, methamphetamine has become the most frequent primary drug among those demanding treatment for the first time in Slovakia, and high levels of methamphetamine use have also been found among some subpopulations in Hungary. In their 2005 Reitox reports, seven other countries (Denmark, France, Latvia, Slovenia, the United Kingdom, Bulgaria and Norway) reported an increase in seizures and/or use of this drug, mainly among frequent attendees at clubs and parties. Currently, the available information does not allow us to draw any firm conclusions on trends in methamphetamine use in these countries. Nevertheless, the spread of methamphetamine elsewhere in the world and the potential for this drug to cause significant health problems means that this is an area in which continued vigilance is required.
Historiquement, l’usage de méthamphétamines en Europe était concentrée en République tchèque, où l’on recense, selon les estimations, deux fois plus d’usagers de méthamphétamines (pervitine) à problème (20 300) que d’usagers d’opiacés à problème (9 700). Ces dernières années, les méthamphétamines sont devenues la drogue primaire la plus fréquente déclarée par les personnes qui demandent un traitement pour la première fois en Slovaquie, et des niveaux élevés de consommation de méthamphétamines ont également été observés dans certaines sous-populations en Hongrie. Dans leurs rapports Reitox 2005, sept autres pays (Danemark, France, Lettonie, Slovénie, Royaume-Uni, Bulgarie et Norvège) ont fait état d’une augmentation des saisies et/ou de l’usage de cette drogue, essentiellement au sein des personnes qui fréquentent assidûment les boîtes de nuit et les événements festifs. À l’heure actuelle, les informations disponibles ne permettent pas de tirer de conclusions définitives sur la tendance de l’usage de méthamphétamines dans ces pays. Néanmoins, la propagation des méthamphétamines dans d’autres régions du monde et les risques potentiels de graves problèmes de santé causés par cette drogue imposent une vigilance permanente dans ce domaine.
In der Vergangenheit konzentrierte sich der Methamphetaminkonsum in Europa auf die Tschechische Republik, wo die Zahl der problematische Konsumenten von Methamphetamin (Pervitin) (20 300) schätzungsweise doppelt so hoch ist wie die Zahl der problematischen Opioidkonsumenten (9 700). Seit einigen Jahren jedoch wird Methamphetamin von Erstpatienten in der Slowakei am häufigsten als Primärdroge angegeben, und auch in Ungarn wurde in einigen Teilgruppen ein hoher Konsum von Methamphetamin ermittelt. In ihren Reitox-Berichten 2005 melden sieben weitere Länder (Dänemark, Frankreich, Lettland, Slowenien, Vereinigtes Königreich, Bulgarien und Norwegen) eine Zunahme der Sicherstellungen und/oder des Konsums dieser Droge, vor allem unter Menschen, die häufig Klubs und Partys besuchen. Derzeit ermöglichen die verfügbaren Informationen keine gesicherten Rückschlüsse auf die Tendenzen beim Methamphetaminkonsum in diesen Ländern. Angesichts der Ausbreitung des Methamphetaminkonsums in anderen Teilen der Welt und der Tatsache, dass diese Droge schwerwiegende gesundheitliche Probleme verursachen kann, steht jedoch fest, dass in diesem Bereich auch künftig Wachsamkeit geboten ist.
Tradicionalmente, el consumo de metanfetaminas en Europa se ha concentrado en la República Checa, donde se calcula que los consumidores problemáticos de metanfetaminas, o pervitín, (20 300) son el doble que los consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Durante los últimos años, las metanfetaminas se han convertido en la droga principal más frecuente entre los consumidores que solicitan tratamiento por primera vez en Eslovaquia, y se han detectado altos niveles de consumo de metanfetaminas en algunas subpoblaciones de Hungría. Según los informes de 2005 de la red Reitox, otros siete países (Dinamarca, Francia, Letonia, Eslovenia, el Reino Unido, Bulgaria y Noruega) han registrado un aumento en las incautaciones y/o el consumo de esta droga, principalmente entre las personas que frecuentan clubes y fiestas. En la actualidad, la información disponible no nos permite extraer conclusiones sólidas sobre las tendencias en el consumo de metanfetaminas en estos países. Sin embargo, la difusión de esta droga en el resto del mundo y el potencial que posee esta sustancia para causar importantes problemas para la salud deja patente la necesidad de realizar controles frecuentes en este ámbito.
Storicamente, il consumo di metanfetamina in Europa è concentrato nella Repubblica ceca, dove si calcola che vi siano il doppio di consumatori di metanfetamina (pervitina) (20 300) rispetto ai consumatori problematici di oppiacei (9 700). Di recente la metanfetamina è diventata la droga primaria menzionata più di frequente tra le persone che per la prima volta fanno richiesta di trattamento in Slovacchia, mentre elevati livelli di consumo di metanfetamine sono stati scoperti anche in alcuni sottogruppi della popolazione in Ungheria. Nelle relazioni Reitox del 2005, altri sette paesi (Danimarca, Francia, Lettonia, Slovenia, Regno Unito, Bulgaria e Norvegia) hanno riferito un aumento dei sequestri e/o del consumo di questa sostanza, perlopiù tra i frequenti avventori di club e feste. Attualmente le informazioni disponibili non consentono di trarre conclusioni certe sulle tendenze del consumo di metanfetamine in questi paesi. Nonostante ciò, la diffusione della metanfetamina in altre regioni del mondo e le potenzialità che questa sostanza provochi problemi di salute importanti impongono di continuare a prestare la massima attenzione a questo problema.
Historicamente, o consumo de metanfetaminas na Europa tem-se concentrado na República Checa, onde se estima que o número de consumidores problemáticos de metanfetaminas (pervitin) corresponda ao dobro (20 300) do dos consumidores problemáticos de opiáceos (9 700). Nos últimos anos, as metanfetaminas passaram a ser a droga primária mais frequentemente citada entre as pessoas que procuram tratamento pela primeira vez na Eslováquia, e também já foram detectados níveis elevados de consumo de metanfetaminas entre algumas subpopulações da Hungria. Nos seus relatórios Reitox relativos a 2005, sete outros países (Dinamarca, França, Letónia, Eslovénia, Reino Unido, Bulgária e Noruega) mencionaram um aumento das apreensões e/ou do consumo desta droga, principalmente entre os frequentadores assíduos de discotecas e festas. As informações actualmente disponíveis não permitem tirar conclusões sólidas sobre as tendências do consumo de metanfetaminas nestes países. No entanto, a expansão das metanfetaminas noutras regiões do mundo e o potencial desta droga para causar problemas de saúde significativos leva a que este domínio exija uma vigilância contínua.
Ανέκαθεν, η χρήση μεθαμφεταμίνης στην Ευρώπη επικεντρωνόταν στην Τσεχική Δημοκρατία, όπου εκτιμάται ότι ο αριθμός των προβληματικών χρηστών μεθαμφεταμίνης (pervitin) (20 300) είναι διπλάσιος από εκείνον των προβληματικών χρηστών οπιοειδών (9 700). Τα τελευταία χρόνια, η μεθαμφεταμίνη έχει γίνει η πιο συχνά χρησιμοποιούμενη κύρια ναρκωτική ουσία από τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης στη Σλοβακία, και υψηλά επίπεδα χρήσης μεθαμφεταμίνης διαπιστώνονται επίσης σε μερικούς υποπληθυσμούς στην Ουγγαρία. Στις εθνικές εκθέσεις Reitox 2005, επτά άλλες χώρες (Δανία, Γαλλία, Λεττονία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο, Βουλγαρία και Νορβηγία) ανέφεραν αύξηση στις κατασχέσεις ή/και στη χρήση της εν λόγω ναρκωτικής ουσίας σε άτομα που συχνάζουν σε κλαμπ και πάρτι. Επί του παρόντος, τα διαθέσιμα στοιχεία δεν μας επιτρέπουν να συνάγουμε σταθερά συμπεράσματα για τις τάσεις της χρήσης μεθαμφεταμίνης στις χώρες αυτές. Παρ’ όλα αυτά, η εξάπλωση της μεθαμφεταμίνης σε άλλα μέρη του κόσμου και το γεγονός ότι η εν λόγω ναρκωτική ουσία μπορεί να προκαλέσει σημαντικά προβλήματα υγείας συνεπάγεται ότι στον συγκεκριμένο τομέα απαιτείται συνεχής επαγρύπνηση.
Historisch gezien concentreert het gebruik van metamfetamine in Europa zich in Tsjechië, waar naar schatting tweemaal zoveel problematische gebruikers van metamfetamine (pervitin) zijn (20 300) als problematische gebruikers van opioïden (9 700). In de afgelopen jaren is metamfetamine uitgegroeid tot de meest gebruikte primaire drug onder mensen die voor het eerst in behandeling gaan in Slowakije, en hoge gebruiksniveaus voor metamfetamine zijn ook aangetroffen onder bepaalde subpopulaties in Hongarije. In hun Reitox-verslagen over 2005 hebben zeven andere landen (Denemarken, Frankrijk, Letland, Slovenië, het Verenigd Koninkrijk, Bulgarije en Noorwegen) een toename gemeld in vangsten en/of gebruik van deze drug, voornamelijk onder frequente bezoekers van clubs en feesten. Op dit moment kunnen we op basis van de beschikbare informatie geen harde conclusies trekken over de trends in het metamfetaminegebruik in deze landen. Desalniettemin betekenen de opmars van metamfetamine elders in de wereld en de aanzienlijke potentiële gezondheidsproblemen die deze drug veroorzaakt dat dit een gebied is dat voortdurende waakzaamheid vergt.
Z historického hlediska se užívání metamfetaminu v Evropě soustředilo do České republiky, kde se odhaduje, že je dvojnásobný počet (20 300) problémových uživatelů metamfetaminu (pervitinu) ve srovnání s počtem uživatelů opiátů (9 700). V posledních letech se stal metamfetamin na Slovensku nejčastější primární drogou mezi osobami poprvé žádajícími o léčbu a vysoká míra užívání metamfetaminu byla rovněž zjištěna u některých skupin populace v Maďarsku. Ve své zprávě pro síť Reitox uvedlo sedm dalších zemí (Dánsko, Francie, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené království, Bulharsko a Norsko) zvýšení záchytů anebo užívání této drogy, především mezi častými návštěvníky klubů a večírků. V současné době nám dostupné informace neumožňují vyvodit pevné závěry o trendech užívání metamfetaminu v těchto zemích. Šíření metamfetaminu jinde ve světě a potenciál této drogy způsobovat závažné zdravotní problémy znamená, že v této oblasti je i nadále potřebná ostražitost.
Traditionelt har brugen af metamfetamin i Europa været koncentreret i Tjekkiet, hvor der anslås at være dobbelt så mange problematiske brugere af metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiske opioidbrugere (9 700). I de senere år er metamfetamin blevet det hyppigst forekommende primære stof blandt klienter, der søger behandling for første gang i Slovakiet, og der er også registreret en omfattende metamfetaminbrug blandt nogle undergrupper i Ungarn. I de nationale Reitox-rapporter for 2005 har syv andre lande (Danmark, Frankrig, Letland, Slovenien, Det Forenede Kongerige, Bulgarien og Norge) meldt om en stigning i antallet af beslaglæggelser og/eller brugen af dette stof, især blandt personer, der hyppigt kommer i klubber og går til fester. På nuværende tidspunkt er det ikke muligt på grundlag af de foreliggende oplysninger at drage endelige konklusioner med hensyn til tendenserne i brugen af metamfetamin i disse lande. Dog betyder udbredelsen af metamfetamin andre steder i verden og dette stofs potentiale til at kunne forårsage betydelige sundhedsproblemer, at dette er et område, hvor der fortsat kræves agtpågivenhed.
Euroopassa metamfetamiinin käyttö on aikaisemmin keskittynyt Tšekkiin, jossa arvioidaan olevan kaksi kertaa enemmän metamfetamiinin (pervitiinin) ongelmakäyttäjiä (20 300) kuin opioidien ongelmakäyttäjiä (9 700). Viime vuosina metamfetamiini on yleistynyt ensimmäistä kertaa hoitoon hakeutuvien päähuumeena Slovakiassa, ja joissakin väestöryhmissä on todettu korkeita metamfetamiinin käyttöasteita Unkarissa. Vuoden 2005 Reitox-raporteissa seitsemän muuta maata (Tanska, Ranska, Latvia, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta, Bulgaria ja Norja) ilmoittivat kyseisen huumeen takavarikkojen ja/tai käytön lisääntyneen pääasiallisesti yökerhoissa ja juhlissa usein käyvien henkilöiden keskuudessa. Saatavilla olevien tietojen perusteella ei voida tehdä vankkoja päätelmiä metamfetamiinin käytön suuntauksista näissä maissa. Tällä alalla on kuitenkin pysyttävä valppaana, kun otetaan huomioon metamfetamiinin yleistyminen muualla maailmassa ja se, että tämä huume voi aiheuttaa vakavia terveysongelmia.
Európán belül a metamfetaminhasználat történetileg nézve Csehországban koncentrálódott, ahol a becslések szerint kétszer annyi problémás metamfetamin- (pervitin) használó él (20 300), mint ahány problémás opiáthasználó (9700). Szlovákiában az elmúlt években a metamfetamin lett a leggyakrabban előforduló elsőszámú kábítószer az első alkalommal kezelésre jelentkezők körében, de Magyarország egyes részpopulációinál is nagyarányú metamfetaminhasználatot tapasztaltak. A 2005-ös Reitox-jelentésekben további hét ország (Dánia, Franciaország, Lettország, Szlovénia, az Egyesült Királyság, Bulgária és Norvégia) számolt be e kábítószer lefoglalásainak és/vagy használatának növekedéséről, főként a szórakozóhelyek és partik rendszeres látogatóinak körében. A rendelkezésre álló információk jelenleg nem teszik lehetővé, hogy bármilyen határozott következtetést vonjunk le a metamfetaminhasználat tendenciáiról ezekben az országokban. Mindenesetre a metamfetamin terjedése a világ más részein, valamint a komoly egészségügyi problémák előidézésére való képessége arra figyelmeztet, hogy ezen a területen továbbra is szükség van az éberségre.
Historisk sett har bruken av metamfetamin i Europa vært konsentrert til Den tsjekkiske republikk, som anslås å ha dobbelt så mange problembrukere av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problembrukere av opioider (9 700). I de senere årene har metamfetamin blitt det hyppigst brukte primærrusmiddelet blant klienter om søker behandling for første gang i Slovakia, og utbredt metamfetaminbruk er også funnet i enkelte subpopulasjoner i Ungarn. I Reitox-rapportene for 2005 rapporterte syv andre land (Danmark, Frankrike, Latvia, Slovenia, Storbritannia, Bulgaria og Norge) om en økning i beslag og/eller bruken av dette rusmiddelet, framfor alt blant hyppige club- og festgjengere. På grunnlag av den informasjonen som er tilgjengelig, er det likevel umulig å trekke noen faste konklusjoner om trender for metamfetaminbruk i disse landene i dag. Spredningen av metamfetamin andre steder i verden og stoffets potensial for å forårsake betydelige helseproblemer betyr at dette er et område som krever kontinuerlig årvåkenhet.
Spożycie metamfetaminy w Europie przeważnie skupiało się w Czechach, gdzie liczbę osób problemowo zażywających metamfetaminę (perwitynę) (20 300) ocenia się na dwa razy wyższą od liczby osób zażywających problemowo opiaty (9700). W ostatnich latach w Słowacji metamfetamina stała się najbardziej rozpowszechnionym narkotykiem głównym wśród osób zgłaszających się po raz pierwszy na leczenie. Wysoki poziom zażywania metamfetaminy odnotowano również w niektórych podpopulacjach na Węgrzech. W sprawozdaniach Reitox za 2005 r. siedem innych krajów (Dania, Francja, Łotwa, Słowenia, Wielka Brytania, Bułgaria i Norwegia) zgłosiło wzrost liczby konfiskat i/lub zażywania tego narkotyku, głównie wśród osób często odwiedzających kluby i uczestniczących w zabawach. Obecnie dostępne informacje nie pozwalają na wyciąganie pewnych wniosków o tendencjach w zażywaniu metamfetaminy w tych krajach. Tym niemniej rozpowszechnienie metamfetaminy w innych regionach świata oraz możliwość poważnych szkód zdrowotnych powodowanych przez ten narkotyk oznaczają, że ta dziedzina wymaga stałego nadzoru.
Din punct de vedere istoric, consumul de metamfetamină în Europa s-a concentrat în Republica Cehă, unde se estimează că există de două ori mai mulţi consumatori problematici de metamfetamină (pervitin) (20 300) decât consumatori problematici de opiacee (9 700). În ultimii ani, metamfetamina a devenit drogul primar cel mai frecvent în rândul persoanelor care solicită tratament pentru prima dată în Slovacia, în timp ce în rândul unor subpopulaţii din Ungaria au fost depistate niveluri ridicate al consumului de metamfetamină. În rapoartele Reitox 2005, alte şapte ţări (Danemarca, Franţa, Letonia, Slovenia, Regatul Unit, Bulgaria şi Norvegia) au raportat o creştere a capturilor şi/sau a consumului acestui drog, în special în rândul celor care frecventează des cluburi şi petreceri. În prezent, informaţiile disponibile nu ne permit să tragem concluzii exacte privind tendinţele consumului de metamfetamină în ţările respective. Cu toate acestea, extinderea consumului de metamfetamină peste tot în lume şi probabilitatea ca acest drog să provoace probleme serioase de sănătate necesită acordarea unei precauţii permanente în această zonă.
Z historického hľadiska sa užívanie metamfetamínu sústredilo v Českej republike, kde sa odhaduje dvojnásobný počet problémových užívateľov metamfetamínu (pervitínu) (20 300) v porovnaní s počtom problémových užívateľov opiátov (9 700). V posledných rokoch sa metamfetamín stal najčastejšou primárnou drogou medzi tými, ktorí požadujú liečbu po prvýkrát na Slovensku a vysoké úrovne užívania metamfetamínu sa zistili aj medzi niektorými dielčími populáciami v Maďarsku. Vo svojich správach siete Reitox sedem ďalších krajín (Dánsko, Francúzsko, Lotyšsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo, Bulharsko a Nórsko) uvádzalo nárast zachytení a/alebo užívania tejto drogy, najmä medzi častými návštevníkmi klubov a večierkov. V súčasnosti nám dostupné informácie neumožňujú vyvodiť žiadne pevné závery o trendoch v užívaní metamfetamínu v týchto krajinách. Napriek tomu šírenie metamfetamínu inde vo svete a potenciál tejto drogy spôsobovať závažné zdravotné problémy znamená, že toto je oblasť, v ktorej sa naďalej vyžaduje ostražitosť.
V preteklosti je bilo uživanje metamfetamina v Evropi osredotočeno v Češki republiki, kjer ocenjujejo, da imajo dvakrat več problematičnih uživalcev metamfetamina (pervitina) (20.300) kot problematičnih uživalcev opioidov (9700). V zadnjih letih je metamfetamin postal najpogostejša primarna droga med tistimi, ki se na Slovaškem prvič odločijo za zdravljenje, visoke ravni uživanja metamfetamina pa so ugotovili tudi pri nekaterih podpopulacijah na Madžarskem. Še sedem drugih držav (Danska, Francija, Latvija, Slovenija, Združeno kraljestvo, Bolgarija in Norveška) je v svojih poročilih Reitox za leto 2005 poročalo o povečanju zasegov in/ali uživanja te droge, predvsem med pogostimi obiskovalci klubov in zabav. Trenutno razpoložljive informacije ne omogočajo, da bi oblikovali kakršne koli trdne sklepe glede trendov uživanja metamfetamina v teh državah. Vendar pa širjenje metamfetamina drugod po svetu in potencial te droge, da povzroči precejšnje zdravstvene probleme, kažeta, da gre za področje, ki ga je treba stalno budno spremljati.
Under lång tid har metamfetaminanvändningen i Europa varit koncentrerad till Tjeckien där man bedömer att det finns dubbelt så många problematiska missbrukare av metamfetamin (pervitin) (20 300) som problematiska missbrukare av opiater (9 700). På senare år har metamfetamin blivit den vanligast förekommande primärdrogen bland dem som begär behandling för första gången i Slovakien och höga nivåer av metamfetaminanvändning har också konstaterats i vissa subpopulationer i Ungern. Sju andra länder (Danmark, Frankrike, Lettland, Slovenien, Storbritannien, Bulgarien och Norge) redovisade i sina nationella Reitox-rapporter 2005 en ökning av beslagen och/eller användningen av denna drog, främst bland personer som ofta besöker klubbar och fester. Det går dock inte att dra några fasta slutsatser om trender i metamfetaminanvändningen i dessa länder baserat på tillgängliga uppgifter. Spridningen av metamfetamin på andra platser i världen och risken att denna drog kan förorsaka betydande hälsoproblem innebär att detta är ett område där fortsatt vaksamhet är påkallad.
Tarihsel olarak, Avrupa’da metamfetamin kullanımı, sorunlu opioid kullanıcılarından (9.700) iki kat fazla sorunlu metamfetamin (pervitin) kullanıcısı (20.300) bulunduğu tahmin edilen Çek Cumhuriyeti’nde yoğunlaşmıştır. Son yıllarda, metamfetamin, Slovakya’da ilk kez tedavi talep edenler arasındaki en yaygın birincil uyuşturucu haline gelmiştir ve Macaristan’ın bazı alt nüfusları arasında da yüksek düzeylerde metamfetamin kullanımına rastlanmıştır. Bundan başka yedi ülke (Danimarka, Fransa, Letonya, Slovenya, Birleşik Krallık, Bulgaristan ve Norveç) 2005 Reitox raporlarında, başta kulüp ve parti müdavimleri arasında olmak üzere, bu uyuşturucunun kullanımı ve/veya ele geçirme vakalarında bir artış rapor etmiştir. Şu anda, eldeki bilgiler bu ülkelerdeki metamfetamin kullanımı eğilimlerine dair kesin sonuçlara varmamızı engellemektedir. Yine de, metamfetaminin dünyanın başka yerlerinde yayılması ve bu uyuşturucunun önemli sağlık sorunları yaratma potansiyeli, bunun sürekli tedbir gerektiren bir alan olduğu anlamına gelmektedir.
Eiropā metamfetamīna lietošana vēsturiski koncentrējas Čehijā – aplēses liecina, ka šajā valstī problemātisku metamfetamīna (pervitīna) lietotāju (20 300) ir divreiz vairāk nekā problemātisku opioīdu lietotāju (9700). Pēdējos gados metamfetamīns ir kļuvis par visbiežāk minēto primāro narkotiku jaunajos ārstniecības pieprasījumos Slovākijā, un ir noskaidrots, ka arī dažās Ungārijas narkotiku lietotāju apakšgrupās ir augsts metamfetamīna lietošanas izplatības līmenis. Septiņas citas valstis (Dānija, Francija, Latvija, Slovēnija, Apvienotā Karaliste, Bulgārija un Norvēģija) 2005. gada Reitox ziņojumos informē par šīs narkotikas konfiskāciju skaita un/vai lietošanas pieaugumu, galvenokārt biežu klubu un sarīkojumu apmeklētāju vidū. Pašlaik pieejamā informācija neļauj izdarīt drošus secinājumus par metamfetamīna lietošanas tendencēm šajās valstīs. Tomēr metamfetamīna izplatīšanās citur pasaulē un šīs narkotikas iespējamā nopietnā ietekme uz veselību nozīmē, ka modrība šajā jomā nedrīkst atslābt.
  8. peatükk: Probleemse ...  
Üheksas riigis järgitakse Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse definitsiooni selle täies ulatuses, üheteistkümnes riigis hinnatakse ainult opioidide (või heroiini) tarbijate arvu ja neljas riigis hõlmab see definitsioon ka probleemseid kanepitarbijaid, kuigi probleemsed kanepitarbijad moodustavad üldiselt ainult väga väikese osa nende arvestuses (kanepitarbijate kaasaarvamise kriteeriumid on üsna ranged, nii et arvesse lähevad ainult kanepisõltlased või need, kes tarbivad kanepit väga intensiivselt).
In terms of the current implementation of the PDU indicator across the EU, countries have adapted the definition to cover the practicalities of their local situation and the position is therefore heterogeneous. Nine countries essentially follow the EMCDDA definition as it stands, 11 countries estimate only the number of opioid (or heroin) users and a further four countries do not exclude problem cannabis users although cannabis users in general form only a very small part of their estimates (criteria for including cannabis users being quite strict in terms of counting only dependent or very intensive use).
S’agissant de l’application actuelle de l’indicateur UPD dans l’UE, les pays ont adapté sa définition afin de tenir compte des particularités de leur situation individuelle et la situation est, dès lors, hétérogène. Neuf pays suivent pour l’essentiel la définition telle qu’elle a été formulée par l’OEDT; 11 pays n’estiment que le nombre d’usagers d’opiacés (ou d’héroïne) et 4 autres n’excluent pas les usagers de cannabis à problème bien que, de manière générale, les usagers de cannabis ne représentent qu’une très petite partie de leurs estimations (les critères présidant à l’inclusion des usagers de cannabis étant très stricts puisqu’ils ne recensent que les usagers dépendants ou l’usage très intensif).
Was die derzeitige Anwendung des Indikators für problematischen Drogenkonsum in der EU betrifft, so haben die Länder die Definition an die praktischen Gegebenheiten vor Ort angepasst, so dass sich ein heterogenes Bild ergibt. Neun Länder folgen im Wesentlichen der EBDD-Definition, elf Länder nehmen lediglich Schätzungen über die Zahl der Konsumenten von Opioiden (oder Heroin) vor und weitere vier Länder beziehen auch problematische Cannabiskonsumenten ein, wobei diese in der Regel nur einen sehr kleinen Teil ihrer Schätzungen ausmachen (da für die Einbeziehung von Cannabiskonsumenten recht strenge Kriterien gelten, so dass nur der Suchtkonsum oder der sehr intensive Konsum berücksichtigt werden).
En cuanto a la aplicación actual del indicador de CPD en la UE, los distintos países han adaptado la definición para cubrir las realidades prácticas de su situación local y, por lo tanto, el cuadro resultante es bastante variado. Nueve países siguen básicamente la definición del OEDT, once países calculan sólo el número de consumidores de opiáceos (o heroína) y otros cuatro países no excluyen a los consumidores problemáticos de cannabis, aunque los consumidores de esta droga representan sólo una pequeña parte de sus estimaciones (los criterios para incluir a los consumidores de cannabis son bastante estrictos, ya que se suma solamente a los consumidores drogodependientes o que registran un consumo muy intensivo).
Per quanto concerne l’attuale applicazione dell’indicatore PDU nell’Unione europea, i paesi hanno adattato la definizione per tener conto degli aspetti pratici della situazione locale e, quindi, la posizione appare eterogenea. Nove paesi hanno sostanzialmente adottato la definizione dell’OEDT tal quale, undici tengono conto soltanto del numero di consumatori di oppiacei (o eroina) e altri quattro non escludono i consumatori problematici di cannabis, nonostante questo gruppo di soggetti costituisca in generale una parte soltanto minima delle loro statistiche (essendo i criteri per l’inclusione dei consumatori di cannabis molto rigorosi in termini di conteggio dei soli consumatori dipendenti o dediti a un consumo molto intenso).
No que se refere à actual aplicação do indicador do CPD no território da UE, os países adaptaram a definição de modo a abranger os aspectos práticos da sua situação a nível local, o que constitui um factor de heterogeneidade. Nove países seguem, quanto ao essencial, a actual definição do OEDT, onze países apenas calculam o número de consumidores de opiáceos (ou de heroína) e outros quatro países não excluem os consumidores problemáticos de cannabis, se bem que os consumidores de cannabis em geral constituam uma parte muito pequena das suas estimativas (os critérios da inclusão dos consumidores de cannabis são bastante rigorosos, apenas permitindo a contabilização do consumo dependente ou muito intensivo).
Από την άποψη της τρέχουσας εφαρμογής του δείκτη PDU ανά την ΕΕ, οι διάφορες χώρες έχουν προσαρμόσει τον ορισμό του ώστε να καλύπτει τις πρακτικές διαστάσεις των εκάστοτε τοπικών συνθηκών και, ως εκ τούτου, ο δείκτης παρουσιάζει ανομοιογένεια. Εννέα χώρες ουσιαστικά τηρούν τον ορισμό του ΕΚΠΝΤ ως έχει, 11 χώρες προβαίνουν σε εκτίμηση μόνον του αριθμού των χρηστών οπιοειδών (ή ηρωίνης) και άλλες τέσσερις χώρες δεν εξαιρούν τους προβληματικούς χρήστες κάνναβης, μολονότι οι χρήστες κάνναβης γενικά αποτελούν πολύ μικρό ποσοστό των εκτιμήσεών τους (τα κριτήρια για τη συμπερίληψη χρηστών κάνναβης είναι πολύ αυστηρά καθώς προσμετράται μόνον η εξαρτημένη ή η πολύ εντατική χρήση).
Wat betreft de huidige toepassing van de indicator in Europa hebben de verschillende landen de definitie aangepast aan de praktische bijzonderheden van hun lokale situatie, waardoor een heterogene situatie is ontstaan. Negen landen houden zich in hoofdlijnen aan de geldende definitie van het EWDD, elf landen kijken alleen naar het aantal gebruikers van opioïden (of heroïne) en nog eens vier landen sluiten problematische cannabisgebruikers niet uit, hoewel deze in de regel slechts een zeer klein deel vormen van hun schattingen (de criteria voor het meetellen zijn zodanig strikt dat alleen verslaafde en zeer intensieve cannabisgebruikers worden meegeteld).
Z hlediska současného zavádění ukazatele problémového užívání drog v EU přizpůsobily země definici tak, aby odpovídala praktickým stránkám jejich místní situace, a výsledný postoj je proto nejednotný. Devět zemí se v zásadě drží definice v původní podobě, jedenáct zemí odhaduje pouze počet uživatelů opiátů (heroinu) a další čtyři země nevylučují problémové uživatele konopí, i když uživatelé konopí obecně tvoří jen velmi malou část jejich odhadů (kritéria pro zahrnutí uživatelů konopí jsou poměrně přísná: počítá se pouze závislost a velmi intenzivní užívání).
Med hensyn til den nuværende gennemførelse af indikatoren for problematisk stofbrug i EU har landene tilpasset definitionen, således at den dækker vilkårene på lokalt plan, og situationen er derfor heterogen. Ni lande følger i det væsentlige EONN's definition i dens nuværende form, 11 lande anslår kun antallet af brugere af opioider (eller heroin), og andre fire lande udelukker ikke problematiske cannabisbrugere, selv om cannabisbrugere generelt kun udgør en meget lille del af deres skøn (kriterierne for at medtage cannabisbrugere er ret strenge, for så vidt som kun afhængighed eller meget intensiv brug medregnes).
Huumeiden ongelmakäytön indikaattoria käytetään EU:ssa nykyään siten, että maat ovat mukauttaneet määritelmän kattamaan paikallisen tilanteen käytännön olot, joten se on epäyhtenäinen. Yhdeksän maata noudattaa pääasiallisesti EMCDDA:n määritelmää sellaisenaan, 11 maata arvioi ainoastaan opioidien (heroiinin) käyttäjiä, ja neljä maata laskee mukaan kannabiksen ongelmakäyttäjät, vaikka heidän osuutensa arvioissa on yleensä hyvin pieni (koska kannabiksen käyttäjien sisällytysperusteet ovat hyvin tiukat ja kattavat vain riippuvuuden tai erittäin runsaan käytön).
Ami a PDU-mutató EU területén való jelenlegi alkalmazását illeti, megfigyelhető, hogy az országok úgy módosították a fogalommeghatározást, hogy abban helyet kapjanak sajátos helyzetük gyakorlati vonatkozásai, így heterogén helyzet alakult ki. Kilenc ország lényegében eredeti formájában követi az EMCDDA fogalommeghatározását, 11-ben csak az opiát- (vagy heroin-) használók számáról készítenek becslést, négy másik országban pedig a problémás kannabiszhasználókat sem zárják ki, noha a kannabiszhasználók általában becsléseikben csak nagyon kis részt képviselnek (ugyanakkor a kannabiszhasználók beszámítására viszonylag szigorú kritériumok vonatkoznak, amennyiben csak a függőket vagy a nagyon intenzíven használókat számolják).
Når det gjelder dagens implementering av PDU-indikatoren i EU har hvert land tilpasset definisjonen slik at den dekker aktuelle, lokale forhold, og situasjonen er derfor sammensatt. Ni land følger i hovedsak EONNs definisjon, elleve land estimerer kun antall opioidbrukere (eller heroinbrukere), og ytterligere fire land utelukker ikke problembrukere av cannabis selv om cannabisbrukere generelt bare utgjør en svært liten del av estimatene (kriteriene for å inkludere cannabisbrukere er ganske strenge da kun avhengige eller svært intensive cannabisbrukere medregnes).
Jeśli chodzi o obecny stopień wdrożenia wskaźnika PDU w UE, kraje przyjęły jego definicję tak, aby uwzględniała praktyczne potrzeby sytuacji lokalnej i dlatego sytuacja w tej kwestii jest zróżnicowana. Dziewięć krajów w zasadzie stosuje definicję przyjętą przez EMCDDA w postaci niezmienionej, 11 krajów ocenia jedynie liczbę osób zażywających opiaty (lub heroinę), a kolejne cztery kraje nie wyłączają z niej osób problemowo zażywających konopie indyjskie, chociaż z reguły osoby te bardzo rzadko występują w ich oszacowaniach (kryteria pozwalające na włączenie osób zażywających konopie indyjskie są bardzo ścisłe i można uwzględniać jedynie osoby uzależnione lub zażywające narkotyk bardzo intensywnie).
În ceea ce priveşte implementarea actuală a indicatorului CPD în Europa, fiecare ţară a adaptat definiţia în funcţie de caracteristicilor situaţiei locale iar poziţia adoptată este, prin urmare, eterogenă. Dintre acestea, nouă ţări respectă definiţia OEDT în esenţa ei, 11 ţări estimează numai numărul consumatorilor de opiacee (sau heroină), în timp ce alte 4 ţări nu exclud consumatorii problematici de canabis, deşi aceştia reprezintă de obicei numai o cotă redusă din estimările efectuate (criteriile privind includerea consumatorilor de canabis sunt destul de stricte în ceea ce priveşte estimarea numai a consumului dependent sau foarte intens).
Z hľadiska súčasnej implementácie ukazovateľa PDU v Európe upravili krajiny definíciu tak, aby zahŕňala skutočnosti z ich miestnej situácie a stanovisko je preto heterogénne. Deväť krajín v podstate dodržiava definíciu EMCDDA tak, ako je, jedenásť krajín odhaduje iba počet užívateľov opiátov (alebo heroínu) a ďalšie štyri krajiny nevylučujú problémových užívateľov kanabisu, hoci užívatelia kanabisu vo všeobecnosti tvoria iba veľmi malú časť ich odhadov (kritériá pre zahrnutie užívateľov kanabisu sú dosť prísne, pretože sa počíta iba závislé alebo veľmi intenzívne užívanie).
När det gäller det nuvarande genomförandet av indikatorn för problematiskt missbruk i EU, har länderna anpassat definitionen så att den täcker den praktiska verkligheten i varje lands nationella situation och bilden är därför varierad. Nio länder följer i huvudsak ECNN:s definition som den står, 11 länder bedömer enbart antalet användare av opiater (eller heroin) och ytterligare fyra länder utesluter inte problemmissbrukare av cannabis även om cannabisanvändare i allmänhet endast utgör en mycket liten del av deras skattningar (kriterierna för att inkludera cannabisanvändare är ganska stränga och enbart beroende eller mycket intensiv användning av drogen räknas med).
SUK göstergesinin AB’deki mevcut uygulanması anlamında, ülkeler yerel durumlarının pratiklerini içeren tanımı benimsemiştir ve dolayısıyla, konum heterojendir. Dokuz ülke EMCDDA tanımını olduğu şekliyle kabul etmekte, 11 ülke yalnızca opioid (veya eroin) kullanıcılarının sayısını değerlendirmekte ve diğer bir dört ülke de, her ne kadar esrar kullanıcıları genelde tahminlerinin yalnızca çok küçük bir bölümünü oluştursa da (esrar kullanıcıları için kriterler, yalnızca bağımlı veya çok yoğun kullanımın sayılması anlamında oldukça sıkıdır), sorunlu esrar kullanıcılarını dışarıda bırakmamaktadır.
Aplūkojot pašreizējo PDU rādītāju pārraudzību ES, ir redzams, ka valstis ir pielāgojušas definīciju, lai tā aptvertu vietējās problēmas, tādēļ situācija ir neviendabīga. Deviņas valstis piemēro principā negrozītu EMCDDA definīciju, 11 valstis nosaka tikai opioīdu (vai heroīna) lietotāju skaitu, bet vēl četras valstis aprēķinos iekļauj arī problemātiskus kaņepju lietotājus, lai gan kopumā šajās aplēsēs ir minēts ļoti neliels kaņepju lietotāju skaits (kaņepju lietotāju iekļaušanas kritēriji ir ļoti strikti, ieskaitot tikai atkarīgus vai ļoti intensīvus lietotājus).
  8. peatükk: Probleemse ...  
Kõnealune probleemse uimastitarbimise määratlus on puhtalt käitumuslik definitsioon, mille aluseks on uimastitarbimise harjumused, ja see ei sisalda mingeid näitajaid probleemide mõõtmiseks. Kuid see definitsioon on siiski seotud mitmete narkomaania mõistetega arusaamise kaudu, et tõenäoliselt satub inimene, kes nii käitub, edaspidi üldisemasse „probleemse uimastitarbija” kategooriasse.
