|
|
Want deze schepen vormen maar een onderdeel van dit ongelooflijk inspirerende verhaal met een internationale dimensie en een adembenemende visie. Het is ook het verhaal dat veel mensen aan beide zijden van de Atlantische Oceaan afdeden als pure fantasie.
|
|
|
AS supporters go, INEOS is in a league of its own. But that’s not INEOS’ verdict; it’s the word on the ground where INEOS does so much to help develop a healthy interest in sport, particularly among the young. And it’s in any sport. Ice hockey. Football. Rugby. Running. And, seemingly, in every country where it does business. The US, the UK, Germany, France, Switzerland and Belgium. “INEOS revolutionised our club,” said Sacha Weibel, Chief Executive Officer of Lausanne Hockey Club. “We are now in the first division and one of the top 10 teams in the country.” INEOS approached the club in 2010 – the year it uprooted 80 families and moved its headquarters from the UK to Rolle in Switzerland. “They wanted to be a part of the community, which was wonderful,” said Sacha. “We wish more people thought like that.” But it wasn’t just financial support on offer. “INEOS wanted to be totally involved,” said Sacha. That meant regularly attending matches at the 8,000-seater stadium – and staging their own friendlies before the club’s official games. Are they any good? “No, they are terrible,” he said with a smile. “But it is to be expected. Kids here skate as soon as they can walk.” Ice hockey is the biggest spectator sport in Switzerland and one of the most difficult sports to master. You not only need to be able to skate well, which takes skill, but competitors also need to be able to run, shoot, pass and block shots at high speed. INEOS may not cut it on the ice, but off it, the company’s support has proved invaluable. “It really helped us to transform the whole company,” said Sacha. Over the past four years the club has enjoyed a spectacular comeback and now competes in the top tier of Swiss hockey. And season after season, it gets better. “It really is inspirational working with INEOS,” said Sacha. “Their way of working rubs off on us all.” Of course, that’s not all. As a company, it also produces the raw, building block chemicals that can be found in hockey helmets, sticks and keep ice rinks cold. INEOS is also a big supporter of sports clubs where its own staff – or employees’ children – spend their spare time, training, coaching or playing. “We are always proud of our employees who actively get involved in clubs to help other people,” said Dr Anne-Gret Iturriaga Abarzua, head of the communications department at INEOS Koln. In January the site teamed up with one of Germany’s biggest athletic clubs. Part of its work with ASV Cologne will be to organise the GO Run
|
|
|
Für eine Nation, die den Weg in die Industrialisierung und Massenproduktion im 18. und 19. Jahrhundert anführte, ist die Wahrheit schwer zu ertragen. Zum ersten Mal ist der Anteil der Produktion an der Wirtschaftsleistung des Vereinigten Königreichs auf 9,4 Prozent gefallen – den tiefsten jemals verzeichneten Prozentsatz. INEOS-Gründer und Vorstandschef Jim Ratcliffe, der im industriellen Norden Englands aufgewachsen ist, bereitet das große Sorgen. „Wir beobachten den langsamen Tod der verarbeitenden Industrie in diesem Land”, sagt er. „In einer einzigen Generation haben wir die Hälfte unserer verarbeitenden Industrie verloren.” Vor zwanzig Jahren lagen wir gleichauf mit Deutschland, wo die Produktion immer noch stark ist. „Dieser Erdrutsch in der britischen Produktion mag im ‚dienstleistungsreichen’ London und in den meisten Teilen Südenglands kaum wahrgenommen werden, für viele Teile von Nordengland, Wales und Schottland ist er aber eine Katastrophe in Zeitlupe.” Im Oktober letzten Jahres wurde das Redcar Stahlwerk in Teesside geschlossen und 2.200 Arbeitsplätze gingen verloren, nachdem Sahaviriya Steel Industries UK, der thailändische Eigentümer der Anlage, in Konkurs gegangen war. Die Labour-Abgeordnete Anna Turley beschrieb das in der Zeitung The Northern Echo als „Tragödie für Menschen und Industrie”. „Mit dem Stahl ist es in Teesside vorbei”, sagte ein Mann, der 30 Jahre im Werk gearbeitet hatte. In den 1970er-Jahren haben mehr als 200.000 Menschen in der britischen Stahlindustrie gearbeitet. Heute sind es etwa 30.000, aber ihre Arbeitsplätze sind nicht mehr sicher. Im Januar wurden weitere Personalreduzierungen angekündigt. Tata Steel bestätigte 750 Arbeitsplatzverluste in Port Talbot in Wales, Hunderte werden zusätzlich in den Werken in Scunthorpe, Trostre, Corby und Hartlepool abgebaut. Eine Flut billiger chinesischer Importe – die Stahlproduktion wird in China subventioniert –, die Stärke des britischen Pfunds und hohe Energiekosten in Großbritannien tragen dafür die Hauptverantwortung. Was auch immer der Grund sein mag, der Trend ist besorgniserregend. „Wenn wir den Rückgang der Produktion stoppen oder sogar zum Wachstum zurückkehren wollen, müssen wir Unternehmen gute Gründe für Investitionen in Großbritannien geben”, sagt Jim. „Wir brauchen kostengünstige Energie, qualifizierte Arbeitskräfte, attraktive Steuern und eine Regierung, die das ermöglicht.” Er sagt, Großbritannien brauche das, was Marketing-Fachleute als USPs (Uniqu