This definition of PDU is a purely behavioural one based on drug consumption patterns and does not explicitly measure problems in any sense. Nonetheless, it is linked to the various concepts of addiction by the understanding that someone behaving in this way is very likely to fall within the more general concept of a ‘problem user’. It is important to note in this respect that the PDU indicator estimates only an important subgroup of those who can be thought of as having a drug problem of some form. Nevertheless, the approach does have value: as a behaviourally determined concept, its virtues are that:
Cette définition de l’UPD est purement comportementale. Elle repose sur les modes de consommation de la drogue et ne mesure en aucune manière explicitement le problème. Néanmoins, cet indicateur est associé aux différents concepts d’addiction du fait qu’il est entendu qu’il est très probable qu’une personne se comportant de cette manière relève de la notion plus générale d’«usager à problème». Il importe de souligner à cet égard que l’indicateur UPD n’estime qu’un sous-groupe important des personnes dont on peut penser qu’elles connaissent une forme ou l’autre de problème avec la drogue. Néanmoins, cette approche est précieuse. En effet, en tant que concept défini par le comportement, il présente les avantages suivants:
Diese rein verhaltensorientierte Definition des problematischen Drogenkonsums basiert auf Drogenkonsummustern und beinhaltet keinerlei ausdrückliche Bewertung der Probleme. Dennoch besteht ein Zusammenhang zu den verschiedenen Begriffen der Drogensucht, da davon ausgegangen wird, dass ein Konsument, der ein solches Verhalten zeigt, sehr wahrscheinlich unter den allgemeineren Begriff des „problematischen Drogenkonsumenten“ fällt. In diesem Zusammenhang ist darauf hinzuweisen, dass der Indikator für problematischen Drogenkonsum lediglich Schätzungen über eine wichtige Teilgruppe jener erlaubt, die ein irgendwie geartetes Drogenproblem haben. Das Konzept ist dennoch sinnvoll, da es als verhaltensorientierter Begriff mehrere Vorteile miteinander verbindet:
Esta definición de consumo problemático de drogas hace referencia únicamente al comportamiento, se basa en las pautas de consumo de drogas y no evalúa de forma explícita los problemas en ningún sentido. Sin embargo, está vinculada a distintos conceptos de adicción, ya que se sobreentiende que una persona con este tipo de comportamientos tiene muchas probabilidades de pertenecer a la categoría de «consumidor problemático», de ámbito más general. A este respecto, hay que destacar que el indicador de CPD sólo permite estimaciones sobre un importante subgrupo de consumidores que tienen algún tipo de problema con las drogas. No obstante, este enfoque es de gran utilidad y, como concepto determinado por el comportamiento, ofrece las siguientes ventajas:
Questa definizione del PDU si limita esclusivamente agli aspetti comportamentali dedotti dai modelli di consumo di stupefacenti, senza esplicitamente misurare i problemi di qualsiasi tipo. Ciò nonostante, si ricollega agli svariati concetti di dipendenza dando a intendere che chi si comporta in questo modo ha buone probabilità di essere ricompreso nella più generale nozione di “consumatore problematico”. Si deve notare al riguardo che l’indicatore PDU calcola soltanto un sottogruppo importante di quelle che possono essere considerate le vittime di una qualche sorta di problema di droga. Questo approccio, nonostante tutto, è valido. In quanto concetto di natura prettamente comportamentale, possiede i seguenti vantaggi:
Esta definição do consumo problemático de droga é meramente comportamental, baseada em padrões de consumo de droga, e não mede explicitamente os problemas. No entanto, está ligada aos vários conceitos de dependência pelo entendimento de que alguém que se comporta desta forma poderá enquadrar-se, muito provavelmente, no conceito mais geral de “consumidor problemático”. Importa notar, neste aspecto, que o indicador do consumo problemático de droga apenas estima um importante subgrupo de pessoas que podem ser consideradas como afectadas por algum tipo de problema relacionado com o consumo de droga. Todavia, esta abordagem é útil: como conceito comportamentalmente determinado, tem os seguintes méritos:
Dit is een zuiver gedragsmatige definitie van problematisch drugsgebruik op basis van drugsconsumptiepatronen; ze heeft op geen enkele wijze betrekking op het expliciet meten van problemen. Er is evenwel een verband met de verschillende begrippen omtrent verslaving, in die zin dat de kans groot is dat een persoon die dergelijk gedrag vertoont onder de algemenere noemer van “probleemgebruikers” valt. Er zij in dit verband op gewezen dat de indicator voor problematisch drugsgebruik alleen een aanzienlijke subgroep in kaart brengt van alle mensen die kunnen worden beschouwd als personen met enigerlei drugsprobleem. Niettemin is het een waardevolle benadering; als gedragsmatig bepaald concept heeft het de volgende voordelen:
Tato definice problémového užívání drog je čistě behaviorální na základě vzorců užívání drog a nezabývá se výslovně mírou problémovosti. Je však spojena s různými koncepcemi závislosti, jelikož uznává, že osoba, která se takto chová, bude velmi pravděpodobně patřit do obecnější kategorie „problémového uživatele“. V této souvislosti je důležité uvést, že ukazatel problémového užívání drog odhaduje pouze významnou podskupinu z těch, o nichž se lze domnívat, že mají nějaký problém s drogami. Tento přístup však přesto má svou hodnotu: jeho předností jakožto behaviorálně vymezeného konceptu je to, že:
Denne definition af problematisk stofbrug er en ren adfærdsmæssig definition baseret på brugsmønstre og måler ikke på nogen måde udtrykkeligt problemer. Alligevel er den forbundet med de forskellige afhængighedsbegreber gennem den opfattelse, at det er meget sandsynligt, at en person, der har denne adfærd, er omfattet af det mere generelle begreb "problematisk bruger". Det er vigtigt at bemærke i denne henseende, at indikatoren for problematisk stofbrug kun foretager skøn over en vigtig undergruppe af de personer, som kan tænkes at have en eller anden form for narkotikaproblem. Alligevel er metoden af værdi: Som et adfærdsmæssigt bestemt begreb har det følgende fortrin:
Tämä huumeiden ongelmakäytön määritelmä on puhtaasti käyttäytymistä kuvaava, se perustuu huumeidenkäyttötapoihin, eikä sillä varsinaisesti mitata minkäänlaisia ongelmia. Se on kuitenkin yhteydessä riippuvuuden erilaisiin käsitteisiin siten, että henkilön, joka käyttäytyy mainitulla tavalla, tiedetään kuuluvan todennäköisesti ongelmakäyttäjän laajemman käsitteen piiriin. Tässä yhteydessä on tärkeää tuoda esiin, että huumeiden ongelmakäytön indikaattorilla arvioidaan vain niiden henkilöiden merkittävää alaryhmää, joilla voidaan katsoa olevan jonkinlainen huumeongelma. Tällä lähestymistavalla on kuitenkin arvoa: käyttäytymistä kuvaavana käsitteenä sillä on seuraavat edut:
A PDU fenti meghatározása pusztán a viselkedési és a drogfogyasztási mintákon alapul, ezáltal semmilyen szempontból nem méri kifejezetten a problémákat. Az addikció különféle fogalmaival ettől függetlenül összekapcsolódik azáltal, hogy feltételezi, hogy aki így viselkedik, az nagy valószínűséggel beletartozik a „problémás használó” tágabb fogalmába. E tekintetben fontos megjegyezni, hogy a PDU-mutató a sejthetően valamilyen drogproblémával küzdő személyeknek csak egy jelentős részcsoportjáról ad becslést. A módszer mindenképpen értékes: a viselkedés szempontjából meghatározott fogalomként a következő erényekkel bír:
Denne definisjonen av problembruk bygger eksplisitt på atferd. Den baserer seg på bruksmønstre og omfatter ingen måling av problemer. Definisjonen er likevel knyttet til de ulike begrepene forbundet med avhengighet gjennom erkjennelsen av at personer som driver med denne typen atferd, med stor sannsynlighet faller inn under det mer generelle begrepet ”problembruker”. I så måte er det viktig å merke seg at PDU-indikatoren kun måler en viktig undergruppe av alle som har en eller annen form for narkotikaproblem. Men denne tilnærmingen er likevel nyttig, og som atferdsbetinget begrep har den følgende fortrinn:
Powyższa definicja PDU dotyczy wyłącznie kwestii behawioralnych i opiera się na schematach zażywania narkotyków. Pod żadnym względem nie stanowi bezpośredniego miernika problemów. Tym niemniej wiąże się z różnymi koncepcjami uzależnienia poprzez założenie, że osoba zachowująca się w określony sposób może z dużym prawdopodobieństwem zakwalifikować się do bardziej ogólnej grupy „osób problemowo zażywających narkotyki”. Należy pamiętać, że wskaźnik PDU pozwala na oszacowanie tylko jednej dużej podgrupy osób, które można uważać za ofiary jednej z postaci problemu narkotykowego. Niemniej jednak podejście to jest przydatne. Jako uwarunkowana behawioralnie koncepcja ma następujące zalety:
Această definiţie a CPD este una strict comportamentală bazată pe tiparele consumului de droguri şi nu măsoară în mod explicit problemele în nici un sens. Cu toate acestea, definiţia se referă la conceptele variate privind dependenţa, înţelegând prin asta că persoana care se comportă astfel, se va încadra probabil în conceptul mai general de „consumator problematic”. Este important de observat în acest sens că indicatorul CPD estimează numai un subgrup important al acelora despre care se crede că au o problemă de orice fel cu drogurile. Totuşi, această abordare are însemnătate: fiind un concept stabilit pe criterii comportamentale, avantajele sale sunt următoarele:
Táto definícia PDU je čisto behaviorálna, založená na formách užívania drog a výslovne v žiadnom zmysle neposudzuje problémy. Napriek tomu je spojená s rôznymi pojmami závislosti chápaním, že ak sa niekto správa týmto spôsobom, veľmi pravdepodobne spadá do rámca všeobecného pojmu „problémového užívateľa“. V tomto ohľade je dôležité si všimnúť, že ukazovateľ PDU odhaduje iba dôležitú podskupinu tých, o ktorých je možné si myslieť, že majú v nejakej forme problém s drogami. Napriek tomu má tento prístup cenu: ako behaviorálne stanovený pojem má tieto klady:
Zasvojenost z drogami, odvisnost od drog, zloraba drog, škodljivo uživanje, problematično uživanje: to so različni koncepti, povezani s Centrovim kazalcem problematičnega uživanja drog, od katerih je po zdravstveni in socialni razsežnosti vsak malce drugačen. Centrov kazalec problematičnega uživanja drog (PDU) spremlja "uživanje drog z vbrizgavanjem ali dolgotrajno/redno uživanje heroina, kokaina in/ali amfetaminov". V definicijo je po dogovoru vključeno tudi uživanje drugih opioidov, kot je metadon.
Denna definition av problematiskt narkotikamissbruk är uteslutande beteendebaserad och grundas på mönster för narkotikakonsumtion och mäter inte på något sätt uttryckligen problem. Definitionen är ändå knuten till de olika missbruksbegreppen genom insikten att det är högst sannolikt att en person som beter sig på ett specifikt sätt faller inom den mer allmänna definitionen ”problemmissbrukare”. Det är i detta sammanhang viktigt att notera att indikatorn över problematiskt missbruk endast innefattar en viktig undergrupp av alla dem som kan tänkas ha ett drogproblem i någon form. Detta tillvägagångssätt har ändå sitt värde. Som ett beteendebaserat begrepp är fördelarna följande:
SUK’un bu tanımı, uyuşturucu tüketim alışkanlıklarına dayanan salt davranışsal bir tanım olup hiçbir anlamda sorunları açıkça ölçmemektedir. Buna rağmen, bu şekilde davranan bir kişinin daha genel bir ‘sorunlu kullanıcı’ kavramına dahil olmasının son derece olası olduğu anlayışıyla çeşitli bağımlılık kavramlarıyla bağlantılıdır. Bu anlamda SUK göstergesinin yalnızca her hangi türde bir uyuşturucu sorununa sahip olarak düşünülebilecek kişilerin önemli bir alt grubunu değerlendirdiğini göz önünde bulundurmak önemlidir. Bununla birlikte, yaklaşımın yararları da vardır: davranışsal olarak belirlenen bir kavram olarak, aşağıdakileri sağlar:
Šī PDU definīcija ir saistīta tikai ar uzvedības modeļiem un pamatojas uz narkotiku lietošanas ievirzēm; tai nav sakara ar konkrētiem problēmu mērījumiem. Tomēr saikne ar dažādajiem atkarību raksturojošajiem jēdzieniem pastāv tādējādi, ka attiecīgi uzvedības modeļi raksturo personas, kas visticamāk atbilst vispārīgākajam ,,problemātisko lietotāju” jēdzienam. Šeit jāpiebilst, ka PDU rādītāji aptver tikai ievērojamu tādu personu apakšgrupu, par kurām var domāt, ka tām ir viena vai otra ar narkotiku lietošanu saistīta problēma. Tomēr ar uzvedības modeļiem saistītai nostājai ir sava vērtība un šādas labās īpašības:
  3. peatükk: Kanep  
Kooliuuringud võivad samuti anda väärtuslikku teavet uimastitarbimise suundumuste kohta elanikkonna nooremate liikmete hulgas, mis aitab prognoosida edaspidiseid suundumusi noorte täiskasvanute hulgas. 1995. aastast on enamikus riikides üldiselt suurenenud kooliõpilaste arv, kes on kunagi kanepit proovinud. Kuid suundumuste geograafiline varieerumine on märgatav.
In addition, school surveys can give valuable information about trends in drug use among the younger members of the population, which may predict future trends among young adults. In most countries, since 1995, there has been an overall increase in the number of school students who have ever tried cannabis. However, geographical variations in trends are marked. Trends in lifetime prevalence of cannabis use among school students aged 15–16 years can be categorised into three geographical groups. In Ireland and the United Kingdom, which have long histories of cannabis use, lifetime prevalence is high but has remained stable during the last decade (around 37–39 %). In the Eastern and Central European Member States, together with Denmark, Spain, France, Italy and Portugal, lifetime prevalence of cannabis use in 2003 was substantially higher than it was in 1995. In the third group of Member States (Finland and Sweden in the north and Greece, Cyprus and Malta in the south) plus Norway, estimates of lifetime prevalence among school students have remained at relatively low levels (around 10 % and below) (69).
Par ailleurs, les études menées en milieu scolaire peuvent fournir des informations précieuses sur les tendances de l'usage de drogue chez les jeunes en général, ce qui peut permettre de prédire les tendances futures chez les jeunes adultes. La plupart des pays observent depuis 1995 une augmentation globale du nombre d'élèves qui ont déjà goûté au cannabis. Cependant, les variations géographiques des tendances sont très prononcées. Les tendances de la prévalence de l'usage de cannabis au cours de la vie chez les élèves de 15 et 16 ans peuvent se classer en trois groupes géographiques. En Irlande et au Royaume-Uni, qui ont une longue histoire de consommation de cannabis, la prévalence au cours de la vie est élevée mais est restée stable durant la dernière décennie (aux alentours de 37-39 %). Dans les États membres d'Europe centrale et orientale, ainsi qu'au Danemark, en Espagne, en France, en Italie et au Portugal, la prévalence de l'usage de cannabis au cours de la vie était sensiblement plus élevée en 2003 qu'en 1995. Dans le troisième groupe d'États membres (Finlande et Suède au nord, Grèce, Chypre et Malte au sud), ainsi qu'en Norvège, les estimations de la prévalence au cours de la vie chez les élèves sont restées relativement faibles (aux alentours de 10 % et moins) (69).
Darüber hinaus können Befragungen an Schulen wertvolle Informationen über Tendenzen im Drogenkonsum unter der jüngeren Bevölkerung liefern, aus denen Rückschlüsse auf künftige Entwicklungen bei jungen Erwachsenen gezogen werden können. In den meisten Ländern wird seit 1995 insgesamt ein Anstieg der Zahl der Schüler verzeichnet, die mindestens einmal im Leben Cannabis probiert haben. Es wurden jedoch ausgeprägte geografische Unterschiede festgestellt. Hinsichtlich der Tendenzen bei der Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums unter Schülern im Alter von 15 bis 16 Jahren können die Berichtsländer in drei Gruppen eingeteilt werden. In Irland und dem Vereinigten Königreich, wo Cannabis bereits seit langem konsumiert wird, ist die Lebenszeitprävalenz zwar hoch, blieb jedoch im Laufe der letzten zehn Jahre stabil (etwa 37 % bis 39 %). In den ost- und mitteleuropäischen Mitgliedstaaten sowie Dänemark, Spanien, Frankreich, Italien und Portugal war die Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums im Jahr 2003 wesentlich höher als 1995. In der dritten Gruppe von Mitgliedstaaten (Finnland und Schweden im Norden sowie Griechenland, Zypern und Malta im Süden) und in Norwegen sind die Schätzungen für die Lebenszeitprävalenz unter Schülern auf relativ niedrigem Niveau (etwa 10 % und weniger) stabil geblieben (69).
Además, las encuestas escolares pueden brindar una valiosa información sobre las tendencias en el consumo de droga entre los miembros más jóvenes de la población, lo que podría ayudar a predecir futuras tendencias entre adultos jóvenes. Desde 1995, en la mayoría de los países se ha producido un incremento general en el número de escolares que han probado el cannabis en alguna ocasión. Sin embargo, las variaciones geográficas en cuanto a las tendencias son pronunciadas. Las tendencias en la prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida entre escolares de 15 a 16 años de edad se pueden clasificar en tres grupos geográficos. En Irlanda y el Reino Unido, que tienen una larga historia de consumo de cannabis, la prevalencia a lo largo de la vida es alta, pero se ha mantenido estable durante el último decenio (alrededor del 37-39 %). En los Estados miembros de Europa Central y del Este, junto con Dinamarca, España, Francia, Italia y Portugal, la prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida fue sustancialmente superior en 2003 que en 1995. En el tercer grupo de Estados miembros (Finlandia y Suecia en el norte, y Grecia, Chipre y Malta en el sur), así como en Noruega, las estimaciones de prevalencia del consumo a lo largo de la vida entre la población de escolares permanecen a niveles relativamente bajos (del orden del 10 % o menos) (69).
In più, le indagini condotte nelle scuole possono dare informazioni preziose sulle tendenze del consumo di sostanze stupefacenti tra le fasce più giovani della popolazione, consentendo in tal modo di prevedere le future tendenze tra i giovani adulti. Dal 1995 nella maggior parte dei paesi si è osservato un generale incremento del numero di studenti che hanno provato la cannabis almeno una volta nella vita. Tuttavia, le variazioni di tipo geografico rilevate nei dati di tendenza sono spiccate. Le tendenze della prevalenza una tantum del consumo di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni possono essere classificate in tre gruppi geografici. In Irlanda e Regno Unito, che hanno alle spalle una lunga storia di consumo di cannabis, la prevalenza una tantum è elevata, ma è rimasta stabile nell’ultimo decennio (intorno al 37-39%). Negli Stati membri dell’Europa orientale e centrale, nonché in Danimarca, Spagna, Francia, Italia e Portogallo, la prevalenza una tantum del consumo di cannabis nel 2003 è nettamente superiore rispetto al 1995. Nel terzo gruppo di Stati membri (Finlandia e Svezia al nord, Grecia, Cipro e Malta al sud) e in Norvegia le stime sulla prevalenza una tantum tra gli studenti sono rimaste a livelli relativamente bassi (attorno al 10% o meno) (69).
Os inquéritos escolares também podem fornecer informações úteis sobre as tendências do consumo de droga entre os elementos mais jovens da população, susceptíveis de indiciar futuras tendências entre os jovens adultos. Na maioria dos países verificou-se, a partir de 1995, um aumento global do número de estudantes que experimentaram a cannabis, mas as tendências apresentam variações geográficas acentuadas. As tendências na prevalência do consumo de cannabis ao longo da vida entre a população escolar de 15–16 anos podem ser classificadas em três grupos geográficos. Na Irlanda e no Reino Unido, com longos historiais de consumo de cannabis, a prevalência ao longo da vida é elevada mas estabilizou na última década (em torno de 37–39%). Nos Estados-Membros da Europa Central e Oriental, juntamente com a Dinamarca, a Espanha, a França, a Itália e Portugal, a prevalência do consumo de cannabis ao longo da vida em 2003 era substancialmente mais elevada do que em 1995. No terceiro grupo de Estados-Membros (Finlândia e Suécia, no norte, e Grécia, Chipre e Malta, no sul), para além da Noruega, as estimativas da prevalência ao longo da vida entre a população escolar mantiveram níveis relativamente baixos (à volta de 10% ou menos) (69).
Επιπλέον, από τις έρευνες στο μαθητικό πληθυσμό μπορεί να προκύψουν πολύτιμες πληροφορίες για τις τάσεις της χρήσης ναρκωτικών στα νεαρότερα μέλη του πληθυσμού, από τις οποίες μπορεί να προβλέπονται οι μελλοντικές τάσεις στους νεαρούς ενηλίκους. Στις περισσότερες χώρες, από το 1995, καταγράφεται σταθερή αύξηση του αριθμού των μαθητών που έχουν δοκιμάσει κάνναβη τουλάχιστον μία φορά στη ζωή τους. Ωστόσο, οι γεωγραφικές διαφοροποιήσεις είναι έντονες. Οι τάσεις της επικράτησης της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή τους στους μαθητές ηλικίας 15–16 ετών μπορούν να ταξινομηθούν σε τρεις γεωγραφικές ομάδες. Στην Ιρλανδία και το Ηνωμένο Βασίλειο, χώρες με μακρά ιστορία στη χρήση κάνναβης, το ποσοστό επικράτησης της χρήσης σε όλη τη ζωή είναι υψηλό αλλά παραμένει σταθερό την τελευταία δεκαετία (περίπου 37–39 %). Στα κράτη μέλη της Ανατολικής και της Κεντρικής Ευρώπης, όπως και στη Δανία, την Ισπανία, τη Γαλλία, την Ιταλία και την Πορτογαλία, το 2003 το ποσοστό επικράτησης της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή ήταν σημαντικά υψηλότερο σε σχέση με το 1995. Στην τρίτη κατηγορία κρατών μελών (Φινλανδία και Σουηδία στον βορρά, και Ελλάδα, Κύπρος και Μάλτα στον νότο) και τη Νορβηγία, οι εκτιμήσεις σχετικά με την επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή στους μαθητές παρέμειναν σε σχετικά χαμηλά επίπεδα (περίπου 10 % και χαμηλότερα). (69).
Ook schoolenquêtes kunnen waardevolle informatie opleveren over trends in het drugsgebruik onder de jongere leden van de bevolking, aan de hand waarvan toekomstige trends onder jongvolwassenen kunnen worden voorspeld. Sinds 1995 is er in de meeste landen sprake van een algemene stijging van het aantal scholieren dat ooit cannabis heeft geprobeerd. Er zijn echter opmerkelijke geografische verschillen te zien in de trends. Trends in het “ooit”-gebruik van cannabis onder scholieren van 15 tot 16 jaar kunnen worden onderverdeeld in drie geografische groepen. In Ierland en het Verenigd Koninkrijk, die een lange geschiedenis van cannabisgebruik kennen, is het “ooit”-gebruik hoog maar gedurende het laatste decennium wel stabiel (rond 37-39%). In de Oost- en Midden-Europese lidstaten, evenals in Denemarken, Spanje, Frankrijk, Italië en Portugal, lag het “ooit”-gebruik van cannabis in 2003 aanzienlijk hoger dan in 1995. In de derde groep lidstaten (Finland en Zweden in het noorden en Griekenland, Cyprus en Malta in het zuiden) plus Noorwegen zijn de schattingen van het “ooit”- gebruik onder scholieren relatief laag gebleven (rond 10% en lager) (69).
Cenné informace o trendech užívání drogy v mladší části populace mohou poskytnout také průzkumy ve školách, na jejichž základě lze do budoucna předpokládat trendy u mladých dospělých. Ve většině zemí došlo od roku 1995 k celkovému zvýšení počtu studentů škol, kteří vyzkoušeli konopí. V těchto trendech však existují značné geografické odchylky. Trendy v celoživotní prevalenci užití konopí mezi studenty ve věku 15–16 let lze rozdělit do tří geografických skupin. V Irsku a Spojeném království, kde je užívání konopí dlouhodobě tradiční záležitostí, je celoživotní prevalence vysoká, avšak za uplynulých deset let zůstává stabilní (kolem 37–39 %). V členských zemích východní a střední Evropy a dále v Dánsku, Španělsku, Francii, Itálii a Portugalsku byla celoživotní prevalence užívání konopí v roce 2003 výrazně vyšší než v roce 1995. Ve třetí skupině členských států (tj. Finsko a Švédsko na severu a Řecko, Kypr a Malta na jihu) a v Norsku zůstala odhadovaná celoživotní prevalence mezi studenty poměrně nízká (okolo 10 % a méně) (69).
Endvidere kan skoleundersøgelser give værdifulde oplysninger om tendenserne i stofbrugen blandt de yngre dele af befolkningen, som kan forudsige fremtidige tendenser blandt unge voksne. I de fleste lande har der siden 1995 været en generel stigning i antallet af skoleelever, som har prøvet cannabis mindst én gang. De geografiske variationer i tendenserne er imidlertid markante. Tendenser i langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt skoleelever i alderen 15–16 år kan henføres til tre geografiske grupper. I Irland og Det Forenede Kongerige, hvor der er blevet brugt cannabis meget længe, er langtidsprævalensen høj, men har været stabil i det er seneste årti (ca. 37–39 %). I de øst- og centraleuropæiske medlemsstater samt Danmark, Spanien, Frankrig, Italien og Portugal var langtidsprævalensen for cannabisbrug væsentligt højere i 2003 end i 1995. I den tredje gruppe af medlemsstater (Finland og Sverige i nord og Grækenland, Cypern og Malta i syd) samt Norge er skønnene for langtidsprævalensen blandt skoleelever forblevet på et forholdsvis lavt niveau (ca. 10 % og derunder) (69).
Koululaiskyselyissä saadaan nuoremman väestön huumeidenkäytöstä arvokasta tietoa, jonka avulla voidaan ennakoida tulevia suuntauksia nuorten aikuisten keskuudessa. Useimmissa maissa niiden koululaisten osuus, jotka ovat joskus kokeilleet kannabista, on kasvanut tasaisesti vuodesta 1995 lähtien. Eri maiden välillä on kuitenkin suuria eroja. EU:n maat voidaan luokitella kolmeen maantieteelliseen ryhmään 15 ja 16-vuotiaiden koululaisten kannabiksen käytön suuntausten perusteella. Ainakin kerran käyttäneiden osuus on yleensä ollut korkea Irlannissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa, joissa kannabiksen käytöllä on pitkät perinteet, mutta se on viime vuosikymmenen ajan pysynyt samalla tasolla (noin 37–39 %). Itä- ja Keski-Euroopan valtioissa samoin kuin Tanskassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Portugalissa kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus oli vuonna 2003 huomattavasti korkeampi kuin vuonna 1995. Kolmannessa ryhmässä (pohjoisessa Suomi ja Ruotsi ja etelässä Kreikka, Kypros ja Malta) sekä Norjassa arviot kannabista ainakin kerran kokeilleiden määrästä koululaisten keskuudessa ovat pysyneet melko alhaisina (enintään 10 %) (69).
Emellett az iskolai felmérések is értékes információkkal szolgálhatnak a kábítószer-használat tendenciáiról a populáció fiatalabb tagjainak körében, ami előrevetítheti a fiatal felnőttek jövőbeni tendenciáit. A legtöbb országban 1995 óta általánosan nőtt azoknak a diákoknak a száma, akik már kipróbálták a kannabiszt. A tendenciák azonban nagyfokú földrajzi változatosságot mutatnak. A kannabiszhasználat életprevalenciájának alakulását a 15–16 éves diákok körében három földrajzi csoportba lehet osztani. Írországban és az Egyesült Királyságban, ahol a kannabiszhasználat hosszú múltra tekint vissza, az életprevalencia ugyan magas, de az elmúlt évtizedben egy szinten maradt (37–39% körül). A kelet- és közép-európai tagállamokban, illetve Dániában, Spanyolországban, Franciaországban, Olaszországban és Portugáliában a kannabiszhasználat életprevalenciája 2003-ban jóval magasabb volt, mint 1995-ben. A tagállamok harmadik csoportjában (északon Finnország és Svédország, délen Görögország, Ciprus és Málta tartozik ide) és Norvégiában a diákok körében becsült életprevalencia viszonylag alacsony szinten maradt (10% körül vagy az alatt)69.
I tillegg kan skoleundersøkelser gi verdifull informasjon om trender i narkotikabruken blant samfunnets yngste, som kan bidra til å forutsi framtidige trender blant unge voksne. I de fleste land har det siden 1995 vært en generell økning i antallet skoleelever som noen gang har prøvd cannabis. Det er imidlertid store geografiske variasjoner i trendene. Trender for livstidsbruk av cannabis blant skoleelever i alderen 15-16 kan inndeles i tre geografiske grupper. Irland og Storbritannia, hvor cannabisbruk har pågått i lange tider, har høy livstidsprevalens, men den har vært stabil det siste tiåret (rundt 37-39 %). I de østlige og sentraleuropeiske medlemsstatene og i Danmark, Spania, Frankrike, Italia og Portugal var livstidsprevalensen for cannabisbruk i 2003 betydelig høyere enn i 1995. I den tredje gruppen medlemsstater (Finland og Sverige i nord, Hellas, Kypros og Malta i sør) og Norge har estimatene for livstidsprevalens blant skoleungdom holdt seg på et relativt lavt nivå (rundt 10 % og under) (69).
Ponadto, badania ankietowe w szkołach dostarczyły cennych informacji o tendencjach w zażywaniu narkotyków przez młodzież, co może dać podstawy do przewidywania przyszłych tendencji wśród młodych dorosłych. Od 1995 roku w większości krajów odnotowano ogólny wzrost liczby uczniów, którzy choć raz próbowali konopi indyjskich. Jednakże obserwowane tendencje są zróżnicowane pod względem geograficznym. Schematy zażywania konopi indyjskich wśród młodzieży szkolnej w wieku 15–16 lat, która przynajmniej raz zażywała narkotyk, można podzielić na trzy grupy pod względem geograficznym. W Irlandii i w Wielkiej Brytanii, gdzie występują długie tradycje zażywania konopi indyjskich, wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz je zażywały, jest wysoki, ale w ciągu ostatniej dekady utrzymywał się na stałym poziomie (około 37–39%). W 2003 r. w państwach członkowskich Europy Środkowej i Wschodniej, jak również w Danii, Hiszpanii, we Francji, Włoszech i Portugalii wskaźnik liczby osób, które przynajmniej raz zażywały konopie indyjskie, był znacznie wyższy niż w 1995 r. W trzeciej grupie państw członkowskich (na północy: w Finlandii i Szwecji oraz na południu: w Grecji, na Cyprze i na Malcie) a także w Norwegii szacuje się, że wśród młodzieży szkolnej odsetek ten utrzymuje się na stosunkowo niskim poziomie (około 10% i mniej) (69).
În afară de aceasta, sondajele efectuate în şcoli pot oferi informaţii utile cu privire la tendinţele consumului de droguri în rândul celor mai tineri membri ai populaţiei, ceea ce poate ajuta la prezicerea viitoarelor tendinţe în rândul adulţilor tineri. În majoritatea ţărilor, din 1995, numărul elevilor care au încercat vreodată canabis a crescut în general. Cu toate acestea, variaţiile geografice ale tendinţelor sunt pronunţate. Tendinţele privind prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii în rândul elevilor cu vârste de 15–16 ani se pot clasifica în trei grupe geografice. În Irlanda şi Regatul Unit, care au o lungă istorie a consumului de canabis, prevalenţa pe parcursul vieţii este ridicată, dar a rămas stabilă în cursul ultimului deceniu (în jur de 37–39 %). În statele membre din Europa de Est şi Centrală, precum şi în Danemarca, Spania, Franţa, Italia şi Portugalia, prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii în 2003 a fost considerabil mai mare decât în 1995. În a treia grupă de state membre (Finlanda şi Suedia, în nord, Grecia, Cipru şi Malta, în sud) plus Norvegia, estimările prevalenţei pe parcursul vieţii în rândul elevilor au rămas la niveluri relativ scăzute (în jur de 10 % sau mai mici) (69).
Okrem toho prieskumy na školách môžu poskytnúť cenné informácie o trendoch v užívaní drog medzi mladšími príslušníkmi populácie, ktoré môžu predpovedať budúce trendy medzi mladými dospelými. Od roku 1995 dochádza vo väčšine krajín k celkovému nárastu v počte žiakov škôl, ktorí niekedy okúsili kanabis. Geografické odchýlky v trendoch sú však značné. Trendy v celoživotnej prevalencii užívania kanabisu medzi študentmi škôl vo veku 15 – 16 rokov môžu byť kategorizované do troch geografických skupín. V Írsku a Spojenom kráľovstve, ktoré majú dlhú históriu užívania kanabisu, je celoživotná prevalencia vysoká, ale zostala stabilná počas posledného desaťročia (okolo 37 – 39 %). V členských štátoch východnej a strednej Európy spolu s Dánskom, Španielskom, Francúzskom, Talianskom a Portugalskom bola v roku 2003 prevalencia užívania kanabisu podstatne vyššia ako v roku 1995. V tretej skupine členských štátov (Fínsko a Švédsko na severe a Grécko, Cyprus a Malta na juhu) plus Nórsko zostali odhady celoživotnej prevalencie medzi žiakmi škôl na relatívne nízkych úrovniach (okolo 10 % a nižšie) (69).
Tudi raziskave, izvedene med šolsko mladino, lahko dajo koristne informacije o trendih uživanja drog med mlajšimi pripadniki prebivalstva, ki lahko napovejo prihodnje trende med mlajšimi odraslimi. Po letu 1995 se je v večini držav število dijakov, ki so kdaj poskusili konopljo, na splošno povečalo. Vendar so v trendih precejšnje geografske razlike. Trendi uživanja konoplje med dijaki v starosti od 15 do 16 let, ki so jo že kdaj poskusili, se lahko razvrstijo v tri geografske skupine. MNa Irskem in v Združenem kraljestvu, ki imata dolgo zgodovino uživanja konoplje, je število titih, ki so jo že kdaj poskusili, veliko, vendar se v zadnjem desetletju ni spremenilo (približno 37 % do 39 %). V vzhodno- in srednjeevropskih državah ter na Danskem, v Španiji, Franciji, Italiji in na Portugalskem je bil leta 2003 odstotek tistih, ki so konopljo že kdaj poskusili, bistveno večji kot leta 1995. V tretji skupini držav članic (Finska,in Švedska na severu ter Grčija, Ciper in Malta na jugu) je ostal odstotek dijakov, ki so vsaj enkrat v življenju poskusili konopljo, na sorazmerno nizki ravni (približno10 % ali manj) (69).
Enkäter i skolorna kan ge värdefull information om tendenser i drogmissbruk bland de yngre medlemmarna av populationen, och kan förutsäga framtida tendenser bland unga vuxna. I de flesta länder har det sedan 1995 skett en allmän ökning av antalet skolelever som någon gång har provat cannabis. De geografiska skillnaderna är dock stora. Tendenser för livstidsprevalens för cannabisanvändning bland skolelever i åldern 15-16 år kan klassas i tre geografiska grupper. I Irland och Storbritannien, två länder med lång historia av cannabisanvändning, är livstidsprevalensen hög men har varit stabil under det senaste decenniet (cirka 37-39 %). I de östra och centraleuropeiska medlemsstaterna, samt i Danmark, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal var livstidsprevalensen för cannabisanvändning under 2003 markant högre än den var 1995. I den tredje gruppen medlemsstater (Finland och Sverige i norr och Grekland, Cypern och Malta i söder) samt Norge, har skattningarna av livstidsprevalensen bland skolelever legat stilla på relativt låga nivåer (cirka 10 % eller lägre) (69).
Ayrıca, okul araştırmaları nüfusun daha genç üyeleri arasında uyuşturucu kullanımındaki eğilimler hakkında, genç yetişkinlerin gelecekteki eğilimlerini öngörebilecek değerli bilgiler sağlayabilir. Çoğu ülkede, esrar denemiş olan okul çocuklarının sayısında 1995’ten beri genel bir artış olmuştur. Bununla beraber, eğilimlerde coğrafi çeşitlilikler belirgindir. 15-16 yaşındaki okul çocukları arasında esrar kullanımının yaşam boyu yaygınlığındaki eğilimler üç coğrafi gruba ayrılabilir. Esrar kullanımı eskilere dayanan İrlanda ve Birleşik Krallık'ta yaşam boyu yaygınlığı yüksek olmakla birlikte, son on yılda sabit kalmıştır (% 37-39 civarı). Doğu ve Orta Avrupa Üye Devletleri’nin yanı sıra Danimarka, İspanya, Fransa, İtalya ve Portekiz’de, 2003’te yaşam boyu esrar kullanma yaygınlığı 1995’te olduğundan önemli ölçüde daha yüksekti. Üçüncü grup Üye Ülkeler’de (Kuzeyde Finlandiya ve İsveç ile güneyde Yunanistan, Kıbrıs ve Malta) ve Norveç’te, okul çocukları arasında yaşam boyu yaygınlık tahminleri nispeten düşük seviyelerde kalmıştır (% 10 civarı ve altında) (69).
Vērtīgu informāciju par narkotiku lietošanas tendencēm gados jaunāko iedzīvotāju vidū sniedz arī skolu aptaujas, tādējādi ļaujot prognozēt nākotnes tendences starp gados jauniem pieaugušajiem. Lielākajā daļā valstu kopš 1995. gada kopumā ir pieaudzis tādu skolēnu skaits, kas kaut reizi ir pamēģinājuši kaņepes. Tomēr ieviržu ģeogrāfiskās atšķirības ir ievērojamas. Kaņepju ilgtermiņa lietošanas izplatības tendences 15-16 gadus veco skolēnu vidū var iedalīt trīs ģeogrāfiskās grupās. Īrijā un Apvienotajā Karalistē, kur ir senas kaņepju lietošanas tradīcijas, ilgtermiņa lietošana ir izplatīta, bet pēdējā desmitgadē tās līmenis ir palicis stabils (aptuveni 37–39 %). Austrum- un Centrāleiropas dalībvalstīs, kā arī Dānijā, Spānijā, Francijā, Itālijā un Portugālē ilgtermiņa lietošana 2003. gadā ir bijusi daudz izplatītāka nekā 1995. gadā. Trešajā dalībvalstu grupā (Somijā un Zviedrijā ziemeļos un Grieķijā, Kiprā un Maltā dienvidos) un Norvēģijā aplēstais ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis skolēnu vidū ir palicis relatīvi zems (ap 10 % un mazāk) (69).
  1. peatükk: Poliitika j...  
Ühtlasi võivad kohtud jätta kuni kaheksaks päevaks vahi alla (varem neljaks päevaks) isikud, kes on narkootikumipakikesi alla neelanud ning kohus või vandemeeste kogu võib teha vastavaid järeldusi, kui isik keeldub mõjuva põhjuseta intiimkohtade läbivaatusest või skaneerimisest.
In the United Kingdom, the Drugs Act 2005 made a number of substantial amendments to the national legislation including clarifying the classification of fungi containing psilocin or psilocybin as a class A drug; creating the presumption of intent to supply when a specified quantity of controlled drugs is found; allowing police to test drug offenders on arrest, instead of on charge, and requiring those testing positive to undergo assessment for drug use; and requiring courts to take into account aggravating factors (such as supplying drugs near a school) when sentencing. Courts may also remand in police custody for up to 8 days (previously 4 days) those who swallow drugs packages, and a court or jury may now draw inferences if a person refuses to allow an intimate search or scan without good reason.
Au Royaume‑Uni, le Drugs Act de 2005 a apporté une série de modifications importantes à la législation nationale, notamment en précisant la classification des champignons contenant de la psilocine ou de la psilocybine comme drogue de catégorie A, en introduisant la présomption d'intention de vendre lorsqu'une quantité donnée de drogues contrôlées est trouvée, en autorisant la police à faire passer des tests de dépistage aux délinquants arrêtés et sous l'emprise de la drogue, plutôt qu'une fois inculpés, en demandant aux personnes dont le test est positif de se soumettre à une analyse de leur consommation de drogue et en demandant aux tribunaux de tenir compte de circonstances aggravantes (comme la fourniture de drogue aux abords d'une école) lorsqu'ils fixent la peine. Les tribunaux peuvent également imposer le maintien en garde à vue pendant 8 jours (contre 4 précédemment) de toute personne ayant avalé des sachets de drogue et un tribunal ou un jury peut désormais tirer des conclusions du fait qu'une personne refuse de subir une fouille corporelle ou de passer au scanner sans juste motif.
Im Vereinigten Königreich wurde mit dem Drogengesetz 2005 eine Reihe erheblicher Änderungen an den einzelstaatlichen Rechtsvorschriften vorgenommen, darunter die Klärung der Klassifizierung von psilocin- bzw. psilocybinhaltigen Pilzen als Drogen der Klasse A und die Einführung der Annahme einer Handelsabsicht, wenn eine bestimmte Menge kontrollierter Drogen gefunden wird. Ferner ist es der Polizei nun erlaubt, Drogenstraftäter nicht erst im Falle einer Verhaftung, sondern bereits bei der Festnahme zu testen und von positiv getesteten Personen zu verlangen, sich einer Untersuchung auf Drogenkonsum zu unterziehen. Darüber hinaus müssen die Gerichte bei der Urteilsfindung erschwerende Umstände (wie den Verkauf von Drogen in der Nähe einer Schule) berücksichtigen. Die Gerichte können für Personen, die Drogenpäckchen geschluckt haben, Polizeigewahrsam von bis zu acht Tagen (statt wie zuvor vier Tage) anordnen. Schließlich kann ein Gericht oder eine Jury Schlussfolgerungen daraus ziehen, dass sich eine Person ohne triftigen Grund weigert, sich einer Leibesvisitation oder einer Röntgen- bzw. Ultraschalluntersuchung zu unterziehen.
En el Reino Unido, la Ley sobre drogas de 2005 introdujo un número considerable de enmiendas a la legislación nacional, incluida una aclaración sobre la clasificación de hongos que contengan psilocina o psilocibina como drogas de la clase A. A tenor de dicha ley se crea, además, la presunción de intención de tráfico en caso de hallarse una cantidad específica de drogas controladas. Asimismo, para realizar un control a los delincuentes consumidores de drogas la policía no tendrá que esperar hasta que se formule una acusación formal, sino que podrá hacerlo en el mismo momento de su detención, y a las personas que den positivo también podrá exigirles que se sometan a un control para detectar el consumo de droga. Igualmente, en el momento de dictar sentencia, los tribunales deberán tener en cuenta factores agravantes (como la venta de drogas en las proximidades de un centro escolar). Los tribunales podrán decretar que las personas que hayan ingerido paquetes de droga permanezcan bajo custodia policial hasta 8 días (anteriormente 4 días). Asimismo, un tribunal o un jurado podrán extraer las conclusiones pertinentes si una persona se niega a someterse o bien a una inspección íntima o bien a una ecografía o radiografía sin alegar una razón de peso.
Nel Regno Unito la legge sulle sostanze stupefacenti del 2005 ha modificato in maniera sostanziale la legislazione nazionale, chiarendo tra l’altro la classificazione dei funghi contenenti psilocina o psilobicina come droghe di classe A; introducendo la presunzione di volontà di spaccio, quando una certa quantità di sostanze stupefacenti illecite è rinvenuta dalle forze dell’ordine; consentendo alla polizia di effettuare un test al momento dell’arresto, anziché dell’accusa, e di richiedere a chi risulta positivo al test anti-droga di sottoporsi a un esame sul consumo di droga; imponendo ai tribunali di tener conto delle circostanze aggravanti (per esempio, spaccio di droga vicino a una scuola) quando formulano le sentenze. I tribunali possono anche imporre la detenzione preventiva fino ad un massimo di 8 giorni (in precedenza 4 giorni), per i trafficanti che ingoiano pacchetti di droga per evitare l’arresto; inoltre, un tribunale o un giudice ha oggi la facoltà di trarre conclusioni se una persona rifiuta, senza validi motivi, una perquisizione corporea o una scansione.
No Reino Unido, a Lei da Droga de 2005 introduziu alterações substanciais à legislação nacional, clarificando a classificação dos fungos com psilocina e psilocibina como sendo drogas de classe A; criando a presunção de que existe intenção de venda quando uma determinada quantidade de drogas controladas é encontrada; permitindo que a polícia submeta os infractores a análises no momento da detenção, em vez de só poderem fazê-lo no momento da acusação, e exigindo que as pessoas cuja análise tenha tido resultados positivos sejam avaliadas quanto ao consumo de droga; determinando, além disso, que os tribunais devem ter em conta as circunstâncias agravantes (como a venda de droga próximo de uma escola) ao pronunciarem a sentença. Os tribunais também podem manter a custódia policial durante um período que pode chegar a 8 dias (anteriormente eram 4) sobre as pessoas que engulam embalagens com droga, e um tribunal ou um júri podem agora deduzir ilações do facto de uma pessoa não permitir a realização de uma busca ou de um exame íntimo sem para isso apresentar razões válidas.
Στο Ηνωμένο Βασίλειο, ο νόμος του 2005 για τα ναρκωτικά επέφερε σειρά ουσιαστικών αλλαγών στην εθνική νομοθεσία, όπως αποσαφήνιση της ένταξης των μυκήτων που περιέχουν ψιλοκίνη και ψιλοκυβίνη στις ναρκωτικές ουσίες κατηγορίας Α, θέσπιση του τεκμηρίου της πρόθεσης προσφοράς όταν εντοπίζεται συγκεκριμένη ποσότητα ελεγχόμενων ναρκωτικών, παροχή δυνατότητας στην αστυνομία να υποβάλει τους παραβάτες της νομοθεσίας περί ναρκωτικών σε εξετάσεις για χρήση ναρκωτικών κατά τη σύλληψή τους και όχι κατά την απαγγελία κατηγοριών και υποβολή όσων κατά την εξέταση αποδεικνύονται θετικοί σε αξιολόγηση για χρήση ναρκωτικών, και υποχρέωση των δικαστηρίων να λαμβάνουν υπόψη τυχόν επιβαρυντικές περιστάσεις (όπως η προσφορά ναρκωτικών κοντά σε σχολεία) κατά την επιβολή ποινών. Τα δικαστήρια μπορούν επίσης να θέτουν υπό προσωρινή αστυνομική κράτηση για διάστημα έως 8 ημερών (από 4 ημέρες) όσους καταπίνουν συσκευασίες ναρκωτικών, και τα δικαστήρια ή οι ένορκοι μπορούν πλέον να εξαγάγουν συμπεράσματα όταν ένα άτομο αρνείται να επιτρέψει την πραγματοποίηση σωματικής έρευνας ή έρευνας με ηλεκτρονικά μέσα χωρίς επαρκείς λόγους.
In het Verenigd Koninkrijk is bij de nieuwe drugswet van 2005 een aantal substantiële wijzigingen in de bestaande wetgeving doorgevoerd. Het gaat hier onder meer om: de opneming van paddo’s met psilocine of psilocybine op de lijst van drugs van de categorie A; de invoering van het “vermoeden” van een intentie tot levering in geval van de onderschepping van een gespecificeerde hoeveelheid gecontroleerde drugs; de invoering van de mogelijkheid voor de politie om drugscriminelen bij hun arrestatie in plaats van bij de inbeschuldigingstelling een test te laten ondergaan, en van de verplichting voor degenen die positief testen om zich op drugsgebruik te laten testen; en de invoering van de verplichting voor de rechter om bij het bepalen van de strafmaat rekening te houden met verzwarende omstandigheden (zoals de levering van drugs in de nabijheid van een school). Verder mag de rechter personen die drugsbolletjes geslikt hebben voor maximaal acht dagen (voorheen vier) in hechtenis nemen, en de rechtbank of de jury kan nu conclusies verbinden aan de weigering een visitatie of scan toe te staan als daarvoor geen goede redenen gegeven worden.
Ve Spojeném království zákon o drogách z roku 2005 zavedl několik zásadních novelizací národní legislativy včetně toho, že vyjasnil zařazení hub obsahujících psilocin nebo psilocybin do kategorie tvrdých drog (třída A); stanovil předpoklad záměru obchodování s drogami, jestliže je zadrženo určité množství kontrolovaných drog; umožnil policii provést drogový test u pachatelů při zadržení, nikoli až při sdělení obvinění; stanovil požadavek, aby osoby s pozitivním výsledkem testu absolvovaly vyšetření zaměřené na užívání drog; a zavedl požadavek, aby soudy při ukládání trestů zvážily přitěžující okolnosti (jako například nabízení drog v blízkosti školy). Soudy mohou rovněž uvalit policejní vazbu až na osm dnů (dříve čtyři dny) na osoby, které polknou balíčky s drogou, a soud nebo soudní senát nyní může odvozovat závěry z toho, když osoba bez pádného důvodu odmítne podstoupit osobní prohlídku nebo rentgen.
I Det Forenede Kongerige blev der i narkotikaloven fra 2005 foretaget en række væsentlige ændringer af den nationale lovgivning i form af bl.a. en præcisering af klassificeringen af svampe, der indeholder psilocin eller psilocybin, som et stof i klasse A. Endvidere antages besiddelse af en bestemt mængde kontrolleret narkotika at være med henblik på salg, og politiet har fået mulighed for at teste narkotikalovovertrædere, når de er anholdt, og ikke først når der er rejst tiltale, og kræve af dem, der testes positive, at de lader sig undersøge for stofbrug, og endelig skal domstolene tage hensyn til skærpende omstændigheder (f.eks. salg af narkotika i nærheden af en skole) ved idømmelsen af straf. Domstolene kan også beslutte at varetægtsfængsle personer, som sluger pakker med narkotika, i op til 8 dage (tidligere 4 dage), og en domstol eller et nævningeting kan nu drage slutninger, hvis en person nægter at tillade en undersøgelse eller skanning af kroppens hulrum uden god grund.
Yhdistyneessä kuningaskunnassa annetulla huumausainelailla (Drugs Act 2005) tehtiin kansalliseen lainsäädäntöön joitakin merkittäviä muutoksia. Psilosiinia tai psilosybiinia sisältävien huumesienien luokittelua on selkeytetty nimeämällä ne A-luokan huumausaineiksi, lainsäädäntöön on lisätty myyntiaikomusta koskeva olettama, joka syntyy, kun henkilön hallusta tavataan tietty määrä valvottuja aineita, poliisille on myönnetty oikeus testata huumerikolliset jo pidätyksen eikä vasta syytteeseenpanon yhteydessä sekä oikeus lähettää positiivisen testituloksen saaneet henkilöt huumeidenkäyttöä koskevaan arviointiin, ja tuomioistuimet on velvoitettu ottamaan raskauttavat tekijät (kuten huumeiden välitys koulun lähettyvillä) huomioon päättäessään tuomiosta. Tuomioistuimet voivat nyt määrätä huumepakkauksia nielleen henkilön tutkintavankeuteen jopa 8 päiväksi, kun se aikaisemmin sai kestää enintään 4 päivää. Lisäksi tuomioistuimilla tai lautakunnilla on oikeus tehdä syytetylle epäedullinen päätelmä siitä, että tämä kieltäytyy ruumiintarkastuksesta tai läpivalaisusta ilman perusteltua syytä.
Az Egyesült Királyságban a 2005. évi kábítószertörvény több jelentős módosítást hozott a nemzeti jogszabályokban, többek között a következőket: a pszilocin vagy pszilocibin tartalmú gombák A. osztályú kábítószerként való besorolásának tisztázása; az ellátási szándék feltételezése megadott mennyiségű ellenőrzött kábítószer megtalálásakor; annak engedélyezése, hogy a rendőrség őrizetbe vételkor, nem pedig vádemeléskor végezhessen drogtesztet a kábítószer-bűncselekmények elkövetőin, illetve azokat, akiknél a teszt a pozitív eredményt ad, kábítószer-használati felmérésére utalhassa; valamint a bíróságok kötelezése arra, hogy ítélethozatalkor vegyék figyelembe a súlyosbító körülményeket (például a kábítószer-árusítás iskolák közelében). A bíróságok 8 napig terjedő (korábban 4 napig terjedő) vizsgálati fogságban tartathatják azokat, akik kábítószercsomagokat nyelnek le, és a bíróság vagy az esküdtszék abból is következtetéseket vonhat le, ha valaki alapos ok nélkül nem egyezik bele a teljes testi motozásba vagy az átvilágításba.
I Storbritannia innebar rusmiddelloven av 2005 en rekke viktige endringer i nasjonal lovgivning. Blant annet ble sopp som inneholder psilocin eller psilocybin klassifisert som A-preparat, funn av en viss mengde kontrollerte stoffer blir forutsatt oppbevart i salgsøyemed, politiet har anledning til å teste narkotikalovbrytere ved pågripelse og ikke ved siktelse, og de som tester positivt, skal vurderes for narkotikabruk. I tillegg skal domstolene ta skjerpende omstendigheter i betraktning ved straffeutmålingen (som f.eks. tilby narkotika i nærheten av skole). Personer som har svelget pakker med narkotika kan også holdes i varetekt i inntil 8 dager (mot tidligere 4). Videre tillates domstolen eller juryen nå å trekke slutninger dersom en person nekter å gjennomgå en hulroms- eller røntgenundersøkelse.
W Wielkiej Brytanii, Ustawa o narkotykach z 2005 r. wprowadziła kilka istotnych zmian w przepisach prawa krajowego, m.in. wyjaśniła kwestię zakwalifikowania grzybów zawierających psylocynę lub psylocybinę do narkotyków klasy A; wprowadziła domniemanie zamiaru dostawy w przypadku znalezienia określonej ilości kontrolowanych narkotyków; pozwoliła policji na badanie sprawców wykroczeń po ich aresztowaniu, a nie dopiero po postawieniu zarzutu — przy pozytywnym wyniku badania konieczne jest przeprowadzenie testu na obecność narkotyków; nałożyła także na sądy obowiązek uwzględnienia przy wydawaniu wyroku okoliczności obciążających (np. rozprowadzanie narkotyków w pobliżu szkoły). Ponadto sądy mogą skazywać na pobyt w areszcie śledczym na okres do 8 dni (wcześniej do 4 dni) osoby, które połknęły opakowania z narkotykami, a sąd lub ława przysięgłych mogą wyciągnąć wnioski w przypadku odmowy poddania się rewizji osobistej lub badaniu USG bez uzasadnionego powodu.
În Regatul Unit, Legea privind drogurile din 2005 a adus un număr de modificări semnificative la legislaţia naţională, printre care clarificarea clasificării ciupercilor care conţin psilocină şi psilocibină ca droguri de clasă A; presupunerea unei intenţii de furnizare atunci când se descoperă o anumită cantitate de droguri controlate; acordarea dreptului pentru poliţie de a-i supune unui test pe cei care comit infracţiuni legate de droguri în momentul arestării şi nu doar în cel al punerii sub acuzare; obligarea celor testaţi pozitiv să se supună unei evaluări în privinţa consumului de droguri şi solicitarea ca tribunalele şi curţile de justiţie să ţină seama de factorii agravanţi (cum ar fi vânzarea de droguri în apropierea unei şcoli) la pronunţarea sentinţei. Tribunalele pot, de asemenea, să retrimită în arestul poliţiei pe o perioadă de până la 8 zile (anterior 4 zile) pe cei care înghit pachetele de droguri, iar curţile sau juraţii pot acum să acuze de obstrucţionarea justiţiei persoanele care refuză, fără motiv întemeiat, să permită percheziţia sau scanarea corporală intimă.
V Spojenom kráľovstve zákon o drogách z roku 2005 urobil viacero podstatných zmien a doplnení vnútroštátnych právnych predpisov vrátane objasnenia klasifikácie húb, ktoré obsahujú psilocín a psilocybín, ako trieda drog A; vytvorenia predpokladu úmyslu ponuky, keď sa nájde špecifikované množstvo regulovaných drog; umožnenie polícii, aby testovala páchateľov trestných činov súvisiacich s drogami pri zachytení, namiesto pri obvinení, a aby požadovala od tých, ktorí budú pozitívne testovaní, aby sa podrobili hodnoteniu, či užívajú drogy; a požadovania od súdov, aby zohľadnili priťažujúce faktory (napríklad ponúkanie drog v blízkosti školy) pri ukladaní trestov. Súdy tiež môžu poslať do vyšetrovacej väzby až na 8 dní (predtým 4 dni) tých, ktorí prehltnú balíčky s drogami, a súd alebo porota môže teraz vyvodzovať závery, ak osoba bezdôvodne odmietne dovoliť osobnú prehliadku alebo snímanie.
V Združenem kraljestvu je bila z Zakonom o drogah iz leta 2005 sprejeta vrsta pomembnih sprememb nacionalne zakonodaje, med drugim tudi pojasnilo o razvrstitvi gob, ki vsebujejo psilocin in psilocibin, med droge razreda A, domnevanje o namenu oskrbe, kadar se odkrije določena količina nadzorovanih drog, dovoljenje, da policija storilce kaznivih dejanj, povezanih z drogami, testira ob aretaciji namesto ob obtožbi, zahteva, da se pri vseh osebah s pozitivnimi rezultati testiranja, opravi tudi ocena uživanja drog, in zahteva za sodišča, da pri določitvi kazni upoštevajo oteževalne okoliščine (kot je dobava drog v bližini šol). Sodišča lahko osebe, ki pogoltnejo paketke z drogami, pošljejo nazaj v policijski pripor do 8 dni (prej 4 dni), sodišče ali porota pa lahko zdaj sklepa na podlagi tega, ali oseba brez utemeljenega razloga zavrne intimen ali podroben telesni pregled.
I Storbritannien medförde narkotikalagen 2005 flera viktiga förändringar av den nationella lagstiftningen. Den innehåller exempelvis bestämmelser som klargör klassificeringen av svampar som innehåller psilocin och psilocybin som klass A-drog, inför presumtion avseende uppsåt att sälja narkotika när en specifik mängd narkotikaklassade droger påträffas, ger polisen möjligheter att testa narkotikabrottslingar när de arresteras istället för som tidigare när åtal väcks och att kräva att de som testar positivt genomgår en bedömning av narkotikamissbruk, samt bestämmelser som ålägger domstolarna skyldighet att beakta försvårande omständigheter (som att sälja narkotika nära en skola) när de avkunnar sina domar. Domstolar kan också hålla personer som sväljer narkotikapaket i häkte upp till 8 dagar (tidigare 4 dagar) och en domstol eller en jury kan nu dra slutsatser om en person vägrar att tillåta kroppsbesiktning eller scan utan goda skäl.
Birleşik Krallık'ta, 2005 Uyuşturucu Kanunu, ulusal mevzuatta bir dizi önemli değişiklik yapmış olup bunlar arasında psilocin veya psilocybin içeren mantarların açıkça A sınıfı uyuşturucu olarak sınıflandırılması; kontrol altındaki uyuşturuculardan belirli bir miktarda bulunduğunda arz niyeti varsayımı yaratmak; polisin uyuşturucu suçlularını nezaret üzerine değil, tutuklama ile test etmesine olanak vererek testi pozitif çıkanların uyuşturucu kullanımından yargılanmasını ve mahkemelerin hüküm verirken ağırlaştırıcı sebepleri (bir okulun yakınında uyuşturucu satmak gibi) dikkate almalarını gerektirmek bulunmaktadır. Mahkemeler ayrıca, uyuşturucu poşeti yutanları 8 güne kadar (daha önce 4 gündü) polis gözetimine iade edebilmekte olup, artık bir mahkeme veya jüri, kişi iyi bir gerekçe olmaksızın yakın arama ya da taramaya izin vermeyi reddettiği takdirde bundan çıkarım sonucu itham yapabilmektedir.
Apvienotajā Karalistē ar 2005. gada Narkotiku likumu ir veikti vairāki būtiski valsts tiesiskā regulējuma grozījumi, tostarp ir ieviesta skaidrība, klasificējot psilocīnu vai psilocibīnu saturošas sēnes kā A kategorijas narkotikas; ir paredzēta piegādes nodoma prezumpcija gadījumos, kad tiek atrasts konkrēts kontrolējamu narkotiku daudzums; policija drīkst pārbaudīt ar narkotikām saistītos likumpārkāpējus uzreiz pēc aresta, nevis tikai pēc apsūdzības uzrādīšanas, un pozitīva sākotnējā testa gadījumā aizturētie tiek pakļauti narkotiku lietošanas novērtējumam, bet tiesām, piespriežot sodu, ir jāņem vērā atbildību pastiprinoši apstākļi (piemēram, narkotiku piegādes skolu tuvumā). Tiesa var arī noteikt policijas arestu līdz 8 dienām (iepriekšējo 4 dienu vietā) personām, kas norij veselas narkotiku paciņas, un tiesa vai zvērināto tiesa kādas personas nepietiekami pamatotu atteikšanos no intīmas pārmeklēšanas vai apskates var uzskatīt par netiešu vainas pierādījumu.
  3. peatükk: Kanep  
Saksamaal, Prantsusmaal ja Madalmaades on palju uimastialase nõustamise keskuseid. Alates 2005. a jaanuarist on Prantsusmaal avatud kokku rohkem kui 250 kanepiteemalise nõustamise kliinikut. Need kanepi või muude uimastite tarbimise tõttu raskustesse sattunud teismelistele ja ka nende vanematele mõeldud keskused on anonüümsed, tasuta ja kõigile avatud.
Specific drug counselling centres are frequent in Germany, France and the Netherlands. Since January 2005, more than 250 ‘cannabis consultation’ clinics have been set up throughout the French territories. Aimed at teenagers who are experiencing difficulties as a result of their use of cannabis or other drugs, as well as their parents, these facilities are anonymous, free and open to all. They are located in the major French cities for easy access. Consultations are carried out by professionals trained in the use of evaluation tools and brief interventions that deal with addictions, and are also able to identify social, medical or psychiatric services appropriate for clients needing specialised care. This new type of structure is to be subjected a follow-up study. The first available data from the first 2 or 3 months of operation show attendance figures of 3 500–4 000 individuals per month, of whom 2 000–2 500 were cannabis users (the others being parents, relatives and youth workers). Alternative strategies are to offer short but structured courses with around 10 group sessions (Denmark, Germany, the Netherlands, Austria). An accompanying manual, SKOLL (self-control training), has been launched by a Dutch-German EUREGIO project.
Les centres spécifiques de conseils sur la drogue sont courants en Allemagne, en France et aux Pays‑Bas. Depuis janvier 2005, plus de 250 centres de «consultation cannabis» ont ouvert leurs portes sur tout le territoire français. Destinées aux adolescents en difficulté en raison de leur usage de cannabis ou d'autres drogues, ainsi qu’à leurs parents, ces structures sont anonymes, gratuites et ouvertes à tous. Elles sont situées dans les grandes villes de France pour un accès aisé. Les consultations sont données par des professionnels formés à l'utilisation d'outils d'évaluation et à des interventions brèves en matière d’addiction. Ces professionnels sont également capables de désigner les services sociaux, médicaux ou psychiatriques adaptés aux patients qui nécessitent des soins spécialisés. Ce nouveau type de structure doit faire l’objet d’une étude de suivi. Les premières données disponibles après deux ou trois mois de fonctionnement donnent des chiffres de fréquentation compris entre 3 500 et 4 000 personnes par mois, dont quelque 2 000 ou 2 500 usagers de cannabis (les autres étant des parents, des membres de la famille et des éducateurs). D'autres stratégies consistent à proposer des stages de courte durée, mais structurés, comprenant une dizaine de séances de groupe (Allemagne, Danemark, Pays‑Bas, Autriche). Un manuel d'accompagnement SKOLL (formation au contrôle de soi) a été lancé dans le cadre d'un projet EUREGIO néerlandais et allemand.
In Deutschland, Frankreich und den Niederlanden gibt es zahlreiche spezialisierte Drogenberatungszentren. Seit Januar 2005 wurden im gesamten französischen Hoheitsgebiet über 250 Einrichtungen geschaffen, die „Cannabisberatung“ anbieten. Diese anonymen, kostenlosen und jedermann zugänglichen Einrichtungen sind für Teenager mit Problemen infolge des Konsums von Cannabis oder anderen Drogen sowie deren Eltern bestimmt. Um den Zugang zu erleichtern, wurden sie in den größeren französischen Städten angesiedelt. Die Beratungen werden von Fachleuten durchgeführt, die in der Anwendung von Bewertungsinstrumenten und Kurzinterventionen für Suchterkrankungen geschult und in der Lage sind, soziale, medizinische oder psychiatrische Dienste zu auszuwählen, die für Patienten geeignet sind, die eine spezialisierte Betreuung benötigen. Diese neue Form von Einrichtungen soll Gegenstand einer Follow-up-Studie sein. Die ersten verfügbaren Daten aus den ersten zwei bis drei Monaten ihrer Tätigkeit belegen, dass diese Einrichtungen monatlich von etwa 3 500 bis 4 000 Menschen aufgesucht werden, von denen 2 000 bis 2 500 Cannabis konsumieren (die übrigen sind Eltern, Verwandte und Jugendarbeiter). Im Rahmen alternativer Strategien werden kurze, aber strukturierte Schulungen mit etwa zehn Gruppensitzungen angeboten (in Deutschland, Dänemark, den Niederlanden und Österreich). Im Rahmen des niederländisch-deutschen Projekts EUREGIO wurde ein Begleithandbuch zum Trainingsprogramm SKOLL (Selbstkontrolltraining) herausgegeben.
En Alemania, Francia y los Países Bajos existe un nutrido número de centros específicos de asesoramiento en materia de drogas. Desde enero de 2005, se han abierto en Francia más de 250 clínicas de «asesoramiento en materia de cannabis». Dirigidos a adolescentes que estén pasando por dificultades a raíz del consumo de cannabis u otras drogas, así como a sus familiares, estos centros respetan el anonimato, son gratuitos y están abiertos a todo el mundo. Se encuentran ubicados en las principales ciudades francesas para facilitar el acceso. El asesoramiento corre a cargo de profesionales con formación en el uso de herramientas de evaluación y de intervenciones breves para tratar las adicciones, y que son, asimismo, capaces de identificar los servicios sociales, médicos o psiquiátricos adecuados para los pacientes que requieren una asistencia especializada. Este nuevo tipo de estructura debe ser sometido a un estudio de seguimiento. Los primeros datos disponibles de los dos o tres primeros meses de funcionamiento de este sistema muestran que cada mes acuden a estos centros entre 3 500 y 4 000 personas, de las cuales entre 2 000 y 2 500 consumen cannabis (los demás son padres, parientes y trabajadores sociales). Existen estrategias alternativas que consisten en ofrecer cursos de corta duración pero bien estructurados con unas diez sesiones en grupo (Alemania, Dinamarca, Países Bajos, Austria). En el marco del proyecto neerlandés-alemán EUREGIO se ha publicado un manual de acompañamiento sobre el programa de formación SKOLL (técnicas de autocontrol).
In Germania, Francia e Paesi Bassi sono diffusi centri di consulenza specializzati in droghe particolari. Dal gennaio 2005 sono state create in tutta la Francia più di 250 cliniche di “consulenza sulla cannabis”. Destinate agli adolescenti in difficoltà a causa dell’abitudine al consumo di cannabis o di altre sostanze, nonché ai loro genitori, queste strutture sono anonime, gratuite e aperte a tutti. Per favorire l’accesso della popolazione, sono distribuite un po’ in tutte le principali città francesi. Le consulenze vengono prestate da professionisti esperti nell’uso degli strumenti di valutazione e negli interventi di breve durata, specializzati nelle tossicodipendenze e in grado di individuare inoltre i servizi sociali, medici o psichiatrici più adeguati per i pazienti che necessitano di cure specialistiche. Questo nuovo tipo di struttura verrà sottoposto a uno studio di follow-up. Dai primi dati disponibili dopo circa 2-3 mesi di operatività emerge una partecipazione di 3 500-4 000 persone al mese, di cui 2 000-2 500 consumatori di cannabis (il resto è costituito da genitori, parenti e assistenti sociali). Le strategie alternative devono offrire corsi brevi, ma ben strutturati, con circa 10 incontri di gruppo (Germania, Danimarca, Paesi Bassi, Austria). Nel quadro del progetto EUREGIO sviluppato congiuntamente da Paesi Bassi e Germania è stato lanciato un manuale di accompagnamento intitolato SKOLL (formazione all’autocontrollo).
Os centros de aconselhamento específico são frequentes na Alemanha, em França e nos Países Baixos. Desde Janeiro de 2005 foram criadas mais de 250 clínicas de “consulta de cannabis” nos territórios franceses. Destinadas a adolescentes em dificuldades por consumirem cannabis ou outras drogas, bem como aos pais, estes centros garantem o anonimato, são gratuitos e acessíveis a todos, estando situadas nas principais cidades francesas, para facilitar o seu acesso. As consultas são efectuadas por profissionais treinados na utilização de instrumentos de avaliação e intervenções de curta duração no tratamento das dependências, e que também conseguem identificar os serviços sociais, médicos ou psiquiátricos adequados para os utentes que necessitam de cuidados especializados. Este novo tipo de estrutura deverá ser objecto de um estudo de acompanhamento. Os primeiros dados disponíveis sobre os primeiros 2 ou 3 meses de funcionamento revelam números de atendimento na ordem de 3 500 – 4 000 utentes por mês, 2 000 – 2 500 dos quais consumidores de cannabis (sendo os restantes pais, familiares e animadores juvenis). Entre as estratégias alternativas contam-se a oferta de cursos curtos mas estruturados com cerca de dez sessões em grupo (Alemanha, Dinamarca, Países Baixos, Áustria). Um projecto EUREGIO neerlandês-alemão lançou um manual de acompanhamento SKOLL (formação em matéria de auto-controlo).
Ειδικά κέντρα συμβουλευτικής για τα ναρκωτικά απαντώνται συχνά στη Γερμανία, τη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες. Από τον Ιανουάριο του 2005, περισσότερες από 250 κλινικές «συμβουλευτικής υποστήριξης και καθοδήγησης για την κάνναβη» δημιουργήθηκαν σε όλη την επικράτεια της Γαλλίας. Απευθυνόμενες σε εφήβους που αντιμετωπίζουν δυσκολίες εξαιτίας της χρήσης κάνναβης ή άλλων ναρκωτικών, αλλά και στους γονείς τους, οι εγκαταστάσεις αυτές προσφέρουν ανωνυμία, παρέχουν τις υπηρεσίες τους δωρεάν και είναι ανοιχτές σε όλους. Βρίσκονται στις μεγάλες γαλλικές πόλεις για εύκολη πρόσβαση. Οι υπηρεσίες συμβουλευτικής παρέχονται από επαγγελματίες που είναι εκπαιδευμένοι στη χρήση εργαλείων αξιολόγησης και σε σύντομες παρεμβάσεις για την αντιμετώπιση εξαρτήσεων, οι οποίοι μπορούν να προσδιορίσουν τις κατάλληλες κοινωνικές, ιατρικές ή ψυχιατρικές υπηρεσίες για άτομα που χρειάζονται εξειδικευμένη περίθαλψη. Αυτός ο νέος τύπος δομής θα αποτελέσει αντικείμενο μελέτης παρακολούθησης. Σύμφωνα με τα πρώτα διαθέσιμα στοιχεία για τους πρώτους 2 ή 3 μήνες λειτουργίας, η προσέλευση ανέρχεται σε 3 500–4 000 άτομα τον μήνα, από τα οποία 2 000–2 500 είναι χρήστες ναρκωτικών (οι υπόλοιποι είναι γονείς, συγγενείς και άτομα που ασκούν επαγγέλματα που σχετίζονται με τους νέους). Οι εναλλακτικές στρατηγικές συνίστανται στην παροχή σύντομων αλλά δομημένων σειρών μαθημάτων που περιλαμβάνουν περίπου 10 ομαδικές συνεδρίες (Γερμανία, Δανία, Κάτω Χώρες, Αυστρία). Ένα συνοδευτικό εγχειρίδιο με τίτλο SKOLL (εκπαίδευση στον αυτοέλεγχο) εκπονήθηκε στο πλαίσιο ενός ολλανδογερμανικού σχεδίου EUREGIO.
Specifieke centra voor drugscounseling zijn wijdverbreid in Duitsland, Frankrijk en Nederland. Sinds januari 2005 zijn er meer dan 250 “cannabis consultatie”-klinieken opgezet in de Franse departementen. De diensten die ze aanbieden, die zowel bedoeld zijn voor teenagers die met problemen kampen vanwege hun gebruik van cannabis of andere drugs, als voor hun ouders, zijn anoniem, gratis en voor iedereen toegankelijk. Met het oog op de bereikbaarheid bevinden zij zich in de grote Franse steden. De consultaties worden uitgevoerd door professionals die zijn opgeleid in het gebruik van evaluatie-instrumenten en korte interventies op het vlak van verslaving, en zij kunnen cliënten die behoefte hebben aan specifieke zorg tevens doorverwijzen naar sociale, medische of psychiatrische diensten. Er zal vervolgonderzoek worden gedaan naar deze nieuwe structuur. De eerste beschikbare gegevens over de eerste 2 of 3 maanden sinds de opening laten bezoekersaantallen zien van 3 500-4 000 personen per maand, waarvan 2 000-2 500 cannabisgebruikers (de rest waren ouders, familieleden en jongerenwerkers). Alternatieve strategieën bestaan in het aanbieden van korte maar gestructureerde cursussen met ongeveer 10 groepssessies (Duitsland, Denemarken, Nederland, Oostenrijk). In het kader van een Nederlands-Duits EUREGIO-project is het initiatief genomen tot het schrijven van een begeleidende handleiding, SKOLL (zelfbeheersingstraining).
V Německu, Francii a Nizozemsku jsou častá protidrogová poradenská centra specializovaná na konkrétní drogu. Od ledna 2005 bylo na území Francie založeno více než 250 klinik pro poradenství v souvislosti s konopím. Tato zařízení jsou anonymní, bezplatná a otevřená pro všechny. Zaměřují se na adolescenty, kteří mají problémy v důsledku užívání konopí nebo jiných drog, a na jejich rodiče. Pro zajištění snadnému přístupu se nacházejí ve velkých francouzských městech. Poradenství provádějí odborníci, kteří jsou vyškoleni v použití hodnotících nástrojů a krátkých intervencí v souvislosti se závislostmi a kteří jsou u pacientů s potřebou specializované péče schopni určit vhodné sociální, zdravotnické či psychiatrické služby. Tento nový typ struktury bude předmětem navazující studie. První dostupné údaje za první 2 až 3 měsíce provozu vykazují návštěvu 3 500–4 000 osob měsíčně, z nichž 2 000–2 500 tvořili uživatelé konopí (zbylou část představují rodiče, příbuzní a pracovníci s mládeží). K alternativním strategiím patří nabídka krátkých, ale strukturovaných kurzů obsahujících přibližně deset skupinových sezení (Německo, Dánsko, Nizozemsko, Rakousko). Nizozemsko-německý projekt EUREGIO zavedl doprovodný manuál SKOLL (kurzy sebeovládání).
Specifikke narkotikarådgivningscentre er udbredte i Tyskland, Frankrig og Nederlandene. Siden januar 2005 er der oprettet over 250 "cannabiskonsultationsklinikker” i Frankrig. Disse tilbud, som er rettet mod teenagere, der har vanskeligheder som følge af deres brug af cannabis eller andre stoffer, samt deres forældre, er anonyme, gratis og tilgængelige for alle. De er placeret i de større franske byer, så der er let adgang til dem. Konsultationer udføres af fagfolk, der er uddannet i at anvende evalueringsværktøjer og korte interventioner i forbindelse med afhængighedstilstande og også er i stand til at finde frem til, hvilke sociale, lægelige eller psykiatriske tilbud, der er velegnede til klienter med behov for specialiseret behandling. Denne nye form for struktur vil blive genstand for en opfølgende undersøgelse. De første data, der foreligger fra de første 2–3 måneder af projektet, viser et deltagerantal på 3 500–4 000 personer pr. måned, hvoraf 2 000–2 500 var cannabisbrugere (de øvrige var forældre, slægtninge og ungdomsarbejdere). Alternative strategier er at tilbyde korte, men strukturerede kurser med ca. 10 gruppesessioner (Tyskland, Danmark, Nederlandene, Østrig). En ledsagende manual, SKOLL (selvkontroltræning) er blevet lanceret som led i et nederlandsk-tysk EUREGIO-projekt.
Saksassa, Ranskassa ja Alankomaissa on paljon huumeneuvontaan erikoistuneita keskuksia. Eri puolille Ranskaa on tammikuusta 2005 lähtien perustettu yli 250 ”kannabisneuvontaklinikkaa”. Ne tarjoavat nimettömiä, ilmaisia ja kaikille avoimia palveluja kannabiksen tai muiden huumeiden käytön takia vaikeuksiin joutuneille nuorille ja heidän vanhemmilleen. Keskukset on sijoitettu Ranskan suurimpiin kaupunkeihin, jotta ne olisivat helposti asiakkaiden ulottuvilla. Niissä työskentelevät neuvojat ovat ammattilaisia, jotka on koulutettu käyttämään arviointivälineitä ja antamaan lyhythoitoa riippuvuusongelmiin. Neuvojat voivat myös ohjata sosiaali-, lääkärin- tai psykiatristen palvelujen piiriin asiakkaat, jotka tarvitsevat erikoishoitoa. Tästä uudentyyppisestä palvelumallista aiotaan laatia seurantatutkimus. Hankkeen ensimmäisiltä kahdelta tai kolmelta toimintakuukaudelta saatujen alustavien lukujen mukaan keskuksissa käy kuukausittain noin 3 500–4 000 henkilöä, joista 2 000–2 500 on kannabiksen käyttäjiä (muut kävijät ovat vanhempia, sukulaisia ja nuorisotyöntekijöitä). Vaihtoehtoisista strategioista voidaan mainita käyttäjille tarjotut lyhyet mutta jäsennetyt kurssit, jotka koostuvat noin 10 ryhmäistunnosta (Saksa, Tanska, Alankomaat, Itävalta). Hollantilais-saksalaisessa EUREGIO-hankkeessa on julkaistu kursseihin liittyvä käsikirja, SKOLL (self-control training, itsehillinnän opettelu).
Németországban, Franciaországban és Hollandiában gyakoriak a speciális drogtanácsadó központok. A francia területeken 2005. január óta több mint 250 „kannabisz konzultációs” klinikát hoztak létre. A kannabisz vagy más kábítószer használata következtében nehézségekkel szembesülő tizenévesek és szüleik segítésére hivatott intézmények anonim, ingyenes és mindenki előtt nyitva álló szolgáltatást nyújtanak, illetve a könnyebb hozzáférhetőség érdekében a nagyobb francia városokban találhatók. A konzultációkat olyan szakemberek végzik, akiket felkészítettek a függőségekkel kapcsolatos értékelő eszközök és rövid beavatkozások használatára, és a speciális gondozást igénylő pácienseknek megfelelő szociális, orvosi vagy pszichiátriai szolgálatokat is meg tudják nevezni. Ezt az újfajta struktúrát még egy nyomon követéses vizsgálatnak kell alávetni. A működés első 2–3 hónapjáról rendelkezésre álló adatok havi 3500–4000 fős látogatottságot jeleznek, akik közül 2000–2500-an maguk a kannabiszhasználók voltak (a többiek a szülők, rokonok, illetve ifjúságvédelmi felelősök). A különféle stratégiák a résztvevőknek rövid, de strukturált kurzusokat kívánnak biztosítani, körülbelül 10 csoportüléssel (Németország, Dánia, Hollandia, Ausztria). A kurzushoz tartozó kézikönyvet, a SKOLL-t (képzés az önkontrollról) egy holland–német EUREGIO projektben állították össze.