|
|
|
VERDEN har nettopp vært vitne til et utrolig viktig øyeblikk i historien om petrokjemikalier. Forsendelsene av flytende etan, som i mars endelig la til kai i Rafnes, vil puste liv i INEOS’ europeiske virksomheter. Men glem årene, de mange millioner arbeidstimer og 5000 bygningsarbeidere det tok å bygge de to første «Dragon-skipene» for å transportere denne verdifulle lasten. For disse skipene er bare en del av denne utrolig inspirerende historien, som er global i skala og imponerende i sin visjon. Det er også en historie som mange på begge sider av Atlanterhavet hadde avvist som ren fantasi. «Det hadde ikke blitt gjort før, og mange sa at det ikke ville være gjennomførbart», sier Chad Stephens, øverste visekonsernsjef for bedriftsutvikling ved Range Resources, som leverer INEOS den gassen de ønsker. Ankomsten av disse verdensledende fartøyene, som er produsert i Kina, bebuder en ny æra innen transport av etangass. «Det er ikke ofte man er vitne til revolusjonerende øyeblikk i vår bransje, men dette er ett av dem», uttaler Peter Clarkson, leder for investorrelasjoner i INEOS. Forskjellen denne konkurransedyktig prisede etangassen vil utgjøre for INEOS’ europeiske petrokjemiske virksomhet, er slående – både hva angår energi og råmaterialer. INEOS vil bruke den som råstoff i sine anlegg hvor de omgjør den til etylen, et av verdens viktigste petrokjemikalier. «Transport av amerikansk etangass til Europa vil sikre petrokjemianleggene i Europa, i mange år fremover», sier John McNally, administrerende direktør ved INEOS Olefins & Polymers i Storbritannia. Historien begynte egentlig for seks år siden, da INEOS våget å tenke det utenkelige. I 2010 led Europa under ettervirkningene fra finanskrisen. Energiprisene var høyere enn noensinne, og Nordsjøens gassreserver minket. I USA var en revolusjon underveis. Skifergass hadde ført til lave energi- og råvarepriser, og hadde revitalisert industrien. Men USA hadde et problem. De hadde så mye etan at de ikke visste hva de skulle gjøre med den. En plan ble unnfanget ved INEOS’ kontorer i Rolle i Sveits, om å opprette en virtuell, transatlantisk rørledning, og bringe den sårt tiltrengte gassen for å sikre fremtiden for sine europeiske crackere. Men hvordan skulle INEOS få det til? Ingen hadde noensinne forsøkt noe i samme skala. Det fantes ingen måte å frakte gass fra skiferbrønner i sydvestlige Pennsylvania til Philadelphia på østkysten av USA – over 480 km unna på. Det fantes ingen eksportanlegg i USA, og ingen hadde
|
|
|
För en nation som banade vägen för industrialisering och massproduktion under 1700- och 1800-talet är det svårt att hantera den bittra sanningen. För första gången någonsin minskade tillverkningsindustrins andel i den brittiska ekonomin till 9,4 procent. INEOS Grundare och styrelseordförande Jim Ratcliffe, som växte upp i norra Englands industridistrikt, ser med oro på utvecklingen. ”Det vi bevittnar är tillverkningsindustrins dödskamp i detta land”, säger han. ”Vi har tappat hälften av vår tillverkningsindustri på en enda generation.” För tjugo år sedan låg Storbritannien på samma nivå som Tyskland där tillverkningsindustrin fortfarande är stark. ”Denna enorma förändring i den brittiska tillverkningsindustrin kanske framstår som en petitess i London och stora delar av södra England, eftersom de fokuserar så mycket på serviceindustrin där, men det är en katastrof i slow motion i många delar av norra England, Wales och Skottland”, säger han. I oktober förra året lades stålverket i Redcar i nordöstra England ner och 2 200 personer blev arbetslösa efter att Sahaviriya Steel Industries UK, anläggningens thailändska ägare, gick i konkurs. Anna Turley, parlamentsledamot för Labour, beskrev det som en ”mänsklig och industriell tragedi” i en intervju i tidningen Northern Echo. ”Ståltillverkning är ett avslutat kapitel i regionen”, säger en man som hade arbetat på fabriken i 30 år. På 1970-talet arbetade mer än 200 000 personer i den brittiska stålindustrin. Idag är det cirka 30 000, men deras jobb är inte längre säkra. I januari annonserades ytterligare nedskärningar. Tata Steel bekräftade att 750 arbetstillfällen skulle försvinna i Port Talbot i Wales och att ytterligare ett antal hundra jobb går förlorade vid anläggningarna i Scunthorpe, Trostre, Corby och Hartlepool. Billigt stål från Kina – stålproduktionen är subventionerad i Kina – det starka pundet och höga energikostnaderna anses ligga bakom nedläggningarna. Oavsett anledning är det en oroväckande trend. ”Om vi vill stoppa nedgången i tillverkningsindustrin eller till och med återgå till att skapa tillväxt måste vi ge företag anledning att investera i Storbritannien”, säger Ratcliffe. ”Vi behöver energi till konkurrenskraftiga priser, kvalificerad arbetskraft, attraktiva skatter och en regering som vill se till att det blir verklighet.” Han säger att Storbritannien behöver det som på marknadsföringsspråk kallas ”USP” – unika säljargument. ”Tyskland har dem”, säger han. ”Landet har välutbildad arbetskraft,
|