Egne narkotikarådgivningssentre er vanlige i Tyskland, Frankrike og Nederland. Siden januar 2005 er mer enn 250 ”cannabiskonsultasjonsklinikker” opprettet i Frankrike. Rådgivningen er anonym, gratis og åpen for alle, og tilbudet er rettet mot tenåringer som har problemer i forbindelse med bruken av cannabis eller andre stoffer, og deres foreldre. Tilbudet finnes i de store byene i Frankrike, for å være lett tilgjengelig. De ansatte er fagfolk som har trening i å bruke evalueringsverktøy og korte intervensjoner i behandlingen av avhengige. De kan også vurdere hvilke sosiale, medisinske eller psykiatriske tjenester som klienter med spesielle behov må vises videre til. Denne nye typen strukturer skal vurderes i en oppfølgingsstudie. Tilgjengelige tall for de første 2-3 månedenes drift viser at mellom 3 500 og 4 000 personer har henvendt seg til disse sentrene hver måned. Av disse var 2 000-2 500 cannabisbrukere (de andre var foreldre, slektninger og ungdomsarbeidere). En alternativ strategi er å tilby korte, men strukturerte kurs med ca. 10 gruppemøter (Tyskland, Danmark, Nederland, Østerrike). Det tysk/nederlandske prosjektet EUREGIO har utgitt håndboken SKOLL (”self-control training” – trening i selvkontroll) til bruk i dette opplegget.
Wyspecjalizowane ośrodki doradztwa antynarkotykowego występują licznie w Niemczech, we Francji i w Holandii. Od stycznia 2005 r. we wszystkich terytoriach francuskich utworzono ponad 250 klinik oferujących „konsultacje w zakresie konopi indyjskich”. Usługi te są skierowane do nastolatków doświadczających trudności spowodowanych zażywaniem konopi indyjskich lub innych narkotyków, a także do ich rodziców. Konsultacji udziela się anonimowo, bezpłatnie i są one dostępne dla wszystkich. Dla ułatwienia dostępu ulokowano je w dużych francuskich miastach. Konsultacje prowadzą specjaliści przeszkoleni w stosowaniu narzędzi oceny oraz krótkich działań interwencyjnych w zakresie uzależnień, którzy są w stanie określić usługi społeczne, medyczne lub psychiatryczne odpowiednie dla pacjenta wymagającego specjalistycznej opieki. Ten nowy rodzaj usług zostanie poddany dalszym badaniom. Według danych dostępnych po pierwszych dwóch lub trzech miesiącach ich funkcjonowania liczba osób odwiedzających ośrodki wyniosła 3500–4000 miesięcznie, z czego 2000–2500 stanowią osoby zażywające konopie indyjskie (pozostali to rodzice, krewni i osoby pracujące z młodzieżą). Alternatywne strategie przewidują krótkie, ale odpowiednio zorganizowane kursy szkoleniowe obejmujące około 10 sesji grupowych (w Niemczech, Danii, Holandii i Austrii). Towarzyszy im podręcznik SKOLL (do kształcenia w zakresie samokontroli), wydany w ramach holendersko-niemieckiego projektu EUREGIO.
Centre de consiliere specifică privind drogurile se găsesc în număr mare în Germania, Franţa şi Ţările de Jos. Din ianuarie 2005, s-au înfiinţat peste 250 de clinici de „consultanţă privind canabisul” pe întreg teritoriul Franţei. Destinate adolescenţilor care se confruntă cu dificultăţi ca urmare a consumului de canabis sau de alte droguri, precum şi părinţilor lor, aceste unităţi sunt anonime, gratuite şi deschise pentru toţi. Acestea sunt localizate în oraşele franceze importante pentru facilitarea accesului. Consultările sunt efectuate de profesionişti formaţi în utilizarea instrumentelor de evaluare şi intervenţii rapide în caz de dependenţe şi care sunt, de asemenea, în măsură să identifice serviciile sociale, medicale sau psihiatrice potrivite pentru pacienţii care au nevoie de îngrijire specializată. Acest nou tip de structură va face obiectul unui studiu ulterior. Primele date disponibile din primele 2 sau 3 luni de funcţionare indică o frecvenţă de 3 500–4 000 de persoane pe lună, din care 2 000–2 500 au fost consumatori de canabis (ceilalţi fiind părinţi, rude şi asistenţi sociali pentru tineri). Unele strategii alternative vor oferi cursuri scurte, dar structurate, cu aproximativ 10 sesiuni de grup (Germania, Danemarca, Ţările de Jos, Austria). Un proiect EUREGIO germano-olandez a lansat un manual asociat acestor cursuri, SKOLL (pregătire în domeniul stăpânirii de sine).
Špecifické protidrogové poradenské strediská sú časté v Nemecku, vo Francúzku a v Holandsku. Od januára 2005 bolo vo francúzskych teritóriách zriadených viac ako 250 kliník pre „konzultácie o kanabise“. Tieto zariadenia, ktoré sú zamerané na tínedžerov, ktorí majú ťažkosti v dôsledku užívania kanabisu alebo iných drog, ako aj ich rodičov, sú anonymné, bezplatné a otvorené pre všetkých. Nachádzajú sa vo veľkých francúzskych mestách kvôli ľahkému prístupu. Konzultácie poskytujú odborníci vyškolení v používaní hodnotiacich nástrojov a krátkych zásahov, ktorí sa zaoberajú závislosťami a sú aj schopní identifikovať sociálne, lekárske alebo psychiatrické služby, vhodné pre klientov, ktorí potrebujú špecializovanú starostlivosť. Tento nový typ štruktúry je predmetom následnej štúdie. Prvé dostupné údaje z prvých 2 alebo 3 mesiacov prevádzky ukazujú údaje o návštevnosti 3 500 – 4 000 jednotlivcov za mesiac, z ktorých 2 000 – 2 500 boli užívatelia kanabisu (ostatní boli rodičia, príbuzní a pracovníci s mládežou). Alternatívnymi stratégiami je ponúkanie krátkych, ale štruktúrovaných kurzov s približne 10 skupinovými sedeniami (Nemecko, Dánsko, Holandsko, Rakúsko). Sprievodná príručka SKOLL (tréning sebakontroly) bola zavedená holandsko-nemeckým projektom EUREGIO.
Posebni centri za svetovanje o drogah so pogosti v Nemčiji, Franciji in na Nizozemskem. Od januarja 2005 je bilo na francoskem ozemlju ustanovljenih več kot 250 klinik za "svetovanje o konoplji". Ker so ti centri namenjeni mladostnikom, ki se spopadajo s težavami zaradi uživanja konoplje ali drugih drog, in njihovim staršem, so anonimni, brezplačni in vsem dostopni. Zaradi lažje dostopnosti so v velikih francoskih mestih. Svetovanje izvajajo strokovnjaki, usposobljeni za uporabo orodij za vrednotenje in kratke intervencije, ki se ukvarjajo z zasvojenostjo, lahko pa tudi poiščejo socialne, zdravstvene ali psihiatrične službe, ustrezne za uživalce, ki potrebujejo specializirano oskrbo. Ta nova vrsta organiziranosti bo predmet naknadne študije. Prvi razpoložljivi podatki iz prvih dveh ali treh mesecev delovanja kažejo, da jih je obiskalo od 3500 do 4000 oseb na mesec, od tega od 2000 do 2500 uživalcev konoplje (drugi so bili starši, sorodniki in osebe, ki delajo z mladimi). Druge strategije ponujajo kratke, vendar strukturirane tečaje s približno 10 skupinskimi predavanji (Nemčija, Danska, Nizozemska, Avstrija). Spremljajoči priročnik SKOLL (samonadzorovano usposabljanje) je bil izdan v okviru nizozemsko-nemškega projekta EUREGIO.
Särskilda rådgivningscentrum är vanliga i Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Sedan januari 2005 har fler än 250 kliniker för ”cannabisrådgivning” inrättats i de franska territorierna. Verksamheten riktar sig till tonåringar som har svårigheter på grund av användning av cannabis eller andra droger, och till deras föräldrar. Rådgivningen lämnas anonymt, gratis och står öppen för alla. För att underlätta tillträdet till denna service finns dessa centra i de stora franska städerna. För rådgivningen står personal som är utbildad i användning av utvärderingsverktyg och korta ingripanden som rör missbruk, och den kan också finna lämpliga sociala, medicinska eller psykiatriska tjänster för de klienter som behöver specialiserad vård. Denna nya typ av struktur ska bli föremål för en uppföljningsstudie. De första tillgängliga uppgifterna från de första 2 eller 3 månadernas verksamheter visar 3 500–4 000 besök per månad, varav 2 000–2 500 var cannabisanvändare (de övriga var föräldrar, släktingar och ungdomsarbetare). Alternativa strategier ska erbjuda korta men strukturerade kurser med cirka 10 gruppmöten (Tyskland, Danmark, Nederländerna, Österrike). En åtföljande handledning, SKOLL (träning i självbehärskning), har givits ut av ett tyskt-holländskt EUREGIO projekt.
Özel uyuşturucu danışmanlık merkezleri Almanya, Fransa ve Hollanda’da yaygındır. Ocak 2005’ten beri, Fransa topraklarında 250’nin üzerinde ‘esrar danışma’ kliniği kurulmuştur. Esrar veya başka uyuşturucular kullandıklarından ötürü zorluklar yaşayan 13 ila 19 yaşındaki gençler ile anne babalarını hedefleyen bu servisler anonim, bedava ve herkese açıktır. Kolay erişim için Fransa’nın belli başlı şehirlerinde bulunmaktadırlar. Danışma servisleri, bağımlılıklarla ilgili değerlendirme araçlarının kullanımı ve kısa müdahaleler üzerine eğitim görmüş olmanın yanında, özel bakım gerektiren hastalara uygun sosyal, tıbbi veya psikiyatrik servisleri de saptayabilen uzmanlar tarafından verilmektedir. Bu yeni türdeki yapı bir takip araştırmasına tabi olacaktır. İlk 2 veya 3 çalışma ayından elde edilen ilk veriler ayda 3.500-4.000 bireyin katılımını göstermekte olup bunların 2.000-2.500’ü esrar kullanıcısıdır (diğerleri anne babalar, akrabalar ve gençlik çalışanlarıdır). Alternatif stratejilerin yaklaşık 10 grup oturumuyla kısa ama yapılandırılmış kurslar sunması beklenmektedir (Almanya, Danimarka, Hollanda, Avusturya). Bunun bir elkitabı olan SKOLL (öz kontrol eğitimi), bir Hollanda-Almanya projesi olan EUREGIO tarafından çıkarılmıştır.
Īpaši narkotiku konsultāciju centri ir izplatīti Vācijā, Francijā un Nīderlandē. Kopš 2005. gada janvāra vairāk nekā 250 ,,kaņepju konsultāciju klīnikas” ir atvērtas Francijas teritorijās. Šo centru mērķgrupa ir tīņi ar kaņepju vai citu narkotiku lietošanas problēmām, kā arī šo pusaudžu vecāki; centri ir anonīmi, bezmaksas un atvērti ikvienam. Lai padarītu tos pieejamākus, centri ir izvietoti lielākajās Francijas pilsētās. Konsultācijas sniedz profesionāļi, kas ir apmācīti piemērot novērtēšanas instrumentus un īslaicīgus atkarību novēršanas pasākumus, kā arī noteikt, kādi sociālie, medicīnas vai psihiatru pakalpojumi būtu vispiemērotākie pacientiem, kam ir vajadzīga speciāla aprūpe. Šīs jauna veida struktūras ir paredzēts pētīt papildus. Sākotnēji pieejamie dati par pirmo 2 līdz 3 mēnešu darbību rāda, ka klīnikām mēnesī ir bijuši 3500–4000 apmeklētāju, tostarp 2000–2500 kaņepju lietotāji (pārējie apmeklētāji ir bijuši vecāki, radinieki un jaunatnes darbinieki). Alternatīvas stratēģijas piedāvā īslaicīgus, bet strukturētus kursus ar aptuveni 10 grupu nodarbībām (Vācijā, Dānijā, Nīderlandē, Austrijā). Saskaņā ar Nīderlandes un Vācijas EUREGIO projektu ir izdota papildinoša rokasgrāmata SKOLL (paškontroles apguve).
  1. peatükk: Poliitika j...  
Hindamisel keskenduti narkostrateegia rakendamise vahepealsetele tulemustele ning töötati välja soovitused narkoennetuse tulevasteks strateegiateks ja narkovaldkonna struktuuride tegevuse paremaks koordineerimiseks.
During 2005, such a process was reported by Ireland, Luxembourg, Hungary and Romania. Evaluation of the implementation of the Hungarian Strategy to Combat the Drug Problem was undertaken externally by the Dutch Trimbos Institute, the first time that a country’s drug strategy has been assessed by foreign experts. The evaluation focused on the mid-term results of the drug strategy and led to a set of recommendations regarding future drug strategies and how the coordination structure in the field of drug policy could be strengthened. There are similarities with the 2004 evaluation of the 1999 Portuguese national drug strategy and the 2001–04 action plan, conducted externally by the Portuguese National Institute for Public Administration and internally by the Institute for Drugs and Addiction (IDT). Hungary and Portugal are the first two countries in Europe to have requested external assessment of their national drug strategies.
En 2005, l’Irlande, le Luxembourg, la Hongrie et la Roumanie ont fait état de ce processus. L’évaluation de la mise en œuvre de la stratégie hongroise de lutte contre la drogue a été menée par l’Institut néerlandais Trimbos. C’est la première fois qu’une stratégie antidrogue nationale est évaluée par des experts étrangers. L’évaluation s’est centrée sur les résultats à mi-parcours de la stratégie antidrogue et a abouti à une série de recommandations concernant les stratégies futures et la manière dont la structure de coordination de la politique antidrogue pourrait être renforcée. Des similitudes existent avec l’évaluation de la stratégie antidrogue portugaise de 1999 et le plan d’action 2001-2004, réalisée en 2004 et conduite, en externe, par l’Institut national portugais d’administration publique et, en interne, par l’Institut des drogues et toxicomanies (IDT). La Hongrie et le Portugal sont les deux premiers pays européens à avoir demandé une évaluation externe de leurs stratégies antidrogue nationales.
Im Jahr 2005 berichteten Irland, Luxemburg, Ungarn und Rumänien über einen solchen Prozess. Die ungarische Strategie zur Bekämpfung der Drogenproblematik wurde extern vom niederländischen Trimbos-Institut evaluiert und war damit die erste nationale Drogenstrategie, die von ausländischen Sachverständigen bewertet wurde. Im Zuge dieser Evaluierung, deren Schwerpunkt auf den mittelfristigen Ergebnissen der Drogenstrategie lag, wurde eine Reihe von Empfehlungen für künftige Drogenstrategien und für die Verbesserung der Koordinierungsstruktur im Bereich der Drogenpolitik erarbeitet. Hier sind Ähnlichkeiten zu der im Jahr 2004 vorgenommenen Evaluierung der portugiesischen nationalen Drogenstrategie 1999 und des Aktionsplans 2001-2004 festzustellen, die extern vom portugiesischen Nationalen Institut für öffentliche Verwaltung und intern vom Institut für Drogen und Drogenabhängigkeit (IDT) durchgeführt wurde. Ungarn und Portugal sind die beiden ersten europäischen Länder, die eine externe Bewertung ihrer nationalen Drogenstrategien in Auftrag gegeben haben.
En 2005, la revisión intermedia de la estrategia irlandesa en materia de drogas 2001-2008, que se basó en un proceso de consulta pública y análisis de datos nacionales y de la UE, recomendó «reorientar» las prioridades para hacer frente a las tendencias emergentes en tratamiento de la adicción, policonsumo de drogas, consumo de cocaína y contagio de VIH y de hepatitis C, así como «volver a impulsar» la introducción y aplicación de varias medidas clave durante el restante período de la estrategia. En Rumanía, se sometió a examen la estrategia nacional antidroga 2003-2004, proceso en el que participaron todas las instituciones estatales implicadas en el ámbito de las drogas y cuyos hallazgos formaron la base para la nueva estrategia nacional antidroga 2005-2012. En Luxemburgo, el 87 % de las medidas establecidas en el plan nacional de acción antidroga 2000-2004 se han llevado a cabo dentro de los plazos especificados. Del informe se desprende que el retraso en la puesta en práctica de algunas medidas (por ejemplo, un programa de distribución de heroína) se debe principalmente a motivos políticos. Las medidas que aún no se han llevado a cabo se han incluido en el nuevo plan de acción.
Nel 2005 questo processo è stato avviato in Irlanda, Lussemburgo, Ungheria e Romania. La valutazione dell’attuazione della strategia ungherese di lotta contro il fenomeno della droga è stata svolta da un istituto esterno, il Dutch Trimbos Institute: era la prima volta che una strategia nazionale antidroga veniva esaminata da esperti stranieri. Il processo di valutazione ha preso in considerazione i risultati di medio termine della strategia e ha prodotto una serie di raccomandazioni per le future strategie, suggerendo in particolare soluzioni per rafforzare la struttura di coordinamento a livello politico. Si distinguono analogie con la valutazione, effettuata nel 2004, della strategia nazionale antidroga del Portogallo del 1999 e con il piano d’azione riferito al periodo 2001-2004: la valutazione era stata condotta esternamente dall’Istituto nazionale portoghese della pubblica amministrazione e internamente dall’Istituto per le droghe e le tossicodipendenze (IDT). Ungheria e Portogallo sono i primi due paesi europei ad aver richiesto una valutazione esterna delle proprie strategie nazionali in materia di droga.
Em 2005, a Irlanda, o Luxemburgo, a Hungria e a Roménia comunicaram ter adoptado esse tipo de processo. A avaliação da estratégia húngara de luta contra o fenómeno da droga foi realizada a nível externo pelo Trimbos Institute neerlandês, sendo esta a primeira vez que a estratégia de um país foi avaliada por peritos estrangeiros. A avaliação centrou-se nos resultados intercalares da estratégia e produziu um conjunto de recomendações sobre as estratégias futuras e o modo de reforçar a estrutura coordenadora da política nesta matéria. Existem algumas semelhanças com a avaliação de 2004 da estratégia de luta contra a droga de 1999 e do plano de acção para 2001–2004 adoptados por Portugal, a qual foi realizada a nível externo pelo Instituto Nacional de Administração português e, a nível interno, pelo Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT). A Hungria e Portugal são os primeiros dois países europeus a solicitar uma avaliação externa das suas estratégias nacionais de luta contra a droga.
Κατά τη διάρκεια του 2005 παρόμοιες διαδικασίες αναφέρθηκαν από την Ιρλανδία, το Λουξεμβούργο, την Ουγγαρία και τη Ρουμανία. Η αξιολόγηση της εφαρμογής της στρατηγικής της Ουγγαρίας για την καταπολέμηση του προβλήματος των ναρκωτικών ανατέθηκε εξωτερικά στο ολλανδικό Trimbos Institute. Είναι η πρώτη φορά που η στρατηγική μιας χώρας για τα ναρκωτικά αξιολογείται από ξένους εμπειρογνώμονες. Η αξιολόγηση επικεντρώθηκε στα μεσοπρόθεσμα αποτελέσματα της στρατηγικής για τα ναρκωτικά και είχε ως αποτέλεσμα τη διατύπωση σειράς συστάσεων σχετικά με τις μελλοντικές στρατηγικές για τα ναρκωτικά και τους τρόπους με τους οποίους μπορεί να ενισχυθεί ο συντονισμός στον τομέα τις πολιτικής για τα ναρκωτικά. Υπάρχουν ομοιότητες με την αξιολόγηση της πορτογαλικής εθνικής στρατηγικής του 1999 και του σχεδίου δράσης για τα ναρκωτικά για την περίοδο 2001–04, η οποία διενεργήθηκε το 2004 εξωτερικά από το εθνικό ινστιτούτο δημόσιας διοίκησης της Πορτογαλίας και εσωτερικά από το ινστιτούτο ναρκωτικών και τοξικομανίας (IDT). Η Ουγγαρία και η Πορτογαλία είναι οι δύο πρώτες χώρες στην Ευρώπη που ζήτησαν εξωτερική αξιολόγηση των εθνικών στρατηγικών τους για τα ναρκωτικά.
Voor 2005 is een dergelijk proces gerapporteerd door Ierland, Luxemburg, Hongarije en Roemenië. De evaluatie van de tenuitvoerlegging van de Hongaarse drugsbestrijdingsstrategie is extern uitgevoerd, door het Nederlandse Trimbos Instituut; daarmee is voor het eerst de drugsstrategie van een land door buitenlandse deskundigen tegen het licht gehouden. De evaluatie was met name gericht op de resultaten op middellange termijn van de drugsstrategie en mondde uit in een aantal aanbevelingen met betrekking tot de inhoud van toekomstige drugsstrategieën en de wijze waarop de coördinatiestructuur binnen het drugsbeleid verbeterd zou kunnen worden. Een en ander is vergelijkbaar met de manier waarop in 2004 de beoordeling heeft plaatsgevonden van de Portugese nationale drugsstrategie van 1999 en het nationale actieplan 2001-2004; die beoordeling werd extern verricht door het Portugese Nationaal Instituut voor openbaar bestuur, en intern door het Instituut voor drugs en drugsverslaving (IDT). Hongarije en Portugal zijn de eerste twee landen in Europa die om een externe beoordeling van hun nationale drugsstrategieën gevraagd hebben.
Během roku 2005 hlásily takový proces Irsko, Lucembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnocení realizace maďarské strategie boje proti drogám provedl externě nizozemský institut Trimbos, vůbec poprvé tak protidrogovou strategii nějaké země hodnotili zahraniční odborníci. Hodnocení se soustředilo na střednědobé výsledky protidrogové strategie a vedlo k souboru doporučení ohledně budoucích protidrogových strategií a způsobů posílení koordinační struktury v oblasti protidrogové politiky. Jsou zde určité podobnosti s hodnocením portugalské národní protidrogové strategie pro rok 1999 a akčního plánu na období 2001–2004, které v roce 2004 externě hodnotil Portugalský národní institut pro veřejnou správu a interně Institut pro drogy a drogovou závislost (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko jsou prvními dvěma zeměmi v Evropě, které si vyžádaly externí posouzení svých národních protidrogových strategií.
Der blev i løbet af 2005 meldt om en sådan proces i Irland, Luxembourg, Ungarn og Rumænien. Evalueringen af gennemførelsen af den ungarske strategi til bekæmpelse af narkotikaproblemet blev foretaget eksternt af det nederlandske Trimbos-institut, og det er første gang, at et lands narkotikastrategi er blevet vurderet af udenlandske eksperter. Evalueringen fokuserede på midtvejsresultaterne af narkotikastrategien og udmøntede sig i en række anbefalinger vedrørende fremtidige narkotikastrategier og med hensyn til, hvordan koordineringsstrukturen inden for narkotikapolitikken kunne styrkes. Der er ligheder med evalueringen i 2004 af Portugals nationale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001–2004, som blev gennemført eksternt af det portugisiske institut for offentlig forvaltning og internt af instituttet for narkotika og narkotikaafhængighed (IDT). Ungarn og Portugal er de to første lande i Europa, der har anmodet om en ekstern vurdering af deres nationale narkotikastrategier.
Tällaisesta prosessista raportoivat vuoden 2005 kuluessa Irlanti, Luxemburg, Unkari ja Romania. Unkarin huumeongelman torjuntastrategian toteutuksen arvioi hollantilainen Trimbos-instituut, ja tämä oli ensimmäinen kerta, kun maan huumestrategian arviointi annettiin toimeksi ulkomaisille asiantuntijoille. Arvioinnissa keskityttiin huumestrategian välituloksiin, joiden pohjalta annettiin joukko suosituksia tulevia huumestrategioita ja huumepolitiikan koordinointirakenteiden lujittamista varten. Unkarin strategian ja Portugalin vuonna 1999 laaditun kansallisen huumestrategian ja vuosiksi 2001–2004 laaditun toimintasuunnitelman välillä on yhtäläisyyksiä, sillä jälkimmäisiä arvioi ulkopuolisena asiantuntijana Portugalin julkishallinnon kansallinen tutkimus- ja koulutusinstituutti Instituto Nacional de Administração (INA) ja sisäisesti Portugalin huumausaineita ja huumeriippuvuutta käsittelevä instituutti Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT) vuonna 2004. Unkari ja Portugali ovat ensimmäiset EU-maat, jotka ovat antaneet kansallisen huumestrategiansa ulkopuolisten arvioitavaksi.
2005 során Írországból, Luxemburgból, Magyarországról és Romániából számoltak be ilyen folyamatról. A kábítószer-probléma leküzdésére irányuló magyar stratégiát külső félként a holland Trimbos Intézet értékelte; ez volt az első olyan alkalom, hogy egy ország kábítószer-stratégiáját külső szakértők értékelték. Az értékelés középpontjában a kábítószer-stratégia középtávú eredményei álltak, folyománya pedig egy sor ajánlás lett a jövőbeni kábítószer-stratégiákkal és a kábítószer-politika terén működő koordinációs struktúra megerősítésének lehetséges módjaival kapcsolatban. Ez némileg hasonlít az 1999-es portugál kábítószer-stratégia és a 2001–04-re szóló cselekvési terv 2004-es értékelésére, amelyet külső félként a portugál országos közigazgatási intézet, belsőleg pedig a kábítószerekkel és függőséggel foglalkozó intézet (IDT) értékelt. Magyarország és Portugália volt az első két olyan európai ország, amelyek nemzeti kábítószer-stratégiájukat külső értékelésnek vetették alá.
I løpet av 2005 rapporterte Irland, Luxembourg, Ungarn og Romania om en slik prosess. Evalueringen av gjennomføringen av Ungarns strategi for bekjempelse av narkotikaproblemet ble utført eksternt av det nederlandske Trimbos-instituttet, og det er første gang et lands narkotikastrategi er vurdert av utenlandske eksperter. Evalueringen fokuserte på midtveisresultatene av narkotikastrategien og munnet ut i et sett anbefalinger for framtidige narkotikastrategier og hvordan samordningsstrukturen innenfor narkotikapolitikken kunne styrkes. Det er likheter med 2004-evalueringen av Portugals nasjonale narkotikastrategi fra 1999 og handlingsplanen for 2001-04, som ble utført eksternt av Portugals nasjonale institutt for offentlig administrasjon og internt av Institutt for narkotika og narkotikaavhengighet (IDT). Ungarn og Portugal er de to første landene i Europa som har bestilt en ekstern vurdering av sine nasjonale narkotikastrategier.
W 2005 r. tego typu proces miał miejsce w Irlandii, Luksemburgu, na Węgrzech i w Rumunii. Wdrożenie węgierskiej strategii zwalczania problemu narkotykowego ocenił holenderski Trimbos Institute — po raz pierwszy oceny strategii antynarkotykowej kraju dokonali zagraniczni eksperci. W ocenie skupiono się na średnioterminowych wynikach strategii antynarkotykowej, co pozwoliło na opracowanie szeregu zaleceń dotyczących przyszłych strategii antynarkotykowych oraz sposobu wzmocnienia struktury koordynacyjnej w dziedzinie polityki antynarkotykowej. Portugalska krajowa strategia antynarkotykowa na 1999 r. i plan działania na lata 2001–2004, przeprowadzone przez ekspertów zewnętrznych z portugalskiego Krajowego Instytutu Administracji Publicznej oraz ekspertów wewnętrznych z Instytutu ds. Narkotyków i Uzależnienia (IDT), wykazują podobieństwa do oceny z 2004 r. Węgry i Portugalia to pierwsze dwa kraje europejskie, które wystąpiły z wnioskiem o zewnętrzną ocenę swoich krajowych strategii antynarkotykowych.
În anul 2005, astfel de procese au fost raportate de către Irlanda, Luxemburg, Ungaria şi România. Evaluare punerii în aplicare a Hungarian Strategy to Combat the Drug Problem [Strategiei maghiare de combatere a toxicomaniei] a fost efectuată de un consultant extern, Dutch Trimbos Institute [Institutul olandez Trimbos], prima evaluare de către experţi străini a unei strategii naţionale privind drogurile. Evaluarea s-a concentrat pe rezultatele intermediare ale strategiei privind drogurile şi a condus la un set de recomandări pentru strategiile viitoare privind drogurile şi posibilităţile de întărire a coordonării în domeniul politicilor privind drogurile. Există similitudini cu evaluarea făcută în 2004 a strategiei naţionale din 1999 a Portugaliei şi a planului de acţiune pentru perioada 2001-2004, efectuată extern de către Institutul naţional portughez pentru administraţie publică şi intern de către Institutul pentru droguri şi toxicomanie (IDT). Ungaria şi Portugalia sunt primele ţări din Europa care au solicitat o evaluare externă a strategiilor lor naţionale privind drogurile.
V priebehu roku 2005 takýto proces oznámilo Írsko, Luxembursko, Maďarsko a Rumunsko. Hodnotenie realizácie maďarskej stratégie pre boj proti drogovému problému vykonal externe holandský inštitút Trimbos, čo bolo po prvýkrát, keď protidrogovú stratégiu krajiny hodnotili zahraniční experti. Hodnotenie sa zameralo na strednodobé výsledky protidrogovej stratégie a viedlo k súboru odporúčaní týkajúcich sa budúcich protidrogových stratégií a toho, ako by sa mohla posilniť koordinácia politiky v oblasti drog. Existujú podobnosti medzi hodnotením portugalskej národnej protidrogovej stratégie z roku 1999 uskutočneným v roku 2004 a akčným plánom na roky 2001 – 2004 pripraveným externe Portugalským národným inštitútom pre verejnú správu a interne Inštitútom pre drogy a závislosť (Institute for Drugs and Addiction, IDT). Maďarsko a Portugalsko sú prvé dve krajiny v Európe, ktoré požiadali o externé hodnotenie svojich národných protidrogových stratégií.
Leta 2005 so o takem procesu poročali Irska, Luksemburg, Madžarska in Romunija. Izvajanje madžarske strategije za boj proti problemu drog je ovrednotil nizozemski Inštitut Trimbos, kar je bilo prvič, da so strategijo boja proti drogam neke države ocenili tuji strokovnjaki. Vrednotenje je bilo osredotočeno na vmesne rezultate strategije boja proti drogam, pripeljalo pa je do vrste priporočil glede prihodnjih strategij in glede tega, kako bi lahko okrepili strukturo usklajevanja na področju politike drog. Obstajajo podobnosti z vrednotenjem portugalske nacionalne strategije boja proti drogam za leto 1999 in akcijskega načrta za obdobje 2001–2004, ki so ga leta 2004 opravili zunanji ocenjevalci portugalskega Nacionalnega inštituta za javno upravo in notranji ocenjevalci Inštituta za droge in odvisnost od drog (IDT). Madžarska in Portugalska sta prvi državi, ki sta zaprosili za zunanjo oceno svojih nacionalnih strategij boja proti drogam.
Under 2005 rapporterade Irland, Luxemburg, Ungern och Rumänien att sådana processer hade inletts. Utvärderingen av genomförandet av den ungerska strategin för att bekämpa narkotikaproblemet genomfördes av det holländska företaget Trimbos Institute. Det är första gången som ett lands narkotikastrategi har utvärderats av utländska experter. Utvärderingen inriktades på resultaten efter halva tiden och ledde till en rad rekommendationer om framtida narkotikastrategier och om hur samordningen inom området för narkotikapolitik kunde förbättras. Det finns likheter med utvärderingen av 1999 års portugisiska nationella narkotikastrategi och handlingsplan för 2001-2004 som genomfördes externt av det portugisiska nationella institutet för offentlig förvaltning och internt av institutet för narkotika och narkotikaberoende 2004. Ungern och Portugal är de två första länderna i Europa som har begärt extern utvärdering av sina nationella narkotikastrategier.
2005 boyunca, İrlanda, Lüksemburg, Macaristan ve Romanya tarafından böyle bir süreç rapor edilmiştir. Macaristan Uyuşturucuyla Mücadele Stratejisi’nin uygulamasının değerlendirmesi dışarıdan Hollanda Trimbos Enstitüsü tarafından üstlenildiğinde, bu ilk kez bir ülkenin uyuşturucu stratejisinin yabancı uzmanlarca değerlendirilişiydi. Değerlendirme, uyuşturucu stratejisinin orta vadeli sonuçlarına odaklanıyor, gelecekteki uyuşturucu stratejilerine ilişkin olarak ve uyuşturucu politikası alanında koordinasyon yapısının nasıl güçlendirilebileceğine dair bir dizi önerinin yolunu açıyordu. Dışarıdan Portekiz Ulusal Kamu Yönetimi Enstitüsü ile içeriden Uyuşturucu ve Bağımlılık Enstitüsü (IDT) tarafından yürütülen 1999 Portekiz ulusal uyuşturucu stratejisi ve 2001-04 eylem planının 2004 değerlendirmesiyle bunun arasında benzerlikler bulunmaktadır. Avrupa’da ulusal uyuşturucu stratejilerinin dışarıdan bir değerlendirmesini talep eden ilk iki ülke Macaristan ve Portekiz’dir.
Par šādu procesu 2005. gadā ir informējušas Īrija, Luksemburga, Ungārija un Rumānija. Ungārijas Narkotiku problēmu apkarošanas stratēģijas īstenošanu ir novērtējis pieaicinātais Nīderlandes Trimbos institūts, un šī ir pirmā reize, kad kādas valsts narkotiku stratēģiju ir vērtējuši ārvalstu eksperti. Novērtējumā galvenā uzmanība ir pievērsta narkotiku stratēģijas īstenošanas vidusposma rezultātiem, un pēc novērtējuma eksperti ir snieguši virkni ieteikumu, kas attiecas uz turpmākajām narkotiku stratēģijām un narkotiku politikas jomas koordinācijas struktūras nostiprināšanas iespējām. Šo novērtējumu var salīdzināt ar Portugāles 1999. gada valsts narkotiku stratēģijas un 2001.– 2004. gada rīcības plāna ārējo novērtējumu, ko ir veicis Portugāles Valsts pārvaldes institūts, un iekšējo, Narkotiku un narkomānijas institūta (IDT) veikto novērtējumu. Ungārija un Portugāle ir pirmās divas Eiropas valstis, kas valsts narkotiku stratēģiju ir lūgušas novērtēt ārējiem ekspertiem.
  8. peatükk: Probleemse ...  
Praegu kasutatav probleemse uimastitarbimise meede on osutunud äärmiselt kasulikuks uimastitarbijate selle olulise rühma paremaks hindamiseks, kes moodustavad Euroopa uimastiravi teenuste klientide enamiku.
The current PDU approach has proved extremely valuable in getting better estimates of the important group of drug users who represent the major consumers of drug treatment services in Europe. This approach has served to stimulate the development of a range of methods and statistical procedures to estimate the full size of this largely hidden population. In all these approaches measurement is grounded in the idea that a percentage of problem drug users are ‘administratively visible’ as they are in contact with a range of treatment, legal and emergency, and social services, and from this visible minority the size of the population can be estimated if the percentage is known. These kinds of indirect statistical methods complement population survey work, which, for a range of methodological and practical reasons, is less suitable for estimating the prevalence of drug use that is of low prevalence, stigmatised and largely hidden.
L’approche actuelle de l’UPD s’est révélée extrêmement précieuse pour mieux évaluer le groupe d’usagers de drogue qui constituent les principaux clients des services de traitement en Europe. Cette approche a servi à encourager le développement de diverses méthodes et procédures statistiques afin d’estimer la taille globale de cette population en grande partie cachée. Dans toutes ces approches, la mesure part du principe qu’un pourcentage d’usagers de drogue à problème est «administrativement visible», puisqu'ils sont en contact avec divers services sociaux, juridiques, d’urgence et de traitement, et que, à partir de cette minorité visible, il est possible d’estimer la taille de la population si le pourcentage est connu. Ces méthodes statistiques indirectes complètent les enquêtes de population qui, pour diverses raisons d’ordre pratique et méthodologique, se prêtent moins à l’estimation de la prévalence d'un usage de drogue faible, stigmatisé et, en grande partie, caché.
Das gegenwärtig verwendete Konzept des problematischen Drogenkonsums hat sich als äußerst wertvoll erwiesen, um bessere Schätzungen über die wichtige Gruppe der Drogenkonsumenten vorzunehmen, die den Großteil der Patienten der Drogenbehandlungsdienste in Europa ausmachen. So hat es zur Entwicklung einer Reihe von Methoden und statistischen Verfahren für die Einschätzung der tatsächlichen Größe dieser weitgehend verstecken Bevölkerungsgruppe beigetragen. In all diesen Konzepten beruht die Bemessung auf dem Gedanken, dass ein bestimmter Prozentsatz der problematischen Drogenkonsumenten „für die Behörden sichtbar“ ist, da diese Drogenkonsumenten mit einer Reihe regulärer Behandlungsdienste, Notfalldienste und Sozialdienste in Kontakt kommen, und dass ausgehend von dieser sichtbaren Minderheit eine Schätzung der tatsächlichen Größe der Gruppe der problematischen Drogenkonsumenten vorgenommen werden kann, sofern dieser Prozentsatz bekannt ist. Diese Form indirekter statistischer Verfahren ergänzt die demografischen Erhebungen, die aus zahlreichen methodischen und praktischen Gründen für die Schätzung der Prävalenz des Drogenkonsums weniger geeignet sind, sofern die Prävalenz gering ist, der Konsum stigmatisiert wird und weitgehend im Verborgenen stattfindet.
El enfoque actual del indicador de CPD ha demostrado ser extremadamente valioso para obtener unas estimaciones más exactas sobre el importante grupo de consumidores que representan el mayor número de pacientes de los servicios de tratamientos por drogadicción en Europa. Este enfoque ha permitido estimular el desarrollo de una serie de métodos y procedimientos estadísticos para calcular la dimensión total de esta población, mayoritariamente oculta. En todos estos enfoques el cálculo está basado en la idea de que una parte de los consumidores problemáticos de drogas son «visibles» para la Administración, ya que están en contacto con servicios de tratamiento, servicios legales y de emergencia u otros servicios sociales. Si se conoce el porcentaje, se puede calcular el total de la población a partir de esta minoría visible. Este tipo de métodos estadísticos indirectos complementan las encuestas de población que, por varias razones metodológicas y prácticas, son menos apropiadas para estimar la prevalencia de consumo de drogas, si la prevalencia es baja, si se estigmatiza el consumo y si éste se produce, en su mayor parte, de manera oculta.
L’attuale approccio PDU si è dimostrato estremamente valido nella produzione di stime migliori riferite all’importante gruppo dei consumatori di stupefacenti, che sono i principali utenti dei servizi di trattamento delle tossicodipendenze in Europa. L’approccio è servito a stimolare lo sviluppo di una gamma di metodi e procedure statistiche atti a valutare l’entità di questa popolazione perlopiù nascosta. In tutti questi approcci la misurazione è fondata sull’idea che una percentuale dei consumatori problematici di stupefacenti sia “amministrativamente visibile”, perché in contatto con una gamma di servizi di trattamento, giuridici e di emergenza, nonché di servizi sociali, e che da questa minoranza visibile sia possibile estrapolare l’entità della popolazione, se si conosce la percentuale. Questi tipi di metodi statistici indiretti completano le attività delle indagini nella popolazione che, per una serie di motivi metodologici e pratici, sono meno adatti a valutare la prevalenza del consumo di stupefacenti nei casi di prevalenza bassa, stigmatizzata e perlopiù nascosta.
A actual abordagem do consumo problemático de droga revelou-se extremamente útil na obtenção de melhores estimativas do importante grupo de consumidores de droga que mais recorrem aos serviços de tratamento da toxicodependência na Europa. Esta abordagem serviu para estimular o desenvolvimento de uma série de métodos e procedimentos estatísticos para calcular a real amplitude desta população, em grande medida oculta. Em todas estas abordagens, a medição assenta na ideia de que uma percentagem dos consumidores problemáticos de droga é “administrativamente visível” uma vez que está em contacto com uma série de serviços de tratamento, jurídicos, de emergência e sociais, podendo estimar-se a dimensão da população a partir desta minoria visível, se a percentagem for conhecida. Este tipo de métodos estatísticos indirectos complementa o trabalho de inquérito à população, que, por várias razões metodológicas e práticas, se adequa menos ao cálculo da prevalência de um consumo de droga de baixa prevalência, estigmatizado e em grande medida oculto.
Η τρέχουσα προσέγγιση του δείκτη PDU έχει αποδειχθεί ιδιαίτερα πολύτιμη στην πραγματοποίηση ακριβέστερων εκτιμήσεων όσον αφορά τη σημαντική ομάδα των χρηστών ναρκωτικών που αποτελούν τους βασικούς αποδέκτες των θεραπευτικών υπηρεσιών απεξάρτησης στην Ευρώπη. Η προσέγγιση αυτή έχει συμβάλει στην ανάπτυξη σειράς μεθόδων και στατιστικών διαδικασιών για τον υπολογισμό του ακριβούς μεγέθους αυτού του, σε μεγάλο βαθμό, κρυφού πληθυσμού. Σε όλες αυτές τις προσεγγίσεις η μέτρηση βασίζεται στην ιδέα ότι ένα ποσοστό των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών είναι «ορατοί από διοικητική άποψη», καθώς βρίσκονται σε επαφή με ένα φάσμα θεραπευτικών, νομικών και κοινωνικών υπηρεσιών, καθώς και υπηρεσιών έκτακτων περιστατικών. Από το ποσοστό αυτό, εάν είναι γνωστό, μπορεί να υπολογιστεί το μέγεθος του πληθυσμού βάσει της εν λόγω ορατής μειονότητας. Αυτού του είδους οι έμμεσες στατιστικές μέθοδοι συμπληρώνουν το έργο των ερευνών στον πληθυσμό, οι οποίες, για διάφορους μεθοδολογικούς και πρακτικούς λόγους, δεν είναι εξίσου κατάλληλες για την εκτίμηση της επικράτησης της χρήσης ναρκωτικών σε περιπτώσεις που αυτή παρουσιάζει χαμηλή επικράτηση, είναι στιγματισμένη και, σε μεγάλο βαθμό, κρυφή.
De huidige indicator voor problematisch drugsgebruik is van buitengewone waarde gebleken om een beter beeld te krijgen van de belangrijke groep drugsgebruikers die het merendeel van de consumenten van drugsbehandelingen in Europa uitmaakt. Langs deze weg kon de ontwikkeling worden gestimuleerd van een reeks methoden en statistische procedures waarmee de volle omvang van deze voor een groot deel verborgen populatie kon worden geschat. Bij al deze benaderingen wordt bij het meten aangenomen dat een percentage van de problematische drugsgebruikers “administratief zichtbaar” is, daar zij contacten hebben met uiteenlopende diensten op het gebied van behandeling en noodhulp en op justitieel en sociaal gebied. Als dit percentage bekend is, kan op basis van deze zichtbare minderheid een schatting worden gemaakt van de omvang van de totale populatie. Dergelijke indirecte statistische methoden vormen een aanvulling op bevolkingsenquêtes, een methode die om uiteenlopende methodologische en praktische redenen minder geschikt is om de prevalentie te schatten van laag-prevalent, gestigmatiseerd en grotendeels verborgen drugsgebruik.
Současný přístup k problémovému užívání drog se ukázal jako mimořádně přínosný z hlediska lepších odhadů významné skupiny uživatelů drog, kteří představují hlavní klienty služeb léčby drogové závislosti v Evropě. Tento přístup podnítil vývoj metod a statistických postupů k odhadu této z valné části skryté populace. Ve všech těchto přístupech je měření založeno na úvaze, že určité procento problémových uživatelů drog je „administrativně viditelné“, protože je v kontaktu s řadou léčebných, právních, záchranných a sociálních služeb, a z této viditelné menšiny lze odhadnout velikost populace, jestliže je známo její procentuální zastoupení. Tyto nepřímé statistické metody doplňují průzkumy populace, které jsou z různých metodických a praktických důvodů méně vhodné pro odhadování prevalence užívání drog tam, kde je jeho prevalence nízká, kde je stigmatizované a do značné míry skryté.
Den nuværende tilgang til problematisk stofbrug har vist sig særdeles værdifuld med hensyn til at få bedre skøn over den vigtige gruppe af stofbrugere, som er de væsentligste brugere af narkotikabehandlingstjenester i Europa. Denne tilgang har haft til formål at stimulere udviklingen af en række metoder og statistiske procedurer til at anslå den fulde størrelse af denne i vidt omfang skjulte gruppe. I forbindelse med alle disse tilgange er målingen baseret på den forestilling, at en procentdel af de problematiske stofbrugere er "administrativt synlige", da de er i kontakt med en række behandlingstjenester, retlige og akutte, samt sociale tjenester, og på grundlag af denne synlige minoritet kan gruppens størrelse anslås, hvis procentdelen er kendt. Disse former for indirekte statistiske metoder supplerer befolkningsundersøgelser, som af en række metodemæssige og praktiske årsager er mindre egnede til at anslå udbredelsen af stofbrug, som har lav udbredelse, er stigmatiseret og i vidt omfang skjult.
Huumeiden ongelmakäyttöön nykyisin sovellettava lähestymistapa on osoittautunut arvokkaaksi keinoksi saada tarkempia arvioita siitä huumeidenkäyttäjien tärkeästä ryhmästä, jota Euroopan huumehoitopalvelujen pääasialliset käyttäjät edustavat. Lähestymistapa on edistänyt monenlaisten toimintatapojen ja tilastomenetelmien kehittämistä tämän pitkälti näkymättömän väestöryhmän määrän arviointiin. Kaikissa lähestymistavoissa mittaus perustuu siihen lähtöajatukseen, että tietty osuus huumeiden ongelmakäyttäjistä on ”hallinnollisesti näkyvä”, sillä he ovat yhteydessä erilaisiin hoito-, oikeus-, hätä- ja sosiaalipalveluihin, ja jos tämän näkyvän vähemmistön osuus tiedetään, siitä voidaan päätellä koko ryhmän määrä. Tällaisilla epäsuorilla tilastomenetelmillä täydennetään väestötutkimustyötä, joka soveltuu useista metodologisista ja käytännön syistä huonosti huumeidenkäytön levinneisyyden arviointiin harvalukuisen, leimautuneen ja pitkälti näkymättömän väestöryhmän keskuudessa.
A jelenlegi PDU-szemlélet rendkívül hasznosnak bizonyult abban, hogy jobb becsléseket kapjunk az európai drogkezelő szolgálatok fő „fogyasztóit” kitevő kábítószer-használók számáról. Ez a módszer további módszerek és statisztikai eljárások széles körének kidolgozását is ösztönözte, hogy ennek a nagyrészt rejtett populációnak a teljes nagyságát fel lehessen becsülni. A mérés e módszerek mindegyikében azon a gondolaton alapul, hogy a problémás kábítószer-használók egy bizonyos százaléka adminisztratívan „látható” azáltal, hogy kapcsolatban állnak a különféle kezelésekkel, jogi, sürgősségi vagy szociális szolgálatokkal, így e látható kisebbség százalékos arányának az ismeretében következtetni lehetne az egész populáció méretére. Ezek az indirekt statisztikai módszerek kiegészítik a lakossági felmérések munkáját, amelyek különféle módszertani és gyakorlati okok folytán kevésbé alkalmasak az alacsony előfordulású, stigmatizált és nagy részben rejtett kábítószer-használat előfordulásának felbecsülésére.
Dagens PDU-tilnærming oppnår gode estimater av den gruppen narkotikabrukere som representerer de største forbrukerne av behandlingstilbud i Europa, og tilnærmingen har i så måte vist seg ekstremt nyttig. Tilnærmingen har bidratt til å stimulere utviklingen av en rekke metoder og statistiske prosedyrer for å estimere den totale størrelsen på denne overveiende skjulte gruppen. I alle disse metodene er målingene basert på tanken om at en viss prosentandel av problembrukerne er ”administrativt synlige” i kontakt med flere behandlingstilbud, med rettssystemet, med akuttmottak og med sosialtjenesten, og ut fra denne synlige minoriteten kan størrelsen på gruppen beregnes hvis prosentandelen er kjent. Denne typen indirekte statistiske metoder brukes som et supplement til befolkingsundersøkelsene, som av en rekke metodologiske og praktiske grunner er dårligere egnet til å beregne utbredelsen av narkotikabruk som har lav prevalens, er stigmatisert og overveiende skjult.
Obecna metoda wykorzystująca wskaźnik PDU okazała się wyjątkowo przydatna w uzyskaniu lepszych danych szacunkowych dotyczących dużej grupy osób zażywających narkotyki, stanowiącej większość pacjentów poddawanych w Europie leczeniu uzależnienia od narkotyków. Podejście to stanowiło bodziec do opracowania wielu metod i procedur statystycznych pozwalających na ocenę pełnych rozmiarów tej w dużej mierze ukrytej grupy. We wszystkich tych metodach pomiar opiera się na koncepcji, że pewna grupa osób zażywających problemowo narkotyki jest „widoczna administracyjnie” z uwagi na kontakty ze służbami medycznymi, prawnymi, ratunkowymi i społecznymi. Jeżeli zatem znana jest procentowa wielkość tej widocznej mniejszości, możliwe jest oszacowanie rozmiarów całej grupy. Tego rodzaju pośrednie metody statystyczne stanowią uzupełnienie badań ankietowych, które z różnych przyczyn natury metodologicznej i praktycznej są mniej przydatne do oszacowania rozpowszechnienia zażywania narkotyków — jest to bowiem zjawisko rzadkie w społeczeństwie, napiętnowane i w większości ukryte.
Noua abordare CPD s-a dovedit a fi extrem de valoroasă în obţinerea unor estimări mai bune în ceea ce priveşte grupul important de consumatori de droguri care reprezintă principalii pacienţi ai serviciilor de tratament pentru dependenţă de droguri din Europa. Această abordare a determinat dezvoltarea unor metode şi proceduri statistice prin care să se estimeze numărul total al acestei populaţii ascunse în mare măsură. În toate aceste abordări, măsurătoarea porneşte de la ideea că un anumit procentaj al consumatorilor problematici de droguri este „vizibil pe cale administrativă” având în vedere că au contact cu o serie de tratamente, servicii de asistenţă socială, legale şi de urgenţă, şi pe baza acestei minorităţi vizibile, se poate estima dimensiunea populaţiei în cazul în care procentajul este cunoscut. Aceste metode statistice indirecte completează anchetele asupra populaţiei care, din anumite motive metodologice şi practice, sunt mai puţin adecvate pentru estimarea prevalenţei consumului de droguri cu prevalenţă scăzută, stigmatizat şi ascuns în mare măsură.
Súčasný prístup k PDU sa osvedčil ako mimoriadne cenný pri získavaní lepších odhadov o dôležitej skupine užívateľov drog, ktorí predstavujú hlavných odberateľov služieb liečenia súvisiaceho s drogami v Európe. Tento prístup slúžil na podnietenie vývoja viacerých metód a štatistických postupov na odhadovanie skutočnej veľkosti tejto z veľkej časti skrytej populácie. Vo všetkých týchto prístupoch meranie spočíva na myšlienke, že nejaké percento problémových užívateľov drog je „administratívne viditeľné“, pretože sú v kontakte s viacerými liečebnými, právnymi, pohotovostnými a sociálnymi službami a na základe tejto viditeľnej menšiny sa môže odhadnúť veľkosť populácie, ak je známe percento. Tieto druhy nepriamych štatistických metód dopĺňajú prieskum medzi populáciou, ktorý je kvôli viacerým metodickým a praktickým dôvodom menej vhodný na odhadovanie prevalencie užívania drog, ktoré má nízku prevalenciu, je stigmatizované a z veľkej časti skryté.
Ta spreminjajoči se položaj je treba obravnavati glede na precej razširjeno ponudbo zdravljenja za ljudi, katerih problemi so povezani z opioidi, in boljše pokritosti poročil, ki jih zagotavljajo zdravstvene službe. Zlasti nadomestno zdravljenje z opioidi, ki ljudi vključi v dolgoročno nepretrgano oskrbo (kar ni prikazano v teh diagramih, saj prikazujejo le posameznike, ki so se začeli zdraviti v tekočem letu), poudarja vlogo opioidov v trenutnem obsegu zdravljenj v primerjavi s tistimi, ki se za zdravljenje odločijo na novo. V mnogih državah se zdi, da bo skupina tistih, ki se danes v Evropi začenjajo srečevati s problemom drog, vsaj glede snovi, ki jih uživajo, verjetno bolj raznolika kot v preteklosti.
Den nuvarande indikatorn för problemmissbruk har visat sig otroligt värdefull för att ta fram bättre skattningar av den stora grupp narkotikaanvändare som utgör de största konsumenterna av behandlingsvård i Europa. Detta tillvägagångssätt har stimulerat utveckling av en lång rad olika metoder och statistiska förfarande för att bedöma den totala omfattningen av denna till stor del dolda population. I samtliga dessa strategier baseras mätningarna på tanken att en viss procentandel av problemmissbrukarna är “administrativt synliga” eftersom de har kontakt med en rad olika tjänster, som läkarvård, rättstjänst och akutvård samt sociala tjänster och att man med utgångspunkt i denna synliga minoritet kan beräkna populationens storlek om procentandelen är känd. Dessa typer av indirekta statistiska metoder kompletterar populationsenkäter som av olika metodologiska och praktiska orsaker är mindre lämpade instrument för att bedöma prevalens för en typ av droganvändning som är lågprevalent, stigmatiserad och till stora delar dold.
Mevcut SUK yaklaşımı, Avrupa’daki uyuşturucu tedavi servislerinin başlıca tüketicilerini temsil eden önemli bir uyuşturucu kullanıcıları grubunun daha iyi değerlendirilmesinde son derece faydalı olmuştur. Bu yaklaşım, büyük ölçüde gizli olan bu nüfusun gerçek boyutunu öngörmeye yönelik bir dizi yöntem ve usulün geliştirilmesini canlandırmaya yaramıştır. Tüm bu yaklaşımlarda, ölçüm, sorunlu uyuşturucu kullanıcılarının bir yüzdesinin, bir dizi tedavi hizmeti, yasal ve acil durum hizmetleri ve sosyal hizmetlerle temasta olduklarından ‘yönetimsel açıdan görünür’ oldukları fikrine dayanmakta olup, yüzde bilindiği takdirde, bu görünür azınlıktan nüfusun büyüklüğünün öngörülebileceği fikrine dayanmaktadır. Bu türde dolaylı istatistiksel yöntemler, bir dizi yöntembilimsel ve pratik sebeple, düşük yaygınlıklı, damgalanmış ve büyük ölçüde gizli uyuşturucu kullanımının yaygınlığını tahmin etmek için daha az uygun olan nüfus araştırma çalışmalarını tamamlamaktadır.
Pašlaik piemērojamā PDU pārraudzības nostāja ir izrādījusies ļoti vērtīga, ļaujot precīzāk aprēķināt tās svarīgās Eiropas narkotiku lietotāju grupas lielumu, kas visvairāk izmanto narkotiku ārstniecības pakalpojumus. Šī nostāja ir veicinājusi daudzu metožu un statistikas procedūru izstrādi nolūkā aprēķināt lielā mērā slēptā PDU kontingenta patiesos apmērus. Visu izstrādāto aprēķina metožu pamatā ir pieņēmums, ka zināma daļa problemātisko narkotiku lietotāju, proti, tie, kas izmanto dažādus ārstniecības, juridiskos, neatliekamās palīdzības un sociālos pakalpojumus, ir ,,administratīvi redzami”, un no šīs redzamās mazākās daļas, zinot tās proporciju, ir iespējams izsecināt visa kontingenta apmērus. Šādas netiešas statistikas metodes papildina iedzīvotāju aptaujas, kas dažādu metodisku un praktisku iemeslu dēļ nav tik piemērotas gadījumos, kad ir jānosaka tādu narkotiku lietotāju skaits, kas lieto maz izplatītas vielas, kuru lietošana skaitās īpaši nosodāma un notiek lielā mērā slepeni.
  3. peatükk: Kanep  
Saksamaal, Prantsusmaal ja Madalmaades on palju uimastialase nõustamise keskuseid. Alates 2005. a jaanuarist on Prantsusmaal avatud kokku rohkem kui 250 kanepiteemalise nõustamise kliinikut. Need kanepi või muude uimastite tarbimise tõttu raskustesse sattunud teismelistele ja ka nende vanematele mõeldud keskused on anonüümsed, tasuta ja kõigile avatud.
Specific drug counselling centres are frequent in Germany, France and the Netherlands. Since January 2005, more than 250 ‘cannabis consultation’ clinics have been set up throughout the French territories. Aimed at teenagers who are experiencing difficulties as a result of their use of cannabis or other drugs, as well as their parents, these facilities are anonymous, free and open to all. They are located in the major French cities for easy access. Consultations are carried out by professionals trained in the use of evaluation tools and brief interventions that deal with addictions, and are also able to identify social, medical or psychiatric services appropriate for clients needing specialised care. This new type of structure is to be subjected a follow-up study. The first available data from the first 2 or 3 months of operation show attendance figures of 3 500–4 000 individuals per month, of whom 2 000–2 500 were cannabis users (the others being parents, relatives and youth workers). Alternative strategies are to offer short but structured courses with around 10 group sessions (Denmark, Germany, the Netherlands, Austria). An accompanying manual, SKOLL (self-control training), has been launched by a Dutch-German EUREGIO project.
Les centres spécifiques de conseils sur la drogue sont courants en Allemagne, en France et aux Pays‑Bas. Depuis janvier 2005, plus de 250 centres de «consultation cannabis» ont ouvert leurs portes sur tout le territoire français. Destinées aux adolescents en difficulté en raison de leur usage de cannabis ou d'autres drogues, ainsi qu’à leurs parents, ces structures sont anonymes, gratuites et ouvertes à tous. Elles sont situées dans les grandes villes de France pour un accès aisé. Les consultations sont données par des professionnels formés à l'utilisation d'outils d'évaluation et à des interventions brèves en matière d’addiction. Ces professionnels sont également capables de désigner les services sociaux, médicaux ou psychiatriques adaptés aux patients qui nécessitent des soins spécialisés. Ce nouveau type de structure doit faire l’objet d’une étude de suivi. Les premières données disponibles après deux ou trois mois de fonctionnement donnent des chiffres de fréquentation compris entre 3 500 et 4 000 personnes par mois, dont quelque 2 000 ou 2 500 usagers de cannabis (les autres étant des parents, des membres de la famille et des éducateurs). D'autres stratégies consistent à proposer des stages de courte durée, mais structurés, comprenant une dizaine de séances de groupe (Allemagne, Danemark, Pays‑Bas, Autriche). Un manuel d'accompagnement SKOLL (formation au contrôle de soi) a été lancé dans le cadre d'un projet EUREGIO néerlandais et allemand.
In Deutschland, Frankreich und den Niederlanden gibt es zahlreiche spezialisierte Drogenberatungszentren. Seit Januar 2005 wurden im gesamten französischen Hoheitsgebiet über 250 Einrichtungen geschaffen, die „Cannabisberatung“ anbieten. Diese anonymen, kostenlosen und jedermann zugänglichen Einrichtungen sind für Teenager mit Problemen infolge des Konsums von Cannabis oder anderen Drogen sowie deren Eltern bestimmt. Um den Zugang zu erleichtern, wurden sie in den größeren französischen Städten angesiedelt. Die Beratungen werden von Fachleuten durchgeführt, die in der Anwendung von Bewertungsinstrumenten und Kurzinterventionen für Suchterkrankungen geschult und in der Lage sind, soziale, medizinische oder psychiatrische Dienste zu auszuwählen, die für Patienten geeignet sind, die eine spezialisierte Betreuung benötigen. Diese neue Form von Einrichtungen soll Gegenstand einer Follow-up-Studie sein. Die ersten verfügbaren Daten aus den ersten zwei bis drei Monaten ihrer Tätigkeit belegen, dass diese Einrichtungen monatlich von etwa 3 500 bis 4 000 Menschen aufgesucht werden, von denen 2 000 bis 2 500 Cannabis konsumieren (die übrigen sind Eltern, Verwandte und Jugendarbeiter). Im Rahmen alternativer Strategien werden kurze, aber strukturierte Schulungen mit etwa zehn Gruppensitzungen angeboten (in Deutschland, Dänemark, den Niederlanden und Österreich). Im Rahmen des niederländisch-deutschen Projekts EUREGIO wurde ein Begleithandbuch zum Trainingsprogramm SKOLL (Selbstkontrolltraining) herausgegeben.
En Alemania, Francia y los Países Bajos existe un nutrido número de centros específicos de asesoramiento en materia de drogas. Desde enero de 2005, se han abierto en Francia más de 250 clínicas de «asesoramiento en materia de cannabis». Dirigidos a adolescentes que estén pasando por dificultades a raíz del consumo de cannabis u otras drogas, así como a sus familiares, estos centros respetan el anonimato, son gratuitos y están abiertos a todo el mundo. Se encuentran ubicados en las principales ciudades francesas para facilitar el acceso. El asesoramiento corre a cargo de profesionales con formación en el uso de herramientas de evaluación y de intervenciones breves para tratar las adicciones, y que son, asimismo, capaces de identificar los servicios sociales, médicos o psiquiátricos adecuados para los pacientes que requieren una asistencia especializada. Este nuevo tipo de estructura debe ser sometido a un estudio de seguimiento. Los primeros datos disponibles de los dos o tres primeros meses de funcionamiento de este sistema muestran que cada mes acuden a estos centros entre 3 500 y 4 000 personas, de las cuales entre 2 000 y 2 500 consumen cannabis (los demás son padres, parientes y trabajadores sociales). Existen estrategias alternativas que consisten en ofrecer cursos de corta duración pero bien estructurados con unas diez sesiones en grupo (Alemania, Dinamarca, Países Bajos, Austria). En el marco del proyecto neerlandés-alemán EUREGIO se ha publicado un manual de acompañamiento sobre el programa de formación SKOLL (técnicas de autocontrol).
In Germania, Francia e Paesi Bassi sono diffusi centri di consulenza specializzati in droghe particolari. Dal gennaio 2005 sono state create in tutta la Francia più di 250 cliniche di “consulenza sulla cannabis”. Destinate agli adolescenti in difficoltà a causa dell’abitudine al consumo di cannabis o di altre sostanze, nonché ai loro genitori, queste strutture sono anonime, gratuite e aperte a tutti. Per favorire l’accesso della popolazione, sono distribuite un po’ in tutte le principali città francesi. Le consulenze vengono prestate da professionisti esperti nell’uso degli strumenti di valutazione e negli interventi di breve durata, specializzati nelle tossicodipendenze e in grado di individuare inoltre i servizi sociali, medici o psichiatrici più adeguati per i pazienti che necessitano di cure specialistiche. Questo nuovo tipo di struttura verrà sottoposto a uno studio di follow-up. Dai primi dati disponibili dopo circa 2-3 mesi di operatività emerge una partecipazione di 3 500-4 000 persone al mese, di cui 2 000-2 500 consumatori di cannabis (il resto è costituito da genitori, parenti e assistenti sociali). Le strategie alternative devono offrire corsi brevi, ma ben strutturati, con circa 10 incontri di gruppo (Germania, Danimarca, Paesi Bassi, Austria). Nel quadro del progetto EUREGIO sviluppato congiuntamente da Paesi Bassi e Germania è stato lanciato un manuale di accompagnamento intitolato SKOLL (formazione all’autocontrollo).
Os centros de aconselhamento específico são frequentes na Alemanha, em França e nos Países Baixos. Desde Janeiro de 2005 foram criadas mais de 250 clínicas de “consulta de cannabis” nos territórios franceses. Destinadas a adolescentes em dificuldades por consumirem cannabis ou outras drogas, bem como aos pais, estes centros garantem o anonimato, são gratuitos e acessíveis a todos, estando situadas nas principais cidades francesas, para facilitar o seu acesso. As consultas são efectuadas por profissionais treinados na utilização de instrumentos de avaliação e intervenções de curta duração no tratamento das dependências, e que também conseguem identificar os serviços sociais, médicos ou psiquiátricos adequados para os utentes que necessitam de cuidados especializados. Este novo tipo de estrutura deverá ser objecto de um estudo de acompanhamento. Os primeiros dados disponíveis sobre os primeiros 2 ou 3 meses de funcionamento revelam números de atendimento na ordem de 3 500 – 4 000 utentes por mês, 2 000 – 2 500 dos quais consumidores de cannabis (sendo os restantes pais, familiares e animadores juvenis). Entre as estratégias alternativas contam-se a oferta de cursos curtos mas estruturados com cerca de dez sessões em grupo (Alemanha, Dinamarca, Países Baixos, Áustria). Um projecto EUREGIO neerlandês-alemão lançou um manual de acompanhamento SKOLL (formação em matéria de auto-controlo).
Ειδικά κέντρα συμβουλευτικής για τα ναρκωτικά απαντώνται συχνά στη Γερμανία, τη Γαλλία και τις Κάτω Χώρες. Από τον Ιανουάριο του 2005, περισσότερες από 250 κλινικές «συμβουλευτικής υποστήριξης και καθοδήγησης για την κάνναβη» δημιουργήθηκαν σε όλη την επικράτεια της Γαλλίας. Απευθυνόμενες σε εφήβους που αντιμετωπίζουν δυσκολίες εξαιτίας της χρήσης κάνναβης ή άλλων ναρκωτικών, αλλά και στους γονείς τους, οι εγκαταστάσεις αυτές προσφέρουν ανωνυμία, παρέχουν τις υπηρεσίες τους δωρεάν και είναι ανοιχτές σε όλους. Βρίσκονται στις μεγάλες γαλλικές πόλεις για εύκολη πρόσβαση. Οι υπηρεσίες συμβουλευτικής παρέχονται από επαγγελματίες που είναι εκπαιδευμένοι στη χρήση εργαλείων αξιολόγησης και σε σύντομες παρεμβάσεις για την αντιμετώπιση εξαρτήσεων, οι οποίοι μπορούν να προσδιορίσουν τις κατάλληλες κοινωνικές, ιατρικές ή ψυχιατρικές υπηρεσίες για άτομα που χρειάζονται εξειδικευμένη περίθαλψη. Αυτός ο νέος τύπος δομής θα αποτελέσει αντικείμενο μελέτης παρακολούθησης. Σύμφωνα με τα πρώτα διαθέσιμα στοιχεία για τους πρώτους 2 ή 3 μήνες λειτουργίας, η προσέλευση ανέρχεται σε 3 500–4 000 άτομα τον μήνα, από τα οποία 2 000–2 500 είναι χρήστες ναρκωτικών (οι υπόλοιποι είναι γονείς, συγγενείς και άτομα που ασκούν επαγγέλματα που σχετίζονται με τους νέους). Οι εναλλακτικές στρατηγικές συνίστανται στην παροχή σύντομων αλλά δομημένων σειρών μαθημάτων που περιλαμβάνουν περίπου 10 ομαδικές συνεδρίες (Γερμανία, Δανία, Κάτω Χώρες, Αυστρία). Ένα συνοδευτικό εγχειρίδιο με τίτλο SKOLL (εκπαίδευση στον αυτοέλεγχο) εκπονήθηκε στο πλαίσιο ενός ολλανδογερμανικού σχεδίου EUREGIO.
Specifieke centra voor drugscounseling zijn wijdverbreid in Duitsland, Frankrijk en Nederland. Sinds januari 2005 zijn er meer dan 250 “cannabis consultatie”-klinieken opgezet in de Franse departementen. De diensten die ze aanbieden, die zowel bedoeld zijn voor teenagers die met problemen kampen vanwege hun gebruik van cannabis of andere drugs, als voor hun ouders, zijn anoniem, gratis en voor iedereen toegankelijk. Met het oog op de bereikbaarheid bevinden zij zich in de grote Franse steden. De consultaties worden uitgevoerd door professionals die zijn opgeleid in het gebruik van evaluatie-instrumenten en korte interventies op het vlak van verslaving, en zij kunnen cliënten die behoefte hebben aan specifieke zorg tevens doorverwijzen naar sociale, medische of psychiatrische diensten. Er zal vervolgonderzoek worden gedaan naar deze nieuwe structuur. De eerste beschikbare gegevens over de eerste 2 of 3 maanden sinds de opening laten bezoekersaantallen zien van 3 500-4 000 personen per maand, waarvan 2 000-2 500 cannabisgebruikers (de rest waren ouders, familieleden en jongerenwerkers). Alternatieve strategieën bestaan in het aanbieden van korte maar gestructureerde cursussen met ongeveer 10 groepssessies (Duitsland, Denemarken, Nederland, Oostenrijk). In het kader van een Nederlands-Duits EUREGIO-project is het initiatief genomen tot het schrijven van een begeleidende handleiding, SKOLL (zelfbeheersingstraining).
V Německu, Francii a Nizozemsku jsou častá protidrogová poradenská centra specializovaná na konkrétní drogu. Od ledna 2005 bylo na území Francie založeno více než 250 klinik pro poradenství v souvislosti s konopím. Tato zařízení jsou anonymní, bezplatná a otevřená pro všechny. Zaměřují se na adolescenty, kteří mají problémy v důsledku užívání konopí nebo jiných drog, a na jejich rodiče. Pro zajištění snadnému přístupu se nacházejí ve velkých francouzských městech. Poradenství provádějí odborníci, kteří jsou vyškoleni v použití hodnotících nástrojů a krátkých intervencí v souvislosti se závislostmi a kteří jsou u pacientů s potřebou specializované péče schopni určit vhodné sociální, zdravotnické či psychiatrické služby. Tento nový typ struktury bude předmětem navazující studie. První dostupné údaje za první 2 až 3 měsíce provozu vykazují návštěvu 3 500–4 000 osob měsíčně, z nichž 2 000–2 500 tvořili uživatelé konopí (zbylou část představují rodiče, příbuzní a pracovníci s mládeží). K alternativním strategiím patří nabídka krátkých, ale strukturovaných kurzů obsahujících přibližně deset skupinových sezení (Německo, Dánsko, Nizozemsko, Rakousko). Nizozemsko-německý projekt EUREGIO zavedl doprovodný manuál SKOLL (kurzy sebeovládání).
Specifikke narkotikarådgivningscentre er udbredte i Tyskland, Frankrig og Nederlandene. Siden januar 2005 er der oprettet over 250 "cannabiskonsultationsklinikker” i Frankrig. Disse tilbud, som er rettet mod teenagere, der har vanskeligheder som følge af deres brug af cannabis eller andre stoffer, samt deres forældre, er anonyme, gratis og tilgængelige for alle. De er placeret i de større franske byer, så der er let adgang til dem. Konsultationer udføres af fagfolk, der er uddannet i at anvende evalueringsværktøjer og korte interventioner i forbindelse med afhængighedstilstande og også er i stand til at finde frem til, hvilke sociale, lægelige eller psykiatriske tilbud, der er velegnede til klienter med behov for specialiseret behandling. Denne nye form for struktur vil blive genstand for en opfølgende undersøgelse. De første data, der foreligger fra de første 2–3 måneder af projektet, viser et deltagerantal på 3 500–4 000 personer pr. måned, hvoraf 2 000–2 500 var cannabisbrugere (de øvrige var forældre, slægtninge og ungdomsarbejdere). Alternative strategier er at tilbyde korte, men strukturerede kurser med ca. 10 gruppesessioner (Tyskland, Danmark, Nederlandene, Østrig). En ledsagende manual, SKOLL (selvkontroltræning) er blevet lanceret som led i et nederlandsk-tysk EUREGIO-projekt.
Saksassa, Ranskassa ja Alankomaissa on paljon huumeneuvontaan erikoistuneita keskuksia. Eri puolille Ranskaa on tammikuusta 2005 lähtien perustettu yli 250 ”kannabisneuvontaklinikkaa”. Ne tarjoavat nimettömiä, ilmaisia ja kaikille avoimia palveluja kannabiksen tai muiden huumeiden käytön takia vaikeuksiin joutuneille nuorille ja heidän vanhemmilleen. Keskukset on sijoitettu Ranskan suurimpiin kaupunkeihin, jotta ne olisivat helposti asiakkaiden ulottuvilla. Niissä työskentelevät neuvojat ovat ammattilaisia, jotka on koulutettu käyttämään arviointivälineitä ja antamaan lyhythoitoa riippuvuusongelmiin. Neuvojat voivat myös ohjata sosiaali-, lääkärin- tai psykiatristen palvelujen piiriin asiakkaat, jotka tarvitsevat erikoishoitoa. Tästä uudentyyppisestä palvelumallista aiotaan laatia seurantatutkimus. Hankkeen ensimmäisiltä kahdelta tai kolmelta toimintakuukaudelta saatujen alustavien lukujen mukaan keskuksissa käy kuukausittain noin 3 500–4 000 henkilöä, joista 2 000–2 500 on kannabiksen käyttäjiä (muut kävijät ovat vanhempia, sukulaisia ja nuorisotyöntekijöitä). Vaihtoehtoisista strategioista voidaan mainita käyttäjille tarjotut lyhyet mutta jäsennetyt kurssit, jotka koostuvat noin 10 ryhmäistunnosta (Saksa, Tanska, Alankomaat, Itävalta). Hollantilais-saksalaisessa EUREGIO-hankkeessa on julkaistu kursseihin liittyvä käsikirja, SKOLL (self-control training, itsehillinnän opettelu).
Németországban, Franciaországban és Hollandiában gyakoriak a speciális drogtanácsadó központok. A francia területeken 2005. január óta több mint 250 „kannabisz konzultációs” klinikát hoztak létre. A kannabisz vagy más kábítószer használata következtében nehézségekkel szembesülő tizenévesek és szüleik segítésére hivatott intézmények anonim, ingyenes és mindenki előtt nyitva álló szolgáltatást nyújtanak, illetve a könnyebb hozzáférhetőség érdekében a nagyobb francia városokban találhatók. A konzultációkat olyan szakemberek végzik, akiket felkészítettek a függőségekkel kapcsolatos értékelő eszközök és rövid beavatkozások használatára, és a speciális gondozást igénylő pácienseknek megfelelő szociális, orvosi vagy pszichiátriai szolgálatokat is meg tudják nevezni. Ezt az újfajta struktúrát még egy nyomon követéses vizsgálatnak kell alávetni. A működés első 2–3 hónapjáról rendelkezésre álló adatok havi 3500–4000 fős látogatottságot jeleznek, akik közül 2000–2500-an maguk a kannabiszhasználók voltak (a többiek a szülők, rokonok, illetve ifjúságvédelmi felelősök). A különféle stratégiák a résztvevőknek rövid, de strukturált kurzusokat kívánnak biztosítani, körülbelül 10 csoportüléssel (Németország, Dánia, Hollandia, Ausztria). A kurzushoz tartozó kézikönyvet, a SKOLL-t (képzés az önkontrollról) egy holland–német EUREGIO projektben állították össze.
Egne narkotikarådgivningssentre er vanlige i Tyskland, Frankrike og Nederland. Siden januar 2005 er mer enn 250 ”cannabiskonsultasjonsklinikker” opprettet i Frankrike. Rådgivningen er anonym, gratis og åpen for alle, og tilbudet er rettet mot tenåringer som har problemer i forbindelse med bruken av cannabis eller andre stoffer, og deres foreldre. Tilbudet finnes i de store byene i Frankrike, for å være lett tilgjengelig. De ansatte er fagfolk som har trening i å bruke evalueringsverktøy og korte intervensjoner i behandlingen av avhengige. De kan også vurdere hvilke sosiale, medisinske eller psykiatriske tjenester som klienter med spesielle behov må vises videre til. Denne nye typen strukturer skal vurderes i en oppfølgingsstudie. Tilgjengelige tall for de første 2-3 månedenes drift viser at mellom 3 500 og 4 000 personer har henvendt seg til disse sentrene hver måned. Av disse var 2 000-2 500 cannabisbrukere (de andre var foreldre, slektninger og ungdomsarbeidere). En alternativ strategi er å tilby korte, men strukturerte kurs med ca. 10 gruppemøter (Tyskland, Danmark, Nederland, Østerrike). Det tysk/nederlandske prosjektet EUREGIO har utgitt håndboken SKOLL (”self-control training” – trening i selvkontroll) til bruk i dette opplegget.
Wyspecjalizowane ośrodki doradztwa antynarkotykowego występują licznie w Niemczech, we Francji i w Holandii. Od stycznia 2005 r. we wszystkich terytoriach francuskich utworzono ponad 250 klinik oferujących „konsultacje w zakresie konopi indyjskich”. Usługi te są skierowane do nastolatków doświadczających trudności spowodowanych zażywaniem konopi indyjskich lub innych narkotyków, a także do ich rodziców. Konsultacji udziela się anonimowo, bezpłatnie i są one dostępne dla wszystkich. Dla ułatwienia dostępu ulokowano je w dużych francuskich miastach. Konsultacje prowadzą specjaliści przeszkoleni w stosowaniu narzędzi oceny oraz krótkich działań interwencyjnych w zakresie uzależnień, którzy są w stanie określić usługi społeczne, medyczne lub psychiatryczne odpowiednie dla pacjenta wymagającego specjalistycznej opieki. Ten nowy rodzaj usług zostanie poddany dalszym badaniom. Według danych dostępnych po pierwszych dwóch lub trzech miesiącach ich funkcjonowania liczba osób odwiedzających ośrodki wyniosła 3500–4000 miesięcznie, z czego 2000–2500 stanowią osoby zażywające konopie indyjskie (pozostali to rodzice, krewni i osoby pracujące z młodzieżą). Alternatywne strategie przewidują krótkie, ale odpowiednio zorganizowane kursy szkoleniowe obejmujące około 10 sesji grupowych (w Niemczech, Danii, Holandii i Austrii). Towarzyszy im podręcznik SKOLL (do kształcenia w zakresie samokontroli), wydany w ramach holendersko-niemieckiego projektu EUREGIO.
Centre de consiliere specifică privind drogurile se găsesc în număr mare în Germania, Franţa şi Ţările de Jos. Din ianuarie 2005, s-au înfiinţat peste 250 de clinici de „consultanţă privind canabisul” pe întreg teritoriul Franţei. Destinate adolescenţilor care se confruntă cu dificultăţi ca urmare a consumului de canabis sau de alte droguri, precum şi părinţilor lor, aceste unităţi sunt anonime, gratuite şi deschise pentru toţi. Acestea sunt localizate în oraşele franceze importante pentru facilitarea accesului. Consultările sunt efectuate de profesionişti formaţi în utilizarea instrumentelor de evaluare şi intervenţii rapide în caz de dependenţe şi care sunt, de asemenea, în măsură să identifice serviciile sociale, medicale sau psihiatrice potrivite pentru pacienţii care au nevoie de îngrijire specializată. Acest nou tip de structură va face obiectul unui studiu ulterior. Primele date disponibile din primele 2 sau 3 luni de funcţionare indică o frecvenţă de 3 500–4 000 de persoane pe lună, din care 2 000–2 500 au fost consumatori de canabis (ceilalţi fiind părinţi, rude şi asistenţi sociali pentru tineri). Unele strategii alternative vor oferi cursuri scurte, dar structurate, cu aproximativ 10 sesiuni de grup (Germania, Danemarca, Ţările de Jos, Austria). Un proiect EUREGIO germano-olandez a lansat un manual asociat acestor cursuri, SKOLL (pregătire în domeniul stăpânirii de sine).
Špecifické protidrogové poradenské strediská sú časté v Nemecku, vo Francúzku a v Holandsku. Od januára 2005 bolo vo francúzskych teritóriách zriadených viac ako 250 kliník pre „konzultácie o kanabise“. Tieto zariadenia, ktoré sú zamerané na tínedžerov, ktorí majú ťažkosti v dôsledku užívania kanabisu alebo iných drog, ako aj ich rodičov, sú anonymné, bezplatné a otvorené pre všetkých. Nachádzajú sa vo veľkých francúzskych mestách kvôli ľahkému prístupu. Konzultácie poskytujú odborníci vyškolení v používaní hodnotiacich nástrojov a krátkych zásahov, ktorí sa zaoberajú závislosťami a sú aj schopní identifikovať sociálne, lekárske alebo psychiatrické služby, vhodné pre klientov, ktorí potrebujú špecializovanú starostlivosť. Tento nový typ štruktúry je predmetom následnej štúdie. Prvé dostupné údaje z prvých 2 alebo 3 mesiacov prevádzky ukazujú údaje o návštevnosti 3 500 – 4 000 jednotlivcov za mesiac, z ktorých 2 000 – 2 500 boli užívatelia kanabisu (ostatní boli rodičia, príbuzní a pracovníci s mládežou). Alternatívnymi stratégiami je ponúkanie krátkych, ale štruktúrovaných kurzov s približne 10 skupinovými sedeniami (Nemecko, Dánsko, Holandsko, Rakúsko). Sprievodná príručka SKOLL (tréning sebakontroly) bola zavedená holandsko-nemeckým projektom EUREGIO.
Posebni centri za svetovanje o drogah so pogosti v Nemčiji, Franciji in na Nizozemskem. Od januarja 2005 je bilo na francoskem ozemlju ustanovljenih več kot 250 klinik za "svetovanje o konoplji". Ker so ti centri namenjeni mladostnikom, ki se spopadajo s težavami zaradi uživanja konoplje ali drugih drog, in njihovim staršem, so anonimni, brezplačni in vsem dostopni. Zaradi lažje dostopnosti so v velikih francoskih mestih. Svetovanje izvajajo strokovnjaki, usposobljeni za uporabo orodij za vrednotenje in kratke intervencije, ki se ukvarjajo z zasvojenostjo, lahko pa tudi poiščejo socialne, zdravstvene ali psihiatrične službe, ustrezne za uživalce, ki potrebujejo specializirano oskrbo. Ta nova vrsta organiziranosti bo predmet naknadne študije. Prvi razpoložljivi podatki iz prvih dveh ali treh mesecev delovanja kažejo, da jih je obiskalo od 3500 do 4000 oseb na mesec, od tega od 2000 do 2500 uživalcev konoplje (drugi so bili starši, sorodniki in osebe, ki delajo z mladimi). Druge strategije ponujajo kratke, vendar strukturirane tečaje s približno 10 skupinskimi predavanji (Nemčija, Danska, Nizozemska, Avstrija). Spremljajoči priročnik SKOLL (samonadzorovano usposabljanje) je bil izdan v okviru nizozemsko-nemškega projekta EUREGIO.
Särskilda rådgivningscentrum är vanliga i Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Sedan januari 2005 har fler än 250 kliniker för ”cannabisrådgivning” inrättats i de franska territorierna. Verksamheten riktar sig till tonåringar som har svårigheter på grund av användning av cannabis eller andra droger, och till deras föräldrar. Rådgivningen lämnas anonymt, gratis och står öppen för alla. För att underlätta tillträdet till denna service finns dessa centra i de stora franska städerna. För rådgivningen står personal som är utbildad i användning av utvärderingsverktyg och korta ingripanden som rör missbruk, och den kan också finna lämpliga sociala, medicinska eller psykiatriska tjänster för de klienter som behöver specialiserad vård. Denna nya typ av struktur ska bli föremål för en uppföljningsstudie. De första tillgängliga uppgifterna från de första 2 eller 3 månadernas verksamheter visar 3 500–4 000 besök per månad, varav 2 000–2 500 var cannabisanvändare (de övriga var föräldrar, släktingar och ungdomsarbetare). Alternativa strategier ska erbjuda korta men strukturerade kurser med cirka 10 gruppmöten (Tyskland, Danmark, Nederländerna, Österrike). En åtföljande handledning, SKOLL (träning i självbehärskning), har givits ut av ett tyskt-holländskt EUREGIO projekt.
Özel uyuşturucu danışmanlık merkezleri Almanya, Fransa ve Hollanda’da yaygındır. Ocak 2005’ten beri, Fransa topraklarında 250’nin üzerinde ‘esrar danışma’ kliniği kurulmuştur. Esrar veya başka uyuşturucular kullandıklarından ötürü zorluklar yaşayan 13 ila 19 yaşındaki gençler ile anne babalarını hedefleyen bu servisler anonim, bedava ve herkese açıktır. Kolay erişim için Fransa’nın belli başlı şehirlerinde bulunmaktadırlar. Danışma servisleri, bağımlılıklarla ilgili değerlendirme araçlarının kullanımı ve kısa müdahaleler üzerine eğitim görmüş olmanın yanında, özel bakım gerektiren hastalara uygun sosyal, tıbbi veya psikiyatrik servisleri de saptayabilen uzmanlar tarafından verilmektedir. Bu yeni türdeki yapı bir takip araştırmasına tabi olacaktır. İlk 2 veya 3 çalışma ayından elde edilen ilk veriler ayda 3.500-4.000 bireyin katılımını göstermekte olup bunların 2.000-2.500’ü esrar kullanıcısıdır (diğerleri anne babalar, akrabalar ve gençlik çalışanlarıdır). Alternatif stratejilerin yaklaşık 10 grup oturumuyla kısa ama yapılandırılmış kurslar sunması beklenmektedir (Almanya, Danimarka, Hollanda, Avusturya). Bunun bir elkitabı olan SKOLL (öz kontrol eğitimi), bir Hollanda-Almanya projesi olan EUREGIO tarafından çıkarılmıştır.
Īpaši narkotiku konsultāciju centri ir izplatīti Vācijā, Francijā un Nīderlandē. Kopš 2005. gada janvāra vairāk nekā 250 ,,kaņepju konsultāciju klīnikas” ir atvērtas Francijas teritorijās. Šo centru mērķgrupa ir tīņi ar kaņepju vai citu narkotiku lietošanas problēmām, kā arī šo pusaudžu vecāki; centri ir anonīmi, bezmaksas un atvērti ikvienam. Lai padarītu tos pieejamākus, centri ir izvietoti lielākajās Francijas pilsētās. Konsultācijas sniedz profesionāļi, kas ir apmācīti piemērot novērtēšanas instrumentus un īslaicīgus atkarību novēršanas pasākumus, kā arī noteikt, kādi sociālie, medicīnas vai psihiatru pakalpojumi būtu vispiemērotākie pacientiem, kam ir vajadzīga speciāla aprūpe. Šīs jauna veida struktūras ir paredzēts pētīt papildus. Sākotnēji pieejamie dati par pirmo 2 līdz 3 mēnešu darbību rāda, ka klīnikām mēnesī ir bijuši 3500–4000 apmeklētāju, tostarp 2000–2500 kaņepju lietotāji (pārējie apmeklētāji ir bijuši vecāki, radinieki un jaunatnes darbinieki). Alternatīvas stratēģijas piedāvā īslaicīgus, bet strukturētus kursus ar aptuveni 10 grupu nodarbībām (Vācijā, Dānijā, Nīderlandē, Austrijā). Saskaņā ar Nīderlandes un Vācijas EUREGIO projektu ir izdota papildinoša rokasgrāmata SKOLL (paškontroles apguve).
  5. peatükk: Kokaiin ja ...  
a Briti kuritegevuse uuring näitas, et A klassi uimastite tarbimise levimus diskodel või ööklubides käivate inimeste hulgas on vähemalt kaks korda kõrgem kui nende hulgas, kes sellistes meelelahutuskohtades ei käi.
Among the general population, cocaine use seems to be occasional, occurring mainly at weekends and in recreational settings (bars and discos), where it can reach high levels. Research studies conducted among young people in dance and music settings in different countries reveals prevalence estimates for cocaine use that are much higher than those found in general populations, with lifetime prevalence ranging from 10 % to 75 % (see the selected issue on drug use in recreational settings). For instance, the British Crime Survey 2004/05 reported a prevalence estimate for the use of ‘class A’ drugs among people going to discos or nightclubs that was at least two times higher than the rate among those who did not go to these venues (Chivite-Matthews et al., 2005) (see also the selected issue on drug use in recreational settings). On average, about one-third of all European adults who have ever used cocaine have used it in the previous 12 months; for comparison, only 13 % report having used it in the previous 30 days. For instance, 2–4 % of males aged 15–24 years in Spain, Italy, the United Kingdom and Bulgaria (148) report having used cocaine in the previous 30 days. A rough estimate of current cocaine use in Europe would be about 1.5 million adults aged 15–64 years (80 % in the age range 15–34 years). This can be considered as a minimum estimate, given probable under-reporting.
Parmi la population générale, la consommation de cocaïne semble occasionnelle et a lieu essentiellement le week-end et dans des lieux de divertissement (bars et discothèques), où elle peut atteindre des niveaux élevés. Les études menées auprès des jeunes dans des discothèques de différents pays parviennent à des estimations de prévalence de la cocaïne nettement supérieures à celles constatées dans la population générale, avec une prévalence au cours de la vie comprise entre 10 et 75 % (voir la question particulière sur l'usage de drogue dans les lieux de divertissement). L'enquête britannique sur la criminalité au cours de la période 2004/2005 a ainsi fait état d'une estimation de prévalence de substances de la «classe A» chez les jeunes fréquentant des discothèques ou des boîtes de nuit au moins deux fois supérieure à celle des personnes qui ne fréquentent pas ces endroits (Chivite-Matthews et al., 2005) (voir également la question particulière sur l'usage de drogue dans les lieux de divertissement). En moyenne, près d'un tiers des adultes européens qui ont un jour pris de la cocaïne l'ont fait au cours des douze derniers mois. À titre de comparaison, 13 % seulement déclarent en avoir consommé au cours des 30 derniers jours. Ainsi, entre 2 et 4 % des hommes âgés de 15 à 24 ans déclarent avoir pris de la cocaïne au cours des 30 derniers jours en Espagne, en Italie, au Royaume-Uni et en Bulgarie (148). Une estimation grossière de la consommation actuelle de cocaïne en Europe donnerait environ 1,5 million d'adultes âgés de 15 à 64 ans (80 % dans la tranche d'âge des 15-34 ans). Cette estimation doit être considérée comme minimaliste en raison d'un niveau probablement insuffisant de signalement.
In der Allgemeinbevölkerung wird Kokain offenbar vorwiegend gelegentlich – hauptsächlich an Wochenenden und in Freizeitsettings (Bars und Diskotheken) – konsumiert, wobei zuweilen große Mengen der Droge eingenommen werden. In verschiedenen Ländern wurden bei Forschungsstudien unter jungen Menschen in Tanz- und Musiklokalen mit Raten zwischen 10 % und 75 % für den Kokainkonsum wesentlich höhere Prävalenzschätzungen festgestellt als in der Allgemeinbevölkerung (siehe das ausgewählte Thema zum Drogenkonsum in Freizeitsettings). Beispielsweise wurden im Zuge der British Crime Survey 2004/2005 für den Konsum von Drogen der „Klasse A“ unter den Besuchern von Diskotheken und Nachtklubs mindestens doppelt so hohe Prävalenzschätzungen gemeldet wie für den Konsum unter Menschen, die solche Lokale nicht besuchen (Chivite-Matthews et al., 2005) (siehe auch das ausgewählte Thema zum Drogenkonsum in Freizeiteinrichtungen). Durchschnittlich berichtet etwa ein Drittel aller Erwachsenen, die mindestens einmal im Leben Kokain probiert haben, im Laufe der vergangenen 12 Monate Kokain konsumiert zu haben, während im Vergleich dazu nur 13 % angaben, die Droge in den letzten 30 Tagen eingenommen zu haben. Beispielsweise berichten in Spanien, Italien, dem Vereinigten Königreich und Bulgarien (148) 2 % bis 4 % der Männer im Alter zwischen 15 und 24 Jahren, in den letzten 30 Tagen Kokain konsumiert zu haben. Eine grobe Schätzung des aktuellen Kokainkonsums in Europa ergäbe, dass etwa 1,5 Millionen Erwachsene im Alter zwischen 15 und 64 Jahren (davon 80 % in der Altersgruppe zwischen 15 und 34 Jahren) in den letzten 30 Tagen Kokain eingenommen haben. Diese Zahl kann als Mindestschätzwert betrachtet werden, da wahrscheinlich nicht alle Fälle gemeldet werden.
En el conjunto de la población, el consumo de cocaína es aparentemente ocasional, tiene lugar principalmente los fines de semana y en entornos recreativos (bares y discotecas), donde puede alcanzar unos niveles bastante elevados. Los estudios de investigación realizados con gente joven en locales de música y baile de distintos países arrojan estimaciones en cuanto a prevalencia de consumo de cocaína mucho más elevadas que las obtenidas entre la población general, con una prevalencia de vida entre el 10 % y el 75 % (véase la cuestión particular sobre consumo de drogas en entornos recreativos). A modo de ejemplo, según los datos del British Crime Survey 2004/2005 [Estudio sobre la delincuencia británica de 2004/2005] la prevalencia estimada de consumo de drogas de «clase A» entre los asiduos de discotecas y clubes es al menos dos veces superior a la de las personas que no suelen frecuentar estos entornos (Chivite-Matthews et al., 2005) (véase también la cuestión particular sobre consumo de drogas en entornos recreativos). Una media de un tercio de la población adulta europea que ha consumido cocaína en alguna ocasión lo ha hecho en los últimos 12 meses. Sin embargo, sólo el 13 % afirma haberla consumido en los últimos 30 días. Por ejemplo, entre un 2 % y un 4 % de los varones de entre 15 y 24 años en España, Italia, el Reino Unido y Bulgaria (148) reconocen haber consumido cocaína en los últimos 30 días. En Europa, se calcula a groso modo que actualmente 1,5 millones de adultos de entre 15 y 64 años consume cocaína (80 % de ellos en la franja de edad de 15 a 34 años). Este cálculo debe considerarse una aproximación a la baja, ya que probablemente no se declaran todos los casos.
Nella popolazione generale il consumo di cocaina sembra rivestire un carattere occasionale, circoscritto prevalentemente ai fine settimana e ad ambienti ricreativi (bar e discoteche), dove può raggiungere livelli elevati. Le ricerche condotte tra i giovani nei locali di ballo e negli ambienti dove si ascolta la musica in diversi paesi rivelano stime sulla prevalenza del consumo di cocaina ben superiori a quelle registrate nella popolazione generale, con percentuali per la prevalenza una tantum oscillanti tra il 10% e il 75% (cfr. la questione specifica sul consumo di droga negli ambienti ricreativi). Dall’indagine britannica sui reati riferita al periodo 2004-2005 è emerso un dato sulla prevalenza del consumo di droghe di “classe A” tra gli avventori di discoteche o nightclub almeno due volte superiore al tasso registrato tra coloro che non frequentano questi locali (Chivite-Matthews e altri, 2005) (cfr. anche la questione specifica sul consumo di droga negli ambienti ricreativi). In media, un terzo circa di tutti gli adulti europei che hanno provato almeno una volta la cocaina ne ha fatto uso negli ultimi 12 mesi, mentre soltanto il 13% ammette di averne fatto uso negli ultimi 30 giorni. Per esempio, il 2–4% degli uomini di 15–24 anni di età in Spagna, Italia, Regno Unito e Bulgaria (148) dichiara di aver usato la cocaina negli ultimi 30 giorni. Una stima approssimativa del consumo attuale di cocaina in Europa sarebbe di circa 1,5 milioni di adulti di età compresa tra i 15 e i 64 anni (pari all’80% nella fascia di età 15–34 anni). Si tratterebbe di un valore minimo, data la probabile sottosegnalazione.
Entre a população em geral, o consumo de cocaína parece ser ocasional, ocorrendo sobretudo aos fins-de-semana e em contextos recreativos (bares e discotecas), onde pode atingir níveis elevados. Os estudos de investigação realizados entre os jovens em locais de dança e música de diversos países revelam estimativas da prevalência do consumo de cocaína muito superiores às da população em geral, variando a prevalência ao longo da vida entre 10% e 75% (ver tema específico relativo ao consumo de droga em contextos recreativos). Por exemplo, o British Crime Survey 2004/2005 referiu uma estimativa da prevalência do consumo de drogas de “classe A” entre os frequentadores de discotecas ou clubes nocturnos equivalente, no mínimo, ao dobro do índice registado entre as pessoas que não frequentam esses locais (Chivite‑Matthews et al., 2005) (ver também tema específico relativo ao consumo de droga em contextos recreativos). Em média, cerca de um terço dos adultos europeus que já consumiram cocaína fê-lo nos últimos 12 meses; comparativamente, apenas 13% afirmam tê-la consumido nos últimos 30 dias. Por exemplo, 2 a 4% dos jovens do sexo masculino entre os 15 e os 24 anos, em Espanha, Itália, Reino Unido e Bulgária (148) afirmam ter consumido cocaína nos últimos 30 dias. Um cálculo aproximado do consumo actual de cocaína na Europa apontaria para cerca de 1,5 milhões de adultos dos 15 aos 64 anos (80% na faixa etária 15-34 anos). Pode considerar-se que esta é uma estimativa mínima, pois é provável que nem todos os casos tenham sido notificados.
Στον γενικό πληθυσμό, η χρήση της κοκαΐνης φαίνεται να είναι περιστασιακή και να γίνεται κυρίως τα σαββατοκύριακα και σε χώρους ψυχαγωγίας (μπαρ και ντίσκο), όπου μπορεί να φτάσει σε υψηλά επίπεδα. Από ερευνητικές μελέτες που διενεργήθηκαν σε νέους σε χώρους χορού και μουσικής σε διάφορες χώρες προκύπτουν εκτιμήσεις για την επικράτηση της χρήσης κοκαΐνης πολύ υψηλότερες από εκείνες που διαπιστώνονται στο γενικό πληθυσμό. Η επικράτηση της χρήσης σε όλη τη ζωή κυμαίνεται από 10 % έως 75 % (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για τη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας). Για παράδειγμα, στην έρευνα για την εγκληματικότητα στη Βρετανία για την περίοδο 2004/05 αναφέρεται εκτίμηση για την επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών ουσιών «τάξης Α» σε άτομα που συχνάζουν σε ντίσκο ή νυχτερινά κλαμπ κατά δύο φορές υψηλότερη σε σχέση με το αντίστοιχο ποσοστό σε άτομα που δεν συχνάζουν στους χώρους αυτούς (Chivite-Matthews κ.ά., 2005) (βλέπε το επιλεγμένο θέμα για τη χρήση ναρκωτικών σε χώρους ψυχαγωγίας). Κατά μέσο όρο, περίπου το ένα τρίτο όλων των ενήλικων Ευρωπαίων που έχουν κάνει χρήση κοκαΐνης τουλάχιστον μία φορά έκανε χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο· συγκριτικά, μόνο το 13 % ανέφερε ότι έκανε χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες. Για παράδειγμα, ποσοστό 2–4 % των ανδρών ηλικίας 15–24 ετών στην Ισπανία, την Ιταλία, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Βουλγαρία (148) ανέφερε ότι έκανε χρήση κοκαΐνης κατά τις τελευταίες 30 ημέρες. Με μια πρόχειρη εκτίμηση της τρέχουσας χρήσης κοκαΐνης στην Ευρώπη προκύπτουν περίπου 1,5 εκατομμύριο ενήλικοι χρήστες ηλικίας 15–64 ετών (80 % στο ηλικιακό εύρος 15–34 ετών). Ο αριθμός αυτός πρέπει να θεωρείται ελάχιστη εκτίμηση, λόγω της πιθανότητας τα στοιχεία που αναφέρονται να είναι ελλιπή.
Onder de algemene bevolking wordt cocaïne naar het zich laat aanzien slechts incidenteel gebruikt. Het gebruik vindt hoofdzakelijk plaats tijdens het weekend en in recreatieve settings (cafés en disco’s); daarbij gaat het soms om hoge gebruikspercentages. Onderzoeken onder jongeren in dans- en muziekgelegenheden in verschillende landen geven veel hogere prevalentieschattingen voor het gebruik van cocaïne onder deze groep dan onder de algemene bevolking, met waarden voor het “ooit”-gebruik die uiteenlopen van 10 tot 75% (zie de speciale kwestie over drugsgebruik in recreatieve settings). In de British Crime Survey 2004/2005 bijvoorbeeld werd voor het gebruik van “klasse A”-drugs onder jongeren die disco’s en nachtclubs bezoeken een prevalentieschatting gerapporteerd die tweemaal zo hoog lag als het percentage onder jongeren die deze gelegenheden niet bezoeken (Chivite-Matthews et al., 2005) (zie ook de speciale kwestie over drugsgebruik in recreatieve settings). Gemiddeld heeft bij ongeveer een derde van alle Europese volwassenen die ooit cocaïne hebben gebruikt, dit gebruik in de afgelopen 12 maanden plaatsgevonden. Ter vergelijking: slechts 13% geeft aan de afgelopen 30 dagen cocaïne te hebben gebruikt. Zo geeft 2-4% van de mannen van 15-24 jaar in Spanje, Italië, het Verenigd Koninkrijk en Bulgarije (148) aan de voorgaande 30 dagen cocaïne te hebben gebruikt. Een ruwe schatting van het recent gebruik van cocaïne in Europa zou uitkomen op ongeveer 1,5 miljoen volwassenen van 15-64 jaar (met 80% in de leeftijdscategorie 15-34 jaar). Dit kan worden beschouwd als een minimumschatting, gezien de waarschijnlijkheid van onderrapportage.
V běžné populaci je užívání kokainu zřejmě příležitostné a dochází k němu zejména o víkendech v rekreačních zařízeních (v barech a na diskotékách), kde může dosahovat vysoké intenzity. Výzkumné studie provedené mezi mládeží v tanečních a hudebních podnicích v různých zemích přinášejí v případě konzumace kokainu mnohem vyšší odhadovanou prevalenci, než je hodnota uváděná u běžné populace, jelikož celoživotní prevalence se v tomto prostředí pohybuje od 10 do 75 % (viz vybrané téma – užívání drog v rekreačních zařízeních). Například v rámci Průzkumu kriminality v Británii za období 2004–2005 byla uváděna minimálně dvakrát vyšší odhadovaná prevalence užívání drog „třídy A“ mezi návštěvníky diskoték a nočních klubů než mezi osobami, které podobná zařízení nenavštěvují (Chivite-Matthews a kol., 2005) (viz také vybrané téma – užívání drog v rekreačních zařízeních). Ze všech dospělých Evropanů, kteří kdy užili kokain, jich zhruba třetina tuto drogu užila v průběhu posledních 12 měsíců. Pro srovnání jich pouze 13 % uvádí užití kokainu v posledních 30 dnech. Například 2–4 % mužů ve věku 15–24 let ve Španělsku, Itálii, Spojeném království a Bulharsku (148) uvedlo, že v posledních třiceti dnech užili kokain. V Evropě se nyní odhaduje zhruba 1,5 milionu aktuálních uživatelů kokainu ve věku 15–64 let (80 % je ve věku 15–34 let). Tento údaj se považuje za minimální odhad vzhledem k pravděpodobnému podhodnocení uváděných hodnot.
I den almindelige befolkning synes kokainbrug at være lejlighedsvis og især begrænset til weekender og fritidsmiljøer (barer og diskoteker), hvor den kan nå op på høje niveauer. Forskningsundersøgelser foretaget blandt unge i danse- og musikmiljøer i forskellige lande viser skøn over udbredelsen af kokainbrug, som er meget højere end for befolkningen som helhed, idet langtidsprævalensen ligger på mellem 10 og 75 % (se det udvalgte tema om stofbrug i fritidsmiljøer). F.eks. var der ifølge British Crime Survey for 2004/2005 blandt personer, der kom på diskoteker eller natklubber, tale om et prævalensskøn for brugen af stoffer af "klasse A", der var mindst dobbelt så højt som niveauet blandt personer, der ikke kom disse steder (Chivite-Matthews m.fl., 2005) (se tillige det udvalgte tema om stofbrug i fritidsmiljøer). I gennemsnit har ca. en tredjedel af alle voksne europæere, som nogensinde har brugt kokain, brugt det inden for de seneste 12 måneder; dette skal sammenholdes med, at kun 13 % angiver at have brugt det inden for de seneste 30 dage. F.eks. angiver 2–4 % af 15–24-årge mænd i Spanien, Italien, Det Forenede Kongerige og Bulgarien (148) at have brugt kokain inden for de seneste 30 dage. Et groft skøn over den aktuelle brug af kokain i Europa vil være på ca. 1,5 millioner voksne i alderen 15–64 år (80 % i aldersgruppen 15–34 år). Dette kan betragtes som et minimumsskøn, idet der formentlig kan være tale om underrapportering.
Muun väestön keskuudessa kokaiinin käyttö vaikuttaa olevan lähinnä satunnaista ja keskittyy lähinnä viikonloppuihin ja viihdeympäristöihin (baareihin ja diskoihin), joissa käyttö saattaa olla hyvinkin yleistä. Äskettäin eri maissa nuorten tanssi- ja musiikkiympäristöissä tehdyissä tutkimuksissa paljastui, että kokaiinin käytön levinneisyys on paljon suurempi nuorten keskuudessa kuin väestössä keskimäärin. Ainakin kerran käyttäneiden osuus vaihteli 10:stä 75 prosenttiin (ks. huumeiden viihdekäyttöä koskeva erityiskysymys). Esimerkiksi vuosina 2004 ja 2005 tehdyn British Crime Surveyn mukaan arviot ”A-luokan” huumeiden levinneisyydestä diskoissa ja yökerhoissa käyvien keskuudessa olivat vähintään kaksinkertaisia muihin ryhmiin verrattuna (Chivite-Matthews et al., 2005) (ks. myös huumeiden viihdekäyttöä koskeva erityiskysymys). Keskimäärin joka kolmas kokaiinia ainakin kerran kokeilleista aikuisista Euroopassa on käyttänyt kokaiinia viimeksi kuluneiden 12 kuukauden aikana; vain 13 prosenttia ilmoittaa käyttäneensä sitä viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana. Esimerkiksi Espanjassa, Italiassa, Yhdistyneessä kuningaskunnassa ja Bulgariassa 2–4 prosenttia 15–24-vuotiaista miehistä (148) ilmoittaa käyttäneensä kokaiinia viimeksi kuluneiden 30 päivän aikana. Aikuisten (15–64-vuotiaiden) ryhmässä kokaiinia äskettäin käyttäneitä on Euroopassa karkeasti arvioituna 1,5 miljoonaa (joista 80 % 15–34-vuotiaiden ikäryhmässä). Tätä voidaan pitää vähimmäisarviona, sillä tapauksia on luultavasti jätetty ilmoittamatta.
A teljes népességet tekintve a kokainhasználat inkább alkalomszerűnek tűnik, azaz főleg hétvégén és rekreációs körülmények között (bárokban és diszkókban) fordul elő, ahol viszont magas szinteket érhet el. A különböző országok zenés-táncos szórakozóhelyein, fiatalok körében végzett kutatások a kokainhasználat előfordulását az általános népességre vonatkozóan megállapítottnál jóval magasabbra becsülik, 10–75% közötti életprevalencia arányokkal (lásd a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használatról szóló kiválasztott témakört). A 2004/05-ös brit bűnügyi felmérés például a diszkókba vagy éjszakai klubokba járók körében az „A” osztályú kábítószerek használatának előfordulását legalább kétszer akkorára becsülte, mint az ilyen helyszíneket nem látogatók körében való (Chivite-Matthews és mások, 2005) (lásd még a rekreációs körülmények közötti kábítószer-használatról szóló kiválasztott témakört). A kokaint valaha kipróbáló összes európai felnőtt átlagosan egyharmada használta a szert az elmúlt 12 hónapban; ezzel szemben csak 13%-uk nyilatkozott az elmúlt 30 napban történt használatról. Spanyolországban, Olaszországban, az Egyesült Királyságban és Bulgáriában148 például a 15–24 éves férfiak 2–4%-a számolt be arról, hogy az elmúlt 30 napban kokaint használt. A jelenlegi európai kokainhasználat durva becsléssel 1,5 millió 15–64 éves felnőttet jelent (akiknek 80%-a a 15–34 éves korcsoportba tartozik). Ezt tekinthetjük a becsült minimumnak, mivel feltételezhető, hogy a valósnál kevesebben vallják be a kábítószer-használatot.
I befolkningen generelt synes kokainbruk å være sporadisk og helst forekomme i helgen eller i rekreasjonsmiljøer (barer og diskoteker), hvor bruken kan nå høye nivåer. Forskningsstudier blant unge mennesker i dance-/musikkmiljøer i forskjellige land viser prevalensestimater for kokainbruk som er mye høyere enn i befolkningen generelt. Livstidsprevalensen ligger her på mellom 10 % og 75 % (se utvalgt aspekt om narkotikabruk i rekreasjonsmiljøer). For eksempel rapporterte British Crime Survey 2004/05 et prevalensestimat for bruken av A-preparater blant unge mennesker på diskotek eller nattklubb som var minst dobbelt så høyt som for unge som ikke gikk på slike steder (Chivite-Matthews et al., 2005) (se også utvalgt aspekt om narkotikabruk i rekreasjonsmiljøer). I gjennomsnitt har en tredel av alle europeiske voksne som har noen gang har brukt kokain, brukt det i løpet av de siste 12 månedene. Til sammenligning har bare 13 % brukt kokain siste 30 dager. For eksempel rapporterte 2-4 % av menn i alderen 15-24 i Spania, Italia, Storbritannia og Bulgaria (148) om kokainbruk siste 30 dager. Det kan grovt anslås at om lag 1,5 millioner voksne i alderen 15-64 er aktuelle brukere av kokain (80 % av disse er mellom 15 og 34 år). Dette må betraktes som et minimumsestimat, da underrapportering sannsynligvis forekommer.
Okazuje się, że w skali całej populacji zażywanie kokainy odbywa się sporadycznie, przede wszystkim podczas weekendu i w obiektach rozrywkowych (w barach i dyskotekach), gdzie może osiągać wyższy poziom. Badania przeprowadzone w różnych krajach wśród młodych ludzi w lokalach tanecznych i muzycznych wykazały, że odsetek osób, które przynajmniej raz zażywały kokainę, jest tam znacznie wyższy niż odnotowany wśród ogółu ludności. Odsetek ten waha się od 10% do 75% (patrz wybrane zagadnienie dotyczące zażywania narkotyków w obiektach rozrywkowych). Przykładowo w badaniu przestępczości w Wielkiej Brytanii w latach 2004–2005 podano szacunkowy wskaźnik rozpowszechnienia narkotyków „klasy A” wśród osób uczęszczających do dyskotek i nocnych klubów — był on co najmniej dwa razy wyższy niż wśród osób, które nie uczęszczają do tego rodzaju miejsc (Chivite-Matthews et al., 2005) (patrz też wybrane zagadnienie dotyczące zażywania narkotyków w obiektach rozrywkowych). Średnio około jedna trzecia wszystkich dorosłych Europejczyków, którzy przynajmniej raz w życiu zażyli kokainę, uczyniła to w ciągu ostatnich 12 miesięcy. Dla porównania odnotowano, że tylko 13% zażywało ją w ciągu ostatnich 30 dni. Na przykład w Hiszpanii, we Włoszech, w Wielkiej Brytanii i Bułgarii stwierdzono, że 2–4% mężczyzn w wieku 15–24 lat (148) zażywało kokainę w ciągu ostatnich 30 dni. Według przybliżonych danych szacunkowych kokainę zażywa obecnie w Europie około 1,5 miliona dorosłych w wieku 15–64 lat (80% w grupie wiekowej 15–34 lata). Dane te można uznać za oszacowanie minimalne, ze względu na prawdopodobieństwo ich zaniżenia.
La nivelul întregii populaţii, consumul de cocaină pare să fie unul ocazional, şi se produce în principal la sfârşit de săptămână şi în locuri de recreere (baruri şi discoteci) unde acesta poate atinge niveluri ridicate. Studii realizate în rândul tinerilor în locurile de muzică şi dans din diferite ţări au arătat că prevalenţa estimată pe parcursul vieţii a consumului de cocaină este mult mai ridicată decât cea înregistrată la nivelul întregii populaţii, prevalenţa consumului pe parcursul vieţii variind între 10 % şi 75 % (vezi extrasul privind consumul de droguri în locurile de recreere). De exemplu, Raportul britanic privind infracţiunile 2004/05 a raportat o prevalenţă estimată pentru consumul de droguri din „clasa A” în rândul persoanelor care merg la discotecă sau cluburi de noapte care a fost de cel puţin de două ori mai ridicată decât rata celor care nu merg la astfel de localuri (Chivite-Matthews et al., 2005) (vezi şi extrasul privind consumul de droguri în locurile de recreere). În medie, în jur de o treime dintre toţi tinerii europeni care au încercat vreodată cocaină au consumat-o în ultimele 12 luni; pentru comparaţie, numai 13 % au raportat că au consumat cocaina în ultimele 30 de zile. Spre exemplu, 2–4 % dintre bărbaţii cu vârstele cuprinse între 15-24 ani din Spania, Italia, Regatul Unit şi Bulgaria (148) au raportat că au consumat cocaina în ultimele 30 de zile. O estimare brută a consumului actual de cocaină în Europa ar fi de aproximativ 1,5 milioane de adulţi cu vârstele cuprinse între 15-64 ani (80 % în grupa de vârstă 15-34 de ani). Aceasta poate fi considerată o estimare minimă, înregistrările fiind probabil mai mici decât datele reale.
Zdá sa, že užívanie kokaínu medzi všeobecnou populáciou je príležitostné, vyskytujúce sa najmä cez víkendy a v rekreačných zariadeniach (baroch a diskotékach), kde môže dosahovať vysoké úrovne. Výskumné štúdie vykonané medzi mladými ľuďmi v tanečných a hudobných podnikoch v rôznych krajinách odhaľujú odhady prevalencie pre užívanie kokaínu, ktoré sú oveľa vyššie ako tie, ktoré sa zistili u všeobecnej populácie, pričom celoživotná prevalencia sa pohybuje od 10 % do 75 % (pozri vybranú otázku o užívaní drog v rekreačných zariadeniach). Napríklad britský prieskum trestných činov 2004/2005 uvádzal odhad prevalencie pre užívanie drog „triedy A“ u ľudí, ktorí navštevujú diskotéky alebo nočné kluby, ktorá bola prinajmenšom dvakrát vyššia ako miera u tých, ktorí nechodili na tieto miesta (Chivite-Matthews a kol., 2005) (pozri aj vybranú otázku o užívaní drog v zábavných podnikoch). V priemere jedna tretina všetkých európskych dospelých, ktorí niekedy okúsili kokaín, ho užila v predchádzajúcich 12 mesiacoch; pre porovnanie, iba 13 % uvádza, že ho užili v predchádzajúcich 30 dňoch. Napríklad 2 – 4 % mužov vo veku 15 – 24 rokov v Španielsku, Taliansku, Spojenom kráľovstve a Bulharsku (148) uvádza, že užili kokaín v predchádzajúcich 30 dňoch. Hrubý odhad súčasného užívania kokaínu v Európe je asi 1,5 milióna dospelých vo veku 15 – 64 rokov (80 % vo vekovom rozpätí 15 – 34 rokov). Toto sa môže považovať za minimálny odhad vzhľadom na pravdepodobné podhodnotenie.
Zdi se, da je med prebivalstvom uživanje kokaina občasno in se v glavnem dogaja ob koncih tedna in v sprostitvenih okoljih (barih in diskotekah), kjer lahko dosega visoke stopnje. Raziskovalne študije, opravljene med mladimi osebami v plesnem in glasbenem okolju v različnih državah, razkrivajo precej višje ocene razširjenosti uživanja kokaina od ocen razširjenosti med prebivalstvom, in sicer znaša razširjenost uživanja kokaina kadar koli v življenju med 10 % in 75 % (glej izbrano vprašanje o uživanju drog v sprostitvenih okoljih). Britanska raziskava kriminala 2004/05 je na primer poročala, da je ocena razširjenosti uživanja drog iz "razreda A" med osebami, ki obiskujejo diskoteke ali nočne klube, vsaj dvakrat višja od stopnje razširjenosti med osebami, ki ne obiskujejo teh lokalov (Chivite-Matthews et al., 2005) (glej tudi izbrano vprašanje o uživanju drog v sprostitvenih okoljih). V povprečju je približno ena tretjina vseh odraslih Evropejcev, ki so kdaj zaužili kokain, to drogo zaužila v preteklih 12 mesecih, za primerjavo podatek, da le 13 % oseb poroča, da ga je zaužilo v preteklih 30 dneh. 2 do 4 % moških, starih od 15 do 24 let, v Španiji, Italiji, Združenem kraljestvu in Bolgariji (148) na primer poroča, da je v preteklih 30 dneh zaužilo kokain. Groba ocena trenutnega uživanja kokaina v Evropi je približno 1,5 milijona odraslih oseb, starih od 15 do 64 let (80 % v starosti od 15 do 34 let). Ta številka lahko velja za minimalno oceno glede na verjetnost nepopolnega poročanja.
Genel halk arasında, kokain kullanımının ara sıra, genelde yüksek seviyelere ulaşabildiği haftasonlarında ve eğlence ortamlarında (barlar ve diskolar) meydana geldiği düşünülmektedir. Farklı ülkelerdeki dans ve müzik ortamlarındaki gençler arasında gerçekleştirilen araştırma çalışmaları, kokain kullanımı için % 10 ile % 75 arasında değişen yaşam boyu yaygınlık oranlarıyla, genel nüfus arasında bulunanlardan çok daha yüksek yaygınlık tahminleri ortaya koymaktadır (eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımı hakkındaki seçili yayına bakın). Örneğin, 2004/05 İngiliz Suç Araştırması, disko veya gece klüplerine gidenler arasındaki ‘A sınıfı’ uyuşturucuların kullanımında, bu yerlere gitmeyenler arasındaki orandan en az iki kat daha yüksek olan bir yaygınlık tahmini rapor etmiştir (Chivite-Matthews vd., 2005) (ayrıca eğlence ortamlarında uyuşturucu kullanımı hakkındaki seçili yayına bakın). Ortalama olarak, hayatlarında kokain kullanmış olan tüm Avrupalı yetişkinlerin yaklaşık üçte biri bunu önceki 12 ayda kullanmıştır; karşılaştırma için, bunların yalnızca % 13’ü önceki 30 günde kullandığını bildirmiştir. Örneğin, İspanya, İtalya, Birleşik Krallık ve Bulgaristan’daki 15-24 yaş arası erkeklerin % 2-4’ü (148) önceki 30 günde kokain kullandıklarını rapor etmektedir. Avrupa’daki güncel kokain kullanımının kaba bir tahmini, 15-64 yaşlarında yaklaşık 1,5 milyon yetişkindir (15-34 yaş grubunda % 80). Yeterli raporlama yapılamama ihtimali düşünüldüğünde, bu rakam asgari bir tahmin olarak kabul edilebilir.
Šķiet, ka iedzīvotāju vidū kopumā kokaīna lietošanai ir gadījuma raksturs, tā pārsvarā notiek nedēļas nogalēs un izklaides apstākļos (bāros, diskotēkās), kur var sasniegt iespaidīgu līmeni. Dažādās valstīs veikti pētījumi gados jaunu cilvēku vidū deju un mūzikas pasākumos atklāj, ka šādos apstākļos kokaīna lietošana ir daudz izplatītāka nekā sabiedrībā kopumā, proti, ilgtermiņa lietošanas izplatības līmenis svārstās no 10 % līdz 75 % (skatīt īpašo tēmu par narkotiku lietošanu izklaides vietās). Piemēram, 2004./2005. gada Lielbritānijas noziegumu ziņojumā ir teikts, ka saskaņā ar aplēsēm A kategorijas narkotiku izplatības līmenis diskotēku un naktsklubu apmeklētāju vidū ir vismaz divreiz augstāks nekā starp iedzīvotājiem, kas šādas vietas neapmeklē (Chivite-Matthews u.c., 2005. g.) (skatīt arī īpašo tēmu par narkotiku lietošanu izklaides vietās). Vidēji aptuveni trešdaļa visu Eiropas pieaugušo iedzīvotāju, kas kādreiz ir lietojuši kokaīnu, ir to lietojuši pēdējos 12 mēnešos; salīdzinājumam: tikai 13 % atzīst, ka ir lietojuši kokaīnu pēdējās 30 dienās. Piemēram, kokaīna lietošanu pēdējās 30 dienās ir atzinuši 2–4 % jaunu vīriešu vecumā no 15–24 gadiem Spānijā, Itālijā, Apvienotajā Karalistē un Bulgārijā (148). Pēc aptuvenām aplēsēm pašlaik Eiropā kokaīnu lieto apmēram 1,5 miljoni 15–64 gadus vecu pieaugušo (80 % vecuma grupā no 15–34 gadiem). Šos var uzskatīt par minimālajiem aprēķiniem, jo par visiem gadījumiem visticamāk nav paziņots.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
Komisjoni otsusega loodud varajase hoiatamise süsteem on seega tähtis mehhanism sekkumaks protsessi, mille käigus satub ohtu noorte eurooplaste tervis inimeste tõttu, kes kasu lõikamise eesmärgil väldivad olemasolevaid uimastite kontrollimise mehhanisme.
Psilocybin and psilocin, two of the psychoactive substances found in hallucinogenic mushrooms, are controlled by an international convention. However, the fact that mushrooms grow naturally in many countries poses a more complex issue for legislation, and they are treated differently across Europe. More generally, vigilance on emerging substances that may pose a threat to public health and therefore require control is supported by a new Council decision (2005/387/jha) on information exchange, risk assessment and control of new psychoactive substances. An example of the need for early warning information in this area has been the rapid spread of mCPP (1-3-chlorophenyl piperazine) in 2005. The emergence of mCPP illustrates the fact that those involved in the production of illicit drugs are constantly looking for innovation in the form of new chemicals that can be introduced to the market – in this case probably to potentiate or modify the effects of MDMA (ecstasy). Such innovation requires a response as the potential for these substances to cause severe health problems is unknown. The early warning system put in place by the Council decision therefore represents an important mechanism to intervene in a process in which the heath of young Europeans is put at risk by those who pursue profit by avoiding existing drug control mechanisms.
La psilocybine et la psilocine, deux des substances présentes dans les champignons hallucinogènes, font l’objet d’une convention internationale. Toutefois, le fait que les champignons poussent naturellement dans bon nombre de pays pose un problème complexe sur le plan législatif et ils sont traités différemment partout en Europe. De manière plus générale, la surveillance de substances émergentes qui pourraient poser une menace pour la santé publique, et qui requièrent donc un contrôle, est soutenue par une nouvelle décision du Conseil (2005/387/jha) relative à l’échange d’informations, à l’évaluation des risques et au contrôle des nouvelles substances psychoactives. Un exemple de la nécessité d’informations d’alerte précoce dans ce domaine a été la diffusion rapide de la mCPP (1‑3‑chlorophénylpipérazine) en 2005. L’émergence de la mCPP illustre le fait que les personnes impliquées dans la production de drogue cherchent constamment des innovations sous la forme de nouvelles substances chimiques pouvant être introduites sur le marché — dans ce cas probablement pour renforcer ou modifier les effets de la MDMA (ecstasy). Une telle innovation exige une réaction car le potentiel délétère grave de ces substances pour la santé est inconnu. Le système d’alerte précoce mis en place par la décision du Conseil représente donc un mécanisme d’intervention important dans un processus où la santé des jeunes européens est mise en danger par ceux qui cherchent à faire des profits en évitant les mécanismes de lutte contre les stupéfiants existants.
Psilocybin und Psilocin sind zwei psychoaktive Inhaltsstoffe halluzinogener Pilze, die durch ein internationales Übereinkommen kontrolliert werden. Der Umstand, dass Pilze in vielen Ländern natürlich vorkommen, stellt die Drogengesetzgebung aber vor komplexere Probleme, die in Europa unterschiedlich behandelt werden. Allgemeiner wird die Beobachtung auftauchender Substanzen, die eine Bedrohung der öffentlichen Gesundheit darstellen können und deshalb kontrolliert werden müssen, durch den neuen Beschluss (2005/387/JI) des Rates betreffend den Informationsaustausch, die Risikobewertung und die Kontrolle bei neuen psychoaktiven Substanzen unterstützt. Ein Beispiel für die Notwendigkeit von Frühwarninformationen ist die rapide Verbreitung von mCPP (1-3-Chlorphenylpiperazin) im Jahr 2005. Das Auftauchen von mCPP beleuchtet den Umstand, dass die Produzenten von illegalen Drogen ständig nach Innovationen in Form neuer Chemikalien suchen, die auf den Markt gebracht werden können — in diesem Fall wahrscheinlich in der Absicht, die Wirkung von MDMA (Ecstasy) zu potenzieren oder zu modifizieren. Auf eine solche Innovation muss reagiert werden, weil nicht bekannt ist, ob diese Substanzen schwere gesundheitliche Störungen verursachen können. Das durch den Beschluss des Rates eingerichtete Frühwarnsystem stellt deshalb einen wichtigen Interventionsmechanismus in einem Prozess dar, in dem die Gesundheit junger Europäer von jenen gefährdet wird, die ihre Profitinteressen unter Umgehung des bestehenden Drogenkontrollsystems verfolgen wollen.
El control de la psilocibina y la psilocina, que son dos de las sustancias psicoactivas que se encuentran en los hongos alucinógenos, es objeto de un convenio internacional. Sin embargo, el hecho de que estos hongos crezcan de forma natural en numerosos países plantea un problema más complejo para la legislación, y reciben un tratamiento distinto en Europa. En términos más generales, la Decisión 2005/387/JAI del Consejo relativa al intercambio de información, la evaluación del riesgo y el control de las nuevas sustancias psicotrópicas contribuye a la vigilancia de las nuevas sustancias que pueden suponer una amenaza para la salud pública y que, por ende, deben ser controladas. Un ejemplo de la necesidad de contar con información para emitir alertas tempranas en este ámbito ha sido la rápida propagación de la mCPP (1-3-clorofenil piperazina) que tuvo lugar en 2005. La aparición de la mCPP pone de manifiesto que los productores de drogas ilegales buscan continuamente innovaciones en forma de nuevos productos químicos que puedan comercializarse, en el presente caso para potenciar o modificar los efectos del MDMA (éxtasis). Dichas innovaciones exigen una respuesta, ya que se desconoce el potencial de estas sustancias para provocar graves problemas de salud. Por ello, el sistema de alerta rápida creado por la Decisión del Consejo representa un mecanismo importante para intervenir en un proceso en el que quienes sólo buscan su propio beneficio no dudan en poner en peligro la salud de los jóvenes europeos eludiendo los actuales mecanismos de control.
Psilocibina e psilocina, due delle sostanze psicoattive presenti nei funghi allucinogeni, vengono controllate da una convenzione internazionale. Tuttavia, il fatto che i funghi crescano spontaneamente in molti paesi pone il legislatore di fronte a un problema complesso, al punto che in Europa la questione è regolamentata in maniera diversa da paese a paese. In generale, una nuova decisione del Consiglio (2005/387/GAI) relativa allo scambio di informazioni, alla valutazione dei rischi e al controllo delle nuove sostanze psicoattive giunge a sostegno della necessità di vigilare sulle sostanze emergenti che possono mettere a repentaglio la salute pubblica e, di conseguenza, devono essere soggette a controlli. Un esempio dell’importanza di introdurre un sistema di allarme rapido in questo settore è rappresentato dalla veloce diffusione della mCPP (1-3-clorofenil piperazina) nel 2005. La comparsa di questa nuova sostanza fa capire che i soggetti coinvolti nella produzione di droghe illecite sono costantemente alla ricerca di nuove sostanze chimiche da introdurre sul mercato, in questo caso probabilmente per potenziare o modificare gli effetti dell’MDMA (ecstasy). Di fronte a queste innovazioni è necessario saper reagire, poiché non è noto quali gravi problemi di salute possano causare queste nuove sostanze. Il sistema di allarme rapido messo in atto dalla decisione del Consiglio rappresenta pertanto un meccanismo importante per intervenire in un processo che vede la salute dei giovani europei messa a repentaglio da chi ricerca un profitto eludendo gli attuali meccanismi di controllo sugli stupefacenti.
A psilocibina e a psilocina, duas das substâncias psicoactivas presentes nos cogumelos alucinogénios, são controladas por uma convenção internacional. Todavia, o facto de os cogumelos crescerem espontaneamente em muitos países coloca um problema mais complexo em termos legislativos, que é tratado de forma diferente nos vários países europeus. De uma forma mais geral, a vigilância sobre substâncias emergentes que possam constituir uma ameaça para a saúde pública e, por isso, exigem controlo, é apoiada por uma nova Decisão do Conselho (2005/387/JAI) relativa ao intercâmbio de informações, avaliação de riscos e controlo de novas substâncias psicoactivas. Um exemplo da necessidade de informações obtidas através de sistemas de alerta precoce neste domínio foi a rápida expansão da mCPP (1-(3-clorofenil) piperazina) em 2005. O aparecimento da mCPP mostra que as pessoas envolvidas na produção de drogas ilegais procuram inovar constantemente criando novas substâncias químicas que possam ser introduzidas no mercado — neste caso, provavelmente, para potenciar ou alterar os efeitos do MDMA (ecstasy). Essa inovação exige uma resposta, pois desconhece-se o potencial destas substâncias para causar problemas de saúde graves. O sistema de alerta rápido criado pela decisão do Conselho constitui, assim, um mecanismo importante para intervir num processo em que a saúde dos jovens europeus é posta em risco por aqueles que procuram obter lucros contornando os mecanismos de controlo da droga actualmente existentes.
Η ψιλοκυβίνη και η ψιλοκίνη, δύο από τις ψυχοτρόπους ουσίες που βρίσκονται στα παραισθησιογόνα μανιτάρια, ελέγχονται βάσει διεθνούς σύμβασης. Ωστόσο, το γεγονός ότι τα μανιτάρια αναπτύσσονται αυτοφυώς σε πολλές χώρες δημιουργεί ένα πιο σύνθετο ζήτημα για τη νομοθεσία με αποτέλεσμα τη διαφορετική αντιμετώπιση ανά την Ευρώπη. Γενικότερα, η επαγρύπνηση σε σχέση με τις νέες ουσίες που ενδέχεται να εγκυμονούν κίνδυνο για τη δημόσια υγεία και ως εκ τούτου χρήζουν ελέγχου υποστηρίζεται από μια νέα απόφαση του Συμβουλίου (2005/387/$fnΔΕΥ) σχετικά με την ανταλλαγή πληροφοριών, την αξιολόγηση κινδύνων και τον έλεγχο νέων ψυχοτρόπων ουσιών. Ένα παράδειγμα της αναγκαιότητας έγκαιρων πληροφοριών προειδοποίησης στον τομέα αυτό αποτελεί η ραγδαία εξάπλωση της ουσίας mCPP (1-3-χλωροφαινυλοπιπεραζίνης) το 2005. Η εμφάνιση της mCPP καταδεικνύει το γεγονός ότι όσοι εμπλέκονται στην παραγωγή παράνομων ναρκωτικών ουσιών αναζητούν διαρκώς καινοτομίες υπό τη μορφή νέων χημικών ουσιών που μπορούν να κυκλοφορήσουν στην αγορά — στην περίπτωση αυτή ενδεχομένως για την ενίσχυση ή την τροποποίηση των αποτελεσμάτων της MDMA (έκσταση). Τέτοιου είδους καινοτομίες χρήζουν αντιμετώπισης, καθώς είναι άγνωστη η δυνατότητα των ουσιών αυτών να προκαλέσουν σοβαρά προβλήματα υγείας. Το σύστημα έγκαιρης προειδοποίησης που τέθηκε σε λειτουργία βάσει της απόφασης του Συμβουλίου αποτελεί ως εκ τούτου έναν σημαντικό μηχανισμό ο οποίος παρεμβαίνει σε μια διαδικασία στο πλαίσιο της οποίας τίθεται σε κίνδυνο η υγεία των νεαρών Ευρωπαίων από εκείνους που επιδιώκουν το κέρδος αποφεύγοντας τους υπάρχοντες μηχανισμούς ελέγχου των ναρκωτικών.
Psilocybine en psilocine, twee van de psychoactieve substanties die in hallucinogene paddestoelen worden gevonden, worden gereguleerd door een internationaal verdrag.Het feit dat paddestoelen in tal van landen in de natuur groeien, stelt de wetgeving voor een complexer probleem, en het beleid inzake deze drugs is overal in Europa anders. Over het algemeen is waakzaamheid geboden met het oog op nieuwe substanties die een bedreiging zouden kunnen zijn voor de volksgezondheid, en die daarom gereguleerd moeten worden. De noodzaak hiertoe wordt ondersteund door een nieuw besluit van de Raad (2005/387/JBZ) inzake de uitwisseling van informatie, de risicobeoordeling en de controle ten aanzien van nieuwe psychoactieve stoffen. Een voorbeeld van de behoefte aan vroegtijdige waarschuwingsinformatie op dit gebied was het snel om zich heen grijpende mCPP (1-3-cholorofenyl piperazine) in 2005. De opkomst van mCPP is een bewijs van het feit dat degenen die bij de productie van illegale drugs betrokken zijn, voortdurend op zoek zijn naar innoverende ontwikkelingen in de vorm van nieuwe chemicaliën die op de markt kunnen worden aangeboden – in dit geval waarschijnlijk om de effecten van MDMA (ecstasy) te wijzigen en te versterken. Die innoverende ontwikkelingen vereisen een reactie, want het is onbekend in hoeverre deze substanties kunnen leiden tot ernstige gezondheidsproblemen. Het systeem voor vroegtijdige waarschuwing dat door het besluit van de Raad is geïmplementeerd, is dan ook een belangrijk mechanisme om te interveniëren in een proces waarin de gezondheid van jonge Europeanen op het spel wordt gezet door mensen die winst najagen door de bestaande drugscontrolemechanismen te omzeilen.
Psilocybin a psilocin, dvě psychoaktivní látky obsažené v halucinogenních houbách, podléhají podle mezinárodní úmluvy kontrole. Skutečnost, že tyto houby rostou v mnoha zemích přirozeně, však představuje pro legislativu problém o to složitější a tuto otázku řeší různé země Evropy odlišně. V obecnější rovině podporuje ostražitost při sledování nových látek, které mohou představovat hrozbu pro veřejné zdraví, a tudíž je nutná jejich kontrola, rozhodnutí Rady (2005/387/JVV) o výměně informací, hodnocení rizik a kontrole nových psychoaktivních látek. Příkladem, který potvrzuje potřebu včasného varování v této oblasti, je rychlé šíření mCPP (1-(3-chlorfenyl)piperazinu) v roce 2005. Nástup mCPP dokládá, že ti, kdo jsou zapojeni do výroby nezákonných drog, neustále hledají možnosti inovace v podobě nových chemických látek, které by se daly uvést na trh – v tomto případě pravděpodobně s cílem zesílit nebo upravit účinky MDMA (extáze). Na tuto inovaci je třeba reagovat, protože není známo, jaké závažné zdravotní problémy mohou tyto látky potenciálně způsobovat. Systém včasného varování zavedený rozhodnutím Rady proto představuje důležitý mechanizmus jak zasáhnout do procesu, v němž zdraví mladých Evropanů ohrožují ti, kdo chtějí dosáhnout zisku obcházením existujících mechanizmů kontroly drog.
Psilocybin og psilocin, to af de psykoaktive stoffer, der findes i hallucinogene svampe, kontrolleres af en international konvention. Den omstændighed, at svampe vokser naturligt i mange lande, rejser imidlertid en mere kompleks problemstilling for lovgivningen, og de behandles forskelligt i Europa. Mere generelt støttes agtpågivenheden over for nye stoffer, som kan udgøre en trussel mod folkesundheden og derfor skal kontrolleres, i en ny rådsafgørelse (2005/387/RIA) om udveksling af oplysninger om, risikovurdering af og kontrol med nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på behovet for tidlig varsling på dette område har været den hurtige udbredelse af mCPP (1-(3-chlorophenyl)piperazin) i 2005. Fremkomsten af mCPP illustrerer den omstændighed, at de personer, der er involveret i produktionen af illegale stoffer, konstant er på udkig efter innovation i form af nye kemikalier, som kan markedsføres — i dette tilfælde formentlig for at forstærke eller ændre virkningerne af MDMA (ecstasy). En sådan innovation kræver indgreb, da det er ukendt, i hvilket omfang disse stoffer kan forårsage alvorlige sundhedsproblemer. Det tidlige varslingssystem, der er indført ved Rådets afgørelse, udgør derfor en vigtig mekanisme til at gribe ind i en proces, hvor unge europæeres sundhed bringes i fare af personer, som søger profit ved at undvige eksisterende narkotikakontrolmekanismer.
Psilosybiinia ja psilosiinia, jotka ovat hallusinogeenisissa sienissä esiintyviä psykoaktiivisia aineita, valvotaan kansainvälisellä yleissopimuksella. Näitä sieniä kasvaa kuitenkin luonnossa monissa maissa, mikä aiheuttaa ongelmia lainsäätäjille, ja niihin suhtaudutaan Euroopassa eri tavalla. Uusia psykoaktiivisia aineita koskevasta tietojenvaihdosta, riskinarvioinnista ja valvonnasta tehty neuvoston päätös 2005/387/YOS tukee yleisesti sellaisten uusien aineiden seurantaa, jotka voivat muodostaa uhan kansanterveydelle ja joita on siksi valvottava. Esimerkkinä varhaisvaroitustietojen tarpeesta tällä alalla on ollut 1-(3-klorofenyyli)piperatsiinin (mCPP) nopea leviäminen vuonna 2005. Se osoittaa, että laittomien huumeiden tuottajat pyrkivät jatkuvasti kehittämään uusia kemikaaleja markkinoille – tässä tapauksessa luultavasti MDMA:n (ekstaasin) vaikutusten tehostamiseksi tai muuntamiseksi. Tällaiset uudet aineet edellyttävät toimia, sillä niiden mahdollisia vakavia terveysvaikutuksia ei vielä tiedetä. Neuvoston päätöksellä perustettu varhaisvaroitusjärjestelmä on siksi tärkeä keino puuttua kehitykseen, jossa huumeista hyötyvät tahot vaarantavat eurooppalaisten nuorten terveyden välttämällä nykyisiä huumeidenvalvontakeinoja.
A hallucinogén gombákban található két pszichoaktív anyagra (pszilocibin és pszilocin) vonatkozóan már született nemzetközi egyezmény. Mivel azonban ezek a gombák számos országban megtalálhatók a természetben, bonyolult jogalkotási kérdéseket vetnek fel, és Európa-szerte másképpen kezelik őket. Általánosságban a közegészségügyi veszélyt jelentő és ezért ellenőrzést igénylő új anyagok felügyeletét segíti az új pszichoaktív anyagokra vonatkozó, információcseréről, kockázatértékelésről és ellenőrzésről szóló (2005/387/IB) új tanácsi határozat. Jól példázza a korai előrejelzések szükségességét ezen a területen az mCPP (1-3-klorofenil piperazin) gyors elterjedése 2005-ben. Az mCPP megjelenése is arra utal, hogy a tiltott kábítószerek előállításában résztvevők keresik az innovációs lehetőségeket az új anyagok piaci bevezetése érdekében. Ebben az esetben valószínűleg az MDMA (extasy) hatását akarták erősíteni vagy módosítani. Fel kell lépni az ilyen innovációval szemben, hiszen még nem tudjuk milyen súlyos egészségügyi problémákat okozhatnak ezek az anyagok. A tanácsi határozat által létrehozott korai figyelmeztetési rendszer olyan fontos mechanizmus, amelynek segítségével közbe lehet lépni, ha az európai fiatalok egészségét nyereségvágyból veszélyeztetik a meglévő kábítószer-ellenőrzési mechanizmusok kikerülésével.
Psilocybin og psilocin, som er to av de psykoaktive stoffene som finnes i hallusinogene sopper, kontrolleres av en internasjonal konvensjon. Men det at sopp vokser naturlig i mange land, gjør det vanskelig å utarbeide lovgivning på området, og hvordan lovgiverne har gjort dette, varierer fra land til land i Europa. Generelt manes det til årvåkenhet i forhold til nye stoffer som kan utgjøre en fare for folkehelsen og derfor må kontrolleres. Dette er bakgrunnen for den nye rådsbeslutningen (2005/387/JIS) om informasjonsutveksling, risikovurdering og kontroll av nye psykoaktive stoffer. Et eksempel på betydningen av tidlig varsling på dette området har vi i den raske spredningen av mCPP (1-3-klorofenyl piperazin) i 2005. Framveksten av mCPP viser hvordan alle som er involvert i produksjon av illegale rusmidler kontinuerlig er på utkikk etter nye kjemiske stoffer de kan selge — hva mCPP angår, sannsynligvis for å forsterke eller endre effekten av MDMA (ecstasy). Denne utviklingen krever at vi reagerer, for vi vet ikke hvilket potensial disse stoffene har til å forårsake alvorlige helseproblemer. Systemet for tidlig varsling som er opprettet med denne rådsbeslutningen, er derfor helt vesentlig for at vi skal kunne gripe inn i en prosess hvor helsen til Europas unge settes i fare av mennesker som søker profitt ved å unndra seg eksisterende ordninger for narkotikakontroll.
Psylocybina i psylocyna, dwie substancje psychoaktywne obecne w grzybach halucynogennych, są kontrolowane na mocy międzynarodowej konwencji. Jednak w wielu krajach grzyby rosną w warunkach naturalnych i są odmiennie traktowane w różnych częściach Europy, co powoduje dość złożony problem legislacyjny. Ogólnie rzecz biorąc, nadzór nad nowopojawiającymi się substancjami, które mogą stwarzać zagrożenie dla zdrowia publicznego i dlatego wymagają kontroli, reguluje nowa decyzja Rady (2005/387/WSiSW) w sprawie wymiany informacji, oceny ryzyka i kontroli nowych substancji psychoaktywnych. O potrzebie wczesnego ostrzegania w tej dziedzinie świadczy na przykład błyskawiczne rozpowszechnianie się mCPP (1-3-chlorofenylo-piperazyny) w 2005 r. Pojawienie się mCPP dowodzi, że osoby zaangażowane w produkcję nielegalnych narkotyków stale poszukują innowacyjnych rozwiązań pod postacią nowych środków chemicznych, które wprowadzają na rynek – w tym przypadku w celu wzmocnienia lub zmodyfikowania skutków oddziaływania MDMA (ekstazy). Takich nowatorskich substancji nie wolno lekceważyć, ponieważ nie wiadomo, jak bardzo szkodliwe mogą się okazać dla zdrowia. System wczesnego ostrzegania wprowadzony decyzją Rady stanowi zatem istotny mechanizm interwencji w procesie, w którym osoby czerpiące zyski poprzez obchodzenie istniejących mechanizmów kontroli narkotyków powodują zagrożenie dla zdrowia młodych Europejczyków.
Psilocibina şi psilocina, două dintre substanţele psihoactive găsite în ciupercile halucinogene, sunt controlate de o convenţie internaţională. Faptul că ciupercile cresc în general în mod natural în multe ţări ridică totuşi o problemă legislativă mult mai complexă şi ele sunt tratate în mod diferit în Europa. Ca o abordare şi mai generală, vigilenţa faţă de substanţele emergente care pot reprezenta o ameninţare pentru sănătatea publică şi, în consecinţă, necesită control, este susţinută de o nouă decizie a Consiliului (2005/387/JAI) privind schimbul de informaţii, evaluarea de risc şi controlul noilor substanţe psihoactive. Un exemplu de necesitate pentru informaţii de alertare rapidă în acest domeniu l-a constituit răspândirea rapidă a mCPP (1-3-clorofenil piperazină) în 2005. Emergenţa mCPP ilustrează faptul că persoanele implicate în producerea de droguri ilicite sunt mereu în căutarea inovaţiei, sub forma unor noi substanţe chimice care să fie introduse pe piaţă – în acest caz probabil pentru a potenţa sau a modifica efectele MDMA (ecstasy). O astfel de inovaţie cere o contracarare, întrucât potenţialul acestor substanţe de a cauza probleme grave de sănătate nu este cunoscut. Sistemul de alertare rapidă instituit de decizia Consiliului reprezintă, prin urmare, un important mecanism de intervenţie într-un proces în care sănătatea tinerilor europeni este periclitată de către cei care urmăresc profitul prin evitarea mecanismelor existente de control al drogurilor.
Psilocybín a psilocín, dve psychoaktívne látky, ktoré sa našli v halucinogénnych hubách, sú regulované medzinárodným dohovorom. Avšak skutočnosť, že huby rastú prirodzene v mnohých krajinách, predstavuje pre legislatívu zložitejšiu otázku a v Európe sa s nimi zaobchádza odlišne. Všeobecnejšie je ostražitosť pri objavujúcich sa látkach, ktoré môžu predstavovať hrozbu pre zdravie obyvateľstva, a preto si vyžadujú kontrolu, podporovaná novým rozhodnutím Rady (2005/387/jha) o výmene informácií, hodnotení rizika a kontrole nových psychoaktívnych látok. Príkladom potreby informácií včasného varovania v tejto oblasti bolo rýchle rozšírenie mCPP (1-3-chlorofenyl piperazínu) v roku 2005. Objavenie sa mCPP ilustruje skutočnosť, že tí, ktorí sú zapletení do výroby nezákonných drog, neustále hľadajú inovácie vo forme nových chemikálií, ktoré by mohli byť uvedené na trh – v tomto prípade pravdepodobne aby potenciovali alebo modifikovali MDMA (extázu). Takáto inovácia si vyžaduje reakciu, pretože potenciál týchto látok spôsobovať závažné zdravotné problémy nie je známy. Systém včasného varovania zavedený rozhodnutím Rady preto predstavuje dôležitý mechanizmus zasahovania do procesu, v ktorom je ohrozované zdravie mladých Európanov tými, ktorí sa usilujú o zisk vyhýbaním sa existujúcim protidrogovým kontrolným mechanizmom.
Psilocibin in psilocin, dve psihoaktivni snovi, ugotovljeni v halucinogenih gobah, ureja mednarodna konvencija. Dejstvo, da v mnogih državah gobe rasejo v naravi, še dodatno zapleta zakonsko ureditev tega vprašanja, saj po Evropi halucinogene gobe obravnavajo različno. Stalno spremljanje novih snovi, ki lahko ogrozijo javno zdravje in zato zahtevajo nadzor, podpira nov Sklep Sveta (2005/387/PNZ) o izmenjavi informacij, oceni tveganja in nadzoru novih psihoaktivnih snovi. Primer potrebe po zgodnjem opozarjanju na tem področju je bilo hitro širjenje mCPP (1-3-klorofenil piperazina) leta 2005. Pojav mCPP ponazarja dejstvo, da vpleteni v proizvodnjo prepovedanih drog nenehno iščejo novosti v obliki novih kemičnih snovi, ki bi se lahko uvedle na trg— tokrat je šlo verjetno za povečanje ali spremembo učinkov MDMA (ekstazija). Na takšno novost se je treba odzvati, ker ni znano, če lahko te snovi povzročijo hujše zdravstvene težave. Zato pomeni sistem zgodnjega opozarjanja, uveden s sklepom Sveta, pomemben mehanizem, ki posega v proces, v katerem zdravje mladih Evropejcev ogrožajo tisti, ki ustvarjajo dobiček z izogibanjem obstoječim mehanizmom za nadzor drog.
Psilocybin och psilocin, två av de psykoaktiva ämnen som finns i hallucinogena svampar, regleras genom en internationell konvention. Eftersom svamparna växer naturligt i många länder kompliceras frågan för lagstiftarna och den behandlas också på olika sätt i Europa. Övervakning av nya ämnen som kan utgöra ett hot mot folkhälsan och därför kräver kontroll får stöd av ett nytt rådsbeslut (2005/387/RIF) om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen. Ett exempel på behovet av förvarning på detta område var den snabba spridningen av mCPP (1-3-klorofenylpiperazin) under 2005. Uppdykandet av mCPP illustrerar det faktum att de som sysslar med produktion av olagliga droger ständigt söker efter innovationer i form av nya kemikalier som kan föras in på marknaden. I fallet med mCPP är syftet förmodligen att förstärka eller mildra effekterna av MDMA (ecstasy). En sådan innovation kräver en motåtgärd eftersom dessa ämnens förmåga att orsaka allvarliga hälsoproblem är okänd. Det förvarningssystem som har införts genom rådets beslut utgör därför en viktig mekanism för att ingripa i ett skeende där unga européers hälsa äventyras av aktörer som söker vinning genom att undgå befintliga system för narkotikakontroll.
Halüsinojenik mantarlarda bulunan psikoaktif maddelerden ikisi olan psilosibin ve psilosin, uluslararası bir sözleşmeyle kontrol edilmektedir. Ancak, mantarların pek çok ülkede doğal olarak yetiştiği gerçeği, mevzuat için daha karmaşık bir sorun yaratmakta ve bunlar Avrupa’da farklı şekillerde ele alınmaktadır. Daha genel anlamda, kamu sağlığına yönelik tehdit oluşturabilecek ve dolayısıyla kontrol gerektiren, yeni ortaya çıkan maddelere yönelik tedbirler, bilgi değişimi, risk değerlendirme ve yeni psikoaktif maddelerin kontrolü hakkında yeni bir Konsey kararıyla (2005/387/jha) desteklenmektedir. Bu alandaki erken uyarı bilgisine yönelik ihtiyaca bir örnek, 2005’te mCPP’nin (1-3-klorofenil piperazin) hızla yayılması olmuştur. mCPP’nin ortaya çıkışı, yasadışı uyuşturucu üretiminde olanların sürekli olarak pazara sunulabilecek yeni kimyasallar formunda – bu vakada, muhtemelen MDMA’nın (ecstasy) etkilerini artırmak ya da değiştirmek amacıyla – bir yenilik arayışında olduğu gerçeğini gözler önüne sermektedir. Bu gibi yenilikler, bu maddelerin ağır sağlık sorunlarına sebep olma potansiyeli bilinmediğinden, tepki vermeyi gerektirmektedir. Dolayısıyla Konsey kararıyla uygulamaya konan erken uyarı sistemi, mevcut uyuşturucu kontrol mekanizmalarından kaçmak suretiyle kazanç peşinde koşanlar tarafından genç Avrupalıların sağlığının riske sokulduğu bir sürece müdahale etmek için önemli bir mekanizma teşkil etmektedir.
Halucinogēno sēņu aktīvo sastāvdaļu psilocibīna un psilocīna kontroli paredz starptautiska konvencija. Tomēr tas, ka šīs sēnes daudzās valstīs aug brīvā dabā, sarežģī tiesību aktu izstrādi, un attieksme pret halucinogēnajām sēnēm dažādās Eiropas valstīs ir atšķirīga. Plašāka mēroga modrību saistībā ar jaunām vielām, kas var apdraudēt sabiedrības veselību un tādēļ ir pakļaujamas kontrolei, paredz jaunais Padomes lēmums (2005/387/JHA) par informācijas apmaiņu par jaunām psihoaktīvām vielām un šo vielu riska novērtējumu un kontroli. Par agrīnas brīdināšanas svarīgumu šajā jomā liecina, piemēram, mCPP (1-3-hlorfenilpiperazīna) straujā izplatība 2005. gadā. Šīs vielas parādīšanās liecina par nelegālo narkotiku ražošanā iesaistīto darboņu neizsīkstošo rosību, meklējot arvien jaunas ķīmiskas vielas, ko varētu laist tirgū – šajā gadījumā visticamāk, lai pastiprinātu vai modificētu MDMA (ekstazī) iedarbību. Uz šādiem jaunumiem nedrīkst nereaģēt, jo nav zināms, cik nopietni šādas vielas var iespaidot veselību. Tādēļ ar Padomes lēmumu izveidotā agrīnās brīdināšanas sistēma ir uzskatāma par svarīgu mehānismu, kurš ļauj iejaukties gadījumos, kad gados jaunu Eiropas iedzīvotāju veselību apdraud personas, kas dzenoties pēc peļņas cenšas izvairīties no pastāvošajiem narkotiku kontroles mehānismiem.
  Ülevaade ‘“ uimastiprob...  
  8. peatükk: Probleemse ...  
Mitme uimasti segatarbimine on saanud järjest tähtsamaks valdkonnaks, milles raviasutused peavad ennast täiendama. Samas on selle termini määratlus jäänud ähmaseks ning mõnes mõttes saab mitme uimasti segatarbijateks pidada kõiki, kes uimasteid tarbivad.
A key issue is the need to respond to problems caused by the use of multiple psychoactive substances. Polydrug use is becoming increasingly recognised as a key area for service development. However, definition of the concept remains elusive, and in some respects nearly all those who use drugs can be considered polydrug users. Polydrug use also poses considerable challenges to drug monitoring systems, which tend to be based on behavioural measures of the use of an individual index drug. There is therefore a critical need to develop a better conceptual framework for describing different types of polydrug use as a first step to understanding the implications of this behaviour. This year's report devotes space to presenting the analytical issues that must be addressed if Europe is to meet the challenge of better understanding the needs of the increasing number of individuals whose problems stem from the use of a range of drugs rather than a dependency on a single substance.
Une question clé est la nécessité de répondre aux problèmes causés par l’usage de substances psychoactives multiples. La polytoxicomanie est de plus en plus reconnue comme un domaine clé du développement des services. Toutefois, la définition du concept reste élusive, et dans une certaine mesure, presque tous ceux qui consomment des drogues peuvent être considérés comme des polytoxicomanes. La polytoxicomanie pose des défis considérables aux systèmes de surveillance des drogues, qui ont tendance à être fondés sur les mesures comportementales de l’usage d’une liste de drogues individuelles. Il est donc tout à fait nécessaire d’élaborer un cadre conceptuel pour la description des différents types d’usage multiple, premier pas vers la compréhension de ce comportement. Une partie du rapport de cette année est consacrée à la présentation des questions analytiques qui doivent être réglées si l’Europe veut relever le défi d’une meilleure compréhension des besoins du nombre croissant de personnes dont les problèmes viennent de l’usage d’une série de drogues plutôt que d’une dépendance à une seule substance.
Eine Schlüsselfrage ist die notwendige Reaktion auf Probleme, die durch den Konsum mehrerer psychoaktiver Substanzen verursacht werden. Der polyvalente Drogenkonsum wird deshalb zunehmend als ein zentraler Bereich der Dienstentwicklung eingestuft. Allerdings bleibt die Definition des Konzeptes vage, und in gewisser Hinsicht dürften nahezu alle Drogenkonsumenten als polykonsumptiv gelten. Auch für die Drogenbeobachtung, die sich in der Regel auf Verhaltensmaße beim Konsum einer individuellen Indexdroge stützt, stellt der polyvalente Drogenkonsum eine beträchtliche Herausforderung dar. Die Entwicklung eines besseren konzeptionellen Rahmens, mit dem sich die verschiedenen Ausprägungen des polyvalenten Drogenkonsums beschreiben lassen, ist deshalb als erster Schritt zum Verständnis der Folgen dieses Verhaltens dringend geboten. Im diesjährigen Bericht werden analytische Fragen vorgestellt, die geklärt werden müssen, will Europa der Herausforderung gerecht werden, die Erfordernisse einer wachsenden Zahl von Menschen zu verstehen, deren Probleme sich aus dem Konsum eines Drogenspektrums und nicht aus der Abhängigkeit von einer Einzelsubstanz ergeben.
Una cuestión clave es la necesidad de responder a los problemas que provoca el consumo de múltiples sustancias psicoactivas. Cada vez existe un mayor consenso sobre la necesidad de desarrollar servicios destinados a luchar contra las politoxicomanías. Sin embargo, aún no se ha llegado a una definición de este concepto, y en algunos aspectos, casi todos los consumidores de drogas pueden considerarse politoxicómanos. Las politoxicomanías plantean igualmente problemas para los sistemas de seguimiento del consumo de drogas, que suelen basarse en medidas conductivistas sobre el consumo de una única droga. Por ello es de vital importancia desarrollar un marco conceptual más adecuado para describir los diferentes tipos de politoxicomanías, como un primer paso para comprender las consecuencias de esta conducta. Una parte del informe de este año presenta las cuestiones analíticas que deben abordarse para que Europa pueda comprender mejor las necesidades del siempre mayor número de personas cuyos problemas se derivan del consumo de una serie de drogas y no de la dependencia de una única sustancia.
Uno degli aspetti fondamentali è la capacità di far fronte ai problemi causati dal consumo di più sostanze psicoattive. Sempre più la poliassunzione è riconosciuta come un fattore chiave cui destinare nuovi servizi di cura e assistenza. Tuttavia, la definizione del concetto rimane elusiva; per certi aspetti, quasi tutti coloro che fanno uso di stupefacenti possono essere considerati poliassuntori. La poliassunzione pone inoltre grosse sfide ai sistemi di monitoraggio degli stupefacenti, che tendono a essere basati su misurazioni comportamentali del consumo di una sola sostanza. C’è pertanto bisogno, in primo luogo, di elaborare un quadro concettuale migliore per descrivere i diversi tipi di poliassunzione, in modo da comprendere le implicazioni di tale comportamento. La relazione di quest’anno dedica spazio alla presentazione degli aspetti analitici di cui l’Europa deve tener conto per raccogliere la sfida di comprendere le esigenze di un numero crescente di soggetti i cui problemi sono riconducibili al consumo di una serie droghe, più che alla dipendenza da una singola sostanza.
A necessidade de responder aos problemas causados pelo consumo de múltiplas substâncias psicoactivas constitui uma questão fundamental. O policonsumo de droga é crescentemente reconhecido como um domínio essencial para o desenvolvimento dos serviços. Porém, a definição do conceito continua a apresentar dificuldades e, em alguns aspectos, quase todos os indivíduos que consomem drogas podem ser considerados policonsumidores. O policonsumo de droga também coloca consideráveis desafios aos sistemas de monitorização, que tendem a basear-se em medidas comportamentais do consumo de uma determinada droga indexada. É, pois, essencial desenvolver um melhor quadro conceptual para descrever os diferentes tipos de policonsumo de droga como um primeiro passo para entender as implicações deste comportamento. O relatório deste ano consagra algum espaço à apresentação das questões analíticas que devem ser abordadas para que a Europa consiga responder ao desafio de compreender melhor as necessidades do número crescente de indivíduos afectados por problemas causados pelo consumo de uma série de drogas e não pela dependência de uma única substância.
Ένα βασικό ζήτημα είναι η ανάγκη αντιμετώπισης των προβλημάτων που προκαλούνται από τη χρήση πολλαπλών ψυχοτρόπων ουσιών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών αναγνωρίζεται ολοένα και περισσότερο ως βασικός τομέας ανάπτυξης υπηρεσιών. Ωστόσο, δεν έχει καταστεί ακόμα δυνατός ο ορισμός της έννοιας και από ορισμένες απόψεις όλοι σχεδόν οι χρήστες ναρκωτικών ουσιών μπορούν να θεωρηθούν χρήστες πολλαπλών ναρκωτικών. Η πολλαπλή χρήση ναρκωτικών θέτει σημαντικές προκλήσεις στα συστήματα παρακολούθησης των ναρκωτικών, που τείνουν να βασίζονται σε συμπεριφοριστικές μετρήσεις της χρήσης μιας μεμονωμένης ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται ως βάση. Υπάρχει, ως εκ τούτου, ζωτική ανάγκη να αναπτυχθεί ένα καλύτερο εννοιολογικό πλαίσιο για την περιγραφή των διαφόρων μορφών πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών ουσιών ως πρώτο βήμα για την κατανόηση των επιπτώσεων της συγκεκριμένης συμπεριφοράς. Μέρος της φετινής έκθεσης αφιερώνεται στην παρουσίαση των αναλυτικών θεμάτων που πρέπει να εξεταστούν ούτως ώστε η Ευρώπη να αντιμετωπίσει την πρόκληση της καλύτερης κατανόησης των αναγκών του αυξανόμενου αριθμού ατόμων με προβλήματα που πηγάζουν από τη χρήση μιας σειράς ναρκωτικών ουσιών και όχι από την εξάρτηση τους από μια συγκεκριμένη ουσία.
Een kernvraag is de noodzaak om de problemen aan te pakken die worden veroorzaakt door het gebruik van meerdere psychoactieve substanties. Polydrugsgebruik wordt steeds meer erkend als een sleutelgebied voor het ontwikkelen van diensten. De definitie van dit begrip blijft echter vaag, en in sommige opzichten kan vrijwel iedereen die drugs gebruikt als polydrugsgebruiker worden beschouwd. Polydrugsgebruik stelt ook stelsels voor het monitoren van drugs voor aanzienlijke uitdagingen, omdat die meestal gebaseerd zijn op gedragsmetingen gerelateerd aan het gebruik van een individuele indexdrug. Het is dan ook dringend noodzakelijk dat er een beter conceptueel kader wordt ontwikkeld om de verschillende soorten van polydrugsgebruik te omschrijven, als een eerste aanzet tot meer inzicht in de gevolgen van dit gedrag. Het rapport van dit jaar bevat de analytische vraagstukken die beslist moeten worden behandeld, wil Europa de uitdaging het hoofd bieden om meer inzicht te krijgen in de behoeften van het toenemend aantal personen wier problemen worden veroorzaakt door het gebruik van een reeks drugs in plaats van dat zij van een enkele substantie afhankelijk zijn.
Klíčovou záležitostí je potřeba reagovat na problémy, které způsobuje užívání několika různých psychoaktivních látek. Užívání více drog je čím dál více uznáváno za hlavní oblast rozvoje služeb. Definice pojmu však zůstává nejasná a v jistém ohledu lze téměř všechny, kdo užívají drogy, považovat za uživatele více drog. Užívání více drog také představuje náročný úkol pro systémy monitorování drog, které bývají založeny na behaviorálních měřeních užívání jednotlivé sledované drogy. Proto je naprosto nezbytné vytvořit lepší koncepční rámec pro popis různých typů užívání více drog jakožto první krok k pochopení důsledků tohoto chování. Letošní zpráva věnuje prostor prezentaci analytických otázek, které je třeba řešit, jestliže se má Evropa vyrovnat s úkolem lépe pochopit potřeby rostoucího počtu jedinců, jejichž problémy pramení z užívání několika různých drog namísto závislosti na jediné látce.
Et centralt spørgsmål er behovet for at tage fat på problemer, der er forårsaget af brugen af flere psykoaktive stoffer. Blandingsbrug anerkendes i stigende grad som et væsentligt område, hvor der skal udvikles nye behandlinger. Definitionen af begrebet er imidlertid stadig uklar, og i nogle henseender kan næsten alle, der bruger stoffer, betragtes som blandingsbrugere. Blandingsbrug udgør også store udfordringer for narkotikaovervågningssystemerne, som normalt er baseret på adfærdsmålinger af brugen af et enkelt stof. Der er derfor et betydeligt behov for at udvikle en bedre begrebsmæssig ramme for beskrivelsen af forskellige typer blandingsbrug som et første skridt til at forstå følgerne af denne adfærd. I dette års beretning præsenteres de analytiske spørgsmål, der skal sættes fokus på, hvis Europa skal tage den udfordring op, som består i at forstå behovene bedre blandt det stigende antal personer, hvis problemer snarere skyldes brugen af en række stoffer end afhængighed af et enkelt stof.
Usean psykoaktiivisen aineen käyttöön liittyviin ongelmiin on löydettävä entistä parempia ratkaisuja. Palvelujen kehittämisen tarve tiedostetaan yhä selvemmin etenkin huumeiden sekakäytön osalta. Käsitteen määritelmä on silti edelleen epäselvä, ja lähes kaikkia huumeiden käyttäjiä voidaan tietyssä mielessä pitää sekakäyttäjinä. Sekakäyttö on myös merkittävä haaste huumeiden seurantajärjestelmille, jotka perustuvat yleensä yksittäisen indeksihuumeen käyttöä koskeviin käyttäytymismittareihin. Huumeiden sekakäytön eri lajien kuvaamiseen onkin välttämättä kehitettävä entistä parempi käsitekehys, jotta voimme ymmärtää tällaisen käyttäytymisen seurauksia. Tämänvuotisessa raportissa esitellään kattavasti analyyttiset kysymykset, jotka on ratkaistava, jotta Euroopassa pystyttäisiin ymmärtämään yhä paremmin sen kasvavan ihmisjoukon tarpeita, jonka ongelmat juontuvat pikemminkin usean huumeen käytöstä kuin riippuvuudesta yhteen huumeeseen.
A többféle pszichoaktív anyag használata által okozott problémák kezelése kulcsfontosságú szereppel bír. Egyre szélesebb körben elfogadott, hogy a polidroghasználat az a terület, ahol különösen fontos a szolgáltatások fejlesztése. A fogalom meghatározása azonban nem egyszerű feladat, hiszen valamilyen szempontból szinte minden kábítószer-használó polidroghasználónak tekinthető. A polidroghasználat jelentősen megnehezíti a kábítószereket felügyelő rendszerek dolgát is, hiszen ezek általában az egyes tiltott kábítószerek használatának viselkedési vonatkozásain alapulnak. Ezért nagy szükség van arra, hogy a viselkedés megértésének első lépéseként jobban kidolgozzák a különböző típusú polidroghasználatot leíró fogalmi hátteret. Az idei jelentés tartalmazza azokat az elemzési kérdéseket, amelyeket meg kell oldani, hogy Európa jobban feltérképezhesse annak az egyre több embernek a szükségleteit, akik több kábítószer használatának problémájával küzdenek, nem pedig egyetlen szertől függnek.
Et helt vesentlig element her er behovet for tiltak mot problemer som skyldes brukes av flere psykoaktive stoffer. Det er en stadig økende erkjennelse av at vi trenger å satse på utvikling av tjenester rettet mot bruk av flere rusmidler – blandingsbruk. Definisjonen av begrepet er imidlertid vanskelig å få tak i, og på mange måter kan nesten alle som bruker narkotika betraktes som blandingsbrukere. Blandingsbruk representerer også en betydelig utfordring når det gjelder kartlegging, da systemene oftest er basert på atferdsbaserte målinger av bruken av ett enkelt indeksert narkotisk stoff. Det er derfor avgjørende at vi får på plass et bedre begrepsapparat for å beskrive ulike typer blandingsbruk, som et første skritt i retning av å få en forståelse av hva denne atferden innebærer. Dette årets rapport inneholder derfor også analytiske problemstillinger som må tas opp om Europa skal få en bedre forståelse av behovene til et stadig voksende antall mennesker som har problemer som skyldes bruk av flere rusmidler, snarere enn avhengighet av ett enkelt stoff.
Najważniejszą sprawą jest potrzeba reagowania na problemy spowodowane zażywaniem wielu substancji psychoaktywnych. Zażywanie wielu narkotyków jest coraz częściej uznawane za kluczową dziedzinę rozwoju usług terapeutycznych. Nadal jednak niejasna pozostaje definicja tego pojęcia. Pod pewnymi względami niemal wszyscy zażywający narkotyki mogą zostać uznani za osoby, które przyjmują kilka substancji. Zjawisko to stanowi poważne wyzwanie dla systemów monitorowania narkotyków, które zwykle opierają się na behawioralnych miernikach zażywania narkotyków, dotyczących jednej substancji. Dlatego też pierwszym, koniecznym krokiem do zrozumienia skutków takich zachowań jest opracowanie lepszych ram koncepcyjnych, w których opisane zostaną różne schematy zażywania wielu narkotyków. W tegorocznym sprawozdaniu znalazło się miejsce na przedstawienie problemów natury badawczej, które trzeba rozwiązać, jeżeli Europa ma sprostać wyzwaniu, które wiąże się ze spełnianiem potrzeb coraz większej liczby osób borykających się z problemem zażywania wielu narkotyków, a nie z uzależnieniem od jednej substancji.
O problemă esenţială este necesitatea de a face faţă la problemele provocate de consumul de mai multe substanţe psihoactive. Policonsumul de droguri este tot mai mult recunoscut ca un domeniu esenţial în dezvoltarea serviciilor. Cu toate acestea, definirea conceptului rămâne vagă şi, din anumite puncte de vedere, aproape toţi consumatorii de droguri pot fi consideraţi consumatori de droguri combinate. Policonsumul ridică şi dificultăţi considerabile pentru sistemele de monitorizare a drogurilor, care se bazează în general pe măsurări de comportament privind consumul unui singur drog indexat. Prin urmare, există o necesitate imperioasă de a dezvolta un cadru conceptual ameliorat pentru descrierea diferitelor tipuri de policonsum de droguri, ca prim pas pe calea înţelegerii implicaţiilor acestui comportament. Raportul din anul acesta rezervă spaţiu pentru prezentarea problemelor analitice care trebuie abordate, dacă Europa vrea să facă faţă provocării de a înţelege mai bine necesităţile unui număr tot mai mare de persoane ale căror probleme provin din consumul mai multor droguri şi nu din dependenţa faţă de o singură substanţă.
Kľúčovou otázkou je potreba reagovať na problémy spôsobené užívaním viacerých psychoaktívnych látok. Užívanie viacerých drog sa čoraz viac uznáva za kľúčovú oblasť pre rozvoj služieb. Avšak definícia tohto pojmu zostáva vyhýbavá a v niektorých ohľadoch takmer všetci tí, ktorí užívajú drogy, sa môžu považovať za užívateľov viacerých drog. Užívanie viacerých drog tiež predstavuje významné výzvy pre systémy monitorovania drog, ktoré majú tendenciu byť založené na behaviorálnych meraniach užívania jednotlivej indexovej drogy. Preto existuje dôležitá potreba vyvinúť lepší koncepčný rámec na opísanie rôznych typov užívania viacerých drog ako prvý krok na pochopenie dôsledkov tohto správania. Tohoročná správa venuje priestor na prezentovanie analytických otázok, ktoré sa musia riešiť, ak má Európa čeliť výzve lepšieho pochopenia potrieb narastajúceho počtu jednotlivcov, ktorých problémy pochádzajú z užívania celého radu drog a nie zo závislosti od jednej látky.
Ključno vprašanje je potreba po odzivu na težave, ki jih povzroča uživanje več psihoaktivnih snovi. Uživanje več različnih drog se vse bolj priznava kot ključno področje za razvoj storitev. Vendar pa je še vedno težko določiti koncept, saj se v nekaterih pogledih lahko skoraj vse, ki uživajo droge, šteje za uživalce več različnih drog. Uživanje več različnih drog pomeni precejšen izziv tudi za sisteme spremljanja drog, ki se nagibajo k temu, da temeljijo na vedenjskih meritvah uživanja posameznih registriranih drog. Zato je treba kot prvi korak za razumevanje posledic tovrstnega vedenja nujno razviti boljši konceptualni okvir za opis različnih vrst uživanja več različnih drog. Letošnje poročilo namenja prostor predstavitvi analitičnih vprašanj, ki jih je treba začeti reševati, če se Evropa želi spopasti z izzivom, kako bolje razumeti potrebe vse večjega števila posameznikov, katerih težave izhajajo bolj iz uživanja več različnih vrst drog in ne toliko iz odvisnosti od ene snovi.
En kärnfråga är behovet att kunna hantera problem som orsakas av användning av flera psykoaktiva ämnen. Blandmissbruk blir alltmer erkänt som ett centralt område för utveckling av tjänster. Det är dock svårt att definiera begreppet blandmissbruk och i vissa hänseenden kan nästan alla som använder narkotika betraktas som blandmissbrukare. Blandmissbruket utgör också en betydande utmaning för systemen för narkotikaövervakning, eftersom dessa system oftast är baserade på mått på beteenden som är specifika för en enskild indexdrog. Det är därför absolut nödvändigt att en bättre konceptuell ram för att beskriva olika typer av blandmissbruk utvecklas, eftersom det är det första steget till förståelse av följderna av detta beteende. I årets rapport ägnas utrymme åt att lägga fram de analytiska frågor som måste lösas om Europa ska kunna möta utmaningen att bättre förstå vilka behov en allt större grupp har vars problem orsakas av användning av en rad olika droger snarare än ett beroende av en enda drog.
Bir diğer önemli konu ise, birden fazla psikoaktif madde kullanımından ileri gelen sorunlara tepki verme ihtiyacıdır. Çoklu uyuşturucu kullanımı, hizmet gelişimi için kilit bir alan olarak giderek daha çok kabul görmektedir. Ancak, kavramın tanımı hala pek elle tutulur olmayıp uyuşturucu kullananların hemen hepsi bazı açılardan çoklu uyuşturucu kullanıcısı kabul edilebilir. Çoklu uyuşturucu kullanımı aynı zamanda, genellikle tek bir indeks uyuşturucunun kullanımının davranışsal ölçümlerine dayanan uyuşturucu izleme servisleri için de ciddi güçlükler yaratmaktadır. Dolayısıyla, bu davranışın sonuçlarının anlaşılmasına yönelik bir ilk adım olarak çoklu uyuşturucu kullanımının farklı türlerinin tanımlanması için daha iyi bir kavramsal çerçeve geliştirmeye yönelik önemli bir ihtiyaç vardır. Bu yılın raporunda bazı bölümler, Avrupa’nın, sorunları tek bir maddeye bağımlılıktan ziyade bir dizi uyuşturucunun kullanımına bağlı olan artan sayıda kişinin ihtiyaçlarının daha iyi anlaşılması ihtiyacına cevap verebilmesi için, ele alınması gereken analitik sorunları sunmaya ayrılmıştır.
Kuid seda, kui suures ulatuses on intensiivne uimastitarbimine, ükskõik kuidas seda siis defineeritakse, seotud sõltuvuse ning probleemide eri tasandite ja tüüpidega, tuleb põhjalikumalt uurida, näiteks on Kandel ja Davis (1992) seisukohal, et Ameerika Ühendriikides võib umbes kolmandikku inimestest, kes tarbivad kanepit iga päev, pidada sõltlasteks.
A further step in developing our ability to understand better the European drug problem is to explore the extent to which intensive drug use can be incorporated into the monitoring exercise, beyond PDU monitoring. The extent to which intensive drug use, however it is defined, is associated with dependence and levels and types of problems requires further elaboration, and, for example, Kandel and Davis (1992) estimated that in the USA around one-third of daily cannabis users could be considered to be dependent. The way forward in this area requires the formalising of the concept of frequent, intensive use of cannabis and other illicit drugs as a specific target for monitoring. Frequent or intensive use can be measured in survey data to complement its estimation through indirect statistical methods. Currently, survey data provide a useful window on different patterns of cannabis use, but these are largely restricted behavioural and frequency of use measures. Survey data are likely to be important if we are to develop robust estimates of the number of users of drugs such as cannabis who could be described as dependent or harmful users, at least by self-report.
L’étape suivante dans le développement de notre capacité à mieux comprendre le phénomène de la drogue en Europe consiste à étudier la mesure dans laquelle l’usage intensif de drogue peut être intégré dans l’exercice de surveillance, en plus de l’usage problématique de drogue. La mesure dans laquelle l’usage intensif de drogue (quelle que soit la définition utilisée) est associé à la dépendance et aux niveaux et aux types de problèmes qu’il engendre, doit être approfondie; Kandel et Davis (1992) estiment par exemple qu’aux États-Unis, près d’un tiers des usagers quotidiens de cannabis peuvent être considérés comme dépendants. Dans ce domaine, il y a lieu, pour aller de l’avant, de formaliser le concept de l’usage intensif ou fréquent de cannabis et d’autres substances illicites en tant qu’objectif spécifique de la surveillance. L’usage fréquent ou intensif peut être mesuré dans les données d’enquêtes pour compléter les estimations obtenues par des méthodes statistiques indirectes. À l’heure actuelle, les données d’enquête donnent un aperçu utile des différents modes de consommation du cannabis, mais il s’agit, pour la plupart, de mesures strictement comportementales et de mesures de la fréquence de la consommation. Les données d’enquêtes vont vraisemblablement revêtir une grande importance si l’on veut élaborer des estimations fiables du nombre d’usagers de drogues comme le cannabis susceptibles d’être qualifiés d’usagers dépendants ou dangereux, tout au moins aux dires des intéressés.
Ein weiterer Schritt in der Weiterentwicklung der Fähigkeit, das Drogenproblem in Europa besser zu verstehen, ist die Untersuchung, in welchem Umfang der intensive Drogenkonsum neben dem problematischen Drogenkonsum in das Beobachtungsverfahren einbezogen werden kann. Der Zusammenhang zwischen intensivem Drogenkonsum, wie auch immer er definiert sein mag, und der Abhängigkeit sowie dem Ausmaß und den Formen der Probleme, muss weiter ausgearbeitet werden. So kamen beispielsweise Kandel und Davis (1992) zu der Einschätzung, dass in den USA etwa ein Drittel der täglichen Cannabiskonsumenten als abhängig betrachtet werden könnte. Um in diesem Bereich Fortschritte erzielen zu können, muss der Begriff des häufigen, intensiven Konsums von Cannabis und anderen illegalen Drogen als spezifisches Ziel der Beobachtung definiert werden. Der häufige oder intensive Konsum kann ergänzend zu den Schätzungen mittels indirekter statistischer Verfahren auch anhand von Erhebungsdaten bewertet werden. Derzeit bieten Erhebungsdaten wertvolle Einblicke in die unterschiedlichen Muster des Cannabiskonsums, stellen jedoch nur stark begrenzte Messdaten zum Konsumverhalten und zur Konsumhäufigkeit dar. Erhebungsdaten sind wahrscheinlich dann wichtig, wenn tragfähige Schätzungen über die Zahl der Konsumenten von Drogen wie Cannabis vorgenommen werden müssen, die zumindest den eigenen Angaben zufolge als abhängig oder als Konsumenten mit schädlichem Drogenkonsum beschrieben werden könnten.
Para mejor entender el problema de las drogas en Europa podemos analizar en qué grado se puede incorporar, además del consumo problemático, el consumo intensivo de drogas al proceso de seguimiento, más allá del control del indicador de CPD. Es necesario estudiar más a fondo hasta qué punto el consumo intensivo de drogas, sea cual sea su definición, está asociado a la dependencia y a qué gravedad y tipos de problemas está vinculado. Por ejemplo Kandel y Davis (1992) estiman que, en los Estados Unidos, en torno a un tercio de los consumidores diarios de cannabis podrían considerarse dependientes. Para avanzar en este ámbito es necesario formalizar el concepto de consumo frecuente o intensivo de cannabis y otras drogas ilegales como objeto específico del seguimiento. Las mediciones del consumo frecuente o intensivo mediante métodos estadísticos indirectos se pueden completar con los datos procedentes de encuestas. En la actualidad, los datos de las encuestas resultan muy útiles para observar las distintas pautas de consumo de cannabis, aunque estos datos suelen incluir, en la mayoría de los casos, únicamente mediciones del comportamiento y la frecuencia de consumo. Además, los datos de las encuestas resultan significativos a la hora de extraer estimaciones plenamente fiables sobre el total de consumidores de drogas como el cannabis, que al menos según sus propias declaraciones se podrían considerar consumidores dependientes o perjudiciales.
Un ulteriore passo per accrescere la nostra capacità di comprendere meglio il problema “droga” in Europa è quello di capire fino a che punto il consumo intensivo di stupefacenti possa essere integrato nell’esercizio di monitoraggio, al di là del monitoraggio basato sul PDU. Il collegamento tra consumo intensivo di stupefacenti, comunque lo si voglia definire, e la dipendenza nonché i livelli e i tipi di problemi nascenti impone un’ulteriore elaborazione; per esempio, Kandel e Davis (1992) hanno calcolato che negli Stati Uniti circa un terzo dei consumatori quotidiani di cannabis potrebbe essere considerato tossicodipendente. Per procedere su questa scia è necessario formalizzare il concetto di consumo frequente e intensivo di cannabis e di altre sostanze illecite come bersaglio specifico delle attività di monitoraggio. L’uso frequente o intensivo si può misurare nei dati statistici per completare la stima attraverso metodi statistici indiretti. Attualmente i dati statistici ottenuti dalle indagini forniscono un’utile visuale sui vari modelli di consumo di cannabis, che tuttavia sono prevalentemente modelli comportamentali e distinti sul piano della frequenza d’uso. I dati derivati dalle indagini potranno rivelarsi importanti se saremo in grado di elaborare stime solide del numero di consumatori di sostanze come La cannabis, che potrebbero essere descritti come consumatori dipendenti o a rischio, perlomeno per autodichiarazione.
Um outro passo em frente no desenvolvimento da nossa capacidade de compreender melhor o fenómeno da droga europeu consiste em investigar em que medida o consumo intensivo de droga pode ser integrado no exercício de monitorização, para além da monitorização do CPD. A medida em que o consumo intensivo de droga, independentemente da sua definição, está associado à dependência e aos níveis e tipos de problemas exige um estudo mais aprofundado, tendo Kandel e Davis (1992), por exemplo, estimado que nos EUA cerca de um terço dos consumidores diários de cannabis poderiam ser considerados dependentes. Para se progredir neste domínio é necessário formalizar o conceito de consumo frequente e intensivo de cannabis e outras drogas ilegais como alvo específico da monitorização. O consumo frequente ou intensivo pode ser medido nos dados resultantes dos inquéritos para complementar o seu cálculo através de métodos estatísticos indirectos. Actualmente, os dados dos inquéritos oferecem uma perspectiva útil sobre os diversos padrões de consumo de cannabis, mas estes não passam, em grande parte, de medidas comportamentais e de frequência do consumo. Os dados dos inquéritos poderão ser importantes se quisermos desenvolver estimativas sólidas do número de consumidores de drogas como a cannabis que podem ser descritos como consumidores dependentes ou em risco, pelo menos na sua própria opinião.
Ένα ακόμη βήμα για να μπορέσουμε να κατανοήσουμε καλύτερα το πρόβλημα των ναρκωτικών στην Ευρώπη είναι να εξετάσουμε τον βαθμό στον οποίο η εντατική χρήση ναρκωτικών μπορεί να αποτελέσει αντικείμενο παρακολούθησης, προχωρώντας πέρα από την παρακολούθηση της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών. Ο βαθμός στον οποίο η εντατική χρήση ναρκωτικών, όπως και αν ορίζεται, συνδέεται με την εξάρτηση, και τα επίπεδα και οι μορφές των προβλημάτων χρήζουν περαιτέρω εξέτασης, και, για παράδειγμα, οι Kandel και Davis (1992) διατύπωσαν την εκτίμηση ότι στις ΗΠΑ περίπου το ένα τρίτο των ατόμων που κάνουν καθημερινή χρήση κάνναβης μπορεί να θεωρούνται ως εξαρτημένα. Για την επίτευξη προόδου στον συγκεκριμένο τομέα απαιτείται η θεσμοθέτηση της έννοιας της συχνής, εντατικής χρήσης κάνναβης και άλλων παράνομων ναρκωτικών ουσιών ως ειδικού στόχου παρακολούθησης. Η συχνή ή εντατική χρήση μπορεί να μετρηθεί μέσω ερευνών προς συμπλήρωση των εκτιμήσεων που γίνονται μέσω έμμεσων στατιστικών μεθόδων. Επί του παρόντος, τα στοιχεία ερευνών παρέχουν μια χρήσιμη ματιά στα διάφορα πρότυπα χρήσης της κάνναβης, αλλά οι συγκεκριμένες μετρήσεις περιορίζονται σε μεγάλο βαθμό στην παρακολούθηση της συμπεριφοράς και της συχνότητας χρήσης. Τα στοιχεία ερευνών είναι σημαντικά εάν θέλουμε να κάνουμε αξιόπιστες εκτιμήσεις του αριθμού των χρηστών ναρκωτικών, όπως η κάνναβη, που θα μπορούσαν να περιγραφούν ως άτομα που κάνουν εξαρτημένη ή επιβλαβή χρήση, τουλάχιστον κατά δήλωσή τους.
Een volgende stap om toe te werken naar een nog beter inzicht in het Europese drugsprobleem is na te gaan in hoeverre naast problematisch drugsgebruik ook intensief drugsgebruik in de monitoring kan worden meegenomen. Het verband tussen intensief drugsgebruik, hoe het ook wordt gedefinieerd, en verslaving en ernst en soorten van problemen moet verder worden uitgewerkt. Kandel en Davis (1992) schatten bijvoorbeeld dat in de Verenigde Staten ongeveer een derde van de dagelijkse cannabisgebruikers als verslaafd kon worden beschouwd. Om verder te komen op dit terrein is een formele definitie nodig van wat “frequent, intensief gebruik” van cannabis en andere illegale drugs inhoudt, als specifiek voorwerp van monitoring. Frequent en intensief gebruik kan worden gemeten op basis van enquêtegegevens, als aanvulling op de schatting ervan via indirecte statistische methoden. Op dit moment bieden enquêtegegevens een nuttig beeld van verschillende patronen van cannabisgebruik, maar het gaat daarbij in hoofdzaak om beperkte gedragsmetingen en metingen van gebruiksfrequentie. Enquêtegegevens zijn waarschijnlijk van belang voor het maken van degelijke schattingen, met als basis in ieder geval zelfrapportage, van het aantal gebruikers van drugs als cannabis waarvan het gebruik beschreven zou kunnen worden als verslaving of schadelijk gebruik.
Dalším krokem k lepšímu pochopení evropského drogového problému je zkoumání toho, do jaké míry lze intenzivní užívání drog začlenit do monitorovací činnosti, a to nad rámec ukazatele problémového užívání drog. Do jaké míry intenzivní užívání drog, ať už je definováno jakkoli, souvisí se závislostí a se závažností a typy problémů, je třeba dále podrobněji zkoumat. Například autoři Kandel a Davis (1992) odhadli, že v USA by bylo možné asi jednu třetinu každodenních uživatelů konopí považovat za závislé. Další postup v této oblasti vyžaduje formalizaci pojmu častého, intenzivního užívání konopí a dalších nezákonných drog jako konkrétního cíle monitorování. Časté nebo intenzivní užívání lze zjistit z údajů v průzkumech pro doplnění odhadu nepřímými statistickými metodami. V současnosti údaje z průzkumů poskytují užitečný náhled na různé vzorce užívání konopí, avšak z valné části se omezují na měření behaviorální a měření četnosti užívání. Údaje z průzkumu budou pravděpodobně důležité, máme-li vytvořit solidní odhady počtu uživatelů drog, jako je například konopí, které by bylo možné popsat jako závislé nebo zdraví poškozující uživatele, přinejmenším na základě jejich vlastního vyjádření.
Et yderligere skridt i udviklingen af vor evne til bedre at forstå narkotikaproblemet i Europa er at undersøge, i hvilket omfang intensiv stofbrug kan omfattes af overvågning ud over overvågningen af problematisk stofbrug. Det skal undersøges nærmere, i hvilket omfang intensiv stofbrug, uanset definitionen heraf, er forbundet med afhængighed, samt omfanget og arten af problemer, og f.eks. Kandel og Davis (1992) har skønnet, at ca. en tredjedel af daglige cannabisbrugere i USA kan anses for at være afhængige. Vejen fremad på dette område kræver, at begrebet hyppig, intensiv brug af cannabis og andre illegale stoffer formaliseres som et område, der specifikt skal overvåges. Hyppig eller intensiv brug kan måles i undersøgelsesdata med henblik på at supplere de skøn, der er foretaget heraf på baggrund af indirekte statistiske metoder. På nuværende tidspunkt giver undersøgelsesdata et nyttigt billede af forskellige mønstre i brugen af cannabis, men disse er i vidt omfang begrænset til målinger af adfærd og brugshyppighed. Undersøgelsesdata er formentlig vigtige, hvis vi skal udvikle solide skøn over antallet af brugere af stoffer som f.eks. cannabis, som kunne beskrives som afhængige brugere eller personer med skadelig brug, i det mindste på grundlag af selvrapportering.
Euroopan huumeongelmaa voidaan ymmärtää paremmin tutkimalla, missä määrin seurannalla voidaan kattaa runsas huumeidenkäyttö huumeiden ongelmakäytön seurannan lisäksi. Runsaan huumeidenkäytön – miten ikinä se määritelläänkin – yhteyttä riippuvuuteen ja ongelmien vakavuusasteeseen ja muotoihin on käsiteltävä tarkemmin, ja esimerkiksi Kandel ja Davis (1992) arvioivat, että Yhdysvalloissa noin kolmasosaa kannabiksen käyttäjistä voidaan pitää riippuvaisina. Ennen kuin tässä voidaan edetä, on kannabiksen ja muiden laittomien huumausaineiden toistuvan tai runsaan käytön käsite vahvistettava virallisesti erityisenä seurantakohteena. Toistuvaa tai runsasta käyttöä voidaan mitata tutkimuksissa siitä epäsuorilla tilastomenetelmillä tehtyjen arvioiden täydentämiseksi. Tutkimustiedot tarjoavat nykyään hyödyllistä tietoa kannabiksen erilaisista käyttötavoista, mutta ne ovat hyvin rajallisia käyttäytymisen ja käyttötiheyden mittareita. Tutkimustiedot ovat todennäköisesti tärkeitä, kun halutaan vankkoja arvioita kannabiksen kaltaisten huumeiden sellaisten käyttäjien määristä, joita voidaan pitää riippuvaisina käyttäjinä tai haittakäyttäjinä ainakin heidän omien ilmoitustensa perusteella.
Az európai kábítószer-probléma megértéséhez még közelebb vinne, ha fel tudnánk deríteni, hogy az intenzív kábítószer-használat figyelése milyen mértékben építhető be a megfigyelési gyakorlatba, a PDU-megfigyelésen túlmenően. További finomításra szorul az a kérdés, hogy az intenzív kábítószer-használat – definíciójától függetlenül – milyen mértékben jár együtt a függőséggel és a különböző szintű és típusú problémákkal; például Kandel és Davis (1992) becslései szerint az USA-ban a napi szintű kannabiszhasználók körülbelül egyharmada tekinthető függőnek. Ezen a téren a továbblépéshez szükség van a kannabisz és más tiltott drogok rendszeres, intenzív használata fogalmának hivatalos meghatározására, hiszen ez a megfigyelés egyik konkrét célpontja. A rendszeres vagy intenzív használat a felmérések adatain is lemérhető, amelyek így kiegészítenék az indirekt statisztikai módszerekkel készült becslést. A felmérések adatai jelenleg hasznos betekintést adnak a kannabiszhasználat különböző mintáiba, de nagyobbrészt a viselkedés és a használati gyakoriság méréseire korlátozódnak. A felmérési adatok valószínűleg fontosak lennének, ha szilárd becsléseket tudnánk tenni a drogok, köztük a kannabisz azon használóinak számáról, akik – legalábbis saját bevallásuk szerint – függő vagy ártalmas használóknak nevezhetők.
Neste skritt i utviklingen av vår forståelse av det europeiske narkotikafenomenet, er å undersøke i hvilken grad intensiv narkotikabruk kan innlemmes i kartleggingsoppgaven, utover kartleggingen av problembruk. I hvilken grad intensiv narkotikabruk, uansett hvordan den defineres, er forbundet med avhengighet og grader og typer av problemer, krever nærmere utdyping. Kandel og Davis (1992) anslo f.eks. at rundt en tredel av daglige cannabisbrukere i USA kunne anses som avhengige. For å komme videre på dette området må begrepet hyppig, intensiv bruk av cannabis og andre ulovlige rusmidler formaliseres slik at det kan fungere som et spesifikt mål for kartleggingen. Hyppig eller intensiv bruk kan måles i undersøkelsesdata for å supplere beregningene gjennom indirekte statistiske metoder. I dag gir undersøkelsesdata nyttig innsikt i ulike mønstre av cannabisbruk, men disse måler hovedsakelig en begrenset type atferd og bruksfrekvens. Undersøkelsesdata vil nok være viktige hvis vi skal utarbeide sikre anslag over hvor mange brukere av rusmidler som cannabis som kan beskrives som avhengige eller hvis bruk er skadelig, i det minste ifølge egenrapportering.
Kolejnym krokiem w rozwijaniu naszych możliwości lepszego zrozumienia problemu narkotykowego w Europie jest zbadanie, do jakiego stopnia możliwe jest włączenie intensywnego zażywania narkotyków w proces monitorowania, poza zakresem wskaźnika PDU. Aby stwierdzić, w jakim zakresie intensywne zażywanie narkotyków, niezależnie od przyjętej definicji, wiąże się z uzależnieniem oraz nasileniem i rodzajami problemów, potrzebne są dalsze badania — np. Kandel i Davis (1992) szacują, że w Stanach Zjednoczonych około jedną trzecią spośród osób zażywających codziennie konopie indyjskie można uznać za osoby uzależnione. Postęp w tej dziedzinie wymaga ustalenia definicji pojęcia częstego i intensywnego zażywania konopi indyjskich i innych nielegalnych narkotyków jako wyznaczonego celu monitorowania. Częste lub intensywne zażywanie można mierzyć na podstawie danych z badań ankietowych w celu uzupełnienia danych szacunkowych poprzez zastosowanie pośrednich metod statystycznych. Obecnie dane z badań ankietowych są użyteczne, gdyż umożliwiają wgląd w różne schematy zażywania konopi indyjskich, ale w większości są to ograniczone mierniki zachowań i częstotliwości zażywania. Dane ankietowe okażą się istotne, jeżeli mamy opracować rzetelne szacunki liczby osób zażywających takie narkotyki, jak konopie indyjskie, które można uznać za uzależnione lub zażywające je w sposób szkodliwy, przynajmniej w ich własnej ocenie.
Pentru a ne putea dezvolta capacitatea de a înţelege mai bine problema drogurilor în Europa, trebuie să analizăm în ce măsură consumul intensiv de droguri poate fi inclus în acţiunea de monitorizare, dincolo de monitorizarea CPD. Măsura în care consumul intensiv de droguri, indiferent cum este definit acesta, se asociază cu dependenţa şi nivelul şi tipurile de probleme necesită o continuă elaborare şi, de exemplu, Kandel şi Davis (1992) au estimat că în Statele Unite aproximativ o treime din consumatorii zilnici de canabis ar putea fi consideraţi dependenţi. Pentru a face progrese în acest domeniu, este nevoie de o formalizare a conceptului de consum intensiv, frecvent de canabis şi alte droguri ilicite ca obiectiv al monitorizării. Consumul intensiv sau frecvent se poate măsura pe baza datelor din anchete, completând estimările efectuate prin metode statistice indirecte. În prezent, datele din anchete oferă un tablou util al diferitelor modele de consum de canabis, dar acestea sunt măsuri mult restricţionate comportamental şi în ceea ce priveşte frecvenţa consumului. Datele anchetelor sunt probabil importante în cazul în care urmează să efectuăm estimări solide ale numărului de consumatori de droguri cum ar fi canabisul, care, cel puţin în urma rapoartelor personale, ar putea fi descrişi ca fiind consumatori dependenţi sau primejdioşi.
1 2 Arrow